Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
1
Nr 95 A.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften; given Stockholms
slott den 9 mars 1917.
Under åberopande av bilaga utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen
att antaga närlagda förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:c förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 79 käft. (Nr 95 A och B.) 1
»
Kungl. Alaj:ta nåd. proposition nr !)5 A.
3
Förslag
till
Förordning
om vissa ändringar i förordningen den 39 november 1914 angående
stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 8, 15, 20, 22, 23, 27, 47 och 51 §§ i
förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola —
vissa paragrafer i nedan angivna delar — hava följande ändrade lydelse
samt att i samma förordning skall näst efter VII kap. införas ett nytt,
VIII kap. av den lydelse nedan sägs:
8 §•
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Aktiebrev i inländskt aktiebolag skall, innan brevet av bolaget utgives,
förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,
vara den i brevet avsedda aktie lyder, eller, om brevet utfärdats ä
två eller flera aktier, av det belopp, varå aktierna sammanlagt lyda; dock
att, ifall enligt bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med högre
belopp än det, varå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande
till det högre beloppet.
Upprättat aktiebrev skall, ändock att det icke blivit av aktieägaren
mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren äger att detsamma
hos bolaget utbekomma.
Aktiebrev, som utan erläggande av betalning utfärdas såsom ersättning
för förkommet eller förstört sådant brev eller i utbyte mot aktiebrev
i samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya aktiebrevet utfärdas
å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna, förstörda eller utbytta
aktiebrevet lytt, eller, om det nya aktiebrevet skall ersätta flera äldre brev,
dessas sammanlagda belopp, samt det eller de äldre breven varit försedda
med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
Har behörig stäm pel beläggning av interimsbevis eller interim skvitto
ägt rum, galle den stämpelbeläggning även för det aktiebrev, mot vilket
interimsbeviset eller interimskvittot sedermera utbytes, där icke aktiebrevet
skall beläggas med stämpel till högre belopp, i vilken händelse detsamma
åsättes fyllnadsstämpel.
Aktiebrev, som sålunda utfärdas utan att beläggas med den här ovan
för aktiebrev stadgade stämpel, skall förses med anteckning om orsaken härtill.
För aktiebrevs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med anteckning
om orsaken till underläten stämpelbeläggning svare ledamöterna
i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt
bolagets beslut uppdragits åt en eller flera av dem, dessa ledamöter.
Se för övrigt 27 §.
Andelsbevis; se Lottbrev.
Check; lika med Växel.
Checkräkning, upp- och avskrivningsräkning, giroräkning, folioräkning,
löpande räkning eller annan sådan räkning hos bank, annan kreditinrättning,
sparbank eller bankir, därå penningar mottagas för att vid anfordran
återbetalas; lika med Depositionsräkning.
Delaktighetsbevis; se Lottbrev.
Depositionsräkning, hos bank, annan kreditinrättning eller bankir,
a vilken räkning penningar mottagas för att först efter viss tid eller viss
tid efter uppsägning återbetalas: räntebesked, räntekupong, kvittens eller
annan anteckning, varigenom insättare tillgodoföres eller erkänner sig hava
mottagit ränta å räkningen, skall av banken, kreditinrättningen eller bankiren,
då anteckning, efter vad nyss blivit sagt, delgives insättaren eller, där sådan
delgivning icke äger rum, då räntebeloppet gottskrives insättaren, förses
med stämpel av 5 öre, om räntebeloppet överstiger 5 men ej uppgår till
10 kronor, samt av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet, om
detta uppgår till 10 kronor eller högre belopp.
Vad sålunda är stadgat i fråga om stämpel för ränta å här om förtid
a räkningar äger icke tillämpning i avseende å medel, som äro insatta
för statsförvaltningen tillhörande allmänt verk eller styrelse samt riksdagens
verk, så länge dessa medel för sådant verk eller styrelse innestå.
Sökes betalning på grund av bevis om insättning på depositionsräkning
hos offentlig myndighet, skall beviset förses med stämpel av 25 öre
för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;
dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelavgift, då på
grund därav fordran bevakas i konkurs.
Se för övrigt 54 och 55 §§.
Knngl. Maj:ta nåd. proposition nr 05 A. 5
Fideikommissbrev om fast egendom skall, då det för lagfart företes,
utöver den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt
för gåva, förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av
egendomens värde.
Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.
Gåva av fast egendom; avhandling därom skall, då den för lagfart
företes, utöver den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt
och skatt för gåva, förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100
kronor av egendomens värde.
Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.
Inkassering av penningar: handling, som innefattar uppdrag därom
och emot vars företeende eller avlämnande betalning fordras; lika med Växel;
dock att handling, som avser inkassering av penningar genom postförskott
eller s. k. efterkrav, är från stämpel fri.
Intecknat skuldebrev; se Skuldebrev.
Interimsbevis, Interimskvitto å aktiebrev; lika med Aktiebrev.
» » å lottbrev; lika med Lottbrev.
Invisning; lika med Växel.
Kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskilt bevis
mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning återbetalas;
lika med Depositionsräkning.
Köp av fast egendom; avhandling därom skall, då den för lagfart
företes, förses med stämpel, som, utom i de fall, varom nedan stadgas,
skall utgöra 1 krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.
Köpeavhandling, på grund varav lagfart sökes för aktiebolag, som
icke driver bankrörelse eller som icke är berättigat att erhålla statslån från
egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden, skall beläggas med stämpel
av 2 kronor för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.
Överstiger egendomens värde icke 3,000 kronor och är köparen svensk
medborgare, som icke under nästföregående året taxerats enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 1,800
kronor, förses köpeavhandlingen med stämpel allenast av G0 öre för varje
fulla 100 kronor av egendomens värde.
Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid, räknat från första
fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt köpeavhandlingen
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare på heder och
samvete avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats eller skall lämnas
annan betalning för köpet än den, som tinnes upptagen i den för lagfart företedda
fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget.
Fångeshandling, på grund varav sökes lagfart å järnväg, är från
stämpel fri.
Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt solidariskt bankbolag
eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock i kommanditbolag
skall, innan brevet eller beviset av bolaget utgives, förses med
stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, vara den i
brevet eller beviset avsedda lott eller andel lyder, eller, om brevet eller
beviset utfärdats å två eller flera lotter eller andelar, av det belopp, varå
lotterna eller andelarna sammanlagt lyda; dock att, ifall enligt bolagets
beslut för lott eller andel skall erläggas betalning med högre belopp än
det, varå lotten eller andelen lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande
till det högre beloppet.
Upprättat lottbrev skall, ändock att det icke blivit av lottägaren mottaget,
anses såsom av bolaget utgivet, då lottägaren äger att detsamma
hos bolaget utbekomma.
Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som utan erläggande av
betalning utfärdas såsom ersättning för förkommet eller förstört sådant
brev eller bevis eller i utbyte mot lottbrev eller bevis i samma bolag, är
fritt från stämpel, därest det nya lottbrevet eller beviset utfärdas å belopp,
icke överstigande det, varå det förkomna, förstörda eller utbytta lottbrevet
eller beviset lytt, eller, om det nya lottbrevet eller beviset skall ersätta
flera äldre brev eller bevis, dessas sammanlagda belopp, samt det eller de
äldre breven eller bevisen varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning
eller icke skolat med stämpel beläggas.
Har behörig stämpelbeläggning av interimsbevis eller interimskvitto
ägt rum, galle den stämpelbeläggning även för det lottbrev, mot vilket
interimsbeviset eller interimskvittot sedermera utbytes, där icke lottbrevet
skall beläggas med stämpel till högre belopp, i vilken händelse detsamma
åsättes fyllnadsstämpel.
Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att beläggas med
den här ovan för lottbrevet eller beviset stadgade stämpel, skall förses
med anteckning om orsaken därtill.
För den behöriga stämpelbeläggningen av lottbrev, andelsbevis och
delaktighetsbevis eller deras förseende med anteckning om orsaken till
underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna i bolagets styrelse eller,
Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr ,95 A.
7
ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt bolagets beslut uppdragits
åt en eller flera av dem, dessa ledamöter.
Vad sålunda är stadgat galler dock icke bevis å grundfondstillskott
i sparbanker.
Se för övrigt 27 §.
Lottsedel för deltagande i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd
anordnats, skall av lotteriets anordnare före utlämnandet förses med stämpel,
då lotteriet avser penningar, av 10 öre för varje hel krona av det belopp,
varå lottsedeln lyder, och, då lotteriet avser andra värdeföremål, av 10 öre
för varje lottsedel.
Se för övrigt 56 §.
Lösöreköp: avhandling därom, se Köp.
Obligation, som utfärdas här i riket, skall av obligationsutgivaren
före utlämnandet förses med stämpel av 60 öre för belopp, ej överstigande
100 kronor, och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor;
dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens,
Sveriges allmänna hypoteksbanks och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer.
Obligation, som utgivits i utlandet, skall, innan den härstädes belånas,
försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes, förses med stämpel enligt
nyssnämnda grund, där icke annorledes här nedan stadgas. Sådan obligation
vare fri från stämpel, därest genom vederbörande magistrats påteckning å
obligationen styckes, att den blivit för magistraten uppvisad före den 1
januari 1895. A obligation, som i utlandet utgivits och efter ingången
av år 1895 men före den 1 juli 1917 inkommit i riket, äger innehavaren,
om obligationen före sistnämnda dag hos magistrat i stad uppvisas, kostnadsfritt
bekomma påteckning om dagen för uppvisandet. Obligation, som
blivit med sådan påteckning försedd, skall, då den härstädes belånas, försäljes
eller på vad sätt det vara må överlåtes, beläggas med stämpel enligt
de för obligation närmast före den 1 juli 1917 gällande bestämmelser.
Sökes på grund av obligation, för vilken ovanstående stämpelavgift
icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall obligationen
förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp,
för vilket betalning sökes;
dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund därav
fordran bevakas i konkurs.
Obligation, som utfärdas endast såsom ersättning för förkommen eller
förstörd sådan handling eller i utbyte mot obligation eller obligationer av
samma utgivare och med samma räntefot, är fri från stämpel, därest den
8
Kungl. Majits nåd. proposition nr 95 A.
nya obligationen utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå den förkomna,
förstörda eller utbytta obligationen lytt, eller, om den nya obligationen
skall ersätta flera äldre obligationer, dessas sammanlagda belopp
samt den eller de äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig
ordning eller icke skolat med stämpel beläggas. Obligation, som
sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt ovan stadgade grunder,
skall av obligationsutgivaren förses med anteckning om orsaken därtill.
Därest för särskilda delar av skuldbelopp utfärdats löpande förskrivningar,
vilka uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna
rörelsen, galle angående dylik förskrivning, ändock att den ej betecknats
som obligation, vad i denna förordning är om obligation stadgat.
Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.
Postrem issväxel; se Växel.
Premiekvittens; se Försäkring sbrev.
Revers; se Skuldebrev.
Skuldebrev skall, då det för vinnande av inteckning eller betalning
hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla
100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes;
dock är skuldebrev fritt från sådan stämpel, då på grund därav
fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg eller då detsamma
skall vara försett med stämpel lika med obligation i enlighet med
vad här nedan sägs.
Har kommun erhållit Kungl. Majits tillstånd till upptagande av
amorteringslån, skall, under förutsättning att det till upptagande medgivna
lånets belopp icke understiger 200,000 kronor och att återbetalningstiden
är bestämd till minst 15 år, skuld förskrivning, som utfärdas å lånebeloppet
eller del därav, av utgivaren förses med stämpel såsom för obligation stadgas.
Se för övrigt 17 och 18 §§.
Sparkasseräkning eller därmed likartad räkning hos bank, annan
kreditinrättning, sparbank eller bankir; lika med Depositionsråkning. I
fråga om medel, som innestå å sparkasseräkning eller, i sparbank, däremot
svarande räkning, må dock frihet från stämpel äga rum, om beloppet av
den ränta, som under ett kalenderår tillgodoföres insättare, vare sig medlen
innestått hela året eller blott en del därav, icke uppgår till 40 kronor.
Se för övrigt 54 och 55 §§.
Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöver
den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt för
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 95 A. 1)
gåva, förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av egendomens
värde.
Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.
åtagande av förpliktelse.
15 §.
Den obli galion sliten vare, som här i riket utlämnar obligation, dag
O
O '' O 7 o
tecknad före den 1 juli 1917, skall förse obligationen med anteckning om
dagen, då den utlämnas.
20 §.
2. Har, sedan stämpelavgift jämlikt 8 § erlagts för interimsbevis
eller interimskvitto å aktie- eller lottbrev, den å interimsbeviset eller
interimskviitot grundade aktie- eller andelsrätten blivit förverkad, må
stämpelavgiften på ansökan kostnadsfritt återbekommas i den ordning, som
i fråga om restitution av kronoutskylder är föreskriven.
22 §.
1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:
a) — ~ ~ — — — — — — — — — — —
c) bank- och växelstämplar ä 5, 10, 20, 30 och 50 öre samt 1, l.so,
2, 2.50, 3, 3.öo, 4, 4.50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12.so, 15, 20, 25, 30, 50, 75
och 100 kronor.
Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis,
delaktighetsbevis och obligationer rum i den ordning, 27 § föreskriver.
Till handlingar — — — — — — — — — — —
dubbla beläggningsstämplar.
