1916 ÅRS FASTIGHETSREGISTERKOMMISSIONS BETÄNKANDE I.

FÖRSLAG

TILL

LAG

FASTIGHETSBILDNING I STAD M. M.

ÄVENSOM TILL ANDRA DÄRMED SAMMANHÄNGANDE
FÖRFATTNINGAR

Tryckt hos

P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM 1916

INNEHÅLL

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för kuugl. justitiedepartementet......... v

Förslag till

1) lag om fastighetsbildning i stad m. m..................................... ]

2) lag om ändrad lydelse av 2 § 7:o och ll:o, i lagen den 26 maj

1909 om Kuugl. Maj:ts regeringsrätt ..................................... 42

3) lag om ändrad lydelse av 2, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9

november 1866 om skiftesverket i riket.................................... 44

4) lag med bestämmelse att lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvniug,
ägostyckning och jordavsöndring ej skall äga tillämpning

i stad och vissa andra samhällen............................................. 4g

5) lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen

den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.
.......................................................... 47

6) lag om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring............................................. 51

7) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande

avgäld från avsöndrad lägenhet ................................. 52

8) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907

angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet............... 53

9) lag om ändring av vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni

1875 angående lagfart å fång till fast egendom ........................ 54

10) lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen

om inskrivning av tomträtt och vatten fallsrätt samt av fång till
sådan rätt .............................................................. 50

11) lag rörande ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom ................................. 57

12) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut 58

13) förordning med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad 59

Sid.

14) kuugörelse angående uppgifter för anteckning i fastighetsregister

av vissa beslut rörande avgälder in. m..................................... 134

15) kuugörelse rörande ändrad lydelse av §§ 17 och 50 i byggnadsstadgan
för rikets städer den 8 maj 1874 ................................. 135

16) kungörelse angående ändring av vissa bestämmelser i kungörelsen

den 14 september 1875 Huru lagfarts- och inteckuingsböcker skola
inrättas och föras.................................................................. 137

17) kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen om tomt rättsböckers

och vattenfallsrättsböckers inrättande och förande...... 138

18) kungörelse rörande ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften ..................... 139

19) kungörelse rörande ändrad lydelse av §§ 1 och 3 i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen ........................ 140

Motiv .......................................................................................... l^l

Bilaga A ....................................................................................... 297

Bilaga B ...................................................................................... 299

Bilaga C ....................................................................................... 358

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. .Justitiedepartementet

Sedan Kungl. Maj:t den 17 mars 1916 bemyndigat Herr Statsrådet
att tillkalla högst tre personer att jämte andre ledamoten å justitiedeparte
mentets avdelning för lagärenden undertecknad Grefberg inom justitiedepartementet
biträda vid ytterligare behandling av frågan om fastighetsregister
för städer och vissa därmed jämförliga samhällen ävensom därmed

sammanhängande frågor samt Herr Statsrådet på grund av nämnda bemyndigande
den 21 mars 1916 tillkallat undertecknade Christiernson,
Dalil och Klockhoff att jämte undertecknad Grefberg verkställa berörda
utredning samt därvid uppdragit åt undertecknad Dahl att såsom ordförande
leda arbetet, har kommissionen, som första gången sammanträdde här i
Stockholm den 9 maj 1916, numera fullgjort det sålunda erhållna uppdraget
utom i vad angår frågan om kostnaden för fastigketsregistreringen
och samma kostnads fördelning mellan staten och samhällena; och får
kommissionen härmed vördsamt överlämna av motiv åtföljda förslag till

1) lag om fastighetsbildning i stad m. m.;

2) lag om ändrad lydelse av 2 § 7:o och ll:o i lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

3) lag om ändrad lydelse av 2, 51, 59 och 83 i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket i riket;

4) lag med bestämmelse att lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jorda vsöndring ej skall äga tillämpning i stad
och vissa andra samhällen;

5) lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring;

6) lag om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring;

7) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
avgäld från avsöndrad lägenhet;

8) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 g§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet;

9) lag om ändring av vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom;

10) lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt;

11) lag rörande ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom;

12) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 14 juni 1907 om
servitut;

13) förordning med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad;

14) kungörelse angående uppgifter för anteckning i fastighetsregister
av vissa beslut rörande avgälder m. in.;

15) kungörelse rörande ändrad lydelse av §§ 17 och 50 i byggnadsstadgan
för rikets städer den 8 maj 1874;

16) kungörelse angående ändring av vissa bestämmelser i kungörelsen
den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteekningsböcker skola inrättas
och föras;

17) kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen om
tomträttsböckers och vattenfallsrättsböckers inrättande och förande;

18) kungörelse om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den
19 november 1914 angående stämpelavgiften; samt

19) kungörelse om ändrad lydelse av §§ 1 och 3 i förordningen den
7 december 1883 angående expeditionslösen.

Beträffande kostnadsfrågan har kommissionen för avsikt att avgiva
särskilt utlåtande.

Stockholm den l november 1916.

ADOLF DAHL

A. J. CHRISTIERNSON G. GREFBERG AXEL KLOCKIIOFF

Fö rslag

till

Lag

om fastighetsbildning i stad in. in.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om stadsplan och tomtindelning.

Om stadsplan.

1 §•

För stads ordnande och bebyggande skall finnas plan, omfattande
såväl byggnadskvarter som ock gator, torg och andra allmänna platser
samt dessas höjdlägen (gatuprofiler).

2 §.

Stadsplan antages av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmän rådstuga men vare ej gällande, innan därom fattat beslut blivit
av Konungen fastställt. Innan stadsplan antages, skall ägare av mark
inom det område, vars planläggning är i fråga, lämnas tillfälle att yttra
sig över uppgjort förslag till plan.

Väckes förslag, att för visst område särskilda bestämmelser skola
meddelas i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande, skall i

fråga om antagande och fastställande av sådana bestämmelser vad ovan
stadgas äga motsvarande tillämpning.

I fråga om ändring eller utsträckande av stadsplan eller ändring
av särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande
så ock om särskild plan för viss del av stadens område i
övrigt gälle vad ovan är sagt. Dock skall stadsfullmäktiges eller allmän
rådstugas beslut om jämkning av ringa betydenhet i byggnad skvarters
gränser, gatuprofiler eller dylikt, där ej kronans rätt beröres, vara gällande,
om beslutet av Konungens befallningshavande fastställes; och äge Konungens
befallningshavande jämväl fastställa beslut om sådan jämkning av
särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande,
som föranledes därav, att stadsplan jämkas genom beslut, vara
Konungens befallningshavande, enligt vad nu är sagt, meddelar fastställelse.

Stadsplan, som av ålder består eller före den 1 januari 1908 blivit
fastställd, skall fortfarande lända till efterrättelse, till dess ändring däri
göres i den ordning nu är stadgad.

Om tomtindelning.

3 §•

Är stadsplan till större eller mindre del grundad på viss tomtinddning,
som därmed står i omedelbart samband, eller äro särskilda bestämmelser
i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande beroende
av viss tomtindelning, skall den tomtindelning i sammanhang med
stadsplanen eller med de särskilda bestämmelserna underställas Konungens
prövning.

I andra fall tillkommer det stadens byggnadsnämnd att handlägga''
frågor om kvarters indelande i byggnadstomter; dock vare nämndens
beslut ej gällande, innan det blivit av Konungens befallningshavande fastställt.
Innan nämnden fattar beslut, skall ägare av mark, som av tomtindelningen
beröres, lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, och må beslut,
som angår kronan tillhörigt område, ej fastställas, utan att Konungen
därtill givit lov.

4 §.

Skall enligt fastställd stadsplan mark läggas till byggnadskvarter eller
därifrån avskiljas eller har byggnadskvarter utlagts å mark, som förut ej

varit planlagd, skall, så vilt ej tomtindelning fastställts i sammanhang med
stadsplanen, kvarters indelande i tomter äga rum, när ägare av mark
inom kvarteret det begär; dock att ändring av befintlig tomtindelning må
ske endast i den mån sådant linnes för kvarterets ändamålsenliga bebyggande
nödigt.

År befintlig tomtindelning ej överensstämmande med bestående
äganderättsförhållanden eller har kvarter helt och hållet eller till
större delen avbrunnit, skall fråga om ny tomtindelning företagas, när
iigare av mark inom kvarteret det begär eller byggnadsnämnden så nödigt
finner.

Ej må i andra fall än nu är sagt befintlig tomlindelning ändras, med
mindre ägarna till de tomter, som av ändringen beröras, därom äro ense
och ändringen finnes för ett ändamålsenligt bebyggande lämplig.

5 §•

Kvarters indelande i tomter bör så vitt möjligt ske i ett sammanhang
för hela kvarteret. Omfattar tomtindelning endast en del av ett
kvarter, skall tillses, att återstående delen av kvarteret kan uppdelas i
lämpliga tomter.

Vid tomtindelning skall tillses, att varje tomt får gräns mot gata,
torg eller annan för körtrafik avsedd allmän plats samt alt tomterna erhålla
sådan form och storlek och jämväl i övrigt så utläggas, att de med
iakttagande av gällande föreskrifter kunna ändamålsenligt bebyggas.

Tomts gränser skola, där så lämpligen kan ske, göras raka och bilda
räta vinklar emot varandra. Fordrar fastställd stadsplan, markens beskaffenhet
eller höjdförhållandena en annan anordning härutinnan, förfares
därefter. I varje fall skall behörig hänsyn tagas till bestående äganderättsförhållanden
samt de av markens ägare framställda önskemål.

6 §•

Tomtindelning, varå fastställelse sökes, skall vara inlagd å karta,
upprättad av förrättningsman för tomtmätning i så stor skala att den tydligt
utvisar varje tomt, som ingår i den indelning, med dess gränser och
belägenhet i förhållande till de tomter, galor, torg eller allmänna
platser, vilka gränsa till tomten. Kartan skall åtlöljas av beskrivning,
utvisande för varje tomt dess ytinnehåll och längden av dess särskilda
sidor, så ock, där tomten skall bildas av mark, som hör till särskilda

fastigheter eller därav någon del ingår i gata, torg eller annan allmän
plats eller i vattenområde eller i område, som vid mätningsförrättning
undantagits eller lämnats oskillat, huru stor areal en var av tomtens
delar innehåller. För varje i tomtindelning ingående fastighet eller annat
område skall, där fastighetsregister är upplagt, dess beteckning i fastighetsregistret
vara angiven å kartan eller i beskrivningen.

Om förbud mot nybyggnad i vissa fall.

7 §.

Ä mark, som enligt gällande stadsplan ingår i gata, torg eller annan
allmän plats, må ej nybyggnad företagas.

Är beslut fattat om antagande av stadsplan för förut ej planlagt
område eller om ändring i gällande stadsplan, må, innan frågan om beslutets
fastställande blivit prövad, nybyggnad ej företagas inom område,
som beslutet avser; dock äge Konungens befallningshavande i särskilt fall
till sådant byggnadsföretag giva tillstånd.

Har stad eller stadsdel helt och hållet eller till större delen avbrunnit
och väckes fråga om ändring i den för det avbrända området gällande
stadsplan, eller väckes fråga om stadsplans utsträckande över visst
område, må Konungens befallningshavande på framställning av staden
meddela förbud mot nybyggnad inom område, som av frågan beröres,
till dess beslut i frågan blivit fattat, dock i intet fall för längre tid än
sex månader.

8 §■

I fall, som i 4 § 1 mom. sägs, vare nybyggnad inom kvarteret ej
tillåten, innan tomtindelning blivit fastställd. Ej heller må, där på grund
av 4 § 2 och 3 mom. fråga om ny tomtindelning för större eller mindre
område blivit väckt, nybyggnad inom området företagas, innan frågan
slutligen prövats. Konungens befallningshavande äge dock i särskilt fall
giva tillstånd till byggnadsföretag, varom nu är sagt.

9 §•

Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöver gällande tomtgräns. A
område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men varav

särskilda delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Ilar
tomt bildats genom åtgärd, till vilken enligt denna lag rättens medgivande
skall sökas, vare nybyggnad å tomten i intet fall tillåten, innan sådant
medgivande lämnats.

Om råd i vissa fall bör iaktta (jas, dä byggnad uppförts utörrr

tomtgräns.

10 §.

Uppföres inom område, för vilket stadsplan blivit fastställd, byggnad
i läge, som för densamma blivit i vederbörlig ordning bestämt, men visar
sig sedan, att byggnaden skjuter in på grannens tomt, vare, därest byggnadens
nedrivande eller ändring skulle medföra märklig kostnad eller
olägenhet för ägaren, denne ej skyldig att avträda den intagna marken,
förrän byggnaden nedrives eller avbrinner. För det intrång, granne lider
av byggnaden, njute denne ersättning, där han icke hellre vill avstå tomtdelen
emot lösen.

Inkräktar sålunda uppförd byggnad å gata, torg eller annan allmän
plats, må byggnaden kvarstå till dess den nedrives eller avbrinner.

Ändring, som, efter ty därom är av Konungen stadgat, är att hänföra
till nybyggnad, må icke vidtagas å byggnaden, där ej ägaren av den intagna
marken det medgiver.

11 §.

Har före den 1 januari 1900 byggnad uppförts inom planlagt område,
så att den skjuter över gränsen till grannes tomt eller gatulinjen,
vare lag som i 10 § sägs, såvida icke visas kan, att inkräktningen tillkommit
med avsikt och, där byggnaden övergått till ny ägare, att denne
vid förvärvandet vetat, att inkräktning skett och varit avsiktlig.

12 §.

Skall enligt domstols beslut eller parters åsämjande jord lösas eller
ersättning för intrång utgå efter ty i 10 § sägs, gälle därom i tillämp -

liga delar vad angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov
är stadgat.

13 §.

Vad i 10—12 §§ är stadgat gäller icke om trappa, som skjuter över
gatulinjen.

Om marks avstående och inlösande.

Mark, som erfordras för de i fastställd stadsplan upptagna gator,
torg och andra allmänna platser, skall, evad marken tillhör kronan eller
enskild man, menighet eller inrättning, avslås till staden.

Har tomtindelning ägt rum, och finnes, att efter frånskiljande av
gatumark, varom nyss är sagt, ägaren ej har kvar hel byggnadstomt
invid galumarken, vare staden pliktig lösa gatumarken.

15 §.

Allmän väg, som enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark, tillfälle
staden utan ersättning.

10 §.

Varder stadsplan fastställd över trångt eller eljest olämpligt bebyggt
område, äger Konungen förordna, att jämväl mark, som ingår i byggnadskvarter,
skall, där marken tillhör enskild man, menighet eller inrättning,
till staden avstås.

Lag samma vare, där i fastställd stadsplan upptaget tomtområde,
som finnes vara för stadens utveckling oundgängligen erforderligt, icke
annorledes kan på skäliga villkor förvärvas för bebyggande.

17 §.

Vill stad inom den del av dess område, som ej ingår i stadsplan,
för huvudgator, som framdeles kunna bliva erforderliga, förvärva mark,

timlön*,'' enskild man, menighet eller inrättning, må staden hos Konungen
söka förordnande, all marken skall till staden avstås.

Äro, sedan ett år förflutit från det tomtindelning blivit fastställd,
särskilda delar av område, som enligt tomtindelningen utgör en tomt, uti
olika ägares hand, må staden till sig lösa de särskilda tomldelarna; den
vare ock, då det äskas, därtill pliktig, dock ej i det fall, att tomtdel utgör
mer än halva tomten och återstoden av tomten är obebyggd.

Ulan hinder av vad nu är sagt må staden, där på grund av 14 4?
2 mom. yrkande väckes om stadens förpliktande att lösa gatumark, genast
lösa tomtdel, som för gatumarkens ägare invid gatumarken kan återstå.

Vad i denna § är stadgat om stads rätt och plikt att lösa tomtdel
skall gälla jämväl om kronan tillhörigt område.

19 §.

Hava särskilda delar av fastighet kommit i olika ägares hand, efter
det stadsplan blivit fastställd eller av stad antagen, må därav ej föranledas
skyldighet för staden att lösa mark enligt 14 eller 18 §.

Vad nu är sagt skall icke äga tillämpning, där förändringen i äganderätt
skett före den 13 september 1907.

Om ersättning för mark och annat skadestånd så ock om dess bestämmande
och gäldande.

20 §.

Skall enligt detta kapitel mark till staden avstås eller av staden lösas,
njute den, som av markens avträdande skada lider, ersättning därför av
staden.

1 fall, som nu avses, skola de i förordningen den 14 april 186(5
angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov meddelade
föreskrifter äga tillämpning, med iakttagande av vad nedan i 21—30 §§
finnes stadgat.

21 §.

Ansökan om tillsättande av särskild nämnd må, där staden enligt
14 eller 18 i; är skyldig lösa mark, göras såväl av staden som av
markens ägare.

22 §.

Skall mark avstås enligt 16 eller 17 g, må stämning ej av rätten
utfärdas, innan staden visat, att tiden för avträdandet blivit genom Konungens
förordnande eller parternas överenskommelse bestämd.

1 fall, varom förmäles i 14 och 18 §§, skall, där ej parterna annorlunda
åsämjas, mark avträdas å den fardag för avträdande av förhyrd
lägenhet, som infaller näst tre månader, efter det stämning av rätten utfärdats.

23 §.

Nekar stad att lösa mark, då ägaren, på grund av vad i detta kapitel
är stadgat, det yrkar, eller varder stads rätt att lösa mark av ägaren
bestridd, meddele rätten beslut i frågan, innan nämnd må sättas, och
skall klagan över rättens beslut föras genom besvär.

Har stad sökt anstånd enligt 33 eller 34 § i detta kapitel, varde frågan
om nämnds tillsättande vilande, till dess sig visat, om anstånd varder
beviljat.

24 §.

Vad i 14 § av förordningen angående jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov är stadgat skall icke medföra skyldighet att lösa
jord eller lägenhet, som ligger inom det område, stadsplanen omfattar.

25 §.

Finnes å mark, som avses i 14 eller 17 §, byggnad, stängsel, plantering
eller annat, som till marken hör och lösas skall, bör särskilt värde
sättas å själva marken, och skola, där ej all mark, som uppskattas, prövas
hava lika värde, de särskilda värdena utsättas.

26 g.

JJar ägare av mark, som avses i 14 eller 17 enligt särskilt avtal
upplåtit marken till enskild utfartsväg eller till allmänt begagnande, skall
vid ersättningens bestämmande hänsyn tagas till sådant förhållande.

Vid bestämmande av ersättning, som skall utgå enligt 14 eller 16 4?,
må hänsyn icke tagas till den ökning i värde, som allenast i följd av
stadsplanens fastställande eller genomförande uppstår för den mark, varom
fråga är.

28 g.

Varder ersättningsbelopp, som stad förpliktats att utgiva, ej erlagt
eller nedsatt inom den i 24 § av förordningen angående jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov stadgade tid, skall, i händelse någon
till ersättning berättigad det yrkar, frågan om markens avträdande, så vitt
på hans rätt inverkar, vara förfallen.

29 §.

All undersöknings- och rättegångskostnad skall gäldas av staden, dock
att, där på grund av 21 § ansökan om nämnds tillsättande gjorts av
markens ägare och nämnd ej varder tillsatt, kostnaden skall gäldas efter
ty i 21 kap. rättegångsbalken är stadgat.

30 §.''

Vad i 29 § av förordningen angående jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov är stadgat om rätt att återlösa avträdd jord eller
lägenhet skall icke äga tillämpning i fråga om mark, som i detta kapitel
avses.

31 §.

Varder vid genomförandet av fastställd stadsplan allmän väg, gata,
torg eller annan allmän plats helt eller delvis igenlagd, eller varder gata,
torg eller annan allmän plats till sitt höjdläge ändrad, och uppstår däri -

genom skada för ägare av invid liggande mark eller för den, som har
nyttjanderätt till marken eller byggnad därå, eller för innehavare av servitut,
som å marken vilar, den skada vare staden pliktig att ersätta.

32 §.

Tvist, huruvida skadestånd, varom i 31 £ sägs, utgå bör, prövas av
rätten.

Är genom laga kraft ägande dom eller parternas åsämjande avgjort,
att skadestånd skall utgå, och kunna parterna ej enas om skadeståndets
belopp, skall frågan härom avgöras av särskild nämnd, tillsatt i den ordning,
förordningen angående jords eller lägenhets avstående för allmänt
behov föreskriver. Ansökan om nämnds tillsättande i sådant fall ma
göras såväl av ersättningstaganden som av staden. Nämnden uppskalte
skadan till högsta skäliga belopp, dock att beloppet ej må sättas lägre
än staden medgivit eller höjas utöver vad ersättningstaganden yrkat. Skadestånd
skall utgivas inom tre månader efter det beloppet blivit bestämt.
Gottgörelse till nämnden och annan kostnad gäldas av staden, då skadeståndet
varder satt till högre belopp än staden medgivit, men eljest av
ersättningstaganden.

Om anstånd med genomförande av stadsplan och tomtindelning.

33 g.

Kan det befaras, att omedelbart genomförande av stadsplan i dess
helhet skulle för stad medföra alltför betungande utgifter, må staden med
avseende å visst område hos Konungen söka anstånd med planens genomförande.

Konungens befallningshavande må, när skäl därtill äro, på framställning
av stad medgiva anstånd med genomförande av tomtindelning inom
visst kvarter eller del därav. Är anstånd med stadsplans eller tomtindelnings
genomförande beviljat, skall stadsplanen eller tomtindelningen, i
fråga om rätt att verkställa nybyggnad samt rätt eller plikt att lösa mark,
vara utan verkan under den tid, för vilken anståndet beviljats; dock att
mark, som enligt stadsplan ingår i gata, torg eller annan allmän plats,
skall, enligt 14 § 1 mom., till staden avslås, när staden det begär.

Med avseende a område, lör vilket anstånd, som i 33 § sägs, ej
gäller, äger Konungen, på framställning av stad, förordna, att med stadens
skyldighet alt enligt 14 § lösa gatumark, som är bebyggd, och enligt
18 $ lösa bebyggd lomtdel skall under viss tid anstå.

Om (/((tas upplåtande och underhåll.

Ny gata skall i behörigt skick upplåtas för allmänt begagnande i den
mån bebyggandet kvarter efter kvarter fortskrider från förut upplåten
gata, med iakttagande att varje särskild gatudel skall upplåtas, då tomter
med en sammanlagd längd utmed gatudelen av minst en tredjedel av de
vid gatudelen befintliga tomtlinjer blivit bebyggda. Konungens befallningshavande
må, när synnerliga skäl därtill äro, på framställning av stad för
viss tid medgiva uppskov med upplåtande av sådan del av gata, därå
byggnad tinnes uppförd.

Vad nu är sagt skall med avseende å torg och annan dylik allmän
plats tillämpas så, att marken till en bredd av aderton meter från tomtlinjerna
betraktas såsom gata. Platsen skall i sin helhet upplåtas, då
tomter med en sammanlagd längd utmed densamma av minst två tredjedelar
av de därvid befintliga tomllinjer blivit bebyggda.

Då redan befintlig gata skall utvidgas, skall ny gatudel upplåtas för
allmänt begagnande i den mån tomt invid den nya gatudelen blivit'' bebyggd.

36 §.

För gatas upplåtande till allmänt begagnande å tid, som i 35 § sägs,
vare staden ansvarig. Genom detta stadgande göres ej rubbning i vad
för stad må vara gällande i avseende å tomtägares skyldighet att bekosta
gatas anläggande; och skall, där på grund av vad nu föreskrivits stad
utfört gatuanläggning, som eljest ålegat tomtägare att ombesörja, tomtägare
till staden återgälda kostnaden för anläggningen.

Angående sättet för ordnande och anläggning av gata ävensom skyl -

digheten att ombesörja och bekosta gatas underhåll galle vad för varje
stad är föreskrivet. Underhållet av allmän väg, som ingått i gatumark,
skall i den mån, som för gatas upplåtande för allmänt begagnande är
stadgat, övertagas av den, som, enligt vad föreskrivet är, har att underhålla
galan.

Vad nu är sagt skall ock äga tillämpning beträffande torg eller annan
dylik allmän plats.

Om tomtägares skyldighet att ersätta värdet av gatumark.

Ägare av tomt vid gata, som efter den l januari 1908 upplåtes för
allmänt begagnande, vare skyldig ersätta staden värdet av gatumarken
utmed tomten intill gatans mitt, dock ej till större bredd än nio meter.
Har tomtägare utan lösen överlåtit gatumark till staden, vare han från
skyldighet att ersätta den mark fri. Ingår allmän väg i gatumarken, skall
tomtägare utgiva gottgörelse för hälften av den för gatans utläggning därutöver
erforderliga mark till en bredd av högst nio meter.

Är tomt belägen vid gatukors, omfattar ersättningsskyldigheten tillika
den del av gatukorset, som inneslutes av den nyss angivna gatumarkens
utdragna gränslinjer.

Vad i denna § är sagt skall med avseende å torg eller annan dylik
allmän plats tillämpas så, att marken till en bredd av aderton meter från
tomtlinjen betraktas såsom gata.

38 §.

Ersättning, som tomtägare enligt 37 £ har att utgiva, skall, där ej
parterna kunna enas om dess belopp, bestämmas av särskild nämnd, som
på enderas ansökan tillsättes i den ordning, förordningen angående jords
eller lägenhets avstående för allmänt behov föreskriver. Nämnden har
att efter de för uppskattning av gatumark, som till staden avstås, stadgade
grunder uppskatta värdet av själva marken vid tiden för ersättningens
utgivande utan hänsyn till kostnad, som staden må hava vidkänts för
markens planerande och ordnande. Uppstår tvist om vidden av den gatumark,
tomtägaren har att ersätta, skall särskilt värde sältas å den mark,

i:t

tvisten galler. Gottgörelse till nämnden och annan kostnad gäldas utav
staden, då ersättningen varder satt (ill lägre belopp, än staden fordrat,
men eljest av tomtägaren.

39 &

Ersättning för gatumark skall av tomtägare utgivas, då efter stadsplans
fastställande nybyggnad blivit å tomten uppförd, dock ej innan gatan
upplåtits för allmänt begagnande.

Har tomt utfarsväg åt en för allmänt begagnande upplåten gata, vare
lomtägaren ej skyldig utgiva ersättning för mark till annan gata, som
utmed tomten upplåtes, förrän nybyggnad å tomten varder verkställd invid
den nya gatan.

Nybyggnad, som i denna § avses, må ej företagas, innan tomtägaren
hos byggnadsnämnden för ersättningens utgivande ställt säkerhet,
som av nämnden godkännes. Från ställande av säkerhet, varom nu är
sagt, vare kronan fri.

40 §.

Skall gata vidgas, och medför vidgningen, efter ty därom är av
Konungen stadgat, rätt att vid gatan uppföra högre byggnad än förut tilllåtits,
vare den, som äger tomt vid någondera sidan av gatan, skyldig
ersätta staden en fjärdedel av värdet å den mark, som fordras för gatans
vidgning intill aderton meter framför hans tomt.

I fråga om ersättningsbeloppets fastställande skola de i 37 och 38 §§
meddelade bestämmelser äga motsvarande tillämpning. Beloppet skall
utgivas, då, efter det beslut om vidgningen fastställts, byggnad, som här
är sagd, blivit uppförd, dock ej innan gatan framför tomten blivit vidgad;
och må sådan byggnad ej uppföras, innan tomtägaren hos byggnadsnämnden
ställt säkerhet, som av nämnden godkännes. Kronan vare från
ställande av säkerhet fri.

()m besittningsrätt.

4i §;

Vad här förut är sagt om ägare av mark eller tomt skall ock gälla
om den, som innehar mark eller tomt under ständig besittningsrätt eller
annan besittningsrätt, den där enligt lag är att hänföra till fast egendom.

Föreskrifter angående vissa områden å landet.

42 §.

Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning
för köping så ock för annan ort, för vilken på grund av förordnande,
som meddelats enligt före den i januari 1908 gällande föreskrifter,
byggnadsstadgan för rikets släder gäller.

Konungen må ock förordna, att detta kapitel skall äga motsvarande
tillämpning för hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd
befolkning; och medföre sådant förordnande enahanda verkan, som
enligt före den 1 januari 1908 gällande lag följt utav förordnande om tillämpning
av byggnadsstadgan för rikets städer. Konungens befallningshavande
åligger att, när omständigheterna sådant förordnande påkalla, efter kommunalstämmas
och ortsinvånarnas hörande, med anmälan därom till
Konungen inkomma.

Då förordnande, varom nu är sagt, meddelas för någon ort, äger
Konungen förklara, att med avseende å viss bebyggd del av dess område
skall gälla vad i 2 § sägs angående stadsplan, som av ålder består. Inom
det område i övrigt, för vilket sådant förordnande gäller, må icke, förrän
stadsplan blivit fastställd, nybyggnad äga rum, med mindre Konungens
befallningshavande för särskilt fall därtill giver lov. Är stadsplan icke
fastställd för ort, som i 1 mom. sägs, vare i fråga om sådant förklarande
och om förbud mot nybyggnad lag samma.

43 §.

Är större byggnadsverksamhet att förvänta inom område å landet, å
vilket 42 § icke äger tillämpning, äger Konungen förordna, att stadsplan
för området skall upprättas; och må inom område, för vilket sådant förordnande
gäller, nybyggnad icke, förrän stadsplan blivit fastställd, äga
rum, med mindre Konungens befallningshavande för särskilt fall därtill
giver lov.

Framställning om förordnande, som nyss är nämnt, så ock om fastställande
av stadsplan samt, där sådant för området i dess helhet eller
viss del därav finnes lämpligt, jämväl av särskilda bestämmelser i avseende
å sättet för byggnadskvarterens användande må göras av Konungens
befallningshavande eller av områdets ägare. Ej må sådan fastställelse meddelas
utan att områdets ägare blivit hörd.

Sedan stadsplan blivit fastställd, må nybyggnad ej ske å mark, som
enligt planen skall ingå i gata, torg eller annan allmän plats. Varder
sedermera förordnande, som i 42 § sägs, för området meddelat, skall
stadsplanen jämväl i övrigt vinna omedelbar tillämpning inom området.

År stadsplan fastställd för område, som i 43 § avses, äger Konungens
befallningshavande på framställning av områdets ägare fastställa
tomtindelning för området eller viss del därav. Tomtindelning, enligt
vilken särskilda delar av tomt skulle förbliva i olika ägares hand, må ej
fastställas.

Fastställd tomtindelning må ej ändras i andra fall, än då enligt fastställd
ändring i stadsplanen mark skall läggas till byggnadskvarter eller
därifrån avskiljas eller ock ägare till de tomter, som av ändringen beröras,
därom äro ense. Sedan tomtindelning blivit fastställd, må ej nybyggnad
ske utöver gällande tomtgräns.

Allm än n a b es tu mm ds er.

45 §.

Företages nybyggnad i strid mot vad i 7, 8, 9, 42, 43 eller 44 §§
är stadgat, äge överexekutor till rättelse i vad olagligen skett meddela
handräckning; och gälle därom enahanda bestämmelser, som för det i
191 § utsökningslagen avsedda fall äro stadgade.

Ansökan om handräckning, varom nu är sagt, må göras av allmän
åklagare eller byggnadsnämnd, där sådan finnes. År ansökan gjord av
allmän åklagare, och äskar utmätningsmannen, att kostnad för förrättningen
skall förskjutas, må det ske av allmänna medel.

46 §.

Vad i detta kapitel är sagt om nybyggnad skall ock gälla om sådan
förändring av befintlig byggnad, vilken, efter ty därom är av Konungen
stadgat, är att till nybyggnad hänföra.

47 §.

De närmare föreskrifter, som må anses erforderliga i fråga om stadsplans
och tomtindelnings uppgörande, om byggnadsnämnds sammansättning

och åligganden samt om bebyggande av stad, köping och annat område,
som i detta kapitel avses, meddelar Konungen.

På framställning av stad, köping och annat samhälle, som i detta
kapitel avses, må Konungen förordna, att särskilda föreskrifter skola tilllämpas
med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande inom sådan del
av samhällets område, som ej finnes upptagen i gällande stadsplan.

2 KAP.

Om tomtmätning.

1 §•

Över tomt i stad skall, efter skriftlig ansökning av tomtens ägare
hos byggnadsnämnden, eller då byggnadsnämnden så förordnar, upprättas
tomtkarta i skala ej understigande 1 : 400.

Tomtkarta skall utvisa ej blott själva tomten med dess gränser,
utan ock tomtens läge i förhållande till gata, torg eller annan allmän plats
och angränsande tomter.

2 §•

Tomtkarta skall upprättas av i stadens tjänst anställd mätningsman
eller, där sådan ej finnes, av i ägomätning kunnig person, som förordnas
av Konungens befallningshavande tillsvidare, på förslag av byggnadsnämnden.
Finnes uppdraget icke kunna anförtros föreslagen person, förordne
befallningshavanden som skäligt prövas.

För behörighet till befattning såsom mätningsman i stad fordras att
vara i ägomätning kunnig. I ägomätning kunnig anses den, som avlagt
lantmäteriexamen, så ock den, som avlagt fullständig examen från tekniska
högskolans fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst eller från
motsvarande avdelning vid Chalmers tekniska läroanstalt samt dessutom
styrkt sig äga erfarenhet i ägomätning.

Med Konungens medgivande må person, som ej avlagt examen, som
nyss sagts, innehava befattning såsom mätningsman i stad.

3 §.

Sedan förrättningsmannen från byggnadsnämnden erhållit meddelande
att tomt skall mätas, bar lian att skyndsamt företaga förrättningen och,
så vid ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.

För förrättningsman för tomtmätning gälle de jäv, som i fråga om
laga skifte finnas stadgade för lantmätare.

Är förrättningsman av jäv hindrad verkställa tomtmätning, göre ofördröjligen
anmälan därom hos byggnadsnämnden, som, där ej annan efter
ty i 2 § sägs behörig förrättningsman är att tillgå, har att föranstalta
om att särskild förrättningsman varder förordnad.

5 §■

Då tomtkarta skall upprättas, varde tomtgränserna bestämda i den
ordning nedan sägs.

6 §.

Förrättningsmannen åligger, att om förrättningen och liden därför
minst åtta dagar förut bevisligen underrätta ägare till såväl den tomt,
som skall mätas, som angränsande tomter. Kan ägare eller dess ombud
ej med kallelse träffas, har förrättningsmannen alt ombesörja kallelses
införande i allmänna tidningarna samt i tidning inom orten minst fjorton
dagar före förrättningen. Sedan förrättningen sålunda blivit kungjord, må
densamma icke uppehållas av sakägares utevaro.

I kallelse till förrättning, varom nu är fråga, skall sakägare anmanas
att vid sammanträdet förete sina åtkomsthandlingar jämte de
kartor och handlingar, som i övrigt må vara att tillgå och kunna lända
till upplysning i ärendet, ävensom att, där så erfordras, själv eller genom
ombud på marken utvisa gränserna för tomten.

Där fastighetsregister är upplagt, skall förrättningsmannen före förrättningens
företagande angående tomten anskaffa utdrag av tomtboken
eller tomtbildningslängden.

^ §•

Förrättningsmannen äge utan särskilt lov erhålla tillträde till tomter
och byggnader samt övergå ägor i vad det befinnes erforderligt för för 3 -

rättningen. Det åligger förrättningsmannen att tillse det skada å egendom
så vitt möjligt undvikes.

Där särskilda signaler eller märken prövas nödiga under förrättningen
för mätning eller gränsbestämning, äge förrättningsmannen anbringa
sådana; inhämte dock därtill polismyndighetens tillstånd, så vitt anledning
förekommer att dylika signaler och märken kunna vålla hinder eller
olägenhet för samfärdseln.

8 §•

Förrättningsmannen skall föra protokoll över allt som förekommer
under förrättningen. Protokollet, som skall bifogas tomtkartan, skall
innehålla uppgift om dagen, då förrättningen blivit verkställd, anledningen
till densamma, tomtägarens och de närvarande grannarnas eller deras
ombuds namn samt tomtens läge, storlek och beskaffenhet samt egenskap
av fri eller ofri. Där tomten skall bildas av mark, som hör till särskilda
fastigheter eller därav någon de! ingår i gata, torg eller annan allmän plats
eller i vattenområde eller i område, som vid mätningsförrättning undantag^
eller lämnats oskiftat, skall antecknas huru stor areal en var av
tomtens särskilda delar innehåller. I protokollet skola noga anmärkas alla
företedda åtkomsthandlingar jämte de kartor och handlingar, som i övrigt
tjäna till upplysning om rågångar och andra fastighetsgränser.

I protokollet skall vidare antecknas, huruvida närvarande sakägare
förklara tomtens gränser ostridiga eller framställa anmärkningar mot desamma,
så ock huruvida gränserna hävdas i överensstämmelse med senast
upprättade tomtkarta eller om skiljaktighet i sådant hänseende föreligger.
Är det senare förhållandet, anmärkes dess omfattning.

Utdrag av tomtbok eller tomtbildningslängd, som efter ty i 6 § sägs
anskaffats, skall biläggas protokollet.

9 §•

Tomtgräns skall, där så ske kan, utmärkas å marken.

10 §.

Vid mätningen upprättad karta skall jämte protokoll och beskrivning,
vilken senare skall tecknas å kartan, så snart ske kan av förrättningsmannen
överlämnas till byggnadsnämnden, som har att i ärendet
besluta. Innan ärendet avgöres skall nämnden, där det ej är uppenbart,

att förrättningen lagligen ej bort äga rum, efter kallelse och kungörelse
på sätt i G § sägs lämna sakägarna tillfälle yttra sig inför nämnden;
dock att vad nu sagts om sakägares hörande ej skall äga tillämpning i
Iråga om tomtgräns, som godkänts av vid förrättningen närvarande sakägare
och med avseende å vilken nämnden ej finner anledning till
erinran.

Där ärendet ej avvisas eller återförvisas till förrättningsmannen, har
nämnden att giva beslut angående tomtgränsernas rätta sträckning; meddele
ock underrättelse att den, som är missnöjd med beslutet, har att
vid talans förlust inom trettio dagar från beslutets avkunnande instämma
klander till vederbörlig domstol.

11 §•

Ej må förrättningsmannen till sakägare utlämna tomtkarta, förrän han
förskaffat sig bevis att byggnadsnämndens beslut vunnit laga kraft eller,
där klander blivit instämt, att tvisten blivit slutligen avgjord. Om
nämndens eller domstolens beslut skall anteckning göras å tomtkartan.

12 §.

Klagan över byggnadsnämnds beslut i fråga rörande upprättande av
tomtkarta må, där ej annorlunda är stadgat, fullföljas i den ordning,
som för överklagande av byggnadsnämnds beslut i allmänhet gäller!

13 §.

Vad detta kapitel innehåller om bestämmande av tomtgräns i sammanhang
med upprättande av tomtkarta skall även gälla, då fråga om
bestämmande av sådan gräns eljest förekommer.

H §.

Konceptakt rörande upprättande av tomtkarta eller bestämmande av
tomtgräns skall förvaras under byggnadsnämndens vård.

15 §.

Vad i detta kapitel föreskrivits för stad skall ock gälla för samhälle
å landet, varest finnes tomtindelning såsom i stad.

3 KAP.

Om förändring av tomts område, så ock om sammanläggning
till tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.

1 §•

Vill i stad någon till en tomt sammanlägga liera tomter eller områden,
som förut ej ingå i tomtindelning, eller från tomt avstycka viss
del att med annat område sammanläggas till en tomt, eller med tomt
sammanlägga område, som förut ej ingår i tomtindelning, eller tomtdel,
som förvärvats i den ordning gällande författning om jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov föreskriver, söke rättens medgivande
till den åtgärd.

2 §.

Visar ej den, som söker medgivande, varom i 1 § sägs, att genom
laga kraft ägande beslut förordnande meddelats om den tomtbildning,
varom fråga är, varde ansökningen avslagen.

Lag samma vare, där i lagfartsprotokollet finnes antecknat, alt
klander blivit instämt å fång till område, varom fråga är, eller rätten
därtill eljest finnes tvistig eller sådant område är utmätt eller beslut
meddelat om dess försäljning i den ordning, som om utmätt fast egendom
är stadgad.

Sammanläggning av tomter må ej av rätten medgivas, utan så är,
att sökanden vunnit lagfart å tomterna samt ej mer än en av tomterna
är besvärad av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera av
tomterna äro sålunda besvärade, icke någon av dessa häftar för andra
inteckningar än sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande
jämväl i en var av de andra, dock vare den omständigheten att i en
av tomterna tillika må finnas inteckning med sämre rätt ej hinder mot
sammanläggningen, så framt innehavare av sådan inteckning medgivit
sammanläggningen; skolande vad nu sagts om inteckning tillämpas jämväl
beträffande fordran eller annan rättighet, som avses i 11 kap. 2 §
jordabalken.

Vad sålunda stadgats skall tiga motsvarande tillämpning i avseende
å sammanläggning till en tomt av områden, som förut ej ingå i tomtindelning.

Medgivande att med tomt sammanlägga område, som förut ej ingår
i tomtindelning, må ej av rätten lämnas, ulan att sökanden vunnit
lagfart å såväl tomten som det område, vilket därmed skall sammanläggas;
ej heller där sistnämnda område är besvärat av beviljad eller
sökt inteckning eller kan jämlikt It kap. 2 § jordabalken i sökandens
hand häfta för fordran eller annan rättighet.

Vad nu är sagt äge motsvarande tillämpning, där någon vill med
tomt sammanlägga tomtdel, som förvärvats i den ordning gällande författning
om jords eller lägenhets avslående för allmänt behov föreskriver.

Ej må rätten medgiva ägare av tomt att därifrån avstycka viss del
att med annat honom tillhörigt område till en tomt förenas, med mindre
han erhållit lagfart å tomten och å det område, varmed tomtdelen skall
förenas. Söker ägare av tomt att därifrån må avstyckas viss del att
med område, som tillhör annan, sammanläggas till en tomt, må ej medgivande
därtill lämnas, där ej sökanden erhållit lagfart å tomten samt
ägaren av det område, varmed tomdelen skall förenas, såväl erhållit lagfart
å det område som ock, på grund av överlåtelse från sökanden, om
lagfart å tomtdelen gjort ansökan, vilken förklarats vilande i avbidan på
styckningsfrågans avgörande.

År tomt, därifrån någon del skall avstyckas, besvärad av beviljad
eller sökt inteckning, må ej rättens medgivande lämnas, där ej, efter det
förordnande meddelats om den tomtbildning, varom fråga är, inteckningshavaren
med företeende av inteckningshandlingen i huvudskrift inför rätten
samtyckt till avstyckningen; har samtycke givits, skrive rätten bevis därom
å inteckningshandlingen. Samtycket vare utan verkan, där ej rätten medgiver
avstyckningen.

Där sådant fall är för handen, att enligt It kap. 2 § jordabalken
tomt kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet, må
ej avstyckning därifrån medgivas förrän efter utgången av den tid, inom
vilken enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas.

6 §•

Har område förvärvats genom fång, varmed på grund av äldre lag
ägaren ej varit skyldig lagfara, vare i fall, som i 3, 4 och 5 §§ avses,
lagfart å området ej erforderlig, där ägarens åtkomst inför rätten styrkes.

Bifalles ansökning om sammanläggning av flera tomter och är i en
eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den eller de
andra, skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda bildade tomten.
Sammanlägges eljest med tomt, däri inteckning är beviljad, annat område,
vare inteckningen gällande jämväl i det område. Varder efter sammanläggningen,
men på grund av tidigare rätt till tomt, varmed annat område
sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd, skall
den inteckning, där ansökningen bifalles, fastställas att gälla i hela den
nya tomten.

Vad i första stycket första och andra punkterna sägs skall äga motsvarande
tillämpning, där tomt eller annat område, som ingår i sammanläggning,
varom bär är fråga, häftar för tionde, ränta eller annan sådan
avgäld eller eljest för allmänna utskvlder och besvär eller för lån, som
av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för
förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta.

Vad i denna § är stadgat lör det fall, att tomt sammanlägges med
annat område, skall äga motsvarande tillämpning, där område, som förut
ej ingår i tomtindelning, med del av tomt sammanlägges till en tomt, så
ock där särskilda områden, som förut ej ingå i tomtindelning, sammanläggas
till en tomt.

8 §•

Finnes inteckning i tomt, därav någon del avstyckas och med annat
område sammanlägges till en tomt, skall den inteckning ej vidare häfta
vid det avstyckade området; inteckningsansökan, som då avstyckning
kommer till stånd är beroende på prövning, skall, så vitt den avser det
avstyckade området, anses förfallen. Är fråga om inteckning för fordran,
skall ansvaret för fordringens hela belopp vila å den återstående tomten.

9 8-

Om ansökning, som i delta kapitel sägs, så ock om rättens beslut
däröver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall enligt vad i
7 eller 8 § sägs inteckning gälla jämväl i annat område än det, vari
den beviljats, eller upphöra att gälla i visst område eller ansökan om
inteckning anses till någon del förfallen, göre rätten anteckning därom i
inteckningsprotokollet.

Beslut, varigenom ansökning, som i delta kapitel avses, blivit bifallen,
skall av rätten kungöras byggnadsnämnden ävensom, där fastighetsregister
blivit upplagt, den som för samma register.

10 §.

Bestämmelserna i detta kapitel skola även gälla för ort å landet,
varest finnes tomtindelning såsom i stad.

4 KAP.

Om sammanläggning av områden, som ej ingå i tomtindelning.

1 §•

Områden i stad, som ej ingå i tomtindelning och av vilka vart och
ett i fastighetsregistret upptagits såsom särskild fastighet, må, därest de
kommit i en ägares hand, efter ty här nedan sägs sammanläggas till en
fastighet.

Sammanläggning enligt bestämmelserna i detta kapitel vare dock icke
tillåten, om fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de
höra till skilda församlingar; ej heller där till den nybildade fastigheten
skulle höra större antal områden än som hör till någon av de fastigheter,
om vilkas sammanläggning är fråga.

Ansökning om sammanläggning, som i 1 § sägs, skall göras hos
rätten. Vid ansökningen foge sökanden utdrag av fastighetsregistret, upptagande
de fastigheter, varom fråga är.

Bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 3 och 6 §§ i fråga
om villkoren för sammanläggning, varom där är fråga, i 7 § om verkan
av sådan sammanläggning och i 9 § om anteckning i lagfarts- eller
inteckningsprotokollet i ärende, som i sagda § avses, och om underrättelse
till den, som för fastighetsregistret, skola äga motsvarande tillämpning
beträffande sammanläggning, varom i detta kapitel stadgas.

3 §.

Häftar fastighet, varom fråga är, för frälseränta, eller för lån, som
av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för
förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta eller för avgäld från
till skatte försålt halländsk kyrkohemman, må sammanläggning ej äga
rum, så framt ej den, som på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap.
2 § jordabalken i annan av fastigheterna äger säkerhet för fordran eller
annan rättighet, medgivit sammanläggningen.

4 §.

Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet
eller i annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga
fastigheter, medför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten
vidsträcktare rätt därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.

Vad i detta kapitel är stadgat för stad skall ock gälla för samhälle å
landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

5 KAP.

Om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning.

1 §•

Från fastighet i stad må område, som ej ingår i tomtindelning, avskiljas
till särskild fastighet genom avstyckning på sätt nedan sägs.

Avstyckning skall verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman
eller, där sådan ej finnes, av i ägomätning kunnig person, som förordnas
av Konungens befallningshavande lillsvidare, på förslag av byggnadsnämnden.
Finnes uppdraget ej kunna anförtros föreslagen person,
förordne befallningshavanden som skäligt prövas.

Avstyckning företages efter skriftlig ansökan av fastighetens ägare
hos byggnadsnämnden, som överlämnar densamma till förrättningsmannen.
I fall, då område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, iige
ock han rätt göra framställning, som nu sagts.

Ansökan skall innehålla uppgift å den fastighet, förrättningen avser.

Förrättningsmannen har att så snart som möjligt företaga förrättningen
samt, där så ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.

Om tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst åtta
dagar förut underrätta byggnadsnämnden.

Vid förrättningen skola gällande föreskrifter rörande annan lantmäteriförrättning
än laga skifte äga motsvarande tillämpning, så vitt icke
nedan annorlunda stadgas.

Är förrättningsman av jäv hindrad företaga förrättning, anmäle ofördröjligen
förhållandet hos byggnadsnämnden, som, där ej annan efter ty i
första stycket sägs behörig förrättningsman är att tillgå, har att föranstalta
om att särskild förrättningsman varder förordnad.

3 §.

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den i
gällande föreskrifter om laga skifte bestämda ordning må avstyckningsförrättning
företagas, därest ägaren av stamfastigheten samt i fall, då område,
som skall avstyckas, blivit överlåtet till annan, jämväl denne infinna sig
eller av förrättningsmannen blivit minst åtta dagar förut bevisligen kallade
till förrättningen samt fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet,
som ej ingår i förrättningen.

4 §.

Avstyckning må verkställas utan biträde av gode män, så vitt icke
är fråga om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,
eller ock förrättningsmannen eller sakägare finner
biträde av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.

5 g.

Huru gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,
skall bestämmas, därom gälle vad föreskrivet är om rågångsbestämning vid
laga skifte. Sådant bestämmande skall ej äga rum, där det ej påfordras
å någondera sidan eller av förrättningsmannen aktas nödigt.

6 §.

Avstyckning skall så verkställas, alt såväl stamfastigheten som det
område, som skall avstyckas, kommer att äga rätt till nödiga vägar.

Servitut till förmån för fastighet, som beröres av förrättningen, må
läggas å annan sådan fastighet i den mån sådant är tillåtet vid laga skifte.

Kan väg för område, som skall avstyckas, ej annorledes lämpligen
beredas, må området, i den mån för nämnda ändamål erfordras, vid avstyckningen
tilläggas rätt till delaktighet i område, som vid mätningsförrällning
avsatts för gemensamt behov.

Förrättningsmannen åligge att föra protokoll över allt, som förekommer
vid förrättningen. Har det avstyckade området blivit till annan överlåtet,
skall den därom upprättade avhandling införas i protokollet eller i
styrkt avskrift biläggas detta.

8 §.

Avstyckning inom område, för vilket finnes fastställd stadsplan, må
ej så verkställas, att stadsplanens genomförande därigenom försvåras.

Inom område, för vilket Konungen jämlikt 1 kap. 47 § andra stycket
eller motsvarande äldre bestämmelse förordnat, att särskilda föreskrifter
skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, må avstyckning
ej så verkställas, att tillämpningen av sådan föreskrift motverkas.

Ej må i något fall avstyckning så verkställas att markens ändamålsenliga
bebyggande försvåras.

Har överlåtelse av de! område, som skall avstyckas, icke ägt ruin,
bestämme fastighetens ägare, med iakttagande av vad i detta kapitel är
föreskrivet, huru avstyckningen skall verkställas.

Kunna, då fastigheten äges av liera gemensamt, dessa ej förena sig
om sättet för avstyckningens verkställande eller finner förrättningsmannen
eller, där han biträdes av gode män, förrättningsmännen vad av fastighetens
ägare blivit bestämt vara stridande mot föreskrifterna i detta kapitel,
varde beslut meddelat att avstyckningen ej kan äga rum.

10 §.

Har det område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, lände
den därom upprättade avhandling till efterrättelse.

Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse
i ämne, som angår förrättningen, såsom att servitut till förmån fölen
av styckningen berörd fastighet skall läggas å annan sådan fastighet
eller med avstyckat område följa rätt till delaktighet i område, som vid
mätningsförrättning avsatts för gemensamt behov, skall därom upprättas
skriftlig förening, som underskrives av sakägarna och bestyrkes av gode
männen eller, där sådana ej biträda vid förrättningen, av förrättningsmannen,
samt bilägges protokollet.

Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen
eller träffad förening tillkommer en var av dem, hänvisas de alt
vid vederbörlig domstol utföra sin talan, och vile emellertid förrättningen.

Förekommer ej sådan tvist eller har den blivit avgjord genom laga
kraft ägande beslut, undersöke förrättningsmannen eller, där han biträdes
av gode män, förrättningsmännen, huruvida vad av sakägarna kan vara
avtalat eller bestämt eller vad berörda beslut innehåller utgör hinder för
avstycknings verkställande i enlighet med föreskrifterna i detta kapitel,
samt meddele, där sådant hinder finnes föreligga, beslut att avstyckningen
icke kan äga rum.

11 §•

Förrättningsmannen åligge alt utmärka avstyckningen å karta. Där
ej sakägare påyrkar upprättande av fullständig karta, skall avstycknings -

karta upptaga allenast det avstyckade området jämte sädana fasta punkter
och mätningsuppgifter, att det avstyckade områdets läge blir fullt bestämt.
Förrättningsmannen teckne ock å kartan tydlig beskrivning med hänvisning
till varje å kartan upptaget område jämte uppgift i vad mån servitut
till förmån för en av avstyckningen berörd fastighet lagts å annan
sådan fastighet eller med avstyckat område följer rätt till delaktighet i
område, som vid mätningsförrättning avsatts för gemensamt behov. Kan
beskrivningen ej lämpligen införas å avstyckningskartan, har förrältningsmannen
att upprätta särskild beskrivning, huru avstyckningen blivit verkställd.

12 §.

Förrättningsmannen skall å marken utstaka samt tydligt och varaktigt
utmärka skillnadslinjerna mellan stam fastigheten och det avstyckade
området ävensom upprätta fullständig och noggrann beskrivning över
gränsen och utsatta gränsmärken. Beskrivningen tecknas å kartan eller
införes i särskild handling, allt efter som i varje fall prövas lämpligt.

Har vid förrättningen gräns bestämts på sätt i gällande bestämmelser
om laga skifte sägs, må beskrivningen av sådan gräns tecknas å kartan,
där det tinnes lämpligt.

13 §.

Sedan skillnadslinjerna mellan stamfastigheten och det avstyckade
området ävensom övriga gränser, som vid avstyckningen må hava bestämts,
blivit utstakade och utmärkta samt alla till förrättningen hörande
frågor i övrigt blivit avgjorda, skall förrättningsmannen å sammanträde
med vederbörande sakägare till sökanden eller annan, som utses av sakägarna,
utgiva ett exemplar av kartan och samtliga förrättningshandlingar
emot bevis, som bilägges konceptakten, ävensom tillkännagiva att förrättningen
är avslutad.

Sakägare, som vill fullfölja talan emot förrättningen, har att inom
tjugu dagar från dess avslutande till magistraten ingiva sina besvär eller
ock på eget äventyr insända dem dit med posten så tidigt, att de före
sagda tids utgång komma magistraten tillhanda; och skall underrättelse
härom av förrättningsmannen meddelas sakägarna å det sammanträde,
varvid förrättningen förklaras avslutad.

Inom samma tid har förrättningsmannen, evad besvär anföris eller
icke, att överlämna konceptakten till magistraten.

Vad sålunda sladgats i fråga om klagan över verkställd avstyckning
gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller It) § sägs, beslut meddelats att avstyckning
icke kan äga rum; dock att i sådant fall det skall åligga
magistraten, där besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna från
förrättningsmannen.

Da tid för klagan över verkställd avstyckning gått till ända utan att
förrättningen klandrats eller ock anförda besvär blivit ogillade genom beslut,
som äger laga kraft, bär magistraten att, ifall hinder enligt detta
kapitel ej möter, meddela fastställelse å avstyckningen ävensom, så vida
framställning därom gjorts, åsätta det avstyckade området särskilt namn.

Innan ärendet av magistraten avgöres skall inhämtas yttrande från
byggnadsnämnden.

Genom fastställelse å avstyckningen tillkommer ej ägaren vidsträcktare
rätt att förfoga över fastigheten än vad lag och författning eljest
medgiva.

15 §

Har avstyckningen vid förrättningens avslutande blivit av samtliga
sakägare medelst påskrift å protokollet godkänd, överlämne förrättningsmannen
konceptakten snarast möjligt till magistraten, som i ty fall äger
att, utan att avvakta besvärstidens utgång, företaga förrättningen till fastställelse.

16 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna
i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller
eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade
området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel
lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel
för avlösning av frälseränta, skall i fråga om det avstyckade områdets
ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad
lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.

17 §•

Vad ovan sägs beträffande avstyckning från viss fastighet skall i
tillämpliga delar gälla i fråga om avstyckning från mark, som ej ingår i
fastighetsindelning.

18 §.

Då fastställelse meddelats å avstyckning, skall myndighet, som meddelat
beslutet, ofördröjligen därom underrätta den, som för fastighetsregistret,
där sådant tinnes för staden upplagt.

19 §.

Konceptakt rörande avstyckning skall förvaras under byggnadsnämndens
vård.

20 §.

Bestämmelserna i detta kapitel skola även gälla för samhälle å landet,
för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

21 §.

Vad enligt detta kapitel ankommer på magistrat skall för Stockholm
fullgöras av överståthållarämbetet och för stad, som lyder under landsrätt,
ävensom för annat samhälle på landet, där bestämmelserna i kapitlet
äga tillämpning, av Konungens befallningshavande.

22 §.

Över beslut, som jämlikt detta kapitel meddelats av magistrat eller
Konungens befallningshavande, må besvär anföras i den ordning, som
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är
bestämd.

Rätt att överklaga sådant beslut tillkommer ock byggnadsnämnden,
som därav utan dröjsmål skall erhålla del.

6 KAP.

Om laga skifte.

1 §.

1 stad må laga skifte äga rum allenast för utbrytande av kvotdelar
av fastighet eller av område, som vid mätningsförrättning avsatts för delägares
gemensamma behov eller eljest lämnats oskiftat, och skola därvid,
där ej annat nedan sägs, gällande bestämmelser om laga skifte i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

2 §.

För verkställande av laga skifte å stadsjord må i stadens tjänst anställd
mätningsman förordnas, om framställning därom tinnes i ansökningen
om skiftet vara gjord av samtliga delägare i jorden.

3 §•

Innan laga skifte å stadsjord företages, skall förrättningsmannen om
tid och ställe för första sammanträdet minst åtta dagar förut underrätta
byggnadsnämnden.

4 §.

Inom varje stad skall finnas ett efter behovet avpassat antal gode
män, minst två, valda för en tid av sex år av stadsfullmäktige eller, där
sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

5 §.-

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den för
laga skifte bestämda ordning må laga skifte å stadsjord företagas, där
samtliga delägare infinna sig eller av förrättningsmannen blivit minst åtta
dagar förut bevisligen kallade till förrättningen samt fråga ej är om gränsbestämning.

6 §•

Laga skifte å stadsjord må verkställas utan biträde av gode män,
så vitt icke är fråga om gränsbestämning eller ägoutbyte mellan stadsjord
och jord å landet eller ock förrättningsmannen eller delägare finner
biträde av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång att gode män skola tillkallas
må det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.

Vid gradering av stadsjord skall hänsyn jämväl tagas till ägas användbarhet
till byggnads-, upplags- eller hamnplats, torvtäkt, sten- eller
mineralbrott, grus- eller lertäkt eller dylikt, som ej står i samband med
ägans tjänlighet för jordbruk.

8 §•

Vid laga skifte å stadsjord skall en var delägare tilläggas lott efter
den andel, honom däri tillkommer.

9 §•

Inom område, för vilket finnes fastställd stadsplan, må ägolott ej så
utläggas, att stadsplanens genomförande därigenom försvåras.

Har Konungen jämlikt 1 kap. 47 § andra stycket eller motsvarande
äldre bestämmelse förordnat, att särskilda föreskrifter skola tillämpas med
avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, må inom område, som i
förordnandet avses, ägolott icke så utläggas, att tillämpningen av sådan
föreskrift motverkas.

10 §.

Äro angående delning av stadsjord i donationsbrev eller eljest särskilda
föreskrifter meddelade, lände de till efterrättelse.

11 §.

Stadsjord, som ingår i tomtindelning, må ej ingå i laga skifte. Ej
heller må i stad sådant skifte äga rum å faslighet eller område av läge
och beskaffenhet att företrädesvis ägna sig till byggnadsplats.

12 §.

Vad enligt detta kapitel gäller om gränsbestämning och ägoutbyte i
sammanhang med laga skifte gälle ock, då sådan förrättning eljest förekommer.

3:5

Besväras fastighet eller område av servitut, bestående av rättighet
till skogsfång och mulbete eller endera av dessa rättigheter, må på yrkande
av fastighetens ägare servitutet utan sammanhang med skifte utbrytas,
där det linnes medföra nytta och kunna ske utan någons förfång.

1 vederlag för servitut skall, evad utbrytning sker i sammanhang
med skifte eller ej, utbrytas så mycket mark, som med hänsyn till omfattningen
av den servitutsberättigades och fastighetsägarens rätt att förfoga
över den naturtillgång rättigheten avser efter prövning i varje särskilt
fall finnes svara mot den förmån rättigheten innebär. Där för visst
fall annan grund för beräkningen är bestämd, lände den till efterrättelse.

13 &

Magistrat, där sådan finnes, vare ägodelningsrätt i stad.

14 §•

Innan ägodelningsrätten fastställer laga skifte å stadsjord, skall yttrande
i ärendet inhämtas från byggnadsnämnden.

Ägodelningsrättens beslut må överklagas av byggnadsnämnden, som
därav utan dröjsmål skall erhålla del.

15 &

Ett exemplar av akt rörande laga skifte eller annan förrättning, som
i detta kapitel avses, skall av förrättningsmannen kostnadsfritt överlämnas
till byggnadsnämnden att förvaras under dess vård.

16 §.

Vad i detta kapitel 1—3, 5—12 samt 14 och 15 §§ stadgats för
stad, skall ock gälla för samhälle å landet, för vilket föres fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser.

7 KAP.

Om fastighetsregister för stad.

1 §•

För varje stad skall finnas ett fastighetsregister, bestående av tomtbok
för tomterna och stadsägobok för övriga fastigheter inom staden.
Såsom bihang till fastighetsregistret skola föras

tomtbildningslängd (bihang A), upptagande tomter, med vilkas införande
i tomtboken enligt 3 § skall anstå,

förteckning (bihang B) över områden, som vid mätningsförrättning
undantagits för delägares gemensamma behov och fortfarande användas
för sådant ändamål, så ock andra områden, som vid dylik förrättning
lämnats oskiftade och ej sedermera skiftats mellan delägarna eller i sin
helhet avstyckats,

samt förteckning (bihang C) över vägar, gator, torg och andra allmänna
platser ävensom sådana vattenområden, som ej veterligen höra
till en eller flera fastigheter enskilt.

Tomtboken skall givas sådan uppställning, att den innehåller uppgifter
om fastställelser och ändringar i stadsplan och tomtindelning, om byggnadsbestämmelser,
som meddelats av Konungen i enlighet med 1 kap. 2 §
eller motsvarande äldre bestämmelser, ävensom om andra byggnadsbestämmelser,
så vitt de icke äro föremål för inteckning efter vad om servitut
är stadgat samt magistraten meddelat föreskrift om deras anmärkande
antingen med avseende å visst slag av beslut eller för särskilt fall, så
ock om huruvida område är att hänföra till gammal eller ny stadsdel.
Har Konungen jämlikt 1 kap. 47 § andra stycket eller motsvarande äldre
bestämmelse meddelat särskilda föreskrifter, skall beslutet anmärkas i
stadsägoboken eller bihang B vid de fastigheter eller områden beslutet angår.

2 §•

Alla fastigheter och områden, som redovisas i fastighetsregistret, skola
med undantag av sådana icke utbrutna andelar i samfälligheter, som avses
i 3 § sista stycket, jämväl vara avfattade å en till registret hörande
registerkarta.

3 §•

Med tomt förstås i detta kapitel så väl av ålder bestående tomt som
ock tomt, den där ingår i fastställd tomtindelning.

Vad i fråga om registrering föreskrives i avseende å tomt må dock,
så vitt ej annat sägs, icke tillämpas beträffande nybildad tomt,

där den tillkommit genom åtgärd, vartill efter lag rättens medgivande
skall sökas: innan sådant medgivande lämnats,

samt i annat fall innan tomtens ägare gjoit framställning om dess
införande i tomtboken.

Annan fastighet i stad kallas i detta kapitel stadsäga.

Andel för viss fastighet i samfälld mark värde, ändå att andelen ej
är utbruten ur samfälligheten, vid registrering behandlad såsom stadsäga,
så framt lagfart beviljats å upplåtelse av andelen eller andelen på grund
av mantalsfördelning eller av annan anledning må anses såsom särskild
fastighet.

4 &

Konungens befallningshavande förordnar på framställning av staden
registerförare.

Med Konungens medgivande må liera städer förena sig om registerförare.

Ilar stad till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman
eller tjänsteman i magistraten, varde han därtill förordnad. Har
annan person föreslagits, pröve Konungens befallningshavande, om registerföringen
kan åt honom anförtros.

Föres fastighetsregistret av annan än i ägomätning kunnig person,
vare staden skyldig bereda registerföraren tekniskt biträde vid de göromål,
där sådant erfordras.

Till upprättande av registerkarta förordnar Konungens befallningshavande
en i ägomätning kunnig person; skolande därvid vad i 4 £ sägs
i tillämpliga delar gälla.

Arbetet skall planläggas sålunda, att registerkartan föreligger inom tre
år från det denna lag trätt i kraft.

6 §.

Registerkarta skall så vitt möjligt upprättas med ledning av förut
befintligt kartmaterial.

Där ej staden eller enskild sakägare vill bekosta nymätning, skall för
registerkarta sådan mätning äga rum endast så vitt karta helt och hållet
saknas eller, vad angår område, som är uppdelat i liera tomter eller
andra fastigheter, erforderlig ledning, ändå att karta över området i dess
helhet finnes att tillgå, icke kan med lägre kostnad erhållas beträffande
tomt av tomtindelningshandlingar samt i fråga om annan fastighet av
vederbörande fångeshandlingar. Område, för vilket karta saknas, må dock
utan att nymätning sker avfattas å registerkartan, där det kan ske utan
fara för osäkerhet eller oreda.

Nymätning för upprättande av registerkarta skall ske efter grafisk
metod, där ej staden eller vederbörande sakägare vill bekosta mätning
efter siffermetoden.

7 §•

Registerkarta må ej upprättas i mindre skala än att läget av de särskilda
fastigheterna jämte deras beteckning kan därå tydligt utmärkas,
men för öfrigt skall i fråga om bestämmandet av skalan avseende företrädesvis
fästas därå, att kostnaden för kartan må kunna nedbringas så
mycket omständigheterna medgiva; och må registerkarta kunna upprättas
i olika skala för skilda delar av staden, där det prövas lämpligt; dock
att det område, som ingår i tomtindelning, skall i sin helhet avfattas i
samma skala, så vitt ej särskilda omständigheter annat föranleda.

8 §•

Förrättning för registerkartas upprättande må ej uppehållas av tvist
om ägande- eller besittningsrätt, utan varde i avbidan på tvistens utgång
vederbörande områden upptagna i enlighet med innehavet vid tiden för
förrättningen, dock att tomt alltid skall å registerkartan upptagas såsom
en enhet ändå att särskilda delar därav äro i olika ägares hand.

9 §•

1 samband med registerkartans upprättande skall förrättningsmannen
uppgöra förslag till fastighetsindelning för de områden av staden, som ej
utgöra tomter och ej skola redovisas i bihang B eller C. Förslaget skall
underställas magistraten, som bestämmer huru områdena skola indelas i
stadsägor.

Vid fastighetsindelningens bestämmande skall såsom stadsäga anses
område, som vid mätningsförrättning utlagts såsom särskild faslighet eller
som brukas såsom särskild fastighet, så ock annat område så framt det
icke är att hänföra till tomt eller till gata, torg eller annan allmän plats eller
till område, som vid mätningsförrättning undantagits för delägares gemensamma
behov och fortfarande användes för sådant ändamål eller eljest
vid dylik förrättning lämnats oskiftat och ej sedermera skiftats mellan
delägarna eller i sin helhet avstyckats. Tillhör område, varom nu är
fråga, flera, de där var för sig äga viss å marken bestämd ägo vidd, skall
varje delägares lott anses såsom en stadsäga; och skall vad sålunda

;S7

stadgats äga motsvarande tillämpning, där viss ägovidd av område, varom
nu är fråga, är särskill intecknad eller eljest särskill häftar för fordran
eller annan rättighet.

Där liera områden enligt handlingarna vid mätningsförrättning höra
till samma fastighet eller eljest av ålder ansetts tillhopa utgöra en fastighet,
skola dessa områden upptagas såsom eu stadsäga, sä vitt de äro i
en ägares eller innehavares hand och icke äro särskilt intecknade eller
eljest särskilt häfta för fordran eller annan rättighet. Härvid skall dock
iakttagas, att områden, som innehavas, det ena med äganderätt, det andra
med ständig besittningsrätt eller annan besittningsrätt, den där efter lag
räknas såsom fast egendom, eller av skilda ägare upplåtits under besittningsrätt
som nyss sagts, icke må, även om de ligga intill varandra samt
äro i en innehavares hand, utgöra en stadsäga.

Områden hörande till järnväg, å vilken lagfart i särskild ordning
beviljats eller som tillhör staten, skola utgöra en stadsäga, även om de
ligga åtskilda å marken.

Har kronan, staden genom den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter,
allmän inrättning eller stiftelse, innan fastighetsindelningen blivit bestämd,
gjort framställning att något densamma tillhörigt område uppdelas
i flera stadsägor, må delning ske i enlighet med den framställning, där ej
området upplåtits under besittningsrätt, som ovan sägs, eller hör till järnväg.

10 §•

I fastighetsregistret upptages såsom en enhet:

1) varje tomt;

2) varje fastighet, som vid den fastighetsindelning, varom fönnäles
i 9 §, bestämts skola utgöra särskild stadsiiga, härunder inbegripen jämväl
sådan andel för viss fastighet i samfälld mark, som vid. registrering
skall behandlas såsom stadsäga;

3) område, som vid fastighetsindelningen sammanförts med annat
område till en stadsäga men sedermera i sin helhet uthrutits eller avstyckats
för att bilda en stadsäga för sig;

4) varje stadsäga, som uppkommer genom sammanläggning av skilda
stadsägoenheter eller delar av skilda stadsägoenheter;

5) varje område, som efter fastighetsindelningens bestämmande antingen
till följd av upphävande av eller ändring i stadsplan kommer att
utgå ur tomtindelning eller i ett sammanhang avstyckats från liera stads -

ägoenheter, för vilka det varit samfällt, eller blivit avfört ur bihang C,
såvida ej området skall sammanläggas med förut registrerad enhet eller,
i först nämnda två fall, skall utläggas till gata eller dylikt;

6) varje ej förut såsom enhet registrerat område, det där förvärvats
för järnväg, å vilken lagfart i särskild ordning beviljats eller som tillhör
staten, utan så är att annat till samma järnväg hörande område redan
finnes såsom en enhet upptaget i stadsägoboken;

7) för tomt efter lastighetsregistrets första uppläggande utbruten andel
i samfälld mark.

Där område, som under 5) eller 7) avses, vid tiden för dess införande
i fastighetsregistret tillhör flera, som var för sig äga viss å marken
bestämd lott, skall dock varje lott anses såsom en enhet, och skall vad
sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning, där viss ägovidd av område,
som nu sagts, vid tiden för införandet i fastighetsregistret är särskilt
intecknad eller eljest särskilt häftar för fordran eller annan rättighet.

11 g Fastighet

skall upptagas i fastighetsregistret under särskild registerbeteckning.

Sådan beteckning åsätles av magistraten.

12 §.

Sedan fastighetsregistret blivit upplagt, har registerföraren alt skyndsamt
hos den i 15 § omförmälda kommissionen, överintendentsämbetet,
lantmäleristyrelsen, Konungens befallningshavande och magistraten därom
göra anmälan.

Magistraten kungöre anmälan i allmänna tidningarna samt i tidning
inom staden.

13 §.

Tärnande förändringar i fastighetsindelning och registerbeteckningar
skola redovisas i fastighetsregistret och utmärkas å registerkartan.

14 §.

Närmare föreskrifter angående uppläggandet och förandet av fastighetsregistret
meddelas av Konungen.

Arbotet med fastighetsregistrets första uppläggande skall stå under
överinseende av en kommission, benämnd fastighetsregisterkommissionen,
bestående av tre personer, vilka utses av Konungen. Kommissionen har
särskilt att övervaka, att ej arbetet med registerkartans upprättande och
registrets törsta uppläggande fördröjes.

Kommissionen har ock att övervaka registrets törande intill dess
överinseendet över registret övertages av annan myndighet.

Sedan registret blivit i huvudsak upplagt för rikets städer ävensom
övriga samhällen, för vilka fastighetsregistret upplägges efter de för stad
meddelade bestämmelser, skall överinseendet från kommissionen övertagas
av den myndighet, som i allmän lag bestämmes.

Den närmare tillsynen å arbetet tillkommer för varje stad dess
magistrat.

16 §.

Vad i detta kapitel sägs om magistrat gälle i Stockholm för överståthållarämbetet
och för stad, som lyder under landsrätt, för Konungens
befallningshavande, som i ärenden angående registrering av fastighet i
sådan stad äger att erhålla nödigt bistånd av den för staden särskilt tillsatta
styrelse.

17 §.

Vad i detta kapitel stadgas angående stad, som lyder under landsrätt,
skall, där Konungen därom förordnar, äga motsvarande tillämpning i avseende
å samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning för
bebyggande skall iakttagas.

För samhälle å landet vare förste lantmätaren registerförare, så framt
ej samhället förklarat sig vilja bekosta registerföringen.

Sedan fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser
upplagts för samhälle, skall, där så ej förut skett, fastighet eller område,
som ingår i samhället, uteslutas ur jordeboken. För åtgärdens vidtagande
har registerföraren att göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

18 §.

Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt detta kapitel meddelats av magistraten, Konungens

befallningshavande eller fastighetsregisterkommissionen, äge däröver anföra
besvär i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.

Över kommissionens beslut föres klagan hos Konungen.

Finner någon anledning till erinran i fråga om åtgärd av registerföraren,
göre anmälan därom hos magistraten, som har att däröver meddela
beslut.

19 §.

I stad ävensom i köping, som utgör egen kommun och för vilken
fastighetsregister föres enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall
fastighetsregistret uppläggas och föras på samhällets bekostnad.

Till de med registrets första uppläggande förbundna kostnader må dock
sådant samhälle efter ty särskilt förordnas erhålla bidrag av statsmedel.

Stad, som lyder under landsrätt, ävensom köping, som nyss sagts,
skall ej svara för kostnad för uppgifter, vilka för registret lämnas av den,
som för fastighetsboken, eller av vederbörande häradsskrivare eller landskontor.

År förste lantmätaren registerförare för köping, som utgör egen kommun,
skall registerföringen ske på statsverkets bekostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917, dock att bestämmelserna
i 2 kap. 2 § sista stycket och 7 kap. 5 § skola vinna tillämpning
omedelbart efter lagens utfärdande och föreskrifterna i 4- kap.
först sedan fastighetsregister upplagts för vederbörande samhälle.

föres i stad särskild bok över tomter, och innehåller densamma i
huvudsak de uppgifter, som skola meddelas i avdelning B av tomtboken,
må Konungen på framställning av staden antingen förklara att dylik
särskild bok skall ingå i och töras såsom del av stadens fastighetsregister
eller ock medgiva staden anstånd under viss tid, ej över tio år, med uppläggande
av tomtbok. I båda fallen meddelar Konungen de närmare
föreskrifter, som av medgivandet må föranledas.

Beträffande samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas, åligger det Konungens befallningshavande
att omedelbart efter denna lags utfärdande infordra yttrande från sam -

hållets styrelse i fråga om ordningen för fastighetsregistreringen samt
därefter till Konungen inkomma med förslag i ämnet.

Har för socken eller annat större område, som lagts till stad, före
överflyttningen upprättats fastighetsregister efter de för landsbygden gällande
föreskrifter, må med Konungens medgivande fastighetsregister för
området i eldighet med samma föreskrifter fortfarande föras av förste
lantmätaren under viss, av Konungen tillika bestämd tid, dock ej över
tio år från det överflyttningen ägde rum eller, om den skett -före denna
lags ikraftträdande, från dagen därför.

Genom denna lag upphävas:

lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning;

lagen den 26 maj 1899 om vad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad
uppförts utöver tomtgräns;

lagen den 26 maj 1899 angående förändring av tomts område;

£ 17 mom. 1 och 2, mom. 3 första och andra punkterna samt mom.
4 ävensom § 18 och § 20 mom. 2 och 3 i byggnadsstadgan för rikets
städer den 8 maj 1874;

10, 19 § sista och näst sista punkterna, 70 och 123 §§ i stadgan
den 9 november 1866 angående skiftesverket i riket ävensom
kungl. breven den 6 maj 1830 och den 21 juni 1831 angående laga
skifte å stadsjord;

tillika med afla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring i
sålunda upphävda lagar och lagrum;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot denna lag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts med bestämmelse i denna lag, skall motsvarande bestämmelse
i denna lag i stället tillämpas.

Beträffande jämkning i tomtindelning, varom hos vederbörande myndighet
ansökan gjorts eller fråga eljest företagits innan den nya lagen
trätt i kraft, skola bestämmelserna i 3 kap. gälla, såvida lagen den 26 maj
1899 angående förändring av tomts område varit å den jämkning tilllämplig.
bökes till åtgärd, som i 3 kap. 1 § avses, rättens medgivande
ändå att sådant med hänsyn till äldre lag icke är erforderligt, må medgivande
till åtgärden lämnas, om de i 3 kap. för medgivande till dylik
åtgärd stadgade förutsättningar äro för handen; och skola för sådant fall
bestämmelserna i sagda kapitel jämväl i övrigt i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

4 2

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § 7:o) och 11 :o) i lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 7:o) och ll:o) i lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skola erhålla följande ändrade lydelse:

7:o) mål om fastställande av jordebok, om upptagande i eller uteslutande
ur jordebok av fastighet eller särskild anteckning, om ändring i
förhållande, varom uppgift finnes i jordebok införd;

mål, som uppkomma i anledning av fastighetsregisters uppläggande
och förande;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och
skyldigheter, vilka åtfölja fastighet på grund av dess särskilda natur och
egenskap;

ll:o) mål om avsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller
stadgad åborätt;

mål om avgäld från avsöndrad lägenhet, om fördelning av mantal
eller utskylder mellan stamfastighet och avsöndrad lägenhet;

mål om tomtmätning;

mål om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning;

mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av
bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostvckning;

mål om undantag från tillämpningen av de med avseende å arrende
av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne gällande särskilda bestämmelser; mål

om naturminnesmärkens fredande;

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1806 om skiftes verk et i riket.

Härigenom förordnas, att 2, 51, 59 och 83 §§ i stadgan den 9
november 1866 om skiftesverket i riket skola erhålla följande ändrade
lydelse:

2 §.

Är jord å landet oskiftad och vill delägare laga skifte därå erhålla;
have där vitsord till.

Ej må dock sådant skifte äga rum å jord, som ingår i tomtindelning
å ort på landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes.

51 §.

Vad nu rörande rågångar i förening med ägoskiften stadgat är, gälle
även, då fråga därom, utan sammanhang med skifte, förekommer.

Om bestämmande av gräns för tomt i samhälle på landet, varest
tomtindelning såsom i stad finnes, är särskilt stadgat.

59 §.

Vad nu rörande ägoutbyte mellan byar och hemman i förening med
ägoskifte stadgat är, gälle även, då fråga därom, utan sammanhang med
sådant skifte, förekommer, likasom ock då stadsjord möter ägor å landet,
eller fråga eljest uppstår om utbyte av stadsjord mot äga å landet.

Jord, som ingår i tomtindelning å ort på landet, varest tomtindelning
såsom i stad linnes, må ej ingå i ägoutbyte.

Hindras ordentlig och formlig skiftesläggning av anlagda ryttare-,
soldat- eller båtsmanstorp, eller av sådana till hemman hörande lägenheter,
som lagligen därifrån upplåtna blivit, eller av sådana inom skifteslaget
belägna utjordar eller urfjällar, vilka tillhöra hemman i annat skifteslag
och ej kunna efter stadgandet i 56 § utbytas; då skola dessa lägenheter
i skiftet ingå och, efter delningsgrund och gradering, jämngoda utstakas
å de ställen, där det till beredande av ett redigt skifte lämpligen
ske kan; och gånge med utflyttnings- och odlingskostnaderna, som i 13
kap. stadgat finnes. Ägare av det hemman, varifrån lägenhet blivit under
nyttjanderätt på viss tid eller livstid upplåten, före vid skiftet därför talan;
börande, vid fråga om utbyte av ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, regementsfullmäktig,
efter anmälan från lantmätaren, tillförordnas.

Ingår jord, som från hemman upplåtits, i tomtindelning å ort på
landet, varest tomtindelning såsom i stad finnes, må den ej på sätt i
denna § sägs ingå i skifte.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917.

Förslag

till

Lag

med bestämmelse att lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring ej skall äga tillämpning
i stad och vissa andra samhällen.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring icke skall äga tillämpning i stad
ej heller i annat samhälle, för vilket föres fastighetsregister enligt de för
stad meddelade bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917, men gäller ej förrättning,
vartill förordnande meddelats därförinnan.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om he minan sk lyynlng, ägostyckning
och jordaysöndring.

Härigenom förordnas, att 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen den 27
juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring skola
erhålla följande ändrade lydelse:

21 §.

Jordområde, som avsöndras för alltid, skall av lantmätare eller annan
i ägomätning kunnig person avfattas å karta, upptagande jämte den
avsöndrade jorden sådana fasta punkter och mätningsuppgifter att områdets
läge varder fullt bestämt.

Avhandling rörande jordavsöndring för alltid, vilken handling skall
innehålla noggrann beskrivning å den avsöndrade jordens storlek, läge
och gränser, skall jämte kartan över det avsöndrade området ingivas till
Konungens befallningshavande, som har att, därest avhandlingen så väl
med hänsyn till avsöndringens storlek som ock i övriga avseenden är
med denna lag överensstämmande, meddela fastställelse å avsöndringen.

Innan ärendet av Konungens befallningshavande avgöres, må, där
så nödigt finnes, yttrande av lantmätare inhämtas.

I fråga om avsöndring inom område, som ej ingår i tomtindelning
i samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall
iakttagas, skall vad i 5 kap. 8 §, 14 § andra stycket och 22 § andra
stycket av lagen om fastighetsbildning i stad m. m. finnes föreskrivet

äga motsvarande tillämpning; dock att vad där stadgas om magistrat
skall gälla om Konungens befallningshavande.

Önskar sökande återfå för fastställelse av avsöndring ingiven karta,
vartill ej enligt de av Konungen om redovisning av lanlmäteriförrättningar
meddelade föreskrifter koncept skall överlämnas i offentlig myndighets
förvar, vare sökanden skyldig gälda kostnad för kopia av kartan.

26 §.

Sedan fastställelse meddelats å avsöndring av lägenhet för alltid,
skall, på sätt särskilt är föreskrivet, lägenheten införas i fastighetsregistret.

Med jord eller annan lägenhet, som under äganderätt avsöndras efter
vad ovan sägs, skall lagfaras, såsom om fast egendom i allmänhet finnes
föreskrivet.

Med avhandlingar om avsöndring av lägenhet från de under stadgad
åborätt upplåtna hemman förfares på samma sätt, som då åhorätt å
sådana hemman överlåtes.

27 §.

Avsöndring av område, som ingår i tomtindelning, må ej äga rum
med mindre området sammanfaller med tomt, som enligt den indelning
skall bildas, eller, där i tomt ingå delar av skilda fastigheter, med sådan
tomtdel. För genomförande av tomtindelning må avsöndring på ansökan
av områdets innehavare kunna medgivas utan hinder därav att avhandling
rörande områdets upplåtande icke upprättats eller ingivits; och skall
vad denna lag innehåller om storleken av område, som må avsöndras,
icke äga tillämpning i avseende å område, varom nu är fråga. Ej heller
skall vad denna lag innehåller om förbud i vissa fall mot avsöndring
utgöra hinder för avsöndring av område, varom nu är fiåga, utan att
dock innehavare härigenom må tillkomma vidsträcktare rätt att förfoga
över området än vad lag och författning eljest medgiva.

Häftar hemman, varifrån för tomtindelnings genomförande avsöndring
ägt rum annorledes än i enlighet med de i allmänhet beträffande avsöndring
gällande bestämmelser, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld,
eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande den
avsöndrade lägenheten icke omedelbart deltager, eller för lån, som av
allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott
av dylika medel för avlösning av frälseränta, och utgör den avsöndrade

4*1

lägenheten ensam eller tillsammans med vad redan kan vara från hemmanet
avsöndrat mera än eu femtedel av hemmanets ägovidd, skall i
fråga om den avsöndrade lägenhetens ansvar för sådant åliggande vad
i 37 § 3 mom. av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom är stadgat om avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad
gäld äga motsvarande tillämpning.

28 4$.

Tvister rörande avsöndring av lägenhet från de under .stadgad åborätt
upplåtna hemman skola upptagas och fullföljas på enahanda sätt som
tvister angående dylika avsöndringar från frälse- och skattehemman.

Över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som i 21, 22
eller 27 § omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.

29 §.

1 mom. Vad i denna lag är stadgat om hemman skall med den inskränkning,
som här nedan sägs, gälla även om hemmansdel, som genom
hemmansklyvning eller ägostyckning tillkommit, så ock i tillämpliga delar
om varje under särskilt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej
tillkommit genom avsöndring. Vid ägostyckning å sådan lägenhet skall'',
i stället för alt mantal åsättes varje lott, bestämmas det inbördes förhållande,
efter vilket lotterna skola deltaga i utgörandet av lägenhetens
allmänna utskylder och besvär.

Är hemmansdel eller lägenhet, som här avses, till läge och beskaffenhet
sådan, att den företrädesvis ägnar sig till byggnadstomt, eller består
dess värde till huvudsaklig del i vattenfall, fiske eller annan dylik
förmån, eller i byggnader, eller andra anläggningar, må ej emot delägares
bestridande klyvning äga rum, där den prövas lända honom till
förfång.

2 inom. I fråga om klyvning och avsöndring skall vad som gäller
om lägenhet, som ej tillkommit genom avsöndring, jämväl tillämpas å för
alltid avsöndrad lägenhet; dock att från lägenhet, som sist är sagd, ytterligare
avsöndring för alltid må ske utan inskränkning till viss del av ägovidden.

3 mom. Område, som ingår i tomtindelning å ort på landet, varest
tomtindelning såsom i stad finnes, må ej klyvas eller styckas enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917; dock att vad i 21
och 26 §§ före den 1 januari 1909 var stadgat om åliggande för
Konungens befallningshavande att i sammanhang med fastställelse å avsöndring
åsätta lägenheten särskilt namn och nummer samt om antecknande
i kronans jordebok av avsöndring skall gälla, där fastställelse å
avsöndring ifrågakommer, innan fastighetsregister upplagts för den ort,
lägenheten tillhör. Vad i 29 § är föreskrivet angående klyvning av avsöndrad
lägenhet skall, utan hinder av vad 31 § innehåller angående äldre
lägenheter, jämväl å dem äga tillämpning.

Öl

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen (lön 27 juni 1S9« om hemmaiisklyyning,
ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas som följer :

T fråga om ägostyckning inom samhälle, där den för städerna gällande
ordningen för bebyggande skall iakttagas och för vilket föres fastighetsregister
enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser, skall
vad i 5 kap. 8 §, 14 § andra stycket och 22 § andra stycket av lagen
om fastighetsbildning i stad m. m. finnes föreskrivet äga motsvarande
tillämpning; dock att vad där stadgas om magistrat skall gälla om ägodelningsrätt
eller dess ordförande.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917, men gäller ej förrättning,
vartill förordnande meddelats därförinnan.

Förslag till Lag om

ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
avgäld från avsöiulrad lägenhet.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld
från avsöndrad lägenhet skall erhålla följande ändrade lydelse:

Sedan beslut, som i 5 eller 6 § avses, blivit meddelat, varde, på sätt
särskilt är föreskrivet, lägenheten, där sådant tillförene ej ägt rum, införd
i fastighetsregistret; och skall anteckning om beslutet ske i fastighetsregistret
samt, där lägenheten eller dess stamhemman redovisas i
i jordeboken, jämväl i denna.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917. Å ort, där fastighetsregister
då ej finnes, äger lagen dock ej tillämpning, förrän fastighetsregister
för den ort blivit upplagt.

flis

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas, alt 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet skola erhålla följande
ändrade lydelse:

3 §•

Har i ärende, varom i 2 § förmäles, lägenhetens ägare styrkt, att
ersättning, som för avgäldens avlösning tillkommer hemmanets ägare, till
denne utgivits, förordne Konungens befallningshavande att i fastighetsregistret
samt, där lägenheten eller dess stamhemman redovisas i jordeboken,
jämväl i denna skall införas anteckning att avgäldsskyldigheten
upphört.

6 §•

Sedan förordnande givits, som i 3 § avses, varde på statsverkets
bekostnad meddelande därom genom tryck kungjort så som med Konungens
befallningshavandes kungörelser vanligen förfares.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917.

Förslag

till

Lag

om .ändring ay yissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas:

dels alt bestämmelserna i 9 § av förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom om skyldighet för den, som söker
lagfart å gård eller tomt, att visa, i vilket kvarter och vid vilka gator
tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll och längden av dess särskilda
sidor, och i 11 § om anmärkande i lagfartsbevis av tomts läge och storlek
icke skola äga tillämpning, där uppgift i dessa hänseenden införts uti den
i 18 § nämnda bok samt, vad angår uppgiften om tomts ytinnehåll och
längden av dess särskilda sidor, denna uppgift grundas å mätning, som
till följd av Konungens förordnande skall härutinnan äga vitsord;

dels ock att 6, 9 och 18 §§ i förenämnda förordning skola erhålla
följande ändrade lydelse:

6 §•

1 mom. Är lagfart sökt på grund av testamente, dom eller annan
handling, som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än
det visas, att handlingen blivit ståndande.

2 mom. Har ägare av hemman till annan överlåtit del därav med
viss till gränserna bestämd ägovidd att såsom hemmansdel ägas, må lagfart
å sådan överlåtelse ej beviljas förr än ägostyckning å hemmanet
blivit fastställd.

Lag samma vare beträffande sådan överlåtelse, som avser ägostyckning
från lägenhet, vilken ej tillkommit genom avsöndring.

Å överlåtelse, varigenom jord eller annat från hemman eller lägenhet

avsöndrats, må lagfart oj beviljas förr än fastställelse ä avsöndringen
meddelats.

3 mom. Har ägare av fastighet i stad därav till annan överlåtit
visst till gränserna bestämt område, som ej ingår i tomtindelning, må
lagfart å fånget ej beviljas förr än fastställelse meddelats å avstyckning
av det överlåtna området.

Vad sålunda stadgats om stad skall ock gälla för samhälle å landet,
för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

9 §•

Den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad, vare pliktig att visa,
i vilket kvarter och vid vilka gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll
och längden av dess särskilda sidor.

Har ägare av tomt i stad till annan överlåtit visst till gränserna bestämt
område därav, må lagfart å den överlåtelse ej beviljas förr än området
blivit från tomten avstyckat.

Vad nu är stadgat om stad skall ock gälla om ort å andet, varest
linnés tomtindelning såsom i stad.

18 §.

Vid rätten skall föras bok i överensstämmelse med lagfartsprotokollet,
så inrättad att därav lätteligen kan ses: varje egendom därå lagfart blivit
sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget samt sådant vid fånget
fästat villkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden då lagfart blivit beviljad
eller avslagen.

Då anteckning skett efter 13 och 16 §§ i denna förordning eller
enligt lagen om fastighetsbildning i stad m. m., vare ock det i boken
anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917. Bestämmelserna i
6 § 3 mom. skola dock icke tillämpas beträffande överlåtelse, som ägt rum
före nämnda dag; ej heller skall vad i 6 § 2 mom. föreskrives om avsöndring
äga tillämpning i fråga om avsöndring, som skett före den 1
januari 1897.

f)(j

Förslag till Lag angående

upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt
av fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, att bestämmelserna i 4 § av lagen om inskrivning
av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt om skyldighet
för den, som söker inskrivning av tomträtt, att visa tomtens läge
enligt den för området upprättade planen samt tomtens ytinnehåll och
längden av dess särskilda sidor och i 12 § om anmärkande i tomträttsbevis
av tomtens läge och storlek icke skola äga tillämpning, där uppgift
i dessa hänseenden införts uti den i 16 § nämnda bok samt, vad
angår uppgiften om tomts ytinnehåll och längden av dess särskilda sidor,
denna uppgift grundas å mätning, som till följd af Konungens förordnande
skall härutinnan äga vitsord.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917.

O I

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 58 § i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad här ovan om servitut är sagt avser icke servitut, som uppkommer
vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område,
som ej ingår i tomtindelning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 14 juni 190? om servitut.

Härigenom förordnas, alt 3 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad i 1 kap. 3—6 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom är
stadgat i fråga om nyttjanderätt skall beträffande servitut äga motsvarande
tillämpning; dock att vad där stadgas angående verkan av överlåtelse av
fastigheten eller av dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer
icke skall äga tillämpning å servitut, som uppkommit vid laga
skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område, som ej ingår i
tomtindelning, eller som tillkommit före den 1 januari 1876.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1917.

tv.)

Fö rslag
till

Förordning

med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om upprättande av registerkarta, ägoförteckningar och
tomtbildningslängd, så ock om fastighetsindelning
och registerbeteckningar.

Förberedande rf t fjär der.

