Kungi. Maj:ts NM. Proposition Nr .96.
I
Nr %.
Kungl, Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom., 3 § 1 mom.,
5, 8 och 23 §§ samt 25 § 2 mom. i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker m. m.: given Stockholms slott den 9 mars
1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse
av 2 § 1 mom., 3 § 1 inom., 5, 8 och 23 §§ samt 25 § 2 mom. i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker samt till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel,
dels besluta, att, där restitution av skatt skall äga rum för malt,
som omedelbart använts för tillverkning av lagrat dricka, restitutionen
må utgå direkt av maltskattemedlen,
dels ock, med ändring av vad i den till innevarande års riksdag
avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under år
1918 föreslagits, beräkna inkomsten av maltskatten till 9,250,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
• Axel Vennersten.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 80 höft. (Nr 96—97.)
1
o
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 5,
8 och 23 SS samt 25 $ 2 mom. i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 ock 23 §§
samt 25 § 2 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker skola erhålla följande ändrade
lydelse:
^ §•
1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning av maltdryck,
skall med det i nästa mom. medgivna undantag erläggas skatt
med sextionio öre för varje kilogram, dock att för varje bryggeri skatten
för de första under tillverkningsåret avverkade etthundratusen kilogrammen
malt utgår med sextiotre öre för kilogram och för de nästa etthundratusen
kilogrammen med sextiosex öre för kilogram.
3 §•
1. I denna förordning förstås med
svagdricka varje maltdryck, som ej innehåller mer än två och eu
Ijärdedels volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört, vilkens
extrakthalt icke överstiger sex procent;
lagrat dricka varje maltdryck, som ej är hänförlig till svagdricka
och som ej innehåller mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol
och är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger
nio och fem tiondels procent;
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
skattefritt bryggen varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,
endast svagdricka må tillverkas;
skattepliktigt bryggeri varje annat bryggeri, dill'', på grund av tillståndsbevis,
maltdrycker må tillverkas; samt
tillverkare den person, vilken såsom ägare, innehavare, verkställande
direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet över
bryggeriets skötsel.
5 §.
Skatt skall erläggas med minst sju kronor i medeltal för varje
helgfritt dygn av den tid, under vilken maltkrossning på grund av
tillståndsbevis må äga rum.
8 §•
1. Vid skattepliktigt bryggeri må efter tillverkningsårets utgång
restitution av skatt, efter sextio öre för kilogram räknat, åtnjutas för
det under samma år omedelbart till svagdricka använda malt, dock högst
för en tredjedel av hela den vid bryggeriet under tillverkningsåret avverkade
maltmängden samt icke till högre belopp, än att den återstående
skatten uppgår till minst det i 5 § stadgade medeltal.
2. Jämväl må efter tillverkningsårets utgång restitution av skatt,
efter fyrtiosex öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under samma
år omedelbart till lagrat dricka använda malt.
3. Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket,
åtnjutes under de villkor, vilka av Kungl. Maj:t särskilt stadgas, för
den vikt malt, som tillverkaren kan styrka hava åtgått för den utförda
maltdryckens tillverkning, restitution av skatt, beräknad efter den skattesats,
som vid tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.
23 §.
Från skattepliktigt bryggeri må svagdricka, därest det ej av köpare
avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade med
såväl bryggeriets namn som ordet »svagdricka». T stället för bryggeriets
namn må dock användas en av vederbörande överkontrollör godkänd,
såsom ursprungsbeteckning lämplig förkortning därav eller ock bryggeriets
inregistrerade varumärke.
Beträffande buteljer må denna stämpling ske å korken eller
proppen.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
När kärl, som innehåller svagdricka, är försett med etikett, skall
på etiketten ordet »svagdricka» vara det huvudsakligast framträdande.
På sålunda stämplade kärl må inga andra maltdrycker utlämnas.
Vad i denna paragraf stadgas skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om lagrat dricka.
25 §.
2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden av staten dagarvode,
som av kontrollstyrelsen bestämmes; dock må detta arvode ej utgå med
högre belopp än fyra kronor för tillsyn å ett skattepliktigt bryggeri
och med högst en krona femtio öre för varje ytterligare bryggeri,
över vilket han har tillsyn.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1917.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Förslå 2;
till
förordning om ändrad lydelse av 1 g i förordningen flen 18
juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,
punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel skall, efter restitution för
denaturerat brännvin och för malt, som vid skattepliktigt bryggeri
omedelbart använts för tillverkning av svagdricka och lagrat dricka, till
en särskild fond avsättas vad som för varje år överskjuter ett belopp
av 41,900,000 kronor.
Skulle för tre på varandra följande år medeltalet av ovannämnda
inkomster understiga 41,900,000 kronor, skall därefter vad som överskjuter
detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt
förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre år ytterligare
nedgått.
Till fonden skall jämväl läggas statsverkets inkomst av s piri tu osa
accis.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1917.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 9 mars
1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wa egen berg.
Statsråden: Hasselrör
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:
Såsom jag förut omnämnt vid beräkningen av statsverkets tillgångar
för de behov, vilka vid statsregleringen för år 1918 böra fyllas, måste
för tillgodoseende av samma behov nya eller ökade skatter tillgripas.
I sådant avseende har jag ansett mig böra föreslå, bland annat, en höjning
i maltskatten, och får jag nu anmäla ett i anledning härav inom
finansdepartementet utarbetat förslag till ändrad lydelse av vissa §§ i
gällande förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Frågan om en höjning av maltskatten utgjorde föremål för Kungl.
Maj:ts prövning senast i en till riksdagen den 5 maj 1916 avlåten
proposition, nr 240, angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom., 3 § 1 mom.,
7
Kungi. Maj:U Kärf. Proposition Nr DO.
8 och 23 §§ samt 25 § 2 mom. i förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker in. in., vilken
proposition emellertid ej vann riksdagens bifall.
Vid avlåtandet av berörda proposition lämnade jag till statsrådsprotokollet
en redogörelse rörande behandlingen av tidigare företagna
höjningar av maltskatten samt angav de grunder, varpå ifråga om maltskattesatser
och restitutionsförfarande gällande maltskatteförordnimr vilar.
Av den lämnade redogörelsen ansåg jag framgå, dels att först från den
1 oktober 1909 maltskatten nått den omfattning, som redan 1903 års
proposition om införande av maltskatt tillämnat och som jämväl riksdagens
andra kammare vid 1903 års riksdag ansett ensidig, dels att
på grund av det med 1909 års förordning införda restitutionsförfarandet
för malt, som vid skattepliktigt bryggeri omedelbart använts till svagdricka,
betänkligheter icke längre kunde föreligga med hänsyn till eu
skatteförhöjning ur synpunkten av att eu d\dik höjning menligt skulle
inverka på de skattepliktiga bryggeriernas konkurrens med skattefria
bryggerier, dels ock att, om vid en höjning av maltskatten skattedegressionen
bibehölles i ungefär samma proportion som enligt bestämmelserna
i 1909 års förordning, de mindre bryggeriernas krav på konkurrensmöjlighet
skulle bliva tillgodosett. Jag framhöll vidare, att maltskatten
aldrig uppgått till de belopp, som beräknades skola inflyta genom den
vid 1909 års riksdag beslutade höjningen, och berodde detta på den
betydande nedgång i maltavverkningen, som ägde rum från ingången
av tillverkningsåret 1909—1910, eu omständighet, som syntes ådagalägga,
att maltdryckstill verkningen vore ett ganska känsligt skatteobjekt
samt att man vid en höjning av maltskatten borde räkna med att maltdryckskonsumtionen
i följd härav sannolikt komme att minskas.
