Riksdagens .skrivelse Nr 109.
1
Nr 109.
Godkänd av första kammaren den 28 april 1917.
Godkänd av andra kammaren den 28 april 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungi.
Maj:ts proposition med förslag till lag om fastighetsbildning
i stad m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.
(Sammansätta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Genom eu den 19 december 1916 dagtecknad proposition, nr 23, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag om fastighetsbildning i stad;
2) lag om ändrad lydelse av 2 § 1:6) och ll:o) i lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;
3) lag om ändrad lydelse av 2, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket i riket;
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 34 käft. (Nr 109—Ilo). 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 109.
4) lag med bestämmelse att lagen den 27 juni 1896 om kemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring ej skall äga tillämpning i stad
och vissa andra samhällen;
5) lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring;
6) lag om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring;
7) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
avgäld från avsöndrad lägenhet;
8) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet;
9) lag om ändring av vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom;
10) lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt;
11) lag om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom; samt
12) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut.
De genom förevarande proposition framlagda lagförslag hava icke
kunnat av riksdagen oförändrade godkännas, utan har riksdagen i anledning
av nämnda proposition, ävensom en i ärendet väckt motion för sin
del antagit lagar av den lydelse här nedan angives. Beträffande skälen
till de i lagförslagen vidtagna ändringarna får riksdagen hänvisa till riksdagens
sammansatta stats- och lagutskotts nr 1 av riksdagen godkända utlåtande
nr 1.
De av riksdagen alltså i anledning av propositionen nr 23 för dess
del antagna lagarna införas här som följer:
l:o Lag
om fastighetsbildning i stad.
Härigenom förordnas som följer:
Riksdagens skrivelse Nr 109.
3
1 KAP.
Om stadsplan och tomtindelning.
Om stadsplan.
1 §•
För stads ordnande och bebyggande skall finnas plan, omfattande
såväl byggnadskvarter som ock gator, torg och andra allmänna platser
samt dessas höjdlägen (gatuprofiler).
2 §•
Stadsplan antages av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmän rådstuga men vare ej gällande, innan därom fattat beslut blivit
av Konungen fastställt. Innan stadsplan antages, skall ägare av mark
inom det område, vars planläggning är i fråga, lämnas tillfälle att yttra
sig över uppgjort förslag till plan.
Väckes förslag, att för visst område särskilda bestämmelser skola
meddelas i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande, skall i
fråga om antagande och fastställande av sådana bestämmelser vad ovan
stadgas äga motsvarande tillämpning.
I fråga om ändring eller utsträckande av stadsplan eller ändring
av särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande
så ock om särskild plan för viss del av stadens område i
övrigt gälle vad ovan är sagt. Dock skall stadsfullmäktiges eller allmän
rådstugas beslut om jämkning av ringa betydenhet i byggnadskvarters
gränser, gatuprofiler eller dylikt, där ej kronans rätt beröres, vara gällande,
om beslutet av Konungens befallningshavande fastställes; och äge Konungens
befallningshavande jämväl fastställa beslut om sådan jämkning av
särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande,
som föranledes därav, att stadsplan jämkas genom beslut, varå
Konungens befallningshavande, enligt vad nu är sagt, meddelar fastställelse.
Stadsplan, som av ålder består eller före den 1 januari 1908 blivit
fastställd, skall fortfarande lända till efterrättelse, till dess ändring däri
göres i den ordning nu är stadgad.
4
Riksdagens skrivelse Nr 109.
Om tomtindelning.
3 §•
Är stadsplan till större eller mindre del grundad på viss tomtindelning,
som därmed står i omedelbart samband, eller äro särskilda bestämmelser
i avseende å sättet för byggnad skvarterens användande beroende
av viss tomtindelning, skall den tomtindelning i sammanhang med
stadsplanen eller med de särskilda bestämmelserna underställas Konungens
prövning.
I andra fall tillkommer det stadens byggnadsnämnd att handlägga
frågor om kvarters indelande i byggnadstomter; dock vare nämndens
beslut ej gällande, innan det blivit av Konungens befallningshavande fastställt.
Innan nämnden fattar beslut, skall ägare av mark, som av tomtindelningen
beröres, lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, och må beslut,
som angår kronan tillhörigt område, ej fastställas, utan att Konungen
därtill givit lov.
4 §.
Skall enligt fastställd stadsplan mark läggas till byggnadskvarter eller
därifrån avskiljas eller har byggnadskvarter utlagts å mark, som förut ej
varit planlagd, skall, så vitt ej tomtindelning fastställts i sammanhang med
stadsplanen, kvarters indelande i tomter äga rum, när ägare av mark
inom kvarteret det begär; dock att ändring av befintlig tomtindelning må
ske endast i den mån sådant finnes för kvarterets ändamålsenliga bebyggande
nödigt.
Är befintlig tomtindelning ej överensstämmande med bestående
äganderättsförhållanden eller har kvarter helt och hållet eller till
större delen avbrunnit, skall fråga om ny tomtindelning företagas, när
ägare av mark inom kvarteret det begär eller byggnadsnämnden så nödigt
finner.
Ej må i andra fall än nu är sagt befintlig tomtindelning ändras, med
mindre ägarna till de tomter, som av ändringen beröras, därom äro ense
och ändringen finnes för ett ändamålsenligt bebyggande lämplig.
5 §•
Kvarters indelning i tomter bör så vitt möjligt ske i ett sammanhang
för hela kvarteret. Omfattar tomtindelning endast en del av ett
Riksdagens skrivelse Nr 109. 5
kvarter, skall tillses, att återstående delen av kvarteret kan uppdelas i
lämpliga tomter.
Vid tomtindelning skall tillses, att varje tomt får gräns mot gata,
torg eller för befarande med åkdon avsedd del av annan allmän plats samt
att tomterna erhålla sådan form och storlek och jämväl i övrigt så utläggas,
att de med iakttagande av gällande föreskrifter kunna ändamålsenligt bebyggas.
Tomts gränser skola, där så lämpligen kan ske, göras raka och bilda
räta vinklar emot varandra. Fordrar fastställd stadsplan, höjdförhållandena
eller markens beskaffenhet i övrigt en annan anordning härutinnan,
förfares därefter. I varje fall skall behörig hänsyn tagas till bestående
äganderättsförhållanden samt de av markens ägare framställda önskemål,
6 §•
Tomtindelning, varå fastställelse sökes, skall vara inlagd å karta,
upprättad av förrättningsman för tomtmätning i så stor skala att den tydligt
utvisar varje tomt, som ingår i den indelning, med dess gränser och belägenhet
i förhållande till de tomter, gator, torg eller allmänna platser,
vilka gränsa till tomten. Kartan skall åtföljas av beskrivning, utvisande
för varje tomt dess ytinnehåll och längden av dess särskilda sidor, så
ock, där tomten skall bildas av mark, som hör till särskilda fastigheter,
eller av tomten någon del ingår i gata, torg eller annan allmän plats
eller i vattenområde eller i område, som vid mätningsförrättning undantagits
för delägares gemensamma behov eller lämnats oskiftat, huru stor
areal en var av tomtens delar innehåller. För varje i tomtindelning ingående
fastighet eller annat område skall, där fastighetsregister är för
staden upplagt, dess beteckning i fastighetsregistret vara angiven å kartan
eller i beskrivningen.
Om förbild mot nybyggnad i vissa fall.
7 §■
A mark, som enligt gällande stadsplan ingår i gata, torg eller annan
allmän plats, må ej nybyggnad företagas.
Är beslut fattat om antagande av stadsplan för förut ej planlagt
område eller om ändring i gällande stadsplan, må, innan frågan om beslutets
fastställande blivit prövad, nybyggnad ej företagas inom område,
6 Riksdagens skrivelse Nr 109.
som beslutet avser; dock äge Konungens befallningshavande i särskilt fall
till sådant byggnadsföretag giva tillstånd.
Har stad eller stadsdel helt och hållet eller till större delen avbrunnit
och väckes fråga om ändring i den för det avbrända området gällande
stadsplan, eller väckes fråga om stadsplans utsträckande över visst
område, må Konungens befallningshavande på framställning av staden
meddela förbud mot nybyggnad inom område, som av frågan beröres,
till dess beslut i frågan blivit fattat, dock i intet fall för längre tid än
sex månader.
8 §■
I fall, som i 4 § första stycket sägs, vare nybyggnad inom kvarteret
ej tillåten, innan tomtindelning blivit fastställd. Ej heller må, där på
grund av 4 § andra och tredje styckena fråga om ny tomtindelning för
större eller mindre område blivit väckt, nybyggnad inom området företagas,
innan frågan slutligen prövats. Konungens befallningshavande äge
dock i särskilt fall giva tillstånd till byggnadsföretag, varom nu är sagt.
9 §•
Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöver gällande tomtgräns. Ä
område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men varav
särskilda delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Där
tomt bildats genom åtgärd, till vilken enligt 3 kap. rättens medgivande
skall sökas, vare nybyggnad å tomten i intet fall tillåten, innan sådant
medgivande lämnats.
Om vad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts utöver
tomtgräns.
10 §.
Uppföres inom område, för vilket stadsplan blivit fastställd, byggnad
i läge, som för densamma blivit i vederbörlig ordning bestämt, men visar
sig sedan, att byggnaden skjuter in på grannens tomt, vare, därest byggnadens
nedrivande eller ändring skulle medföra märklig kostnad eller
olägenhet för ägaren, denne ej skyldig att avträda den intagna marken,
förrän byggnaden nedrives eller avbrinner. För det intrång, granne lider
Riksdagens skrivelse Nr 109. 7
av byggnaden, njule denne ersättning, där han icke hellre vill avstå tomtdelen
emot lösen.
Inkräktar sålunda uppförd byggnad å gata, torg eller annan allmän
plats, må byggnaden kvarstå till dess den nedrives eller avbrinner.
Ändring, som, efter ty därom är av Konungen stadgat, är att hänföra
till nybyggnad, må icke vidtagas å byggnaden, där ej ägaren av den intagna
marken det medgiver.
11 §.
Har före den 1 januari 1900 byggnad uppförts inom planlagt område,
så att den skjuter över gränsen till grannes tomt eller gatulinjen,
vare lag som i 10 § sägs, såvida icke visas kan, att inkräktningen tillkommit
med avsikt och, där byggnaden övergått till ny ägare, att denne
vid förvärvandet vetat, att inkräktning skett och varit avsiktlig.
12 §.
Skall enligt domstols beslut eller parters åsämjande jord lösas eller
ersättning för intrång utgå efter ty i 10 § sägs, gälle därom i tillämpliga
delar vad i lagen om expropriation är stadgat.
13 §.
Vad i 10—12 §§ är stadgat gäller icke om trappa, som skjuter över
gatulinjen.
Om marks avstående och inlösande.
14 §.
Mark, som erfordras för de i fastställd stadsplan upptagna gator,
torg och andra allmänna platser, skall, evad marken tillhör kronan eller
enskild man, menighet eller inrättning, avstås till staden.
Har tomtindelning ägt rum, och finnes, att efter frånskiljande av
gatumark, varom nyss är sagt, ägaren ej har kvar hel byggnadstomt
invid gatumarken, vare staden pliktig lösa gatumarken.
15 §.
Allmän väg, som enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark, tillfälle
staden utan ersättning.
8
Riksdagens skrivelse Nr 109.
16 §.
Varder stadsplan fastställd över trångt eller eljest olämpligt bebyggt
område, äger Konungen förordna, att jämväl mark, som ingår i byggnadskvarter,
skall, där marken tillhör enskild man, menighet eller inrättning,
till staden avstås.
Lag samma vare, där i fastställd stadsplan upptaget tomtområde,
som finnes vara för stadens utveckling oundgängligen erforderligt, icke
annorledes kan på skäliga villkor förvärvas för bebyggande.
17 §.