1 §•

För upprättande av registerkarta skall magistraten införskaffa:

1) från byggnadsnämnden enligt formulär 10 upprättad förteckning
över tomterna i staden jämte förslag till beteckning, som i G § sägs,
a de i förteckningen redovisade tomter, vilkas dittillsvarande beteckning
icke överensstämmer med föreskrifterna i nämnda § eller eljest anses
böra ändras;

2) från vederbörande tjänsteman enligt formulär 11 upprättad förteckning
över stadsägorna efter senast upprättade fastighetstaxeringslängder; 3)

förteckning över de i stadens vård befintliga kartor med tillhörande
handlingar rörande staden i dess helhet eller särskilda fastigheter i
staden eller rågång mellan stadens område och angränsande mark jämte
uppgift å myndighet, i vars förvar samma kartor och handlingar finnas,
så ock å deras arkivnummer, där sådant tinnes åsatt; samt

4) uppgift från lantmäteristyrelsen å dels de i vederbörande läns
lantmäterikontor förvarade kartor och handlingar av beskaffenhet, som
under 3) avses, dels ock de kartor och handlingar av samma beskaffenhet,
som därutöver kunna finnas i styrelsens arkiv; börande för varje karta
eller handling dess arkivnummer vara angivet.

Magistraten skall ock genom kungörelse i den ordning, som i staden
brukas, uppmana en var, den där innehar kartor eller delningshandlingar
rörande fastighet i staden eller förvärvat sådan fastighet utan att hava
lagfarit sitt fång, att därom inom viss i kungörelsen utsatt tid till magistraten
lämna uppgift.

Förteckningarna enligt formulären 10 och 11 skola av magistraten
överlämnas till den tjänsteman, som för fastighetsboken, och har denne
tjänsteman att på sätt i särskilda anvisningar närmare angives dels å en
var av sagda förteckningar för varje däri upptagen fastighet, som tillika
är införd i fastighetsboken eller tomträttsboken, göra anteckning om de
skiljaktigheter, som i avseende å fastighetens beteckning samt areal och
beskaffenhet kunna finnas mellan fastighetsboken eller tomträttsboken och
förteckningen, ävensom, så vitt angår stadsäga, om dess ägare och om
dennes åtkomst, dels i förteckningen enligt formulär 11 anmärka varje
fall, då av en i förteckningen upptagen fastighet särskilda till läget bestämda
delar kommit i olika ägares hand eller sådan del särskilt häftar för inteckning,
dels ock i en i enlighet med formulär 12 upprättad längd lämna
uppgift om i fastighetsboken eller tomträttsboken till äventyrs upptagna fastigheter,
vilka icke återfinnas i någon av de till honom överlämnade förteckningar.

Sedan handlingarna kommit i fullständigt skick, skola de av magistraten
tillställas vederbörande förrältningsman.

Finnes över staden i dess helhet eller viss del därav karta, som med
visshet fullständigt redovisar beslående fastighetsindelning, vare beträffande
staden eller sådan del åtgärder, som nu sagts, ej erforderliga i vidare mån
än så vitt angår byggnadsnämnds skyldighet att under ovan angiven förutsättning
avgiva förslag till beteckning å tomter. Medgivande, varom nu
är fråga, lämnas av magistraten, som har att därom underrätta fastighetsregisterkommissionen.

Inträffar under liden för upprättandet av registerkarta eller under fastighetsregistrets
uppläggande ändring i förhållande, varom anteckning skolat
göras i förteckning enligt formulär 10 eller 11, såsom att ny tomt tillkommit
eller område till följd av upphävande av eller ändring i stadsplan
uteslutits ur tomtindelmng eller fastställelse meddelats å beslut om

förändring av tomts område eller medgivande av rutten lämnats till tomt
bildning eller viss till läget bestämd del av stadsäga kommit i särskild
ägares band genom fång, vara lagfart beviljats, eller inteckning beviljats
i sådan del, skall genom magistratens försorg underrättelse därom meddelas
förrättningsmannen eller, där fastighetsregistrets uppläggande tagit
sin början, registerföraren; och har, där under sådan lid karta av beskaffenhet,
som under 3) sägs, redovisats till lantmiiterikontoret, förste
lantmätaren att för vederbörandes förständigande tillställa magistraten
uppgift å fastighet eller område, som kartan avser, samt å förrättning,
varvid den tillkommit.

Erfordras för registerkartas upprättande ytterligare uppgift eller tillgång
till karta eller handling, har förrättningsmannen att själv eller genom
framställning hos magistraten införskaffa densamma.

1 mom. 1 fråga om redovisning å registerkarta av särskilda fastigheter
och områden skall jämte utmärkandet av ägogränser och dylikt vid
kartans upprättande iakttagas:

a) Tomt utmärkes med dess beteckning enligt formulär 10, kolumn 1
eller, där förslag till ändrad beteckning upptagits i kolumn 7, med den
sålunda föreslagna beteckningen. Har förteckning enligt formulär 10 ej
upprättats och har ej heller förslag till ändrad beteckning å tomt avgivits,
utmärkes sådan tomt med den beteckning, som finnes för densamma å
karta, som användes för registerkartans åstadkommande.

b) Område i övrigt, som vid mätningsförrättning blivit utlagt såsom
särskild fastighet eller som brukas såsom särskild fastighet (stadsäga),
utmärkes med nummer. Höra till stadsäga flera skiften, skall särskilt
nummer åsältas varje skifte. Fiskeri skall, där det är att räkna såsom
fast egendom, betecknas med nummer såsom annan stadsäga.

c) Område, som vid mätningsförrättning undantagits för delägares
gemensamma behov och fortfarande användes för sådant ändamål, så
ock annat område, som vid dylik förrättning lämnats oskiftat och ej sedermera
skiftats mellan delägarna eller i sin helhet avstyckats, betecknas
med en bokstav ur lilla alfabetet.

d) Väg, gata, torg eller annan allmän plats samt sådant vattenområde,
som ej veterligen hör till en eller flera fastigheter enskilt, utmärkes
med fastställd eller, där fastställelse ej ifrågakommer, allmänt vedertagen

benämning; dock må, där förrättningsmannen till undvikande av förväxling
eller eljest så finner lämpligt, särskild del av område, som nu nämnts,
såsom gatudel mellan två tvärgator, gatukorsning och dylikt därjämte betecknas
med eu bokstav ur lilla alfabetet, ändå att sådant förhållande ej
föreligger, att litterabeteckning skall åsättas området efter vad under c) sägs.

Där område, varom i första punkten är fråga, eller del av sådant
område utgör särskild fastighet eller ingår i sådan fastighet, skall förhållandet
framgå av det sätt, varpå området redovisas å registerkartan.

e) Varje område, som därefter kan återstå, betecknas med nummer
såsom stadsäga.

f) Tillhör område, som avses under b) eller e), flera, de där var för
sig äga viss å marken bestämd ägovidd, skall särskilt nummer åsättas
varje delägares lott; och skall vad sålunda stadgats äga motsvarande tilllämpning,
där viss ägovidd av område, som nu sagts, är särskilt intecknad
eller eljest särskilt häftar för fordran eller annan rättighet.

g) Områden hörande till järnväg, å vilken lagfart i särskild ordning beviljats
eller som tillhör staten, skola upptagas med gemensam beteckning
för varje järnväg, även om de ligga åtskilda på marken. Ingår tomt i
sådant område, varde den å kartan tillika utmärkt med sådan beteckning,
som gäller beträffande tomt i allmänhet, varemot gräns mellan dylik tomt
och annan till samma järnvägsområde hörande mark skall tydligt skilja
sig från eljest å kartan använd gränsbeteckning för tomt.

h) Vad här ovan eller eljest i denna förordning sägs om äganderätt
skall jämväl gälla om ständig besittningsrätt, ändå att den ej avser så
kallad ofri tomt, så ock om annan besittningsrätt, där den efter lag räknas
såsom fast egendom.

Områden, som innehavas, det ena med äganderätt, det andra med
besittningsrätt, eller av skilda ägare upplåtits under besittningsrätt må,
även om de ligga intill varandra samt äro i en innehavares hand, icke upptagas
under gemensam beteckning, med mindre de tillhopa utgöra en tomt.

i) Stadsägor och till dem hörande särskilda skiften skola numreras
för sig och ej i nummerföljd med tomterna. I stad, som är delad i flera
församlingar eller där stadsägorna av ålder plägat redovisas efter särskilda
ägotrakter, må numreringen av dylika områden ske särskilt för varje församling
eller ägotrakt, om det prövas lämpligt. För fiskeri utmärkes det
ungefärliga området för fiskerättens utövande.

Nummer å tomt skall genom understrykning skiljas från nummer å
stadsäga.

2 inom. Registerkarta skall härutöver upptaga:

j) Stadsplanen, så ock fastställd ändring i eller utsträckning av stadsplanen,
ändå att ändringen eller utsträckningen ännu icke blivit genomförd.

k) Märkligare offentliga byggnader.

3 mom. Har tomt bildats genom åtgärd, vartill eder lag rättens
medgivande skall sökas, varde, intill dess sådant medgivande lämnats,
den tomt utmärkt å registerkartan med annan gränsbeteckning än för
andra tomter användes och dess nummer, jämte det att det understrykes,
tillika omslutet med parentes; och skola de särskilda områden, som ingå
i tomten, för övrigt, ändå att de må vara i en ägares hand, så redovisas,
som om någon förändring i avseende å fastighetsindelningen icke ägt rum.
Användes i annat fall, då tomtindelning verkställts, område, som därav
beröres, i enlighet med förutvarande fastighetsindelning, varde likaledes
det område, intill dess införing därav i tomtboken äger rum, redovisat efter
den äldre indelningen samt den nya indelningen ävensom beteckningarna
för däri ingående tomter utmärkta på sätt nyss sagts.

4 mom. Är stad delad i flera församlingar, varde namnen å församlingarna
samt gränserna mellan dem tydligt utmärkta å registerkartan.
Namn å förstäder, å öar och holmar, å kvarter inom stadens i tomter
indelade område samt å andra avdelningar av staden, för vilka numrering
eller litterering skett, skola likaledes utsättas å registerkartan; och må
namn å stadsägor även utsättas å kartan, så vitt det finnes kunna ske
utan fara för osäkerhet eller oreda.

I övrigt må med magistratens medgivande berg, mossar in. m. upptagas
å kartan, där det prövas kunna i väsentlig mån underlätta återfinnandet
av särskilda fastigheter.

5 mom. I avbidan å den fastställelse, varom i 9 § sägs, böra beteckningar
å tomter och andra fastigheter samt de namn å stadsägor,
som enligt 4 mom. må utsättas å registerkartan, endast provisoriskt därå
utmärkas.

6 mom. Registerkarta må fördelas på flera blad, där den eljest
skulle bliva ohanterlig eller obekväm för begagnande.

7 mom. Å registerkarta eller särskilt blad av sådan karta skall
finnas förklaring över de beteckningar för gränslinjer m. m., som användas
å kartan.

8 mom. Om utmärkande å registerkarta av förändringar i fastighetsindelningen,
som tima efter kartans upprättande, stadgas i 23—25 §§.

Om upprättande av ägo förteckningar och tomtbildning slängd.

3 §.

För de i 2 § under b) och e) omförmälda områden skall ägoförteckning
upprättas enligt formulär 8 och för varje med särskilt nummer
betecknat område angivas dess areal och beskaffenhet enligt i orten gängse
heteckningssätt (landeri, farm eller dylikt), mätningsförrättning, som senast
övergått området, ägare vid tiden för dess införande i förteckningen, beteckning,
varunder området upptagits i fastighetsboken, så ock annan
fastställd eller eljest vid tiden för ägoförteckningens upprättande bruklig
beteckning å området eller den fastighet, vari det ingår. Hör till området
eller, där detta ej utgör en fastighet för sig, till den fastighet, vari
det ingår, veterligen andel i samfälld mark, införes anteckning därom
i denna ägoförteckning jämte uppgift å markens beteckning på kartan
eller hänvisning till det rum i ägoförteckningen enligt formulär 6, vari
samma mark upptages. Där två eller flera områden, som i förteckningen
upptagits under särskilda nummer, enligt handlingarna vid mätningsförrättning
höra till samma fastighet eller eljest av ålder ansetts tillhopa
utgöra eu fastighet, skall vid förteckningens upprättande därom vid varje
nummer göras anteckning. Efter fastighetsregistrets uppläggande skall för
varje område, som är infört i denna ägoförteckning, där tillika anmärkas,
å vilket upplägg i fastighetsregistret området är upptaget.

För de i 2 § under c) omförmälda områden skall ägoförteckning
upprättas enligt formulär 6 (bihang B) och för varje med särskild littera
å registerkartan betecknat område angivas dess areal samt ändamål, för
vilket området må vara avsatt, ävensom skifteslag eller fastigheter, varför
området undantag''^ eller eljest är samfällt, så ock mätningsförrättning,
vid vilken området undantag^ eller lämnats oskiftat.

För de i 2 § under d) omförmälda områden skall ägoförteckning
upprättas enligt formulär 7 (bihang C) och för varje väg, gata, torg, allmän
plats eller vattenområde angivas dess beteckning enligt kartan.

Där ej uppgift om areal, som införes i ägoförteckning, grundas å
handlingar vid mätningsförrättning, som är anmärkt i samma förteckning,
angives i kolumnen för särskilda anteckningar, varifrån uppgiften är
hämtad. Saknas uppgift om areal, varde det likaledes anmärkt i ägoför -

teckningen. År kartan fördelad på liera blad, skall tillika angivas, å vilket
kartblad området är avfattat.

Har beträffande tomt, som tillkommit genom åtgärd, vartill efter lag
rättens medgivande skall sökas, sådant medgivande ännu icke lämnats
eller användes i annat fall, då tomtindelning verkställts, i tomt ingående
område i enlighet med förutvarande fastighetsindelning, varde tomten i
sammanhang med registerkartans upprättande införd i tomtbildningslängden
(bihang A). Härvid skall i längden, som föres i enlighet med formulär 3,
för varje sådan tomt antecknas kartblad, varå tomten är avfattad, liden,
då tom lindelningen fastställts, myndighet, av vilken fastställelsen meddelats,
tomtens beteckning, dess areal, längden av tomtens särskilda sidor,
samt beteckning, varunder tomtens särskilda delar upptagits å registerkartan.
Tillika anmärkes vad i övrigt för varje särskilt fall kan finnas
erforderligt för att utmärka skiljaktigheten mellan den fastställda tomtindelningen
och bestående förhållanden, och skall hänvisning till längden
införas å behörig plats i vederbörande ägoförteckning.

Om fastighetsindelning och registerbeteckningar.

5 §•

För de i ägoförteckningen enligt formulär 8 upptagna områden skall
i sammanhang med registerkartans upprättande särskilt förslag till fastighetsindelning
i enlighet med formulär 9 uppgöras av förrättningsmannen.
Härvid iakttages att varje område, som skall under särskilt nummer
upptagas i sagda ägoförteckning, i allmänhet kommer alt utgöra en fastighet
för sig. Där två eller flera sådana områden enligt handlingarna vid
mätningsförrättning höra till samma fastighet eller eljest av ålder ansetts
tillhopa utgöra en fastighet, skola dock dessa områden i registret upptagas
såsom en enhet, så vitt de äro i samme ägares eller innehavares
hand och icke äro särskilt intecknade eller eljest särskilt häfta för fordran
eller annan rättighet samt ej heller i övrigt sådant förhållande förekommer,
som, enligt vad i 2 § under h) stadgas, föranleder att områden, ändå

att de äro belägna intill varandra, icke må upptagas under gemensam beteckning
å kartan; och må, så framt kronan, staden genom den nämnd,
som förvaltar stadens fastigheter, allmän inrättning eller stiftelse innan
fastighetsindelningen för de i ägoförteckningen enligt formulär 8 upptagna
områden blivit bestämd gjort framställning att något densamma tillhörigt
område, som i ägoförteckningen upptagits under ett nummer, må uppdelas;
i flera enheter, fördelningen i stadsägoenheter ske i enlighet med
den framställning, där ej området upplåtits under besittningsrätt, som i
2 § under h) avses, eller hör till järnväg,
i so! .''gnfihpnini >hd lino) i Liohii ‘Ujnc liirKj. r
.K Till narf o! i fou t lodgiin*.) i :r''!ö 6'':§,;

.lobii ,in;IIcivil ii; uoknot in av .bf>ldhi;;i ...

Där nummer ej redan användes såsom beteckning å tomt, skall sådant
åsättas i sammanhang med fastighetsregistrets uppläggande, och må därvid
jämväl ske ändring i förut åsatt nummer, om sådan ändring för vinnande av
reda och tydlighet prövas erforderlig eller eljest synnerliga skäl därtill äro.
Ej må för tomt användäs beteckning, som allenast genom angivande av
färgläggning skiljer sig från beteckning för annan tomt.

Har tomt styckats ■ i flera tomter, må dessa, där det finnes lämpligt,
bibehålla den odelade tomtens nummer med tillägg av littera (A, B, G
och så vidare). Hava två eller flera tomter sammanlagts till en tomt,
må den nya tomten, där det lämpligen kan ske, betecknas med de förutvarande
tomternas nummer i förening (ex.: nr lvV2.)u\h

1 fall, då hittills littera ensamt använts till beteckning för tomt, må
litterabeteckningen omsluten med parentes fogas till tomtnummer, som
åsättes vid fastighetsregistrets uppläggande.

ilr./l< unbinuio engel''!''ju 8 •;élurmol IgiSno r . u,l ■''Ami A; ! -;b •;ö''*i
-v.\\?.v>\ llil ce i-''[öl Jli/l-.rli-ä o?>:tnM

.nurmfiiasgam!liinol vr amögqqrr d iRtmrnö! bom !■»: 1 ..i:; > i gnmlobnRbri

•oi Registerbeteckning för tomt ulgöres av sådan beteckning, som i 6 §
sägs, fogad vid namn eller annan beteckning å den del av staden (kvarter,
rote,'' församling''eller dylikt),; för vilken numreringen skett, där ej denna
ägt ram i fortlöpande följd för staden i dess helhet; skolande vid
fastighetsregistrets uppläggande tillses, om ändring erfordras beträffande
namn eller annan beteckning å kvarter eller däremot svarande del av
stadenJ ro! ctiiiii llnkir

-om För stadsäga vare registerbeteckningen nummer med tillägg av littera,
där sådan efter vad i 17 sägs skall åsättas. Har numrering skett

särskilt lör viss ägotrakt, skall namnet ä den ägotrakt ingå i registerbeteckningen.

8 8-

För stadsäga så ock för tomt inom så kallat villakvarter må på
begäran av ägaren särskilt namn kunna fastställas, där fastigheten förut
saknar fastställt namn eller ock förut åsatt namn kan föranleda förväxling
eller eljest befinnes olämpligt. Har ägaren föreslagit visst namn,
och linnes det vara av beskaffenhet, som nyss sagts, samt förty ej kunna
fastställas, varde tillfälle lämnat ägaren alt föreslå annat namn.

9 §•

Sedan förrättningsmannen i kolumnerna 1—8 av lomtbildningslängden,
1—11 av ägoförteckningen enligt formulär 6, 1—5 av ägoförteckningen
enligt formulär 7, 1—12 av ägoförteckningen enligt formulär 8,
10 av förteckningen enligt formulär 10 och 7 i uppgiften enligt formulär 12
gjort de införingar, som i sammanhang med registerkartans upprättande
ankomma på honom enligt denna förordning och vederbörande anvisningar,
ävensom upprättat det i 5 § omförmälda förslag till fastighetsindelning,
har han att till magistraten överlämna sagda handlingar jämte förteckningen
enligt formulär 11 samt de framställningar eller anmälningar, som
må hava inkommit till honom, så ock registerkartan.

Magistraten läte

dels från den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter, infordra uppgift,
huruvida beträffande stadens i ägoförteckningen enligt formulär 8
upptagna områden annan fastighetsindelning än den av förrättningsmannen
föreslagna tinnes önsklig, ävensom huruvida något kan vara att erinra i
avseende å ägoförteckningen enligt formulär 7,

dels ock genom kungörelse i den ordning, som i staden brukas, uppmana
fastighetsägare, inteckningshavare och andra, som hava något att
erinra beträffande förteckningen över tomterna enligt formulär 10, ägoförteckningarna,
tomtbild ni ngslängden, förslaget till fastighetsindelning eller
registerkartan, så ock en var, som önskar få särskilt namn fastställt å
honom tillhörig stadsäga eller tomt i villakvarter, att hos magistraten göra
skriftlig framställning inom trettio dagar från kungörelsens utfärdande;
skolande samtliga nämnda handlingar under tiden vara att tillgå å plats
inom staden, som i kungörelsen angives.

Sedan denna tid tilländagålt, skall magistraten, med överlämnande
av samtliga inkomna handlingar i ärendet, däruti infordra yttrande från
den tjänsteman, som för fastighetsboken; och bör denne särskilt undersöka,
huruvida förslaget till fastighetsindelning för de i ägoförteckningen
enligt formulär 8 upptagna områden överensstämmer med stadgandena i
7 kap. av lagen om fastighetsbildning i stad in. in. och i denna förordning,
eller om eljest nr fastighetsbokssynpunkt något kan vara att erinra
mot samma förslag.

Därefter har magistraten att med iakttagande av stadgandena i 5—8
bestämma, huru de i ägoförteckningen enligt formulär 8 upptagna områden
skola indelas i särskilda stadsägoenheter, samt meddela beslut angående
tomtbeteckningar och registerbeteckningar ävensom angående namn, i fall,
då framställning därom blivit gjord, så ock i anledning av eljest inkomna
framställningar, som ej äro av beskaffenhet att böra prövas i annan
ordning. Vid fastställande av tomtbeteckningar och registerbeteckningar
bör avvikelse ej ske från de å kartan upptagna beteckningar, så vitt ej
synnerliga skäl därtill äro. Skall andel för viss fastighet i samfälld mark
efter ty i 7 kap. 3 § av lagen om fastighetsbildning i stad m. m. sägs
ändå att den ej är utbruten ur samfälligheten vid registreringen behandlas
såsom stadsäga, varde registerbeteckning för den andel fastställd av magistraten
i sammanhang med bestämmandet av registerbeteckningar för
övriga fastigheter. Avser framställning fråga, vilken det ej tillkommer
magistraten alt avgöra, har magistraten att hänvisa vederbörande att å
behörig ort och i stadgad ordning utföra sin talan. Sedan magistraten
tillsett, att de tillägg eller rättelser i registerkartan, tomthildningslängden,
förteckningen över tomterna enligt formulär 10 eller ägoförteckningarna,
som föranledas av magistratens beslut, blivit vidtagna, överlämne magistraten
samtliga handlingar till registerföraren för uppläggande av fastighetsregistret.

Vad ovan stadgats om fastställande av namn och annan beteckning
för faslighet i stad skall, så vitt ej annorlunda är föreskrivet, i tillämpliga
delar gälla, då fråga om åsättande av namn och beteckning eller om
ändring däri uppkommer utan sammanhang med uppläggande av fastighetsregister;
skolande magistraten, innan beslut i sådant ärende meddelas,
bereda registerföraren och vederbörande ägare samt, så vitt fråga är om
mark, som ingår i tomtindelning, jämväl byggnadsnämnden tillfälle att
yttra sig i ärendet.

Om fastighetsregistrets uppläggande och förande.

Om tomtboken.

10 §.

Uppläggen i tomtboken skola, på sätt det vid denna förordning fogade
formulär 1 närmare utvisar, fördelas i avdelningar för kvarter (avdelning
A) och för tomter (avdelning B).

Vid tomtbokens första uppläggande varde uppläggen för de särskilda
kvarteren, där kvarteren hava viss nummerföljd, bestämd för staden i
dess helhet eller särskild stadsdel, ordnade efter motsvarande grund men
eljest efter belägenheten å marken samt tomterna införda efter nummerföljd
å uppläggen för de kvarter, till vilka de höra.

Ordningen för kvarter och tomter, som tillkomma efter tomtbokens
första uppläggande, bestämmes av tiden för deras upptagande i tomtboken
med iakttagande att tomt, även där den bildas inom förut registrerat
kvarter, alltid skall införas å upplägg för det kvarter, vari
den ingår.

Där indelning i byggnadskvarter ej förekommer, äger magistraten
meddela föreskrift, efter vilken grund uppläggen i tomtboken skola ordnas.

Till varje upplägg anslås det antal blad, vart för sig bestående av
två vid bokens öppnande i dagen liggande sidor, som prövas erforderligt
med hänsyn till dels antalet tomter inom vederbörande kvarter dels behovet
av utrymme för införing av förändringar.

Delas tomtboken i flera band, lämnas vid bokens första uppläggande
i slutet av varje band blad till en femtedel av hela antalet blad i bandet
oskrivna att användas till fortsättning av de i bandet införda upplägg eller
till framdeles behövliga nya upplägg för kvarter inom område, för vilket
bandet är avsett.

Överskriften till avdelningen A å första bladet inom ett upplägg skall
angiva namnet å det kvarter, för vilket upplägget är avsett, så ock, där
staden är delad i flera församlingar, till vilken församling kvarteret hör.
Är kartan fördelad å flera blad, skall samma överskrift därjämte utvisa,

å vilket kartblad kvarteret är avfattat. A efterföljande blad skall överskriften
till avdelningen A genom angivande av kvarterets namn utvisa,
till vilket upplägg samma blad hör.

Inom avdelningen B införes såsom överskrift för varje tomt dess
registerbeteckning. Äro ej alla i ett kvarter ingående tomter avfattade å
samma kartblad, angives kartbladets nummer i överskriften för varje tomt.

11 §•

1 avdelningen A införas efter tidsföljd å vänstra sidan anteckningar
om beslut, varigenom stadsplan eller tomtindelning, som rör kvarteret,
fastställts eller ändrats, samt om sådana byggnadsbestämmelser för kvarteret
eller tomt därinom, som meddelats av Konungen i enlighet med 1 kap. 2 § i
lagen om fastighetsbildning i stad m. m. eller motsvarande äldre bestämmelser,
samt å högra sidan anteckningar om sådana byggnadsbestämmelser,
som enligt magistratens förordnande skola anmärkas i registret, så ock
huruvida kvarteret är att hänföra till gammal eller ny stadsdel.

Anteckningarna i avdelningen A om byggnadsbestämmelser skola
innehålla beteckning å vederbörande beslut jämte uppgift angående år
och dag, då beslutet meddelats, samt hänvisning till registerakt, där
sådan tinnes.

Där indelning i byggnadskvarter ej förekommer eller tillämpas vid
redovisning av tomter, äger magistraten förordna, på vilka upplägg anteckningar
av den beskaffenhet, som i denna £ avses, skola införas.

12 §.

I avdelningen B må efter ty magistraten bestämmer antingen för
varje tomt anslås hela utrymmet å ett blad eller ock derå tomter upptagas
å samma blad i särskilda rum, som bildas genom tvärlinjer över
bladets båda sidor.

Vid tomtbokens första uppläggande antecknas i kolumn 4 tomtens
areal och i kolumn 5 längden av tomtens särskilda sidor i överensstämmelse
med därom i förteckningen enligt formulär 10 gjord införing eller,
där sådan förteckning ej upprättats, efter tomtindelningshandlingar eller
efter tomtkartor med tillhörande beskrivningar. Grundar sig den införing
ej å mätning, varom kolumn 3 lämnar upplysning, skall i kolumn 7
antecknas, vid vilken mätning areal eller sidomått beräknats.

Är tomten eller någon del därav ofri, skall anteckning om förhållandet
ske i kolumn 4; tillhör i sådant fall grunden annan än staden,
antecknas ägaren i kolumn 7.

Ingår tomt i område, som hör till statens järnvägar eller varå lagfart
i särskild ordning beviljats för järnväg, skall anteckning därom likaledes
ske i kolumn 7 med hänvisning till upplägg i stadsägoboken, varå
järnvägens område är upptaget.

Där tomten, sådan den upptagits i tomtboken, icke lill sina gränser
överensstämmer med senast fastställda tomlindelning, anmärkes det i kolumn
7 genom hänvisning till tomtbildningslängden.

Har före tomtbokens uppläggande från tomt avstyckats område, som
skall redovisas å annat ställe i fastighetsregistret, och har återstoden av
tomten varken bildat ny tomt ensam för sig eller i förening med annan
mark eller uteslutits ur tomtindelning, skall sagda återstod upptagas i tomtboken
under den ursprungliga tomtens beteckning. I sådant fall omslutas
överskriften samt anteckningarna i kolumnerna 1—3 med klammer i rött
och införes i kolumn 4 arealen för vad av tomten kvarstår i rummet,
varemot anteckning i kolumn 5 ej verkställes. Utgöres återstoden av
tomten av två eller flera områden, anmärkes antalet av dem i kolumn 7.
I denna kolumn skall ock göras hänvisning till ställe i fastighetsregistret,
varest frånstyckat område är redovisat.

Är viss jord med tomt oskiljaktigt förenad, eller hör till tomt andel
i samfälld mark, eller har för tomt utbrutits andel i sådan mark, införes
anteckning därom i kolumn 7 med hänvisning till vederbörande uppilägg
i stadsägoboken eller, där fråga är om samfälld mark, till det rum
i ägoförteckningen enligt formulär 6, där det samfällda området ät*! upptaget;
har tomten utbrutits vid mätningsförrättning, antecknas i samma
kolumn förrättningens art samt tiden, då den fastställts eller, där fastställelse
ej ifrågakommer, blivit avslutad, skifteslittera, skattetal, om sådant
finnes åsatt, samt hänvisning till förrättningsakten.

13 §.

Där tomt styckats i flera tomter eller ock flera tomter sammänlagts
till en tomt, skall varje sålunda bildad tomt, då registrering därav enligt
grunderna i 7 kap. 3 § av lagen om fastighetsbildning-unfitad m.
skall äga rum, införas å första lediga plats å upplägget för vederbörande

kvarter, varjämte de förutvarande anteckningarna för varje styckad eller
med annan sammanlagd tomt överlinjeras med rött.

Har eljest visst område lagts till tomt eller därifrån avskilts, skola
de förutvarande anteckningarna för tomten i kolumnerna 1—5 överlinjeras
med rött samt ny registrering av tomten äga rum, dock att, när område
avskilts från tomt och vad av tomten återstår varken är avsett att
ensamt eller i förening med annan mark utgöra tomt eller uteslutits ur
tomtindelning, anteckningarna i sagda kolumner icke överlinjeras förrän
jämväl återstoden av tomten kan avföras, utan varde i stället i avbidan
därå beträffande överskriften och anteckningarna i kolumnerna 1—3 så
förfaret, som i 12 § näst sista stycket är stadgat för det fall, att sådan
delning av tomtområde ägt rum före tomtbokens uppläggande. Vid ny
registrering av tomt, vars registerbeteckning ej undergått förändring, vare
införande av ny överskrift ej erforderlig, utan så är att överföring till
annat blad ifrågakommer eller ock jämväl annan tomt än den, som undergått
förändring, varit upptagen å samma blad som denna.

Tomt eller del därav, som till följd av upphävande av eller ändring
i stadsplan uteslutits ur tomtindelning, skall avföras ur tomtboken och
efter omständigheterna överföras till stadsägoboken eller till bihang C.

Anteckning om anledningen till ändrad registrering göres i kolumn 7.

Kan enligt grunderna i 7 kap. 3 § om lagen om fastighetsbildning i stad
m. m. registrering ej omedelbart äga rum av sådan förändring av tomts område,
som ovan sägs, skall förändringen anmärkas i kolumn 7 av tomtboken
med hänvisning till tomtbildningslängden; och skall, där från tomt,
som icke tillhör staden, enligt fastställd stadsplan område skall avskiljas
för att läggas till gata eller dylikt, registrering i tomtboken av sagda förändring
ej ske annorledes än i nämnda kolumn förrän staden sökt lagfart
å området. Den tomt, som sålunda genom sammanläggning eller annan
förändring skall bildas, varde i avbidan på fullständig registrering i tomtboken
upptagen i tomtbildningslängden.

14 §.

Har särskilt namn blivit fastställt för tomt, införes detta i kolumn 7
med anteckning om det beslut, varigenom fastställelsen meddelats, och
må i samma kolumn jämväl upptagas i orten vid tiden för tomtbokens
uppläggande brukligt, ej fastställt namn.

J5 §.

Över de i tomtboken upptagna fastigheter skall föras register, omfattande
de särskilda tomternas registerbeteckningar ävensom de namn,
som införts i kolumn 7.

Om stadsägoboken.

16 §.

1 stadsägoboken, som föres enligt formulär 2, skall särskilt upplägg
göras för varje stadsägoenhet.

Uppläggen för de särskilda stadsägoenheterna ordnas efter enheternas
nummerföljd. I fall, då numrering skett särskilt för församlingar eller
ägotrakter, skola dock uppläggen ordnas efter motsvarande grund, varvid
ordningen mellan församlingar eller ägotrakter bestämmes på sätt för
varje stad prövas lämpligast, och må, om numreringen skett i fortlöpande
följd för staden i dess helhet, uppläggen likaledes ordnas församlingsvis,
så vitt det kan ske utan alt oreda därigenom uppstår.

Ordningen mellan enheter, som tillkomma efter stadsägobokens första
uppläggande, bestämmes av tiden för deras upplagande i stadsägoboken,
med iakttagande, där stadsägoboken upplagts efter indelning i församlingar
eller ägotrakter, att upplägg för nytillkommen stadsäga införes i avdelning
för församling eller ägotrakt, till vilken stadsägan hör.

Till varje upplägg anslås ett eller, där det anses nödigt, flera blad.
Delas stadsägoboken i flera band, lämnas vid stadsägobokens första uppläggande
i slutet av varje band blad till en femtedel av hela antalet blad
i bandet oskrivna alt användas till fortsättning av de i bandet införda
upplägg eller till framdeles behövliga nya upplägg för fastigheter inom
område, för vilket bandet är avsett. Där uppläggen ordnats efter församlingar
eller ägotrakter, skola dock i stället efter sista upplägget inom
varje församling eller ägotrakt lämnas oskrivna blad till lämpligt antal.

Överskriften till ett uppläggs första blad skall angiva registerbeteckningen
å den stadsägoenhet, för vilken upplägget är avsett, jämte dess
särskilda beskaffenhet enligt i orten gängse beteckningssätt (landeri, farm
eller dylikt), så ock, där staden är delad i liera församlingar, inom vilken

församling fastigheten är belägen. Är kartan fördelad på flera blad, skall
överskriften därjämte utvisa, å vilket kartblad stadsägoenheten är upptagen.

För fastighet, som efter överflyttning från landet bibehållit sin kamerala
beteckning, skall samma beteckning jämte anteckning om jordnaturen
införas i uppläggets överskrift. Är fastigheten ofri, utsättes det i överskriften,
så ock vem grunden tillhör.

Överskriften till efterföljande blad skall genom angivande av stadsägoenhetens
beteckning utvisa, till vilket upplägg samma blad hör.

17 §.

1 mom. I fråga om registrering av stadsägor, som inom en enbet
bildas genom delning eller avstyckning, skola, så vitt ej i 3 eller 4 mom.
annorlunda stadgas, följande bestämmelser lända till efterrättelse.

Delas genom förrättning, som fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer,
vunnit laga kraft, stadsägoenhet i flera lotter, införas dessa i
särskilda rum, som bildas genom tvärlinjer över två motstående sidor
inom upplägget för den odelade fastigheten. Lotterna åsättas särskilda
beteckningar, bestående av enhetens i uppläggets överskrift antecknade
nummer med tillägg av en eller, där det erfordras, liera bokstäver sålunda,
att den först registrerade betecknas med A, den andra med B,
den tredje med C och så vidare, och upptages i kolumn 2 för de särskilda
lotterna enhetens registerbeteckning.

Samma förfaringssätt skall, med användande av närmast lediga
littera, iakttagas, där en utbruten lott sedermera undergår delning.

Höra i följd av delningsförrättning flera skiften till stadsäga, anmärkes
skiftenas antal i kolumn 11.

Avstyckas från registrerad fastighet visst område, varde detta likaledes
infört i särskilt rum å upplägget, och skall den sålunda uppkomna fastigheten,
utan att ändring sker i stamfastighetens registerbeteckning, åsättas
särskild beteckning, bestående av stam fastighetens beteckning eller, där
stamfastigheten såsom bestående av skilda områden å marken erhållit en
registerbeteckning, vari flera nummer ingå, beteckningen å det område,
vartill det avstyckade området hört, med tillägg av närmast lediga littera.

2 mom. Vad i denna förordning föreskrives om registrering av
avstyckat område skall, så vitt ej annorlunda är stadgat, i tillämpliga
delar gälla beträffande registrering av område, som utbrutits i enlighet
med bestämmelserna om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov
eller om ändring eller utrivning av vattenverk.

Där jämlikt g 7(5 skiftesstadgan utbrytning ägt ruin av servitut, som
veterligen grundats på särskilt avtal utan samband med tillkomsten av
den fastighet, till vars förmån det gällt, skall det utbrutna området upptagas
i stadsägoboken på sätt som gäller beträffande avstyckat område;
åliggande registerföraren, då registrering förekommer av område, som ulbrutits
för servitut, att därom göra anmälan hos fastighetsregisterkommissionen,
som, efter det yttrande inhämtats från den tjänsteman, vilken för
fastighetsboken, förordnar, huru området skall upptagas i stadsägoboken.

3 mom. Skall utbrutet eller avstyckat område efter vad i 7 kap. 10 §
under 3) av lagen om fastighetsbildning i stad in. m. sägs anses såsom
särskild enhet och förty överföras till nytt upplägg, varde det därå upptaget
under sin förutvarande beteckning, och uteslutes i sammanhang
därmed dess nummer ur den odelade stadsägans registerbeteckning.

Då område, som i ett sammanhang avstyckats från liera stadsägoenheter,
för vilka det varit samfällt, enligt stadgande i 7 kap. 10 § under

5) av lagen om fastighetsbildning i stad m. m. upptages i fastighetsregistret
såsom särskild enhet, värde området betecknat med nästa lediga
nummer för stadsäga i staden eller inom vederbörande församling eller
ägotrakt, därest numrering skett särskilt för församlingar eller ägotrakter,
med tillägg av namn å ägotrakt, så vitt sådant namn ingår i stamfastighetens
registerbeteckning.

4 mom. Sammanläggas särskilda stadsägor, som ingå i samma
enhet, till stadsäga, skall denna införas i nytt rum å upplägget för enheten
under de förutvarande stadsägornas beteckning i förening eller, i
fall de förut tillhopa utgjort en stadsäga, under beteckningen för denna.

Har stadsägoenhet efter vad i 7 kap. 10 § under 4) av lagen om
fastighetsbildning i stad in. in. sägs uppkommit genom sammanläggning
av skilda enheter eller delar av skilda enheter, skall den i stadsägoboken
upptagas, om den består av skilda förutvarande enheter, under deras
beteckning i förening men eljest på sätt i 3 mom. andra stycket föreskrives
för fall, varom där är fråga.

5 mom. Varder efter stadsägobokens första uppläggande stadsäga i
sin helhet förvärvad för staten tillhörig järnväg eller har lagfart i särskild
ordning meddelats å fång till stadsäga för utvidgning eller omläggning av
enskild järnväg, å vilken lagfart är beviljad, och finnes annan stadsäga,
som hör till samma anläggning, förut upptagen å särskilt upplägg i stadsägoboken,
skall stadsägan överföras till det upplägg. Har förvärv eller
lagfart, som förut sagts, ägt rum beträffande område, som utgör en ut -

7(5

bruten eller avstyckad del av stadsäga, varde området likaledes överfört
till upplägg för stadsäga, som hör till anläggningen, eller, där sådant upplägg
ej förut linnes och området förty skall jämlikt föreskrift i 7 kap.
10 § under 6) av lagen om fastighetsbildning i stad m. m. upptagas i
stadsägoboken såsom särskild enhet, under nästa lediga nummer infört
å nytt upplägg.

6 mom. Då en registrerad stadsäga delats i liera lotter eller särskilda
stadsägor, som höra till samma enhet, sammanlagts till stadsäga,
skola vid registreringen av sålunda timad förändring uppgifterna i kolumnerna
2—5 för den odelade stadsägan eller, då sammanläggning ägt rum,
för de förutvarande särskilda stadsägorna överlinjeras med rött, varjämte
anteckning i kolumn 11 införes om förändringen och om lotternas eller
den genom sammanläggning hildade stadsägans beteckning.

7 mom. Då stadsäga eller del därav överföres till nytt upplägg, skall
hänvisning ske från det ena upplägget till det andra samt det förutvarande
upplägget eller, om därå redovisats jämväl annat område än det överförda,
vad angående detta må vara infört i kolumnerna 2—5 överlinjeras
med rött.

8 mom. En redan använd registerbeteckning må icke ånyo användas
i annat fall än i 4 mom. första stycket sägs.

18 §.

Vid stadsägobokens första uppläggande antecknas i kolumn 5 stadsägoenhetens
areal i överensstämmelse med motsvarande uppgift i ägoförteckningen
enligt formulär 8. Där ej uppgift om areal grundar sig å
mätning, varom kolumnerna 6—9 meddela upplysning, skall i kolumn 11
anmärkas, vid vilken mätning den uppgivna arealen blivit beräknad.

Där stadsäga, för vilken karta saknas, utan att nymätning skett avfattats
å registerkartan, anmärkes detta i kolumn 11.

Har mätningslörrättning övergått stadsägan, antecknas i därför avsedda
kolumner förrättningens art och tiden, då den fastställts eller, där
fastställelse ej ifrågakommer, blivit avslutad, förrättningsmannens namn,
nummer eller annan beteckning å det uppmätta området samt ägarens
namn enligt kartbeskrivningen, ävensom förrättningsaktens arkivnummer.

Hava flera stadsägor sammanlagts till en, skall den sammanlagda
arealen antecknas i kolumn 5 samt, i fall mätningsförrättning övergått
de förutvarande stadsägorna eller någon av dem, hänvisning införas i

< i

kolumn I t lill blad och ruin å upplägg, där anteckning förekommer om
sådan förrättning.

Hör lill stadsäga utom den registrerade arealen veterligen jämväl andel
i mark, som avsatts för skiftesdelägares gemensamma behov eller eljest
lämnats oskiftad, införes anteckning därom i kolumn 11 jämte uppgift om
markens beteckning å registerkartan. Är stadsäga oskiljaktigt förenad med
viss tomt eller utgöres stadsäga av område, som för tomt utbrutits ur samfälld
mark eller som jämte en i tomtboken upptagen tomt i särskild ordning
lagfarits för järnväg, skall anteckning om förhållandet göras i kolumn
11 med hänvisning till tomtens upplägg i lomtboken.

Undergår stadsägas registrerade areal förändring genom avstyckning
eller annan förrättning, som ej föranleder åsättande av ny registerbeteckning
å stadsägan, skall den förutvarande anteckningen om areal överlinjeras
med rött och den förändrade arealen införas på närmast lediga
råd inom rummet; och skall vad sålunda stadgats jämväl iakttagas da
område, som förvärvats för järnväg, överföres lill upplägg, varå annat till
samma järnväg hörande område förut upptagits.

19 §.

Har i stadsägoboken upptagen fastighet eller del därav ensam eller
i förening med annan mark utlagts till tomt, och skall enligt grunderna
i 7 kap. 3 § av lagen om fastighetsbildning i stad m. m. registrering av
tomten äga rum, varde det till tomt utlagda området uteslutet ur stadsägoboken
och överfört till tomtboken. Där ej registrering omedelbart
verkställes, skall tomten i avbidan å dess införande i tomlboken upptagas
i tomtbildningslängden ävensom anmärkning om tomtbildningen ske i
kolumn 11 å vederbörande upplägg i stadsägoboken genom hänvisning
till tomtbildningslängden.

Skall i stadsägoboken upplagen fastighet eller del därav enligt fastställd
stadsplan utläggas till gata eller dylikt, då varde, sedan området,
där det utgör del av fastighet, blivit i behörig ordning avstyckat samt,
om fastigheten ej tillhör staden, denna å området sökt lagfart, området
uteslutet ur stadsägoboken samt överfört till bihang C.

20 §.

Har särskilt namn blivit fastställt för stadsäga, införes det i kolumn
4 i vederbörande rum å upplägget; och skall jämte namnet antecknas

det beslut, varigenom fastställelse!! meddelats. 1 kolumn 11 må upptagas
i orten vid tiden för stadsägobokens uppläggande brukligt, ej fastställt namn.

Har delning, som i 17 § sägs, ägt rum av stadsäga, för vilken särskilt
namn införts i kolumn 4, skall detta namn upptagas inom parentes
i samma kolumn för varje vid delningen uppkommen lott, där ej särskilt
namn blivit för den lott fastställt.

21 §.

Över de i stadsägoboken upptagna fastigheter skall föras register, omfattande
de namn, som införts i kolumnerna 4 och 11. Har numrering
skett särskilt för församlingar eller ägotrakter, skall registret därjämte
utvisa, vilka upplägg församlingen eller ägotrakten omfattar.

Registret föres i enlighet med formulär 5 eller med användande av
så kallat kortsystem.

Om förandet av bihangen till fastighetsregistret.

22 §.

För varje område, som är upptaget i tombildningslängden, skall där
finnas hänvisning till ställe i fastighetsregistret eller rum i bihang B eller
C, varest området är redovisat, samt därifrån till längden.

Har efter det tomt införts i tomtbildningslängden sådant förhållande
inträtt, att tomten enligt grunderna i 7 kap. 3 § av lagen om fastighetsbildning
i stad m m. skall upptagas i tomtboken, skall vad om tomten
införts i kolumnerna 2—7 överlinjeras med rött samt anteckning om
överföringen till tomtboken jämte hänvisning till vederbörande ställe i
tomtboken införas i kolumn 10.

De tomter, som äro upptagna i tomtbildningslängden, skola införas
i det i 15 § omförmälda register.

. ... rni., ,m;'';gr,i bleniiio >; nun-ib ,s: >1?r.i . ‘hidMi! ju !rlodgit>j;,

23 tf fn

Har i bihang B upptaget område eller del därav undergått delning
eller eljest upphört att användas för delägares gemensamma behov eller
har sådant område i sin helhet avstyckats, skall området eller den ifråga -

7!l

varande delen avföras ur bihanget och efter omständigheterna överföras
till tomtboken, stadsägoboken eller bihang C. Härvid skola, då fråga är
om mark, som skall ingå i tomtindelning eller enligt fastställd stadsplan
utläggas till gata eller dylikt, bestämmelserna i 19 § äga motsvarande
tillämpning. Skall område, som ej uppdelats mellan flera förut i stadsägoboken
upptagna fastigheter, överföras till stadsägoboken, ankomme på
magistraten att, sedan området i behörig ordning avstyckats från de
fastigheter, för vilka det vid mätningsförrättning undantagits eller lämnats
oskiftat, meddela de lör områdets upptagande i stadsägoboken erforderliga
föreskrifter.

Om vid förrättning, som äger rum efter registerkartans upprättande,
område undantages för delägares gemensamma behov eller eljest lämnas
oskiftat såsom samfällt, skall i fråga om områdets registrering och utmärkande
å registerkartan iakttagas vad i enahanda hänseende är stadgat
beträffande upprättandet av registerkarta och bihang B, dock att i varje
fall sådant område betecknas med närmast lediga littera.

24- §.

I bihang C upptaget område eller del därav, som sammanlagts med
tomt eller med i stadsägoboken upptagen fastighet eller utlagts till särskild
tomt eller fastighet, skall avföras ur bihanget och efter omständigheterna
överföras till tomtboken eller stadsägoboken. Härvid skola, då
fråga är:om mark, som skall ingå i tomtindelning, bestämmelserna i 19 §
äga motsvarande tillämpning, och må, där del av område, varom nu är
fråga, skall överföras till stadsägoboken, sådan överföring ej ske innan
den de! avstyckats från området i Övrigt. Skall område eller del därav
avföras ur bihanget för att i stadsägoboken upptagas såsom särskild fastig^
het, ankomme på magistraten alt meddela därför erforderliga föreskrifter.:

Vad i avseende å område, som är upptaget i bihang C, här ovan är
särskilt stadgat, skall, där dylikt område utgör särskild fastighet eller ingår
i sådan fastighet, icke äga tillämpning i vidare män än så vitt angår områdets
avförande ur bihanget.

Då efter registerkartans upprättande tillkomma nya vägar, gator eller
andra områden av beskaffenhet att böra upptagas i bihang C, skall i
fråga om deras registrering och utmärkande å registerkartan iakttagas vad
i enahanda:hänseende är stadgat beträffande upprättandet av registerkarta
och bihang C. Sådant område skall i bihang G införas i nytt rum eller

såsom tillökning i område, som förut upptagits i särskilt rum, allt eftersom
med hänsyn till områdets beteckning å registerkartan prövas lämpligt.

25 g.

Utöver vad i 23 och 24 §§ är stadgat om införande å registerkartan
av förändringar, som tima efter upprättandet av bihang B eller C, har
registerföraren att tillse, att förändringar i fastighetsindelningen, som ske
genom bildande av ny fastighet eller genom förläggande av mark från en
fastighet till en annan eller genom ändring i område för gata eller dylikt,
utmärkas å registerkartan, och skall därvid i tillämpliga delar iakttagas
det beteckningssätt, som i avseende å karlans upprättande och fastigheternas
redovisning i fastighetsregistret är föreskrivet.

Delas område, som vid mätningsförrätlning undantagits för delägares
gemensamma behov eller eljest vid sådan förrättning lämnats oskiftat,
eller har i annat fall vid delning av ett med särskild beteckning utmärkt
område för någon delägare utlagts flera skiften, skall, vid delning av
samfällt område för varje skifte, men eljest för varje skifte utom det
första, registerbeteckningen å den fastighet, vartill skiftet hör, föregången
av ordet »Till», utmärkas å vederbörligt ställe å kartan.

Sker ändring i beteckning, som är utsatt å kartan, skall den nya
beteckningen därå utmärkas, så vitt ske kan.

Har registerkarta eller del därav genom införande av förändringar
eller annorledes blivit otydlig eller oanvändbar, må den med magistratens
medgivande renoveras. Härvid skall fastighetsgräns, som genom
förrättning efter registerkartans upprättande blivit vederbörligen bestämd,
utmärkas i enlighet med förrättningskarlan, ändå att till följd därav skiljaktighet
kommer alt uppstå mellan den renoverade registerkartan och den
ursprungliga.

Gemensamma bestämmelser.

26 §.

Vid anmälan om att fastighetsregister blivit upplagt, har registerföraren
att till fastighetsregisterkommissionen, överintendentsämbetet, lantmäterislyrelsen,
Konungens befallningshavande och magistraten överlämna en handritad

eller på teknisk väg åstadkommen kopia av registerkartan. Anser magistraten
nödigt, att den tjänsteman, som lör fastighetsboken, erhåller särskild kopia
av registerkartan, varde en sådan överlämnad jämväl till honom.

27 §.

Har avgäld fastställts för fastighet eller annat område, som upptages
i fastighetsregistret, varde beslutet anmärkt i kolumnen för särskilda anteckningar
å det ställe i fastighetsregistret eller bihang C, där fastighet
eller område, som ansvaret åligger, har införts. Vad sålunda stadgats
gälle ock i fråga om beslut om avlösning av avgäld.

Om tomtören, vretskalt och andra dylika afgifter, som för fastighet
ingå till stadens kassa samt icke äro av allenast tillfällig beskaffenhet,
må med magistratens medgivande anteckning på enahanda sätt införas i
fastighetsregistret.

28 §.

Om servitut, som efter det denna förordning trätt i kraft tillkommer
vid laga skifte eller som tillkommer vid avstyckning av område, som ej
ingår i tomtindelning, skall anteckning göras i fastighetsregistret.

Sådan anteckning må ock göras om servitut, som före förordningens
ikraftträdande tillkommit vid laga skifte eller ägostyckning och om vilket
upplysning vunnits under registrets uppläggande eller anmälan sker hos
registerföraren.

Anteckning, som nu sagts, skall göras i anmärkningskolumnen vid
den fastighet, som besväras av servitutet. Är servitutet inskränkt till
område, som redovisas i bihang B, eller till del av sådant område, må
anteckning jämväl där verkställas.

Varder servitut, om vilket anteckning gjorts i fastighetsregistret, utbrutet
eller förordnar domstol om förflyttning av sådant servitut eller förklarar
domstol, alt sådant servitut är förfallet eller att det skall avlösas,
skola i registret göras de anteckningar, som härav föranledas.

29 §.

Faslställes ny tomtindelning eller ändring i förut bestående tomtindelning,
skall magistraten, sedan beslut meddelats om de förändringar i
registerbeteckningen, som till följd av den nya eller förändrade tomtindel 11 -

ningen må erfordras, därom lämna underrättelse till registerföraren för verkställande
av de införingar i fastighetsregistret eller tomtbildningslängden,
som av tomtindelningen föranledas.

Erfordras för att den genom tomtindelning tillkomna fastighetsbildning
må i fastighetsregistret iakttagas rättens medgivande till fastighetsbildningen,
har rätten att, sedan sådant medgivande lämnats, skyndsamt
därom till registerföraren insända uppgift.

Då rätten lämnat medgivande att liera stadsägor må sammanläggas
till en, skall underrättelse därom av rätten meddelas registerföraren, som
har att hos magistraten göra framställning om fastställande av registerbeteckning
för den sålunda bildade stadsägan.

30 §.

Innan förrättningsman företager förrättning, som innefattar delning
av jord, vatten eller fiske eller avstyckning av område, vilket ej ingår i
tomtindelning, skall förrättningsmannen hos registerföraren rekvirera utdrag
av stadsägoboken, upptagande den eller de stadsägor, som förrättningen
angår, jämte de stadsägor, som därifrån efter stadsägobokens uppläggande
må hava avskilts; är fråga om delning av område, som upptagits i bihang
B, rekvireras jämte utdrag av tomt- eller stadsägoboken för den eller
de fastigheter, för vilka området vid mätningsförrättning undantagits eller
lämnats oskiftat, tillika utdrag av nämnda bihang beträffande det område.

Sedan förrättningen fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer,
blivit avslutad och vunnit laga kraft, skall förrättningsmannen i vederbörliga
kolumner å varje särskilt utdrag införa anteckning om förrättningen
och de förändringar i avseende å areal, som densamma medfört, varefter
utdraget bilägges konceptakten. Evad förrättningen föranleder åsättande
av ny registerbeteckning eller ej, skall konceptakten ofördröjligen
insändas till registerföraren, som har att efter inhämtande av magistratens
beslut, där ny registerbeteckning skall åsättas, i fastighetsregistret
och därtill hörande handlingar göra de införingar, som för varje särskilt
fall äro föreskrivna; och skall i samband därmed, om ny registerbeteckning
åsatts, denna antecknas med rött å lämpligt ställe på såväl
förrättningskarta som därtill hörande handlingar. Registerföraren åligger
att till förrättningsmannen återställa konceptakten inom trettio dagar eder
emottagandet därav.

Vild ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
förrättning, som avser ägoutbyte mellan stadsägor eller mellan stadsäga
och jord å landet eller ock delning av eller avstyckning från ett i bihang
C, upptaget område, dock att i sistnämnda fall anteckning om arealförändring
ej ifrågakommer.

31 g.

Sker efter fastighetsregistrets uppläggande nymälning av tomt eller
annan mätning av stadsäga än i 30 g avses, varde utan ändring i förut
införd arealuppgift anteckning om tiden för mätningen, därvid utrönt areal,
förrättningsmannens namn och aktens arkivnummer, införd i därför avsedda
kolumner. Efter nymätning av tomt förfares på enahanda sätt beträffande
längden av tomtens särskilda sidor.

Dom, som rör fastighets område eller gränser eller dess beskaffenhet av
fri eller ofri eller förflyttning eller avlösning av servitut, som tillkommit
vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område, som ej
ingår i tomtindelning, eller som innehåller föreskrift att sådant servitut är
förfallet eller skall avlösas eller rör annat förhållande, som särskilt bör
upptagas i fastighetsregistret, skall anmärkas i kolumnen för särskilda anteckningar;
är dom, mot vilken talan må fullföljas, icke åtföljd av bevis att den
äger laga kraft, skall med registreringen anstå, till dess slutlig dom föreligger.
Där genom domen visst område frångått fastighet för att läggas
till annan fastighet eller bilda särskild fastighet, skall ny registrering äga
rum av fastighet, vars areal ökats eller minskats, samt, i händelse enligt
domen område, vartill äganderätten varit tvistig, är att anse såsom särskild
fastighet, denna införas i fastighetsregistret. Framgår i annat fall av dom,
som skall registreras, att redan gjord anteckning är oriktig, varde den
överlinjerad med rölt och ny anteckning införd å vederbörligt ställe;
saknas förut anteckning om förhållande, som genom domen avgjorts, och
bör det förhållande särskilt upptagas i fastighetsregistret, varde ock anteckning
därom verkställd.

Vad här ovan stadgats beträffande fastighet skall äga motsvarande
tillämpning i avseende å område, som är upptaget i bihang B eller C, så
vitt fråga är om förhållande, som enligt vad förut sagts skall anmärkas
i sådant bihang.

32 §.

Lägges efter fastighetsregistrets tillkomst område till stad, skall vid
införande i fastighetsregistret av det område vad om uppläggande av

fastighetsregister för stad finnes föreskrivet i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

Har förut för området upplagts fastighetsregister efter de för stad eller
efter de för landsbygden gällande föreskrifter, ankomme dock på magistraten
att tillse, i vad mån de i denna författning föreskrivna förberedande
åtgärder må vara erforderliga för områdets införande i fastighetsregistret
för staden.

33 §.

Där efter det fastighetsregistret upplagts nya enheter tillkomma i
annan ordning än förut i denna förordning angivits eller ändring sker i
registerbeteckning eller ny eller ändrad benämning å fastighet varder av
magistraten fastställd eller beslut meddelats, varigenom område upphört
att vara oskiljaktigt förenat med tomt, skall magistraten därom lämna
registerföraren underrättelse.

Då lagfart beviljats å fång, som skett i enlighet med bestämmelserna
om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov eller om ändring
eller utrivning av vattenverk, så ock då på grund av annat fång lagfart
beviljats antingen å område, som förvärvats för staten tillhörig järnväg,
eller i den för lagfart å järnväg föreskrivna ordning å område, som förvärvats
för enskild järnväg, skall rätten skyndsamt översända uppgift
därom till registerföraren, dock att, där fråga är om område, som å annan
ort än där lagfart å enskild järnväg äger rum förvärvats för sådan
järnväg, uppgiften skall meddelas av domstolen i orten sedan stadgad
underrättelse om lagfarten kommit denna domstol tillhanda.

Har stadsplan fastställts eller ändrats, skall, sedan namn åsatts gator
och andra i stadsplanen intagna allmänna platser, magistraten tillse att
kartan över stadsplanen samt beslutet i fråga om namnsättningen överlämnas
till registerföraren för införing av vederbörliga anteckningar i
fastighetsregistret samt stadsplanens och namnens utmärkande å registerkartan.

Där Konungen jämlikt 1 kap. 2 eller 47 § av lagen om fastighetsbildning
i stad m. m. fastställt särskilda hyggnadsföreskrifter, skall magistraten
tillhandahålla registerföraren beslutet för anteckningar i fastighetsregistret.
Vad nu sagts gäller ock beslut om ändring i sådan föreskrift.

Skall enligt ny eller ändrad stadsplan, därå fastställelse meddelats,
mark utläggas till gata eller dylikt, åligger det byggnadsnämnden att,
sedan avstyckning, där sådan erfordras, ägt rum, därom lämna uppgift

till registerföraren och tillika, om marken tillhör staden, angående dess
rätt dilrtill förete utredning av den nämnd, som förvaltar stadens fastigheter.
Uppgift skall ock lämnas till registerföraren:
av magistraten, då ändring skett i beteckning å gata eller dylikt,
av förrältningsman för tomtmätning, som ej tillika är registerförare,
över de av honom upprättade kartor och mätningshandlingar rörande
fastigheter i staden,

av förste lantmätaren, när beträffande ort, för vilken han ej är
registerförare, till lantmäterikontoret inkommit karta eller förrättningsakt
av beskaffenhet, som i 1 £ under 3) avses, så vitt förrättningen ej veterligen
redan blivit registrerad, samt

av rätten, när lagfart beviljats å fång, varigenom ofritt område friköpts,
eller område, som varit oskiljaktigt förenat med tomt, för sig lagfarits,
där ej anteckning om förändringen veterligen redan skett i fastighetsregistret,
så ock då staden sökt lagfart å mark, som enligt fastställd
stadsplan utlagts till gata eller dylikt.

Då dom meddelats, som efter vad i 31 § sägs skall antecknas i
fastighetsregistret, åligge rättens ordförande eller, där domen meddelats av
högre rätt, vederbörande föredragande att tillse, att avskrift av domen
skyndsamt tillställes registerföraren. Från underrätt, så ock från hovrätt
i fall då talan mot domen må fullföljas, må dock avskriften ej expedieras
förrän tid för anmälan av vad eller missnöje är ute, och skall avskriften
vara försedd med bevis, huruvida anmälan, som nu sagts, rätteligen gjorts
eller icke.

34 §.

Har en i fastighetsregistret införd fastighet uteslutits ur fastighetsregistret
eller flyttats från en avdelning av fastighetsregistret till en annan,
skall registerföraren, sedan det beslut, som ligger till grund för åtgärden,
anmärkts i kolumnen för särskilda anteckningar, med rött överlinjera
fastighetens upplägg, eller, där å upplägget redovisats även annan fastighet
än den åtgärden avser, de uppgifter angående fastigheten, som upptagits
i kolumnerna 1—5 av tomtboken eller i kolumnerna 2—5 av stadsägoboken.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, när område
avföres ur bihang B eller C eller flyttas från ett rum till annat i sistnämnda
bihang; skolande därvid med rött överlinjeras, så vitt angår
område, som införts i bihang B, uppgifterna i kolumnerna 2—6, och

beträffande i bihang C upptaget område de uppgifter, som införts i kolumnerna
2—4.

35 §.

Tomtägare, som jämlikt 7 kap. 3 § av lagen om fastighetsbildning
i stad m. m. gör framställning om tomts införande i tomtboken,
har att förete de för registreringen erforderliga handlingar, som ej förut
blivit överlämnade till registerföraren. Har i annat fall ej till registerföraren
inkommit vederbörlig anmälan om förhållande, som föranleder
registrering, må registrering därav äga rum på ansökning av enskild rättsägande,
så framt han företer bevis om förhållandet.

Sker registrering på ansökning av enskild rättsägande och vill han
återfå karta eller handling, som legat till grund för registreringen samt
ej eljest finnes i stadens vård, åligge honom alt överlämna kopia eller
avskrift till registerföraren att av honom förvaras. Utöver den kostnad,
som må erfordras för dylik kopia eller avskrift, vare sökanden ej skyldig
vidkännas utgift för registrering.

36 §.

De enligt formulären 8—12 upprättade handligar skola av registerföraren
efter fastighetsregistrets uppläggande, vederbörligen fullständigade,
överlämnas till den tjänsteman, som för fastighetsboken; och åligger
denne att i fastighetsboken eller tom trätts b oken för varje särskild fastighet,
som är upptagen i boken, med rött anmärka dess beteckning och areal
enligt fastighetsregistret samt därefter till registerföraren återställa handlingarna.
Registerföraren skall därjämte bereda byggnadsnämnden och
den, som förrättar mantalsskrivning i staden, tillfälle att taga del, byggnadsnämnden
av förteckningen enligt formulär 10 samt mantalsskrivningsförrättaren
av förteckningarna enligt formulären 10 och 11 jämte förslaget
till fastighetsindelning.

Hava förteckningar enligt formulären 10—12 ej upprättats, erhålle den,
som för fastighetsboken, byggnadsnämnden och mantalsskrivningsförrättaren
i lämplig ordning uppgift om de fastighetsbeteckningar, som fastställts.

Efter det registerbeteckning för fastighet blivit, på sätt ovan sägs, införd
i fastighetsbok eller tomträttsbok, skall rätten i handlingar, som av densamma
utfärdas, för fastighetens betecknande använda registerbeteckningen,
rätten likväl öppet lämnat att tills vidare därjämte anmärka äldre beteckning.

I fråga om tillhandahållande av fastighetsregistret eller avskrift därav
för uppläggande av nya fastighetsböcker galle vad särskilt varder stadgat.

37 §.

På registerföraren ankomme att, så snart förändring beträffande
fastighetsindelningen eller särskilda fastigheters beteckning registrerats,
om densamma genom utdrag av den avdelning av fastighetsregistret, däri
förändringen införts, underrätta den tjänsteman, som för fastighetsboken.
Sedan förändringen anmärkts i fastighetsboken samt, där fråga är om tomt,
vartill tomträtt upplåtits, jämväl i tomträttsboken, har denne tjänsteman,
så vilt ny fastighet tillkommit eller ändring skett i fastighetsbeteckning,
att översända utdraget till den, som förrättar mantalsskrivning i staden.

38 §.

Registerföraren åligger att före den 1 juni varje år till fastighetsregisterkommissionen,
överintendentsämbetet och lantmäteristyrelsen insända
kopia eller utdrag av registerkartan, i vad den upptager förändring i
fastighetsindelningen, som under nästföregående år utmärkts å kartan;
har förändring ej förekommit, varde det inom samma tid av registerföraren
anmält hos nämnda kommission, ämbete och styrelse.

Timade förändringar skola noggrant införas å de hos överintendentsämbetet
och lantmäteristyrelsen förvarade exemplar av kartan.

39 §.

Vad i denna förordning sägs om magistrat galle i Stockholm för
överståthållarämbetet och för stad, som lyder under landsrätt, för Konungens
befallningshavande, som i ärenden angående registrering av fastighet i
sådan stad äger att erhålla nödigt bistånd av den för staden särskilt tillsatta
styrelse. De bestämmelser, som i förordningen meddelats i avseende
å rådhusrätt, dess ordförande eller den tjänsteman, som för
fastighetsboken, skola för stad, som lyder under landsrätt, gälla beträffande
domhavanden i orten eller häradsrättens ordförande.

40 §.

I fråga om stad, som lyder under landsrätt, så ock i fråga om
samhälle på landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad
meddelade bestämmelser, åligge registerföraren alt, sedan fastighetsregistret

upplagts, till domhavanden i orten överlämna ett exemplar av registerkartan.
Vid den underrättelse om registrerad ändring beträffande fastighetsindelning,
som registerföraren till följd av bestämmelserna i 37 § har
att meddela domhavanden, skall tillika fogas kopia av den del av kartan,
där förändringen blivit utmärkt, och bör kopian förvaras bland häradsrättens
handlingar.

41 §.

Där fastighetsregister för samhälle på landet skall uppläggas och
föras enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall den i 39 § beträffande
stadsstyrelse meddelade bestämmelsen gälla i fråga om styrelsen
för sådant samhälle.

Till ledning vid registreringen varde genom Konungens befallningshavandes
försorg till vederbörande förrättningsman överlämnade utöver
sådana kartor och handlingar, som det enligt 1 § åligger magistraten att
införskaffa för upprättande av registerkarta för stad, även utdrag av
jordeboken beträffande samhället och förteckning över avsöndrade lägenheter
inom detsamma; skolande om sagda utdrag och förteckning gälla
vad i § 22 av förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister,
är stadgat.

Hör samhälle, som här avses, till skilda socknar, skall i uppläggens
överskrift jämte samhällets namn även anmärkas, till vilken socken den
å upplägget redovisade mark hör.

42 §.

Där fastighetsregistret föres av förste lantmätaren, skall ett exemplar
av fastighetsregistret, tomtbildningslängden samt bihangen B och C förvaras
hos styrelsen för samhället, hos vilken ock skall finnas ett exemplar av
registerkartan. Efter verkställd registrering av timad förändring skall
förste lantmätaren skyndsamt till nämnda styrelse översända utdrag av
den avdelning av fastighetsregistret, vari förändringen införts, samt, där
förändringen avser fastighetsindelningen, kopia av den del av kartan, därå
den förändrade indelningen blivit utmärkt, och har styrelsen att tillse, att
samma förändring noggrant införes i det hos styrelsen förvarade exemplar
av registret och utmärkes å dess exemplar av kartan, samt att därefter
med besked att införingen verkställts till förste lantmätaren återställa utdraget
och kartkopian, där sådan varit bifogad utdraget.

43 g.

Fastighetsregisterkommissionen tiger meddela närmare föreskrifter om
uppläggande och förande av fastighetsregister i enlighet med grunderna i
denna förordning jämte därvid fogade anvisningar, så ock om tillämpning
därav i särskilda fall, där ej för behandling av uppkommen fråga annan
ordning är stadgad.

Prövas eljest ytterligare föreskrifter om uppläggande eller förande av
fastighetsregister nödiga, har fastighetsregisterkommissionen att därom göra
anmälan hos Konungen.

44 §.

Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt denna förordning meddelats av magistraten,
Konungens befallningshavande eller fastighetsregisterkommissionen, äge
däröver anföra besvär i den ordning, som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd. Över kommissionens
beslut föres klagan hos Konungen.

45 §.

Registerföraren skall enligt anslag å dörren till tjänstelokalen vara
där tillgänglig minst en timme en dag i veckan för att tillhandagå allmänheten
i till tjänsten hörande ärenden. Där förste lantmätaren är
registerförare, lände därom till efterrättelse vad i gällande instruktion är
föreskrivet.

Fastighetsregister med tillhörande kartor och handlingar samt alla
för registerkartans upprättande tillkomna handlingar skola förvaras i
brandfri lokal.

Det åligger registerföraren att enligt formulär, som fastställes av magistraten,
föra förteckning över så väl nu nämnda kartor och handlingar
som de andra kartor och handlingar, vilka av staden ställas under hans vård.

46 §.

Tryckta blanketter såväl till fastighetsregistret som till de enligt denna
förordning för förberedande arbeten föreskrivna förteckningar, uppgifter och
utdrag skola på allmän bekostnad genom justitiedepartementet tillhandahållas.

‘JO

Till blanketter till tomtboken och stadsägoboken med därtill hörande
register samt till tomtbildningslängden ävensom ägoförteckningarna enligt
formulären 6 och 7 användes normalpapper av klass nr 1, till övriga
under förarbetena för fastighetsregistrets uppläggande erforderliga blanketter
normalpapper av klass nr 2 samt till de utdrag av registret, som efter
vad för särskilda fall är stadgat skola meddelas av registerföraren, normalpapper
av klass nr 3.

47 §.

Om förordnande av registerförare och förrättningsman för upprättande
av registerkarta skall Konungens befallningshavande underrätta fastighetsregisterkommissionen
.

48 §.

Är mellan samhälle och förrättningsman för upprättande av registerkarta
avtal ej träffat angående denne tillkommande ersättning och kunna
samhället och förrättningsmannen ej härom enas, skall ersättningsbeloppet
bestämmas av Konungens befallningshavande.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1917, dock att bestämmelserna
i 1 § om anskaffande av handlingar till ledning vid registerkartas
upprättande ävensom 47 § skola vinna tillämpning så snart förordningen
utfärdats.

Framställning, som avses i andra stycket av slutbestämmelsen i lagen
om fastighetsbildning i stad m. m., skall vara gjord före den 1 januari
1918. I händelse av sådan framställning skall med åtgärder för registrering
av område, som framställningen rörer, tillsvidare anstå.

Förslag

till beteckning ä registerkarta för gränslinjer
m. m.

--1---t--Stadsgräns.

— Församlingsgräns.

- Stadsplanelinje, sammanfallande med gräns för fastighet, som skall upptagas
såsom en enhet i fastighetsregistret.

— • — • — Stadsplanelinje, ej sammanfallande med gräns för sådan fastighet.

- Gräns för fastighet, som skall upptagas såsom en enhet i fastighetsregistret,
och för samfällighet.

---Gräns inom kvarter för tomt, med vars införande i tomtboken skall anstå.

Andra gränslinjer (för fiskeri, väg inom stadsägoområde, den där ej utmärkts
med ägogräns, gräns mellan tomt, som redovisas såsom ingående
i järnvägsområde, och annan till samma område hörande mark).

35 Siffra, icke vare sig understruken eller omsluten med parentes, betecknar
nummer för stadsäga eller till stadsäga hörande särskilt område.

35 Siffra, understruken men icke omsluten med parentes betecknar nummer

för tomt, som skall upptagas såsom en enhet i tomtboken.

(35) Siffra, understruken och omsluten med parentes, betecknar nummer för

tomt, med vars införande i tomtboken skall anstå.

FORMULÄR MED ANVISNINGAR

Band

Blad

Kvarteret

Beslut, varigenom stadsplan eller tomtindelning fastställts eller ändrats, samt av Kung], Maj:t
meddelade särskilda Bestämmelser i avseende å sättet för kvarterets eller tomts användande

Kvarteret

Tiden, då den
rättsligen
gällande tomtindelningen

fastställts

Myndighet, av
vilken tomtindelningen
blivit
fastställd

x -

Tiden, då senaste
tomtkarta upprättats;
förrättningsmannens

namn

Tomtens areal i
kvadratmeter

Längden av tomtens
särskilda sidor i meter

Formulär 1.

församling (Kartblad n:r ).

Andra byggnadsbestämmelser m. in.

tomten n r

Tomtens beteckning i fastighetsboken
vid tiden för tomtbokens uppläggande

Särskilda anteckningar

Band

Blad

Stcidsäyan n:r

P-.

Fastställt
namn in. m.

Ägo vidd

Hektar

År

Kva drat meter -

Mätningsförrättning, som senast över -

Förrättningens art

Tiden, då förrättningen
fastställts
eller, där fastställelse
ej ifrågakommer,
blivit avslutad
förrättningsmannens
namn

‘.IT

Formulär 2.

församling (Kartblad n.r )

8	9	10	11
gatt stadsägan	Stadsägans beteckning i fastig-hetsboken vid tiden för stads-ägobokens uppläggande	Särskilda anteckningar
Nummer eller annan beteck-ning samt äga-res namn en-ligt kartbe-skrivningen	Aktens arkiv- nummer
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-bnken

Bihang A.
Blad

Tomtbildning slängd för

1	2	3	4	5	6	7
Rummets ordnings- nummer	Kartblad, vara tomten är avfattad	Tiden, då tomt-indelningen fastställts	Aktens arkivnummer	Myndighet, av vilken faststäl-lelsen meddelats	Tomtens	Längden av tom-tens särskilda sidor i meter
Beteckning	Areal i kvadrat-meter
Kvarter eller annan indel-ning, för vil-ken numrering eller littere-ring skett	Num- mer eller lit- tera

Formulär 3.

stad.

Beteckning, varunder tomtens särskilda
delar upptagits å registerkartan, jämte
dessa delars areal i kvadratmeter

Upplägg i fastig-hetsregistret eller
rum i bihang

B eller C, där i
kolumn 8 redo-visat område
upptagits

Särskilda anteckningar

100

Formulär 4.

Tomtens beteckning

Tomtboken

Tomtbild-

ningslängden

Tomtens beteckning

Tomtboken

Tomtbild-

ningslängden

Kvarter eller
annan indelning;
särskilt namn

Num-

mer

(och

littera)

Band

Blad

Rum

Kvarter eller
annan indelning;
särskilt namn

Num-

mer

(och

littera)

Band

Blad

Rum

101

Forinuliir 5.

Namnregister till stadsägoboken.

Namn	Hand	Blad	Rum	Namn	Band	Blad	Rum
				•

102

Bihang B.

Blad

Förteckning över de å registerkartan över......................................................stad

rättning undantagits för delägares gemen -

1	2	3	4	5	6
Rummets ordnings- nummer	Kartblad, vara om- rådet är avfattat	Områdets	Ändamål, varför område, som undantagits för delägares gemen-samma behov, blivit avsatt	Skifteslag eller fastigheter, varför området undantagits eller eljest är samfällt
Beteck-ning å kartan	Areal i kvadrat- meter

103

Formulär G.

med särskild beteckning angivna områden, som vid mätningsförsamma
behov eller lämnats o skiftade.

7	8	9	10	11
Mätningsförrättning, vid vilken området undantag^ eller lämnats oskiftat
Förrättningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där faststäl-lelse ej ifråga-kommer, blivit avslutad	Nummer eller annan beteck-ning, som åsatts området	Aktens arkivnummer	Särskilda anteckningar

104

Bihang C.

Band

Blad

Förteckning över de å registerkartan över............................................................................ stad

platser ävensom sådana vattenområden, som ej veter -

Rummets

ordningsnumm er

Kartblad, vara

vägen etc. är

avfattad

Namn eller annan beteck-ning å väg, gata, torg,
allmän plats eller vatten-område, som upptagits i
förteckningen

Littera

kartan

Särskilda anteckningar

105

Formulär 7.

med särskild beteckning utmärkta vägar, gator, torg och andra allmänna
hgen höra till en eller derå fastigheter enskilt.

Rummets

ordningsnummer

Kartblad, varå

vägen etc. är

avfattad

Namn eller .annan beteck-ning å väg, gata, torg,
allmän plats eller vatten-område, som upptagits i
förteckningen

Littera

kartan

Särskilda anteckningar

106

Band

Blad

Äg oförte åkning för

1	2	3	4	5	6	7	8
Kartblad, varå om- rådet är avfattat	Områdets	Mätningsförrättning, som senast övergått området
Beteckning å re- gisterkartan	Ägovidd	Beskaffenhet	Förrättningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där faststäl-lelse ej ifråga-kommer, blivit avslutad; förrättningsman-nens namn	Nummer eller annan beteckning samt ägares namn enligt kart-beskrivningen	Aktens arkivnummer
Hektar	>	Kvadrat- meter

107

Formulär 8.

stad till grund för stadsägoboken.

108

Band

Blad

Förslag till fastighetsindelning för de i ägoförteckningen enligt

1	2	3	4	5
Beteck-ning å register-kartan	Särskild beteckning å stadsägan; dess beskaffenhet	Ägare vid tiden för förslagets av-givande	Av ägaren föreslaget namn å stadsägan	Särskilda anteckningar av den, som upprättar förslaget

109

Formulär 9.

formulär 8 upptagna områden i

stad.

G	7	8
Särskilda anteckningar av den, som för fastighetsboken	Registerbeteckning och namn å stadsägan enligt magistratens beslut	Anmärkningar
Register- beteckning	Namn

Blad

Förteckning över tomterna i

Tomtens beteckning
i fastighets(tomträtts-)
boken
eller, där
tomten ej är
upptagen i sådan
bok, enligt
fastighets taxe
ringslängd

Tiden, då den
rättsligen
gällande tomtindelningen

fastställts

Myndighet, av
vilken tomtindelningen

blivit fastställd -

liden, då
senaste tomtkarta
upprättats
;
förrättningsmannens

namn

Tomtens areal och
längden av dess
särskilda sidor

Särskilt
namn å
tomten

Formulär 10,

stad.

, 7	8	9	10	11	12	13
Föreslagen ändrad be-teckning å tomten	Särskilda an-teckningar av den, som upp-rättar förteck-ningen	Särskilda an-teckningar av den, som för fastighetsboken	Särskilda an-teckningar av den, som upp-rättar register-kartan	Registerbeteckning å tomten enligt magi-stratens beslut	Upplägg i tomtboken, å vilket tomten upptages	Kartblad, vard tomten är avfattad
Kvarter eller annan indel-ning, för vilken num-rering skett	Num- mer (och littera)
Band	Blad

112

Blad

Förteckning enligt listighet sta xeringslängderna över de fastigheter i

1	2	3	4	5
Fastighetens beteck-ning enligt veder-börande taxeringslängd	Andra bruk-liga beteck-ningar å fastigheten	Ägare eller innehavare	Särskilda anteck-ningar av den, som upprättar förteck-ningen	Fastighetens beteckning en-ligt fastighetsboken.
Beteckning	Band och blad i fastig-hets-boken

113

Formulär 11.

stad, som icke äro att anse såsom tomter.

0	7	8	9
Ägare enligt fastiglietsboken	Dag, då lagfart för i kol. 6 upptagen ägare blivit sökt; § i protokollet	Särskilda anteckningar av den, som för fastighetsboken	Registerbeteckning och namn enligt magi-stratens beslut
			Register- beteck- ning	Namn
1

114

Blad

Uppgift <1 fastigheter, som upptagits i fastighetsboken eller tomträttsboken

sig tomtförteckningen eller

1	2		3	4	5
ta e 3 g i 3 C+- 3 “■	Hänvisning till fastig-hetsboken	Beteckning och areal enligt	Nuvarande ägare en-	Dag, då lagfart för i kol. 4 upptagen ägare
3 2 s\| 3 ce	Band	Blad	fastighetsboken	ligt fastighetsboken	blivit sökt; § i proto-kollet

Ilo

Formulär 12.

för stad, men icke antecknats i vare

fastighetstaxeringslängderna.

6	7	8
Särskilda anteckningar av den, som för fastighetsboken	Särskilda anteckningar av den, som upprättar registerkartan	Hänvisning till fastighets-registret
		Beteckning	Band	Blad och rum
1

116

Anvisning till formulär 1,

Avdelning A är avsedd för anteckningar rörande kvarteret. Beträffande beslut
om stadsplan eller tomtindelning anmärkas dagen för beslutet och aktens arkivnummer
samt, där beslutet berör allenast vissa tomter, vilka tomter i beslutet avses. Ej heller
meddelade byggnadsbestämmelser skola utförligare refereras; endast vad beslutet huvudsakligen
rörer och dess arkivnummer anmärkas, varjämte, där beslutet avser allenast
vissa tomter, dessa angivas.

När utrymme i vederbörande spalt å första bladet ej finnes för flera anteckningar,
som höra till spalten, fortsättes i motsvarande spalt å nästa blad inom upplägget för
kvarteret o. s. v.

Avdelning B är avsedd för de särskilda tomternas registrering.

Av stadgandet i 12 § av förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister
för stad framgår, att vid tomtbokens första uppläggande förteckningen över tomterna
enligt formulär 10, där sådan upprättats, kommer att tjäna såsom huvudkälla.
Förteckningen skall upptaga alla tomter enligt de vid tiden för dess upprättande bestående
förhållanden (jfr anvisningen till formulär 10), och skall förteckningen i detta avseende
lända till efterrättelse vid tomtbokens uppläggande, därest icke förhållandena veterligen
undergått förändring efter förteckningens upprättande. Rubriken ifylles med ledning
av uppgifterna i kolumn 11 i sagda förteckning. Namn å församling utsättes i rubriken
endast i det fall, att staden är delad i flera församlingar. Anteckningarna i kolumnerna
1 och 2 skola avse den tomtindelning, som gällde vid tiden för tomtens införande i tomtboken,
och skall således för tomt, som införes vid bokens första uppläggande, hämtas
från förteckningen enligt formulär 10 och för tomt, som därefter tillkommer eller förändras,
från tomtbildningslängden eller vederbörande tomtindelningshandlingar. Angående
de tomtindelningar, som i övrigt kunna tid efter annan fastställas utan att omedelbart
föranleda ny registrering i tomiboken, likasom angående äldre icke genomförda
tomtindelningar göres i kolumn 7 hänvisning till tomtbildningslängden. Bibehålles tomt
vid ny tomtindelning oförändrad, införes ny vederbörlig anteckning i kolumnerna 1
och 2, varvid förut gällande uppgift i nämnda kolumner överlinjeras med rött, och anmärkes
anledningen till den ändrade registreringen i kolumn 7. År tomtindelning av ålder
bestående, anmärkes det i kolumn 1. Anses tomtindelningen fastställd i sammanhang
med fastställelse av stadsplan före sladsplanelagens ikraftträdande, anmärkes det i
kolumn 7, men införes därjämte inom klammer i kolumn 1 liden, då tomtindelningen
anses fastställd, och i kolumn 2 den myndighet, av vilken fastställelsen meddelats.
Kolumn 3 är företrädesvis avsedd för anteckningar om tomtkartor, som upprättas efter

117

tomlbokens uppläggande, men bör även upptaga den tomtkarta, som senast därförut upprättats,
och sker anteckningen därom med ledning av förteckningen enligt formulär 10 och
vad för övrigt må vara känt för registerföraren. Då areal, varom uppgift införes i tomtboken,
beräknats vid mätning enligt siffermetod, anmärkes detta medelst införande inom
parentes efter sifferuppgiften av bokstaven »s». Kolumn 6 ifylles endast för tomter,
som införas i tomtboken vid dess första uppläggande, således ej för tomter, som därefter
tillkomma genom styckning eller annan förändring av äldre tomter eller genom
tomtbildning å område, som icke förut ingått i tomtindelning. Lägges till stad i tomter
indelat område, för vilket fastighetsregister ej förut upplagts, skall dock för däri ingående
tomter ske anteckning i kolumn 6. Är anteckningen i kolumn 6 hämtad från tomträttsboken
(d. v. s. tinnes tomten upptagen där, men ej i fastighetsboken), angives detta
genom införande efter anteckningen av ordet »tomträttsboken» inom parentes. Anteckningarna
i kolumn 7 om namn göras med ledning av kolumn 6 i förteckningen enligt
formulär 10. Vid införande av fastställt namn göres i kolumn 7 hänvisning till
magistratens beslut med angivande av dess dag och årtal.

Skall på grund av föreskrift i annan författning än förordningen med närmare
föreskrifter om fastighetsregister för stad, t. ex. lagen rörande avgäld från avsöndrad
lägenhet, anteckning ske i tomtboken, varde anteckningen jämte hänvisning till det beslut,
som föranlett densamma, införd i kolumn 7.

Då flera tomter upptagas på samma blad, bör framför kolumn 1 upplinjeras en
kolumn för »rummets ordningsnummer». Över denna kolumn bör till förekommande av
förväxling ej sättas något nummer.

År rum, i vilket införing skall ske, fullskrivet, göres, om utrymme därtill finnes,
införingen i ett senare rum å samma blad, vilket rum genom hänvisning från det ena
till det andra angives utgöra fortsättning av det förra rummet. I annat fall göres införingen
å nytt blad, varvid hänvisning göres från det ena bladet och rummet till
det andra.

Rummen numreras i fortlöpande följd, ej särskilt för varje blad.

Även om inom nybildat kvarter tomt ej är att införa i tomtboken, må upplägg för
kvarteret i tomtboken göras, där sådant erfordras för införing inom avdelningen A.

118

Anvisning till formulär 2.

Vid stadsägobokens första uppläggande bar registerföraren att i främsta rummet följa
ägoförteckningen enligt formulär 8 samt magistratens beslut rörande fastighetsindelning
för de i nämnda ägoförteckning upptagna områden (se formulär 9). Rubriken hämtas
från formulär 9, kolumn 7, första spalten; vad i rubriken kan behöva upptagas angående
fastighetens beskaffenhet från kolumn 2 av samma formulär (eller kolumn 4 av formulär
8). Namn å församling utsättes i rubriken endast för det fall, att staden är delad
i flera församlingar. I kolumn 2 förekommer ej någon införing vid stadsägobokens
första uppläggande, där ej delning skett under tiden för stadsägobokens uppläggande;
kolumn 4 skall i vad angår själva namnet motsvara formulär 9, kolumn 7, andra spalten.
Vid införande av fastställt namn göres i kolumn 4 en kortfattad anmärkning till
upplysning om namnets tillkomst eller källan för anteckningen (t. ex.: »enl. jordebok för
landet», »enl. jordregistret», »åsatt vid fastställande av avsöndr.», »magistratens beslut
19 119»).

Kolumnerna 5—10 ifyllas med ledning av formulär 8. Införingen i kolumn 9
göres med svart, där numret avser akt i stadens arkiv, eljest med rött; och angives
i senare fallet i kolumn 11 arkiv, varest akten förvaras.

Då areal, varom uppgift införes i stadsägoboken, beräknats vid mätning enligt siffermetod,
anmärkes detta medelst införande inom parentes efter sifferuppgiften av bokstaven
»s».

För stadsäga, som utgöres av andel för viss fastighet i samfälld mark, äger registrering
i kolumnerna 5—9 ej rum förrän efter utbrytning.

Ingå i registerbeteckningen för en fastighet två eller flera nummer, som ej följa
omedelbart efter varandra, bestämmes ordningen för fastighetens upplägg efter det lägsta
av dessa nummer, och göras beträffande vart och ett av de övriga numren hänvisning
till band och blad för fastighetens upplägg genom anteckning i övre högra hörnet av de
båda blad, mellan vilka efter vanlig ordningsföljd upplägget för en fastighet med ifrågavarande
nummer bort komma (t. ex. »Området nr 25; se blad 7»).

När enligt 17 § i förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister för
stad införing i särskilda rum skall ske, bildas dessa genom tvärlinjer över uppläggets
hela bredd i mån av behov. Till varje rum anslås minst fem rader. År rum, i vilket
införing skall ske, fullskrivet, göres om utrymme därtill finnes, införingen i ett senare
rum å samma blad, vilket rum genom hänvisning från det ena till det andra angives
utgöra fortsättning av det förra rummet. I annat fall göres införingen å nytt blad,
varvid hänvisning göres från det ena bladet och rummet till det andra.

Rummen numreras i fortlöpande följd, ej särskilt för varje blad.

Vid införing i särskilda rum å ett upplägg i stadsägoboken upprepas ej nummer å
kartblad; har stadsäga, som är avfattad å liera kartblad, blivit uppdelad i flera fastigheter,
av vilka någon i sin helhet är upptagen endast å ett kartblad, bör dock kartbladets
nummer för varje del utsättas i kolumn 4 inom parentes. Hör stadsäga, som delats,
till flere församlingar, och är någon av delarna med hela sitt område belägen i allenast
en församling, bör för varje del församlingens namn införas i kolumn 4 samt omslutas
med parentes, liar fastighet, för vilken mantalsbeteckning användes, undergått delning
efter andel i mantalet eller har vid delning visst mantal uträknats för de särskilda
delarna, upptages i kolumn 4 för varje del dess mantal inom parentes.

För fastighet, som efter stadsägobokens första uppläggande tillkommit genom delning,
avstyckning eller expropriation, införes arealen med ledning av vederbörande förrättningshandlingar;
minskning i redan registrerad areal till följd av avstyckning eller
expropriation samt ökning eller minskning till följd av ägoutbyte införas likaledes enligt
förrättningshandlingarna. Vid registrering av avstyckning (expropriation) av samfällt område,
göres ej någon minskning i den för stamfastigheterna registrerade areal.

Om fastighets areal ökas eller minskas genom dom, skall ny registrering ske av
fastigheten; sådan registrering synes, evad domen avser stadsäga, som ej undergått delning
efter stadsägobokens första uppläggande, eller därefter utbruten del av stadsäga,
lämpligen kunna ske i ett senare rum å det ursprungliga upplägget med hänvisning från
det ena rummet till det andra. Kolumn 10 ifylles blott vid stadsägobokens första uppläggande;
dock skall, där till stad lägges område, för vilket fastighetsregister ej förut upplagts,
kolumn 10 ifyllas för de i området ingående fastigheter.

Skall på grund av föreskrift i annan författning än förordningen med närmare
föreskrifter om fastighetsregister för stad, t. ex. lagen rörande avgäld från avsöndrad lägenhet,
anteckning ske i stadsägobok, varde anteckningen jämte hänvisning till det
beslut, som föranlett densamma, införd i kolumn 11.

Anteckning om servitut göres i kolumn 11 och skall givas kortast möjliga avfattning
(t. ex. »mulbetesservitut; se akten ■=???*> »skogsfångstservitut; se i kol. 9 anmärkt
akt»).

I kolumn 11 införes anteckning om beslut, som Konungen meddelat jämlikt 41 §
stadsplanelagen eller 1 kap. 47 § i lagen om fastighetsbildning i stad m. m. Om sådan
anteckning gäller vad som sagts i anvisningen till formulär 1 beträffande införing inom
avdelningen A.

Omfattar brukligt namn, varom anteckning göres i kolumn 11, flera fastigheter, bör
anteckningen givas sådan avfattning, att berörda förhållande därav framgår (t. ex. I orten
brukligt namn för motstående stadsäga jämte stadsägan nr 58: Franstorp).

120

Anvisning till formluär 3 (Bihang A).

Beträffande tomter, som införas i sammanhang med registerkartans upprättande,
ifyllas kolumnerna 1—8 av den, som upprättar registerkartan, kolumn 9 av registerföraren.
Kolumn 10 är avsedd för anteckningar av såväl den, som upprättar kartan, som
den, vilken för registret.

Att areal beräknats vid mätning enligt siffermetod angives i förekommande fall på
sätt i anvisningen till formulär 1 föreskrivits.

Med hänsyn till det utrymme, som för framtida anteckningar i kolumn 10 kan
krävas, böra vid längdens uppläggande minst tio rader anslås för varje tomt. Med
iakttagande härav skall, sedan införing skett för en tomt och innan ny tomt införes,
upplägget avdelas genom en tvärlinje över hela dess bredd. Ifrågakommer därefter införing
i sålunda bildat rum, och är det rum fullskrivet, göres införingen i ett senare
rum, som genom hänvisning i vartdera rummet angives utgöra fortsättning av det förra.

Den, som upprättat längden, skall därå teckna sitt namn. Då längden skall föras
såsom bihang till fastighetsregistret, bör namnet ej tecknas under längden utan i högra
kanten vid den sista införingen.

Skall till följd av beslut, som magistraten jämligt 9 § näst sista stycket i förordningen
med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad har att meddela, tillägg
eller ändring ske i tomtbildningslängden, såsom i fråga om beteckningen å någon tomt
eller dess särskilda delar, göres införingen med rött i vederbörande kolumn. Erfordras
vidlyftigare anteckning, göres sådan i kolumn 10.

Enbart den omständigheten att enligt fastställd stadsplan område av tomt skall läggas
till gata eller dylikt medför icke, att tomten skall upptagas i tomtbildningslängden.

121

Anvisning till formulär 4.

