KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående vissa
åtgärder för sjöförsvarets stärkande; given Stockholms
slott den 23 februari 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
l:o)
att bevilja följande belopp, att utgå av medel, som särskilt
beredas, nämligen
a) till anskaffning av 4 jagare och av undervattensbåtmateriel ett
anslag av 15,200,000 kronor och därav för år 1918 anvisa ett belopp
av 9,930,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 3,850,000 kronor;
b) till anskaffning av materiel m. m. för marinens flygväsende ett
anslag av 2,418,000 kronor och därav för år 1918 anvisa 1,543,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 803,000 kronor;
c) till förstärkning av det fasta kustförsvaret ett anslag av 3,575,000
kronor samt därav för år 1918 anvisa ett belopp av 2,325,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga medel
förskottsvis utanordna 1,050,000 kronor;
d) till anskaffning av artilleriammunition för stridsfartygen ett anslag
för år 1918 av 945,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 315,000
kronor;
e) till anskaffning av minor för flottan ett anslag för år 1918 av
1,470,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av
tillgängliga medel förskottsvis utanordna 600,000 kronor;
f) till anskaffning av minor för kustfästningama ett anslag för år
1918 av 190,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år
1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 90,000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 59 käft. (Nr 73.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78.
g) till anskaffning av torpeder ett anslag av 1,050,000 kronor samt
därav för år 1918 anvisa ett belopp av 150,000 kronor;
h) till anläggning invid Jönköping av en torped verkstad jämte avdelning
för tillverkning av flygmotorer och flygplan m. m. ett anslag
för år 1918 av 1,732,152 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 732,152 kronor.
i) till anskaffning av materiel till handelsfartygs utrustning för
krigsbruk ett anslag för år 1918 av 1,000,000 kronor, med rätt för
Kung], Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 500,000 kronor;
j) till anläggning av brännoljecisterner i Karlskrona ett anslag av
600.000 kronor samt därav för år 1918 anvisa ett belopp av 400,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 100,000 kronor;
k) till ändring av kanonbåtarna Rota och Disa till mindepåfartyg
ett anslag för år 1918 av 170,200 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
57.000 kronor; och
l) till upprensning av viss farled ett anslag för år 1918 av 165,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 förskottsvis
utanordna beloppet; samt
2:6) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkten
1) h) föreslagits, medgiva, att — för beredande av erforderligt tomtområde
för den nya torpedverkstaden genom markutbyte mellan Kungl. Maj:t
och kronan å ena, samt Jönköpings stad, å andra sidan — till sjöförsvaret
må, mot den ersättning, som Kungl. Maj:t kan bestämma, eller efter
motsvarande nedskrivning av statens domäners fond, den 14 mars 1918
överlämnas den del av de under domänstyrelsens förvaltning stående
kronolägenheterna Osterängen nr 2 och Mellanängen nr 1 i Ljungarums
socken av Jönköpings län, som för bytets verkställande kan bliva erforderlig
och befinnas stå till förfogande.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Dart. Broström.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78.
3
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1917.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena AV allenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning inom sjöförsvars-, finans- och joidbruksdepartementen
anförde chefen för förstnämnda departement, statsiadet
Broström, följande.
I propositionen nr 219 till 1916 års riksdag har Kungl. Maj:t fram- PrJ°fi9°m
hållit, att vissa anskaffningar och anläggningar för sjöförsvarets stär- n\916
kande blivit erforderliga dels såsom följd av den nedsättning i strids- riksdag.
värde, som flottan på grund av anbefalld mobilisering lidit genom förslitning
eller annorledes, dels med hänsyn till de erfarenheter, som det
pågående kriget givit. Kungl. Maj:ts sålunda gjorda framställning, vilken
i huvudsak var grundad på yttrande den 24 mars 1916 av marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar
till sjöss efter hörande av chefen för kustartilleriet, omfattade anskaffningar
och anläggningar för en sammanlagd kostnad av 12,229,050
kronor, att utgå under åren 1917—1919 enligt följande fördelning.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
1 i |
År 1917. |
År 1918. |
År 1919. |
| Summa. |
||||
1 Krigsfartygsmateriel: |
||||||||
En jagare och undervattensbåtma- |
||||||||
teriel ............. |
700,000 |
1,700,000 |
1,600,000 |
4,000,000 |
— |
|||
! Artilleriammunition, minor, hand- |
||||||||
granater och bomber samt |
||||||||
torpeder: |
||||||||
Artilleriammunition för stridsfar- |
||||||||
tygen.................................... |
90,000 |
— |
90,000 |
— |
360,000 |
_ |
540,000 |
|
Artilleriammunition för kustfäst- |
||||||||
! ningarna ............ |
175,000 |
— |
325,000 |
— |
_ |
_ |
500,000 |
|
Minor jämte minförrådslokaler för |
||||||||
i flottan ................ |
270,000 |
— |
540,000 |
— |
— |
— |
810,000 |
_ |
| Minor jämte minförrådslokaler för |
||||||||
kustfästningarna . . |
95,000 |
— |
190,000 |
— |
190,000 |
_ |
475,000 |
|
Handgranater och bomber för kust- |
||||||||
fästningarna........................... |
25,000 |
— |
25,000 |
— |
— |
_ |
50,000 |
___ |
Torpeder ........ |
85,000 |
— |
85,000 |
— |
680,000 |
_ |
850,000 |
_ |
Torpedverkstad jämte torpedför- |
||||||||
rådsbyggnad........................... |
250,000 |
— |
500,000 |
— |
— |
— |
750,000 |
_ |
i Materiel m. m. för marinens flyg- |
||||||||
t väsende........................ |
120,100 |
— |
403,000 |
— |
315,000 |
— |
838,100 |
— |
Intendenturmateriel: |
||||||||
Intendenturmateriel för flottan jämte |
||||||||
ökat lokalutrymme för sådan ma- |
||||||||
teriel .................................... |
160,000 |
— |
328,250 |
— |
_ |
_ |
488,250 |
i |
Intendenturmateriel för kustartille- |
||||||||
riet................. |
120,000 |
— |
230,000 |
— |
— |
350,000 |
— |
|
Förstärkning av det fasta kust- |
||||||||
försvaret ............................. |
695,000 |
— |
730,000 |
— |
730,000 |
2,155,000 |
||
Änspänningsmateriel för kustfäst- |
||||||||
ningarnas rörliga bestyckning.. |
45,000 |
— |
25,000 |
— |
70,000 |
|||
Minberedskap vid Göteborgs ör- |
||||||||
logsdepd .............. |
120,000 |
— |
120,000 |
112,700 |
352,700 |
|||
Summa kronor |
2,950,100 | |
5,291,250 | |
-1 |
3,987,700 | |
-II |
12,229,050 | |
5
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.
För beredande av medel till täckande av förenämnda 12,229,050
kronor ävensom vissa kostnader för lantförsvarets stärkande föreslog
Kungl. Maj:t uti en sedermera den 2 maj 191G avlåten proposition (nr
225) riksdagen att besluta en särskild krigsmaterielskatt, avsedd att under
åren 1917—1919 utgå av förmögenhet och högre inkomst.
I skrivelse nr 219 år 1916 har riksdagen i anledning av Kungl.
Maj:ts ovanberörda proposition uttalat, att riksdagen icke funnit sig
kunna ägna de framlagda förslagen i deras helhet en så ingående
prövning, som påkallades av deras omfattning och vikt, samt att en
ytterligare utredning i åtskilliga hänseenden funnits behövlig, därvid
även vissa andra försvarsangelägenheter, som icke ingått i propositionen,
men vilkas framläggande av Kungl. Maj:t förebådats, lämpligen kunde
komma i betraktande. För sådana av Kungl. Maj:t föreslagna materielanskaflfningar
och därmed sammanhängande anordningar, som riksdagen
funnit synnerligen behövliga till förstärkande av åtgärderna för vår
neutralitets tryggande och som kunde omedelbart vidtagas, beviljade
riksdagen emellertid, vad sjöförsvaret angick, en summa av 2,956,050
kronor, fördelad på följande sätt:
till anskaffning av artilleriammunition för kustfästningarna
........................................................... kronor
» anskaffning av minor och anordnande av erforderliga
minförrådslokaler för flottan......... »
d anskaffning av minor och anordnande av erforderliga
minförrådslokaler- för kustfästningarna
................................................................. »
» anskaffning av handgranater och bomber för
kustfästningarna ................................................... »
» anordnande av förvaringsskjul för flygbåtar
m. m....................................................................... »
» anskaffning av intendenturmateriel för flottan
och anordnande av ökat lokalutrymme för
sådan materiel...................................................... »
2> anskaffning av intendenturmateriel för kustartilleriet
....................................................... »
» anskaffning av anspänningsmateriel för kustfästningarnas
rörliga bestyckning .................. »
» anordnande av minberedskap vid Göteborgs
örlogsdepå ............................................................. »
500,000: —
810,000: —
285,000: —
50,000: —
120,100: —
418,250: —
350,000: —
70,000: —
352,700: —
Summa kronor 2,956,050: —
Riksdagens
skrivelse nr
219 år 1916.
6
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
Tillkallandet
av Bakkunniga.
Med hänsyn till angelägenheten av att dessa åtgärder för neutralitetsskyddets
stärkande snarast möjligt komme till utförande medgav riksdagen,
att härför erforderliga medel gjordes tillgängliga för Kungl. Maj:t redan
under år 1916. Riksdagen ansåg, att de av riksdagen sålunda beviljade
anslagen icke för det dåvarande borde föranleda upptagandet av särskild
krigsmaterielskatt, utan att desamma kunde anvisas att tillsvidare utgå
av tillgängliga medel, dock att, när ifrågavarande belopp skulle täckas,
detta skedde genom beskattning som lades på de ekonomiskt bärkraftiga
samhällslagren.
Med anledning av riksdagens ovan återgivna uttalande har Kungl.
Maj:t den 14 juni 1916 bemyndigat mig, bland annat, att, för verkställande
av förnyade tekniska utredningar rörande de marina försvarsbehov,
som enligt vad krigets erfarenheter givit vid handen i främsta
rummet borde tillgodoses, tillkalla viceamiralen W. Dyrssen, kommendörkaptenerna
O. Lybeck och G. Unger, marindirektören J. Lindbeck samt
majoren K. Rönblom att såsom sakkunniga inom sjöförsvarsdepartementet
biträda med verkställande av ifrågavarande utredningar. De sålunda
tillkallade sakkunniga erhöllo därjämte av mig uppdrag att efter verkställda
utredningar inkomma med förslag till användande av den summa,
9,273,000 kronor, med vilken det av 1916 års riksdag för tillgodoseende
av vissa marina försvarsbehov beviljade beloppet, 2,956,050 kronor, understeg
den av Kungl. Maj:t hos samma riksdag för berörda ändamål
äskade summan, 12,229,050 kronor.
Sedan sakkunniga den 15 augusti 1916 inkommit med betänkande,
hava yttranden häröver avgivits, av marinförvaltningen den 6
november 1916, av chefen för marinstaben och inspektören av flottans
övningar till sjöss den 30 i samma månad samt, i vad angår det fasta
kustförsvaret, av chefen för kustartilleriet den 29 december 1916, av
chefen för fortifikationen den 4 januari 1917 och av chefen för generalstaben
den 17 i samma månad.
I sitt den 15 augusti 1916 avgivna betänkande hava sakkunniga,
efter en inledande redogörelse för tillkomsten och innebörden av
sitt uppdrag, till en början framlagt de allmänna erfarenheter beträffande
sjöförsvarets materiel, som syntes kunna hämtas från det nu pågående
kriget. Härpå övergå sakkunniga till en utredning angående
krigserfarenheterna tillämpade på svenska sjöförsvarets materiel. Betänkandet
innehåller vidare uppgifter, i vilken omfattning 1914 års senare
riksdags beslut angående sjöförsvarets ordnande hittills fullföljts. Ett
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73 .
särskilt kapitel ägna sakkunniga åt eu undersökning, i vad mån under
den tid flottan hållits rustad för tryggande av rikets neutralitet fartygsmaterielen
förslitits och sålunda behöver ersättas.
På grundvalen av berörda utredningar samt i anslutning till 1914
års plan för sjöförsvarets ordnande hava sakkunniga framlagt förslag
till vissa anskaffningar och anläggningar samt därjämte angivit, vilka
av ifrågavarande åtgärder sakkunniga ausett böra i främsta rummet vidtagas.
Sakkunniga framhålla, att förslaget givetvis icke innehåller något
tillfyllestgörande försvarsprogram, utan, som nämnt, allenast de åtgärder,
vilkas nödvändighet omedelbart framgår av erfarenheterna från kriget
och flottans därunder hållna neutralitetsvakt.
I vissa delar är såväl ovan omförmälda betänkande som myndigheternas
häröver avgivna yttranden av hemlig natur. Beträffande dessa
delar kan jag sålunda icke här lämna någon närmare redogörelse, utan
får jag rörande innehållet i desamma hänvisa till hemlig bilaga, vilken
torde få vidfogas detta protokoll och jämte de till ärendet hörande
handlingarna tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.
Med de inskränkningar, som betingas av vad nyss anförts, skall jag
i det följande redogöra för huvudsakliga innehållet av de sakkunnigas
betänkande och myndigheternas i ärendet avgivna yttranden.
Erfarenheter från det pågående kriget beträffande sjöförsvarets
materiel.
Rörande erfarenheterna från det pågående kriget med avseende å
sjöförsvarets materiel i allmänhet innehåller de sakkunnigas betänkande
i huvuddrag följande.
Krigets allmänna karaktär.
Med ledning av krigshändelserna kan redan nu fastslås, att befintligheten
av sjömakt visat sig hava ett avgörande inflytande såväl ur
politisk som ur strategisk _ synpunkt. Detta gäller ej blott strategiskt
offensiva utan även strategiskt defensiva flottor, vilka sistnämnda i allmänhet
förmått att med stöd av sina genom mineringar och befästningar
skyddade basområden trygga egna kuster mot anfall.
Att så kunnat ske beror givetvis även på andra omständigheter
Sakkunnigas
betänkande
den 16 augusti
1916.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
såsom det strategiska läget, landstridskrafternas gruppering i kustprovinserna,
befintligheten av planmässigt lagda förbindelser, men i första
hand på sjöstridskrafternas verksamhet, och i snart sagt dagliga strider
ha dessas betydelse blivit visad. Det faller av sig själft, att för en
underlägsen flotta måste dessa rörliga stridskrafter äga en rimlig styrka,
vara väl baserade, stöda sig på gynnsam operationsterräng samt vara
kraftigt och initiativrikt ledda för att kunna göra sig gällande.
Den överlägsna sjömaktens inflytande på tillförseln sjöledes till
fientligt land samt världskrigets i trots härav långvariga förlopp, i förening
med sjöstridernas intensitet och sjökrigets iitsträckning till snart
sagt alla hav, utgöra omständigheter, som ytterligare framhävt dels behovet
att vid ett krigs början äga stora förråd av alla för ett krig nödvändiga
effekter såsom ammunition och kol m. m. och dels nödvändigheten
av industrins mobilisering vid krigstilliälle.
I fråga om själva krigföringen äro att märka: de vidsträckta
mineringarna i öppna havet, de förändrade blockadbegreppen (närblockadens
utbytande mot fjärrblockad), den nya formen för handeisförstöring
(nämligen genom u-båtar) samt de ständigt återkommande överrumplingsföretagen
även mot obefästade kustorter.
Dessa förhållanden hava förorsakat, dels att större vikt än tillförene
lagts på vissa arter av sjökrigsmaterielen och dels att helt nya slag av
materiel kommit till användning. Sålunda hava mineringar i öppna
havet i form av minfält av förut icke använd storlek och mängd framkallat
utveckling och nyskapning på minsvepningsmaterielens område;
detta i sin ordning har medfört behovet av motåtgärder, gående ut på
att till minsvepningens försvårande söka dölja såväl plats som tid för
mineringarnas verkställande, och härigenom har uppstått kravet på att
kunna minera även från u-båtar, ett krav, som man tillgodosett genom
utveckling av u-båtskonstruktionen i sådan riktning. Närblockadens
utbytande mot ett slags blockad, utförd av långt ut till sjöss förlagda
spärrande sjöstyrkor och med syfte att fullständigt förhindra tillförseln
över havet till fientligt land (fjärrblockad), har föranlett krav på ökad
sjöduglighet och fart hos de fartyg, som fått till uppgift att häva eller
störa blockad. U-båtens utveckling har gjort densamma användbar
även för handeisförstöring, och huvudsakligen för detta ändamål har
u-båten försetts med artilleri.
I följd av de ökade krav, som sålunda blivit ställda på u-båtarna,
hava olika typer av dylika båtar framkommit: å ena sidan en minutläggaretyp,
å andra sidan en typ, huvudsakligen avsedd att utnyttja
artilleri och torped, och på allra sista tiden har u-båten jämväl gjort
sitt inträde i handelsflottan.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 9
Genom u båtarnas utveckling och användning hava framtvingats
speciella skyddsåtgärder mot desamma, bestående — förutom i mineringar
samt utsändande i massa av bevärade trålare och andra lätta bevakningsfartyg
— mestadels i anordnande av u-båtsnät.
Slutligen bör framhållas, att flygvapnet nått en snabbare utveckling
och vidsträcktare användning än som före krigets utbrott beräknats.
De olika slag av sjökrigsmateriel, som före kriget ansetts böra
ingå i en modern flotta, hava enligt sakkunnigas uppfattning alla fått
effektiv användning.
Efter denna allmänna överblick av krigserfarenheterna övergå
sakkunniga till att ställa användningen av de särskilda slagen av sjökrigsmateriel
i belysning av erfarenheterna från det pågående kriget.
Större artillerifartyg.
Den maritima offensiven har nästan uteslutande utförts med stöd
av artillerifartyg och övervattenstorpedfartyg, och den maritima defensiven
har anlitat artillerifartyg i lika hög grad som u-båtar och övervattenstorpedfartyg,
varjämte de större artillerifartygen verkat på ett
mera medelbart sätt genom det stöd, de lämnat lätta kryssare och
torpedfartyg.
Monitorer.
För vissa mariner har efter krigsutbrottet anskaffats även mindre
artillerifartyg, monitorer. Dessa fartyg hava kommit till användning
för anfall” mot öppna kuster, sedan u-båtarnas verksamhet nödvändiggjort
ett försiktigare uppträdande av slagskeppen.
Lätta kryssare.
De i kriget deltagande sjömakterna hava alla varit i besittning av
lätta kryssare. De moderna klasserna av denna fartygstyp hava ett
deplacement om 3,000 å 5,000 ton, bestyckning av omkring 8 st. 10
å 15 cm. kanoner och bortåt 30 knops fart; de äro dessutom försedda
med torpeder och anordningar för minering. En sammanfattning rörande
dessa fartygs användning under kriget visar, att de haft följande
uppgifter: att ensamma eller stödjande torpedfartyg dels utföra spaning,
bevakning och rekognoscering och dels verkställa överrumplande anfall
mot kustorter; att stödja övervattenstorpedfartygen vid deras framsändande
för torpedanfall; att utföra operationer till skydd för egen eller
anfall mot fiendens sjöhandel; att kontrollera sjöfarten (fjärrblockad)
samt att verkställa offensiva mineringar.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 59 höft. (Nr 73.) 2
10
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Utvecklingen av ifrågavarande fartygstyp går i riktning av ökad
fart, förbättrade anordningar för minering samt införande av 15 cm.
kanoner som enhetspjäs.
Jagare oeh torpedbåtar.
Jagarens egenskap att vara ett lätthanterligt och snabbt men ändock
sjödugligt fartyg, i stånd att anfalla med såväl torped som artilleri,
har givit denna fartygstyp en mångsidig användning, nämligen för bevakningstjänst,
för spanings- och rekognosceringsuppdrag, för minutläggning
samt för anfall dels med torped och dels med artilleri, i sistnämnda
fall mot fientliga jagare och u-båtar samt till och med lätta kryssare.
Då det gällt att till skydd mot u-båtar utsända massor av fartyg, hava
— förutom kryssare, hjälpkryssare och trålare m. fl. — jämväl jagare
upprepade gånger tagits i anspråk.
En följd av jagarnas mångsidiga användning har blivit, att de
under kriget, jämte u-båtarna, torde varit det fartygsslag, som oftast
råkat i strid.
I fråga om själva fartygstypen visade sig redan före kriget en tendens
att öka så väl torped- som artilleribestyckningen, varav följt ökning
även av deplacementet. De moderna jagarna hålla sig på 900 å 1,300
ton, antalet tuber har ökats från 6 eller 8 till 12 och samtidigt har kanonkalibern
ökats från 75 mm. ända upp till 12 cm.
Nybyggnad av torpedbåtar — en större och en mindre typ — har
under kriget förekommit i vissa länder.
U-båtar samt åtgärder mot desamma.
Före det nu pågående kriget har uppfattningen om u-båtars verksamhetsförmåga
vilat nära nog uteslutande på teoretiska grunder och på
erfarenheter från fredsövningar. Efter förloppet av två krigsår stå numera
ett flertal erfarenhetsrön till förfogande för bedömande av u-båtens
värde och utvecklingsmöjligheter.
U-båtarnas uppträdande har försvårat eller hindrat närblockaden
och därmed även gynnat de underlägsna flottornas rörelsefrihet. I vissa
fall hava u-båtar bidragit till avvärjande av anfall mot egen kust, men
därjämte också över haven utfört offensiva företag emot motståndarens
kuster och där befintliga fartyg. I några fall hava därvid gjorts
direkta anfall mot land. En ny form för användning av u-båten under
dylika offensiva företag mot fiendekust har som förut nämnts blivit utläggning
av minor. Sin mest uppmärksammade insats har dock u-båten
gjort i handelskriget, därvid u-båtar anlitats å samtliga sjökrigsskåde
-
11
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 73.
platser. 1 de flesta fall hava handelsångarna sänkts förmedelst torped,
men även artillerield eller sprängladuingar hava anlitats. Under vissa
förhållanden, ehuru mera tillfälligt, hava u-båtar kunnat biträda i spanings-
och bevakningstjänsten. 1 allmänhet hava u-båtar, taktiskt sett,
företagit sina operationer på egen hand. För strategisk samverkan hava
dock i ett flertal fall u-båtar opererat tillsammans med artillerifartyg och
övervattenstorpedfartyg.
Särskilda åtgärder mot u-båtar hava anlitats i samma mån som
dylika båtar kommit i allt livligare verksamhet. För att undgå u-båtarna
användas hög fart, oförutsedda kursändringar samt förflyttningar nattetid,
för att upptäcka u-båtarna har tillgripits en omsorgsfull bevakning
av farvattnen, därvid massor av mindre fartyg, jagare, bevärade trålare
m. m. anlitats för patrulltjänst. Åven flygspaning har härvid kommit
till användning. Ett mycket effektivt skydd har också erhållits genom
användande av u-båtsnät och minlinjer. Vidare lära å vissa fartyg
särskilda anordningar hava vidtagits i syfte att skydda deras skrov mot
verkan av torpedträff. Upptäckta u-båtar förstöras medelst artillerield,
randning, torpeder eller sprängbomber.