Vidare anförde jag:
»Enligt vad de av mig förut åberopade uppgifterna om maltdryckstillverkningen
(tabell I) giva vid handen, bär maltdryckskonsumtionen i Sverige särskilt
inriktat sig på starkare maltdryckssorter, i främsta rummet lageröl och pilsneröl,
under det konsumtionen av alkoholsvagare och mindre extraktrika maltdryckssorter
— hit är att räkna lagerdricka, pilsnerdricka och iskällardricka — är mera obetydlig.
Det är egentligen endast i Stockholm, som förbrukningen av sistnämnda
drickor har någon större omfattning. Att dessa drickor emellertid förtjäna att
komma till användning såsom ersättningsdrycker för Öl, framgår av de utredningar,
som verkställdes i samband med framläggandet av Kungl. Maj:ts proposition, nr 242,
till 1914 års senare riksdag med förslag till förordning angående försäljning av
alkoholhaltiga drycker m. m. Av nämnda utredningar, vilka äro fogade som bilagor
till berörda proposition och till vilka jag tillåter mig hänvisa, syntes det mig framgå,
att bestämda skäl talade för att bereda en friare ställning i försäljningshänseende
åt dessa s. k. lagrade drickor än åt det egentliga ölet. Jag framhöll, att, om man
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
därigenom kunde vinna, att konsumtionen i någon större grad leddes över till dessa
drycker från andra ur nykterhetssynpunkt icke lika oskadliga, man skulle hava löst
en viktig uppgift vid den då ifrågasatta lagstiftningen.
Jag har ansett, att det uppslag, som gavs genom den nyss omförmälta propositionen
år 1914 och som avsåg att uppdraga en gräns i försaljningshänseende mellan
Tabell I. Mängden krossat malt, uppmätt vörtmängd för olika maltdrycker Tid skattepliktiga
bryggerier och debiterad tillTerkningsskatt 1903/04—1915/16.
kl OSsät |
Uppmätt vörtmängd i |
hektoliter för |
Debiterad |
|||||||
Tillverk- ningsår |
malt kilogram |
porter |
lageröl |
pilsneröl |
lagerdricka |
andra ölsorter |
Summa |
Svag- dricka |
tillverk- ningsskatt Kr. öre |
|
1903/04 |
33,856,188 |
58,706..i |
1,069,550.4 |
458.372.6 |
237,144.7 |
49,396.7 |
1,873,171.0 |
215,197.8 |
2,845,922 |
19 |
1904/05 |
36,128,348 |
73,137.5 |
1,137,397.3 |
504,311.9 |
245,188.7 |
82,711.1 |
2,042,746.5 |
197,851.6 |
3,105,845 |
51 |
1905/06 |
35,555,821 |
78,438.4 |
1,045,659.6 |
532,043.4 |
254,176.c |
83,166.0 |
1,993,484.» |
250,556.8 |
3,051,046 |
86 |
1906/07 |
34,767,682 |
88,369.7 |
1,009,121.6 |
548,553.5 |
242,341.2 |
83,486.5 |
1,971,872.5 |
250,461.5 |
2,982,125 |
14 |
■ 1907/08 |
33,626,107 |
84,111.o |
962,359.8 |
532,402.3 |
276,111.3 |
51,419.6 |
1,906,404.1 |
255,434.7 |
3,031,442 |
83 |
1908/09 |
30,314,639 |
69,639.0 |
876,226.7 |
496,242.3 |
270,751.7 |
46,305.3 |
1,759,165.6 |
232,464.8 |
2,664,965 |
36 |
1909/10 |
25,192,061 |
47,411.0 |
725,217.6 |
411,804.0 |
198,134.4 |
24,901.7 |
1,407,469.3 |
266,957.3 |
4,988,192 |
65 |
1910/11 |
26,875,392 |
58,891. s |
773,508.4 |
452,023.6 |
211,712.7 |
23,598.3 |
1,519,734.8 |
286,066.2 |
5,356,815 |
24 |
1911/12 |
25,992,833 |
57,831.8 |
731,711.3 |
448,000.2 |
195,793.2 |
23,442.1 |
1,456,778.6 |
282,656.4 |
5,180,676 |
16 |
| 1912/13 |
26,917,210 |
62,212.8 |
777,337.4 |
455,552.2 |
199,004.2 |
47,045.3 |
1,541,151.0 |
295,911.0 |
5,419,012 |
05 |
1913/14 |
27,501,004 |
61,926.3 |
804,666.8 |
471,745.7 |
196,807.0 |
24,918.5 |
1,560,064.3 |
329,317.8 |
5,547,327 |
43 |
1914/15 |
29,142,890 |
72,583.6 |
922,716.2 |
469,608.2 |
188,541.4 |
25,860.0 |
1,679,309.4 |
287,702.0 |
5,932,247 |
25 |
1915/16 |
29,416,855 |
79,766.0 |
1,018,359.8 |
472,140.7 |
179,834.8 |
26,054.4 |
1,776,155.7 |
291,857.2 |
5,979,217 |
80 |
Tabell II. Nedanstående maltdryckers stamvörtstyrka och motsvarande volymprocent alkohol
för Stockholms stad.
1914 |
—15 |
1913—14 |
1912- |
-13 |
1911 |
—12 |
1903 |
-04 |
||
, : |
Stam- vört- styrka |
Motsva-rande |
Stam- Motsva-vört- rande styrka volym % |
Stam- vört- styrka o/ TJ /o o |
Motsva-rande |
Stam- vört- styrka % B |
Motsva-rande |
Stam- vört- styrka 0/ T! /o -ö |
Motsva-rande |
|
12.1 |
4.3 |
12.6 |
4.7 |
12.0 |
4.7 |
12.6 |
4.7 |
13.1 |
4.9 |
|
10.6 |
4.0 |
ll.l |
4.1 |
11.3 |
4.2 |
ll.l |
4.2 |
11.3 |
4.2 3.2 |
|
; Lager- och pilsner-dricka ............ |
8.3 |
3.1 |
1 8.5 i |
3.2 |
8.6 |
3.2 |
8.6 |
3.2 |
8.5 |
9
K ungt. Maj ds Nät/. Proposition Nr 96.
alkoholstark are och alkoholsvagare skattepliktiga maltdrycker, bill'' i samband med
frågan om en höjning av maltskatten upptagas till förnyad pröning. Det har nämligen
synts mig höra tagas under allvarligt övervägande, huruvida man icke genom
att i beskattningshänseende uppdraga en gräns mellan starkare och svagare skattepliktiga
maltdrycker skulle kunna väsentligen undanröja de invändningar, som möjligen
kunna resas mot en höjd maltdrycksbeskattning.
