6
Riksdagens skrivelse Nr 159.
att han icke omedelbart vid tiden för den nya avlöningsstatens för
fångvårdsstaten trädande i kraft eller den 1 januari 1911, utan först
från och med den 1 mars samma år blivit ordinarie innehavare av
föreståndarbefattningen vid kronohäktet i Västervik, för åtnjutande av
löneförhöjning räkna sig tillgodo den tid från och med den 1 juni 1910
till den 1 mars 1911 han varit förordnad som direktör vid sistnämnda
kronohäkte.
Stockholm den 15 maj 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 159.
Godkänd av första kammaren den 16 maj 1917.
Godkänd av andra kammaren den 16''maj 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning beträffande
användande av papp eller •»konstläder» vid tillverkning
av skodon.
(Första kammarens andra tillfälliga ntskotts utlåtande nr 16.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har framhållits behovet därav
att utredning verkställdes beträffande, i vilken omfattning papp eller så
kallat »konstläder» begagnades vid skotillverkning samt att åtgärder
vidtoges till allmänhetens skyddande mot sådan varuförsämring.
7
Riksdagens skrivelse Nr 159.
Enligt vad riksdagen inhämtat, ingår papp eller pappreparat i icke
oväsentlig mån såsom arbetsmaterial i vissa fabrikat, som av svenska,
skofabriker föras i marknaden. Användandet av dylika preparat är i
stort sett givetvis ägnat att medföra en icke obetydlig försämring av skodonens
slitstyrka och hållbarhet i övrigt.
Riksdagen har från sakkunnigt håll erfarit, a*tt det är särskilt vissa
bestämda delar utav ett par skodon, beträffande vilka naturligt läder
icke kan ersättas med papp eller pappreparat, utan att skodonens
hållbarhet härav väsentligen försämras. Dessa delar äro den så kallade
bindsulan eller innersulan, bakkapporna samt klacken. Vidkommande
bindsulan och klacken gäller, att dessa delar vid användning bliva utsatta
för väta, som papp icke äger på långt när samma förmåga att
emotstå som läder. Pappkappor åter äga icke den motståndskraft, som
för dessa skodelar är nödig för att vid större påfrestningar en väsentlig
deformering av skodonen på grund av kappornas brytande skall
kunna undvikas.
Efter vad som synes ådagalagt torde emellertid vid åtskilliga av
våra skofabriker papp finna användning till även omförmälda skodelar.
Understundom torde inträffa, att papp förekommer i något slags kombination
med läder, så att exempelvis i en klack den yttersta och möjligen
ännu några klacklappar utgöras av läder, men de övriga av papp,
eller att bindsulan täckes med någon tunn läderhinna, vars enda uppgift
då torde vara att vid en eventuell undersökning åstadkomma eu uppfattning
om, att sulan är en lädersula.
I detta sammanhang torde böra anmärkas, att vid fabrikationen av
skodon papp ofta kommer till användning även för andra ändamål än
de ovan omförmälda. Sålunda användes papp till gelänk (ett stycke,
som lägges i bottnen emellan bindsulan och yttersulan i hålfoten), bottenlägg
och annat inlägg, avsett till fyllnad eller stabilisering, varjämte
papp eller celluloid funnit användning till tåhättor. Beträffande dessa
delar synes emellertid bland sakkunniga den uppfattningen vara rådande,
att användandet av papp allenast i oväsentlig mån utövar någon inverkan
å skodonens hållbarhet.
Den svenska skoindustrien har under de senare åren kommit till
en högst betydlig utveckling. Under det att Sverige tidigare för tillgodoseende
av sitt behov av fabriksskodon varit huvudsakligen hänvisat
till import, tillverkades år 1914 vid 84 egentliga skofabriker skodon
med ett salutillverkningsvärde av 47,892,090 kronor. Genom denna
g Riksdagens skrivelse Nr 159.
tillverkning har icke blott det inhemska fabriksskodonsbekovet i huvudsak
kunnat tillgodoses, utan jämväl en icke oväsentlig export av skodon
kommit till stånd. Men omförmälda utveckling har också medfört den
inbördes konkurrens de många skofabrikerna emellan, vilken i samband
med de nu uppdrivna råvaruprisen väl i huvudsak måste tillskrivas uppkomsten
och utvecklingen av ovan angivna missförhållanden.
Med hänsyn till dels den nuvarande omfattningen av den svenska
skoindustrien, dels vikten och betydelsen av det utav nämnda industri i
marknaden förda fabrikat, dels ock svårigheten av kontroll från konsumenternas
sida över detta fabrikats kvalitéer, har riksdagen icke kunnat
undgå att finna motionärernas framställning vara förtjänt av ett allvarligt
beaktande. Riksdagen har icke förbisett, att motionärernas framställning
angår ett område, beträffande vilket den svenska lagstiftningen
hittills icke kommit till någon väsentlig utveckling: varuförfalskningens
område.
