Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

Nr 9.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
åtgärder för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands
trängkår; given Stockholms slott den 30 december
1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att av fjärde lmvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk
ett belopp av högst 26,000 kronor för vidtagande av erforderliga åtgärder
för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands trängkår.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 8 b höft. (Nr 9.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

De nuvarande
anordningarna
lör vattenbehovets
tillgodoseende.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, liället inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 30 december 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Mörcke, anhöll att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning en av arméförvaltningens fortifikationsdepartement
gjord framställning angående vidtagande av åtgärder för tillgodoseende
av vattenbehovet för Norrlands trängkår samt yttrade därvid
följande:

»Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
1894 års riksdag för uppförande av kasernetablissemang i Sollefteå
för dåvarande Norrlands träugbataljon ett belopp av 340,000
kronor.

Uti nämnda belopp ingingo omkring 15,000 kronor för anordnande
av pumpverk med vatten- och avloppsledningar. Enligt vad den i
ärendet verkställda utredningen givit vid handen, kunde nämligen

3

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

vatten icke erhållas ur brunnar, beliigna å det blivande kasernetablissemangets
område, utan måste ledas dit antingen från källor å närliggande
bergshöjder eller från Ångermanälven genom en särskild pumpinrättning.

Vid kasernetablissemangets uppförande ansågs den förstnämnda
utvägen böra tillgripas. För tillgodoseende av trängkårens vattenbehov
användes sålunda en källa, belägen vid Remslemon omkring
1,300 meter nordost om kasernetablissemanget och 330 meter norr om
korsningen mellan den s. k. Gräsbäcken och landsvägen till Multrå.
Från källan, som är kringbyggd, ledes vattnet till en betongreservoar,
varifrån detsamma medelst självtryck avrinner till kasernetablissemanget
genom en 150 millimeters järnrörsledning. Reservoaren, som rymmer en
vattenmängd av 43 kubikmeter, är belägen på omkring 42 meters höjd
över kaserngårdens plan.

Då emellertid källan tidvis icke lämnar tillräckligt med vatten, har
Gräsbäcken måst anlitas som reserv. För detta ändamål byggdes till
en början tvärs över bäcken en spåntdamm, från vilken en träränna
ledde till reservoaren. Trots omsorgsfulla försök att täta dammen visade
det sig dock omöjligt att uppdämma vattnet till sådan höjd, att
det kunde avrinna genom rännan. Då anläggningen således icke fyllde
sitt ändamål, fick den förfalla. 1 stället har aen anordningen vidtagits,
att bäckens vatten från eu några tiotal meter högre upp belägen punkt
avledes till reservoaren genom ett 1 å IVa meter djupt, med rullsten
fyllt täckdike. För rätten att begagna ifrågavarande dike, vilket framgår
över enskild mark, erlägges en årlig avgäld av 100 kronor.

Emellertid har trängkårens vattenbehov icke heller genom denna
anordning kunnat under alla tider av året tillgodoses. På vintern tillfryser
bäcken, och vattnet tvingas då att söka sig väg dels ovanpå
isen, där det snart fryser, dels ned i grunden. Under vinterns lopp
sträcker sig svallisen allt längre och längre uppför bäcken. För att
erhålla tillräckligt med vatten har det då varit nödvändigt att längs
bäcken hugga en ränna i isen och till skydd mot frost täcka densamma
med ris och snö. Kostnaden för upphuggandet av dylika rännor, som
i regel hava en längd av omkring 1 kilometer, har uppgått till omkring
300 kronor om året.

Sedan vid upprepade tillfällen anmälan gjorts hos arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, att trängkårens vattenbehov under vissa tider av
året icke kunde tillgodoses genom de nuvarande anordningarna, samt att
till följd därav vatten för dryga kostnader och till stort men för kåren och

Utredning angående
vattenbehovets
tillgodoseende.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

dess övningar tidtals måste från annat håll framköras till etablissemanget,
anbefallde fortifikationsdepartementet genom skrivelse den 6 augusti
1910 chefen för trängkåren att låta verkställa undersökningar angående
lämpligaste sättet att tillgodose kårens vattenbehov samt inkomma med
förslag till härför erforderliga åtgärder. För ändamålet ställdes därjämte
till kårchefens förfogande såsom sakkunnig ingenjören E. Ek.