U-båtens effektivitet torde numera blivit tillfullo visad, och de begränsningar
man spårat hos densamma hava väsentligen förminskats; dess
förmåga till uppträdande på egen hand, även långt ifrån egna operationsbaser,
dess möjligheter till stora förflyttningar äro anmärkningsvärda.
Sålunda hava u-båtarna infriat eller till och med överträffat de förväntningar,
som före kriget ställdes på dem, och de hava med detta krig
intagit sin givna plats bland flottornas övriga fartygstyper. Men deras
verkningsförmåga är i vissa hänseenden begränsad. De hava icke kunnat
förhindra överskeppningsexpeditioner, och till utförande av sammanhängande
sjökrigsoperationer äro de icke ensamma i stånd.
De moderna u-båtstypema utmärka sig för god sjövärdighet, tillfredsställande
beboelighet, pålitliga navigeringsanordningar, stor offensiv kraft
och stor aktionsradie, allt omständigheter, som gynna ett självständigt
uppträdande. De bliva därigenom alltmer oberoende av depåfartyg, om
också dylika äro erforderliga för en del ännu befintliga äldre u-båtar.
I fråga om torpedbestyckningen har för träffsannolikhetens ökande
uppstått krav på allt större antal tuber. För skydd mot bevakningsfartyg
samt för anfall mot handelsfartyg m. m. hava u-båtarna försetts med 2
till 3 ar till eri pjäser om 75, 76 eller 88 mm. kaliber; aktionsradien i marschläge
för u-båtar av omkring 500 tons storlek har ökats till 2,000 nautiska
mil, för större u-båtar ända upp till 4,000 nautiska mil eller därutöver.
U-båtarna förses numera alltid med gniststation. En följd av de stegrade
fordringarna på u-båten har blivit ökning av dess deplacement och fart.
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Flygvapnet.
Sakkunnigas utredning i vad angår luftfarkoster har begränsats till
flygplanet och dess hittills konstaterade insats i världskriget. Efter utrustning
med de för utförande av vissa militära uppgifter erforderliga vapen
och instrument kunde flygplanet inrangeras bland de effektiva observationsoch
förstörelseredskapen. Sålunda blevo de militära flygplanen, samtidigt
som deras maskinfart och bärighet väsentligt ökades, försedda med eldvapen
(i början handgevär, sedermera automatiska kulsprutor Qch numera
ej sällan snabbskjutande kanoner av 30 å 40 mm. kaliber),
ävensom med bombkastningsanordningar. Och i regel har varje militärflygplan
— förutom optisk signalmateriel — gniststation för avgivande
av meddelanden.
Flygplanets betydelsefullaste insats under den gångna delen av kriget
torde otvivelaktigt vara att finna på spaningens och rekognosceringens
område. Flygvapnets spaningstjänst torde få en ökad betydelse
sedan även problemet rörande mottagning av gnistmeddelanden blivit
slutgiltigt löst. Härnäst i ordningen för flygvapnets uppgifter i krig
har kommit bombkastning. Dessutom har luftstriden blivit införd som
ett nytt moment i krigföringen. Slutligen har i enstaka fall förekommit
eldgivning mot trupper och fartyg från kulsprutbestyckade plan, liksom
flygbåtar till och med använts vid uppbringningsföretag mot fientliga handelsfartyg.
Minvapnet och mineringars undanröjande.
Miuvapnet, ännu för några tiotal år sedan betraktat som ett enbart
defensivt vapen till skydd för egna hamnar och inlopp, blev under ryskjapanska
kriget jämväl ett viktigt offensivvapen, vilket i denna egenskap
utnyttjades såväl i motståndarens kustfarvatten som i öppna sjön.
Under nu pågående krig hava nära nog alla olika slag av lättare örlogsfartyg
begagnats för minläggning. Jämväl u-båten har, som nämnts,''börjat
härför tagas i anspråk. Likaledes har för ändamålet också anlitats ett
stort antal av handelsflottornas mindre fartyg samt fiskefartyg.
Kriget påvisar sålunda otvetydigt en tendens till användning av
minor i allt större omfattning. I fråga om minornas konstruktion synes
kriget ej hava medfört förändring i annan mån, än att laddningarnas storlek
är på väg att ökas.
Det utsträckta minerandet i de farvatten, som berörts av kriget, har
framtvingat omfattande åtgärder för att undanröja minorna, för vilket
13
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.
ändamål ny materiel uppsatts och delvis nya metoder tillämpats. Inom
de flesta mariner har minsvepningstjänsten organiserats samt stora kostnader
och mycket arbete nedlagts på denna numera så viktiga del av
sjöförsvaret.
Det fasta kustförsvaret.
1 fråga om det fasta kustförsvaret framhålles, att under det pågående
kriget två mera betydande operationer mot kustbefästningar
kommit till utförande, och efter en redogörelse för dessa sammanfattas
krigserfarenheterna på förevarande område sålunda:
Huvudanfall mot kustfästningar, som äga ett någorlunda betryggande
försvar åt sjösidan, komma sannolikt att utföras från landsidan
och kustfästningar höra därför, då de lokala förhållandena det medgiva,
vara så anlagda, att de äga naturliga betingelser för ett ihärdigt försvar
emot anfall av landstridskrafter;
kustfästningar böra äga kraftigt svårt artilleri, dels för att med utsikt
till framgång kunna upptaga strid mot fientliga slagflottor, dels för
att, där så erfordras, vara i stånd att hindra bombardering från sjösidan
av bakomvarande skyddsföremål;
kustbefästningar, som äga tillräckligt kraftigt artilleri, erbjuda, i
förening med mineringar, ett verksamt hinder mot större fartygs forcering
av inlopp;
befästade inlopp, vilkas djup medgiver u-båtar att framgå i nedsänkt
läge, böra, för att dylika båtars inträngande må kunna hindras,
vara försedda med u-båtsnät;
åtminstone de viktigaste och för flyganfall sårbaraste försvarsanstalterna
inom kustfästningar böra vara försedda med särskilda s. k.
luftkanoner.
Ehuru förutom i ovanberörda två fall icke under det pågående kriget
förekommit några mera betydande anfall mot kustbefästningar, får dock
härav ingalunda dragas den slutsatsen, att kustbefästningar icke i övrigt
spelat någon roll under kriget. Krigsläget till sjöss för vissa makter
skulle säkerligen varit annorlunda, därest de saknat kustbefästningar, på
vilka deras underlägsna flottor vid behov kunnat stödja sig.
Av myndigheternas yttranden framgår, att desamma icke haft något
att erinra mot sakkunnigas betänkande i den del, föregående redogörelse
avser.
Myndigheternas
yttranden.
14
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Krigserfarenheterna, tillämpade på svenska sjöförsvarets
materiel.
Sakkunnigas Rörande krigserfarenheternas tillämpande på svenska sjöförsvarets
den iTaugusti materiel framhålla sakkunniga till en början att — under vissa, i
isis- betänkandet angivna förutsättningar — Sveriges marinpolitiska läge icke
torde komma undergå några förändringar, i följd varav den yttersta
grunden för hittills följd plan för sjöförsvarets ordnande icke synes hava
blivit rubbad.
Krigets erfarenheter visa med all önskvärd tydlighet, att alla inom
moderna flottor införda fartygstyper befunnits nödvändiga och kommit
i vidsträckt användning. Vår egen flottas sammansättning av fartygstyper,
sådan den för lång tid tillbaka grundats och sedermera systematiskt
fortsatts samt fått sitt uttryck i beslut av 1914 års senare riksdag,
anses, såvitt nu kan bedömas, vara riktig och böra i huvudsak bibehållas.
Pansarbåtar.
Vad angår pansarbåtarna torde tiden ännu icke vara inne att om
dem göra några uttalanden i annan mån än att 28 cm. kanonen väl
hävdat sin plats och att det visat sig välbetänkt att bestämma sig för
ett antal av minst fyra svåra kanoner å Sverigetypen, samt att kriget
också lämnat otvetydiga bevis på betydelsen av hög fart för dylika fartyg.
Lätta kryssare.
Den mångsidiga användning, som lätta kryssare — i vissa fall i
förening med jagare, u-båtar och flygbåtar — erhållit för såväl spaning
. och bevakning som utförande av offensiva företag såsom torpedanfall,
mineringar m. m. eller till skydd mot dylika företag, frammanar spörsmålet,
huruvida våra torpedfartyg, åtminstone övervattenstorpedfartygen,
äro i stånd att utföra dylika operationer utan stöd av lätta kryssare.
Torpedkryssarna kunna nämligen härvid icke komma i betraktande enär
de sakna erforderlig fart och därtill äro förslitna. För uppgifter av här
ifrågavarande art äro de typer, av vilka kustflottans övervattenstorpedfartyg
ännu för lång tid framåt kommer att till stor del bestå, synnerligen
svaga. Våra jagare kunna på grund av sitt jämförelsevis begränsade
deplacement icke erhålla så stark bestyckning som de nutida stora
jagarnas.
På grund härav är det en viktig angelägenhet att åt våra jagare
gives ett artilleristiskt stöd medelst fartyg, vilkas huvuduppgifter äro
att hålla en motståndares lätta kryssare på avstånd, driva undan hans
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73. 15
jagare, giva utrymme och skydd åt torpedfartygen, verkställa mineringar
samt utföra den spaning, till vilken jagarna ej äro i stånd. Ifrågavarande
nya fartygstyp bör hava ett deplacement av minst 3,000 ton, vara
försedd med 4 å 6 st. 15 cm. kanoner jämte luftkanouer, torpedtuber
samt anordningar för minläggning. Farten bör, för att fartygen skola
kunna följa jagarna, vara minst 30 knop.
Jagare.
Beträffande jagare hava sakkunniga, i likhet med andra försvarsberedningen,
till prövning upptagit frågan, huruvida icke — med hänsyn till
det under kriget tydligt påvisade behovet av ett stort antal lätta fartyg
— det skulle vara lämpligt att i stället för nybyggnad av jagare upptaga
nybyggnad av torpedbåtar och såmedelst vinna ett större antal
enheter, varvid emellertid endast torpedbåtar av förbättrad typ kunde
komma i betraktande. I kostnadshänseende skulle ett dylikt program
ställa sig sålunda, att två torpedbåtar av förbättrad typ kunde erhållas i
stället för en jagare. Då emellertid fart och sjöduglighet spela en avgörande
roll för de uppdrag, som kunna anförtros åt övervattenstorpedfartygen,
då vidare dessa, enligt vad erfarenheten under kriget påvisat,
alltmer kommit till användning i artilleristrider och således hänsyn
måste tagas även till artilleribestyckning, då härtill kommer, att under
vår neutralitetsvakt jagaren visat sig mera användbar än torpedbåten,
hava sakkunniga — i likhet med andra försvarsberedningen, vars uppfattning
i denna fråga godkändes av 1914 års senare riksdag — kommit
till den uppfattningen, att valet obetingat bör stanna på jagaren.
Sakkunniga anse sålunda, att den av nämnda riksdag antagna, förbättrade
jagartypen (typ Wrangel: omkring 500 ton 4 st. 75 mm. kanoner,
2 kulsprutor, 6 torpedtuber, omkring 30 knops fart) bör i huvudsak
bibehållas samt att vad angår artilleribestyckningen, de i byggnadsprogrammet
för åren 1915—1919 ännu kvarstående två jagarna visserligen
böra erhålla enahanda bestyckning som Wrangel, men att för
byggandet av följande jagare bör tagas i övervägande, huruvida icke
grövre bestyckning bör införas.
U-båtar.
Förut är nämnt, hurusom u-båtens deplacement inom de stora marinerna
väsentligen ökats. Denna ökning medför emellertid vissa nackdelar
— såsom stort djupgående och sämre manöveregenskaper — vilka
utesluta deras användande i vissa farvatten, samt därtill och framförallt
ökade kostnader. I de fall, där kraven på aktionsradien kunnat ned
-
16
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
sättas, och där största hänsyn måste tagas till kostnaderna, äro de fullt
självständiga u-båtarna av mellanstorlek att förorda. Den typ av u-båt, som
är antagen till byggande för svenska flottan, synes i huvudsak lämplig.
Fartyg För minläggiiing.
Sakkunniga framhålla, hurusom den stegrade betydelsen av minvapnet
förorsakat en väsentlig utökning av antalet minläggande fartyg samt
att även för vår flottas vidkommande dylik utökning är erforderlig. I
detta syfte framlägga sakkunniga vissa förslag, och anmärka att kostnaderna
för dessas genomförande torde kunna rymmas inom beloppet
av årliga extraordinarie anslag.
Fartyg för minsvepning och bevakning mot u-bätar.
I de planer för flottans sammansättning, som lågo till grund för
propositionen nr 60 — angående sjöförsvarets ordnande — vid 1914
års senare riksdag och mot vilka riksdagen ej hade något att erinra,
upptogs visst antal vedettbåtar eller hjälpvedettbåtar i sjöstyrkorna.
Kriget påvisar emellertid för vårt sjöförsvars vidkommande behov
av ökat antal minsvepningsfartyg. Härtill kommer, att — särskilt å
västkusten — vedettbåtarna under hårt väder ej besitta tillräcklig sjövärdighet
för minsvepningsarbete.
Med hänsyn till behovet av ett ökat antal minsvepningsfartyg föreslå
sakkunniga, att ett för ändamålet tillfyllestgörande antal trålare måtte
vid krigstillfälle tagas i anspråk och erforderlig utrustning anskaffas.
Flygbåtar.
Med avseende på tillämpningen av krigserfarenheterna beträffande
flygväsendet anse sakkunniga, att gränser böra uppdragas mellan de
verksamhetsområden, som böra tillfalla å ena sidan arméns och å andra
sidan marinens flygväsende. Sådana uppgifter som i sig innefatta spaning
och bombardering fordra sin egen självständiga lösning inom vart och
ett av de båda vapnen, under det att bekämpande av fientliga luftfartyg
med speciella stridsplan i första hand torde böra uppdragas åt arméns
flygväsende, enär dylika stridsplan antingen äro så stora, att de av konstruktionsskäl
åtminstone ännu så länge ej lära lämpligen låta aptera
sig för sjöbruk eller ock måste förfoga över en hastighet och en stigförmåga,
väsentligen överstigande vad som under normala förhållanden
kan meddelas ett med relativt tunga flottörer utrustat vattenflygplan.
För marinen anses två flygbåtstyper vara erforderliga, nämligen en
tyngre, avsedd att huvudsakligen användas för spaning av strategisk
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
17
natur, och en lättare för den taktiska spaningen. Utan större olägenhet
bör man, i avsikt att begränsa marinens flygbåtstyper till enbart dessa
två, kunna anordna spaningsplanen så, att de vid behov jämväl kunna
medföra bomber.
Det fasta kustförsvaret.
I fråga om tillämpningen av krigserfarenheterna med avseende på
det fasta kustförsvaret i vårt land, finna sakkunniga, att den av Kungl.
Maj:t och riksdagen år 1914 godkända planen för det fasta kustförsvarets
ordnande fortfarande kan anses vara byggd på riktiga grunder och
i övrigt väl avvägd, men tillägga, att erfarenheterna från det pågående
kriget utvisa nödvändigheten av att avhjälpa vissa förefintliga bristfälligheter,
huvudsakligen genom anskaffande av ytterligare svårt artilleri
ävensom luftkanoner.
Förråd av artilleriammunition, minor, torpeder m. m.
Det pågående kriget har på ett oförtydbart sätt påvisat behovet av
ökade förråd för marinen av artilleriammunition, minor och minsvepningsmateriel
samt torpeder ävensom nödvändigheten av att vissa förberedelser
i fredstid för anskaffande av u-båtsnät och utrustning av
handelsfartyg för krigsbruk bliva vidtagna. I det efterföljande återkomma
de sakkunniga till ett närmare angivande av de krav, som med
anledning härav böra uppställas.
Torpedverkstad och flygmotorverkstad m. m.
En högst betydande åtgång av torpeder framstår som ett av världskrigets
mest kännetecknande drag. Till en övervägande del kan detta
förhållande otvivelaktigt tillskrivas u-båtens vidsträckta användning —
ej minst i handelskriget — men man har även under strider slagflottor
emellan fått bevittna upprepade jagaranfall i stor skala, varefter de anfallande
fartygen till största delen blivit i stånd att förnya sina förbrukade
torpedutredningar. Då anskaffning av torpeder från utlandet för
närvarande är utesluten och då den befintliga torpedverkstaden i Karlskrona
icke förslår att fylla det behov av torpeder, som föreligger, anse
Bakkunniga det vara nödvändigt, att eu ny torpedverkstad anlägges.
Sakkunniga anse jämväl, att lika bindande skäl tala för anordnandet av
en verkstad för tillverkning av flygmotorer för militära behov.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 59 käft. (Nr 73.)
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Marinförvaltningens
utlåtande
den 6
november
1916.
I vad beträffar sakkunnigas uttalande om krigserfarenheternas tilllämpande
på svenska sjöförsvarets materiel anföra de myndigheter, till
vilkas yttrande sakkunnigas betänkande ■ varit utställt, i huvudsak
följande.
Marinförvaltningen ansluter sig i stort sett till vad sakkunniga anfört
beträffande krigserfarenheternas tillämpande på svenska sjöförsvarets
materiel och anför. Vid upprepade tillfällen har ämbetsverket motiverat
och framhållit behovet av en lätt kryssartyp för vår flotta. I mån som
sjökriget hittills fortskridit och flottans neutralitetsvakt fortgått har allt
tydligare framträtt angelägenheten av, att 1914 års fartygsbyggnadsprogram
fullständigas med lätta kryssare, därvid den skiss å dylik kryssare,
som inom ämbetsverket blivit uppgjord, fortfarande kan läggas till
grund. Någon exakt kostnad ssiffra kan ej framläggas, med mindre anbud
infordras, men det är uppenbart, att under nu rådande förhållanden
den ursprungligen beräknade kostnaden, 6,700,000 kronor, icke kommer
att bliva tillfyllest, utan bör beräknas till minst 8,000,000 kronor per
fartyg.
Marinförvaltningen delar sakkunnigas uppfattning rörande typen för
kustflottans övervattenstorpedfartyg, såvitt angår den av 1914 års senare
riksdag godkända planen för sjöförsvarets ordnande för perioden 1915—
1919. För de jagare åter, som kunna komma att byggas utöver nämnda
byggnadsprogram, bör upptagas till prövning såväl möjligheten att erhålla
ökad fart och sjöduglighet, som ock frågan om ett utbytande av 4 st.
75 mm. kanoner mot 2 st. 10,5 cm. kanoner. Den kostnadsökning, som
en sålunda ytterligare utvecklad jagartyp kan komma att föranleda, låter
sig icke med säkerhet bestämmas utan infordrande av anbud, men den
torde belöpa sig till i runt tal 500,000 kronor, varigenom det pris,
2,250,000 kronor, som numera beräknas för en jagare enligt 1914 års
program, ökas till 2,750,000 kronor. Ehuru erfarenheterna från neutralitetsvakten
visat jagarens företräde framför torpedbåten, bör framtida
nybyggnad av torpedbåtar för lokalstyrkorna icke vara utesluten enbart
på grund av dessa erfarenheter, ty neutralitetsvakten har tvingat utomskärs
sådana torpedbåtar, vilka i krig huvudsakligen avsetts att finna
användning inomskärs.
Förande u-bdtar uttalar marinförvaltningen sin anslutning till sakkunnigas
yttrande, att anledning ej finnes att frångå den typ som gäller
för under byggnad varande u-båtar.
Marinförvaltningen anser det vara av vikt, att åtgärder, avsedda
att åstadkomma förbättrade möjligheter för minläggning bliva vidtagna.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Sakkunnigas förslag, att ett antal tralnre jämte erforderlig utrustning
för min svepning avses att tagas i anspråk vid krigstillfälle, finner
sig ämbetsverket böra tillstyrka.
Ämbetsverket anser beträffande marinens flygbåtsmateriel, att densamma,
såsom sakkunniga föreslagit, tillsvidare kan begränsas till tvenne
krigsmässiga typer, den ena tung och den andra lätt.
Vad beträffar det fasta kustförsvaret har marinförvaltningen icke
något att erinra mot de av sakkunniga gjorda uttalandena.
Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
sjöss anföra i sitt utlåtande den 30 november 1916, att. den motivering
för den nya kryssartypen, som förebragts av sakkunniga, synes klart
ådagalägga nödvändigheten av att en dylik fartygstyp tillföres svenska
flottan och betona särskilt den ökade möjlighet, som genom införande
av en dylik typ beredes för utförande av offensiva mineringar.
Förbättrande av jagarnas egenskaper i vad angår sjöduglighet, fart
och stridsvärde anse myndigheterna önskvärd, men i betraktande av
vikten att antalet påräkneliga fartyg icke bliver för ringa, dela myndigheterna
sakkunnigas av marinförvaltningen biträdda åsikt att de till
1914 års program hörande jagarna böra vara lika med de nu under
byggnad varande.
Myndigheterna instämma i vad sakkunniga anfört angående u-båtar.
Mot den av sakkunniga förebragta utredningen, såvitt angår det
fasta kustförsvaret, förklarar sig chefen för kustartilleriet i yttrande den
29 december 1916 i stort sett icke hava något att erinra.
Härutöver framlägger emellertid bemälde chef ytterligare utredning
angående behovet av ökat antal luftkanoner och särskilda flygbåtar för
kustfästningarna ävensom av vedettbåtar.
I yttrande den 4 januari 1917 över sakkunnigas betänkande, såvitt
angår det fasta kustförsvaret, har chefen för fortifikationen förklarat sig
i huvudsak instämma i chefens för kustartilleriet yttrande.
Chefen för generalstaben anför i yttrande den 17 januari 1917, att
en bland erfarenheterna från världskriget torde vara den att det
numera är möjligt att genom automobilisering giva artilleri av ända upp
Chefens för
marinstaben
och inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss utlåtande
den BO november
1916.
Chefens för
kustartilleriet
yttrande den
29 december
1916.
Chefens för
fortifikationen
yttrande den
4 januari
1917.
Chefens för
generalstaben
yttrande den
17 januari
1917.
20
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
till 30,5 cm. kaliber en stor rörlighet. Att denna omständighet även
vid det fasta kustförsvarets ordnande blir av betydelse synes generalstabschefen
troligt.
Nybyggnad av viss ytterligare undervattensbåtmateriel i anslutning
till riksdagens år 1914 och 1915 härom gjorda
uttalanden.
Sakkunnigas
betänkande
den 15 augusti
1916.
I sitt betänkande erinra sakkunniga, att enligt beslut av 1914
års senare riksdag skulle för nyanskaffning av krigsfartygsmateriél under
åren 1915—1919 användas ett sammanlagt belopp av 45,232,000 kronor,
fördelat sålunda:
för byggande av 2 pansarbåtar, 4 jagare och u-båts
materiel
.................................................................. 41,414,000 kronor,
samt till påbörjande eller byggande under perioden
1915—1919 av ytterligare krigsfartygsmateriél
av slag, som framdeles skulle bestämmas........... 3,818,000 »
Summa 45,232,000 kronor.