Vill stad inom den del av dess område, som ej ingår i stadsplan;
för huvudgator, som framdeles kunna bliva erforderliga, förvärva mark,
tillhörig enskild man, menighet eller inrättning, må staden hos Konungen
söka förordnande, att marken skall till staden avstås.
18 §.
Äro, sedan ett år förflutit från det tomtindelning blivit fastställd,
särskilda delar av område, som enligt tomtindelningen utgör en tomt, uti
olika ägares hand, må staden till sig lösa de särskilda tomtdelarna; den
vare ock, då det äskas, därtill pliktig, dock ej i det fall, att tomtdel utgör
mer än halva tomten och återstoden av tomten är obebyggd.
Utan hinder av vad nu är sagt må staden, där på grund av 14 §
andra stycket yrkande väckes om stadens förpliktande att lösa gatumark,
genast lösa tomtdel, som för gatumarkens ägare invid gatumarken kan
återstå.
Vad i denna § är stadgat om stads rätt och plikt att lösa tomtdel
skall gälla jämväl om kronan tillhörigt område.
19 §.
Hava särskilda delar av fastighet kommit i olika ägares hand, efter
det stadsplan blivit fastställd eller av stad antagen, må därav ej föranledas
skyldighet för staden att lösa mark enligt 14 eller 18 §.
Vad nu är sagt skall icke äga tillämpning, där förändringen i äganderätt
skett före den 13 september 1907.
Riksdagens skrivelse Nr 109. It
Om (mattning för mark och annat skadestånd så ock om dess bestäm
mande och gäldande.
20 §.
Skall enligt detta, kapitel mark till staden avstås eller av staden
lösas, skola i avseende härå stadgandena i lagen om expropriation i
tillämpliga delar gälla, med iakttagande av vad nedan i 21—29 §§ är
stadgat.
21 §.
Ansökan om stämning må, där staden enligt 14 eller 18 § är skyldig
lösa mark, göras såväl av staden som av markens ägare.
22 §.''
Är fråga om marks avstående enligt 17 §, skola stadgandena i 78
och 79 §§ av lagen om expropriation äga tillämpning.
23 §•
Har stad sökt anstånd enligt 32 eller 33 §, varde frågan om nämnds
tillsättande vilande, till dess sig visat, om anstånd varder beviljat.
24 §.
Vad i 12 § av lagen om expropriation är stadgat skall icke äga
tillämpning inom det område, stadsplanen omfattar.
25 §.
Finnes å mark, som avses i 14 eller 17 §, byggnad, stängsel, plantering
eller annat, som till marken hör och lösas skall, bör särskilt värde
sättas å själva marken, och skola, där ej all mark, som uppskattas, prövas
hava lika värde, de särskilda värdena utsättas.
26 §.
Har ägare av mark, som avses i 14 eller 17 §, enligt särskilt avtal
upplåtit marken till enskild utfartsväg eller till allmänt begagnande, skall
vid ersättningens bestämmande hänsyn tagas till sådant förhållande.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 34 käft. (Nr 109—110). 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 109.
27 §.
Försummas vad i 48 § första stycket av lagen om expropriation
är stadgat, och har ej den mark, som skall avstås, enligt medgivande
av dess ägare eller stadgande i samma lag tagits i besittning av staden,
skall, i händelse någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om
markens avträdande, så vitt på hans rätt inverkar, vara förfallen.
28 §.
Vad i 67 § av lagen om expropriation är stadgat skall icke äga
tillämpning, därest på grund av 21 § i detta kapitel ansökan om stämning
gjorts av markens ägare och lösen ej kommer till stånd.
29 §.
I fråga om mark, som i detta kapitel avses, skola stadgandena i
68—70 §§ av lagen om expropriation icke äga tillämpning.
30 §.
Varder vid genomförandet av fastställd stadsplan allmän väg, gata,
torg eller annan allmän plats helt eller delvis igenlagd, eller varder gata,
torg eller annan allmän plats till sitt höj dläge ändrad, och uppstår därigenom
skada för ägare av invid liggande mark eller för den, som har
nyttjanderätt till marken eller byggnad därå, eller för innehavare av servitut,
som å marken vilar, den skada vare staden pliktig att ersätta.
31 §.
Tvist, huruvida skadestånd, varom i 30 § sägs, bör utgå, prövas
av rätten.
Är genom laga kraft ägande dom eller parternas åsämjande avgjort,
att skadestånd skall utgå, och kunna parterna ej enas om skadeståndets
belopp, skall frågan härom avgöras av nämnd, tillsatt i den ordning,
lagen om expropriation föreskriver. Ansökan om stämning i sådant fall
må göras såväl av ersättningstaganden som av staden. Skadeståndet
må ej sättas lägre än staden medgivit eller höjas utöver vad ersättningstaganden
yrkat. Skadestånd skall utgivas inom tre månader efter
11
Riksdagens skrivelse Nr 10g.
det beloppet blivit bestämt. Gottgörelse till nämnden och annan kostnad
gäldas av staden, då skadeståndet varder satt till högre belopp än
staden medgivit, men eljest av ersättningstaganden.
Om anstånd med genomförande av stadsplan och tomtindelning.
32 §.
Kan det befaras, att omedelbart genomförande av stadsplan i dess
helhet skulle för stad medföra alltför betungande utgifter, må staden med
avseende ,å visst område hos Konungen söka anstånd med planens genomförande.
Konungens befallningshavande må, när skäl därtill äro, på framställning
av stad medgiva anstånd med genomförande av tomtindelning inom
visst kvarter eller del därav. Är anstånd med stadsplans eller tomtindelnings
genomförande beviljat, skall stadsplanen eller tomtindelningen, i
fråga om rätt att verkställa nybyggnad samt rätt eller plikt att lösa mark,
vara utan verkan under den tid, för vilken anståndet beviljats; dock att
mark, som enligt stadsplan ingår i gata, torg eller annan allmän plats,
skall, enligt 14 § första stycket, till staden avstås, när staden det begär.
33
Med avseende å område, för vilket anstånd, som i 32 § sägs, ej
gäller, äger Konungen, på framställning av stad, förordna, att med stadens
skyldighet att enligt 14 § lösa gatumark, som är bebyggd, och enligt
18 § lösa bebyggd tomtdel skall under viss tid anstå.
Om gatas upplåtande och underhåll.
34 §.
Ny gata skall i behörigt skick upplåtas för allmänt begagnande i den
mån bebyggandet kvarter efter kvarter fortskrider från iorut upplåten
gata, med iakttagande att varje särskild gatudel skall upplåtas, då tomter
med en sammanlagd längd utmed gatudelen av minst en tredjedel av de
vid gatudelen befintliga tomtlinjer blivit bebyggda. Konungens befallnings
-
12 Riksdagens skrivelse Nr 109.
havande må, när synnerliga skäl därtill äro, på framställning av stad för
viss tid medgiva uppskov med upplåtande av sådan del av gata, därå
byggnad finnes uppförd.
Vad nu är sagt skall med avseende å torg och annan dylik allmän
plats tillämpas så, att marken till en bredd av aderton meter från tomtlinjerna
betraktas såsom gata. Platsen skall i sin helhet upplåtas, då
tomter med en sammanlagd längd utmed densamma av minst två tredjedelar
av de därvid befintliga tomtlinjer blivit bebyggda.
Då redan befintlig gata skall utvidgas, skall ny gatudel upplåtas för
allmänt begagnande i den mån-tomt invid den nya gatudelen blivit bebyggd.
35 §.
För gatans upplåtande till allmänt begagnande å tid, som i 34 §
sägs, vare staden ansvarig. Genom detta stadgande göres ej rubbning i
vad för stad må vara gällande i avseende å tomtägares skyldighet att
bekosta gatas anläggande; och skall, där på grund av vad nu föreskrivits
stad utfört gatuanläggning, som eljest ålegat tomtägare att ombesörja,
tomtägare till staden återgälda kostnaden för anläggningen.
Angående sättet för ordnande och anläggning av gata ävensom
skyldigheten att ombesörja och bekosta gatas underhåll gälle vad för
varje stad är föreskrivet. Underhållet av allmän väg, som ingått i
gatumark, skall i den mån, som för gatas upplåtande för allmänt begagnande
är stadgat, övertagas av den, som, enligt vad föreskrivet är, har
att underhålla gatan.
Vad nu är sagt skall ock äga tillämpning beträffande torg eller annan
dylik allmän plats.
Om tomtägares skyldighet att ersätta värdet av gatumark.
36 §.
Ägare av tomt vid gata, som efter den 1 januari 1908 upplåtes för
allmänt begagnande, vare skyldig ersätta staden värdet av gatumarken
utmed tomten intill gatans mitt, dock ej till större bredd än nio meter.
Har tomtägare utan lösen överlåtit gatumark till staden, vare han från
skyldighet att ersätta den mark fri. Ingår allmän väg i gatumarken, skall
Riksdagens skrivelse Nr 109. 13
tomtägare utgiva gottgörelse för hälften av den för gatans utläggning därutöver
erforderliga mark till en bredd av högst nio meter.
Är tomt belägen vid gatukors, omfattar ersättningsskyldigheten tillika
den del av gatukorset, som inneslutes av den nyss angivna gatumarkens
utdragna gränslinjer.
Vad i denna § är sagt skall med avseende å torg eller annan dylik
allmän plats tillämpas så, att marken till en bredd av aderton meter från
tomtlinjen betraktas såsom gata.
37 §.
Ersättning, som tomtägare enligt 36 § har att utgiva, skall, där ej
parterna kunna enas om dess belopp, bestämmas av nämnd, som på
enderas ansökan tillsättes i den ordning, lagen om expropriation föreskriver.
Nämnden har att efter de för uppskattning av gatumark, som till
staden avstås, stadgade grunder uppskatta värdet av själva marken vid
tiden för ersättningens utgivande utan hänsyn till kostnad, som staden
må hava vidkänts för markens planerande och ordnande. Uppstår tvist
om vidden av den gatumark, tomtägaren har att ersätta, skall särskilt
värde sättas å den mark, tvisten gäller. Gottgörelse till nämnden och
annan kostnad gäldas utav staden, då ersättningen varder satt till lägre
belopp, än staden fordrat, men eljest av tomtägaren.
38 §.
Ersättning för gatumark skall av tomtägare utgivas, då efter stadsplans
fastställande nybyggnad blivit å tomten uppförd, dock ej innan gatan
upplåtits för allmänt begagnande.
Har tomt utfartsväg åt en för allmänt begagnande upplåten gata, vare
fomtägaren ej skyldig utgiva ersättning. för mark till annan gata, som
utmed tomten upplåtes, förrän nybyggnad å tomten varder verkställd invid
den nya gatan.
Nybyggnad, som i denna § avses, må ej företagas, innan tomtägaren
hos byggnadsnämnden för ersättningens utgivande ställt säkerhet,
som av nämnden godkännes. Från ställande av säkerhet, varom nu är
sagt, vare kronan fri.
39 §.
Skall gata vidgas, och medför vidgningen, efter ty därom är av
Konungen stadgat, rätt att vid gatan uppföra högre byggnad än förut till
-
14
Riksdagens skrivelse Nr 109.
låtits, vare den, som äger tomt vid någondera sidan av gatan, skyldig
ersätta staden en fjärdedel av värdet å den mark, som fordras för gatans
vidgning intill aderton meter framför hans tomt.
I fråga om ersättningsbeloppets fastställande skola de i 36 och 37
§§ meddelade bestämmelser äga motsvarande tillämpning. Beloppet skall
utgivas, då, efter det beslut om vidgningen fastställts, byggnad, som här är
sagd, blivit uppförd, dock ej innan gatan framför tomten blivit vidgad; och
må sådan byggnad ej uppföras, innan tomtägaren hos byggnadsnämnden
ställt säkerhet, som av nämnden godkännes. Kronan vare från ställande
av säkerhet fri.
Om viss besittningsrätt.
40 §.