De alkoholsvagare skattepliktiga maltdrycker, varom det här är fråga, hålla
enligt ett stort antal analyser, som verkställdes i och för förarbetena till 1914 års
proposition, en genomsnittlig alkoholhalt av 3.54 volymprocent — varierande i regel
från något över 3 till något under 4 volymprocent — och äga en ursprunglig extraktion
avi medeltal 9.15 procent. I Stockholm, där, enligt vad kontrollstyrelsens
uppgifter giva vid handen, 60 procent av ifrågavarande drycker tillverkningsåret
1914—15 tillverkades, är alkoholhalten något lägre eller 3.1 volymprocent och stamvörtstyrkan
8.3 procent. Till jämförelse härmed kan erinras, att i Stockholm alkoholhalten
i lageröl är 4.5 och i pilsneröl 4.o volymprocent samt stamvörtstyrkan
respektive 12.1 och 10. g procent. Uppgifter rörande dessa förhållanden för några
år har jag låtit sammanställa i tabell II. På grund av de år 1914 utförda undersökningarna
föreslog jag, att det i förordningen om tillverkning och beskattning av
maltdrycker skulle införas ett stadgande, som skulle giva dessa lagrade drickor en
särställning och definierade jag dessa såsom drycker, som ej vore hänförliga till
svagdricka och som ej innehölle mer än tre och sex tiondels volymprocent alkohol
och vore inbrygda med en ståndört, vilkens extrakthalt icke överstege nio och fem
tiondels procent.
Om vid en höjning av maltskatten ifrågavarande drickor, vilka enligt min
uppfattning äro ofarliga ur nykterhetssynpunkt, men med fördel kunna användas i
stället för Öl, undantagas från höjningen, synes man därmed hava öppnat möjlighet
för dem, som icke vilja avstå från att dricka skattepliktiga maltdrycker, att tillgodose
sin önskan i detta avseende utan att behöva underkasta sig den ökade
kostnad, som ölet skulle betinga i följd av en höjd maltskatt. Med andra ord de
befolkningslager, som skulle komma att mera kännbart träffas av en höjd maltskatt,
beredas tillfälle att i de lagrade drickoma få en ersättningsdryek, som både
är välsmakande och relativt hållbar och extraktrik. Ifråga om metoden att undantaga
dessa lagrade drickor från en höjd maltskatt ligger det nära till hands att
tänka sig samma anordning, som genom 1909 års förordning infördes i lagstiftningen
beträffande restitution för malt, omedelbart använt för tillverkning av svagdricka.
Om nämligen för det malt, som omedelbart användes för tillverkning av lagrat
dricka, restitution äger rum vid tillverkningsårets slut med ett belopp per kilogram,
som svarar mot den företagna höjningen av maltskatten, synes en praktisk lösning
vara funnen för att i beskattningsavseende skilja mellan två slag till sin typ ganska
olika skattepliktiga maltdrycker. I fråga om den tekniska utförbarheten av detta
spörsmål hyser jag ej heller någon tvekan, särskilt sedan kontrollstyrelsen i infordrat
utlåtande förklarat, att denna åtskillnad ur teknisk synpunkt icke möter
något hinder.
På nu angivna grunder har i det inom departementet utarbetade förslaget
gjorts tillägg till 3 § i förordningen om tillverkning och beskattning av maltdrycker
av samma innehåll, som Kungl. Maj:t i propositionen nr 242 vid 1914 års senare
riksdag föreslog i fråga om vad som bör förstås med lagrat dricka. I samband
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 80 käft. (N/'' 96—97.)
o
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
härmed föreslår jag, att, i likhet med vad som ägde rum uti ifrågavarande proposition,
till 23 § i nyssnämnda förordning fogas ett tillägg av innebörd, att de
föreskrifter, som enligt denna paragraf gälla i fråga om försäljning av svagdricka
från skattepliktigt bryggeri, skola äga motsvarande tillämpning i fråga om
lagrat dricka.
Jag tillåter mig i detta sammanhang framhålla, att införandet av en gräns
mellan starkare och svagare skattepliktiga maltdrycker även ur andra synpunkter
är värdefull. I detta avseende vill jag erinra om, att det ej sällan vid frågor om
restriktiva försäljningsåtgärder mot de skattepliktiga maltdryckerna mött svårigheter
att finna väl avvägda sådana, då, på grund av att någon gräns hittills icke
varit uppdragen mellan starkare och svagare och därmed ur nykterhetssynpunkt
farliga och ofarliga maltdrycker, man måst träffa båda dessa slag av drycker lika
strängt, ehuruväl det varit önskligt, om man från restriktionerna kunnat undantaga
de senare. Med införandet i lagstiftningen av begreppet lagrade drickor öppna sig
därför efter min mening möjligheter till vidtagande av efter egenskaperna inykterhetsavseende
hos olika drycker lämpligt avpassade åtgärder. Jämväl för maltdryckstillverkama
torde den ifrågasatta åtgärden att klassificera de skattepliktiga maltdryckerna
få betydelse. De torde nämligen genom ökad tillverkning av lagrade
drickor kunna i viss utsträckning uppväga den minskning i omsättning, som lär
bliva följden av en ökad maltskatt.»
Jag lämnade därefter eu redogörelse för den nuvarande skattebelastningen
å de skattepliktiga maltdryckerna och föreslog, att maltskatten
vid tillverkning av andra maltdrycker än lagrat dricka skulle
höjas med 10 öre från nuvarande skattesatser till respektive 27 öre för
kilogram för de första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen
malt, 30 öre för kilogram för de nästa 100,000 kilogrammen
malt samt 33 öre för kilogram för det malt, som därefter avverkas. 1
samband därmed föreslog jag, dels att bestämmelsen om restitution
av skatt för malt, som omedelbart användes för svagdrickstillverkning,
i 8 § av maltskatteförordningen måtte ändras så, att restitutionen skulle
utgå med 24 öre för kilogram — mot 14 öre för närvarande — dels
ock att i samma paragraf skulle införas ett nytt moment av innehåll,
att efter tillverkningsårets utgång restitution av skatt, efter 10 öre för
kilogram räknat, finge åtnjutas för det under samma år omedelbart till
lagrat dricka använda malt. De närmare bestämmelserna om, huruledes
restitution skulle erhållas för malt, som omedelbart användes för
tillverkning av lagrat dricka, borde inflyta i ordningsstadgan för maltdrycksbrvggerierna,
i vilken stadga föreskrifterna om restitution för malt,
som omedelbart använts för svagdrickstillverkning, vore intagna.