Sakkunniga anföra vidare, hurusom Kungl. Maj: t, efter vederbörande
myndigheters hörande, i proposition nr 130 år 1915 föreslagit
riksdagen, att den då ännu icke disponerade summan, 3,818,000 kronor,
finge användas till byggande av u-båtsmatériel, men att Kungl. Magt
samtidigt bringade till riksdagens kännedom, att det med hänsyn till
ändrade material- och arbetskostnader m. m. för det dåvarande ej kunde
med bestämdhet uppgivas, huruvida överskottet verkligen skulle komma
att uppgå till den beräknade storleken, riksdagen uttalade i skrivelse
nr 110 år 1915 som svar härå, att riksdagen i princip intet hade att
erinra mot att ytterligare belopp av de för åren 1911—1919 beviljade
medlen användes för undervattensbåtförsvaret, men då det icke syntes
uteslutet, att ytterligare erfarenhet på detta område kunde av det pågående
kriget erhållas, och då det enligt riksdagens mening därjämte
vore angeläget att undvika, att genom riksdagens beslut i förevarande
fråga den beräknade totalkostnaden för nyanskaffning av krigsfartvgsmateriel
under åren 1915—1919 om 45,232,000 kronor komme att överskridas,
ansåge sig riksdagen böra endast på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts framställning, att av ifrågavarande medel ett belopp av 1,950,000
kronor användes för byggande av undervattensbåtmateriel. Beträffande
21
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 73.
användningen av återstoden syntes riksdagen böra sättas i tillfälle att
längre fram under byggnadsperioden fatta beslut.
Sakkunniga framhålla nu, att sedan den tid, då 1914 års senare
riksdag fattade beslut om nyanskaffning av krigsfartygsmateriel, kostnaderna
för dylik anskaffning så väsentligen ökats, att även om det
återstående av riksdagen ännu icke anvisade beloppet å nybyggnadsanslaget
för 1915—1919 eller 1,868,000 kronor i sin helhet toges i anspråk för
täckande av de merkostnader, som genomförandet av det vid 1914 års
senare riksdag beslutade byggnadsprogrammet kunde komma att föranleda,
ändock ett avsevärt belopp skulle härför ytterligare erfordras.
Men om det meromnämnda av riksdagen ännu icke anvisade beloppet,
1,868,000 kronor, toges i anspråk för att täcka en del av merkostnaderna,
så uppkomme en materielbrist i det program, som riksdagen år 1914
godtagit. Ty det var otvivelaktigt riksdagens mening år 1914, att flottan
under perioden 1915—1919 skulle tillföras ytterligare materiel för den
då icke disponerade överskottssumman av omkring 4 miljoner kronor.
Med ledning av riksdagens uttalande i skrivelse nr 110 år 1915 kunde
förutsättas, att sistnämnda belopp i sin helhet skulle kommit att användas
till byggandet av u-båtsmateriel.
Därest den till följd av merkostnaderna hittills icke beviljade u-båtsmaterielen
bleve anskaffad, skulle det totala nybyggnadsprogrammet för
1915 —1919, i anslutning till den av 1914 års senare riksdag godkända
nybyggaadsplanen och 1915 års riksdags uttalande i ämnet, komma att
omfatta 2 pansarbåtar, 4 jagare och ett ökat antal u-båtar.
I sitt utlåtande den 6 november 1916 erinrar marinförvaltningen
bland annat om ämbetsverkets skrivelse den 29 september 1916 angående
värnskattemedel, däri marinförvaltningen framhållit, att användning
av ifrågavarande belopp av 1,868,000 kronor för täckande av
ökade kostnader för de till nybyggnad redan beslutade fartygen skulle
innebära en inskränkning av det antal fartyg, som vid tiden för 1914 års
senare riksdags beslut ansågs kunna inrymmas inom den beviljade anslagssumman
av 45,232,000 kronor.
Jämväl chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar
till sjöss uttala i utlåtandet den 30 november 1916, att den föreslagna nybyggnaden
av u-båtsmateriel skulle innebära en komplettering av 1914
års byggnadsprogram, och då krigserfarenheten otvetydigt bestyrkt u-båtarnas
stora betydelse för försvaret, tillstyrka myndigheterna sakkunnigas
förslag.
Marinförvaltningens
utlåtande
den 6 november
1916.
Chefens för
marinataben
och inspektörens
av
flottans
övningar till
sjöss utlåtande
den
30 november
1916.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Sakkunnigas
betänkande
den 15 augusti
1916.
Fartygsmaterielens förslitning och clärav föranlett behov av
ersättning.
Sakkunniga anföra i sitt betänkande beträffande fartygsmaterielens
förslitning följande. De senast gångna två åren hava på det mest otvetydiga
sätt visat, att för ett land med Sveriges geografiska och militärpolitiska
läge neutralitetsvaktens utförande i väsentlig mån tillkommer
flottan. Fordringarna på flottans neutralitetsvakt hava också varit i ständigt
stigande. Kusternas längd jämte behovet av oavlåtlig vaktgöring hava
vållat, att det jämförelsevis ringa antal fartyg som stått till förfogande
under den tid flottan varit mobiliserad måst vara i nästan ständig verksamhet,
vilket förorsakat, att vissa delar av flottans materiel förslitits i
sådan grad att en tidigare överflyttning till lokalstyrka eller förläggning
i materielreserv, än vad som i 1914 års plan för sjöförsvarets ordnande
bestämdes, bör äga rum. Som mobiliseringstillståndet ännu kan komma
att räcka länge, är än ytterligare förslitning att vänta. Det är tydligt,
att ersättning för den förslitna materielen måste lämnas, därest ej flottans
stridsvärde skall nedgå under det, som i nämnda plan avsågs.
Sakkunniga erinra om det yttrande, som marinförvaltningen, chefen
för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss avgivit
den 24 mars 1916 och vari bland annat uttalas, att såväl maskinerier
som skrov å vissa torpedkryssare och minfartyg m. fl. slitits betydligt
och att dessa fartyg knappast kunna anses vara i sådant tillstånd, att
de motsvara de fordringar, som böra ställas på dem såsom ingående i
kustHottan, samt att såväl maskiner som särskilt skroven å jagare och
torpedbåtar slitits i så hög grad att beträffande de äldre av dessa det
är ovisst, om de längre böra tjänstgöra i kustHottan.
Till frågans vidare belysande hava sakkunniga sedermera infordrat
uppgifter från varvscheferna i Karlskrona och Stockholm samt avdelningschefen
för Göteborgsavdelningen. Av de inkomna uppgifterna har
framgått, bland annat, att samtliga-jagare ävensom flertalet torpedbåtar
och u-båtar varit oavbrutet rustade sedan mobiliseringens början, alltså
i augusti 1916 under en tid av över två år.
Sakkunniga sammanfatta sina uttalanden om fartygens förslitning
på följande sätt. De förslitna fartygen kunna uppdelas i två grupper,
nämligen dels sådana, vilka över huvud taget alls icke längre böra kvarstå
i sjöstyrkorna utan omedelbart utgå ur dessa och ersättas, dels sådana,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
2a
som kunna kvarstå i lokalstyrkorna, om ock deras stridsvärde även i
dessa styrkor icke är sådant som blivit förutsatt.
Till den förstnämnda gruppen höra nio torpedbåtar, av vilka dock
två enligt av riksdagen 1914 godkänd plan avses att under alla förhållanden
år 1918 utgå ur sjöstyrkorna. Återstående sju torpedbåtar
böra utgå ur lokalstyrkorna och överföras till vedettbåtar eller läggas i
materielreserv samt ersättas med motsvarande överflyttning från kustflottan,
vilken i sin ordning bör erhålla ersättning genom nyanskaffning.
I de planer för flottans förnyande, som legat till grund för 1914 års
senare riksdags beslut, avsågs att för varje utrangering av tre torpedbåtar
skulle ersättning ske med en jagare. De sju förslitna torpedbåtarna
böra således ersättas med minst två jagare. Enär den totala årskostnaden
för två jagare uppgår till i det närmaste samma belopp som
den totala årskostnaden för sju torpedbåtar, förorsakar den föreslagna
omsättningen av fartygsmateriel icke ökade årskostnader, i följd varav
ramen för flottans utveckling enligt 1914 års beslut i detta fall icke
överskrides. Ytterligare fyra torpedbåtar äro, även de, så förslitna att
de rätteligen ävenledes böra utrangeras, men då de enligt beräknade livslängder
ej skola förrän år 1927 utgå ur sjöstyrkorna, bör man tillsvidare
räkna med deras kvarstående.
Till den andra gruppen fartyg, nämligen de som visserligen äro
förslitna men likväl, och särskilt med hänsyn till flottans ringa styrka,
böra tillsvidare kvarstå i lokalstyrkorna, räknas vissa torpedkryssare och
minfartyg ävensom två jagare, nyssnämnda fyra torpedbåtar järn te ytterligare
en torpedbåt samt viss u-båtsmateriel. Enär en del av dessa fartyg under
alla förhållanden avses att år 1919 tillföras lokalstyrkorna, bör ersättning
till kustflottan lämnas endast för återstoden. Denna ersättning beräknas
till två lätta kryssare och två nybyggda jagare. Enär de fartyg, som
enligt vad sålunda föreslagits skulle överflyttas till lokalstyrkorna, icke
komme att intaga sina platser därstädes i stället för motsvarande antal
utrangerade fartyg, innebär förslaget en utökning i 1914 års program.
En sådan utökning måste emellertid anses nödvändiggjord ej blott
genom förslitningen utan ock på grund av erfarenheterna från kriget
särskilt rörande behovet av lätta fartyg.
I sitt utlåtande den 6 november 1916 erinrar marin förvaltningen,
att ämbetsverket vid upprepade tillfällen framhållit, hurusom flottans
fartygsmateriel genom stark slitning under tjänstgöringen för neutralitetens
skyddande nedgått i stridsvärde hastigare än som i 1914 års orga
-
Marinförvaltningens
utlåtande
den
6 november
1916.
24
Chefens för
marinstaben
och inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss utlåtande
den
30 november
1916.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.
nisation beräknats. Någon minskning i flottans krigsberedskap kan för
närvarande icke antagas vara möjlig. Snarare komma kraven på krigsberedskapen
att ökas i mån som världskriget fortskrider, och en fortgående
stegrad förslitning av fartygsmaterielen och nedsättning av dess
stridsvärde är sålunda att vänta. Ersättning måste beredas för den
hastigare nedsättning av stridsvärdet, som örlogsflottan till följd av mobiliseringen
fått vidkännas. Sakkunnigas utredning understryker ytterligare
icke blott förslitningens alltmer ökade omfattning utan även behovet
av synnerligen kraftiga åtgärder för att genom ersättning av särskilt
torpedfartygsmaterielen motverka den betydande nedgången i stridsvärde.
Beträffande sakkunnigas förslag i vad det avser ersättande av förslitna
torpedbåtar genom nybyggnad av jagare anser ämbetsverket det
vara synnerligen betänkligt att, såsom i 1914 års plan förutsattes, beräkna
ersättning för tre torpedbåtar med endast en jagare. Åven om jagarna var
för sig kunna i ekonomiskt avseende ungefärligen jämställas med tre torpedbåtar,
torde, med hänsyn till såväl krigserfarenheterna som erfarenheterna
från neutralitetsvakten, inskränkningen i antalet övervattenstorpedfartyg
med en dylik beräkningsgrund bliva alltför stor. Ämbetsverket anser
sålunda, att ersättning bör lämnas för två torpedbåtar med en jagare.
Sakkunnigas förslag att låta vissa torpedbåtar, vilka enligt sakkunnigas
förklaring måste betraktas som så förslitna att de rätteligen böra såsom
sådana utgå ur lokalstyrkorna, likväl kvarstå där, kan ämbetsverket ej
biträda. Ämbetsverket anser nämligen, att även dessa torpedbåtar böra
överföras till vedettbåtar eller läggas i materielreserv. I enlighet med
vad sålunda anförts skulle ersättning för sammanlagt tolv torpedbåtar
lämnas genom sex jagare, vilkas nybyggande bör snarast igångsättas.
Ämbetsverket ansluter sig till såväl sakkunnigas uppfattning, att
vissa torpedkryssare och minfartyg ävensom två jagare och viss u-båtsmateriel
böra kvarstå i tjänst i lokalstyrkorna som ock sakkunnigas förslag
om ifrågavarande fartygs ersättande i kustflottan.
I sitt gemensamma utlåtande den 30 november 1916 yttra chefen
för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss beträffande
fartygsmaterielens förslitning och ersättning för densamma genom nybyggnad
följande. Den långa tid, som åtgår för krigsfartygsmaterielens
förnyande, utesluter uppskov med den förslitna materielens ersättning.
Myndigheterna dela marinförvaltningens uppfattning, att ersättning nu
bör lämnas för sammanlagt tolv torpedbåtar samt att denna ersättning
bör ske huvudsakligen i enlighet med 1914 års flottplan, sålunda i
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
25
►
detta fall med fyra jagare. På detta sätt kommer byggandet av sammanlagt
sex jagare att erfordras för att inom kustflottan ersätta de förslitna
två jagarna samt en torpedbåtsflottilj. Den av sakkunniga föreslagna
anskaffningen av fyra jagare liksom den av marinförvaltningen förordade
omedelbara anskaffningen av sex jagare och den av myndigheterna nu
beräknade anskaffningen av likaledes sex jagare håller sig inom ramen för
den flottplan, som låg till grund för 1914 års senare riksdags beslut om
nybyggnader för perioden 1915—1919, varför densamma icke kan anses
innebära någon principiell avvikelse från nämnda plan utan endast utgöra
ett påskjmdande av planens genomförande.
Genom att överföra de tolv torpedbåtarna till vedettbåtar erhålles ett
ökat antal av sistnämnda båtslag, vilket erfordras för minerings- och
minsvepningstjänst. Detta utgör en ytterligare anledning att så snart
ske kan låta verkställa det ifrågasatta överförandet av torpedbåtar och
samtidigt därmed uppbringa antalet jagare i kustflottan till den i 1914
års flottplan angivna slutsiffran.
Förslag till nyanskaffningar och nyanläggningar.
Anskaffning av fartygsinateriel.
Sakkunniga sammanfatta på följande sätt sina uttalanden beträffande
anskaffning av fartygsmateriel.
Med den angivna förutsättning, att de merkostnader, som genomförandet
av 1914 års program kan till följd av ökade material- och arbetspriser
komma att medföra, bliva täckta genom särskilda medel, föreslå
sakkunniga, i anslutning till den av 1914 års senare riksdag godkända
nybyggnadsplanen och 1915 års riksdags uttalande angående u-båtsmateriel,
att ett belopp av 2,000,000 kronor avses för byggande av
u-båtsmateriel.
Sakkunniga föreslå vidare, att ett belopp av 4,000,000 kronor avses
till nybyggnad av två jagare, vilka skulle utgöra ersättning för sju förslitna
torpedbåtar.
Som ersättning i kustflottan för torpedkryssare och minfartyg ävensom
för två jagare, vilka fartyg anses böra överföras till lokalstyrkorna,
föreslå sakkunniga nybyggnad dels av två lätta kryssare till beräknad
sammanlagd kostnad av 13,400,000 kronor, dels av två jagare för en kostnad
av tillsammans 4,000,000 kronor.
Såsom nyanskaffning föreslå sakkunniga dessutom, och särskilt med
ledning av erfarenhetarna från kriget nybyggnad, av ytterligare u-båtsmateriel
till beräknad kostnad av 2,000,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 59 höft. (Nr 73.)
Sakkunnigas
betänkande
den 15
augusti 1916.
4
26
Marinförvaltningens
utlåtande
den
6 november
1916.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Sakkunniga föreslå alltså följande nyanskaffning av fartygsmateriel:
8 |
Kronor. |
|||
j 1. För t ullbord ande av 1914 års program ... |
_ |
_ |
u-båtsiuateriel |
2,000,000 |
1 2. Till ersättning för förslitna torpedbåtar... |
— |
2 jagare |
— |
4,000,000 |
Summa fartyg, icke fordrande årskost- |
||||
nåder utanför 1914 års program ... |
— |
2 jagare |
u-båtsmateriel |
6,000.000 |
B. Nyanskaffning, påkallad dels av krigets |
||||
omedelbara erfarenheter och dels av för- |
||||
slitning, samt fordrande årskostnader |
||||
utanför 1914 års program.................. |
2 lätta kryssare |
— |
— |
13,400,000 |
samt ............................................. |
— |
2 jagare |
— |
4,000,000 |
jämte............................................. |
— |
— |
u-båtsmateriel |
2,000,000 |
Summa |
2 lätta kryssare |
4 jagare |
u-båtsmateriel |
25,400,000 |
I sitt meromnämnda utlåtande den 6 november 1916 anför marinförvaltningen
följande. De anskaffningskostnader, med vilka sakkunniga
räknat, torde under nu rådande förhållanden i allmänhet vara för låga;
kostnaderna böra ökas, för angiven u-båtsmateriel med 200,000 kronor, för
varje jagare med 250,000 kronor samt för varje lätt kryssare med
1.300.000 kronor, alltså för det av sakkunniga uppställda programmet
med sammanlagt 3,800,000 kronor, varigenom den av de sakkunniga
beräknade anskaffningskostnaden skulle stiga från 25,400,000 kronor till
29.200.000 kronor.
Ämbetsverket ansluter sig till sakkunnigas förslag i vad beträffar
nybyggnad av u-båtsmateriel.
Ersättningen för förslitna torpedbåtar genom nybyggnad av jagare anser
ämbetsverket, såsom förut nämnts, icke kunna sättas lägre än till sex jagare i
stället för av sakkunniga föreslagna två jagare. Sistnämnda belopp,
29.200.000 kronor bör därför ökas med 9,000,000 kronor till 38,200,000
kronor. Därest emellertid den av ämbetsverket ifrågasatta utvecklingen av
jagartypen med hänsyn till sjöduglighet, fart och bestyckning skall äga
rum, bör kostnaden per jagare ökas med i runt tal 500,000 kronor eller
för av ämbetsverket föreslagna åtta jagare med 4,000,000 kronor, varigenom
totalkostnaden för nyanskaffningar av fartygsmateriel stiger till
42.200.000 kronor.
27
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
sjöss anse, som nämnt, att ersättning för förslitna torpedbåtar bör ske
med fyra jagare och för två förslitna jagare med två nybyggda jagare,
alltså med sex nybyggda jagare. Med de av marinförvaltningen beräk»
nade priserna och den ifrågasatta förbättringen å jagartypen skulle alltså
det av myndigheterna förordade nybyggnadsprogrammet draga en kostnad
av sammanlagt 36,700,000 kronor.
Nyanläggningar och nyanskaffningar för det fasta kustförsvaret.
I sitt betänkande anföra sakkunniga bland annat, att på grund av
finansiella skäl, som gjorde sig gällande vid framläggandet av 1914 års
plan, kustfästningarnas behov av kraftigt svårt artilleri endast delvis komme
att enligt nämnda plan tillgodoses. Sakkunniga anse med ledning av
krigserfarenheterna att ytterligare viss anskaffning av svårt artilleri för
det fasta kustförsvaret erfordras. Vidare framhålles behovet av luftkanoner
till skydd för vissa viktigare försvarsanstalter inom kustfästningarna.
För tillgodoseende av nämnda behov föreslå sakkunniga nyanläggningar
och nyanskaffningar för kustfästningarna till ett sammanlagt belopp av
2.155.000 kronor. I samband härmed erforderliga årskostnader beräknas
uppgå till omkring 55,000 kronor.
Marinförvaltningen förklarar i utlåtandet den 6 november 1916 sig
biträda sakkunnigas uttalanden och förslag i fråga om nyanläggningar
och nyanskaffningar för det fasta kustförsvaret, dock att sammanlagda
kostnaden härför till följd av prisstegringar måste beräknas uppgå till
3.575.000 kronor.
I sitt utlåtande den 30 november 1916 tillstyrka chefen för marinstaben
och inspektören av flottans övningar till sjöss de sakkunnigas
förslag beträffande nyanläggningar och nyanskaffningar för det fasta kustförsvaret.
Chefen för kustartilleriet har icke något att erinra mot sakkunnigas
förslag, såvitt angår det fasta kustförsvaret, men hemställer därutöver
om anskaffning av ytterligare luftkanoner och särskilda flygbåtar
för kustfästningarna ävensom av vedettbåtar.
Ej heller chefen för fortifikationen har något att erinra mot sakkunnigas
förslag i fråga om det fasta kustförsvarets stärkande.
Chefens för
marinataben
och inspektörena
av flottans*
övningar till
sjöaa utlåtande
den 30 november
1916
Sakkunnigas
betänkande
den 16 augusti
1916.
Mariuförvaltningens
utlåtande
den
6 november
1916.
Chefens för
marinstaben
och inspektörens
av flottans
övningar till
sjöss utlåtande
den 30 novem*
ber 1916.
Chefens för
kustartilleriet
yttrande den
29 december
1916.
Chefens för
fortifikationen
yttrande den
4 januari
1917.
28
Chefen* för
generalstaben
yttrande den
17 januari
1917.
Chefens för
marinstaben
skrivelse den
8 februari
1916, marinförvaltningens
utlåtande den
21 februari
1916 samt
marinförvaltningeus,
chefens för
marinstaben
och inspektörens
av flottans
övningar till
sjöss yttrande
den 24 mars
1916.
Proposition
nr 219 år
1916.
Riksdagens
skrivelse nr
219 år 1916.
Sakkunnigas
betänkande
den 15 augusti
1916.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
I sitt yttrande den 17 januari 1917 har chefen för generalstaben
icke haft något att erinra mot nu ifrågavarande förslag rörande det
fasta kustförsvarets stärkande, men i samband härmed framställt visst
förslag till ändring i 1914 års plan för det fasta kustförsvarets stärkande.
Nyanskaffning för marinens flygväsende.
I skrivelse den 8 februari 1916 framlade chefen för marinstaben
en uppsättningsplan för marinens flygväsende, i vilken avsågs, att detsamma
skulle uppbringas till visst antal flygbåtar, hälften tunga och
de övriga lätta. Därjämte borde uppföras vissa förvaringsskjul för flygbåtar
samt anskaffas motorbåtar och motorjollar för flygväsendet. - Häröver
avgav marinförvaltningen den 21 i samma månad utlåtande, däri
ämbetsverket förklarade sig icke hava något väsentligt att mot nämnda
plan erinra, men att, huvudsakligen med hänsyn till möjligheten av en
av pågående krig betingad typförändring, uppsättningen borde fördelas
på tre år. För planens genomförande erforderliga medel, i den
mån sådana icke redan funnes tillgängliga, hade beräknats till 973,100
kronor. I gemensamt yttrande den 24 mars 1916 uttalade marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
sjöss, att det vore synnerligen angeläget, att marinens flygväsende med
det snaraste bragtes i överensstämmelse med meromnämnda plan, men
att enahanda belopp, 135,000 kronor, som hos 1916 års riksdag för
flygbåtsmateriel äskats på extra stat för år 1917, borde även uppföras
på extra stat för år 1918, varigenom den återstående behovssumman
nedginge till (973,100—135,000 =) 838,100 kronor.
I proposition nr 219 år 1916 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att
till anskaffande av materiel m. m. för marinens flygväsende bevilja ett
anslag av 838,100 kronor och därav för år 1917 anvisa ett belopp av
120,100 kronor. Sistnämnda belopp var avsett till anordnande av förvaringsskjul
för flygbåtar m. m.