Vad i detta kapitel sägs om ägare av mark eller tomt skall ock
gälla om den, som innehar tomt eller annan mark under sådan besittningsrätt,
som enligt lag är att hänföra till fast egendom.
Föreskrifter angående vissa områden å landet.
41 §.
Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning
för köping så ock för annan ort, för vilken på grund av förordnande,
som meddelats enligt före den 1 januari 1908 gällande föreskrifter,
byggnasstadgan för rikets städer gäller.
Konungen må ock förordna, att detta kapitel skall äga motsvarande
tillämpning för hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd
befolkning; och medföre sådant förordnande enahanda verkan, som
enligt före den 1 januari 1908 gällande lag följt utav förordnande om tillämpning
av byggnadsstadgan för rikets städer. Konungens befallningshavande
åligger att, när omständigheterna sådant förordnande påkalla, efter kommunalstämmas
och ortsinvånarnas hörande, med anmälan därom till
Konungen inkomma.
Då förordnande, varom nu är sagt, meddelas för någon ort, äger
Konungen förklara, att med avseende å viss bebyggd del av dess område
15
Riksdagens skrivelse Nr 109.
skall gälla vad i 2 § sägs angående stadsplan, som av ålder består. Inom
det område i övrigt, för vilket sådant förordnande gäller, må icke, förrän
stadsplan blivit fastställd, nybyggnad äga ram, med mindre Konungens
befallningshavande för särskilt fall därtill giver lov. Är stadsplan icke
fastställd för ort, som i första stycket sägs, vare i fråga om sådant förklarande
och om förbud mot nybyggnad lag samma.
42 §.
Är större byggnadsverksamhet att förvänta inom område å landet, å
vilket 41 § icke äger tillämpning, äger Konungen förordna, att stadsplan
för området skall upprättas; och må inom område, för vilket sådant förordnande
gäller, nybyggnad icke, förrän stadsplan blivit fastställd, äga rum,
med mindre Konungens befallningshavande för särskilt fall därtill giver lov.
Framställning om förordnande, som nyss är nämnt, så ock om fastställande
av stadsplan samt, där sådan för området i dess helhet eller
viss del därav finnes lämpligt, jämväl av särskilda bestämmelser i avseende
å sättet för byggnadskvarterens användande må göras av Konungens befallningshavande
eller av områdets ägare. Ej må sådan fastställelse meddelas
utan att områdets ägare blivit hörd.
Sedan stadsplan blivit fastställd, må nybyggnad ej ske å mark, som
enligt planen skall ingå i gata, torg eller annan allmän plats. Varder
sedermera förordnande, som i 41 § sägs, för området meddelat, skall
stadsplanen jämväl i övrigt vinna omedelbar tillämpning inom området.
43 §.
Är stadsplan fastställd för område, som i 42 § avses, äger Konungens
befallningshavande på framställning au områdets ägare fastställa
tomtindelning för området eller viss del därav. Tomtindelning, enligt vilken
särskilda delar av tomt skulle förbliva i olika ägares hand, må ej
fastställas.
Fastställd tomtindelning må ej ändras i andra fall, än då enligt
fastställd ändring i stadsplanen mark skall läggas till byggnadskvarter eller
därifrån avskiljas eller ock ägare till de tomter, som av ändringen beröras,
därom äro ense. Sedan tomtindelning blivit fastställd, må ej nybyggnad
ske utöver gällande tomtgräns.
16
Riksdagens skrivelse Nr 109.
Allmänna bestämmelser.
44 §.
Företages nybyggnad i strid mot vad i 7, 8, 9, 41, 42 eller 43 § är
stadgat, äge överexekutor till rättelse i vad olagligen skett meddela handräckning;
och gälle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 §
utsökningslagen avsedda fall äro stadgade.
Ansökan om handräckning, varom nu är sagt, må göras av allmän
åklagare eller byggnadsnämnd, där sådan finnes. Är ansökan gjord av
allmän åklagare, och äskar utmätningsmannen, att kostnad för förrättningen
skall förskjutas, må det ske av allmänna medel.
45 §.
Vad i detta kapitel är sagt om nybyggnad skall ock gälla om sådan
förändring av befintlig byggnad, vilken, efter ty därom är av Konungen
stadgat, är att till nybyggnad hänföra.
46 §.
De närmare föreskrifter, som må anses erforderliga i fråga om stadsplans
och tomtindelnings uppgörande, om byggnadsnämnds sammansättning
och åligganden samt om bebyggande av stad, köping och annat område,
som i detta kapitel avses, meddelar Konungen.
På framställning av stad, köping och annat samhälle, som i detta,
kapitel avses, må Konungen förordna, att särskilda föreskrifter skola tilllämpas
med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande inom sådan det
av samhällets område, som ej finnes upptagen i gällande stadsplan.
2 KAP.
Om tomtmätning.
1 §•
Mätning av tomt i stad skall äga rum, då tomtens ägare däro»
skriftligen gör ansökning hos byggnadsnämnden eller byggnadsnämnden,
utan att sådan ansökning skett, finner mätningen nödig.
Riksdagens skrivelse Nr 109.
17
2 §.
Tomtmätning skall verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman
eller, där sådan ej tinnes, av till sådan befattning behörig person,
som på förslag av byggnadsnämnden förordnas av Konungens befallningshavande
att tills vidare i staden tjänstgöra såsom förrättningsman för
tomtmätning. Finnes uppdraget icke kunna anförtros föreslagen person,
förordne Konungens befallningshavande som skäligt prövas.
Behörighet till befattning såsom mätningsman i stad tillkommer den,
som avlagt lantmäteriexamen, så ock den, som avlagt fullständig examen
från tekniska högskolans fackskola för väg- och vattenbyggnad eller från
motsvarande avdelning vid Chalmers tekniska institut samt dessutom styrkt
sig äga praktisk duglighet i ägomätning.
Konungen må på därom gjord ansökning medgiva person, som ej
avlagt examen, som nyss sagts, behörighet såsom mätningsman i stad.
3 §•
Sedan förrättningsmannen från byggnadsnämnden erhållit meddelande
att tomt skall mätas, har han att skyndsamt företaga förrättningen och,
så vitt ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.
4 §.
För förrättningsman för tomtmätning gälle de jäv, som i fråga om
laga skifte av jord å landet finnas stadgade för lantmätare.
Är förrättningsman av jäv hindrad verkställa tomtmätning, göre ofördröjligen
anmälan därom hos byggnadsnämnden, som, där ej annan efter
tv i 2 § sägs behörig förrättningsman är att tillgå, har att hos Konungens
befallningshavande utverka förordnande för särskild förrättningsman.
5 §•
Förrättningsmannen åligger, att om förrättningen och tiden därför
minst åtta dagar förut bevisligen underrätta ägare av såväl den tomt,
som skall mätas, som angränsande mark. Kan ägare eller dess ombud
ej med kallelse träffas, har förrättningsmannen att ombesörja kallelses införande
i den eller de ortstidningar, vari kommunala meddelanden för
staden intagas, minst åtta dagar före förrättningen. Sedan förrättningen
sålunda blivit kungjord, må densamma icke uppehållas av sakägares utevaro.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 34 höft. (Nr 109—110.) 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 109.
I kallelse till förrättning, varom nu är fråga, skall sakägare anmanas
att vid sammanträdet förete sina åtkomsthandlingar jämte de kartor och
handlingar, som i övrigt må vara att tillgå och kunna lända till upplysning
i ärendet, ävensom att, där så erfordras, själv eller genom ombud
på marken utvisa gräns för tomten.
Där fastighetsregister är för staden upplagt, skall förrättningsmannen
före förrättningens företagande angående tomten anskaffa utdrag av tomtboken
eller tomtbildningslängden.
6 §•
Förrättningsmannen äge utan särskilt lov erhålla tillträde till tomter
och byggnader samt övergå ägor i vad det befinnes erforderligt för förrättningen.
Det åligger förrättningsmannen att tillse det skada å egendom
så vitt möjligt undvikes.
Där under förrättningen särskilda signaler eller märken prövas nödiga
för mätning eller gränsbestämning, äge förrättningsmannen anbringa
sådana; inhämte dock därtill polismyndighetens tillstånd, så vitt anledning
förekommer att dylika signaler eller märken kunna vålla hinder eller
olägenhet för samfärdseln.
7 §•
Förrättningsmannen skall föra protokoll över allt som förekommer
under förrättningen. Protokollet skall innehålla uppgift om tiden, då förrättningen
blivit verkställd, anledningen till densamma, tomtägarens och
övriga sakägares namn, huru kallelse till förrättningen ägt rum och vilka
av sakägarna tillstädeskommit ävensom om tomtens läge, storlek och beskaffenhet
samt egenskap av fri eller ofri.
Där tomten bildats genom åtgärd, till vilken enligt 3 kap. rättens
medgivande skall sökas, skall i protokollet antecknas storleken av vart
och ett av de områden, av vilka tomten bildats. I protokollet skola noga
anmärkas alla företedda åtkomsthandlingar jämte de kartor och handlingar,
som i övrigt tjäna till upplysning i ärendet.
I protokollet skall vidare antecknas, huruvida närvarande sakägare
förklara tomtens gränser ostridiga eller, om så ej sker, vilka anmärkningar
framställas mot desamma, så ock huruvida gränserna hävdas i
överensstämmelse med senast upprättade tomtkarta eller, om skiljaktighet
i sådant hänseende föreligger, omfattningen härav.
19
Riksdagens .skrivelse Nr 109.
Utdrag av tomtbok eller tomtbildningslängd, som efter ty i 5 § sägs
anskaffats, skall biläggas protokollet.
8 §■
Vid tomtmätningen skall över tomten upprättas karta i skala ej
understigande 1 : 400. Kartan skall utvisa ej blott själva tomten med
dess gränser, utan ock tomtens läge i förhållande till gata, torg eller
annan allmän plats och angränsande tomter.
A kartan skall tecknas beskrivning, som i varje fall skall innehålla
uppgift om gränsmärkenas beskaffenhet samt om tomtens ytinnehåll och
längden av dess särskilda sidor.
9 §.
Tomtgräns skall på tydligt och varaktigt sätt utmärkas å marken; dock
att vad nu sagts icke skall äga tillämpning, där gräns är på ett tydligt och
varaktigt sätt utmärkt, såsom genom byggnadslinje, stängsel eller dylikt, ej
heller där tomtgräns är överbyggd eller av annan anledning icke åtkomlig.
10 §.
Sedan förrättningsmannen avgivit utlåtande angående tomtgränsernas
rätta sträckning, förklare förrättningsmannen å sammanträde med sakägarna
förrättningen i vad den avser gränsbestämning avslutad; meddele
ock, att den, som är missnöjd med utlåtandet, har att vid talans förlust
inom trettio dagar därefter instämma klander till vederbörlig domstol.
Inom fjorton dagar efter förrättningens avslutande skall protokoll
över densamma jämte karta utlämnas till sakägare, som därom vid förrättningen
framställt begäran.
Sedan utlåtandet genom vederbörande sakägares skriftliga godkännande
eller eljest vunnit laga kraft, eller, där klander blivit instämt, tvisten
blivit slutligen avgjord, teckne förrättningsmannen på framställning av sakägare
bevis härom å karta, som till denne utlämnats; skolande därförinnan,
därest de av förrättningsmannen bestämda gränserna blivit ändrade,
genom dennes försorg kartan bringas till överensstämmelse med de slutligen
bestämda gränslinjerna.
11 §.
Kostnad för tomtmätning skall gäldas av tomtägaren.
20
Riksdagens skrivelse Nr 109.
12 §.
Vad i detta kapitel sägs om ägare av mark eller tomt skall ock gälla
om den, som innehar tomt eller annan mark under sådan besittningsrätt,
som enligt lag är att hänföra till fast egendom.
13 §.
Vad detta kapitel innehåller om bestämmande av tomtgräns i sammanhang
med tomtmätning skall även gälla, då fråga om bestämmande av
sådan gräns eljest förekommer.