Till växel och annan handling, som enligt 8 § skall lika med växel
stämpelbeläggas, skola i annat fall än där fråga är om utgörande av den
särskilda stämpel, varmed handlingen skall förses, då på grund därav betalning
sökes hos offentlig myndighet, användas sådana bank- och växelBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 79 käft. {Nr 95 A och B.) 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr .95 A.
stämplar, om vilka i 22 § 1 mom. c) förmales. Enahanda bank- och
växelstämplar skola användas för stämpelbeläggning av sådant, i 8 § under
rubriken för depositionsräkning omförmält och enligt vad under rubrikerna
för checkräkning, kapitalräkning och sparkasseräkning sägs därmed likställt
räntebesked eller annan anteckning, varigenom insättare tillgodoföres eller
erkänner sig hava mottagit ränta å insatta medel. För beläggning av
andra än nu nämnda handlingar må stämplar, som nyss sagts, icke användas.
27 §.
Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis, delaktighetshevis eller obligationer
enligt 8 § skola förses med stämpel, skall detta äga rum sålunda,
att stämpling av blanketterna till aktiebreven, lott breven, bevisen
eller obligationerna sker genom generalpoststyrelsens försorg. Den,
som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom skriftligen hos
general poststyrelsen med bifogande av blanketterna samt tvefald uppgift
å dessas valör och antalet av varje valör. Generalpoststyrelsen fastställer
därefter det belopp, med vilket stämpel enligt bestämmelserna i denna förordning
skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet
blivit inbetalt, verkställa stämplingen.
Talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om stämpelbeloppet
fullföljes i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av generalpoststyrelsens
beslut i allmänhet.
47 §.
1. Den som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betalning
företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika med växel
stämpelbeläggas, utan att, där handlingen skolat förses med stämpel, fullgöra
vad honom i sådant avseende åligger, så ock den, som åsidosätter vad i 8 §
under rubrikerna för checkräkning, depositionsräkning, kapitalräkning och
sparkasseräkning är stadgat om åsättande av stämpel i där angivna fall,
böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot fem
kronor.
2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stärapelbeläggning
av aktie- eller lottbrev eller andels- eller delaktiuhetsbevis då
det utfärdas av aktiebolag, solidariskt bankbolag, annat bolag, som driver
bankrörelse, eller kommanditbolag, eller av sålunda utfärdat interimsbevis
eller interimskvitto å aktie- eller lottbrev, böte tio gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.
11
Kungl. Maj:ts nåd. •proposition nr .9<5 A.
3. Den obligationsutgivare, som utlämnar obligation utan att därvid
förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som belånar, försäljer
eller på vad sätt det vara må överlåter i utlandet utgiven obligation, utan
att handlingen är försedd med föreskriven stämpel eller sådan påteckning
av magistrat, som här ovan under rubriken obligation i b § omförmäles,
skall bota tjugu gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta
bot tjugufem kronor.
Vad sålunda blivit stadgat i fråga om obligation, som utlämnats
utan att vara försedd med stadgad stämpel, galle ock i fråga om skuldförbindelse,
som, enligt vad under rubriken skuldebrev i 8 § sägs, skall
förses med stämpel lika med obligation.
4. Den obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation,
dagtecknad före den 1 juli 1917, samt underlåter att förse obligationen
med den i 15 § föreskrivna anteckning, skall bota tjugu gånger den å
handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot. tjugufem
kronor.
Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktie- eller lottbrev, andels- eller
delaktighetsbevis eller obligation, som utlämnas i ersättning för eller utbyte
mot annan dylik handling, ej belagd med stämpel, och underlåter
någon, som är plikti ur förse aktie- eller lottbrevet, andels- eller delaktighetsbeviset
eller obligationen med anteckning om orsaken därtill, att verkställa
sådan anteckning, straffes med böter från och med tio till och med
etthundra kronor.
5. Anordnare av lotteri, som utan att hava i föreskriven ordning
fritagits från skyldigheten att förse lottsedel med stadgad stämpel, utlämnar
sådan sedel, utan att den därvid är försedd med stämpel, skall
höta tio gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.
Underlåter anordnare av lotteri, som enligt 56 § fritagits från skyldigheten
att förse lottsedel med stadgad stämpel, att påtrycka lottsedel
anteckning, varom i nämnda paragraf stadgas, straffes med böter från och
med tio till och med etthundra kronor.
6. — nuv. 5 mom.
7. = nuv. 7 mom.
8. — nuv. 8 mom.
9. Där handling, i avseende å vars stämpelbeläggning ansvar i 1, 2,
3, 5 eller 6 mom. stadgas, icke blivit av den, vilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare även den, vilken såsom bevis om
förvärvad rättighet mottager handlingen eller densamma för annans räkning
försäljer, belånar eller till godkännande eller betalning företer utan
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
att belägga den med felande stämpel, underkastad det för felaktig eller
försummad stämpelbeläggning av handlingen stadgade ansvar.
1U. = nuv. 9 mom.
51 §.
De i 47, 48 och 55 §§ omförmälda förseelser åtalas av allmän åklagare
vid allmän domstol.
Mål, som angår brist hos st ampel försälj are i uppbörden för de till
honom utlämnade stämplar, handlägges i den ordning, som är för balansmål
stadgad.
VIII KAP.
Om särskild ordning för vissa stämpelavgifters utgörande.
54 §.
Den i 8 § stadgade stämpelavgiften för räntebesked, räntekupong,
kvittens eller annan anteckning, varigenom insättare hos bank tillgodoföres
eller erkänner sig hava mottagit ränta å penningar, som hos banken
innestå, må kunna för bankens samtliga insättare på en gång för helt år
och utan användning av stämpel erläggas genom inbetalning, på sätt här
nedan stadgas, av ett belopp, motsvarande den stämpelavgift, som under
nästföregående år skolat utgöras.
Bank, som önskar komma i åtnjutande av sådan rättighet, skall
därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, och skall banken
därvid tillika avlämna skriftlig förbindelse att å nedan stadgad tid
och till behörigt belopp erlägga nu ifrågavarande avgift samt, där Kungl.
Maj:ts befallningshavande finner sådant erforderligt, för förbindelsens fullgörande
ställa nöjaktig säkerhet.
Sedan anmälan, varom nu blivit sagt, inkommit till Kungl. Maj:ts
befallningshavande och avfordrad säkerhet blivit av Kungl. Maj:ts befallningshavande
godkänd och avlämnad, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande
för banken utfärda bevis, att hinder icke möter för banken att i den i denna
paragraf omförmälda ordning fullgöra erläggandet av stämpelavgiften; och
skall genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg på bankens bekostnad
kungörelse om bevisets meddelande en gång införas i Postoch
inrikes tidningar, varjämte Kungl. Maj:ts befallningshavande därom
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
13
särskilt underrättar generalpoststyrelsen. Kungl. Maj:ts befallningshavande
skall ock förordna ett ombud att hos banken utöva den befattning, varom
i denna förordning stadgas.
Den inbetalning, varom ovan blivit stadgat, skall verkställas hos
generalpoststyrelsen inom utgången av mars månad, och skall, då sådan
inbetalning sker, tillika ingivas ett av nyssnämnda ombud efter granskning
av bankens räkenskaper utfärdat intyg, att det inlevererade beloppet,
beträffande vilket särskild uppgift för varje slag av inlåningsräkning bör
lämnas, utgör den avgift, banken är pliktig erlägga.
Verkställes icke inbetalningen inom den stadgade tiden, har generalpoststyrelsen
att förelägga banken viss tid för fullgörande av inbetalningen.
Försittes även den tid, skall general poststyrelsen vidtaga de ytterligare åtgärder,
som erfordras för beloppets indrivande, samt tillika förklara banken
hava förverkat rättigheten att på det i denna paragraf omförmälda
sätt erlägga stämpelavgiften ävensom därom underrätta vederbörande Kungl.
Maj:ts befallningshavande. På Kungl. Maj:t ankommer i ty fall att, på
ansökan av banken, pröva, huruvida banken åter må komma i åtnjutande
av sagda rättighet.
O O
Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga motsvarande
tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank och bankir.
55 §.
Bank, som begagnar sig av den rättighet, varom i 54 § stadgats,
är skyldig att, när helst så påfordras, för det i nyssnämnda paragraf
omförmälda ombud förete sina räkenskaper i vad de avse bankens inlåningsrörelse.
Tredskas banken att fullgöra vad den sålunda åligger, äge Kungl.
Maj:ts befallningshavande förelägga den tredskande vite och till sådant
vite fälla.
Vad ombudet vid granskning av räkenskaperna inhämtat må han
icke yppa i vidare mån än som erfordras för avgivande av det i 54 §
omförmälda bevis.
Yppar ombudet i annat än nu sagt fall vad sålunda hemligt hållas
bör, straffes med böter från och med tjugufem till och med femhundra
kronor och vare därjämte skyldig att till fullo gottgöra skada, som av
förseelsen kan hava uppkommit.
Ombudet skall ersättas av banken med belopp, som bestämmes av
Kungl. Maj:ts befallningshavande.
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga motsvarande
tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank och
bankir.
56 §.
Konungen äge medgiva, att den, som erhållit tillstånd till anordnande
av lotteri, må fritagas från skyldighet att förse lottsedel med stämpel,
under villkor att han inom en månad efter varje dragning till generalpoststyrelsen
dels inbetalar den på de till dragningen försälda lottsedlar
belöpande stämpelavgift, dels ock inlämnar ett av notarius puhlicus på
grund av räkenskaperna för lotteriet utfärdat intyg över antalet sålunda
försålda lottsedlar, därvid i fråga om penninglotteri skall angivas antalet
lottsedlar av varje särskild valör; och skall före varje dragning av den
person eller myndighet, som erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utöva tillsyn
över lotteriet, till generalpoststyrelsen insändas uppgift om tiden för
dragningen.
Inbetalas avgiftsbeloppet icke inom ovan föreskrivna tid, läte generalpoststyrelsen
efter skedd utredning indriva detsamma jämte laga
ränta därå.
A lottsedel, som enligt Kungl. Maj:ts medgivande må utlämnas utan
stämpel, skall anteckning om medgivandet genom lotterianordnarens lörsorg
påtryckas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1917.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
15
Utdrag ur protokoll över fnansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars
1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
W ESTMAN,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, anförde härefter:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag finnes under _ Nya
provisorisk huvudtitel »nya inkomster av skattemedel m. in.» upptaget
ett belopp av 18,000,000 kronor. medel iu.m.
Med hänsyn till de ökade utgifter för krigstidshjälp och dylikt, som
sedan statsverkspropositionens framläggande visat sig vara oundgängliga,
måste emellertid nyssnämnda summa för erforderliga nya inkomster väsentligen
höjas. Innan jag därför redogör för sättet för dessa inkomsters
åvägabringande, har jag att angiva de ökade utgifterna.
Av det i statsverkspropositionen beräkningsvis upptagna anslaget å
16,000,000 kronor till krigstidshjälp m. in. åt befattningshavare och pensionstagare
utgjorde 15,000,000 kronor den summa, som enligt mig från
löneregleringskommittén tillhandakomna beräkningar avsågs för att bestrida
kostnaderna för krigstidstillägg och krigstidshjälp åt i statens tjänst varande
befattningshavare. Enligt det förslag i sistberörda ämne, som jag
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
funnit vara av omständigheterna påkallat och som jag har för avsikt att
inom kort underställa Kung!. Maj:ts prövning, uppgår kostnaden för ifrågavarande
ändamål till i runt tal 24,000,000 kronor. Detta medför alltså
en merutgift å budgeten av 9,000,000 kronor. Dessutom torde till mötande
av stegrade utgiftskrav för andra ändamål under de olika huvudtitlarna
böra reserveras etr belopp av ungefär 1,500,000 kronor. Den summa,
för vilken täckning nu skall sökas, utgör således omkring 28,500,000 kronor.
Hela sistnämnda belopp torde emellertid icke behöva uttagas genom
ökade skatter och avgifter, utan torde en del av summan kunna motvägas
genom höjning av beräkningen av nedannämnda inkomsttitel i 1918 års
budget.
Utdelningen under år 1918 å statens stamaktier i aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet har i statsverkspropositionen upptagits till
2,500,000 kronor. Enligt en mig från styrelsen för nämnda bolag tillhandakommen
skrivelse kan numera, sedan bokslutet för år 1916 föreligger
och resultatet av bolagets rörelse för sagda år sålunda kan överblickas,
den för år 1918 påräkneliga utdelningen å stamaktierna uppskattas till
2,000,000 kronor högre belopp eller alltså till 4,51)0,000 kronor.
Härefter återstår en summa av 26,500,000 kronor, för vars täckande
nya eller ökade skatter och avgifter torde beliöva tillgripas.
De förslag, som i sistberörda hänseende komma att framläggas,
avse skärpning av stämpelbeskattningen å förmögenhetsomsätrningen, höjning
av arvsskatten, höjning av tullarna å vissa lyxvaror, ökad maltskatt,
införande av en nöjes beskattning och höjning av kominunikationsverkens
avgifter.
För den av mig ifrågasatta ökningen av stämpelbeskattningen skall
iao- här längre fram lämna redogörelse, och inskränker mig därför nu till
att omförmäla, att jag beräknar utbytet för statsverket av skatteökningen
till 4,500,000 kronor.