Kungl. Maj:ts framställning vann, såsom framgår av riksdagens
skrivelse nr 219 år 1916, endast i så måtto riksdagens bifall, att ett
belopp av 120,100 kronor beviljades till anordnande av förvaringsskjul
för flygbåtar m. m.
Sakkunniga hava i sitt betänkande den 15 augusti 1916 beräknat
behovet av flygbåtar för marinens flygväsende till samma antal som i
chefens för marinstaben förut anmärkta skrivelse den 8 februari 1916.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78. 29
Behovet av nyanskaffning hava sakkunniga uppskattat med tagen hänsyn
till flygbåtars beräknade livslängd samt till förefintligheten redan nu
av visst antal mobiliseringsbara flygbåtar.
Erfarenheten från tjänstgöringen vid de av flottan sedan hösten
1914 bemannade flygstationerna har givit vid handen, att dessa nödvändigtvis
måste förfoga över sjövärdiga, relativt snabbgående motorbåtar.
Dessa båtars uppgift skulle i huvudsak bestå i att vid behov
bogsera flygbåten, att vid mindre haverier tillföra densamma sådana
i-eservdelar, som ej kunna medföras under flygningen, att å vissa förut
bestämda platser inom spaningsområdet möta med för komplettering av
förråden avsedda oljor och ammunition in. in. samt att vid allvarsammare
haverier av flygbåten hastigt och med minsta kostnader bärga
densamma.
Sakkunniga erinra om, att 1916 års riksdag anvisat 135,000 kronor
å extra stat för år 1917, och förutsätta, att även för år 1918 ett motsvarande
belopp eller 135,000 kronor bliver av 1917 års riksdag beviljat,
allt för byggande av flygbåtsmateriel (jämför statsverkspropositionen år
1917, femte huvudtiteln, sid. 110). Medelsbehovet utöver dessa 270,000
kronor beräknas uppgå till 643,000 kronor.
Från och med år 1919 skulle enligt denna plan en normal omsättning
av flygbåtsflottan med visst antal flygbåtar om året kunna taga
sin början; den härför erforderliga årliga anskaffningskostnaden beräknas
till 425,000 kronor. Den årliga underhållskostnaden beräknas uppgå
till 75,000 kronor, i vilken summa även underhållet av flygväsendets
motorbåtar bör kunna inrymmas. Sammanlagda årliga nyanskaffningsoch
underhållskostnaderna för flygväsendets materiel kommer på så sätt
från och med år 1919 att uppgå till 500,000 kronor.
Vad sedan angår behovet av förvaringsskjul för flygbåtsmaterielen,
så hava i Karlskrona och Göteborg redan, med anlitande av medel, som
för ändamålet stått till förfogande, fasta flygskjul uppförts, och vid
Gustafsviks örlogsdepå kommer i sammanhang med övriga anläggningar
därstädes att byggas dylika förvaringsskjul. Då det ur beredskapssynpunkt
måste betraktas som en stor fördel att hava ett visst antal flygbåtar
redan i fredstid* förlagda i omedelbar närhet av den plats, å vilken
de i händelse av mobilisering skola träda i tjänst, bör en fredsförläggning
till ovannämnda platser av visst antal båtar för vartdera stället
genomföras, varigenom jämväl vinnes den fördelen, att ytterligare tillbyggnad
av flygskjulen å Stockholms varv, utöver vad som av 1916
års riksdag beslutats, ej skulle bliva erforderlig.
Ett visst antal flygbåtar förutsättes skola tilldelas depåfartyget Skagul
med tillhörande tälthangar jämte pråmar. Därvid bör tagas i över
-
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
vägande, huruvida icke å detta fartyg anordningar kunna vidtagas
för möjliggörande av uppställning ombord av ett antal lätta flygbåtar.
Återstående flygbåtar beräknas kunna härbärgeras i redan befintliga
skjul i Stockholms skärgård och vid Öresund samt i ytterligare ett skjul,
som, enligt vad sakkunniga inhämtat, lärer på frivillighetens väg komma
att inom kort uppföras å Gottland.
Bemanningen för flygbåtarna torde till stor del kunna uttagas bland
värnpliktiga, som före fredstjänstgöringens inträde förvärvat sig härför
erforderliga grundläggande färdigheter, och som under sin tjänstgöring
vid flygväsendet sedermera erhållit fortsatt utbildning. Stambemanningen
kan härigenom begränsas i vad beträffar officerspersonalen till
den, som i hemliga bilagan till propositionen nr 60 år 1914 angavs såsom
behövlig, men antalet flygbåtsmaskinister behöver ökas med 2 utöver
vad som angivits i nyssnämnda bilaga. Årskostnaderna för dessa flygbåtsmaskinister
beräknas till omkring 2,450 kronor. Kostnaderna för
stampersonalens fredsövningar, vilka böra pågå året om, beräknas utgå
från ordinarie anslagen till krigsberedskap och övningar.
Marinförval t- Marinförvaltningen biträder i sitt utlåtande den 6 november 1916
låtande0 d^n G sakkunnigas förslag i vad rör nyanskaffning av flygbåtar och undernovember
hållet av flygmaterielen. Ifrågasatta anordningen å depåfartyget Skagul
lör uppställande av flygbåtar anser ämbetsverket däremot icke böra
komma till utförande.
Chefens för Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
och’ inspektö- 8jÖ8S tillstyrka i sitt utlåtande den 30 november 1916 den anskaffning
rens av flottana av flygbåtar, som föreslagits av sakkunniga, samt betona önskvärd''Tjös^uUå1
heten av en allsidig utredning angående luftvapnets uppgifter inom
tande den 30 riksförsvaret, på det att detta vapen må hastigast möjligt uppnå den
n°i9i6.er utveckling, som betingas av dess alltjämt växande betydelse för krigföringen.
chefens I utlåtandet den 29 december 1916 framställer chefen för kust
artilleriet
ut- artilleriet vissa särskilda krav angående flygmateriel, som bör avses att
utande den 29 medverka vid kustfästningarnas försvar, ävensom angående dylik matedöi9™6>er
riels bemanning. I övrigt har chefen för kustartilleriet icke haft något
att erinra mot sakkunnigas ifrågavarande förslag.
Marinför- Nu har emellertid marinförvaltningen i skrivelse den 17 januari
skrivelseden 1917 anmält, att, sedan ovan anförda planer för anskaffning av flyg17
januari båtsmateriel uppgjorts, en del omständigheter inträffat, som oavvisligen
kräva en omläggning av dessa planer i vad angår flygbåts
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 31
typerna, om deri för marinens flygvapen önskade effektiviteten verkligen
skall vinnas. Marinförvaltningens nämnda skrivelse är i huvudsak av
följande innehåll.
På den militära flygteknikens område *hava erfarenheterna tydligen
påvisat nödvändigheten av att övergå till flygbåtar av väsentligt större,
kraftigare och snabbare typ än vad för helt kort tid tillbaka ansågs
behövligt. Det är uppenbarligen av största vikt att vårt land ej på
ifrågavarande område från början kommer att intaga en efterhandsställning.
Det står nu klart, att de föreslagna båda typerna var för sig
böra göras kraftigare, snabbare och mera sj ovärdiga än vad i förutnämnda
planer på materielens dåvarande ståndpunkt ansågs behövligt, och detta
kan endast vinnas genom att väsentligt utöka motorstyrkan. Av denna
anledning uppställas för såväl den tunga som den lätta typen vissa krav,
som marinförvaltningen anser böra med nödvändighet tillgodoses.
Givetvis komma ifrågasatta förändringar av den till anskaffning
föreslagna materielen att förorsaka avsevärt ökade anskaffningskostnader,
icke minst på grund av de alltjämt stegrade materialpriserna. Uppsättningen
bör ske under loppet av tre år, varigenom flygbåtar, som
uppsättas i första omgången, efter tre år kunna överföras till övningsmateriel,
samtidigt som ersättning lämnas genom nybyggnad av motsvarande
antal.
De anslag, som för en lämplig fördelning av anskaffningen erfordras,
skulle för år 1917 belöpa sig till sammanlagt 938,000 kronor. Om
från denna summa dragés av 1916 års riksdag anvisat belopp å extra
stat för år 1917 för byggande av flygbåtsmateriel 135,000 kronor,
återstår ett anslagsbehov för år 1917 av 803,000 kronor. För år 1918
skulle erfordras tillhopa 875,000 kronor. Om från denna summa dragés
det av Kungl. Maj:t hos innevarande års riksdag äskade ännu ej beviljade
anslaget till flygbåtsmateriel för år 1918 eller 135,000 kronor,
återstår ett anslagsbehov för 1918 av 740,000 kronor. För år 1919
skulle erfordras tillhopa 875,000 kronor.
Den totala kostnaden för anskaffande av flygbåtsmateriel för marinen
under åren 1917—1919 skulle enligt detta förslag uppgå till
2,688,000 kronor, varav 135,000 kronor redan äro beviljade och 135,000
kronor av riksdagen äskade. Därefter skulle från och med år 1920
ske en årlig ersättning till en kostnad av 875,000 kronor. Underhållskostnaden
för nämnda flygbåtsmateriel torde tillsvidare och intill dess
praktisk erfarenhet vunnits kunna i överensstämmelse med sakkunnigas
förslag beräknas till sammanlagt 75,000 kronor per år.
32
Chefens för
marinstaben
yttrande den
2 februari
1917.
Marinförvaltningens
och
chefens för
marinstaben
skrivelse den
7 december
1916.
. Marinförvaltningens,
chefens för
marinstaben
och inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss yttrande
den 24 mars
1916.
Proposition nr
219 år 1916.
Kungl. Mäj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Marinförvaltningen hemställer, att vid uppgörande av plan för sjöförsvarets
stärkande den sålunda gjorda förnyade utredningen måtte
läggas till grund för beräknande av flygvapnets medelsbehov, utöver
för år 1917 beviljade och för år 1918 i statsverkspropositionen begärda
belopp, tillhopa 270,000 kronor.
I yttrande den 2 februari 1917 instämmer chefen för marinstaben
till fullo i den av marinförvaltningen uttalade åsikten, att det ej kan
anses tillrådligt att nu anskaffa flygplan, som ej stå på’höjdpunkten
av utveckling, samt tillstyrker det förslag till ökande av våra projekterade
flygbåtars stridsvärde, som av marinförvaltningen framställts.
Som marinförvaltningens förslag endast omfattar typfrågan, utan
att någon ökning av antalet flygbåtar utöver de i planerna upptagna
förutsättes, lärer personalbehovet ej härigenom undergå någon förändring.
Det av chefen för kustartilleriet framställda kravet angående flygbåtsmateriel,
som avses att medverka vid kustfästningarnas försvar, bör
kunna tillgodoses inom ramen av här ifrågavarande organisation av
marinens flygväsende.
Artilleriammunition för flottan.
I skrivelse den 7 december 1915 hava marinförvaltningen och
chefen för marinstaben med åberopande av erfarenheterna från det pågående
kriget framhållit nödvändigheten av ökad tillgång till reservammunition
samt beräknat kostnaderna för föreslagen ökning till sammanlagt
4,050,000 kronor.
Marinförvaltningen, chefen för marinstaben och inspektören av flottans
övningar till sjöss hava i yttrande den 24 mars 1916 anslutit sig till
nyss omförmälta, i skrivelse den 7 december 1915 framlagda beräkningar
och tillika anfört, att i första hand de nya pansarbåtarnas ammunitionstillgång
borde förstärkas med 1 4 utredning till beräknad kostnad av
540,000 kronor.
I proposition nr 219 år 1916 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att
till anskaffande av artilleriammunition för stridsfartygen bevilja ett anslag
av 540,000 kronor.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73. 53
Såsom framgår av riksdagens skrivelse nr 219 år 1916 vann Kungl.
Maj:ts framställning i berörda hänseende för det dåvarande icke riksdagens
bifall.
Under erinran att riksdagen år 1916 icke funnit sig kunna bifalla
Kungl. Maj:ts framställning såvitt anginge anskaffande av artilleriammunition
för stridsfartygen, hemställa sakkunniga i sitt betänkande
den 15 augusti 1916, att ifrågavarande anskaffning måste åvägabringas,
på det att förråden skola kunna uppnå den storlek som av de sjömilitära
myndigheterna angivits. Bland de behov, som närmast böra fyllas,
upptaga sålunda också sakkunniga en anskaffning enligt myndigheternas
förslag till beräknad kostnad av 540,000 kronor.
Marinförvaltningen anför i sitt utlåtande den 6 november 1916, att
anskaffningen av artilleriammunition för fartygen alltjämt bör fortgå i
syfte att stärka förefintliga förråd. Med hänsyn till dels svårigheten
att i förväg beräkna åtgången av olika slags ammunition och de stora
kostnaderna, som ammunitionens anskaffning föranleder samt möjligheten
att vid ett krigsutbrott forcera tillverkningen av åtminstone
vissa slags ammunition dels nödvändigheten av att i största utsträckning
använda de medel, som kunna avses för flottan, till nybyggnad av
fartyg såsom ersättning för försliten materiel, finner ämbetsverket, att
närmast behövlig anskaffning av artilleriammunition för stridsfartyg bör
begränsas att omfatta den, som av sakkunniga avses. Beräknade
kostnaden härför bör emellertid på grund av prisstegringar ökas från
040,000 kronor med 75 procent till 945,000 kronor.
Artilleriammunition för kustfästningarna.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben upptaga i sin omnämnda
skrivelse den 7 december 1915 kostnaden för erforderlig anskaffning av artilleriammunition
för kustfästningarna till 5,018,000 kronor. Som emellertid
tillgängliga medel icke ansågos medgiva en dylik anskaffning, föreslogo
sedermera samma myndigheter i skrivelsen den 24 mars 1916 gemensamt
med inspektören av flottans övningar till sjöss och efter chefens för
kustartilleriets hörande, att till artilleriammunition för kustfästningarna
skulle avses ett belopp av 500,000 kronor. I
I Kungl. Maj:ts proposition nr 219 till 1916 års riksdag äskades
för berörda ändamål i överensstämmelse med myndigheternas förslag
500,000 kronor, som av riksdagen beviljades.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 59 käft. (Nr 73.)
Riksdagens
skrivelse nr
219 år 1916.
Sakkunnigas
betänkande
den 16 augusti
1916.
Marinforvaltningens
utlåtande
den 6 november
1916.
Marinförvaltningens
och
chefens för
marinstaben
skrivelse den
7 december
1915 samt
samma myndigheters
jämte inspektörens
av flottans
övningar
till sjöss skrivelse-
den 24
mars 1916.
Proposition nr
219 &r 1916
ochriksdagens
skrivelse nr
219 samma år.
5
34
Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Sakkunnigas
betänkande
den 15 augusti
1916.
Marinförvaltningens
och
chefens för
marinstaben
skrivelse den
7 december
1915 och
samma myndigheters
jämte inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss skrivelse
den 24 mars
1916.
Proposition nr
219 år 1916.
Riksdagens
skrivelse nr
219 år 1916.
Sakkunnigas
betänkande
den 15 augusti
1916.
Marinförvaltningens
utlåtande
den 6 november
1916.
Sakkunniga anföra i sitt betänkande den 15 augusti 1916, att de
icke haft anledning att föranstalta om ytterligare utredning i förevarande
ärende utan beräkna således det till anskaffning av artilleriammunition
för kustfästnin garna erforderliga beloppet till (5,018,000 — 500,000
=) 4,518,000 kronor. Ifrågavarande anskaffning upptages emellertid icke
bland de behov, som anses nu närmast böra tillgodoses.
Minor för flottan.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben anförde dels i skrivelse
den 7 december 1915 dels i skrivelse gemensamt med inspektören
av flottans övningar till sjöss den 24 mars 1916, att ett behov av minor
för flottan förelåge till beräknad kostnad av 3,270,000 kronor.
Den anskaffning, som i första hand ansåges erforderlig, beräknades till
eu kostnad av 810,000 kronor, däri inbegripna vissa kostnader för minförrådshus.
I proposition nr 219 år 1916 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att
till anskaffande av minor och anordnande av erforderliga minförrådslokaler
för flottan bevilja ett belopp av 810,000 kronor.
Såsom framgår av riksdagens skrivelse nr 219 år 1916 vann Kungl.
Maj:ts framställning i berörda hänseende riksdagens bifall.
Sakkunniga hemställa i sitt betänkande den 15 augusti 1916, att
återstående anskaffningar av minor måtte åvägabringas, på det att förråden
skola kunna uppnå den storlek, som av de sjömilitära myndigheterna
angivits såsom behövlig. I
I sitt utlåtande den 6 november 1916 yttrar marinförvaltningen,
att kostnaden för anskaffning av minor numera måste till följd av dels
ökade materialkostnader och dels planlagda nytillkomna mineringar sättas
högre än till det av sakkunniga förordade beloppet, 3,270,000 kronor.
Ämbetsverket påvisar vikten av en snar anskaffning av minor och
hänvisar för övrigt till sin gemensamt med chefen för marinstaben
samma den 6 november 1916 avgivna särskilda utredning i ärendet (so
nedan).
Kungl Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till Chef.w «r
■sjöss tillstyrka i sitt utlåtande den 30 november 1916 de av sakkunniga 00j, in8pekfiöreslagna
anskalfningarna av minor för flottan samt instämma med p)™"8
ämbetsverket i dess yrkande om snar dylik anskaffning. ningar till
sjöss utlåtande
den 30
november
1916.
Marinförvaltningens och chefens för marinstaben nyss åberopade
särskilda utredning den 6 november 1916 innehaller detaljerad beräkning chefens för
över såväl tillgången som behovet därutöver av minor för flottan. Kost- nJ^“£bd«
naden för sålunda förslagen nyanskaffning beräknas uppgå till samman- 6 november
lågt 4,370,000 kronor, däri inberäknat ett mindre belopp för anskaffning i9ie.
av reservdelar. Anskaffningen föreslås av ämbetsverket att uppdelas på
tre omgångar (år), därvid kostnaderna för de olika omgångarna skulle
bliva 1,470,000, 1,450,000 och 1,450,000 kronor.
Minor för kustfästningarna.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben upptaga i skrivelse MaUnförvan.
flen 7 december 1915 kostnaden för erforderlig anskaffning av minor för chefena för
kustfästningarna till 1,100,000 kronor. Som emellertid tillgängliga medel
icke ansågos medgiva en dylik anskaffning, föreslogo samma myndig- 7 december
heter sedermera i skrivelse den 24 mars 1916 gemensamt med inspek- ^n_
tören av flottans övningar till sjöss och efter chefens för kustartilleriet dighetera
hörande, att till minor jämte minförrådslokaler för kustfästningarna skulle i^tejn.pek
avses
ett belopp av 475,000 kronor. flottans öv
ningar
till
sjöss skrivelse
den 24 mars
• 1916.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 219 till 1916 års riksdag äskades proposition
för berörda ändamål i överensstämmelse med myndigheternas förslag riksdagens
475,000 kronor. Härav beviljade riksdagen emellertid endast en del, skrivelse nr
nämligen 285,000 kronor.
Sakkunniga anföra i sitt betänkande den 15 augusti 1916, att de Sakkunnigas
icke haft anledning att föranstalta om ytterligare utredning i förevarande den 15 augusti
ärende utan beräkna det till anskaffning av minor för kustfästningarna ms.
•erforderliga beloppet till (1,100,000 — 285,000 =) 815,000 kronor.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Myndigheter- Mot sakkunnigas ifrågavarande förslag hava myndigheterna icke
nas
yttranden. haft något att erinj.a
Minsvepiiiiigsmateriel.
Sakkunnigas . Sakkunniga anföra i sitt betänkande beträffande minsvepningsmaden
15°augusti feriel, att det utexperimenterade nya svepet synes vara lämpligt och att
i9i6. således materielfrågan i vad som rör konstruktionen är tillfredsställande
löst. Framhållande vikten av fortsatt anskaffning av minsvep, anse sig
sakkunniga icke för närvarande böra göra några vidare framställningar i
ärendet.
Murmforvait- I sitt utlåtande den 6 november 1916 uttalar marinförvaltningen,
tåiXden^no- att materiel för minors undanröjande snarast möjligt bör i erforderlig
sember 1916. utsträckning göras tillgänglig, och föreslår med hänvisning till förutnämnda
underdåniga skrivelse den 29 september 1916 anskaffning av det
antal minsvep, som anses nödvändigt förv behovets fyllande.
Chefens för
marlnstaben
och inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss utlåtande
den 30 november
1916.
Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
sjöss ansluta sig i sitt gemensamma utlåtande den 30 november 1916
till de av marinförvaltningen gjorda uttalanden.
Torpeder.
nrTig^ä? 1 proposition nr 219 år 1916 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen, att
“''me/1 anskaffning av torpeder bevilja ett anslag av 850,000 kronor.
skrivelse6nr Såsom framgår av riksdagens skrivelse nr 219 år 1916 vann Kung!.
9’&r 86gi*6. Maj:ts framställning för det dåvarande icke riksdagens bifall.
betänkande'' Sakkunnigas betänkande den 15 augusti 1916 innehåller en detaldeniT
augusti jerad utredning rörande torped förrådens storlek och behovet av desammas
i9i6. utökning. Kostnaden för den av sakkunniga föreslagna nyanskaffning
beräknas till sammanlagt 2,781,000 kronor.
niuriennsnu&’ Marinförvaltningen anför i sitt utlåtande den 6 november 1916, att
t ande den 6 de av sakkunniga utförda beräkningarna angående behovet av torpeder
™bet överensstämma med de beräkningar, som framlagts i marinförvaltningens
Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
37
och chefens för marinstaben gemensamma underdåniga utlåtande den 7
december 1915. Med erinran hurusom särskilt tillkallade sakkunniga
för utredande av frågan angående anläggning av eu torpedverkstad inne
i landet (här nedan benämnda verkstadssakkunnigci) utgått från en annan
beräkningsgrund vid bestämmandet av det behövliga antalet torpeder,
förklarar ämbetsverket sig skola framdeles avgiva särskilt utlåtande över
de olika beräkningsgrunderna men anför emellertid, att erfarenheterna
från nu pågående krig tydligtvis peka mot ett långt större behov av
torpeder än man förut räknat med.
De genom nådiga breven den 21 januari och 10 mars 1916 tillkallade
sakkunniga, verkstadskunniga, göra i sitt den 14 juli 1916
avgivna betänkande en - beräkning över det antal 45 cm. torpeder,
som intill år 1920 bör anskaffas, men följa härvid andra grunder än såväl
de, vilka föreligga i flottans torpedutredningsreglemente, efter vars fastställande
torpeden fått en långt vidsträcktare användning än tillförene,
som ock de, vilka tillämpats av marinförvaltningen och chefen för marinetaben
i deras nyss åberopade skrivelse den 7 december 1915. Verkstadssakkunnigas
betänkande innehåller detaljerad beräkning över det
antal torpeder, som för varje fartygstyp bör ingå i en utredning,
ävensom det antal utredningar av mobiliserings- och reservtorpeder som
bör förefinnas för de olika fartygstyperna. Med ledning härav och med
hänsyn tagen till sannolik förlustprocent under övningsskjutningar m. m.
uppskatta verkstadssakkunniga det antal torpeder, som intill år 1920
bör enligt deras beräkningsgrunder vara — utöver befintligt förråd —
anskaffat, till en siffra, som med inemot 50 % överstiger det antal som
i sådant hänseende beräknats av marinförvaltningen och chefen för marinstaben
i deras meromnämnda skrivelse den 7 december 1915. I
I särskilt utlåtande den 17 januari 1917 över verkstadssakkunnigas
betänkande ansluter sig marinförvaltningen helt och hållet till verkstadssakkunnigas
uttalanden. Visserligen, anför marinförvaltningen, hava verkstadssakkunniga
intill 1920 års ingång beräknat större behov av torpeder
än som av marinförvaltningen och chefen för marinstaben beräknats
i meromnämnda skrivelse den 7 december 1915, men marinförvaltningen
har intet att erinra mot verkstadssakkunnigas beräkningsgrunder, särskilt
som förbrukningen av torpeder antagligen blir betydligt större än
vad som hittills beräknats.