14 §.
Konceptakt rörande ärende, som i detta kapitel avses, skall förvaras
under byggnadsnämndens vård.
15 §.
Vad i detta kapitel föreskrives för stad skall ock gälla för samhälle å
landet, varest finnes tomtindelning såsom i stad.
I fråga om tomtmätning inom område, som avses i 1 kap. 42 och
43 §§, förordne Konungens befallningshavande på ansökan av tomtens
ägare förrättningsman, och skall konceptakten rörande förrättningen redovisas
till lantmäterikontoret i länet. Beträffande sådan förrättning i övrigt
skola föreskrifterna i detta kapitel i tillämpliga delar gälla.
3 KAP.
Om förändring av tomts område, så ock om sammanläggning
till tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.
1 §•
Vill i stad någon till en tomt sammanlägga flera tomter eller flera
områden, som förut ej ingå i tomtindelning, eller från tomt avstycka
viss del att med annat område sammanläggas till en tomt, eller med
tomt sammanlägga område, som förut ej ingår i tomtindelning, eller tomtdel,
som förvärvats i den ordning lagen om expropriation föreskriver,
söke rättens medgivande till den åtgärd.
Riksdagens skrivelse Nr 109.
21
2 §•
Visar ej den, som söker medgivande, varom i 1 § sägs, att genom
laga kraft ägande beslut förordnande meddelats om den tomtbildning,
varom fråga är, varde ansökningen avslagen.
Lag samma vare, där i lagfartsprotokollet finnes antecknat, att
klander blivit instämt å fång till område, varom fråga är, eller rätten
därtill eljest finnes tvistig eller sådant område är utmätt eller beslut
meddelat om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom
är stadgad.
3 §•
Sammanläggning av tomter må ej av rätten medgivas, utan så är,
att sökanden vunnit lagfart å tomterna samt ej mer än en av tomterna
är besvärad av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera av
tomterna äro sålunda besvärade, icke någon av dessa häftar för andra
inteckningar än sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande
jämväl i en var av de andra, dock vare den omständigheten att i en
av tomterna tillika må finnas inteckning med sämre rätt ej hinder mot
sammanläggningen, så framt innehavare av sådan inteckning medgivit
sammanläggningen; skolande vad nu sagts om inteckning tillämpas jämväl
beträffande fordran eller annan rättighet, som avses i 11 kap. 2 §
jordabalken.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende å
sammanläggning till en tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.
4 §.
Medgivande att med tomt sammanlägga område, som förut ej ingår
i tomtindelning, må ej av rätten lämnas, utan att sökanden vunnit lagfart
å såväl tomten som det område, vilket därmed skall sammanläggas;
ej heller där sistnämnda område är besvärat av beviljad eller sökt inteckning
eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens hand häfta
för fordran eller annan rättighet.
Vad nu är sagt äge motsvarande tillämpning, där någon vill med
tomt sammanlägga tomtdel, som förvärvats i den ordning lagen om
expropriation föreskriver.
5 §•
Ej må rätten medgiva ägare av tomt att därifrån avstycka viss del
att med annat honom tillhörigt område till en tomt förenas, med mindre
22
Riksdagens skrivelse Nr 109.
han erhållit lagfart å tomten och å det område, varmed tomtdelen skall
förenas. Söker ägare av tomt att därifrån må avstyckas viss del att
med område, som tillhör annan, sammanläggas till en tomt, må ej medgivande
därtill lämnas, där ej sökanden erhållit lagfart å tomten samt
ägaren av det område, varmed tomtdelen skall förenas, såväl erhållit lagfart
å det område som ock, på grund av överlåtelse från sökanden, om
lagfart å tomtdelen gjort ansökan, vilken förklarats vilande i avbidan på
styckningsfrågans avgörande.
Är tomt, därifrån någon del skall avstyckas, besvärad av beviljad
eller sökt inteckning, må ej rättens medgivande lämnas, där ej, efter det
förordnande meddelats om den tomtbildning, varom fråga är, inteckningshavaren
med företeende av inteckningshandlingen i huvudskrift inför rätten
samtyckt till avstyckningen; har samtycke givits, skri ve rätten bevis därom
å inteckningshandlingen. Samtycket vare utan verkan, där ej rätten medgiver
avstyckningen.
Där sådant fall är för handen, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken
tomt kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet, må
ej avstyckning därifrån medgivas förrän efter utgången av den tid, inom
vilken enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas.
6 §-
Har område förvärvats genom fång, varmed på grund av äldre lag
ägaren ej varit skyldig lagfara, vare i fall, som i 3, 4 och 5 §§ avses,
lagfart å området ej erforderlig, där ägarens åtkomst inför rätten styrkes.
7 §•
Bifalles ansökning om sammanläggning av flera tomter och är i en
eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den eller de
andra, skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda bildade tomten.
Sammanlägges eljest med tomt, däri inteckning är beviljad, annat område,
vare inteckningen gällande jämväl i det område. Varder efter sammanläggningen,
men på grund av tidigare rätt till tomt, varmed annat område
sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd, skall
den inteckning, där ansökningen bifalles, fastställas att gälla i hela den
nya tomten.
Bestämmelserna i första stycket första och andra punkterna skola äga
motsvarande tillämpning, där tomt eller annat område, som ingår i samman
-
‘J3
* Riksdagens skrivelse Nr 109.
läggning, varom här är fråga, häftar för tionde, ränta eller annan sådan
avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär eller för lån, som
av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för
förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta.
Vad i denna § är stadgat lör det fall, att tomt sammanlägges med
annat område, skall äga motsvarande tillämpning, där område, som förut
ej ingår i tomtindelning, med del av tomt sammanlägges till en tomt, så
ock där särskilda områden, som förut ej ingå i tomlindelning, sammanläggas
till en tomt.
8 §.
Finnes inteckning i tomt, därav någon del avstyckas, och med annat
område sammanlägges till en tomt, skall den inteckning ej vidare häfta
vid det avstyckade området; inteckningsansökan, som då avstyckning
kommer till stånd är beroende på prövning, skall, så vitt den avser det
avstyckade området, anses förfallen. Är fråga om inteckning för fordran,
skall ansvaret för fordringens hela belopp vila å den återstående tomten.
9 §•
Om ansökning, som i detta kapitel sägs, så ock om rättens beslut
däröver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall enligt vad i
7 eller 8 § sägs inteckning gälla jämväl i annat område än det, vari
den beviljats, eller upphöra att gälla i visst område eller ansökan om
inteckning anses till någon del förfallen, göre rätten anteckning därom i
i nteckningsprotokollet.
Beslut, varigenom ansökning, som i detta kapitel avses, blivit bifallen,
skall av rätten kungöras byggnadsnämnden ävensom, där fastighetsregister
blivit för staden upplagt, den som för samma register.
10 §.
Vad i detta kapitel sägs om ägare av mark eller tomt skall ock gälla
om den, som innehar tomt eller annan mark under sådan besittningsrätt,
som enligt lag är att hänföra till fast egendom.
11 §•
Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall även gälla för ort å
landet, varest finnes tomtindelning såsom i stad.
24 Riksdagens skrivelse Nr 109.
4 KAP.
Om sammanläggning av områden, som ej ingå i tomtindelning.
1 §. *
Stadsägor, vilka var för sig bestå av ett eller flera områden, må,
där de äro i en ägares hand, efter ty här nedan sägs sammanläggas
till en fastighet.
Sammanläggning enligt bestämmelserna i detta kapitel vare dock icke
tillåten, om fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de
höra till skilda församlingar; ej heller där till den nybildade fastigheten
skulle höra större antal områden än som hör till någon av de fastigheter,
om vilkas sammanläggning är fråga.
2 §.
Medgivande till sammanläggning, som i 1 § sägs, sökes hos rätten;
och ingive sökanden därvid utdrag av fastighetsregistret, upptagande de
fastigheter, varom fråga är.
Bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 3 och 6 §§ i fråga
om villkoren för sammanläggning, varom där är fråga, i 7 § om verkan
av sådan sammanläggning och i 9 § om anteckning i lagfarts- eller
inteckningsprotokollet i ärende, som i sagda § avses, och om underrättelse
till den, som för fastighetsregistret, skola äga motsvarande tillämpning
beträffande sammanläggning, varom i detta kapitel stadgas.
3 §■
Häftar fastighet, varom fråga är, för frälseränta eller för lån, som
av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för
förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta eller för avgäld från
till skatte försålt halländskt kyrkohemman, och vilar ej ansvar för samma
ränta, lån, förskott eller avgäld jämväl å de övriga fastigheterna, må sammanläggning
ej äga rum, så framt ej den, som på grund av inteckning
eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i någon av sistnämnda fastigheter
äger säkerhet för fordran eller annan rättighet, medgivit sammanläggningen.
4 §.
Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet
eller i annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga
2f>
Riksdagens skrivelse År 10!>.
fastigheter, medför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten
vidsträcktare rätt därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.
Vad i delta kapitel är stadgat för stad skall ock gälla för samhälle å
landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.
5 KAP.
Om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning.
1 §•
Från fastighet i stad må område, som ej ingår i tomtindelning, avskiljas
till särskild fastighet genom avstyckning på sätt nedan sägs.
2 §.
Avstyckning skall verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman
eller, där sådan ej finnes, av till sådan befattning behörig person, som
på förslag av byggnadsnämnden förordnas av Konungens befallningshavande
att tills vidare förrätta avstyckningar i staden. Finnes uppdraget
ej kunna anförtros föreslagen person, förordne Konungens befallningshavande
som skäligt prövas.
Avstyckning företages efter skriftlig ansökan av fastighetens ägare
hos byggnadsnämnden, som överlämnar densamma till förrättningsmannen.
I fall, då område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, äge
ock han rätt göra framställning, som nu sagts.
Förrättningsmannen har att skyndsamt företaga förrättningen samt,
där så ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.
Om tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst åtta
dagar förut underrätta byggnadsnämnden.
Vid förrättningen skola gällande föreskrifter rörande annan lantmäteriförrättning
beträffande jord å landet än laga skifte äga motsvarande
tillämpning, så vitt icke nedan annorlunda stadgas.
År förrättningsman av jäv hindrad företaga förrättning, anmäle oförJBihang
till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 34 käft. (År 109—110.) 4
26
Riksdagens skrivelse Nr 109.
dröjligen förhållandet hos byggnadsnämnden, som, där ej annan efter ty i
första stycket sägs behörig förrättningsman är att tillgå, har att hos Konungens
befallningshavande utverka förordnande för särskild förrättningsman.
3 §•
Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning,
som i 22 och 23 §§ skiftesstadgan sägs, må avstyckningsförrättning
företagas, därest ägaren av stamfastigheten och i fall, då område, som
skall avstyckas, blivit överlåtet till annan, jämväl denne infinna sig eller
av förrättningsmannen blivit minst åtta dagar förut bevisligen kallade till
förrättningen, samt fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet,
som ej ingår i förrättningen.
4 §.
Avstyckning må verkställas utan biträde av gode män, så vitt icke
är fråga om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,
eller ock förrättningsmannen eller sakägare finner
biträde av gode män erforderligt.
Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.
5 §•
Huru gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,
skall bestämmas, därom gälle vad föreskrivet är om rågång vid laga skifte
av jord å landet. Sådant bestämmande skall ej äga rum, där det ej påfordras
å någondera sidan eller av förrättningsmannen aktas nödigt.
6 §■
Avstyckning skall så verkställas, att såväl stamfastigheten som det
område, som skall avstyckas, kommer att äga rätt till nödiga vägar.
Servitut till förmån för fastighet, som beröres av förrättningen, må
läggas å annan sådan fastighet i den mån sådant är tillåtet vid laga skifte
av jord å landet.
Kan väg för område, som skall avstyckas, ej annorledes lämpligen
beredas, må området, i den mån för nämnda ändamål erfordras, vid avstyckningen
tilläggas rätt till delaktighet i område, som vid mätningsförrättning
avsatts för gemensamt behov.