I fråga om arvsbeskattningens skärpande ber jag i detta sammanhang
få hänvisa till mitt yttrande därom i det statsrådsprotokoll över lantföi’-svarsärenden, som fogats till Kungl. Maj:ts den 14 maj 1914 till riksdagen
avlåtna proposition nr 58 angående ny härordning. I anslutning
till berörda yttrande har jag låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag
till höjd skatt å större arvslotter inom de två första skatteklasserna.
Detta förslag har emellertid funnits böra underkastas någon revision med
anledning av det för innevarande års riksdag framlagda förslaget till lag
om adoption, i följd varav jag icke är beredd att nu underställa Kungl.
Maj:ts prövning frågan om arvsskattens höjande. Jag torde dock inom
kort vara i stånd därtill. Verkställda beräkningar giva vid handen, att
den höjda skatten torde tillföra staten en ökad inkomst av 1,500,01)0 kronor.
17
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ''Jo A.
Vid den till riksdagen den 5 maj 1916 avlåtna propositionen nr
238 med förslag till förordning om spirituosaaccis in. m. fanns fogad ett
av f. d. kammarrättsrådet Conrad Carleson på offentligt uppdrag utarbetat
betänkande med plan till s k. lyxbeskattning. Denna plan innefattade
en kombination av tullar, acciser och direkt beskattning. 1 fråga
om den direkta lyxbeskattningen uttalade jag i det nyssnämnda proposition
åtföljande statsrådsprotokollet, att densamma borde göras till föremål
för en ingående granskning i samband med en förestående omarbetning av
inkomst- och förmögenhetsskatten. Någon sådan granskning har emellertid
ej kommit till stånd, då tiden för närvarande icke torde vara inne
för en mera djupgående omdaning av vår inkomst- och förmögenhetsbeskattning.
Förslaget till en direkt lyxbeskattning torde därför ej heller
nu kunna upptagas till närmare skärskådande. Däremot anser jag mig
böra nu förorda, att den indirekta lyxbeskattningen skärpes, i deri mån
sådant genom tullförhöjningar å lyxvaror låter sig göra. Förslag härom
ber jag att senare i dag få framlägga och därvid närmare redogöra för,
huruledes en dylik åtgärd skulle inbringa en ökad statsinkomst av
1,200,000 kronor.
Likaledes senare i dag torde jag få framställa förslag om höjning
av maltskatten, varigenom avses att bereda statsverket en med 3,500,000
kronor ökad avkastning av denna skatt.
Inom finansdepartementet har utarbetats ett förslag till nöjesbeskattning.
Förslaget, som går ut på att med en särskild skatt träffa offentliga
nöjestillställningar, uppdelar dessa tillställningar i två huvudgrupper, nämligen
a) konserter, opera- och andra musikaliska föreställningar samt dramatiska
och litterära föreställningar ävensom kapplöpningar, travkörningar,
uppvisning i professionell idrott och dylikt samt b) biograf-, cirkus-,
varieté-, kabaret- och balettföreställningar, baler, maskerader och andra
danstillställningar samt härmed jämförliga tillställningar. Från skatteplikt
undantagas tillställningar, som tjäna ett vetenskapligt eller eljest undervisande
eller uppfostrande syfte. Skatten utgår för tillställning i gruppen
a) med omkring 10 procent och för tillställning i gruppen b) med
omkring 20 procent av biljettpriset. Om biljetter ej utlämnas, beräknas
skatten med 10 respektive 20 procent på de uppburna avgifternas bruttobelopp.
Over berörda förslag till nöjesbeskattning höra givetvis yttranden
inhämtas av vederbörande myndigheter; och anhåller jag få återkomma
till förslaget, då dessa yttranden föreligga. Jag vill nu blott ytterligare
meddela, att skatten i fråga kan beräknas giva en ganska ansenlig
avkastning, som jag emellertid i nu förevarande beräkning icke upptager
till högre belopp än 2,000,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1017. 1 sand. 70 höft. (Nr 05 A och B.)
o
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
Enligt vad chefen för civildepartementet meddelat mig har han för avsikt
att föreslå hö jningar av kommunikationsverkens avgifter i följande avseenden.
Senare i dag kommer nämnde departementschef att underställa Kungl.
Msijits prövning förslag till proposition om höjning av vissa postavgifter,
vilket förslag beräknas giva postverket en ökad inkomst av 4,000,000 kronor.
Vidare lärer chefen för civildepartementet i sinom tid framlägga
förslag till sådan höjning av taxan för de inrikes telegramavgifterna, att
inkomsten av samma avgifter kan beräknas uppgå med 750,000 kronor
och sålunda telegrafverkets inkomster för år 1918 höjas från 27,000,000
kronor till 27,750,000 kronor.
Slutligen har chefen för civildepartementet för avsikt att föreslå sådan
reglering av taxorna för statens järnvägar, att genom densamma —
och med tillhjälp av redan verkställd taxereglering — nämnda verk må
kunna utan minskning av det i statsverkspropositionen upptagna överskottet,
bestrida kostnaderna för krigstidshjälp och krigstid stil lägg åt
verkets personal. Då dessa kostnader äro beräknade till 9,125,000 kronor,
skulle statens järnvägars inkomster för år 1918 ökas med samma belopp
eller från 132,400,000 kronor till 141,525,000 kronor.
De av mig nu angivna nytillkommande statsinkomsterna uppgå till
följande belopp:
Höjd beräkning av utdelningen å vissa sta -
tens aktier............. 2,000,000 kronor
Skärpt stämpelbeskattning....... 4,500,000 »
Höjd arvsskatt............ 1,500,000
» tull å vissa lyxvaror....... 1,200,000
» maltskatt............ 3,500,000 »
Nöjesbeskattning........... 2,000,000 »
Höjda postavgifter........... 4,000,000 »
» telegramavgifter......... 750,000 »
» avgifter å statens järnvägar .... 9,125,000 »
Summa 28,575,000 kronor
De förslag till ändringar i inkomstberäkningen i det för riksdagen
framlagda budgetförslaget, som påkallas av ett bifall till vad jag nu ifrågasatt,
torde få framföras, i vad de röra stämpelskatten och arvsskatten, i
propositionen om sistnämnda skatt, i vad förslagen angå tullmedlen, maltskatten,
nöjesskatten och postavgifterna, i propositionerna om respektive
bevillningar, samt, i vad förslagen avse övriga ovan berörda inkomsttitlar,
här längre fram.
Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr i)5 A.
19
Bland de nya inkomstkällor, som erbjuda sig för täckande av stats- stämpelbeverkets
skattebehov, intager en utvidgad stämpelbeskattning ett av deskftttn,11&l‘,u
främsta rummen. Förberedande åtgärder för införande av nya stämpelskatter
hava redan under år 1909 blivit påbörjade, och ett utarbetat
förslag i sådan riktning föreligger i det av särskilt förordnade kommitterade
deri 29 december nämnda år avgivna betänkande med förslag angående
utvidgning av stämpelbeskattningen. Första försvarsberedningen hade enligt
sitt under år 1914 tryckta betänkande fäst sin uppmärksamhet å nämnda
förslag. I likhet med de kommitterade ansåg beredningen, att stämpelbeskattningen
utan egentlig olägenhet torde kunna i vårt land utnyttjas i
något högre grad än hittills ägt rum. Visserligen vore det antagligt, att
ej alla de utav kommitterade föreslagna nya stämpelskatterna komme att
upptagas; men då beredningen å andra sidan ansåge möjlighet icke saknas
att i fråga om vissa stämpelskatter vidtaga större höjningar än de av
kommitterade ifrågasatta, hade beredningen funnit sig kunna antaga, att
ett belopp av omkring 3 miljoner kronor skulle kunna uttagas genom ökad
stämpelbeskattning.
I mitt yttrande till det av mig förut omförmälda statsrådsprotokoll
över lantförsvarsärenden, som hölls den 14 maj 1914 vid föredragning av
åtskilliga i samband med härordningsreformen stående frågor, berörde jag
den i fråga om stämpelbeskattningen år 1909 gjorda utredningen och
meddelade därvid, att statskontoret den 20 nästförutgångna april avgivit
anbefallt utlåtande dels över första försvarsberedningens nyss åberopade
betänkande dels över det av 1909 års stämpelkominitterade avgivna betänkandet.
Till min därvid lämnade fullständiga redogörelse för innehållet
i statskontorets utlåtande i ämnet tillåter jag mig att i detta sammanhang
endast hänvisa, med upplysning att statskontoret för sin del förordat ett
anlitande av här nedan angivna enligt kommitterades förslag ifrågasatta
nya eller förhöjda stämpelskatter, vilka av statskontoret beräknats lämna
följande avkastning nämligen:
lagfartsstämpel, höjning................kr. 1,600,000
aktiestämpel, » » 450,000
obligations- och skuldförbindelsestämpel, höjning.....» 270,000
lottsedelstämpel, ny..................» 370,000
försäkringsstämpel, ny............_._■ . ■ » 290,000
tillsammans kr. 2,980,000
eller i runt tal 3,000,000 kronor.
För egen del uttalade jag, att jag vore med alla dem, som yttrat
sig i saken, enig därom, att vid behov stämpelbeskattningen borde kunna
20
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 95 A.
icke så litet utvecklas. Förslag till utvidgning av detta område för den
allmänna beskattningen hade upprepade gånger förevarit till behandling,
men förslagen hade hittills upptagits till avgörande med en försiktighet,
som ej så litet varit beroende på större valfrihet i fråga om utvägar att
tillgodose det allmännas krav på skatteobjekt. Något annorlunda ställde
sig saken nu, då man å ena sidan stode inför skyldigheten att åtminstone
räkna med en vida mera omfattande skattereglering än under senare årtionden
varit förhållandet, och å andra sidan vid denna skattereoderino''
måste, säkerligen enligt allas mening, hava till ögonmärke att, på sätt försvarsberedningen
framhållit, de mindre bärkraftiga samhällslagren såvitt
möjligt skonades för skatteförhöjningarna. Av de indirekta skatterna
torde inga bättre än stämpelskatterna vara av beskaffenhet att tillgodose
nämnda krav.
Utöver de av statskontoret tillstyrkta nya stämpelskatterna eller förhöjningarna
av redan förefintliga sådana skatter uttalade jag mig för
den av stämpelkommitterade föreslagna omläggningen till räntestämpel av
stämpelskatten å depositions- och kapitalräkning samt införande av räntestämpel
jämväl å avkastningen av andra, på bankräkning insatta medel.
Förslaget om räntestämpeln har varit föremål för ny utredning, som
föranlett mig att utsträcka densamma även till medel, som innestå å räkning
i sparbank. Däremot har å andra sidan den ifrågasatta försäkringsstämpeln
efter förnyad utredning funnits för närvarande icke böra inrymmas i det
förslag till utvidgning av stämpelbeskattningen, som jag låtit inom finansdepartementet
upprätta och om vars antagande jag nu föreslår, att Eders
Kungl. Ma,j:t behagade i nådig proposition göra framställning hos riksdagen.
Enligt nämnda förslag avses att genomföra en höjning av lagfartsstämpeln,
aktiestämpeln och obligationsstämpeln samt att införa såsom nya
stämpelskatter en avgift på vissa kommunala skuldförbindelser och en
avgift på lottsedlar, ävensom att omlägga till räntestämpel stämpelskatten
å bevis om insättning å depositions- och kapitalräkning samt införa räntestämpel
jämväl å avkastningen av andra på bankräkning insatta medel.
För den nya stämpelbeskattningens innebörd samt för de utredningar och
förslag, som ligga till grund för densamma, har jag utförligt redogjort i mitt
förut åberopade anförande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914. Jag
inskränker mig därför att i huvudsak hänvisa till vad jag där uttalat. Här
vill jag endast i korthet referera det väsentligaste av förslagets innehåll,
därvid i huvudsak anslutande mig till den i statskontorets åberopade utlåtande
lämnade redogörelsen i ämnet samt, i fråga om lottsedelstämpeln,
till den av 1909 års stämpelkommitterade lämnade redogörelse för deras
förslag i denna del.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
21
1. Förhöjning av lagfartsstämpeln.
Sedan år 1857 utgör den stämpelavgift, som skall erläggas vid lagfart
å köpe- eller bytesavhandling angående fast egendom, 60 öre för varje
fulla 100 kronor av egendomens värde, med iakttagande dock att denna
avgift för det fall, att lagfart sökes för aktiebolag, som icke driver bankrörelse,
från och med år 1884 utgår med dubbla beloppet eller 1 krona
20 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.