Emellertid har under senare tider jämväl i vårt land behovet av
och kraven å lagstiftning inom berörda område framträtt i ålit flera fall
och med allt större styrka. Sålunda pågår för närvarande eu utredning
till åstadkommande av allmän livsmedelslagstiftning. Vidare föreligga
utarbetade förslag till lagstiftning mot så kallad illojal konkurrens
vilken lagstiftnings tillkomst givetvis skulle innebära vissa garantier för
konsumenterna emot tillhandahållande av underhaltiga varor. I samband
med sitt övervägande av åtgärders vidtagande i förevarande ämne har
riksdagen jämväl fäst sin uppmärksamhet på de bestämmelser, som meddelats
genom kungl. förordningen den 13 oktober 1905 angående kontroll
å tillverkningen av margarin m. m.
Att de förhållanden, som ligga till grund för ovan omförmälda lagstiftning
och förberedelser till lagstiftning, icke i allo hata sin motsvarighet
uti dem, varemot de av motionärerna åsyftade åtgärder skulle
rikta sig, ligger i öppen dag. Det torde emellertid innebära eu följdriktig
utveckling av tendenserna i hithörande stycken, att lagstiftningen
rörande livsmedelstillverkningen komme att närmast följas av en lagstiftning
rörande produktionen av vissa för den störa allmänheten oundgängliga
beklädnadsartiklar, och synas de i motionen framhållna omständigheterna
giva vid handen, att en dylik lagstiftning är framför allt motiverad
för skofabrikationens vidkommande. Såsom ovan anförts torde den
uppfattningen vara rådande, att till vissa delar av ett par skodon papp
kan komma till användning utan någon väsentlig inverkan å skodonens
9
Riksdagens skrivelse Nr 159.
hållbarhet eller slitstyrka. Då härtill kommer att, enligt vad som blivit
inom riksdagen framhållet, förbud emot användande av papp jämväl till
sistnämnda skodelar skulle komma att medföra en ökning av produktionskostnader,
som icke stode i rimligt förhållande till de fördelar i fråga
om fabrikatens kvalitéer, som genom ett dylikt förbud åsyftades, är riksdagen
av den åsikten, att ett förbud för användning av »konstläder» och
papp vid skotillverkning bör avse allenast de delar av skodonen, till
vilka papp icke kan komma till användning utan att skodonens hållbarhet
och slitstyrka därigenom försämras, nämligen i främsta rummet
bindsulor, bakkappor och klackar; och bör i en blivande lagstiftning i
ämnet uttryckligen angivas till vilka skodelar det vore tillåtet att använda
papp eller annan ersättning för läder, men tillika stadgas, att för
annat ändamål dylika ämnen icke finge begagnas.
Härvidlag är emellertid ytterligare att beakta, att, såsom torde vara
påtagligt, de skadliga verkningarna av användandet utav papp till skodonen
framträda med långt större skärpa beträffande de skodon, som
äro avsedda för en större och långvarigare slitning (arbets- eller promenadskodon)
än beträffande finare skodon. Vidkommande tillverkningen av
sistnämnda slags skodon, exempelvis balskor och dylikt, torde jämväl
vid valet av material göra sig gällande åtskilliga andra synpunkter, än
dem, som särskilt beträffande arbetsskodonen borde vara de avgörande,
nämligen hänsynen till hållbarheten och slitstyrkan.
Denna skillnad i kraven å skodon av olika arter torde också vara
av så avgörande betydelse, att det icke torde kunna undvikas, att vid
eu eventuell lagstiftning uti det av motionärerna angivna syfte hänsyn
till denna skillnad måste tagas. Sålunda torde man vid utarbetandet
av nu ifrågasatta lagbestämmelser emot användande av papp i skodon i
andra avseenden än till de skodelar, beträffande vilka, enligt riksdagens
ovan uttalade mening, användningen av sådant bör anses tillåtet, lämpligen
böra räkna med två grupper av skodon, av vilka åtminstone i
huvudsak allenast den ena gruppen, nämligen den, som omfattade arbetsskodon
i mer eller mindre vidsträckt bemärkelse, skulle behöva beröras
av den nya lagstiftningen.
Yid uppdragandet av gränserna emellan dessa båda grupper kunna
givetvis olika grunder komma i beaktande. Riksdagen finner sig emellertid
icke böra ingå på ett närmare skärskådande av berörda olika möjligheter,
utan torde sådan undersökning böra äga rum i samband med den
närmare utredning i ämnet, som kan komma till stånd.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 44 höft. (Nr 155—161.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 159.
Givetvis äro för ifrågavarande ändamål särskilda kontrollbestämmelser
erforderliga beträffande såväl tillverkningen inom landet som importerade
skoartiklar, i vilket avseende jämväl bör tagas i övervägande, i
vilken utsträckning bestämmelser böra utfärdas därom att å skodon skola
anbringas tillverkarens eller importörens namn samt stämpel, utvisande
till vilken grupp skodonen äro att hänföra.
Med hänsyn till det ovan anförda och då de av riksdagen föreslagna
åtgärderna torde äga en icke oväsentlig folkhygienisk betydelse, får
riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, efter verkställd utredning
om användningen av papp eller »konstläder» vid skotillverkningen
inom riket, vidtaga de åtgärder, vartill sådan utredning må kunna
giva anledning.
Stockholm den 16 maj 1917.
'' V
Med undersåtlig vördnad.