I registret till tomtboken och tomtbildningslängden upptagas tomterna, där de ej
betecknats endast med nummer efter fortlöpande följd för staden i dess helhet, i den
ordning, som svarar mot namn eller annan beteckning å kvarter eller annan del av
staden, vars namn ingår i registerbeteckningen, samt inom varje sådan stadsdel i
nummerordning.

Där tomterna endast betecknats med nummer, upptagas de i nummerordning.

Då jämlikt 6 § sista stycket i förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister
för stad litterabeteckning inom parentes fogats till tomtnummer, må sådana
tomter i litteraordning och i övrigt på sätt ovan sägs upptagas särskilt i registret.

Sådana namn, som upptagits i kolumn 7 av tomtboken, införas särskilt i alfabetisk
ordning sist i registret.

Vid registrets uppläggande lämnas så väl efter varje kvarter eller annan indelning
som efter de under varje bokstav upptagna namn lämpligt antal rader för nya införingar.

Har en tomt erhållit ändrad beteckning eller uppdelats i nya tomter, skall den för
tomten i registret förut gjorda anteckning övérlinjeras med rött. Har ändringen endast
avsett nummer, må dock i stället så förfaras, att detta överlinjeras med rött och däröver
införes anteckning om det nya numret; och förfares på samma sätt, om ändring sker
beträffande band, blad eller rum, där tomten redovisats.

Har en i tomtbildningslängden upptagen tomt införts i tomtboken, skall den för
densamma i kolumnen för tomtbildningslängden införda anteckning överlinjeras med rött.

Äldre gårds- eller tomtnummer, som kommit ur bruk i sammanhang med fastighetsregistrets
upprättande, upptagas icke i registret enligt formulär 4. Upplysning, vilken
registerbeteckning svarar mot sådant nummer, vinnes bäst i förteckningen enligt formulär
10, sedan denna fullständigats genom ifyllande av kolumn 12.

122

Anvisning till formulär 5.

I namnregistx-et upptagas i alfabetisk ordning såväl de i kolumn 4 av stadsägoboken
upptagna fastställda namn som ock de i orten brukliga namn, vilka införts i kolumn
11.

Har en fastighet uteslutits ur statsägoboken, skall den för fastigheten i registret
gjorda anteckning överlinjeras med rött.

Vid namnregistrets uppläggande lämnas efter de under samma begynnelsebokstav
upptagna namn lämpligt antal rader för nya införingar.

Registret skall fullständigas i den mån nya fastigheter upptagas i stadsägoboken
eller förändringar tima beträffande namn, som införts i registret. Har förändring skett
beträffande band, blad eller rum, där fastighet redovisats, må det förutvarande numret
överlinjeras med rött och det nya införas däröver.

Har numrering skett särskilt inom församlingar eller ägotrakter, må i registret anmärkas,
å vilka upplägg i stadsägoboken församling eller ägotrakt registrerats (t. ex.
Testebo 1—49 Band I Blad 27—75).

Har stadsägoboken upplagts församlingsvis men numreringen ej skett efter samma
grund, bör särskilt nummerregister upprättas, om det erfordras för vinnande av reda och
överskådlighet. I sådant register införas de i uppläggens överskrifter införda registerbeteckningarna
å stadsägorna med hänvisning till band och blad, där de redovisats.

Anvisning till formulär 6 (Bihang B).

123

I förteckningen upptagas de områden, som vid mätningsförrättning undantagits för
delägares gemensamma behov eller lämnats oskiftade, i bokstavsföljd efter deras littera,
sådana dessa åsatts vid registerkartans upprättande.

Upplägget skall i den mån införing för varje särskilt område skett avdelas i rum
genom tvärlinjer över uppläggets hela bredd. Härvid böra, med hänsyn till det utrymme,
som kan krävas för framtida anteckningar i kolumn 11, till varje rum anslås minst tio
rader. Rummen numreras ej särskilt för varje blad utan i genomgående följd.

Alt areal beräknats vid mätning enligt siffermetod angives i förekommande fall på
sätt i anvisningen till formulär 1 föreskrivits.

Undergår den i kolumn 4 angivna arealen förändring genom mätningsförrättning
eller genom expropriation, även om denna ej är förbunden med mätningsförrättning, skall
den förutvarande anteckningen om areal överlinjeras med rött och ny anteckning om
areal införas å närmast lediga rad inom rummet, varjämte i kolumn 11 göres anteckning
om anledningen till den nya införingen. Kolumn 5 ifylles endast för område, som
undantagits för delägares gemensamma behov, ej för område, som eljest lämnats oskiftat.

År fastighet, som äger andel i område, belägen utom staden, göres härom anteckning
i kolumn 11.

Sker förändring i områdets beteckning å registerkartan, skall detta iakttagas i kolumn
3.

Beteckningarna i kolumn 6 skola överensstämma med mätningshandlingarna. Sedan
fastighetsregistret upplagts, böra, där så ske kan, i denna kolumn inom parentes införas
registerbeteckningarna för de fastigheter, för vilka i förteckningen upptaget område undantagits
eller eljest är samfällt; utgöres stadsäga av andel för visst skattetal i området,
anmärkes stadsägans registerbeteckning.

Införing i kolumn 10 göres med svart, där numret avser akt i stadens arkiv, eljest
med rött; och angives i senare fallet i kolumn 11 arkiv, varest akten förvaras.

År rum, i vilket införing skall ske, fullskrivet, göres införingen i ett senare rum,
som genom hänvisning i vartdera rummet angives utgöra fortsättning av det förra.

Den, som upprättat förteckningen, skall därå teckna sitt namn. Då förteckningen
skall föras såsom bihang till fastighetsregistret, bör namnet ej tecknas under förteckningen
utan i högra kanten vid den sista införingen.

Skall till följd av beslut, som magistraten jämlikt 9 § näst sista stycket i förordningen
med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad har att meddela, tillägg
eller ändring ske i förteckningen, såsom i fråga om nummer, varmed någon fastighets
område är angivet i kolumn 6, göres införingen med rött i vederbörande kolumn. Erfordras
vidlyftigare anteckning, göres sådan i kolumn 11.

Överföres området i sin helhet till tomtboken, stadsägoboken eller bihanget C, skall
den för området i kolumnerna 2—6 förut gjorda införing överlinjeras med rött.

12-4

Anvisning till formulär 7 (Bihang C).

I förteckningen upptagas vägar, gator, torg, allmänna platser och vattenområden
i särskilda rum i bokstavsföljd för staden i dess helhet eller inom viss del av stadsområdet,
efter ty för varje stad prövas lämpligast. Rummen bildas genom tvärlinjer,
som efter införingen av varje särskilt område eller, där två eller flera områden sammanförts,
av varje sådan grupp dragas över uppläggets hela bredd. Härvid böra, med
hänsyn till utrymme, som kan krävas för framtida anteckningar i kolumn 5, till
varje rum anslås minst tio rader. Rummen numreras ej särskilt för varje sida utan i
genomgående följd.

Ingår vid tiden för förteckningens upprättande staden ej tillhörig fastighet eller
samfällighet i sin helhet i väg etc., göres om förhållandet anteckning i kolumn 5 med
hänvisning till blad i fastighetsregistret eller blad och rum i bihang B, där fastigheten
eller samfälligheten upptagits.

Beträffande fastställd men ej vid redovisning i tomtboken följd tomtindelning, som
berör väg etc., göres i kolumn 5 anmärkning medelst hänvisning till tomtbildningslängden.

Sker förändring i områdets beteckning å registerkartan, skall detta iakttagas i
kolumn 3 resp. kolumn 4.

År rum, i vilket införing skall ske, fullskrivet, göres införingen i ett senare rum,
som genom hänvisning i vartdera rummet angives utgöra fortsättning av det förra.

Där det för redighets vinnande erfordras, bör särskilt namnregister uppläggas, upptagande
för varje väg etc. hänvisning till det rum, vari den redovisats.

Skall till följd av beslut, som magistraten jämlikt 9 § näst sista stycket i förordningen
med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad har att meddela, tillägg
eller ändring ske i förteckningen, göres införingen med rött i vederbörande kolumn. Erfordras
vidlyftigare anteckning, göres sådan i kolumn 5.

Vid förteckningens fortsatta förande gäller (se 13, 19, 23, 24 och 33 §§ i förordningen
med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad), att område, som är upptaget i tomtbok,
stadsägobok eller bihanget B (d. v. s. område som redovisas såsom tomt, stadsäga
eller samfällighet eller ock såsom ingående i tomt, stadsäga eller samfällighet) ej må —
ändå att det enligt fastställd stadsplan skall utläggas till gata eller dylikt — tillika upptagas
i förevarande ägoförteckning. Skall område i sin helhet ingå i gata etc. och tillhör

det staden, skall överföring äga rum omedelbart efter fastställelse!! av stadsplanen.
Tillhör sådant område icke staden skall överföring äga rum, sedan staden sökt lagfart
å området. Eljest är för överföring förutsättning att, där området ingår i tomt, det
genom fastställelse å ändring i stadsplan avstyckats från tomten, ävensom att, om
tomten ej tillhör staden, lagfart å området blivit för staden sökt, samt, där området
ingår i stadsäga eller samfällighet, att området behörigen avstyckats och, så vitt
ej stadsägan eller samfälligheten, varifrån avstyckningen skett, i sin helhet tillhör
staden, lagfart å området sökts för staden. — Så snart förutsättningarna för dylik
överföring av visst område äro för handen, skall sådan äga rum, oavsett att i samma
gata etc. ingå flera områden, som ännu icke kunna överföras till denna ägoförteckning.
För att gata skall upptagas i denna ägoförteckning fordras däremot ej, att gatan upplåtits
till allmänt begagnande.

126

Anvisning till formulär 8.

I ägoförteckningen enligt formulär 8 bör redovisas all mark, som icke är att anse
såsom tomt och icke skall upptagas i något av bihangen B eller C. Den kommer
sålunda att upptaga även mark, som indelats i tomter, vilka endast anteckningsvis under
ett streck upptagits i förteckningen enligt formulär 10 eller endast i tomtbildningslängden,
likasom ock mark, som disponeras såsom tomt men ej ingår i fastställd eller av ålder
bestående tomtindelning, samt mark, som enligt stadsplanen skall utgöra bvggnadskvarter
men ännu icke indelats i tomter, etc.

Kolumnerna 1—12 ifyllas av den, som upprättar registerkartan, med ledning av
nämnda karta med tillhörande handlingar samt uppgifterna enligt formulär It. Har förteckning
enligt formulär 11 ej upprättats, ifvlles kolumn 10 av den, som för fastighetsboken,
i sammanhang med den i 9 § av förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister
för stad omförmälda undersökning.

Kolumn 13 ifylles av registerföraren.

Områdena upptagas efter nummerföljden å kartan. Har numrering skett församlingsvis
eller inom viss ägotrakt, redovisas områdena på däremot svarande sätt i förteckningen ;
och bör, där indelning förekommer i församlingar men numreringen skett i fortlöpande
följd för staden i dess helhet eller indelning i stadsdelar eller ägotrakter plägat användas
i fastighetstaxeringslängderna samt denna indelning utan rubbning i nummerordningen
kan följas i ägoförteckningen, namnet å församlingen etc. införas på särskild rad.

Anteckning i kolumn 4 om områdets beskaffenhet göres, utom för verk och inrättningar,
endast där viss beteckning i orten är bruklig (landeri, farm eller dylikt).

Att areal beräknats vid mätning enligt siffermetod angives i förekommande fall på
sätt i anvisningen till formulär 1 föreskrivits.

I kolumn 8 antecknas arkivnumret med svart, om det avser akt i stadens arkiv,
eljest med rött, för vilket senare fall i kolumn 12 göres anteckning om arkiv, varest akten
förvaras.

Har område, för vilket karta saknas, utan att nymätning skett avfattats å registerkartan,
göres anteckning härom i kolumn 12.

Beträffande kolumn 9 iakttages, att densamma bör överensstämma med kolumn 3
å förteckningen enligt formulär 11 om ägare, därest det ej är styrkt genom anteckning
i kolumn 6 av samma förteckning eller eljest, att annan person, vilkens fång är senare,
erhållit lagfart å området. Där förteckning enligt formulär 11 ej upprättats, vare införing
i kolumn 9 ej erforderlig.

Bestämmelsen i 2 § under g) av förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister
för stad, att områden, som höra till viss järnväg, skola upptagas med gemensam be -

teckning för varje järnväg, även om de ligga åtskilda på marken, avser att den mark, som
utlagts till järnväg, samt järnvägens område i övrigt, däri inbegripet vad som är utmål för
verkstäder och andra byggnader, skola upptagas såsom en enhet; bestämmelsen gäller alltid
beträffande område för järnväg, tillhörig staten, men däremot icke de områden, som ett järnvägsbolag
kan äga, men vilka icke enligt förordningen den 15 oktober 1880, innefattade
särskilda föreskrifter angående lagfart av järnväg med mera, äro att anse såsom en med
järnvägen sammanhörande fast egendom. Vad en enskild järnväg angår lärer i regel varje
område, som i egentlig mening hör till järnvägen, vara för densamma i särskild ordning
lagfaret; nödig upplysning bör alltså kunna vinnas vid domstolen i orten på grundval
av meddelanden, som dit ingått från lagfartsdomstolen. Mark, som är utlagd till enskild
järnväg, men ej tillhör vederbörande järnvägsbolag med äganderätt, redovisas ej gemensamt
med järnvägsområdet utan på sätt om mark i allmänhet gäller.

Om servitut, som tillkommit vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning
av område, som ej ingår i tomtindelning, och om vilket upplysning vinnes under arbetet
med registerkartans upprättande göres kortfattad anteckning i kol. 12. Angående förfintligheten
av servitut, som nyss nämnts, skola särskilda efterforskningar ej anställas, men
sådana servitut, som nyss sagts och under arbetet bliva kända, skola antecknas i förteckningen.

År brukligt namn, varom anteckning sker i kolumn 11, gemensamt för flera fastigheter,
anmärkes detta.

Den, som upprättat ägoförteckningen, skall med sitt namn underteckna densamma.

Skall till följd av beslut, som magistraten enligt 9 § näst sista stycket i förordningen
med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad har att meddela, tillägg
eller ändring ske i förteckningen, göres införingen med rött i vederbörande kolumn. Erfordras
vidlyftigare anteckning, göres sådan i kolumn 12 eller efter sista införing i förteckningen.

Vid ägoförteckningens upprättande böra, med hänsyn till det utrymme, som kan
krävas för rättelser med flera särskilda anteckningar, för varje område anslås minst tio
rader. Erfordras för sådan anteckning större utrymme, må den efter omständigheterna
göras antingen efter den sista införingen å formulärblanketten, om ledig plats där finnes,
eller ock å särskild bilaga. I vartdera fallet göres nödig hänvisning från den för införingen
avsedda platsen i vederbörande kolumn till själva anteckningen.

128

Anvisning till formulär 9.

Kolumnerna 1 — 5 ifyllas av den, som upprättar förslaget, kolumn 6 av den, som
för fastighetsboken. Kolumnerna 7 och 8 äro avsedda för de anteckningar, som skola
verkställas av magistraten eller till följd av dess beslut.

De särskilda områdena upptagas i ordning efter deras nummer å registerkartan.
Har numrering skett församlingsvis eller inom ägotrakt, upptagas områdena i förslaget på
motsvarande sätt. Avser förslaget, att flera områden, vilkas nummer ej följa efter varandra,
skola sammanföras till en enhet, redovisas densamma vid det lägsta av dessa
nummer och göres vid vart och ett av de övriga numren hänvisning till detta.

I kolumn 2 införas dels fastställda namn, d. v. s. namn, som före förslagets upprättande
åsatts av ortsmyndighet eller, där fråga är om fastighet, som överflyttats från
landet, varit såsom gällande upptagna i jordeboken eller jordregistret för landet, dels ock
i orten vid tiden för förslagets upprättande brukliga, ej fastställda namn. Därest i kolumn
2 upptaget namn åsatts av ortsmyndighet eller varit såsom gällande infört i jordeboken
eller jordregistret för landet, göres därom anteckning i kolumn 5; har fastighet,
som överflyttas från landet, bibehållit sin kamerala beteckning, göres i kolumn 2 anteckning
om mantal och jordnatur.

De i kolumn 2 upptagna fastställda namn skola, där ej vederbörande fastighetsägare
gjort framställning om åsättande av ändrad benämning, införas i kolumn 7 utan föregående
ny prövning, så vitt ej förändring eller tillägg finnes böra ske till förekommande
av förväxling; de namn, som eljest införas i kolumn 7, anses vara därigenom fastställda
av magistraten. Då registerbeteckningen för stadsäga ulgöres av nummer, eventuellt med
tillägg av namn å ägotrakt eller av littera, samt nummer följaktligen ej bör fogas jämväl
till namn å stadsäga eller ägotrakt, kommer nummer, som må ingå i tidigare åsatt beteckning,
att med fastighetsregistrets uppläggande bortfalla.

Anteckning i kolumn 2 om fastighetens särskilda beskaffenhet göres, utom för verk
och inrättningar, endast där viss beteckning i orten är bruklig (landeri, farm eller
dylikt).

Där förteckning enligt formulär 11 ej upprättats, vare införing i kolumn 3 ej erforderlig
i annat fall än då införing i kolumn 4 äger rum.

Den, som upprättat förslaget, skall med sitt namn å vänstra sidan underteckna
detsamma.

Skall till följd av beslut, som magistraten jämlikt 9 § näst sista stycket i förordningen
med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad har att meddela, tillägg

12!»

eller ändring ske i förslaget, göres införingen med rött i vederbörande kolumn. Erfordras
vidlyftigare anteckning göres sådan i kolumn 8. Den omständighet att magistraten ej fastställer
i kolumn 2 upptagen särskild beteckning å stadsägan såsom namn därå föranleder
naturligtvis ej någon anteckning i sagda kolumn, eftersom namnet skall införas i
kolumn 7.

Med hänsyn till det utrymme, som anteckningarna i kolumnerna 6 och 8 kunna
kräva, böra vid förslagets upprättande minst tio rader anslås för varje föreslagen enhet.
Erfordras för sådan anteckning större utrymme, må den efter omständigheterna göras
antingen efter den sista införingen å formulärblanketten, om ledig plats där finnes, eller
ock å särskild bilaga. I vartdera fallet göres nödig hänvisning från den för införingen
avsedda platsen i vederbörande kolumn till själva anteckningen.

130

Anvisning till formulär 10.

Kolumnerna 1—8 ifyllas av den, som upprättar förteckningen, kolumn 9 av den,
som för fastighetsboken, kolumnerna 10 och 13 av den, som upprättar registerkartan,
kolumn 11 av magistraten, kolumn 12 av registerföraren.

Tomterna ordnas efter nummerföljd eller efter tomternas och kvarterens inbördes
belägenhet efter som i varje stad prövas lämpligast, dock att, där stad är delad i särskilda
församlingar eller andra större avdelningar, alla tomter inom sådan avdelning böra
komma i följd efter varandra.

Tomterna upptagas i enlighet med bestående förhållanden; avgörande är sålunda
innehavet vid tiden för förteckningens upprättande. Har beslut fattats om förändring av
tomts område eller om förening av skilda områden till en tomt men rättens medgivande
till åtgärden ej erhållits eller hava, där skyldighet att söka sådant medgivande icke föreligger,
de områden, av vilka tomten enligt beslutad ny tomtindelning skall bestå, icke
förenats, så att den nya tomten hävdas såsom en enhet, göres vid varje tomt, som helt
eller delvis skall ingå i sådan ny tomt, om den beslutade förändringen anteckning i
kolumn 8; och förfares på enahanda sätt, där enligt fastställd stadsplan från tomt, som
icke tillhör staden, visst område skall avskiljas för att läggas till gata eller dylikt men
lagfart för staden å området ännu icke sökts. Att en tomt, som är av ålder bestående
eller tillkommit genom tomtindelning å sådan tid, att lagen om förändring av tomts område
ej därå äger tillämpning, tillhör flera, som äga var sitt på marken bestämda område,
utesluter ej att tomten är att anse såsom en enhet. År tomten veterligen upplåten
under tomträtt, göres ock anteckning därom i kolumn 8. Tillhör tomt staden, anmärkes
detta i kolumn 8.

Finner den, som för fastighetsboken, att förhållande, som efter vad nu sagts bort
anmärkas i kolumn 8, icke där antecknats, bör han göra anteckning om förhållandet
i kolumn 9. Särskild uppmärksamhet ägnas åt fall, då rättens medgivande till tomtbildning
erfordras men sådant ännu ej lämnats eller fastighet eljest kvarstår i fastighetsbok
i enlighet med indelning, som ändrats genom en i förteckningen omförmäld tomtindelning.

Tillhör fastigheten flera ägare, som hava var sin till läget bestämda andel, införes
uppgift om andelen i kolumn 9, så vitt det kan ske.

Har ett område uppdelats i smärre lägenheter, är allenast därigenom dock ej någon
tomtindelning åstadkommen, även om det är uppenbart, att lägenheterna äro avsedda att
bebyggas såsom tomter.

Helt och hållet nybildade tomter (t. ex. tomter, som bildats av områden, avstyckade
från särskilda men intill varandra belägna tomter eller andra fastigheter) införas lämp -

ligast, tiar de inga i fastställd men ej genomförd tomtindelning, sist i förteckningen,
skilda från övriga tomter genom ett streck, och upptagas de därvid under den beteckning,
under vilken de upptagits i tomtindelningshandlingarna; beslutad ökning eller minskning
i äldre tomts areal föranleder däremot ej, att tomten skall upptagas på sätt nyss
nämnts, utan anmärkes beslutet i kolumn 8 vid ifrågavarande tomt.

Råder ovisshet, om ett område ingår i tomtindelning eller om tomtindelning blivit
fastställd, göres därom anteckning i kolumn 8, varjämte anteckningarna i kolumnerna
2 och 3 omslutas med klammer. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt frågan, huruvida
en tomtindelning, som utmärkts å en före stadsplanelagens tillkomst fastställd stadsplanekarta,
må anses vara fastställd av Konungen.

Där uppgifterna i kolumn 5 om areal och sidomått för samtliga tomter upptagas
efter metersystemet, må i kolumnens rubrik införas orden »i kvadratmeter» och »i meter»
i stället för angivande av måttsystem för varje tomt.

Där uppgift i kolumn o ej är hämtad ur i kolumn 4 anmärkt akt, angives i kolumn
8 varifrån uppgiften erhållits. Där tomten eller någon del därav är ofri, införes uppgift
därom i kolumn 5. Att areal beräknats vid mätning enligt siffermetod angives i förekommande
fall på sätt i anvisningen till formulär 1 föreskrivits.

Införes i kolumn 6 flere beteckningar, anmärkes tillika beslut, varigenom beteckning
åsatts, eller tid, då den använts, så vitt det kan ske utan omgång.

Av magistraten enligt 9 § i förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister
för stad fastställt namn för tomt skall införas i kolumn 6.

Vad kolumn 7 angår, bör förslag till ändrad tomtbeteckning göras endast i de
fall, som angivas i 6 § av förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister
för stad.

Skall anteckning rörande tomträtt verkställas av den, som för fastighetsboken,
varde anteckningen införd i kolumn 9.

Saknas uppgift om något förhållande, som bort antecknas i viss kolumn, varde
sådant i den kolumn angivet.

Vid uppgiftens upprättande böra med hänsyn till det utrymme, som anteckningarna
i kolumnerna 8—10 kunna kräva, för varje tomt anslås minst tio rader. Erfordras
för sådan anteckning större utrymme, må den efter omständigheterna göras antingen
efter den sista införingen å formulärblanketten, om ledig plats där finnes, eller ock å
särskild bilaga. I vartdera fallet göres nödig hänvisning från den till införingen avsedda
platsen i kolumn 8, 9 eller 10 till själva anteckningen.

Erhåller förrättningsmannen under tiden för upprättandet av registerkarta med tillhörande
handlingar uppgift om ändring i förhållande, varom anteckning skolat göras i
förteckningen efter detta formulär, har förrättningsmannen att göra vederbörlig införing i
förteckningen. Enahanda skyldighet åligger registerföraren, där han under fastighetsregistrets
uppläggande erhåller sådan uppgift. Införing, som nu sagts, skall göras med rött.

Anvisning till formulär 1 1.

Kolumnerna 1—4 ifyllas av den, som upprättar förteckningen. Till grund för
förteckningen ligga de vid senaste taxering upprättade längder och antecknas jämväl
ävare eller innehavare i enlighet med dessa längder, så vitt icke förhållandena, enligt
vad känt är, undergått förändring. Ordningsföljden i längderna iakttages jämväl i förteckningen,
där ej särskild anledning till avvikelse därifrån kan anses föreligga; förekommer
indelning i församlingar, rotar eller dylikt, införes namnet å församlingen etc.
å särskild rad. Har i kolumn 1 såsom särskild fastighet upptagits område, som veterligen
upplåtits från annat område allenast på viss tid eller för innehavarens livstid, skall
anteckning om upplåtelsens beskaffenhet införas i kolumn 3. Sadant område skall
nämligen ej redovisas för sig i fastighetsregistret.

Råder ovisshet om en fastighet är att anse såsom tomt eller icke, upptages den i
förteckningen.

Det är icke ur vägen att vid förteckningens upprättande senast upprättade mantalslängd
hålles tillgänglig. Upplysning, som där står att vinna, kan lämpligen införas i
kolumn 4.

Kolumnerna 5—8 ifyllas av den, som för fastighetsboken. I kolumn 6 antecknas,
oberoende av tiden för lagfartsansökning och evad sådan ansökning bifallits eller förklarats
vilande, den som enligt fastighetsbokens föranledande senaste åtkommit fastigheten,
följaktligen även ägare, som åtkommit fastigheten genom fång, varmed han enligt äldre
lag ej var pliktig lagfara, men vilkens äganderätt styrkts i lagfarts- eller inteckningsärende,
som inskrivits i fastighetsbok. Har ansökan om lagfart avslagits, må dock
sökanden ej upptagas såsom ägare; den som för fastighetsboken likväl obetaget att om
sådan ansökan göra anteckning i kolumn 8. Om ägarens fång ej är inskrivet i fastighetsboken
eller lagfartsprotokollet, göres i kolumn 8 hänvisning till den arkivhandling, där
upplysning om fånget finnes.

Tillhör fastigheten flera ägare, som hava var sin till läget bestämda andel, införes
uppgift om andelen i kolumn 8, så vitt ske kan.

Kolumn 9 ifylles av den, som upplägger fastighetsregistret, med ledning av magistratens
angående fastighetsindelningen meddelade beslut (kolumn 7 i formulär 9).

Saknas uppgift om något förhållande, som bort antecknas i viss kolumn, varde
sådant i den kolumn angivet.

Vid förteckningens upprättande böra, med hänsyn till det utrymme, som anteckningarna
i kolumnerna 5, 6 och 8 kunna kräva, för varje fastighet anslås minst
tio rader.

Anvisning till formulär 12.

Kolumnerna 1—6 ifyllas av den, som för fastighetsboken, kolumn 8 av den, som
upplägger fastighetsregistret.

För att ett område skall såsom fastighet upptagas i förteckningen, bör ansökan
om lagfart därå resp. ansökan om inskrivning av tomträtt därtill hava bifallits eller förklarats
vilande; en avslagen ansökan beaktas icke.

För fastighet, som är upptagen i tomträttsboken men ej i fastighetsboken, skola
de uppgifter, som eljest böra antecknas i kolumnerna 2—5, sammanföras i kolumn 6.

I kolumn 6 anmärkes i korthet vad lagfartsprotokollet resp. tomträttsprotokollet
kan utvisa angående områdets läge, så ock, där området synes hava tidigare ingått i
annan fastighet, namnet å denna, så vitt detta namn ej redan upptagits i kolumn 3.

Varder område, som upptagits i uppgiften, därefter för sig infört i förteckningen
över tomterna eller någon ägoförteckning, göres till den förteckning hänvisning i kolumn
7 av uppgiften. Anses området ej böra upptagas för sig utan redovisas såsom en del
av annat område, göres likaledes hänvisning till den förteckning, där det senare området
är upptaget. Föranleder det beslut, som magistraten jämlikt 9 § näst sista stycket i
förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad har att meddela, förändring
beträffande sättet för områdets redovisande, göres därom i kolumn 7 anmärkning
med rött.

Hänvisningen i kolumn 8 avser, allt efter som området upptagits för sig såsom en
enhet i fastighetsregistret eller redovisats såsom ingående i en annan enhet, det ställe i
fastighetsregistret, där området eller den enhet, till vilken det ansetts höra, är att finna,
varvid »S.» betecknar stadsägoboken och »T.» tomtboken.

Vid förteckningens upprättande anslås minst tio rader för varje område. Med
iakttagande härav skall, sedan införing skett för ett område och innan nytt område införes,
upplägget avdelas genom en tvärlinje över hela dess bredd. Ifrågakommer därefter
införing i sålunda bildat rum och är det rum fullskrivet, göres införingen i ett
senare rum, som genom hänvisning i vartdera rummet angives utgöra fortsättning av det
förra. Rummen numreras i fortlöpande följd, ej särskilt för varje blad.

134

Förslag till Kungörelse angående

uppgifter för anteckning i fastighetsregister av
vissa beslut rörande avgälder in. in.

Enär Konungens befallningsbavandes beslut

jämlikt 5 § i lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld från avsöndrad
lägenhet om avgäld, som fortfarande skall utgå,

jämlikt 6 § i samma lag om det inbördes förhållande, efter vilket
stamfastighet och lägenhet skola deltaga i utgörande av utskylder, samt
jämlikt 3 § i lagen den 19 april 1907 angående avlösning av avgäld
från avsöndrad lägenhet därom att avgäldsskyldighet upphört

skola på grund av föreskrift i de särskilda lagarna antecknas i fastighetsregistret,
där sådant register är upplagt,

förordnas härigenom, att beslut i ärende, som ovan avses, skall
tillhandahållas förste lantmätaren eller, där fastighetsregistret föres av
annan person, i transumt överlämnas till denne för anteckning i fastighetsregistret.

Denna kungörelse träder genast i kraft och skall tillämpas jämväl
beträffande de beslut, som jämlikt någon av förenämnda två lagar redan
må hava meddelats.

i:s;>

Förslag

till

Kungörelse

rörande ändrad lydelse av §§ IT och 50 i byggnadsstadgan för
rikets städer den 8 maj 1874.

Härigenom förordnas, att §§ 17 och 50 i byggnadsstadgan för rikets
städer den 8 maj 1874- skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 17.

1. Drätselkammaren eller annan kommunens förvaltande myndighet,
som i byggnadsordningen bestämmes, bör vaka däröver, att vid handläggningen
av frågor om tomtindelning avvikelse icke sker från syftet i
gällande föreskrifter att ernå en väl ordnad sådan indelning; och äger
denna myndighet för sådant ändamål att, där anledning förefinnes, överklaga
byggnadsnämndens och Konungens befallningshavandes beslut, vilka
därför skola samma myndighet skyndsamt delgivas.

2. Sedan fastställelse meddelats å ny tomtindelning eller å ändring
i förut bestående tomtindelning, skall beslutet av Konungens befallningshavande
överlämnas till magistraten för att tillika med det beslut rörande
tomt- eller registerbeteckning, som i anledning av den nya eller förändrade
tomtindelningen kan varda meddelat av magistraten, delgivas byggnadsnämnden
och den, som för fastighetsregistret.

1 Stockholm verkställes delgivningen omedelbart av överståthållarämbetet.

För stad, där magistrat ej finnes, skall vad enligt detta stycke åligger
magistrat ankomma på Konungens befallningshavande.

136

§ 50.

Vad i denna stadga är föreskrivet om stad, galle i tillämpliga delar
även för köping; så ock för hamn, fiskeläge och annat ställe med större
sammanträngd befolkning, då sådant av omständigheterna påkallas och
Konungens befallningshavande till följd därav, efter vederbörandes hörande,
därom förordnar genom beslut, som skall underställas Kungl. Maj ds
prövning; skolande Konungens befallningshavande i de nu nämnda fallen,
efter det vederbörande blivit hörda, till Kungl. Majds prövning överlämna
förslag dels om byggnadsnämndens på stället sammansättning och utväljande,
samt vidden av hennes befogenhet, dels angående vilka myndigheter
i övrigt skola fullgöra de åligganden, som enligt denna stadga tillkommer
byggnadsnämnd i stad eller annan lokalmyndighet därstädes.

Vad enligt § 17 mom. 2 åligger magistrat skall för ort, som nu
sagts, ankomma på Konungens befallningshavande.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 september 1917.

137

Förslag

till

Kungörelse

angående lindring av vissa bestämmelser i kungörelsen den 14
september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker
skola inrättas och föras.

Med ändring av 2, 7, 8, 14 och 17 §§ i kungörelsen den 14 september
1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras
förordnas härigenom:

a) att fastighet, som uppkommit genom sammanläggning av områden,
hörande till flera hemman eller lägenheter, som ej lyda under hemman,
skall upptagas å särskilt upplägg, varvid i överskriften till upplägget anmärkes,
till vilka hemman eller lägenheter, som nyss sagts, de uti ifrågavarande
fastighet ingående områden höra;

b) att för tomt å ort, varest finnes tomtindelning såsom i stad, i 7
kolummen av upplägg i lagfartsboken skall, utom vad i 8 § under 4)
finnes angivet, jämväl anmärkas längden av tomtens särskilda sidor samt
när och av vem tomtmätning verkställts, som åberopats vid ansökan om
lagfart å tomten;

c) att i första spalten å upplägg i fastighetsbok för stad skall, utom
vad i 14 § finnes angivet, jämväl anmärkas, när och av vem tomlmätning
verkställts, som åberopats vid ansökan om lagfart å tomt;

d) att vid anmärkning, som avses under b) eller c), skall ske hänvisning
till § i lagfartsprotokollet, där ifrågakommen tomtmätning första
gången finnes åberopad, samt

e) att, där lagfart meddelats å stadsägoområde, som avstyckats genom
tomtindelning och tillika med annan mark skall bilda tomt, överföring
jämlikt 17 § av området till nytt upplägg icke skall äga rum, utan antecknas
beslutet, i avbidan på tomtbildningens genomförande, å upplägget
för stadsägan. Ej heller skall område, som avstyckats för att läggas till
gata, torg eller annan allmän plats, överföras till nytt upplägg.

138

F ö r s 1 a g

till

Kungörelse

angående ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen om tomträttsböckers
och vattenfallsrättsböckers inrättande och förande.

Härigenom förordnas, att 3 § i kungörelsen om tomträtlsböckers och
vattenfallsrättsböckers inrättande och förande skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Överskrift till upplägg skall innehålla beteckning å tomten samt
uppgift om dagen för tomträttsupplåtelsen. För tomtens betecknande
angivas: stad eller annat samhälle eller utom samhälle beläget planlagt
område, vartill tomten hörer, dock att anteckning härom ej sker i tomträttsbok
eller avdelning av sådan bok, som omfattar allenast ett samhälle
eller område, som nyss sagts; kvarter, inom vilket tomten är belägen,
och tomtens nummer inom kvarteret eller vad eljest är av nöden för
tomtens utmärkande till skillnad från andra tomter inom samhället eller
området; så ock, där tomten ligger i stad, som är delad i flera församlingar,
den församling, tomten tillhör.

Då upplägg förses med överskrift, antecknas tillika i första spalten:
tomtens ytinnehåll; gala eller plats, invid vilken tomten är belägen, eller
annat, som utvisar tomtens läge enligt upprättad plan, dess sidors längd;
tomträttsupplåtaren och den, som fått tomträtten åt sig upplåten; samt
villkor, där sådant vid upplåtelsen förekommer, som inskränker tomträttshavarens
rätt att överlåta tomträtten eller belasta den med inteckning.

1 första spalten anmärkes därjämte, när och av vem tomtmätning
verkställts, som åberopats vid ansökan om inskrivning av tomträtt eller
av fång till sådan rätt, så ock under vilken § i protokollet ifrågakommen
tomtmätning första gången finnes åberopad.

139

Förslag

till

Kungörelse

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, dels alt till statsförvaltningen hörande myndigheter
i municipalsamhällen och därmed jämförliga samhällen skola i fråga
om stämpel till expeditioner hänföras till den första av de i 1 § av
förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften upptagna
avdelningar, dels ock att uti den i 3 § av samma förordning intagna
tariff skal), med uteslutande av vad samma tariff innehåller angående jordregister,
införas följande:

	1 Avd.	2 Avd.	8 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö
Fastighetsregister, avskrift eller utdrag av upplägg i, som jämlikt § 28 i förordningen angående jordregister eller 2 kap. 6 § i lagen om fastighetsbildning i stad m. in. eller 30 § i förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad rekvireras av förrättningsman..............................	frit	t			frit	t
som eljest hegäres: om avskvifton eller utdraget omfattar blott ett inskrivningsrum...........................		25				60
om avskriften eller utdraget omfattar mera än ett inskrivningsrum: för det första rummet........................		25				50
för vartdera av det andra och tredje rummet ..........................................						25
för ett vart av efterföljande rum .........	—	-	—	—	—	10	—	—	—	_

Denna kungörelse träder i kraft den 1 september 1917.

140

Förslag

till

Kungörelse

om ändracl lydelse av §§ 1 och 3 i förordningen den 7 december
1883 angående expeditionslösen.

Härmed förordnas dels att till statsförvaltningen hörande myndigheter
i municipalsamhällen och därmed jämförliga samhällen skola i fråga
om expeditionslösen hänföras till den första av de i § 1 av förordningen
den 7 december 1883 angående expeditionslösen upptagna avdelningar,
dels ock att uti den i § 3 av samma förordning intagna tariff skall införas
följande:

	Avd.	2 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
Fastighetsregister: avskrift eller utdrag av upplägg i, som jämlikt 2 kap. 6 § i lagen om fastig-hetsbildning i stad m. m. eller 30 § i för-ordningen med närmare föreskrifter om fas-tighetsregister för stad rekvireras av för-rättningsman ....................................	flit	t
som eljest begäres: om avskriften eller utdraget omfattar blott ett inskrivningsrum...........................		25
om avskriften eller utdraget omfattar mera än ett inskrivningsrum: för vartdera av det första, andra och tredje rummet ..........................................		25
för ett vart av efterföljande rum .........	—	10

Denna kungörelse träder i kraft den 1 september 1917.

141

I underdånig skrivelse den 3 maj 1904 anhöll lagberedningen — Historik.
som förutsatt att i följd av inträdda ändrade förhållanden i fråga ora^““''''(
jordbeskattningen erfordrades uppläggandet av nya jordeböcker — att den 3 majKungl.
Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida icke åt det arbete,
som av denna anledning påkallades, kunde givas sådan omfattning, att
därvid behovet av ett ändamålsenligt underlag för fastighetsbokföringen
bleve tillgodosett.

Vid underdånig föredragning den 30 september 1904 av berörda Jordregjsterskrivelse
förordnade Kungl. Maj:t särskilda kommitterade att verkställa omm
utredning, huruvida åt de uppgifter angående fastighetsförhållandena, vilka
för närvarande skulle upptagas i jordeboken, kunde givas den omfattning
och i övrigt sådan anordning, att därigenom bereddes jämväl ett ändamålsenligt
underlag för fastighetsbokföringen. Den 20 november 1905 avgåvo
dessa kommitterade betänkande med förslag till förordning angående jordregister.
Genom den till 1908 års riksdag avlåtna proposition angående
reglering av andra huvudtitelns stat föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att
på extra stat anvisa visst belopp för inrättande av ett jordregister i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitterades förslag med däruti vid omarbetning
inom justitiedepartementet gjorda ändringar och i enlighet med
de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelades. Detta förslag
bifölls av riksdagen och den 13 juni 1908 utfärdade Kungl. Maj:t förordning
angående jordregister.

I avseende å städerna hade kommitterade under erinran, hurusom
enligt gällande bestämmelser uppgifter angående städernas fastighetsförliållanden
icke upptoges i kronans jordebok, förklarat sig anse det dem
lämnade uppdrag icke omfatta verkställande av utredning, huruvida städernas
tomter och jordar skulle kunna i ett jordregister så upptagas, att
detta kunde tjäna såsom underlag för städernas fastighetsböcker. Omförmälda
förslag avsåg i överensstämmelse med denna uppfattning ej registerföring
av fastigheter i stad, och förslaget gick jämväl ut från, att sådana
orter å landsbygden, för vilka funnes tomtindelning såsom för stad, under

142

Motion vid
1906 års
riksdag.

vissa förutsättningar skulle komma att undantagas från upprättande av
jordregister enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser.

Vid 1906 års riksdag väcktes inom andra kammaren av borgmästaren
i Trälleborg K. E. von Geijer in. ti. en motion angående utredning i
fråga om jordregister för städerna och därmed jämförliga orter. Häri anfördes
att den huvudsakliga anledningen till att kominitterades uppdrag
ej utsträckts till städerna givetvis legat däruti, att städerna, vilka i regel
saknade särskilda jordeböcker, redan hade specialiserade fastighetsböcker,
men att det för en var, som haft med städernas fastighetsförhållanden att
göra, torde vara klart, att det vore av den största vikt, särskilt om fastighetsböckerna
skulle erhålla karaktären av huvudurkunder för fastighetsrätten,
att man även för städerna finge ett för ändamålet användbart, fullt
tillförlitligt underlag för fastighetsbokföringen, varigenom den oreda, som
i stort antal städer rådde i synnerhet beträffande de ej i tomter indelade
områdena, i väsentlig mån syntes kunna undanröjas, liksom också de svårigheter
bleve avhjälpta, som för närvarande förekomma, när område utlades
till tomt eller flyttades från land till stad. Vad sålunda anförts syntes
enligt motionärernas åsikt i tillämpliga delar gälla även sådana orter å
landet, för vilka tomtindelning funnes såsom för stad, i de fall, då de
enligt kominitterades förslag skulle komma att undantagas från upprättande
av jordregister efter de för landsbygden meddelade bestämmelser.
Motionärerna hemställde därför, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke tomter och
jordar i städerna och vissa med städerna jämförliga orter skulle kunna i
ett jordregister så upptagas, att detta, kunde tjäna såsom ett lämpligt
underlag för fastighetsbokföringen.

I avgivet utlåtande framhöll vederbörande utskott, att utskottet hölle
före, att, därest det befunnes vara av behovet påkallat och lämpligt att
för landsbygden inrätta sådant jordregister, som av kommitterade föreslagits,
varom utskottet dock för det dåvarande ansåge sig sakna anledning
uttala sig, skäl förefunnes att även för städerna, särskilt vad de i tomter ej
indelade områdena anginge, åstadkomma ett liknande underlag för städernas
fastighetsböcker. Hå emellertid lagberedningen på sitt program upptagit frågan
om förändrat fastighetsboksystem, samt förslag till lösningen av denna fråga
säkerligen komme att avse icke endast landsbygden utan jämväl stadssamhällen,
kunde det enligt utskottets åsikt också förutsättas, att Kungl.
Maj:t utan framställning från riksdagen, läte verkställa de utredningar
och förberedande undersökningar, som för frågans lösning jämväl beträffande

städerna kunde erfordras. Utskottet hemställde fördenskull, att motionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Detta blev även riksdagens
beslut.

I den reform av lagfarts- och inteckuingsväsendet, vartill lagberedningen
framlagt förslag, ingår såsom ett huvudsakligt led, att den fastighetsbok,
i vilken rättsförändringar angående fast egendom skola införas,
skall vara på sådant sätt specialiserad, att alla inskrivningar, som röra
varje a marken i behörig ordning från andra fastigheter avskild fastighet,
kunna upptagas utan sammanblandning med andra å ett för denna fastighet
avsett särskilt upplägg. Över samtliga fastigheter skall föras förteckning,
fastighetsregister. Registret skulle bliva avgörande för vad som skulle
förstås med »fastighet»; såsom sådan skulle auses varje i registret särskilt
registrerat jordområde. I fastighetsboken upptagas fastigheterna under den
beteckning, som i registret blivit dem åsatt. Under det att registret, som
nämnts, skall upptaga alla fastigheter, skall å landet fastighet, som är
anslagen till boställe eller from stiftelse eller för kronans räkning utarrenderad
eller eljest under dess omedelbara disposition, samt i stad fastighet,
som tillhör kronan eller staden eller allmän inrättning, icke i fastighetsboken
upptagas, förrän inskrivningsärende rörande fastigheten förekommer.
Då fastighetsbokens uppgift vore att betrygga fastighetsomsättningen eller
förvärv av särskild rätt till fast egendom, borde boken icke onödigtvis belastas
med upptagande av fastigheter, vilka i regel icke bleve föremål för
lagfart och däri ej heller inrymmande av särskild rätt, som vore föremål
för inskrivning, i andra än undantagsfall ägde rum.

I underdånig skrivelse den 31 december 1907 framhöll lagberedningen,
att ett underlag, motsvarande det för landet föreslagna, även erfordrades
för fastighetsbokföringen i städerna och att numera, särskilt genom den
nya lagen angående stadsplan och tomtindelning, förutsättningar för upprättande
av en enhetlig ordning i sådant hänseende kommit till stånd. I
följd härav hemställdes om utarbetande av föreskrifter angående registerföring
av fastigheter i stad, motsvarande den, som skulle äga rum enligt
det föreslagna jordregistret för landsbygden.

Vid frågans behandling i statsrådet den 15 maj 1908 yttrade chefen
för justitiedepartementet, att han lika med lagberedningen ansåge uppenbart,
att för fastighetsbokföringen i städerna erfordrades ett underlag, motsvarande
det för landet föreslagna. Utarbetandet av förslag till ett sådant
underlag syntes lämpligast böra uppdragas åt särskilda kommitterade, men
borde dessas uppdrag ej inskränkas till det ovan angivna, utan syntes de

Lagberedningens
förslag
och skrivelse
av SI
dec. 1907 ivrande
reformav
lagfartsoch
inteclcningsväsendet.

Fastighets register kommitlen.

144

jämväl böra erhålla i uppdrag att utreda, i vilken omfattning de föreskrifter,
som komme att meddelas angående registerföring i städerna, borde
vinna tillämpning beträffande sådana orter å landsbygden, för vilka funnes
tomtindelning såsom för stad.

I överensstämmelse därmed uppdrog genom beslut sistnämnda dag
Kungl. Maj:t åt särskilda kommitterade — fastighetsregisterkommittén —
att dels utarbeta förslag till föreskrifter angående registerföring av fastigheter
i stad dels ock utreda, i vilken omfattning dessa föreskrifter borde
vinna tillämpning jämväl å sådana orter å landsbygden, för vilka funnes
tomtindelning såsom för stad.

Fastighetsregisterkommittén avgav den 30 september 1911 sitt betänkande,
innefattande förslag till förordning angående fastighetsregister
för stad ävensom till andra därmed sammanhängande författningar. Enligt
detta förslag skulle fastighetsregister för stad uppläggas med ledning av
karta, och förslaget gick ut ifrån, att en tillfredsställande registrering av
fastigheterna i städerna icke kunde erhållas, med mindre den för registreringen
erforderliga karta grundats å mätning efter siffermetod (triangelmätning).
Ehuru med särskilt tillstånd en karta av mera anspråkslös beskaffenhet,
kallad översiktskarta, kunde till en viss tid få tjäna som grundval
för registerverket, skulle alltså för varje stad upprättas eu på triangelmätning
grundad registerkarta. Denna karta skulle alltid upprättas av
lantmätare likasom ock de viktigaste av de övriga åtgärder, som skulle
föregå själva registrets uppläggande, enligt förslaget i allmänhet skulle
verkställas av lantmätare. Före registerkartans upprättande skulle för
varje särskild stad frågan om rågångarna mellan stadens område och angränsande
mark vara i laga ordning behandlad. Vidare skulle, i den mån
gränserna omkring de särskilda fastigheterna inom det område, som icke
inginge i tomtindelning, ej förut blivit i laga ordning bestämda, lantmätaren
företaga förrättning för sådant ändamål i samband med registerkartans
upprättande; då dylik förrättning hölles, skulle gränserna i därför
stadgad ordning även utstakas å marken.

De för stad föreslagna föreskrifterna skulle, där Konungen därom
förordnade, äga motsvarande tillämpning i avseende å köping ävensom å
annat samhälle, för vilket på grund av före stadsplanelagens ikraftträdande
gällande föreskrifter byggnadsstadgan för rikets städer skulle tillämpas eller
sådant förordnande meddelats, som avsåges i 36 § andra stycket av nyssnämnda
lag.

I ett av kommittén framlagt förslag till lag med vissa bestämmelser

angående fastighetsregister funnes upptagna föreskrifter av innehåll att i
stad fastighetsregister skulle uppläggas och föras på stadens bekostnad, att
dock staden skulle äga att såsom bidrag till de med registrets uppläggande
förbundna kostnader efter ty Konungen bestämde av statsmedel uppbära
ett belopp av högst fyra kronor för hektar ej vattentäckt mark, som
skulle upptagas i registret, att vad sålunda stadgats för stad skulle
äga motsvarande tillämpning beträffande köping eller municipalsamhälle, såvida
fastighetsregister för samhället efter Konungens förordnande skulle
föras enligt de bestämmelser, som meddelades för stad, att det likväl icke
skulle åligga stad under landsrätt samt köping och municipalsamhälle,
som nyss sagts, att svara för kostnaderna för de uppgifter, vilka för registret
skulle lämnas av den, som förde fastighetsboken, eller av vederbörande
häradsskrivare och landskontor, samt att under de villkor Konungen
föreskreve förste lantmätaren i länet kunde vara registerförare för stad
eller samhälle, som nu sagts.

Enligt de av kommittén föreslagna bestämmelser skulle vidare tryckta
blanketter till fastighetsregistret och de i fastighetsregisterförordningen föreskrivna
förteckningar tillhandahållas på allmän bekostnad och för utdrag
av fastighetsregister, som fördes av person i stadens, köpingens eller municipalsamhällets
tjänst, såsom bidrag till samhället till kostnaden för registerföringen
erläggas lösen till registerföraren.

Mot kommitterades förslag framkommo anmärkningar av mycket Anmärkningallvarlig
innebörd. Förslaget ansågs obehövligt omfattande; syftet med arg\l^ge{ör
detsamma kunde vinnas på enklare sätt. De föreslagna anordningarnas
genomförande skulle medföra högst betydande kostnader, till och
med vida högre än kommitterade beräknat. Att upprättandet av registerkartan
och en väsentlig del av utredningsarbetet skulle anförtros åt lantmätare
mötte också starka invändningar. För fastighetsregistret hade icke
föreslagits sådan anordning, att därmed i den utsträckning, som vore
möjlig, även rent kommunala och privata behov bleve tillgodosedda.

Den omfattande kritiken av kommitterades ifrågavarande förslag för- 1914 drs

anledde, att särskilda sakkunniga — 1914 års fastighetsregisterkommission fastighetsre o

-1 öl-, , -1 11 t n aisterkommis —

pa grund av nådigt uppdrag den 2/ juni 1914 tillkallades för att sion.

inom justitiedepartementet biträda med omarbetande av kommittéförslaget.

Dessa sakkunniga avgå vo den 31 december 1914 sitt förslag i ämnet,
vilket förslag innebar åtskilliga förenklingar i 1911 årsförslag. Beträffande
de huvudsakligaste av de vidtagna ändringarna yttrade de sakkunniga i
sitt betänkande:

146

Även om intill delade kommitténs uppfattning att fastighetsregistret
skulle erhålla ökat värde, i händelse redovisningen däri av särskilda fastighetsområden
grundades a eu genom triangelmätning åstadkommen karta,
och likaledes liölle det för önskvärt, att stadens yttre rågångar ävensom
gränserna för de särskilda fastigheterna inom icke tomtindelade stadsområden
bestämdes i samband med fastighetsregistrets upprättande, kunde
man dock knappast hänföra vare sig triangelmätning eller rågångars och
fastighetsgränsers bestämmande till konstitutiva förutsättningar för ett nöjaktigt
fastighetsregister. Åtskilliga städer hade redan av eget initiativ
låtit triangelmäta sina områden eller åtminstone de tätare bebygda delarna
därav, och exemplet komme helt visst att följas av många andra städer.
I den mån städerna själva fogade anstalt om triangelmätning, komme påtagligen
mätningen att anordnas så, att de kommunala önskemålen i främsta
rummet tillgodosåges, men det funnes ingen anledning att antaga, att
städerna skulle därvid i större utsträckning försumma att låta de särskilda
fastighetsgränserna inmätas. Då fastighetsregistret givetvis borde inrättas
på sådant sätt, att det komme att redovisa alla efter dess uppläggande
skeende mätningar, och alla kartor, som upprättades över vederbörande
stad i dess helhet eller särskilda stadsdelar eller fastigheter, lämpligen
borde i koncept förvaras i offentligt arkiv, kunde det förväntas, att behovet
för fastigketsboksväsendet av noggrant kartmaterial efter hand komme
att tillgodoses för flertalet städer utan något ingripande från statens sida.
Därmed syntes man böra låta sig nöja, helst det vid uppkommande tvister
icke kunde ifrågasättas, att registerkartan skulle hava vitsord framför
specialkartorna. Kegisterkartans uppgift syntes kunna bestämmas sålunda,
att den skulle underlätta kontrollen därå, att vid registrets uppläggande
inga vare sig luckor eller dubbelföringar vid fastigketsredovisningen förekomme,
och i övrigt såsom en orienteringskarta underlätta återfinnandet
av särskilda fastigheter. Begränsades registerkartans uppgift på detta
sätt. torde det för ändamålet vara tillräckligt att den upprättades med
användande i största möjliga utsträckning av redan befintligt kartmaterial,
på sätt kommittén föreslagit beträffande den provisoriska karta, som i
dess förslag benämndes översiktskarta. Yad vidare anginge behovet av
rågångars och andra fastighetsgränsers bestämmande finge erinras, att
kommittén för det fall, att vid registrets uppläggande icke upprättades
registerkarta utan allenast översiktskarta, icke ifrågasatt att andra gränser
än de yttre rågångarna skulle behöva bestämmas i samband med registreringen,
ävensom att registrering av fastigheterna på landsbygden ägde

147

ruin oavsett huruvida deras rågångar blivit behörigen bestämda] eller
icke. Jämväl beträffande frågan om regleringen av rågångar och andra
fastighetsgränser torde emellertid kunna antagas, att en önskvärd lösning
därav skulle så småningom framkallas av vederbörande rättsägares eget
intresse.

I>ortfölle föreskrifterna om vissa rågångars och andra fastighetsgränsers
bestämmande i samband med registerkartans upprättande, torde det
icke heller finnas något skäl att bibehålla bestämmelsen, att endast lantmätare
skulle kunna förordnas att upprätta registerkarta och verkställa
vissa därmed sammanhängande göromål. Upprättandet av en karta med
användande i huvudsak av redan befintligt material krävde givetvis långt
mindre teknisk färdighet än de många maktpåliggande arbeten, som städernas
egna mätningsmän för närvarande hade sig anförtrodda, och om
den lokala tillsynen å arbetet överlämnades åt vederbörande magistrat,
torde därmed vara sörjt för, att förekommande utredningar bleve verkställda
med behörigt iakttagande av därför meddelade föreskrifter. Att
hven andra mätningsteknici än lantmätare och stadsingenjörer kunde anlitas
vid det ifrågavarande arbetet, torde efter vad nu sagts falla av
sig självt.

Med avseende å köpingar och vissa andra samhällen pa landet hade
1911 års kommitterade föreslagit, att fastighetsregister enligt samma bestämmelser
som för stad skulle kunna, när Kungl. Maj:t så förordnade,
uppläggas och föras. Kommitterade antogo, att sådant förordnande endast
kunde komma i fråga för mera utvecklade och livskraftiga samhällen, samt
framlade tillika förslag till en särskild författning angående registrering
av fastigheter inom vissa orter på landet med tomtindelning såsom i stad.
1914 års kommission ansåg emellertid, att, om anspråken på registerkartan
nedsattes och vissa förenklingar i övrigt vidtogos, de av kommissionen
föreslagna bestämmelserna angående registrering av fastigheter i stad icke
skulle komma att föranleda större kostnader än att jämväl köpingar och
municipalsamhällen med tomtindelning såsom i stad, åtminstone i allmänhet,
kunde underkasta sig desamma, varom förslag således framlades i samband
med förslaget för stad. För de köpingar och municipalsamhällen, där bestämmelserna
för stad icke komme att tillämpas, ävensom för områden,
för vilka tomtindelning fastställts enligt 38 § i lagen om stadsplan och
tomtindelning, skulle fastighetsregistrering äga rum i den ordning, som
enligt 1908 års förordning angående jordregister gäller för landsbygden.

148

l)å emellertid förefintliga tomter borde redovisas efter kartor och mätniugshandlingar,
föreslogs genom ändring i sistnämnda förordning en härför
ägnad anordning.

Beträffande kostnaderna för upprättandet av fastighetsregister enligt
kommissionens förslag anförde kommissionen i sitt betänkande:

Ehuru kommissionen i görligaste mån sökt förenkla fastighetsregistret
och därmed nedbringa kostnaderna för dess uppläggande och förande, hade
det dock ej kunnat undvikas, att även det av kommissionen utarbetade
förslaget komme att medföra avsevärda kostnader för registrets första uppläggande.
Till vilket belopp dessa kostnader kunde komma att uppgå
vore det, såsom redan fastighetsregisterkommittén i avseende å sitt förslag
framhållit, synnerligen vanskligt att ens tillnärmelsevis angiva. För ett
någorlunda exakt bedömande av kostnadsfrågan hade det varit av vikt
att äga kännedom om bland annat beskaffenheten av befintliga kartor
och övrigt för det förberedande arbetet erforderligt arkivmaterial, vederbörande
samhällens areal ävensom ungefärliga antalet blivande registerenheter
in. m.

De av kommissionen framlagda kostnadsberäkningar finge på grund
av vad nu anförts endast betraktas såsom approximativa.

Då kommissionen i likhet med fastighetsregisterkommitten vore av
den uppfattningen, att städerna och de övriga samhällen, för vilka fastighetsregister
såsom för stad skulle föras, själva borde vidkännas kostnaderna
för fastighetsregistrets förande, så vitt detta arbete ej komme att åläggas
förste lånt in äta re, komme kommissionen allenast att behandla de med registrets
första uppläggande förbundna kostnader.

Arbetet med fastighetsregistrets uppläggande komme huvudsakligen
att bestå i upprättandet av vissa ägoförteckningar och en så kallad tomtbildningslängd,
upprättande av registerkarta samt uppläggande av tomtbok
och stadsägobok.

1411

taga, att i stort satt vederbörande* samhällens tomtindelade områden ej
skulle behöva till någon del ny mätas, utan att nymätning endast koin nu*
att erfordras beträffande någon del av de ej tomtindelade områdena.
Arealen för städer och sådana samhällen å landet, för vilka byggnadsstadgan
för rikets städer gällde, hade av kommissionen beräknats till i
runt tal tillhopa ISO,000 hektar. Om man antoge, att omkring 20 procent
härav skulle behöva nymätas, vilket syntes vara högt beräknat, och
att kostnaden för nymätning för registerkartas upprättande uppginge till
ungefär 12 kronor per hektar, skulle sammanlagda kostnaden för erforderlig
nymätning uppgå till omkring 450,000 kronor.

Kostnaden för kopiering av lantmäterikartor och i enskilt förvar befintliga
kartor, som av kommittén beräknats till 270,000 kronor, syntes
med hänsyn därtill, att kopieringen väl i regel komme att verkställas av
samhällena själva genom i deras tjänst anställda personer, kunna väsentligt
nedbringas och upptoges därför till allenast 200,000 kronor.

Då stomkartor, användbara för att bilda underlag för registerkartan
väl i allmänhet torde finnas, skulle arbetet med registerkartan i regel
bestå i kopierings-, transporterings- och konnekteringsgöromål samt i någon
ringa grad kompletteringsmätning för konnekteringsundersökning. Arbetet
med registerkartan borde därför kunna utföras för eu kostnad av 2 kronor
per hektar och sålunda för samhällenas beräknade sammanlagda areal om
186,000 hektar draga eu kostnad å tillhopa 372,000 kronor.

Kostnaden för det återstående arbetet, det egentliga registreringsarbetet,
som av kommittén beräknsts till 180,000 kronor, inklusive kostnad
för blanketter, komme enligt kommissionens uppfattning att stiga till avsevärt
högre belopp och hade beräknats till omkring 516,000 kronor, exklusive
blankettkostnad.

Slutligen hade kommissionen beräknat, att kostnaden för erforderliga
blanketter ävensom för ledning av och kontroll över registrets uppläggande
komme att uppgå till omkring 60,000 kronor.

Vidkommande frågan, av vem ovan beräknade kostnader skulle gäldas,
ansåge kommissionen, att samhällena själva borde vidkännas hela kostnaden
för den nymätning, som kunde ifrågakomma, enär denna mätning
säkerligen i allt fall förr eller senare bleve nödig för samhällena eller
vederbörande fastighetsägare.

150

anses för samhällena ucli deras invånare av största vikt att i ett samhällets
arkiv funnes förvarade alla kartor, som berörde fastigheter inom
samhället, ansåge kommissionen, att jämväl denna kostnad i sin helhet
borde drabba samhällena. Även kostnaden för själva registerkartans upprättande
syntes böra gäldas av städerna.

Till övriga förut angivna kostnader för fastighetsregistrets uppläggande
syntes däremot statsverket böra lämna väsentligt bidrag.

Beträffande frågan, efter vilken grund ett eventuellt statsbidrag lämpligen
borde fördelas mellan de särskilda samhällena, hade kommissionen
tänkt sig en beräkning efter areal med fallande skala sålunda, att varje

stad med egen jurisdiktion skulle erhålla:

För varje hektar till och med 50...................................... 10 kr.

därefter överskjutande hektar till och med 100......... 5 »

» » » » » » » » 500......... 4 »

» » » » » » » * 1,000......... 3 »

» » » » » » » » 2,000......... 2 »

» » » » » ................................. 1 >,

Da kommissionen utgått ifrån, att städer under landsrätt och samhällen
a landet icke skulle behöva bekosta den medverkan vid förberedelserna
till registrets uppläggande, som det enligt förslaget skulle åligga
domhavandena, häradskrivare och landskontor att lämna, utan att kostnaden
därför skulle drabba statsverket, hade kommissionen ansett, att statsbidraget
till ifrågavarande städer och samhällen kunde sättas till allenast
2/s av det belopp, som skulle tillkommit dem, om de utgjort städer med
egen jurisdiktion.

Med tillämpning av nu angivna beräkningsgrunder hade kommissionen
uppgjort längder — fogade vid dess betänkande — över de bidrag, som
enligt kommissionens mening borde utgå till vederbörande samhällen enligt
de arealuppgifter, vilka varit för kommissionen tillgängliga.

För eu köping och 20 andra samhällen å landet saknades, säger
kommissionen, emellertid arealuppgifter. De föreslagna statsbidragen för
köpingar och andra samhällen å landet, för vilka arealuppgifter funnes,
uppginge i medeltal för varje köping till 744 kronor och för värjo annat
samhälle till 505 kronor 16 öre. Efter denna beräkningsgrund skulle
statsbidraget till de 21 samhällen, beträffande vilka arealuppgifter saknades,
uppgå till sammanlagt 10,847 kronor.

Statsbidraget skulle sålunda utgöra:

För städer med egen jurisdiktion........................... kr. 417,334: -

» under landsrätt ................................. » 8,434: —

» » köpingar med känd areal ...................... » 28,277:

» andra samhällen ä landet med kiind areal........... 51,527: -

» en köping och 20 andra samhällen å landet utan

känd areal ................................................ » 10,847: —

Summa kronor 516,419: —

Vid förestående beräkningar hade kommissionen antagit, att fastighetsregister
enligt samma bestämmelser som för stad skulle uppläggas för
alla samhällen å landet, för vilka byggnadsstadgan för rikets städer vore
gällande. Hänsyn borde emellertid tagas därtill, att för ett stort antal
sådana samhällen tomtindelning ännu icke fastställts eller torde komma
fastställas så tidigt, att statsbidrag till dem skulle komma att utgå enligt
kommissionens förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister.
Dessutom torde vara att förvänta, att för flera samhällen,
som hade fastställd tomtindelning, fastighetsregister icke komme att uppläggas
efter bestämmelserna om registrering för stad. Dessa förhållanden
vore ägnade att stärka beräkningarna, men då å andra sidan dels uppgift
om areal i flera fåll saknades dels föreliggande uppgifter om areal
icke alltid torde vara fullt tillförlitliga samt vidare förut nämnda kostnad
för blanketter och administration möjligen kunde vara för lågt beräknad,
ansåge kommissionen, att det statsanslag, som borde lämnas för
fastiglietsregistrets uppläggande, lämpligen borde bestämmas till 600,000
kronor.

Uti kommitténs förslag till lag med vissa bestämmelser angående
fastighetsregister vidtogos av kommissionen vissa ändringar, i fråga om
de bidrag av statsmedel, vilka tänkts skola ifrågakomma vid uppläggande
av fastighetsregister. Maximibeloppet för sådant bidrag var i 1911 års
förslag satt till fyra kronor för hektar ej vattentäckt mark. flen av
kommissionen föreslagna höjning till tio kronor åsyftade, säger kommissionen,
att bereda proportionsvis högre bidrag åt samhällen med mindre
areal; och hade en höjning för dem ansetts betingad icke blott av den
ringare bärkraft, som sådana samhällen i regel ägde, utan även med hänsyn
därtill, att vissa .kostnader för fastighetsregistreringen icke stode i
direkt förhållande till samhällenas areal. Till begränsning av statsverkets
kostnader för registreringen hade föreslagits att bidrag av statsmedel endast

152

skulle utgå för område, som vid utgången av år 1915 liörde till stad
eller till annat samhälle, därför fastighetsregister upplades enligt de förstad
meddelade bestämmelser, samt vad samhälle av sistnämnda beskaffenhet
anginge, endast så vitt fastighetsregister upplagts före utgången av
år 1918. I fråga om begränsningen i det förra hänseendet finge erinras,
att städerna, för vilka stadgandet egentligen hade betydelse, borde för
framtiden vid införlivning av områden från kringliggande landsbygd räkna
med den kostnad för uppläggande av fastighetsregister, som införlivningen
droge med sig, samt vidare att, dä jordregister snart nog förelåge upplagt
för landsbygden, statsverket, som haft att bekosta jordregistrets uppläggande,
icke skäligen borde betungas med kostnad för ny registrering av
områden, som funnes upptagna i jordregister. Den begränsning av statsbidragen,
som föreslagits särskilt för samhällen på landsbygden, kunde
måhända göra de nu befintliga samhällena av ifrågakomna slag mera benägna
att underkasta sig de kostnader, som ytterligare komme att erfordras
för eu fastighetsregistrering enligt bestämmelserna för stad.

Enligt kommissionens förslag skulle de blanketter, som före utgången
av år 1918 erfordrades för förberedande arbeten för uppläggande av fastighetsregister
ävensom för registrets första uppläggande på allmän bekostnad
tillhandahållas. — Kommitténs förslag angående lösen för utdrag av fastighetsregister,
som fördes av en i staden, köpingen eller municipalsamhället
anställd registerförare, såsom bidrag till samhällets kostnader för registret
bibehölls av kommissionen.

Svenska städs- Svenska stadsförbundet har i ett den 30 april 1915 avgivet yttrande

förbunden över kommissionens förslag anfört bland annat:

nttvcinde den ^

so april 1015. De sakkunniges beräkningar rörande kostnaderna för registrets första
uppläggande och därmed sammanhängande arbeten gjorde naturligtvis blott
anspråk på approximativ giltighet. För flera av de betydelsefullare posterna
hade fasta beräkningsgrunder alldeles saknats. Innan några praktiska
försök företagits för utrönande av omfattningen och den närmare
beskaffenheten av det arbete, som i olika städer komme att krävas, syntes
det i själva verket vara alldeles omöjligt att komma längre än till mer
eller mindre väl grundade förmodanden i kostnadsfrågan. Erfarenheterna
tran jordregistret visade, huru vanskligt det vore att bygga på så lösa
grunder. Kådig försiktighet syntes därför bjuda, att register enligt förslaget
försöksvis upplades för ett antal typiska samhällen eller delar av
sådana, innan grunderna för kostnadernas utgörande och statsbidragens
utgående definitivt fastställdes. Först efter sådana försök vore det möjligt

att med någon grad av visshet bedöma de ekonomiska konsekvenserna
samt mellan samhällena och staten avväga bördorna på ett skäligt och rättvist
sätt. Fixerades däremot statsbidraget redan nn, torde följden bliva,
att vederbörande samhällen ensamma nödgades bära alla oberäknade kostnadsökningar,
även om dessa, såsom ingalunda syntes uteslutet, stege till
högst avsevärda belopp. Därigenom skulle uppenbarligen de ekonomiska
förutsättningar, från vilka lagstiftningen utgått, i verkligheten förryckas
till stadssamhällenas nackdel.

Utan att ingå på frågan, huruvida det överhuvud kunde anses billigt
att städerna i olikhet med landskommunerna skulle åläggas att själva vidkännas
eu betydande del av kostnaderna för det nya underlaget till fastighetsboken,
ville förbundet framhålla, att denna grundsats i varje fall icke
med något tog syntes kunna göras gällande vare sig mot städer under
landsrätt eller mot landsbygdens stadsliknande samhällen. I avseende a
domstolsväsendet intoge dessa samhällsbildningar alldeles samma ställning
som den egentliga landsbygden. Rättsskipningen vore alltså bär uteslutande
eu statens angelägenhet, och någon anledning att frångå denna regel
beträffande de för lagfarts- och inteckningsväsendets modernisering erforderliga
åtgärderna hade ej av de sakkunniga angivits och torde heller ej
förefinnas. Visserligen vore det sant, att det fastighetsregister, som skulle
uppläggas för ifrågavarande samhällen, vore mera detaljerat samt följaktligen
dyrbarare än landsbygdens jordregister, men detta berodde på de skärpta
fordringar, som ur rättssäkerhetens synpunkt måste ställas på redovisningen
av värdefullare mark, och icke därpå, att samhällena såsom sådana
bereddes större nytta av fastighetsregistret än landskommunerna av jordregistret.
Anledning funnes alltså ej att uppgiva det från förbundets sida
tidigare uttalade önskemålet, att staten helt och hållet eller åtminstone
till liuvusaklig del övertoge utgifterna för fastighetregistreringen i berörda
samhällen. För den händelse detta önskemål ej skulle vinna beaktande,
syntes det i allt fall icke böra kunna komma ifråga, att samhällena
skulle bekosta den löpande registerföringen, när denna ej kunde bestridas
av förste lantmätare. Fullgjorde vederbörande förste lantmätare för vissa
samhällen denna uppgift utan ersättning, uppkomme tydligen eu orättvisa,
om andra samhällen, som till följd av omständigheter, vard ver de ej
rådde, fått särskild registerförare förordnad, skulle nödgas betala denne.
A idare måste det anses olämpligt att göra köpingarnas och municipalsamhällenas
rätt till statsbidrag beroende av huruvida fastighetsregister
såsom för stad där upplagts före 1918 års utgång. Omständigheter kunde

154

helt visst tillstöta, som förhindrade arbetets påbörjande eller slutförande
inom utsatt tid, utan att samhället kunde göras ansvarigt därför. Och
samhällen, som bildades så sent, att fastighetsregister omöjligen kunde
fullbordas före 1918, eller som tillkomme efter nämnda tidpunkt, skulle
med kommissionens förslag helt och hållet utestängas från allt bidrag, när
fastighetsregister skulle uppläggas för dem.

Beträffande städernas rätt till statsbidrag för fastighetsregistret inneliölle
dessutom förslaget en inskränkande bestämmelse, som syntes föga
motiverad. Dylikt bidrag skulle nämligen ej utgå för registrering av område,
som efter 1915 införlivats med vederbörande stad. Såsom skäl för
denna inskränkning anförde de sakkunnige huvudsakligen, att, sedan jordregistret
hunnit fullbordas, hade inkorporeringsområdet redan eu gång
undergått registrering på statens bekostnad, varför det ej vore lämpligt
att ånyo betunga statsverket med utgifter för likartat ändamål. Däremot
kunde invändas, att jordregistret icke torde hinna uppläggas för alla rikets
landskommuner före 1915 års utgång. T de fall, då jordregister ej funnes
för område, som inkorporerats, syntes därför icke under några förhållanden
anledning föreligga att ej medgiva statsbidrag för områdets inarbetande
i stadens fastighetsregister. Men även om området redovisats i jordregistret
för landet, så underginge därför det arbete, som erfordrades för
dess registrering enligt de för stad gällande grunderna, ingalunda en minskning,
som ens tillnärmelsevis motsvarade de kostnader, vilka statsbidraget
enligt förslaget avsåge att täcka. Ifrågavarande inskränkning i rätten till
statsbidrag syntes därför böra bortfalla.

Med anledning av vad svenska stadsförbundet sålunda anfört yttrade
chefen för justitiedepartementet, då han den 7 maj 191 5 anmälde kommissionens
förslag i statsrådet för nådigt beslut om inhämtande av lagrådets
yttrande över vissa delar av kommissionens förslag, följande:

»Kommissionen har angivit de av densamma gjorda kostnadsberäkningarna
såsom approximativa. Att beräkningarna så äro, beror på Hora
omständigheter. För flera samhällen saknas arealuppgifter, och beträffande
åtskilliga samhällen, för vilka sådana uppgifter förelegat, hava desamma
ansetts mindre tillförlitliga. Med avseende å dessa uppgifter förekommer
tillika, att man icke känt hur stor del av arealen utgjorts av
tomter och av andra fastigheter eller områden, ej heller antalet fastigheter.
Man har ock saknat kännedom om omfattningen och beskaffenheten
av det kartmaterial, som beträffande de olika samhällena vore att
tillgå. Av betydelse för kostnadsfrågan är ock graden av den oreda, som,

i;>r>

5 0 september
beträffande de

nu angivna hänseenden erhålla

‘‘j

l 1 upplyses, i ett stort
i tomter indelade områ -

fullt tillförlitlig utredning

efter vad i betänkandet den
antal städer råder isynnerhet
dena. För att i

skulle krävts ett arbete, i det närmaste av samma omfattning som uppsamlandet
av material för registret och detta materials bearbetande, eu
utredning, som naturligen ej lämpligen kunnat företagas. Som bekant
hava kostnaderna för uppläggandet av jordregister för rikets landsbvgd
visat sig betydligt överstiga vad härför beräknats, och kommissionen liar,
efter vad jag inhämtat, sökt draga lärdom av detta förhållande vid sina
beräkningar, flen av kommissionen beräknade summa för kostnaden för
det egentliga registreringsarbetet eller 516,000 kronor, kostnad för blanketter
till samma arbete oberäknad, lärer enligt kommissionens mening
snarare komma att visa sig för hög än för lag. Med avseende å berörda
belopp 516,000 kronor må anföras: Vid förarbetet för fastighetsregisters
åstadkommande skola dels anteckningar göras ur fastighetsboken,
dels från byggnadsnämnden införskaffas uppgifter om tomterna i samhället,
dels ur fastighetstaxeringslängderna hämtas uppgifter angående stadsägor,
dels göras förteckning över de i stadens vård befintliga kartor med tillhörande.
handlingar, dels införskaffas uppgifter a hos lantmäteristyrelsen och
i lantmäterikontoren förvarade kartor och handlingar, dels oek genom kanon
var,

rörelse

fastighet i

den där innehar kartor

staden eller förvärvat sådan fastighet utan

eller delningshandlingar rörande

t , att hava lagfarit sitt

fång, uppmanas att lämna uppgift därom. Sedan materialet sålunda hopsamlats,
skall detta ytterligare bearbetas och slutligen registreringen företagas.
Det dyrbaraste arbetet måste utgöra hopsamlandet och bearbetandet
av materialet och det billigare själva införingen i registret. För
arbetet måste säkerligen i flera fall tillfälliga arbetskrafter anlitas såväl
för magistraten, den som för fastighetsboken, byggnadsnämnden och
den tjänsteman, vilken innehar taxeringslängderna, som för stadsingenjörskontoret,
där sådant finnes; upprättande av förteckningar över hopsamlat
material in. in. måste ock draga kostnader. Härtill kommer ersättning
till förrättningsmannen, där såsom sådan förordnats person, som ej iir i
samhällets tjänst. I de flesta fall torde hopsamlat material utgöra
summariska avskrifter från befintliga längder och register, och för större

tidsåtgången för registreringen per

städer med

manga

fastigheter

torde

fastighetsenhet därför bliva mindre, men

i e

oväsentlig del torde denna även

föregås av arbetsamma efterforskningar. Vid det registeringsarbet*

som

utförts vid Stockholms stadsingenjörskontor för uppläggande av nva tomt -

156

böcker, liar man funnit, att (ten tid, som åtgår för hopsamlandet av material
och för registreringsarbetet m. in., i genomsnitt belöpt sig till eu
timme per registerenhet. Om man — såsom kommissionen efter vad
jag inhämtat gjort — för beräkning av antalet registerenheter utgår från
förhållandena i Stockholm med eu areal av cirka 10,000 hektar och ett
antal fastigheter av omkring 13,500 — inom Brännkyrka är jorddelningen
långt driven, och man kan icke gärna antaga att i genomsnitt fastigheterna
i andra samhällen i riket hava mindre areal än därstädes — skulle antalet
fastigheter för hela arealen av ifrågavarande samhällen utgöra omkring
250,000. Med antagande att man i genomsnitt i Sveriges städer och andra
samhällen måste betala ifrågavarande arbete med omkring 2 kronor per
timme, skulle kostnaderna för utförandet av själva registreringsarbetet uppgå
till omkring 500,000 kronor. Till detta belopp böra läggas kostnader
för kungörelser i tidningar samt för skrivmaterial och papper (dock ej
register blanketter), och torde dessa kostnader säkerligen ej överstiga

16,000 kronor. Xu är det ju sannolikt, att antalet fastigheter i förhållande
till arealen i övriga städer och samhällen i genomsnitt ej är så
stort som i Stockholm, ävensom att arbetet kan erhållas för lägre
kostnad än 2 kronor för timme, men dessa förhållanden äro ju endast
ägnade att stärka beräkningarna. Man vågar därför hoppas, att den beräknade
summan, 516,000 kronor, skall visa sig tillräcklig.

inkonstrueras. Sammanhängande områden kunna även vara delvis uppmätta
och mellan dessa delar liggande mindre partier vara i saknad av
karta; i sådana fall måste grundstommen göras med detalj komplettering
beträffande vissa områden och med senare ^konstruering av gränslinjer
efter det grundkartan uppgjorts. För stora delar av utstyekad mark torde
endast gränspunkterna för den ursprungliga egendomen eventuellt kunna
uppmätas och gränspunkterna för de avstyckade delarna få senare inkonstrueras
med ledning av ägostycknings- eller avsöndringskartor.

För den provisoriska karta över Brännkyrka, som Stockholms stad låter
uppgöra, kunna enligt uppgift nymätningskostnaderna beräknas till omkring

35.000 kronor, om hänsyn tages till allenast sådana nymätningar, som erfordras
för erhållande av eu dylik provisorisk karta (beträffande Brännkyrka
hava nymätningarna för att sedermera åstadkomma en slutgiltig exakt karta
inriktats efter en vidlyftigare plan). För den provisoriska kartan lärer nymätning
erfordras beträffande omkring 20 % av området. Denna provisoriska
karta skall innehålla åtskilligt mer än vad eu registerkarta enligt
förevarande förslag nödvändigtvis måste innehålla. Om sålunda en fullständig
mätning av 20 % av området (hela Brännkyrka innehåller omkring

7.000 hektar) eller c:a 1,400 hektar kostar 35,000 kronor, komma i ge nomsnitt

på varje hektar 25 kronor. Men då registerkartan i stort sett
endast skall innehålla fastighetsgränser, vägar och vattendrag, kan man
anse, att kompletteringsmätningen för att åstadkomma en dylik fullt väl
kan ske för halva priset. För hektar stadsägoområde torde sålunda för
registerkarteändamål en beräknad kostnad av 12 kronor vara fullt tillräcklig.
Då stadsägornas areal uti ifrågavarande samhällen torde utgöra
omkring 85 procent av deras hela areal, skulle, under antagande att man
måste nymäta omkring 20 % härav, ny mät ningen komma att omfatta
17 % av samhällenas hela areal. Men då även någon mindre kompletteringsmätning
av de tomtindelade områdena kan erfordras, har kommissionen
antagit, att 20 % av hela arealen kommer att ny mätas och beräknat

hela mätningskostnaden till i runt tal 450,000 kronor.

158

orienterar in dessa punkter oeb sedan fördelar kartmaterialet så att detaljkartorna
stämma ihop med varandra och samtidigt de å detalj kartorna
inorienterade triangelpunkter placeras i sina rätta lägen efter triangelpunkternas
koordinater. De stadskärnan omgivande områdena finnas på sätt redan
är nämnt vanligen redovisade å lantmäterikartor eller andra avstyckningskartor,
och höra dessa, transponerade där så erfordras i den använda skalan,
i så stor omfattning som möjligt komma till användning vid registerkartans
åstadkommande. Där triangelpunkter ej finnas och man ej vill påkosta upprättandet
av ett huvudtriangelnät för samhället, vilket emellertid lärer kunna
åstadkommas för eu ringa kostnad, kan man göra ett grafiskt stomniit, så att ej
alltför stora avvikelser och svårigheter yppa sig vid sammansättningen av alla
de olika kartorna till en karta. Inorienteringen av fixpunkterna å detaljkartorna
samt eventuella transponeringar av kartor ävensom konnekteringsarbetet
vid fördelandet av detalj kartornas fel vid gränserna samt registerkartans uppritande
m. m. kunna i genomsnitt beräknas låta sig göra efter ett pris av 2 kronor
för hektar, däri även in beräknad kostnaden för nödiir stommätnine. Ett
exempel härpå kan hämtas från kostnaderna för upprättandet av omnämnda
karta över brännkyrka. Kostnaderna för sammansättning av
färdigmätt kartmaterial med orienteringsmätningar ävensom för uppgörandet
av det för kartan nödiga antalet triangelpunkter kunna nämligen
för Brännkyrka beräknas uppgå till cirka 14,000 kronor, vilket för
Brännkyrkas areal av cirka 7,000 hektar utgör omkring 2 kronor för
hektar. För Göteborg är en provisorisk översiktskarta i skala 1 : 4,000*
redan upprättad, vilken verkställts i avbidan på en fullt exakt karta, grundad
på fullt genomförd triangelmätning. För denna provisoriska karta, som
ej är gjord med samma anspråk på noggrannhet som kartan för Brännkyrka,
har nyss berörda kostnad varit billigare och torde ej nämnvärt
hava överstigit 1 krona 50 öre för hektar. Då emellertid kartmaterialet
torde vara ganska bristfälligt i åtskilliga av Sveriges städer,
vilket även måste försvåra arbetet för sammansättningen av registerkartan,
har kommissionen antagit kostnaden för ifrågavarande arbete böra upptagas
till ett pris av i genomsnitt 2 kronor för hektar, eller för all jord,
varöver registerkarta skall upprättas, till omkring 372,000 kronor.

Jag har så utförligt som skett yttrat mig angående nu omförmälda
av kommissionen upptagna kostnadsposter för att framhålla, att desamma
grunda sig på erfarenhet från mätningar i Stockholm och Göteborg
samt med denna erfarenhet såsom utgångspunkt beräknats så högt, att

* Eätteligen l : 2,000.

någon större fara för att kostnaderna sedermera skola visa sig överstiga
de beräknade icke synes föreligga. Jag vill i detta sammanhang erinra
om att den post, som av kommissionen upptagits till 516,000 kronor, i
kommittébetänkandet den 30 september 1911 beräknats till allenast 180,000
kronor. Det av kommissionen föreslagna statsbidraget, högst 10 kronor
för hektar icke vattentäokt mark, synes mig därför fullt tillräckligt,
och att uppskjuta frågan om statsbidragets storlek tills större erfarenhet
vunnits angående registreringskostnaderna synes mig icke lämpligt, vadan
svenska stadsförbundets erinringar i nu ifrågavarande avseende enligt min
mening icke böra föranleda frångående av förslaget.

De stadsliknande samhällena pa landsbygden hava visserligen icke
att bekosta utgifterna för sitt rättsväsen, men de hava samma skyldighet
att låta upprätta kartor över stadsplaner, kvarter och tomter, som av
ålder ålegat städernas invånare. Under sådana förhållanden synes det
mig ej kunna ifrågasättas, att staten skall bekosta de för fastighetsregistrets
upprättande nödiga mätningar och åstadkommande av registerkartor.
Övriga kostnader för registret av beskaffenhet att enligt förslaget
skola gäldas av samhällena torde bliva jämförelsevis obetydliga
och samhällena gottgjorda genom det beräknade statsbidraget.»

Genom en den 31 december 1915 dagtecknad proposition, nr 6, före- Ärendets beslog
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, 1916 års riksdag att antaga vid propositionen riksdag.
fogade förslag till

l:o) lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa Proposition^.
andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande,

2:o) lag angående ändrad lydelse av 2 § 7:o) och 11 :o) i lagen den
26 maj 1909 om Ivungl. Maj:ts regeringsrätt,

3:o) lag om ändrad lydelse av 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan
den 9 november 1866 om skiftesverket i riket,

4:o) lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §g i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

5:o) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
avgäld från avsöndrad lägenhet,

6:o) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §£ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet,

160

Herr Zetter
strands motion
nr Öl.

7:o) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 31 augusti 1907 angående
stadsplan och tomtindelning,

8:o) lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad,

9:o) lag om ändring i vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
IS75 angående lagfart å fång till fast egendom,

10:o) lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan
rätt, samt

1 1 :o) lag om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom.

Vidare föreslog Kungl. Maj:t i punkten nr 28 under statsverkspropositiouens
andra huvudtitel samma års riksdag, att — under förutsättning
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra
samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande in. m.,
antoge lag i ämnet — till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen
till kostnaden för inrättande av fastighetsregister i huvudsaklig överensstämmelse
med 1914 års fastighetsregisterkommissions förslag och i enlighet
med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelades, på

extra stat bevilja ett reservationsanslag å ................. kronor 600,000,

och att härav för år 1917 anvisa ett belopp av ......... » 50,000,

med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel utanodna
vad av detta belopp kunde finnas erforderligt under år 1916.

Inom riksdagen väcktes i ärendet åtskilliga motioner.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 61, hemställde
herr Zetterstrand, att riksdagen, vid* bifall helt eller delvis av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning, måtte framhålla billigheten
därav, att statsbidrag till registreringen måtte lämnas jämväl beträffande
efter 1915 års utgång med stadssamhällen inkorporerade områdnn,
vilka icke före inkorporeringen undergått registrering på statens
bekostnad.

Till stöd härför anfördes:

Under punkt 28 i 2:dra huvudtiteln hade Kungl. Maj:t, under förutsättning,
att riksdagen antoge förslag till lag rörande fastighetsregister i
stad, föreslagit riksdagen att såsom kostnadsbidrag för inrättande av dylikt
register på extra stat bevilja ett reservationsanslag å 600,000 kronor.

Till en början ville motionären erinra, att han i en annan av honom

avgiven motion föreslagit viss begränsning av denna registrering, vilken
begränsning, om den antoges, möjligen kunde medföra någon reducering av
anslagsbeloppet.

Vidare Unge motionären, med avseende å de i kuugl. förslagets motivering
gjorda antydanden om huru ett blivande statsbidrag skulle mellan
de olika stadssamhällena fördelas, påpeka följande.

Till begränsning av statsverkets kostnader för registreringen hade
1914 års kommission (sid. 112) föreslagit, att bidrag av statsmedel
endast skulle utgå för område, som vid utgången av år 1915 hörde till
stadssamhälle.

Med avseende å detta förslag hade svenska stadsförbundet yttrat:

; Beträffande städernas rätt till statsbidrag för fastighetsregistret inuehölle
dessutom förslaget en inskränkande bestämmelse, som syntes föga
motiverad. Dylikt bidrag skulle nämligen ej utgå för registrering av område,
som efter är 1915 införlivats med vederbörande stad. Såsom skäl
för denna inskränkning anförde kommissionen huvudsakligen, att, sedan
jordregistret hunnit fullbordas, hade inkorporeringsområdet redan en gång
undergått registrering på statens bekostnad, varför det ej vore lämpligt
att ånyo betunga statsverket med utgifter för likartat ändamål. Däremot
kunde invändas, att jordregistret icke torde hinna uppläggas för alla rikets
landskommuner före 1915 års utgång. I de fall, då jordregister ej funnes
för område, som inkorporerats, syntes därför icke under några förhållanden
anledning föreligga att ej medgiva statsbidrag för områdets inarbetande
i stadens fastighetsregister. Men även om området redovisats i jordregistret
för landet, så underginge därför det arbete, som erfordrades för dess
registrering enligt de för stad gällande grunderna, ingalunda eu minskning,
som ens tillnärmelsevis motsvarade de kostnader, vilka statsbidraget enligt
förslaget avsåge att täcka. Ifrågavarande inskränkning i rätten till statsbidrag
syntes därför böra bortfalla.»

Lagrådet hade i avseende å samma sak anfört följande:

»För stad vore möjligheten att erhålla statsbidrag i förslaget begränsad
till att avse område, som vid utgången av år 1915 hörde till staden.
Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida icke, därest en dylik tidsbestämmelse
över huvud taget skulle bibehållas, billigheten fordrade, att
denna möjlighet utsträcktes till att omfatta jämväl område, rörande vilket
vid nämnda tid ansökan om inkorporering till Kungl. Maj:t ingivits, även
om beslutet därom först därefter trätt i tillämpning.»

162

Herr Zetter
strands motion
nr 98.

Av departementschefens uttalande ville det emellertid synas, som om
hänsyn ej tagits till dessa mot förslaget gjorda erinringar.

Till belysande av denna frågas innebörd ansåge sig motionären böra
nämna ett honom närliggande exempel.

Med Norrköpings stad hade Östra Eneby socken införlivats den 1
januari 1916, således en dag för sent för att komma i åtnjutande av statsbidraget.
Inkorporeringsfrågan hade då under åratal varit föremål för
myndigheternas prövning, och på grund av detta förhållande hade man vid
upprättande av jordregister i angränsande häradet förbigått nämnda socken.
Med tillämpning av departementschefens förslag skulle alltså Norrköpings
stad helt och hållet få bekosta denna sockens registrering. Samma förhållande
torde också uppstå på ett eller annat håll annorstädes i riket.

I eu annan motion, nr 98, i anledning av Kuugl. Maj:ts förevarande
proposition n:r 6, hemställde herr Zetterstrand, att de föreslagna lagbestämmelserna
om skyldighet för städer att bekosta fastighetsregisters uppläggande och
förande icke i andra fall, än då Kungl. Maj:t prövade särskilda omständigheter
därtill föranleda, finge medföra skyldighet för städerna att upprätta
fastighetsregister (tomtbok) med bihang för deras planlagda områden, och
till stöd härför anfördes:

Uppenbart vore det synnerligen önskvärt, att samma reda och ordning,
som man med jordregistret avsett att åstadkomma beträffande landsbygdens
jordförhållanden, också borde eftersträvas med avseende å städerna,
samt att man för sådant ändamål ej borde undandraga sig de kostnader och
besvär, som därav kunde föranledas. Men å andra sidan syntes man dock
böra tillse, att dessa kostnader och besvär ej gjordes större än för ändamålets
vinnande oundgängligen erfordrades.

Nu framginge emellertid av det för riksdagen framlagda, utav 1914 års
kommission utarbetade förslag till förordning angående fastighetsregister
för stad, att för varje stad skulle föras ett fastighetsregister, bestående av
tomtbok för tomterna och stadsägobolc för övriga fastigheter inom staden
med tillhörande tre bihangsförteckningar.

Frågan bleve då, huruvida hela denna bokföring kunde vara av behovet
påkallad eller ens önskvärd.

För sin del trodde motionären det ej, och hade han vunnit stöd för
denna sin uppfattning dels genom samtal med representanter för andra
stadssamhällen och dels även efter vad det förefölle honom av den i ärendet
förebragta utredning.

I det stora flertalet städer, i synnerhet de största och de medelstora,

103

förhölle det sig sannolikt så, att de nuvarande fastighetsböckerna jämte
befintliga stadskartor oeli tomtkartor vore så förda och upprättade, att de
i vad avsåges städernas planlagda områden fullt motsvarade de krav, man på
desamma kunde ställa, och vore det därför motionärens övertygelse, att det
kostbara och besvärliga arbetet med upprättande och förande av tomtbok
i regeln ej kunde vara av behovet påkallat.

Samma torde även vara förhållandet med förteckningen (bihang c), i
vad densamma avsåge gator, torg och inom planlagda området befintliga
allmänna platser.

Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen, att i vissa städer
fastighetsbokföringen eller kartväsendet i dessa delar ej vore nöjaktigt ordnad,
torde det böra tilläggas Kungl. Maj:t makt att beträffande dessa städer
föreskriva upprättande av fastighetsregister jämväl beträffande det planlagda
området.

Yad åter anginge städernas icke planlagda områden, borde väl däremot
förhållandena vara sådana, att fastighetsböckerna rörande desamma
icke i regeln lämnade noggrannare utan snarare mindre noggranna upplysningar,
än lagfartsböcker och kartor i motsvarande delar lämnade beträffande
landsbygden. Att upprättande av stadsägobok med till densamma
hänförliga bihang åtminstone i allmänhet vore av behovet påkallat, syntes
därför uppenbart.