Genom nådiga
breven den
21 januari och
10 mars 1916
tillkallade
sakkunnigas
betänkande
den 14 juli
1916 (verkstadssakkunniga).
Marinförvaltningens
utlåtande den
17 januari
1917.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
chefens för I utlåtande den 22 januari 1917 biträder chefen för marinstaben de
utlåtande1''<fen av verkstadssakkunniga gjorda uttalandena och yttrar, att med hänsyn
22 januari till den betydande omsättning av torpeder, som karaktäriserar det pågående
sjökriget, utredning redan nu bör igångsättas av den i arbete
varande krigsmaterielkommissionen rörande åtgärder för torpedtillverkningens
ytterligare uppdrivande efter krigsutbrott.
1917
Torpedverkstad in. in.
chefens för I en den 25 november 1915 dagtecknad skrivelse har chefen för
BkUveUe aTn marin staben framhållit, att torpedverkstaden i Karlskrona har ett alltför
25 november utsatt läge samt att verkstadens till ver kningsmöjligheter oavsett nämnda
1916, förhållande icke torde kunna fylla de anspråk, som med nuvarande torpedfartyg
böra under krig ställas på verkstaden.
Marmförvait- I underdånig skrivelse den 7 december 1915 anmälde marinförvalt
«krivefse"den
11 mgen behovet av en ny torpedverkstad och angav kostnaden för en så7
december dan anläggning till 750,000 kronor. Ämbetsverket erinrar härvid, att
1915, medel finnas beviljade för visst antal torpeder men att härutöver fordras
intill utgången av år 1919 en nyanskaffning, vilken icke av torped verkstaden
i Karlskrona kan till nyssnämnda tid åvägabringas, i följd varav
• särskilda åtgärder måste för ändamålet vidtagas.
Marinförval t- I utlåtande den 16 december 1915 över chefens för marinstaben
utlåtande''d«n nyssnämnda skrivelse den 25 november samma år uttalar marinförvalt16
december ningen, att det är av största vikt att en ny torpedverkstad bliver
1915 anlagd samt hemställer om tillkallande av sakkunniga för frågans
lösande.
Nådigt beslut Närmast med föranledande av nämnda skrivelser bemyndigade
dea“.2119i1a6nu" lvungl. Maj:t genom nådigt beslut den 21 januari 1916 chefen för sjöförsvarsdepartementet
att tillkalla högst fem sakkunniga personer för att
verkställa utredning och uppgöra förslag rörande anläggning av ny torpedverkstad
jämte torpedförrådsbyggnad, förutom den vid flottans station
i Karlskrona befintliga.
I anledning härav tillkallade jag kommendörkaptenerna J. G. Ekelund
och C. C. A. Fallenius, stationsingenjören C. A. Holmgren samt
torpedingenjören E. F. Elmqvist att verkställa förenämnda arbete.
Nådigt beslut Genom nådigt beslut den 10 mars 1916 uppdrog Kungl. Maj:t åt
den me™"*8 nyssnämnda sakkunniga att därjämte vei’kställa utredning, huruvida
staten borde övertaga tillverkningen av för arméns och marinens flyg
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
39
väsende erforderliga flygmotorer samt huruvida i så fall med denna tillverkning
borde förenas tillverkning jämväl av flygplan för militärt ändamål;
samtidigt bemyndigades chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla
ytterligare två personer för att biträda vid fullgörandet av sakkunnigas
sålunda utvidgade uppdrag.
På grund härav tillkallade jag majoren vid fortifikationen K. A. B.
Amundson och kommendörkaptenen G. Unger att deltaga i omförmälta
utredning.
I förutnämnda skrivelse den 24 mars 1916 framhöllo marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss
nödvändigheten av att åtgärder vidtoges för åstadkommande inom landet av
ökad tillverkuing av torpeder samt föreslogo, under erinran om den pågående
utredningen, att för detta ändamål måtte avses ett belopp av
750,000 kronor.
I proposition nr 219 år 1916 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att
till anläggning av en torpedverkstad jämte torpedförrådsbyggnad bevilja
ett anslag av 750,000 kronor. I skrivelse nr 219 år 1916 anförde riksdagen,
att den av Kungl. Maj:t igångsatta utredningen i frågan ännu
icke var slutförd, samt upptog icke beloppet bland de anslag, som riksdagen
för det dåvarande ansåg sig böra bevilja.
De genom nådiga besluten den 21 januari och 10 mars 1916 tillkallade
sakkunniga, verkstadssakkunniga, hava i sitt den 14 juli 1916 avgivna
betänkande lämnat dels utredning och förslag beträffande anläggning
av en ny torpedverkstad och torped förrådsbyggnad och dels utredning
och förslag beträffande statens upptagande av egen flygmotor- och
flygplantillverkning.
För att erhålla en tillförlitlig utgångspunkt för beräknande av omfånget
av förestående torpedanskaffningar samt för erforderliga verkstads-
och förrådsanläggningar verkställa dessa sakkunniga till en början
en beräkning över antalet vid 1919 års slut behövliga 45 cm. torpeder,
samt anföra därefter bland annat följande. För fyllandet av det utav verkstadssakkunnige
såsom behövligt ansedda antalet torpeder kan någon anskaffning
från utlandet icke ifrågakomma så länge kriget varar, och även
därefter torde anskaffningen utifrån bliva förenad med svårigheter. Dess
-
Marinförvaltningens,
chefens för
marinstaben
och inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss skrivelse
den 24
mars 1916.
Kungl. Majrts
proposition
nr 219 år 1916
samt riksdagens
skrivelse
nr 219
samma år.
Genom nådiga
beslut den 21
januari och
10 mars 1916
tillkallade
sakkunnigas
betänkande
den 14 juli
1916 (verkstadssakkunniga).
Verkstadssakkunnigas
utredning och
förslag beträffande
anläggande
av en
ny torpedverkstad
och
torpedförrådsbyggnad.
40
Ktmgl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 73.
utom bliver tillverkning inom landet långt billigare än leverans från utlandet.
Erfarenheterna från torped fabriken i Karlskrona visa, att besparingen
uppgår till omkring 4,000 kronor per torped. Av såväl militära
som ekonomiska skäl är det därför ej tillrådligt att bygga någon
torpedanskaffning på leveranser från utlandet.
Vad beträffar det antal torpeder, som från och med år 1920 kan
bliva erforderligt att anskaffa, har verkställts en ungefärlig beräkning,
grundad på det fartygsbyggnadsprogram, som för perioderna 1920—
1934 omnämnas i Kungl. Maj:ts proposition nr 60 till 1914 års senare
riksdag, därvid tillika tagits vederbörlig hänsyn dels till erforderlig förlustprocent
och dels till en med anledning av torpedernas begränsade livslängd
nödvändig omsättning av förråden. Därest ny torpedverkstad kommer
till stånd, bör den utrustas så att den kan tillverka även torpedtuber.
Vid beräkning av erforderligt förrådsutrymme för förvaring av torpeder
bör hänsyn tagas till gällande övningsplan, då nämligen rustade
fartyg skola hava sina torpedutredningar ombord. Behovet av förrådsbyggnader
bör tillgodoses endast i mån detsamma framträder, och beräkningen
bör således gälla allenast det antal torpeder, som vid 1920
års ingång bör förefinnas, minskat med det antal torpeder, som skall
förvaras ombord.
Följande alternativ kunna för fullt tillgodoseende av torpedbehovet
tagas under omprövning.
I. Utvidgning av torpedverkstaden i Karlskrona genom tillbyggnad.
På grund av fabrikens utsatta läge blir det nödvändigt att vid krigstillfälle
flytta maskiner och verktyg m. m. till skyddad plats inne i
landet, där torpedtillverkningen under kriget kan fortgå och där även
torpedförråd jämte skjutbro bör ordnas. Anläggningskostnaderna beräknas
uppgå till 1,200,800 kronor, och tillverkningskostnaden per torped
med före kriget gällande materialpris till respektive 7,674 och 8,853
kronor, beroende på om amorterings- och räntekostnader undantagas eller
medräknas. Med de i juli 1916 gällande materialpriser ökas kostnaden
i båda fallen med omkring 3,000 kronor.
II. Utvidgning av verkstaden vid Stockholms torpeddepartement i sådan
omfattning, att fullständig torpedtillverkning där kan bedrivas. Gjorda
undersökningar visa, att å varvets nuvarande område erforderlig plats
icke kan avses för en sådan utvidgning. Visserligen är frågan om utvidgning
eller förflyttning av Stockholms varv ännu icke avgjord, men
platsen för varvet i Stockholms närhet torde härvid icke i avsevärd
grad komma att inverka på kostnadsberäkningarna för anordnande av
ifrågavarande torpedtillverkning. Till grund för beräkningarna läggas
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
41
emellertid kostnaderna för den utvidgning av torpeddepartementets föreslagna
anläggningar, som erfordras för den meromnämnda torpedtillverkningen,
därest varvet förlägges till Kaknäs. Anläggningskostnaderna,
innefattande jämväl kostnader för torpedskjutstation och torpedförrådsbyggnad
(å Karlsborg), beräknas uppgå till 1,609,880 kronor, och
kostnaden per torped, oberäknat amorterings- och räntekostnader till 8,389
kronor och inräknat dessa kostnader till 10,130 kronor, i båda fallen
med de före kriget gällande materialpriser. Efter de i juli 1916 gällande
materialpriser ökas kostnaden med omkring 3,000 kronor.
Ett förslag att inskränka utvidgningen av verkstaden i Stockholm
till sådan omfattning, att endast vissa torpeddelar där kunde tillverkas,
medan luftkärl, stjärtstycken m. m. skulle erhållas från privatindustrin,
har måst övergivas, då det visat sig omöjligt att med enskilda verkstäder
komma till antaglig uppgörelse.
III. Fullständig torpedtillverkning vid privatverkstad. En enda firma
har reflekterat på förslaget att upptaga fullständig torpedtillverkning
samt under vissa förutsättningar och garantier lämnat anbud på torpeder,
varigenom kostnaden för staten per torped skulle bliva, med de
före kriget gällande priser, oräknat amorterings- och räntekostnader för
inskjutningsstation och torpedförrådsbyggnad, 11,650 kronor vid leverans
av 200 torpeder, 10,350 kronor vid leverans av 500 torpeder och
9,950 kronor vid leverans av 1,000 torpeder. Inräknat amorterings- och
räntekostnader stiga prisen till 11,784, 10,484 och 10,084 kronor.
Med i juli 1916 gällande materialpris ökas dessa kostnader i varje fall
med 4,000 kronor.
IV. Anläggande för statens räkning å lämplig plats i det inre av
landet av torpedverkstad för fullständig tillverkning av torpeder, jämte torpedinskjutning
sstation och förrådsbyggnad.
I såväl marinförvaltningens och chefens för marinstaben gemensamma
skrivelse den 7 december 1915 som marinförvaltningens underdåniga
utlåtande den 16 samma månad framhållas starka betänkligheter
mot en dylik verkstads förläggande till någon av flottans stationer eller
över huvud taget till någon plats i närheten av kusten, i det att verkstaden
då lätt utsättes för bombardering såväl av fientliga fartyg som av
flygmaskiner.
Ett villkor för att en nyanlagd verkstad skall kunna utnyttjas är,
att en torpedinskjutningsstation med lämplig skjutbana finnes i närheten.
En dylik bana bör hava en längd av 10,000 meter, minsta bredd av
400 å 500 meter samt ett djup av minst 7 meter och högst det djup,
på vilket dykare kan nedgå. På grund av dessa förhållanden är man
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 59 haft. (Nr 73.) 6
42
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
hänvisad till någon plats vid Vänerns eller Vätterns stränder. Ett ytterligare
villkor är, att platsen har tillgång till elektrisk kraft och gas
ävensom lämpliga arbetarbostäder jämte goda kommunikationer. Undersökningar
hava visat, att lämplig plats ej finnes vid Vänern. Vid Vättern
kunna endast Jönköping, Huskvarna och Motala ifrågakomma, därvid
Jönköping besitter avgjorda företräden framför övriga platser.
Av verkstadssakkunniga inledda underhandlingar med stadsfullmäktige
i Jönköping hava lett till att Jönköpings stad i skrivelse till verkstadssakkunniga
den 26 juni 1916 erbjudit sig att till staten överlåta, antingen
genom byte mot vederlag i mark av den kronan tillhöriga egendomen österängen
eller mot kontant ersättning efter ett pris av högst omkring 2 kr. 25
öre per kvm., ett angivet område om 40,354.84 kvm. ävensom kostnadsfritt
upplåta viss strandremsa och i övrigt lämnat anbud beträffande leverans
av vatten, gas och elektricitet, framdragande av järnvägsspår m. m.
Eventuellt byte av mark hava stadsfullmäktige i berörda skrivelse föreslagit
skola ske enligt grunder som borde bestämmas av tre gode män,
utsedda, en av Kungl. Maj:t och Kronan, eu av Jönköpings stad och
en av Kungl. Maj:ts Befallningshavande i länet.
Anläggningskostnaderna beräknas till 1,454,310 kronor, häri ej inbegripen
eventuell kontant kostnad för markförvärv. Tillverkningskostnaden
per torped beräknas enligt de före kriget gällande materialpris
till 8,067 eller 9,754 kronor, beroende på om amorterings- och räntekostnader
undantagas eller medräknas. Med i juli 1916 gällande materialpris
ökas kostnaden i båda fallen med 3,000 kronor.
En jämförelse mellan de fyra alternativen visar, att alternativ I (utvidgning
av Karlskrona torpedverkstad) visserligen ställer sig ekonomiskt
fördelaktigast, men då de militära skälen avgjort tala mot detsamma,
anse verkstadssakkunniga, att det icke bör komma till utförande.
De militära skäl, som gjorde alternativ I olämpligt, föreligga även,
ehuru i mindre grad, beträffande alternativet II (utvidgning av torpeddepartementet
i Stockholm), och då detta alternativ dessutom ställer sig
dyrare än alternativ IV, synes detsamma icke kunna förordas.
Alternativ III (tillverkning vid privatverkstad) är behäftat med flera
brister och olägenheter av teknisk och ekonomisk art, bland annat, att
anbudet är baserat på vissa vid dess avgivande gällande arbetslöner och
materialpriser, vilka kunna komma att höjas. Det kan ej undvikas, att
med tiden nya uppfinningar och förbättringar kunna förorsaka större
43
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
eller mindre konstruktionsändringar å torpederna, då givotvis bolaget
kommer att begära särskilda, förut icke bestämbara ersättningar. Det
torde för övrigt ligga en svaghet däri att staten för anskaflande av så
viktig krigsmateriel som torpeder ställer sig beroende av privat firma.
Med stöd av det anförda anse sig verkstadssakkunniga böra förorda
alternativet IV (anläggande för statens räkning av egen torpedverkstad)
och hemställa, att staten på villkor, som angivas i stadsfullmäktiges
i Jönköping omförmälda skrivelse den 26 juni 1916, ej mindre
förvärvar de härför erforderliga, staden tillhörande områden jämte dispositionsrätten
över den i skrivelsen nämnda strandremsan, än även
träffar avtal med staden rörande övriga för samma ändamål i meromnämnda
skrivelse gjorda erbjudanden, samt att å berörda område
uppföres torpedverkstad med tillhörande anläggningar, torpedinskjutningsstation,
torpedförråd, stridskonförråd och stridsspetskällare för en
beräknad kostnad av tillsammans 1,454,310 kronor.
Då det är önskvärt, att den privata flygmaskinindustrin inom landet
upprätthålles och även i erforderlig grad stödes genom beställningar
för statens räkning, bör statens ifrågasatta upptagande av tillverkningen
av flygmotorer och flygplan ej givas en så stor omfattning, att utvecklingen
av den inhemska privata industrin på detta område omöjliggöres.
Ett upptagande av ifrågavarande tillverkning vid statens egna verkstäder
i begränsad omfattning medför dock väsentliga fördelar, ej minst
därutinnan att vunna erfarenheter kunna omedelbart och utan onödig
inblick av utomstående tillämpas vid anskaffning av flygmateriel och att
staten genom egen fabrikation kan kontrollera och reglera privatverkstädernas
priser m. m.
Vad angår framställande vid- statens egna verkstäder av flygmotorer
å ena sidan och flygplan å den andra torde emellertid olika förutsättningar
föreligga. För en tillverkning av flygmotorer finnes en naturlig
utgångspunkt i flottans torped fabrikation medan i fråga om en flygplantillverkning
å statsverkstad för närvarande icke här i landet stått till
buds annan erfarenhet än som vunnits vid de befintliga reparationsverkstäderna
för flygplan å Stockholms varv och vid Malmslätt.
Förutsättningarna för en tillfredsställande flygmotortillverkning sammanfalla
i de flesta avseenden med förutsättningarna för torpedtillverkning,
och då denna sistnämnda sedan över fem år tillbaka såväl tekniskt
som ekonomiskt med stor framgång bedrivits vid torpeddepartementet
Verk stad ssakkunnigas
utredning
och
förslag beträffande
statens
upptagande
av egen flygmotor-
och
flygplantillverkning.
44
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
i Karlskrona, synes allt tala för, att upptagande av även flygmotortillverkning
vid den nya torpedverkstaden skall komma att leda till
ett tillfredsställande resultat. Då härtill kommer, att den privata
flygmotorindustrin i vårt land ännu icke nått en sådan utveckling, att
vi på detta område kunna anse oss oberoende av den utländska marknaden,
tveka verkstadssakkunniga ej att tillstyrka, det staten, i samband med
anläggande av ännu en torpedverkstad, däri inrymmer jämväl en avdelning
för framställande av en del av de flygmotorer, som må befinnas
vara erforderliga för tillgodoseende av det militära flygväsendets behov.
Erforderligt utrymme för här ifrågasatt tillverkning av flygmotorer
erhålles genom att förlänga maskinverkstad, smedja, kontorsbyggnad och
gjuteri vid den föreslagna torpedverkstaden i Jönköping, vilkens anläggningskostnad
därmed skulle ökas med 235,842 kronor.
Vad å andra sidan angår flygplantillverkning synas flera skäl tala
för att huvudsakligen lita till privatindustrin, som på detta område har
utsikt att hålla erforderlig kontakt med utvecklingen i andra länder och
som har behov av statens stöd i form av beställningar för att hålla sina
flygskolor i gång. Detta utesluter dock ej, att för marinens behov en
flygplanverkstad bör uppföras i samband med flygmotorverkstaden i Jönköping,
varest utmärkta möjligheter för vattenflygningar å Vättern finnas.
Erforderliga reparations- och underhållsarbeten böra här kunna utföras
ävensom tillverkning av ett fåtal flygplan för kontroll och reglering
av privatindustrins tillverkning och priser. Anläggningskostnaden
för flygplanverkstaden beräknas uppgå till 42,000 kronor.
Verkstadssakkunniga föreslå alltså:
att i samband med den nya torped verkstaden vid Jönköping anordnas
dels en särskild avdelning för tillverkning av flygmotorer till beräknad
anläggningskostnad av 235,842 kronor och dels verkstad för reparation,
underhåll och en årlig tillverkning av ett fåtal flygplan samt
förvaringsskjul för ett mindre antal fullt monterade flygplan ävensom
flygbåtsslip för en beräknad kostnad av tillhopa 42,000 kronor.
Den sammanlagda anläggningskostnaden för torpedverkstad med
tillhörande anläggningar, torpedinskjutningsstation, torpedförråd, stridskonförråd
och stridsspetskällare jämte avdelning för tillverkning av flygmotorer
samt verkstad för reparation, underhåll och en årlig tillverkning
av ett fåtal flygplan samt förvaringsskjul för ett mindre antal fullt monterade
flygplan ävensom flytbåtsslip beräknas sålunda uppgå till
(1,454,310 + 235,842 + 42,000=) 1,732,152 kronor.
45
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 78.
I sitt betänkande av den 15 augusti 1916 hava sakkunniga för utredning
av vissa marina försvarsbehov upptagit; verkstadssakkunnigas
förslag om anläggning av torpedverkstad vid Jönköping. Verkstadens
anläggande framhålles därvid såsom ett av de behov, vilka böra i allra
första hand tillgodoses, och detta ehuruväl kostnaderna ökats till angivna
belopp av 1,732,152 kronor. Med hänsyn därtill att fabrikationen
av flygmotorer förutsattes komma jämväl armén tillgodo syntes
emellertid naturligt att fjärde huvudtiteln bidroge med så stor del av
anläggningskostnaden för flygmotorverkstaden, som motsvarades av verkstadens
beräknade årliga motorleverans till arméns flygväsende eller i runt
tal 2 :s, beräknat till en summa av 157,228 kronor, varigenom för marinens
andel återstode en anläggningskostnad av i avrundat tal 1,575,000 kronor.
I infordrat yttrande uttala sakkunniga för verkställande av förnyade
tekniska utredningar rörande vissa lantförsvarsbehov, att anläggandet av
en statens flygmotorverkstad otvivelaktigt skulle vara fördelaktigt med
hänsyn till den därigenom ökade möjligheten att tillgodose krigsmaktens
behov av flygmotorer, varjämte tillvaron av en dylik verkstad skulle i
hög grad bidraga till motorfabrikationens inom riket iitveckling samt
till prislägets inom marknadens reglering. Sakkunniga ställa sig däremot
mycket tveksamma inför förslaget att fjärde huvudtiteln skulle
med 2/s bidraga till anläggningskostnaderna för verkstaden, och anse,
att dessa böra bestridas av medel från femte huvudtiteln, men att tillfälle
bör beredas arméns flygvapen att vid verkstaden göra beställningar
av motorer eller få reparationer verkställda mot någon vinst för verkstaden.
Skulle fjärde huvudtiteln komma att bidraga till anläggningskostnaderna,
bör en målsman för arméns flygväsende erhålla en viss medbestämmanderätt
i ledningen av motorverkstaden i fråga.
I utlåtande den 17 januari 1917 beträffande verkstadssakkunnigas
förslag till anläggande i Jönköping av torpedverkstad med tillhörande
anläggningar m. m. ansluter sig marinförvaltningen helt och hållet till
verkstadssakkunnigas uttalanden. Visserligen hava — anför marinförvaltningen
— verkstadssakkunniga till 1920 års ingång beräknat ett
större behov av torpeder i förråd än vad marinförvaltningen och
chefen för marinstaben framställt i skrivelse den 7 december 1915
samt härigenom, även som till följd av vissa andra något avvikande
beräkningsgrunder, kommit till en större siffra för det antal torpeder,
för vilkas anskaffande särskilda anordningar måste vidtagas, men marinförvaltningen
har intet att erinra mot sakkunnigas beräkningsgrunder.