Efter å platsen företagen undersökning avgav Ek i slutet av år
1910 förslag till erforderliga anordningar för vattenbehovets tillgodoseende.
Förslaget innebar i huvudsak, att trängkårens behov av vatten
närmast för hushållsändamål skulle fyllas genom insamling av vatten
från källådror i omedelbar närhet av den för närvarande använda källan,
samt att vatten för eldsläckningsändamål skulle uppfordras från Ångermanälven
medelst en särskild pumpstation och en ovan jord lagd samt
genom dubbel lindning med halmband och asfaltpapp isolerad tubrörsledning.

Då det av Ek uppgjorda förslaget för vattenbehovets tillgodoseende
emellertid icke ansågs tillräckligt betryggande, anmodade chefen för
sjätte arméfördelningen kaptenen vid väg- och vattenbygguadskåren O.
Werner, vilken ägde en ingående kännedom om de på vattenfrågan inverkande
lokala förhållandena och utfört anläggningen av vattenledningen
i Sollefteå, att verkställa erforderlig utredning i frågan samt avgiva
förslag till dess lösande.

Med anledning härav avlämnade Werner i april 1911 ett av honom
uppgjort förslag i ämnet. Enligt detta förslag skulle allt vatten såväl
för daglig förbrukning som för eldsläckning anskaffas genom lämplig
utvidgning av den redan befintliga anläggningen. För detta ändamål
föreslogs,

att från området kring den för närvarande utnyttjade källan (källan
nr 1) genom två betongbrunnar insamlades sådant grundvatten, som
icke redan nu kunde avrinna till reservoaren;

att vattnet från en omkring 1 kilometer längre norrut belägen
källa (källan nr 2) nedleddes till reservoaren genom en 50 till 75 millimeters
järnrörsledning, samt att sådant grundvatten, som vid utläggning
av denna ledning påträffades, där så lämpligen kunde ske, tillgodogjordes
för vattenledningens behov;

att, därest så erfordrades, för fyllande av vattenbehovet under
repetitionsövningarna vatten från Gräsbäcken i närheten av källan nr 2
inleddes direkt i den från samma källa till reservoaren gående järnrörsledningen,
samt att detta vatten inleddes i ett grusdike strax ovan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !).

5

källan nr 1 för att genom de mellan diket och sistnämnda källa befintliga
naturliga sandavlagringarna infiltreras till källan nr 1 och därifrån
avrinna till reservoaren;

att för ökande av vattentillgången vid eldsvådetillfälle dels, för
direkt upptagande av bäckvatten, utlades från det nuvarande bäckintaget
invid området för källan nr 1 eu 100 millimeters järnrörsledning
fram till reservoaren, dels uppfördes en ny reservoar om 90 kubikmeters
rymd; samt

att denna nya reservoar förlädes med sin botten 2 meter lägre än
den gamla reservoaren, varigenom möjlighet vunnes att från området
för källan nr 1 upptaga grundvatten, som framrunne på lägre nivå än
nämnda källa läge.

Kostnaderna för de föreslagna anordningarna beräknades av Werner
till 18,000 kronor, därav 1,500 kronor för jordlösen och ersättning till
markägare för ledningars framdragande.

Med skrivelse den 7 juni 1911 överlämnade chefen för trängkåren
till arméförvaltningens fortifikationsdepartement de av Ek och Werner
utarbetade förslagen samt förordade därvid det av den senare upprättade,
då detsamma syntes på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodose
kårens såväl dagliga vattenbehov som behovet av vatten för släckning
av eventuell eldsvåda inom kasernetablissemanget.

Uti den 13 juni 1911 avgivet yttrande förklarade sig jämväl chefen
för sjätte arméfördelningen böra tillstyrka det av Werner uppgjorda
förslaget. Ett annat sätt för frågans lösning vore visserligen
att framdraga vattenledning från Sollefteå köping, men anläggningskostnaderna
härför skulle bliva avsevärt större, minst 30,000 kronor,
varförutom skulle tillkomma stora årliga förbrukningsavgifter.

I sammanhang härmed ansåg sig arméfördelningschefen böra framhålla,
att de nuvarande anordningarna för vattenbehovets tillgodoseende
krävde stora årliga kostnader för markupplåtelse och underhåll, samt att
anläggningen i dess nuvarande skick fordrade allt för stora handräckningar
i förhållande till kårens ringa styrka.