Herr Kant yrkade i motionen nr 221, Herr Kanta

att i 24 § av förslaget till lag med vissa bestämmelser angående av- motion nr 921.
styckning och sammanläggning av jordområden i stad orden »Om ansökning,
som i detta kapitel sägs, så ock om rättens beslut däröver skall anteckning
göras i lagfartsprotokollet», måtte utgå, samt

att riksdagen i stället ville för sin del besluta, att 1 § i kungl. förordningen
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och
andra ärenden den 16 juni 1875 skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»Över följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen:
ett över lagfarter med fång av fast egendom samt ärenden rörande
tomtregleringar; ett över inteckningar i fast egendom; ett över inskrivningar»
etc. till slut.

Till stöd härför åberopade motionären följande:

I 9 § av lagen angående förändring av tomts område den 26 maj
1899 funnes, jämte andra föreskrifter, intaget följande stadgande: »Om

ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut däröver skall
anteckning göras i lagfartsprotokollet».

164

Yicl föredragning hos Kungl. Maj:t i högsta domstolen av förslaget
till sagda lag hade, beträffande berörda stadgande, ett av de därvid tjänstgörande
justitieråden anfört, att han för sin del ansåge lämpligast, att handläggningen
av ärenden rörande tomtjämkning i sin helhet upptoges i lagfartsprotokollet
och icke alls i domboken. Någon ändring i lagförslaget
hade dock ej företagits i no förevarande hänseende.

Vid tillämpning av ifrågavarande lagstadgande hade emellertid ett stort
antal av våra stadsdomstolar ansett sig oförhindrade att tolka detsamma
så, att ärenden angående tomtregleringar i deras helhet upptagits i lagfartsprotokollet,
vilket dock icke kunde anses riktigt med hänsikt till stadgandets
ordalydelse jämfört med kungl. förordningen angående särskilda protokoll
över lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875.
Ett sådant förfarande måste emellertid av flera skäl anses mera praktiskt
än det i lagen förutsatta förfarandet att först upptaga ärendet i domboken
och sedan göra anteckning därom i lagfartsprotokollet. Man tanke sig
exempelvis det ingalunda ovanliga förhållandet, att en rådman hade till
tjänsteåliggande att upprätta domboken i civila mål och ärenden, en annan
att föra lagfarts- och inteckningsprotokollen. För var och eu, som hade
någon kännedom om dylika frågors behandling, måste det då stå klart,
att det vore lämpligast att låta den rådman, som hade fastighetsböckerna
samt lagfarts- och inteckningsprotokollen under sitt förvar, uppsätta protokollet
i tomtregleringsärenden, då, även om äganderätts- och gravationsbevis
företetts, kompletterande upplysningar angående äganderätts- och inteckningsförhållandena
rörande de ifrågavarande fastigheterna därvid ofta behövde
hämtas ur nämnda protokoll och böcker. Tänkas kunde ock, att
civilrådmannen, sedan han protokollfört och till vederbörande part expedierat
ärendet, förbisåge att delgiva lagfartsrådmannen det av honom förda
protokollet, varav följde, att anteckning om tomtregleringen ej komme att
inflyta i fastighetsbokeu. Att lagfartsrådmannen, om ärendet av honom
införts i lagfartsprotokollet, skulle kunna förbise att göra anteckning därom
i fastighetsboken, måste däremot anses uteslutet. För övrigt torde det
vara svårt att förstå, vartill en sådan omgång, som ett och samma ärendes
upptagande i två hos samma domstol förda protokoll, skulle tjäna.
Men vore man av den meningen, att det vore tillräckligt att upptaga
ärendet i ett protokoll, måste därav följa, att ärendet infördes, icke i domboken,
utan i lagfartsprotokollet, vilket protokoll utgjorde underlaget för
fastighetsböckern a.

Nu ifrågavarande lagstadgande återfunnes emellertid så gott som orda -

1(55

grant i 24 ^ av förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning
och sammanläggning av jordområden i stad, vilket lagförslag med
lvungl. Maj:ts nådiga proposition ur 6 till riksdagen överlämnats.

T eu annan motion, nr 222, hemställde herr Kant, att det föreliggande Herr Kants
förslaget till lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer ochmofionnr2:-''--vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande*
icke måtte av riksdagen bifallas.

Som motivering anfördes följande:

Vid första påseendet torde tillkomsten av detta lagförslag för de Hosta
framstå såsom eu given konsekvens därav, att lagbestämmelser angående
uppläggande och förande av jordregister för landsbygden förut utfärdats.

Vid närmare granskning av bestämmelserna i kungl. förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 samt de fastighetsböcker,
som på grund av stadgandet i 18 § av sagda kungl. förordning
fördes vid underdomstolarna i riket, torde emellertid otvetydigt framgå, att
samma skäl för uppläggande och förande av fastighetsregister för stad ej
förefunnes som för uppläggande och förande av dylikt register för landsbygden.
Under det motsvarande bestämmelser för landet saknades, ålåge
det nämligen, jämlikt 9 § i nämnda kungl. förordning, den, som sökte
lagfart å gård eller tomt i stad, att visa, i vilket kvarter och vid vilka
gator tomten vore belägen, samt tomtens ytinnehåll och längden av dess
särskilda sidor, och enligt 14 § i kungl. kungörelsen, huru lagfarts- och
inteckningsböeker skola inrättas och föras, den 14 september 1875, skulle
i första spalten av fastighetsbok för stad införas tomts ytinnehåll, dess
natur av fri eller ofri, gata eller plats, invid vilken fastigheten vore belägen,
dess sidors längd, areal av annan jord, som därmed vore förenad,
beskaffenhet och storlek av jordlägenhet, som ej vore till tomt indelad,
samt förändringar i fastighets område.

Då under de 40 år, som förflutit, sedan nu åberopade lagbestämmelser
trätt i gällande kraft, de allra flesta inom städernas planlagda områden
belägna tomter åtminstone någon gång varit föremål för lagfart, samt därvid
med ledning av bilagda, av vederbörande myndighet upprättade kartor
och beskrivningar, anteckningar i fastighetsböckerna gjorts om fastigheternas
natur, ytinnehåll och gränser, hade enligt motionärens förmenande,
härigenom för städerna uppkommit ett fastighetsregister, lika gott som det,
om vars uppläggande och förande framställning nu gjorts.

I likhet med vad herr Zetterstrand i sin motion nr 98 uttalat, ansåge
motionären därför uppläggandet och förandet av fastighetsregister, i

Herrar Holm(lahls
och
CkristiernS071S
motion
nr 224.

vad städernas planlagda områden beträffade, icke vara av behovet påkallat.

Men även vad städernas icke planlagda områden anginge, torde man
icke utan vidare kunna fastslå, att de vid rådhusrätterna förda fastighetsböckerna
ej lämnade tillräckligt noggranna upplysningar rörande de å sådana
områden belägna fastigheterna.

Rådhusrätterna torde nämligen jämväl vid ansökningar om lagfart å
dylika fastigheter redan nu i stor utsträckning fordra, att av vederbörande
myndighet upprättad karta med beskrivning företeddes. Att domstolarna
därtill ägde rättighet, oaktat uttrycklig lagbestämmelse härom ej förefunnes,
framginge tydligt av Ivungl. Maj:ts den 5 november 1914 meddelade
utslag i ett dylikt ärende, vilket funnes refererat å sid. 1 (>6 o. ff. i 1914
års kommissions betänkande angående fastighetsregister in. in., och torde
det kunna antagas, att efter kännedom om detta prejudikat berörda förfarande
komme att av stadsdomstolarna allmänt tillämpas. På grund härav,
och sedan i förevarande avseende nu gällande lagbestämmelser kompletterats
med de föreslagna nya lagbestämmelserna om avstyckning av område, som
ej inginge i tomtindelning, samt därav föranledda ändringar i 6 § av kungl.
förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875,
torde städernas fastighetsböcker inom en icke allt för avlägsen framtid
komma att, även utan särskild lagstiftning i ämnet, bilda ett fullt tillfredsställande
fastighetsregister, jämväl vad anginge fastigheter utom stadens
planlagda område.

Härmed ansåge sig motionären hava uppvisat, att nöjaktig reda och
ordning i fastighetsbokföringen för städerna i stor utsträckning redan vunnits
samt, i de hänseenden detta ännu ej skett, lätteligen kunde vinnas
utan särskilda kostnader för staten och kommunerna. Vid sådant förhållande
och då, enligt vad den kungl. propositionen utvisade, kostnaderna
för fastighetsregistrens uppläggande skulle komma att medföra högst avsevärda
utgifter, vilka, enligt motionärens förmenande, icke stode i rimligt
förhållande till de resultat, som därmed kunde vinnas, samt kostnadsberäkningarna
för övrigt vilade på så osäkra grunder, att kostnadsfrågan i
dess helhet svårligen läte sig tillförlitligen bedömas, hade motionären för
sin del funnit sig icke kunna biträda det nu ifrågavarande lagförslaget.

Aven herrar Ilolmdahl och Christiernson yrkade i eu motion, nr 224,
att lagförslaget under l:o) i kungl. propositionen nr 6 måtte av riksdagen
avslås, och anförde motionärerna såsom motiv för detta yrkande bland
annat följande:

Det föreslagna stadsfastighetsregistret utgjorde ett led i den modernisering
av lagfarts- oeh intecknings väsendet, som ifrågasatts i lagberedningens
ar 1 DO7 framlagda förslag till lag om inskrivning av rätt till fast egendom.
1 underdånig skrivelse den 31 december 1907 hade lagberedningen
framhållit, att ett underlag motsvarande det för landet föreslagna erfordrades
för fastighetsbokföringen i städerna; och hade i anledning härav Kungl.
Maj:t den 15 maj 1908 beslutat att åt särskilda kommitterade -— fastighetsregisterkommittén
— uppdraga att dels utarbeta förslag till föreskrifter
angående registerföring av fastigheter i stad, dels ock utreda, i vilken omfattning
dessa föreskrifter borde vinna tillämpning jämväl å sådana orter
på landsbygden, för vilka funnes tomtindelning såsom för stad.

Det betänkande, som av kommitterade avgivits den 30 september
1911, hade emellertid, av skäl, som torde vara kända och därför ej här
behövde upprepas, mötts av ett så gott som enhälligt motstånd från stadssamhällenas
sida. Ärendet hade därför måst undanskjutas i avvaktan på
förslagets omarbetning. Uppgiften hade anförtrotts åt nya sakkunniga,
1914 års fastighetsregisterkommission. Så vitt framställningarna till riksdagen
gåve vid handen, vore det denna kommissions förslag med en eller
annan jämkning, som Kungl. Maj:t aktade genomföra, om riksdagen beviljade
erforderliga medel och godkände de få partier i det invecklade författningskomplexet,
som ansåges äga karaktär av lag.

Gärna skulle medgivas, att kommissionen i stor utsträckning tagit
hänsyn till de erinringar och önskemål, som stadssamhällena och deras
sammanslutning, svenska stadsförbundet, framställt i anledning av det föregående
förslaget. Men på några viktiga punkter hade kommissionen allt
för nära anslutit sig till grundtankarna i det verk, den haft att omarbeta,
för att resultatet skulle kunna betraktas som tillfredsställande ur deras
synpunkt, som närmast berördes av ärendet. Till närmare utveckling av
denna uppfattning tilläte sig motionärerna åberopa det i propositionen delvis
refererade yttrande, som svenska stadsförbundet avgivit i ämnet.

Förbundets anmärkningar mot själva registerförslaget grupperades
däri kring tre spörsmål, nämligen om registrets användbarhet jämväl för
kommunala ändamål, om arbetets organisation samt om kostnadernas beräkning
och fördelning mellan staten och respektive samhällen.

»Vad den förstnämnda frågan angår», hette det i yttrandet, »hava
de sakkunnige tillgodosett önskemålen om större utrymme i fastighetsregistret
för anteckningar om särskilda byggnadsbestämmelser enligt 3 §
stadsplanelagen, ävensom vidtagit åtskilliga förbättringar i vissa andra

1G8

mindre väsentliga avseenden men däremot ställt sig avvisande gentemot de
ännu betydelsefullare kraven på sådana anordningar, att registret jämte
registerkartan kunde lämna en fullständig och lättfattlig redovisning för
varje stads och därmed jämförligt samhälles ägovälde med hänsyn ej blott
till den rättsliga, utan även till den för kommunalförvaltningen överhuvud
och byggnadsväsendet i synnerhet viktiga administrativa indelningen enligt
stadsplan och tomtindelning. Såsom vid frågans föregående behandling
från förbundets sida framhölls, erfordrades härför dels att stadsplanegränsen
bleve bestämmande för registrets uppdelning i tomtbok oeh stadsägobok
(jordebok), så att hela det planlagda området, oberoende av huruvida
tomtindelning överallt skett eller ej, upptoges i tomtboken, medan det
icke planlagda området registrerades i stadsägoboken, dels ock att den
administrativa tomtindelningen, så långt ske kunde, lades till grund för
tomtboken. Att uppfylla den förstnämnda av dessa fordringar innebure
icke några mera betydande svårigheter. Därför behövdes blott, att den i
fastställda kvarter belägna men ej tomtindelade marken i tomtboken uppfördes
under bestående äganderättsenheter samt att jämväl gator, torg o. d.
redovisades i tomtboken i stället för uti särskilt bihang till densamma, allt
anordningar, som snarare skulle förenkla än komplicera registerarbetet.
Däremot kunde det ej förbises, att den administrativa indelningen med
hänsyn till registrets egentliga ändamål ej utan vidare erbjöde en tillfredsställande
grundval för tomtboken». »Tvivelsutan», yttrade förbundet vidare,
»skulle det emellertid vid eu förnyad utredning visa sig, att den rättsliga
indelningen genom vissa jämförelsevis lätt verkställda anteckningar och ett
lämpligt hänvisningssystem i tomtboken kunde inordnas under den administrativa,
utan att härigenom registrets användbarhet såsom underlag för
fastighetsboken behövde äventyras. Såsom redan påpekats, skulle givetvis
den stadsplanelagda men ej tomtindelade marken i tomtboken redovisas
efter rättslig indelning. Beträffande mark inom tomtindelat område sammanfölle
i själva verket oftast den rättsliga och administrativa indelningen.
Där detta undantagsvis ej ägde rum, vore det vanligen en jämförelsevis
kort tidsfråga, när de båda indelningarna komme att överensstämma med
varandra.

De sakkunnige hava icke förebragt några vägande skäl, varför dessa
vid kritiken över 1911 års förslag framförda önskemål, genom vilkas förverkligande
registret skulle komma att utgöra ej blott ett ändamålsenligt
underlag för fastighetsboken utan även en för kommunalförvaltningen
användbar fastighetsurkund, nu lämnats obeaktade. Under sådana förhål -

landen synes anledning ej föreligga från stadssamhällenas sida att frångå
desamma.

I varje fall kan det med fog ifrågasättas, huruvida ej genom eu enkel
åtgärd tomtbokens värde för såväl kommunala behov som för enskilda personer
kunde väsentligt ökas redan därigenom att den föreslagna avdelningen
A., som avser kvarteret såsom enhet och redogör för de vid detsamma
fastade byggnadsbestämmelsema, omedelbart upplägges för alla befintliga
eller nytillkommande kvarter, oavsett om anledning enligt förslaget
föreligger att upptaga någon av de särskilda tomterna i tomtboken. På
detta sätt erhölles åtminstone en fullständig överblick över det stadsplanelagda
områdets uppdelning i kvarter och de viktigaste inskränkningarna i
kvartersmarkens utnyttjande.»

Med avseende å den andra frågan — fastighetsregisterarbetets
organisation — anfördes:

»Dualismen mellan de egentliga registergöromålen och kartarbetet synes
föga motiverad utan fastmer förenad med betydande olägenheter. Enligt
förslaget åligger upprättandet av registerkartan en tjänsteman, registrets
uppläggande och förande en annan. Visserligen förefinnes icke något
hinder att förena båda uppdragen i samma hand, men varje anvisning i
sådant syfte saknas. Detta måste betecknas såsom eu brist. Ingående
kännedom om stadens markförhållanden i förening med erfarenhet i ägomätning
torde vara hart när oeftergivliga villkor såväl för själva registrets
uppläggande och förande som för arbetet med registerkartan. Båda dessa
förutsättningar äro säkerligen i regeln för handen hos vederbörande stadsingenjörer
eller motsvarande tjänstemän. Säkerhet borde då ock finnas för
att dessa tjänstemän bliva förordnade såväl till registerförare som till förrättningsmän
i avseende å registerkartan, därest vederbörande stad så önskar
och de motsvara vissa bestämda kompetensanspråk. Om stadsingenjörernas
självskrivenhet såsom registerförare och förrättningsmän för registerkartan
med nu antydda inskränkningar fastslås, vinnes ock den fördelen,
att blott undantagsvis behov av särskilt tekniskt biträde åt registerföraren
lärer inträda.

Skall åter, såsom de sakkunniges förslag förutsätter, Konungens befallningshavandes
prövning av städernas förslag angående befattningshavare
vara fullkomligt obunden av fasta regler och endast ske efter de lämplighetssynpunkter,
som prövningsmyndigheten själv finner skäligt anlägga, är
det fara värt, att tjänstetillsättningen kan komma att grundas på tillfälligheter
eller godtycke till men för arbetsresultatet och för städerna, vilka i

170

varje fall få vidkännas utgifterna. Med avseende å förrättningsmännen för
registerkartan är faran härför så mycket större, som ju länsstyrelserna i
allmänhet näppeligen kunna bedöma, huruvida eu person besitter den erforderliga
kompetensen, utan torde vara hänvisade att bygga sina omdömen
därutinnan på andras utsagor. I betraktande av lantmäteristyrelsens tilltänkta
uppgift såsom central uppsiktsmyndighet lär det då kunna antagas,
att nämnda styrelses eller dess underlydandes direktiv bliva utslagsgivande
för Konungens befallningshavandes avgörande av tillsättningsfrågorna, helst
som vederbörande förste lantmätare i förhållande till Konungens befallningsliavande
instruktionsmässigt intager ställningen av rådgivare i hithörande
angelägenheter. Att följden härav måste bliva en viss benägenhet till gynnande
av lånt mätarekåren på stadsingenjörernas bekostnad torde icke kunna
förnekas. Ur ekonomisk synpunkt kan detta givetvis medföra olägenheter
för städerna, då deras egna tjänstemän säkerligen i allmänhet äro i stånd
att utföra arbetet billigare än utifrån tillkallade. Jämväl med hänsyn till
det syfte, man vill nå genom en ordnad fastighetsregistrering, torde det
få anses oklokt att öppna möjligheter för de med städernas förhållanden
särskilt förtrogna tjänstemännens undanskjutande vid ifrågavarande arheten.

Av här utvecklade uppfattning följer även, att stadssamhällena måste
ställa sig synnerligen betänksamma mot förslaget att uppdraga den centrala
ledningen av fastighetsregisterarbetet åt lantmäteristyrelsen. Städernas
mätnings- och markredovisningsväsen har hittills ej legat under lantmäteristyrelsens
inseende, och några skäl att frångå denna grundsats synas
icke förefinnas. Tvärtom tala häremot flera omständigheter, av vilka några
i det föregående påpekats. Ytterligare må mot eu sådan anordning erinras,
att jordregister arbetets planläggniug och ledning, som ålegat lantmäteristyrelsen,
icke varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för styrelsens
lämplighet att handhava motsvarande, på samma gång mera komplicerade
och för styrelsen mera främmande uppgift beträffande städerna,
samt framför allt, att den uppgift, det här gäller, är sådan, att den under
jämförelsevis kort tid kräver avsevärt arbete men därefter nära nog sköter
sig själv. Det kan knappast vara riktigt att pålägga ett redan arbetstyngt
ordinarie ämbetsverk ett så omfattande, men tillfälligt arbete. Härigenom
torde nämligen framtvingas inrättandet av nya tjänster, som sedermera
ej motsvara något behov, men vilkas indragning säkerligen ej så
lätt låter sig genomföras.

Med hänsyn till verksamhetens art och i övrigt föreliggande förhållanden
synes den bästa lösningen vara, att ledningen lägges i händerna

171

på eu för ändamålet utsedd tillfällig kommission med speciell sakkunskap
i de olika frågor, som här komma i beaktande. Denna sakkunniga
centralmyndighet borde jämväl övertaga de reellt betydelsefulla åligganden,
som nu tänkts hänskjuta™ till Konungens befallningshavaude, samt
överhuvud erhålla så vidsträckt men pa samma gång tydligt angiven befogenhet,
att den verkligen bleve i stånd att fylla sin ställning såsom den
drivande och ledande kraften i arbetet. Sedan fastighetsregistret väl blivit
upplagt, vore kommissionen givetvis överflödig. I den män eu övervakande
myndighet därefter erfordras för de löpande arbetena, torde det ej
möta några svårigheter att förena denna sannolikt föga krävande post med
annan befattning inom närstående förvaltningsområde.»

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 7 maj 1915 hade vederbörande
departementschef utan närmare motivering förklarat, att stadsförbundets
erinringar i nu berörda två punkter enligt hans mening icke
borde föranleda ändring i kommissionens förslag. Därest riksdagen i äskad
form och utsträckning lämnade sin medverkan till registerverkets finansiering,
torde det därför få anses uteslutet, att de av stadsintressets målsmän
sålunda hävdade önskemålen vunne beaktande vid det slutliga administrativa
reglerandet av denna angelägenhet. Dessa önskemål syntes motionärerna
dock träffa ett par av frågans allra viktigaste sidor och tillika
vara så väl grundade, att deras tillgodoseende borde utgöra förutsättningen
för stadssamhällenas och statskassans betungande med de avsevärda kostnader,
som fastighetsregistret skulle medföra. I alldeles särskild grad gällde
detta önskemålen beträffande registerarbetets centrala planläggning
och ledning. De nedslående erfarenheterna från jordregistret, vilka
läge alltför nära i tiden och dragit med sig allt för ovälkomna ekonomiska
konsekvenser för att nu vara förgätna — sammanställda med övriga av
stadsförbundet anförda omständigheter — underströke enligt motionärernas
mening starkt nödvändigheten av att ledningen lades hos eu för uppgiften
speciellt tillsatt myndighet: eu tillfällig kommission, så sammansatt och utrustad,
att den erbjöde betryggande garantier för det komplicerade och
kostsamma företagets planmässiga, sakkunniga och mest ekonomiska genomförande
inom avsedd tid. De kontrollutgifter, c:a 5,000 kronor årligen
under tre år, varmed Kungl. Maj:t liksom 1914 års kommission räknat,
da lantmäteristyrelsen gjordes till tillsynsmyndighet, kunde vid första påseendet
förefalla låga. Men i själva verket torde anordningen blott bilda
inkörsporten för en betydande utvidgning av lantmäteristyrelsens organisation,
varigenom permanenta kostnadsökningar av ansenlig storlek skulle på -

172

liiggas staten. Vid lantmäteristyrelsens behandling av 191L års kommitéförslag
hade av en bland dess ledamöter, byråchefen Hamrin, uttalats, att
inrättande av eu ny lantmäteriteknisk byrå inom ämbetsverket vore ett
oeftergivligt villkor för styrelsens övertagande av fastighetsregisterarbetets
ledning. Sedermera hade styrelsen själv i samband med ett den 30 april
1913 avgivet förslag till allmän mätningsförordning m. m. förklarat en
dylik utvidgning behövlig, särskilt med hänsyn till att städernas mätningsväsen
borde ställas under styrelsens uppsikt och kontroll. Om nu den
uppgift, som här närmast vore i fråga, anförtroddes åt lantmäteristyrelsen,
vore det uppenbart, att detta skulle verka i hög grad stimulerande på de
tidigare, blott mera tveksamt framförda omorganisationsplanerna. Och med
all rätt. Ty även under iakttagande av 1914 års kommissions förenklingar
av det tidigare förslaget ställde arbetet, därest det skulle bedrivas
med erforderlig skicklighet och kraft, stora anspråk på den myndighet,
som hade att utöva högsta ledningen, anspråk, vilka icke inom ramen för
lantmäteristyrelsens nuvarande organisation torde kunna tillgodoses genom
den personalförstärkning, vartill ett årligt belopp av 5,000 kronor försloge.

Härtill komme, att man i och med fastighetsregistergöromålens inordnande
under lantmäterimyndigheterna tagit det första steget till uppgivande
av städernas naturliga särställning i mätningstekniskt och mätningsorganisatoriskt
hänseende. Städerna, vilkas sunda och kraftiga utveckling så
intimt sammanhängde med ändamålsenliga, smidiga och snabba former för
markens uppdelning till bebyggande, skulle på detta sätt tvingas in i ett
för dem främmande, stelt, omständligt och byråkratiskt system, utan att
i gengäld tillföras någon påvisbar vinst. Staten skulle å sin sida icke
undgå betydande ekonomiska uppoffringar.

Stadsförbundets tredje huvudanmärkning — rörande kommissionens
kostnadsberäkningar och det föreslagna sättet för bördornas fördelning
mellan staten och vederbörande samhällen — hade i första
hand gått ut på att uppvisa, hurusom fastare beräkningsgrunder i fråga
om registerarbetets kostnader för närvarande saknades, och att de gjorda
kalkylerna under sådana förhållanden i själva verket blott utgjorde förmodanden,
om vilkas värde man ingenting kände. För att vinna säkrare
utgångspunkter för sakens bedömande och slippa ett upprepande av de
enorma felräkningar, som på sin tid kännetecknade jordregistret, hade
yrkats, att fastighetsregistret först på försök skulle uppläggas för några
typiska stadssamhällen eller delar av sådana. En dylik försökstillämpning

betonades vara så mycket nödvändigare, som staten tänktes bidraga till
arbetet med ett på förhand fixerat belopp, vadan alla oberäknade kostnadsökningar
skulle falla på samhällena. Därigenom kunde det i verkligheten
lätt inträffa, att de ekonomiska förutsättningarna, från vilka lagstiftningen
utgått, högst väsentligt förskötes till dessa samhällens nackdel. Blott på
grundvalen av exaktare, erfarenhetsmässigt vunnet material vore det följaktligen
möjligt att mellan staten och de berörda kommunerna avväga
bördorna på ett skäligt och rättvist sätt.

Gentemot denna ståndpunkt, som syntes vila på mycket goda skid,
hade departementschefen hävdat, att kommissionen i sina kostnadsöverslag
hållit sig tillräckligt högt för att man icke skulle behöva riskera några
oangenäma överraskningar vid förslagets praktiska genomförande. I ekonomiskt
hänseende byggde detta nämligen enligt departementschefens förklaring
på de erfarenheter, som vunnits under senare årens mätnings- och
markredovisningsarbeten i Stockholm och Göteborg, och de siffror, som
med ledning härav erhållits, hade avrundats uppåt så mycket, att marginalen
torde rymma i andra samhällen eventuellt tillstötande fördyrande
faktorer.

Härtill finge först erinras, att, såsom departementschefen på annat ställe
framhållit, icke blott den areal, som skulle undergå registrering, utan även
graden av oreda, som kunde vara rådande i skilda samhällen, vore avgörande
för kostnadsfrågan. Underligt vore, om icke rikets två största städer med
deras från gammalt synnerligen väl rustade mätningsinstitutioner och domstolar
skulle ha ett betydande försteg framför flertalet övriga samhällen
med avseende å klarhet och överskådlighet i fastighetsredovisningen. Med
fullkomlig visshet kunde detta antagas vara förhållandet. Och denna överlägsenhet
torde icke — i varje fall ej så undantagslöst, som departementschefen
syntes förmoda — neutraliseras av eu längre driven fastighetsdelning.
Tvärtom torde det knappast erbjuda några svårigheter att finna exempel
på medelstora och mindre städer med trånga områden, små tomter
samt hart när i oändlighet sönderskiftade stadsägor, där registerenheternas
antal per ytenhet vore större än i Stockholm och Göteborg. Till berörda
kategori hörde ofta just de städer, som på grund av bristande ekonomisk
styrka eller andra ogynnsamma omständigheter icke haft tillfälle att nedlägga
någon egentlig omsorg på fastighetsförhållandenas utredning eller ens
på att systematiskt samla och bearbeta de kartor och övriga urkunder, som
dock under tidens lopp för olika ändamål upprättats. Att dessa städers
kostnader för registret måste bliva högst avsevärt större än Stockholms och

174

Göteborgs förefölle uppenbart, liksom ock, att den beräknade utjämningsmarginalen
icke vore så bred, att den lämnade rum för annat än relativt
obetydliga färsk] utningar.

Av det nu anförda torde framgå, att yrkandet på registerförordningens
försöksvisa tillämpning å ett mindre antal orter, innan den ekonomiska
sidan av saken slutligt reglerades, icke förlorat berättigande genom departementschefens
uttalanden. Ja, det kunde t. o. in. starkt ifrågasättas, huruvida
icke, för bedömandet av de ekonomiska bördor, fastighetsregistrets
uppläggande komme att medföra för städerna, en utredning i sådant avseende
på grundvalen av kommissionens förslag borde verkställas för varje
särskilt samhälle.

Vad anginge jurisdiktionslösa städer samt köpingar och municipalsamhällen,
framhölle stadsförbundet i sitt åberopade yttrande, att ifrågavarande
samhällsbildningar rimligtvis icke borde belastas med några som helst
kostnader för fastighetsregistret. Dess uppläggande vore helt och hållet
motiverat av lagfarts- och inteckningsväsendets reformering — såsom övriga
grenar av rättsväsendet en staten allena åvilande angelägenhet utom
i de egentliga städerna, vilka av gammalt haft att ekonomiskt svara för
rättsskipningen i första instans. Lika litet som de rena landskommunerna
behof! bidraga till jordregistret, lika litet borde alltså dylikt bidrag avfordras
de med landsbygden judiciellt jämnställda stadssamhällena.

Icke heller denna erinran hade vunnit Kungl. Maj:ts beaktande. Den
bemöttes av departementschefen med hänvisning till, att de stadsliknande
samhällena å landsbygden visserligen icke behövde bekosta sitt rättsväsen
men däremot vore underkastade samma skyldighet, som ålåge städernas
invånare, att låta upprätta kartor över stadsplanen, kvarter och tomter.
Att av denna skyldighet, som grundade sig på byggnadsstadgans föreskrifter
rörande städernas och de stadsliknande samhällenas ändamålsenliga bebyggande,
draga den slutsatsen, att dessa sistnämnda samhällen skulle vara
pliktiga att bekosta jämväl fastighetsregistret, syntes vara något förhastat.
Fastighetsregistrets uppläggande hade, såsom departementschefen tydligt
framhållit, ansetts nödvändigt såsom underlag för den ifrågasatta nya fastighetsbokföringen
— sålunda för ett rent rättsligt ändamål. Då, såsom
svenska stadsförbundet framhållit, dessa samhällsbildningar intoge samma
ställning i avseende på domstolsväsendet som den egentliga landsbygden
och då rättsskipningen följaktligen där uteslutande vore en statens angelägenhet,
syntes alla skäl tala för att dessa stadsliknande samhällen i fråga om
kostnaderna för fastighetsregistret likställdes med landsbygden.

IT.'')

Vid bedömande av landsbygdssamhällenas ställning i förevarande avseende
borde dessutom icke förbises den av lagrådet starkt betonade synpunkten,
att dessa samhällens ekonomiska bärkraft i regeln vore synnerligen
ringa. Detta gällde framför allt municipalshamällena, som både att dels fylla
sina egna, ofta rätt omfattande specialuppgifter och dels i full utsträckning
deltaga i vederbörande landskommuns och vägtull]ningsdistrikts alla pålagor.

Det måste därför anses vara mindre välbetänkt att vältra över kostnaderna
för ett så utpräglat statsändamål som fastighetsregistreringen på kommunala
organisationer av denna svaga och lösliga typ.

I detta sammanhang ville motionärerna framhålla, att de jämväl biträdde
stadsförbundets erinringar i de av departementschefen ej särskilt bemötta
delar, som anginge statsbidrag för registrering av såväl senare än 1915
inkorporerade områden som efter 1919 nybildade samhällen, försåvitt dessa
sistnämnda ej fullständigt befriades från utgifter för ändamålet.

Slutligen hemställde herrar Holmdahl och Christiernson i motionen nr Herrar Holm
223 att jämväl lagförslaget under 8:o) av kungl. propositionen nr G måtte ''la.,ds och
av riksdagen avslas. till stod kartor anfördes: motion nr223.

Jämväl rörande denna del av den ifrågasatta nya lagstiftningen hade
från städernas sida betydelsefulla önskemål uttalats, utan att dessa lyckats
tillvinna sig Kungl. Maj:ts beaktande. Efter att hava vitsordat, att ett
kännbart reformbehov förelåge på berörda område, framhölle sålunda
svenska stadsförbundet i avgivet yttrande, att reformen borde göras långt
mera genomgripande än 1914 års kommission velat föreslå. Denna uppfattning
utvecklades på följande sätt:

»Den nuvarande oklarheten på detta område borde rationellt hävas,
och detta torde endast kunna ske genom att landsbygdens delningsinstitut,
som numera i mycket ringa grad motsvara städernas behov, definitivt utmönstras
och ersättas med nya, så avvägda, att de på bekvämaste sätt
tillgodose de ändamål, som markdelningen i städerna företrädesvis skall
tjäna. De sakkunnige hava visserligen till skillnad från den föregående
kommittén sökt i en enda lag — angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad — sammanföra de nya bestämmelser
rörande fastighetsbildning, som de funnit erforderliga för städerna, ävensom
vissa redan förefintliga stadganden i ämnet, men denna lag har ej
gjorts uttömmande, utan skiftesstadgan med flera författningar skola fortfarande
vid sidan av densamma kvarstå såsom normerande. Från skiftesstadgans
tillämplighet hava i enlighet med gällande rättspraxis ut -

170

tryckligen undantagits blott städernas tomtindelade områden, medan stadgan
i övrigt lämnats oförändrad. Även heminausklyvnings- och ägostyckningsinstituten
hava fått kvarstå orubbade (beträffande ej tomtindelat
område). Däremot skola enligt förslaget avsöndringar ej få äga
rum i stad eller annat samhälle med tomtindelning, såvida för samhället
fastighetsregister föres enligt bestämmelserna för stad. Avsöndringsinstitutet
ersättes här med avstyckningsförfarandet enligt nyss angivna särskilda
lag. Oavsett tomtindelningen skall alltså fastighetsbildningen i stad kunna
ske dels genom avstyckning och sammanläggning, dels ock med tillämpning
av skiftesstadgan eller genom hemmansklyvning eller ägostyckning.
Uppenbart kommer den planmässighet och enhetlighet i fastighetsbildningen,
som är av så stor betydelse för stadssamhällena, ej att främjas
genom denna valfrihet mellan ett flertal olikartade delningsinstitut, varav
vissa dessutom i sig själva äro föga lämpliga för stadsmark. Det var
också med tanke härpå, som förbundet i yttrandet över 1911 års förslag
bestämt underströk önskvärdheten av att skiftesstadgan undantages från
all tillämplighet å städerna, ett önskemål, som i föreliggande förslag tyvärr
ej förverkligats.

Beträffande det föreslagna nya avstyckningsinstitutet må särskilt
framhållas, att vid dess tillämpning icke någon hänsyn behöver tagas
till gällande stadsplan eller till de fordringar med avseendeo å fastighetsbildningen,
som ur stadsplanesynpunkt måste fasthållas. Ä i stadsplan
ingående, men ej tomtindelat område får avstyckning ske nästan huru som
helst, och detsamma är naturligtvis förhållandet med område, som ej ens
planlagts. Erfarenheten har dock ådagalagt, att just ett planlöst bildande
av småfastigheter utgör ett av de allvarligaste hindren för det rationella
stadsplanearbetet, vari ju jämväl tomtindelningen ingår såsom ett viktigt
led. Yad förbundet i detta hänseende anförde gent emot 1911 års förslag,
synes äga full giltighet även i fråga om det nu omarbetade. Det då
framförda önskemålet, att avstyckningarna borde underkastas prövning ur
byggnads- och stadsplanesynpunkt, kvarstår fortfarande. Även måste det,
på sätt i yttrandet över 1911 års förslag närmare utvecklats, anses olämpligt,
att vägförbindelserna till fastigheter å stadsägorna tryggas genom eu
sådan anordning, att de enskilda fastigheterna inrymmas delaktighet i
äganderätten till vägmärken, då härigenom stora och onödiga svårigheter
skapas för staden att vid trafikledens framtida övertagande tillfredsställande
ordna äganderättsfrågan.

Ett första steg att motverka ur stadsplanesynpunkt skadliga avstyck -

177

ningar vore, att befogenhet att verkställa dylika förrättningar uteslutande
förbehölles vederbörande stadsingenjör, där denne ägde viss kompetens för
uppgiften. Stadingenjören kunde då påverka markägaren att godvilligt
avstå från sådana styckningsåtgärder, som uppenbart strede mot förefintliga
eller tillämnade stadsplaneanordningar eller överhuvud mot principerna
för en sund parcellering i och för bebyggande. Med hänsyn till stadsingenjörens
uppgift att övervaka fastighetsförhållandenas lämpliga ordnande
inom stadsomi’ådet är denne otvivelaktigt även i övrigt bäst skickad att
förrätta förekommande avstyckningar. Enligt förslaget står det emellertid
markägaren öppet att efter Konungens befallningsh avandes förordnande få
vilken i ägomätning kunnig person som helst utsedd till förrättningsman,
och stadens mätningsman har alltså ej ens något företräde till dylika
förordnanden. På grund av vad ovan anförts, torde denna frihet få anses
olämplig, och detta så mycket mera, som den bryter en åtminstone i de
större städerna faktiskt bestående praxis, att förrättningar av liknande art
skola tillkomma den i stadens tjänst anställde mätningsmannen.

Det lär dock icke vara tillräckligt, att avstyckningarna endast få
verkställas av personer, som kunna anses särskilt skickade att tillgodose
byggnads- och stadsplanesynpunkterna. Jämväl en särskild prövning av
avstyckningarna ur dessa synpunkter är, såsom tidigare framhållits, synnerligen
önskvärd, detta icke minst med hänsyn till de samhällen, som sakna
egna mätningsmän. Prövningen torde lämpligast kunna uppdragas åt byggnadsnämnden.

Inom det planlagda, men ej tomtindelade området synes nämnden böra
'' äga befogenhet att förhindra avstyckningar i strid med stadsplanen. Vad
det icke planlagda området angår, torde vid byggnadsnämndens prövning
särskilt böra tillses: dels att avstyckningarna rätta sig efter de föreskrifter
enligt 41 § stadsplanelagen, som till äventyrs utfärdats angående minimistorlek
för tomtplats, dels ock att de övriga grundläggande fordringar, som
med hänsyn till områdets framtida fullständiga planläggning böra uppställas
i fråga om kvarterens storlek och form samt trafikledernas bredd
och riktning icke onödigtvis eftersättas. Tilldelades byggnadsnämnden
befogenhet att i antydda hänseenden pröva förekommande avstyckningar,
skulle denna myndighet också erhålla större möjlighet än nu att följa de
tendenser, som ange begynnelsen av en livligare byggnadsverksamhet å
område utanför stadsplan, samt att ingripa med effektiva åtgärder, redan
innan bebyggandet börjat eller nått mera betydande omfattning.»

Stadsförbundet slutade sin granskning med att påpeka, att fastighets 23 -

178

Utskottet.

registret och frågan om markdelningsväsendets reformering ej syntes stå
i så nära samband till varandra, att de ovillkorligen krävde samtidig lösning.
På grund därav ifrågasattes, huruvida icke de båda spörsmålen
lämpligen kunde skiljas från varandra, samt de partier av 1914 års kommissions
förslag, som ej direkt anginge fastighetsregistret, underkastas
förnyad allsidig prövning med hänsyn till ovan återgivna önskemål. Denna
utväg vore eldigt förbundets uppfattning så mycket naturligare, som sedan
någon tid ett av lantmäteristyrelsen upprättat förslag till allmän mätningsförordning
förelåge, vilket nära ingrepe i de förhållanden, som en blivande
enhetlig lagstiftning angående formerna för fastighetsbildningen skulle
reglera. Mellan en lagstiftning om fastighetsbildning och fastighetsmätning
bestode ett organiskt samband, som syntes motivera gemensam behandling
av dessa båda angelägenheter.

Invändningar av alldeles samma art — ehuru närmare utförda med
hänsyn speciellt till fastighetsbildningens betydelse för bostadsväsendet i
städerna — hade vidare i skrivelse till Kungl. Maj:t framförts av de
inom civildepartementet tillkallade sakkunniga för bostadsfrågan, statens
hosta dskommitté.

Skäl hade icke anförts, varför ovan berörda synpunkter lämnats fullständigt
å sido i de till riksdagen hänskjutna förslagen. Enligt motionärernas
mening borde icke några avsevärdare hinder möta att låta den nya lagstiftningen
följa de av stadsförbundet och bostadskommittén angivna grunderna.
Därigenom skulle stora och påtagliga fördelar vinnas med avseende å planmässighet,
reda och enhetlighet såväl i själva rättsreglerna för stadsfastigheters
bildning och förändring som i arbetet för byggnadsverksamhetens
ordnande enligt sunda stadsplaneprinciper. Mycket syntes också tala för
att de rent mätningstekniska bestämmelser, som kunde finnas erforderliga
för stadssamhällena, samtidigt borde preciseras och eventuellt ingå såsom
led i den nya lagstiftningen, i stället för att, på sätt lantmäteristyrelsens
förslag till allmän mätningsförordning innebure, sammanföras med motsvarande,
ehuru tekniskt helt olikartade föreskrifter för landsbygden. Förslaget
till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad syntes sålunda lika litet som mom. 1 av
propositionen böra i nuvarande skick antagas.

Efter överenskommelse mellan stats- och lagutskotten blevo Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställningar och ovan omförmälda motioner hänskjutna
till behandling av sammansatt stats- och lagutskott.

179

I enlighet med utskottets hemställan har riksdagen i skrivelse den 8 Riksdagen.
april 1916, nr 67, — med anmälan, att Kungl. Maj:ts proposition nr 6
ävensom Kungl. Maj:ts förslag under punkt 28 i andra huvudtiteln icke
kunnat av riksdagen bifallas — anhållit det Kungl. Maj:t, efter ytterligare
utredning, snarast möjligt täcktes låta utarbeta och för riksdagen
framlägga nytt förslag angående redovisning och registrering av fastigheter
i städer och stadsliknande samhällen, upptagande jämväl de huvudgrunder,
efter vilka denna redovisning och registrering borde äga rum, ävensom de
andra författningar rörande jord- och tomtväsendet i städer och stadsliknande
samhällen, som Kungl. Maj:t kunde finna böra i sammanhang därmed
underställas riksdagen.

Riksdagen anförde i sin skrivelse:

Den i propositionen nr 6 till riksdagens antagande framlagda lagen
innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra samhällen
att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande utgjorde grundvalen
för hela den angelägenhet, varom här vore fråga. Detta lagförslag inneliölle
emellertid väsentligen allenast eu allmän föreskrift om, att i stad
skulle på stadens bekostnad uppläggas och föras fastighetsregister enligt de
grunder, Konungen bestämde, varjämte för vissa stadsliknande samhällen
liknande skyldighet skulle med viss inskränkning föreligga. Huru den nu
berörda skyldigheten skulle av städer och stadsliknande samhällen fullgöras,
därom erhölles ingen ledning av den nyssnämnda propositionen. I
den till riksdagens behandling jämväl hänvisade punkten 28 i andra huvudtiteln
angående bidrag om tillhopa 600,000 kronor till städer och därmed
jämförliga samhällen i och för fastighetsregisters inrättande angåves, att
berörda statsanslag avsåges att utgå såsom bidrag till kostnaden för inrättande
av sådant register »i huvudsaklig överensstämmelse med 1914
års kommissions förslag och i enlighet med de närmare föreskrifter, som
av Kungl. Maj:t meddelas». Under nämnda punkt i statsverkspropositionen
förekom me också eu redogörelse för nämnda 1914 års förslag. Samtidigt
anförde emellertid därstädes departementschefen, att, vad förordningen
angående fastighetsregister för stad anginge, denna, liksom författningarna
angående jordregistret, vore »uteslutande av administrativ natur».

Härav framginge således, att det vore Kungl. Maj:ts avsikt, att, om ovanberörda
lagförslag godkändes, utan någon riksdagens medverkan utfärda de
utöver lagen erforderliga författningarna rörande fastighetsregister för städer
och stadsliknande samhällen.

Uppfattningen att sistnämnda författningar skulle vara av enbart

180

administrativ natur kunde riksdagen emellertid icke dela. Gällande författningsbestämmelser
angående jordregister hade, såsom departementschefen
erinrat, tillkommit utan riksdagens medverkan, men syntes denna analogi
icke kunna åberopas för det register, varom nu vore fråga. Jordregistrets
uppläggande och förande vore uteslutande eu statsangelägenhet, för vilkens
ordnande statsverket helt bestrede kostnaderna. Uppläggandet och förandet
av fastighetsregistret för stad med vad därmed sammanhängde pålade däremot
städer och vissa stadsliknande samhällen vidtagande av ganska omfattande
åtgärder, belastade stadsmyndigheterna med nya göromål och
orsakade samhällena betydande kostnader, till vilkas bestridande staten
allenast skulle lämna vissa bidrag för eu gång.

Ivunde således, enligt riksdagens uppfattning, den berörda analogien
med jordregistret icke åberopas såsom grund för att en förordning om
fastighetsregister skulle vara av uteslutande administrativ natur, talade
däremot andra analogier eller precedensfall för eu motsatt uppfattning.
Skifteslagstiftningen t. ex., som innehölle många detaljstadganden av
liknande art med de bestämmelser, som behövde upptagas i en författning
om fastighetsregister, behandlades numera obestridligen som allmän
lag. I allt fall torde den ifrågasatta författningen om fastighetsregister
kunna likställas med en del på senare tider tillkomna eller föreslagna författningar,
för vilka riksdagens medverkan påkallats eller som riksdagen
ansett böra på så sätt tillkomma. Exempelvis förslaget vid 1915 års
riksdag angående vissa bestämmelser beträffande läkare vid länslasarett,
varöver riksdagens yttrande inhämtades, men som vederbörande utskott
ansett böra behandlas såsom kommunallag. Denna mening hade biträtts
av första kammaren, medan andra kammaren, som avslagit propositionen,
ej kommit att uttala sig rörande nämnda spörsmål. Lagarna om kommuns
skyldighet att anställa barnmorska den 13 juni 1908, om köttbesiktning
och slakthus den 10 oktober 1913 med flera erbjöde också vissa analogipunkter
med nu förevarande författningsområde.

Det vore härjämte starka sakliga skäl, som talade för, att riksdagen
måste förbehålla sig rätt att granska de bestämmelser, som skulle meddelas
för uppläggande och förande av fastighetsregister i städer och stadsliknande
samhällen.

Den utredning, som hittills förelåge, hur omfattande den än vore,
syntes riksdagen icke vara tillräcklig för att därpå grunda ett säkert omdöme
om det sätt, varpå, vad nu till en början städer beträffade, fastighetsboksväsendet
borde ordnas för att kunna genomföra de nya bestämmelser ro -

rande inskrivning av rätt till fast egendom (lagfart och inteckning), vartill
lagberedningen framlagt förslag. Betydelsen av lagberedningens förslag
vore att vinna eu mera specialiserad fastighetsredovisning, varigenom ökad
rättssäkerhet skalle uppkomma och borttagande av den obligatoriska inteckningsförnyelsen
möjliggöras.

För inrättande och förande av fastighetsbok i stad funnes, som känt,
redan nu detaljerade bestämmelser, enligt vilka varje särskild tomt skulle
å sitt upplägg redovisas och beskrivas. Undantagslöst skedde detta efter
kartor och mätningshandlingar beträffande områden i stad, vilka inginge
i tomtindelning. I många städer torde de nuvarande fastighetsböckerna,
jämte stadskartor och tomtkartor, vara så förda och upprättade, att de,
vad beträffade städernas tomtindelade område, kunde utgöra fullt tillförlitligt
underlag för uppläggande av nya fastighetsböcker. Någon förmedling
genom ett särskilt fastighetsregister torde därför icke allestädes erfordras.
En sammanhängande registerkarta över det i tomtindelning ingående området
vore visserligen en god sak, men näppeligen vore den, utom möjligen
i vissa städer, nödvändig för det ändamål, man nu ville vinna. Det
syntes därför, innan en allmängiltig skyldighet i anslutning till förslaget
av 1914 års kommission infördes, böra undersökas, huruvida icke i åtskilliga
städer förhållandena med avseende å tomtredovisningen vore så ordnade,
vad beträffade tomtindelat område, att de kunde befrias från skyldighet
att upprätta fastighetsregister (tomtbok). Antingen så, att denna
skyldighet endast skulle gälla för städer, för vilka Kungl. Maj:t funne
nödigt förordna om fastighetsregisters uppläggande och förande, eller så,
att vissa städer redan från början undantoges eller på framställning kunde
undantagas från tillämpningen av en alla städer omfattande författning i
förevarande ämne.

Vad beträffade stadsägoområdena, d. v. s. det under en stad lydande
område, som ej vore tomtindelat, måste förhållandena beträffande fastighetsredovisniugen
flerestädes betecknas såsom mindre tillfredsställande.
Dessa ägor saknade i allmänhet kameral indelning, och redovisning efter
kartor och mätningshandlingar vore ej överallt möjlig. Över den fastighetsindelning,
som tillkommit genom lantmäteriförrättningar, funnes vederbörliga
kartor, men dylik indelning hade ofta nog ej fått äga bestånd,
och då upplåtelser skett inom de särskilda fastigheterna hade de för jorddelning
meddelade bestämmelserna i skiftesstadgan mera sällan iakttagits.
Fastighetsbildningen hade i stället skett genom avstyckning, varvid icke
alltid behöriga kartor företetts. Dylika brister krävde uppenbarligen reg -

182

lering för det fastighetsboksy stena, vartill man ville komma. Emellertid
torde vid den förnyade utredning, som riksdagen ansåge nödig, böra övervägas,
huruvida ej jordredovisningen kunde, i den mån karta ej kunde
grundas å sammanställning av befintligt kartmaterial, åstadkommas på
grundval allenast av ägobeskrivningar och sålunda en dyrbar nymätning
tills vidare inbesparas. Jämväl eljest torde vid den nya utredningen böra
beaktas vinnande av så litet betungande bestämmelser som möjligt.

Efter att hava återgivit vad svenska stadsförbundet yttrat angående
förrättningsman för upprättande av registerkarta och registerförare (se sid.
169 härovan), anförde riksdagen vidare:

Yad av svenska stadsförbundet uti ifrågavarande del mot förslaget
anmärkts syntes riksdagen vara värt beaktande. Det monopol, som 1911
års kommitté förbehållit lantmäterikåren, vore visserligen modifierat i förslaget
av 1914, men det syntes böra medgivas, att i de städer, där särskild
mätningsman (stadsingenjör) vore anställd, denne betroddes med registerkartans
upprättande, därest vederbörande stad så önskade, och han
fyllde vissa bestämda kompetensanspråk. Tilläventyrs torde ett förordnande
av länsstyrelsen böra meddelas, så att det bleve klart, att kompetensen hos
vederbörande stadsingenjör förefunnes. Den ingående kännedom om stadens
markförhållanden, som stadsingenjören finge antagas äga, gåve ökade garantier
för ett tillfredsställande arbete. Städerna både givetvis också själva
ett mjmket starkt intresse av, att allenast kompetenta och dugliga personer
betroddes med de viktiga och för en lång framtid bestående arbetena med
avseende å fastighetsredovisningen i städerna, vadan de vid anställande av
stadsingenjörer hade all anledning att söka förvärva verkligt kompetenta
personer. Ett mer eller mindre markerat monopol för laUtmäteristaten
i nu förevarande hänseende kunde, enligt riksdagens mening, ej vara
lämpligt.

Svenska stadsförbundet hade jämväl framhållit, att städernas mätningsoch
markredovisningsväsen hittills ej legat under lantmäteristyrelsens inseende
och att några skäl att frångå denna grundsats icke syntes föreligga. Jordregistrets
planläggning och ledning, som ålegat lantmäteristyrelsen, hade
icke varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för styrelsens lämplighet
att handhava motsvarande, på samma gång mera komplicerade och för
styrelsen mera främmande uppgift beträffande städerna. Med ledningens
förläggande till lantmäteristyrelsen fordrades nya tjänster hos styrelsen,
och då hela fastighetsregistreringen efter kort tid nära nog skötte sig
själv, motsvarade dessa tjänster ej något stadigvarande behov. Det vore

därför bättre att lägga ledningen i händerna pa eu för ändamålet utsedd
tillfällig kommission med speciell sakkunskap i de olika frågor, som här
komme i beaktande.

Riksdagen ansåge sig icke kunna nu uttala en bestämd mening om,
huru den centrala ledningen av fastighetsregisterarbetet lämpligast borde i
detalj ordnas, då detta till god del berodde av de blivande bestämmelserna
om fastighetsredovisningen. Dock kunde riksdagen icke förorda sådana
anordningar, varigenom ett nytt ämbetsverk skapades för nämnda ledning
eller, om denna lades till ett redan bestående verk, att någon
fast personal anställdes för dessa mera tillfälliga göromål. Av nuvarande
verk kunde, förutom lantmäteristyrelsen, tdläventyrs även överintendentsämbetet
ifrågakomma, vilket ämbete nu hade ledningen av stadsplaneväsendet
i städerna. Att i varje händelse speciell sakkunskap i de olika frågor, som
här komme i beaktande, borde förefinnas hos eller beredas det verk, åt vilket
ledningen anförtroddes, syntes uppenbart. Detta syntes exempelvis kunna ske
genom ett tillfälligt anlitande under lämplig form av ett par med städernas
jord- och tomtförhållanden samt kommunalverksamheten överhuvud förtrogna
personer (t. ex. en lagfaren rådhusrättsledamot och en stadsingenjör).
Jämväl den nu berörda frågan syntes kräva ytterligare övervägande. Städernas
sunda och kraftiga utveckling sammanhängde intimt med ändamålsenliga,
smidiga och snabba former för markens uppdelande till bebyggande,
och de borde därför ej tvingas in i något för dem främmande, omständligt
eller stelt system.

Det syntes ej vara påkallat, att med avseende å fastighetsredovisningen
någon skillnad gjordes på, om städerna hade egen jurisdiktion eller
lydde under landsrätt. Vissa teoretiska skäl kunde, såsom svenska stadsförbundet
framhållit, anföras för en skillnad mellan städerna i förevarande
hänseende, beroende av huruvida deras jurisdiktion väsentligen bestredes
av statsmedel eller av städerna själva. Men uppmärksammas borde också,
att alla de under landsrätt lydande städerna, vilka för närvarande torde
uppgå till 10, vore lifskraftiga samhällen med stark utveckling och att
de härutinnan överträffade många gamla städer med egen jurisdiktion.

De bestämmelser i förevarande avseende, som närmast skulle avse
städerna, syntes böra gälla jämväl för köpingar, dock allenast i det fall
att Kungl. Maj:t härom meddelat speciellt förordnande. Förhållandena
vore så olika i olika köpingar, att generella bestämmelser om deras hänförande
under de för stad gällande stadgandena knappast torde befinnas
skäliga och lämpliga.

184

Med avseende å municipalsamhällena vore förhållandena avsevärt mera
invecklade och olikartade än i städerna. Man hade sålunda här att först
räkna med, att icke alla munieipalsamhällen hade sina områden uppmätta
och beskrivna, att gränserna ej heller alltid vore klara och att tomtindelning
såsom för stad blott funnes i en del dylika samhällen och i regeln
endast över en bråkdel av samhällets areal. Vidare hade man alltid att
uppmärksamma dessa samhällens ringa bärkraft; de hade utskylder såväl
till samhället som till den kommun, därinom de läge. Särskilt vore det
dubbla gatu- och vägunderhållet ofta betungande. Såsom regel torde kunna
sägas, att de flesta municipalsamhällena knappast själva kunde ordna sin
fastighetsredovisning, varken tekniskt eller ekonomiskt.

Jordregisterarbetet hade hittills icke sträckt sig över municipalsamhällena.
Allenast i rena undantagsfall vore det enligt riksdagens mening möjligt
och lämpligt att inordna municipalsamhällena under de föreskrifter, som
kotnme att gälla för stad, åtminstone därest samhällenas egen medverkan
skulle i något avseende påfordras för register väsendets första ordnande.
Eiksdagen ville visserligen icke, på den utredning som förelåge, grunda ett
alldeles bestämt omdöme, huru förhållandena lämpligast borde ordnas i
municipalsamhällena. Men det förefölle, som om staten i allmänhet skulle
nödgas att helt och hållet taga hand om den första redovisningen av
municipalsamhällenas ägoområde. Att kostnaderna härför i dessa samhällen
i allt fall borde helt ankomma på staten, skulle längre fram beröras; och
skedde så, bleve detta ett ytterligare skäl till, att staten ordnade det hela.

Bleve i anslutning till vad förut uttalats enklast möjliga föreskifter
givna för fastighetsredovisningen i städerna, vare sig de hade egen jurisdiktion
eller lydde under landsrätt, samt Kung], Maj: t ägde förordna om vilka
köpingar och munieipalsamhällen skulle gå in under dessa förhållanden,
och åtoge sig det allmänna att för övriga köpingar och munipalsamhällen
ordna fastighetsredovisningen, liksom staten nu gjorde det för landsbygden
genom jordregisters uppläggande, skulle tillfredsställande grundvalar för ett
nytt fastighetsboksystem vara lagda.

Vid den ytterligare utredning, som riksdagen ansåge nödig, syntes
också böra övervägas, huruvida icke den starka söndersplittring kunde undvikas,
som nu rådde vidkommande författningsbestämmelser om städers och
stadssamhällens jord och tomtväsen och som skulle ytterligare ökas, om
de i föreliggande proposition framlagda lagförslagen godkändes. Avsevärda
fördelar i reda och ordning syntes riksdagen skola uppstå, om allt vad som

1 SÖ

rörde nämnda förhållanden och ej vore rena tillämplighetsstadganden kunde
sammanföras i eu författning, omfattande lagen om stadsplan oeli tomtindelning,
därmed sammanhängande viktigare delar av byggnadsstadgan —
vilken näppeligen längre torde böra i sin helhet tillkomma utan riksdagens
medverkan — samt de författningsförslag, som den förevarande kung], propositionen
upptoge i detta ämne, sådana de vid förnyade utredningar skulle
sakligt föreligga, samt med den utvidgning av stadgandena, som erfordrades
för att riksdagen jämväl skulle kunna bedöma sättet för fastighetsredovisningens
ordnande. Huruvida härtill ytterligare borde komma de bestämmelser,
som prövades erforderliga för skifte av jord i stad, så att den förväntade
nya skifteslagstiftningen på grundvalen av det den 28 juli 1911
framlagda förslaget skulle omfatta allenast landsbygden, finge här lämnas
öppet.

Nu berörda formella spörsmål hade synts vara önskemål av den vikt,
att, när nu riksdagen förordade en förnyad utredning, de ej bort förbigås.

Utgjorde vad nu anförts, enligt riksdagens mening, fullgiltiga skäl för
att icke för närvarande bifalla förevarande kungl. proposition, i vad den
avsåge ordnande av fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen,
bleve så än mer fallet vid övervägande av kostnadsfrågan.

De utredningar, som skett med avseende härå, vore, enligt riksdagens
mening, icke av beskaffenhet, att riksdagen på grund av desamma borde
anvisa medel för ändamålet, även om frågan om de författningar, på vilka
ett anslagsbeviljande borde grundas, vore tillräckligt utredd och klar.

På det att frågan om statsbidrag för ändamålet icke måtte bliva förhalad,
ansåge sig riksdagen böra giva några antydningar om de ytterligare
utredningar, vilka syntes nödiga i kostnadsspörsmålet. Att riksdagen
i avseende å hållpunkter för kostnadsfrågans bedömande såge sig väl före,
syntes vara så mycket mer påkallat, som riksdagen gjort ledsamma erfarenheter
beträffande kostnaderna för jordregistret, vilka, vidkommande redan
beviljade anslag, uppginge till 1,775,000 kronor, medan det ursprungligen
beräknade beloppet varit 750,000 kronor.

I en motion hade jämväl erinrats om det yttrande, som i förevarande
del av ärendet avgivits av svenska stadsförbundet och vari,
bland annat, framhölles, att för vinnande av säkra utgångspunkter för
kostnadernas bedömande fastighetsregister borde först på försök uppläggas
för några typiska stadssamhällen eller delar av dessa. Tilläventyrs vore
denna utväg icke lämplig, om också de skäl, som häremot anförts, eller
att detta i själva verket skulle betyda, att man på försök gjorde hela register 24 -

186

arbetet, knappast syntes riksdagen hållbara. Med att, såsom skett, lägga
förhållandena från Stockholm och Göteborg till grund för allmänna kostnadsberäkningar
kunde stora överraskningar ur kostnadssynpunkt vara att
befara, då dessa orter hade förhållandena på detta område väl ordnade
och det, såsom departementschefen mycket riktigt framhölle, icke vore blott
den areal, vilken skulle undergå registrering, som vore avgörande för kostnadsfrågan,
utan även graden av den oreda med avseende å jord- och
mätningsförhållandena, som rådde.

Att, såsom skett, utan vidare undersökning antaga, att 20 procent av
den sammanlagda arealen i städer och stadsliknande samhällen skulle behöva
nymätas, vore, enligt riksdagens mening, ej heller tillfredsställande. En noggrann
undersökning torde också helt visst giva vid handen, att kostnaderna
för nymätningen å en del orter komme att ställa sig betydligt högre än
Kungl. Maj:t beräknat. Alldeles särskilt påkallat syntes därför vara, att
behovet av nymätning inom de olika samhällena bleve utrett.

Det förefölle riksdagen, som om för den förnyade utredning av kostnadsfrågan,
som riksdagen ansåge ofrånkomlig, innan riksdagen kunde bevilja
anslag för ändamålet, bättre hållpunkter skulle vinnas, om uppgifter
för varje stad och samhälle infordrades angående arealen, var för sig, av
tomtindelad jord och stadsägojord, antalet tomter, befintliga kartor och
dessas beskaffenhet samt angående de nymätningar, som ansåges behövliga,
och arealen för dessa nymätningar jämte uppskattade kostnaden.

Beträffande municipalsamhällena torde än mera detaljerade uppgifter
erfordras.

Vidkommande frågan huruvida statsbidrag över huvud borde utgå till
städerna för ordnande av fastighetsredovisningen därstädes, ville riksdagen
uttala sin principiella anslutning till sådant bidrag. Börande grunderna
för statsbidragets meddelande saknade riksdagen emellertid nu anledning
att uttala sig; dessa grunder berodde i hög grad av, huru fastighetsredovisningen
bleve ordnad. Till samma kategori som städerna torde också
böra hänföras köping, för vilken de för stad gällande bestämmelser med
avseende å fastighetsredovisningen skulle tillämpas och som bildade egen
kommun.

187

med ett jordregister (eventuellt med vissa tillägg), borde åligga staten.
Yilka kostnader, som med godtagande av denna ståndpunkt kunde falla
på staten, vore för närvarande fullständigt obekant. Med nämnda samhällens
i allmänhet svaga ekonomiska bärkraft, deras likställdhet i så många
avseende med landsbygden, vars fastighetsredovisning staten omhänderhade,
och den befarade oredan i åtskilliga av deras jordförhållanden gjorde ett
dylikt statsingripande, enligt riksdagens mening, både rättvist och oundgängligt.

Allt vad nu yttrats avsåge första ordnandet av fastighetsredovisningen.
Kostnaderna för förandet av ett eventuellt register torde däremot böra ankomma
på samhällena själva; detta förande belastade ej i avsevärdare grad
samhällenas ekonomi.

Till begränsande av statsverkets kostnader för den av fastighetsregisterkommissionen
föreslagna fastighetsregistreringen hade kommissionen föreslagit,
att bidrag av statsmedel endast skulle utgå för område, som vid
utgången av år 1915 hörde till stadssamhället, en uppfattning vartill departementschefen
anslutit sig. I motion inom andra kammaren hade emellertid
hemställts, att statsbidrag till registerkartas upprättande borde lämnas
jämväl beträffande efter 1915 års utgång med stadssamhälle inkorporerade
områden, vilka icke före inkorpoi eringen undergått registrering på statens
bekostnad.

Det syntes riksdagen, som om åtskilliga skäl talade för billigheten av
denna motionärens uppfattning. Utredning torde således böra ske, huruvida
några särskilda invändningar förefunnes mot att statsbidrag finge utgå till
de områden, som, när registreringen faktiskt skedde, tillhörde samhället
och för vilka staten icke fått vidkännas några kostnader för jordregisters
uppläggande. Huruvida detta statsbidrag, såsom lagrådet ifrågasatt, borde
utsträckas jämväl till områden, om vilkas inkorporering ansökan viss tid förut
gjorts, finge lämnas öppet, men förtjänade utan tvivel ävenledes uppmärksamhet
vid den fortsatta utredningen.

Xågra av de lagförslag, som genom propositionen nr 6 förelagts riksdagen,
torde i vissa avseenden kräva särskilda uttalanden av riksdagen.

Såsom nr 4 i genom förevarande proposition riksdagen förelagda
lagförslag inginge ändring ar i vissa §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostgckning och jordavsändring, av vilka ändringarna med
avseende å 26, 27, 28 och 29 §§ hänförde sig till spörsmålet om fastighetsregisters
uppläggande för städer och stadsliknande samhällen, och därför
icke borde antagas utan i sammanhang med förslag om fastighetsregister.

188

Med detta ämne sammanhängde däremot icke den föreslagna ändringen
av ‘21 § i nämnda lag. Detta sista förslag innehölle huvudsakligen den

förändring av nu gällande förhållanden, att jordavsöndring skulle av lantmätare
eller annan i ägomätning kunnig person avfattas å karta, upptagande,
jämte den avsöndrade jorden, sådana fasta punkter och mätningsuppgifter,
att områdets läge bleve fullt bestämt, samt att denna karta också skulle,
jämte avhandlingen rörande jorda vsöndringen, ingivas till vederbörande
Konungens befallningshavande i och för fastställelse å avsöndringen.

Framläggandet av detta förslag hade framkallats av nedannämnda förhållanden.
Från lantmäteristyrelsen hade, anmälde departementschefen i
propositionen, ingått en framställning om en skyndsam revision av bestämmelserna
angående jordavsöndring. Då emellertid denna fråga sammanhängde
med jorddelningslagstiftningen i övrigt samt skifteslagskommitterade
i sitt betänkande den 28 juli 1911 föreslagit en genomgripande omdaning
av avsöndringsinstitutet, både departementschefen allenast upptagit de bestämmelser
i förevarande avseende, som föreslagits av 1914 års kommission
och medelst vilkas genomförande i allt fall ett steg toges mot ett mera
tillfredsställande avsöndringsinstitut.

Kommissionens förslag torde framför allt hava föranletts av förhållandena
i ett par relaterade fall inom Brännkyrka socken.

Då riksdagen icke ansett sig böra antaga de lagförslag, som hade
avseende å fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen, hade
anledning icke heller synts föreligga att nu särskilt antaga den föreslagna
ändringen av 21 § i lagen om liemmansklyvning m. m. Kagon så stor

brådska med denna ändring kunde knappast anses föreligga, att icke frågan
angående ändrade bestämmelser om jordavsöndring, i anledning av det i
sådant hänseende av skifteslagskommitterade framlagda förslaget, kunde få
på en gång och i ett sammanhang av riksdagen prövas.

Det under 8:o) i propositionen nr 6 upptagna förslaget till lag med
vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområden
i stad syntes stå i det sammanhang med hela frågan om fastighetsregister,
att det näppeligen borde avgöras fristående för sig.

Emellertid ansåge sig riksdagen böra till lagförslaget göra följande särskilda
erinringar.

Riksdagen hänvisade först till sitt föregående uttalande angående den
företrädesrätt, som för åtgärder till fastighetsregisters uppläggande syntes
böra ifrågasättas för i stadens tjänst anställda mätningsmän (stadsingenjörer),

och ansåge, att detta uttalande ägde tillämpning jämväl på de förrättningar,
varom i nu förevarande lagförslag vore fråga.

I motion inom andra kammaren hade vissa ytterligare erinringar framkommit
mot nu ifrågavarande lagförslag och hade motionärerna härvid
åberopat två till vederbörande statsdepartement inkomna yttranden över
förslaget, det ena av svenska stadsförbundet och det andra av 1912 års
bostadssakkunniga.

Utan att hava kunnat ingå i en mer detaljerad granskning av nämnda
yttranden, fuune dock riksdagen synpunkter där framförda, som förtjänade
en mer ingående granskning än som hittills syntes hava kommit dem till
del. Stadsplane- och byggnads väsendets rationella utveckling i städerna
vore eu så viktig omständighet, att all uppmärksamhet måste ägnas åt,
att icke genom ett planlöst styckningsförfarande denna utveckling försvårades.
Jämväl i nu berörda hänseenden syntes ytterligare utredning således
påkallad.

Önskvärdheten att om möjligt i en författning få sammanförda alla
de författningar, som för städerna skulle gälla med avseende å jorddelning,
stadsplan, tomtväsen och fastighetsredovisning in m., hade förut framhållits
och torde således bliva uppmärksammad jämväl vid revisionen av nu förevarande
lagförslag.

Övriga här ovan ej särskilt berörda lagförslag föranledde intet annat
yttrande från riksdagens sida än att dessa förslag, i följd av sitt sammanhang
med frågan om fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen,
icke nu kunde av riksdagen antagas.

Biksdagen hade ingalunda förbisett, att genom den förnyade utredning,
riksdagen i de omfattande och viktiga ämnen, varom här vore fråga,
funnit påkallad, farhåga kunde yppas, att reformen av fastighetsboksväsendet
kunde bliva undanskjuten längre tid än som kunde vara önskvärt. I
själva verket torde emellertid något avsevärdare uppskov ej vara att befara
av nu förevarande anledning. Ett nytt förslag i de ämnen, som nu hänskjutits
under riksdagen, torde kunna föreligga redan till nästa år; i varje
händelse borde längre uppskov än till 1918 ej kunna befaras. Jordregisterarbetets
hittillsvarande fortgång tydde på, att härför nu beriiknad tid kunde
komma att ytterligare något förskjutas. Ej minst torde så bli fallet, om
municipalsamhällenas fastighetsredovisning skulle i sammanhang med jordregistret
i väsentlig omfattning ordnas genom statens försorg.

Biksdagen ville emellertid uttala den förhoppning, att den förnyade
utredning, varom riksdagen, i sammanhang med avvisande av de nu fram -

190

lagda förslagen, ansett sig böra väcka framställning, måtte i görligaste grad
påskyndas.

1916års korn- Kiksdagen fattade sitt beslut i ärendet den 15 mars 1916. Den 17
mission. • samma månad bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet
att tillkalla tre personer att jämte andre ledamoten å departementets avdelning
för lagärenden inom departementet verkställa den av riksdagen
begärda ytterligare utredningen i ärendet och utarbeta de förslag, vartill
samma utredning föranledde. På grund av detta bemyndigande uppdrog
chefen för justitiedepartementet den 21 mars 1916 berörda arbetes utförande
åt kommissionen.

Innan kommissionen övergår till motiven för de av kommissionen
framlagda författningsförslagen vill kommissionen dels återgiva 1912 års
bostadssakkunnigas förut omförmälda yttrande dels lämna en redogörelse
för den ytterligare utredning, som införskaffats, dels giva en kortfattad
översikt över fastigheter och områden i städerna, dels uttala sig angående
några av de grundsatser, som kommissionen följt vid omarbetningen av de
tidigare förslagen i ämnet.

1912 års bo- 1912 års bostadssakkunniga anförde i sitt förut omförmälda yttrande:

Stm Såväl av fastighetsregisterkommittén som av 1914 års kommission

framhölles, att fastighetsbildningen å de delar av stads område, som icke
indelats i tomter, hittills varit i saknad av en lämplig reglering. I åtskilliga
fall hade å sådant område ägostyckningar verkställts av lantmätare
enligt lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och
jorda vsöndring, varjämte understundom jorda vsöndring fastställts av Konungens
befallningshavande. Men i allmänhet hade utvecklat sig ett friare
styckningsförfarande med eller utan prövning av administrativ myndighet
samt med eller utan upprättande av karta över det avstyckade området.

Eu av den ifrågasatta lagstiftningens avsikter vore att i fastare former
binda förfarandet vid jorddelning inom det icke tomtindelade
stadsområdet, varigenom ock registreringen av där belägna fastigheter i
hög grad underlättades.

Då jordavsöndring, av skäl som fastighetsregisterkommitterade anfört,
icke utgjorde någon lämplig avstyckningsform inom stad och ägostyckning
i många fall ej kunde ifrågakomma och i allt fall skulle föranleda för stor
omgång, hade ett nytt delningsinstitut, kallat avstyckning, föreslagits för
det ej i tomter indelade området i stad. Bestämmelserna härom hade av

1914 års kommission sammanförts med andra stadganden om fastighetsbildning
i stad till eu enda lag angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad. Vid sidan av denna skulle alltjämt, enligt kommissionens
mening, skiftesstadgan äga tillämplighet inom icke tomtindelat
område, varjämte hemmansklyvning och ägostyckning fortfarande därstädes
skulle kunna äga rum eldigt bestämmelserna i lagen den 27 juni 1896.
Enligt fastighetsregisterkommitténs förslag skulle vidare endast lantmätare
äga befogenhet att verkställa avstyckning. 1914 års kommission åter hade
ansett, att städernas egna mätningsmän, även om de icke vore lantmätare,
borde kunna förordnas att verkställa avstyckningsförrättningar och i detta
syfte föreslagit, att avstyckning skulle verkställas av lantmätare eller annan
i ägomätning kunnig person, som därtill förordnades av Konungens
befallningskavande.

De sakkunnige ville för sin del på det kraftigaste vitsorda behovet
av att styckningsförfarandet å icke tomtindelat område i stad underkastades
en närmare reglering. Jordens delning vore i stort sett bestämmande för
det sätt, varpå den komme att för bostadsändamål bebyggas, och det vore
därför av synnerlig vikt, icke blott att delningen skedde i för rättssäkerheten
betryggande former, utan även att den möjliggjorde ett bebyggande
i enlighet med hygienens och trafikens kraf samt skönhetssinnets fordringar.
Vid den jorddelning, som inledde markens exploaterande för bostadsändamål,
borde sålunda så långt möjligt samma synpunkter vinna beaktande,
som skulle vara bestämmande vid stadsplans uppgörande. Detta kunde
emellertid för närvarande ingalunda sägas vara fallet. Den planlöshet, som
på grund av den nästan fullständiga frånvaron av offentlig myndighets
kontroll alltför ofta utmärkt fastighetsbildningen utom stadsplan, hade i
många fall bildat ett nästan oövervinneligt hinder för ifrågavarande områdens
senare reglering genom eu lämplig och enhetlig stadsplan. Den fria
uppdelningen hade ofta lett till bildandet av en mängd små och ur byggnadssyripunkt
olämpliga fastigheter, och överhuvud hade härigenom gynnats
den särskilt ur bostadshygienens synpunkt olämpliga utveckling av byggnadsverksamheten,
varpå exempel funnes i de i många städers utkanter belägna
så kallade kåkstäderna. Men även i de fall, då de oreglerade områdena
bebyggdes med solidare hus, kunde de olägenheter, som den rådande
stvekningsfriheten framkallade, bliva ytterst kännbara och medföra
betydande ekonomiska uppoffringar för den stadskommun, inom vars gränser
de vore belägna. Belysande exempel härpå erbjöde de numera med
Stockholm och Göteborg införlivade Brännkyrka och Lundby socknar. Att

192

fastighetsbildningen å det icke tomtiudelade området lämnats alldeles oreglerad,
vore för övrigt desto oegentligare, som beträtfande förändringar av
tomts område ingående bestämmelser vore gällande.

De krav, som ur bostadsväsendets synpunkt borde uppställas å eu
reglering av styckningsförfarandet å icke tomtindelat område, torde
sålunda vara, att styckningen skedde på sådant sätt, att markens ändamålsenliga
bebyggande underlättades eller i allt fall icke försvårades, samt,
i fråga om stadsplanerat område, att styckningen icke skedde i strid mot
gällande stadsplan. Med avseende å det icke stadsplanerade området syntes
vidare böra tillses, att vid styckningen hänsyn toges till de särskilda byggnadsbestämmelser,
som med stöd av stadsplanelagens 41 § kunde hava utfärdats,
exempelvis rörande byggnadstomts minimistorlek. I allmänhet
borde de fordringar, som med hänsyn till områdets framtida fullständiga
planläggning kunde uppställas i fråga om kvarterens storlek och form samt
trafikledernas bredd och riktning, icke onödigtvis eftersättas.

De sakkunniga kunde för sin del ur här angivna synpunkter icke
finna den föreslagna lagstiftningen i allo tillfredsställande. Kommissionens
förslag syntes i främsta rummet avse att giva det nya delningsinstitutet
nödig stadga ur rättslig synpunkt, medan däremot den kontroll, som påkallades
för att trygga byggnadsverksamhetens rationella utveckling, icke
ägnats någon större uppmärksamhet. Kommissionen hade nöjt sig med att
hänvisa vederbörande stadskommun att genom upprättande av stadsplan
och tomtindelning ingripa reglerande vid planlösa avstyckningar. Denna
utväg torde dock endast i undantagsfall med framgång kunna tillgripas.
Att utsträcka stadsplanen och tomtindelningen till ett måhända avlägset
område allenast för att förhindra en eller annan olämplig avstyckning vore
uppenbarligen förenat med förhållandevis alltför stor kostnad och tidsutdräkt.
Det kunde icke heller anses önskvärt, att marken stadsplanerades
och tomtindelades, innan någon erfarenhet vunnits om den riktning, i vilken
byggnadsverksamheten utvecklades. Kommissionen syntes ej heller hava
fäst avseende vid de högst betydande lösensplikter, som genom en alltför
omfattande tomtindelning kunde på en gång för stadkommunen uppkomma.

Kontrollen över fastighetsbildningen inom icke tomtindelat område
torde, enligt de sakkunnigas mening, lämpligen böra handhavas av
stadskommunens specialmyndighet för sådana ärenden, nämligen byggnadsnämnden,
åt vilka alltså torde böra uppdragas att ur ovan angivna synpunkter
pröva de uppgjorda avstyckningsförslagen. Fastställelse å avstyck -

ning borde icke ifrågakomma emot sådan sakkunnig myndighets avstyrkande,
mot vilket dock givetvis talan Unge föras till högre instans.

Imi annan förutsättning för att stadsplane- och byggnadssynpunkterna
bleve behörigen beaktade vid avstyekningarna torde vara, att själva förrättningen
verkställdes av härför särskilt kompetent person.
Framför andra syntes härtill vara lämpade de stadens egna tjänstemän, som
eljest hade att förrätta ägomätning inom staden och som på grund härav
besutte eu ingående kännedom om stadens markförhållanden, d. v. s. stadsingenjörer
eller motsvarande tjänstemän, där sådana funnes. J lossa hade
ock särskilda förutsättningar att förebygga avstyckningsåtgärder, som försvårade
stadsplans upprättande eller genomförande. I sitt utlåtande hade
1914 års kommission, som nämnts, tagit eu viss hänsyn till kravet å
kompetent förrättningsman och föreslagit, att avstyckning skulle verkställas
av lantmätare eller annan i ägomätning/ kunnig person, som därtill förordnades
av Konungens befallningshavande efter ansökan av fastighetens ägare.
Den likställighet med lantmätare, som kommissionen härigenom velat bereda
städernas egna mätningsmän, syntes emellertid enligt de sakkunnigas
mening icke skapa tillfredsställande garanti för att de ovan anförda synpunkterna
bleve behörigen beaktade. Fastmera kvarstode med det föreslagna
stadgandet möjlighet för markägare att få lantmätare eller vilken i ägomätning
kunnig person som helst förordnad till förrättningsman, även om
stadstjänsteman med större kompetens funnes att tillgå, och härmed förbleve
ock det hittillsvarande missförhållandet orubbat, att avstyckningarna
förrättades av olika personer, efter skiftande grunder och på ett i mätningstekniskt
hänseende icke alltid tillfredsställande sätt.

Enligt de sakkunnigas mening borde förordnande av avstyckningsförrättare
icke ske från fall till fall, utan eu eller, då så krävdes, flera kompetenta
personer i varje stad förordnas att tillsvidare därstädes förrätta
avstyckningar. Innan sådant förordnande meddelades borde byggnadsnämndens
och magistratens utlåtande över vederbörandes kompetens inhämtas.
Företräde torde böra givas åt kompetent stadsingenjör eller motsvarande
stadens tjänsteman. Av skäl, som av svenska stadsförbundet utförligt framhållits,
torde de personer, vilka upprättandet av registerkartan och förandet
av fastighetsregistret ålåge, böra förordnas av den särskilda centralkommissionen,
vilken av stadsförbundet föreslagits såsom tillsynsmyndighet
över registerarbetet i dess helhet. Åt denna kommission syntes jämväl
böra uppdragas att förordna förrättningsmän för avstyckningar, då dessa
förrättningsmän av naturliga skäl i regel torde bliva samma personer, som

194

handhade registerkartan och registerföringen. På detta sätt skalle garanti
erhållas för att den speciella lokala kompetensen, där sådan funnes, komine
till sin rätt, samt att enhetlighet och kontinuitet infördes i avstyckningsförfarandet,
Samtidigt vunnes, att allmänheten finge direkt vända sig till
sålunda förordnad förrättningsman och undginge den omgång och kostnad,
som skulle följa av förslagets bestämmelser om hänvändelse till Konungens
befallningshavande och förordnande i varje särskilt fall.

I detta sammanhang ville de sakkunnige även påpeka de svårigheter,
som vid stadsplans genomförande skulle kunna uppstå genom de föreslagna
bestämmelserna angående tryggande av rätt till väg för avstyckningar.
Enligt 6 § av kommissionens förut omnämnda lagförslag skulle vid avstyckning
bestämmas, om och i vad mån med avstyckat område följde rätt till
delaktighet i område, som avsatts för gemensamt behov, och kunde servitut
till förmån för fastighet, som berördes av förrättningen, läggas å annan
sådan fastighet.

Med all sannolikhet komme sådan vägmark sedermera att ingå i gata
och sålunda bliva underkastad stadens lösensskyldighet. Penna inlösning
kunde emellertid, såsom erfarenheten från åtskilliga municipalsamhällen och
inkorporerade delar av stadsområden visade, på grund av det ofta stora
antalet delägare i marken bliva förenat med avsevärda rättsliga svårigheter.
J)et syntes vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke sådan mark, som för
delägarna endast i dess egenskap av allmän trafikled hade något värde,
billigtvis borde utan ersättning överlämnas till staden. Enligt 20 § i stadsplanelagen
skulle visserligen vid ersättnings bestämmande hänsyn tagas till
upplåtelser av här ifrågavarande art, men med den obestämda avfattning
stadgandet erhållit, hade icke den därmed avsedda lindringen i fråga om
ersättningsbeloppet vid expropriationer kommit att i någon vidare utsträckning
förverkligas. Med hänsyn härtill hade ock riksdagen på framställning
av enskild motionär i skrivelse den 11 mars 1910 anhållit om utredning,
i vilken utsträckning sådana samhällen, där stadsplanelagen vore
tillämplig, måtte utan ersättning eller på mindre betungande villkor än enligt
nu gällande bestämmelser förvärva gallmark, som upplåtits till allmänt
begagnande.

Efter den av kommissionen föreslagna lagstiftningens genomförande
torde med säkerhet kunna antagas, att upplåtelser av mark till gemensamt
behov även inom städernas områden i stor omfattning komme till stånd.
Enligt de sakkunnigas mening borde härvid tillses, att upplåtelsevillkoren
bestämdes på sådant sätt, att för vägar och gator undantagen mark med

minstii möjliga kostnad och omgång kandi'' komma att överföras i stadens
ägo. Enklast vore att i detta hänseende stadga, att mark, som enligt sin
bestämmelse endast hade värde såsom allmän väg eller plats, skulle utan
ersättning överlåtas till staden. Emot genomförandet av denna grundsats
inom det icke stadsplanelagda området kunde dock vägande invändningar
framställas, särskilt med hänsyn till att den prövning, som ägnades ett
styckningsförslag, näppeligen vore lika grundlig som den, vilken komme
stadsplaneförslag till del, och att eu avstyckning sålunda icke borde läggas
till grund för ett varaktigt ordnande av äganderätten i fråga om för trafikändamål
avsedd mark. Sådana betänkligheter torde däremot icke möta
med avseende ä mark, som inginge i stadsplanerat område. Därest upplåtelsen
för gemensamt behov avsåge gatumark, torde sålunda kunna stadgas,
att den upplåtna marken utan ersättning skulle övergå i stadens ägo,
varmed givitvis ägare till angränsande fastigheter vunne motsvarande befrielse
från dem enligt stadsplanelagen åliggande ersättningsplikter.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga, att här
ifrågavarande lagförslag måtte underkastas eu omarbetning i syfte att ovan
anförda synpunkter måtte vinna beaktande.

I denna ordning må återgivas det huvudsakliga innehållet av ett från
staden Borås inkommet yttrande: Fördelningen av eventuellt statsbidrag
syntes rättvisligen böra ske med hänsyn mera till antalet registerenheter
än till samhällenas areal.

De föreslagna bestämmelserna angående avstyckning av jordområden
syntes för Borås vidkommande vara synnerligen hinderliga. Oaktat en
redan vidsträckt och därigenom betungande stadsplan rådde livlig byggnadsverksamhet
utanför det planlagda området. Genom stadsplanelagens
möjlighet till särskilda byggnadsbestämmelser även på detta område, hade
tillfällen beretts att på frivillighetens väg ordna avstyckningarna efter en
viss plan, varigenom hänsyn toges till den styckade markens framtida
upptagande i stadsplanen. Härför fordrades emellertid att samtliga avstyckningar
utfördes av vederbörande stadsingenjör, som endast därigenom
finge möjlighet till överblick av det hela och ansvaret för avstyckningarnas
lämplighet. Vidare skulle föreskriften om särskilt förordnande för varje
förrättning bliva betungande för den enskilde jordägaren och icke motsvara
de krav på snabbhet, som ett i hastig utveckling varande samhälle krävde.
Lämpligast syntes därför vara, att alla dylika avstyckningar verkställdes
av stadsingenjören och att, om så vore möjligt, ett generellt förordnande

TJHalande
från Bords.

19(3

för honom av Konungens befallningshavande utfärdades; redovisningen
torde härigenom bliva lika betryggande, som enligt 1914 års kommissions

Svenska lek- Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och vattenbyggnads nologfor-

ponst ]iar (lell 7 maj 1915 över 1914 års kommissions förslag avgivit ett
utlåtande, innehållande huvudsakligen enahanda önskemål, som framkommit
i de yttranden, för vilka här ovan lämnats redogörelse.

Utredning om Genom skrivelse den 16 mars 1916 har justitiepartementet infordrat
fastghetsjor- vjssa upplysningar angående fastighetsförhållandena och kartmaterialet i

hållandena ...

och kartmate- städerna och i de köpingar, som utgöra egen kommun.
riatet i städer avfattag

bilagan A vid detta betänkande.

köpingar.

Svaren skulle

i ett skrifvelsen närlagt frågeformulär, upptagande de frågor, som
återfinnas i bilagan A vid detta betänkande. Med skrifvelsen öfver!äm -

nades tillika 1914 års kommissions betänkande samt transumt av statsrådsprotokollet
den 14 januari 1916 angående de frågor, som tillhörde
regleringen för år 1917 av riksstatens andra huvudtitel, innefattande redogörelse
för de grunder, varå 1914 års kommission fotat sina kostnadsberäkningar,
ävensom, ifråga om städerna, jämväl förteckningar beträffande varje
stad över de kartor rörande staden, som finnas förvarade i lantmäteristyrelsens
och vederbörande läns lantmäterikontors arkiv. De uppgifter, som i anledning
av berörda skrivelse inkommit, hava av kommissionen sammanförts
i ett sammandrag, vilket såsom bilaga B fogas vid föreliggande betänkande.

Behovet av Under hänvisning till vad herr Zetterstrand yttrat i sin motion nr 98

tomtbok. oc]) va(] riksdagen i anslutning därtill i sin skrifvelse anfört, har kommissionen
i skrifvelse den 12 maj 1916 till vederbörande magistrater ävensom
till stadsstyrelserna i de städer under landsrätt, för vilka föres fastighetsbok
såsom för stad med egen jurisdiktion, hemställt om en redogörelse,
beträffande varje stad, angående de förhållanden, som i motionen och riksdagens
skrifvelse berörts, äfvensom utlåtande i anslutning därtill angående
behovet av fastighetsregister (tomtbok) för stadens tomtindelade område
med angivande, där magistraten eller stadsstyrelsen funne särskilt fastighetsregister
för nämnda område ej erforderligt, så fullständigt som möjligt
av de grunder, varå uttalandet härutinnan vilade.

För Arboga, Arvika, Eskilstuna, Falun, Göteborg, Halmstad, Haparanda,
Hälsingborg, Härnösand, Jönköping, Karlskrona, Karlstad, Kristinehamn,

Kungsbacka, Kungälv, Köping, Lidköping, Lund, Mariefred, Motala, Kora,
Norrköping, Nyköping, Liten, Sala, Skövde, Stockholm, Strängnäs, Säter,
Söderhamn, Sölvesborg, Trosa, Trälleborg, Uppsala, Vadstena, \ ästerås,
Växjö, Örebro och Östersund bär i anledning av skrivelsen meddelats,
att vederbörande stads fastighetsböcker jämte kartor med beskrivningar
rörande stadens tomtindelade områden och särskilda tomter vore så fullständiga,
att de utgjorde fullt tillförlitligt underlag för uppläggande av
nya fastighetsböcker. Någon förmedling genom ett särskilt fastighetsregister
vore därför i dessa städer icke erforderlig. Magistraten i Söderhamn
har emellertid därvid förklarat, att magistraten icke vågade bestämt
uttala sig i ämnet, utan hemställde, att det finge efter stadsmyndigheternas
hörande bero på Kung]. Maj:ts särskilda prövning, huruvida fastighetsregister
skulle upprättas för stadens tomtindelade område i dess helhet eller
för blott viss del därav eller om sådant register skulle anses obehövligt
beträffande dylikt område. Och magistraten i Hälsingborg har, då det
måste vitsordas att upprättande och förande av fastighetsregister med registerkarta
vore ifråga om stadens icke tomtindelade område välbehövligt och
värdet av registret och kartan givetvis väsentligt ökades, därest de som en
helhet omfattade stadens såväl tomtindelade som icke tomtindelade område,
förklarat sig anse, att för Hälsingborgs stads vidkommande fastighetsregister
borde uppläggas och föras för hela stadsområdet. Såsom regel borde jämväl
enligt magistratens mening författning i ämnet stadga skyldighet för
städerna att upprätta fastighetsregister för hela sitt område, dock med inrymmande
i författningen av möjlighet för stad att på särskild framställning
befrias från ifrågavarande skyldighet beträffande tomtindelat område.
Magistraten i Hälsingborg har tillika överlämnat ett yttrande från stadsingenjören
i staden, däri denne anför: Att ett fastighetsregister med registerkarta
borde uppläggas över våra städer vore säkerligen i hög grad
av behovet påkallat. Vidare syntes städernas fastighetsförhållanden och
därmed sammanhängande kartmaterial böra rationellt ordnas. Detta hade
länge varit ett önskemål inom kommunaltekniska kretsar. Såsom det vore
ordnat vid stadsingenjörskontoret i Hälsingborg funnes karta över de flesta
tomter och jordområden inom staden, men någon sammanställningskarta med
alla tomters och jordområdens beteckningar (registerkarta) funnes ej. Register
över tomterna och områdena funnes, men även här syntes bättre
system kunna upprättas, åtminstone inom det icke planlagda området.

För Stockholm har åberopats yttrande från staden, avgivet över 1911
års kommittébetänkande. Så vitt nu är i fråga återfinnes detta yttrande

198

i »Bilaga till 1914 ars kommissions betänkande angående fastighetsregister
m. m. Sammandrag av inkomna yttranden över 1911 års förslag rörande
fastighetsregister för stad m. in.» sid. 25.

Av innehållet i övrigt i yttrandena från de nn ifrågavarande städerna
må här återgivas följande:

Arboga: Redan år 1878 hade samtliga stadens tomter uppmätts och kartlagts varjämte
dessa kartor sammanförts till en översiktskarta i stor skala. Åren 1903—1904
hade upplagts en tomtbok, vilken under byggnadsnämndens inseende fördes av stadsingenjören.

Vid en nu företagen granskning av tomtförhållandena i staden och jämförelse mellan
tomtkartorna och tomtboken samt rådhusrättens fastighetsbok hade det visat sig, att
med tillhjälp av nu befintliga kartor och urkunder samtliga stadens tomter kunde redovisas
till läge, areal och gränser.

Vid sådant förhållande ansåge sig magistraten med fog kunna påstå, att det befintliga
materialet borde kunna utgöra ett fullt tillförlitligt underlag för uppläggandet av nva
fastighetsböcker.

Eskilstuna: I enlighet med gällande bestämmelser angående fastighetsboks inrättande
och förande i stad funnes varje tomt redovisad samt till ytinnehåll, sidors längd m. m.
beskriven å sitt särskilda upplägg i fastighetsboken; och hade även de förändringar,
tomt i fråga om område kommit att undergå, i regel blivit därstädes antecknade. För
övrigt hade magistraten i sin ägo en så gott som fullständig samling av sådana Kungl.
Maj:ts brev och länsstyrelsens resolutioner, som anginge fastställande av stadsplane- och
och tomtindelningar samt statsplane- och tomtförändringar inom staden. Även funnes en
sammanhängande karta i skala 1 : 2000 upprättad för stadens planlagda område, upptagande
bland annat samtliga tomter.