Riksdagens skrivelse Nr 109.
27
7 §•
Förrättningsmannen åligge att föra protokoll över allt, som förekommer
vid förrättningen. Har det avstyckade området blivit till annan överlåtet,
skall den därom upprättade avhandling införas i protokollet eller i
styrkt avskrift biläggas detta.
8 §.
Avstyckning inom område, för vilket tinnes fastställd stadsplan, må ej
så verkställas, att stadsplanens genomförande eller kvarterens lämpliga indelning
i tomter därigenom försvåras.
Inom område, för vilket Konungen jämlikt 1 kap. 46 § andra stycket
eller motsvarande äldre bestämmelse förordnat, att särskilda föreskrifter
skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, må avstyckning
ej så verkställas, att tilllämpningen av sådan föreskrift motverkas.
Ej må i något fall avstyckning så verkställas, att markens ändamålsenliga
bebyggande försvåras.
9 §•
Har överlåtelse av det område, som skall avstyckas, icke ägt rum,
bestämme fastighetens ägare, med iakttagande av vad i detta kapitel är
föreskrivet, huru avstyckningen skall verkställas.
Kunna, då fastigheten äges av flera gemensamt, dessa ej förena sig
om sättet för avstyckningens verkställande, eller finner förrättningsmannen
eller, där han biträdes av gode män, förrättningsmännen vad av fastighetens
ägare blivit bestämt vara stridande mot föreskrifterna i detta kapitel,
varde beslut meddelat att avstyckningen ej kan äga rum.
10 §.
Har det område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, lände
den därom upprättade avhandling till efterrättelse.
Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse
i ämne, som angår förrättningen, såsom att servitut till förmån för
en av styckningen # berörd fastighet skall läggas å annan sådan fastighet
eller med avstyckat område följa rätt till delaktighet i område, som vid
mätningsförrättning avsatts för gemensamt behov, skall därom upprättas
skriftlig förening, som underskrives av sakägarna och bestvrkes av gode
männen eller, där sådana ej biträda vid förrättningen, av förrättningsmannen
samt bilägges protokollet.
28
Riksdagens skrivelse Nr 109.
Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen
eller träffad förening tillkommer en var av dem, hänvisas de att
vid vederbörlig domstol utföra sin talan, och vile emellertid förrättningen.
Förekommer ej sådan tvist eller har den blivit avgjord genom laga
kraft ägande beslut, undersöka förrättningsmannen eller, där han biträdes
av gode män, föpr ät tnin gsmännen, huruvida vad av sakägarna kan vara
avtalat eller bestämt eller vad berörda beslut innehåller utgör hinder för
avstveknings verkställande i enlighet med föreskrifterna i detta kapitel,
samt meddele, där sådant hinder finnes föreligga, beslut att avstyckningen
icke kan äga rum.
11 §•
Förrättningsmannen åligge att utmärka avstyckningen å karta. Där
ej sakägare påyrkar upprättande av fullständig karta, skall avstyckningskarta
upptaga allenast det avstyckade området jämte sådana fasta punkter
och mätningsuppgifter, att det avstyckade områdets läge blir fullt bestämt.
Förrättningsmannen teckne ock å kartan tydlig beskrivning med hänvisning
till varje å kartan upptaget område jämte uppgift i vad mån servitut
till förmån för en av avstyckningen berörd fastighet lagts å annan
sådan fastighet eller med avstyckat område följer rätt till delaktighet i
område, som vid mätningsförrättning avsatts för gemensamt behov. Kan
beskrivningen ej lämpligen införas å avstyckningskartan, har förrättningsmannen
att upprätta särskild beskrivning, huru avstyckningen blivit verkställd.
12 §.
Förrättningsmannen skall å marken utstaka samt tydligt och varaktigt
utmärka skillnadslinjerna mellan stamfastigheten och det avstyckade
området ävensom upprätta fullständig och noggrann beskrivning över
gränsen och utsatta gränsmärken. Beskrivningen tecknas å kartan eller
införes i särskild handling, allt efter som i varje fall prövas lämpligt.
Har vid förrättningen gräns bestämts på sätt i gällande bestämmelser
om laga skifte av jord å landet sägs, må beskrivningen av sådan gräns
tecknas å kartan, där det finnes lämpligt.
13 §.
Sedan skillnadslinjerna mellan stam fas tigheten och det avstyckade
området ävensom övriga gränser, som vid avstyckningen må hava be
-
29
Riksdagens skrivelse Nr 109.
stämts, blivit utstakade och utmärkta samt alla till förrättningen hörande
frågor i övrigt blivit avgjorda, skall förrättningsmannen å sammanträde
med vederbörande sakägare till sökanden eller annan, som utses av sakägarna,
utgiva ett exemplar av kartan och samtliga förrättningshandlingar
emot bevis, som bilägges konceptakten, ävensom tillkännagiva att förrättningen
är avslutad.
Sakägare, som vill fullfölja talan emot förrättningen, har att inom
tjugu dagar från dess avslutande till magistraten ingiva sina besvär eller
ock på eget äventyr insända dem dit med posten så tidigt, att de före
sagda tids utgång komma magistraten tillhanda; och skall underrättelse
härom av förrättningsmannen meddelas sakägarna å det sammanträde,
varvid förrättningen förklaras avslutad.
Inom samma tid har förrättningsmannen, evad besvär anförts eller
icke, att överlämna konceptakten till magistraten.
Vad sålunda stadgats i fråga om klagan över verkställd avstyckning
gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller 10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning
icke kan äga rum; dock att i sådant fall det skall åligga
magistraten, där besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna från
förr ättni ngsmannen.
14 §.
Då tid för klagan över verkställd avstyckning gått till ända utan att
förrättningen klandrats eller ock anförda besvär blivit ogillade genom beslut,
som äger laga kraft, har magistraten att, ifall hinder enligt detta
kapitel ej möter, meddela fastställelse å avstyckningen ävensom, såvida
framställning därom gjorts, åsätta det avstyckade området särskilt namn.
Innan ärendet av magistraten avgöres, skall, där vid förrättningen
sådant påyrkats eller magistraten eljest så prövar nödigt, yttrande inhämtas
från byggnadsnämnden.
Genom fastställelse å avstyckningen tillkommer ej ägaren vidsträcktare
rätt att förfoga över fastigheten än vad lag och författning eljest
medgiva.
15 §.
Har avstyckningen vid förrättningens avslutande blivit av samtliga
sakägare medelst påskrift å protokollet godkänd, överlämne förrättningsmannen
konceptakten snarast möjligt till magistraten, som äger att, utan
att avvakta besvärstidens utgång men med iakttagande av vad 14 §
30 Riksdagens skrivelse Nr 109.
innehåller angående byggnadsnämndens hörande, företaga förrättningen
till fastställelse.
16 §.
Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna
i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller
eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade
området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel
lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel
för avlösning av frälseränta, skall i fråga om det avstyckade områdets
ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad
lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.
17 §.
Vad ovan sägs beträffande avstyckning från viss fastighet skall i
tillämpliga delar gälla i fråga om avstyckning från mark, som ej ingår i
fastighetsindelning.
18 §.
Då fastställelse meddelats å avstyckning, skall myndighet, som meddelat
beslutet, ofördröjligen därom underrätta den, som för fastighetsregistret,
där sådant finnes för staden upplagt.
19 §.
Konceptakt rörande avstyckning skall förvaras under byggnadsnämndens
vård.
20
Bestämmelserna i detta kapitel skola även gälla för samhälle å landet,
för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.
21 §.
Vad enligt detta kapitel ankommer på magistrat skall för Stockholm
fullgöras av överståthållarämbetet och för stad, som lyder under landsrätt,
ävensom för samhälle på landet, där bestämmelserna i kapitlet äga
tillämpning, av Konungens befallningshavande.
31
Riksdagens skrivelse Nr 109.
22 §.
Över beslut, som jämlikt detta kapitel meddelats av magistrat eller
Konungens befallningshavande, må besvär anföras i den ordning, som för
överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.
Rätt att överklaga sådant beslut tillkommer ock byggnadsnämnden,
som därav utan dröjsmål skall erhålla del.
6 KAP.
Om laga skifte.
1 §■
I stad må laga skifte äga rum allenast för utbrytande av kvotdelar
av fastighet eller av område, som vid mätningsförrättning undantagits
för delägares gemensamma behov eller lämnats oskiftat, och skola därvid,
där ej annat nedan sägs, gällande bestämmelser om laga skifte
av jord å landet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Konungen må, där särskilda omständigheter sådant föranleda, medgiva
omdelning av redan skiftad stadsjord, och äger Konungen i sammanhang
därmed bestämma skifteslagets omfång ävensom meddela de föreskrifter i
övrigt beträffande skiftet, som må finnas erforderliga.
2 §■
Förordnande att verkställa laga skifte å stadsjord skall meddelas i
stadens tjänst anställd mätningsman, där denne är lantmätare, så ock,
ändock att han icke är lantmätare, där samtliga delägare i jorden i
ansökningen om skiftet föreslagit honom till förrättningsman.
3 §•
Innan laga skifte å stadsjord företages, skall förrättningsmannen om
tid och ställe för första sammanträdet minst åtta dagar förut underrätta
byggnadsnämnden.
4 §.
Inom varje stad skall finnas ett efter behovet avpassat antal gode
män, minst två, valda för en tid av sex år av stadsfullmäktige eller, där
sådana ej finnas, av allmän rådstuga.
32
Riksdagens skrivelse Nr 109.
Magistraten eller, i stad där magistrat ej finnes, stadsstyrelsen åligger
att, då tid, för vilken god man utsetts, går till ända eller god man eljest avgår
eller behov av ökat antal gode män yppar sig, föranstalta om val
ävensom att lämna uppgift å de valda gode männen till vederbörande
lantmätare och mätningsman samt, i fråga om stad, som lyder under
landsrätt, till ägodelningsrättens ordförande.
5 §•
Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning,
som i 22 och 23 §§ skiftesstadgan sägs, må laga skifte å stadsjord
företagas, där samtliga delägare infinna sig eller av förrättningsmannen
blivit minst åtta dagar förut bevisligen kallade till förrättningen
samt fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår
i förrättningen.
6 §•
Laga skifte å stadsjord må verkställas utan biträde av gode män,
så vitt icke är fråga om gränsbestämning, som i 5 § sägs, eller om ägoutbyte
mellan stadsjord och jord å landet eller ock förrättningsmannen
eller delägare finner biträde av gode män erforderligt.
Bestämmes under förrättningens gång att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.
7 §■
Vid gradering av stadsjord skall hänsyn jämväl tagas till ägas användbarhet
till byggnads-, upplags- eller hamnplats, torvtäkt, sten- eller
mineralbrott, grus- eller lertäkt eller dylikt, som ej står i samband med
ägans tjänlighet för jordbruk.
8 §•
Inom område, för vilket finnes fastställd stadsplan, må ägolott ej så
utläggas, att stadsplanens genomförande därigenom försvåras.
Har Konungen jämlikt 1 kap. 46 § andra stycket eller motsvarande
äldre bestämmelse förordnat, att särskilda föreskrifter skola för visst område
tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, må inom
det område ägolott icke så utläggas, att tillämpningen av sådan föreskrift
motverkas.
Riksdagens: skrivelse Nr lön.
.-53
9 §■
Äro angående delning av sladsjord i donationsbrev eller eljest särskilda
föreskrifter meddelade, lände de till efterrättelse.
10 §.
Stadsjord, som ingår i tomtindelning, må ej ingå i laga skifte. Ej
heller må i stad sådant skifte äga rum å fastighet eller område av läge
och beskaffenhet att företrädesvis ägna sig till byggnadsplats.
11 §.
Vad enligt detta kapitel gäller om gränsbestämning och ägoutbvte i sammanhang
med laga skifte gälle ock, då sådan förrättning eljest förekommer.