Då fortifikationsdepartementet fann det vara av största vikt, att
kårens vattenfråga, vid vars utredning man haft att räkna med vissa
ganska osäkra faktorer, vunne en i möjligaste mån betryggande lösning,
beslöt departementet hänskjuta de båda förslagen till granskning
av aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån.

Kårchefens

yttrande.

Arméfördel ningeckefens yttrande.

Utlåtande av
aktiebolaget
Vattenbyggnadsbyrån.

6

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 9.

Av den granskning, som Vattenbyggnadsbyrån i utlåtande den 13
september 1911 underkastade de båda förslagen, framgick, att det av Ek
uppgjorda icke alls innebure trygghet för det erforderliga vattenbehovets
tillgodoseende. Däremot gav Vattenbyggnadsbyrån i stort sett sitt erkännande
åt de av Werner föreslagna åtgärderna. Vissa modifikationer
borde dock enligt byråns uppfattning vidtagas och föreslogs i sådant
hänseende,

att de av Werner föreslagna nya brunnarna å området för källan
nr 1 icke måtte komma till utförande;

att källan nr 2 tillgodogjordes på i huvudsak av Werner föreslaget
sätt, men att något intag från Gräs bäcken icke utlades;

att för fyllande av resterande vattenbehovet från källan nr 2 utlades
en omkring 80 meter lång 100 millimeters dräneringsledning, avsedd att
upptaga i bäckdalen framrinnande grundvatten;

att för säkerställande av vattenbehovet vid eldsläckning uppfördes
invid den gamla reservoaren en ny sådan av omkring 84 kubikmeters
rymd och med samma höjdläge som den nuvarande; samt

att den av Werner föreslagna 100 millimeters ledningen från det
nuvarande bäckintaget icke komme till utförande.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena beräknades av Vattenbyggnadsbyrån
till sammanlagt 16,500 kronor.

Arméfördel- Ånyo hord i ärendet förklarade chefen för sjätte arméfördelningen
ningschefens (}en november 1911 avgivet yttrande sig fortfarande vilja föryttrande.
Qr(ja ay yyerner uppgjorda förslaget såsom varande det i alla av seenden

lämpligaste. I eldsläckningsavseende vore detta förslag betydligt
mera betryggande än det av Vattenbyggnadsbyrån framställda.

utlåtande ay Då fortifikationsdepartementet vid granskning av de sålunda framanmanna
gfällda tre förslagen till vattenfrågans lösning ej kände sig övertygat
lDbyrDånre om det av Vattenbyggnadsbyrån utarbetade förslagets överlägsenhet
över det av Werner uppgjorda och önskade hava stöd för sitt omdöme
och avgörande av frågan i uttalande från ännu en på området sakkunnig,
beslöt departementet att från Allmänna Ingen] örsbyrån inhämta
utlåtande över sistnämnda båda förslag.

Uti sitt den 14 maj 1912 avgivna utlåtande förklarade Allmänna
Ingen]örsbyrån, att då man, enligt byråns uppfattning, icke med säkerhet
kunde påräkna att erhålla grundvatten i tillräcklig mängd, det vore
både lämpligt och nödvändigt att på ett eller annat sätt tillgodogöra
sig Gräsbäckens vatten. Ingenjörsbyrån tillstyrkte därför, att träng -

7

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

kårens vattenledningsfråga löstes i huvudsaklig överensstämmelse med
det av Werner uppgjorda förslaget.

Enligt Ingen jörsbyråns mening bordo dock vissa mindre ändringar
göras i detta förslag. Gräsbäckens vatten utgjordes delvis av grundvatten
och vore jämförelsevis rent. För att emellertid förhindra, att
den föreslagna rörledningen mellan de båda källområdena på något sätt
igenslammades genom direkt inledande av bäckvattnet, borde detta,
innan det infördes i intagsbrunnen och ledningen nedom källan nr 2,
passera ett mindre gruslager för frånskiljande av flytande fasta beståndsdelar.
Den naturfiltrering av Gräsbäckens vatten, som Werner
tänkt sig skola äga rum invid källområdet nr 1, syntes därför hellre
böra anordnas redan vid intaget nedom källan nr 2. De föreslagna
nya grundvatten sbrunn ärna vid källområdet nr 1 borde dock bibehållas,
ehuru de för minskning av anläggningskostnaden kunde utföras av 45
centimeters cementrör.