I skrivelse den 7 december 1915 angav ämbetsverket, att anläggningskostnaden
för eu ny torpedverkstad jämte förrådsbyggnad skulle
Sakkunnigas
betänkande
den 15 augusti
1916.
Sakkunnigas
för verkställande
av förnyade
tekniska
utredningar
rörande
vissa lantförsvarsbehov
yttrande rörande
flygmotorverkstad
den 2 september
1916.
Marinförvaltningens
utlåtande
den
17 januari
1917.
46
Chefens för
marinstaben
utlåtande den
22 januari
1917.
Sakkunnigas
betänkande
den 16 augusti
1916.
Nådigt brev
den 29 september
1916.
Marinförvaltningens
utlåtande
den
6 november
1916.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78.
bliva 750,000 kronor, en summa, som betydligt understiger verkstadssakkunnigas
beräknade anläggningskostnad 1,454,310 kronor. Orsaken
till den betydande skillnaden ligger bland annat däri, att ämbetsverket,
som saknat tid och arbetskrafter att i detalj undersöka alla
hithörande krav och kostnader, lagt som grund för beräkningarna endast
de kostnader, som anläggningen av torpedverkstaden i Karlskrona
på sin tid betingade med tillägg av viss procent. Dessutom hade ämbetsverket
ej medräknat anläggning av skjutbro. Marinförvaltningen
ansluter sig emellertid numera helt och hållet till verkstadssakkunnigas
förslag och kostnadsberäkningar.
Beträffande den föreslagna fördelningen av anläggningskostnaden
för avdelningen för tillverkning av flygmotorer mellan fjärde och femte
huvudtitlarna med 157,228 kronor från den förra, anser ämbetsverket
synnerlig vikt ligga däruppå, att ett samarbete mellan marinen och armén
äger rum vid de materielanskaffningar, vilka kunna anses vara gemensamma,
och att därför den föreslagna flygmotorverkstaden bör utnyttjas
genom regelbundet återkommande beställningar från såväl marinen som
armén.
I utlåtande den 22 januari 1917 tillstyrker chefen för marinstaben
anläggandet av torpedverkstad med avdelning för tillverkning av flygmotorer
m. m. vid Jönköping. Vid planläggning av rikets försvar mot
luftanfall bör särskild uppmärksamhet fästas å Jönköping. Då en
fastare anknytning mellan representanterna för arméns flygväsende och
motorverkstaden skulle vinnas, om fjärde huvudtiteln deltagit i verkstadens
uppbyggande, ansluter sig chefen för marinstaben till sakkunnigas
förslag om fördelningen av anläggningskostnaderna på försvarshuvudtitlarna.
U-båtsnät.
Sakkunniga uttala i sitt betänkande den 15 augusti 1916, att det
synes vara erforderligt, att för flottans räkning försök med u-båtsnät
påbörjas och att materiel anskaffas, samt föreslå härför ett belopp av
100,000 kronor.
Genom nådigt brev den 29 september 1916 har Kungl. Maj:t uppdragit
åt marintörvaltningen att i samråd med chefen för marinstaben
verkställa utredning i fråga om anskaffning av lämplig materiel till flytande
stängsel och undervattensbåtsnät. I
I sitt utlåtande den 6 november 1916 biträder marin förvaltningen
sakkunnigas uttalande rörande anskaffningen av materiel för u-båtsnät
samt hänvisar till inom ämbetsverket pågående utredning.
47
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
sjöss tillstyrka i sitt utlåtande den 30 november 1910 sakkunnigas förslag
rörande anskaffning av u-båtsnät.
Utrustning av handelsfartyg för krigsbruk.
Sakkunniga erinra i sitt betänkande, att departementschefen till
statsrådsprotokollet den 14 maj 1914 (propositon nr 60 till nämnde års
senare riksdag) anmält, att ett belopp av 793,495 kronor erfordrades för
utrustning av handelsfartyg för krigsbruk, men att genom anlitande av
materiel från utrangerade äldre fartyg detta behov dock kunde så väsentligt
reduceras, att återstoden borde kunna rymmas inom de årligen
återkommande extra ordinarie anslagen. —
Handelsfartyg hava emellertid numera, yttra sakkunniga, fått mycket
större användning i försvarets tjänst än förut och det är därav tydligt,
att de beräknade beloppen icke längre äro tillfyllest. Skall därjämte
utrustningsmateriel för trålare anskaffas, fordrar säkerheten, att för ändamålet
upptages ett till 1,000,000 kronor avrundat belopp.
I sitt utlåtande den 6 november 1916 framhåller marinförvaltningen,
hurusom en överslagsberäkning giver vid handen, att anskaffning av
erforderlig utrustningsmateriel för förhyrda handelsfartyg skulle draga
en kostnad av 1,400,000 kronor och att härav åtminstone 1,000,000
kronor borde avses för i första hand erforderliga anskaffningar. Ämbetsverket
har för avsikt att underställa Kungl. Maj:t fullständig utredning
angående erforderliga anskaffningsbehov till fullständigande av utrustningen
för de handelsfartyg, vilka äro avsedda att upptagas för krigsbruk.
Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
sjöss tillstyrka sakkunnigas ifrågavarande förslag och påyrka snar anskaffning
av erforderlig materiel. I
I detta sammanhang må erinras därom, att 1916 års riksdag med
anledning av Kungl. Maj:ts förslag beviljat ett anslag av 283,500
kronor för anskaffande av lätta artilleripjäser jämte ammunition till förhyrda
båtar för tjänstgöring såsom vedettbåtar vid flottan och kust
-
Chefen» för
marinstaben
och inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss utlåtande
den 30 november
1916.
Sakkunnigas
betänkande
den IB augusti
1916.
Marinförvaltningens
utlåtande
den
6 november
1916.
Chefens för
raarinstaben
och ''inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss utlåtande
den
30 november
1916.
Statsverkspropositionerna
till 1916
och 1917 års
riksdagar
m. m.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Marinförvaltningens
skrivelse
den
29 november
1916:
artilleriet. Härav anvisades på extra stat för år 1917 ett belopp av
94,500 kronor. I skrivelse den 29 september 1916 har märinförvaltningen
erinrat om sin pågående nyss omförmälda utredning samt hemställt,
att för det dåvarande måtte allenast göras framställning till riksdagen
om anvisande av ytterligare 94,500 kronor å det beviljade anslaget
om 283,500 kronor. Härom har ock Kungl. Maj:t aviåtit förslag
till innevarande års riksdag (se statsverkspropositionen 1917, 5
huvudtiteln sid. 259).
Under den tid flottan för skyddande av rikets neutralitet varit rustad
har dessutom en mindre del av den för förhyrda handelsfartyg erforderliga
utrustningen anskaffats för medel, som stått till marinförvaltningens
förfogande.
I skrivelse den 29 november 1916 lämnar marin förvaltningen ovan omnämnda
fullständiga utredning angående den bestyckning och utrustningsmateriel
i övrigt, som för ifrågavarande ändamål återstår att anskaffa.
Erfarenheterna från såväl nu pågående krig som härav föranledd
rustning av svenska sjöstridskrafter för skyddande av rikets neutralitet,
yttrar marinförvaltningen vidare, hava påvisat betydelsen och nödvändigheten
av att vid krigsutbrott eller krigsfara omedelbart hava tillgång
till ett stort antal för bevakning m. m. utrustade handelsfartyg. Särskilt
torde, med hänsyn till det i förhållande till kustens längd ringa
antalet lätta fartyg, varöver svenska flottan förfogar, det vara av särskild
vikt, att örlogsfartyg icke behöva avses till fyllande av sådana
uppgifter, för vilka förhyrda, lämpligt utrustade handelsfartyg med fördel
kunna användas.
Beträffande artillerimateriel till ifrågavarande fartyg återstår enligt
den gjorda utredningen ett behov av 48 st. artilleripjeser, vilka böra
vara av 57 m/m kaliber, kort typ.
Då kostnaden för en dylik kanon jämte ammunition samt kostnad
för anskjutning och besiktning ävensom för tillverkning av erforderliga
uppställningsanordningar ombord beräknas till 25,000 kronor, uppstår
ett sammanlagt anslagsbehov av 1,200,000 kronor (av vilken summa ett
belopp av 7 75,<)00 kronor kommer på sjöstyrkorna och 425,000 kronor
på kustfästningarna).
För förhyrda handelsfartyg föreligger ett ytterligare anskaffningsbehov
av karbiner med bajonetter till en beräknad kostnad av 21,600
kronor, strålkastare till en beräknad kostnad av 118,000 kronor, signaloch
bevakningsmateriel för 18,050 kronor, skeppar- och styrmansinventarier
för 259,400 kronor samt gnistmateriel för 171,000 kronor.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73. 49
Det sammanlagda anslagsbehovet för utrustning av handelsfartyg
för krigsbruk uppgår sålunda till 1,788,000 kronor.
Då det är nödvändigt att snarast möjligt påbörja anskaffningen av
ifrågavarande materiel, hemställer marinförvaltningen, att ett belopp av
1,000,000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets förfogande, så att anskaffningen
omedelbart kan taga sin början, samt att resterande beloppet,
788,000 kronor, måtte upptagas bland kostnaderna för i första
hand erforderliga anskaffningar.
Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
sjöss tillstyrka den av marinförvaltningen sålunda gjorda framställningen,
men erinra tillika, att chefen för marinstaben den 8 november IDIG
framlagt förslag till organisationsplan för flottan för år 1919, i vilken
plan upptages ett större antal handelsfartyg för krigsbruk än som legat
till grund för marinförvaltningens beräkningar.
I utlåtande den 31 januari 1917 har marinförvaltningen förklarat att
ämbetsverket icke har något att erinra mot de principer, på vilka chefens
för marinstaben organisationsplan av den 8 november 1916 vilade.
Det i organisationsplanen erforderliga antalet handelsfartyg för
krigsbruk, för vilka utrustning bör finnas tillgänglig år 1919, innebär
en ökning från det autal, som för närvarande är fastställt och med vilket
marinförvaltningen räknat. Ett bifall till chefens för marinstaben
förslag kräver till anskaffning av utrustningsmateriel, däri inräknat
minsvep, utöver förut beräknade 1,788,000 kronor ett belopp av 1,300,000
kronor.
Intcmlenturbeliov för flottan.
I skrivelse den 7 december 1915 uttala marinförvaltningen och
chefen för marinstaben, att världskriget även beträffande beklädnad,
proviant och förbrukningsartiklar i övrigt tillhörande intendenturen visade
angelägenheten av att redan i fredstid vida större mängder hölles i förråd,
än man hittills ansett erfordras. Marinförvaltningen anmälde, att
utredning i ärendet påginge inom ämbetsverket. I
I yttrande den 24 mars 1916 anmälde marinförvaltningen, chefen
för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjös, efter föredragning
av chefen för marinförvaltningens intendentavdelning, att
nedanstående intendenturbehov för flottan förelågo:
1. Uppförande av en byggnad för beklädnadsverkstäder
och beklädnadsförråd m. m. vid flottans
station i Karlskrona ............................................. 300,800 kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 59 käft. (Nr 37.) 7
Chefens för
marinetaben
och inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss yttrande
den 21 december
1916.
Marinförvaltningens
utlåtande
den 31
januari 1917.
Marinförvaltningens
och
chefens för
marinstaben
skrivelse den
7 december
1916.
Marinförvaltningens,
chefens
för marinstaben
och
inspektörens
av flottans
övningar till
sjöss yttrande
den 24 mara
1916.
Statsverkspropositionerna
nr 1 och nr
219 år 1916.
Riksdagens
skrivelser nr
5 och nr 219
år 1916 och
statsverkspropositionen
1917.
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Transport |
300,800 |
kronor |
|
2. |
Dito i Stockholm (300,800 — 59,350 =) ............... Anskaffning av intendenturmateriel för flottan |
241,450 |
» |
3. |
|||
m. m. (beklädnad åt sjöbeväringen och bere-dande av ökat lokalutrymme för beklädnads-förrådet i Stockholm).............................................. |
488,250 |
» |
|
4. |
Anskaffning av två tankpråmar för oljetrans- |
||
porter............................................................................ |
110,000 |
b |
|
5. |
Anläggande av brännoljecisterner i Karlskrona ... |
116,100 |
B |
6. |
Ombyggnad och modernisering av kronokvarnen |
||
m. m. i Karlskrona .................................. |
325,000 |
B |
|
7. |
Anläggande av tvätt- och badinrättning i Karls- |
||
krona fästning........................................................... |
368,840 |
B |
|
Summa kronor |
1,950,440 |
I propositionerna nr 1 och nr 219 till 1916 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att bevilja dels ett belopp av 300,800 kronor till
uppförande av beklädnadsverkstäder m. m. i Karlskrona, dels ett belopp
av 488,250 kronor till anskaffning av intendenturmateriel för flottan
m. m., samt dels ett belopp av 110,000 kronor till anskaffning av två
tankpråmar för oljetransport.
Till följd av inträdda prisstegringar har marinförvaltningen hemställt
om ett ytterligare belopp om 72,080 kronor för anskaffande av de
båda tankpråmarna för oljetransport, vilket ock blivit av Kungl. Maj:t
äskat vid innevarande års riksdag (se statsverkspropositionen 1917
sid. 117).
Av riksdagens skrivelser nr 5 och nr 219 år 1916 framgår, att
riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts nyssnämnda framställningar i vad beträffar
anskaffning av intendenturmateriel för flottan m. m. samt anskaffning
av två tankpråmar för oljetransport.
Beträffande frågan om uppförande av beklädnadsverkstäder m. m.
i Karlskrona uttalar riksdagen i skrivelsen nr 5 år 1916, att inom riksdagen
fråga uppstått, huruvida det icke kunde ur ekonomisk synpunkt vara fördelaktigt
att inrätta en centralverkstad för att tillgodose marinens beklädnadsbehov
och att utredning i detta avseende borde förebringas,
innan ärendet av riksdagen avgjordes.
Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
(femte huvudtiteln sid. 126), har sådan utredning blivit satt i verket,
varjämte Kungl. Maj:t, i avvaktan på resultatet av denna utredning
51
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
och den proposition, som därav kan föranledas, föreslagit riksdagen,
att bland de extra anslagen å femte huvudtiteln för ar 1918 beräkna
ett belopp av 250,000 kronor, utgörande omkring hälften av den anläggningskostnad,
som den centrala boklädnadsverkstaden preliminärt
beräknades draga. Frågan om uppförande av beklädnadsverkstäder m. m.
i Karlskrona och Stockholm har sålunda uppgått i frågan om uppförande
av en central beklädnadsverkstad för marinen, och då denna fråga,
såsom framgår av det förutnämnda, upptagits i statsverkspropositionen
innevarande år, kan densamma här lämnas åsido.
Under erinran, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposi-’ Sakkunnig»
tion i ärendet beviljat vissa belopp till anskaffande av intendenturmateriel den 15 augusti
m. m. för flottan, hemställa sakkunniga, att återstoden av de krav, som 1916-av marin förvaltningen och chefen för marinstaben framlagts, i vad angår
intendenturmateriel för flottan, måtte fyllas.
Sakkunniga beräkna kostnaderna för erforderlig anskaffning av intendenturmateriel
för flottan och kustartilleriet gemensamt till 660,000
kronor, motsvarande ungefärliga skillnaden mellan den summa, 1,500,000
kronor, som av marinförvaltningen och chefen för marinstaben angivits
i skrivelse den 7 december 1915 och den summa, 838,250 kronor, som
1916 års riksdag beviljat för ifrågavarande ändamål.
Marinförvaltningen anför, att någon utredning beträffande de erfa- Murinförvaitrenheter
kriget givit i avseende på intendenturväsendet inom marinen tande den 6
icke blivit av sakkunniga förebragt och att dylik utredning är behövlig, november
Iiiteiidenturbeliov för kustartilleriet.
Marinförvaltningen, chefen för marinstaben och inspektören av flottans Mannforövningar
till sjöss föreslogo i yttrande den 24 mars 1916, efter chefens för chefen för
kustartilleriet ''hörande, att för komplettering av beklädnaden för kust- ™ri“*boe“
artilleriets värnpliktiga samt för anskaffning av utrustningspersedlar för törens av
kustartilleriets stammanskap och värnpliktiga upptoges ett belopp av flottans »v350,
000 kronor. Frågan rörande vissa andra intendenturbehov för kust ejögg yttrande
artilleriet vore icke så utredd, att myndigheterna ansåge sig kunna av- de» ^4 mars
giva förslag angående dessa behovs tillgodoseende.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 219 till 1916 års riksdag äskades Propositionen
i överensstämmelse med myndigheternas förslag till intendenturmateriel riksdagens
för kustartilleriet ett belopp'' av 350,000 kronor, vilket av riksdagen beviljades.
52
Sakkunnigai
betänkande
den 16 augusti
1916.
Marinförvaltningens
yttrande
den 6
november
1916.
Sakkunnigas
betänkande
den 16 augusti
1916.
Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Sakkunniga beräkna såsom förut nämnts, i sitt betänkande den 15
augusti 1916 kostnaderna för erforderlig anskaffning av intendenturmateriel
för flottan och kustartilleriet gemensamt till 660,000 kronor.
I sitt yttrande den 6 november 1916 anför marinförvaltningen, som
nämnt, att någon utredning beträffande de erfarenheter kriget givit i avseende
på intendenturväsendet inom marinen icke blivit av sakkunniga
förebragt men att sådan utredning är behövlig.
Sammanfattning.
Sakkunniga sammanfatta sin utredning rörande kostnaderna för de
av dem föreslagna anskaffningarna m. m. sålunda:
1. Anskaffande av u-båt.smateriel till komplettering
av 1914 års program .. .. kr. 2,000,000: —
2. Ersättning för försliten materiel » 4,000,000: —
alltså för krigsfartygsmateriel, som
icke fordrar årskostnader utöver
vadi 1914 års program förutsattes kr. 6,000,000: —
3. Nyanskaffningar:
för flottan, orsakade dels av förslitning
dels av krigets omedelbara
erfarenheter och fordrande årskostnader
utanför 1914 års program
............................................... » 19,400,000: —
Krigsfartygsmateriel tillhopa ........ kr. 25,400,000:— 25,400,000: —
för det fasta kustförsvaret, orsakade av krigets omedelbara
erfarenheter och fordrande årskostnader utanför
1914 års program..................................................... 2,155,000: —
för flygväsendet, orsakade av krigets omedelbara erfarenheter
och fordrande årskostnader utanför 1914
års program ................................................................... 643,000: —
i. Artillenammunition, torpeder, minor
m. in.:
artilleriammunition för stridsfartyg kr. 4,050,000: —
artilleriammunition för kustfästningarna
...................................... » 4,518,000: —
Transport kr. 8,568,000: — 28,198,000: —
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7.9.
53
Transport
minor för flottan ............................
minor för kustfästningarna............
torpeder ...............................................
torped- och motorverkstad ...........
utrustningBmateriel för handelsfartyg.
...........................................
u-båtsnät .............................................
intendenturmateriel för flottan och
kustartilleriet, omkring...............
Summa
kr. 8,508,000:— 28,198,000: —
b 3,270,000: —
» 815,000: —
b 2,781,000: —
» 1,575,000: —
x> 1,000,000: —
i» 100,000: —
b 660,000: -
kr. 18,769,000:— 18,769,000:-
Summa summarum kr. 46,967,000: —
I sitt utlåtande den 6 november 1916 anför marinförvaltningen,
att någon tillförlitlig beräkning över kostnaderna för genomförandet av
de av sakkunniga förordade anskaffningar m in. icke kan nu uppgöras,
beroende detta på i första hand de ovissa ekonomiska förhållandena, men
att en höjning av samma belopp torde böra verkställas med 30 å 40
procent. f
Förslag till i första hand erforderliga anskaffningar.
På anmodan av chefen för sjöförsvarsdepartementet framlägga sakkunniga
slutligen förslag till användande av den summa om 9,273,000
kronor, med vilken det av riksdagen år 1916 beviljade beloppet om
2.956.050 kronor för tillgodoseende av vissa marina försvarsbehov
understeg den av Kungl. Maj:t för samma ändamål äskade summan,
12.229.050 kronor, alltså förslag till de anskaffningar, som i första hand
böra komma till utförande.
Till en början anföra sakkunniga, hurusom för dem framstått vikten
av, att 1914 års plan för sjöförsvarets ordnande varder fullföljd, och
föreslå på den grund, att till anskaffning av u-båtsmateriel måtte avses
2,000,000 kronor.
Därefter upptaga sakkunniga frågan om den slitning, som flottans
torpedfartyg under den pågående tjänstgöringen i och för neutralitetsvaktens
fullgörande undergått. Sakkunniga föreslå sålunda, att till ersättning
för 7 till ^rangering under perioden 1915—1919 föreslagna
torpedbåtar skulle byggas 2 jagare och att- härför bör avses ett belopp
av 4,000,000 kronor, vilka medel synas böra gäldas från de anslag,
med vilka neutralitetskostnaderna i övrigt bestridas.
Marinförvaltningens
utlåtande
den 6
november
1916.
Sakkunnigas
betänkande
den 15
augusti 1916.
54
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Då sakkunniga härpå övergå till en granskning rörande de nyuppsättningar
i 1914 års planer, som närmast böra ifrågakomma, har
särskilt framträtt behovet att tillgodose marinens flygväsende för att
detta må bliva i stånd att fylla de uppgifter, som, enligt vad krigserfarenheterna
visa, kunde och borde läggas på detsamma, På grund
härav föreslås, att till anskaffning av materiel för marinens flygväsende
avses ett belopp av 643,000 kronor.
Innan sakkunniga därefter övergått till frågan om behövliga nyuppsättningar
för flottan och det fasta kustförsvaret, har uppmärksammats
nödvändigheten av att säkerställa tillverkning av torpeder inom landet.
De nya utredningar, som blivit verkställda rörande anläggningen av
torpedverkstad med torpedförrådsbyggnad jämte en avdelning för tillverkning
av flygmotorer, visa en betydande höjning av anläggningskostnaderna
mot vad som förutsattes i propositionen nr 219 till 1916 års
riksdag, men sakkunniga anse, att detta icke bör lägga hinder i vägen
för torpedverkstadens anläggande, även om härigenom icke kan undvikas,
att med den begränsning av engångskostnaderna i deras helhet,
som departementschefen angivit, det i nyssnämnda proposition förutsatta
anslaget för tillverkning av torpeder måste högst- väsentligt minskas.
Sakkunniga föreslå alltså, att för anläggning av torpedverkstad med en
avdelning för tillverkning av flygmotorer jämte reparationsverkstad för
flygplan avses ett belopp av 1,575,000 kronor.