Vidare syntes böra anmärkas, att enligt föreskrift i gällande byggnadsordning för
staden till kontroll bland annat däröver, att de över tomterna upprättade tomtkartor vore
riktiga, fastemätning skulle, när tomt överginge i annan ägares hand genom fång, som
borde lagfaras, verkställas genom stadsingenjören, därest sådan mätning å tomten ej skett
inom 10 år. Till följd av denna sedan år 1900 tillämpade bestämmelse hade ock åtskilliga
av stadens äldre tomter blivit nymätta; och hade resultatet av mätningarna antecknats
å vederbörande upplägg i fastighetsboken.

Falun: Enligt vad magistraten kunnat inhämta, vore de för staden upplagda fastighetsböcker
jämte befintliga tomtkartor så fullständigt förda och upprättade att de, i vad
avsåge stadens planlagda område, väl syntes kunna motsvara de krav, man kunde ställa
på desamma. Utan svårighet syntes man kunna, om så behövdes, på grund av dessa
böcker och tomtkartorna, som på senare åren omsorgsfullt vårdades och å stadsingenjörskontoret
efter hand kompletterades, upplägga nya fastighetsböcker för staden, därvid
en del tomter och kvartersdelar måhända borde ommätas. Någon förmedling genom ett
särskilt fastighetsregister syntes därför ej erfordras beträffande stadens tomtindelade område.

Så vitt magistraten kunde bedöma saken, borde varken ur äganderättssynpunkt eller
för säkrande av fastighetskrediten vara behövligt alt i Falun för närvarande anordnades
en så dyrbar apparat som uppläggande av ett särskilt fastighetsregister m. m. utan borde
redan befintliga fastighetsböcker och tomtkartor, efter hand vederbörligen kompletterade

HM)

och fullständigade, på fullt tillfredsställande sätt kunna redovisa alla stadens fastigheter
inom det planlagda området.

Göteborg: t. f. förste stadsingenjören A. Södergren med instämmanden av magistraten,
rådhusrättens första avdelning och byggnadsnämnden: Tomtindelningskartorna över
varje särskild stadsdel inbundes i en pärm, vari även beskrivningarna till tomtindelningarna
förvarades. Så snart en större eller mindre ändring i tomtindelningen skulle ske,
upprättades över hela kvarteret en ny karta, upptagande såväl den gamla som den nya
tomtindelningen. På detta sätt hade flertalet nya tomtindelningar behandlats under de
senaste åren, varemot ändringar i äldre tomtindelningar skett efter samma metod endast
i den mån pågående nymätningar hunnit utsträckas över området i fråga. För de områden,
som ej ännu undergått nymätning, uppgjordes tomtindelningarna på liknande sätt,
om man undantoge, att någon beräkning av tomthörnens koordinater ej här kunde komma
ifråga. Äldre tomtindelningar hade även i stort sett utarbetats enligt samma princip,
frånsett staden inom vallgraven och vissa äldre stadsdelar, där tomtindelningen i regel
vore av ålder bestående. Sedan numera beslut fattats om nymätning enligt tiiangelmätningsprincipen
av största delen av stadens område, komme staden att erhålla fullständiga
mätningskartor i skala 1 : 400 över hela det i tomter indelade området och följaktligen
så småningom i och med ändringar i den av ålder bestående tomtindelningen även fullständiga
tomtindelningskartor i denna skala över varje särskilt kvarter inom detta område.

Ur tomtindelningskartorna med tillhörande beskrivningar samt ur tomtkartorna med
sina attester kunde hämtas alla de uppgifter, som funnes upptagna i den föreslagna tomtboken
med undantag av en del uppgifter om tiden för den rättsligen gällande tomtindelningens
fastställande.

Att det emellertid förefunnes behov att samla uppgifterna rörande en tomt på ett
ställe i ett register av ett eller annat slag hade å stadsingenjörskontoret sedan länge konstaterats.
Särskilt vid upprättande av tomtkartor för nybyggnad gjorde detta behov sig
starkt gällande.

Stadsingenjörskontoret hade också för ett par år sedan påbörjat uppläggandet a\
ett kortregister över samtliga rättsligen bildade tomter. Registreringsarbetet fortginge alltjämt,
men vore ännu långt ifrån fullbordat på grund av brist på arbetskrafter. Kontoret
hade emellertid just med tanke på en blivande lagstiftning angående fastighetsregistrering
ej funnit lämpligt att ännu ingå till byggnadsnämnden med begäran om anslag för detta
ändamål.

Stadsingenjörskontorets kortregister upptoge ej blott samtliga de uppgifter, som
funnes i den föreslagna tomtboken med undantag av längden av tomtens särskilda sidor,
utan dessutom även åtskilliga för stadsingenjörskontoret viktiga uppgifter rörande tomtkartor
för nybyggnad, kontroller, avvägningar samt äldre tomtmätningar.

Att tomternas sidolängder ej medtagits i kortregistret berodde på huvudsakligen två
omständigheter. För det första hade tomterna ofta en så invecklad form, att man varken
kunde framkonstruera tomten eller ens bilda sig en någorlunda riktig uppfattning av
dess utseende uteslutande genom kännedom om arealen och sidolängderna. Nu vore
visserligen tomterna i allmänhet 4-sidiga; men en 4-hörning, vars sidor och areal vore
givna, kunde i allmänhet konstrueras på två olika sätt, och i fråga om nära rektangulära
tomter, som ju ofta förekomme, torde en noggrann kännedom om en vinkel vara erfor -

200

derlig för att avgöra, om den ena eller den andra av dessa 4-hörningar motsvarade tomtens
form. Härav framginge, att det i allmänhet vore omöjligt att utan godtycke konstruera
tomtens figur efter den föreslagna tomtbokens sifferuppgifter. För det andra
funnes ju alla dessa sifferuppgifter jämte andra nödvändiga uppgifter å tomtindelningskartan,
som i regel även måste anlitas, då det gällde alt klargöra en tomts utseende o. d.

Att kortregister och ej inbunden registerbok kommit till användning berodde på,
att man velat möjliggöra, att registret skulle kunna användas av flera tjänstemän samtidigt,
vilket för kontorsarbetets bedrivande vore av stor vikt. Emellertid hade man tänkt
sig att genom avskrift av kortregistret även upprätta en registerbok över tomterna. Denna
registeibok, som städse skulle hållas å jour med kortregistret, skulle överlämnas till
»magistraten» att användas vid lagfarts- och inteckningsärenden etc., vårföre det vore meningen
att ej i densamma medtaga de uppgifter rörande tomtkartor för nybyggnad, utstakningar,
kontroller m. m., som i stort sett hade intresse endast för stadsingenjörskontorel.

Beträffande registerkarta stadgade senaste förslag till fastighetsregister, att sådan ej
skulle upprättas i mindre skala än att läget av de särskilda fastigheterna kunde därå
tydligt utmärkas och vidare, att det område, som inginge i tomtindelning, skulle i sin
helhet avfattas i samma skala, såvida ej särskilda omständigheter annat föranledde. Som
syntes vore minimifordringarna på en sådan registerkarta synnerligen små, varför kartan
finge anses vara avsedd att tjänstgöra blott som översiktskarta och ej som en verklig
rättsgrundande urkund.

Behovet av en översiktskarta för det tomtindelade området vore ur registersynpunkt
ej särdeles stort, i synnerhet då man betänkte, att staden redan hade eller inom närmaste
framtiden komme att få kartor i så stor skala som 1 : 400 över vart särskilt
kvarter. Sammanhängande kartor över större områden än ett kvarter med omkringliggande
gator vore i regel icke erforderliga, då kvarteret kunde betraktas som ett ägoområde
för sig, vilket vore till läge och område fastställt och icke finge ändras i annan
ordning än stadsplanelagen föreskreve.

I utlåtandet hade hittills i anslutning till fastighetsregisterkommissionens skrivelse avsetts
endast sådana tomter, som vore upptagna i tomtboken, d. v. s. rättsligen bildade tomter.

I fråga om de ej rättsligen bildade tomterna syntes kommissionen vara av den
meningen, att dessa alltjämt borde upptagas i särskild s. k. tomtbildningslängd för att
efter hand överföras till tomtboken.

Tomtbildningslängden förutsatte emellertid en registerkarta enligt förut angivna
foidringar. Om staden sålunda bleve befriad från skyldighet att upprätta tomtbok, måste
den likväl låta upprätta tomtbildningslängd med tillhörande registerkarta för de icke rättsligen
bildade tomterna. Som nu över stora delar av staden inom ett och samma kvarter
förekomme såväl rättsligt som icke rättsligt bildade tomter, skulle staden, oaktat den
ledan hade fullgoda kvarterskartor, vara tvungen alt över sådana kvarter och i överensstämmelse
med vissa fastställda fordringar upprätta registerkarta, vars värde för staden
troligen bleve synnerligen ringa. Vad Göteborgs stad beträffade torde det, om över huvud
taget något register över icke rättsligen bildade tomter behövdes, vara både lämpligt och
möjligt att sammanföra alla, även de icke rättsligen bildade, tomterna i en och samma
tomtbok.

Att detta läte sig göra utan att registret därigenom nämnvärt skulle svälla ut i
storlek, berodde på, att man på grund av stadens goda kartmaterial, som möjliggjorde

201

uteslutande av särskild registerkarta, skulle kunna väsentligen minska antalet kolumner i
tomtboken.

Halmstad: Innan fastighetsböekerna upplagts hade alla då i stadsplan intagna tomter
upptagits i en särskild tomtlängd, som upprättats av lantmätare med ledning av dels
äldre tomtkartor och dels av lantmätaren själv gjorda mätningar.

Svagheten i detta system läge däri, att de äldre tomtkartorna icke alltid samstämde
med gränserna å marken, varför åtskilliga ledsamma misstag och svårigheter yppat sig.
Emellertid hade väl de flesta tomter sedermera undergått nymätningar, därvid genom
jämkningar med grannarna enighet uppnåtts om tomternas gränser. Såsom allmänt omdöme
syntes kunna sägas att beträffande det nu ifrågavarande området uppläggande av
fastighetsregister knappast skulle vara erforderligt, under förutsättning att bestämmelser
meddelades, som möjliggjorde att gränserna emellan tomterna kunde bliva i laga ordning
bestämda i annan ordning än genom rättegång. Behovet av dylika bestämmelser syntes
magistraten däiemot göra sig starkt gällande.

Efter det fastighetsböekerna upplagts, hade emellertid nya områden lagts under
stadsplan. Detta hade i regel skett alldeles för sent, d. v. s. först sedan områdena
till stor del varit bebyggda. Beträffande dessa områden funnes de i fastighetsböekerna
upptagna under de jordlotter, varifrån de afsöndrats. Det kunde icke förnekas, att rätt
svåra förbiseenden under äldre tid skett i fråga om anmärkande av dylika avsöndringars
läge och gränser. Emellertid skulle säkerligen en tomtlängd över dessa områden hava
upprättats och fråga hade flera gånger varit å bane att upplägga nya fastighetsböc-ker för
vinnande av bättre reda, men dessa avsikter hade ej kommit till utförande, beroende på
den ifrågasatta uppläggningen av fastighetsregister för stad.

På grund av det anförda finge magistraten för sin del uttala den åsikten, att
beträffande Halmstad tomtbok näppeligen erfordrades för det till stadsplan sedan äldre
tid hörande område, men att en dylik tomtbok däremot erfordrades för senare tillagda
områden.

Kristinehamn: Det vore uppenbart, att uppläggandet av tomtbok för så väsentliga
områden, som det rörde sig om i Kristinehamn, skulle medföra ett synnerligen tidsödande
och kostbart arbete, allra helst som det skäligen icke kunde ifrågasättas, att arbetet
skulle kunna medhinnas av tillgängliga arbetskrafter. Det syfte, som avsåges med upprättande
av tomtbok, syntes icke stå i rimligt förhållande till kostnaderna. Väl kunde
tomtboken vara ägnad att från rättslig synpunkt lämna en åskådlig och uttömmande bild
av tomten, men i verkligheten vore det lämpligare, att beskaffenheten av byggnadsbestämmelserna
vore registrerade å den plats, där till dessa bestämmelser hörande kartor förvarades,
liksom ock de förhållanden, som vore avsedda att lämnas i punkterna 1—3 av
B, formulär 1. Byggnadsbestämmelserna vore dessutom ej jämförliga med andra bestämmelser,
som vore avsedda att införas i tomtboken, emedan dessa bestämmelser växlade
i den mån staden utvecklades eller andra bestämmelser befunnes av erfarenheten lämpligare
än de gällande. Att införa byggnadsbestämmelserna i tomtboken, allra helst som
bestämmelserna vore synnerligen detaljerade*, kunde ej heller vara ägnat att verka överskådligt.

Kungsbacka: Den gamla staden hade sina tomter till innehåll och utseende alldeles
som efter branden år 1846, och de tomterna tillhörande jordlotter vore ännu oskiljaktigt

* Jämför anvisningen till formulär 1.

202

förenade med tomtinnehavet i staden. Vad beträffade det område, som intagits i nya
stadsplanen, fastställd år 1912 den 23 augusti och med tomtindelning från den 11
november 1913, så hade därifrån endast ett mindre antal tomter hittills hunnit frånsäljas,
men vid beviljande av lagfarter fordrades av rätten särskilda mätningskartor med beskrivning,
varom i fastighetsboken fullständigt gjordes anteckning.

Lidköping: Rent principiellt sett funne magistraten, att det skulle vara för många
städer synnerligen ekonomiskt betungande, utan att medföra däremot svarande fördel
eller i övrigt vara av behovet påkallat, om städerna skulle obligatoriskt åläggas skyldighet
att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande på sätt Kung!. Maj:ts proposition

till 1916 års riksdag föreslog. Då det emellertid, helt naturligt, vore för magistraten

omöjligt att kunna överblicka nu berörda förhållanden å andra orter, och då det väl
kunde tänkas, att en lag om uppläggande av fastighetsregister beträffande tomtindelat område
vore för åtskilliga städer av behovet påkallad, ville magistraten för sin del förorda

den utväg, att de städer, som så önskade, kunde på därom gjord framställning undantagas
från tillämpningen av en alla städer omfattande författning i förevarande ämne.

Norrköping: Befintliga stadskartor och tomtkartor beträffande det tomtindelade området
inom stadens jurisdiktion med den omfattning den hade före den 1 januari 1916,
kunde anses fullt tillfredsställande såsom underlag för en ordnad tomtredovisning och
-beskrivning. Inom den med Norrköpings stad sedan den 1 januari 1916 införlifvade
Östra Eneby församling ställde sig saken däremot annorlunda. Där hade under årens
lopp genom efter hand utförda avsöndringar och de avsöndrade byggnadstomternas bebyggande
bildats stadsliknande områden, exempelvis s. k. Norra förstäderna, Karlshof m. fl.
Dessa avsöndringar hade verkställts efter en viss — ehuru icke fastställd — plan, upptagande
särskilda kvarter och gator, och hade utförts till betydande antal (endast inom
Norra förstäderna utgjorde de e:a 200 st.). Kartorna över dessa byggnadstomter lämnade,
där sådana funnes, i allmänhet en synnerligen ofullständig upplysning angående tomternas
läge och gränser, varför de icke kunde anses utgöra ett användbart underlag för en ordnad
tomtredovisning och -beskrivning inom dessa delar av staden.

Strängnäs: Å stadens planlagda områden funnes kartor med beskrivningar för åren
1785, 1840 och 1871, av vilka den första, som saknade fastställelsebevis, åberopades
uti stadens gamla, utav Kungl. Maj:t den 4 juni 1828 fastställda byggnadsordning och
den sistnämnda vore av Kungl. Maj:t fastställd. Kartan av 1840, saknande fastställelsebevis,
vore emellertid tillämpad. Därutöver hade, till följd av stadens utveckling, tillkommit
nya fastställda kartor av 1910 och 1912 ä stadsplanen i staden. Plankartorna
av 1785 och 1840 vore delvis lagda till grund för 1871 års stadsplan, vilken
senare beträffande såväl det avbrända som det något utvidgade planområdet redan vore i
tillämpning; varemot å den gamla, vid 1871 års vådeld räddade stadsdelen, de gamla
kartorna fortfarande vunne tillämpning. Anstånd om revision av ett par delar av gamla
staden vore beviljad och tiden ännu ej tilländalupen. Dessförinnan komme ny plan att
uppgöras över dessa stadsdelar för vinnande av sanktion. Gällande byggnadsordning föreskreve
även, att vid byggnadsföretag av byggherren och grannar godkända tomtkartor
skulle företes, och lagfartslagen förpliktade lagfartssökande till arealuppgifter och längdmått
för tomterna. De äldre kartorna bleve därigenom rättade, där de ej överensstämde med
tomtkartorna, och därom skedde anteckning uti fastighetsböckerna. Uti de nya stadsdelarna
byggdes uteslutande efter de yngre plankartorna, och där byggande å åkrar ägt

203

runa, innan fastställelse å stadsplanerna vunnits, hade byggnadsnämnden sökt få byggnaderna
så placerade, att de ej lades i strid med de under arbete varande stadsplanerna.

Trosa: Då över det stadens område, som, om stadens utveckling komme att gå
lika långsamt som hittills, under många år framåt kunde tänkas räcka till för bebyggande,
funnes stadsplaner upprättade, som vore synnerligen ändamålsenliga, och sedan
tomtindelning verkställts inom de olika kvarteren, nya fastighetsböcker, vilka delvis påbörjats,
komme att uppläggas, utvisande varje kvarter med däri belägna tomter, ansåge
magistraten att därigenom sådan översk&dlighet och reda skulle vinnas att upprättandet
av ett fastighetsregister, förenat med ej obetydliga kostnader för ett litet samhälle, icke
erfordrades.

Trälleborg: Magistraten ansåge, att befintlig kartmaterial kunde tjäna som tillförlitligt
underlag för upprättande av nya fastighetsböcker, självfallet efter noggrann kollationering
med rättens fastighetsböcker och byggnadsarkivets handlingar. Register över stadens
tomter funnes därstädes, visserligen ej så upprättat som i författningsförslaget angåves,
men ändock överskådligt.

Uppsala: Under de 40 år, nu gällande förordning angående lagfart å fång till fast
egendom varit i gällande kraft, hade så gott som alla i enskild ägo varande fastigheter
inom stadens gamla tomtindelade område någon gång varit föremål för lagfart. Dä såsom
bekant vid ansökning om lagfart å tomt i stad måste företes karta och mätningsbevis
samt med ledning härav anteckningar om fastighetsgränser och ytinnehåll ävensom
dess sidors längd infördes i fastighetsböckerna, hade härigenom för Uppsala stad uppkommit
ett fastighetsregister, vilket, vad stadens gamla tomtindelade område anginge,
måste anses fullt tillfredsställande. Det vore huvudsakligen för fastigheter, tillhörande
universitetet och några offentliga institutioner, som mått ej funnes i fastighetsböckerna
angivna, men torde angående dessa fastigheter finnas gamla kartor och handlingar, utvisande
fastigheternas läge och ytinnehåll. Skulle det emellertid anses önskvärt att företaga
en ny mätning av dessa fastigheter, vilken mätning lätteligen kunde verkställas av
stadsingenjören, torde denna, i likhet med vad förhållandet varit beträffande alla övriga
fastigheter, få bekostas av vederbörande tomtägare och icke av stat och kommun. I
utkanterna av stadens tomtindelade område, varest naturligtvis en hel del tomter ännu
icke tagits i anspråk såsom sådana, utan läge förenade i större komplex och i stor utsträckning
brukades såsom åkerjord, vore givetvis gränserna för de särskilda tomterna
icke angivna i stadens fastighetsböcker. Dock funnes icke någon svårighet att med iedning
av å stadsingenjörskontoret befintliga kartor och handlingar identifiera varje inom
stadens område belägen fastighet.

Örebro: Stadsingenjören: Aven den jord, som icke vore tomtindelad, men läge inom
kvarter och stadsplanen, redovisades med hänsyn till dess läge i kvarter och gator.
Därför förefunnes i Örebro icke något trängande behov av Hytt register för tomterna,
ehuru det dock vore riktigt och välbetänkt om enhetliga och officiella bestämmelser för
ett dylikt register för alla Sveriges städer komme till stånd. De oegentligheter i avseende
å system för redovisning och beteckning av fastigheter, som nu ofta rådde i mantals-,
taxeringslängder, fastighetsböcker och kalendrar, skulle därigenom till stor del komma
att undanrödjas. Ett lättfattligt praktiskt officiellt register för tomterna borde därför förordas
och de därigenom föranledda kostnaderna finge icke verka avskräckande.

204

I följande städer liar uppläggande av tomtbok på nedan anmärkta
grunder ansetts erforderligt eller önskvärt.

Alingsås: För stadens tomtindelade område syntes fastighetsregister nog vara av
behovet påkallat, enär något fullständigt kartmaterial däröver icke funnes och någon tillförlitlig
mätning därav icke heller förekommit. Endast i den mån en ny tomt bildades
eller en gammal, ej förut uppmätt tomt överginge till ny ägare, infordrades vid lagfarts
sökande karta över tomten, som då företeddes i två exemplar, av vilka det ena stannade
i rättens arkiv.

Borås: Vidkommande Borås syntes upprättandet av fastighetsregister (tomtbok), om
än icke alldeles nödvändigt, dock vara högeligen önskvärt.

Falkenberg: Magistraten ansåge lämpligt, att fastighetsregistret även komme att omfatta
det tomtindelade området, då detsamma i staden vore relativt litet och bättre översikt
därigenom skulle erhållas, särskilt i fråga om gatumark och nya tomters bildande.

Gränna: Magistraten ansåge ett fastighetsregister för staden i dess helhet och således
jämväl för det tomtindelade området vara i hög grad önskvärt eller måhända rentav
alldeles nödvändigt. Magistraten grundade denna sin åsikt dels på de i många fall invecklade
äganderättsförhållandena i staden, dels därpå, alt det varit först under de sista
åren som fullt sakkunnig person upprättat tomtkartor för staden, dels ock på den omständigheten,
att dylika kartor kanhända icke funnes över ens halva antalet tomter.

Gävle (rådmannen vid småprotokollen med instämmande av stadsingenjören): Behovet
av ett särskilt fastighetsregister såsom underlag för ett fullt tidsenligt grundbokssystem
syntes vara så tydligt ådagalagt av såväl lagberedningen i dess med skrivelse av
den 31 december 1907 framlagda förslag till reform av lagfarts- och inteckningsväsendet
som av fastighetsregisterkommittén och 1914 års fastighetsregisterkommission, att något
uttalande i den delen ej erfordrades.

Huvudfrågan torde därför vara, huruvida beträffande städernas tomtindelade områden
de nuvarande fastighetsböckerna jämte stadskartor och tomtkartor vore så förda och upprättade,
att de, såsom ifrågasatts, kunde utgöra fullt tillförlitligt underlag för uppläggande
av nya fastighetsböcker.

För sin del betvivlade rådmannen, att så vore förhållandet, enär, enligt vad han
trodde sig veta, i en hel del städer vederbörande ej förstått att skilja mellan rättsligt
bestående fastigheter och allenast administrativt fastställda tomter.

I allmänhet torde städernas mäfningsmän verkställa fastighetsredovisningen enligt
senast fastställda tomtindelning, oavsett om denna vore rättsligen genomförd eller ej,
under det att ett fastighetsregister, som skulle tjäna till underlag för fastighetsbokföring,
med nödvändighet måste utgå från och vid varje tidpunkt redovisa de rättsligt bestående
fastigheterna.

Enligt rådmannens mening borde därför, om ett efter fastställda grunder ordnat
fastighetsregister för städerna skulle införas, detta omfatta alla städer och all inom vederbörande
samhälle belägen mark.

Om det emellertid skulle anses, att en del städer kunde befrias antingen från
skyldighet överhuvud att upprätta fastighetsregister eller från skyldighet att upprätta dylikt
register beträffande tomtindelat område, syntes Gävle vara bland de städer, som i främsta

rummet kunde medgivas dylik befrielse, ty rådmannen trodde sig kunna påstå, att på grund
av det intima samarbete, som på senare tiden ägt rum mellan byggnadsnämnd, stadsingenjör
och rådmannen vid småprotokollen, de rättsliga synpunkterna vid fastighetsredovisningen
i Gävle vunne vederbörligt beaktande och att sålunda, allt efter som fastighetsbildning
och fastighetsomsältning fortginge, ett allt bättre underlag för blifvande nya
fastigbetsböcker vunnes.

Hudiksvall: Beträffande Hudiksvalls stads nu tomtindelade område funnes förda
fullständiga liggare upptagande tomternas areal samt de förändringar, som tomterna till
äventyrs undergått. Dessa liggare, grundade på fullständiga kartor över stadens tomtindelade
område, vore så förda, att de jämte fastighetsböckerna skulle utgöra fullt tillförlitligt
material för uppläggande av nya fastighetsböcker, för så vitt dessa endast skulle
komma att omfatta nuvarande tomtindelade området. Emellertid läge för närvarande
under behandling förslag till helt ny stadsplan för staden, vilken plan jämväl komme
att omfatta rätt betydande delar av det nu icke planlagda området. Sedan den nya
stadsplanen blivit fastställd, vilket väntades kunna ske under år 1916, torde helt nya
fastighetsböcker med helt nya beteckningar för fastigheterna behöva uppläggas. Under
sådana förhållanden syntes, för Hudiksvalls stads vidkommande, det få anses erforderligt,
att fastighetsregister (tomtbok) för jämväl stadens tomtindelade område upprättades.

Kristianstad: Ehuruväl för stadens vidkommande nuvarande fastighetsböcker jämte
stadskarta och tomtkarta i stort sett vore så förda och upprättade, att de kunde utgöra
ett någorlunda tillförligt underlag för uppläggande av nya fastighetsböcker, så vitt anginge
stadens tomtindelade område, ansåge magistraten sig dock böra förorda, att ett blivande
fastighetsregister för staden jämväl komme att omfatta nämnda område.

Såsom skäl därför ville magistraten framhålla, att det vid företagna nymätningar av
tomter understundom visat sig, att tomtmåtten å marken ej överensstämde med de i
fastighetsböckerna upptagna, varjämte kartor ännu saknades för en del tomter. Ändamålet
med det ifrågasatta fastighetsregistret — erhållande af ett fullt tillförligt underlag
för uppläggande av nya fastighetsböcker — s.yntes magistraten därför icke kunna vinnas,
med mindre detta register komme att omfatta jämväl det tomtindelade området, vartill
komme, att enligt magistratens förmenande kostnaden för fastighetsregistret, i vad det
avsåge sagda område, syntes bliva ganska ringa med hänsyn till det redan befintliga
materialet.

Lysekil: Då Lysekil den 1 april 1903 trädde i utövning av stadsrättigheter hade det
ålegat borgmästaren i staden att från häradsrättens lagfarts- och inteckningsböeker överföra
allt som rörde fastigheter i Lysekil till rådhusrättens fastighetsbok. Härvid hade
befunnits, att de överförda och lagfarna fastigheterna endast till en del legat inom den
fastställda stadsplanen, och, i den mån de gjort detta, hade iakttagits, att de i mycket
få fall överensstämde med stadsplan och tomtindelning. Med andra ord: den år 1873
fastställda stadsplanen med tomtindelning hade blivit förfuskad och en mängd fastigheter
utanför stadsplaneområdet hade tillkommit och lagfarits.

För att bringa reda i fastighetsförhållandena hade staden därefter låtit förrätta nymätning
över hela staden, med undantag af dess utmarker, samt verkställa revision och
utvidgning av den gamla stadsplanen. Den nya stadsplanen hade år 1916 fastställts av
Kungl. Maj:t, och tomtindelning inom samtliga kvarter skulle nu äga rum och hade redan
blivit påbörjad.

206

Att rådhusrättens fastighetsbok efter det tomtindelningen slutförts oeh fastställts
måste omläggas, vore en given sak.

Med anledning av vad sålunda anförts finge magistraten meddela, att magistraten
ansåge upprättande av fastighetsregister för staden vara välbehövligt; och syntes detta
register kunna utan större svårighet uppläggas med ledning af det rikhaltiga material,
som staden komme att äga till sitt förfogande i följd af de redan verkställda mätningarna
oeh stadsplanearbetena jämte de undersökningar, som måste verkställas vid tomtindelningarnas
förrättande.

Mariestad: I äldre tider hade tomterna i staden lagfarits utan att fastställd tomtkarta
företetts. I senare tider hade rådhusrätten fordrat vederbörlig tomtkarta, och hade
naturligtvis anteckningar gjorts i lagfartsprotokollet om tomternas läge och storlek. Alla
tomter i staden hade emellertid ännu ej så lagfarits, och hade vederbörliga tomtmätningar
ej heller ännu övergått samtliga tomter. Tomtkartorna med tillhörande handlingar förvarades
hos byggnadsnämnden, men någon längd över tomterna med anteckningar om
skeende ändringar fördes ej hos nämnden, utan man måste för varje tomt gå tillbaka
till den förrättning, som berörde tomten. Det syntes således magistraten lämpligt, att
tomtbok fördes, och syntes besväret därmed samt kostnaderna ej behöva bliva så avsevärda.

Oskarshamn; Den äldsta plankartan över tomtindelningen hade upprättats år 1845,
innan Oskarshamn erhållit stadsrättigheter, och fastställts av Kungl. Maj:t den 18 februari
1846. I anledning av stadens utvidgning hade upprättats ny stadsplan, som fastställts
av Kungl. Maj:t den 23 juni 1891, men då det snart visat sig, att den sålunda upprättade
stadsplanen varit behäftad med åtskilliga bristfälligheter, hade uppgjorts ny stadsplanekarta
i huvudsaklig överensstämmelse med ett af arkitekten P. Hallman upprättat
förslag, vilken sistnämnda karta fastställts av Kungl. Maj:t den 11 december 1914.

Denna sistnämnda stadsplanekarta, som bestämde gränserna för de olika kvarteren,
143 till antalet, både nu börjat genomföras och tomtindelningar för 17 särskilda kvarter
hade blivit fastställda.

Då alltså tre särskilda stadsplanekartor varit för staden gällande och de särskilda
tomternas gränser i ett stort antal fall för varje ny stadsplan förändrats, så syntes ett
fastighetsregister för staden bliva till synnerlig nytta.

De i staden befintliga stadskartorna och tomtkartorna vore emellertid av sådan beskaffenhet,
att de kunde läggas till grund för upprättande av registerkarta, utan att staden
skulle behöva vidkännas några kostnader för dyrbara mätningar; och vad beträffade stadens
tomtindelade område kunde de utgöra fullt tillförlitligt underlag för uppläggande av
nya fastighefsböcker.

Med hänsyn till den nytta, som kunde ligga uti tillgången till ett utförligt fastighetsregister,
ansåge magistraten sig icke böra påyrka befrielse för staden från eventuell
skyldighet att låta upprätta dylikt fastighetsregister.

Ronneby: Med Ronneby stad hade år 1900 blivit inkorporerat ett område från
Ronneby socken, för vilket plan blivit fastställd den 31 december 1909. Det sålunda
planlagda området hade till större delen blivit indelat i tomter, men dessa tomter sammanfölle
endast delvis med ägoinnehaven. Kartor funnes för en del av dessa innehav,
men koncepten förvarades i lantmäterikontoret. Kartor funnes hos en del av ägarne.
För närvarande hade i fastighetsboken upplägg blivit gjorda för de särskilda fastigheterna

207

efter de beteckningar, de varit åsätta, då området lytt under landsrätt, och det syntes
vara påtagligt, att ett sådant system vore högst otillfredsställande. Upprättande av ett
fastighetsregister för staden vore därför av mycket stor betydelse, för att icke säga oundgängligen
nödvändigt.

Sundsvall: Innan magistraten inginge på det föreliggande spörsmålet syntes det icke
vara ur vägen att i största korthet erinra om naturen av den under staden lydande jorden
och om dennas användning.

Genom donationsbrev den 23 augusti 1021 och den 15 april 1024, genom vilka
brev staden ansåges vara grundlagd, hade åt staden till utrymme och mulbete anslagits,
utom annat, de tre till Selängers socken hörande hemmanen Sund, Köpstaden och Akersvik
om 3 mantal, samt ödesgodset Totte (eller Täfte) om Va mantal inom Sköns socken,
och hade i det senare donationsbrevet uttryckligen föreskrivits, att donationsjorden icke
finge användas till enskilda personers »privata nytta» utan »menige staden till gagn
och godo».

De sålunda donerade hemmanen och ödegodset utgjorde det egentliga stadsområdet,
innefattande och omslutande såväl det ursprungligen utstakade stadsplaneområdet som
det, dit staden senare på drottning Kristinas befallning i mitten av 1000-talet flyttades,
ävensom de områden, som tid efter annan indragits i denna senare stadsplan.

Genom kungl. resolution den 24 december 1052 hade vidare med staden införlivats
byarna Sidsjö och Böle, om tillhopa 1 mantal 22 V-i mål, förut tillhörande Selångers
socken. I motsats till vad fallet varit vid donationen av hemmanen Sund, Akersvik
och Köpstaden, därvid skattemännen utlösts, hade nu »bördesmännen» förbehållits
deras skatterätt oförkränkt, och åt staden lämnats allenast medgivande att med dem
»avhandla med deras goda vilja och åtnöje». Av denna rätt hade staden allenast så
till vida begagnat sig, att staden inköpt 14 mål i Sidsjö.

Av den egentliga donationsjorden syntes redan från början en större del hava under
benämningen vretar fördelats bland borgerskapet till uppodling och nyttjande, varemot
återstoden, därav särskilt de. s. k. kronolotterna, den ursprungligen uppodlade jorden,
antingen anslagits till stadens tjänstemän å lön eller på annat sätt använts för gemensamt
behov. Så småningom syntes donationsbestämmelsen, att jorden icke finge övergå i enskild
ägo, hava råkat i glömska. Vretarna, eller åtminstone en stor del av dem, hade
gått i arv eller köpts och sålts enskilde mellan. När uppbud och fasta börjat meddelas
å vretar eller andelar därav, vore magistraten icke i tillfälle att uppgiva, enär magistratens
och rådhusrättens hela arkiv gått förlorat vid stadens brand år 1888. Visst vore,
att år 1901, då preskription enligt 1881 års förordning börjat inträda, å en stor del
att icke säga de flesta av vretarna beviljats lagfart för enskilda personer.

De s. k. kronolotterna ävensom utmarken, med vilken sistnämnda sedan äldre tider
avsåges ej odlingsbar mark, hade däremot i huvudsak bibehållits åt staden; blott i
undantagsfall hade sådan jord kommit i enskild ägo annorledes än för genomförande av
fastställd stadsplan.

I mån av stadens tillväxt hade det av drottning Kristina anvisade stadsplaneområdet
blivit otillräckligt, varför å skilda tider nya områden, dels sammanhängande med,
dels skilda från det förra, anvisats och i gällande ordning indragits i stadsplanen. Därigenom
hade en del av förutvarande vretar, kronolotter och utmark kommit att ingå i
stadsplanen.

208

Den brand, som midsommartiden 1888 ödelagt större delen av staden, hade medfört
att enligt byggnadsstadgan ny stadsplan skulle uppgöras för de avbrända stadsdelarna.
Då man gick till verket därmed, hade man sökt att i största möjliga utsträckning taga
hänsyn till dittills rådande förhållanden. Så långt sig göra låtit hade man bibehållit den
gamla kvarters- och gatuindelningen. Avvikelser från den sålunda antagna grundsatsen
hade man dock icke kunnat helt undvika. Så hade det befunnits nödigt alt utvidga en
del gator, att anlägga esplanader o. s. v.

En annan följd av branden och den av denna orsakade bostadsbristen hade varit,
att en mycket livlig byggnadsverksamhet uppstått utom stadsplaneområdena. Denna hade
ingalunda motverkats därav, att en ganska rundlig tid förflutit innan den nya stadsplanen
hunnit upprättas och av Kungl. Maj:t år 1890 slutligen fastställas. Styckning av vretarna
hade väl tidigare förekommit, men kort efter branden hade avsöndringar av byggnadstomter
från den mer välbelägna vretjorden börjat bliva mycket allmänna, och i
många fall hade sådana byggnadstomter sedermera styckats. Sådana styckningar och
avsöndringar hade till avsevärt antal verkställts utan anlitande av sakkunnigt biträde och
utan att karta däröver upprättats.

När tiden närmat sig för inträdande av preskription enligt 1881 års förordning
hade stadsfullmäktige, som hade i livligt minne de dyrbara expropriationerna av gatumark
m. m. kort efter branden 1888, låtit uppgöra förslag till stadsplan över de vretområden,
vilkas indragande i stadsplanen närmast kunde ifrågakomma, varefter massrättegångar
anställts om återindrivning av obebyggd mark, som inginge i gator och öppna
platser enligt den »provisoriska» stadsplanen. Ett fåtal av dessa rättegångar hade avgjorts
till stadens fördel, i de övriga hade dessförinnan träffats förlikning, varigenom
staden mot viss lösen blivit ägare till den omtvistade marken. Därigenom hade ytterligare
styckning av vretområdena och ökad oreda uppstått.

Vad nu beträffade stadens fastighetsböcker vore först att nämna, att de ursprungligen
upplagda tillika med rådhusrättens och magistratens arkiv i övrigt gått förlorade
vid 1888 års brand.

Till grund för såväl de äldre som de nya fastighelsböckerna hade i huvudsak lagts
följande tomt- och vretlängder, nämligen:

»Sundsvalls stads tomtlängd, upprättad år 1839», med sedermera gjorda anteckningar
om timade förändringar i äganderätten till gårdarna i staden, samt

»Charte Beskrivning över själf Agande jorden till Sundsvalls stad. Upprättad enligt
vederbörligt förordnande». Längden vore undertecknad: »Sundsvall den 27 September
1836 Erik Joh._ Stagnell» och fortsatte med en »Carte Beskrifning över KronoLotterna».

Tomtlängden upptoge i särskilda kolumner tomternas äldre (1804 års tomtlängd)
och nyare nummer, sidornas längd i alnar och ytinnehållet i kvadratalnar, samt ägare.

Kartebeskrivningen över »självägande jorden» (vretarna), vilken uppenbarligen hänförde
sig till Stagnells mycket förtjänstfulla karta över staden av år 1835, angåve för
varje vretnummer ägarens namn samt i särskilda kolumner arealen i tunnland och kappland
av »vretar», »stenbackar», »beteshagar», »intagor» och »odlingsjord», jämte summan
av dessa ägoslags areal.

Beskrivningen över kronolotterna redovisade, likaledes i tunnland och kappland, de
särskilda lotternas areal i ett färre antal kolumner.

20!)

Utöver de nu nämnda längderna hade till grund för fastighetsböckerna lagts dels
skifteshandlingar rörande Sidsjö och Höle byar, dels längder (av senare data) över tomter
i nya stadsplaneområden (Ostra och Västra Stenhammaren, Stadsbacken, Magasinskvarteren).

Såsom redan antytts avveke den år 1890 slutligen fastställda stadsplanen i åtskilliga
delar från den förut gällande. Även om man finge antaga, att vid fastighetsbokens
uppläggande hänsyn tagits till de förändrade förhållanden, som i avseende å fastighelsväsendet
dittills inträffat efter upprättandet av 1839 års tomtlängd, kvarstode dock, att
uppläggen för de särskilda fastigheterna fortfarande hänförde sig till tiden före branden
och före nu gällande stadsplan. För genomförande av 1890 års stadsplan hade staden
exproprierat tomtjord eller hela tomter. Staden vore nu, så vitt man visste, utan undantag
i besittning av den jord, som varit avsedd att exproprieras, men hade underlåtit att
lagfara den sålunda förvärvade marken. Följden vore att uppläggen för tomterna i fastighetsboken
icke i varje fall motsvarade den mark, som faktiskt hörde till de respektive
tomterna, och alt anteckningar härom icke förekomme i fastighetsboken annorledes än i
form av anteckning om dödning av inteckning, där sådan besvärat exproprierat område.

1 fastighetsboken funnes dessutom fortfarande upplägg för tomter, som nu helt och
hållet inginge i gator och öppna platser.

Vad beträffade stadens gator och öppna platser funnes icke annan förteckning än
över den för den nu gällande stadsplanens genomförande exproprierade gatumarken jämte
den till gator avsedda mark, staden, såsom förut nämnts, i början av 19U0 talet inlöst.

Tilläggas borde, att i en ny tomtlängd numera alltsedan år 1890 infördes fullständiga
mätningsuppgifter angående alla nyuppmätta tomter.

Med få undantag torde tomterna inom stadens tomtindelade områden numera vara
avfattade å tomtkarta och beskrivna genom anteckningar därå.

Uti sin skrivelse till Kungl. Maj:t hade riksdagen förutsatt, att i många städer de
nuvarande fastighetsböckerna jämte stadskartor och tomtkartor vore så förda och upprättade
att de, vad beträffade städernas tomtindelade områden, kunde utgöra fullt tillförlitligt
underlag för uppläggande av nya fastighetsböcker. Den utredning, magistraten härovan
sökt förebringa, syntes, hur ofullständig den givetvis än blivit, hava ådagalagt behovet,
vad Sundsvalls stad anginge, av ett fastare underlag, särskilt betingat av de rubbningar
i äldre stadsplaner, som i senare tider skett. Magistraten hölle alltså före, att
en tomtbok icke kunde för uppläggande av ny fastighetsbok för staden undvaras.

Av en utav stadsingenjören Karl Aberstén på magistratens anmodan avgiven promemoria
framginge, att stadens kartmateriel vore så fullständigt och tillförlitligt, att en
registerkarta över stadens tomtindelade område, om nu en särskild sådan jämväl över
detta område kunde anses erforderlig, kunde med jämförelsevis ringa kostnad upprättas.

Stadsingenjören Aberstén anför i sin berörda promemoria: Beträffande områden
med fastställda och redan genomförda tomtindelningar syntes något särskilt fastighetsregister
med tillhörande karta för dem ej vara av behovet påkallat.

Vad åter anginge de områden, för vilka fastställda, men ännu ej genomförda tomtindelningar
funnes, torde en registerkarta -—- om icke absolut nödvändig -— dock medföra
vissa fördelar ifråga om överskådligheten av de olika fastigheternas läge och storlek.
Då plan för en del av stadens område nyligen blivit fastställd, funnes en hel del sådana
områden, som nyss nämnts.

210

I ännu högre grad skulle en registerkarta vara till nytta för de områden, som läge
utanför den fastställda stadsplanen.

Avsikten med en registerkarta vore, enligt betänkandet, att densamma skulle tydligt
utvisa såväl alla rättsliga som administrativt fastställda gränser jämte de olika fastigheternas
benämningar m. m.

Den nödvändiga förutsättningen för en registerkartas upprättande vore, att kartor
över till staden hörande markområden funnes, upptagande fastighetsgränser, trafikleder
m. m., men icke nödvändigtvis allt, som vanligtvis funnes inmätt å en detalj karta.

Då man i Sundsvall ägde ganska fullständiga och tillförlitliga översiktskartor över
hela stadens område, särskilt den av Eric Joh. Stagnell år 1835 upprättade karta över
alla ägor till Sundsvalls stad i skalan 1 : 2000 med beskrivning, vilken karta visat sig
fullt tillförlitlig och hittills använts vid detaljkartors upprättande för lagfarter, skulle den
ifrågasatta registerkartan, vad Sundsvall anginge, kunna åstadkommas för ett belopp säkerligen
betydligt understigande det i »1914 års kommissions betänkande ang. fastighetsregister
för stad m. m.» upptagna.

Dessutom funnes översiktskartor i skalorna 1 : 1000, 1 : 4000 och 1 : 8000.

Torshälla: De nuvarande fastighetsböckerna jämte stadskartor och tomtkartor vore
icke så förda och upprättade, att de beträffande stadens tomtindelade område kunde
anses utgöra tillförlitligt underlag för uppläggande av nya fastighetsböcker, varför ifrågasatt
fastighetsregister (tomtbok) för stadens tomtindelade område syntes magistraten behövligt.

Ulricehamn: Stadens fastighetsböcker jämte stadskartor och tomtkartor befunne sig
icke i ett sådant skick att de utan vidare lämpade sig såsom underlag för uppläggande
av nya fastighetsböcker. Staden hade aldrig haft någon stadsingenjör, utan domstolen
hade nödgats godkänna än den ene än den andre mätningsförrättaren, varför måttuppgifter
och andra bestämningar ej sällan visat sig oriktiga eller illa avfattade. Böckerna
vore därjämte ojämnt förda med tillämpning av skilda principer i fråga om överförande
till nya upplägg och dylika viktiga omständigheter. Bäst syntes magistraten att välja
alternativet, att stad kunde på framställning undantagas från tillämpning av en alla städer
omfattande författning i ämnet. Beträffande Ulricehamn ansåges fastighetsregister
behövligt för det tomtindelade området.

Umeå: Magistraten ansåge för sin del att beträffande Umeå stads tomtindelade område
ett fastighetsregister vore synnerligen av behovet påkallat. De nuvarande fastighetsböckerna
vore nämligen icke förda med sådan noggrannhet och fullständighet att de
jämte stads- och tomtkartor kunde utgöra fullt tillförlitligt underlag för nya fastighetsböcker.

Varberg: Vad först anginge Varbergs stads planlagda område, finge man skilja
emellan den gamla staden, planlagd redan före år 1864, och därefter tillkommet nytt
planlagt område. För alla tomterna i den gamla staden utgjorde de nuvarande fastighetsböckerna
fullt tillförlitligt underlag för uppläggande av nya fastighetsböcker, då dessa
fastigheter icke undergått någon förändring sedan långliga tider. Övrigt numera planlagt
område hade tillkommit genom 1876, 1885 och 1908 års stadsplaner. Planen av 1876,
hade aldrig följts; 1885 års stadsplan hade följts i någon mån, och där så ej skett
hade ändring i planen skett genom nu gällande stadsplan och genom tillägg därtill, vilken
tilläggsplan för närvarande vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning. De områden,

som enligt 1908 års stadsplan med blivande tillägg antingen tillförts det planlagda området
eller oek erhållit ändrad planläggning, vore mycket omfattande, c:a 150 hektar,
och hade ännu i mycket ringa omfattning blivit föremål för tomtindelning. Där tomtindelning
skett, vore mycket få tomter ännu reglerade eller åtminstone upptagna uti
fastighetsböekerna i sitt reglerade skick.

Vad anginge området utanför det planlagda området, utgjordes detta, om man bortsåga
från de områden, som genom kungl. brev den 12 december 1913 överförts från
Träslövs socken, utav dels s. k. odaljordar och dels s. k. tomtjordar, förenade med tomterna
uti gamla staden. Uti fastighetsböekerna vore de flesta odaljordars areal uppgiven
men oftast med tillägg c:a, och vore dessa arealuppgifter synnerligen otillförlitliga; fastighetsböckerna
innehölle icke några uppgifter om de s. k. tomtjordarnas areal. Vidare
finge magistraten anföra, att i staden tillgängligt kartmateriel för områden utanför fastställd
stadsplan vore mycket otillfredsställande, vadan en fastighetsregistrering ej gärna
kunde ske utan kartmaterielets revidering och komplettering.

Under åberopande av vad magistraten sålunda anfört har magistraten avgivit det
utlåtande, att magistraten ansåge behov förefinnas av fastighetsregister för Varbergs tomtindelade
område.

Ystad: För icke länge sedan hade vid rådhusrätten upplagts nya fastighetsböcker,
i vilka införts vad av i de förut befintliga böckerna gjorda inskrivningar som fortfarande
varit gällande. I sammanhang härmed hade, där så erfordrats, verkställts granskning av
stadskartor och tomtkartor. Tack vare den reda i fastighetsböekerna, som härigenom
ernåtts, kunde det nog sägas, att något särskilt behov av fastighetsregister för stadens
tomtindelade område icke förefunnes, men då det väl vore antagligt, att s. k. stadsägobok
i varje fall komme till stånd, och den ökade kostnad, som bleve en följd av uppläggandet
och hörandet av register för det tomtindelade området, enligt magistratens förmenande,
komme att uppvägas av den nytta, ett fullständigt register komme att medföra,
ansåge sig magistraten icke böra för Ystads stads vidkommande ställa sig avvisande
mot förslaget om upprättande och förande av fastighetsregister även för stads tomtindelade
område.

Åmål: Magistraten ansåge, att stadens nuvarande fastighetsböcker och tomtkartor
icke kunde utgöra fullt tillförlitligt underlag för uppläggande av nya fastighetsböcker,
vadan det för Åmål vidkommande torde bliva en tvingande nödvändighet att upprätta
fastighetsregister även för dess tomtindelade områden. Emellertid komme vid upprättande
av fastighetsregister avsevärda kostnader att drabba staden, vilken förut vore mycket
skuldsatt; och finge magistraten därför föreslå, att kommissionen måtte hemställa, att
bidrag av stadsmedel erhölles till minst dubbelt emot vad i 1914 års förslag beräknats.

Ängelholm: Magistraten finge såsom sin åsikt tillkännagiva, att fastighetsregister för
staden tomtindelade område vore av behovet påkallat. Några särskilda motiv utöver dem
av 1914 års kommission hade magistraten icke att framlägga.

Från stad, som icke nu nämnts vare sig bland städer, för vilka tomtbok
förklarats ej behövlig, eller bland städer, för vilka sådan bok förklarats
önskvärd eller av behovet påkallad, har svar å kommissionens ifrågavarande
skrivelse ej ingått.

212

Fastställd
me» ej genomförd
tomtindelning.

Kommissionen liar vidare i sin nyss omförmälda skrivelse jämväl anhållit
om uppgift om huruvida och i vilken omfattning fastställda men ej
genomförda tomtindelningar förekomme i de särskilda städerna. I anledning
härav har meddelats: för Alingsås: fastställda men ej genomförda
tomtindelningar funnes, men ej i större omfattning; för Arboga: antalet
tomter, med avseende å vilka tomtindelningen ej genomförts, vore 53; för
Arvika: inom stadsdelarna Backarne och Gunnarskogsstaden vore tomtindelningarna
ej genomförda; för Eskilstuna: endast beträffande omkring 50
av stadens 1,080 tomter förelåge fastställd men ej genomförd tomtindelning;
för flertalet av dessa 50 tomter torde tomtindelningen redan under de
närmaste åren komma att bliva fullt genomförd; för Falun: fastställda men
ej genomförda tomtindelningar förekomme i de delar av staden, som under
senare år lagts under stadsplan; för Gränna: nu gällande tomtindelning
av år 1914 anslöte sig nog i allmänhet till bestående förhållanden, men,
där så icke vore händelsen, hade tomtindelningen icke genomförts; för Gävle:
i staden funnes omkring 580 administrativt fastställda men ej rättsligen
bildade tomter; för Göteborg: omkring 500 tomter vore administrativt men
•ännu ej rättsligen fastställda; största delen av dessa tomter vore emellertid
belägna inom sådana områden, för vilka nya stadsplaner vore under utarbetande,
varför de flesta tomterna troligen komme att försvinna i och
med fastställandet av nya stadsplaner; för Hälsingborg: inom stadsplanen
funnes omkring 75 kvarter, som ansåges tomtindelade enligt hävd; i omkring
150 kvarter funnes fastställd tomtindelning; denna vore i huvudsak
genomförd; eu del kvarter komme att regleras först vid skeende nybyggnad;
för Härnösand: av stadens 671 tomter vore allenast 255 reglerade;
för Karlskrona: fastställd men ej genomförd tomtindelning förelåge endast
beträffande ett fåtal av stadens tomter; för Karlstad: eldigt fastställda
tomtindelningar funnes inom den reglerade stadsplanen 1,040 tomter,
varav 576 ännu vore fördelade mellan flera ägare; för Kristianstad: fastställda
men ej genomförda tomtindelningar förekomme i staden å sådan
obebyggd mark, som berördes av eu år 1906 fastställd stadsplan för stadens
östra och södra delar; stadsfullmäktige hade emellertid antagit uppgjort
förslag till ny stadsplan för sagda delar av staden, och å i detta förslag
angiven tomtindelning komme fastställelse att sökas särskilt för varje del
i den mån dess bebyggande ifrågasattes; för Köping: inom staden funnes
46 fastställda tomter, som ännu ej blivit genomförda; för Mariestad: i
flera kvarter vore tomtindelningarna ännu ej fullt genomförda, varjämte
anmärktes, att ett par kvarter ännu ej indelats i tomter; för Kora: i

213

mycket ta fall tunnes fastställda men icke genomförda tomtiudelningar;
för Norrköping: frågan om och i vilken omfattning fastställda men ej
genomförda tomtindelningar funnes i staden torde avse dels sådana
kvarter, där visserligen fastställd tomtindelning funnes men byggnadsverksamheten
ej påbörjats (dier utsträckts till samtliga tomter, dels sådana
kvarter, vilka redan vore bebyggda, men vilka enligt fastställd stadsplan
skulle till sina gränser förändras och där ny tomtindelning fastställts men
regleringarna ej genomförts pa marken; i den förstnämnda bemärkelsen
icke genomförda tomtindelningar förekomme i staden till ett antal av 16,
innefattande 118 tomter; i den senare bemärkelsen däremot ingå; för
Ronneby: i staden förekomme 167 fall av fastställd men ej genomförd
tomtindelning, däruti icke inberäknats de fall, då till tomter utlagda, i sin
helhet osålda kvarter befunne sig i samme ägares hand, vilket förekomme
med avseende å 128 tomter; för Skövde: fastställd men ej genomförd tomtindelning
förekomme endast beträffande 7 kvarter; för Stockholm: antalet
tomter, med avseende å vilka rådhusrätten ej beviljat sammanläggning,
uppginge till omkring 100; för Sundsvall: beträffande ett flertal tomter
förelåge fastställd men ej genomförd tomtindelning; för Säter: en fastställd,
men ej ännu genomförd tomtindelning förekomme; för Torsliälla: fastställd
men ej genomförd tomtindelning funnes å stadens östra jord; för Trosa:
fastställd men ej genomförda tomtindelningar funnes inom 11 kvarter; för
Umeå: fastställda men ej genomförda tomtindelningar förekomme beträffande
10 tomter; för Uppsala: fastställd men ej genomförd tomtindelning förefunnes;
för Varbor g: inom området för en år 1908 fastställd stadsplan, omfattande
150 hektar, hade tomtindelning skett i mycket ringa omfattning; där
sådan indelning ägt rum, vore mycket få tomter redan reglerade eller åtminstone
upptagna i fastighetsboken i sitt reglerade skick; för Ystad:
tomter, varom bär vore fråga, funnes till ett antal av 25; för Örebro: av
stadens 247 byggnadskvarter hade 194 fastställd tomtindelning och 53
vore oindelade; i de 194 kvarteren vore tomterna i 140 kvarter reglerade
eller i en persons ägo; i 54 kvarter vore tomtindelningen ej genomförd;
i fråga om de fastställda tomterna vore omkring 540 oreglerade och
omkring 1,480 reglerade; för Östhammar: tomterna i staden vore omkring
400 med en areal av omkring 67 hektar; omkring 14 hektar utgjordes
av ålder bestående tomter; inom 53 hektar vore tomtindelning av Konungens
befäl lningsha van de fastställd eller av byggnadsnämnden beslutad;
i arealen 67 hektar vore inräknad gatumark; antalet av ålder bestående
och enligt fastställd tomtindelning färdigbildade tomter utgjorde omkring

214

Tomtindelning
i municipalsamhällen

och i områden,
som avses i 37
och 38 §§
stadsplanetagen.

150; för Östersund: endast i några få fall förekomma inom staden att
fastställd tomtindelning ej blivit genomförd; vid nu pågående stadsplanearbete
komma förhållandet att rättas.

Fastställd men ej genomförd tomtindelning förekommer, enligt de inkomna
meddelandena, icke i följande städer: Falkenberg, Haparanda, Kristinehamn,
Lidköping, Lund, Mariefred, Motala, Nyköping, Sala, Sölvesborg,
Trälleborg, Ulricehamn och Ängelholm.

I skrivelse den 15 maj 1916 bär kommissionen hos samtliga Konungens
befallningskavande hemställt om uppgift bland annat om och i vilken
omfattning fastställd tomtindelning funnes i de inom de särskilda länen
befintliga municipalsamhällena. I anledning av denna skrivelse har meddelats:
för Uppsala län: å länets landsbyggd funnes fastställd tomtindelning
allenast i Tierps »stationssamhälle» (numera Tierps municipalsamhälle),
beträffande vilket Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 12 maj 1892 fastställt
underställd plan för ordnande och bebyggande av området ävensom
föreslagna kvarters indelning i byggnadstomter, att »tjäna till efterrättelse
vid verkställighet i den mån sådant utan förnärmande av någons lagliga
rätt kan äga rum»; för Södermanlands län: fastställd tomtindelning funnes
inom Gnesta, Oxelösunds (inom 57 av samhällets 70 kvarter) och Flens
municipalsamhällen; för Östergötlands län: fastställd tomtindelning funnes
inom Åtvidabergs (inom samtliga kvarter) och Mjölby (inom 21 kvarter)
municipalsamhällen; för Jönköpings län: fastställd tom tilldelning funnes
inom Tranås kvarns (inom hela planlagda för tomter avsedda området,
Sävsjö (inom hela planlagda, för tomter avsedda området) och Gislaveds
(i avseende å omkring 300 av samhället 375 tomter) municipalsamhällen;
för Kronobergs län: i fråga om municipalsamhällena förefunnes ej annan
fastställd tomtindelning än den, som enligt nådigt brev den 31 oktober
1879 fastställts för hela Ljungby köpings dåvarande område; för Kristianstads
län: fastställd tomtindelning funnes inom Åstorps (för 18 kvarter)
samt möjligen inom Yilans och Skillinge municipalsamhällen; för 1Malmöhus
län: fastställd tomtindelning funnes inom Lfa (inom ett kvarter), Kaus
planterings (inom 8 kvarter) och Sjöbo (inom 2 kvarter) municipalsamhällen;
för Göteborgs och Bohus län: fastställd tomtindelning funnes inom Krokslätts
och Gärda municipalsamhällen; för Örebro län: fastställd tomtindelning
funnes inom Karlskoga municipalsamhälle (för ett mindre antal kvarter);
för Kopparbergs län: fastställd tomtindelning funnes inom Ivrylbo och
Leksands (för 4 kvarter) municipalsamhällen; samt för Jämtlands län: fast -

ställd tomtindelning funnes icke för något municipalsamhälle inom länet, men
hade regleringsplaner fastställts dels genom Konungens befallningshavandes
beslut den 29 maj 1903 för så kallade kyrkplanen inom nuvarande Svegsmons
municipalsamhälle och dels genom nådigt brev den 30 september 1904
för Strömsunds municipalsamhälle, vilka planer jämväl omfattade tomtindelning
för hela förstnämnda område och delar av senare området. För Norrbottens
lön är meddelandet av följande innehåll:

Av Kung], Maj:t hava fastställts regleringsplaner jämte tomtindelningar
för följande samhällen inom länet: för Gellivare municipalsamhälle den 8
juni 1894, den 4 maj 1900, den 30 april 1909 och den I augusti 1913;
för llodens municipalsamhälle den 19 maj 1899, den 31 december 1903
och den 19 augusti 1904; för Malmbergets municipalsamhälle den II augusti
1909, den 15 april 1910 och den 12 maj 1913; samt för Kiruna municipalsamhälle
den 27 april 1900 och den 27 juni 1914.

Av Konungens befallningshavande har fastställts tomtindelning: för
Arvidsjaurs municipalsamhälle den 13 oktober 1894, av Kungl. Maj:t
godkänd enligt nådigt brev den 17 juli 1896; för Arjepluogs kyrkostat!
den 19 juni 1896 och den 7 januari 1902; för Joekmoeks kyrkostat! den
29 november 1898;'' samt för Kalix municipalsamhälle den 27 januari
1905 och den 20 juli 1906. Genom nådigt brev den 8 april 1910 bär förordnats,
att lagen angående stadsplan och tomtindelning skall äga motsvarande
tillämpning för hemmanet Kalix K:o 1, samt förklarats, att med
avseende å samma område skall gälla vad i § 2 av nämnda lag sägs om
stadsplan, som av ålder består.

Genom nådigt brev den 23 augusti 1901 har Kungl. Maj:t fastställt
Konungens befallningshavandes beslut den 29 september 1900 angående
tillämpning av byggnadsstadgan, brandstadgan och ordningsstadgan för
rikets städer samt hälsovårdsstadgan för riket i vad den avser stad för
ett område, benämnt Svartöstadens municipalsamhälle, som angives å en av
förste lantmätaren Sjöberg upprättad karta. Området är indelat i byggnadskvarter
in. m., men stadsplan för samhället har icke ännu blivit fastställd.

Beträffande Arvidsjaurs municipalsamhälle har Kungl. Maj: t genom
nådigt brev den 17 juli 1896 godkänt av Konungens befallningshavande
den 13 oktober 1894 fastställda plan för bebyggande av visst område vid
Arvidsjaurs kyrkoplats, för alltid till kommunen upplåtet till bebyggande,
sådan samma plan finnes angiven å en av ingenjören -T. A. Forssgren år
1893 upprättad karta åskådliggörande områdets indelning i kvarter och

gator, varjämte Kung! Maj:t förklarat, att ifrågavarande område skulle
i sin helhet till ny stadsdel enligt byggnadsstadgan för rikets städer hänföras
och att regleringsplanen skulle lända till efterrättelse i den mån sådant
kunde ske utan förnärmande av någons lagliga rätt.

Efter framställning av byggnadsnämnden i Arvidsjaurs kyrkostad om
fastställelse av ett av ingenjören J. A. Forssgren upprättat, av karta åtföljt
samt av byggnadsnämnden godkänt förslag till indelning i tomter av kvarteren
1—4, 6—9 samt 12—21 inom kyrkostadens planlagda område,
varför regleringsplan genom ovannämnda nådiga brev den 17 juli 1896
fastställts, har Konungens befallningshavande den 4 november 1897 funnit
skäligt gilla förslaget.

Beträffande Jockmocks kyrkostad så har enligt nådigt brev den 6
maj 1898 till Jockmocks kommun under äganderätt upplåtits ett område
å Jockmocks kyrkoplats om 146,8825 hektar, vilket område, utmärkt å karta,
kommunen finge upplåta åt enskilda för bebyggande med iakttagande,
bland annat, att beträffande upplåtelserna skulle lända till efterrättelse de
ordningsföreskrifter, Konungens befallningshavande kunde finna skäligt
meddela med avseende å områdets bebyggande; och har med anledning
härav Konungens befallningshavande den 29 november 1898 fastställt eu
år 1886 för reglering av detta bebyggande uppgjord plan samt byggnadsordning
för Jockmocks kyrkostads planlagda område.

Beträffande Arjepluogs kyrkostad har likaledes genom nådigt brev den
6 maj 1898 till Arjepluogs kommun under äganderätt upplåtits ett närmare
angivet område om 119,0940 hektar att på ovan beträffande Jockmock
angivna villkor till enskilda upplåtas för bebyggande; och har Konungens
befallningshavande genom beslut den 7 januari 1902, efter det lantmätare
efter uppdrag verkställt uppmätning och kartläggning av det åt kommunen
sålunda upplåtna området, vilken karta tillika innefattade förslag till områdets
indelning i kvarter, tomter, gator och allmänna platser, på framställning
av byggnads- och ordningsnämnden i Arjepluog fastställt den
föreslagna regleringsplanen.

1 sammanhang härmed har Konungens befallningshavande anmärkt,
att i och för upplåtelse och försäljning av tomter enligt särskilda nådiga
brev äro områden avsatta från kronoparker vid Koskullskulle gruva i Gellivare
socken samt vid järnvägsstationerna Långträsk och Storsund i Piteå
socken, Lakaträsk i Edefors socken, Kattavaara i Gellivare socken och
Murjek i Jockmocks socken.

För ett vart av Kalmar, Gottlands, Blekinge, Hallands, Air sborgs,

Skaraborys, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län hav meddelats,
att municipalsamhälle med fastställd tomtindelning icke funnes inom
länet.

För samtliga de län, som hittills i förevarande sammanhang hliva
nämnda, har upplysts, att meddelande av fastställelse ä tomtindelning enligt
38 £ stadsplanelagen icke förekommit.

Från Konungens befallningshavande i Stockholms, Värmlands och
Västerbottens län har kommissionen icke erhållit någon uppgift i anledning
av sin förberörda skrivelse den 12 maj 1916. Med avseende å dessa län
finnas emellertid för kommissionen tillgängliga uppgifter i ämnet, avgivna
i slutet av år 1914. Enligt dessa finnes fastställd tomtindelning inom
Kils municipalsamhälle i Värmlands län men icke inom något municipalsamhälle
inom Stockholms och Västerbottens län. Inom Värmlands och
Västerbottens län har enligt samma uppgifter icke förekommit något beslut
om fastställelse å tomtindelning enligt 38 § i stadsplanelagen, men har
Konungens befallningshavande i Stockholms län den 27 mars 1912 meddelat
sådant beslut rörande den del av kronohemmanet Mörby nr 1 i
Dandcryds socken, för vilken Kungl.Maj:t den 8 mars 1912 fastställt stadsplan.
Dessutom har Konungens befallningshavande i Stockholms län jämlikt
berörda 38 § fastställt tomtindelning för en del områden inom Bromma
socken, vilken emellertid numera tillhör Stockholms stad.

Den 18 augusti 1916 har Kung!. Maj:t, på därom gjord framställning, Försöksregistmedgivit,
att genom kommissionens försorg fastighetsregister enligt de av re>och Lilla a
1914 års kommission föreslagna registreringsbestämmelser finge uppläggas Alby.
för staden Trosa och Lilla Alby municipalsamhälle i Solna socken av Stockholms
län. På anmodan av kommissionen har därefter berörda försöksarbete
utförts av kommissionens ledamot Grefberg samt i fråga om Trosa
1 ant mäteri ausku ltanten C. A. Virde och beträffande Lilla Alby lantmäteriauskultanten
Gustaf AVillén.

Med avseende å städernas jord kan särskiljas mellan: Fastigheter

1) Platsen för den ursprungliga bosättningen i gamla städer. och .områden

gående den tidigare naturen hos denna jord och huru den kommit under

staden saknas i regel all kännedom.

2) Jord, som blivit tid efter annan av kronan eller konungarna under
ägande- eller nyttjanderätt upplåten till städernas nytta och förkovran,
samt jord, som med eller utan medverkan av kronan förvärvats för stads 28 -

218

invånarnas gemensamma räkning. Där denna jord, innan den tillföll staden,
utgjordes av fastigheter, som innehades och beboddes av bönder,
blevo dessa fastigheter, efter det staden av dem kommit i besittning, vanligen
avhysta och inlagda under staden, till vars jurisdiktionsområde de
sedan räknades, flen kamerala indelningen av denna jord har, även
där avhysning icke ägt rum, ej bibehållits och ofta har man sig icke
bekant, varest de olika hemmanen haft sina ägor; hemmanen hava under
staden endast behandlats såsom jordområden och disponerats utan att därvid
hemmanens gamla gränser iakttagits eller bevarats. Hava t. ex. två
i samfällighet liggande hemman lagts under stad, hava dessa genom införlivningen
övergått till en fastighet, om ej särskilda förhållanden annat
föranlett.

3) Jord, som tillfallit städerna såsom vederlag för mulbete och andra
servitut, som tillkommit dem å dem närliggande byars och hemmans mark,
såsom vederlag för utrivna vattenverk, genom ägoutbyten, genom köp och
jordabyten mellan borgare och bönder, vilka fång i äldre tid ofta medfört
ändring i jurisdiktionsområdena sålunda, att den jord eu borgare köpte eller
tillbvtte sig kom att räknas till staden, under det att jord, som eu bonde
förvärvade av en borgare lagfors vid landsdomstol.

4) Jord, som genom beslut av regeringsmakten införlivats med stad,
vilken införlivning på senare tider ofta omfattat hela socknar. Vid dessa
införlivningar har understundom, genomgående eller beträffande vissa fastigheter,
den kamerala beteckningen bibehållits vid fastigheternas upptagande
i stadens fastighetsbok och har lagfart i överensstämmelse härmed meddelats
med användande av hemmanens förutvarande namn, jordnatur och
skattetal. Namnet, jordnaturen och skattetalet hava givetvis härvid ej
annan betydelse än såsom medel för fastighets individualisering.

Det torde falla av sig självt, att ett förutvarande skattetal dock icke
saknar all betydelse; så t. ex. kan det bliva avgörande i fråga om delningsgrunden
vid laga skifte å samfällighet.

Städernas jordar upptagas som bekant icke i jordeboken och, då jord
införlivas med stad, föreskrives numera alltid, att jorden i följd av införlivningen
skall uteslutas ur jordeboken.

5) Mjöl- och sågkvarnar, tegelbruk, vattenfall och strömmar, risken
in. m., häribland jämväl sådana risken, varmed äganderätt till grunden icke
är förenad, samt vattenverk å annans grund i förening med sådan rätt
till grunden, att den ej må av ägaren återtagas så länge verket uppekålles.

Med avseende å fastighetsindelningen inom städerna kan skiljas mellan
tomter och andra fastigheter eller, såsom dessa benämnas i det föreliggande
lagförslaget, stadsägor. Man kan ock beträffande stadsområdet skilja
mellan planlagt och icke planlagt område. Denna indelning saknar dock
i och för sig betydelse för fastighetsbildningen, om man bortser från det
fall att enligt fastställd ändring i stadsplan område skall från tomt avskiljas.
Eljest sker genom fastställelse å ny eller ändring i äldre stadsplan icke
någon fastighetsbildning. Kvarteret t. ex. är icke någon fastighet för sig,
så vida ej detsamma skulle av en händelse motsvara en bestående fastighet
eller förklaras utgöra tomt, och kvarterets egenskap av fastighet bär
följaktligen i ett sådant fall intet samband med fastställelse!! å stadsplanen.

Tomtindelning är av ålder bestående eller fastställd. Med av ålder
bestående tomtindelning förstås en tomtindelning, som funnits före tillkomsten
av byggnadsstadgan för rikets städer (1874), om däri ingående
områden alltjämt behandlas såsom tomter, samt tomtindelningen icke, såsom
understundom ägt rum, fastställts av Konungen eller, efter vad nedan sägs,
får behandlas såsom fastställd av Konungen. Med av ålder bestående tomtindelning
jämförligt är väl ock det förhållande, att utan vederbörlig fastställelse
tomter sammanförts till eu fastighet eller tomt styckats och de
särskilda delarna sedan var för sig behandlats såsom tomter. Däremot torde
sådana tomter, som genom enskild åtgärd bildats inom planlagt område,
efter det stadsplan fastställts, icke, även om de i vissa avseenden behandlats
som tomter, kunna räknas såsom tomter i lagens mening innan fastställelse
å indelningen i vederbörlig ordning meddelats.

Enligt såväl 1874 års byggnadsstadga som 1907 års lag om stadsplan
och tomtindelning kan fastställelse av tomtindelning ske dels av Konungen
efter beslut av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga,
dels ock av Konungens befallningsliavande efter beslut av byggnadsnämnden.
Det senare är huvudregeln. Att tomtindelning fastställes av
Konungen i samband med stadsplanens fastställande är ett undantagsförhållande;
och det är givet att, där numera skulle inträffa, att tomtindelning uppritas
på den stadsplanekarta, som ingives till Konungen, denna indelning ej
kan anses bliva fastställd av Konungen allenast genom stadsplanens fastställande,
utan förutsättes härför ett särskilt beslut av Konungen. Så synes
däremot saken ej hava uppfattats före utfärdandet av 1874 års byggnadsstadga,
utan torde man då i allmänhet hava gått ut ifrån, att å stadsplanekartan
inlagd tomtindelning vore att anse såsom fastställd i och med stadsplanens
fastställande, även utan sådant speciellt beslut av Konungen; och

220

denna uppfattning torde i ganska stor utsträckning hava gjort sig gällande
även lång tid efter byggnadsstadgans utfärdande. Där en sådan uppfattning
sedan längre tid gällt, torde tomtindelningen böra betraktas såsom i vederbörlig
ordning fastställd.

För bildande av tomt i stad är det enda delningsinstitut, som kan
förekomma, det i stadsplanelagen och byggnadsstadgan för rikets städer
föreskrivna, och tomt kan ej heller undergå förändring i annan ordning
än nämnda författningar och lagen angående förändring av tomts område
eller motsvarande nya föreskrifter bestämma. Givet är sålunda, att tomt
ej kan delas efter de grunder skiftesstadgan föreskriver och att å tomt ej
heller äro tillämpliga de om hemmansklyvning, ägostyckning, jordavsöndring
och ägoutbyte meddelade föreskrifter.

I en del fäll har jorden, i den mån den utgjorts av donationsjord
eller jord, som eljest förvärvats för stadsinvånarnas gemensamma räkning
och ej bildat tomt, utarrenderats för samhällets gemensamma räkning,
men den vanligaste dispositionsformen särskilt av åker och äng — skog och
utmark hava i allmänhet nyttjats samfällt — har varit dess fördelning mellan
tomterna eller i en del fall mellan borgerskapet.

Där fördelningen skedde på det sätt, att borgerskapets medlemmar
personligen tingo var sin lott till bruk och nyttjande, tillgick vanligen
så, att de särskilda jordlotterna gingo i tur mellan borgarna eller tillträddes
av dem antingen efter åldern av innehavande burskap eller i annan
ordning, varjämte besittningsrätten för de enskilda lottinnehavarna
var personlig och ej ärftlig. Fördelning på stadstomterna var emellertid
den allmännaste, likasom den också bäst överensstämde med den gamla
ordningen inom byalag, att byns odlade ägor voro skiftade emellan byamännen
efter grundsatsen, att tomt är åkers moder.

I landshövdinginstruktionen den 4 november 1734, 18 §, stadgades,
i huvudsaklig överensstämmelse med vad 1687 ars landshövdinginstruktion
innehöll, att landshövdingen ålåge att iakttaga, «att det, som framfarna
konungar och städernas fundatorer eller andra till borgerskapets allmänna
bruk och nytta givit och förordnat, icke må rycktas därifrån och emot privilegier
och resolutioner dragas under några enskilda personer, dem till egen
nytta och de övriga till förfång, såsom särdeles vid åker- och ängslotter
samt betesmark och annan stadsens allmänna tarv och fördel, vilka på
somliga orter spörjes hava blivit försålda och kommit i andra ståndspersoners
händer än deras, som borgaretunga och last draga, eller ock däruppå

221

blivit gjord eu sa olika fördelning borger,skåpet emellan, att eu del hava
tätt för mycket, och en del för litet eller oek alls intet, v ilket strider mot
överhetens göda uppsåt, som staden i gemen med sådan gåva och förmån
benådat, varför sådan oordning och olikhet av landshövdingen och magistraten
bör ändras och rättas, när en eller annan av borgerskapet med skäl
och sanning där påtalar eller landshövdingen eljest får kunskap därom».
I anledning av ett förekommet mål gjordes sedermera förfrågan hos Kungl.
Maj:t, huruvida uppå den jord, som av framfarna konungar blivit städerna
donerad, finge meddelas uppbud eller fasta såsom uppå donerad frälsejord
och de därom uppkommande tvister gå genom domstolarna, eller om sådana
tvister hörde till landshövdingens upptagande och rättande enligt 18 £
av landshövdingeinstruktionen av år 1734. 1 den resolution Kungl. Maj :t

i anledning därav meddelade den 25 september 1745 erinrades först, att
genom den resolution och förklaring, som på åtskilliga av borgerskapets uti
Uppsala stad ingivna besvär den 6 april 1664 blivit utfärdad, förordnats,
att »de åkrar, som av framfarna konungar skänkts staden till dess allmänna
nytta och förunnats dess borgerskap att hävda och bruka, icke kunna
dragas under sådana villkor, att var och en, som dem undfått, över dem
äger sådan förvaltning, som över sin egen grund och egendom, eftersom
därtill uti gåvobreven icke finnes något fundament, och dessutom på sådant
siitt följer, det sagda åkrar efterhand och i längden kunna lända
staden och borgerskapet till liten eller ingen fördel, utan i stället komma
andra, som på avlägsna orter hava sitt tillhåll, till godo och undandragas
borgerskapet, som måste utstå borgerlig tunga och besvär, i anseende vartill
avsikten varit, att staden i gemen efter brevens lydelse skulle njuta
avkomsten, och borgerskapet samt invånarna, helst de som icke med handel
eller hantverk förmå sig underhålla och dock kunna hava förstånd
att idka åkerbruk, skola sådana av Kungl. Maj:t och kronan staden förunnade
åkrar för avrad och skälig avgift hävda och besitta, dock så att
ingen tillstädjes därigenom och av åkommen hävd tillvälla sig någon egendom
och äganderätt därav, än mindre sådana försälja, bortbyta eller förpanta,
utan när eu innehavare antingen dör eller eljest övergiver åkerbruket
eller ock för skäliga orsaker skiljes därifrån, då skall det stå
laudshövdingen med magistratens tillhjälp fritt att överlåta samma åker
till eu annan mot viss avgift eller föregående städsla». Under åberopande
härav och av vad landshövdinginstruktionen innehölle förordnade Kungl.
Maj:t, att själva gåvobrevet, varigenom sådan jord blivit till staden given,
vilket ock visade ändamålet och villkoren för sådan gåva, vare sig den

222

gjorts av framfarna konungar eller av någon annan, skulle vara eu noga
regel och rättesnöre, huru och på vad sätt samma gåva vore att anse;
och om någon jord eller egendom blivit staden given att därunder nyttjas
oeli brukas och det icke funnes utsatt, att vissa personer eller någon viss
stat därmed borde understödjas, då komme eu sådan jord, som vore skänkt
till stadens allmänna nytta, att aktas och anses på det sätt, som förenämnda
paragraf i landshövdingeinstruktionen innehölle, så att landshövdingen
med magistraten därå sknlle hava inseende; och där så skulle hända,
att någon över det utslag, som således därom gåves, ville anföra besvär,
så borde sådant ske hos Kung! Maj:t inom stadgad tid.

Uti resolutionen på städernas besvär den 7 juli 1752, 45 §, förordnades
vidare, att alla tvister städernas invånare emellan rörande den
städerna underliggande jord samt de därom eljest uppkommande politiock
ekonomimål skulle upptagas och avgöras v id stadsrätt av magistraterna,
men vad anginge fördelningen invånarna emellan av den jord i städerna,
som av kronan kunde vara förlänt och ännu icke likmätigt privilegierna
och donationsbreven vore i eu eller annan stad behörigen skiftad, vilket
i en del städer vanligen brukade ske i landshövdingens närvaro, så
skulle jämväl för framtiden iakttagas, att landshövdingen om sådant förut
underrättades, och skulle, om han hade tillfälle att därvid vara tillstädes,
fördelningen verkställas gemensamt av honom och magistraten, varvid tillika
skulle avgöras förefallande besvär. Över sådana delningar finge sedan besvär
ej anföras annorstädes än hos Kung!. Maj:t, men andra rättegångar
om jord skulle efter vad från rådstuvurätterna fullföljas i hovrätterna.
Till förklaring av vad sålunda stadgats heter det i en resolution den 20
december 1773, att emedan i 1752 års resolution föreskrivits, att landshövdingarna
borde deltaga uti sådana magistraternas utslag uti de i städerna
förefallande politi- och ekonomimål, varuti ändring och rättelse finge
sökas omedelbart hos Kungl. Maj:t, men erfarenheten visat, att sådant
sällan hände, utan att efter magistraternas anvisning besvär merendels blivit
hos Kungl. Maj:t anförda över sådana utslag, varvid ej kunnat finnas, att
landshövdingen i orten med magistraten lagt gemensam hand, fördenskull
och som ett sådant landshövdingarnas deltagande i magistraternas utslag
icke heller bekvämligen och utan oläglig omgång kunde ske, särdeles i de
städer, som från landsliövdingesätet vore avlägsna, så och på det en billig
och rätt ordning härutinnan måtte vinnas, förordnade Kung], Maj:t, att
över de utslag, som magistrat ensam och utan föregången kommunikation
och överläggning med Konungens befällningshavande givit i ovannämnda

mål, besvär skulle anföras hos Konungens befallniugshavaude och över
dennes utslag, i händelse av missnöje, hus Ivungl. Maj:t.

Delningen förrättades alltså av landshövdingen och magistraten gemensamt
eller, vid förhinder för landshövdingen, av magistraten. En sådan
fördelning måste anses såsom en laga delningsform och fastigheter, som
därvid utlagts, såsom behörigen utbrutna. Användning av detta delningsinstitut
torde numera knappast ifrågakomma.

Bestämmelserna i 10 § första stycket av gällande skiftesstadga, vilka
återfinnas i L 82 7 års skiftesstadga, äga nära samband med nyss berörda
förhållanden. Stadgandet var hämtat ur lagkommitténs år 1826 avgivna
förslag till allmän civillag, 4 kap. 2 § byggningabalken. I motiven härtill
anförde kommittén: »Vad som gäller i allmänhet om jord och lägenheter

å landet, kan icke alltid hänföras till de ägoområden, som särskilt tillhöra
städerna. De kunna vara anslagna till bestämda ändamål eller donerade
med vissa inskränkande villkor, antingen vid stadens grundläggning, eller
sedermera; och det måste bero av olika omständigheter i varje fall, huruvida
slika ägor böra underkastas skifte, eller icke. Förslaget undantager
således städernas samfällda mark från det allmänna lagbudet fatt den skall
hava vitsord, som skifta vill], med hänvisning till de förordnanden, som i
detta avseende för varje stad särskilt kunna vara eller bliva meddelade.»
I det betänkande, som ligger till grund för kungörelsen den 9 juni 1832,
innefattande åtskilliga ändringar i 1827 års skiftesstadga, anföres bland
annat: »Uti förra skiftesförfattningar har rörande skifte å stadsjord icke

något varit stadgat, vilket otvivelaktigt härlett sig därifrån att donna jord
bör, enligt särskilta författningar, bibehållas under städerna till borgerskapets
allmänna bruk och nytta, utan att dess avhändande till enskilta
personer är tillåten, varför den i allmänhet bibehåller sin natur och disponeras
av landshövding gemensamt med magistrat eller stadeus äldste till
löner åt stadens tjänstemän, till utarrendering för stadens räkning eller
till utdelning bland borgerskapet, så länge de i staden förbliva. Också
är föreskriften i I kap. 10 § skiftesstadgan härefter lämpad; dock anse
kommitterade i avseende på frågan om nytt skifte för skiftad stadsjord
följande tillägg till denna § lämpligen kunna göras: Har stadsjord bliyit
genom teg- eller storskifte i flera skiften lagd, och vill delägare däri laga
skifte erhålla, så bör, så framt ej alla delägarna därom åsämjas, på prövning
i varje fall ankomma, huruvida sådant skifte till än större nytta och
bekvämlighet för delägarna må tillåtas.»

Ehuru ej direkta föreskrifter därom förefunnits, hava stor- och en -

224

skiftesfor fattningarna, på sätt framgår av i lantmäteriarkiven förvarade
skifteshandlingar, tillämpats vid delning av sådan fastighet i stad, som ej
upplåtits till eller förvärvats av staden. 1827 års skiftesstadga och däri
gjorda ändringar innehöllo eu del bestämmelser avseende stadsjord, vilka
bestämmelser i huvudsak återfinnas jämväl i 1866 års stadga (10, 19, 46,
59, 70, 123 §£), och båda stadgorna måste anses byggda på den prin cipen,

att däri meddelade föreskrifter, närmast avseende landet, skulle,
där ej särskild föreskrift fanns given i stadgan eller hänvisning gjorts till
sådan föreskrift, gälla även stadsjord. I kungl. brevet den 6 maj 1830
föreskrevs också, att frågor om laga skifte å stadsjord borde, på sätt dittills
varit stadgat, av magistraten i första rummet upptagas och avgöras
samt efter de allmänna grunderna i skiftesstadgan behandlas. Samma
föreskrift finnes i ett kungl. brev till landshövdingen i Södermanlands län
den 21 juni 1831. lie omständigheter, som föranledde detta kungl. brev,
kunna vara av ett visst intresse och anföras fördenskull. Sedan Konungens
befallningskavande förordnat lantmätare att förrätta skifte å den Eskilstuna
stad tillhöriga jord, som benämndes Odensalagärdet, begärde förrättningsmannen
hos Konungens befallningshavande föreskrift, huru han borde
förfara i anledning av uppkommen tvist delägarna emellan om fördelning
och sammanläggning av deras i nämnda jord ägande spridda lotter, vilken
fördelning av någon blivit yrkad, men av andra åter bestridd. Till svar
härå förklarade Konungens befallningshavande den 12 november 1830 att,
som 18 kap. 7 § skiftesstadgan innekölle, att skiftesmål rörande städernas
jord invånarna emellan skulle handläggas på sätt därom dittills vore
stadgat eller framdeles kunde bliva förordna!, och jämlikt 45 § i kungl.
resolutionen på städernas besvär den 7 juli 1752, jämförd med förklaringen
den 20 december 1773, fördelningen invånarna emellan av den
jord i städerna, som av kronan kunde vara förlänad, skulle ske av magistraten
gemensamt med Konungens befallningshavande, om lian hade tillfälle
att därvid vara tillstädes, kunde den begärda föreskriften icke meddelas,
utan stode det förrättningsmannen öppet att lämna parterna nödig
föreskrift för att få den dem emellan uppstådda fråga lagligen avgjord.
Förrättningsmannen anhängiggjorde då frågan hos magistraten i Eskilstuna,
som i ärendet utlät sig, att då detta skiftesmål icke rörde fördelning stadens
invånare emellan av sådan jord, vartill förmånsrätt av någon part
blivit äskad, eller rättighet till jordens besittning, utan endast laga skifte
och mindre samt spridda lotters sammanläggning i större skiften av sådan
jord, som av delägarna under äganderätt innehades, samt skiftesstadgan

225

uti 1 kap. 10 45 vill förmådde, att rörande skifte a jord, som till stad
hörde och samfällig vore, skulle gälla vad särskilt för varje stad kunde
vara stadgat eller, då fråga om skifte av sådan jord väcktes, bleve förordnat,
samt (''nligt 18 kap. 7 § angående rättegång i skiftesmål rörande
städernas jord invånarna emellan samma mål skulle handläggas på sätt
dittills vore stadgat eller framdeles bleve förordnat, men varken för Eskilstuna
enskilt något förordnande vore meddelat eller av äldre allmänna författningar
funnes någon ledning för ett beslut i förevarande ämne vidare
än den föreskrift kungl. resolutionen på städernas besvär den 7 juli 1752
och kungl. förklaringen den 20 december 1773 meddelade, att fördelningen
av kronans till städerna donerade jord borde ske av magistraten gemensamt
med Konungens befallningshavande i länet, vilken föreskrift åter till
förevarande fråga rörande skifte mellan delägare av deras under äganderätt
innehavande jord icke kunde lämpas, ty och då rörande laga skifte
av jord å landet enligt åberopade stadga dylika mål borde av särskild
ägodelningsrätt upptagas och behandlas, funne magistraten vid sådant
förhållande, enär icke stadgat vore, om och huru en slik domstol i städerna
skulle anställas, i saknad av beskriven lag både för magistratens

behörighet att målet upptaga och pröva och för själva skiftesfrågans lagenliga
avgörande, sig nödsakad att upphöra med vidare behandling av

målet och föranlåten överlämna ärendet till Konungens befallningshavande
för att detsamma slutligen avgöra eller hos Kungl. Maj:t anhålla om bestämt
stadgande i ämnet såväl angående skiftets verkställande som om
laga domstol för skiftesmåls upptagande rörande städernas invånares under
äganderätt innehavande jord. Konungens befallningshavande underställde
frågan Kungl. Maj:ts prövning och fann Kungl. Maj:t tvisten rörande

skiftesmålet, som efter vad upplyst varit icke anginge delning av oskiftad
donationsjord utan sammandragning av i mindre lotter redan delad självägande
jord, böra, på sätt dittills vore stadgat och städse varit iakttaget,
av magistraten i första rummet upptagas och avgöras samt efter de allmänna
grunderna i skiftesstadgan behandlas. — Laga skiften hava ock förekommit
i åtskilliga städer, likasom ock hemmansklyvningar och ägostyckningar
därstädes kommit till användning. Däremot har avsöndring endast
undantagsvis ägt rum inom städerna. Fastigheter, tillkomna genom avsöndring,
förekomma dock, särskilt inom inkorporerade områden. I stället
för avsöndring har i städerna använts ett friare förfarande, avstyckning,
med eller utan prövning av administrativ myndighet samt med eller utan
upprättande av karta över det avstyckade området. Då man mången gång

för lagfarts erhållande å sådant område ej ens krävt några som helst bestämmelser
i överlåtelsehandlingen, som kunde individualisera området, kar
delningsformen givit anledning till oreda och rättsosäkerhet ifråga om städernas
jordar. Genom meddelandet av föreskrifter om avstyckning avses
att för framtiden lägga hinder mot ett sådant förfarande.

Fastighet i stad kan, efter vad nu anförts, hava uppkommit genom
tomtindelning, genom fördelning av städerna tillhörig jord, utförd av Konungens
befallningshavande och magistraten eller magistraten ensam, genom
teg-, stor-, en- eller laga skifte, hemmansklyvning, ägostyckning eller
jordavsöndring samt genom avstyckning. Fastighet kan ock utgöras av område,
som utbrutits i enlighet med bestämmelserna om jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov eller om ändring eller utrivning av vattenverk.
Och slutligen kan fastighet hava tillkommit genom flera fastigheters
eller fastighetsdelars sammanförande till en fastighet.

Enligt kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfarts- och in teckningsböcker
skola inrättas och föras skall i fastighetsbok för stad göras upplägg
för varje särskild fastighet, evad den består av ett eller flera hus, tomter,
jordlotter eller andra lägenheter eller delar därav (11 §). I första spalten i
fastighetsboken skall bland annat införas förändringar i fastighets område (14 §).
Varda fastigheter, som flnnas å särskilda upplägg intagna, förenade till eu
fastighet, må de, på ansökan av ägaren, å ett nytt upplägg sammanföras
(17 § 1 inom.). Uppkomma genom styckning av eu fastighet särskilda
fastigheter, skall för vardera nytt upplägg göras (17 i; 2 mom.). Varder
del av en fastighet avsöndrad och med annan fastighet förenad, skall den
avsöndrade delen överföras till den senare fastighetens upplägg (17 § 3
mom.). Dessa föreskrifter antyda bland annat ett formlöst sammanläggningsförfarande,
och visst är att sammanläggning av fastigheter, även
tomter, ägt och äger rum i städerna. Vanligen sker sammanläggningen i
lagfartsärende, men någon gång behandlas den för sig såsom magistratsärende
(se exempel i fastighetsregister kommitténs betänkande II sid. 110).
Efter tillkomsten av lagen om förändring av tomts område kan ett sammanförande
utan vidare av tomter till en fastighet icke anses lagenligt,
och i händelse de nya bestämmelserna om sammanläggning av stadsägoområden
varda antagna, bör all formlös sammanläggning för framtiden
vara utesluten.

Fastigheter, som tillkommit på nu nämnda sätt, komma, sedan
fastighetsregister blivit upplagt, i den mån de äro att anse som tomterr

i regel att motsvaras av stad,sägor. Vid registrets uppläggande skall ske
en fastighetsindelning, i viss män motsvarande den indelning av landsbygdens
jord i enheter, som skedde vid jordeböckernas första uppläggande,
vilken fastighetsindelning fastställes av magistraten. Område eller områden,
som vid tiden för indelningen kunna anses utgöra en fastighet, komma
härvid enligt de meddelade föreskrifterna att i regel utgöra eu stadsäga.

År emellertid visst område av sådan fastighet särskilt intecknat eller häftar
det för fordran eller annan rättighet, skall området upptagas såsom eu
stadsäga för sig. Och vidare har möjlighet öppnats för kronan, staden,
allmän inrättning eller stiftelse att vid fastighetsindelningen få sådan ägare
tillhörigt område uppdelat i flera enheter. Xya fastigheter kunna alltså
uppkomma i sammanhang med fastighetsindelningen, itc sålunda tillkomna
fastigheterna måste anses i laga ordning utbrutna, då de tillkommit med
anlitande av eu laga form för fastighetsbildning.

I stad finnas ock områden, vilka icke äro fastigheter eller med andra
ord icke ingå i fastighetsindelning. En del av stadsjorden disponeras
nämligen, som bekant, till vägar, gator, torg och andra allmänna platser
eller utgöres av vattenområden, som ej tillhöra viss fastighet, eller av jord,
som vid mätningsförrättning undantagits för delägarnas gemensamma behov
och så fortfarande disponeras eller vid dylik förrättning lämnats oskiftad.