Det nedre för eldsvådetillfälle avsedda bäckintaget invid källområdet
nr 1 kunde genom att anordnas som en biledning till ledningen
mellan källområdena åstadkommas för en relativt ringa kostnad och
syntes därför höra utföras, även om man förutsatte, att detta intag på
grund av naturförhållandena icke alltid kunde göra tjänst.

Källområdet nr 1 läge i en backsluttning, där man kunde befara,
att grundvattnet med tiden skulle kunna söka sig- väg på större djup
än nu vore förhållandet. För att ändock möjliggöra vattnets uppsamling
och för att, om så visade sig nödvändigt, även kunna insamla lägre
liggande källådror, vore det givetvis fördelaktigt, om den nya reservoaren
förlädes lägre än den gamla. Av hänsyn till trycket vid eldsläckning
finge höjdskillnaden dock ej göras för stor. Werners förslag
att förlägga bottnen i den nya reservoaren 2 meter lägre än i den
gamla kunde därför anses lämpligt, i synnerhet som samtidigt höjdskillnaden
mellan högvattenytorna i båda cisternerna endast bleve 0,6
meter. Genom att i den nya cisternen borttaga flottörventilen och antingen
avstänga eller med 0,6 meter höja bräddavloppet i samma cistern
kunde man låta båda cisternerna direkt kommunicera, då så utan olägenhet
för vattensamlingen kunde ske.

De stora grundvattensbrunnarna borde utföras enligt Werners förslag
med iakttagande av, att ventilationsröret uppdroges till omkring
2,5 meter över marken. I den högst stående grundvattensbrunnen kunde
backventil undvaras.

Under förutsättning att trängkårens vattenbehov icke komme att
ökas utöver det av Werner beräknade, vore de föreslagna rördimensio -

Arméförvaltningens
fortifikationsdepartements

framställning,

8 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !).

nernå om 75 och 50 millimeter att anse som tillräckliga. Då emellertid
vattenledningsanläggningen vore avsedd att fungera flera tiotal år framåt
samt det vore svårt att nu avgöra, huruvida icke vattenbehovet framdeles
komme att ökas, ville Ingenjörsbyrån alternativt föreslå, att rördimensionerna
ökades till 100 respektive 80 millimeter. Därigenom
skulle omkring 3 liter i sekunden eller mer än dubbelt så mycket
vatten kunna framföras som i de smalare rören, medan kostnadsökningen
uppginge endast till omkring 1,000 kronor. Då emellertid en
ökning av rördimensionen skulle vara ändamålslös, om ej ökad vattenmängd
vid behov kunde anskaffas, hade Ingenjörsbyrån som en sista
utvidgning av anläggningen tänkt sig, att ledningen skulle fortsätta
upp till en omkring 1,000 meter längre norrut belägen tjärn, vars
vatten enligt erhållen uppgift kunde med självtryck tillgodogöras.

Det övre intaget vid Gräsbäcken borde anordnas så, att bäckvattnet
infiltrerades till en betongbrunn. Grusfyllningen kring densamma
borde upptaga 25 å 30 kvadratmeter samt hava ett djup av 1,5 meter.
Vintertid borde denna yta täckas med bräder och ris för att ej kylan
skulle hindra infiltreringen. Vid behov borde filterbädden avskummas
och rent grus inläggas. Rörledningen borde framdragas på ett djup
av omkring 1,5 meter under bäckbottnen.

Kostnaden för det Wernerska förslaget uppginge till 18,000 kronor,
däruti inberäknat kostnaden för en 100 millimeters järnrörsledning
från reservoaren fram till nedersta bäckintaget. Till följd av delvis
ökade å-priser ansåge Ingenjörsbyrån anläggningskostnaden böra beräknas
till 19,500 kronor och med grövre rörledning till 20,500 kronor.
Dessa kostnadssummor gällde under förutsättning, att större bergsprängning
icke förekomme.