Det ifrågasatta utvidgade restitutionsförfarandet ansåg jag böra
påkalla en något skärpt kontroll över vissa bryggerier. Härom anförde
jag:
11
Kungi. Maj:ts Nät/. Proposition Nr Uti.
»Hittills har det ansetts vara tillräckligt, att kontrollör besöker varje under
hans tillsyn stående bryggeri minst tre dagar i varje vecka (18 § i ordningsstadga»
för maltdrycksbryggeriema). Om emellertid restitution jämväl skall lämnas för
lagrat dricka, torde för erhållande av nödig kontroll besök å vederbörande bryggeri
av kontrollören böra göras en gång om dagen. Denna vidgade kontrollskyldighet
kräver emellertid en höjning av de i 25 § i förordningen om tillverkning och beskattning
av maltdrycker stadgade arvoden. Enligt 2 mom. i nämnda § skall
kontrollör av staten åtnjuta ett dagarvode, som av kontrollstyrelsen bestämmes:
dock får detta arvode ej utgå med högre belopp än tre kronor för tillsyn ä ett
skattepliktigt bryggeri och med högst eu krona för varje ytterligare bryggeri, över
vilket han har tillsyn. Jag anser, att berörda maximibelopp för dagarvode böra
höjas vartdera med 50 öre och har i dylikt syfte låtit utarbeta förslag till ändrad
lydelse av 25 Jj 2 mom. av förordningen om tillverkning och beskattning av malt*-drycker.»
Med den sålunda föreslagna höjningen beräknade jag, att maltskatten
för år 1917 skulle tillföra statsverket 7,400,000 kronor.
Innan jag övergår att motivera föreliggande förslag till höjd
maltskatt, tillåter jag mig- att erinra om de skäl, som föranledde riksdagen
att avslå det med propositionen nr 240 vid 1916 års riksdag
framlagda förslaget till höjd maltskatt. I sitt över berörda förslag avgivna
betänkande (nr 34) sammanfattade bevillningsutskottet dessa skal
sålunda, att den föreslagna höjningen av maltskatten dels icke läte
förena sig med de grundsatser, som fått uttryck i 1913 års riksdags
beslut om begränsande av statsverkets beroende av från rusdrycksham
teringen härflytande medel, dels icke kunde tillmätas nämnvärd betydelse
ur nykterhetssynpunkt, dels ock slutligen skulle komma att huvudsakligen
träffa de bredare, redan av ökade levnadsomkostnader hårt betungade
folklagren. Med hänsyn härtill hemställde utskottet om avslag
å propositionen, varefter andra kammaren biföll utskottets hemställan
samt första kammaren biföll propositionen. Vid företagen gemensam
votering avslogs propositionen med 175 röster mot 169.
Då jag ånyo går att framlägga förslag till en höjd maltskatt,
hava motiven härtill varit dels av statsfinansiell natur, dels ock en förhoppning
att genom en dylik skatteförhöjning resultat skola vinnas i
nykterhetsavseende.
Såsom jag erinrade vid framläggandet av förslaget till förordning
om spirituosaaccis vid 1916 års riksdag (proposition nr 238), är beskattningen
av brännvinet för närvarande proportionsvis mycket större än
beskattningen av ölet. Enligt gjorda beräkningar uppgick år 1916
12
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
statsverkets sammanlagda inkomst av förbrukningen av renat brännvin
till omkring 1 krona 20 öre å 1 krona 25 öre för liter å 50 procent
eller till 2.4 ä 2.5 öre för en procent alkohol, under det att maltskatten
å eu liter lageröl med en alkoholhalt av 4.5 volymprocent uppgick till
högst 5.2 öre, vilket motsvarade en skatt av ej fullt 1.2 öre för eu
procent alkohol.
Genom införandet av spirituosaaccisen har skattebelastningen a
annat brännvin än renat brännvin och sprit blivit än större än å ölet.
Så är skattebelastningen t. ex. å sådant egentligt brännvin, som är
belagt med accis, dels 65 öre i tillverkningsavgift, dels omkring 55 å
60 öre, som inflyta till statsverket såsom nettovinst å brännvinsförsäijningen,
allt för 50 volymprocent räknat, dels ock accis, uppgående till
60 öre för liter oavsett alkoholhalten och således, då här avsett egentligt
brännvin torde hålla en genomsnittlig alkoholhalt av 45 volymprocent,
till 66 öre för 50 volymprocent. Sammanlagt uppgår alltså
skattebelastningen till omkring 1 krona 85 öre å 1 krona 90 öre för
liter accispliktigt egentligt brännvin å 50 volymprocent eller till 3.7 å
3.8 öre för en procent alkohol.
Med hänsyn härtill synas de alkoholstarkare maltdryckerna utan
olägenhet kunna tåla vid en större beskattning än som för närvarande
är fallet. En dylik större beskattning torde jämväl ur olika synpunkter
få anses önskvärd och behövlig.
De betydande restriktioner, som bränn vinsförsäljningen numera är
underkastad, ävensom den starka skattebelastningen å brännvinet har
medfört, att förbrukningen av brännvin i hög grad minskats. Följden
härav har blivit, att konsumtionen sökt sig över till andra alkoholhaltiga
drycker, bland vilka de alkoholstarkare maltdryckerna torde intaga främsta
rummet. För att åtminstone i viss grad motverka denna konsumtionsöverflyttning
torde en starkare beskattning av de alkoholstarkare maltdryckerna
vara motiverad. En höjd maltdrycksbeskattning framstår därför
såsom ett komplement till den förhöjda beskattning å brännvin, som
införts genom spirituosaaccisen.
Gent emot den ifrågasatta större beskattningen av vissa maltdrycker
har vid olika tillfällen och senast vid 1916 års riksdag anförts,
bland annat, att den skulle komma att huvudsakligen träffa de bredare
folklagren. Visserligen är det sant, att de alkoholstarka maltdryckerna,
särskilt lageröl, till större delen konsumeras bland dessa folklager, men
det torde icke vara riktigt att antaga, att så skulle bliva förhållandet,
om maltdrycksbeskattningen utformas på sådant sätt, att de alkohol
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Hd. 1 -5
starkare maltdryckerna bliva väsentligt dyrare än de alkoliolsvagare.
De förstnämnda dryckerna äro att anse icke såsom nödvändighetsartiklar
utan såsom överflödsvaror, från vilka man kan avstå och från vilka allmänheten
också i viss mån avstått vid de förhöjningar av maltskatten, som
tidigare ägt rum. .lag tillåter mig i detta hänseende erinra om, i vilken
omfattning konsumtionen av skattepliktiga maltdrycker minskades genom
bé åren 1907 och 1909 beslutade höjningarna av maltskatten. Under
tillverkningsåret 1909 —1910 var sålunda den uppmätta vörtmängden för
lageröl och pilsneröl 1,137,021.6 hektoliter mot 1,557,673.1 under tillverkningsåret
1906—1907; minskningen uppgick till omkring 27 procent.
