Riksdagens skrivelse Nr l<i,
3
Nr 16
Godkänd av första kammaren den 23 februari 1917.
Godkänd av andra kammaren den 23 februari 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående sättet för de extra
anslagens upptagande i riksstaten.
(Statsututskottets utlåtande nr 3 punkt 1.)
Till Konungen.
I det vid den till riksdagen den 13 januari 1917 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov fogade statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag har under titel »utgifterna
för flera huvudtitlar gemensamma frågor» omförmälts vissa ändringar som
i förslaget till riksstat för år 1918 vidtagits i sättet för uppförande i
denna stat av de extra anslagen m. m.
Ifrågavarande förändring, som närmast föranletts av riksdagens i
skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 8 juni 1916 gjorda hemställan om
utredning, huru anslagen till kapitalökning, de extra anslagen ävensom
de anslag i övrigt, vilka ej betecknas såsom ordinarie, böra behandlas
och bokföras i avseende å uppkommande besparingar, innebär, att beträffande
de extra anslag, som hittills icke haft någon särskild beteckning,
och vilka till sin natur äro av två olika slag, nämligen dels sådana, som
avse behov allenast under budgetåret, och dels sådana, som för ända
målet stå till disposition även efter budgetårets utgång, hädanefter skall
i riksstaten göras en bestämd åtskillnad, så att det blir fullt klart, huru
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 16.
vida ett extra anslag tillhör det ena eller andra slaget. Enligt Eders
Kungl. Maj:ts förslag borde detta ske på det sätt, att extra anslag av
den förstnämnda typen betecknades såsom förslagsanslag, högst, samt att
de övriga, som skulle behandlas såsom reservationsanslag, lämnades
utan beteckning.
I avseende härå anser sig riksdagen böra till en början betona, att
— såsom ju också av den i frågan gjorda utredningen framgår — någon
förändring icke ifrågasättes beträffande de extra anslag, som i riksstaten
upptagas såsom »förslagsanslag». Rörande dessa är redan genom denna
beteckning fullt klart angivet, att de icke få disponeras efter butgetårets
utgång, utan att därå uppkomna besparingar omedelbart skola överföras
till statsverkets kassafond, liksom denna å andra sidan ersätter å dessa
anslag uppkomna brister. Den fråga, som bär föreligger, gäller alltså
de extra anslag, som icke äro rena förslagsanslag.
Riksdagen, som, i likhet med Eders Kung!. Maj:t, hnner det särdeles
önskligt, att dessa anslags natur i fråga om behandlingen av därå
uppkommande besparingar varder fullt klargjord, bar icke funnit något
att erinra mot de principer, enligt vilka anslagen i den gjorda utredningen
uppdelats i å ena sidan »förslagsanslag, högst», d. v. s. sådana
till maximibeloppet fixerade anslag, vilka ej få disponeras efter budgetårets
utgång och som alltså i den mån de ej under sagda år tagits i
anspråk skola till kassafonden överföras, och å andra sidan »reservationsanslag»,
som äro av den natur, att därå uppkomna besparingar även efter
budgetårets utgång stå till förfogande för anslagets ändamål.
Riksdagen vill emellertid framhålla, hurusom statskommissarien P.
Södermark, som av Eders Kungl. Maj:t fick den ifrågavarande utredningen
sig anförtrodd, vid framläggandet av denna utredning föreslagit,
att även de extra anslagen av sistnämnda typ måtte få sin natur i
riksstaten angiven och således uttryckligt betecknas såsom reservationsanslag,
samt till stöd härför anfört dels att såväl beteckningen »reservationsanslag»
som beteckningen »förslagsanslag, högst», redan delvis kommit
till användning bland de extra anslagen å riksstaten, dels ock att en
specifik beteckning av varje anslag torde medföra ökad reda och klarhet.
Riksdagen kan för sin del ej undgå att finna detta förslag beaktansvärt.
Den ringa olägenhet, som kan anses förorsakad därav, att genom
tillfogande av ordet »reservationsanslag» vid de extra anslag, som enligt
Eders Kungl. Ma:ts förslag skulle lämnas obetecknade, riksstaten blir i
någon mån vidlyftigare, synes ej kunna uppväga den obestridliga för
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 16.
delen av full klarhet och tydlighet uti ifrågavarande avseende; och om
det blir vedertagen praxis,'' att alla under riksstatens huvudtitlar uppförda
extra anslag skola förses med särskild beteckning, torde härigenom
i högre grad än enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag åstadkommas garanti
för, att varje gång ett nytt extra anslag å riksstaten skall uppföras,
frågan om dess natur i förevarande avseende blir klargjord.
Med hänsyn till vad här ovan anförts anser sig riksdagen böra uttala
såsom sin mening, att den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna förändringen
i fråga om de extra anslagens upptagande i riksstaten bör
kompletteras därmed, att alla de extra anslag, som i statsverkspropositionen
lämnats obetecknade, upptagas såsom »reservationsanslag», i den
mån åt dem icke gives annan beteckning. Bland annat skulle då härav
följa, att även det i ovanberörda statsrådsprotokoll särskilt omförmälda
extra anslaget å sjunde huvudtiteln »bidrag till landsting och städer,
som icke deltaga i landsting », vilket anslag i den nu föreliggande statsverkspropositionen
angives såsom direkt utgående av bevillning av fast
egendom samt av inkomst, skulle, i enlighet jämväl med vad statskontoret
i ett angående detta anslag avgivet yttrande hemställt, betecknas såsom
reservationsanslag. Yad angår de Övriga i statsrådsprotokollet särskilt
omnämnda anslag, biträder riksdagen Eders Kungl. Maj:ts förslag, att
den grupp av extra anslag, som äro avsedda till förstärkning av andra
anslag, må betecknas såsom förslagsanslag, högst, varemot det under
sjätte huvudtiteln uppförda anslaget »bidrag till understöd åt de personer,
som genom lagen den 8 juni 1915 blivit delaktiga i den allmänna
pensionsförsäkringen», enligt riksdagens mening lämpligare bör upptagas
såsom reservationsanslag.
Yad ovan anförts rörande beteckningar av de extra anslagen äger
även tillämpning i fråga om anslagen till kapitalökning, varför även
dessa, därest de icke böra betecknas såsom förslagsanslag eller förslagsanslag,
högst, synas böra förses med beteckningen »reservationsanslag».
Riksdagens uppfattning av förevarande spörsmål har riksdagen velat
härigenom bringa till Eders Kungl. Majrts kännedom.
Stockholm den 23 februari 1917.
Med undersåtlig vördnad.