De ovan omförmälda kommitterade hava ansett sig kunna fastslå, att
ifrågavarande stämpelavgift, även om den i och för sig skulle i åtskilliga fall
kunna sägas vara en betungande skatt, dock vore jämförelsevis låg; att skärpning
av skattesatserna icke borde antagas komma att framkalla ökat anlitande
av redan nu befintliga utvägar att söka undandraga sig skatten; att i följd
av sådant missbruk avsevärt inflytande på det finansiella resultatet av
lagfartsstämpelns avkastning alltså icke syntes vara att befara; samt att
farhågan för den betungande inverkan en förhöjd lagfartsstämpel skulle
hava på förvärvandet av smärre fastigheter, även om den visserligen finge
anses vara fullt befogad, ingalunda borde avhålla från ett bättre utnyttjande
av lagfartsstämpelns skatteförmåga, alldenstund det icke förefunnes
något hinder för att från den höjda stämpelavgiften undantaga sådana
smärre fastighetsköp, som hade svårt att bära ökad stämpelskatt. Kommitterade
hade alltså ansett sig kunna, utan åsidosättande av nödig försiktighet,
ftheslå, att den allmänna lagfartsstämpeln fastställdes till 90 öre
för varje fulla 100 kronor av fastighetens värde, dock att en skattesats av
60 öre finge tillämpas, då köpeskillingen icke överstege 3,000 kronor och
tillika den inkomst, för vilken köparen enligt gällande förordning om inkomstskatt
senast taxerats, icke uppginge till 1,800 kronor. Härjämte hade
kommitterade föreslagit motsvarande höjning av den stämpel, som utgår,
då lagfart sökes för aktiebolag, som icke driver bankrörelse, eller från
1 krona 20 öre till 1 krona 80 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens
värde.
Av anförda skäl hade kommitterade även föreslagit, att en förmån
lika med den, som nu i avseende å lagfartsstämpeln tillkommer bankaktiebolag
i förhållande till andra aktiebolag, måtte beredas sådana aktiebolag,
som äro berättigade att erhålla statslån från egnahemslånefonden
eller jordförmedlingsfonden.
Slutligen hade kommitterade föreslagit höjning av stämpelavgiften
vid lagfart å gåva av fast egendom, som givits skyldeman i rätt nedstigande
led, till 90 öre för varje fulla 100 kronor av den bortgivna
•egendomens värde.
22
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
Vad kommitterade sålunda föreslagit ansåg sig statskontoret böra
biträda, men statskontoret fäste även uppmärksamheten därå, att med hänsyn
till föreslagen särskild lagstiftning om bouppteckningsstämpeln och
gåvostämpeln den av kommitterade föreslagna lydelsen av stadgandet angående
stämpelavgift å avhandling om gåva av fast egendom borde något
revideras.
För egen del har jag funnit detta av statskontoret gjorda påpekande
böra följas, helst numera den därmed avsedda lagstiftningen kommit till
stånd. Vad beträffar stämpelns belopp har jag ansett detsamma kunna
bestämmas t. o. m. något högre än vad kommitterade föreslagit och hemställer
alltså, att detsamma måtte beräknas till en krona, resp. två
kronor. Därjämte har jag ansett, att den här ifrågavarande stämpelförhöjningen
följdriktigt bör likaväl som i fråga om gåva av fast egendom
gälla med avseende å fideikommissbrev om fast egendom och testamente om
fast egendom, då dessa handlingar för lagfart företes. I övrigt har jag icke
funnit något annat att tillägga till eller ändra i kommitterades förslag,
vilket förslag alltså av mig upptagits jämväl i fråga om rätten att i vissa
fall få lagfartsstämpeln beräknad till 60 öre för varje fulla hundra kronor;
dock att denna rättighet anslutits till taxeringen enligt nu gällande förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt. De av kommitterade föreslagna
stämpelförhöjningarna hava beräknats medföra en ökad avkastning för staten
av kr. 1,630,000. De av mig föreslagna tillägg och förhöjningar torde
kunna anses medföra en ökad avkastning av lagfartsstämpeln å ett belopp
av kr. 2,285,000.
I sammanhang med den nu föreslagna höjningen av lagfartsstämpeln
har det synts följdriktigt att även höja stämpeln vid köp och byte av fartyg.
Med anledning av riksdagens skrivelse den 15 juni 1916, nr 264,
är emellertid frågan härom i visst avseende föremål för utredning, som
ännu icke hunnit avslutas, men vars resultat jag i framställning till innevarande
riksdag hoppas med det snaraste kunna framlägga. Någon särskild
ökning i den på grund av de här föreslagna stämpelavgifternas höjning
beräknade inkomst har jag icke ansett mig med hänsyn till den nu omnämnda
ifrågasatta höjningen å stämpeln vid köp och byte av fartyg böra
beräkna.
2. Förhöjning'' av aktiestämpeln.
Denna stämpel, som erlägges, då aktie- eller lottbrev i inländskt aktiebolag
eller solidariskt bankbolag ävensom, efter 1914 års riksdagsbeslut,
då andelsbevis eller delaktighetsbevis i annat inländskt bolag, som driver
t
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 95 A. $5
bankrörelse, så ock i kommanditbolag, av bolaget utgives, infördes genom
beslut av 1906 års riksdag och utgör för aktier, lottbrev, andelsbevis och
delaktighetsbevis i nybildade bolag 5 öre för varje fulla 10 kronor av det
belopp, varå aktien, lottbrevet eller beviset lyder, samt för aktier, lottbrev,
andels- och delaktighetsbevis, som eljest utfärdas, 10 öre för varje fulla
10 kronor av nyssnämnda belopp. Komrnitterade, som vid avgivandet av
sitt förslag icke haft anledning att sysselsätta sig med stämpelavgiften för
de andels- och delaktighetsbevis, om vilkas stämpelsskatteskyldighet beslut
fattats först vid 1914 års riksdag, hava i frågan om stämpelavgiften för
aktie- och lottbrev framhållit, att giltiga skäl knappast blivit anförda
för den i stämpelavseende nu förefintliga skillnaden mellan å ena sidan
aktier och lottbrev i nybildade bolag och å andra sidan aktier och lottbrev,
som eljest utgivas. Komrnitterade hava därför ansett tillfället böra begagnas
att införa likställighet mellan dessa båda slag av värdepapper och
förmenat, att sådan likställighet borde åvägabringas genom att höja
stämpeln för aktier och lottbrev, som utgivas vid bolags bildande, till en
procent. Emot förslaget att höja ifrågavarande stämpel å aktier och lotter i
nybildade bolag till samma belopp, som utgår för aktier och lotter, som
eljest utfärdas, har statskontoret icke haft något att erinra. Statskontoret
har emellertid erinrat om de förslag till ändrad lydelse av stadgandena
under rubrikerna: Aktiebrev och Lottbrev, som i kungl. proposition n:r 200
förelädes 1913 års riksdag men ej hunno av riksdagen prövas.
För min del har jag, såsom jag redan tidigare uttalat, funnit mig
kunna i sak biträda det av komrnitterade framlagda förslaget, behörigen
kompletterat i den av statskontoret antydda riktningen. Detsamma har
alltså från min sida endast underkastats den ändring, som föranletts därav,
att hithörande bestämmelser i den nu gällande stämpelförordningen äro i
viss mån annorlunda avfattade än motsvarande bestämmelser i den stämpelförordning,
som gällde vid tiden för avgivandet av kommitterades förslag.
Enligt verkställda nya beräkningar har den här ifrågasatta ökade
stämpelskatteskyldigheten antagits giva statsverket en ökad inkomst av i
runt tal 430,000 kronor.
3. Förhöjning- av obligationsstämpeln samt införande av stämpelskatt å
vissa kommunala skuldförbindelser.
Stämpelskatt å obligationer infördes i Sverige genom stämpel förordningen
den 9 augusti 1894 och utgår fortfarande med det då fastställda
beloppet av 30 öre för belopp ej överstigande 100 kronor och därutöver
30 öre för varje påbörjat hundratal kronor.
24
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
I)å statens ökade inkomstbehov påkallade reglering av gällande stämpelskatter,
hade kommitterade ansett höjning av obligationsstämpeln böra
ifrågakomma i ett av de främsta rummen. Kommitterade ansåge nämligen
obestridligt, att det kapital, som nedlades i obligationer, ägde en betydande
skattekraft, ävensom att obligationsutgivaren i regel utan olägenhet
kunde bära en måttlig stämpelskatt. Med stöd av en jämförelse mellan
främmande länders stämpelsatser för obligationer och den i vårt land
gällande och då enligt kommitterades mening befogade invändningar ej
kunde resas mot att obligationsstämpeln avsevärt ökades, förordade kommitterade
eu fördubbling av skattesatsen, varigenom den alltså skulle
komma att utgå med 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor.
Kommitterade hade därjämte i syfte att förebygga kringgående av
stadgandet om obligationsstämpeln föreslagit, att, därest kommun erhållit
Kungl. Maj:ts tillstånd till upptagande av amorteringslån, skulle, under förutsättning
att det till upptagande medgivna lånets belopp icke understege
200,000 kronor och att återbetalningstiden vore bestämd till minst 15 år,
skuldförskrivning, som utfärdades å lånebeloppet eller del därav, av utgivaren
förses med stämpel till samma belopp, som för obligation stadgas.
Vad kommitterade i förevarande avseende förordat, har icke givit statskontoret
anledning till erinran. Visserligen skulle det, säger statskontoret,
kunna ifrågasättas, huruvida icke, därest en sådan bestämmelse om beläggning
med stämpel av vissa kommunala skuldförbindelser som den föreslagna
bleve beslutad, motsvarande stämpelplikt borde införas för enahanda skuldförbindelser,
som utfärdas av bolag o. d. Statskontoret ansåge dock skäl
föreligga att först avvakta någon tids erfarenhet om verkan av den stämpelplikt,
som kunde varda ålagd kommunala förbindelser.
Det förslag i fråga om stämpelskatteskyldighet för obligationer och
skuldsedlar, jag nu har att framlägga, ansluter sig helt till det av kommitterade
avgivna och av statskontoret förordade.
Enligt gjorda beräkningar kan förhöjningen av obligationsstämpeln
med 30 öre för varje påbörjat hundratal kronor antagas giva en ökad
statsinkomst av 270,000 kronor.
Stämpelavgiften å vissa kommunala skuldsedlar har jag icke beräknat
giva högre belopp än kommitterade föreslagit eller 15,000 kronor.
4. Omläggning till räntestämpel av stämpelskatten å bevis om insättning
å depositions- och kapitalräkning samt införande av räntestämpel jämväl
å avkastningen av andra på bankräkning insatta medel.
Enligt nu gällande bestämmelser skall bevis om insättning å depositionsräkning
hos bank eller bankir ävensom å kapitalräkning eller annan
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 95 A.
25
rakning, därå penningar mot särskilt bevis mottagas för att först efter viss
tid eller viss tid efter uppsägning återbetalas, vid utgivandet förses med
stämpel av 50 öre för deponerat belopp, som ej överstiger 1,000 kronor,
och därutöver 50 öre för varje påbörjat tusental kronor, dock med viss
lindring i avgiftsbeloppet för insättning, som icke överstiger 500 kronor.
Kommitterade, vilka funnit dessa bestämmelser icke hava lämnat ett
resultat, motsvarande det, som man kunde haft anledning förvänta, hava
förordat dels en sådan omläggning av stämpelskatten å depositionsbevis
och därmed uti förevarande hänseende nu likställda bevis, att till grund
för beräkningen av denna skatt borde läggas, icke det belopp, varå insättningsbeviset
lyder, utan i dess ställe den årliga avkastning, som å sålunda
insatta medel erhålles, dels ock införande av enahanda stämpelskatt jämväl
å avkastningen av medel innestående å checkräkning, upp- och avskrivningsräkning,
giroräkning, folioräkning, löpande räkning eller annan sådan
till sparkasseräkning icke hänförlig räkning hos bank, annan kreditinrättning
eller bankir, därå penningar mottagas för att vid anfordran återbetalas.
Såsom skattesatser hava föreslagits 5 öre för räntebelopp, överstigande
5 men ej uppgående till 10 kronor, samt 10 öre för varje fulla 10
kronor av räntebelopp, uppgående till 10 kronor eller mera. Räntestämpel
å penningar, som innestå i sparbank, skulle enligt den åsikt, kommitterades
flertal omfattat, icke ifrågakomma. För ränta å sparkasseräkning hava
kommitterade föreslagit en stämpelavgift av 10 öre för varje fulla 10 kronor
av räntebeloppet, dock att stämpelfrihet skulle äga rum, om det tillgodoförda
räntebeloppet för ett år icke uppgått till 20 kronor.
Då kommitterades flertal icke velat till beskattning föreslå sparbanksmedel,
hade huvudsakliga skälet härtill varit, att det syntes mindre
lämpligt att genom stämpelbeskattning betunga sparbankernas på förvärvande
av vinst icke anlagda verksamhet för uppsamlande av smärre besparingar.
Om sparbanksrörelsen i ett eller annat avseende kommit att
överskrida sitt naturliga verksamhetsområde, borde detta enligt flertalets mening
regleras icke i beskattningsväg utan genom införande av skärpt kontroll
å dessa bankers skötsel och genom vidtagande av till äventyrs nödiga
ändringar i gällande författningar rörande sparbankerna. Att å andra sidan
från här ifrågavarande beskattning undantaga sparkasseräkningar hade kommitterades
flertal icke funnit tillrådligt, enär därigenom den föreslagna
räntestämpelns effektivitet skulle i väsentlig grad äventyras, varjämte näppeligen
tillräckliga skäl torde vara anförda för att skillnad skulle göras
mellan ränteavkastning å depositions- och kapitalräkningar samt — åtminstone
en mera avsevärd — dylik avkastning å sparkasseräkning.