Tillverkningsåret 1912—1913 var den uppmätta vörtmängden endast
1,232,889.6 hektoliter eller 20 procent mindre än den uppmätta vörtmängden
tillverkningsåret 1906—1907. Från och med tillverkningsåret
1913—1914 inträder emellertid en betydligt ökad konsumtion av lageröl
och pilsneröl. Under tillverkningsåret 1915—1916 var den uppmätta
vörtmängden för lageröl och pilsneröl 1,490,500.5 hektoliter eller endast
obetydligt mindre vörtmängd än tillverkningsåret 1906—1907. Om anledningen
till denna konsumtionsförskjutning har jag redan Tittalat mig.
De nu lämnade uppgifterna synas mig emellertid berättiga till den slutsatsen,
att en starkare skattebelastning är erforderlig å de skattepliktiga
maltdryckerna samt att som följd härav en nedgång i konsumtionen
kommer att äga rum, vilken nedgång blir större, ju högre skatten
kommer att sättas.
1 sistnämnda avseende kommer en höjning av maltskatten att hava
betydelse ur nykterhetssynpunkt. Ehuru det för 1916 års riksdag framlagda
förslaget om eu höjning av maltskatten med 10 öre för kilogram
enligt min uppfattning skulle hava kommit att bliva av betydelse ur
nykterhetssynpunkt, har jag med hänsyn till de delade meningar, som
framträdde inom riksdagen i detta avseende, ansett mig, för att fullständigt
undanrödja de invändningar, som härutinnan kunna framställas,
nu böra ifrågasätta en mera betydande höjning av maltskatten. Då
skattebelastningen å lageröl för närvarande allenast uppgår till 1.2 öre
för procent alkohol, men till 3.7 å 3.8 öre å de accispliktiga dryckerna,
kommer en tredubbling av högsta skattesatsen för ett kilogram malt —
23 öre — att åstadkomma ungefär samma skattetryck å de alkoholstarkare
maltdryckerna som å de accispliktiga dryckerna. Gent emot
en dylik tredubbel skattesats torde åtminstone icke kunna göras gällande,
att den ej skulle få betydelse ur nykterhetssynpunkt. Den lärer i stället
föranleda en högst väsentlig minskning i maltdrycksförbrukningen. Kombineras
den sålunda betydligt höjda maltskatten med ett restitutions
-
14
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 96.
förfarande, likartat med det vid 1916 års riksdag föreslagna, ifråga om
de lagrade drickorna, torde ur de bredare folklagrens synpunkt icke
några befogade invändningar kunna framställas, då de alkoholsvagare
maltdryckerna bibehållas vid sin nuvarande skattebelastning.
1 det inom finansdepartementet utarbetade förslaget har alltså
ilen högsta skattesatsen upptagits till 69 öre för kilogram. Vidare har
skattedegressioneu bibehållits vid tre öre för kilogram malt mellan de
olika skatteklasserna, så att tillverkningsskatten skulle bliva 63 öre för
kilogram för de första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen
malt, 66 öre för kilogram för de nästa 100,000 kilogrammen
samt 69 öre för kilogram för det malt, som därefter avverkas.
Den nu gällande skattedegressionen har — såsom föredragande
departementschefen framhöll i sitt yttrande till det vid propositionen
nr 18 vid 1909 års riksdag fogade utdrag ur statsrådsprotokollet (sid.
13 och 14) — till ändamål att förekomma, att genom skattepåläggning
bryggeriernas inbördes konkurrensförhållandeu rubbades. Man kunde
icke förbise, yttrade han, att, då de större bryggerierna i allmänhet
vore i stånd att bestämma salupriset på maltdryckerna även från de
mindre bryggerierna, men för dessa senare bryggerier otvivelaktigt på
grund av drygare kostnader för administration m. m. produktionskostnaderna,
relativt taget, vore större än för storindustrien, en likformigskatt
kunde vålla avgörande svårigheter för den mindre industrien att
bestå i konkurrensen. Departementschefen ansåg, att man, utan att
kunna sägas vara njugg i beräkningen, kunde fastslå, att den degression
i skatteskalan, varigenom hjälp borde beredas den mindre industrien
i konkurrensen med den större, icke under några förhållanden behövde
för att fylla sitt ändamål göras större, än) att skillnaden uppgång**
till ungefär 20 procent, som alltså skulle tillgodokomma de minsta
1 »ryggerierna.
Med tillämpande av den av föredragande departementschefen år
1909 hävdade uppfattningen,! att skillnaden mellan högsta och lägsta
skattesats skulle utgöra omkring 20 procent, skulle med eu högsta skattesats
av 69 öre för kilogram lägsta skattesatsen sättas till 55 öre. Emellertid
lärer en dylik anordning föranleda en högst väsentlig förändring i
skattelindringens totala belopp. 1 tabell III hava till belysning av
verkan av degressionen vid bryggerier med olika avverkning sammanställts
uppgifter om skattens totala belopp, maltskatten i medeltal för
kilogram, skattelindringen i öre för kilogram för respektive bryggeri i
jämförelse med ett bryggeri om 600,000 kilograms avverkning samt
den totala skattelindringen i kronor, allt enligt gällande bestämmelser
15
Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 96.
och enligt föreliggande förslag. Till jämförelse härmed har angivits
skattelindringen dels uttryckt, i öre för kilogram dels i totalbelopp, om
skattesatserna bleve 55 respektive (52 och 69 öre samt således degressionen
mellan högsta och lägsta skattesats 20 procent.
Tabell 111. Jämförelse mellan verkan av olika degressionssknlor vid bryderi er med olika
avverkning''.
Ett bryggeri med vid-stående maltavverkning |
25,000 kg. |
50,000 kg- |
75,000 kg. |
100,000 kg. |
150,000 kg. |
200,000 kg- |
300,000 kg- |
400,000 kg. |
600,000 kg. |
Betalar nu i maltskatt kr. |
4,250 |
8,500 |
12,750 |
17,000 |
27,000 |
37,000 |
60,000 |
83,000 |
129,000 |
Betalar enligt förslaget i |
15,750 |
31,500 |
47,250 |
63,000 |
96,000 |
129,000 |
198,000 |
267,000 |
405,000 |
Har nu i medeltal en skatt |
17 |
17 |
17 |
17 |
18 |
18.5 |
20 |
20.7 5 |
21.5 |
Enligt förslaget i medeltal |
63 |
63 |
63 |
63 |
64 |
64.5 |
66 |
66.75 |
67.5 |
Skattelindring i jämförelse |
4.5 |
4.5 |
4.5 |
4.5 |
3.5 |
3.0 |
1.5 |
0.75 |
|
Total skattelindring i kr. |
1,125 |
2,250 |
3,375 |
4,500 |
5,250 |
6,000 |
4,500 |
3,000 |
— |
Med en degressionsskala på |
10.5 |
10.5 |
10.5 |
10.5 |
8.2 |
7 |
3.5 |
1.75 |
|
Total skattelindring i kr. |
2,625 |
5,250 |
7,875 |
10,500 |
12,300 |
14,000 |
10,500 |
7,000 |
— |
Såsom framgår av tabellen, blir skattelindringen, uttryckt i öre
för kilogram, samt skattelindringens totala belopp lika stora enligt
gällande skatteskala och enligt den föreslagna skalan. Däremot skulle,
om skattesatserna bleve 55 respektive 62 och 69 öre för kilogram,
skattelindringen bliva något mera än två gånger så stor som för när
varande.