Till belysande av frågan om behovet av ett fastighetsregister må här Frågan om
lämnas följande kortfattade redogörelse för försöksregistreringen av stads- ^ighltsreqisUr
ägoområdet i staden Trosa. Över staden finnas tre kartor, en av år 1703,för städerna,
eu av år 1812 och eu av år 1882. Kartan av år 1703 kan i fråga om ^ksregirirefastiglietsiu
del ningen numera anses värdelös. Efter 1812 års karta är faslig- ringen i
hetsboken upplagd. Överskrifterna i denna (»stadsjorden nr 1», stadsjor- rosa"
den nr 2» etc.) hänföra sig till sagda karta. I senare tider hava emellertid
lagfarterna hänförts till 1882 års karta utan att någon ny fastighetsbok
upplagts. Det förefinnes därför undersundom icke något samband
mellan överskrifterna till uppläggen och fastigheternas beteckning i lagfartsärendena.
Då ett flertal olika fastigheter ofta redovisas å samma upplägg,
är utredningen av sambandet mellan fastigheten i överskriften till ett
upplägg och de olika å upplägget upptagna fastigheterna ej lätt. Svårigheten
att under jordarna enligt 1812 års karta inpassa ägofigurerna å 1882
års karta bär ock tydliga spår efter sig, och misstag hava också, begåtts
så väl av domstolen som ock av de enskilde, vilka därigenom föranlett
oriktiga lagfarter. Lägges härtill, att köpehandlingen ofta ej lytt å annat

228

än så och så många kappland stadsjord, bliva misstagen så mycket förklarligare.
Invid stadsjorden nr 15 eller Stortäppan ligger stadsjorden
nr .138 eller Stortäppslindan. I ett fall har lagfart — efter kungörelse
jämlikt 10 § lagfartsförordningen — meddelats å vissa kappland i Stortäppslindan,
ehuru köpebrevet uttryckligen innehöll, att fånget avsåg jord
i Stortäppan. Å den jord, å vilken efter kungörelse sålunda meddelades
lagfart, hade personen i fråga fastebrev redan 1845. A ett område i Stortäppslindan
finnes i följd härav dubbel åtkomst för personen i fråga, under
det att han däremot saknar åtkomst till ett honom tillhörigt område i
Stortäppan. — Anledning till begångna misstag ligger givetvis ytterst
däri, att fångeshandling ej innehållit tillförlitlig områdesbestämning och
domstolen sökt komma tillrätta antingen med ledning av muntliga upplysningar
av lagfartssökanden eller med ledning av 1812 och 1882 års kartor
utan att tillräckligt noggranna uppgifter funnits för områdets återfinnande
å dessa kartor. Osäkerheten om, till vilken stadsjord ett område hörde,
har ock föranlett, att ett och samma område uppförts på flera upplägg. —
Till vissa tomter höra så kallade tomtåkrar, ett stycke åker, som ligger
bakom tomten, från gatan räknat. Dessa utgöra emellertid särskilda fastigheter,
ej ens med tomt oskiljaktiga områden. Denna skillnad mellan tomten
och åkern har ej alltid stått klart för lekmannablicken, utan i köpebrev
har sagts, att man sålde så och så mycket av tomten. Vid i ett särskilt
fall nu företagen utredning och efter undersökning å marken har visat sig,
att ett sådant fång avsett område av tomtåkern. Mark har ock övergått i
tomter och gator utan att fastighetsboken lämnar upplysning härom. Om
såsom nyss anförts, eu del fång dubbelförts, saknas ej heller exempel på,
att en del fång — särskilt under 1870- och 1880-talen — ej alls införts
i fastighetsboken.

Detta är endast några antydningar om de svårigheter, som varit att
övervinna. För vinnande av reda har nu så förfarits, att man, sedan
taxeringslängder, mantalslängder och fastiglietsböcker genomgåtts, med .1882
års karta i handen och med två personer med kännedom om jordinnehaven
såsom hantlangare övergått stadsägorna samt därvid i fall av behov låtit
resp. jordägare utvisa sina ägor. I åtskilliga fall hava särskilda undersökningar
varit av nöden. Man har emellertid vid den tidpunkt, då detta
skriyes, kommit så långt, att man å koncept till registerkarta avfattat de
olika ägoinnehaven. Mätningar hava endast undantagsvis erfordrats; man
har å 1882 års karta orienterat in de olika ägarnas innehav. Vid sedan
företagen jämförelse med de sålunda gjorda anteckningarna och uppgifterna

i formulär I I, har man lyckats så att säga lokalisera de olika lagfarna
fången å kartan. A många innehav tinnes ej lagfart och det förekommer
än i dag, att lagfart sökes å fångeshandlingar från 1840- och 1850-talen.
l)å eu sådan företes, är det givetvis ofta svårt att avgöra, vilken jordbit,
som i densamma avses, då avhandlingen är otydlig och ingen numera finnes,
som kan lämna upplysningar om vad kontrahenterna avsett med fånget.
Undersökningarna hava ock försvårats därigenom att arvskifte, upprättat före
1876, utan vidare ansetts tillfyllest för åtkomstens styrkande; fastebrev eller
annan åtkomst för den döde har icke återgivits i lagfartsprotokollet. Nu
gjorda antydningar torde till fullo ådagalägga, att en grundlig undersökning
av hela stadsområdet varit behövlig och därmed ock att fastighetsregistret
har eu stor uppgift att fylla. Anmärkas må, att det visat sig
lättare vinna klarhet i en del hänseenden genom att man samtidigt hade
hela stadsområdet under behandling; osäkerhet å ett håll fann sin förklaring
genom sådan å annat håll.

Behovet särskilt av en fixerad fastighetsindelning torde framgå av följande.
Vad som må förstås med fastighet blir i Trosa helt olika, om man har
taxeringslängden, mantalslängden eller fastighetsboken framför sig. Saken belyses
bäst med ett exempel. Enligt taxeringslängden äger rådmannen A.
Lundgrens stärbhus »23 tunnland 24,24 kappland stadsjord, Strömmen»,
Enligt mantalslängden äger samma stärbhus »stadsmark i nr 14, 25, 28,
26, 29, 30, 46, 49, 50, 55 och 152, 121, 122, 123, 124, 125, 128''
133, 137, 147, 151 och 173 samt 132». Genomgår man så fastighetsboken,
finner man, att lagfart för Lundgren beviljats eller förklarats vilande
å följande stadsmark: 2 tukt 16,8 kpld i Kungsgärdet, å 1882 års karta
under nr 127—130 a och 186—187; 2 tukt 19 kpld i Lillgärdet nr 25;
10 kpld Backtäppan nr 26; 27 kpld Hemängen nr 121; 19 kpld Kjellmans
hemäng nr 121; 8 kpld (skall vara 1 tnld 8 kpld) Lindrots Plogäng
nr 123; 24 l/2 kpld Stora täppan; 17 l/z kpld Kjellmans Stora täppa;
22 kpld Granstedtstäppan; 26 kpld Akerblomstäppan; 1 tnld 20 kpld i
Plogen, å 1882 års karta under nr 788—794; 2 tnld 13,3 kpld i Damtäppan,
upptagen under nr 772—787 å 1882 års karta; 1 tnld 2 kpld i
Hemängen, utgörande lägenheten Strömmen, med undantag av den s. k.
Kvarnbacken, och 4,1 kpld i Hemängen nr 124 och Aängen nr 125, upptagen
å 1882 års karta under nr 229—236; 12 kpld i Grindängen; 6
kpld i Aängen och 4,1 kpld i Hemängen nr 124 och Aängen nr 125,
upptagen å 1882 års karta under nr 229—236; 27n/u kpld i Forsbergs eller
Krukmakarängcn, upptagen å 1882 års karta under nr 223 — 224 a och

280

innehållande 27,(i kpld enligt den till 1882 års karta hörande hävdeförteckning;
28 V2 kpld i Malmbergs- eller Lillängen, upptagen å 1882 års
karta under nr 212—213; 22 kpld i Toxells äng, upptagen ä 1882 års
karta under nr 209; 3 kpld i Stortäppan; 1 tnld 4 kpld i Ekbergs eller

Gu mängen, upptagen å 1882 års karta under nr 768 — 771; 19,8
kpld i Toxells äng, upptagen å 1882 års karta under nr 766—767; 6,4
kpld i Trekanten, upptagen å 1882 års karta under nr 834—836; 1 tnld
19 3/io kpld i Sundströmshagen, upptagen å 1882 års karta under nr
52; samt 1 tnld 10 79/ioo kpld i Lund eller Humlegården och 1 tnld
23 3/4 kpld i samma äga, å 1882 års karta under nr 841, 842, 844 — 848.
Av dessa fastigheter äro olika grupper särskilt intecknade. Att här avgöra
vad som skall anses utgöra eu fastighet, torde möta vissa svårigheter,
om det strängt taget kan avgöras. En fastighetsindelning kommer
därför här att få stor betydelse ur synpunkten av ordning och reda och
torde vara nödvändig som utgångspunkt för eu ordnad fastighetsbildning.

Vissa av korn- Kiksdagen har i sin förut återgivna skrivelse uttalat den förmodan,
mlSomarbetVlA att ningen av de mänga städer vore så förda och upprättade, att de, vad beträffade städernas
slagen följ dato »Vindel ade område, kunde utgöra fullt tillförlitligt underlag för uppläghuvudgnm-
gande av nya fastighetsböcker och att därför någon förmedling genom ett
der- särskilt fastighetsregister icke allestädes erfordrades. Vissa städer borde
därför kunna befrias från skyldighet att upprätta tomtbok. Beträffande
detta spörsmål vill kommissionen till en början erinra, att fastighetsregistret
icke har endast den tillfälliga uppgiften att tjäna till ledning vid uppläggande
av nya fastighetsböcker eller som förmedling mellan gammal och liv fastighetsbok.
Dess betydelse är av mera bestående art. I)et skall tjäna såsom
underlag för de nya fastighetsböckerna och detta jämväl vid dessas fortsatta
förande.

Fastighetsregistret skall utvisa fastighetsindelningen vid tiden för registrets
uppläggande samt i samma indelning genom uppdelningar och sammanläggningar
sedermera skeende förändringar eller med andra ord hur
jorden i riket vid varje tidpunkt är indelad i fastigheter. Eastighetsfto&era
skall upptaga förändringar i rätt till dessa fastigheter, d. v. s. förändringar
i äganderätten till desamma samt i vad mån de häfta för inteckning för
fordran, nyttjanderätt, avkomsträtt, servitut enligt avtal in. m. Fastighetsregistret
och fastighetsboken hava alltså var sina uppgifter; det förra visar
fastighetsbildningen, den senare giver eu bild av de rättsförhållanden, som

231

vill en fastighet ii ro fasta. Fastighctsboken och fastighetsregistret böra
liallas skilda från varandra; eljest komine fastighctsboken att belastas med
uppgifter, som vore främmande för bokens ändamål oeli i viss mån skulle
överskådligheten av dess egentliga innehåll förminskas. Garantierna för
att registret alltjämt redovisar bestående förhållanden i fråga om fastighetsindelningen
bliva oek större, om registreringen sker i en särskild urkund.
Fastighctsboken måste dock givetvis överensstämma med registret
i fråga om fastighetsindelningen, så att varje genomförd förändring i fastighetsindelningen
också blir iakttagen i fastighctsboken, men denna bör icke
träda i registrets ställe, tv därigenom kunde oreda och rättsförluster vållas.
Det torde ligga för öppen dag, att osäkerhet skulle uppstå, därest eu icke
genomförd tomtindelning upptoges, pa ett eller annat sätt, i fastighetsboken.

Det är, såsom förut nämnts, avsett att i de nya fastighetsböckerna upplägg
icke skola göras för vissa fastigheter, nämligen sådana, vilka i regel
icke bliva föremål för lagfart eller däri ej heller inrymmande av särskild
rätt, som är föremål för inskrivning, i andra än undantagsfall äger rum.
Fastigheter, som nu berörts, skola enligt gällande föreskrifter ej heller upptagas
i de nuvarande fastighetsböckerna. Dessa lämna följaktligen icke
någon fullständig förteckning över förefintliga fastigheter. Fastighetsregistret
skulle emellertid innehålla alla befintliga fastigheter. Denna grundsats är
iakttagen beträffande fastighetsregistret för rikets landsbygd, d. v. s. jordregistret.
Oegentligt, synes det, skulle vara, om städernas mera värdefulla
mark och den värdefullaste av denna, nämligen tomtmarken, skalk'' kunna
undantagas från upptagande i registret och registret i denna del ersättas av eu
urkund, som ej fullständigt redovisar fastighetsindelningen. För städernas del
är dessutom med hänsyn till skeende tomtindelningar och områdens intagande
i stadsplan alla fastigheters upptagande i registret så mycket nödvändigare.
En ny tomtindelning skulle eljest ofullständigt — i den mån den berörde
vissa fastigheter — bliva däri redovisad. Den för rättssäkerheten så viktiga
grundsatsen, att registret skall upptaga all mark och att varje område däri
skall redovisas allenast eu gång, bleve genom det tomtindelade området uteslutande
på ett betänkligt sätt rubbad. Befrielse från skyldighet att föra tomtbok
skulle ock medföra, att registret komme att föras efter olika principer
i olika städer. Säkerligen skulle svårigheter uppstå att härefter anpassa de
blivande föreskrifterna beträffande inskrivningsväsendet. I detta sammanhang
må erinras om ett yttrande i svenska stadsförbundets utlåtande över
fastighetsregisterkommitténs betänkande. Förbundet funne det synnerligen
önskvärt, heter det i utlåtandet, att för undanröjande av den oreda med

232

avseende på fastighetsförhållandena, som för närvarande bestode i mänga
städer, ett nytt och efter enhetliga principer anordnat underlag för städernas
fastighetsbokföring åvägabragtes. Redan med det nuvarande fastighetsbokssystemet
hade bristen på enhetliga föreskrifter rörande tomt- och
jordredovisningen i städerna visat sig kunna medföra fara för rättssäkerheten.
Skulle, som önskvärt syntes vara, fastighetsbokföringen omläggas
enligt de av lagberedningen angivna grunder och fastighetsböckerna sålunda
givas karaktär av huvudurkund för fastighetsrätten, torde därför hänsyn
till rättssäkerheten fordra, att anordningarna för den primära fastighetsredovisningen
icke längre såsom nu gjordes beroende av växlande lokala
stadganden och de särskilda städernas fria beslut. Förbises borde visserligen
icke, att ganska många städer av eget initiativ och med betydande
uppoffringar redan åstadkommit eller vore i färd med att åstadkomma fullt
tillfredsställande underlag för eu rationell fastighetsbokföring samt att även
i övrigt den vitt utbredda meningen om städernas efterblivenhet på förevarande
område väl kunde tåla att modifieras, men det kunde icke förväntas,
att ett slutgiltigt ordnande av denna angelägenhet skulle komma
till stånd utan lagstiftningens ingripande.

I det föregående är redogörelse lämnad för yttranden, som från åtskilliga
städer inkommit beträffande den nu föreliggande frågan. Av flera
av de yttranden, som kommit från städer, där tomtbok ansetts kunna undvaras,
framgår, att de nuvarande fastighetsböckerna ej utan vidare kunna
omföras i nya fastighetsböcker utan att detta omförande borde föregås av
undersökningar och kontrolleringar. Detta kontrollarbete torde ofta ej
mycket skilja sig från de bestyr, som kunna krävas för tomtbokens åstadkommande;
i städer med mera välordnade förhållanden eller just de städer,
som kunde ifrågakomma, där det gällde befrielse från att upprätta tomtbok,
lärer nämligen tomtboken kunna uppläggas med ringa möda.* Förbises bör ej
heller, att, därest tomtbok upplägges i sammanhang med registrets första uppläggande,
bidrag till kostnaden erhålles av staten, ett bidrag, som väl i det
närmaste kommer att täcka hela kostnaden, under det att kontrollarbete, som
nyss berördes, eller ett senare uppläggande av tomtbok — sådant uppläggande
kan vid kontrollarbetet visa sig nödvändigt — får helt bekostas av staden.
Kostnaden för tomtbokens åstadkommande torde för övrigt i städer med
väl ordnade fastighetsförhållanden bliva ganska ringa och väl uppvägd av
den större reda och ordning, som måste vinnas vid eu registrering av stads *

Jfr föreskriften i 1 § femte stycket av kommissionens förslag till förordning med närmare
föreskrifter om fastighetsregister för stad och motiven för samma föreskrift.

området i dess helhet. Bland de studel1, där tomtbok ej ansetts erforderlig,
iir även Trosa. Vid uppläggande försöksvis av fastighetsregister för staden
har emellertid bland annat framgått, dels, att i fastighetsboken finnas upptagna
tomter, vilka numera i sin helhet ingå i gatumark, dels att i samma
bok en och samma tomt är uppförd på mera än ett upplägg, dels beträffande
tomter, som undergått förändringar, att detta förhållande ej framgår
av boken och dels att i fastighetsboken finnes å tomtupplägg redovisad
jämväl annan mark, t. ex. tomten nr 122 med anteckning »lagfart jämväl
meddelad å därintill gränsande 4,5 kappland jord». Borgmästaren i
Trosa, som med intresse följt registreringsarbetet, har också uttryckt sin
tillfredsställelse över den ordning och reda, registret syntes ägnat att åvägabringa,
samt förklarat, att utlåtandet från magistraten mera berott på fruktan
för kostnaderna än på övertygelse om tomtbokens obehövlighet.

I ett stort antal städer, om ej rent av alla, där tomtbok ej fördes,
komme att, sammanförda i en lätt tillgänglig urkund, saknas uppgifter av
det slag, som skola återfinnas i avdelningen A av tomtboken.

Slutligen må i detta sammanhang erinras om den oklarhet, som vidlåder
uttrycket »städernas tomtindelade område». Härmed kan förstås dels
stads av ålder tomtindelade område jämte område med fastställd och genomförd
tomtindelning, dels ock nu nämnda områden jämte område med fastställd
men ej genomförd tomtindelning. Av skäl, som nedan skola angivas,
bör i tomtboken ej upptagas andra än färdigbildade tomter. Områden, som
ej äro tomter och beröras av fastställd, ej genomförd tomtindelning, skola
återfinnas i stadsägoboken eller bihang till registret. Befrielse att föra tomtbok
kunde gärna ej avse tomtindelat område i annan bemärkelse än den
först angivna. Registret skulle, om medgivande av nyss nämnt innehåll
gåves, komma att om ej genomförd tomtindelning innehålla allenast mycket
ofullständiga uppgifter. Att så bleve förhållandet, måste betecknas såsom
synnerligen olämpligt. Av förut lämnad redogörelse framgår, att fastställd
men ej genomförd tomtindelning förefinnes i flertalet städer. Yad sålunda
blivit sagt synes kommission ytterligare tala mot ett medgivande av befrielse
att föra tomtbok.

Befrielse från att föra tomtbok strider vidare bestämt mot principen,
att all mark skall redovisas i registret. I själva verket skulle genom medgivandet
en god del av kontrollen å registrets tillförlitlighet även i övrigt
förloras. Förhållandena i Trosa hava visat detta; först vid arbetet med
tomterna vanns klarhet i fråga om åtskilliga andra fastighetsbildningen i
staden rörande förhållanden.

234

Med hänsyn till det nu anförda har kommissionen icke funnit sig
höra i sitt förslag införa någon bestämmelse om rätt för stad att befrias
från skyldighet att föra tomtbok. I en del städer föres emellertid, oberoende
av fastiglietsboken, förteckning över tomter, kallad tomtbok, tomtförteckning
o. d. För de fall då denna innehåller i huvudsak de uppgifter,
som skola meddelas i avdelningen 15 av tomtbok, förd enligt kommissionens
förslag, synes det kommissionen kunna stadgas, att Konungen äger förklara,
att sådan förteckning må ingå i stadens fastighetsregister och föras som
eu del av detta, eller medgiva stad anstånd med uppläggande av tomtbok.
Föreskrift härom har upptagits i slutbestämmelserna till förslaget till lag
om fastighetsbildning i stad m. m. Att tomtförteckning ej innehåller uppgift
om sidomått å tomtgränserna synes icke böra hindra medgivande varom nu
är fråga. Beträffande sidomåtten må erinras, att uppgifter därom ej funnos inrymda
i 1911 års kommittés förslag till tomtbok, varjämte hänvisas till vad
stadsiugenjören i Göteborg härom anfört i sitt . här ovan återgivna yttrande.
Skulle å ort, som erhållit medgivande, varom nu är fråga, behov senare yppas
att upplägga ny tomtförteckning, bör i dess ställe givetvis uppläggas tomtbok.

Enligt svenska stadsförbundets ovan återgivna yttrande skulle 1914
års kommission ställt sig avvisande gent emot kraven på sådana anordningar,
att registret jämte registerkartan kunde lämna eu fullständig och
lättfattlig redovisning för varje stads och därmed jämförligt samhälles ägovälde
med hänsyn ej blott till den rättsliga utan även till den för kommunalförvaltningen
över huvud och byggnadsväsende! i synnerhet viktiga
administrativa indelningen enligt stadsplan och tomtindelning, och har förbundet
uttalat den mening, att det tvivelsutan vid eu förnyad utredning
skulle visa sig, att den rättsliga indelningen genom vissa jämförelsevis lätt
verkställda anteckningar och ett lämpligt hänvisningssystem kunde inordnas
under den administrativa, utan att därigenom registrets användbarhet såsom
underlag för fastiglietsboken behövde äventyras.

Kommissionen kan icke dela denna mening och riksdagen synes icke
heller hava så gjort. Då fastighetsregistrets ändamål är att bilda underlag
för inskrivningar rörande sakrätter till fast egendom, finner kommissionen
nödvändigt, att detsamma först och främst såsom fastigheter upptager de
områden, till vilka de rättigheter hänföra sig, som äro föremål för inskrivning
eller med andra ord redovisar den rättsliga indelningen. Att i samma
register redovisa stadsområdet både efter den rättsliga och administrativa
indelningen, där dessa ej överensstämma —- och det är endast i dylikt

235

full, sum (let föreliggande spörsmålet liar betydelse -— kunde lätt leda till
misstag cell oreda. I fastiglietsboken kan eu fastighet ej gärna upptagas
pa mera till ett sätt. Skulle ett område där samtidigt upptagas såsom
ingående dels i eu gammal, rättsligt bestående tomt, dels oek i eu
nyreglerad tomt, kunde detta uppenbarligen medföra mycket betänkliga
följder. Vidare är det väl givet att, då en tomt kan lagfaras och inteeknas
utan hinder därav, att den till sina gränser icke stämmer överens med
senast fastställda tomtindelning, tomten måste återfinnas i fastiglietsboken.
Och skall fastighetsregistret utgöra underlag för fastiglietsboken, är väl ock
uppenbart, att fastigheterna måste upptagas på samma sätt i dem båda.
Att i själva jastighetsregistret såsom fastighet uppföra eu administrativt
fastställd men ej rättsligen bildad tomt synes därför ej möjligt. Den administrativa
indelningen saknar för övrigt nödig stadga. Ofta uppgöras sådana
indelningar på ett sådant sätt, att de icke kunna genomföras oförändrade
utan måste jämkas, eller rent av i sin helhet göras om. Eu mångfald
exempel härpå kunde anföras. Här vill kommissionen endast hänvisa till
uppgiften från Göteborg beträffande frågan om förefintligheten av fastställd
men ej genomförd tomtindelning. Vidare vill kommissionen gent emot
stadsförbundet göra gällande, att ofta avsevärd tid förflyter, innan en tomtindelning
varder genomförd. Ett av de förnämsta skälen härtill äro de
avsevärda kostnader, som genomförande av stadsplan och tomtindelning
ofta draga med sig, kostnader, som i ekonomiskt mindre starka samhällen
måste fördelas på längre tid. Regleringarna ske därför där så småningom.

Den administrativa indelningen redovisas enligt förslaget, så vitt den angår
stadsplanen, å registerkartan och, så vitt gäller tomtindelningar, i tomtbildningslängden.
Härigenom, synes det kommissionen, vinnes större reda och ordning,
än om de båda indelningarna skulle redovisas jämsides i samma urkund.
Genom hänvisningarna till tomtledningslängden vinnes alltid upplysning,
huruvida en fastighet beröres av eu tomtindelning. Och när de båda indelningarna
bragts att överensstämma med varandra, innebär det system, som
förslaget omfattar, eu motsvarande förändring i registreringen i tomtboken.

Om således kommissionen funnit sig icke kunna tillmötesgå önskemålet
att registret skall uppläggas efter den administrativa indelningen,
har kommissionen dock ansett något hinder ej möta för medgivande, att
upplägg i tomtboken göres för kvarter, ändå att någon tomt att införa å
upplägget för kvarteret ej finnes, detta dock endast under förutsättning,
att införing skall ske i avdelningen A. Föreskrift härom har införts i anvisningen
till formulär 1.

236

Att tomtboken icke bör inrättas att omfatta all planlagd mark torde
följa av det nu anförda och vad som yttrats i redogörelsen om fastigheter
och områden i stad i fråga om stadsplanens betydelse för fastighetsbildningen.

Bestämmelse)- I sin ovannämnda skrivelse har riksdagen framhållit olägenheten av
sam- melser om städers och stadsliknande samhällens jord- och tomtväsen och
maen°lagg * som skolat ytterligare ökas i händelse av bifall till propositionen nr 6 till
1916 års riksdag. Avsevärda fördelar i reda och ordning syntes riksdagen
skola uppstå om allt, som rörde nämnda förhållanden och ej vore rena
tillämplighetsstadganden, kunde sammanföras i eu författning, omfattande
lagen om stadsplan och tomtindelning, därmed sammanhängande viktigare
delar av byggnadsstadgan, vissa av de förslag, som innefattades i berörda
proposition, och de huvudgrunder, efter vilka fastighetsregistreringen borde
äga rum. Kommissionen har i likhet med riksdagen funnit ett sådant
sammanförande önskvärt och har ej funnit, att några hinder däremot kunna
anses förefinnas. Kommissionen bär därför i ett lagförslag — förslaget
till lag om fastighetsbildning i stad m. m. — sammanfört lagen om stadsplan
och tomtindelning, lagen om vad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad
uppförts utöver tomtgräns, samt vissa bestämmelser om tomtindelning, som
nu återfinnas i byggnadsstadgan för rikets städer, varjämte i samma lag
dels upptagits bestämmelser, motsvarande dem 1914 års kommission framlade
i sitt förslag till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning
och sammanläggning av jordområden i stad, vilket förslag i sig innefattade
lagen om förändring av tomts område, dels inlörts bestämmelser om tomtmätning
och om huvudgrunderna för fastighetsregistreringen. Lagen om
stadsplan och tomtindelning är, såsom allmänt känt, i behov av omarbetning.
Då emellertid revision av samma lag lärer komma att uppdragas
åt särskilda sakkunniga, har kommissionen ej vidtagit andra ändringar i
densamma än sådana, som betingats av kommissionens förslag i övrigt eller
lagens införande i det ifrågavarande lagförslaget.

Under ärendets behandling har uppkommit fråga huruvida ej lämpligen
inom förevarande lagstiftning utrymme borde beredas för ett förfarande

237

motsvarande det tyska institutet Umlegung (se »Betänkande med förslag
till lag angående stadsplan och tomtindelning in. in., avgivet den 19 mars
1904 av därtill förordnade kommitterade» sid. 45 f.). l)å emellertid upptagande
av detta spörsmål skulle hava nödvändiggjort åtskilliga ej obetydliga
ändringar i stadsplanelagstiftningen, har kommissionen ej ansett frågan
kunna i detta sammanhang upptagas till närmare prövning.

238

Förslaget till lag om fastighetsbildning i stad m. m.

l kap. 1—4 §§ återgiva innehållet i paragraferna med samma nummer i

° ^en den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning, 2 och

indelning. 3 §§ med den lydelse de erhållit genom lag den 17 juni 1916. I 5 §
1—i §§. liar av kommissionen inrymts några allmänna föreskrifter i fråga om tomt 5

§. indelnings verkställande, vilka föreskrifter till sitt huvudsakliga innehåll

för närvarande finnas upptagna i byggnadsstadgan för rikets städer, § 17
mom. 1 och § 18, samt § 2 i kungörelsen angående bestämmelser i fråga
om behandling av förslag till stadsplan och tomtindelning den 31 augusti
1907, men vilka synts kommissionen äga det samband med de i stadsplanelagen
införda stadganden om tomtindelning, att de lämpligen borde upptagas
i sammanhang med dessa senare. Bestämmelser av enahanda innehåll
som de nu ifrågavarande finnas upptagna i § 24 av det förslag till
byggnadsstadga för riket, som avgivits av särskilda kommitterade den 20
mars 1909, och i § 16 av det förslag till byggnadsstadga för riket, som
överintendentsämbetet framlagt i avgivet utlåtande över nyss omförmälda
kommittéförslag. Den förevarande paragrafen är avfattad i nära överensstämmelse
med sistnämnda förslag.

För vanliga fall torde tomtindelning innefatta uppdelning i särskilda
tomter av byggnadskvarter, men det torde böra erinras, att hinder ej finnes
för sådan indelning av ett kvarter att detta i sin helhet utlägges till en
enda tomt.

6 §. Föreskrifterna i 6 § hava sin motsvarighet i 3 §, jämförd med 1 i;

i det av fastighetsregisterkommittén framlagda förslaget till lag med vissa
bestämmelser angående upprättande av förslag till stadsplan och tomtindelning,
om avstyckning av mark genom tomtindelning samt om tomtmätning.
1914 års kommission, som i sitt förslag icke upptog nyss omförmälda
lagförslag, ansåg förslaget i berörda 3 § icke böra förfalla, men
upptog bestämmelserna, icke i författning av allmän lags natur, utan i ett
förslag till ändrad lydelse av § 17 i byggnadsstadgan för rikets städer.

23!»

I)å emellertid föreskrifterna synas höra erhålla karaktären av allmän lag,
hava desamma här upptagits. Med avseende å föreskrifternas innehåll må
framhållas följande.

J)å tomtindelning alltid måste bliva ett viktigt bevismedel för utrönande
av tomtgränser och då tomtindelningen är av fastighetsbildande verkan,
bör givetvis tomtindelningen inläggas å karta och beskrivas på sådant sätt, att
av kartan med beskrivningen kunna hämtas så noggranna upplysningar som
möjligt angående alla sådana förhållanden, som hava betydelse för ett rättsligt
bestämmande av tomter och av områden, som skola bilda tomt. Behovet
av en karta av nu ifrågavarande beskaffenhet har ock i annat lagstiftningsärende
betonats. Uti det förslag till byggnadsstadga för riket, som överintendentsämbetet
på sätt förut nämnts framlagt, har nämligen i § 18 intagits
den föreskriften, att förslag till tomtindelning skall utläggas å karta i skala ej
understigande 1 : 400 med angivande av tomternas ytinnehåll samt mått å
deras gränslinjer, att kartan därjämte skall upptaga alla inom området
varande ägogränser och beteckningar på äldre administrativa jordenheter,
som beröras av förslaget, samt att den skall åtföljas av beskrivning. Såsom
motiv för förslaget har överintendentsämbetet anfört: På grund av
vunnen erfarenhet hade ämbetet ansett ett par bestämmelser rörande de
handlingar, som tillhörde förslag till tomtindelning, böra inflyta. Det kunde
vara sant att, då numera tomtindelning utgjorde villkor för tillstånd till
nybyggnad inom kvarter, det mången gång kunde finnas besvärligt och
kostsamt att inom nybildade kvarter för åstadkommande av tomtindelning
nödgas utföra fullständig mätning av alla tomter i kvarteret, men ett sådant
förfarande syntes dock medföra så stora fördelar, att ämbetet ansett sig
böra påyrka införande av detsamma.

Förslaget i den förevarande paragrafen torde i själva verket, såsom
framgår av nedannämnda ärende, icke i sak innefatta någon nyhet.
Hos Konungens befallningshavande i Örebro län anhöll ordföranden i byggnadsnämnden
i Kopparbergs köping om fastställelse å av nämnden vid
sammanträde den 20 juni 1911 godkända förslag till tomtindelning inom
bland andra kvarteren Ljusnarsbergs gård, Ljusnarsbergs äng och Xya
Vägen, sådana samma förslag blivit angivna å särskilda kartor, upptagande
mått å respektive kvarters gränser samt med tomtindelningen »i princip
inlagd». Befallningsha vanden yttrade i resolution den 7 november 1911, i
vilken resolution Kungl. Maj:t efter besvär av byggnadsnämnden, genom
resolution den 6 december 1912 funnit icke skäl att göra ändring: Enär

ansökning om fastställelse å verkställd tomtindelning borde åtföljas av dels

240

7 och 8 §§.

9 §■

10—13 §§.

14-40 §§.

41 §.

4:1 och 43 §§.
45—47 §§.

karta över den föreslagna tomten ock. dels tillhörande beskrivning, upprättad
med erforderlig fullständighet, funne befallningshavanden den sökta
fastställelsen å ifrågakomna tomtindelningar icke kunna i ärendenas befintliga
skick meddelas.

Stadgandet att, där tomt skall bildas av mark, som hör till särskilda
fastigheter eller därav någon del ingår i gata, torg eller annan allmän plats
eller i område, som vid mätningsförrättning undantag^ eller lämnats oskiftat,
beskrivningen skall utvisa, hnru stor areal en var av tomtens delar innehåller,
samt att, där fastighetsregister är upplagt, jämväl beteckningen för
de särskilda områdena i registret skall vara angiven å kartan eller i beskrivningen
har tillkommit, på det att uppgifterna härom må kunna av
den, som för fastighetsregistret, läggas till grund för de införingar i fastighetsregistret
med bihang, som av tomtindelningen föranledas.

7 och 8 §§ återgiva innehållet i 5 och 6 §§ stadsplanelageu.

9 § motsvarar 7 § i sistnämnda lag och upptager med eu redaktionell
jämkning det av fastighetsregisterkommittén och 1914 års kommission beträffande
paragrafen framlagda ändringsförslag.

I 10 —13 §§ hava inrymts de föreskrifter, som finnas meddelade i
lagen den 26 maj 1899 om vad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad
uppförts utöver tomtgräns. Endast sådana jämkningar hava vidtagits, som
betingats av lagens intagande i förevarande kapitel.

14—40 §§ innehålla bestämmelserna i 8—34 §§ stadsplanelageu med
jämkningar av beskaffenhet som nyss sagts.

l)å 35 § i stadsplanelageu torde vara för snävt avfattad (jfr fastighetsregisterkommitténs
betänkande II sid. 124 ff.), lärer jämkning av dess
lydelse vara erforderlig, och har sådan jämkning synts kommissionen böra
redan nu vidtagas för vinnande av överensstämmelse med andra delar av
det förevarande förslaget.

Med de jämkningar, som föranledas av paragrafernas införande i den
nya lagen, återgiva 42 och 43 §§ stadsplanelagens 36 och 37 §§, sådana
dessa lagrum lyda enligt lag av den 17 juni 1916, och 45—47 §§ stadsplanelagens
39—41 §§•

241

1 propositionen till IDIG års riksdag med förslag till lag om expropriation
in. in. ingick ett förslag, avseende dels upphävande av 21 i
stadsplanelagen, dels ändrad lydelse av 14—18, 22, 28, 24, 2G och 32 §§
i samma lag. l)a förslaget icke i riksdagen blev föremål för realbehandling,
torde vara att förvänta att detsamma i oförändrat skick kommer att
föreläggas 1917 års riksdag eller samma riksdag, som lärer komma att
pröva nu förevarande lagförslag. Leder förslaget till lag om expropriation
jämte nyssnämnda förslag till ändringar i stadsplanelagen till lagstiftning i
ämnet, torde böra tillses, att ändringarna i stadsplanelagen varda i förevarande
kapitel iakttagna. Härom, ävensom därom att antagandet av lag
om expropriation torde föranleda ändring i kapitlets 12 § och i 3 kap.
1 och 4 §§, har kommissionen endast velat erinra.

Av vad förut anförts torde framgå den betydelse tomtindelningen äger
såsom norm för bestämmande av tomts gränser. Samma betydelse tillkommer
givetvis tomtkarta såsom bevismedel i enahanda avseende. Då
det med hänsyn härtill synts kommissionen uppenbart, att såväl tomtindelnings-
som tomtkarta bör upprättas av kompetent person och av person
med enahanda kompetens och att bestämmelser härom böra meddelas i den
förevarande lagstiftningen, har i 1 kap. 6 § införts den föreskrift, att
tomtindelningskarta skall upprättas av förrättningsman för tomtmätning. I
det nu föreliggande kapitlet kava bestämmelser meddelats om dels kompetens
för tomtmätning, dels ock förfarandet därvid. Det viktigaste
momentet i eu sådan förrättning är otvivelaktigt bestämmandet av tomtgränserna;
om tomtkarta skall kunna tillerkännas laga vitsord, måste
den fordran uppställas, att tomtgränserna varda vid dess upprättande behörigen
bestämda. Och då skiftesstadgans föreskrifter i dess 5 kap. om
rågångar enligt numera gängse uppfattning ej äro tillämpliga på tomtgränser,
torde tarvas civillrättsligt giltiga regler angående sådana gränsers
bestämmande och proceduren därvid. Det kan nämligen icke vara
nog att, såsom, efter vad nedan närmare skall beröras, för närvarande är
fallet, härom finnas i de särskilda byggnadsordningarna införda mer eller
mindre fullständiga och från varandra mer eller mindre avvikande bestämmelser,
utan böra dessa enligt kommissionens mening vara lika för hela
riket, itc kommitterade, vilka den 20 juni 1909 framlagt förslag till
byggnadsstadga för riket hava visserligen i detta avseende varit av annan
mening och i 27 § av sitt förslag upptagit allenast den bestämmelse, att
i byggnadsordning skola intagas närmare bestämmelser om tomtmätning

ä kap.

Om tomtmätning.

242

och tomtkartas upprättande i syfte att tomts gränser varda rätt upptagna
och å kartan återgivna ävensom nödiga föreskrifter för utövande av kontroll
därå, att tomts gränser å marken förbliva i överensstämmelse med
tomtkartan. Dessa kommitterade torde emellertid mindre haft anledning
överväga frågan från rent rättslig synpunkt och erinringar mot kommitténs
förslag hava ej uteblivit. Redogörelse härför skall lämnas i det följande.
Vidare må här framhållas, att fastighetsregisterkommittén upptagit föreskrifter
om tomtmätning och att i de över kommitténs förslag avgivna utlåtandena
anmärkning ej framkommit av innehåll, att det borde förbliva vid
den nu gällande ordningen i fråga om upprättande av tomtkarta; tvärtom
har behovet av föreskrifter i ämnet från flera håll skarpt framhållits.

I § 20 av byggnadsstadgan för rikets städer föreskrives, att över
varje tomt, som på grund av vederbörande myndighets beslut bildas eller
förändras, skall upprättas tomtkarta i skala 1 : 400, att tomtkartan skall
utvisa ej blott själva tomten med dess gränser utan ock tomtens läge i
förhållande till så väl gata eller annan allmän plats som var och eu av
de angränsande tomterna och att kartan skall åtföljas av nödig beskrivning.
I stadgans § 21 meddelas den bestämmelse, att i byggnadsordningarna
höra finnas föreskrifter om kontroll därå, att tomtkartorna äro riktiga
samt att byggnadstomterna på marken bibehållas vid sina lagligen bestämda
gränser och sitt rätta ytinnehåll i överensstämmelse med tomtkartorna.

Enligt byggnadsordningarna är det byggnadsnämnden, som denna
kontroll närmast åligger, och i de flesta byggnadsordningar har man sökt
vinna trygghet i avseende å tomtkartornas riktighet genom föreskrifter
huru vid deras upprättande skall tillgå. Där byggnadsordningarna härutinnan
innehålla föreskrifter avse dessa dels den person, genom vilken
mätningen skall ske, dels ock sättet, huru denna skall verkställas.

Fastighetsregisterkommittén, vilken infordrat i städer och köpingar
samt i övriga samhällen, där byggnadsstadgan för rikets städer förklarats
skola tillämpas, gällande byggnadsordningar, har i sitt betänkande (II
sid. 61 tf) lämnat en utförlig redogörelse för byggnadsordningarnas innehåll
i de delar, varom här är fråga. Av denna redogörelse, till vilken
kommissionen i övrigt hänvisar, kan inhämtas, att byggnadsordningarna i
fråga om den person, som äger utföra tomtmätning, synas förutsätta, att
tomtmätningen är ett åliggande för byggnadsnämnden, på sätt uttryckligen
sägs i en del byggnadsordningar, eller att det i allt fall är staden eller
dess myndigheter, som äga bestämma den kompetens, som för tomtmät -

ningar erfordras, varvid man torde hava hämtat stöd av i; 5 byggnadsstadgan,
som innehåller, att stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
allmän rådstuga, liga bestämma, vilka tjänstebiträden byggnadsnämnden skall
hava till sitt förfogande, ocli att byggnadsnämnden själv antager och entledigar
sina tjänstebiträden, där ej i byggnadsordningen angående en eller flera
av dem annorlunda bestämmes; att, dill- i byggnadsordningen bestämmelser
meddelas om den person, genom vilken tomtmätning skall verkställas,
huvudregel är, att, om särskild person anställts för mätningar, det är denne,
som angives som mätningsmannen; att, där sådan ej tinnes, och föreskrifter
angående förrättningsman meddelas, dessa äro av ganska växlande innehåll;
att, beträffande sättet för tomtmätning, i några byggnadsordningar föreskrifter
saknas och att, där sådana meddelas, desamma äro mer eller mindre utförliga;
att de fullständigaste föreskrifterna i sådant hänseende finnas meddelade i
den för Stockholm gällande byggnadsordningen; att de för Stockholm nu
eller tidigare meddelade bestämmelserna i ämnet med smärre ändringar upptagits
i byggnadsordningarna för flera städer; att enligt eu del byggnadsordningar
fastställelse å tomtmätningsförrättning av byggnadsnämnden ej
ifrågasättes, men att i allmänhet stadgas, att protokollet jämte kartan skall
inlämnas till byggnadsnämnden för fastställelse, efter vars meddelande handlingarna
återställas till förrättningsmannen för att tomtägaren tillställas,
varvid ofta tillägges, att tomtkarta ej är giltig, om den ej är försedd med
påskrift av byggnadsnämnder! om dess riktighet; samt att,, om tvist om
gräns förekommer, i allmänhet är föreskrivet, att, där överenskommelse
inför byggnadsnämnden ej träffas, byggnadsnämnden har att hänvisa tvisten
till domstol.

I lä efter vad nyss nämnts bestämmelserna i byggnadsordningen för
Stockholm äro de fullständigaste och denna byggnadsordning uppenbarligen
i flera fall utgjort förebild för andra byggnadsordningar samt kommissionen
i sitt förslag i åtskilliga avseenden följt samma byggnadsordning, vill
kommissionen här återgiva innehållet i densamma i nu ifrågavarande delar.

Då ny tomtkarta upprättas, skall tomten av stadsingenjören mätas
(§ 9 mom. 1). Före mätningsförrättningen åligger det stadsingenjören att
om anledningen till mätningen och den därför utsatta tid minst tre dagar
förut bevisligen underrätta ägare såväl till den tomt, vilken skall mätas,
som till angränsande tomter, varom intyg skall meddelas för att bland stadsingenjörskontorets
handlingar förvaras. Kan någon av omförmälda ägare
eller laga ombud för honom ej med kallelse träffas, har stadsingenjören
att på bekostnad av ägaren till den tomt, som skall mätas, ombesörja kabel -

244

sens införande en gång i Post- och inrikes tidningar samt i den tidning, vari
överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas, minst 14 dagar före
den till förrättningen utsatta tid. Sedan förrättningen sålunda blivit kungjord,
må densamma icke av parts uteblivande uppehållas (§ 9 mom. 2).
Vid förrättningen skall upprättas beskrivning, att tomtkartan bifogas, upptagande
bland annat dagen då förrättningen blivit verkställd, anledningen
till densamma, tomtägarens och de närvarande grannarnas eller deras ombuds
namn samt tomtens läge, storlek och beskaffenhet ävensom dess egenskap
av fri eller ofri (g 9 mom. 3). Göres vid förrättningen av tomtägaren
eller granne anmärkning mot tomtgränsernas riktighet eller finner
stadsingenjören mellan tomtens linjer å marken och dess gränser å senaste
karta med beskrivning skiljaktighet, som, vad längdmåtten angår, för någon
linje överstiger 0,5 procent, eller förekommer eljest anledning till anmärkning
mot tomtgränsernas riktighet, skall stadsingenjören anmäla sådant hos
byggnadsnämnden, varefter nämnden, sedan vederbörande, där sådant prövas
nödigt, blivit hörda, avgör ärendet eller, om tvist uppstår om tomts rätta
storlek eller gränser, hänvisar densamma till utförande vid domstol (g 9
mom. 4). Över förrättningen äger part att hos byggnadsnämnden skriftligen
föra klagan innan klockan tolv å åttonde dagen, den oräknad, då
förrättningen afslutades (§ 9 mom. 5). Äskas i någotdera av de i mom.
4 eller 5 omförmälda fall ny mätning, skall densamma på bekostnad av
den part, som sådant fordrat, verkställas av stadsingenjören i närvaro av
eu utav byggnadsnämnden förordnad sakkunnig person. Till denna förrättning
skall kallelse utfärdas och därvid jämväl i övrigt så förfaras som
förut i denna g är sagt. Ytterligare ommätning av tomten må ej äga
rum, där ej byggnadsnämnden finner nödigt sådant förordna (g 9 mom. 6).
Ej må stadsingenjören utfärda tomtkarta, förrän han från byggnadsnämnden
förskaffat sig bevis, att mätningsförrättningen icke blivit inom föreskriven
tid överklagad eller, där på sätt i g 9 sägs, byggnadsnämnden
eller domstol avgör ärendet, att nämndens eller domstolens beslut vunnit
laga kraft. År ärendet av nämnden eller domstol prövat, skall samma
mvndighets beslut åberopas i den tomtkartan åtföljande bekrivning (g 10).

Fastighetsregisterkommittén hade, såsom förut nämnts, framlagt förslag
till bestämmelser om tomtmätning och bestämmande av tomtgräns.
Mot dessa förslag anmärktes emellertid, att de anslöte sig till föreskrifterna
om bestämmande av rågångar i en grad, som alltför litet överensstämde
med förhållandena i städerna, och överintendentsämbetet förklarade i sitt

över kommitténs förslag avgivna utlåtande, att ii in betet beträdande sättet
för utförande av tomtmätning, bestämmande av tomtgräns eller uppgörande
av tomtkarta, vilket enligt ämbetets förmenande sammanfölle med uppgörande
av förslag till tomtindelning, funnit lämpligare, att dessa bestämmelser
infördes i byggnadsstadgan för riket och att ämbetet därför i det
förslag till omredigering av samma stadga, som ämbetet bifogat sitt yttrande
om 190!) års förslag till byggnadsstadga för riket, infört de bestämmelser
i ämnet, som förefunnes i byggnadsordningen för Stockholm och som efter
mångårig erfarenhet visat sig fullt tillfredsställande. I sitt berörda yttrande
har ämbetet — efter att inledningsvis berört, bland annat, spörsmålet
huruvida icke vissa punkter i byggnadsstadgan vore av den beskaffenhet,
att de borde utbrytas ur stadgan och i stället givas civillags natur, samt
därvid uttalat, att behovet av eu sådan åtgärd icke för närvarande syntes
vara tillräckligt stort för att motivera ett dröjsmål med den nya byggnadsstadgans
utfärdande, vilket utan tvivel därav bleve eu följd — anfört:
1909 års kommitté hade i fråga om bestämmelser rörande tomtmätning
och tomtkartas upprättande i likhet med vad fallet vore i nu gällande
stadga inskränkt sig till att åt byggnadsordningarna överlåta de föreskrifter,
som därvid kunde finnas erforderliga. Det hade dock synts ämbetet, att
dylika föreskrifter vore av den natur, att de rätteligen borde tillhöra
byggnadsstadgan, varigenom alltså ett i huvudsak enhetligt förfarande uppnåddes.
I byggnadsordningarna finge därutöver intagas de bestämmelser,
vartill de lokala förhållandena kunde giva anledning. Hittills hade förhållandena
inom våra städer och därmed jämförliga orter beträffande jordmätningar
varit synnerligen otillfredsställande, vartill eu av anledningarna
nog varit, att byggnadsstadgan ej innehållit tillräckliga föreskrifter om huru
vid tomtmätning och dylikt skulle förfaras. De stadganden, som i förevarande
avseenden funnes införda i 9 och 10 §§ i Stockholms byggnadsordning
hade synts ämbetet lämpliga att i allt väsentligt överföras till
byggnadsstadgan. Det väsentliga av vad ämbetet därutöver föreslagit betingades
av behovet att under alla förhållanden tillförsäkra byggnadsnämnden,
som vid tomternas bebyggande hade närmast tillsyn och ansvar, rätt
att öva tillbörlig kontroll över förordnande av mätningsförrättare. En av
ämbetet föreslagen föreskrift, att tomtkarta skulle innehålla uppgift om de
äldre administrativa enheter, varur tomten vore bildad, syntes vara erforderlig
med hänsyn till stadplanelagens stadgande angående lösensplikt, avstående
av gatumark m. m.

De av överintendentsämbetet föreslagna bestämmelserna äro av följande

innehåll: Över varje tomt, som pa grund av vederbörande myndighets beslut
uppstår eller förändras, skall, da ägare det begär eller byggnadsnämnden
så förordnar, upprättas tomtkarta i skala ej understigande 1 : 400,
och skall originalexemplaret av varje tomtkarta förvaras hos byggnadsnämnden
(§ 20 mom. 1). Tomtkarta skall utvisa ej blott själva tomten
jämte dess gränser och byggnadslinjer med angivande av gränsernas längder
och arealens storlek utan ock tomtens läge i förhållande till gata, torg
eller annan allmän plats och angränsande tomter, varjämte till karta skall
vara fogat mätningsprotokoll med beskrivning i enlighet med stadgande i
21 4; 3 mom. (§ 20 mom. 2). Då tomtkarta upprättas, skall tomten på
sökandens bekostnad mätas av hos byggnadsnämnden anställd tjänsteman
eller, där sådan ej tinnes, av särskild därtill genom Konungens befallningshavande
på förslag av byggnadsnämnden förordnad person (g 21 mom. 1).
Före mätningsförrättningen åligger det tjänsteförrättaren att om mätningen
och den därför utsatta tid minst 3 dagar förut bevisligen underrätta ägare
såväl till den tomt, som skall mätas, som till angränsande tomter. Kan
någon av omförmälde ägare eller dennes ombud ej med kallelse träffas,
bär mätningsförrättaren att på bekostnad av ägaren till den tomt, som
skall mätas, ombesörja kallelsens införande i Post- och inrikes tidningar
samt i en ortstidning minst 14 dagar före den till förrättningen utsatta
tid. Sedan förrättningen sålunda blivit kungjord, må densamma icke av
parts uteblivande uppehållas (§21 mom. 2). Vid förrättning, varom ovan
förmäles, skall upprättas protokoll med beskrivning, som skall bifogas tomtkartan,
upptagande bland annat dagen, då förrättningen blivit verkställd,
anledningen till densamma, tomtägarens och de närvarande grannarnas eller
deras ombuds namn samt tomtens läge, storlek och beskaffenhet, ävensom
dess egenskap av fri eller ofri. Därjämte antecknas av vilka äldre administrativa
enheter tomten består, samt med huru stor areal de olika delarna
ingå i tomten. I protokollet intagas dessutom de anmärkningar mot tomtgränsernas
riktighet, som vid förrättningen eventuellt göras, samt antecknas,
huru tomtens gränslinjer å marken överensstämma med samma linjer
å senaste karta med beskrivning över tomten (§ 21 mom. 3). Vid mätningen
upprättad karta skall jämte protokoll med beskrivning, så fort sig
göra låter, av mätningsförrättaren överlämnas till byggnadsnämnden för
fastställelse. Skulle med anledning av protokollet nämnden pröva nödigt
höra tomtägare eller granne, uppskjutes ärendets avgörande tills detta skett.
Uppstår tvist om tomts rätta storlek eller gränser, hänvisar nämnden densamma
till utförande vid domstol (21 § mom. 4). Över förrättningen äger

247

part att hus byggnadsnämnden skriftligen föra klagan inom åtta dagar,
den oräknad, då förrättningen avslutades (21 § inom. 5). Äskas i någotdera
av de i 4 och 5 mom. omförmälda fall ny mätning, skall densamma
på bekostnad av den part, som sådant fordrat, verkställas av mätningsmannen
i närvaro av eu utav byggnadsnämnden förordnad sakkunnig person.

Till denna förrättning skall kallelse utfärdas och därvid jämväl i övrigt så
förfaras, som förut i denna paragraf är sagt. Ytterligare ommätning av tomten
må ej äga rum, där ej byggnadsnämnden finner nödigt sådant förordna (§21
mom. 6). Ej må mätningsförrättaren utfärda tomtkarta, förr än han från
byggnadsnämnden förskaffat sig bevis, att mätningsförrättningen icke blivit
inom föreskriven tid överklagad, eller där, på sätt ovan sägs, byggnadsnämnden
eller domstol avgör ärendet, att nämndens eller domstolens beslut
vunnit laga kraft. Är ärendet av nämnden eller domstol prövat, skall samma
myndighets beslut åberopas uti den tomtkartan åtföljande beskrivning
(21 § mom. 7).

1 § motsvarar § 20 mom. 1 och 2 i byggnadsstadgan och § 20 mom. l §.
2 i överintendentsämbetets förslag till byggnadsstadga.

Då tomtmätning, såsom förut antytts, är att anse såsom ett byggnadsnämndens
åliggande och förrättningsmannen närmast är att betrakta som
ett dess tjänstebiträde för mätningsförrättningen, har ansökning därom
synts böra göras hos byggnadsnämnden. Härigenom vinnes ock den
fördelen, att den,'' som önskar tomtmätning, alltid vet, vart han har
att vända sig med sin begäran. Det föreligger givetvis icke något
hinder att så ordna saken, att ansökningen får ingivas å stadsingenjörskontor
eller till förrättningsmannen, men han mottager då densamma
å byggnadsnämndens vägnar och, där flera förrättningsmän finnas, bör
ansökningens mottagande icke för mottagaren medföra rätt till förrättningens
verkställande. Lämnas uppdrag av nu antydd art åt stadsingenjörskontor,
bör tillika meddelas bestämmelser, huruvida inkommen begäran
skall -- för kontroll å arbetets gilla gång — anmälas hos byggnadsnämnden
eller viss dess tjänsteman, t. ex. förste stadsingenjör, som föranstaltar
om förrättningens företagande, eller om förrättningen må utan sådan anmälan
omedelbarligen företagas. Där flera förrättningsmän finnas, synes
den förra vägen böra väljas i och för mätningarnas jämnare fördelning
mellan förrättningsmannen.

2 &

I 2 §, som motsvarar § 21 mom. 1 i överintendentsämbetets förslag

248

till byggnadsstadga, lämnas föreskrifter om vem som skall vara förrättningsman
för tomtmätning. Bestämmelser, överensstämmande med de bär
föreslagna, äro meddelade i fråga om förrättningsman för verkställande av
avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning. Såsom motiv för
de ifrågavarande förslagen åberopar kommissionen vad som anförts i fråga
om förrättningsman för avstyckning i svenska stadsförbundets (sid. 176) och
1912 års bostadssakkunnigas (sid. 193) bär ovan återgivna yttranden ävensom
i uttalandet från staden Borås (sid. 195).

Enligt uppgifter, som år 1908 lämnades till fastighetsregisterkommittén,
lunnos då i 61 av rikets städer anställda särskilda mätningsmän.

Någon kompetens för mätningsmannabefattning i stad finnes ej föreskriven
i allmän författning och förekomma i de för särskilda städer fastställda
byggnadsordningar eller instruktioner för stadsingenjörerna etc. endast
i ett fåtal fall bestämmelser i detta avseende. Så fordras för anställning
såsom stadsingenjör i Göteborg och Jönköping att hava avlagt antingen
lantmäteriexamen eller ock fullständig examen från tekniska högskolans fackskola
för väg- och vattenbyggnadskonst eller motsvarande avdelning vid Chalmers
tekniska läroanstalt samt att dessutom äga tillfredsställande vitsord om
praktisk skicklighet i geodetisk mätning, i Stockholm att hava avlagt
antingen lantmäteriexamen eller fullständig avgångsexamen från tekniska
högskolan i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst samt dessutom
tillfredsställande vitsord om praktisk duglighet i geodetisk mätning, i
Härnösand att hava avlagt lantmäteriexamen samt styrkt praktisk skicklighet
i allt vad till lantmäteriet hör, i Örebro att vara konstituerad vice
kommissionslantmätare eller befordrad till kommissionslantmätare, i Östersund
att hava genomgått något av rikets högre tekniska läroverk samt
förvärvat praktisk duglighet i väg- och vattenbyggnadsfacket, i Västervik
att hava genomgått högre tekniskt läroverk eller på annat sätt visat lämplighet
för tjänsten, varvid avseende även skall fästas vid kännedom i tomtmätning,
i Trälleborg att hava genomgått högre tekniskt läroverk eller på
annat sätt visat lämplighet för tjänsten, varvid även bör fästas avseende
vid kännedom i noggranna mätningssätt och stadsplaners upprättande, samt
i Eskilstuna och Falun att hava genomgått tekniskt läroverk. Med avseende
å den kompetens, som år 1908 innehades av de personer, vilka bestridde
mätningsmannabefattning i städerna, hade uppgivits för fem städer
(Falköping, Gävle, Skara, Örebro och Örnsköldsvik) att mätningsmannen
avlagt lantmäteriexamen, för en stad (Trälleborg) att han avlagt lantmäteri -

examen och genomgått tekniska högskolans fackskola för väg- och vattenl)yggna för el\ a städer (Eksjö, Halmstad, Härnösand, Kalmar, Kristianstad,
Landskrona, Skanör med Falsterbo, Sundsvall, Söderhamn, Uppsala
och Västervik) att han genomgått tekniska högskolans fackskola för vägoch
vattenbyggnadskonst, med tillägg för mätningsmannen i Uppsala, att
han tillika varit elev hos lantmätare, för sju städer (Falkenberg, Karlskrona,
Kristinehamn, Lysekil, Xyköping, Strängnäs och Ystad) att lian
genomgått tekniska högskolan utan att särskild fackskola i uppgiften angivits,
för tretton städer (Borås, Filipstad, Hälsingborg, Jönköping, Karlstad,
Luleå, Mariestad, Strömstad, Södertälje, Varberg, Västerås, Ängelholm
och Östersund) att han genomgått Chalmers tekniska läroanstalt i
Göteborg, med tillägg beträffande tre av dessa (Hälsingborg, Jönköping
och Strömstad) att han genomgått sagda läroanstalts avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst, beträffande Filipstad att han tillika genomgått Polytechuicum
i Ziirich samt beträffande Södertälje att han jämväl vore i besittning
av betyg av lantmätare om kompetens i lantmäterigöromål, fölen
stad (Eskilstuna) att han idkat studier vid tekniska högskolan samt
innehade avgångsbetyg efter genomgången föreskriven 472-årig kurs vid
tekniska högskolan i Dresden, för en (Uddevalla) att han vore utexaminerad
från högre tekniskt läroverk, för en (Umeå) att han hade teknisk högskoleutbildning,
för en (Oskarshamn) att han genomgått högre teknisk läroanstalt
samt genom praktik vunnit erfarenhet, för tre (Borgholm, Falun
och Malmö) att han genomgått teknisk elementarskola, för två (Arboga
och Köping) att han genomgått byggnadsyrkesskolan i Stockholm, för en
(Alingsås) att han avlagt examen i fältmätning och avvägning vid byggnadsyrkesskolan
i Stockholm, för en (Hudiksvall) att han genomgått tekniskt
läroverk samt 4-årig kurs vid arkitekturskolan vid akademien för de
fria konsterna, för en (Lidköping) att han genomgått kurs i fältmätning
samt såsom arbetschef vid olika arbeten i mera än 10 år deltagit i och
utfört förefallande mätningar, för en (Lund) att han genomgått tekniskt
läroverk samt vunnit erfarenhet i mätning i utlandet, för en (Xorrköping)
att han hade teknisk underbyggnad och 25 års praktik som biträdande
stadsingenjör, för en (Piteå) att han deltagit i lånt mäter ikurs vid tekniska
högskolan, för en (Sala) att han genomgått bergsskolan i Falun, för en
(Söderköping) att han varit fanjunkare vid fortifikationen, för en (Visby)
att han vore löjtnant i väg- och vattenbyggnadskåren, för en (Vänersborg)
att han innehade betyg av lantmätare, samt för en (Växjö) att han genomgått
navigationsskola samt praktiserat såsom ingenjör i Sverige och Amerika.

250

I 1914 års förslag förekom i fråga om åtskilliga förrättningar den
föreskrift att förrättningen skulle utföras av i ägomätning kunnig person.
Mot berörda uttryck »i ägomätning kunnig person» anmärkes i det av
svenska teknologföreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst avgivna
yttrandet över nämnda kommissions förslag, att innebörden härav ej
närmare angivits, ej heller sättet, varpa eu person skulle styrka sig vara
kompetent, varjämte framhålles, att såsom i ägomätning kunniga borde anses
-— förutom lantmätare — dels ingenjörer, som utexaminerats från tekniska
högskolans eller Chalmers tekniska läroanstalts avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst
dels ock eu var, som i geodesi styrkt sig äga sådana kunskaper
ävensom sådan skicklighet i detta ämnes praktiska tillämpning, att
mätningsförrättning av det slag, varom i det speciella fallet vore fråga,
kunde utan olägenhet åt honom anförtros. En i huvudsaklig överensstämmelse
härmed avfattad föreskrift borde meddelas. Jämväl kommissionen
är av den mening att eu bestämmelse angående behörighet för mätningsman
i stad bör givas. Här ovan har nämnts att för anställning såsom
mätningsman fordras i Göteborg och Jönköping att hava avlagt antingen
lantmäteriexamen eller ock fullständig examen från tekniska högskolans
fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst eller motsvarande avdelning
vid Chalmers tekniska läroanstalt samt dessutom äga tillfredsställande vitsord
om praktisk skicklighet i geodetisk mätning. Fastighetsregisterkommittén
upptog i sitt förslag till lag med vissa bestämmelser angående upprättande
av förslag till stadsplan och tomtindelning, om avstyckning av
mark genom tomtindelning samt om tomtmätning en föreskrift av innehåll
bland annat att för att kunna godkännas såsom förrättningsman för tomtmätning
fordrades att hava, efter avlagd lantmäteriexamen eller fullständig
examen från fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst eller för arkitektur
vid tekniska högskolan eller från fackskola inom den högre avdelningen
vid Chalmers tekniska läroanstalt, som svarade mot endera av förut nämnda
fackskolor, minst två år med goda vitsord antingen deltagit i lantmäterigöromål
eller ock vid mätning biträtt i stads tjänst för verkställande av
mätningar anställd tjänsteman, den där avlagt examen som nyss sagts.
Från de stadgade fordringarna kunde Konungen meddela dispens. Kommissionen
finner å ena sidan de av kommittén föreslagna bestämmelserna något
för stränga men å andra sidan de av svenska teknologföreningens avdelning
för väg- och vattenbyggnadskonst föreslagna föreskrifterna ej fullt tillfredsställande.
De för Göteborg och Jönköping antagna föreskrifterna synas,
något jämkade, innefatta regler, innebärande en lämplig medelväg mellan de

2Ö1

omförmälda förslagen.

av vaa ovan
mätnings in än,

1 åtskilliga stäcler finnas emellertid, såsom framgår
återgivits från kommittébetänkandet av år 1911, anställda
som ej fylla sist berörda kompetenskrav. Och då åtskilliga
dessa personer måste antagas genom sin praktiska erfarenhet skiekade
att innehava befattning såsom mätningsman i stad, synes möjlighet böra
beredas dessa att fortfarande inuehava sådan befattnin
hänseende svnes böra meddelas av Konunyer

'' ad nu anförts finner kommissionen kunna föreskrivas, att mätningsman
stad skall vara i ägomätning kunnig och att såsom i
anses den, som avlagt lautmäteriexamen, så ock den

ö. Tillstånd i sådant
I överensstämmelse med

ägomätning

imiuuu^ntAamcu, o» uin ueu, som avlagt fullständig
examen från tekniska högskolans fackskola för väg- och vatten bygg ig

vid Chalmers tekniska läroan■h
erfarenhet i ägomätning, ävensom att
med Konungens medgivande person, som ej avlagt examen, som nyss sagts,
må innehava befattning såsom mätningsman i stad. Föreskrifter av nu
nämnt innehåll hava införts i

nadskonst eller från motsvarande avdelning
stalt samt dessutom styrkt sig äga

paragraf.

andra och tredje styckena av förevarande

Där i andra delar av kommissionens förslag den bestämmelse meddelats,
att förrättning skall verkställas av i ägomätning kunnig person,
bör givetvis de i förevarande paragraf meddelade föreskrifter i fråga om
vem därmed skall förstås äga motsvarande tillämpning.

I 3 § har meddelats en föreskrift, innebärande att förrättningar av 3 $.

nu ifrågavarande slag ägnas den snabba behandling, som de i regel kräva,
och i 4 § har givits föreskrift om jäv för förrättningsman för tomtmät- 4 §.

ning och huru han har att förfara, då han är av jäv hindrad företaga eu
förrättning. Anser sakägare förrättningsman jävig och är denne av annan
mening, står det sakägaren öppet att vid ärendets behandling hos byggnadsnämnden
påpeka förhållandet. Det blir då nämnden, som beslutar i
frågan.

I 5 § har upptagits eu föreskrift, som återfinnes i 6 § första punkten
av fastighetsregisterkommitténs förslag till lag om bland annat tomtmätning.
Vid tomtmätning är givetvis, såsom förut antytts, gränsernas
bestämmande eu omständighet av sådan vikt, att den ej får förbigås.

6 § första stycket återgiver i huvudsak föreskrifterna i § 9 mom. 2
av byggnadsordningen för Stockholm och § 21 mom. 2 i överintendents -

ämbetets förut omförmälda förslag. Såsom av fastighetsregisterkommitténs
redogörelse för innehållet i de särskilda byggnadsordningarna framgår,
växlar däri minsta tiden för kallelse av ägare och grannar från två
till åtta dagar före förrättningen. I byggnadsordningen för Stockholm
är denna tid satt till tre dagar, llå det i praktiken emellertid lärer förhålla
sig så, att kallelse i regel utfärdas senast åtta dagar före eu tomtmätning,
samt kortare tid i allt fall synes kommissionen otillräcklig, har
ifrågavarande tid i paragrafen upptagits till åtta dagar.

Föreskrifterna i paragrafens andra stycke äro hämtade från fastighetsregisterkommitténs
förut berörda förslag, 9 §, och hänvisar kommissionen
till kommitténs motiv för förslaget (II sid. 347).

Bestämmelsen i sista stycket av paragrafen har synts kommissionen
påkallad såväl av hänsyn till den vägledning vid förrättningen, som av
här omförmälda handlingar kan vinnas, som för kontroll å fastighetsregistret
med bihang.

Innehållet i 7 § är hämtat från 8 ^ i fastighetsregisterkommitténs
förslag, och hänvisar kommissionen till kommitténs motiv för dess förslag
i berörda 8 §.

8 £ motsvarar § 9 mom. 3 i byggnadsordningen för Stockholm och
£ 21 mom. 3 överintendentsämbetets förslag till byggnadsstadga. Överintendentsämbetet
har i sitt yttrande angivit åtskilliga avseenden, där redovisning
å tomtkarta av de särskilda fastighetsdelar, som ingå i tomt, är till
nytta. Kommissionen vill härförutom framhålla den betydelse en sådan
redovisning äger för fastighetsregistret. Det kan givetvis icke vara avsett,
att för all framtid, så ofta mätning av eu tomt förekommer, eu sådan
redovisning skall äga rum. Den synes icke behövlig i andra fall än där
tomten är under bildning, d. v. s. å första kartan över nybildad tomt.
Ar tomtindelningen en gång genomförd, synes ej nödigt att å tomtkarta
vidare redovisa gränser, som tidigare funnits inom området för tomten,
men genom dess bildande försvunnit. I överensstämmelse med det nu anförda
är tredje punkten i första stycket avfattad.

För föreskriften i 9 §, att tomtgräns, där så ske kan, skall utmärkas
å marken, torde någon motivering icke vara erforderlig.

10 § innehåller föreskrifter, svarande mot bestämmelserna i § 9 mom.

3, 4 och 5 i byggnadsordningen för Stockholm och § 21 mom. 4, 5 och
6 i överintendentsä mbetets förslag till byggnadsstadga. De jämkningar,
som vidtagits, avse att skarpare framhålla, att det är byggnadsnämnden,
som bar beslutanderätten i frågan. Av sådan anledning har ansetts, att
bestämmelse om tid för klagan över förrättningsmannens åtgärder ej är
av behovet påkallad, ej heller föreskrift om ny mätning; finner byggnadsnämnden
sådan behövlig, lärer nämnden ej uraktlåta att därom förordna.

Föreskriften i andra styckets senare del har sin förebild i bestämmelse
i 17 § första stycket av fastighetsregisterkommitténs förslag till lag om
bland annat tomtmätning, och åberopar kommissionen de motiv, som kommittén
för sitt förslag anfört (II sid. 348). I avgivna utlåtanden över
kommittéförslaget erinrades, att den föreslagna tiden för klagan -— två
månader — vore för lång. Kommissionen bär nu med hänsyn till de
gjorda erinringarna och då kommissionen funnit tiden kunna utan olägenhet
förkortas, bestämt densamma till 30 dagar. Det torde utan vidare
vara klart, att om rättegång angående rätta sträckningen av tomtgräns
redan är anhängig, da ärende inkommer till byggnadsnämnden, denna har
att låta ärendet vila tills tvisten blivit slutligen avgjord.

Bestämmelserna i 11 § hava sin förebild i § 10 av byggnadsord- n §.
ningen för Stockholm och £ 21 mom. 7 av överintendentsämbetets förslag
till byggnadsstadga. Vidtagna jämkningar hava betingats av det innehåll
kommissionen givit föreskrifterna om tomtmätning.

I 12 £ har upptagits en allmän föreskrift om ordningen för överklä- lä §■
gande av byggnadsnämnds beslut i fråga rörande upprättande av tomtkarta
i fall, där annan ordning ej är bestämd. Så har skett i 10 £ beträffande
tomtgräns rätta sträckning.

Föreskriften i 13 4$ är hämtad från 18 £ första stycket av fastig- 13 §.
hetsregisterkommitténs förslag till föreskrifter om tomtmätning.

14 § återgiver innehållet i £ 20 mom. 3 i byggnadsstadgan för rikets 14 ,■?.
städer.

I 15 § hava områden, som avses i 37 och 38 §§ stadsplanelagen ej jr> §.
kunnat inrymmas, då för sådana områden icke finnes någon byggnads -

nämnd. Tomtgräns å sådan ort får därför bestämmas i samma ordning
som andra fastighetsgränser.

1 och

2 §§ äro av

samma lydelse, som motsvarande bestämmelser i

1 och 2 §§.
•? §■

3 kap.

nS5iProl,ositionen til1 1916 års riksdag.

område, sdock

läggninfTtill I 3 § bär införts ett tillägg därom att ifråga om tomter, som i övrigt
tomt av om- svara allenast för gemensamma inteckningar, den omständigheten att i en
förut;11 ej ^nqåav tomterna tillika finnes inteckning med sämre rätt ej ntgör hinder mot
i tomtindél- sammanläggning, så framt medgivande därtill föreligger från innehavare av
mng'' sådan inteckning. Uti det förslag till lag om sammanläggning i vissa fall
av fastigheter å landet, som förelädes 1916 års riksdag till antagande,
fanns för motsvarande fall i 9 § den föreskrift att i en av fastigheterna
tillika knnde få finnas inteckning med sämre rätt. Lagutskottet anförde
härom i sitt utlåtande: Jämlikt föreskrift i 9 § av förslaget vore sammanläggning
av fastigheter medgiven bland annat i det fall, då — utom
gemensamma inteckningar — i en av fastigheterna funnes inteckning eller
inteckningar med sämre rätt än de gemensamma, och angåves i motiven,
att förefintligheten av inteckning med sämre rätt ej kunde i någon mån
utgöra hinder mot bifall till sammanläggningsansökan. Yäl funne utskottet
det uppenbart, att sammanläggning i fall sådant som det nämnda icke
kunde medföra minskning i den panträtt i fastigheten, som följde en inteckning
i en av fastigheterna med sämre rätt än förefintliga gemensamma,
men sammanläggningen torde för innehavaren av en sådan inteckning
kunna medföra den olägenhet, att det kunde bliva honom svårt, kanske
omöjligt att vid eu eventuell exekutiv försäljning av den nybildade fastigheten
förvara sin rätt; köpeskillingen kunde i följd av sammanläggningen
komma att röra sig om för inteckningshavaren ej anskatfbart belopp. Utskottet
funne därför sammanläggningen i det fall, varom nu vore fråga,
böra göras beroende av medgivande av innehavare utav inteckning av omförmälda
slag och hade därför i 9 § infört ett tillägg av sådant innehåll.

Då kommissionen funnit vad utskottet sålunda anfört tillämpligt även
i de fall, som i den förevarande paragrafen avses, har kommissionen i
paragrafen infört det berörda tillägget. Möjligen må invändas, att regeln
borde givas en mera generell tillämplighet och omfatta även de fall då en
med inteckning besvärad tomt sammanlägges med eu gravationsfri sådan.
Emellertid lärer i dylika fall nämnvärd praktiskt olägenhet näppeligen
uppkomma för inteckningshavaren, enär ökningen i det köpeskil 1 ingsbelopp,

255

som lian för skyddande av sin rätt kan nödgas erlägga, torde inskränka
sig till merkostnaden för det exekutiva förfarandet.

4—(i överensstämma med 19 — 21 £§ i det 191(1 års riksdag före- 4—6§§.

lagda förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och
sammanläggning av jordområden i stad.

Uti 28 $ av det förslag till lag med vissa bestämmelser om avstyck- 7 §.
ning och sammanläggning av jordområden i stad, som framlades av 1914
års kommission, fanns meddelad den föreskrift att, om ansökning om sammanläggning
av områden, som ej inginge i tomtindelning, bifölles, och
något av dem häftade för frälseränta eller för lån, som av allmänna medel
lämnats för beredande av odlingsföretag eller för förskott av dylika medel
för avlösning av frälseränta, hela den nybildade fastigheten skulle svara
för räntan, lånet eller förskottet. Beträffande denna paragraf erinrade
lagrådet att densamma under viss förutsättning borde utvidgas att omfatta
även avgäld, varjämte lagrådet tilläde, att bestämmelsen i paragrafen i
möjligen förekommande fall torde vinna analogisk tillämpning på sådan
sammanläggning, som omförmäldes i 2 kap., d. v. s. kapitlet om förändring
av tomts område, så ock om sammanläggning till tomt av områden som
förut ej inginge i tomtindelning.

I)å det synts kommissionen lämpligt, att ett uttryckligt stadgande
härom meddelades, har sådant införts såsom andra stycke i 7 §, därvid
stadgandet givits en avfattning, överensstämmande med föreskrifter av liknande
innebörd i andra delar av författningsförslaget.

7 § första och tredje styckena återgiva 22 § i det till 1916 års riksdag
avlåtna förslaget.

8 § och 9 § första stycket återgiva innehållet i 23 och 24 §§ i det 8—9 §§.
1916 års riksdag förelagda förslaget. Herr Kant hemställde i sin motion

nr 221 om den ändring i sistnämnda bestämmelse, att orden »Om ansökning,
som i detta kapitel sägs, så ock om rättens beslut däröver skall anteckning
göras i lagfartsprotokollet» måtte utgå, samt att riksdagen i
stället ville för sin del besluta att 1 § i kungl. förordningen angående
särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16
juni 1875 skulle erhålla följande ändrade lydelse: »Över följande ärenden
skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen: ett över lagfarter

med fång av fast egendom samt ärenden rörande tomtregleringar; ett över
inteckningar i fast egendom; ett över inskrivningar» etc.

Med avseende å herr Kants förslag vill kommissionen till en början
erinra, att den ifrågavarande bestämmelsen utan någon ändring hämtats
från lagen om förändring av tomts område. Vidare vill det synas som om
för likformighetens skull den ifrågasatta ändringen ej borde inskränkas
allenast till nu ifrågavarande lagrum utan även omfatta andra liknande,
t. ex. 9 § i lagen om sammanläggning av frälseränta med den fastighet
varav räntan utgår. Frågan torde därför erfordra en särskild utredning. Mot
att eu sådan nu vidtages och mot den ifrågasatta ändringen över huvud
finnes emellertid ett tungt vägande skäl, nämligen det, att frågan rörer
inskrivningsväsendet. Om och i vad mån ett protokoll, motsvarande det
nuvarande lagfartsprotokollet, kommer att ingå i reformen av inskrivningsväsendet
är för närvarande ovisst, och det synes icke lämpligt att, då man
står inför berörda reform, vidtaga andra ändringar än sådana som äro
oundgängligen nödiga. Kommissionen har därför upptagit det tidigare
förslaget i oförändrat skick.

n-io §§. 9 § andra stycket och 10 § återgiva bestämmelser i 30 §, 31 §

andra stycket och slutbestämmelsen av det till 1916 års riksdag avlåtna
förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad.

4 kap. 1 § motsvarar innehållet i 25 § av det till 1916 års riksdag avlåtna

°iäggningUav förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanområden,
som läggning av jordområden i stad.

°indelning''**" För eu av kommissionen i det tidigare förslaget gjord ändring torde

l §■

närmare motivering ej erfordras.

2 §. I 2 S första stycket, som motsvarar 26 § första stycket av nyssnämnda

förslag, har införts dels ett av föreskriften i 1 § betingat och i övrigt
önskvärt tillägg om skyldighet för den, som söker sammanläggning, att
förete utdrag av fastighetsregistret, upptagande de fastigheter, om vilka är fråga.
Genom uppgifterna i registerutdragen vinnes säkerhet, att de områden,
om vilkas sammanläggning göres ansökan, vart för sig utgöra fastighet
eller med andra ord därom att viss förutsättning för sammanläggning föreligger,
varförutom utdragen bidraga till fastigheternas säkra individualisering.

2 £ andra stycket motsvarar 26 § andra stycket med en jämkning,

smil påkallats av föreskriften i 3 kap. 9 £ andra stycket av kommissionens
förslag.

Då det av kommissionen införda andra stycket i 3 kap. 7 § och den
i förevarande paragraf förekommande hänvisningen till berörda 7 § medföra,
att föreskrifter, motsvarande innehållet i 27 § av förslaget om avstyckning
in. m. i propositionen till 1911» års riksdag bliva i det förevarande
kapitlet överflödiga, hava bestämmelserna i berörda 27 § icke
upptagits i kapitlet.

De särskilda kommitterade, vilka den 28 juli 1911 avgivit betänkande
med förslag till lag om skifte av jord m. in., hade i 10 § av ett uti betänkandet
ingående förslag till lag om sammanläggning av skilda fastigheter,
som äro i en ägares hand, upptagit ett stadgande av innehåll att,
om för någon av de fastigheter, om vilkas sammanläggning vore fråga, i
jordeboken vore antecknat, att den häftade för lån av allmänna medel för
beredande av odlingsföretag medelst utdikning eller vattenavtappning eller
om utav någon av fastigheterna utginge tionde, ränta eller annan sådan avgäld,
sammanläggning av fastigheterna icke finge ske, därest med hänsyn
till den av sådan åtgärd enligt kommittéförslaget (12 ij, motsvarande 3 kap.
7 £ andra stycket i förevarande lagförslag) följande rättsverkan sammanläggning
icke kunde äga rum utan förfång för den, som på grund av inteckning
eller eljest i någon av fastigheterna ägde säkerhet för fordran
eller rättighet. I 27 § av det av 1914 års kommission framlagda förslaget
till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad hade upptagits ett stadgande beträffande sammanläggning
av stadsägor utav enahanda innebörd som skiftesstadgekommittens
nyssberörda förslag, dock att däri allenast upptagits sådana fastighetsbelastningar,
vilka kunde antagas röra sig om mera avsevärda belopp. Mot
sistnämnda förslag hade lagrådet vid granskning av detsamma emellertid
erinrat bland annat, att det beträffande två områden, som sammanlades,
måste antagas, att den omständigheten att det förut intecknade området
efter sammanläggningen komme att besväras av belastningar av ifrågavarande
slag i det andra området till fullo uppvägdes därav, att den intecknade
fordringen eller rättigheten i stället erhölle säkerhet jämväl i detta
andra område, att sådan säkerhet vunnes även för fordran eller annan
rättighet, som vore skyddad genom stadgandet i 11 kap. 2 § jordabalken,
samt att vad nu sagts också ägde tillämpning i det fall, att tre eller flera
fastigheter sammanlades. I följd av lagrådets erinringar blev berörda stad 33 -

258

gande uteslutet ur det förslag till lag med vissa bestämmelser angående
avstyckning och sammanläggning av jordområden i stad, som förelädes 1916
års riksdag, och i konsekvens härmed blev skiftesstadgekommitténs omförmälda
förslag ej upptaget i det förslag till sammanläggning i vissa fall av
fastigheter å landet, som jämväl förelädes 1916 års riksdag. Vid behandlingen
av sistnämnda förslag förklarade emellertid lagutskottet i avgivet
utlåtande, att utskottet ej kunde finna annat än att fall kunde förekomma,
då förefintligheten av sådan belastning, varom här vore fråga, i någon av
de fastigheter, om vilkas sammanläggning gjorts ansökan, kunde vid bifall
till ansökningen med hänsyn till sammanläggningens rättsverkan bliva till
förfång för den, som på grund av inteckning eller eljest i annan i sammanläggningen
ingående fastighet ägde säkerhet för fordran eller rättighet.
Utskottet funne det därför angeläget vara, att i förslaget upptoges ett mot
skiftesstadgekommitténs berörda förslag svarande stadgande. Enligt kommittéförslaget
hade det överlämnats åt rätten att pröva, om förefintligheten
av en belastning kunde vara till förfång för annan rättsägare. En sådan
prövning måste emellertid understundom vara förenad med svårighet, då
erforderligt faktiskt underlag för prövningen ej sällan saknades. Utskottet
ansåge det vara en mera tillfredsställande och betryggande lösning att i
fall, varom nu vore fråga, sammanläggningens beviljande gjordes beroende
av medgivande utav rättsägare, som genom sammanläggningen kunde lida
förfång. Aven i ett annat avseende hade utskottet eu från skiftesstadgekommittén
avvikande mening. Utskottet funne det nämligen icke av behovet
påkallat att låta sådana belastningar, som endast rörde sig om mindre
belopp, öva inflytande på sammanläggningsmöjligheten, och ansåge av sådan
anledning tionde, ränta — utom frälseränta -— och andra sådana avgälder
kunna lämnas åsido vid bestämmelsens avfattning. Till belastningar, som
kunde röra sig om större belopp, vore — utom odlingslån och frälseränta
— att hänföra förskott av allmänna medel till avlösning av frälseränta,
bidrag vid laga skifte till utflyttning samt ersättning vid sådant skifte för
odling eller vanhävd å jord eller för ståndskog, plantering eller torvjord.
Angående förefintligheten av nyssnämnda belastningar syntes ej möta större
svårigheter att erhålla utredning. Om odlingslån, förskott till avlösning av
frälseränta samt frälseränta ■— oavsett frälseskatteränta — lämnade utdrag av
jordeboken, om de två förstnämnda jämväl gravationsbevis uppgift. Där belastning,
som härflöte av bidrag till utflyttning och vissa ersättningar vid laga
skifte, kunde ifrågakomma, kunde av jordregisterutdrag erhållas besked om den
eller de skiftesakter, varur upplysningar i ämnet vore att hämta. I fråga

259

om frälseskatteräntorna torde utredningen till äventyrs visa sig svårare att
vinna, men, utom att fastighets kamerala natur härutinnan kunde lämna
vägledning, syntes, då frälseränta ansåges såsom fast egendom, -lagfartsboken
eller uppgift från liäradsskrivare kunna lämna upplysning i frågan.

I fråga om behovet vid sammanläggningsförfarande av ett stadgande i
förevarande ämne oeh om dess begränsning till belastningar, som kunna
röra sig om större belopp, delar kommissionen den mening, som lagutkottet
sålunda uttalat. Då förekommande ersättningar vid laga skifte å jord, som
bär ifrågakommer, i regel kunna antagas röra sig om mindre belopp, samt
laga skifte å sådan jord ej förekommer i större utsträckning och förmodligen
kommer att å sådan jord erhålla allt mindre användning, hava belastningar,
som härröra från sådan förrättning, synts kunna lämnas åsido.
Emellertid finnes en kategori avgälder, som icke omförmälas i utskottets
utlåtande, men vilka efter vad kommissionen har sig bekant ofta röra sig
om större belopp, nämligen avgälder från de till skatte försålda så kallade
halländska kyrkohemman^!. Yäl synes fallet icke vara av någon större
praktisk betydelse för städerna, men då den ifrågavarande lagen är avsedd
att vinna tillämpning i åtskilliga samhällen å landet, har säkerheten ansetts
kräva, att dessa avgälder även upptoges bland de belastningar, vartill hänsyn
skall tagas vid behandling ar sammanläggningsärende. På nu angivna
grunder vilar kommissionens förslag i 3 §.

Bestämmelserna i 4 § återgiva innehållet i 28 § av det 1916 års 4 §.
riksdag förelagda förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning
och sammanläggning av jordområden i stad och föreskriften i
5 § återfinnes i 31 § första stycket av nyss omförmälda lagförslag. 5 §.

1 § återgiver 1 § i det förslag till lag med vissa bestämmelser angående
avstyckning och sammanläggning av jordområden i stad, som förelädes
1916 års riksdag.

2 § sjätte stycket återgiver 2 § andra stycket i nyssnämnda förslag
och 2 § första och andra styckena motsvara första stycket av 2 § av
samma förslag. Stadgandena i paragrafen i övrigt äro avfattade i överensstämmelse
med bestämmelserna i 2 kap. 2—4 £§ i förevarande lagförslag,
till vilka kommissionen hänvisar.

5 kap.

Om avstyckning
av område,
som ej
ingår i tomtindelning.

1 §■

2 §■

3—6 §§ återgiva med mindre jämkningar bestämmelserna i paragra- 3—6 §§.

260

ferna under samma nummer i förslaget till 1916 års riksdag; 3 och 4 §§
hava synts böra byta plats.

Enligt 5 § i det 1916 års riksdag förelagda förslaget fick gräns mot
fastighet utom stadens område icke bestämmas vid avstyckningsförrätming
med mindre förrättningen verkställdes av lantmätare. Bibehållande av
denna föreskrift skulle understundom medföra, att två förrättningar bleve
av nöden; eu för gränsens bestämmande och en för avstyckningen. Detta
synes kommissionen bliva för den enskilde onödigt betungande och, då
numera bestämmelser meddelats angående kompetens hos mätningsman i
stad, synes det kommissionen, som om någon egentlig invändning ej skulle
kunna göras mot att sådan förrättningsman även medgives rätt att bestämma
sådan gräns, varom nu är fråga. Eu särskild garanti för förrättningens
riktiga verkställande ligger, synes det kommissionen, för övrigt
däri, att gode män alltid skola biträda vid gränsbestämning, varom nu är
fråga. Kommissionen har därför ansett sig kunna utesluta den ifrågavarande
föreskriften.

I 6 § av 1914 års kommissions förslag till lag med vissa bestämmelser
angående avstyckning och sammanläggning av jordområden i stad
funnos inrymda de bestämmelser, att avstyckning skulle så verkställas, att
såväl stamfastigheten som det område, som skulle avstyckas, erkölle rätt
till nödiga vägar, att vid avstyckning skulle bestämmas, om och i vad mån
med avstyckat område skulle följa rätt till delaktighet i område, som vid
lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt behov, och att, i den män sådant
vid laga skifte vore tillåtet, servitut till förmån för fastighet, som
berördes av förrättningen, finge läggas å annan sådan fastighet.

Mot förslaget i denna del framställdes av lagrådet åtskilliga erinringar
och framhölls därvid bland annat, att förhållandena talade för,
att i fråga om avstyckning borde gälla detsamma som gällde beträffande
avsöndring, nämligen att med avsöndrad lägenhet icke finge förenas
delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt
behov, samt att det huvudsakligen torde hava varit det praktiska behovet
av nödig väg för det avstyckade området, som föranlett ifrågavarande stadgande,
och, då förhållandena stundom torde kunna vara sådana, att nämnda
behov, vars betydelse erkänts genom bestämmelsen i paragrafens första
stycke, icke kunde lämpligen tillgodoses annorledes än genom att tillerkänna
det avstyckade området rätt till delaktighet i en för gemensamt behov
avsatt väg, det syntes lagrådet, att ett undantag i denna del borde
göras från vad som gällde om avsöndring. Ett dylikt undantag kunde

261

så mycket hellre göras, som skifte av mark, vilken avsatts till väg, sällan
komine i fråga, och de olägenheter, som vore förenade med den föreslagna
bestämmelsen, företrädesvis framträdde först vid skifte. Lagrådet hemställde,
att förevarande bestämmelse i 1914 års kommissions förslag ersattes
av eu föreskrift av det innehåll, att vid avstyckningen skulle bestämmas,
om och i vad mån för vinnande av det i första stycket avsedda
ändamål, så vitt det avstyckade området anginge, med detta skulle följa
rätt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för
gemensamt behov.

I följd av lagrådets anmärkning blev den ifrågavarande paragrafen
omarbetad och enligt den lydelse, som upptogs idet 1916 års riksdag förelagda
förslaget, var möjlighet att åt avstyckat område inrymma delaktighet
i område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt behov strängt
begränsad; sådan möjlighet gavs endast för beredande av väg åt det avstyckade
området — ej för annat ändamål — och även i det sålunda medgivna
fallet förelåg den ytterligare begränsning, att inrymmande av delaktighet
i gemensamt område av omförmälda slag fick äga rum endast da
väg icke annorledes lämpligen kunde beredas avstyckningen. Lätt att inrymma
delaktighet, varom nu är fråga, var alltså inskränkt till sådana fall,
där avstyckningen ej kunde komma till stånd, om ej sådan rätt funnes.

Kunde stamfastigheten lämpligen lämna väg — med äganderätt eller servitutsrätt
— finge delaktighet i för gemensamt behov avsatt område ej åt avstyckningen
meddelas. Funnes emellertid ej möjlighet för vägs beredande
för avstyckningen annorledes än därigenom att ett för gemensamt behov
avsatt område toges i anspråk, finge delaktighet i dylikt område beredas
avstyckningen.

De av svenska stadsförbundet och 1912 års bostadssakkunniga uttalade
betänkligheter beträffande ifrågavarande paragraf ligga i tiden före
lagrådets yttrande och avse lagrummets lydelse enligt 1914 års förslag.

Det vill synas kommissionen, som vore de olägenheter, vilka till äventyrs
kunnat följa av nämnda förslag, till väsentlig del undanröjda genom den
lydelse, paragrafen hade i det till 1916 års riksdag avlåtna förslaget.

Genom uteslutande helt och hållet av paragrafens andra och tredje stycken
skulle eljest önskvärda avstyckningar kunna omöjliggöras, till skada för
samhället och de enskilde. Kommissionen har därför bibehållit förevarande
paragraf sådan den underställdes 1916 års riksdag.

7 § återgiver paragrafen med samma nummer i det förslag till lag 7 §.

262

med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområden
i stad, som innefattades i propositionen i ärendet till 1916 års
riksdag.

s §■ Bestämmelserna i 8 § hava av kommissionen införts i lagförslaget.

Några motiv för desamma utöver dem, som återfinnas i svenska stadsförbundets
(sid. 176) och 1912 års bostadssakkunnigas (sid. 192) ovan återgivna utlåtanden
oeh i yttranden över 1911 års förslag (Sammandraget: sid. 155) torde näppeligen
erfordras. För att giva bestämmelserna nödig effektivitet har i 14 § av
förevarande kapitel införts den föreskrift, att yttrande av byggnadsnämnden
skall inhämtas, innan avstyckningsärende av magistraten avgöres, varjämte
enligt föreskrift i 22 § byggnadsnämnd tillagts k lagorätt i avstyckningsärende.
Denna anordning har vidtagits i snabbhetens intresse. Skulle
byggnadsnämnden i visst avseende besluta i avstyckningsärende och klagan
mot dess beslut få föras samt ärendet, först sedan det slutbehandlats i
nyssnämnda avseenden, komma till magistraten, vars beslut sedan i sin tur
eventuellt överklagades, kunde en avstyckningsförrättning draga långt ut
på tiden. Inträffa kunde ock, att det slutliga beslutet bleve av det innehåll
att avstyckningen förvägrades på grunder, som skulle hava gjort eu
prövning hos byggnadsnämnden överflödig.

Finnas föreskrifter om minimistorlek för byggnadsplats, böra dessa
givetvis ej så tillämpas i fråga om avstyckning, att hinder anses föreligga
för avstyckande av mindre område i det fall, att detta förvärvats för att
sammanläggas med annat område.

9—12 §§. 9—-12 §§ återgiva 8—11 §§ i förslaget, som avläts till 1916 års

riksdag. Då för utmärkande av gränslinjer i stad ofta användes järnrör
eller i sten eller betong insatt dubb av järn eller annan metall o. dyl.
samt sådant sätt att markera gränser bör vara tillåtet, har första stycket
av sistnämnda paragraf undergått eu mindre jämkning.

13-14 §§. 13 och 14 §§ motsvara 12 och 13 §§ i det 1916 års riksdag före lagda

förslaget. I snabbhetens intresse liar dels tiden, inom vilken besvär
över avstyckningsförrättning skola ingivas, av kommissionen satts till
20 dagar mot eu månad i det tidigare förslaget, varjämte kommissionen i
15 §. enahanda intresse i 15 § upptagit eu bestämmelse, vartill förebild finnes i
271 § av 1911 års förslag till lag om skifte av jord. Det torde säga sig
självt, att byggnadsnämnden skall höras jämväl i det i 15 § avsedda fall.

u;—| h ££ motsvara 14, 15 och 30 SS sund slutbestämmelsen i det is—l8§§.
1916 års riksdag förelagda förslaget till lag med vissa bestämmelser angående
avstyckning och sammanläggning av jordområden i stad.