Från det sålunda gjorda uttalandet var kommittéledamoten von Sydow
i viss mån skiljaktig och anförde:
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 79 käft. (AV 95 A och B). 4
26
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
»Sparbankerna ansågos tillförene ''huvudsakligen avse att befordra kapitalbildning
och ekonomisk förtänksamhet (särskilt hos de mindre bemedlade samhällsklasserna
och det uppväxande släktet) genom att emottaga, fruktbargöra och
genom räntans läggande till kapitalet förkovra samt i vederbörlig ordning till
ägarne återbetala företrädesvis smärre belopp’. De i bilagan D till detta betänkande
intagna tabellerna I och V över sparbankernas och sparkasseräkningarnas
utveckling visa emellertid, att medelbehållningen är större i sparbankerna än å
de privata bankernas sparkasseräkningar eller för år 1908 resp. 477 och 368 kronor.
Högsta belopp för en insättares behållning ä sparkasseräkning, varå ränta
får gottgöras, utgör enligt lagen angående solidariska banker och bankaktiebolag
av den 18 september 1903 3,000 kronor. I sparbankerna åter är maximibeloppet
för en insättare i allmänhet vida större. Av landets 428 sparbanker hava 289
ett medgivet maximibelopp av mer än 3,000 kronor; i tre sparbanker utgör detta
belopp 50,000 kronor, i 30 sparbanker växlar beloppet mellan 12,000 och 30,000
kronor, och i 91 sparbanker har samma belopp fastställts till 10,000 kronor. Vid
senaste bankmöte den 30 oktober 1909 hava de privata bankerna enhälligt besluta,
att uttag utan föregående uppsägning till belopp, överskjutande 1,000 kronor
i månaden, å en och samma sparkasseräkning skall få ske endast i undantagsfall
och då med avdrag av minst V4 procent provision å överskjutande beloppet. Sparkasseräkningarna
synas följaktligen i många fall vara jämförliga med sparbankernas
inlåningsräkningar. Båda slagen av räkningar hava uppmuntrat till sparsamhet
och ordningssinne samt lärt allmänheten, att det lönar mödan att låta förränta
även små belopp. Genom att samtliga privata banker så småningom inrättat
sparkasseräkningar, har en mängd personer, som förut ansett lämpligt behålla sina
medel i hemmen och ej begagna sig av bankinrättningar, börjat insätta sina inkomster
å dessa räkningar för att sedan successivt i mindre poster alltefter behov
uttaga dessa medel. Till dessa deponenter höra bland andra ämbets- och tjänstemän,
husmödrar, mindre hantverkare, ordentliga, välsituerade arbetare och för
övrigt sådana personer, vilkas utgifter under en månad ej överstiga 1,000 kronor.
Sparkasseräkningarna med sina till 3,000 kronor begränsade behållningar synas
ej heller draga några nämnvärda belopp från depositionsräkningarna. På många
ställen är nämligen depositionsräntan 1/s procent högre än räntan å sparkasseräkning,
vadan medel av depositionsnatur nog insättas å depositions- eller kapitalräkning.
Att emellertid sparbankerna och de privata bankernas sparkasseräkningar
kunnat utveckla sig på sådant sätt, som skett, beror säkerligen i väsentlig
grad på den höga ränta, deponenterna åtnjuta på dessa medel. Postsparbanken,
som, vad beträffar räntan å insättarnas medel, ej följt med sparbankerna och privatbankerna,
har, såsom av tabell IV i bilagan D framgår, däremot ej kunnat
öka sina behållningar, utan har insättarnas tillgodohavande, som år 1900 var
56,461,391 kronor (år 1898 till och med 64,033,596 kronor), år 1908 nedgått till
46,422,570 kronor. Vidkommande äter sparbankerna har behållningen hos dem år
från är stadigt ökats. Från år 1900 till år 1908 har ökningen belöpt sig till
cirka 276,000,000 kronor eller alltså till ett större belopp än det, som representerade
sparkasseräkningarnas totalbehållning år 1908, vilken utgjorde 251,002,465
kronor. Yad angår beskaffenheten av de medel, som innestå i sparbanker, synes
böra framhållas, att, på sätt tabellerna II a), b) och c) i bilagan D utvisa, år
1908 76.4 procent av samtliga insättare, representerande de små deponenterna med
ett tillgodohavande av 500 kronor och därunder, hade en behållning, som utgjorde
endast 15.3 procent av alla insättares tillgodohavande, samt att 6.2 procent av
27
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 05 A.
samtliga insaltare, representerande de större deponenterna, d. v. s. sådana med en
behållning av mer än 2,000 kronor, hade innestående belopp, motsvarande 47.7
procent av totalbehållningen. Under sådana förhallanden synes kunna ifrågasättas,
om ej sparkasseräkningarna böra fullt jämställas med den del av sparbanksmedlen,
som representerar 23.6 procent av insaltare och 84.7 procent av total
Bilaga
1).
Tabellbilaga till herr von Sydows särskilda yttrande under räntestämpeln.
Tabell I. Sparbanker.
lledelOehåll- |
|||
År. |
Behållning. |
Antal insättare. |
ning per |
Kronor. |
Stycken. |
Kronor. |
|
1860 ........... |
27,291,937 |
187,675 |
145 |
1870 ........... |
57,301,804 |
353,867 |
162 |
1880 ........... |
146,071,708 |
762,638 |
192 |
1890 ........... |
275,039,102 |
1,072,735 |
256 |
1895 ........... |
339,339,266 |
1,098,116 |
309 |
1900 ........... |
437,391,160 |
1,228,930 |
356 |
1905 ........... |
601,751,391 |
1,374,632 |
438 |
1907 ........... |
682.038,841 |
1,460,395 |
467 |
1908 ........... |
7.3,551,441 |
1,493,764 |
477 |
Tabell II. I sparbanker insatta medel.
År. |
Behållning. Kronor. |
Antal insättare. Stycken. |
I procent av |
Medelbehåll-ning per |
|
samtliga insättare. |
totalbe- hållningen. |
||||
a) av |
insättare med behållning av |
högst 500 kronor: |
|||
1900 .......... |
93,229,622 |
990,437 |
80.6 % |
21.3 % |
94 |
1907 .......... |
107,479,848 |
1,118,626 |
76.6 % |
15.7 % |
96 |
1908 .......... |
109,036,046 |
1,141,185 |
76.4 % |
15.3 % |
95 |
b) |
av insättare med behållning över 500 kronor: |
||||
1900 .......... |
344,161,538 |
238,493 |
19.4 % |
78.7 % |
1,443 |
1907 .......... |
574,558,993 |
341,769 |
23.4 % |
84.3 % |
1,681 |
1908 .......... |
604,515,395 |
352,579 |
23.6 % |
84.7 % |
1,714 |
c) av insättare med behållning över 2,000 kronor: |
|||||
1900 .......... |
154,533,514 |
46,488 |
3.8 % |
35.3 % |
3,324 |
1907 .......... |
316,577,440 |
87,126 |
6.0 % |
46.4 % |
3,634 |
1908 .......... |
340,126,928 |
92,747 |
6.2 % |
47.7 % |
3,667 |
28
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
behållningen, d. v. s. de sparbanksräkningar, som hava ett tillgodohavande av mer
än 500 kronor. Då nu kommitterades flertal ej velat förorda en stämpelbeskattning
av sparbanksmedel, oaktat en stor del av deponenterna hos sparbankerna ej kan
anses tillhöra de mindre bemedlade i samhället, anser jag, att även medel, insatta
å sparkasse- eller därmed jämförlig räkning, böra vara befriade från stämpelskatt.»
Tabell III. Med sparbanker jämförliga penninginrättningar.
Medelbehåll- |
|||||
År. |
Behållning. |
Antal in sättare. |
ning per |
||
Kronor. |
Stycken. |
Kronor |
öre. |
||
1900 . . |
......... |
13,753,189 |
32,627 |
421 |
53 |
1905 . . |
11,567,804 |
24,397 |
474 |
15 |
|
1907 . . |
6,575,358 |
15,691 |
419 |
05 |
|
1908 . . |
6,025,637 |
15,107 |
398 |
86 |
Tabell IT. Postsparbanken.
År. |
Behållning. |
Antal insättare. |
Medelbehåll-ning per |
|
Kronor. |
Stycken. |
Kronur |
öre. |
|
1890 ........... |
13,016,554 |
237,060 |
54 |
91 |
1895 ........... |
38,477,499 |
408,288 |
94 |
24 |
1900 ........... |
56,461,391 |
566,805 |
99 |
61 |
1905 ........... |
54,658,804 |
567,023 |
96 |
40 |
1907 ........... |
50,680,935 |
566,976 |
89 |
39 |
1908 ........... |
46,422,570 |
560,270 |
82 |
86 |
Tabell Y. De privata bankernas sparkasseräkningar.
År. |
Behållning. Kronor. |
Antal insättare. Stycken. |
iledelbehåll-ning per |
1880 ........... |
2,825,677 |
15,543 |
182 |
1890 ........... |
9,821,296 |
35,682 |
275 |
1895 ........... |
17,645,657 |
49,000 |
360 |
1900 ............ |
90,680,166 |
183,226 |
495 |
1905 ........... |
186,595,169 |
434,134 |
430 |
1907 ........... |
235,224,814 |
606,094 |
388 |
1908 ........... |
251,002,465 |
681,518 |
368 |
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 05 A.
Tabell VI. Upplupna rllntor.
29
År 1907. |
År 1908. |
|
Kronor. |
Kronor. |
|
I sparbanker .............. |
30,425,197 |
33,812,140 |
A de privata bankernas sparkasseräkningar |
10,550,973 |
11,856,933 |
Anm. I statistiken för sparbankerna men ej i statistiken för sparkasseräkningarna ingå, i uppgifterna
om behållning årets räntor.>
Statskontoret har såsom sin mening i fråga om räntestämpeln uttalat,
att kommitterades förslag i ifrågavarande del icke syntes vara överensstämmande
med kravet å billighet och rättvisa i beskattningen. Förslaget
innebure nämligen onekligen, att den ränteinkomst, som härledde sig från
kapitalplacering i bankpapper, skulle i förhållande till inkomst, vunnen
genom annan kapitalplacering, beskattas på ett ännu hårdare sätt än vad
redan vore händelsen. Då giltig anledning härtill efter statskontorets
mening icke förefunnes, fann statskontoret sig böra avstyrka kommitterades
förslag i denna punkt.
I mitt uttalande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914 anförde
jag, att jag icke kunde godkänna de skäl, statskontoret anfört mot omläggning
till räntestämpel av stämpelskatten å depositions- och kapitalräkning
samt införande av räntestämpel jämväl å avkastningen av andra
på bankräkning insatta medel. Utan att närmare ingå på denna fråga
tillät jag mig därvid att åberopa, vad statskontorets chef, generaldirektören
greve Hans Wachtmeister anfört, då han vid frågans behandling i statskontoret
uttalade sin skiljaktiga mening i denna del. Den omständigheten,
att, såsom statskontorets flertal framhållit, inkomsten av det i bankpapper
placerade kapitalet skulle genom räntestämpeln komma att drabbas hårdare
av skatt än inkomst av annan kapitalplacering, kunde, enligt greve Wachtmeisters
mening, så mycket mindre utgöra ett avgörande skäl mot införande
av räntestämpeln, som de flerahanda specialskatter, av vilka ett
stämpelskattesystem bestode, icke stode och icke kunde stå i en bestämd
relation till statens övriga skatter. För egen del tilläde jag endast,
att den anmärkning om ojämnhet i beskattningen vid kapitalplaceringar,
som statskontorets flertal ansett sig kunna åberopa, i viss män förlorar
i betydelse, om stämpelskyldighet med avseende å andra kapitalplaceringar
genom stämpelskatt å skuldförbindelser får den utveckling jag ifrågasatt.
Emellertid torde försiktigheten bjuda, att räntestämpeln, om den nu
införes, utsträckes att omfatta alla slag av bankräkningar, därå penningar
30
Kungl. Majds nåd. ''proposition nr 95 A.
mottagas för förräntning. Det kan eljest befaras, att insättarna, måhända
i stor utsträckning, skulle begagna sig av möjligheten att överflytta medel
från de bankräkningar, vilka beröras av skatten, till andra räkningar, å
vilkas innestående medel skatten ej finge tillämpning. Erfarenheten på
detta område från tiden för depositionsstämpelns införande bör mana till
försiktighet. För beskattningens effektivitet kräves, att den stämpelskatteskyldighet,
varom nu är fråga, omfattar icke blott de medel, som innestå
å depositions- och kapitalräkning samt de räkningar, därå penningar mottagas
för att vid anfordran återbetalas, utan även medel som innestå å
sparkasseräkning och därmed likställd räkning i sparbank.
Lika litet som jag kunnat godkänna de av statskontoret åberopade
skäl mot en omläggning till räntestämpel av den nuvarande stämpelavgiften
å depositionsbevis och de i samband med denna omläggning framlagda
förslagen, kan jag således godkänna de skäl, som från kommitterades
sida anförts emot en utsträckning av räntestämpeln till medel, som
innestå i sparbank.
Kommitterade hava som skäl mot en beskattning av här ifrågavarande
art framhållit, att den skulle »betunga sparbankernas på förvärvande av
vinst icke anlagda verksamhet för uppsamlande av smärre besparingar».