Enär produktionskostnaderna vid bryggerier av olika storlek
icke torde komma att röna inflytande av en skattehöjning i annan mån,
än att höjningen åstadkommer en minskad förbrukning och därmed en
minskad produktion, men denna minskade produktion kan antagas tämligen
likformigt äga rum vid alla bryggerier, och därmed också den ur
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9ti.
den minskade produktionen härflytande kostnadsökningen likformigt göra
sig gällande inom hela industrien, torde en förändring av nu bestående
skattelindring vid de smärre bryggerierna icke vara påkallad. Med
hänsyn härtill har jag därför föreslagit, att degressionen mellan högsta
och lägsta skattesats skall vara 6 öre och icke, såsom år 1909 ifrågasatts,
20 procent.
Tabell IV. Jämförelse mellan verkan av olika skattesatser.
i Skatt per j |
1 Motsvarar för liter . |
Motsvarar per j |
Höjning per halv-butelj i jämförelse |
|||||||||
! till och med | 100,000 kg. |
S 100,001— ; 200,000 kg. |
LO | °J pr 3 er? 1 |
till och med 100,000 kg. i |
100,001— |
mer än |
till och med 1 |
100,001— ; |
LC 8g ° s» 77 P crq |
till och med |
100,001— I 200,000 kg. |
mer än |
|
öre |
öre |
öre |
öre |
|||||||||
Gällande skatte- |
• |
|||||||||||
sats: |
||||||||||||
för lageröl ...... |
3.84 |
4.51 |
5.19 |
1.28 |
1.50 |
1.7 3 |
- ■ |
■ - |
— |
|||
för pilsneröl ... |
IT |
20 |
23 |
3.38 |
3.0b |
4.5 7 |
1.13 |
1.33 |
1.52 |
'' - |
||
för porter ...... |
5.96 |
7.oi |
8.0 7 |
1.99 |
2.34 |
2.69 |
||||||
för lagrat dricka |
2.3 G |
3.13 |
3.60 |
0.88 |
1.04 |
1.30 |
— |
|||||
1916 års förslag: |
1 |
|||||||||||
för lageröl ...... |
| |
6.10 |
6.77 |
7.45 |
2.03 |
2.26 |
2.4 8 |
0.75 |
0.7 6 |
0.7 5 |
||
för pilsneröl .. |
r |
30 |
33 |
0.37 |
5.9 7 |
6.56 |
1.7 9 |
1.99 |
2.19 |
0.66 |
0.66 |
0.6 7 | |
för porter ...... |
I |
9.17 |
10.52 |
11.57 |
3.16 |
3.51 |
3.86 |
1.17 |
1.17 |
1.17 ! |
||
för lagrat dricka |
17 |
20 |
23 |
2.6ö |
3.13 |
3.60 |
0.8 8 |
1.04 |
1.20 |
— |
— |
— 1 |
Föreliggande för- |
||||||||||||
slag: |
||||||||||||
för lageröl ...... |
) |
14.22 |
14.90 |
15.58 |
4.74 |
4.96 |
5.19 |
3.46 |
3.46 |
3,6 |
||
för pilsneröl .. |
63 |
66 |
69 |
12.53 |
13.12 |
13.7 2 |
4.17 |
4.3 7 |
4.57 |
3.04 |
3.04 |
3.0 5 |
för porter ...... |
) |
22.10 |
23.15 |
24.20 |
7.36 |
7.71 |
8.06 |
5.3 7 |
5.3 7 |
5.37 ! |
||
för lagrat dricka |
IT |
20 |
23 |
2.66 |
3.13 |
3.60 |
0.88 |
1.04 |
1.20 |
— |
— |
- - |
I tabell IV har jag låtit sammanställa uppgifter om skattebelastningen
å de viktigare maltdryckerna enligt nu gällande skattesatser
samt enligt de år 1916 föreslagna och av mig nu ifrågasatta skattesatserna.
17
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr .96''.
Såsom framgår av tabellen skulle den ifrågasatta skattehöjningen
till exempel för liter (halvbutelj) lageröl uppgå til! ungefär 3 Va öre.
Den totala skattebelastningen på en halvbutelj lageröl skulle uppgå till
omkring 5 öre. Prisförhöjningen komme med hänsyn härtill att variera
mellan 3 och 4 öre för halvbutelj. Skillnaden i skattebelastning mellan
lageröl och lagrat dricka uppgår till 4 öre för halvbutelj eller för ett
dussin halvbuteljer till 48 öre. Denna betydande prisskillnad torde
komma att i hög grad medverka till en konsumtionsförskjutniog i riktning
mot de lagrade drickorna.
Vid 1916 års riksdag restes, såsom jag redan förut omnämnt, invändningar
mot en höjd maltskatt jämväl ur den synpunkten, att
den ej läte förena sig med de grundsatser, som fingo uttryck i
1913 års beslut om begränsande av statsverkets beroende av från rusdryckshanteringeu
härflytande medel. I fråga härom anförde bevillningsutskottet
i sitt förut åberopade betänkande nr 34 följande:
»Ty även om maltskatten på grund av bestämmelsen i 1 § av förordningen
om statsverkets fond av rusdrycksmedel är att hänföra till de medel, vilkas sammanlagda
överskott skall avsättas till nyssnämnda fond. lärer en höjning av maltskatten
icke kunna undgå att utöva inflytande på den medeltalsberäkning, som jämlikt
samma 1 § skall årligen verkställas. Härom stadgas nämligen: »skulle för tre på
varandra följande år medeltalet av ovannämnda inkomster understiga 41,900,000
kronor, skall därefter vad som överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden.
På enahanda sätt förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning beimnes, att
medeltalet av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre är ytterligare
nedgått.» Uppenbart torde vara, att. den sålunda stadgade medeltalsberäkningen
skulle komma att avsevärt förryckas, därest maltskatten, genom eu av riksdagen
företagen förhöjning av maltskattesatsema, tillförde statsverket en väsentligt ökad
inkomst. Visserligen har herr Waldén i motionen II: 331 till förekommande av
berörda olägenhet föreslagit, att den av den höjda maltbeskattningen föranledda inkomst
skall tillföras statsverkets fond av rusdrycksmedel. Enligt utskottets mening
torde emellertid detta förslag icke låta sig praktiskt utföras, enär det svårligen och
i varje fall icke utan omfattande beräkningar kan fixeras, vilken del av maltskattens
totala belopp är att anse såsom beroende av förhöjningen av denna skatt.»