Besväras fastighet eller område av servitut, bestående av rättighet
till skogsfång och mulbete eller endera av dessa rättigheter, må på yrkande
av fastighetens ägare servitutet utan sammanhang med skifte utbrytas,
där det finnes medföra nytta och kunna ske utan någons förfång.
Vad i skiftesstadgan föreskrives om grunden för beräkning av vederlag
för servitut skall ock tillämpas, då utbrytning av servitut sker utan
sammanhang med skifte.
12 §.
Magistrat, där sådan finnes, vare ägodelningsrätt i stad.
13 §.
Innan ägodelningsrätten fastställer förrättning, som avses i detta
kapitel, skall, där vid förrättningen sådant påyrkats eller ägodelningsrätten
eller dess ordförande eljest så prövar nödigt, yttrande i ärendet inhämtas
från byggnadsnämnden.
Ägodelningsrättens beslut må överklagas av byggnadsnämnden, som
därav utan dröjsmål skall erhålla del.
14 §.
Ett exemplar av akt rörande förrättning, som avses i detta kapitel,
skall av förrättningsmannen kostnadsfritt överlämnas till byggnadsnämnden
att förvaras under dess vård.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 34 käft. (Nr 109—Ilo.) 5
u
Riksdagens skrivelse Nr 109.
15 §.
Vad i detta kapitel 1—3, 5—11 samt 13 och 14 §§ stadgats för
stad, skall ock gälla för samhälle å landet, för vilket skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser.
7 KAP.
Om fastighetsregister för stad.
1 §•
För varje stad skall finnas ett fastighetsregister, bestående av tomtbok
för tomterna och stadsägobok för övriga fastigheter inom staden.
Till fastighetsregistret skola föras tre bihang, benämnda bihang A,
bihang B och bihang C, nämligen:
tomtbildningslängd (bihang A), upptagande tomter, med vilkas införande
i tomtboken enligt 3 § skall anstå,
förteckning (bihang B) över områden, som vid mätningsförrättning
undantagits för delägares gemensamma behov eller vid dylik förrättning
lämnats oskiftade, så vitt ej sådant område skiftats mellan delägarne eller
i sin helhet avstyckats, samt
förteckning (bihang C) över vägar, gator, torg och andra allmänna platser
ävensom sådana vattenområden, som ej veterligen höra till en eller
flera fastigheter enskilt.
Tomtboken skall hava sådan uppställning, att den jämväl innehåller
uppgifter om beslut, innefattande fastställelse å eller ändring i stadsplan
eller tomtindelning, om byggnadsbeslämmelser, som meddelats av
Konungen i enlighet med 1 kap. 2 § eller motsvarande äldre bestämmelser,
ävensom om andra byggnadsbestämmelser, så vitt de icke äro föremål
för inteckning efter vad om servitut är stadgat samt magistraten meddelat
föreskrift om deras anmärkande, så ock om huruvida område är att
hänföra till gammal eller ny stadsdel. Har Konungen jämlikt 1 kap.
46 § andra stycket eller motsvarande äldre bestämmelse meddelat särskilda
föreskrifter, skall beslutet anmärkas i stadsägoboken eller bihang B vid
de fastigheter eller områden beslutet angår.
Föreskrift, som, efter vad ovan sägs, meddelas av magistrat, må lämnas
antingen med avseende å visst slag av beslut eller för särskilt fall.
Riksdagens skrivelse Nr 1.09.
3f>
2 §.
Alla fastigheter och områden, som upptagas i fastighetsregistret, skola
med undantag av sådana icke utbrutna andelar i samlälligheter, som avses
i 3 § sista stycket, jämväl vara avfattade å eu till registret hörande
registerkarta.
3 §•
Med tomt förstås i detta kapitel så väl av ålder bestående tomt som
ock tomt, den där ingår i fastställd tomtindelning.
Med införande i tomtboken av nybildad tomt skall anstå
där tomten tillkommit genom åtgärd, vartill enligt 3 kap. rättens
medgivande skall sökas, till dess sådant medgivande lämnats,
samt i annat fall till dess tomtens ägare gjort framställning om dess
införande i tomtboken.
Annan fastighet i stad kallas i detta kapitel stadsäga.
Andel för viss fastighet i samfälld mark varde, ändå att andelen ej
är utbruten ur samfälligheten, vid registrering behandlad såsom stadsäga,
så framt lagfart beviljats å upplåtelse av andelen eller andelen på grund av
mantalsfördelning eller annan dylik förrättning ansetts såsom särskild fastighet.
4 §■
Konungens befallningshavande förordnar på framställning av staden
registerförare.
Med Konungens medgivande må flera städer förena sig om registerförare.
Där stad till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman
eller ledamot av magistraten, varde han därtill förordnad. Har
annan person föreslagits, pröve Konungens befallningshavande, om registerföringen
kan åt honom anförtros.
Föres fastighetsregistret av annan än i ägomätning kunnig person,
vare staden skyldig bereda registerföraren tekniskt biträde vid de göromål,
där sådant erfordras.
Till upprättande av registerkarta förordnar Konungens befallningshavande
person, behörig att innehava befattning såsom mätningsman i stad;
skolande därvid vad i 4 § sägs i tillämpliga delar gälla.
36
Riksdagens skrivelse Nr 109.
Arbetet skall planläggas sålunda, att registerkartan föreligger inom tre
år från det denna lag trätt i kraft.
6 §.
Registerkarta skall så vitt möjligt upprättas med ledning av förut
befintligt kartmaterial.
Där ej staden eller enskild sakägare vill bekosta nymätning, skall för
registerkarta sådan mätning äga rum endast så vitt karta helt och hållet
saknas eller, vad angår område, som är uppdelat i flera tomter eller
andra fastigheter, erforderlig ledning, ändå att karta över området i dess
helhet finnes att tillgå, icke kan med lägre kostnad erhållas beträffande
tomt av tomtindelningshandlingar samt i fråga om annan fastighet av
vederbörande fångeshandlingar. Område, för vilket karta saknas, må dock
utan att nymätning sker avfattas å registerkartan, där det kan ske utan
fara för osäkerhet eller oreda.
Nymätning för upprättande av registerkarta skall ske efter grafisk
metod, där ej staden eller vederbörande sakägare vill bekosta mätning
efter siffermetoden.
7 §.
Registerkarta må ej upprättas i mindre skala än att läget av de särskilda
fastigheterna jämte deras beteckning kan därå tydligt utmärkas,
men i övrigt skall i fråga om bestämmandet av skalan avseende företrädesvis
fästas därå, att kostnaden för kartan må kunna nedbringas så
mycket omständigheterna medgiva; och må registerkarta kunna upprättas
i olika skala för skilda delar av staden, där det prövas lämpligt; dock
att det område, som ingår i tomtindelning, skall i sin helhet avfattas i
samma skala, så vitt ej särskilda omständigheter annat föranleda.
8 §•
Förrättning för registerkartas upprättande må ej uppehållas av tvist
om ägande- eller besittningsrätt, utan varde i avbidan på tvistens utgångvederbörande
områden upptagna i enlighet med innehavet vid tiden för
förrättningen, dock att tomt alltid skall å registerkartan upptagas såsom
en enhet ändå att särskilda delar därav äro i olika ägares hand.
Riksdagens skrivelse Nr 100.
M
1 samband med registerkartans upprättande skall förrättningsmannen
uppgöra förslag till stadsägoområdets indelning i särskilda stadsägor, vilket
förslag underställes magistratens prövning.
Vid fastighetsindelningens bestämmande skall såsom sladsäga anses
område, som vid mätningsförrättning utlagts såsom särskild fastighet eller
som eljest i ägarens hand må anses såsom särskild fastighet, så ock varje
stadsägoområde i övrigt; skolande förty, där område, varom nu är fråga,
tillhör flera, de där var för sig äga viss å marken bestämd ägovidd, eller
där viss ägo vidd av dylikt område är särskilt intecknad eller eljest särskilt
häftar för fordran eller annan rättighet, varje sådan del anses såsom eu
stadsäga.
Där liera områden enligt handlingarna vid mätningsförrättning höra
till samma fastighet eller eljest av ålder ansetts tillhopa utgöra en fastighet,
skola dessa områden upptagas såsom en stadsäga, så vitt de äro i
en ägares hand och icke äro särskilt intecknade eller eljest särskilt häfta
för fordran eller annan rättighet.
Områden hörande till järnväg, å vilken lagfart i särskild ordning
beviljats eller som tillhör staten, skola utgöra en stadsäga, även om de
ligga åtskilda å marken.
Områden, som innehavas, det ena med äganderätt och det andra med
ständig besittningsrätt, eller av skilda ägare upplåtits under sådan besittningsrätt,
må icke, även om de ligga intill varandra samt äro i en innehavares
hand, utgöra en stadsäga.
Har kronan, staden, allmän inrättning eller stiftelse, innan fastighetsindelningen
blivit bestämd, gjort framställning att något densamma tillhörigt
område uppdelas i flera stadsägor, må delning ske i enlighet med den
framställning, där ej området upplåtits under ständig besittningsrätt eller
hör till järnväg.
10 §.
I fastighetsregistret upptages såsom en enhet:
1) varje tomt;
2) varje fastighet, som vid den fastighetsindelning, varom förmäles
i 9 §, beslämts skola utgöra särskild stadsäga, härunder inbegripen jämväl
sådan andel för viss fastighet i samfälld mark, som vid registrering
skall behandlas såsom stadsäga;
38
Riksdagens skrivelse Nr 109.
3) område, som vid fastighetsindelningen sammanförts med annal
område till en stadsäga men sedermera i sin helhet utbrutits eller avstyckats
för att bilda en stadsäga för sig;
4) varje stadsäga, som uppkommer genom sammanläggning av stadsägoenhet
eller del därav med annan stadsägoenhet eller del därav;
5) varje område, som efter fastighetsindelningens bestämmande antingen
till följd av upphävande av eller ändring i stadsplan kommer att
utgå ur tom (indelning eller i ett sammanhang avstyckats från flera stadsägoenheter,
för vilka det varit samfällt, eller blivit avfört ur bihang C,
såvida ej området skall sammanläggas med förut registrerad enhet eller,
i först nämnda två fall, skall utläggas till gata eller dylikt;
6) varje ej förut såsom enhet registrerat område, det där förvärvats
för järnväg, å vilken lagfart i särskild ordning beviljats eller som tillhör
staten, utan så är att annat till samma järnväg hörande område redan
tinnes såsom en enhet upptaget i stadsägoboken;
7) för tomt efter fastighetsregistrets första uppläggande utbruten andel
i samfälld mark.
Där område, som under 5) eller 7) avses, vid tiden för dess införande
i fastighetsregistret tillhör flera, som var för sig äga viss å marken
bestämd lott, skall dock varje lott anses såsom en enhet, och skall vad
sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning, där viss ägovidd av område,
som nu sagts, vid tiden för införandet i fastighetsregistret är särskilt
intecknad eller eljest särskilt häftar för fordran eller annan rättighet.
11 §.
Fastighet skall upptagas i fastighetsregistret under särskild registerbeteckning.
Sådan beteckning åsättes av magistraten.
12 §.
Sedan fastighetsregistret blivit upplagt, har registerföraren att skyndsamt
hos den i 14 § omförmälda kommission, överintendentsämbetet,
lantmäteristyrelsen, Konungens befallningshavande och magistraten därom
göra anmälan.
Magistraten kungöre ofördröjligen anmälan i allmänna tidningarna samt
i den eller de ortstidningar, vari kommunala meddelanden för staden intagas.
Riksdagens skrivelse Nr 109.
;v.)
13 §.
Förändringar i fastighetsindelning och registerbeteckningar skola införas
i fastighetsregistret och utmärkas ä registerkartan.
14 §.