Med avseende å den uppfattning, som ligger till grund för detta uttalande,
får jag till eu början erinra om, att den stämpelbeskattning,
varom här är fråga, givetvis kommer att bäras av vederbörande insättare
och icke av den bankinrättning, där insättning äger rum. Beskattningen,
om den införes, är alltså icke i minsta mån riktad mot sparbankerna
eller avsedd att menligt påverka deras verksamhet. Den träffar dem,
vilka göra större penningtillgångar räntebärande genom insättning i sparbank
och som efter min mening icke torde hava något berättigat anspråk
på att i här förevarande hänseende åtnjuta någon gynnad ställning
i förhållande till andra kapitalister, vilka placera sina tillgångar på depositions-
eller kapitalräkning eller på sparkasseräkning. För de på den
senare räkningen innestående medlen skulle snarare än för de medel,
soom innestå i sparbank, en lindrigare beskattning kunna ifrågasättas.
A sparkasseräkning innestå nämligen för varje räkningshavare endast
jämförelsevis obetydliga belopp, detta på grund av de lagstadganden, som
påbjuda, att ränta icke får gottgöras för högre belopp än tre tusen kronor
av medel, som såsom en insättares tillgodohavande innestå å s. k. sparkasseräkning,
stadganden som i nu gällande lagstiftning återfinnas i lagen
om bankrörelse den 22 juni 1911, 52 och 168 §§. Motsvarande stadgande
finnes icke i den gällande lagen om sparbanker, utfärdad den 29 juli
1892. De inskränkningar i detta avseende, som i särskilda fall äro gäl
-
Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 95 A.
31
lande, hava sin grand i de bestämmelser, sorn sparbankerna själva beslutat
och fått intagna i sina vederbörligen fastställda reglementen. Enligt 30 §
sparbankslagen skall sparbanks reglemente bland annat innehålla bestämmelser
om det lägsta belopp, som i sparbanken må insättas, och det högsta
beloppet av en persons tillgodohavande, varå ränta gottgöres. Reglemente
för sparbank skall prövas av Konungens befallningshavande, men det åligger
enligt 3 § uppenbarligen Konungens befallningshavande att meddela
stadfästelse å detsamma, om det överensstämmer med sparbankslagen samt
med lag och författningar i övrigt. Den omständigheten, att reglementet
medgiver gottgörande av ränta å ett mycket högt belopp, torde icke utgöra
laga anledning att vägra stadfästelse därå. Och exempel saknas icke på
sparbanker, som mottaga penningar till förräntning å mycket höga belopp.
Sparbankernas i 1 § sparbankslagen angivna ändamål är nämligen icke att
mottaga endast de smärre insättningarna. Ändamålet angives vara att,
utan rättighet för sparbanks stiftare eller dessas rättsinnehavare att tillgodonjuta
andel i den vinst, som å rörelsen kan uppkomma, av allmänheten
till förräntande mottaga penningar och genom räntans läggande till
huvudstolen dem ytterligare förkovra samt medlen i mån av uppsägning
återbetala.
Enligt statistiska uppgifter för år 1914 utgjorde vid utgången av
nämnda år antalet insättare i sparbankerna i riket 1,755,009, fördelade
med avseende å insättningarnas storlek på följande sätt:
Insättare med behållning av |
Antal insättare. |
Summa be-hållning |
I pro |
cent. |
Antal insättare. |
Behållning. |
|||
t. o. in. 100 kronor........... |
914,359 |
22,693,853 |
52,1 |
2.3 |
Över 100 t. o. m. 500 kr....... |
380,837 |
85,841,966 |
21.7 |
8.7 |
> 500 > 1,000 > ...... |
166,726 |
109,522,508 |
9.5 |
11.1 |
> 1,000 > 2,000 > ...... |
149,176 |
198,324,541 |
8.5 |
20.1 |
» 2,000 kr.............. |
143,911 |
570,306,393 |
8.2 |
57.8 |
Summa |
1,755,009 |
9S6,689,261 |
100. o |
100.0 |
Antalet insättare med behållning över 1,000 kronor utgjorde alltså
16.7 % av hela antalet, men deras kapital 77.9 % av hela totalsumman.
Motsvarande andelar utgjorde år 1904 resp. 12a % och 66.4 %, vilket visar
en avsevärd stegring av de större motboksbehållningarna. Likartad är
32
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
stegringen med avseende å insaltare med behållning över 2,000 kronor.
De utgjorde vid 1914 års utgång 8.2 % av antalet samt hade en behållning
motsvarande 57.8 % av totalsumman, under det att motsvarande siffror
för år 1904 voro resp. 5.i och 42.3.
Medelbeloppet av behållningen för varje insättare i gruppen med
behållning över 1,000 kronor uppgick alltså vid 1914 års utgång till
omkring 2,622 kronor, och i gruppen med behållning över 2,000 kronor
omkring 3,963 kronor (år 1900 3,324 kronor och år 1908 3,667 kronor).
Medelbehållningén för varje insättare var något mindre än 563 kronor,
men utgjorde år 1905 endast 438 kronor och år 1900 endast 356 kronor.
Dessa siffror visa, huru en tendens alltjämt gör sig gällande att i sparbankerna
placera medel, som ingalunda falla under gruppen »smärre besparingar».
En undersökning angående det högsta belopp, vara enligt gällande
reglementen ränta i sparbank gottgöres, visar att i ett ganska stort antal
sparbanker nämnda belopp är avsevärt högre än 3,000 kronor. Så medgives
räntegottgörelse:
i ett mycket stort antal sparbanker för ett högsta belopp av . kr. 10,000
i 12 sparbanker för ett högsta belopp av.........» 15,000
i 15 » » » > » ».........» 20,000
i 6 » » » » » ».........» 25,000
i 7 » » » » » ».........» 30,000
i 3 » » » » » ».........» 50,000
varjämte reglementena för åtskilliga sparbanker medgiva styrelsen befogenheter
att bevilja räntegottgörelse för ett högre belopp än det i reglementet
medgivna.
Medelbehållningen för varje insättare å sparkasseräkning utgjorde
vid 1914 års utgång hos de med sparbanker jämförliga penninginrättningar,
som avses i lagen den 18 september 1903, 447 kronor samt hos solidariskt
bankbolag och bankaktiebolag endast 335 kronor.
Då jag nu föreslår en beskattning av de räntor, som uppstå å insättningarna
i sparbanker, gör jag ingalunda detta för att återföra sparbanks
verksamhet till »dess naturliga område», vilket jag icke finner vara
från min sida påkallat, utan endast med hänsyn till nödvändigheten att i
beskattningshänseende likställa sinsemellan likartade penningplaceringar.
Att det här icke gäller obetydliga belopp, framgår av tillgängliga
statistiska uppgifter. Enligt statistiken för år 1914 utgjorde behållningarna
å nedanstående räkningar i svenska banker, sparbanker och med sparbanker
jämförliga penningiurättningar vid utgången av nämnda år:
Kumjl. Maja» nåd. proposition nr 95 A.
33
i bankbolagen innestående medel:
å depositions- och kapitalräkning......kr. 1,140,535,809
å sparkasseräkning............» 371,557,265
i sparbankerna:
insättarnas behållning...........kr. 986,689,261
i andra penninginrättningar:
å sparkasseräkning............kr. 9,877,926
Effektiviteten av en beskattning i den av kommitterade föreslagna riktningen
blir givetvis, såsom jag nyss framhållit, i hög grad beroende av beskattningens
allmänna omfattning. Undantagas från skatt medel, som innestå
i sparbank, kan man befara, att ej obetydliga belopp av de medel, som eljest
kunnat insättas å räkningar hos bankbolagen, komma att söka sig väg till
sparbankerna. Det mot förmodan dåliga resultatet i fiskaliskt avseende av
den år 1894 införda stämpelskatten å depositionsbevisen torde till icke
oväsentlig del vara att tillskriva de luckor, som den nya lagstiftningen
innehöll och vilka erbjödo många möjligheter till kringgående av författningens
bestämmelser. Man kan draga vissa slutsatser av följande siffror:
Insättarnas behållning i sparbankerna utgjorde vid slutet av år
1893 ...........kr. 307,687,861
1900 ...........» 437,391,160
1905 ...........» 601,751,391
1910...........» 808,788,530
1914...........» 986,689,261
I bankbolagen innestodo
vid slutet av är ä sparkasseräkning
ä depositions- och
kapitalräkning
1893 ........kr. 12,253,127 kr. 320,623,611
1900 ........» 90,680,166 » 548,416,946
1905 .....-. . . » 186,595,169 » 705,309,945
1910........» 278,678,375 » 983,708,056
1914........» 371,557,265 » 1,140,536,109
Då man betänker, att de å sparkasseräkning innestående medlen för
varje insättare torde — åtminstone med några sällsynta undantag — understiga
3,000 kronor och att även de i sparbank innestående medlen till
stor del äro för varje insättare relativt små belopp, måste man med en
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 79 käft. (Nr 95 A och B.) 5
u
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr !tö A.
viss undran lägga märke till dessa räkningars förvånande utveckling i jämförelse
med depositions- och kapitalräkningarnas utveckling under samma
tid. Särskilt sparkasseräkningens utveckling under åren närmast efter år
1893 kan lätt framkalla den förmodan, att en omflyttning från depositionsräkning
till sparkasseräkning i åtskilliga banker ägt rum i ej ringa
omfattning och måhända i syfte att kringgå bestämmelserna om stämpel
av depositionsbevis. Att de förut brukliga depositionsbevisen med fast
ränta efter depositionsstämpelns tillkomst ersattes med bevis med växlande
ränta, varå i stor utsträckning penningar under lång tid kvarstå, och att
kapitalräkningen kom till mycket vidsträckt användning, medverkade i
samma riktning till nedbringande av det statsfinansiella resultatet av depositionsstämpeln.
Genom dennas ersättande med en räntestämpel och genom beskattningens
utvidgning till alla de områden, som kreditinrättningarna öppna
för den allmänhet, som genom penningars insättande å bankräkning av
det ena eller andra slaget vill på en gång hava sina tillgångar i gott förvar
och av dem erhålla en säker avkastning, torde, under förutsättning av
erforderlig kontroll över själva stämpelbeläggningen, vara sörjt för att ett
kringgående av beskattningsbestämmelserna näppeligen kan ifrågakomma.
Och för åstadkommande av kontroll föreslår jag erforderliga bestämmelser.
Genom att låta räntestämpeln utgå i förhållande till räntebeloppet och
icke i förhållande till det insatta kapitalets storlek har man sörjt för en
rättvist avvägd beskattning av de insatta medlen, vunnen genom beaktande
av de skiljaktigheter med avseende å räntefotens storlek, som förekomma
vid olika placeringar, och av den olika tidrymd placeringarna avse.
I fråga om skattesatsens storlek har jag anslutit mig till kommitterades
förslag. I regel blir skatten alltså ungefär en procent av räntebeloppet.
För mindre belopp, innestående i sparbank eller, i andra kreditinrättningar,
å sparkasseräkning, har jag, ävenledes i likhet med kommitterade,
funnit skattefrihet böra äga rum. Men jag har ansett gränsen för
skattepliktens inträde böra höjas utöver vad kommitterade föreslagit. Sålunda
har jag tänkt mig, att skattskyldighet skulle inträda först i fråga
om räntebelopp av 40 kronor och däröver, i stället, för enligt kommitterades
förslag redan vid ett räntebelopp av 20 kronor.
Det av kommitterade föreslagna stadgandet om stämpelfrihet för
medel, som innestå för utländsk räkningshavare, vilken icke är inom landet
bosatt, har icke av mig upptagits. Den för detsamma anförda motiveringen
om önskvärdheten av att svårighet ej beredes för utländskt kapital att
inkomma i den allmänna rörelsen synes mig nämligen under nu rådande
förhållanden ej äga samma betydelse som förr. Jag vill därjämte erinra
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 95 A.
35
om att i främmande länders lagstiftning i regel liknande skattefrihet icke
ifrågakommer för avkastningen av svensKt kapital.
Enligt verkställda beräkningar skall en räntestärnpel enligt av mig föreslagna
grunder avkasta, utöver vad nu gällande stämpel å bevis om insättning
pa depositions- och kapitalräkning antagits giva, i runt tal 800,000 kronor.
De av mig föreslagna bestämmelserna om särskild ordning för vissa
stämpelavgifters utgörande överensstämma i huvudsak med vad kommitterade
i sådant avseende föreslagit. Härutöver har det visat sig nödvändigt
att såsom en följd av förslaget om räntestärnpel underkasta 22 och 23 §§
i stämpelförordningen viss bearbetning, förstnämnda paragraf med hänsyn
därtill att den nya räntestämpeln för sin tillämpning fordrar lägre valörer
av typen för bank- och växelstämplar än nu finnas. I 51 § har dessutom
vidtagits en mindre förändring, som ej torde tarva närmare förklaring.