För bestämmelsen i 19 §, som införts av kommissionen, torde sär 19 §•
skilda motiv ej erfordras; föreskrifterna i 20—22 SS återgiva bestämmel- 20—22 §§.
serna i 31—33 SS av nyssnämnda IDIG års riksdag förelagda förslag.
Beträffande den av kommissionen tillagda föreskriften i andra stycket av
22 S hänvisas till vad som anförts vid 8 S -

Då den bestämmelse, som återfinnes i 29 S av det till 1916 ars riksdag
avlåtna förslaget till lag med vissa bestämmelser angående avstycknig
och sammanläggning av jordområden i stad eller att vad i lagen vore
stadgat om ägare avsåge jämväl den, som innehade jord under ständig besittningsrätt
eller såsom fideikommiss, synts kommissionen kunna såsom
överflödig uteslutas, har någon däremot svarande föreskrift icke influtit i
det förevarande lagförslaget.

I avgivna yttranden i föreliggande lagärende och över 1911 års för- o kap.
slag till lag om skifte av jord har hemställts, att delning av stadsjord måtte
ordnas fristående från jorddelningslagstiftningen i övrigt. Även för stä- ; §.
dernas del föreligger emellertid behov av tillgång till ett jorddelningsinstitut
för jorddelning efter kvotdelar, om ock med hänsyn till städernas
säregna jordförhållanden sådan delning mindre ofta ifrågakomma
och efter utfärdandet av bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad kan förmodas ännu mindre komma
att få tillämpning Att helt utesluta städer och med dem jämförliga
orter från skifteslagstiftningens tillämpning är icke möjligt utan att samtidigt
infördes eu mängd detaljerade föreskrifter i avseende å delning av
stadsjord, såsom om gradering, om gränsbestämning, om undantag av mark
för gemensamt behov med mera. l)å något större behov av särskilda föreskrifter
på området icke torde föreligga samt man i varje fall synes böra
avvakta erfarenhet angående avstyckningsinstitutets användning och användbarhet,
innan åtgärder, utöver de nu föreslagna, till åstadkommande av
särskild lagstiftning för städerna ifrågasättas, hava de härutinnan uttalade
önskemålen funnits icke nu böra helt tillmötesgås. I detta sammanhang må

264

ock erinras därom, att under senare tid derå gånger förekommit, att kela
socknar införlivats med stad. ^ id uppdelning av de inom dessa socknar
befintliga jordbruksfastigheter böra naturligen i huvudsak gälla samma
regler som för delning av jordbruksfastigheter i allmänhet. Då emellertid
tillgång till omskifte av stadsjord utan olägenhet torde kunna undvaras,
har sådan inskränkning av laga skiftets tillämplighet ansetts kunna stadgas
att sådant omskifte ej må ske. I detta hänseende torde i själva verket
endast en formell skillnad föreligga mellan kommissionens förslag och de
tidigare förslagen i ämnet. Såväl fastighetsregisterkommitténs som 1914 års
kommissions förslag till förordning angående fastighetsregister för stad få
nämligen anses vara byggda på den förutsättning, att omskifte av stadsägor ej
skall förekomma (jfr 25 och 33 §g i förslaget av år 1914). Vid registrets
uppläggande skall enligt berörda tidigare förslag varje område å marken —
det må nu motsvara flera jordeboksenketer, hel sådan, utbruten del av
sådan eller allenast ett skifte hörande till fastighet av något av nu nämnda
slag eller eljest del av sådan fastighet — erhålla sitt särskilda nummer. Hava
vid en skiftesförrättning t. ex. tre skiften utlagts för eu fastighet, får varje
skifte sitt nummer, t. ex. 2, 8 och 13, och stadsägan kommer att betecknas
»stadsägan nr 2, 8, 13». Sker nu delning ånyo och utlägges därvid för
stadsägan ett skifte, uppstår väl ej någon svårighet; skiftet kan å kartan
betecknas 2, 8, 13 i analogi med vad som föreskrivits angående registerbeteckning
å stadsäga, som tillkommit genom sammanläggning av flera
stadsägoenheter eller lör det fall, att två intill varandra belägna områden,
som erhållit var sitt nummer, befinnas skola upptagas som en fastighet
(jfr Exempel till vägledning vid uppläggande och förande av fastighetsregister
för stad etc. enligt 1914 års kommissions bestämmelser i ämnet
sid. 36, 112). I ett sådant fall som det sistnämnda kunde ju alla nummer
utom ett uteslutits, men det har ansetts lämpligare att använda två
eller flera i förening än att vissa nummer skulle helt saknas. Utläggas
emellertid vid skiftet två skiften, kunna ju icke båda betecknas 2, 8, 13.
Någon regel finnes ej given, huru registerbeteckning skall bestämmas i detta
fall, och skulle det förekomma, stode väl knappast annan utväg till buds
än att — i analogi med de i 33 § i förslaget till registerförordning 1914
avsedda fall — beteckna ena skiftet med »2, 8, 13» och det andra »Till
2, 8, 13» eller besluta nya registernummer, vilket senare dock med
hänsyn till möjligen befintliga avstyckningar helst bör undvikas. —
Sant är väl att de förutsättningar, varpå fastighetsregisterförordningen
bygges, icke äro avgörande för frågan om skifte av stadsjord. Från

2(15

städerna liar emellertid, såsom förut nämnts, nu ocli även i yttranden
över 1911 års förslag till förordning angående fastighetsregister för stad
kraftigt påyrkats, att den för landsbygden avsedda skifteslagstiftningen ej
skulle gälla städerna. Genom att för städernas del stadsägan kommer
att utgöra skifteslag, och genom att icke medgiva delning ånyo av stadsjord,
har det framkomna önskemålet i ej oväsentlig mån tillmötesgåtts.

Såsom framgår av den vid detta betänkande fogade bilagan C har
laga skifte i städerna icke förekommit i någon större utsträckning. 1912
är det sista år, för vilket statistik i ämnet föreligger utarbetad.

I tillämpningen torde laga skifte å stadsjord företrädesvis ifrågakomma
vid fördelning av arvfallen fastighet. Även vid arvskifte kan emellertid jord
delas i på marken bestämda områden, och avstyckning kan således även i
detta fall komma till användning (jfr X. J. A. 1884 sid. 182).

Bestämmelsen i 2 § har intagits i förslaget för att tillmötesgå önskningar 2 §.
från städernas sida, framställda i yttranden såväl över 1911 års förslag till
lag om skifte av jord som över 1911 års förslag till förordning angående
fastighetsregister för stad med mera. Då i stad anställd mätningsman,
som ej avlagt lantmäteriexamen, icke kan auses i lika grad skickad att
verkställa ett laga skifte, som den härför speciellt utbildade lantmäteripersonalen,
har kommissionen funnit sådan mätningsman böra förordnas endast
under förutsättning att alla delägarna i den stadsäga, vars skiftande
ifrågasättes, därom äro ense. Då skiftet här endast skall avse utbrytande
av kvotdel av stadsäga eller samfällt område, torde förrättningen i de allra
flesta fall bliva av enklare beskaffenhet, varför några betänkligheter mot
den eftergift, paragrafen innehåller, icke torde föreligga. Undantaget
gäller endast städer, som i sin tjänst hava fast anställda mätningsman,
och sådan mätningsman tillerkännes behörighet allenast beträffande stadsjord,
hörande till den stad, där han är anställd.

Bestämmelsen i den förevarande paragrafen är avsedd att vinna tilllämpning
å förrättningar, som omförmälas i 12 § av kapitlet.

Stadgandet i 3 § har sin förebild i 5 kap. 2 § femte stycket av 3 §.
förevarande lagförslag.

Bestämmelsen i 4 § motsvarar 19 § sista och näst sista punkterna i 4 §.
gällande skiftesstadga och 35 § i 1911 års förslag till lag om skifte
av jord.

206

Enligt det föreliggande förslagets bestämmelser om avstyckning skola
gode män biträda vid avstyckningsförrättning, där fråga är om bestämmande
av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen, eller om
ägoutbyte mellan stadsjord och jord å landet eller förrättningsmannen
eller sakägare finner biträde av gode män erforderligt. I följd av denna
bestämmelse komma säkerligen gode män att bitriida vid förrättning, avseende
stadsjord, i långt större utsträckning än hittills varit fallet, och
då vid sådana förrättningar snabb behandling ofta är av behovet, samt
ett föranstaltande av val av gode män för varje förrättning måste fördröja
densamma, har det synts kommissionen angeläget, att gode män alltid
finnas utsedda för stad. Kommissionen har därför i förevarande paragraf
intagit föreskrift härom. Det tillkommer givetvis stadsfullmäktige eller
allmän rådstuga att bestämma, huru många gode män skola utses.

5 och 6 §§. Bestämmelserna i 5 och 6 §§ överensstämma med föreskrifterna i 3
och 4 §§ i 5 kap. av lagförslaget med olikhet, som betingas därav att ägoutbyte
ej kan förekomma i sammanhang med avstyckning. — I själva verket
torde skillnaden mellan en skiftes- och eu avstyckningsförrättning ofta
ej bliva så synnerligen stor; i ena fallet sker delningen efter andelstal, i
det andra utbrytas vissa områden (5 kap. 9 §).

7 §. Föreskriften i 7 § har förebild i 117 § av 1911 års förslag till

lag om skifte av jord. Enligt denna § skall uppskattning av eu äga i
de avseenden, varom nu är fråga, ske fristående från ägans gradering från
jordbrukssynpunkt, och uppskattningen resulterar i ett likvidförfarande
mellan delägarna, i den mån enligt 117 § uppskattad äga vid skiftet byter
ägare (163 och 166 §§ i 1911 års förslag till lag om skifte av jord).
I ett avgifvet yttrande över förslaget till lag om skifte av jord anfördes:
Enligt 112 § syntes uppskattning under alla förhållanden höra ske efter
ägornas förmåga att lämna avkastning i jordbruksprodukter och dylikt.
Om äga därjämte hade särskilt värde såsom tomt m. in., skulle enligt
117 § särskild uppskattning ske och likvid i penningar uppgöras enligt
163 §. Det funnes emellertid många skifteslag, vilkas samtliga ägor hade
större värde till tomt och dylikt än till jordbruk. Så vore till exempel
fallet, då skifteslaget vore beläget invid stad eller badort. I sådant fäll
komme tillämpning av berörda bestämmelser att föranleda mycket stora
penninglikvider med åtföljande betänkliga svårigheter för jordägarna, som
nödgades utbetala kontant ersättning för en förman, av vilken först efter

eu längre tid kunde utvinnas dess uppskattade värde. Lantinäteristyrelsen
har i sitt utlåtande över lagförslaget förklarat sig anse, att vad i nyssberörda
yttrande anförts borde beaktas.

Skifte av stadsjord utan möjlighet att taga hänsyn till sådana värden,
varom här är fråga, är uppenbarligen ej med rättvisa förenligt. l)et har
därför synts kommissionen angeläget att föreskrift meddelades, som möjliggjorde
dylikt hänsyntagande. Och då, såsom anförts i nyss omförmälda
yttrande, dessa värden kunna vara det huvudsakliga och jordens värde för
jordbruksändamål kanske ingen, har kommissionen funnit, att någon särskild
uppskattning av stadsjord uti ifrågavarande avseenden icke borde äga
rum, utan borde vid graderingen av jorden hänsyn tagas till dess särskilda
beskaffenhet i de hänseenden, som i paragrafen omförmälas. Någon svårighet
att så verkställa graderingen torde icke föreligga; de olika områdenas
totalvärden i penningar torde härvid kunna lämna god ledning.

I 8 § har meddelats en allmänt hållen föreskrift om delningsgrunden.
Bestämmelsen må jämföras med 70 § skiftesstadgan samt 87 och 93 §§ i 1911
års förslag till lag om skifte av jord. Är särskild delningsgrund stadgad, är
bestämmelsen härom givetvis avgörande i fråga om den andel, som må tillkomma
en delägare.

Beträffande de i 9 § meddelade föreskrifter hänvisas till motiven för
bestämmelserna i 5 kap. 8 §.

Av den redogörelse, som förut (sid. 217 ff.) lämnats angående fastigheter
och områden i städerna torde framgå, att i 10 § första stycket av
gällande skiftesstadga avses jord, som genom donation av kronan eller eljest
tillfallit eller förvärvats av städerna såsom sådana, samt att man i lasrummet
velat fastslå, att bestämmelser, som vid donationen eller eljest
givits eller med avseende å dylik jord kunde komma att meddelas, skulle
lända till efterrättelse, så att icke i strid mot desamma jorden delades och
överginge i enskild ägo. Däremot har bestämmelsen ansetts icke avse
borgare enskilt tillhörig jord, utan med avseende därå hava de vanliga
bestämmelserna om vitsord till skifte m. m. ansetts gälla.

Enligt förordningen den 21 mars 1862 angående kommunalstyrelse i
stad har magistraten såsom stadens styrelse att vaka däröver, att den åt
staden donerade fasta egendom varder till sina ändamål behörigen använd
(47 §). Vidare erfordras Konungens befallningshavandes godkännande för

268

att giva gällande kraft åt av stad upprättade allmänna planer för hushållningen
med stadens donationsjord (75 §). Skifte i strid mot bestämmelse
i sålunda fastställd plan torde icke få äga rum. Vill stad avhända sig
mark av donationsjords egenskap, skall den därtill utverka sig Kungl.
Maj:ts tillstånd. Innan sådant tillstånd föreligger, lärer den, som av stad
förvärvat andel i sådan mark, icke äga skiftesvitsord. Fallet torde dock
sakna synnerlig praktisk betydelse.

Bestämmelsen i förevarande paragraf skiljer sig icke i sak från vad
gällande skiftesstadga innehåller i 10 § första stycket.

n §. Föreskrifterna i 11 § äro hämtade från det 1916 års riksdag före lagda

förslaget till ändrad lydelse av 10 § i skiftesstadgan och 29 §
l mom. andra stycket av lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring. Då sistnämnda lag enligt särskilt av
kommissionen utarbetat lagförslag skall upphöra att gälla i städerna, har
berörda stadgande synts böra här upptagas.

12 §. För bestämmelsen i 12 § första stycket torde särskild motivering ej

erfordras. Att tomtgräns ej må bestämmas i annan ordning än i 2 kap.
sägs torde utan vidare vara klart.

Föreskrifterna i andra och tredje styckena av paragrafen hava till
förebild bestämmelserna i 287 och 97 §§ i 1911 års förslag till lag om
skifte av jord. Det har synts kommissionen angeläget, att särskilt beträffande
stadsjord möjlighet bereddes ägaren av den tjänande fastigheten, att
få servitut av här ifrågavarande slag utbrutet även utan sammanhang med
skifte, där utbrytandet finnes medföra nytta och kunna ske utan någons
förfång. Regeln i tredje stycket lärer överensstämma med gällande rättstillämpning.

13 ^ Bestämmelsen i 13 § återgiver innehållet i skiftesstadgans 123 §, jäm förd

med kungl. breven den 6 maj 1830 och den 21 juni 1831.

I reglemente för stadsstyrelse i städer under landsrätt plägar förekomma
den föreskrift, att på stadsstyrelsen skall ankomma vad som i
städer med egen jurisdiktion ankommer på magistraten. Kommissionen
finner det uppenbart, att genom berörda föreskrift icke tillagts stadsstyrelse
befogenhet som ägodelningsrätt.

T 14 ^ hava meddelats föreskrifter, svarande mot stadgandena i 5 14 &

kap. 14 ^ andra stycket och 22 ^ andra stycket.

Uti 15 £ har meddelats en mot föreskrifterna i 2 kap. 14 § och 5 15 §.

kap. 19 £ svarande bestämmelse, därvid densamma givits sådant innehåll
att den ej verkar rubbning i de om redovisning av lantmäteriförrättningar
gällande föreskrifter.

Bestämmelsen i 16 § vilar på den grundsatsen, att samhällen å lan- io §.
det, .för Indika föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser,
böra i jorddelningshänseende vara i allo likställda med stad.

1 § motsvarar § 1 mom. 1 första och andra styckena samt § 19 7 kap.

första stycket i 1914 års kommissions förslag till förordning angående
fastighetsregister för stad. '' stad.

1 syfte att giva registret större användbarhet för administrativa och 1 ^
kommunala behov och med hänsyn jämväl till föreskrifterna i 5 kap. 8

§ andra stycket och 6 kap. 9 § andra stycket — enligt 30 § i förordningen
med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad skall vid
jorddelningsförrättning förrättningsmannen alltid rekvirera utdrag av fastighetsregistret
beträffande fastighet eller fastigheter, förrättningen angår —
har i förevarande paragraf av kommissionen införts ett tillägg av innehåll
att, om Konungen meddelat särskilda föreskrifter jämlikt 41 § i lagen
om stadsplan och tomtindelning eller 1 kap. 47 § andra stycket av lagen
om fastighetsbildning i stad m. m., beslutet skall anmärkas i stadsägoboken
eller bihang B vid de fastigheter eller områden beslutet angår.

2 § återgiver § 1 mom. 1 sista stycket av 1914 års förslag till register- 3 §,
förordning, och 3 § innehåller samma föreskrifter, som meddelats i § 1 mom. .; ^

2 av förslaget av år 1914, med en mindre jämkning, avseende att giva uttryck

åt den oegentlighet i fastighetsbildningen, som föreligger i de fall, då man
med hänsyn till bestående förhållanden nödgas behandla vissa andelar i
samfälligheter såsom fastigheter.

4 och 5 £§, motsvarande stadgandena i §§ 2 och 4 av 1914 års 4 och 5 §§.
förslag till fastighetsregisterförordning, innehålla bland annat föreskrifter
om registerförare och förrättningsman för upprättande av registerkarta.

Enligt desamma skall i stadens tjänst anställd mätningsman eller magistrats -

270

tjänsteman förordnas, där staden till uppdraget föreslår honom; och mätningsmannen
har i 4 § tredje stycket nämnts i första hand för att giva
uttryck åt den meningen, att mätningsmannen företrädesvis bör komma i
fråga.

Föreskriften att med Konungens medgivande flera städer finge förena
sig om registerförare, har i ett avgivet utlåtande betecknats såsom olämplig,
då till registerförare endast borde förordnas person, som ägde närmare
kännedom om i staden befintliga fastigheter, och sådan kännedom i allmänhet
icke torde av någon besittas beträffande mer än eu stad. Att
märka är emellertid, att föreskriften avser ett undantagsförhållande, och
då fall kunna förekomma, där det måste anses av behovet påkallat,
att möjlighet av nu ifrågavarande slag står öppen (t. ex. Skanör med
Falsterbo, Östhammar och Öregrund), har bestämmelsen synts böra bibehållas.
Såsom ytterligare skäl härför må åberopas vad byggnadsnämnden
i Tara köping anfört i yttrande över 1911 års förslag i ämnet (se
Sammandraget: sid. 33). För övrigt torde person med sådan kännedom,
som i det nyss omförmälda yttrandet angives, ej alltid vara till finnandes.

1914 års kommission föreslog bestämmelser av innehåll att arbetet
skulle planläggas sålunda, att allt vad enligt registerförordningen ålåge
förrättningsmannen för upprättande av registerkartan kunde vara slutfört
inom ett år från det förordningen trätt i kraft. Funnes före eller
efter arbetets påbörjande anledning till antagande, att arbetet ej kunde
inom sagda tid medhinnas av en förrättningsman, skulle flera förrättningsmän
förordnas med den fördelning av arbetet dem emellan, som Konungens
befallningshavande efter magistratens hörande bestämde. Med avseende å
dessa föreskrifter vill kommissionen erinra, att kommissionen finner det
mindre lämpligt, att ett arbete av ifrågavarande slag fördelas mellan flera
oberoende av varandra arbetande personer. Endast eu förrättningsman
bör förordnas, denne bör det åligga att själv eller med biträde av andra
utföra arbetet, han skall tillse, att arbetet blir utfört inom föreskriven tid
och han skall organisera arbetet med detta mål för ögonen. Den av
1914 års kommission utsatta tid för det å förrättningsmannen ankommande
arbetet för fastighetsregistret, ett år, synes ock kommissionen för kort tillmätt.
Tiden bör sättas så att eu stad, som önskar utföra en fullständigare
nymätning i samband med registerarbetet, erhåller tid härtill. Kommissionen
har givit tidsbestämmelsen det innehåll, att arbetet skall sålunda planläggas,
att registerkartan föreligger inom tre år från det lagen trätt i kraft. Det
blir förrättningsmannen, som skall tillse, att denna tid ej överskrides.

271

Den tidsbestämmelse, som här givits, får uppenbarligen ej sä tolkas, att
kartan icke behöver föreligga tidigare än tre år från det författningen
trätt i kraft, och att alltså samhälle, där kartan kan åstadkommas på
kortare tid, kan se tiden au. Att arbetet med registreringen skall utan
dröjsmål igångsättas, framgår av bestämmelser i förordningen med närmare
föreskrifter om fastighetsregister för stad och slutbestämmelsen, första
stycket, av förevarande lag, och arbetet skall naturligtvis så bedrivas, att
registret i sin helhet så snart som möjligt föreligger upplagt.

6 § innehåller enahanda föreskrifter som paragrafen med samma 6 §.

nummer i 1914 års förslag med det tillägg, att område, för vilket karta
saknas, må utan att nymätning behöver ske avfattas å registerkartan, där
det kan äga rum utan fara för osäkerhet eller oreda. Skogsmarker och andra
vidder, tillhörande stad, äro understundom ej kartlagda, och då det icke
torde möta någon svårighet att utan uppmätning ^konstruera ett sådant
område på en karta, å vilken icke ställes större anspråk än på eu registerkarta
enligt föreliggande förslag, har det synts kommissionen, att man
icke borde i dylika fall för registerkartan föreskriva en dyrbar uppmätning.
En sådan torde ej heller krävas för det fall att å område, varom
nu är fråga, finnes en eller annan fastighet; även dessa lära kunna upptagas
på registerkartan utan att hela området behöver mätas.

Av bilagan B vid detta betänkande torde framgå, att för åstadkommande
av de särskilda registerkartorna nymätning i allmänhet ej blir erforderlig
i någon större omfattning.

Bestämmelserna i 7 och 8 §§ äro hämtade från § 7 första stycket 7 och 8 §§.
och § 9 i 1914 års kommissions förslag till fastighetsregisterförordning.

Föreskrifterna i 9 § äro avfattade med ledning av innehållet i § 12, 9 §.

jämfört med bestämmelserna i § 8, i 1914 års förslag till registerförordning.
Med hänsyn till föreskrifterna i 17 § av kungörelsen den 14 september
1 875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras
samt därtill att samma föreskrifter icke alltid iakttagits har uttrycket »av
ålder ansetts såsom särskild fastighet» i 1914 års förslag i kommissionens
förslag utbytts mot uttrycket »eller som brukas såsom särskild fastighet.
» Områden, som ligga intill varandra på marken och äro i samme
ägares hand, böra vid fastighetsindelningen i så vidsträckt grad, som intecknings-
och andra förhållanden medgiva, sammanföras till särskild fastighet.

272

Bestämmelsen i paragrafens sista stycke har vid försöksregistreringen
i Trosa kommit till användning sålunda, att ett staden tillhörigt planlagt
område uppdelats i enlighet med den fastställda stadsplanen. Kvarter sammanfaller
således här med stadsäga.

10 §■ 10 § innehåller samma föreskrifter, som meddelats i 17 § av förslaget

till fastighetsregisterförordning av år 1914.

li—u §§. I H—14 hava meddelats några allmänna föreskrifter i fråga om
fastighetsregistret.

15 §. I 15 § har kommissionen i överensstämmelse med det förslag, som svenska

stadsförbundet framlagt (sid. 170), föreslagit att ledningen av och uppsikten
över fastighetsregistrets uppläggande må anförtros åt eu tillfällig kommission.
Denna kommission skall utgöra tillsynsmyndighet, intill dess arbetet med
fastighetsregistreringen i städer och andra samhällen med fastighetsregister
enligt de för stad meddelade föreskrifter blivit i huvudsak slutfört, varefter
tillsynen från kommissionen skall övertagas av myndighet, som bestämmes
i allmän lag. Kommissionen är av den mening, att för närvarande
icke finnes något centralt ämbetsverk, som är skickat att utgöra uppsiktsmyndighet
och som med hänsyn till detsamma eljest åvilande göromål kan
antagas disponera för kontrollens nöjaktiga utövande erforderliga arbetskrafter.
Vilken myndighet, som sedermera lämpligen bör övertaga tillsynen
över fastighetsregistret, är för närvarande svårt att avgöra. Överintendentsämbetet
står emellertid inför omorganisation, och det synes önskvärt,
att därvid tages under övervägande sådana anordningar, som kunde
möjliggöra detta ämbetsverks övertagande av kontrollen över registret.

Sista punkten i paragrafen motsvarar § 3 andra stycket i 1914 års
förslag till fastighetsregisterförordning.

ie §. 16 § innehåller bestämmelser, hämtade från § 46 första stycket för sta

punkten av nyss omförmälda förslag.

n §. Enligt 1914 års kommissions förslag, § 49, skulle fastighetsregister för

köping och annat samhälle på landet, varest funnes tomtindelning såsom i
stad, föras enligt de för stad meddelade bestämmelser, så vitt Konungen
ej annorlunda förordnade. Hörde till sådant samhälle, förutom område,
som inginge i tomtindelning, även annan mark, skulle det ankomma på

Konungens prövning i varje särskilt fall, huruvida registrering enligt nyss
berörda bestämmelser skulle ske jämväl med avseende å sådan mark. Det
synes kommissionen, som om den omständigheten huruvida tomtindelning
redan tinnes eller icke — sådan skall för samhälle, varom fråga är, dock ske
— icke bör vara avgörande för frågan om huruledes registerföringen av
samhällets fastigheter skall äga rum. Det kan tilläventyrs vara så, att
tomtindelning inom eu helt kort tid efter utfärdandet av bestämmelser om
fastighetsregister kan väntas föreligga, och dock skulle enligt 1914 års
kommissions förslag möjlighet saknas att för sådant samhälle upplägga register
enligt de för stad meddelade föreskrifter. Av den utredning, som
åstadkommits (sid. 214) angående förefintligheten av fastställd tomtindelning
i municipalsamhällen, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, framgår, att sådan indelning hittills kommit till
stånd i synnerligen begränsad omfattning. Det antal samhällen, för vilka
enligt 1914 års förslag det ej alls vore medgivet att få upplägga fastighetsregister
enligt de för stad meddelade föreskifter, är följaktligen förhållandevis
stort. Ej heller synes det kommissionen lämpligt, att en del
av ett samhälle registreras efter ett, en annan del efter ett annat system.
Kommissionen har funnit den förevarande föreskriften lämpligare kunna
givas det innehåll, att det lades i Konungens hand att avgöra, huruvida
för samhälle på landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, fastighetsregister skall föras enligt de för stad meddelade
bestämmelserna eller enligt förordningen angående jordregister, tillbyggt
med en tomtbok, sådan 1914 års kommission föreslagit. Häremot torde
möjligen kunna invändas, att fastigheterna i samhällen, där fastställd tomtindelning
ej finnes, redan blivit eller kunna väntas inom kort varda upptagna i
jordregistret. Detta förhållande synes visserligen kunna bliva ett skäl för
förordnande, att register skall föras enligt jordregisterförordningen, men det
vill synas kommissionen, som om den omständigheten att jordregister blivit
upplagt för ett samhälle ej bör vid sådant ärendes bedömande tillerkännas
alltför avgörande betydelse. Kommissionen förmenar nämligen, att den
omständigheten att jordregister för samhället finnes upplagt ofta kan medföra
sådan lättnad vid registers uppläggande enligt de för stad meddelade
föreskrifter, att den kostnad, samhällets upptagande i jordregistret föranlett,
motsvaras av däremot svarande kostnadsminskning vid samhällets omregistrering.
Avgörande bör vara, om en förnyad registrering kan vara
påkallad av hänsyn till rättssäkerhet och reda i fastighetsförhållandena.

Vidare har kommissionen i förevarande paragraf från 1914 års kom 35 -

274

missions förslag upptagit bestämmelsen i 2 £ sista punkten i förslaget till
lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister med inskränkning av
dess tillämplighet till samhälle å landet. Såsom riksdagen i sin skrivelse påpekat,
äro städerna under landsrätt i regel livskraftiga samhällen med stark
utveckling, i detta avseende överträffande många gamla städer med egen jurisdiktion.
Något skäl, varför dessa städer skulle medgivas förmån av kostnadsfri
registerföring, synes därför knappast föreligga. Härtill kommer att med
hänsyn till de göromål, som redan åvila förste lantmätarna, en viss försiktighet
bör iakttagas i fråga om att ålägga dem nya sådana.

Det är ett genomgående drag i den förevarande lagstiftningen att i
fråga om fastighetsredovisning och fastighetsbildning i vidsträcktast möjliga
grad likställa städer och de samhällen å landsbygden, där den för städerna
gällande ordning för bebyggande skall iakttagas. En konsekvens
härav är ock att jord, ingående i sådant samhälle, bör, såsom fallet är
med städernas jord, uteslutas ur jordeboken, där samhället i övriga nu
ifrågavarande hänseende likställes med stad. Att sådant uteslutande sker,
betingas ock därav att genomförande av tomtindelning, vilket ju sker utan
all hänsyn till den kamerala indelningen, gör det omöjligt att upprätthålla
denna senare indelning. Och i de samhällen, varom här är fråga, skall
tomtindelning, där så ej redan skett, förr eller senare komma till stånd.
Från kameral synpunkt synas ej några avgörande betänkligheter mot uteslutande
ur jordeboken av sådant samhälles mark förefinnas.

För att ett uteslutande ur jordeboken skall kunna ske, torde emellertid,
i den mån hemman, hemmansdel eller lägenhet icke i sin helhet
tillhör samhällets område, böra fordras, att den inom samhället belägna
delen av sådan fastighet varder avskild från fastigheten i övrigt d. v. s.
bildar fastighet eller fastigheter för sig. I den mån tomtindelning sträcker
sig intill samhällets gräns och omfattar fastighetsdel, varom nu är fråga, i
dess helhet, har avskiljandet ägt rum genom tomtindelningen. Och beträffande
del av fastighet, som eljest tillhör samhället, avskiljes sådan till särskild
fastighet genom den fastighetsindelning, som äger rum i sammanhang med
samhällets upptagande i fastighetsregistret, där uppläggandet sker enligt bestämmelserna
för stad. I fråga om gatumark och andra områden av beskaffenhet
att skola redovisas i bihang B eller C till registret åstadkommes väl
icke vid registreringen något avskiljande i egentlig mening, men registerkartan
och registret lära i alla fall lämna nöjaktig ledning för den mantalsfördelning
eller, i fråga om icke i mantal satt jord, den mantalsfördelningen jämförliga
åtgärd, som måste föregå områdenas uteslutande ur jordeboken.

27 f>

Då fastighetsregistret och registerkartan skola lämna ledning för berörda
uteslutande, bär stadgats, att uteslutandet skall liga rum först sedan
registret upplagts.

Det förekommer understundom, att fastighet, som i alla avseenden
tillhör stad, likväl kvarstår i jordeboken. Bestämmelsen i paragrafen är
avfattad med hänsyn jämväl till detta förhållande och även beträffande
sådana fastigheter skall således uteslutande ur jordeboken alltid äga rum
i samband med registrets uppläggande.

I de avseenden, varom i de föreliggande förslagen är fråga, jämnställas
med municipalsamhällen sådana samhällen, som, utan att vara
köping, utgöra egen kommun och med avseende å vilka på grund av föreskrift
om tillämpning av byggnadsstadgan för rikets städer eller särskilt
förordnande lagen angående stadsplan och tomtindelning äger motsvarande
tillämpning.

I åtskilliga städer finnas områden, som höra till någon angränsande
socken, men ined sådant läge att de på alla sidor omgivas av staden underlydande
mark. Uppenbart torde vara, att det från fastighetsregistersynpunkt
är ytterst angeläget att eu stads område i vidsträcktast möjliga grad
bildar ett sammanhängande helt. Men är detta angeläget redan ur nämnda
synpunkt, blir så förhållandet än mera ur fastighetsbildningssynpunkt.
Det ligger för öppen dag, att enklaverna skapa svårigheter vid stadens
planläggning; de kunna ju icke intagas i planen och härav blir eu följd,
att byggnadsverksamheten å dem blir fullkomligt fri. Och även i den
mån byggnadsföreskrifter i avseende å dem kunna åvägabringas, kvarstår
dock den olägenhet, som ligger däri att det icke blir stadens myndigheter,
som komma att vaka över bestämmelsernas tillämpning; enhetlighet och planmässighet
förloras. Ej heller kunna — åtminstone ej utan omgång — bestämmelserna
om avstyckning m. m. å sådana områden vinna tillämpning.
Yad nu sagts gäller naturligtvis i förekommande fall även om samhällen på
landet, för vilka föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.
Kommissionen vill framhålla önskvärdheten av att i sammanhang
med fastighetsregistreringen åtgärder varda vidtagna för sådana enklavers
införlivande med vederbörande samhälle. Saken synes lämpligen
kunna så ordnas, att förrättningsmännen för registerkartornas upprättande
genom cirkulärskrivelse anmodas att, där dylika enklaver förefinnas i stad

276

18 §.

19 §.

Slutbestäm melserna.

eller i samhälle på landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för
stad meddelade bestämmelser, om förhållandet göra anmälan hos kammarkollegiet,
som har att vidtaga erforderliga åtgärder för sådant områdes införlivande
med staden eller samhället.

18 § innehåller föreskrifter, motsvarande dem, som finnas upptagna
i § 51 av 1914 års förslag till förordning angående fastighetsregister
för stad.

Bestämmelserna i 19 § motsvara föreskrifter, som meddelades i det
förslag till lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och
vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande,
som förelädes 1916 års riksdag, med jämkningar i huvudsaklig överensstämmelse
med av riksdagen i dess skrivelse i ämnet uttalade önskemål.
Till den fråga, som i paragrafen avses, återkommer kommissionen vid behandlingen
av kostnadsfrågan. Här må endast erinras att paragrafen avfattats
under den förutsättningen, att fastighetsregistreringen i municipalsamhälle
och därmed jämställt samhälle skall ske på statsverkets bekostnad,
registreringen må ske efter de för stad meddelade föreskrifter eller enligt
bestämmelserna i jordregisterförordningen.

Första styckets innehåll är hämtat från g 54 i 1914 års förslag till
förordning angående fastighetsregister för stad och slutbestämmelserna i
det 1916 års riksdag förelagda förslaget till lag med vissa bestämmelser
angående avstyckning och sammanläggning av jordområden i stad första
stycket. Med föreskrifterna i 7 kap. 5 § hava bestämmelserna i 2 kap. 2 $
sista stycket synts äga sådant samband att omedelbar tillämplighet borde
beredas jämväl sistnämnda lagrum.

För bestämmelserna i andra stycket har kommissionen i annat sammanhang
lämnat motivering.

Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena överensstämma med föreskrifterna
i andra och tredje styckena i nyssberörda £ 54.

Sista stycket i slutbestämmelserna är hämtat från slutbestämmelserna
i nyssnämnda lagförslag om avstyckning m. m. andra stycket.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 t? 7:o) och 11 :o) i lagen
den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Förevarande förslag upptager de ändringsförslag i lagen om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt, som innefattades i propositionen nr 6 till 1915 års
riksdag, varjämte kommissionen i förslaget infört ett tillägg. Enligt 2
kap. 12 § av förslaget till lag om fastighetsbildning i stad in. in. må
klagan över byggnadsnämnds beslut i fråga rörande upprättande av tomtkarta,
där ej annorlunda är stadgat, fullföljas i den ordning, som för överklagande
av byggnadsnämnds beslut i allmänhet gäller, och i 13 § av
samma kapitel stadgas, att vad kapitlet innehåller om bestämmande av
tomtgräns i sammanhang med upprättande av tomtkarta skall även gälla,
då fråga om bestämmande av sådan gräns eljest förekommer. Då i nu
berörda fall, där besvär fullföljas hos Konungen, dessa synas vara av den
natur, att desamma böra höra till regeringsrättens upptagande och avgörande,
har tillägg därom gjorts i 2 § ll:o av förevarande lag.

278

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2, 51, 59 och 83 §§ i
stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket i riket.

Kommissionens här framlagda förslag förete i förhållande till det 1916
års riksdag förelagda förslaget till ändringar i skiftesstadgan ej andra
olikheter än sådana, som betingats av de utav kommissionen föreslagna bestämmelserna
i 2 kap. lo § och i 6 kap. av förslaget till lag om fastighetsbildning
i stad m. in.

Förslaget till lag med bestämmelse att lagen den 27 juni 1896
om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring ej

skall äga tillämpning i stad och vissa andra samhällen.

I fråga om jordavsöndring överensstämmer det förslag, kommissionen
här framlägger, med bestämmelsen i 27 § första stycket i det förslag till
ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om hemmansklyvning m. m.,
som förelädes 1916 års riksdag.

Beträffande hemmansklyvning är kommissionens förslag av ringa praktisk
räckvidd, då vidkommande stadsjord skillnaden mellan laga skifte enligt
6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad m. in. och hemmansklyvning
ej torde vara synnerligen vittgående. Sin egentliga betydelse har förslaget
i fråga om ägostyckning. Beträffande sådan förrättning erinrade
redan fastighetsregisterkommittén (II sid. 98), att det vore tvivelaktigt, om
bestämmelserna därom i 1896 års gällde stadsjord, då ägostyckning enligt
nämnda lag endast avsåge hemman och lägenhet, som i jordeboken upptoges
under särskilt nummer, men förmodade kommittén, att i stad sådana fall
kunde förekomma — ej endast där i senare tid hemman med bibehållande av
den kamerala indelningen överflyttats från landet, utan även eljest — att
en ägostyckningsförrättning kunde äga rum, ehuru fastigheten ej upptoges
i jordeboken, och 1914 års kommission yttrade (sid. 161), att det beträffande
ägostyckningsinstitutet väl kunde sägas, att detta lättare än skiftes-
och hemmansklyvningsinstituten kunde undvaras i avseende å stadsjord,
om en särskild lagstiftning rörande avstyckning komme till stånd,
men att någon olägenhet icke torde vara förenad därmed, att ägostyckningsinstitutet,
som för närvarande hade en relativt stor användning i
stad, finge kvarstå vid sidan av det nya institutet avstyckning.

Då jorddelningsinstitutens antal i redans och ordningens intresse bör
begränsas till det möjligast minsta samt, efter avstyckningsinstitutets införande,
icke något behov kan anses förefinnas för bibehållande av ägostyckningsinstitutet
i fråga om stadsjord och då, oavsett om institutet verkligen

bort tillämpas å stadsjord, detsamma, såsom till sin natur eu mantalsfördelning,
i mycket ringa grad lämpar sig för stadsjord, liar kommissionen
tunnit det uttryckligen böra föreskrivas, att ägostyckning icke får förekomma
i stad.

Att vad här föreslagits i fråga om stad bör gälla jord i samhälle,
för vilket fastighetsregister föres enligt de för stad meddelade föreskrifter,
följer av den ståndpunkt, som uti de föreliggande förslagen i allmänhet intagits
till frågan om jorddelningen i sådana samhällen, eller att likställighet
mellan dessa och städer bör i berörda avseende i vidsträcktaste mån
genomföras.

Då förrättning, till vilken förordnande meddelats före lagens ikraftträdande,
givetvis bör få slutföras, har i slutbestämmelsen intagits föreskrift
härom.

Förslagen till lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och
29 §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning
och jordavsöndring samt till lag om tillägg till
lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring.

Kommissionens förslag till lag angående ändring av 21, 26, 27, 28
och 29 §§ i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring
upptager samma ändringsförslag, som i motsvarande lagförslag förelädes
1916 års riksdag, med de jämkningar, som föranledas av kommissionens
förslag till lag med bestämmelse att lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring ej skall äga tillämpning i stad
och vissa andra samhällen ävensom av de föreslagna bestämmelserna i 7 kap.
17 § av förslaget till lag om fastighetsbildning i stad m. m.

Då tomtindelning efter såväl 1914 års kommissions (sid. 175) som
kommissionens mening är fastighetsbildande, kunde möjligen invändas,
att den i 27 § av förevarande lag föreslagna bestämmelsen, att avsöndring
Ange komma till användning inom tomtindelat område, ej väl överenstämde
med berörda mening; enligt denna skulle ju någon avsöndring ej erfordras
för tomts eller tomtdels avskiljande. Emellertid har kommissionen ansett
att praktiska skäl understundom kunna för tomtägaren göra tillgång till
avsöndringsförfarandet önskvärd.

Särskilt har beaktats att äldre tomtindelningar inom landssamhällen
blivit fastställda utan att handlingarna därtill utvisa, huru särskilda fastigheter,
helt eller delvis, skola ingå i de särskilda tomterna. En sådan
tomtindelning betinner sig med andra ord i det ofullständiga skick, att
den icke utan vidare utvisar, hur tomtbildningen skall ske. Berörda ofullständighet
har tilläventyrs sammanhängt därmed att, under det att för
stads del tomtindelning ansetts fastighetsbildande, olika meningar härom
rått i fråga om landsbygden och har, där man varit av den mening att
tomtindelningen endast vore ett förslag, för vars genomförande krävdes

282

ägostyckning eller avsöndring — en mening, som före stadsplanelagens
tillkomst torde haft allt fog för sig — tomtindelningen inskränkts till att
innehålla allenast ett utkast till plan för markens afstyckning till tomter.

Enligt föreskriften i 27 § medgives i förevarande fall avsöndring
utan hinder därav att avhandling rörande områdets upplåtande icke upprättats
eller ingivits. I fastighetsregisterkommitténs förslag var motsvarande
föreskrift (29 §) av det innehåll, att för genomförande av tomtindelning
kunde, där till angivande av områdets storlek, läge och gränser företeddes
i behörig ordning upprättad tomtindelnings- eller tomtkarta, eller
ock av vederbörande lantmätare upprättad annan karta, avsöndring på ansökan
av områdets ägare medgivas utan hinder därav att avhandling rörande
områdets upplåtande icke upprättats eller ingivits. Kommittén föreslog icke
någon ändring i 21 § av hemmansklyvningslagen. Kommittén föreslog
således karta över avsöndring allenast för ett speciellt fall. Då emellertid
rättssäkerheten krävde en allmän föreskrift om att avsöndring borde för
att kunna fastställas vara avfattad på karta, samt förslag i sådan riktning
från flera håll och i olika sammanhang framkommit, vidtog 1914 års kommission
i 1911 års förslag den ändring, att i 21 § av nämnda lag infördes
en allmän föreskrift om upprättande av karta över område, som skulle
avsöndras, och jämkade härefter föreskriften i 29 § av 1911 års förslag,
numera upptagen i 27 §. Kommissionen, som i allo ansluter sig till 1914
års kommissions mening, åberopar vad denna i frågan anfört (sid. 166 fl).

Då det synts kommissionen angeläget, att även i sådana samhällen,
där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, men
för vilka fastighetsregister föres enligt bestämmelserna för landsbygden,
möjlighet beredes att förhindra, att avsöndring och ägostyckning verkställes
så, att genomförande av fastställd stadsplan försvåras, att tillämpningen
av utav Konungen jämlikt 41 § i stadsplanelagen eller 1 kap. 47 §
av lagen om fastighetsbildning i stad m. m. meddelade föreskrifter med
avseende å byggnadsverksamhetens ordnande motverkas eller att markens
ändamålsenliga bebyggande försvåras, har härom meddelats föreskrift beträffande
avsöndring i 21 § och beträffande ägostyckning i förslaget till lagom
tillägg till förevarande lag.

Då berörda tillägg synts icke böra gälla i avseende å förrättningar,
vartill förordnande meddelats före lagens ikraftträdande, har föreskrift
härom införts i lagens slutbestämmelse.

Till underlättande av iakttagandet av berörda föreskrifter, så vitt de
avse av Konungen jämlikt 41 £ stadsplanelagen och 1 kap. 47 § av lagen om
fastighetsbildning i stad in. in. meddelade föreskrifter, bör beslut om sådana
föreskrifter anmärkas i jordregistret. Genom utdrag härav, som förrättningsman
jämlikt bestämmelse i 28 § jordregisterförordningen skall rekvirera
vid jorddelningsförrättning, erhåller han då kännedom om förefintliglieten
av sådan föreskrift. Bestämmelse, som nu ifrågasatts, synes kunna
införas i § 33 av jordregisterförordningen.

284

Förslagen till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj
1905 rörande avgäld från avsöndrad lägenhet och till lag
om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april
1907 angående avlösning av avgäld från
avsöndrad lägenhet,

Mellan dessa lagförslag och motsvarande förslag i propositionen nr 6
till 1916 års riksdag förefinnes icke annan olikhet än en i vartdera förslaget
företagen, av föreskriften i 7 kap. 17 § tredje stycket i kommissionens
förslag till lag om fastighetsbildning i stad m. m. påkallad jämkning.

Förslaget till lag om ändring av vissa bestämmelser i förordningen
den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till

fast egendom.

Kommissionens förevarande förslag innehåller i huvudsak samma föreskrifter,
som funnos upptagna i motsvarande lagförslag i propositionen nr
6 till 191G års riksdag och i förslaget till ändrad lydelse av 18 § lagfartsförordningen
i propositionen nr 40 till samma riksdag, så vitt denna
senare proposition innehöll av förslaget till lag med vissa bestämmelser
angående avstyckning och sammanläggning av jordområden i stad föranledd
ändring i omförmälda lagrum. De ändringar, kommissionen vidtagit
i lagförslaget, hava betingats dels därav att enligt kommissionens
förslag ägostyckning ej får förekomma i stad, dels av att enligt samma
förslag fastighetsregister alltid föres efter samma regler för ett samhälles
hela område.

Skulle område i stad hava utbrutits genom ägostyckning före ikraftträdandet
av den förevarande lagstiftningen eller genom därefter slutförd
ägostyckning, vartill förordnande tidigare meddelats, bör givetvis lagfart,
även om överlåtelse av sådant område sker efter förevarande lags ikraftträdande,
beviljas å sålunda utbruten fastighet. Någon särskild föreskrift
härom har icke ansetts erforderlig.

Enligt den förevarande lagstiftningen skall i fråga om lagfart å visst
område av fastighet i stad gälla följande. Skall enligt fastställd ändring i
stadsplan del av tomt läggas till gata, torg eller annan allmän plats eller
eljest uteslutas ur tomtindelning, kräves för lagfarts erhållande icke någon
vidare styckningsåtgärd; området är att anse såsom avstyckat genom fast
ställelsen å beslutet om ändringen i stadsplan. Skall enligt fastställelse å
ny tomtindelning eller jämkning i tomtindelning del av tomt avstyckas
för att med annat område sammanläggas till en tomt, gälla reglerna i 3
kap. 1 och 5 §§ av lagen om fastighetsbildning i stad in. m.

A avstyckat område av stadsäga, som skall bilda särskild stads -

286

äga, får lagfart ej beviljas, förrän fastställelse å avstyckning meddelats.
Skall enligt fastställd stadsplan område av stadsäga utgöra gatumark, må
lagfart ej beviljas å området, förrän det avstyckats på sätt nyss sades om
del av stadsäga, som skall bilda särskild stadsäga, eller, givetvis, gatumarken
utgör återstod av stadsägan, sedan all annan mark därifrån avstyckats,
t. ex. genom tomtindelning. Ilar tomtindelning övergått stadsäga,
skall lagfart utan vidare styckningsåtgärd beviljas å varje tomt eller tomtdel,
som uppkommit genom tomtindelningen. Erinras må, att fastställelse
å stadsplan eller tomtindelning icke i och för sig utgör hinder för lagfart
å tomt eller annan fastighet sådan den befann sig före fastställelsen (jfr
1914 års kommissions betänkande, sid. 152).

287

Förslagen till lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser
i lagen om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt
samt av fång till sådan rätt och till lag om ändrad lydelse
av 58 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom.

I dessa lagförslag liar kommissionen i oförändrat skick upptagit de
ändringsförslag i de ifrågavarande lagarna, som förelädes 1916 års riksdag.

288

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 1 4 juni

1907 om servitut.

Då det synts kommissionen påtagligt, att föreskriften i 5 kap. G §
av lagen om fastighetsbildning i stad m. in., att servitut till förmån
för fastighet, som beröres av avstyckningsförrättning, vid sådan förrättning
må läggas å annan dylik fastighet i den mån sådant vid laga skifte är
tillåtet, bort föranleda ett tillägg i föreskrifterna i 3 § i lagen den 14
juni 1907 om servitut, bär kommissionen framlagt förevarande lagförslag.

Förslaget till förordning med närmare föreskrifter om
fastighetsregister för stad.

I § återgiver innehållet i £ 5 av 1914 års förslag till förordning
angående fastighetsregister för stad.

I paragrafen har av kommissionen gjorts ett tillägg av innehåll, att
vissa förberedande åtgärder i och för registrets uppläggande ej nödvändigtvis
erfordras beträffande område, i fråga om vilket finnes karta, som med
visshet fullständigt redovisar den bestående fastighetsindelningen. Medgivandet
synes kommissionen få stor praktisk betydelse ur förenklingssynpunkt;
i de ifrågavarande fållen skulle ju för registerkartans åstadkommande
ej behövas några förberedande utredningar utan kartan erhållas
omedelbart genom kopiering eller transponering av befintligt kartmaterial.
A v bilagan B vid detta betänkande kan inhämtas, att kartor av nu ifrågavarande
beskaffenhet för ett flertal städer finnas eller kunna efter vidtagna
kompletteringar föreligga. Särskilt beträffande städernas tomtindelade områden
torde detta i regel vara fallet, och faran för misstag i fråga om
fastighetsindelningen inom dessa områden torde, åtminstone där rättsligen
genomförd fastställd tomtindelning förefinnes, vara skäligen ringa. I fråga
om stadsägoområdet kan väl vara svårare att konstatera, huruvida en karta
återgiver den bestående fastighetsindelningen, men då i allt fall ägoförteckning
enligt formulär 8 skall upprättas och denna granskas av den, som
för fastighetsboken, torde möjligen förbisedda områden och ändringar i
fastighetsindelningen i allt fall komma i dagen.

Nu föreslagna förenkling har kommit till användning vid uppläggandet
försöksvis av fastighetsregister för Lilla Alby och visat sig ändamålsenlig.

Förslag till tomtbeteckningar, som byggnadsnämnd avgiver i fall, varom
nu är fråga, kan lämpligen tecknas å blanketter enligt formulär 10
medelst ifyllande av kolumnerna 1 och 7, varefter magistratens beslut om
registerbeteckning bör införas i kolumn 11.

Att lämna sådant medgivande, som nu föreslagits, bär lagts i magistratens
hand, och bör givetvis, i den mån ej magistraten med hänsyn till

sin kännedom om ortens fastighetsförhållanden och kartmaterial anser
sådant kunna underlåtas, föregås av undersökning av den eller de kartor,
som skulle göra de ifrågavarande förberedande åtgärderna överflödiga.

Då fastighetsregisterkommissionen med hänsyn till sin övervakande
verksamhet synes höra äga kännedom om medgivande, varom här är fråga,
har i paragrafen föreskrivits, att magistraten om sådant medgivande skall
underrätta kommissionen.

2 § återgiver med ett par smärre redaktionella jämkningar § 8 i
1914 års förslag; i 1 mom. under a) har intagits en av det i 1 § av
kommissionen gjorda tillägget betingad föreskrift och såsom 6 mom. har
införts andra stycket af § 7 i 1914 års förslag.

Särskild del av område, som under d) avses, såsom gatudel mellan
två tvärgator, gatukorsning och dylikt, må enligt förslaget därjämte betecknas
med en bokstav ur lilla alfabetet. littera, som sålunda åsättes,
tjänar endast till underlättande av orienteringen å kartan. Gå t. ex. fem
olika landsvägar fram inom stadens område, är naturligen beteckningen
»allmän landsväg» ej nog att skilja dem från varandra. Åtskillnad kan
dock i detta fall åstadkommas genom tillägg om ort, dit vägen leder, t. ex.
allmän landsväg till Linköping. Till äventyrs kunna dock finnas flera till
samma ort ledande allmänna landsvägar. Beträffande gata kan åsättande av
littera vara av praktisk betydelse, där eu gata fortsätter i rak linje med
annan gata. För sådant fall synes ordningen kräva, att man på något sätt
utmärker var den ena gatan må anses sluta och den andra taga vid. År
ovisshet härom rådande kan förhållandet bliva — såsom ägt rum i Gävle
—1 att eu stadsingenjör angiver en tomt gränsa till t. ex. Lillgatan under
det att en annan stadsingenjör angiver samma tomt såsom gränsande till
t. ex. Storgatan, beroende på olika uppfattning om var den ena gatan
slutar och den andra tager vid. Ännu ett fall kan åberopas, då förevarande
föreskrift kommer till användning. I Trosa finnas ett flertal gränder
utan särskild beteckning. För att särskilja dessa har vid försöksregistreringen
litterabeteckningen kommit till användning, och här föreligger,
synes det kommissionen, ett fall, där den i paragrafen anvisade litterabeteckningen,
eller någon motsvarande anordning, är rent av nödvändig.

Enligt 1914 års förslag var det lagt i magistratens hand att medgiva
användande av litterabeteckning, varom nu är fråga. Då det emellertid
synts kunna överlämnas åt förrättningsmannen att avgöra, när ifrågavarande

litterabeteckning lämpligen må komma till användning, kar sådan ändring
vidtagits i 1914 års förslag.

3—9 äro av huvudsakligen samma innehåll, som gij 10—10 i o—9§§.

1914 års förslag. En jämkning, som företagits av kommissionen i 10 £
av 1914 års förslag, är närmast föranledd av det av kommissionen föreslagna
tillägget i 1 § av dess förslag. Ilar förteckning enligt formulär 10 ej
upprättats, träder registerkartan i viss man i sådan förtecknings ställe, och
bör därför registerkartan upptagas bland de handlingar, som skola omförmälas
i den i paragrafen föreskrivna kungörelsen. Och då anmärkning mot
samma karta givetvis får framställas även i de fall, då sådan förteckning,
som nyss nämnts, upprättats, har föreskriften givits generell giltighet, ej
begränsats att avse endast det fall att tomtförteckning ej upprättats.

10—12 4<§ återgiva med smärre formella ändringar §§ 18—20 i ~J0—12 §§:
1914 års förslag. I 12 4; andra stycket har införts eu av tillägget i 1 §
av kommissionens förslag påkallad föreskrift.

Föreskrifterna i 13—-18 £§ äro hämtade från §§ 21—20 i 1914 års 113—18 §§
förslag. I 17 § har införts eu bestämmelse av innehåll, att där i följd
av delningsförrättning liera skiften höra till en stadsäga, skiftenas antal
skall antecknas i kolumn 11 av stadsägoboken. Föreskriften ansluter sig
nära till stadgandena i 25 §. Anmärkas må, att det i sistnämnda paragraf
föreskrivna beteckningssätt bör komma till användning, där avstyckning
så verkställes, att återstoden av stam fastigheten består av flera områden
än före avstyckningen. Såsom andra stycke i 18 § av kommissionens
förslag har upptagits en föreskrift, angående vilken hänvisas till
7 kap. 6 § sista punkten av lagen om fastighetsbildning i stad in. m.

19—25 §4; återgiva innehållet i £4; 27—33 i 1914 års förslag. 20 19—20 §§.
§, som motsvarar § 34 i 1914 års förslag, har avfattats i anslutning till
innehållet i 7 kap. 12 4; av lagen om fastighetsbildning i stad in. in.

27 § motsvarar 35 § i 1914 års förslag. Den ändring, 1914 års 27 §.
förslag uti ifrågavarande paragraf undergått, var betingad redan av den
avfattning — nu bibehållen —, som 14 § i förslaget till lag med vissa
bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområden
i stad och motsvarande föreskrifter i 1914 års författningskomplex i övrigt

292

i följd av lagrådets erinringar mot 1914 års förslag erhållit i de 1916
års riksdag förelagda förslagen i ämnet.

Enligt den lydelse, ändringsförslaget beträffande 3 § i lagen den 19
april 1907 angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet slutligen
erhållit, är anmärkande i fastighetsregistret av beslut om avlösning av avgäld
icke gjort beroende av att beslut om avgäldens fastställande blivit i
registret antecknat. Sista punkten i första stycket av förevarande paragraf
har därefter jämkats.

38 §. 28 § har av kommissionen införts i förslaget. Det har synts kom missionen

uppenbart, att fastighetsregistrets värde skulle ökas, därest detsamma
jämväl lämnade upplysningar om vid delningsforrättning tillkomna
servitut, som besvära en fastighet. Önskvärt vore naturligtvis att härutinnan
erhålla största möjliga fullständighet. Då emellertid införande av
äldre servitut, om man skulle hava någon större garanti för att desamma
fullständigt redovisades, måste kräva omfattande och tidsödande undersökningar,
vilka i allt för hög grad skulle fördyra registret och fördröja dess
uppläggande, har kommissionen givit den förevarande paragrafen sådant
innehåll, att registret skall lämna uppgift om alla servitut, som tillkomma
efter förordningens ikraftträdande samt om äldre servitut endast i
den mån de under registreringsarbetet utan särskilda efterforskningar
bliva kända eller om vilkas tillvaro anmälan göres hos registerföraren.

Att servitut, ej tillkomna vid delningsforrättning, ej böra antecknas i
fastighetsregister, har synts uppenbart; dessa hava sin rätta plats i fastighetsboken.
Endast sådana servitut, som utan intecknande åtnjuta sakrättsligt
skydd, böra så vitt fastighetsregistret angår ifrågakomma.

Hit äro jämväl att hänföra servitut, som grunda sig på avtal före
den 1 januari 1876. Det kunde därför ifrågasättas, att i registret finge
anmärkas jämväl sådana servitut. Då det emellertid kan förhålla sig så,
att dylikt servitut av eu eller annan anledning ej vidare gäller, och man
således riskerade att i registret erhålla oriktiga anteckningar med därav
följande olägenheter, har synts lämpligast att icke medgiva anteckning i
fastighetsregistret av dylika servitut.

I sista stycket av paragrafen har införts föreskrift om anmärkande i
registret av förändringar beträffande servitut. Till en del är föreskriften
avfattad i anslutning till bestämmelserna i 5 och 7 £§ av lagen den 14
juni 1907 om servitut och slutbestämmelsen i samma lag.

29 — 91 motsvara 36—38 i 1914 års förslag. I 31 § av 29—31. $$•

kommissionens förslag hava tillagts föreskrifter, föranledda av kommissionens
förslag i 28 £.

Bestämmelserna i §§ 39—43 av 1914 års förslag återfinnas i 32—36 §§■

S§ nv det nya förslaget. 1 sistberörda paragraf har av kommissionen införts
eu föreskrift, föranledd av kommissionens tillägg i 1 g, varjämte
kommissionen i 33 £ meddelat en av bestämmelserna i 7 kap. 1 § sista
stycket av lagen om fastighetsbildning i stad in. in. betingad föreskrift.

37—39 §£ i det föreliggande förslaget återgiva innehållet i 44— 37—39 §§.
46 i 1914 års förslag. Förslaget i andra stycket av 46 § i sistnämnda
förslag förfaller genom de av kommissionen vidtagna ändringar i föreskrifterna
av år 1914 angående förrättningsman för upprättande av registerkarta.

I 40 £ av kommissionens förslag hava upptagits föreskrifterna i § 48 i<> §.

av 1914 års förslag, jämförda med bestämmelse i $ 49 av samma förslag.

41 § återgiver innehållet i £ 49 av 1914 års förslag i den män il §.
föreskrifterna i denna senare paragraf ej motsvaras av bestämmelserna i
40 § och i 7 kap. 17 § av förslaget till lag om fastighetsbildning i stad m. m.

Med de jämkningar, som påkallats därav att enligt kommissionens för- -i:> §.
slag fastighetsregister för stad, som lyder under landsrätt, icke skall föras
av förste lantmätaren, hava föreskrifterna i § 47, jämförda med föreskrift
i § 49 i 1914 års förslag, införts i 42 ^ av det nya förslaget.

Bestämmelserna i 43—45 i kommissionens förslag avvika från 43—45 ss
föreskrifterna i §§ 50—52 av 1914 års förslag endast i den mån sådant
betingats av kommissionens förslag i övrigt.

46 § i det nya förslaget motsvarar £ 53 i 1914 års förslag. l)å 41; ^
kommissionen anser billigt, att blanketter till fastighetsregistret även för
dess fortsatta förande tillhandahållas på statsverkets bekostnad, hava bestämmelserna
i 1914 års förslag därefter jämkats.

Blanketterna synas i likhet med vad fallet är med fastighetsböcker

0. dyl. kunna tillhandahållas genom justitiedepartementet.

294

47 §.

Slutbestäm melserna.

I 47 £ har införts eu föreskrift, för vilken särskild motivering ej
synes tarvas.

Bestämmelsen i 48 § har sin motsvarighet i § 4 sista stycket av
1914 års förslag. Endast för det fall att ej något avtalats mellan samhället
och förrättningsmannen angående denne tillkommande ersättning
synes dennas bestämmande böra överlämnas åt Konungens befallningshavande.
Har avtal slutits, men uppstår tvist om dess rätta tolkning, torde tvisten
lämpligen böra slitas av allmän domstol.

För slutbestämmelserna torde särskild motivering ej erfordras.

Förslagen till kungörelse angående uppgifter för anteckning i
fastighetsregister av vissa beslut rörande avgälder m. m., till kungörelse
rörande ändrad lydelse av §§ 17 och 50 i byggnadsstadgan
för rikets städer den 8 maj 1874, till kungörelse angående ändring
av vissa bestämmelser i kungörelsen den 14 september 1875
huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras, till
kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen om tomträttsböckers
och vattenfallsrättsböckers inrättande och förande,
till kungörelse om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften samt till kungörelse
om ändrad lydelse av §§ 1 och 3 i förordningen den 7
december 1883 angående expeditionslösen.

Uti förevarande författniårsförslag, i den mån de äro liämtade från
1914 års kommissions förslag, liar av kommissionen ej vidtagits andra
ändringar än sådana, som betingats av innehållet i kommissionens förslag
i andra avseenden.

Enligt 17 i; i kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfartsoch
inteckningsböcker skola inrättas och föras skall, där genom styckning
av eu fastighet särskilda fastigheter uppkomma, för vardera nytt upplägg
göras. Ilar eu stadsäga styckats genom tomtindelning, är emellertid den
fastighetsbildning, som härigenom sker, av preliminär innebörd. Del av
stadsägan, som genom tomtindelningen avstyckas och ej utgör hel tomt, skall
ju förr eller senare sammanföras med annan mark till eu tomt. Att under
sådana förhållanden först uppföra sådan del å särskilt upplägg för att sedan
överföra densamma jämte annan i den nya tomten ingående mark till upplägg
för tomten synes vara eu onödig omgång. Och då mark, som avskiljes från
fastighet för att läggas till gata eller dylikt, utgår ur fastighetsindelning,
synes ej heller behövligt att för sådan mark göra särskilt upplägg. Kommissionen
liar därför till 1914 års kommissions förslag till kungörelse angående
ändring av vissa bestämmelser i kungörelsen av den 14 september
1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras fogat

ett tillägg av innehåll dels att, där lagfart meddelats ä stadsägoområde, som
avstyckats genom tomtindelning och tillika med annan mark skall bilda
tomt, överföring jämlikt 17 § av området till nytt upplägg icke skall
äga rum, utan beslutet i avbidan på tomtbildningens genomförande antecknas
å upplägget för stadsägan, dels att överföring till nytt upplägg
ej heller skall ske av område, som avstyckats för att läggas till gata, torg
eller annan allmän plats.

Bilaga A.

Frågeformulär.

1. Huru stor areal innehåller stadens område? (Jfr. arealtabellen i
Häriagda betänkande).

2. Ilur stor areal är indelad i tomter?

3. Arealen av övriga fastigheter (stadsägor)?

4. Antalet tomter?

5. Antalet stadsägor?

6. Tillta kartor finnas över staden i dess helhet eller särskilda
delar därav?

Upprättade år och författarens namn? (Frågan avser icke tomtkartor.
Finnas flera kartor över staden eller visst område därav, upprättade under
olika tider, kan i uppgiften uteslutas sådana, som hava endast historiskt
intresse).

7. Återgiva dessa kartor stadsområdets nuvarande indelning i fastig heter

Där så ej är förhållandet, kan karta utan svårighet kompletteras att
utvisa den nuvarande fastighetsindelning?

8. Finnes över någon del av staden (med hänsyn till kartans beskaffenhet
eller i följd av timade förändringar i fastighetsindelningen) allenast
så oduglig karta, att förhållandet kan jämställas med att karta helt och
hållet saknas?

9. Saknas helt och hållet karta över någon del av stadens område?
(Denna fråga torde besvaras med ledning jämväl av närlagda förteckningar
över kartor rörande staden, vilka förvaras i lantmäteristyrelsens och länets
lantmäterikontors arkiv).

10. Kan område, för vilket karta saknas, inkonstrueras å eu översiktskarta
över staden utan att fara föreligger för att ej alla fastigheter bliva
redovisade? (Så torde kunna ske, om hela det område, varöver karta

saknas, tillhör staden eller eljest är i en ägares hand eller äges till vissa
delar av allenast ett fåtal personer).

11. Där karta saknas eller förefintlig karta är oduglig, för huru stor
del av staden, ungefärligen uttryckt i procenttal, anses nymätningar erforderliga
för åstadkommande av en översiktskarta, å vilken ej ställes större
anspråk än att säkerhet vinnes att ingen fastighet överhoppas eller dubbelföres
? Ungefärliga arealen av de områden, som behöva nymätas?

12. Till vilket belopp uppskattas kostnaden för erforderliga nymätningar
av den omfattning i frågan 11 omförmäles?

13. Yilken kostnad torde en registerkarta över staden, upprättad
enligt föreskrifterna i §§ 1 samt 6—8 i fastighetsregisterkommissionens
bifogade förslag till förordning angående fastighetsregister för stad, betinga
(jfr motiven sid. 143—144 och närlagda utdrag av statsrådsprotokollet den
14 januari 1916)?

Bilaga B.

SAMMANDRAG

INKOMNA SVAR Å DE 1 FRÅGEFORMULÄRET UPPTAGNA FRÅGOR

STÄDER

302

1	2		3		4	5	•
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen ?	1 Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Alingsås	1,015; därav land 749.	450	c:a 136		c:a 613	Nej	En hel del fas-tigheter måste inmätas för att en karta, utvi-sande den nu-varande fastig-hetsindelningen, skall kunna upprättas.
A rboga	1,584	350	36	297	1,535	Nej	Nej
Arvika	133	385, därav 06 äro delade i halv-tomter	80	2	63	Ja	-
Askersund	895; land	279	30	305		I det huvud-sakliga
Borgholm	55	306	27	5		Ja, över större delen av staden	-

7	H	0	it)	11
Saknas karta kolt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden föl-en register-karta över staden, upp-	A n in ä r k n i n g a r
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej	Ja	20 •/. eller ISO har	c:a 2,600 kr.	c:a 3,800 kr.	I kostnadsbeUppet 3,800 kr. ingår kostuadsbeloppet för be-hövliga nymätningar — 2,500 kr.
Ja	Nej	Kan ej uppgivas	Kan ej uppgivas	Kan ej uppgivas	I arealen enl. kol. 2 ingår ej impediment, en del samfälld mark, vattenbetäckt onndde, parker och kyrkogårdar.
Nej	—	—	—	Kan ej uppgivas
Nej	—	■ —	—	c:a 800 kr.	•
Ja	Så tros	Vi.	c:a 36 kr.	376 kr. under förutsättning att två sak-nade kartor återfinnas.

1	o		4	it	B
Stall	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar	hetsindel-ningen ?
Horås	1,380; därav land 1,345	1,030	99	2,400	1,246	•la, över ny-inätta delar, c:a 330 har; eljest ofullständigt kartmateriel	Komplettering är möjlig
Djursholm	833	781	272	16	507	Ja	—
Eksjö	2,181	157	27 = stads-planen	312	2,154 = det ej planlagda området	Nej	En noggrann fastighetsbe-teckning kan lätt åstad-kommas
Enköping	1.155	243 hel-och 66 halv-tomter	c:a 44	285	1113	Ja

7	H	‘J	10	11
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för eu register-karta över staden, upp-	Anmärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej		80 har = c:a G %	Enär om-rådena, som behö-va nymä-tas, äro delade i småfastig-heter, 26 kr. pr har = 2,000 kr.	Med hänsyn till den långt drivna styck-ningen 4: 50 per hektar = 6,000 kr.+ ny-mätningskost-naden o. kost nåd för kopie-ring av lånt mäterikartor	Med hänsyn till pågående mät-ning kan kostnadssumman i kol. 9 efter 2 ä 3 år troligen till stor del uteslutas.
Nej				Se kol. 11	Gatumark: 54 har. Översikts karta i skala 1: 6000 finnes tillgänglig utan extra kost-nad. Önskas kartan i skala 1: 2000, kan sådan, fördelad å 9 blad ä 88x71 cm. åstad-kommas för en kostnad av omkring 100 kr.
Nej	—	—	—	C:a 600 kr.
Nej				c:a 15,000 kr.	Nymätning torde i vissa fall böra äga rum, så att varje ägare får rätta nummer och areal. Kostnaden för register-kartan torde bliva stor och beräknas i dessa dyrtider till omkring 15,000 kr., om allt skall utföras till verkligt gagn för samhället och dess fastighetsägare. — I staden är stadsingenjör ej anställd.

30l)

1	2	3	4	5	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen ?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Eskilstuna	8573; därav land 8,443	1,080	c:a 170	c:a925	c:a 8,080	I huvudsak	En stor del avsöndrade lägenheter måste inmätas
Eslöv	555	c:a565	180	c:all5	375	Ja	—
Falkenberg	743; därav land 725	148	c:a 21 = »tomter med till-hörande gator»	820	c:a 560	Ja, i huvudsak över området inom nya stads-planegränsen och å Herting	Inäga- och ut-marksjord utan-för nya stads-planen bör kon-troll- och del-vis nymätas
Falköping	c:a 1000	656	c:a 163	97	837	Icke full ställ digt	Ja
Falsterbo (se Skanör)
Falun	—	1,168	—	216	—	Icke fullstän-digt	Ja, i fråga om planlagt om-råde; beträffan-de återstoden erfordras en del nymätningar

il()7

7	H			10	1 1
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden för eu register-karta över staden, upp-	A n in ärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Ja	Icke utan uppmätning	c:a 10 %	10,000 kr.	10,000 kr.	Uti det i kol. 10 upptagna kostnadsbeloppet ingår ej kostnaden för erforderlig ny-mätning.
Xej	—	—	—	4,000 kr.
Nej	—	c:a 38% eller 276 har	c:a 2,000 kr.	c:a 1,500 kr. + kostnad för nymätningar	Ny stadsplan omfattar c:a 165 har. Blivande tomtantalet inom nya stadsplanen c:a 700. Hertingsområdet innehåller c:a 250 har.
Nej		e:a 100 bär	c:a 500 kr.	c:a 2,500 kr.
Nej, men visst kartmaterial är odugligt	Ja	c:a 20%; ungefärlig areal: 250 har	3,000 kr.	5,500 kr.

308

1	2		3	4	5	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen ?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Filipstad
Gränna	403	180	c:a 35	83	368	Ja, i allt väsentligt	Ja
Gävle	c:a 5,200	c:a 2,270 admi-nistra-tivt be-ståen-de, därav c: a 1,690 rätts-ligt gällan-de	c:a 280	c:a 1,660 admi-nistra-tivt be-ståen de, därav c:a 240 rätts-ligt gällan de	c:a 4,920	Ja, i huvudsak	Ja
Göteborg	5,312; land	4,729	c:a 365	c:a 8,500	c:a 4,552	Ja, vad angår staden öster om älven. För Lundby är ny-mätning verk ställd, men kar-tan ännu ej fullt färdig

7	H	9	10	1 1
Saknas karta helt och hållet iiver någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	Anmärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej	—	—	—	Av brist på egen sakkun skap och på tillgång till andras kan magistraten ej besvara denna fråga	I uppgiften i kol. 3 ingå tom-ter utom stadsplanen med c:a 3 har.
Nej	Ja	Någon som helst ny-mätning för regis-terkartan anses ej behövlig		c:a 10,000 kr.
Nej				Se kol. 11	I arealen enl. kol. 4 ingår ej gatumark. För Lundby finnas kartor över de flesta iigostyckning-ar, som äro där verkställ-da; däremot saknas nästan fullständigt kartor över av-söndringar och laga skiften. Skall registerkartan uppgöras omedelbart, innan stadens ny mätning slutförts (har beräk-

310

1	2		3		4	5	<)
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Halmstad	1,491	c:a 500	56	c: a 1,100	1,435	Över stadens inre delar = c:a 744 har	Ja, för områden om e:a 267 har. För områden om c:a 480 har finnas endast odugliga kartor
Haparanda	33	88	17		9	Ja	"
Hedemora
Hjo	869	185	21	8	806	I huvudsak	Ja

7	8			10	11
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	A n in ä r k n i n g a r
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej		480 har = 32%	12 kr. per har = 6,760 kr.	Kan ej ens tillnärmelse-vis beräknas	nats vara färdig på 5 å 6 år), torde kostnaden komma att belöpa sig till ungefär 16,000 kr. Sedan nymätningen är färdig, torde däremot en sådan karta kunna upprättas för c:a 10,000 kr. I dessa summor, som givetvis äro synnerligen approximativa, ingå ej kost-naderna för anskaffandet av behövliga lantmäterikartor o. dyl.
Nej	—	—	—	600 kr.	Gatumark: c:a 7 har.
Nej	—	c:a 30 har	300 kr.	3,000 kr.

312

1	•>				4	5	(i
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Hudiksvall	2,222 därav land 2,190	c:a 900	c:a 63	c:a 870	2,110	Ja, med undan-tag för en del avsöndringar och uppdel-ningar	Ja
Huskvarna	614 ; därav land 606	486	90	68	516	Ja
Hälsingborg	1,167	2,265	249	2,470	918	Ja, i huvudsak	—
Härnösand	4,033; land	671	210	345	3,823	Nej	Ja
Hässleholm	149	c:a 370				Ja, med undan-tag för mindre förändringar, som tillkommit efter kartornas upprättande	Ja

31;(

7	K	{)	10	1 1
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å eu översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	A n in ärkninga r
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej	—	—	—	c:a 4,000 kr.	Gatumark: 17 har.
Nej				c:a 4,000 kr.	I beloppet 4,000 kr. är inbe-
					räknad kostnaden för utfö-rande av ett huvudtriangel-nät för staden eller upprät-tande av ett grafiskt stomnät — för sammansättning av de olika kartorna till en regis-terkarta.
Nej	—	—	—	c:a 3,-500 kr.
Nej	—	—	—	c:a 8,000 kr.
Nej		20% av	c:a	c:a 300 kr.	Hela stadsområdet är planlagt. \|
		stadens	100 kr.		I anledning av revision av
		område			stadsplanen har tomtindel ning ej verkställts.

314

1	a		3		4	5	fi
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen ?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
.Jönköping	c:a 4,600, varav e:a 145 har vatten	c:a 1,300	c:a 105	c:a 150	c:a 4,500	Över den del av stadsområ-det, som omfat-tas av den egent-liga stadspla-nen, och något därutöver finnas fullt tillförlit-liga kartor	Ja
Kalmar	881	c: a 1,900	351 = stads- planen	—	605	Delvis. Över icke planlagda området äro kartorna gamla och ytterst bristfälliga	Karta över det planlagda om-rådet är under utarbetande
Karlshamn	c:a 600	c:a 700	c:a 130		c:a 470	Ja, i allmänhet	Troligen

;>lf>

7	s	!>	10	1 1
Saknas karta Ilek cell hullet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för eu register-karta över staden, upp-	A n in ärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1014 års förslag
Ja, över större delen av lägen-heten Kettils-torp	Ja			Upprättandet av en register-karta över Jönköping har av 1914 års kommis-sion beräk-nats kosta 4: 40 per hek-tar, men an-tager stads-ingenjören att halva den-na summa räcker till
Nej; jfr kol. 6		För mind-re områ-den utom stadspla-nen, kan-ske 10 ä 15 %	c:a 800 kr.	c:a 1,500 kr.	Hamnområde: 35 har.
Kej			1 ä 2,000 kr., om en-dast avses att erhålla de olika »tomter-na» angiv-na och åt-skilda i skalan 1:2000 utan bygg-nader	2,600-5,000 kr. om kar-tan får ritas i skalan 1: 2000	Över staden finnes en år 1914 upprättad översiktskarta. Nå-gon noggrann uppmätning har ej gjorts, utan hus och »tom-ter» hava inritats efter ögon-mått. Kartan angives vara mycket ofullständig men till-räcklig såsom översiktskarta, där det endast gäller att kunna bestämma läget av fas-tigheterna. Alla fastigheter hava ej kommit in på kartan och upptagna fastigheter hava ej alltid åtskillts genom gräns-linjer. Kosta adsbeloppet i kol. 9 avser denna kartas över-seende och komplettering.

1	2		3		4-	5	fi
Stall	Areal i liektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen ?	Katt karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Karlskrona	11 a 12,000; land	1,808	c:a 180	56 + di-verse ej in-delade områ-den	c:a 650 + kronan tillhöriga fastighe-ter; area-len av dessa se-nare kan ej uppgivas	Över det plan-lagda området; kartor över ej planlagt om-råde utvisa ej nöjaktigt fas-tighetsindel-ningen	Nej
Ivarlstail	2,729; därav land 2,209	1,003	1 in	c:a 1,200	2,098	Ja, utom i fråga om ägofigurerna å donations-jordskartan, vilka styckats utan att del ningen avfattats å karta	Torde kunna ske utan större svårigheter
Kristianstad	c:a 1,370	413	81		c:a 533	Över staden med undantag för det år 1916 inkorporerade området Näs by hy	För Näshy by är nymätning erforderlig, så-dan pågår för närvarande

7	8		)	10	1 1
Saknas karta helt och hållet iiver någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	A n in ä r k n i n g a r
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
För staden fin» nas ej kartor tillgängliga över kronan tillhörig mark med undantag av en ofullstän-dig karta över Oscarsvärn	Torde ej vara uteslutet, inen är svårt nu avgöra	65 ä 70% eller 7 ä 800 har	Nymät-ning torde i följd av den syn-nerligen besvärliga terrängen draga en kostnad av åtmins-tone 8,000 kr. eller, om jämväl kronans områden skola nv-mätas, inalles 12,000 kr.	Registerkar-tans uppläg-gande torde draga en kost-nad av c:a 2,000 kr.eller, om jämväl kronans om-råden skola medtagas, 3,000 kr.
Nej	Ja	se kol. 11	se kol. 11	Gissningsvis 3,000 kr.	Några direkta nymätningar för ifrågavarande ändamål torde ej behövas. En del komplet-teringsmätningar för kartlägg-andet av uppslamningar, ut-fyllningar m. m. torde bliva nödvändiga. Någon kostnad härför torde ej uppstå, då arbetet kan medhinnas av stadens ordinarie tjänstemän.
Nej	Nej	c:a 65 % eller 900 har	7,500 kr.	2,500 kr.	Arealen i kol. 4 = arealen av stadens område minskad med den tomtindelade arealen och kronan tillhöriga militära öv ningsplatser.

318

1	o		3		4	5	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Kristinehamn	2,879; därav land 2,855	494	86 = stads-planen	c:a 900	2,769	Nej	Nej
Kungsbai ka	in	261	40	100	71	Ja	—
Kungälv	847; därav land 570	410	183	303	664	Ja, i allmänhet	Ja
Köping	643	286	c:a 56	17	c:a 587	Ja	—
Laholm Landskrona	991	187	c:a SO	313	c:a 961	Ja, i det när-maste full-ständigt	Ja

7	8			10	11
Saknas karta helt och hållet iiver någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å eu översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erfoderliga?	Ungefärliga kostnaden för eu register-karta över staden, upp-	A n in ä rkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Veterligen ej		e:a 64% eller 1,813 har		Torde bliva avsevärd	Uppgiften i kol. 9 avser hela stadsområdet med undantag av dels de områden, som in gå i den under arbete varande stadsplanen, 350 har., dels år 1914 inkorporerade områden, 691 har.
Nej	—	—	—	e:a 200 kr.
Nej	—	—	—	600 kr.
Karta saknas över Svinhagen, Frälsetegarna, Fernategen, och stadens östra utmark	Ja	—	—	Kan ej ens närmelsevis uppgivas	Stadsägorna äro uppdelade i ett flertal ägolotter.
Nej				c:a 1,200 kr.

320

1	2		3		4	5	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Lidköping
Lindesberg	c:a 1,069	149	86 = planlagt område	208	c:a 983	Nej	Nej
Linköping	6,236	1,135	152	71	585	Ja	—
Luleå	2,899	668	863	c:a 550	2,670	Kj tillfyllest	Ja
Lund	1,974	1,220	136 = stads-planen	660	1,838	Ja, i huvudsak	—

321

	K		)	10	n
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	T vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-rättad enligt 1914 års förslag	Anmärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden
Icke veterligen, men förhållan-dena torde på sina ställen vara jämförliga med att karta saknas	—	Torde kunna be-räknas till c:a 25% eller 250 har	se kol. 11	Torde icke komma att understiga 4,000 kr.	Magistralen ansluter sig till kommitterades beräkning, 12 kr. per har. Med hänsyn där-till att en eventuell nymät-ning i staden torde i någon mån underlättas av befintliga kartor, uppskattar magistra-ten kostnaden för nymätning till 2,500 kr.
Xej	Ja			c:a 3,000 kr.	Uppgifterna i kol. 4—10 avse staden före inkorporeringen av S:t Lars socken, vilken innehåller 5,405 har. Stadens areal före berörda inkorpore-ring var 831 har.
Ja, över en del skogsskiften. De finnas dock upptagna å en skogsindel-ningskarta	Ja	c:a 40 eller c:a 1,264 har	c:a 2,000 kr.	c:a 1,000 kr. + nymät-ningskost-naden
Nej, men över S:t Peters Klos-ters socken fin-nes endast karta i skalan 1:20000	Större delen av S:t Peters Klos-ters socken	Obetyd-liga delar av S:t Pe-ters Klos-ters soc ken	c.a 200 kr.	7 ä 800 kr.

322

1	2		3		■i	5	(j
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, sota ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa herörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Lysekil	155	270	50	106 delade genom försälj ningar i små delar u tan att kartor upp-rättats	105	Förefintliga kar tor utvisa myc-ket ofullstän-digt fastighets-indelningen	Endast genom att i närvaro av markägarna å marken be-stämma grän-serna
Malmö	4,143; därav land 4,074	5,200	566	850	2,915	Ja, med undan-tag för ett eller annat område	Ja
Mariefred	1,436	131	21 = stads-planen	387	1,415	Nej	Kunna i all-mänhet kom-pletteras
Mariestad	c:a 1,250	188	c:a 47		c:a 1,200	Endast delvis	Ja, i vissa fall

7	-		»	10	1 1
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erfoderliga?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	A n in ä r k n i n g a r
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej				se kol. 11	Kol. 11: Omöjligt att tillnär-melsevis beräkna. Genom en försöksregistrering för en li-ten del av staden har stads-ingeniörer kommit till en kost-nad av 2,700 kr.
Så torde ej	Skulle mot för-	c:a 3 %	högst	högst	Kostnaden högst 17,000 kr. är
vara fallet . ;	modan karta saknas över någon del av staden, torde detta upptäckas vid registerkar-tans upprättan de och sålunda lätt afhjälpas	eller 124 har	2,000 kr.	17,000 kr.	beräknad för en registerkarta i skala 1:4000. Dåemellertid inom stadens tätast bebyggda delar många fastigheter äro så små, att deras beteckningar ej få plats å karta i skala 1:4000, torde eu specialkarta i skala 1:1200 erfordras för dessa delar, till hvilken speeialkarta hänvisning kan ske från huf-vudregisterkartan; kostnaden för denna specialkarta är in-beräknad i ovannämnda sum-
Nej	—	—	—	—	ma 17,000 kr.
För ett par	da	c:a 20 %	c:a £	c:a 4,000 kr.	Med avseende å uppgiften om
mindre områden		därest ej de i en-skilda ägares händer befintliga kartor över av-söndring-ar bliva tillgäng liga	1,500 kr.’	kostnad i kol. 9 inberäknad	antalet tomter anmärker ma-gistraten att det dock är att märka, dels att några tomter sedan lång tid tillbaka äro delade med särskilda gränser för delarna, dels att inom stadsplanen en del områden ännu ej tomtindelats, dels ock att några områden där-inom lagfarits utan nummer men med särskild benämning t. ex. Hotelltomten.

324

1	2		3		i	5	<>
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som ej utvisar den-nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Marstrand
Motala	53	261	53	—	—	Ja	—
Nora	609; därav land c:a 420	218	36	se kol. 11	352 = ej planlagt område	Över det plan-lagda området	Förefintlig karta över ej planlag-da området tor-de i följd av ti-made föränd-ringar i fastig hetsindelningen få anses sä odug-lig att förhål landet kan jäm-ställas med att karta saknas
Norrköping	c:a 6,600	1,318	c:a 143		6,050	•la, för stadens område före Östra Eneby sockens inkor porering	För vissa delar av Östra Eneby socken finnas endast odugliga kartor
Norrtälje	455	280	265 = stadspla-nen; här av */, tomter	14	190	Ja	Ja

325

7	8		10	1 1
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta sakna9, inkon-strueras å eu översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	A n in ärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej	—	—	—	c:a 400 kr.	Kungl. Maj:t har den 29 sept. 1916 medgivit införlivning med staden fr. 1 jan. 1917 av områden med en areal av c:a 750 har.
Nej; jfr kol. 6		352 har; jfr kol. 4	550 kr.	c:a 800 kr. inberäknad kostnaden i kol. 9	Stadsplaneområdet: 68 har. Stadsägorna bestå av tre hem-man, liggande i ett samman-hang och ursprungligen upp-delade i 186 jordägolotter.
Ja, för vissa delar av Östra Eneby socken	Ja	c:a 25% eller 1,500 har	Högst 16,000 kr.	Högst 28,000 kr., nymät-ningskostna-den inbe-räknad
Nej • .				c:a 500 kr.

326

1	2		3		4	5	(5
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa herörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Nyköping	1,445	487	64	423	1,369	Ja, i det närmaste	Ja
Nässjö	1,099	511; se dock kol. 11	—	—	—	I huvudsak	Ja
Oskarshamn	354; därav land 305	594	76	19	125	Nej	Ja
Piteå	5,174	416	55	14 utom stads- plan	5,119	Ja, utom över mantalsjorden i Öjebyn	Ja; för inmätning av gränserna å mantalsjorden kräves dock ny mätning
Ronneby	253; därav land 249	565	40	c:a 200	—	Nej	Ja
Sala	9,621	278	39	857	3,096	Genom styck-ningar hava en del fastigheter tillkommit, som ej finnas''ut-märkta å före-fintliga kartor	Över de flesta styckningarna finnas särskilda kartor upp-rättade

327

7	8	9	10	n
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	Anm ärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-, naden	rättad enligt 1914 års förslag
Xej; Nymätning dock erforderlig i den mån den nya 1 innan Järna —Nyköping ändrar nuvaran-de tiippeindel-ning		c:a 8 %	c:a 4,000 kr.	c:a 4,600, kostnaden i kol. 9 in-heriiknad	Gatumark och Xyköpingsån; 12 har.
Xej				600 — 1,000 kr.	Fastställd tomtindelning finnes ej. Fastställd stadsplan finnes för ett område av 62 bär. För detta område jämte yt-terligare 484 har är stadsplan på prövning beroende.
Nej				1,300—1,400 kr.	I kvarter indelat område 106 har, därav tomtindelat 76 har.
Nej, men kartan över Fäll fors laxfiske är oduglig	—	Vin % eller 5 har	200 kr. för karta över lax-fisket vid Fällforsen	50 öre pr har
Xej	—	20% och 50 har	c:a 1,500 kr.	Torde kunna inskränkas till 8,000 kr.	I kostnaden enl. kol. 10 synes nymätningskostnad vara in-begripen.
Veterligen ej		Xy mät-ningar icke er-forderliga		Kan ej uppgivas	Arealen i kol. 2 enl. karta av år 1839. Skogsmark synes ej ingå i uppgifterna i kol. 4; den omfattar bergsmansjordar, gruvjordar samt tilldelningar och intagor å skogsmarken.

328

1	2		3		4	5	G
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel ningen, Lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Sigtuna	—	180	—	—	—	Till allra största delen
Simrishamn
Skanör med Falsterbo	1,699	344	—	—	—	Nästan full-ständigt	.Ja
Skara	1,690	T— CO ''tf	60	606	1,447	Ja, i lmvudsak	Ja, efter mindre kompletterings-mätningar
Skellefteå	202	128	22	11	122	Numerisk upp mätning av sta-den väntas slut förd i okt 1916	Ja
Skänninge	873	163	21	124	850	Endast till en del	Komplettera gs-karta är under utarbetande

7	8	0	10	1 1
Saknas karta helt och hållet över någon del	lian område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	A n in ä r k n i n g a r
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej				Se kol. 11	Kostnaden torde bliva så avse-värd att den — med hänsyn såväl till i Sigtuna rådande låga fastighetsvärden och där-av följande ringa betydelse av en noggrannare kartas upp-rättande som ock till stadens svaga ekonomiska bärkraft — måste anses alltför betung-ande.
Nej; icke sedan två pågående laga skiften avslutats		32 har	högst 1,000 kr.	högst 5,000 kr. inbegripet nymätning
Nej			3,000 kr.	lian ej uppgivas, men bleve sä-kerligen myc-ket stor	Stadsplanen: 143 har, därav 60 har tomter, 10 har ej tomt-indelade kvarter, 13 har in-dustriområden, 38 hav plan teringar och publika anlägg-ningar och 22 har gatnmark.
					Kung]. Maj:t bar d. 26 maj 1916 1 medgivit införiivning med sta-den fr. 1 jan. 1917 av vissa områden till Ytterursviks by; c:a 320 bar.
Nej			_	c:a 2,000 kr.	Gatnmark: 2 har.

330

1	2	3	4	D	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen ?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal !	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Skövde	4,044	552	143	c:a 640	3,901	Endast delvis	K ej
Stockholm	c:a 15,671; därav land 13,073	7,744	c:a 867	7,820	eea 11,576	I de allra flesta fall	Ja
Strängnäs	1,910; därav land 1,894	508	81	c:a 450	1,779	Kcj	•la
Strömstad	c:a 582	350	20	—	425	För större delen därav	Utan svårighet
Sundsvall	2,157	1,374	394	—	—	Förefintlig karta återgiver delvis stadsom-rådets indelning i fastigheter	Ja
Säter	970	98 a/4	12	—	949	—	—
1 Söderhamn	3,835	1,024	163		3,578	«Ta	. Ja

7	K		''	in	1 1
.Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å eu översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden föl-en register-karta över staden, upp-	A n in ärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej	—	757 liar	12 kr. per har = 9,080 kr.	Stomkarte-arbeten ä 2 kr. per har 8,088 kr. + nymät-ning 9,080 kr. = 17,168 kr.	I arealen i kol. 3 ingår jämväl gatumark.
Nej				c:a 15,000 kr.	I beloppet 15,000 kr. är inbe-räknad kostnaden för even-tuella kompletteringsmätnin-gar.
Nej, icke sedan nu pågående nymätning slutförts				c:a 6,000 kr. kostnad för kopiering av behövliga kartor inbe-räknad	Gatumark: 34 har.
Nej		lutet om-råde torde behöva nymätas		c:a 1,000 kr.	Planlagda området: 157 bär.
Nej		Mindre nymätnin gar torde bliva nöd-vändiga	2.000 å 3.000 kr.	c:a 3,000 kr.
Nej	—	—	—	—
Nej		Intet

332

1	•2		3		4	5	G
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, smil ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Söderköping
Södertälje	2,056	c:a 1,350	280	c:a 180	1,776	Karta, uppta-gande fastig-hetsindelningen utanför stads-planen 1914 fin nes. För plan-lagda området i dess helhet är triangelmät-ning utförd	I kol. 5 anmärkt karta kan utan svårighet kom-pletteras att ut-visa efter 1914 timade ändring arji fastighets-indelningen
Sölvesborg	817	224	36	156 tomt-skif-tesjor-dar, areal 148 har	781	Ja	—
Tidaliolm	264	c:a 400	c:a 20	—	244	Nej	Stadsplanekarta är under ut-arbetande
Torshälla	564	200	33	c:a 125	531	I allmänhet	Ja (se kol. 11)

7	K \| i»	10	1 1
Saknas karta helt och hållet fiver någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	A n in iirkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
»j j 1	—	—	c:a 200 kr.	c:a 7,000 kr.	Såsom tomt har i inkomna uppgiften räknats område upp till c:a 4,000 kvm. och såsom stadsäga område med större än nämnda areal oavsett läge inom eller utom stadsplanen. Tomter inom stadsplanen 960 (202 har) och utom stadspla-nen 390 (78 har). Stadsägor inom stadsplanen 150 (1,341 har). Fastställd tomtindelning finnes för c:a 57 har.
Nej		88,5 %	c:a 3,000 kr.	c:a 600 kr.	Ny karta borde upprättas över stadens utägor.
Nej	—	Intet		3,000 ä 4,000 kr.
Nej				3 ä 4,000 kr.	Kartorna över det planlagda området, som ej äro upp-rättade med den noggrannhet att tomterna kunna med tyd-lighet utstakas eller utmärkas, behöva i större mån kom-pletteras för att visa den nuva rande fastighetsindelningen.