Arbetet med fastighetsregistrets första uppläggande skall stå under
överinseende av eu kommission, benämnd fastighetsregisterkommissionen,
bestående av tre personer, vilka utses av Konungen. Kommissionen har
särskilt att övervaka, att ej arbetet med registerkartans upprättande och
registrets uppläggande fördröjes.
Kommissionen har ock att övervaka registrets förande intill dess
överinseendet över registret övertages av annan myndighet.
Sedan arbetet med registrets uppläggande blivit i huvudsak avslutat
för rikets släder ävensom övriga samhällen, för vilka fastighetsregister
upplägges efter de för stad meddelade bestämmelser, skall överinseendet
från kommissionen övertagas av den myndighet, som i allmän lag bestämmes.
Den närmare tillsynen å arbetet åligger för varje stad dess magistrat.
15 §.
Vad om magistrat i detta kapitel sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet
och för stad, som lyder under landsrätt, för Konungens
befallningshavande, som äger att erhålla nödigt bistånd av stadsstyrelsen.
16 §.
Närmare föreskrifter angående uppläggandet och förandet av fastighetsregistret
meddelas av Konungen.
17 §.
Vad i detta kapitel stadgas angående stad, som lyder under landsrätt,
skall, där Konungen därom förordnar, äga motsvarande tillämpning
i avseende å samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas.
I fall, då kostnaden för fastighetsregistrets första uppläggande helt
bestxides av statsmedel, äge Konungens befallningshavande, utan iaktta
-
40 Riksdagens skrivelse Nr 109.
gande av föreskrifterna i 4 §, utse förrättningsman för upprättande av
registerkarta.
För samhälle å landet vare förste lantmätaren registerförare, så framt
ej samhället förklarat sig vilja bekosta registerföringen.
Sedan fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser
upplagts för samhälle, skall, där så ej förut skett, fastighet eller område,
som ingår i samhället, uteslutas ur jordeboken. För åtgärdens vidtagande
har registerföraren att göra anmälan hos Konungens befallningshavande.
Uteslutande ur jordeboken verkar ej rubbning beträffande
fastighet tillkommande rättigheter och förmåner eller fastighet åvilande
utskylder, besvär och dylikt.
18 §.
Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt detta kapitel meddelats av magistraten, Konungens
befallningshavande eller fastighetsregisterkommissionen, äge däröver anföra
besvär i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.
Över kommissionens beslut föres klagan hos Konungen.
Finner någon anledning till erinran i fråga om åtgärd av registerföraren,
göre anmälan därom hos den myndighet, som har den närmare
tillsynen å registret.
19 §.
I stad ävensom i köping, som utgör egen kommun och för vilken
fastighetsregister skall föras enligt de för stad meddelade bestämmelser,
skall fastighetsregistret uppläggas och föras på samhällets bekostnad.
Till de med registrets första uppläggande förbundna kostnader må dock
sådant samhälle efter ty särskilt förordnas erhålla bidrag av statsmedel.
Stad, som lyder under landsrätt, ävensom köping, som nyss sagts,
skall ej svara för kostnad för uppgifter, vilka för registret lämnas av den,
som för fastighetsboken, eller av vederbörande häradsskrivare eller landskontor.
Är förste lantmätaren registerförare för köping, som utgör egen kommun,
skall registerföringen ske på statsverkets bekostnad.
41
Riksdagens skrivelse Nr 109.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, dock att medgivande
enligt 2 kap. 2 § sista stycket må lämnas samt stadgandena om fastighetsregisterkommissionen,
om förordnande av förrättningsman för registerkartas
upprättande, för tomtmätning och för avstyckning samt om val av
gode män mä tillämpas redan under år 1917. Föreskrifterna i 4 kap.
skola ej vinna tillämpning förrän fastighetsregister upplagts för vederbörande
samhälle.
Föres i stad särskild bok över tomter, och innehåller densamma i
huvudsak de uppgifter, som skola i tomtboken meddelas rörande de särskilda
tomterna, må Konungen på framställning av staden antingen förklara
att dylik särskild bok skall ingå i och löras såsom del av stadens
fastighetsregister eller ock medgiva staden anstånd under viss tid, ej över
tio år, med uppläggande av tomtbok. I båda fallen meddelar Konungen
de närmare föreskrifter, som av medgivandet må föranledas.
Beträffande samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas, åligger det Konungens befallningshavande
att omedelbart efter denna lags utfärdande infordra yttrande från kommunalnämnden
eller municipalnämnden i samhället i fråga om ordningen
för fastighetsregistreringen samt därefter till Konungen inkomma med förslag
i ämnet.
Har för socken eller annat större område, som lagts till stad, före
överflyttningen upprättats fastighetsregister efter de för landsbygden gällande
föreskrifter, må med Konungens medgivande fastighetsregister för
området i enlighet med samma föreskrifter fortfarande föras av förste
lantmätaren under viss, av Konungen tillika bestämd tid, dock ej över
tio år från det överflyttningen ägde rum eller, om den skett före denna
lags ikraftträdande, från dagen därför.
Genom denna lag upphävas:
lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning;
lagen den 26 maj 1899 om vad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad
uppförts utöver tomtgräns;
lagen den 26 maj 1899 angående förändring av tomts område;
§ 17 mom. 1 och 2, mom. 3 första och andra punkterna samt mom.
4 ävensom § 18 och § 20 mom. 2 och 3 i byggnadsstadgan för rikets
städer den 8 maj 1874;
10 §, 19 *§ näst sista och sista punkterna, 70 och 123 §§ i stadgan
den 9 november 1866 angående skiftesverket i riket ävensom
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14. samt. 34 käft. (Nr 109—110.) 6
42 Riksdagens skrivelse Nr 109.
kungl. breven den 6 maj 1830 och den 21 juni 1831 angående laga
skifte å stadsjord;
tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring i
sålunda upphävda bestämmelser;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot denna lag.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts med bestämmelse i denna lag, skall sådan bestämmelse
i stället tillämpas.
Var den 1 januari 1908 fråga om ändring i fastställd stadsplan eller
tomtindelning på prövning beroende, skola föreskrifterna i 1 kap. om
plikt att lösa gatumark eller tomtdel ej vinna tillämpning med avseende
å område, som av ändringen beröres, förrän frågan blivit slutligen prövad.
Beträffande jämkning i tomtindelning, varom hos vederbörande myndighet
ansökan gjorts eller fråga eljest företagits innan denna lag trätt
i kraft, skola bestämmelserna i 3 kap. gälla, såvida lagen den 26 maj
1899 angående förändring av tomts område varit å den jämkning tilllämplig.
Sökes till åtgärd, som i 3 kap. 1 § avses, rättens medgivande
ändå att sådant med hänsyn till äldre lag icke är erforderligt, må medgivande
till åtgärden lämnas, om de i 3 kap. för medgivande till dylik
åtgärd stadgade förutsättningar äro för handen; och skola för sådant fall
bestämmelserna i sagda kapitel jämväl i övrigt i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
2:o Lag
om ändrad lydelse av 2 § 7:o) och 11:o) i lagen den 26 maj
1909 om Kungl. 31aj:ts regeringsrätt.
Härigenom förordnas, att 2 § 7:o) och 11 :o) i lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skola erhålla följande ändrade lydelse:
43
, Riksdagens skrivelse. Nr 109.
7:o) mål om fastställande av jordebok, om upptagande i eller uteslutande
ur jordebok av fastighet eller särskild anteckning, om ändring i
förhållande, varom uppgift finnes i jordebok införd;
mål, som uppkomma i anledning av fastighetsregisters uppläggande
och förande;
de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och
skyldigheter, vilka åtfölja fastighet på grund av dess särskilda natur och
egenskap;
ll:o) mål om avsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller
stadgad åborätt;
mål om avgäld från avsöndrad lägenhet, om fördelning av mantal
eller utskylder mellan stamfastighet och avsöndrad lägenhet;
mål om tomtmätning;
mål om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning;
mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av
bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;
mål om undantag från tillämpningen av de med avseende å arrende
av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne gällande särskilda bestämmelser
;
mål om naturminnesmärkens fredande;
Denna lag träder i kraft den I januari 1918.
3ro Lag
om ändrad lydelse av 2, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket 1 riket.
Härigenom förordnas, att 2, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket i riket skola erhålla följande ändrade
lydelse:
2 8.
Är jord å landet oskiftad och vill delägare laga skifte därå erhålla;
have där vitsord till.
44 Riksdagens skrivelse Nr 109.
Ej må dock sådant skifte äga ram å jord, som ingår i tomtindelning
å ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes.
Öl §.
Vad nu rörande rågångar i förening med ägoskiften stadgat är, gälle
även, då fråga därom, utan sammanhang med skifte, förekommer.
Om bestämmande av gräns för tomt å ort på landet, varest tomtindelning
såsom i stad finnes, är särskilt stadgat.
59 §.
Vad nu rörande ägoutbyte mellan byar och hemman i förening med
ägoskifte stadgat är, gälle även, då fråga därom, utan sammanhang med
sådant skifte, förekommer, likasom ock då stadsjord möter ägor å landet,
eller fråga eljest uppstår om utbyte av stadsjord mot äga å landet.
Jord, som ingår i tomtindelning å ort på landet, varest tomtindelning
såsom i stad finnes, må ej ingå i ägoutbyte.
83 §.
Hindras ordentlig och formlig skiftesläggning av anlagda ryttare-,
soldat- eller båtsmanstorp, eller av sådana till hemman hörande lägenheter,
som lagligen därifrån upplåtna blivit, eller av sådana inom skifteslaget
belägna utjordar eller urfjällar, vilka tillhöra hemman i annat skifteslag
och ej kunna efter stadgandet i 56 § utbytas; då skola dessa lägenheter
i skiftet ingå och, efter delningsgrund och gradering, jämngoda utstakas
å de ställen, där det till beredande av ett redigt skifte lämpligen
ske kan; och gånge med utflyttnings- och odlingskostnaderna, som i 13
kap. stadgat finnes. Ägare av det hemman, varifrån lägenhet blivit under
nyttjanderätt på viss tid eller livstid upplåten, före vid skiftet därför talan;
börande, vid fråga om utbyte av ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, regementsfullmäktig,
efter anmälan från lantmätaren, tillförordnas.
Ingår jord, som från hemman upplåtits, i tomlindelning å ort på
landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes, må den ej på sätt i
denna § sägs ingå i skifte.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Riksdagens skrivelse Nr 109.
4f>
4:o Lag
med bestämmelse att låsen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring ej skall äga tillämpning
i stad och vissa andra samhällen.
Härigenom förordnas, att lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring icke skall äga tillämpning i stad
ej heller i annat samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, men gäller ej förrättning,
vartill förordnande meddelats därförinnan.
5:o Lag
angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om heinmansklyvning, ägostyckning
och jordavsöndring.
Härigenom förordnas, att 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen den 27
juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring skola
erhålla följande ändrade lydelse:
21 §.
Jordområde, som avsöndras för alltid, skall av lantmätare eller annan
i ägomätning kunnig person vara avfattad å karta, upptagande jämte
den avsöndrade jorden sådana fasta punkter och mätningsuppgifter att
områdets läge är fullt bestämt.
Avhandling rörande jordavsöndring för alltid, vilken handling skall
innehålla noggrann beskrivning å den avsöndrade jordens storlek, läge och
gränser, skall jämte kartan över det avsöndrade området ingivas till
46 Riksdagens skrivelse Nr 109.
Konungens befallningshavande, som har att, därest, avhandlingen så väl
med hänsyn till avsöndringens storlek som ock i övriga avseenden är
med denna lag överensstämmande, meddela fastställelse å avsöndringen.
Innan ärendet av Konungens befallningshavande avgöres, må, där så
nödigt finnes, yttrande av lantmätare inhämtas.