5. Lottsedelstämpel.
I flertalet främmande länder, där lotterier äro tillåtna, har staten
genom särskild beskattning av företagen velat göra sig delaktig av den
stora vinst, dylika företag i allmänhet lämna. Att så icke varit förhållandet
i vårt land, beror naturligtvis därpå, att inhemska lotterier varit i princip
här i landet förbjudna. De förenämnda stämpelkommitterade hava,
utan. att inlåta sig på den omtvistade frågan, huruvida och i vilken mån
lotterier böra tillstädjas, ansett sig böra framhålla, att det lärer kunna
tagas för avgjort, att lotterier under åtminstone en avsevärd framtid komma
att här i landet bedrivas, och, säga kommitterade, vid sådant förhållande
synes med skäl kunna ifrågasättas, om icke staten här liksom i andra länder
bör genom beskattning skaffa sig del av de rikliga medel, som användas
för lotteriändamål. De penningtillgångar, som framträda vid inköp av
lotter, särskilt av lotter i penninglotterier, hava visat sig vara i mycket
hög grad okänsliga för den dryga belastning av desamma, som plägat utgå
i form av överpris på lotter eller andelsbevis i sådana; och det torde med
visshet kunna antagas, att en beskattning i form av en stämpel å lottsedlarna
skulle — jämte det den gåve staten en icke så alldeles obetydlig
inkomst — för lottägarna bliva jämförelsevis litet märkbar. Skatten borde
emellertid icke drabba lotteriföretaget, utan läggas så, att den träffade
lottköparen. Detta syfte vunnes enklast genom att stämpelbelägga lottsedlarna
och icke, såsom ofta sker utomlands, låta skatten utgå av lotteriföretagets
tillgångar.
För att från skatt undantaga lottsedlar i lotterier, vilka avse bortlottning
av lösören för välgörande ändamål eller av konstsaker till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran och vilka på grund av det synner
-
36
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
ligen behjärtansvärda ändamålet icke lämpligen höra på något sätt försvåras,
hava kommitterade med beaktande därav, att för anordnande av
dylika lotterier erfordras tillstånd av konungens befallningshavande, under
det att för anställandet av andra lotterier kräves medgivande av Kungl.
Maj:t, föreslagit att skatteplikt skall förefinnas endast för lottsedlar i lotterier
av senare slaget. Kommitterade hava vidare i fråga om skattepliktens
storlek skilt emellan två grupper av lotterier, nämligen å ena sidan
lotterier, däri vinsterna utgöras av penningbelopp, samt å andra sidan
lotterier med vinster bestående av lösören eller eljest andra värdeföremål
än penningar. Skattekraften hos lottsedlarna i dessa olika slag av lotterier
vore väsentligen olika. Vad beträffar penninglotteriernas lottsedlar, torde
dessa utan olägenhet kunna bära en stämpel av 10 procent av lottsedlarnas
nominella värde. En dylik stämpel skulle däremot vara väl dryg för
lottsedlar i flertalet varulotterier och dessutom i åtskilliga fåll komma att
utgå med belopp, som på grund av sin ojämnhet vore för lottsedlarnas
avsättning något hinderligt. Med hänsyn härtill hade kommitterade föreslagit
en låg fix stämpel för dylika lottsedlar, närmare angiven till 10 öre
för varje lottsedel.
Statskontoret har förklarat, att kommitterades förslag om införande
av stämpel å lottsedlar och om sättet för denna skatts upptagande i
vissa fall icke givit anledning till något särskilt uttalande från statskontorets
sida.
I enlighet med vad sålunda blivit föreslaget har jag inrymt bestämmelser
om stämpelavgift å lottsedlar i det förslag till utvidgning av stämpelbeskattningen,
varom nu är fråga, och har jag däri även upptagit det
förslag till särskild ordning för skattens erläggande, som av kommitterade
upprättats och som i författningsförslaget återfinnes under 56 §.
Lottsedelsstämpeln beräknas giva en avkastning av 540,000 kronor.
Sammanfattning av den ökade inkomst, som de nu föreslagna stämpelavgifterna
beräknats giva statsverket.
Lagfartsstärapeln..........kr. 2,285,000
Aktiestämpeln............ » 430,000
Obligationsstämpeln.........» 270,000
Stämpeln å vissa skuldförbindelser ... » 15,000
Räntestämpeln ........... > 800,000
Lottsedelsstämpeln . .........» 540,000
Summa kr. 4,340,000
KutigL Maj:ts nåd. proposition nr U5 A.
•H7
De inom statistiska centralbyrån verkställda uträkningar, vilka ligga
till grund för ovanstående inkomstberäkningar, torde såsom bilaga få
fogas till den nådiga propositionen i ämnet. Uträkningarna, som äro
gjorda i slutet av år 1915, angiva den ökning av inkomst, som genom
den föreslagna nya stämpelbeskattningen antagits uppkomma under år
1917. För år 1918 torde inkomstökningen, såsom jag tidigare antytt, med
största sannolikhet kunna beräknas uppgå till ett belopp, som icke understiger
4,500,000 kronor. I fråga om avkastningen av lagfartsstämpeln bör
iakttagas, att densamma kunnat beräknas något högre än enligt statistiska
centralbyråns uträkning, med hänsyn därtill att jag föreslagit en högre
stämpelavgift än kommitterade och att nämnda stämpels förhöjning enligt
mitt förslag kommer att drabba även testamente och fideikommissbrev om
fast egendom.
Ytterligare författningsändringar.
Efter det svenska bankföreningen i underdånig skrivelse i september
1915 hemställt om vissa ändringar i stämpelförordningen i syfte att undanröja
nu förefintliga svårigheter i fråga om stämpling av interimsbevis och
promesser å aktiebrev och lottbrev, har general poststyrelsen .och statskontoret
ävensom patent- och registreringsverket i detta ärende avgivit underdåniga
utlåtanden. De två sistnämnda ämbetsverken hava även yttrat sig
över vissa av generalpoststyrelsen uttalade önskemål rörande förtydligande
och kompletterande av stämpelförordningens bestämmelser i särskilt angivna
hänseenden. För lösning av de uppkomna frågorna hava ämbetsverken
antytt i större eller mindre grad från varandra avvikande utvägar. Särskilt
har patent- och registreringsverket, vars utlåtande först den 20 februari
1917 inkommit till finansdepartementet, anvisat utvägar för frågans
lösning, vilka för sitt genomförande kräva ändringar på aktiebolagslagstiftningens
och närliggande områden av den omfattning, att deras lämplighet
och konsekvenser icke utan noggrann granskning kunna bedömas. Jag har
fördenskull icke, såsom jag önskat, varit i tillfälle att nu upptaga dessa
frågor till sådan behandling i sammanhang med övriga av mig ifrågasatta
^ndringar i stämpelförordningen, att de kunna vinna en fullständig lösning.
Åtskilliga skäl tala dock för, att redan nu försök göras att åstadkomma
en provisorisk lösning av en av de uppkomna frågorna. Då år 1914 i
stämpelförordningen infördes bestämmelser avseende att i fråga om stämpelskatteskyldighet
likställa promesser å aktie- och lottbrev med aktie- och
lottbrev, skedde detta i avsikt att förebygga kringgående av gällande bestäm
-
38
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
melser om stämpelbeskattning av dylika brev. Emellertid borde till fullständigt
förebyggande av dylikt kringgående bestämmelser om stämpelskatteskyldighet
för bevis om verkställd inbetalning å aktie eller lott (interimsbevis,
interimskvitto) snarare hava givits. Generalpoststyrelsen har fäst
uppmärksamheten å denna lucka i lagstiftningen och de två andra ämbetsverk,
vilka, enligt vad jag nyss anförde, i frågan avgivit utlåtanden, hava
ävenledes framhållit att här förelåge en lucka, som behövde fyllas. Jag
har i enlighet med dessa uttalanden låtit utarbeta förslag om stämpelskatteskyldighet
för ifrågavarande interimsbevis och interimskvitton såsom
för aktie- och lottbrev. Samtidigt har jag funnit det riktigast att ur uppräkningen
av stämpelpliktiga handlingar utesluta promesserna. När 1914
dessa infördes såsom stämpelpliktiga i likhet med aktier och lottbrev, torde
man närmast hava avsett att därmed träffa just ifrågavarande interimsbevis
och interimskvitton. Då emellertid aktiebolagslagen i 27 § skiljer mellan
dessa och promesserna, måste man redan ur terminologisk synpunkt undvika
att i stämpelförordningen sammanblanda dem, och då härtill kommer,
att det ändamål, man 1914 ville vinna med stämpelbeläggandet av promesserna,
ur skatteteknisk synpunkt riktigast nås genom att göra interimsbevis
och interimskvitton stämpelpliktiga, kunna utan olägenhet promesserna
ur stämpelförordningen uteslutas.
Oavsett de skäl, som sålunda angivits för att ur stämpelförordningen helt
utesluta promesserna, hava, vad 27 § angår, särskilda grunder föranlett deras
undantagande från denna paragrafs speciella stadganden. Då dessa grunder
jämväl äga sin giltighet beträffande interimsbevisen och interimskvittona,
vilka nu föreslagits skola träda i promessernas ställe, tillåter jag mig något
beröra denna fråga. Den i 27 § stämpelförordningen stadgade skyldighet att
låta stämpling av aktiebrev, lottbrev, promesser m. fl. handlingar av likartad
natur alltid verkställas genom generalpoststyrelsens försorg har, vad beträffar
promesser, visat sig i praktiken medföra så gott som oöverstigliga svårigheter.
Promesser, likasom interimsbevis, kunna icke på förhand stämpelbeläggas
eller åsättas stämplingsbevis, avseende visst belopp, enär det icke
blir känt, huru de skola stämpelbeläggas, förr än just vid det tillfälle, då
de skola utgivas, d. v. s. sedan aktie- eller lottägaren verkställt betalning;
det ligger nämligen i hans makt att inom vissa gränser i en eller flera
■omgångar betala större eller mindre del av det belopp, han skall erlägga
för aktien eller lotten. Den apparat, varmed stämpling hos generalpoststyrelsen
verkställes, är icke anordnad för stämpling av enstaka handlingar,
utan kan med fördel användas endast för stämpling på en gång av ett
större antal handlingar, vilka alla skola åsättas stämpel till samma belopp.
Genom dessa förhållanden hava stora svårigheter uppstått såväl för de av
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 05 A. ;$9
giftspliktiga bolagen som för generalpoststyrelsen, och förslag hava framställts
om ändrade bestämmelser, åsyftande eu mera lämplig ordning för
ifrågavarande stämplings verkställande. Då emellertid dessa förslag ännu
icke kunnat underkastas tillräckligt noggrann prövning och det är av vikt,
att1 de övriga förslag till ändringar i stämpelförordningen, som jag nyss
berört, så snart ske kan överlämnas till riksdagens prövning, böra åtminstone
redan nu promesserna avskiljas från den grupp av handlingar, som
skola stämplas i den i 27 § angivna ordning, frånsett de skäl, som eljest,
enligt vad ovan sagts, tala för deras uteslutande ur förordningen i allmänhet.
Härigenom torde den mest påtagliga olägenheten av nu gällande
bestämmelser kunna på ett enkelt sätt avlägsnas, utan att någon nämnvärd
fara för beskattningsbestämmelsernas kringgående torde behöva uppstå.
Jag föreställer mig nämligen, att då generalpoststyrelsens åliggande
att ombesörja aktie- och lottbrevens stämpling fortfarande bibehålies och
nämnda styrelse har att fastställa det belopp, med vilket stämpel skall
utgöras, generalpoststyrelsen icke torde medgiva något avdrag vid stämpelberäkningen
för stämpelbeläggning å interimsbevis eller interiinskvitto,
utan att hava förvissat sig om att dylik beläggning i verkligheten ägt rum.
Det ligger i sakens natur, att då i förordningen interimsbevis och interimskvitton
träda i px-omessernas ställe, 27 § ej heller bör omfatta dem; vad
nyss sagts om de med där stadgade förfarande förbundna olägenheter i
fråga om promesserna, äger sin fulla giltighet även beträffande nämnda
andra handlingar.
Bestämmelsen om stämpelplikt för interimsbevis och interiinskvitto
i stället för promess förutsätter en ändring i 20 § 2 inom., som ej erfordrar
närmare motivering.
Med anledning av hemställan av generalpoststyrelsen och enligt förslag
av statskontoret föreslår jag viss ändring av rubriken: Inkassering av
penningar i 8 §, i syfte att från stämpelfrihet utesluta handling, som avser
inkassering av penningar genom postverkets försorg i annan ordning än
genom postförskott. Erfarenheten har nämligen ådagalagt olämpligheten
av hithörande bestämmelsers nuvarande avfattning, vilka lett till att handlingar,
som eljest äro stämpelpliktiga, t. ex. växlar, undgått stämpelbeskattning,
då postverket ombestyrt inkasseringen och uteslutande på grund härav.
Sedan departementschefen härefter uppläst det av ovan angivna redogörelse
betingade förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, som inom finans
-
40
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
departementet blivit upprättat, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte
i särskilda propositioner föreslå riksdagen
l:o) att antaga det upplästa författningsförslaget; samt
2:o) att, med ändring av vad i den till innevarande års riksdag avlåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under år
1918 föreslagits, beräkna
dels utdelningen i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet till 4,500,000
kronor,
dels telegrafverkets inkomster till 27,750,000 kronor,
dels oclc inkomsterna av statens järnvägar till 141,525,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
förordna, att propositioner i ämnet skulle till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilagorna litt. och
litt. vid detta protokoll utvisa.
Ur protokollet:
Jochum Beck-Friis.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 95 A.
41
Bilaga.
P. M.
angående den merinkomst, soin en utvidgning av stämpelskatten kan beräknas
bereda statsverket år 1917.
