Riksdagens skrivelse Nr lax*.
Nr 102.
Godkänd av första kammaren don 25 april 1917.
God känd av andra, kammaren don 25 april 1017.
Riksdagens skrivelse till Konungen, rörande bibehållande i tillämpning
för hela innevarande år av gällande kungörelse
angående tidberäkning inom riket.
(Första kammarens l:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.)
(Andra kammarens 3:c tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion kar framhållits önskvärdheten,
därav att under hela innevarande år måtte bibehållas i tillämpning kungl.
kungörelsen av den 16 juni 1899 angående antagande av ny för alla orter
inom riket gemensam tidberäkning.
Till stöd för motionen har anförts huvudsakligen följande.
Genom kungörelse av den 12 maj 1916 har Eders Kungl. Maj:t
förordna! att från den 15 maj till den 30 september 1916 kungörelsen av
den “16 juni 1899 angående antagande av en ny för alla orter inom riket
gemensam tidberäkning ej skulle äga tillämpning. 1 stället skulle för såväl
borgerlig som rättslig tid sådan tidberäkning tillämpas, som sedermera plägat
benämnas »sommartid».
För denna åtgärds vidtagande syntes två skäl hafva varit avgörande,
nämligen dels hänsynen till de praktiska fördelar, som vore förenade därmed,
att närliggande länder, som med varandra stode i livlig kommunikation,
hade samma tidberäkning, dels möjligheten till minskning av kostnaderna
för belysning därigenom att arbetstiden skulle komma att förläggas till en
ljusare tid av dygnet.
Emellertid borde dels erfarenheten av sommartidens tillämpning, dels
i år i viss mån ändrade förhållanden leda därhän, att icke längre en avgöjBihang
till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 32 höft. (Nr 10.2—104.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 102.
rande betydelse tillmättes åt de skäl, som förra året föranlett sommartidens
införande. 1 år borde kännedom i tillräckligt god tid kunna inhämtas om
grannländernas tidberäkning under kommande sommar, och våra tidtabeller
uppställas med hänsyn härtill samt i så fall kvarstående olägenheter av
eventuella olika tidberäkningar bliva överkomliga. Avsedda olägenheter
kunde i varje fall icke gärna bliva större än de, som uppkomma därigenom,
att inom landet två olika tidberäkningar komme till tillämpning. Redan i
fjol ansåge sig nämligen ett stort antal medborgare icke kunna följa den
officiella tidberäkningen; och kunde det befaras, att antalet av dessa medborgare
i år komme att bliva ännu större.
Den andra anledningen eller besparingssynpunkten, vilken varit avgörande
i det land, där initiativet tagits till tidförändringen, spelade för
oss en långt mer underordnad roll på grund av vårt nordliga läge. Av
järnvägsstyrelsens nyligen offentliggjorda redogörelse för sommartidens verkningar
vid statsbanorna framginge att besparingen för bränsle till betningsmedel
uppginge till cirka 13,200 kronor, ett belopp, som då det gällde en
så omfattande verksamhet som statens järnvägar syntes mycket obetydligt.
Som man kunde vänta sig, uppgåves besparingen vara störst vid det sydligaste
distriktet och avtaga i storlek ju längre norrut man komme.
Av offentliggjorda uttalanden om erfarenheten av sommartidens verkningar
syntes framgå, att stadsbefolkningen i stort sett ställde sig jämförelsevis
sympatisk till densamma, under det lantbefolkningen vore missbelåten.
Det vore lätt att inse att särskilt för dem, vilka ej så tidigt på
dagen nödgades börja sitt arbete, den förmånen vore tilltalande, att deras
fritid under längre tid än annars bleve fallet infölle under den ljusare delen
av dygnet. Emellertid syntes hänsyn till dessa intressen vara fullt berättigade,
om ej samtidigt sommartiden medförde allvarliga olägenheter för
andra klasser och yrken. Och de, för vilka sommartiden alldeles särskilt
medfört olägenheter, vore jordbrukets utövare. För de jordbrukare, vilka
för sina mjölkleveranser vore beroende av morgontåg eller ångbåtar, gåves
ingen annan möjlighet än att följa med den officiella tiden, och de nödgades
då börja sin dag oproportionerligt tidigt. Vidare följde av eu tidberäkning
med sommartid en olägenhet, som syntes vara den allvarligaste
av alla, nämligen att under skördetider — såväl vid hö- som sädesskörd —
en dyrbar tid kunde gå förlorad under väntan på att morgonens fuktighet
hunne torka upp, så att bärgningsarbetet kunde sättas i gång. De hinder,
som dagg och regn utgjorde för skördearbetet, vore naturligen synnerligen
växlande, men så mycket vore visst, att ju tidigare på dygnet, som arbetsdagen
förlorades, dess större bleve de skador, olägenheter och risker, som
av desamma förorsakades. San ut vore, att, i händelse av en försenad skörd,
Riksdagens skrivelse Nr 102. 3
skördearbetet under hösten kunde pågå något längre tid på kvällen under
ordinarie arbetstid, än som annars skulle varit möjligt, men denna fördel
kunde icke uppväga ovan omnämnda olägenheter. Att vid sidan av de
olägenheter, som skulle föranledas av att sommartid komme till användning,
det ekonomiska gagn, som kunde vinnas genom sommartiden och som av
järnvägsstyrelsen, som förut påpekats, för hela dess verksamhet ej uppskattats
till mer än 13,200 kronor, vore försvinnande litet, syntes påtagligt.