I fråga om avsöndring inom område, som ej ingår i tomtindelning
i samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall
iakttagas, skall vad i 5 kap. 8 §, 14 § andra stycket och 22 § andra
stycket av lagen om fastighetsbildning i stad finnes föreskrivet äga motsvarande
tillämpning; dock att vad där stadgas om magistrat skall gälla
om Konungens befallningshavande.
Önskar sökande återfå för fastställelse av avsöndring ingiven karta,
vartill ej enligt de av Konungen om redovisning av lantmäteriförrättningar
meddelade föreskrifter koncept skall överlämnas i offentlig myndighets
förvar, vare sökanden skyldig gälda kostnad för kopia av kartan.
26 §.
Sedan fastställelse meddelats å avsöndring av lägenhet för alltid,
skall, på sätt särskilt är föreskrivet, lägenheten införas i fastighetsregistret.
Med jord eller annan lägenhet, som under äganderätt avsöndras efter
vad ovan sägs, skall lagfaras, såsom om fast egendom i allmänhet finnes
föreskrivet.
Med avhandlingar om avsöndring av lägenhet från de under stadgad
åborätt upplåtna hemman förfares på samma sätt, som då åborätt å
sådana hemman överlåtes.
27 §.
Avsöndring av område, som ingår i tomtindelning, må ej äga rum
med mindre området sammanfaller med tomt, som enligt den indelning
skall bildas, eller, där i tomt ingå delar av skilda fastigheter, med sådan
tomtdel. För genomförande av tomtindelning må avsöndring på ansökan
av områdets innehavare kunna medgivas utan hinder därav att avhandling
rörande områdets upplåtande icke upprättats eller ingivits; och skall
vad denna lag innehåller om storleken av område, som må avsöndras,
icke äga tillämpning i avseende å område, varom nu är fråga. Ej heller
skall vad denna lag innehåller om förbud i vissa fall mot avsöndring
utgöra hinder för avsöndring av område, varom nu är fråga, utan att
47
Riksdagens skrivelse Nr 101).
dock innehavare härigenom må tillkomma vidsträcktare rätt att förfoga
över området än vad lag och författning eljest medgiva.
Häftar hemman, varifrån för tomtindelnings genomförande avsöndring
ägt rum annorledes än i enlighet med de i allmänhet beträffande avsön
dring gällande bestämmelser, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld,
eller eljest för allmänna utskylder och''besvär, i vilkas utgörande den
avsöndrade lägenheten icke omedelbart deltager, eller för lån, som av
allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott
av dylika medel för avlösning av frälseränta, och utgör den avsöndrade
lägenheten ensam eller tillsammans med vad redan kan vara från hemmanet
avsöndrat mera än en femtedel av hemmanets ägovidd, skall i
fråga om den avsöndrade lägenhetens ansvar för sådant åliggande vad
i 37 § 3 mom. av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom är stadgat om avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad
gäld äga motsvarande tillämpning.
28 §.
Tvister rörande avsöndring av lägenhet från de under stadgad åborätt
upplåtna hemman skola upptagas och fullföljas på enahanda sätt som
tvister angående dylika avsöndringar från frälse- och skattehemman.
Över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som i 21, 22
eller 27 § omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.
29 §.
1 mom. Vad i denna lag *är stadgat om hemman skall med den inskränkning,
som här nedan sägs, gälla även om hemmansdel, som genom
hemmansklyvning eller ägostyckning tillkommit, så ock i tillämpliga delar
om varje under särskilt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej
tillkommit genom avsöndring. Vid ägostyckning å sådan lägenhet skall,
i stället för att mantal åsättes varje lott, bestämmas det inbördes förhållande,
efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av lägenhetens
allmänna utskylder och besvär.
Är hemmansdel eller lägenhet, som här avses, till läge och beskaffenhet
sådan, att den företrädesvis ägnar sig till byggnadstomt, eller består
dess värde till huvudsaklig del i vattenfall, fiske eller annan dylik
förmån, eller i byggnader, eller andra anläggningar, må ej emot del
-
48 Riksdagens skrivelse Nr 109.
ägares bestridande klyvning äga rum, där den prövas lända honom till
förfång.
2 mom. I fråga om klyvning och avsöndring skall vad som gäller
om lägenhet, som ej tillkommit genom avsöndring, jämväl tillämpas å för
alltid avsöndrad lägenhet; dock att från lägenhet, som sist är sagd, ytterligare
avsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del av ägovidden.
3 mom. Område, som ingår i tomtindelning å ort på landet, varest
tomtindelning såsom i stad finnes, må ej klyvas eller styckas enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918; dock att vad i 21
och 26 §§ före den 1 januari 1909 var stadgat om åliggande för Konungens
befallningshavande att i sammanhang med fastställelse å avsöndring
åsätta lägenheten särskilt namn och nummer samt om antecknande
i kronans jordebok av avsöndring skall gälla, där fastställelse å avsöndring
ifrågakommer, innan fastighetsregister upplagts för den ort,
lägenheten tillhör. Bestämmelserna i 21 § fjärde stycket skola ej äga
tillämpning i fråga om avsöndring, som skett före denna lags ikraftträdande.
Vad i 29 § är föreskrivet angående klyvning av avsöndrad
lägenhet skall, utan hinder av vad 31 § innehåller angående äldre lägenheter,
jämväl å dem äga tillämpning.
6:o Lag
om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om heniinansklyyning,
ägostyckning och jordavsöndring.
Härigenom förordnas som följer:
I fråga om ägostyckning inom samhälle, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas och för vilket föres fastighetsregister
enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser, skall vad
i 5 kap. 8 §, 14- § andra stycket och 22 § andra stycket av lagen om
fastighetsbildning i stad finnes föreskrivet äga motsvarande tillämpning;
dock att vad där stadgas om magistrat skall gälla om ägodelningsrätt
eller dess ordförande.
49
Riksdagens skrivelse Nr 109.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, men gäller ej förrättning,
vartill förordnande meddelats därförinnan, ej heller beträffande ägostyckning,
som avses i 3 § av lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring, där avtalet om överlåtelsen
skett före denna lags ikraftträdande.
7:o Lag
om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
avgäld från avsöndrad lägenhet.
Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande av
gäld från avsöndrad lägenhet skall erhålla följande ändrade lydelse:
Sedan beslut, som i 5 eller 6 § avses, blivit meddelat, varde, på sätt
särskilt är föreskrivet, lägenheten, där sådant tillförene ej ägt rum, införd
i fastighetsregistret; och skall anteckning om beslutet ske i fastighetsregistret
samt, där lägenheten eller dess stamhemman upptages i
jordeboken, jämväl i denna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918. Å ort, där fastighetsregister
då ej finnes, äger lagen dock ej tillämpning, förrän fastighetsregister
för den ort blivit upplagt.
8:o Lag
om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet.
Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet skola erhålla följande
ändrade lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 34 käft. (Nr 109—110.) 7
50
Riksdagens skrivelse Nr 109.
3 §•
Har i ärende, varom i 2 § förmärs, lägenhetens ägare styrkt, att
ersättning, som för avgäldens avlösning tillkommer hemmanets ägare, till
denne utgivits, förordne Konungens befallningshavande att i fastighetsregistret
samt, där lägenheten eller dess stamhemman upptages i jordeboken,
jämväl i denna skall införas anteckning att avgäldsskyldighetén
upphört.
6 §•
Sedan förordnande givits, som i 3 § avses, varde på statsverkets bekostnad
meddelande därom kungjort i länskungörelserna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
9:o Lag
om ändring av vissa bestämmelser i förordningen den 16 Juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom.
Härigenom förordnas:
dels att bestämmelserna i 9 § av förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom om skyldighet för den, som
söker lagfart å gård eller tomt, att visa, i vilket kvarter och vid vilka
gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll och längden av dess
särskilda sidor, och i 11 § om anmärkande i lagfartsbevis av tomts
läge och storlek icke skola äga tillämpning, där uppgift i dessa hänseenden
införts uti den i 18 § nämnda bok samt vad angår uppgiften om
tomts ytinnehåll och längden av dess särskilda sidor, denna uppgift grundas
å mätning, som till följd av Konungens för orten eller del därav
meddelade förordnande härutinnan äger vitsord;
dels ock att 6, 9 och 18 §§ i förenämnda förordning skola erhålla
följande ändrade lydelse:
Öl
Riksdagens skrivelse Nr 109,
6 §•
1 mom. Är lagfart sökt på grund av testamente, dom eller annan
handling, som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än
det visas, att handlingen blivit ståndande.
2 mom. Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med
viss till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart
å sådan överlåtelse ej beviljas förr än ägostyckning å hemmanet
blivit fastställd.
Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning
från lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.
Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet
avsöndrats* må lagfart ej beviljas förr än fastställelse å avsöndringen
meddelats.
3 mom. Har ägare av fastighet i stad därav till annan överlåtit
visst till gränserna bestämt område, som ej ingår i tomtindelning, må
lagfart å fånget ej beviljas förr än fastställelse meddelats å avstyckning
av det överlåtna området.
Vad sålunda stadgats om stad skall ock gälla för samhälle å landet, för
vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.
9 §•
Den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad, vare pliktig att visa,
i vilket kvarter och vid vilka gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll
och längden av dess särskilda sidor.
Har ägare av tomt i stad till annan överlåtit visst till gränserna bestämt
område därav, må lagfart å den överlåtelse ej beviljas förr än området
blivit från tomten avstyckat.
Vad nu är stadgat om stad skall ock gälla om ort å landet, varest
linnes tomtindelning såsom i stad.
18 §.
Vid rätten skall föras bok i överensstämmelse med lagfarlsprolokollet,
så inrättad att därav lätteligen kan ses: varje egendom därå lagfart blivit
sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget samt sådant vid fånget
fästat villkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden då lagfart blivit beviljad
eller avslagen.
52
Riksdagens skrivelse Nr 109.
Då anteckning skett efter 13 och 16 §§ i denna förordning eller
enligt lagen om fastighetsbildning i stad, varde ock det i boken anmärkt.
De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918. Bestämmelserna i 6
§ 3 mom. skola dock icke tillämpas beträffande överlåtelse, som ägt rum
före nämnda dag; ej heller skall vad i 6 § 2 mom. föreskrives om avsöndring
äga tillämpning i fråga om avsöndring, som skett före den 1
januari 1897.
10:o Lag
angående upphävande för visst fall .av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfatlsrätt samt
av fång till sådan rätt.
Härigenom förordnas, att bestämmelserna i 4 § av lagen om inskrivning
av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt om skyldighet
för den, som söker inskrivning av tomträtt, att visa tomtens
läge enligt den för området upprättade planen samt tomtens ytinnehåll
och längden av dess särskilda sidor och i 12 § om anmärkande i tomträttsbevis
av tomtens läge och storlek icke skola äga tillämpning, där
uppgift i dessa hänseenden införts uti den i 16 § nämnda bok samt,
vad angår uppgiften om tomts ytinnehåll och längden av dess särskilda
sidor, denna uppgift grundas å mätning, som till följd av Konungens
för orten eller del därav meddelade förordnande härutinnan äger vitsord.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Riksdagens skrivelse Nr 10''J.
53
ll:o Lag
om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 10 juni 1875
angående Inteckning i fast egendom.
Härigenom förordnas, alt 58 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vad här ovan om servitut är sagt avser icke servitut, som uppkommer
vid laga skifte eller ägoslyckning eller vid avstyckning av område,
som ej ingår i tomtindelning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
12:o Lag
om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut
skall erhålla följande ändrade lydelse;
Vad i 1 kap. 3—6 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom är
stadgat i fråga om nyttjanderätt skall beträffande servitut äga motsvarande
tillämpning; dock att vad där stadgas angående verkan av överlåtelse av
fastigheten eller av dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer
icke skall äga tillämpning å servitut, som uppkommit vid laga
skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område, som ej ingår i
tomtindelning, ej heller å servitut, som tillkommit före den 1 januari 1876.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Stockholm den 28 april 1917.
Med undersåtlig vördnad.