Såsom härav framgår, har utskottet ansett, att genom en förhöjning
av en skatt eller avgift, vars överskott skall tillföras rusdrycksmedelsfonden,
medeltalsberäkningen rörande det maximibelopp, som av
de så kallade rusdrycksmedlen får för statsverkets behov användas,
skulle komma att avsevärt förryckas. Emellertid torde denna uppfattning
åtminstone icke i förevarande situation kunna göras gällande. I
detta avseende tillåter jag mig erinra om, att nykterhetskommittén i
underdånigt utlåtande den 15 december 1912 föreslog tillämpande av
en treårig medeltalsberäkning och därom anförde följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 80 höft. (Nr 96—97.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
»I likhet med minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén anser nykterhetskommittén,
att begränsningssiffran bör ställas i sådan relation till nykterhetens framsteg
bland befolkningen, att statens genom ifrågavarande siffra uttryckta minskade
beroende av rusdrycksmedlen blir en direkt och automatiskt inträffande följd av
rusdrycksförbrukningens minskande.
Det av reservanterna föreslagna sättet för bestämmande av den nedåt rörliga
begränsningen torde emellertid under vissa omständigheter kunna medföra alltför
häftiga kastningar i budgeten. Om under något år statsinkomsterna av rusdrycksmedlen
betydligt nedginge av anledning, som.vore främmande för nykterhetsfrågan,
såsom till exempel fallet var under året 1909, skulle enligt minoritetens förslag en
ny begränsningssiffra hava nåtts, vilken emellertid icke behövde vara en följd av nykterhetens
framsteg bland befolkningen. För att förebygga inverkan av dylika tillfälliga
omständigheter, har kommittén ansett att begränsningssiffran bör minskas
allenast för det fall, att medeltalet av statens samtliga inkomster av rusdrycksmedlen
under en viss tid understiger den gällande begränsningssiffran. Den tid, för
vilken ett dylikt medeltal skulle beräknas, synes lämpligen kunna fastställas till tre
år, och hava kommitterade tänkt sig följande förfaringssätt. Då riksdagen år 1918
fastställer riksstaten för 1919, uträknas, huruvida medeltalet av de under åren
1915, 1916 och 1917 influtna rusdrycksmedelsinkomsterna — både de, som disponerats
för statsregleringens behov och de, som avsatts för fondering — understigit
det fastställda begränsningsbeloppet. År detta fallet, blir det sålunda erhållna medeltalet
begränsningssiffra. Vid riksstatens uppgörande varje följande år verkställes
liknande uträkning rörande medeltalet för de närmast föregående tre åren och fastställes
med ledning därav en ny begränsningssiffra, om medeltalet visar sig vara
lägre än den gällande siffran.»
Nykterhetskommitténs förslug till medeltalsberäkning upptogs i det
förslag till förordning angående statsverkets fond av rusdrycksmedel,
som framlades för 1913 års riksdag genom propositionen nr 186. Till
det vid nämnda, proposition fogade utdrag ur statsrådsprotokollet anförde
föredragande departementschefen följande:
»Av de föreliggande förslagen till frågans lösning finner jag det av nykterhetskommittén
förordade vara mest ägnat att på samma gång hålla möjligheten öppen
för vinnande av det sålunda åsyftade målet och bereda nödig trygghet mot störande
rubbningar i statens ekonomi. Man får emellertid icke förbise, att denna trygghet
såväl med det ena som med det andra förslaget kan äventyras, därest försäljningspriset
på brännvinet skulle i någon nämnvärd grad nedsättas. Då det kan befaras
att, sedan städernas intresse av försäljningsmedlens storlek upphört, åtgärder i
sådant syfte på ett eller annat håll må komma att vidtagas, lärer staten få vara
beredd att i lagstiftningsväg ingripa reglerande i förevarande avseende.»
Såsom framgår av de anförda ställena i nykterhetskommitténs
utlåtande och föredragande departementschefens anförande till det vid
1913 års proposition, nr 186, fogade utdrag ur statsrådsprotokollet,
hyste man då den uppfattningen, att den år efter år fastställda
begränsningssiffran skulle stå i relation till nykterhetens framsteg
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
bland befolkningen och att den metod, som valdes för begränsningssiffrans
fastställande, skulle lämna garanti mot »alltför häftiga kastningar
i budgeten». Nykterhetskommitténs erinran om förhållandena under år
1909 såsom främmande för nykterhetsfrågan, torde bäst ådagalägga den
tankegång, som ligger till grund för den gällande metoden i fråga om
begränsningssiffrans fastställande på grundvalen av treåriga medeltal.
Det torde ej av någon kunna förnekas, att de rådande förhållanden,
vilka medfört en avsevärd nedgång i statsverkets inkomster av rusdrycksmedlen,
väsentligen icke kunna tillbakaföras på nykterhetens framstegbiand
befolkningen. Den ovanligt långa och häftiga kris, som vårt land
genomgår, har föranlett Kungl. Magt att vidtaga åtgärder, som för
att bevara åt befolkningen livsmedel i tillräcklig omfattning djupt
ingripit i tillverkningen av alkoholhaltiga drycker. Så är fallet med
Kungl. Maj:ts upprepade och betydande inskränkningar i brännvinsbränningen
och jämväl ifråga om det av Kungl. Maj:t utfärdade förbudet
mot mältning av spannmål utan folkhushål Iningskommissionens
tillstånd. De under oktober 1916 genomförda inskränkuingarna i brännvinsbränningen
hava jämväl haft en kraftig återverkan på brännvinsförsäljningen,
vilken genom de den 3 november 1916 i skärpt form
förnyade restriktionerna ytterligare inskränkts.
Följden av dessa nödvändiga åtgärder blir givetvis en kraftig
nedgång av statsverkets inkomster av rusdrycksmedlen. I propositionen
rörande statsverkets tillstånd och behov för år 1918 har jag beräknat
statsverkets ifrågavarande inkomster till 33 miljoner kronor oberäknat
spirituosaaccisen. De beräknade inkomsterna understiga sålunda med
8,900,000 kronor den nu gällande begränsningssiffran. Under förutsättning
att inkomsterna inflyta såsom beräknats, skulle kristiden komma
att utöva ett avsevärt förryckande inflytande på framtida statsregleringar
och på grund av kristidens långvarighet sådana förhållanden komma
att inträffa, som nykterhetskommittén med sitt förslag om begränsningssiffrans
fastställande genom treårig medeltalsberäkning ansåg sig kunna
förebygga.