Då det gäller att föreslå nyanskaffning för flottan, bör bland de
förut angivna behoven sådan fartygsmateriel utväljas, som helt kan
färdigställas inom förutsatt kostnadsram. Därvid kan det endast bliva
fråga om nybyggnad av jagare eller u-båtar. Då emellertid 2 jagare
återstå att bygga inom 1914 års program och då dessutom 2 jagare av
sakkunniga föreslås till nybyggnad såsom ersättning för torpedbåtar,
skulle flottans jagarmateriel bliva jämförelsevis bättre tillgodosedd än dess
u-båtsmateriel. Ytterligare en jagare kan för övrigt icke bilda division
eller grupp med nu befintliga eller under byggnad varande eller till
byggnad föreslagna jagare. På grund härav föreslås nybyggnad av
u-båtsmateriel för 2,000,000 kronor.
För det fästa kustförsvaret föreslå sakkunniga nyanläggningar och
nyanskaffningar för ett sammanlagt belopp av 2,155,000 kronor.
Bland förenämnda behov av medel för vissa materielanskaffningar
anse sakkunniga, att med den begränsning av kostnadsramen, som för
dem angivits, följande behov böra i första hand tillgodoses, nämligen:
anskaffning av artilleriammunition till stridsfartygen för 540,000 kronor,
anskaffning av minor till kustfästningarna för 190,000 kronor samt
anskaffning av torpeder för 170,000 kronor.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.
55
Under förutsättning, att de merkostnader, som kunna uppkomma
för genomförandet av 1914 års plan för sjöförsvarets ordnande, täckas
på särskilt sätt ävensom att 4,000,000 kronor avses för nybyggnad av
2 jagare och att jämväl detta belopp uttages på särskilt sätt, förslagsvis
av de medel, från vilka kostnaderna för neutralitetsrustningarna bestridas,
föreslås alltså i sammanfattning följande: I
År 1917. |
År 1918. |
År 1919. |
Summa. |
|
Anskaffande av u-båtsmateriel till kom-plettering av 1914 ftrs program ......... |
350,000 |
850,000 |
800,000 |
2,000,000 |
Nyanskaffningar: |
||||
för flottan u-båtsmateriel........................... |
350,000 |
850,000 |
800,000 |
2,000,000 |
för det fasta kustförsvaret.......................... |
695,000 |
730,000 |
730,000 |
2,155,000 |
för marinens flygväsende ........................... |
353,000 |
290,000 |
— |
643,000 |
Ammunitionsanskaffning m. m. |
||||
artilleriammunition för stridslartygen............ |
90,000 |
90,000 |
360,000 |
540,000 |
minor för kustfästningarna ........................ |
— |
— |
190,000 |
190000 |
torpeder................................................. |
— |
— |
170,000 |
170,000 |
torpedverkstad jämte flygmotorverkstad m. m. |
575,000 |
1,000,000 |
— |
1,575,000 |
Summa kronor |
2,413,000 |
3,810,000 |
3,050,000 |
9,273,000 |
I sitt utlåtande den 6 november 1916 anför marinförvaltningen, att
de av sakkunniga föreslagna anskaffningarna icke kunna med nu gällande
prislägen inrymmas inom de angivna beloppen utan att kostnaderna
i stället böra upptagas ökade
för 2 jagare med................................................................... 500,000 kronor
för u-båtsmaterielen med ..................................................... 200,000 »
för det fasta kustförsvaret med .......................................... 1,420,000 »
och för artilleriammunition till stridsfartygen med 405,000 »
Summa 2,525,000 kronor,
varigenom kostnaderna för de i första hand erforderliga anskaffningarna
ökas från (4,000,000 + 9,273,000=) 13,273,000 kronor till 15,798,000
kronor. Skulle de båda jagarna göras av något förstorad typ, ökas
summan med ytterligare 1,000,000 kronor.
Av den utredning, som sakkunniga i sitt betänkande lämna i fråga
om erfarenheterna från det pågående kriget och från flottans neutralitets
-
Marinförvaltningens
utlåtande
den 6
november
1916.
56
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73
vakt, framgår klart och tydligt, huru utomordentligt viktigt det är för
vårt land att sjöförsvaret hålles starkt och väl krigsberett. Inom den
begränsning av kostnaderna för i första hand erforderliga anskaffningar
som angivits till ledning för sakkunnigas förslag är det enligt marinförvaltningens
åsikt icke möjligt att fylla de mest trängande och starkast
framträdande behoven för sjöförsvarets upprätthållande. Ämbetsverket
framhåller såsom nödvändigt att skyndsamma åtgärder vidtagas
för att ersätta den fartygsmateriel, som redan är försliten.
Torpedfartygsmaterielen har slitits därhän, att ersättning måste
ofördröjligen anskaffas, och detta kan icke ske .med mindre i första hand
medel till omkring 6 jagare utöver 1914 års program anvisas. Då dessa
6 jagare böra byggas av utvecklad jagartyp, bör byggnadskostnaden
beräknas till sammanlagt 16,500,000 kronor.
Erfarenheterna från kriget giva vid handen, hurusom det är av
allra största vikt att minanskaffningen får fortgå, och härför bör avses
förut angivet belopp av 1,470,000 kronor.
Det är även av allra största vikt att behövlig utrustningsmateriel
för handels- och fiskefartyg, vilka tagas i anspråk för krigsbruk, finnes
tillgänglig. Marinförvaltningen håller före, att härför åtminstone det i
sakkunnigas betänkande angivna beloppet, 1,000,000 kronor, bör inrymmas
inom de kostnader, som upptagas för i första hand erforderliga
anskaffningar
De i första hand erforderliga anskaffningar och anläggningar jämte
kostnaderna härför anser sålunda ämbetsverket vara:
Nybyggnad av 6 jagare (ersättningsmateriel).........
Nybyggnad av u-båtsmateriel, delvis tillhörande
1914 års program ...................................................
Nyanskaffning för det fasta kustförsvaret ...........
Nyanskaffning för marinens flygväsende..................
Anskaffning av artilleriammunition för stridsfartyg^»
.............;............................................................
Anskaffning av minor för flottan................................
Anskaffning av minor för kustfästningarna ............
Anskaffning av torpeder ...........................................
Anläggning av torped verkstad jämte flygmotorverkstad
m. m.........................................................
Anskaffande av utrustningsmateriel för handelsfartyg
kronor 16,500,000:
»
»
D
»
3)
»
D
»
))
4.200.000
3.575.000
643.000
945.000
1.470.000
190.000
170.000
1.575.000
1,000,000
Summa kronor 30,268,000
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
57
Marinförvaltningen framhåller dessutom, att det likväl är angeläget
att även andra i det föregående upptagna behov bliva så snart ske kan
fyllda och att sålunda medel härför beredas.
Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss Chefens för
sammanfatta sitt yttrande om de åtgärder, som de anse snarast möjligt
böra vidtagas, sålunda: tören»
byggande av 6 jagare och viss u-båtsmateriel utöver det av 1914 ®°“a"ra
och 1915 års riksdagar beslutade nybyggnadsprogram för perioden sjöss utl&tan1915
— 1919; ‘ de den SO no
uppgörande
av förslag till kryssartyp för svenska flottan;
ordnande av frågan om flygväsendets organisation samt anskaffning
av flygbåtar enligt sakkunnigas förslag;
viss anskaffning för det fasta kustförsvaret samt
anskaffning i erforderlig utsträckning av ammunition och andra
krigsförnödenheter.
Vissa åtgärder, som icke upptagas i sakkunnigas betänkande
den 15 augusti 1916.
I samband med de anskaffningar och åtgärder, varom här är fråga,
stå även frågorna om anläggande av brännoljecisterner och omändring
av kanonbåtar till mindepåfartyg samt upprensning av viss farled. Utredning
rörande dessa frågor har efter det att sakkunniga avgivit sitt
betänkande blivit slutförd, varför jag ansett mig böra upptaga dem i
sammanhang med övriga frågor rörande marina försvarsbehov.
Anläggande av brännoljecisterner vid flottans station i Karlskrona.
I skrivelse den 11 november 1915 hemställde marinförvaltningen Marinförvaitom
äskande av anslag för anläggande av två brännoljecisterner vid ningenB 8kri
Tv
, , , ° 00 •’ valee den 11
Karlskrona station. november I
I yttrande den 24 mars 1916 upptogo marinförvaltningen, chefen
för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss bland de
behov, som för flottans intendenturväsende borde tillgodoses, anläggande
av brännoljecisterner i Karlskrona till beräknad kostnad av
116,100 kronor.
Beträffande dessa cisterner har ytterligare utredning synts erforderlig,
och har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 21 juni 1916 anbefallt
marinförvaltningen att inkomma med dylik utredning.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 59 höft. (Nr 73.)
1916.
Marinförvaltningens,
chefens
för marinstaben
och inspektörens
av
flottans övningar
till
sjöss yttrande
den 24 mars
1916.
8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Marinförvaltningens
skrivelse
den 22
december
1916.
Marinförvaltningen har nu i skrivelse den 22 december 1916 inkommit
med den anbefallda utredningen och därvid anfört följande.
Utredningen har blivit verkställd på föranstaltande av varvschefen vid
flottans station i Karlskrona, vilken härvidlag såsom egna förslag till
ämbetsverket överlämnat chefernas för ingenjördepartementet och byggnadsdepartementet
vid flottans varv i Karlskrona yttranden i ärendet.
Den erforderliga kvantiteten brännolja förutsättes skola fördelas på
två cisterner, vilka skulle anläggas å en holme i närheten av Karlskrona.
Det har varit nödvändigt att söka upp holmens högsta punkt för att
erhålla nödigt skydd genom nedsprängning.
Tre alternativ hava uppgjorts för cisternernas anläggande.
Alternativ I förutsätter att oljan skall förvaras i helgjutna betongcisterner,
varvid den fullständiga tätheten åstadkommes genom en ingjuten
cistern om 2 mm. plåttjocklek och med svetsade plåtskarvar.
Anläggningskostnaden beräknas till 576,000 kronor.
Alternativ II upptager vanliga plåtcisterner med nitade plåtskarvar
till en anläggningskostnad av 662,000 kronor.
Alternativ III innefattar en betongcistern och en plåtcistern till beräknad
anläggningskostnad av 619,000 kronor.
Vid granskning av de föreliggande alternativen har marinförvaltningen
biträtts av ingenjören G. Bremberg såsom specialist å anordnande
av oljecisterner. Denne har för sin del framhållit, att en oljecistern,
avsedd att äga verkligt betryggande täthet och varaktighet för
en längre tid framåt, måste vara så anordnad, att alla dess ytor såväl
utvändigt som invändigt äro i möjligaste mån åtkomliga för eftersyn och
alla plåtskarvar med tillhörande naglar tillgängliga för behörig tätning, om
så skulle påfordras, ävensom uttalat, att han näppeligen kunde tillstyrka
utförandet enligt annat byggnadssätt, än som angåves uti alternativ
II, nämligen fristående plåtcisterner med nitade skarvar och uppställda
på ett flertal smärre betongfundament.
Ur kostnadssynpunkt anser ingenjör Bremberg det vara fördelaktigare
att göra cisternerna omkring 2 meter högre men i diameter omkring
3,5 meter mindre än som varvsmyndigheterna föreslagit, samt utföra det
grova betongtaket i valvbågeform, varigenom också vunnes större styrka
och större utrymme därunder. Med dessa modifikationer skulle kostnaderna
kunna nedbringas till 600,000 kronor.
Marinförvaltningen anför för egen del, att den utsträckta användning,
brännoljan erhållit, nödvändiggör anordnandet av cisterner för
Karlskrona station. Då olika slags olja måste användas för exempelvis
undervattensbåtar och andra fartyg, kan man ej begränsa anläggningen
59
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.
till blott en cistern, vilket skulle ställa sig ekonomiskt mest fördelaktigt.
Någon inskränkning i det föreslagna totalutrymmet anser marinförvaltningen
ej tillrådlig. Vid sådant förhållande föreslår marinförvaltningen,
att cisternerna måtte utföras enligt alternativ II med de av ingenjör
Bremberg angivna modifikationerna, och hemställer, att för ändamålet
måtte av riksdagen på extra stat för år 1918 äskas ett anslag av 600,000
kronor.
I utlåtande den 17 januari 1917 anför chefen för marinstaben, att
han intet har att erinra mot det av marinförvaltningen framlagda förslaget
i vad det avser cisternernas förläggning och anordnande ur
militär synpunkt.
Omändriug av kanonbåtarna Rota och Disa till mindepåfartyg.
Med anledning av en från chefen för sjökarteverket inkommen skrivelse
angående fyllande av sjökarteverkets behov av sjömätningsfartyg
anföra marinförvaltningen och chefen för marinstaben i yttrande den 6
april 1916, att något överlämnande av kanonbåtarna Rota och Disa till
sjökarteverket, på sätt 1914 års planer förutsatt, icke kunnat äga rum
och ej heller under några förhållanden kan komma att äga rum, så
länge nu pågående neutralitetsvakt varar. Då fartygen numera äro erforderliga
såsom mindepåfartyg, bör tanken på deras överflyttande till
sjökarteverket övergivas.
Redan i skrivelse den 28 februari 1916 hade chefen för marinstaben
föreslagit, att kanonbåtarna Rota och Disa måtte snarast möjligt underkastas
erforderliga förändringar för att de skola bliva fullt användbara
såsom mindepåfartyg.
I infordrat yttrande den 1 december 1916 hemställer marintörvaltningen,
att kanonbåtarna Rota och Disa måtte ändras på av chefen för
marinstaben föreslaget sätt så skyndsamt som möjligt. Kostnaden för
de anordningar, marinförvaltningen förordat, beräknas för Rota till 81,350
kronor och för Disa, som måste förses med ångturbindynamo m. m.,
till 88,850 kronor, eller således till sammanlagt 170,200 kronor.
Högste befälhavaren över kustflottan har icke något att erinra beträffande
de ifrågasatta ändringsarbetena, vilka han anser böra vidtagas
så snart omständigheterna det medgiva.
Chefens för
marinstaben
utlåtande den
17 januari
1917.
MarinfÖrvaltningens
och
chefens för
marinstaben
yttrande den
6 april 1916.
Chefens för
marin staben
skrivelse den
28 februari
1916.
Marinförvaltningens
yttrande den
1 december
1916.
Högste befälhavarens
över
kustflottan
yttrande den
8 december
1916.
Föregående
uttalanden.
Departe
ments
chefen.
*30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Upprensning av viss farled.
1 skrivelse den 26 februari 1916 har förutvarande chefen för marinstaben
framhållit behovet av att åtgärder vidtagas för beredande av
tryggad genomfart för pansarbåtar av Sverige-typ i viss för flottans operationer
viktig farled i Stockholms skärgård. Såsom framgått av de föredragningar
som på sin tid höllos inför andra försvarsberedningen vore befarandet
av farleden i fråga även med de nuvarande pansarbåtarna under
vissa omständigheter förenat med risk. I yttrande den 21 november
1916 framhåller inspektören av flottans övningar till sjöss vikten av att
de ifrågakomna arbetena snarast igångsättas. Den 28 december 1916
har chefen för marinstaben inkommit med ett av A. B. skånska cementgjuteriet
ingiVet anbud å dessa farledsarbeten till en beräknad sammanlagd
kostnad av 245,000 kronor. Över detta anbud har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
yttrat sig. Slutligen har chefen för marinstaben i
förnyat yttrande den 8 februari 1917 hemställt att arbetena måtte utföras
av byggnadsdepartementet vid flottans varv i Stockholm och med anlitande
av personal och materiel från flottan, i vilket fall kostnaden kunde,
enligt beräkningar av stationsingenjören, begränsas_till 165,000 kronor.
Ytterligare utredning i frågan förekommer i förutnämnda hemliga
bilaga till detta protokoll.
innan jag går att på grundvalen av sakkunnigas och myndigheters
förut åberopade uttalanden hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville till
riksdagen avgiva förslag om tillgodoseende av vissa viktiga marina försvarsbehov,
skall jag tillåta mig att i korthet återföra i minnet, huru
frågan om sjöförsvarets stärkande utvecklat sig från år 1914.
I särskilda propositioner nr 60 och nr 156 till nämnda års senare
riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till sjöförsvarets ordnande, vilka
förslag avsågo att tillgodose närmast föreliggande behov av flottans och
kustfästningarnas stärkande. I sistnämnda proposition upptogos sådana
utgifter, vilka ansågos böra hänföras till engångskostnader och bestridas
av värnskattemedel.
I skrivelse nr 1 samma år anmälde riksdagen sina med anledning
av omförmälda propositioner fattade beslut, genom vilka den plan för
sjöförsvarets ordnande, som alltjämt följes och som bland annat innefattade
ett far tygsbyggnad sprogram för perioden 1915—1919, blev godkänd.
Det sedermera utbrutna världskriget tvingade även för vårt vidkommande
till utomordentliga åtgärder, däribland till flottans mobilise
-
61
Kung!.. Maj ds Nåd. Proposition Nr 73.
rande för neutralitetsvaktens utövande. Det var givet, att under dylika
förhållanden måste sådana krav nogsamt beaktas, vilka i anslutning till
1914 års plan borde i första band tillgodoses för att sjöförsvarets krigsberedskap
skulle motsvara de fordringar, som efter de vunna erfarenheterna
måste ställas på densamma. I detta syfte framlade Kungl. Maj:t
i proposition nr- 219 till 1916 års riksdag förslag till vissa anskaffningar
och anläggningar för sjöförsvaret till en sammanlagd kostnadssumma av
12,229,050 kronor att utgå av medel, som skulle särskilt beredas.
Genom skrivelse nr 219 sistnämnda år har riksdagen meddelat, att
riksdagen icke kunnat ägna de framlagda förslagen i deras helhet en
så ingående prövning, som påkallades av deras omfattning och vikt,
varför en ytterligare utredning i åtskilliga hänseenden funnits nödig.
För tillgodoseende av de behov, som riksdagen funnit synnerligen viktiga
för neutralitetsskyddets stärkande, ansåg sig emellertid riksdagen
för det dåvarande böra bevilja en summa av 2,956,000 kronor.
Med anledning av riksdagens anförda uttalande erhöll jag bemyndigandet
att tillkalla sakkunniga för verkställande av förnyade tekniska
utredningar rörande vissa marina försvarsbehov. Sakkunnigas arbeten
togo snarast sin början och voro avslutade den 15 augusti 1916. För
innehållet i såväl dessa sakkunnigas betänkande som myndigheternas i
anledning därav avgivna yttranden har förut lämnats en kortfattad
redogörelse, av vilken torde framgå, att i allt väsentligt föreligger fullständig
överensstämmelse mellan gjorda uttalanden.
Utredningen av* en särskild hithörande fråga, nämligen om anläggandet
av en torpedverkstad, var anförtrodd åt andra sakkunniga, de
s. k. verkstadssakkunniga. Dessas i betänkande av den 14 juli 1916
framlagda förslag har upptagits av de förstnämnda sakkunniga och jämväl
vunnit myndigheternas tillstyrkande.
I de förslag, som jag här nedan kommer att framlägga, har jag
sökt att i huvudsak iakttaga och följa 1914 års plan för sjöförsvarets
ordnande och därvid ansett, att endast sådana jämkningar eller tillägg
böra ifrågakomma, vilkas nödvändighet synes omedelbart framgå ur
erfarenheterna från kriget och vår därunder hållna neutralitetsvakt. Med
fasthållande härvid och med tagen hänsyn även till vikten av att sjöförsvarets
materiel må kunna hållas vid makt, oaktat den snabbare förslitningen
under flottans fortsatta tjänstgöring för neutralitetsvaktens
utövande, har jag ansett det icke vara möjligt att nu begränsa kostnaderna
till den summa av 9,273,000 kronor, med vilken det av riksdagen
år 1916 beviljade beloppet om 2,956,050 kronor understeg den av
Kungl. Maj:t för samma ändamål då äskade summan av 12,229,050
62
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.
kronor. De omständigheter, som härvid måste tagas i betraktande och
vilka synts mig avgörande, äro i första hand krigserfarenheterna, vilka
numera äro väsentligt rikare och mera vägledande än för ett år sedan,
men även den fortsatta förslitning, för vilken flottans materiel under
neutralitetsrustningen varit och alltjämt är utsatt, samt den fortsatta stegringen
av arbets- och materialpriser.
Fartygstyper.
Till sakkunnigas av myndigheterna i huvudsak biträdda uttalanden
om erfarenheterna från det pågående kriget beträffande sjöförsvarets
materiel i allmänhet samt dessa krigserfarenheters tillämpande på svenska
sjöförsvarets materiel, för vilka uttalanden förut är redogjort, kan jag
helt ansluta mig.
Lätta kryssare.
Den vid 1914 års senare riksdag antagna byggnadsplanen för flottan
under perioden 1915 —1919 avsåg tre fartygsslag, nämligen pansarbåtar,
jagare och undervattensbåtar. Uppmärksamheten var emellertid redan
då fästad vid frågan om behovet såväl av särskilda för spaningstjänst
lämpade fartyg i kustflottan som ock av minfartyg i kustflottan. Riksdagen
ansåg emellertid frågan om byggandet av särskilda, för spaningstjänst
lämpade fartyg böra tillsvidare lämnas öppen, och rörande minfärtyg
gjorde riksdagen det uttalande, att då byggandet av dylika
fartyg icke ifrågasatts för perioden 1915—1919, riksdagen saknade anledning
att avgiva något yttrande i detta avseende.
I samma mån som inom de flesta mariner anordningar för minutläggning
numera i allmänhet införas å de för spaningstjänst avsedda
fartygen kan frågan om spanare och minfartyg för vårt vidkommande
anses hava övergått till spörsmålet om införande av typen lätt kryssare
bland flottans fartygsslag. Såsom framgår av proposition nr 219 till
1916 års riksdag både de sjömilitära myndigheterna redan då upptagit
denna fråga. Nu hava såväl sakkunniga som nämnda myndigheter med
övertygande skäl förordat typens införande såsom ersättning för torpedkryssare
och äldre minfartyg, då dessa utgå ur kustflottan. I anslutning
till vad jag yttrat till statsrådsprotokollet, bifogat nyssnämnda proposition
n:r 219 år 1916, är jag av den uppfattningen att lätta kryssare
erfordras för vår flotta, särskilt för att jagare och u-båtar skola komma
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. (53
till sin rätt, och jag finner på den grund giltiga orsaker föreligga för
införande av kryssartypen. Att jag detta oaktat icke ansett mig böra
för närvarande förorda anskaffande av dylika fartyg beror av andra
orsaker. Det kan nämligen icke undvikas, att färdigställandet av fartyg
av eu typ, som förut icke varit använd i vårt land, kommer att kräva
lång tid, särskilt som av denna typ i vissa hänseenden, såsom beträffande
farten, måste fordras utomordentliga egenskaper. Och det
torde å andra sidan vara av vikt att den nybyggnad för flottan, för
vilken skeppsvarven nu tagas i anspråk, är av sådan art, att den snarast
må kunna slutföras för att eventuellt komma neutralitetsskyddet till
godo. Jag anser det för övrigt vara viktigt att i första hand dels anskaffa
jagare till ersättning för förslitna torpedbåtar och dels stärka
undervattensbåtförsvaret.
Då det gäller att uppgöra fartygsbyggnadsprogram för period från
och med år 1920, torde emellertid frågan om lätta kryssare ånyo böra upptagas.