334

1	2		3		4	ä	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Pinnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som \| ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Trollhättan	2,545 därav land 2,292	765	98	c:a 475	2,194	Nej	Nej
Trosa	502	c:a 150	—	c:o 400	371	Nej	Ja
Trälleborg
Uddevalla	2,676; därav 65 impediment	845	59	872	2,386	Ja	i
Ulricehamn	891; del av sjön Åsunden ej inberäknad	c:a 205	c:a 46	215	842	Nej	Ja ‘
Umeå	1,520	487	96	162	1,370	Ej fullständigt	Ja

:$35

7	H		10	1 1
Saknas karta helt och hållet över någon del	Rån område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å eu översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	A n m ä r k n i n g a r
av staden?	Område	Uppskatt-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Ja	Ja	—	—	Torde ej kom-ma att över stiga vad 1914 års kommis-sion beräknat
Nej
Nej; En del kartor över företagna rågångsutstak-ningar vid ägo-styckningar saknas	Ja	2% eller 50 har	1,000 kr. för utsta-kande av en del fas-tighets-gränser	11 ä 12,000 kr.	Tvekan råder, om 280 st. så-som tomter i inkomna upp-giften upptagna områden med eu areal av 20 har äro att anse som tomter. De hava emellertid införts i kol. 3.
Nej				Kan ej uppgivas
Nej	—	Intet		c:a 3,500 kr.

336

1	2		3		4	5	()
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu varande fastig-hetsindel-ningen?	Kali karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Uppsala	1,600	1,455	345	601	1,175	I stort sett	En detaljerad komplettering och ett överse-ende att alla fas tighetsgränser — rättsliga och administrativa — erfordras, in nan kartmateri-alet kan använ das till en registerkarta
Vadstena	c:a 604	379, av vilka många delade i med a, b, c och d etc. be-teck-nade delar		124		Nej	Icke utan veder börlig lantmäte riförrättning
Varberg	1,085	420	62 = stadsplan	se kol. 11	1,023	Nej	Nej 1

337

7	8	9	10	11
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	Anmärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej				7,312 kr.	Områden att redovisa i bihang B eller C enl. 1914 års för-slag: 80 har. Av tomterna, 1,465, äro endast 829 rättsli-gen bildade. . Ang. beloppet 7,312 kr. se nedan under anm.
Nej		Utredning av veder-börlig lantmäta-re bör ske ang. de officiella kartornas förhållan-de till nu-varande indelning-en i fas-tigheter	2,000 kr.	2,000 kr.	Kostnaden i kol. 9 upptagen till 2,000 kr., enär i staden icke finnes stadigvarande bo-satt någon vare sig lantmä-tare eller eljest tekniskt ut-bildad eller duglig person, som kunde vara att tillgå.
Nej		80 % av stadens gamla om-råde eller c:a 775 har	minst 10,000 kr.	Minst 5,000 kr.,därestkar-tan upprättas i samband med i kol. 9 angiven ny-mätning	Bebyggda tomter omfatta e:a 3 har. Genom kungl. bref d. 12/i2 1913 har med staden in-korporerats 117 har. Ursprungligen hörde till sta-den 220 s. k. odaljordar; en del av dessa äro numera upp-delade i tomter; med avse-ende å andra odaljordar har dels uppdelningar, dels sam-manslagningar förekommit. Till en del tomter höra så kallade tomtjordar.

338

1	2	3	4	5	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Pinnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen ?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Vaxholm
Vimmerby	2,391	144	79	515	2,312	Nej, icke full-ständigt	Ja
Visby				•
Vänersborg
Västervik	2,474	710	82			Ja

339

7	8			10	11
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	1 vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	Anmärkningar
av staden ?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej	—	—	—	10,000 kr.
Nej	—	—	—	c:a ö,000 kr.	Den faställda stadsplanen in-nehåller 82 har. Förslag till stadsplanens utvidgning är under utarbetande och om-fattar 154 har.

340

1	2		3		4	5	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning ?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Västerås	1,551	c:a 600	181; inclusive gator	c:a 965	1,370	Ja	Kompletterande utredning om äganderättsför-hållanden pågår
Växjö	1,107; därav land 882	292	105	277	777	Nej, ej fullständigt	Ja
Ystad	1,045	1,057	58	580	948	Ja	—

341

7	8	9	10	11
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för eu register-karta över staden, upp-	Anmärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej		Områdena behöva nymätas i mån som bebyggan-det fort-skrider och stads-planepro-jekten ge-nomföras, och använ des härvid även det äldre kart-materialet för be-stämman deavägan-derätts-förhållan-dena	Då kart-arbeten verkstäl-las av sta-dens tjäns-teman, för-orsakar nymät-ningar ic-ke annan särskild utgift för staden än den som kräves för anställan-de av ett extra bi-träde, så-vitt mät-ningar ske enl. för kontorsar-betena å stadsin-geniörs-kontoret gällande plan	Kostnaden enbart för re-gisterkartan beror på i vad mån nymät-ning behöver ske vid den tidpunkt, då den skall ut-arbetas, och detta kan i ett så kraftigt växande sam-hälle som Väs-terås, vara svårt att för-utsäga, men bör kostnaden i varje fall ej behöva över-stiga 16 å 20,000 kr.	I inkomna uppgifter upptagna »tomter utom stadsplan» hava här upptagits såsom städs-ägor. Se vidare nedan under anm. (
Nej	—	—	—	1,600 kr.
Nej	—	—	—	minst 4,300 kr.	Gatumark: 39 har. Kostnaden för de förberedande åtgär-derna (§ 6) ingå icke i be-loppet 4,300 kr. Det är san-nolikt att denna kostnad icke blir mindre än 2,000 kr.

342

1	2		3		4	5	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Åmål	1,336 har därav 1,332 land	1,068	Kan ej besvaras	c:a 284	Kan ej besvaras	Nej	Nej
Ängelholm	1,032	273	26	280	957	Nej	Ja
Örebro	2,184	2,021	188	1,102	1,996	Ja, utom (ör områden med en sammanlagd areal av 666 har	Nej; nymätning blir billigare
Öregrund
Örnsköldsvik	378	304	130	11	248	Ja

343

7	8	0	10	11
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden föl-en register-karta över staden, upp-	Anmärkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Ja	Nej	Över hela området med un-dantag av de områ-den, som ingå i fast-ställd stadsplan	Kan en-dast av fackman bedömas, varför ma-gistraten anser sig ur stånd att besva-ra denna fråga	Kan endast av fackman bedömas, var-för magistra-ten anser sig ur stånd att besvara den-na fråga	I stadsägorna har inräknats all utom fastställd stadsplan be-lägen jord och hänföras till stadsägor dels de av staden områdda till enskilda utarren-derade jordbitar, dels under enskild äganderätt varande jordområden och dels sådana staden tillhöriga områden, som äro till enskilda upplåtna med ständig besittningsrätt. Beräkningen är gjord med ledning av fastighetsböckerna och drätselkammarens längd över utarrenderade områden.
För Norra plan-teringen och Kronoplan te-ringen	Ja	70%	c:a 800 kr.	c:a 3,000 kr.
Nej		566 har eller 26?-.	12 kr. pr har eller 6,792 kr.	9,609 kr. efter 4: 40 per har	Uppgiften i kol. 10 avser ko piering, sammanföring och kartering av kartmaterialet, alltså ej kostnaden i kol. 9.
Nej		c:a 50 har	35 kr. per har eller 1,750 kr.	2,250 kr. (ny-mätning 1,750 kr., för kartan i övrigt 500 kr.)

344

1	2		3		4	5	6
Stad	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Pinnes över staden karta, ut-visande den nu-varande fastig-hetsindel-ningen ?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar	ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
Östersund	880	411	86	152	192	Ja	—
Östhammar	87 utom vatten och holmar	c:a 150	c:a 67 = hela tomtinde-lade arealen	30 ä 40	c:a 60	Ja

345

7	8	9	10	11
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över staden utan fara för att ej alla fastigheter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över staden, upp-	A n märkningar
av staden?	Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej	—	—	—	c:a 4: 60 per har eller 3,960 kr.
Nej				16 kr. per hektar eller 2:25 per tomt. Medelarealen för tomt är 1,600 kvm.	I arealen i kol. 3 ingår gatu-mark och mark med fastställd men ej genomförd tomtindel-ning. I tomter indelad areal c:a 67 har, av vilka c:a 14 har med av ålder bestående tomtindel-ning och 53 har med av K. B. fastställd eller av byggnads-nämnden beslutad tomtindel-ning; 20 har således icke tomt-indelad mark. Arealen av stadsägorna kan approxima-tivt sättas till 60 har, enär den tomtindelning, som icke är av ålder bestående, icke blivit avsevärt genomförd och således de enligt densamma fastställda tomterna ägorätts-ligt icke äro att betrakta så-som tomter. Totalantalet tom-ter är 400, därav av ålder be-stående och enligt fastställd tomtindelning genomförda c:a 150.

Anmärkningar.

För Uppsala har meddelats följande:

Vid beräkning av kostnaden för en registerkarta
nämligen:

hade följande grunder följts,

Kostnad för åstadkommande av kartmaterialet:

1) genom nymätning,

2) genom komplettering av befintligt material.
Kostnad för fastigheternas individualiserande och

utmärkande å det färdiga kartmaterialet (registerkartan) -

^ Beräknades efter areal.

I Beräknades efter antalet
tigheter.

fas -

Denna uppdelning av kostnaderna syntes hava skäl för sig, enär i fråga om kartmaterials
upprättande ytvidden alltid vore avgörande för kostnaden såväl vid mätning
som kartkopiering, medan det åter ifråga om utredning av en fastighets tillkomst, gränser
och rättsliga karaktär syntes vara fastigheternas antal och icke deras ytvidd, som bestämde
arbetskostnaden.

Med utgående härifrån erhölles följande kostnadskalkyl beträffande en registerkarta
över Uppsala stad upprättad enligt föreskrifterna i §§ 1 samt 6—8 i 1914 års förslag
om fastighetsregister:

A. Kostnad för åstadkommande av kartmaterial.

1) Genom nymätning: Ingen.

2) Genom komplettering av befintlig kartmaterial å 2 kr. per

hektar och sålunda för 1,600 hektar = 2 X 1,600......... 3,200 kronor

B. Kostnad för fastigheternas individualiserande och utmärkande
å det färdiga kartmaterialet ä 2 kr. per registerenhet och sålunda för

2,056 fastigheter = 2 X 2,056.................................................,— 4,112 »

Summa kronor 7,312: —

Det under A angivna beloppet 2 kronor per hektar hade 1914 års kommission föreslagit
och syntes detta vara ett lämpligt medelpris även för Uppsala stad.

Beträffande det under B angivna beloppet 2 kronor per registerenhet hade kommissionen
ansett, att själfva registreringsarbetet i genomsnitt skulle draga en sådan kostnad.
Som emellertid upprättandet av registerkartan jämväl innebure hopsamling och
bearbetning av allt material, medan det återstående arbetet eller införingen i registret

347

endast vore en redovisningssak, hade detta synts utgöra anledning att vid kostnadskalkylerna
skilja dessa arbeten från varandra på sätt som skett. Därvid finge dock uppmärksammas,
att inga som helst kostnader beräknats för de vid fastighetsregistrets upprättande
erforderliga uppgifter, som under förarbetet måste anskaffas från olika myndigheter,
ej heller kostnader för blanketter.

För Västerås har meddelats följande med avseende å den beräknade kostnaden för
en registerkarta: För att en registerkarta skulle bliva av praktiskt värde, borde varje
reglering, som vid tiden för dess upprättande kunde ifrågakomma, även genomföras. 1
annat fall måste en stor del av det nedlagda arbetetet bliva relativt värdelöst. Skulle
kartan upprättas under loppet av ett år, syntes tre biträden behövas jämte ritare. Avlöning
till dessa, till handtlangning och material m. m. hade uppskattats till 15,000 å
20,000 kronor, men berodde åtskilligt på i hur stor utsträckning nu pågående ritningsarbeten,
till dess arbetet skulle utföras, kunnat medhinnas, och detta läte svårligen bestämma
sig nu, då stadens tillväxt visat sig medföra avsevärt kontorsarbete på stadsingenjörsavdelningen.

KÖPINGAR,

SOM UTGÖRA EGEN KOMMUN

350

1	2		3		4	5	6
Köping	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över köpingen karta, utvisande	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar	fastighets- indelningen?
Avesta							•
Bollnäs	28	100	20	2	8	Ja	—
Borlänge Figebolm Grästorp Hallsberg Hörby Kopparberg Kungsör Lidingö Ljusdal Ludvika	51	262	19		18	Till stor del	Ja

351

7	8	9	10	11
Saknas karta helt och hållet över någon del av köpingen?	Kan område, för vilket karta saknas, inkon strueras å en översiktskarta över köpingen utan fara för att ej alla fastig-heter bliva redovisade?	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för en register-karta över kö-pingen, upp-	Anmärkningar
Område	Uppskat-tade kost-naden	rättad enligt 1914 års förslag
Nej				c:a 100 kr.
Nej				c:a 300 kr.	Gator och torg: 14 har.

352

1	2	3	4	5	6
Köping	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över köpingen karta, utvisande den nuvarande fastighets-indelningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Malmköping	148	125	c:a 18	—	127	Ja	—
Markaryd	299; därav land 231	—	—	—	—	Ja	—
Mellerud	30	—	—	—	—	Nej	—
Morastrand
Mönsterås
Mörbylånga	19	86	8	—	11	Ja	—
Nybro	250	572	93	2	114	Ja	—
Nynäshamn	905	555	179	3	726	Ja

:sf>:s

7	8	it	10	It
Saknas karta helt cell hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över köpingen	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden för eu register-karta över kö-pingen, upp-rättad enligt 1914 års förslag	Anmärkningar
av köpingen?	utan fara för att ej alla fastig-heter bliva redovisade?	Område	Uppskat-tade kost-naden
Över Malma hed	.Ja	—	—	Kan ej an-givas	Om till köpingen jämväl bör Malma hed, vilket är ovisst, skall dess areal ökas med 30 har. Gatumark: era 3 har.
Nej	—	—	—	300 kr.	Fastställd tomtindelning lin-nes ej.
Nej				c:a 1500 kr.	Fastställd tomtindelning lin- j nes icke. j
Nej		—	—	37 kr.	Arealen i kol. 4 avser hamn-planer, planteringar, gator och torg.
Nej	—	Nymät-niDgar ej erforder-liga	—	—	Gatumark: 43 hur.
Nej	—	—	—	c:a 1500 kr.	1
!

354

1	2	3	4	5	tf
Köping	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över köpingen karta, utvisande den nuvarande fastighets-indelningen?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning ?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Saltsjöbaden	800; utom vatten-område		c.a 301; = stads-planen			Översikts-karta i skala 1 : 6000 upp-tar områdets indelning
Sknrup
Sollefteå
Stocksund
Sundbyberg	152	506	84	4	68	Endast delvis	Ja
Säffle	47, jfr kol. 11	150	23	8	16	Ja

355

7	K		10	1 1
Saknas karta helt och hållet över någon del	Kan område, för vilket karta saknas, inkon-strueras å en översiktskarta över köpingen	I vilken omfattning anses nymätningar erforderliga ?	Ungefärliga kostnaden föl-en register-karta över kö-pingen, upp-rättad enligt 1914 års förslag	A n märkningar
av köpingen?	utan fara för att ej alla fastig-heter bliva redovisade ?	Område	Uppskat-tade kost-naden
Nej		Om karta i skala 1:5000 är tillfyllest, är nymät-ning ej er-forderlig		1 skala 1:5000 c:a 1000 kr., i skala 1:2000, c:a 5200 kr., kostnad för nymätning, 3600 kr., inberäknad (300 har å 12 kr.)	Tomtindelning har icke ägt rum. Avsöndringarnas antal är omkring 700. Beloppet 1000 kr. i kol. 10 avser komplettering, kontroll lering och kopiering av i kol. 5 omförmäld karta.
Nej				c:a 600 kr.
					År 1-904 har inkorporerats ett område om 8 har. Uppgif-terna i kol. 3 och 4 synas ej avse detta område. — I upp-giften i kol. 4 ingår all gatu-mark. För området om 8 har är stadsplan ej fastställd. — Genom ytterligare inkorpo-rering att gälla från ''/i 1916 har köpingens område ökats så att gamla och nya stads-planen komma att utgöra till-sammans c:a 200 har.

356

1	2		3		4	5	6
Köping	Areal i hektar	Tomter	Stadsägor	Finnes över köpingen karta, utvisande den nuvarande fastighets-indelningen ?	Kan karta, som ej utvisar den nuvarande fas-tighetsindel-ningen, lätte-ligen komplet-teras att utvisa berörda in-delning ?
	Antal	Areal i hektar	Antal	Areal i hektar
Tranås	34	166	28	—	—	Ja, sedan en del uppdel-ningar av tomter därå utmärkts	Ja
Töreboda
Valdemarsvik .	494	—	—	c:a 140	—	Kartorna äro mindre till-förlitliga
Vara Vetlanda	103	155	13	8	90	.Ja	—
Värnamo
Ahus Ä1 råhult	c:a 150					Ja

357

Saknas karta
helt och hållet
över någon del
av köpingen?

Kan område,
för vilket karta
saknas, inkonstrueras
å en
översiktskarta
över köpingen
utan fara för att
ej alla fastigheter
hliva
redovisade?

I vilken omfattning
anses nymätningar
erforderliga?

Område

Uppskattade
kostnaden -

Ungefärliga
kostnaden för
en registerkarta
över köpingen,
upprättad
enligt
1914 års
förslag

A n m ä r k n i n g a r

Xej

Kan ej besvaras -

Gatnmark: 6 bär.

Xej

Kan ej angivas -

Egentlig tomtindelning saknas.
Antalet avsöndrade eller genom
ägostyckning tillkomna
lägenheter är omkring 130. —
Xymätning i skala 1 : 1000
under utförande i samband
med stadsplanearbete.

Xej

Torde ej över
stiga 300 kr.

Xej

Kan ej besvaras -

Tomtindelning ej verkställd.

358

Bilaga C.

Utdrag ur »Bidrag till Sveriges officiella statistik: Rättsväsendet, Arbetsredogörelse
för skiftesärenden», så vitt angär stad, ären 1886—1912.

År	Besvärsmål	Ansöknings- och anmälningsärenden
•-S pc *B —> •O O: cd 52 Sira c p« ^ 2 3 a p a ct>	Under året inkomna angående	U1 a B B p	IT] a D ■a -t, -a o: CD 7T ® •iT.crQ e er- et 3 D p a-a	Under kret inkomna	ce B B p	V a	r a v
Angående	TT -J o= ® eS 7Q e »" II p (t> 1?	under året slut-ligen handlagda	•a » ®i a a g ® p p«
>■ Dg cd 2f. cr- eti	QTQ O a CT- ct>	> < < cT- 5’ CfQ	>■ CfQ O ce er- O TT C 5" ''re	CfQ O T. TT CD	QTQ O a S*	> < < er-'' CfQ	>■ dQ o CD o TT 5'' TC	— * s SL < ct> ce °» <8 -» a £•».£& § \| si-	o 8-f ° P: T (t> D
1886	_	3	1	_	_	4	_	—	12	2	—	1	15	3	8	4
1887	3	—	—	—	—	3	4	3	8	—	—	1	16	2	12	2
1888	—	3	—	—	—	3	2	2	2	—	—	8	14	1	13	—
1889	—	—	—	—	--	—		1	4	—	—	5	10	2	8	—
1890	''-	—	1	—	—	1	—	3	6	—	—	—	9	3	5	1
1891	—	1	1	—	—	2	1	5	3	—	—	3	12	4	7	1
1892	1	1	—	—	—	2	1	1	3	—	—	5	10	2	8	—
1893	1	—	—	—	—	1	—	1	1	—	—	3	5	1	4	—
1894								2	4	—	—	—	6	2	3	1
1895	—	—	—	—	—	—	1	—	2	—	—	—	3	—	3	—
1896	—	2	—	—	—	2	—	4	3	—	—	1	8	4	4	—
1897	—	2	2	—	—	4	—	2	2	—	—	1	5	2	3	—
189S	—	2	—	—	—	2	—	1	4	—	—	2	7	1	6	—
1899	—	—	—	—	—	—	—	—	4	—	—	4	8	—	8	—
1900	—	—	—	—	—	—	—	1	6	—	—	1	8	—	6	2
1901	—	—	—	—	—	—	2	—	3	—	—	6	11	1	10	—
1902	—	—	—	—	—	—	—	1	3	—	1	-—	5	—	5	—
1903	--	—						1	1	—	—	—	2	1	1	—
1904	—							4	1	—	1	3	9	3	6	—
1905	—	1	—	—	—	1	—	2	8	—	1	5	16	2	13	1
1906							1	5	4	—	7	5	22	3	18	1
1907	—	—	—	—	—	—	1	2	1	—	2	2	8	2	6	—
1908	—	1	—	—	—	i		6	1	—	—	2	9	5	3	1
1909	1	2	—	—	—	3	1	6	2	—	46	29	84	3	79	2
1910	—	—	—	—	—	—	2	1	1	—	38	32	74	11	63	—
1911								1	1	—	41	30	73	—	73	—
1912	—	—	—	-	—	—	—	2	1	—	36	24	63	1	62	—

1916 ÅRS FASTIGHETSREGISTERKOMMISSIONS BETÄNKANDE II

UTLÅTANDE

I FRÅGA OM

KOSTNADEN

FÖR FASTIGHETSREGISTERS FÖRSTA UPPLÄGGANDE I STÄDER
OCH VISSA DÄRMED JÄMFÖRLIGA SAMHÄLLEN JÄMTE
FÖRSLAG TILL KUNGÖRELSE OM BIDRAG AV
STATSMEDEL TILL DYLIK KOSTNAD.

TRYCKT HOS

P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM 1816.

Rättelser till del I.

Sid. 13, 39 §, rad 4 står: »utfarsväg», läs: »utfartsväg».

Sid. 15, 45 §, rad 1 står: »44 §§», läs: »44 §».

Sid. 24, 3 §, rad 4 står: »halländsk», läs: »halländskt».

Sid. 30. 21 §, rad 3 står: »ävensom för annat samhälle på landet»
läs: »ävensom för samhälle på landet».

Sid. 120, rubriken står: »formluär», läs: »formulär».

Sid. 187, rad 3 står: »Med nämnda», läs: »Men nämnda».

Sid. 226, sista raden läs: »i den mån de ej äro att anse som tomter»

Sid. 246, rad 10 står: »(§ 20 mom. 2)», läs: »(§ 20 mom. 1)».

Sid. 247, rad. 17 står: »2 i överintendentsämbetets», läs: »1 i över
intendentsämbetets».

Sid. 251, rad 20 står »bör givetvis», läs: »böra givetvis».

Sid. 253, rad 1 står: »3, 4 och 5», läs: »4, 5 och 6».

Sid. 316, Karlskrona, står i kol. 2 »11 ä 12000», läs: »11 ä 1200».
Sid. 321, Luleå, står i kol. 9 »c:a 40 eller», läs: »c:a 40 % eller».

Till Herr Statsrådet och Chefen för KuHgl. Justitiedepartementet.

I skrivelse den 1 november 1916, varmed kommissionen till Herr
Statsrådet överlämnade betänkande med förslag till lag om fastighetsbildning
i stad in. in. ävensom till andra därmed sammanhängande författningar,
tillkännagav kommissionen sin avsikt att avgiva särskilt utlåtande beträffande
frågan om kostnaden för fastighetsregistreringen i städer och därmed järn -

förliga samhällen samt samma kostnads fördelning mellan staten och samhällena.
Kommissionen får härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna
sådant utlåtande.

Da kommissionen gar att framställa förslag i fråga om beräkning och
fördelning av kostnaden för registreringsarbetet, torde härvid böra komma
i beaktande allenast kostnaden för registrets första uppläggande, varemot
kostnaden för registrets fortsatta förande lämnas åsido. 1914 års kommissions
förslag förutsatte, att sistnämnda kostnader undantagslöst skulle för
städer med egen jurisdiktion bestridas av staden, varemot för övriga samhällen,
så vitt desamma komma att anlita förste lantmätaren för registreringsarbetet,
lämnades öppet, i vilken mån vederbörande samhälle kunde varda
alagt att ersätta statsverket härav föranledd kostnad. Efter erinran av
lagrådet vidtogs sådan ändring av kommissionens förslag, att samhälle, för
vilket förste lantmätaren förde register, befriades från förpliktelse att härför
lämna statsverket ersättning.

Riksdagen har i sin skrivelse den 8 april 1916, nr 67, beträffande
kostnaden för registrets förande uttalat den mening, att densamma, som ej
avsevärt skulle belasta samhällenas ekonomi, borde ankomma på samhället.

Kommissionen har emellertid, såsom framgår av bestämmelserna i 7
kap. 17 och 19 §§ i förslaget till lag om fastighetsbildning i stad m. m.
avsett följande anordning: kostnaden för registrets förande skall beträffande
stad — vare sig med egen jurisdiktion eller förlagd under landsrätt —
undantagslöst bestridas av samhället; för lantsamliälle gäller dylik förpliktelse
endast för det fall, att samhälle förklarat sig vilja bekosta registerföringen,
men eljest skall denna på statsverkets bekostnad utföras av
förste lantmätaren.

Det har synts kommissionen maktpåliggande att betrygga eu fortsatt
sakkunnig behandling av registret för lantsamhällena, vilka i regel inom
sig sakna tillgång till härför kvalificerad arbetskraft. Härvid har, i likhet
med tidigare under ärendets behandling tillämpad uppfattning, givit sig
såsom närmaste och läm]digaste utväg att ställa förste lantmätaren till förfogande.
Men att stadga förpliktelse för samhället att gottgöra statsverket
för ett av statens tjänsteman utfört, jämväl statsändamålet tjänande
arbete bär kommissionen, i anslutning till av lagrådet år 1915 uttalad
mening, ansett ej böra förordas.

Den av kommissionen föreslagna ordning för gäldandet av kostnaden för
den fortsatta registreringen torde alltså beträffande ett antal lantsamhällen

komma att avvika från den av riksdagen uttalade grundsats; men då jämkningen
är av ytterst ringa ekonomisk innebörd samt främjar ett praktiskt syfte,
har kommissionen trott att eu dylik jämnkning borde vinna godkännande.

Den ringa utgift, som för ifrågavarande arbete kan komma att påvila
statsverket, bör likväl ej nu tagas i beaktande, enär kunskap fullständigt
saknas om den utsträckning, vari registrering i den för städerna avsedda
ordning skall komma att tillämpas för lantsamhällena.

Den kostnad, som i det följande skall behandlas, innefattar således
allenast utgiften för registrets första uppläggande.

Vad först beträffar beloppet av den beräknade kostnaden antogs detsamma
av fastighetsregisterkommittén, så vitt städerna angick, till i runt
tal 2,900,000 kronor. Då emellertid kommittén utgick från ett mätningsocli
kartläggningsförfarande av helt annan beskaffenhet än som nu avses,
sakna kommitténs siffror jämförlighet med dem, som nu böra uppställas,
varför en sammanställning torde vara ändamålslös.

Av betydelse äro däremot de kostnadsberäkningar, som 1914 ars kommission
framlagt i sitt betänkande. Ur detta må anföras följande:

Ehuru kommissionen i görligaste mån sökt förenkla fastighetsregistret
och därmed nedbringa kostnaderna för dess uppläggande och förande, hade
det dock ej kunnat undvikas, att även det av kommissionen utarbetade
förslaget komme att medföra avsevärda kostnader för registrets första upp•
läggande. Till vilket belopp dessa kostnader kunde komma att uppgå vore
det, såsom redan fastighetsregisterkommittén i avseende å sitt förslag framhållit,
synnerligen vanskligt att ens tillnärmelsevis angiva. För ett någorlunda
exakt bedömande av kostnadsfrågan hade det varit av vikt att äga
kännedom om bland annat beskaffenheten av befintliga kartor och övrigt för
det förberedande arbetet erforderligt arkivmaterial, vederbörande samhällens
areal ävensom ungefärliga antalet blivande registerenheter in. in.

De av kommissionen framlagda kostnadsberäkningar finge på grund

av vad nu anförts endast betraktas såsom approximativa.

Då kommissionen i likhet med fastighetsregisterkommittén vore av
den uppfattningen, att städerna och de övriga samhällen, för vilka fastighetsregister
såsom för stad skulle föras, själva borde vidkännas kostnaderna
för fastighetsregistrets förande, så vitt detta arbete ej komme att åläggas
förste lantmätare, komme kommissionen allenast att behandla de med registrets
första uppläggande förbundna kostnader.

Arbetet med fastighetsregistrets uppläggande komme huvudsakligen
att bestå i upprättandet av vissa ägoförteckningar och en så kallad tomt -

bildningslängd, upprättande av registerkarta samt uppläggande av tomtbok
och stadsägobok.

Enligt kommitténs förslag skulle upprättandet av registerkartan hava
medfört den ojämförligt största kostnaden, enär kartan skulle grundas på
nymätning. Kommissionen hade föreslagit, att registerkarta, så vitt möjligt,
skulle upprättas med ledning av förut befintligt kartmaterial och att,
därest ej samhället eller enskild sakägare ville bekosta nymätning, sådan
mätning skulle äga rum endast så vitt karta helt och hållet saknades
eller erforderlig ledning ej kunde med lägre kostnad erhållas av tomtindelnings-
eller fångeshandlingar. På grund härav syntes man kunna antaga,
att i stort sett vederbörande samhällens tomtindelade områden ej
skulle behöva till någon del nvmätas, utan att nymätning endast komme
att erfordras beträffande någon del av de ej tomtindelade områdena.
Arealen för städer och sådana samhällen å landet, för vilka byggnadsstadgan
för rikets städer gällde, hade av kommissionen beräknats till i
runt tal tillhopa .186,000 hektar. Om man antoge, att omkring 20 procent
härav skulle behöva nymätas, vilket syntes vara högt beräknat, och
att kostnaden för nymätning för registerkartas upprättande uppginge till
ungefär 12 kronor per hektar, skulle sammanlagda kostnaden för erforderlig
nymätning uppgå till omkring 450,000 kronor.

Kostnaden för kopiering av lantmäterikartor och i enskilt förvar befintliga
kartor, som av kommittén beräknats till 270,000 kronor, syntes
med hänsyn därtill, att kopieringen väl i regel- komme att verkställas av
samhällena själva genom i deras tjänst anställda personer, kunna väsentligt
nedbringas och upptoges därför till allenast 200,000 kronor.

På stomkartor, användbara för att bilda underlag för registerkartan
väl i allmänhet torde finnas, skulle arbetet med registerkartan i regel
bestå i kopierings-, transporterings- och konnekteringsgöromål samt i någon
ringa grad lfompletteringsmätning för konnekteringsundersökning. Arbetet
med registerkartan borde därför kunna utföras för eu kostnad av 2 kronor
per hektar och sålunda för samhällenas beräknade sammanlagda areal om

186,000 hektar draga eu kostnad å tillhopa 372,000 kronor.

Kostnaden för det återstående arbetet, det egentliga registreringsarbetet,
som av kommittén beräknats till 180,000 kronor, inklusive kostnad
för blanketter, komme enligt kommissionens uppfattning att stiga till avsevärt
högre belopp och hade beräknats till omkring 516,000 kronor, exklusive
blankettkostnad.

Slutligen hade kommissionen beräknat, att kostnaden för erforderliga

blanketter ävensom för ledning av och kontroll över registrets uppläggande
komme att uppgå till omkring 60,000 kronor.

Enligt uppgift i statsverkspropositionen till 1916 års riksdag bär av
sistnämnda belopp 45,000 kronor beräknats belöpa å blankettrycket och

5,000 kronor på ledningen och kontrollen under ett vart av tre år.

Med anledning därav att svenska stadsförbundet i ett den 30 april
1915 över 1914 års kommissions förslag avgivet yttrande framställt anmärkning
av innebörd, att för beräkning av flere av de betydelsefullare
posterna fasta beräkningsgrunder alldeles saknades, erinrade föredragande
departementschefen, då lian den 7 maj 1915 anmälde nämnda kommissions
förslag i statsrådet för nådigt beslut om inhämtande av lagrådets yttrande
över vissa delar av förslaget, följande:

»Kommissionen har angivit de av densamma gjorda kostnadsberäkningarna
såsom approximativa. Att beräkningarna så äro, beror på flera
omständigheter. För flera samhällen saknas arealuppgifter, och beträffande
åtskilliga samhällen, för vilka sådana uppgifter förelegat, hava desamma
ansetts mindre tillförlitliga. Med avseende å dessa uppgifter förekommer
tillika, att man icke känt hur stor del av arealen utgjorts av
tomter och av andra fastigheter eller områden, ej heller antalet fastigheter.
Man har ock saknat kännedom om omfattningen och beskaffenheten
av det kartmaterial, som beträffande de olika samhällena vore att
tillgå. Av betydelse för kostnadsfrågan är ock graden av den oreda, som,
efter vad i betänkandet den 30 september 1911 upplyses, i ett stort
antal städer råder isynnerhet beträffande de ej i tomter indelade områdena.
För att i nu angivna hänseenden erhålla fullt tillförlitlig utredning
skulle krävts ett arbete, i det närmaste av samma omfattning som uppsamlandet
av material för registret och detta materials bearbetande, eu
utredning, som naturligen ej lämpligen kunnat företagas. Som bekant
hava kostnaderna för uppläggandet av jordregister för rikets landsbygd
visat sig betydligt överstiga vad härför beräknats, och kommissionen har,
efter vad jag inhämtat, sökt draga lärdom av detta förhållande vid sina
beräkningar. Den av kommissionen beräknade summa för kostnaden för
det egentliga registreringsarbetet eller 516,000 kronor, kostnad för blanketter
till samma arbete oberäknad, lärer enligt kommissionens mening
snarare komma att visa sig för hög än för låg. Med avseende å berörda
belopp 516,000 kronor må anföras: Vid förarbetet för fastighets -

registers åstadkommande skola dels anteckningar göras ur fastiglietsboken,
dels från byggnadsnämnden införskaffas uppgifter om tomterna i samhället,
dels ur fastighetstaxeringslängderna hämtas uppgifter angående stadsägor,
dels göras förteckning över de i stadens vård befintliga kartor med tillhörande
handlingar, dels införskaffas uppgifter å hos lantmäteristyrelsen och
i lantmäterikontoren förvarade kartor och handlingar, dels ock genom kungörelse.
eu var, den där innehar kartor eller delningshandlingar rörande
fastighet i staden eller förvärvat sådan fastighet utan att hava lagfarit sitt
fång, uppmanas att lämna uppgift därom. Sedan materialet sålunda hopsamlats,
skall detta ytterligare bearbetas och slutligen registreringen företagas.
Det dyrbaraste arbetet måste utgöra hopsamlandet och bearbetandet
av materialet och det billigare själva införingen i registret. För
arbetet måste säkerligen i flera fall tillfälliga arbetskrafter anlitas såväl
för magistraten, den som för fastiglietsboken, byggnadsnämnden och
den tjänsteman, vilken innehar taxeringslängderna, som för stadsingenjörskontoret,
där sådant finnes; upprättande av förteckningar över hopsamlat
material m. m. måste ock draga kostnader. Härtill kommer ersättning
till förrättningsmannen, där såsom sådan förordnats person, som ej är i
samhällets tjänst. I de flesta fall torde hopsamlat material utgöra
summariska avskrifter från befintliga längder och register, och för större
städer med många fastigheter torde tidsåtgången för registreringen per
fastighetsenliet därför bliva mindre, men i ej oväsentlig del torde denna även
föregås av arbetsamma efterforskningar. Vid det registre ringsarbete, som
utförts vid Stockholms stadsingenjörskontor för uppläggande av nya tomtböcker,
har man funnit, att den tid, som åtgår för hopsamlandet av material
och för registreringsarbetet in. in , i genomsnitt belöpt sig till en
timme per registerenhet. Om man — såsom kommissionen efter vad
jag inhämtat gjort -— för beräkning av antalet registerenheter utgår från
förhållandena i Stockholm med eu areal av cirka 10,000 hektar och ett
antal fastigheter av omkring 13,500 — inom Brännkyrka är jorddelningen
långt driven, och man kan icke gärna antaga att i genomsnitt fastigheterna
i andra samhällen i riket hava mindre areal än därstädes — skulle antalet
fastigheter för hela arealen av ifrågavarande samhällen utgöra omkring
250,000. Med antagande att man i genomsnitt i Sveriges städer och andra
samhällen måste betala ifrågavarande arbete med omkring 2 kronor per
timme, skulle kostnaderna för utförandet av själva registreringsarbetet uppgå
till omkring 500,000 kronor. Till detta belopp böra läggas kostnader
för kungörelser i tidningar samt för skrivmaterial och papper (dock ej

registerblanketter), och torde dessa kostnader säkerligen ej överstiga
1(5,000 kronor. Nu är det ju sannolikt, att antalet fastigheter i förhållande
till arealen i övriga städer och samhällen i genomsnitt ej är sä
stort som i Stockholm, ävensom att arbetet kan erhållas för lägre
kostnad än 2 kronor för timme, men dessa förhållanden äro ju endast
ägnade att stärka beräkningarna. Man vågar därför hoppas, att den beräknade
summan, 516,000 kronor, skall visa sig tillräcklig.

De stadskärnan omgivande områdena finnas vanligen redovisade å
lantmäterikartor eller andra avstyckningskartor. För registerkartan, som i
stort sett endast behöver innehålla gränser och vägar och ej mindre byggnader
m. in., böra dessa kartor vara tillfyllest i avseende på noggrannhet.
Där det ej finnes några kartor, måste visserligen dylika upprättas, men
uppgörandet av dem bör ej draga samma kostnad som nymätning av ett
område i allmänhet kräver, enär ej alla eljest å en karta förekommande
föremål skola upptagas å eu registerkarta av föreslagen beskaffenhet. De
närmast stadskärnan befintliga delarna av stadsägorna torde vanligen vara
mera sönderstyckade än delarna i de yttre partierna, vadan gränspunkternas
antal, per ytenhet räknat, får antagas vara större i de förra områdena
än i de senare. Men å andra'' sidan torde för dessa små fastigheter
gränspunkterna i flera om ej rentav de flesta fall vara försvunna;
mätningen där måste därför så tillgå, att gränserna, sedan stomkarta
erhållits, insättas å kartan med ledning av befintliga avstyckningskartor
eller eljest förefintliga uppgifter om gränsers läge, vadan dessa gränspunkter
sålunda ej alltid komma att var för sig inmätas utan i stället
inkonstrueras. Sammanhängande områden kunna även vara delvis uppmätta
och mellan dessa delar liggande mindre partier vara i saknad av
karta; i sådana fåll måste grundstommen göras med detalj komplettering
beträffande vissa områden och med senare ^konstruering av gränslinjer
efter det grundkartan uppgjorts. För stora delar av utstyckad mark torde
endast gränspunkterna för den ursprungliga egendomen eventuellt kunna
uppmätas och gränspunkterna för de avstyckade delarna få senare inkonstrueras
med ledning av ägostycknings- eller avsöndringskartor.

För den provisoriska karta över Brännkyrka, som Stockholms stad låter
uppgöra, kunna enligt uppgift nymätningskostnaderna beräknas till omkring

35,000 kronor, om hänsyn tages till allenast sådana nymätningar, som erfordras
för erhållande av en dylik provisorisk karta (beträffande Brännkyrka
hava nymätningarna för att sedermera åstadkomma en slutgiltig exakt karta
inriktats efter en vidlyftigare plan). För den provisoriska kartan lärer ny -

matning erfordras beträffande omkring 20 % av området. Denna provisoriska
karta skall innehålla åtskilligt mer än vad en registerkarta enligt
förevarande förslag nödvändigtvis måste innehålla. Om sålunda en fullständig
mätning av 20 % av området (hela Brännkyrka innehåller omkring

7,000 hektar) eller e:a 1,400 hektar kostar 35,000 kronor, komma i genomsnitt
på varje hektar 25 kronor. Men då registerkartan i stort sett
endast skall innehålla fastighetsgränser, vägar och vattendrag, kan man
anse, att kompletteringsmätningen för att åstadkomma en dylik fullt väl
kan ske för halva priset. För hektar stadsägoområde torde sålunda för
registerkarteändamål eu beräknad kostnad av 12 kronor vara fullt tillräcklig.
Då stadsägornas areal uti ifrågavarande samhällen torde utgöra
omkring 85 procent av deras hela areal, skulle, under antagande att man
måste nymäta omkring 20 % härav, nymätningen komma att omfatta
17 % av samhällenas hela areal. Men då även någon mindre kompletteringsmätning
av de tomtindelade områdena kan erfordras, har kommissionen
antagit, att 20 % av hela arealen kommer att nymätas och beräknat

hela mätningskostnaden till i runt tal 450,000 kronor.

Efter den kännedom man har om olika städers kartmaterial torde
i allmänhet beträffande stadskärnan finnes en stomkarta, som kan läggas
till grund för registerkartan, och vilken för registerkarteändamål torde vara
tillfyllest. För omgivningarna skola konnexioner till ifrågavarande stomme
göras. I åtskilliga städer finnes redan triangelnät ordnat, och bör detta i
sådant fall tjäna till ledning för stomkartan för hela staden sålunda att
man på de detaljkartor, å vilka triangelpunkterna komma, genom mätningar
orienterar in dessa punkter och sedan fördelar kartmaterialet så att detaljkartorna
stämma ihop med varandra och samtidigt de å detalj kartorna
inorienterade triangelpunkter placeras i sina rätta lägen efter triangelpunkternas
koordinater. De stadskärnan omgivande områdena finnas på sätt redan
är nämnt vanligen redovisade å lantmäterikartor eller andra avstyckningskartor,
och böra dessa, transponerade där så erfordras i den använda skalan,
i så stor omfattning som möjligt komma till användning vid registerkartans
åstadkommande. Där triangelpunkter ej finnas och man ej vill påkosta upprättandet
av ett huvudtriangelnät för samhället, vilket emellertid lärer kunna
åstadkommas för eu ringa kostnad, kan man göra ett grafiskt stomnät, så att ej
alltför stora avvikelser och svårigheter yppa sig vid sammansättningen av alla
de olika kartorna till en karta. Inorienteringen av fixpunkterna å detaljkartorna
samt eventuella transponeringar av kartor ävensom konnekteringsarbetet
vid fördelandet av detalj kartornas fel vid gränserna samt registerkartans upp -

ritande in. in. kunna i genomsnitt beräknas låta sig göra efter ett pris av 2 kronor
för hektar, däri även inberäknad kostnaden för nödig stom mätning. Ett
exempel härpå kan hämtas från kostnaderna för upprättandet av omnämnda
karta över Brännkyrka. Kostnaderna för sammansättning av
färdigmätt kartmaterial med orienteringsmätningar ävensom för uppgörandet
av det för kartan nödiga antalet triangelpunkter kunna nämligen
för Brännkyrka beräknas uppgå till cirka 14,0U0 kronor, vilket för
Brännkyrkas areal av cirka 7,000 hektar utgör omkring 2 kronor för
hektar. För Göteborg är en provisorisk översiktskarta i skala 1 : 4,000*
redan upprättad, vilken verkställts i avbidan på eu fullt exakt karta, grundad
på fullt genomförd triangelmätning. För denna provisoriska karta, som
ej är gjord med samma anspråk på noggrannhet som kartan för Brännkyrka,
har nyss berörda kostnad varit billigare och torde ej nämnvärt
hava överstigit 1 krona 50 öre för hektar. I)å emellertid kartmaterialet
torde vara ganska bristfälligt i åtskilliga av Sveriges städer,
vilket även måste försvåra arbetet för sammansättningen av registerkartan,
har kommissionen antagit kostnaden för ifrågavarande arbete böra upptagas
till ett pris av i genomsnitt 2 kronor för hektar, eller för all jord,
varöver registerkarta skall upprättas, till omkring 372,000 kronor».

Av det sålunda anförda framgår, att 1914 års kommission på nedan
anförda beräkningsgrunder antagit följande kostnadsbelopp:

Nymätning intill 20 % av samhällenas till 186,000 hektar

uppskattade areal efter 12 kr. för hektar ......... kr.

kopiering av visst äldre kartmaterial .....................

åstadkommande av registerkartan, efter 2 kr. för hektar »

det egentliga registreringsarbetet ....................''....... »

kostnad för kungörelser etc............................. »

» » blankettryck .................................. »

» » tillsyn .......................................... »

Summa kronor

450,000: —
200,000: —
372,000: —
500,000: —
16,000: —
45,000: —
15,000: —
1,598,000: —

På denna beräkning grundades lvungl. Maj:ts anslagsäskande vid 1916
års riksdag.

Riksdagen anmärkte i sin förut omförmälda skrivelse, att utredningen
om kostnaden ej kunde anses tillfredsställande. Att, såsom skett, lägga för

Rätteligen l : 2,000.

hållandena i Stockholm och Göteborg till grund för allmänna kostnadsberäkningar
kunde föranleda stora överraskningar, då dessa orter både
ifrågavarande förhållanden väl ordnade och då det ej vört* allenast arealen,
som vore avgörande för kostnadsfrågan, utan även graden av den oreda
med avseende å jord- och mätningsförhållanden som rådde. Att utan vidare
undersökning antaga att 20 % av den sammanlagda arealen skulle behöva
nymätas vore ej heller tillfredsställande. En noggrann undersökning torde
också giva vid handen, att kostnaden för ny mätning å en del orter komme
att ställa sig betydligt högre än Kungl. Maj.t beräknat. Alldeles särskilt
påkallat syntes därför vara, att behovet av nymätning inom de olika samhällena
bleve utrett. Det förefölle riksdagen, som om för förnyad utredning
av kostnadsfrågan bättre hållpunkter skulle vinnas, om uppgifter för varje
stad och samhälle infordrades angående arealen, var för sig, av tomtindelad
jord och stadsägojord, antalet tomter, befintliga kartor och deras beskaffenhet
samt angående de nymätningar, som ansåges behövliga, och arealen för
dessa nymätningar jämte uppskattade kostnaden.

Yad riksdagen sålunda anfört föranledde det av kommissionen tidigare
(se betänkande I sid. 196) omförmälda infordrande genom justitiedepartementet
av vissa upplysningar enligt frågeformulär, intaget såsom bilaga A
vid kommissionens betänkande I. De inkomna uppgifterna hava av kommissionen
sammanförts och återfinnas såsom bilaga B vid betänkandet I.

Vid närmare granskning av det sålunda samlade materialet framgår
följande resultat.

Uppgifter hava inkommit från 90 städer, under det att 12 ej lämnat svar.

Av antydda 90 städer hava 74 lämnat mer eller mindre bestämd
uppgift till sammandragets kolumn 10, avseende beräknade kostnader för
registerkarta, och av dessa 74 städer hava 34 uppdelat sagda kostnad å
nymätning samt själva registerkartans utförande.

Antydda 74 städer äga enligt nu lämnade uppgifter en sammanlagd
ägovidd av omkring 129,000 hektar och sammanlagda kostnader för registerkartans
framställande har beräknats till omkring 443,000 kronor. Kostnaden
skall alltså i genomsnitt belöpa sig till 3 kr. 44 öre för hektar.
Då 1914 års kommission beräknat kostnaden för hektar till 4 kr. 40 öre,
befinnes, att utredningen, så långt densamma kunnat åvägabringas, snarare
styrkt än emotsagt den tidigare beräkningen. Om man för de 34 städer,
som uppdela kostnaden å nymätningen och kartans framställande, sammanställer
de särskilda kostnadsbeloppen, så befinnes, att för en areal av om -

kring (>3,000 hektar ny mätningen beräknats till omkring 1 13,000 kronor
och kartans framställande till omkring 147,000 kr. eller k artar betet i dess
helhet till omkring 200,000 kr,, åtgörande i fördelning ä hektar resp.

1 kr. SO öre, 2 kr. 33 öre och 4 kr. 13 öre. Da DM4 ars kommission
antagit kostnaden för arbetets nu nämnda delar till resp. 2 kr. 40 öre och

2 kr. för hektar, uppte* städernas beräkningar avvikelser nedåt för mätningen
och uppåt för kartsammanställningen. Det bör dock härvid beaktas,
.att för åtskilliga städer kostnad för kopiering av visst äldre kartmaterial torde
hava inberäknats i utgiften för kartsammanställningen. För berörda kostnad
har emellertid 10 14 års kommission upptagit särskilt belopp, 200,000 kr.,
som ej tagits i beaktande vid kommissionens beräkning för hektar av kostnaden
för kartsammanställning. I allt fall stannar även för gruppen av
nu ifrågakomna 34 städer totalkostnaden för kartans åstadkommande för
hektar räknat vid lägre belopp än det år 1914 beräknade.

Såsom förut erinrats, saknas för 28 städer uppgifter angående ifrågavarande
kostnad, varjämte Linköping lämnat utom beräkning ett inkorporerat
område av omkring 5,400 hektar. Om man för den sålunda ej beräknada
arealen, vilken enligt nu lämnade eller från 1914 års kommissions betänkande
lånade uppgifter kan anslås till omkring 47,000 hektar, antager samma
kostnad som medeltalet för ovan avhandlade 74 städer, så erhålles eu ytterligare
utgift av omkring 162,000 kr. Sammanlagda kostnaden för registerkartans
framställande skulle vid dylik beräkning för alla Sveriges städer
med en areal av omkring 176,000 hektar antagas till omkring 605,000
kr. Det må här anmärkas, att städernas areal i 1914 års kommissions
betänkande beräknades lägre eller till omkring 1.61,000 hektar. Skillnaden
torde föranledas av nu erhållna noggrannare uppgifter ävensom tillkomna
inkorporeringar.

För köpingar och municipalsamhällen torde utan fara för kostnadens
underskattande kunna tillämpas samma beräkningsgrund som framgått ur
städernas uppgifter. Enligt de vid 1914 års kommissions betänkande fogade
arealuppgifter utgjorde arealen för ifrågavarande samhällen resp. 9,811 och
12,510 hektar. För eu köping och 20 municipalsamhällen saknades arealuppgift.
Med tillägg av proportionellt beräknad areal för dessa senare samhällen
torde sammanlagda arealen för de samhällen, varom nu är fråga, kunna anslås
till 25,000 hektar. För denna areal skulle kostnaden för kartan utgöra
omkring 86,000 kr. Det bör dock beaktas, att beträffande förevarande
samhällen även till approximativ beräkning omöjliggöres av den omständigheten
att ordningen för deras registrering skulle bero på Kungl. Maj:ts

avgörande. Om ett icke ringa antal av dessa samhällen får antagas, att
registrering enligt de bestämmelser, som meddelas för stad, ej skall finnas
erforderlig. En beräkning, som upptager samtliga samhällena, blir därigenom
desto starkare.

Yid nu gjorda beräkningar skulle kostnaden för ny mätning och registerkarta
för städer och övriga samhällen böra upptagas med sammanlagt
(191,000 kr., vilken siffra motsvarar posterna å 450,000 kr. och 372,000
kr. i 1914 års kommissions beräkning.

I avseende å övriga poster i nyssnämnda beräkning har den ytterligare
utredningen ej synts böra föranleda ändring så vitt angår posterna

200.000 kr. för kopiering av visst äldre kartmaterial, 500,000 kr. för själva
registreringsarbetet och 16,000 kr. för kungörelser etc. Den förra postentorde
visserligen, såsom förut anmärkts, för vissa städers vidkommande ingå i den
beräknade kostnaden för registerkartan. I saknad av tillförlitlig utredning
härom synes beloppet böra uppföras oförminskat. Kostnaden för själva registreringsarbetet
liar — såsom tidigare återgivits — framkonstruerats på eu beräkning
av 250,000 registerenheter och eu arbetstid av eu timme för varje
enhet till ett pris av 2 kr. för timme. Vad angår antalet registerenheter
måste denna beräkning anses hava vunnit i styrka genom de influtna uppgifterna,
enligt vilka enheterna skulle för de 90 städerna, i den mån de härom
lämnat uppgift, uppgå till omkring 117,000. För 18 av de 90 städerna bär
ingen som helst uppgift lämnats om antalet stadsägor. Om man tager hänsyn
härtill ävensom härutöver beräknar antalet av städer, som ej lämnat
uppgift, ävensom andra samhällen, synes dock eu bred säkerhetsmarginal
vara för handen.

Beträffande den beräknade kostnaden för blankettryck 45,000 kr.
måste däremot eu betydande ökning upptagas till följd av den inträffade
stegringen i papperspriset, vars nuvarande utomordentliga höjd kan befaras
fortvara avsevärd tid. I stället för 45,000 kronor torde böra beräknas

90.000 kr.

Även tillsynen a registerarbetet lär komma att kräva ej oväsentligt
högre kostnad än den tidigare beräknade 15,000 kr.

Den särskilda tillsynsmyndighet, som föreslagits för tiden av registrets
uppläggande, torde ej kunna påräknas för eu billigare kostnad än 13,000
kr. om året, fördelad å arvode till eu ordförande 3,000 kr., arvode till eu
ledamot 2,000 kr. och arvode till eu ledamot tillika sekreterare 8,000 kr.
eller tillhopa årligen 13,000 kr. under 3 år, sammanlagt 39,000 kr.,

vartill torde böra komma kostnad för resor, renskrivning och expenser
ävensom tillfällig arbetsförstärkning åt sekreteraren, sammanlagt 25,000 kr.

Med sammanställning av nu gjorda beräkningar skulle, enligt kommissionens
uppfattning, kostnaden för registrets uppläggande kunna beräknas
sålunda:

Nymätning och registerkartans sammanställande G91,000

kr., avrundat till................................ kr.

Kopiering av visst äldre kartmaterial..................... »

J)et egentliga registrera)gsarbetet ........................

Kostnad för kungörelser etc............................... »

» » blankettryck ................................. »

» » tillsyn .......................................... »

Summa Kronor

700,000: -----200,000:
500,000: —
16,000: —
90,000: —
64,000: —
1,570,000: —

Om nämnda kostnad fördelas å den beräknade arealen för samtliga
städer och andra samhällen, 200,000 hektar, så belöper å varje hektar eu
kostnad av 7 kr. 85 öre.

Det kan äga värde att mot denna beräkning ställa kostnadsresultatet
av de verkställda registreringsarbetena för staden Trosa och municipalsamhället
Lilla Alby. Kostnaden, inberäknat papper till blanketter, har för
Trosa uppgått till 1,465 kr. 73 öre eller för hektar 4 kr. 14 öre och för
Lilla Alby till resp. 397 kr. 56 öre och 11 kr. 4 öre. Att kostnaden
för Lilla Alby ställer sig relativt hög beror på detta samhälles ovanligt
ringa areal, 36 hektar. Närmare uppgifter angående kostnaden för nu nämnda
försöksregistreringsarbeten återfinnas i en vid detta utlåtande fogad bilaga.

Kommissionen övergår nu till frågan om gäldandet av kostnaden.

Fastighetsregisterkommittén anförde i detta avseende följande: »Vid
det förhållande att städerna äro skyldiga att själva bestrida utgifterna för
sitt rättsväsen, lärer ej kunna ifrågasättas, att städernas fastighetsregister
skola såsom jordregistret på landet uppläggas och föras uteslutande på
statens bekostnad, utan torde den huvudsakliga kostnaden böra drabba
städerna själva. Emellertid synes det spörsmål kunna uppställas, huruvida
icke städerna billigtvis böra kunna göra anspråk på bidrag av statsmedel
till bestridande av ifrågavarande kostnader. I detta avseende torde följande
omständigheter förtjäna framhållas.

Städernas invånare hava av ålder varit skyldiga att bekosta vissa

mätningar inom stadsområdena. Sålunda liava do enligt äldre tiders byggnadsordningar,
vilka ända till år 1861 fastställts av Konungen, varit pliktiga
att vidkännas kostnader för tomtmätningar, och enligt de för städernas
planläggande och bebyggande gällande bestämmelser hava åtskilliga skyldigheter
blivit ålagda städernas invånare i fråga om upprättande av kartor
över stadsplaner, kvarter och tomter.

Landsbygdens invånare hava väl ej haft någon direkt skyldighet sig
ålagd att låta officiellt uppmäta sina ägoområden. Däremot hava de fått
vidkännas betydande utgifter för de ägomätningar, som varit nödvändiga
för verkställande av de olika slag av jorddelningsförrättningar, i vilka de
enligt skilda tiders lagstiftning varit pliktiga att ingå. På grund av den
uppmätning och indelning av landets jord, som ägt rum vid de lantmäteriförrättningar
landsbygdens invånare måst bekosta, har det varit möjligt att
låta jordregistret för rikets landsbygd uppläggas utan särskilda mätningar
med användande företrädesvis av de i länens lantmäterikontor förvarade
kartor och handlingar och att inskränka arbetet med inrättande av jordregistret
till allenast registreringsarbeten, vilka bekostas av staten.

Vid nämnda förhållanden synes det kommitterade, som om städerna
icke med fog kunna göra anspråk att fa de kostnader ersatta av staten,
vilka belöpa på de för registrets inrättande erforderliga mätningar. Detta
synes så mycket mera uppenbart som de mätningar, vilka enligt föreliggande
förslag måste föregå registre ringsarbetet, komma att bliva till stor
nytta för städerna, bland annat såsom ledande till klarhet och reda i deras
fastighetsförhållanden och besparing av kostnader för mätningar, som i
annat fall av särskilda anledningar skulle erfordras. I sådana städer,
där man önskar, att de mest noggranna mätningar redan vid registrets
upprättande göras och följaktligen mätningar komma att verkställas i
större utsträckning än förslaget åsyftar, bliva mätningskostnaderna högre
än för normala fall beräknats och det skulle mången gång bliva synnerligen
svårt om ej omöjligt att pröva, vilken del av mätningskostnaden
skulle anses belöpa på de för fastighetsregistret nödvändiga mätningsgöromålen.

Vad däremot angår övriga arbeten för fastiglietsregistrets uppläggande1,
äro de alla påkallade allenast för själva fastighetsregistret och utgöras dels
av arbeten för erhållande av material till dettas uppläggande och dels avegentliga
registreringsarbeten. Ägoförteckningarna jämte tomtförändringslängden
och förslaget till fastighetsindelning, ehuru i viss mån jämförliga med de
vid jorddelningsförrättningar vanliga beskrivningar, utgöra enligt förslaget

själva underlaget för registret. Do in aste upprättas efter noggrann undersök
ning och prövning i de uti förslaget angivna hänseenden för att, sedan
nödiga tillägg och rättelser blivit vidtagna, läggas till grund för införingarna
i registret. Samtliga äro de handlingar med sådant innehåll, att, därest
de icke vore nödvändiga såsom material för registret, städerna ej skulle
hava anledning att låta upprätta dem.

På grund av vad kommitterade sålunda anfört och då med fastighetsregistret
enligt förslaget åsyftas att erhålla ett lämpligt underlag för ett
nytt och tidsenligt fastighetsboksystem, vilket måste bliva detsamma för
land och stad, utgör inrättandet av det ifrågasatta fastighetsregistret för
städerna en lika viktig statsangelägenhet som uppläggandet av jordregistret
för landsbygden. Kommitterade hålla fördenskull före, att alla kostnader,
som enligt kommitterades beräkningar betingas av fastighetsregistrets uppläggande
utöver mätningskostnaderna, böra bestridas av staten.

Beträffande den grund, efter vilken ett eventuellt statsanslag lämpligen
bär fördelas mellan de särskilda städerna, torde, vid det förhållande att
noggrannhetsgraden av mätningarna icke kommer att inverka på storleken
av de utav kommitterade beräknade kostnader, som skulle bestridas av
statsmedel, någon annan grund för fördelningen icke lämpligen kunna
ifrågasättas än storleken av det i varje stads fastighetsregister ingående
område. Denna fördelningsgrund medför visserligen någon förmån för de
städer, vilka hava särskilt stora i stadsplan ej ingående områden, som
tillika äro indelade i jämförelsevis få fastigheter. Men någon rättvisare
och tillika enkel fördelningsgrund kan icke av kommitterade angivas. Och
den jämförelsevis obetydliga förmån, som under nyssnämnda förhållanden
skulle tillkomma en eller annan stad, synes kunna utjämnas, om föreskrifter
meddelas dels om en maximigräns för statsbidraget dels om rätt för
Konungen att i varje fall bestämma bidragets storlek inom denna gräns.

En sammanställning mellan å ena sidan städernas sammanlagda areal
140,766 hektar samt å andra sidan det belopp, vartill kostnaderna för
fastighetsregistrets uppläggande utöver mätningskostnaderna beräknats, eller

550,000 kronor giver vid handen, att maximibeloppet för statsbidraget bör
sättas till 4 kronor för hektar. Med hänsyn till den överflyttning till städerna
av jord från landet, som kan anses vara förestående, och vilken för
övrigt är av beskaffenhet att i många fall i mer än motsvarande grad
minska kostnaderna för jordregistrets uppläggande, torde det anslag, som
erfordras, böra få natur av förslagsanslag att successivt utgå under den för
fastighetsregistrets uppläggande beräknade tid. Detta lärer även vara be 3 -

hövligt med hänsyn därtill, att uppgifterna angående arealen av vissa städers
områden äro endast approximativa.»

1914 års kommissions betänkande innehåller följande uttalanden och
förslag:

Vidkommande frågan, av vem de beräknade kostnaderna skulle gäldas,
ansåge kommissionen, att samhällena själva borde vidkännas hela kostnaden
för den nymätning, som kunde ifrågakomma, enär denna mätning
säkerligen i allt fall förr eller senare bleve nödig för samhällena eller
vederbörande fastighetsägare.

Vad anginge kostnaden för anskaffande av kopior av kartor, som ej
funnes i samhällenas avkiv tillgängliga, måste visserligen dessa kartkopior
närmast anskaffas för fastighetsregistret, men då det å andra sidan måste
anses för samhällena och deras invånare av största vikt att i ett samhällets
arkiv funnes förvarade alla kartor, som berörde fastigheter inom
samhället, ansåge kommissionen, att jämväl denna kostnad i sin helhet
borde drabba samhällena. Även kostnaden för själva registerkartans upprättande
syntes böra gäldas av städerna.

Till övriga förut angivna kostnader för fastiglietsregistrets uppläggande
syntes däremot statsverket böra lämna väsentligt bidrag.

stad med egen jurisdiktion skulle erhålla:

För varje hektar till och med 50....................................... 10 kr.

därefter överskjutande hektar till och med 100...''...... 5 »

» » » » » » » » 500......... 4 »

» » » » » » » » 1,000......... 3 »

» » » » » ■ » » » 2,000......... 2 »

» » » » » .................................. 1 »

Då kommissionen utgått ifrån, att städer under landsrätt och samhällen
å landet icke skulle behöva bekosta den medverkan vid förberedelserna
till registrets uppläggande, som det enligt förslaget skulle åligga
domhavandena, häradskrivare och landskontor att lämna, utan att kostnaden
därför skulle drabba statsverket, hade kommissionen ansett, att statsbidraget
till ifrågavarande städer och samhällen kunde sättas till allenast
2/3 av det belopp, som skulle tillkommit dem, om de utgjort städer med
egen jurisdiktion.

1!»

Med tillämpning av nu angivna beräkningsgrunder både kommissionen
uppgjort längder — fogade vid dess betänkande — över de bidrag, som
enligt kommissionens mening borde utgå till vederbörande samhällen enligt
de arealuppgifter, vilka varit för kommissionen tillgängliga.

För en köping och 20 andra samhällen å landet saknades, säger
kommissionen, emellertid arealuppgifter. De föreslagna statsbidragen för
köpingar och andra samhällen å landet, för vilka arealuppgifter funnes,
uppginge i medeltal för varje köping till 744 kronor och för varje annat
samhälle till 505 kronor 16 öre. Efter denna beräkningsgrund skulle
statsbidraget till de 21 samhällen, beträffande vilka arealuppgifter saknades,
uppgå till sammanlagt 10,847 kronor.

Statsbidraget skulle sålunda utgöra:

För städer med egen jurisdiktion........................... kr. 417,334: —

» under landsrätt ............................... .. » 8,434: —

» » köpingar med känd areal ...................... » 28,277: —

» andra samhällen å landet med känd areal............ 51,527: —

» en köping och 20 andra samhällen å landet utan

känd areal ................................................ » 10,847: —

Summa kronor 516,419: —

I det på grundval av 1914 års kommissions betänkande utarbetade
förslag till lag med vissa bestämmelser angående fastighetsregister upptogs
bestämmelse, att stad skulle beträffande område, som vid utgången av år
1915 tillhörde staden, efter Konungens bestämmande erhålla bidrag av
statsmedel med högst 10 kronor för hektar ej vattentäckt mark, som skulle
upptagas i registret.

Denna bestämmelse skulle äga motsvarande tillämpning för de med
lagstiftningen avsedda lantsamhällen, därest fastighetsregister enligt ifrågavarande
lagstiftning upplagts före utgången av år 1919.

Beträffande ifrågavarande stadganden yttrade lagrådet bland annat:

»Yidkommande de i det remitterade förslaget intagna bestämmelserna
om statsbidrag må vidare anföras följande: I fråga om beloppet av detta
bidrag har i förslaget ej annan bestämmelse givits, än att bidraget må
uppbäras med högst .tio kronor för hektar ej vattentäckt mark, som skall
i registret upptagas. Av 1914 års kommission har uppgjorts en beräkning
rörande statsbidragets fördelning efter areal med viss angiven fallande

skala. Av den i enlighet härmed gjorda fördelning, som vidfogats kommissionens
betänkande, kan, ehuru lagförslagets text visserligen icke därtill
giver anledning, lätt den uppfattning vinna insteg, att i allmänhet
varje stad och samhälle skulle hava att emotse det sålunda upptagna beloppet.
En dylik skematisk behandling av frågan om statsbidragets fördelning
torde dock vara mindre lämplig. Även om den av kommissionen
uppställda beräkningsgrunden i många fall kan tjäna till ledning, måste
dock hänsyn tagas jämväl till andra omständigheter. För skyldigheten att
bekosta registrets uppläggande och förande har, vad städerna angår, huvudsakligen
åberopats det förhållandet, att dessa av ålder varit pliktiga att
själva bestrida kostnaderna för sitt rättsväsende, medan en motsvarande
grund för samma skyldighet beträffande övriga ifrågavarande samhällen icke
kan åberopas. Härtill torde hänsyn i viss mån böra tagas vid statsbidragets
fördelning, flen verkliga kostnaden i medeltal för hektar måste ock

ställa sig mycket olika i olika städer och samhällen, allt eftersom mer eller

mindre ordnade förhållanden föreligga. Jämväl torde böra beaktas den

högst betydande skillnaden i ekonomisk bärkraft mellan olika städer och

samhällen Om, såsom ofta torde hända, synnerligen invecklade jordförhållanden
sammanträffa med svag ekonomisk bärkraft hos samhället, synes
statsbidraget böra utgå med jämförelsevis högre belopp. Endast om hänsyn
tages till sålunda antydda omständigheter, torde man vinna en garanti
för möjligheten att å ena sidan på ett nöjaktigt sätt genomföra bestämmelserna
om registrets uppläggande och å andra sidan begränsa kostnaderna
på sätt som i förslaget avses.

För stad är möjligheten att erhålla statsbidrag i förslaget begränsad
till att avse område, som vid utgången av år 1915 hörde till staden. Det
synes dock kunna ifrågasättas, huruvida icke, därest en dylik tidsbestämmelse
över huvud taget skall bibehållas, billigheten fordrar, att denna
möjlighet utsträckes till att omfatta jämväl område, rörande vilket vid
nämnda tid ansökan om inkorporering till Konungen ingivits, även om beslutet
därom först därefter trätt i tillämpning.

Likaledes synes det kunna ifrågasättas, huruvida det i fråga om köping
och annat samhälle å landet, som i förslaget avses, för möjligheten
att erhålla statsbidrag uppställda villkoret, att fastighetsregister enligt de
bestämmelser, som meddelas för stad, blivit för samhället upplagt före utgången
av år 1919, är med hänsyn till dylika samhällens i allmänhet
svaga ekonomiska ställning överensstämmande med billighet. Ett dylikt
samhälles tillkomst är förenad med så många utgifter för olika ändamål,

att samhället j regel tonlo väl vara i It allo v av statsbidrag till de kostnader,
som äro förbundna med uppläggandet av det nya fastighetsregistret
för samhället. Vid bestämmande av statsbidragets storlek kan hänsyn tagas
därtill, att uppläggandet i viss män underlättas därigenom, att jordregister,
som omfattar samhällets mark, dä redan kan vara upplagt.»

I statsråd den 14 januari 19.16 vid anmälan av de frågor, som tillhörde''
regleringen för är 1917 av riksstatens andra huvudtitel anförde departementschefen
i anledning av lagradets förberörda erinringar följande:

»Beträffande de grunder, efter vilka bidrag av statsmedel till de med
fastiglietsregistrets uppläggande förbundna kostnader bör få åtnjutas, åberopar
jag mitt anförande till statsrådsprotokollet den 7 maj 1915. Skall
det bidrag, staten lämnar till kostnaderna, kunna en gång för alla bestämmas
till visst belopp, synes det nödvändigt att begränsa rätten till bidrag
såsom ock kommissionen föreslagit. Den av kommissionen upprättade
längd kan visserligen tjäna till ledning vid bidragens bestämmande, åtminstone
så till vida att de angivna beloppen tills vidare kunna anses utgöra
en maximigräns. Men vid bidragens fördelning bör för övrigt hänsyn
tagas till omständigheterna i varje föreliggande fall. Betydelse torde
härvid böra tillmätas arealen av i tomtindelning ingående mark i förhållande
till arealen av övrig mark, genomsnittsarealen å fastigheterna och antalet
enheter, kostnad, som registrets inrättande tillskyndat samhället, samt kostnadens
inskränkning till det för ändamålet oundgängliga. Beslutar ett samhälle
utredningar, som bliva till nytta vid registrets uppläggande men ej
äro föreskrivna, eller hava eljest sådana utredningar gjorts, bör givetvis
bidrag ej utgå till kostnaden härför. Och då mätningskostnader med mera
efter vad förut anförts helt böra drabba samhällena, skall givetvis ansökan
om bidrag innehålla specificerad uppgift å den kostnad, som registrets uppläggande
dragit i olika hänseenden. I ansökningen bör oek med hänsyn
till förut omnämnda begränsning i rätten att åtnjuta bidrag lämnas uppgift
å område, som i senare tider införlivats med samhället, tiden härför samt
angående sådant områdes areal. Vid bestämmande av bidrag till de särskilda
samhällena lärer därjämte hänsyn böra tagas till samhällenas ekonomiska
bärkraft så till vida att möjligen uppstående besparingar å anslaget
fördelas på de ekonomiskt svagare samhällena. Ett samhälle kommer
givetvis icke att i något fall tillerkännas belopp utöver den verkliga
kostnaden för de åtgärder, för vilka bidrag till kostnaden efter vad förut
anförts ansetts böra ifrågakomma».

Riksdagen har i sin förbemälta skrivelse den 8 april 1916 rörande
kostnadsfördelningen yttrat följande: ''

Yidkommande frågan huruvida statsbidrag över huvud borde utgå till
städerna för ordnande av fastiglietsredovisningen därstädes, ville riksdagen
uttala sin principiella anslutning till sådant bidrag. Rörande grunderna för
statsbidragets meddelande saknade riksdagen emellertid nu anledning att
uttala sig; dessa grunder berodde i hög grad av, huru fastighetsredovisningen
bleve ordnad. Till samma kategori som städerna torde också böra hänföras
köping, för vilken de för stad gällande bestämmelser med avseende å
fastighetsredovisningen skulle tillämpas och som bildade egen kommun.

Med avseende å andra än nyss nämnda köpingar ävensom municipalsamhällen
syntes det riksdagen, att man såsom regel borde utgå ifrån,
att kostnaderna för fastighetsredovisningens första ordnande, vare sig det
bleve fråga om ett särskilt fastighetsregister eller att man kunde nöja sig
med ett jordregister (eventuellt med vissa tillägg), borde åligga staten.
Vilka kostnader, som med godtagande av denna ståndpunkt kunde falla på
staten, vore för närvarande fullständigt obekant. Men nämnda samhällens i
allmänhet svaga ekonomiska bärkraft, deras likställdhet i så många avseende
med landsbygden, vars fastighetsredovisning staten omhänderhade, och den
befarade oredan i åtskilliga av deras jordförhållanden gjorde ett dylikt statsingripande,
enligt riksdagens mening, både rättvist ocli oundgängligt.

Med hänsyn till vad riksdagen sålunda anfört torde uppläggandet av
register för municipalsamhällen böra ankomma helt å statsverket, varför
dessa i fråga om kostnadsfördelningen lämnas å sido.

Vid eu granskning av de grunder, som innefattas i 1914 ars kommissions
förslag till kostnadens fördelning, torde framgå,^ att man velat
tillgodose två önskemål: dels att oberoende av beräkningarnes ovisshet
fastslå maximigräns för statens bidrag, dels bereda de mindre samhällena
<‘ii förhållandevis kraftigare hjälp än tidigare avsetts.

1916 års kommission ställer i tvivelsmål, huruvida, med de utgångspunkter
för bedömandet av registrets innebörd, som utan meningsskiljaktighet
under ärendets; behandling godkänts, det finnes fog för ett särskiljande
av de bidragspliktiga parternas, statens och samhällenas, ställning pa
sätt som sker genom begränsning av den förras betalningsplikt men de
senares ställande utan dylik säkerhet. Det gäller dock beträffande ifrågavarande
arbetsuppgift i främsta rummet ett statsintresse fullt ut så mycket
som i avseende å jordregistret. Och därest oj samhällenas plikt att bo -

sörja vissa mätningar kunnat aberopas, lär väl knappast Imllbart stöd för
kravet ä något som helst kostnadsbidrag från samhällena varit för handen.
Kommissionen håller alltså före, att statens bidrag ej bör fastslås till beloppet
utan till beräkningsgrunden. Huruledes denna bör bestämmas, kan givetvis
bliva föremål för delade meningar. 1914 års kommission har funnit
statens bidrag böra begränsas till själva registreringsarbetet, kungörelsekostnad,
blanketter och tillsyn. 31 eu fastighetsregisterkommittén hänförde
även kostnaden för kartkopiering till området för statens bidragsplikt.
Och det synes näppeligen väl motiverat att, på sätt 1914 års kommission
gjort, hänföra sistnämnda arbete under samhällenas mätningsplikt. Om
man till eu början lämnar denna tvivelaktiga kostnadspost utom räkning,
så befinnes vid granskning av 1916 års kommissions kostnadsberäkning,
att 700,000 kronor skulle ankomma pa samhällena och 670,000 kronor
pa statsverket. I)å statsverket förutsättes skola ensamt bestrida kostnaden
för municipalsamhällena, bör emellertid från samhällenas kostnad överflyttas
vad proportionellt belöper ä municipalsamhällena eller 50,000 kr.
Härigenom minskas samhällenas anpart till 650,000 kr. och ökas statens
till 720,000 kr. Därest, såsom riktigt synes vara, vidare kopieringskostnadm)
lägges a statsverket, kommer bidragsskyldigheten att belöpa sig till
resp. 650,000 kr. och 920,000 kr., av vilket sistnämnda belopp 90,000
ki1. utgöra beräknade kostnaden för blanketter. Då kommissionen hyser den
mening, att statens bidrag bör följa den verkliga kostnaden, samt de nu
tämligen betryggande beräkningarna giva vid handen att» statens och samhällenas
andelar — om blankettkostnaden lämnas åsido — utgöra omkring
55 och 45 % av kostnaden, så har kommissionen funnit sig böra ifrågasätta
eu sådan uppdelning av kostnaden, att statsverket tillhandahåller
blanketter samt att övrig kostnad i regel bestrides med 55 % av staten
och 45 % av samhället.

Vid godkännande av eu dylik anordning är eu tillämpning av fallande
skala utesluten. Avsikten med densamma har uppenbarligen varit att tillförsäkra
de mindre samhällena eu av deras förutsatta ringare bärkraft
betingad proportionellt större hjälp. I vissa fall torde eu dylik ordning
hava ägt fog. Men proportionen emellan samhällenas areal och ekonomiska
bärkraft är förvisso ej konstant, och metoden lär lämna ram för ojämnhet,
vilket ej heller tidigare förbisetts, efter som ju eu kasuell prövning av
samhällenas behov tillika varit avsedd. Kommissionen förutsätter att även
den nu föreslagna allmänna regeln skulle lämna utrymme för eu något
ökad statshjälp, då särskilda förhållanden kunna därtill föranleda. Den

ekonomiska innebörden av dylikt medgivande torde vara sa ringa, att därav
ej bör vållas rubbning i den uppgjorda kostnadsberäkningen.

Såsom förut nämnts innefattade 1.914 års kommissions förslag och
det på grundval därav utarbetade lagförslaget en begränsning av städernas
rätt till statsbidrag till sådan mark, som vid 1915 års utgång hörde till
stad. \ isserligen föranledde lagrådets ovan återgivna erinran begränsningens
uteslutande ur det för riksdagen år 1916 framlagda lagförslaget, men
då anslagsäskandet hänförde sig till 1914 års kommissions betänkande,
torde anledning finnas till antagande att dylik begränsning av Ivungl.
Maj:t fortfarande avsetts. I motion i andra kammaren hemställdes, att
statsbidrag borde lämnas jämväl beträffande efter 1915 års utgång med
stadssamhälle inkorporerade områden, vilka icke före inkorporeringen undergått
registrering på statens bekostnad.

Riksdagen uttalade i merbemälta skrivelse den 8 april 1916 den
mening, att åtskilliga skäl talade för billigheten av motionärens uppfattning.

Jämväl kommissionen haller före, att den ovillkorliga begränsningen i
förevarande avseende knappast äger fog. Om det berättigade i statsbidraget
vunnit erkännande, så synes tidsmomentet för områdets tillblivelse såsom
del av staden ej i och för sig erbjuda grund för eu avgränsning men väl
däremot statens redan havda utgift för registreringsåtgärd.

Kommissionen ansluter sig därför till ovan omförmälta motionsvis i
riksdagen framförda mening.

Ifråga om ordningen för statsbidragets åtnjutande synes det kommissionen,
att statsbidrag bör, efter fastighetsregisterkommissionens hörande,
tillgodokomma samhälle, sedan registret vederbörligen upplagts och kostnaden
styrkts.

Beträffande de bestämmelser i övrigt, som synas böra stadgas för
statsbidragets åtnjuta!’.de, får kommissionen åberopa det förslag till kungörelse
i ämnet, som finnas fogat vid detta betänkande.

Det anslag, som av 1914 års riksdag beviljades till fortsättande och
avslutande av arbetet å inrättande av jordregister för landsbygden, var icke
avsett för registrering av fastigheter inom köping, som utgör egen kommun,
eller inom annat samhälle å landet, där fastställd tomtindelning finnes, ej
heller av fastigheter, som tillkommit genom fastställande av tomtindelning
för område å landet enligt 38 § i lagen angående stadsplan och tomtindeluing.
Medel för registrering av nu nämnda fastigheter enligt de för landsbygden
gällande bestämmelser hava således icke blivit beviljade. Att sådan
kostnad bestrides av nu ifrågasatta anslag synes icke lämpligt, och att

2f>

beräkna denna kostnad; innan avgörande föreligger ifråga om sättet för
registreringen i de särskilda köpingarna och övriga ifrågavarande samhällena,
är icke möjligt. Då emellertid denna kostnad, så vitt jordregistret
angår, med hänsyn till den ringa utsträckning, vari fastställd tomtindelning
beträffande de ifrågavarande samhällena förefinnes, kan antagas ej bliva
avsevärd, synes den kunna bestridas förskottsvis av för jordregistret beviljade
medel. Någon nedsättning i det nu ifrågavarande anslaget synas
de berörda förhållandena icke böra föranleda.

Därest kommissionens förslag lägges till grund för nådig proposition
i ämnet, skulle för ändamålet erfordras ett förslagsanslag av 920,000
kronor, därav 100,000 kronor torde böra anvisas för år 1918 med rätt
för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna
förskott i den mån sådant må finnas erforderligt.

Stockholm den 28 november 1916.

ADOLF DAHL

A. J. CHRISTIEENSON G. GREFBERG AXEL KLOCKHOFF

Förslag

till

Kungörelse

med föreskrifter angående bidrag av statsmedel till städer och
vissa köpingar till kostnad för fastighetsregisters första uppläggande.

Sedan riksdagen anvisat medel till bidrag till städer ävensom till
köpingar, som utgöra egen kommun och för vilka föres fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser, till kostnad, som uppkommer
i följd fastighetsregisters första uppläggande, förordnas att följande bestämmelser
skola i avseende å sådant bidrag vara gällande:

1 §• *

Stad ävensom köping, som utgör egen kommun och för vilken föres
fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, äger att såsom
bidrag till de med fastiglietsregistrets första uppläggande förbundna
kostnader av statsmedel uppbära bidrag, beräknat till femtiofem etthundradelar
av kostnaderna.

Där särskilda förhållanden finnas därtill föranleda må efter Konungens
beprövande bidrag med högre belopp än nu sagts tillerkännas samhälle.

2 §•

Till kostnad för upptagande i fastighetsregister, som i denna kungörelse
avses, av område, som efter utgången av år 1915 införlivats med
samhälle och vilket upptagits i jordregistret, må bidrag av statsmedel ej
åtnjutas.

Där för samhälle eller (lel därav i sammanhang med fastighetsregistret»
uppläggande utförts mätning i större omfattning än av registreringsarbetet
varit påkallad, skall mätningskostnaden beträffande samhället eller
sådan del i dess helhet stanna å samhället.

4 tf

Till Konungen ställd ansökning om bidrag skall insändas till fastighetsregisterkommissionen
och vara åtföljd av fullständig uppgift angående
registreringskostnaden ävensom verifikationer.

Vid ansökningen skall fogas uppgift om antalet, vart för sig, av tomter
och stadsägor, som upptagits i fastighetsregistret, ävensom, beträffande
ett vart av bihangen till registret, om antalet rum, vari införing ägt rum.
1 fråga om område, som avses i 2 §, lämnas särskild uppgift.

Kommissionen har att med eget underdånigt utlåtande överlämna ansökningshandlingarna
till justitiedepartementet.

Bilaga.

Vissa uppgifter angående kostnaden för försöksregistreringen
i Trosa och Lilla Alby.

Såsom i kommissionens betänkande I finnes omförmält hava för försöksregistreringen
anlitats i fråga om Trosa lantmäterianskultanten C. A. Värde och beträffande Lilla Alby
lantmäterianskultanten Gustaf Willén. Virdes arbete har bestått i undersökning av för
Trosa befintligt kartmaterial och upprättande av förteckning över detsamma, transportering
av kartor, inläggande å konceptkarta av transporterade kartor, jordrannsakning, arbeten
med registerkartan samt med formulären 1—9 och införande av registerbeteckningar m. m.
i formulären 8, 10, 11 och 12. Willéns arbete har omfattat undersökningar och förberedelser,
arbeten med registerkartan och formulären 2, 5, 7, 8 och 9 samt granskning
av fastighetsböckerna.

Uti ansökning den 9 oktober 1910, avseende arvode för tiden från den 18 augusti
till den 1 oktober 1916, anförde Virde bland annat: Värde ville förutskicka, att, eftersom
någon särskild bestämmelse rörande honom för det ifrågavarande arbetet tillkommande
ersättning ej funnes, han endast förslagsvis kunde framställa sina anspråk. Som emellertid
det arvode, som kunde tillerkännas honom för arbetet, kanske i någon mån komrne
att bliva normerande vid de arbeten av ifrågavarande slag, som bleve följden, därest förslaget
om fastighetsregister godkändes, ville Virde anföra några synpunkter, som möjligen
redan nu kunde beaktas. Under sitt arbete i jorddelningsärenden hade Virde iakttagit,
att svårigheterna beträffande dylika arbeten vore större ju större tätbebyggdheten vore,
och syntes dessa svårigheter hava koncentrerat sig inom städer och stadsliknande samhällens
ägoområden. Denna iakttagelse hade särskilt bekräftats vid arbetet med försöksregistreringen
i Trosa. Av den omständigheten att fastighetsregistret avsåge att bringa ordning
och reda i fastighetsförhållandena framginge, att förrättningsmannen vid detsammas
uppläggande komme att ställas inför många svårlösta uppgifter, vilka alla för erhållande
av ett tillförlitligt register måste fullständigt utredas. Som fastighetsregistret därtill vore
banbrytande i sitt slag, gåves ej av äldre förfaringssätt mycken ledning, utan måste
förrättningsmannen med uteslutande ledning av registerförfattningen instudera sin uppgift
och därefter utföra densamma. Att även vid fastighetsregistrets uppläggande m. m. arbeten
av mindre invecklad beskaffenhet förekomme vore otvivelaktigt. Till dylika arbeten
ansåge Virde böra hänföras upprättandet av registerkartan samt tomt- och stadsägoböckerna.
Dessa arbeten, vilka väl ungefär utgjorde hälften av arbetet, borde därför, under
lämplig kontroll, utföras av biträden. Förrättningsmannen borde sålunda endast syssel -

sätta sig med mera invecklade arbeten eller utredningar, som förekomma, samt leda och
organisera det övriga, lian komme sålunda att intaga en chefsplats, jämställd med den
en förste lantmätare intoge i förhållande till jordregistret. Lönen borde i överensstämmelse
härmed utgöra efter år räknat Q,000 kronor. Som det inom mindre städer samt
sladsliknande samhällen troligen bleve omöjligt att erhålla kompetent förrättningsman och
det för övrigt ur flera synpunkter syntes lämpligt att en och samma förrättningsman förordnades
att upplägga fastighetsregister för flera dylika orter, torde det emellertid bliva
nödvändigt att särskild ersättning bereddes förrättningsmannen för de ökade kostnader,
han åsamkades de tider han måste vistas utom stationsorten. Ersättningen härför borde
utgå enligt tredje klassen i resereglementet samt alltså utgöra 11 kronor för dag. I
överensstämmelse med det anförda hade Virde upprättat en arvodesräkning, och hade
han därvid ansett Trosa som stationsort. Upplysningsvis meddelade Virde, att hans
arbetstid i genomsnitt utgjort 9 Va timmar dagligen. En ersättning av 2 kronor för
timme skulle alltså utgöra 19 kronor för dag.

I berörda arvodesräkning har Virde för det ifrågavarande arbetet under tiden den
18 augusti—1 oktober 1916 eller sammanlagt 42 dagar efter 6,000 kr. för år eller 16
kronor 67 öre för dag påfört statsverket 700 kronor.

Lantmäteristyrelsen, vars yttrande infordrades i ärendet, förklarade i avgivet
utlåtande att styrelsen, med hänsyn till uppdragets tillfälliga natur samt jämväl
därtill att det utförts under den för lantmäteriarbeten på fältet gynnsammaste
tiden av året, icke funnit skäl att framställa någon erinran mot den fordrade ersättningen.

Genom nådigt beslut den 27 oktober 1916 bestämdes ersättningen till Virde för nu
ifrågavarande tid till 625 kronor. . Kungl. Maj:t har sedermera genom beslut den 17
nevomber 1916 tillerkänt Virde ersättning, avseende tiden den 1 oktober—2 november
1916, med 480 kronor ävensom ersättning för hantlangning m. m. med 29 kronor och
för papper och skrivmaterialier med 21 kronor 56 öre.

Kostnaden till förrättningsmannen, sammanlagt 1,105 kronor, fördelar sig på de
olika arbetena på följande sätt:

Undersökning av befintligt kartmaterial och upprättandet av förteckning
över detsamma ...................................................

Transponering av kartor ...................................................

Inläggning å konceptkarta av transponerade kartor .....................

Jordrannsakning ...............................................................

Arbeten med registerkartan .................................................

Arbeten med formulär 8 ...................................................

Arbeten med formulär 9 ...................................................

Arbeten med formulär 3 ...................................................

Arbeten med formulär 7 ...................................................

Arbeten med formulär 1 ...................................................

Arbeten med formulär 2 ...................................................

Arbeten med formulär 4 ...............................................

Arbeten med formulär 5 ...................................................

Införande av registerbeteckningar m. m. i formulären 8, 10, 11 och 12

timmar	kostnad
30	56: 65
25	47: 22
9	17: —
30	56: 65
165	311: 69
174	328:72
10	18: 89
28	52: 88
9	17: —
28	52: 88
38	71: 75
10	18: 89
10	18: 89
19	35: 89

Willén befann sig vid erhållandet av det ifrågavarande uppdraget i Mariestad och
hade, sedan det slutförts, ett arbete att verkställa i Smedjebacken. — Enligt nådiga
kungörelsen den 18 december 1908 angående den vissa lantmäteristaten tillhörande
tjänstemän för extra förrättningar tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning
skall lantmätares tjänstemedhjälpare för extra förrättningar i statens ärenden tillkomma
resekostnads- och traktamentsersättning enligt femte klassen i resereglemente!. Willén
har för arbetets utförande använt följande tider: 24 augusti — 4 september, 12—14,
18—24 och 27—30 september 1916. Willén begärde i ersättning: för resor MariestadStockholm
och Stockholm-Smedjebacken, traktamentsersättning under resorna inberäknad,
enligt femte klassen i resereglementet sammanlagt 40 kronor 70 öre, dagtraktamente å 6
kronor under 26 förrättningsdagar 156 kronor samt arvode under 26 dagar å 10 kronor
om dagen (= lantmätares arvode efter dagberäkning) 260 kronor eller sammanlagt 456
kronor 70 öre.

Lantmäteristyrelsen avgav i ärendet likalydande utlåtande som i ärende angående
ersättning till Virde.

Genom beslut den 27 oktober 1916 tillerkände Kungl. Maj:t Willén ersättning för
utförande av det ifrågavarande arbetet i ett för allt med 375 kronor.

Denna kostnad fördelar sig å de särskilda arbetena på följande sätt:

timmar kostnad

Undersökningar och förberedelser .......................................... 21 50: 48

Arbeten med registerkartan ................................................ 18 43: 26

Arbeten med formulär 8 ................................................... 32 76: 93

Arbeten med formulär 9 ................. 25 60: 09

Granskning av fastighetsböckerna.......................................... 21 50:48

Arbeterr med formulär 7 .......... 4 9: 62

Arbeten med formulär 2 ................................................... 28 67: 30

Arbeten med formulär 5 ................................................... 7 16: 84

I kostnaden för registerkartorna ingår ej kostnad för föreskrivna kopior av desamma.
Framställas sådana på autograflsk väg, blir emellertid kostnaden för desamma relativt
ringa. Lantmäteristyrelsens reprod uktionsanstalt har reproducerat registerkartan över
Lilla Alby i 10 exemplar. Själva reproduktionen har kostat 7 kronor 75 öre och papperskostnaden
har varit 19 kronor 80 öre.

Upprättande av formulär 11, innefattande jämväl uppgiftens granskning i jämförelse
med mantalslängden och fastighetsboken, upprättande av formulären 10 och 12, övervakning
av registreringen och granskning av formulär 9 m. m. — allt avseende Trosa
— har tillskyndat statsverket en kostnad av 263 kronor 35 öre.

Denna kostnad fördelar sig på de särskilda arbetena på följande sätt:

timmar kostnad

Upprättande av formulär 11, innefattande jämväl dess granskning

i jämförelse med mantalslängden.................................... 15 32: 12

Formulär 11 granskad i jämförelse med fastighetsboken samt upprättande
af formulär 12 ............................................. 45 96: 34

Upprättande av formulär 10................................................ 18 38:55

Övervakning, granskning av förslaget till fastighetsindelning m. m. 45 96: 34

I den mån ovan nämnda, Trosa avseende kostnader låta direkt hänföra sig till
tomterna eller stadsägorna komma på tomterna 110 kronor 32 öre mot 623 kronor
36 öre på stadsägorna. 1 Lilla Alby finnes ej några tomter.

Kungörelsekostnaderna hava uppgått till i Trosa 16 kronor 20 öre och i Lilla
Alby 14 kronor 55 öre.

Sättningskostnaden för blanketter till formulären 1—12 har belöpt sig till 380
kronor. Då denna sättning hålles stående för eventuell tryckning av erforderligt antal
blanketter för registreringen av städerna och de stadsliknande samhällena, tages här ej
hänsyn till denna kostnad. Tryckning av varje blankett kommer att draga en kostnad
av 14 kronor för ris. Någon särskild tryckningskostnad har emellertid ej debiterats för
den nu tryckta mindre upplaga. Papperskostnaden har varit, för ris räknat, för normalpapper
av klass 1 (storlek 50x65) 63 kronor och för normalpapper av klass 2 (storlek
41x52) 25 kronor 30 öre. Beräknad efter nu angivna grunder hava för registreringen
erforderliga blanketter •— papperskostnaden -— betingat en kostnad av 30 kronor 62 öre
för Trosa och 8 kronor 1 öre för Lilla Alby.

Antalet registerenheter är i Trosa 367 (153 tomter och 214 stadsägor) och i Lilla
Alby 94 (stadsägor).

Sammanlagda kostnaden för registreringen utgör för Trosa 1,465 kronor 73 öre
och för Lilla Alby 397 kronor 56 öre — kostnad för kopior av registerkartan ej medräknad.

För registerenhet har kostnaden uppgått till 3 kronor 99 öre i Trosa och 4 kronor
23 öre i Lilla Alby.

Ägare vid tiden för
områdets införande
i förteckningen

Beteckning, varunder
området upptagits i
fastighetsboken

Annan fastställd
eller eljest vid tiden
för ägoförteckning-ens upprättande
bruklig beteckning
å området eller
den fastighet,
vari det ingår

Särskilda anteckningar

Upplägg i stads-ägoboken, å
vilket området
upptages

Beteckning

Band
och
blad i
fastig-hets-boken