Med underdånig skrivelse den 13 juli 1912 överlämnade fortifika''
tionsdepartementet samtliga till ärendet hörande handlingar samt anförde
därvid, att då det från Allmänna Ingenjörsbyrån avgivna utlå•
tandet bekräftade departementets uppfattning om det Wernerska törslagets
företräde framför det av Vattenbyggnadsbyrån utarbetade och dessutom
innefattade vissa mindre förändringar, avsedda att ytterligare
trvgga vattentillgången även under förutsättning av ett möjligen framtida
ökat vattenbehov, departementet liölle före, att det Wernerska förslaget
med de ändringar och kompletteringar, som förordats av Allmänna
Ingenjörsbyrån, borde komma till utförande.

Hela kostnaden för anläggningens utförande hade av Allmänna
Ingenjörsbyrån beräknats till 20,500 kronor. Denna summa syntes de -

Kungl. Maj:t? Nåd. Proposition Nr !). 9

partementet dock höra ökas till 22,000 kronor för att kunna möta kostnaden
för möjligen nödvändiga ökade bergsprängningar, ökade kostnader
för markförvärv samt oförutsedda utgifter.

Kontrakt angående köp eller upplåtelse av de markområden, som
erfordrades för ifrågavarande anläggning, hade tidigare uppgjorts med
markägarna J. Lundgren i Sollefteå och Anders Hansson i Remsle. Då
dessa kontrakts giltighetstid utgått med år 1911, hade underhandlingar
inletts om kontraktens förlängning. Lundgren hade därvid förklarat
sig villig medgiva kontraktets förlängning, varemot Hansson såsom
villkor härför fordrat rätt att till sin gård indraga en grenledning från
vattenledningens huvudrör utan att, såsom av kronans ombud föreslagits,
vilja medgiva denna grenlednings avstängning om omständigheterna vid
visst tillfälle — eldsvåda, långvarig torka eller djdikt — skulle göra
sådan avstängning nödvändig för att kunna trygga tillräcklig vattentillgång
för kåren. Då det sålunda uppställda villkoret icke vore antagligt,
syntes expropriation vara nödvändig för att komma i besittning
av den mark, som av Hanssons ägor erfordrades för anläggningen.

På grund av vad sålunda anförts hemställde fortifikationsdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte

dels, med godkännande av det utav Werner uppgjorda förslaget till
utvidgning av Norrlands trängkårs vattenverk jämte de kompletteringar
av anläggningen, som påyrkats av Allmänna Ingenjörsbyrån, bemyndiga
departementet att låta utföra denna anläggning inom högst den
därför beräknade kostnaden, 22,000 kronor;

dels förordna att, i den mån den för anläggningen erforderliga
marken icke genom frivilligt avtal med markägarna kunde förvärvas,
densamma skulle till kronan avstås i den ordning, som bestämdes i förordningen
om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov den
14 april 1866;

dels ock medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande anläggning,
vilka icke kunde bestridas av något till departementets förfogande stående
anslag, måtte med högst förenämnda belopp, 22,000 kronor, få
utgå från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Uti infordrat yttrande den 9 augusti 1912 förklarade arméförvaltningens
civila departement sig icke hava något att erinra däremot,
att ett belopp av högst 22,000 kronor anvisades att utgå från fjärde
huvudtitelns allmänna besparingar till bestridande av kostnaderna för
ifrågavarande anläggning. Då emellertid uti det av 1894 års riksdag
anvisade anslaget för uppförande av kasernetablissomang för trängkåren
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. Sb käft. (Nr 9.) 2

ArméförvaltningenB
civila
departements
yttrande.

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

Ny utredning
angående
kostnaderna.

inräknats omkring 15,000 kronor för pumpverk med vatten- ock avloppsledningar
samt de medel, vilkas anvisande nu ifrågasatts, således
finge anses vara avsedda för ett av riksdagen förut prövat ändamål,
ansåge departementet besparingarna å riksstatens fjärde huvudtitel icke
kunna för det i ärendet omförmälda ändamål tagas i anspråk utan
därom hos riksdagen särskilt gjord framställning.

Med hänsyn till den tid, som förflutit sedan fortifikationsdepartementets
ifrågavarande framställning ingavs till Kungl. Maj:t, anmodade
jag den 30 augusti 1915 departementet att inkomma med yttrande,
huruvida de föreslagna åtgärderna numera kunde utföras för de förut
beräknade kostnaderna eller 22,000 kronor.