På grund av vad jag sålunda anfört anser jag en höjning av
någon av de skatter, som ingå bland rusdrycksmedlen, icke under nuvarande
omständigheter komma i strid med de grundsatser, som fingo
uttryck i 1913 års riksdags beslut om det allmännas frigörande av från
rusdryckshanteringen härflytande medel. Jag anser det snarare kunna
ifrågasättas, huruvida icke en dylik höjning står i nära överensstämmelse
med den mening, åt vilken föredragande departementschefen i sitt nyss
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
citerade yttrande givit uttryck. På grund av oförutsedda förhållanden
har nämligen gällande medeltalsberäkning icke visat sig skänka nödig
trygghet mot störande rubbningar i statens ekonomi och den av mig
föreslagna maltskatten, som kommer att med några miljoner höja de
beräknade inkomsterna av rusdrycksmedel, torde kunna anses såsom eu
reglerande åtgärd i syfte att motverka den oförutsedda med nykterhetens
framsteg bland befolkningen icke sammanhängande minskningen av
ifrågavarande medel.
Enligt det vid 1916 års riksdag med propositionen nr 240
framlagda förslaget till vissa ändringar i maltskatteförordningen skulle,
såsom jag förut erinrat, de i 25 § 2 mom. av denna förordning
bestämda maximibeloppen för dagarvode till kontrollör höjas med 50 öre,
så att arvodet skulle få utgå med högst 3 kronor 50 öre (för närvarande
tre kronor) för tillsyn å ett skattepliktigt bryggeri och med högst 1
krona 50 öre (för närvarande 1 krona) för varje ytterligare bryggeri,
över vilket han har tillsyn. Med hänsyn till den viktiga kontrollverksamhet,
kontrollör har att utöva över tillverkningen på grund av den
enligt föreliggande förslag betydligt höjda maltskatten, och då det vid
vissa större bryggerier kan vara av nöden att anordna en mera ingående
kontroll, har jag ansett, att maximibeloppet för dagligt arvode vid
det första bryggeriet, som varje kontrollör har att kontrollera, bör
höjas till fyra kronor. Enär kontrollkostnaderna sålunda skulle komma
att ökas, torde det i 5 § av förordningen fastställda minimibeloppet för
skatt i medeltal böra höjas från sex kronor till sju kronor.
En fullt tillförlitlig beräkning av vad den höjda maltskatten kan
komma att giva i statsinkomst möter stora svårigheter. I detta avseende
tillåter jag mig hänvisa till vad jag redan förut anfört, nämligen att maltdrycksförbrukningen
hittills visat sig vara ganska känslig för prisförhöjningar.
Det torde därför erfordras att iakttaga försiktighet vid beräkningarna
och som sannolik verkan av maltskattens höjande räkna
med en betydligt minskad förbrukning av de standarddrycker, som träffas
av den höjda skatten.
På grund av den betydande höjningen torde någon ledning icke
kunna hämtas från föregående erfarenheter. Jag har emellertid ansett,
att man med stor sannolikhet kan räkna med, att förbrukningen av de
alkoholstarkare maltdryckerna komme att minskas till hälften av nuvarande
konsumtion.
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Tillverkningsåret 1915/16 uppgick maltavverkningen till följande
belopp nämligen:
11,137,695 kilogram å 17 öre
4,027,355 )» å 20 »
14,251,805 » å 23 »
eller sammanlagt 29,416,855 kilogram.
Maltskatten inbragte berörda tillverkningsår utan avdrag för restitutioner
5,979,217 kronor 80 öro och efter dylikt avdrag 5,690,772 kronor
72 öre. Den enligt 5 § i gällande maltdrycksförordning influtna tillläggsskatten
utgjorde 1915/16 2,423 kronor 50 öre, vilka äro inräknade
i förestående nettobehållning.
Med utgångspunkt från antagandet att förbrukningen av de alkoholstarkare
maltdryckerna komme att nedgå till hälften, skulle därmed också
maltavverkningen för tillverkningen av dessa drycker nedgå till hälften.
Tillverkningsåret 1915/16 var hela maltavverkningen vid de skattepliktiga
bryggerierna 29,416,855 kilogram. Härav åtgingo för tillverkning
av svagdricka omkring 2,100,000 kilogram samt för tillverkning av
lagrade drickor omkring 2,100,000 kilogram. För tillverkning av alkoholstarkare
maltdrycker åtgingo sålunda omkring 25 miljoner kilogram malt.
Med den föreslagna skattesatsen och under den antagna förutsättningen av
halv maltavverkning skulle maltskatten för tillverkningen av dessa drycker
kunna beräknas komma att uppgå till 8,250,000 kronor. För att få den
totala maltskatten bör härtill läggas maltskatten för tillverkning av lagrat
dricka. Härvid har jag beräknat, att tillverkningen av lagrat dricka
skulle mer än fördubblas och härför åtgå en maltmängd av 5 miljoner
kilogram. Skatten härför skulle i runt tal uppgå till 1 miljon kronor.
Jag tror mig därför kunna föreslå, att den sammanlagda maltskatten
beräknas för år 1918 till 9,250,000 kronor. Då i statsverkspropositionen
maltskatten för sistnämnda år beräknats till 5,700,000 kronor, skulle
alltså den nu föreslagna höjningen av skatten giva 3,550,000 kronor
mera i inkomst.
I likhet med vad som är fallet med restitution för malt, som användes
för svagdrickstillverkning i skattepliktigt bryggeri, bör restitution
för malt, som användes för tillverkning av lagrat dricka, utgå direkt av
maltskattemedlen.
Enligt 1 § i gällande förordning angående statsverkets fond av
rusdrycksmedel skall av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,
maltskatt, punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel, efter restitution
för denaturerat brännvin och för malt, som vid skattepliktigt
22
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.
bryggeri omedelbart använts för tillverkning av svagdricka, till en särskild
fond avsättas vad som för varje år överskjuter ett belopp av
41,900,0<''0 kronor. Under förutsättning att restitution för malt, som användes
för tillverkning av lagrat dricka, skall utgå direkt av maltskattemedlen,
är det erforderligt, att sådan ändring vidtages i ovanberörda lagrum,
att jämväl vad som restituerats för malt, som omedelbart använts för
tillverkning av lagrat dricka, skall avräknas från maltskattemedlen, innan
det belopp fastställes, som kan komma att fonderas. På grund härav
har jag jämväl låtit utarbeta förslag till ändrad lydelse av 1 § i nu
omförmälda förordning.
Kontrollstyrelsen
slagen utan erinran.
har i infordrat utlåtande lämnat författningsför
4.
Sedan departementschefen härefter uppläst omförmälda, inom finansdepartementet
utarbetade förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 §
1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 och 23 §§ samt 25 § 2 mom. i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
samt till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 18 juli 1913 angåendé statsverkets fond av rusdrvcksmedel, hemställde
departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga berörda författningsförslag,
dels besluta att, där restitution av skatt skall äga rum för malt,
som omedelbart använts för tillverkning av lagrat dricka, restitutionen
må utgå direkt av maltskattemedlen,
dels ock, med ändring av vad i den till innevarande års riksdag
avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under år
1918 föreslagits, beräkna inkomsten av maltskatten till 9,250,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj: t Konungen
förordna, att proposition i ämnet skulle till riksdagen avlåtas
av den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Jochum Beck-Friis.