Vidare borde framhållas eu synpunkt, som särskilt i år gjorde, att
man ställde sig mer betänksam än som annars varit fallet emot sommartidens
tillämpning. Förhållandet vore det, att i stort sett sommartidens
tillämpning för lantbefolkningen och vill även i viss utsträckning för stadsbefolkningen
betytt ej blott arbetsdagens förläggande till annan del av
dygnet, utan även arbetsdagens eller åtminstone den av natt-vila ej upptagna
delens av dygnet förlängning med eu timme. Detta kunde bero på en viss
konservatism i seder, men det berodde även på att de ljusa kvällarna använts
till nyttigt arbete eller lämplig förströelse. Kunde under normala
förhållanden denna ökade påfrestning av lantbon, som redan förut vore ansträngd
av sommarens tunga jordbruksarbete, vara försvarbar, ställde sig
saken något annorlunda under instundande sommar, då arbetet i jorden
måste bedrivas med särskild kraft, men samtidigt den härmed sysselsatta arbetaren
anvisats en näring, som kunde befaras komma att visa sig otillräcklig.
Att under sådana omständigheter vidtaga åtgärder, som vore ägnade
att skärpa svårigheterna, syntes icke tillrådligt.
Riksdagen har inhämtat, att genom civildepartementets försorg verkställts
en omfattande utredning rörande verkningarna av den s. k. sommartiden
under förlidet år, vilken utredning inom den närmaste tiden kommer
att bliva i tryck tillgänglig. Glenom vederbörandes tillmötesgående bär
riksdagen emellertid varit i tillfälle att taga del av denna utrednings resultat,
som i huvudsak torde giva stöd åt den av motionärerna i motionen
hävdade uppfattning i det hänseende, som utredningen avser.
Vid övervägande av huruvida, trots att verkningarna av den under
nästlidet år införda sommartid synas tala i motsatt riktning, sådan tidberäkning
borde införas i vårt land jämväl i år, har riksdagen icke kunnat
undgå att finna, att frågan härom måste vara i hög grad beroende av huru
våra grannländer ställa sig till saken och vilka svårigheter i kommunikationshänseende,
som med hänsyn därtill kunna uppkomma. I detta avseende
har riksdagen inhämtat, att för Norges och Danmarks vidkommande
med säkerhet torde kunna antagas, att sommartid icke där införes. Beträffande
våra kommunikationsförbindelser med Tyskland, vilka för närvarande
4
Riksdagens skrivelse Nr 102.
äro färre än under fredstid, så torde, om Tyskland skulle införa sommartid,
olägenheterna av bibehållande utav nuvarande tidberäkning iekc bliva avsevärda
varken vid anknytningarna till eller från Tyskland, vartill kommer,
att redan av den anledningen att förbindelserna med Tyskland äro få, det
torde kunna antagas, att Tyskland i förutsatta fall skall finna det ändamålsenligt
att i tidtabellen vidtaga behövliga förändringar för uppehållande av
kommunikationerna med Sverige.
Vad slutligen förbindelserna över Haparanda angår, lärer införande
av sommartid i Finland icke komma att inverka störande på förbindelserna
i fråga, enär övergångstiden mellan de svenska och finska tågen är
tillräckligt lång för att kunna medgiva en timmes minskning.
På grund av vad sålunda anförts och då riksdagen under nuvarande
tidsomständigheter ej bär något att invända emot motionärernas framställning
eller de i motionen framhållna synpunkterna i övrigt, får riksdagen
anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj it under hela innevarande år bibehålla
i tillämpning kungl. kungörelsen den 16 juni 1899 angående antagande
av ny för alla orter inom riket gemensam tidberäkning.
Stockholm den 25 april 1917.
Med undersåtlig vördnad.