Lagfartsstämpeln. Enligt de i finansdepartementet utarbetade uppgifter
har beloppet av de stämplar, som använts till beläggning av nedanstående, till
protokollen över lagfartsärenden hörande handlingar under de fem senaste åren
utgjort:
År. |
Stämpel av 60 öre för 100 kronor. |
Stämpel av 1 krona 20 öre |
1 Summa. |
|||
Köpebrev. |
Bytesbrev. |
Gåvobrev. |
Köpebrev. |
Bytesbrev. |
Kronor. |
|
1910....... |
2,664,245 |
94,767 |
19,986 |
742,022 |
5,088 |
3,526,108 |
1911....... |
2,439,438 |
82,088 |
40,272 |
670,894 |
3,982 |
3,236,674 |
1912....... |
2,413,672 |
58,909 |
23,806 |
753,817 |
7,001 |
3,257,205 |
1913....... |
2,543,836 |
90,339 |
9,562 |
883,525 |
12,857 |
3,540,119 |
1914....... |
2,483,533 |
106,044 |
10,600 |
1,128,852 |
10,832 |
3,739,861 |
Sömma |
12,544,724 |
432,147 |
104,226 |
4,179,110 |
39,7G0 |
17,299,967 |
Årligt medeltal |
2,508,945 |
86,429 |
20,845 |
835,822 |
7,952 |
3,459,993 |
Med tillämpning av de nu gällande stämpelsatserna synes lagfartsstämpeln
kunna för år 1917 beräknas till samma belopp som ovanstående medeltal, eller
3.460.000 kronor. Den ifrågasatta höjningen av satserna med 50 % skulle alltså
bereda statsverket en merinkomst av 1,730,000 kronor. Den minskning häri, som
medgivandet till förmån för vissa allmännyttiga aktiebolag samt bibehållandet av
den nuvarande stämpeln för en del smärre köp kan medföra, är ej möjlig att
beräkna, men har densamma i stämpelskattekommitterades den 29 december 1909
avgivna betänkande anslagits till högst 100,000 kronor. Tages denna siffra för
god, skulle merinkomsten av lagfartsstämpeln böra för år 1917 upptagas till
1.630.000 kronor.
[Härvid må emellertid erinras om, att skatten å gåva sedan ingången av
år 1915 är underkastad ny lagstiftning, varför någon ändring i de nu gällande
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 79 käft. (Nr 95 A och B.) 6
42
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 1)5 A.
bestämmelserna måhända ej bör ifrågakomma. I sådant fall bör merinkomsten
minskas med 10,000 kronor. Samtidigt har den förut gällande stämpeln av 1
krona 60 öre för 100 kronor av gåva till annan än skyldeman i rätt nedstigande
led nedsatts till 60 öre för 100 kronor. För år 1917 kan denna nedsättning här
beräknas minska statsverkets inkomster med 12,000 kronor.]
Aktiestämpeln. Enligt Statistisk årsbok för Sverige 1915 hava i nybildade
aktiebolag och bankbolag tecknats aktiekapital (grundfonder) »till nedanstående
belopp:
År 1910.........................kr. 73,093,665
> 1911......................... > 96,434,500
> 1912...................■.....» 74,438,532
» 1913......................... > 106,015,570
> 1914.................... » 80,990,390
Summa kr. 430,972,657
Årligt medeltal > 86,194,531
Anförda årsmedeltal synes även kunna antagas såsom uttryck för emissionernas
belopp under år 1917. En höjning av stämpelsatsen med 5 öre för varje
fullt 10-tal kronor skulle alltså motsvaras av en merinkomst av i runt tal 430,000
kronor.
Obligationsstämpeln. De av statskontoret i underdånigt utlåtande den 20
april 1914 i fråga om utvidgning av stämpelbeskattningen meddelade uppgifter
om under åren 1910—1913 emitterade stämpelpliktiga obligationer, kompletterade
med Svenska bankföreningens motsvarande uppgifter om svenska obligationslån
under år 1914, ställa sig sålunda:
År 1910.........................kr. 93,583,380
> 1911......................... » 104,615,000
» 1912......................... > 93,618,000
> 1913......................... » 66,425,500
* 1914.................... > 93,166,000
Summa kr. 451,407,880
Årligt medeltal > 90,281,576
Även här torde årsmedeltalet kunna få anses motsvara förhållandet under
år 1917. En stämpelförhöjning av 30 öre för varje påbörjat 100-tal kronor kan
därför beräknas lämna en merinkomst av 270,000 kronor.
Räntestämpeln. Med stöd av de månatliga uppgifterna om bankerna hava
de av de solidariska bankerna och, bankaktiebolagen gottgjorda räntorna å inlåningsräkningarna
för de fem senaste åren approximativt beräknats utgöra:
4:3
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 95 A.
Å andra räkningar än |
Å sparkasse-räkning. |
|
År 1910 .... |
...........kr. 44,653,000 |
10,136,000 |
» 1911 .... |
............ > 46,008,000 |
11,124,000 |
» 1912 .... |
............ > 47,169,000 |
12,420,000 |
> 1913 .... |
............ » 54,904,000 |
14,068,000 |
» 1914 .... |
............ > 56,638,000 |
15,809,000 |
Summa kr. 249,372,000 |
63,557,000 |
|
Årligt medeltal > 49,874,000 |
12,711,000 |
Den starka räntestegringen under de två senaste åren är visserligen till
en del beroende på de under dessa år gällande höga räntesatserna. Med hänsyn
till att insättarnas tillgodohavanden befinna sig i ständig tillväxt, torde emellertid
ränteinkomsten under år 1916 icke överskattas, om densamma beräknas till
resp. 55,000,000 och 15,000,000 kronor.
Beträffande andra räkningar än sparkasseräkning skulle, efter en stämpelsats
av 1 /, anförda ränteinkomst motsvaras av stämpelmedel till ett belopp av
550.000 kronor. Härifrån måste emellertid göras ett avdrag av den anledning,
att stämpeln skall i regeln utgå endast för fullt 10-tal kronor. Det belopp, varmed
en räntepost överskjuter jämnt 10-tal kronor, kan i medeltal sättas till 5
kronor, vilket motsvarar en stämpel av 5 öre. Antalet bankräkningar av här
ifrågavarande slag, vilket vid 1914 års slut uppgick till i runt tal 440,000, kan
anslås till 455,000 vid 1916 års utgång. Med tillägg av de under året upphörda
torde antalet räkningar, som skola gottgöras ränta för år 1916, kunna uppskattas
till 480,000, varav omkring 400,000 depositions- och kapitalräkningar. Då de
sistnämnda gottgöra ränta 2, stundom 4 gånger om året, lärer hela antalet ränteposter
för år 1916 kunna sättas till vid pass 900.000. Från ovannämnda stämpelbelopp
av 550,000 kronor böra således dragas 45,000 kronor, varefter stämpeln å
de för år 1916 gottgiorda räntorna skulle uppgå till 505,000 kronor. Den obetydliga
ökning, som betingas av skatteplikt för räntor mellan 5 och 10 kronor,
kan lämnas ur räkningen. Däremot torde den omständigheten, att räntor å depositions-
och kapitalräkningar till allra största delen uppbäras eller gottskrivas
samma år, varunder de upplupit, motivera en höjning av stämpelbeloppet med
10.000 kronor. För år 1917 synes alltså räntestämpeln å andra bankräkningar än
sparkasseräkning kunna beräknas till 515,000 kronor.
Vad vidare angår bankbolagens sparkasseräkningar, skulle, enligt vad ovan
anförts, stämpeln å de under år 1916 gottgjorda räntorna, efter en skattesats av
1 %, uppgå till 150,000 kronor. Härifrån skall dock till en början avdragas den
beräknade stämpeln å räntebelopp under 20 kronor. Detta avdrag kan med ledning
av den allmänna sparbanksstatistikens uppgifter anslås till 20,000 kronor.
Vidare skall avdrag ske för räntebelopp, som överskjuter jämnt 10-tal kronor,
vilket avdrag, beräknat efter samma grunder, som beträffande andra bankräkningar
här ovan omförmälts, torde uppgå till 10,000 kronor. Stämpeln å bankbolagens
sparkasseräkningar kan alltså beräknas under år 1917 bereda statsverket
en inkomst av 120,000 kronor. Skulle åter den skattefria gränsen sättas vid 1,000
kronors kapital, skulle inkomsten komma att nedgå med 15,000 kronor.
u
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.
De enskilda sparbankerna och med dem jämförliga penninginrättningarna
hava under de fem senaste åren gottgjort sina insättare följande räntor:
År 1910........................ . kr. 34,741,810
> 1911......................... > 36,063,007
» 1912 ......................... » 37,816,343
> 1913......................... > 41,051,824
» 1914....................» 44,130,013
Summa kr. 193,802,097
Årligt medeltal . 38,760,599
Ehuru visserligen här, liksom i fråga om räntemedel i bankbolagen, de
två senaste årens resultat rönt inflytande av de då gällande högre räntesatserna,
torde likväl, med hänsyn till den sedan en lång följd av år fortgående jämna
ökningen i insättarnas tillgodohavande i sparbankerna, de under år 1916 upplupna
räntorna icke böra beräknas lägre än till 45,000,000 kronor, vilket efter
en stämpelsats av 1 % motsvaras av en stämpelavgift av 450,000 kr. Efter avdrag
av dels 50,000 kronor för räntor under 20 kronor, dels ock 25,000 kronor
med^ anledning av att stämpeln utgår endast för fullt 10-tal kronor, kan alltså
för år 1917 beräknas en stämpel å sparbanksräntor till belopp av 375,000 kronor.
Sättes skattegränsen vid 1,000 kronors kapital, böra därifrån avgå 45,000 kronor.
De av postsparbanken gottgjorda räntor åt insättare törne nästan undantagslöst
falla under den ifrågasatta räntestämpelgränsen.
Under erinran att ingen hänsyn kunnat här tagas till räntor å medel innestående
hos enskilda bankirer o. d., kan den nu utförda beräkningen av räntestämpelns
avkastning under år 1917 sammanfattas sålunda:
Hos solidariska banker och aktiebanker:
Å annan räkning än sparkasseräkning............kr. 515,000
A sparkasseräkning..................... » 120,000
Å sparbanksräkning................ > 375,000
Summa kr. 1,010,000
Samtidigt med att räntestämpel å depositions- och kapitalräkning införes,
skulle emellertid den nu utgående stämpeln å bevis om insättning å dylika
räkningar upphöra. Enligt Svenska bankföreningens styrelses berättelse till 1915
års ordinarie bankmöte hava insättningarna å depositions- och kapitalräkning hos
bankbolagen uppgått till följande belopp:
År 1910........................kr. 287,511,200
* 1911........................ » 280,341,000
> 1912........................ » 304,972,500
> 1913........................ > 335,145,700
» 1914.......................» 305,756,700
Summa kr. 1,513,727,100
Årligt medeltal » 302,745,400
45
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 9ö A.
Anslås insättningarna år 1917 till i runt tal 300,000,000 kronor, skulle
stämpeln därå, efter 50 öre för 1,000 kronor, utgöra 150,000 kronor. Denna siffra
är emellertid^ så till vida för hög, att dels i ovanstående uppgifter om insättningarna
. ingå en del under vederbörande år gottskrivna räntor, dels någon nedsättning
i stämpelbeloppfst torde betingas av, att insättning ej överstigande 100
kronor är stämpelfri. A andra sidan påkallas någon höjning i nyssnämnda summa
dÄrav, att stämpeln för belopp mellan 100 och 1,000 kronor utgår med något
högre belopp än V* per tusen samt i övrigt med 50 öre för varje påbörjat 1,000-tal kronor. I avsaknad av uppgifter om dessa olika faktorers verkningar torde
det anförda beloppet 150,000 kronor kunna godtagas såsom gällande för är 1917.
Efter avdrag av nyssnämnda summa kan räntestämpeln beräknas bereda
statsverket en merinkomst under år 1917 av 860,000 kronor.
Därest stämpelfriheten för sparkasse- och sparbanksräkningar utsträcktes
intill en behållning av 1,000 kronor, skulle inkomsten minskas med 60,000 kronor.
Lottsedelstämpeln. För år 1916 har av Kungl. Maj:t beviljats tillstånd
till penninglotteri till belopp av 5,000,000 kronor. Antages samma lottsedelsumma
komma att medgivas även för år 1917, skulle stämpeln under sistnämnda år uppgå
till. 500,000 kronor. Lägges härtill stämpeln för varulotterier, som med Kungl.
Maj:ts tillstånd anordnas, vilken stämpel av stämpelskattekommitterade beräknats
till minst 36,000 kronor, kan lottsedelsstämpeln år 1917 beräknas inbringa omkring
540,000 kronor.
Sammanfattning. Enligt vad nu anförts kan den ifrågasatta utvidgningen
av stämpelbeskattningen beräknas under år 1917 tillföra statsverket en merinkomst
till följande belopp:
Skulle åter behållningar å sparkasse- och sparbanksräkningar till belopp
under 1,000 kr. förbliva fria från räntestämpel, föranleder detta en inkomstminskning
om 60,000 kronor, i vilket fall således hela merinkomsten stannar vid 3,670,000
kronor.
Stockholm den 16 december 1915.
Lagfartsstämpeln .
Aktiestämpeln . .
Obligationsstämpeln
Räntestämpeln . .
Lottsedelsstämpeln
kr. 1,630,000
» 430,000
. 270,000
> 860,000
»_540,000
Summa kr. 3,730,000
Hugo Burström.