Med anledning härav har fortifikationsdepartementet uti skrivelse
den 29 mars 1916 anfört, att chefen för trängkåren uti infordrat yttrande
meddelat, att förnyat avtal enligt förut gällande grunder icke
kunnat av markägarna utverkas. Av dessa hade Anders Hansson numera
anlagt egen vattenledning, för vilken han ansåge sig behöva Gräsbäcken
och den där befintliga källan. J. Lundgren och B. Hallström
vore visserligen villiga att avstå mark enligt 1911 års kontrakt, men
med tillägg av det villkor, att de var för sig finge ingå i kårens vattenledning.
Om detta villkor icke uppfylldes, ämnade Lundgren nedlägga
egen vattenledning i Börssvedjebäcken ovanför den del därav, som tillhörde
kronan, varigenom vattentillgången för kåren komme att ytterligare
förminskas. Om han nödgades tillhandahålla mark för kronans
vattenledning, förbehölle han sig rätt till ersättning med belopp, som
han ville framdeles bestämma, för hela vattenledningen över honom
tillhöriga sju stycken avsöndrade tomter. Den återstående jordägaren,
Adolf Sjödin i Skedom, vore villig förnya kontraktet mot en ersättning
av 200 kronor jämte gottgörelse med 15 kronor per löpmeter vid eventuella
grävningar eller nyläggningar. Angående den av Werner uppgjorda
kostnadsberäkningen för vattenledningens ombyggande hade kårchefen
låtit denna granskas av sakkunnig person, vilken efter verkställd
utredning funnit kostnaderna böra höjas med 2,000 kronor utom
vad anginge markkostnaderna.

Av vad sålunda blivit utrett framginge, yttrade fortifikationsdepartementet,
att det av departementet förut för ifrågavarande ändamål beräknade
beloppet av 22,000 måste höjas. Hela kostnaden för vattenledningen
hade förut beräknats till endast 20,500 kronor, varjämte
departementet upptagit 1,500 kronor för att kunna möta kostnaderna
för möjligen nödvändiga bergsprängningar, ökade kostnader för markförvärv
samt oförutsedda utgifter. Vid sådant förhållande ansåge departementet
att, utöver ökningen med 2,000 kronor för vattenledningens

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9. 11

ombyggande, ett ytterligare belopp av 2,000 kronor borde rimligtvis
vara tillräckligt för täckandet av markkostnaderna, vadan hela det erforderliga
beloppet skulle utgöra 20,000 kronor.

Då av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att den i
samband med uppförandet av trängkårens kasernetablissemang anordnade
vattenledningen icke är tillräckligt effektiv för att året om trygga
kårens dagliga behov av kushållsvatten och än mindre i stånd att vid
inträffande eldsvåda lämna för släckningsarbetet erforderligt vatten,
anser jag, i likhet med vederbörande myndigheter, oundgängligen nödigt,
att åtgärder vidtagas för att kårens behov av vatten för såväl
dagligt bruk som eldsläckningsändamål varder behörigen tillgodosett.
Såsom kårchefen och arméfördelningscliefen framhållit, torde detta jämväl
vara ur ekonomisk synpunkt önskligt, då de nuvarande anordningarna
för vattenbehovets tillgodoseende medföra avsevärda kostnader såväl för
markupplåtelse och underhåll som för framforslande under vissa tider av
året av vatten till kasernetablissemanget.

Efter mitt förmenande skulle det vara mest betryggande, därest
kåren kunde erhålla sitt vatten från Sollefteå köpings vattenledning.
Enligt vad jag inhämtat skulle emellertid anläggningskostnaderna härför
uppgå till omkring 65,000 kronor samt de årliga vattenavgifterna
till omkring 4,500 kronor. Med hänsyn till de högre kostnader eu dylik
anordning alltså skulle medföra, finner jag mig böra tillstyrka det av
fortifikationsdepartementet förordade förslaget.

Mot de för ifrågavarande förslags utförande numera beräknade kostnaderna,
eller 26,000 kronor, har jag icke något att erinra. Beloppet
torde, i enlighet med vad fortifikationsdepartementet föreslagit, få utgå
av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar, vilka därtill lämna tillgång.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk
ett belopp av högst 26,000 kronor för vidtagande av erforderliga åtgärder
för tillgodoseende av vattenbehovet för Norrlands trängkår.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Departe mentschefen.

Ur protokollet:
Axel Westin.