Bil''sela g ens skrivelse Nr 170.
Nr 170.
Godkänd av första kammaren den 19 maj 1917.
Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till stadga angående hotelloch
pensionatrörelse, dels ock en i anledning därav väckt
motion.
(Lagutskottets utlåtande nr 50.)
Till Konungen.
Genom en den 16 februari 1917 dagtecknad proposition, nr 80, tiar
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet, begärt riksdagens yttrande över vid propositionen
fogat förslag till stadga angående hotell- och pensionatrörelse.
Efter fullbordad granskning av det föreliggande författnings förslaget
får riksdagen nu anföra följande.
Förutsättningen för 4 § i förslaget är tydligen, att rörelsen skall
vara av mindre omfattning, och har denna förutsättning i huvudsak angivits
i paragrafen sålunda, att för rörelsens drivande användes byggnad
eller lägenhet, som innehåller högst fyra för gästers härbärgerande avsedda
rum. Såsom emellertid i en inom riksdagen väckt motion påpekats,
bör rörelsens omfattning bedömas icke endast efter rummens antal
utan jämväl efter det antal personer, desamma avse att rymma. Ett
tillägg till paragrafen i uti motionen angiven riktning är sålunda nödigt,
och torde i detta avseende ett stadgande därom att gästernas sammanlagda
antal icke må överstiga åtta kunna ifrågasättas såsom lämpligt.
Avdelning II i förslaget innehåller mycket detaljerade föreskrifter till
skydd mot eldfara, i allt väsentligt överensstämmande med det i propositionen
omförmälda förslag, som på Eders Kungl. Maj:ts uppdrag utar
-
Riksdagens skrivelse Nr 170.
3
betats av sakkunniga, tillkallade för utredande av frågan om behövliga
brandskyddsföreskrifter för byggnader och lägenheter, som användas
såsom offentliga samlingslokaler eller för drivande av hotell- eller pensionatrörelse
eller dylikt. Då dessa föreskrifter äro särdeles minutiösa
och av huvudsakligen teknisk natur, har riksdagen icke kunnat granska
dem i deras enskildheter. I stort sett synas de emellertid, åtminstone
såvitt angår redan befintliga hotell och pensionat, vara över hövan betungande,
och riksdagen håller före, att de i åtskilligt böra kunna begränsas,
utan att dock riksdagen är i tillfälle angiva, i vilka särskilda hänseenden
en dylik begränsning lämpligen bör vidtagas. Riksdagen utgår
emellertid ifrån att bestämmelserna i förevarande avdelning komma att
av Eders Kungl. Maj:t underkastas förnyad omprövning i detalj och att
därvid tillses, att de krav, som i förevarande hänseende komma att uppställas,
hållas inom skäliga och rimliga gränser.
Därvid vill riksdagen särskilt ifrågasätta, huruvida icke generella detaljerade
bestämmelser av den natur, som i förslaget upptagits, lämpligen
böra meddelas allenast då fråga är om nybyggnader eller större ombyggnader,
så att byggnadsplan en kan från början uppgöras med iakttagande
av nämnda bestämmelser. Beträffande däremot redan befintliga, i överensstämmelse
med hittills gällande föreskrifter uppförda byggnader torde
dessa vara av den skiftande beskaffenhet och konstruktion, att en föreskrift
om deras ändring till full överensstämmelse med vad som må
finnas lämpligt och nödigt i fråga om ny- eller ombyggnad, skulle för
ägaren verka oskäligt betungande och i många fall te sig som ekonomiskt
omöjligt att efterkomma. Visserligen har Eders Kungl. Maj:t i fråga om äldre
byggnader dels öppnat möjlighet i vissa fall till undantag från stadgans
regelmässiga bestämmelser (§§ 32 och 33), dels föreslagit en viss, någorlunda
lång övergångstid, men detta lärer icke vara tillräckligt för tillgodoseende
av de av bestämmelserna berörda näringsidkarnas intressen.
Emellertid är uppenbart, att åtskilliga gamla byggnader, som nu brukas
såsom hotell och pensionat, behöva undergå understundom ganska omfattande
förändringar för att tillgodose mycket måttliga anspråk på
säkerhet mot brandfara, men generella regler därför lära icke kunna föreskrivas.
Riksdagen ifrågasätter därför, att i fråga om dem saken ordnas
på det sätt, att åt någon myndighet, exempelvis Konungens befallnings1)avande,
anförtros att, med biträde av sakkunnig person, i varje särskilt
fall meddela föreskrifter, i vilken omfattning och på vad sätt en dylik
byggnad bör undergå omändring i ändamål att nödigt skydd mot eldfara
må beredas där boende personer. Vid meddelande av dylika föreskrifter
bör hänsyn visserligen tagas i första hand till angelägenheten av
4
Riksdagens skrivelse Nr 170.
att berörda ändamål vinnes, men därjämte ock till förmågan hos det
företag, som kommer att drabbas av föreskrifterna, att bära de med desammas
efterföljande förenade utgifterna.
En omarbetning av avdelning II i förslaget efter nu ifrågasatta
linjer torde jämväl föranleda vissa ändringar i slutbestämmelserna.
Under hänvisning i övrigt till vad som anförts i riksdagens lagutskotts
av riksdagen godkända utlåtande nr 50, varav- ett tryckt exemplar
härvid fogas, får riksdagen härmed hos Eders Kungl. Maj:t anmäla,
att vid granskning av förevarande förslag riksdagen icke funnit annat
att erinra mot ifrågavarande stadga än
att bland förutsättningarna för stadgandet i 4 § första punkten synts
böra upptagas jämväl, att det antal personer, för vilket hotellet eller
pensionatet är avsett, icke överstiger åtta,
samt att i fråga om avdelning II och slutbestämmelserna önskvärt
är, att dessa stadganden omarbetas på sätt riksdagen ovan beträffande
avdelning II anfört.
Stockholm den 19 maj 1917.
Med undersåtlig vördnad.