Marinförvaltningen har fördenskull redan nu erhållit uppdrag att
uppgöra förslag till kryssartyp för svenska flottan på grundvalen av de
huvudsakliga data för sådan fartygstyp, vilka av sakkunniga angivits.
Jagartyp.
Den typ för jagare, som upptogs i 1914 års plan för sjöförsvarets
ordnande, innebar i förhållande till närmast föregående jagare vissa förbättringar
med avseende å sjöduglighet och torpedbestyckning. Av denna
förbättrade typ byggas för närvarande två jagare, och de återstående två
jagare, som skulle byggas under perioden 1915—1919, böra enligt såväl
sakkunnigas som myndigheternas uppfattning, vilken jag delar, vara av
enahanda typ. Till följd av ökade priser betingar emellertid en dylik
jagare enligt marinförvaltningens uppgift numera en kostnad av 2,250,000
kronor. Med anledning av uttalande av högste befälhavaren över kustflottan
har nu marinförvaltningen med instämmande av chefen för marinstaben
och inspektören av flottans övningar till sjöss anfört, att typen
för de jagare, som ytterligare kunna komma att byggas utöver de
förut nämnda, bör vidare utvecklas med avseende på sjöduglighet samt
dessutom givas bättre fart och kraftigare kanoner, varvid dock hänsyn
även bör tagas till att kostnaderna icke bliva så stora, att antalet påräkneliga
fartyg blir alltför ringa. Marinförvaltningen beräknar, att en
dylik utveckling kommer att öka kostnaden per jagare med i runt tal
500,000 kronor, varigenom kostnaden för en jagare stiger till 2,750,000
kronor.
64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Kriget visar, att jagaren kommit till en synnerligen mångsidig användning
förnämligast för torpedanfall, men även för spaning och bevakning
samt minläggning, därvid artilleristrider med motståndarens
lätta fartyg oupphörligt förekommit. Betydelsen av hög fart och kraftig
artilleribestyckning ligger härvid i öppen dag. Det krav på ytterligare
tillgodoseende av sjödugligheten, som nu blivit uppställt, stöder sig på
erfarenheterna från en rustningsperiod, som varat över två och ett halvt
år, under vilken tid jagarna varit i oavbruten tjänst både sommar och
vinter, ofta under hårt väder och isgång, och det är givet, att erfarenheterna
från denna tjänstgöring måste beaktas. På dessa grunder anser
jag klokheten bjuda, att, i enlighet med marinförvaltningens förslag, för
de jagare, som till ersättning för förslitna torpedbåtar kunna komma att
byggas utöver 1914 års program, ett ytterligare kostnadsbelopp per
jagare om 500,000 kronor beräknas för att typen må kunna utvecklas
i angiven riktning.
U-båtstyp.
Beträffande u-batar uttala sakkunniga, med myndigheternas instämmande,
att den typ, som för närvarande antagits till byggande för
svenska flottan, är lämplig, men att till följd av stegrade material- och
arbetspriser kostnaden för varje u-båt bör ökas med visst belopp. Jag
har lagt denna ökade kostnad till grund för mina förslag i vad angår
u-båtar.
Anskaffning av krigsfartygsinateriel.
Jagare.
En fråga, som jag för närvarande finner för sjöförsvarets vidkommande
vara av synnerlig vikt, är den om ersättning för fartygsmateriel,
som förslitits under neutralitetsvakten. Till följd av Sveriges geografiska
och militärpolitiska läge har neutralitetsvakten i väsentlig mån vilat på
flottan. Också hava fordringarna på denna vaktgöring varit i ständigt
stigande. Såväl sakkunniga som myndigheterna framhålla med styrka,
att ersättning genom nybyggnader måste lämnas, ty i motsatt fall
komme flottan, vad antalet användbara fartyg beträffar, att så nedgå
i stridsvärde, att den icke bleve i stånd att fylla sina uppgifter. Riktigheten
av denna uppfattning finner jag vara påtaglig.
De verkställda utredningarna visa, att förslitningen — förutom i vad
angår u-båtar, varom jag sedermera får tillfälle att uttala mig — i
första hand gått ut över vissa torpedbåtar men även träffat torpedkryssare
och minfartyg samt jagarna Mode och Magne. Jag har tidigare
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7.5.
65
uttalat, att till år 1919 frågan om torpedkryssares och minfartygs ersättande
i kustflottan med lätta kryssare torde böra upptagas. Sakkunniga
och myndigheterna föreslå, att jagarna Mode och Magne skola i kustflottan
ersättas genom nybyggnad av 2 jagare och att de förslitna
torpedbåtarna likaledes skola ersättas genom nybyggnad av jagare.
Vid beräkning av ersättningsbehovet för torpedbåtar utgå sakkunniga
efter noggranna undersökningar från, att 7 dylika båtar på grund av förslitning
måste överföras till vedettbåtar och att ersättning i enlighet med
1914 års plan bör lämnas med 1 jagare för varje utrangering av 3
torpedbåtar, alltså nu med minst 2 jagare, samt att ytterligare 5 torpedbåtar
äro så förslitna, att de rätteligen böra avföras från kustflottan
eller utrangeras. Ersättningen för de 7 torpedbåtarna anse sakkunniga
böra ställas i främsta rummet, men härtill kommer frågan om ersättning
för Mode och Magne. Sålunda uppstår ett sammanlagt nybyggnadsbehov
av 4 jagare.
Marinförvaltningen anser, att samtliga ifrågakomna tolv torpedbåtar
böra ersättas, och att ersättningen, med hänsyn till såväl krigserfarenheterna
som erfarenheterna från neutralitetsvakten i fråga om behovet
av ett stort antal lätta fartyg, bör ske med en jagare för varannan utrangerad
torpedbåt, alltså med sammanlagt 6 jagare, vilkas byggande
omedelbart bör sättas i verket. Därtill kommer ytterligare ersättningen
för Mode och Magne med 2 jagare.
Chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till
sjöss anse ävenledes, att alla tolv meromnämnda torpedbåtar böra utrangeras,
men att ersättningen i allmänhet kan ske enligt regeln en
jagare mot tre torpedbåtar, alltså i detta fall med 4 jagare. Nämnda
myndigheter anse, att därjämte ersättning nu bör lämnas för Mode och
Magne, vadan sammanlagt 6 jagare borde byggas.
För mig framstår det såsom oundgängligt att flottan beredes ersättning
för den förslitning, som neutralitetsvakten vållat. Flottans stridsvärde
måste givetvis uppehållas. Neutralitetsvakten har, som nämnts,
oavbrutet pågått under en tid av över två och ett hälft år och alltjämt
är det ovisst, huru länge den måste fortsättas. Ytterligare dylik förslitning
måste således befaras.
Jag anser på dessa grunder, att de tolv meromnämnda torpedbåtarna
böra överföras till vedettbåtar och läggas i materielreserv. Härför tala
vid sidan av anförda orsaker även andra omständigheter, nämligen att
genom denna överföring dels bortrangeras största delen av de numera
omoderna 38 cm. torpederna och dels uppnås det av chefen för marinstaben
såsom erforderligt för minerings- och minsvepningstjänstens ordnande
angivna autalet vedettbåtar.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 59 höft. (Nr 73.)
9
66
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 73.
Ersättning för dessa tolv torpedbåtar anser jag för närvarande böra i
enlighet med 1914 års grunder ske med en jagare för tre torpedbåtar, alltså
med 4 jagare. Enär sammanlagda bemannings-, övnings- och underhållskostnaderna
för tolv torpedbåtar ungefärligen motsvara samma kostnader
för 4 jagare, förorsakar den föreslagna omsättningen av fartygsmateriel
icke ökade årskostnader. Det sammanlagda antal jagare, som sålunda
skulle uppkomma, håller sig även inom ramen för flottans utveckling
enligt 1914 års beslut. Åtgärderna innebära icke någon principiell avvikelse
från planen, men väl ett påskyndande av densammas genomförande.
Den nu ifrågavarande ersättningen av försliten fartygsmateriel anser
jag vara sjöförsvarets för närvarande viktigaste fråga, och jag tvekar
på den grund icke att förorda, att en summa av 11,000,000 kronor
äskas av riksdagen för nybyggnad av 4 jagare, var och en beräknad
till en anskaffningskostnad av 2,750,000 kronor.
Att redan nu utrangera jagarna Mode och Magne torde icke vara
nödvändigt, utan synas de tillsvidare kunna kvarstå i sjöstyrkorna.
Frågan om deras ersättande med nya fartyg finner jag sålunda icke behöva
i detta sammanhang upptagas.
U-båtsmateriel.
Såsom framgår såväl av mitt yttrande till statsrådsprotokollet den
28 april 1916, bifogat Kungl. Maj:ts proposition nr 219 samma år, som
ock av sakkunnigas av myndigheterna biträdda uttalande i fråga om
anskaffande av u-båtar, kan till följd av de inträdda prisstegringarna en
materielbrist anses hava uppkommit i den nybyggnadsplan för flottan,
för vilken 1914 års senare riksdag beviljade tillhopa 45,232,000 kronor,
därav 41,414,000 kronor bestämdes till vissa angivna fartygsanskaffningar,
medan återstoden 3,818,000 kronor tillsvidare reserverades. Det
var nämligen otvivelaktigt riksdagens mening, att flottan under perioden
1915—1919 skulle tillföras ytterligare materiel för detta sistnämnda
belopp och med ledning av riksdagens uttalande i skrivelse nr 110 år
1915, däri 1,950,000 kronor av beloppet anvisades för byggande av
u-båtsmateriel, torde kunna förutsättas, att även sista återstoden, 1,868,000
kronor, skulle komma att användas för enahanda ändamål, därest den
ej toges i anspråk för täckande av merkostnader.
Det måste anses synnerligen viktigt att oaktat inträdda prisstegringar
flottan icke går miste om den ökning i stridskraft, som år 1914
förutsattes. Vid sådant förhållande och då Eders Kungl. Maj:t torde
hava för avsikt att i särskild proposition föreslå riksdagen, att för täckande
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
av de merkostnader, som, till följd av ökade material- och aroctspriser,
genomförandet av 1914 års plan för sjöförsvarets ordnande i vad beträffar
såväl flottan som kustartilleriet kan komma att förorsaka, anlita
— förutom medel som särskilt beredas — jämväl sistnämnda belopp,
1,868,000 kronor, anser jag mig böra biträda sakkunnigas och myndigheternas
förslag, att den u-båtsmateriel, som enligt vad nyss anförts,
skulle kunna anses kvarstå på 1914 års program, måtte i stället komma
till utförande för medel, som särskilt beredas.
Med ledning av krigserfarenheterna föreslå sakkunniga, med instämmande
av myndigheterna, att härutöver ytterligare u-båtsmateriel måtte
byggas. Jag anser mig böra biträda även detta förslag. År 1914 kunde
icke förutses, att u-båtar skulle få en så omfattande användning i
sjökriget, som sedermera visat sig vara fallet. Med hänsyn till rådande
förhållanden anser jag det således vara av vikt att 1914 års plan utökas
med nybyggnad av ytterligare u-båtsmateriel. Redan nu är viss
u-båtsmateriel efter den långa rustningstiden så försliten att densamma
rätteligen bör läggas i materielreserv. Till den tid då den nu till nybyggnad
föreslagna u-båtsmaterielen kan bliva färdigställd, är detta
säkerligen fallet med ytterligare materiel av ifrågavarande slag. På
dessa grunder torde några ökade årskostnader ej behöva tagas i betraktande
för de nu förordade nybyggnaderna.
På grund av det anförda ansluter jag mig till sakkunnigas och
myndigheternas förslag och förordar, att en summa av 4,200,000 kronor
avses för byggande av u-båtsmateriel.
Fartyg för minläggning.
Sakkunnigas av myndigheterna biträdda förslag beträffande vissa
anordningar för minläggning anser jag mig böra tillstyrka. Då kostnaderna
härför torde, allt efter som behoven framträda, kunna tillgodoses
inom ramen av de årliga extra ordinarie utgifterna, upptages denna fråga
icke vidare i detta sammanhang.
Flygväsendet.
Till en början torde få erinras, att det program för luftflottans utbyggande,
som av förutvarande chefen för marinstaben framlades i skrivelse
den 8 februari 1916, sedermera huvudsakligen legat till grund för
såväl propositionen nr 219 till 1916 års riksdag som ock sakkunnigas
den 15 augusti 1916 avgivna betänkande, ävensom förut omnämnda, av
chefen för marinstaben den 8 november 1916 avgivna organisationsplan.
Marinförvaltningens senast inkomna skrivelse den 17 januari 1917
68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 78.
rörande flygväsendet, för vilken förut lämnats redogörelse, rubbar icke
själva organisationsplanen, men till följd av de betydligt dyrare flygbåtstyper,
som nu föreslås, ställa sig kostnadsberäkningarna helt annorlunda.
För mig står det fullkomligt klart, att de typer, som marinförvaltningen
på grundval av krigserfarenheterna och med instämmande av
chefen för marinstaben nu föreslår, böra läggas till grund för anskaffningen,
ty att vid en så omfattande nyuppsättning av marinens flygväsende
som den, varom nu är fråga, anskaffa typer, som icke längre
motsvara tidens fordringar, låter sig icke ur någon synpunkt försvaras.
Då det är att vänta, att inom kort tid nya krav komma att framställas
på en materiel, som befinner sig under så hastig utveckling som
Q-herielen, är det givetvis riktigt att fördela en planerad anskaffning
på åtminstone tre år, och således i första omgången beställa endast en
tredjedel av hela det avsedda antalet.
Pen. /^reslagna uppsättningen av flygbåtar är förvisso betydande,
särskilt i jämförelse med det antal flygbåtar för marinen, som på sin tid
förutsattes av andra försvarsberedningen och som vann riksdagens gillande
ar 1914. Men det får icke förbises, att sistnämnda år hade man ingen
erfarenhet från föregående krig att stödja sig på. Flygvapnets stora
betydelse har först under det nu pågående kriget blivit tillfullo ådagalagd.
De erfarenheter, som härunder vunnits, äro så påtagliga, att fullt
talande skäl föreligga för en anskaffning nära fyra gånger så stor som
den, vilken upptogs i 1914 års plan för sjöförsvarets ordnande.
Flygbåtarnas lämplighet för den strategiska spaningen sammanhänger
med deras stora rörlighet. Lättheten att ovanifrån göra iakttagelser
mot jord- eller vattenyta skänker åt flygbåtarna de bästa förutsättningar
för den taktiska spaningen, däri även kan inräknas spaning efter u-båtar
i underyattensläge och minor. Lika viktiga som dessa uppgifter torde
emellertid vara flygbåtarnas uppgift att medelst bombkastning skada och
oroa fientliga fartyg, särskilt transportfartyg, som kunna komma i närheten
av våra kuster, och att i luftstrid driva undan fientliga luftfartyg,
som komma oss nära.
Det av chefen för kustartilleriet framställda kravet på flygbåtsmateriel,
avsedd att medverka vid kusttästningarnas försvar, anser jag i
likhet med chefen för marinstaben kunna tillgodoses inom ramen av den
för marinens flygväsende här förordade organisationen.
Såväl sakkunniga som chefen för marinstaben förutsätta, att bemanningen
å flygbåtarna skulle till största delen uttagas bland värnpliktiga,
vilka före fredstjänstgöringens inträde förvärvat härför erforderliga
grundläggande färdigheter, varigenom stambemanningen för flygväsendet
kunde, trots dess föreslagna, betydande utvidgning, bibehållas
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
69
vid den numerär, som i 1914 års planer förutsattes, dock att antalet flygmaskinister
borde ökas med två. — Visserligen innebär det, ej minst ur
kostnadssynpunkt, stora fördelar att i försvarets tjänst använda flyg- eller
motorkunnig personal bland de värnpliktiga, men att i så hög grad, som
sakkunniga och chefen för marinstaben förutsatt, bygga organisationen
på anlitande av värnpliktiga, synes mig knappast tillrådligt. Då emellertid
kännedomen om motsvarande bemanningsförhållanden i andra länder, i
all synnerhet de krigförande, är mycket ringa, samt erfarenheterna från
vårt eget flygväsende ännu icke givit erforderlig ledning för ett säkert
bedömande av frågan, är jag icke i tillfälle att nu framlägga något definitivt
förslag till eventuell ändring av flygväsendets personalorganisation
i vad beträffar förhållandet mellan antalet stamanställda och värnpliktiga.
Emellertid anser jag att frågan bör underkastas en ingående prövning,
så att eventuellt förslag må kunna framläggas för nästa års riksdag. Ett
dylikt uppskov medför inga olägenheter, enär det antal mobiliseringsbara
flygbåtar, som jämlikt nybyggnadsplanen skulle under nästkommande år
bliva tillgängliga för tjänstebruk, under alla förhållanden kan bemannas
med då förefintlig, i flygtjänst utbildad stampersonal och i dylik tjänst
redan utbildade värnpliktiga, varför någon ökning av stampersonaien å
1918 års stat ej är för detta ändamål erforderlig.
Ett ytterligare skäl för frågans uppskjutande ligger däri, att den utredning
angående flygpersonalens avlöning, varom marinförvaltningen
och chefen för marinstaben den 21 juni 1916 erhållit nådigt uppdrag,
ännu icke blivit slutförd.
Ehuru jag är tveksam, huruvida den årliga underhållskostnaden kan
begränsas till det av marinförvaltningen angivna beloppet, anser jag mig
dock kunna utgå från ämbetsverkets uppgifter i berörda hänseende.
Den totala anskaffningskostnaden för marinens flygväsende beräknas
till 2,688,000 kronor. Om den summa av 135,000 kronor som 1916
års riksdag anvisade för flygväsendet å extra stat för år 1917 frånräknas
och om riksdagen enligt Kungl. Maj:ts förslag beviljar enahanda
summa å extra stat för år 1918 och även denna frånräknas, återstår
ett medelsbehov av 2,418,000 kronor, som marinförvaltningen föreslagit
till fördelning med 803,000 kronor för år 1917, 740,000 kronor
för år 1918 och 875,000 kronor för år 1919.
Årskostnaderna från och med 1920 skulle belöpa sig till:
för årlig nyanskaffning av flygbåtar ............................ kronor 875,000: —
underhållskostnad ................................................................ »_75,000: —
Summa kronor 950,000: —
70
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Du krigserfarenheterna redan bekräftat nödvändigheten av att vid
försvarets ordnande utnyttja den försvarskraft, som det nutida flygväsendet
besitter, och då det vidare är av vikt att vi i detta hänseende
stå väl rustade, har jag ansett mig böra tillstyrka, att denna
utvidgade plan för marinens flygväsende framlägges med förslag att
riksdagen måtte godkänna densamma.
Nyanläggningar och nyanskaffningar för det fasta kustförsvaret.
Såsom av förut lämnade redogörelse framgår hava sakkunnigas
uttalanden angående krigserfarenheterna och deras tillämpning, vad det
fasta kustförsvaret beträffar, föranlett vissa erinringar från några av de
myndigheter, till vilkas yttrande sakkunnigas betänkande varit utställt.
I den män myndigheternas erinringar icke beröra det förslag till nyanläggningar
och nyanskaffningar för det fasta kustförsvaret, som jag
har för avsikt att nu förorda, torde emellertid ifrågavarande erinringar
kunna i detta sammanhang lämnas å sido.
Sakkunnigas med ledning av krigserfarenheterna framställda förslag
till det fasta- kustförsvarets stärkande omfattar, såsom förut nämnts, viss
nyanskaffning av ytterligare svårt artilleri och, till skydd för vissa
viktigare försvarsanstalter, av luftkanoner, ävensom för ifrågavarande
materiel erforderliga nyanläggningar. Mot detta förslag har ingen av
myndigheterna halt något att erinra. Chefen för kustartilleriet har
emellertid utöver sakkunnigas förslag förordat vissa ytterligare åtgärder
till stärkande av det fasta kustförsvaret. Vidare har chefen för generalstaben
i sitt yttrande över sakkunnigas betänkande framställt förslag
därom att i 1914 års plan för det fasta kustförsvarets ordnande skulle
vidtagas viss ändring, stående i samband med nu ifrågasatta nyanläggningar
och nyanskaffningar.
För egen del har jag kommit till den bestämda uppfattningen att
här förevarande, av sakkunniga framlagda och av myndigheterna biträdda
förslag till det fasta kustförsvarets stärkande måste med ledning av
krigserfarenheterna anses vara av sådan betydelse att det snarast möjligt
bör förverkligas. Jag finner mig sålunda böra förorda detta förslag.
De ytterligare krav beträffande det fasta kustförsvaret, som chefen för
kustartilleriet framställt, kan jag däremot av finansiella skäl för närvarande
icke biträda. Vad vidare angår nyssberörda av chefen för generalstaben
förordade ändring i 1914 års plan för det fasta kustförsvarets
ordnande, skulle denna ändring, såsom framgår av den till detta protokoll
hörande hemliga bilagan, förorsaka högst betydande merkostnader.
Med hänsyn härtill kan jag ej biträda nämnda förslag.
71
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Nu förordade nyanläggningar och nyanskaffningar för det fasta
kustförsvaret skulle enligt marinförvaltningens beräkningar kräva engångskostnader,
uppgående till 3,575,000 kronor, och årliga kostnader utgörande
omkring 55,000 kronor. Mot dessa beräkningar har jag icke
funnit något att erinra. Några årskostnader bliva emellertid ej erforderliga
för år 1918.
Artilleriammunition för flottan.
Sakkunniga och myndigheterna hava som närmast föreliggande behov
av artilleriammunition för flottan angivit anskaffningen av lU utredning
för de nya pansarbåtarna till en kostnad, som numera av marinförvaltningen
beräknas till 945,000 kronor.
I likhet med vad jag yttrat till statsrådsprotokollet, bilagt Kungl.
Maj:ts proposition nr 219 till 1916 års riksdag, anser jag fortfarande
den föreslagna anskaffningen erforderlig, och föreslår således, att ett anslag
å nyssnämnda belopp måtte av riksdagen äskas.
I samband härmed torde få erinras, att riksdagen år 1916 på
framställning av Kungl. Maj:t beviljat medel till anskaffning av en
andra utredning moderna 15 cm. projektiler för pansarbåten Oscar II.
Då för denna utredning på grund av vissa orsaker behövdes anvisande av
ytterligare medel, har Kungl. Maj:t till innevarande års riksdag gjort
framställning om beviljande av erforderliga fyllnadsbelopp; därjämte
föreslår Kungl. Maj:t riksdagen att bevilja medel till två utredningar
moderna 15 cm. projektiler till pansarkryssaren Fylgia (statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag, femte huvudtiteln, sid. 172 och 175).
Dessa anskaffningar minska i viss mån det av myndigheterna år 1915
såsom erforderligt uppställda totalbeloppet av 4,050,000 kronor för
anskaffning av artilleriammunition för stridsfartygen, dock icke i hela
den omfattning, som motsvarar förenämnda utredningar för pansarbåten
Oscar II och pansarkryssaren Fylgia, då nämligen dessa fartygs äldre
utredningar av 15 cm. projektiler till stor del överförts till kustfästningarna.
Anskaffningarna hava däremot icke något samband med den
nu ifrågavarande anskaffningen av 1U utredning för de nya pansarbåtarna.
Minor för flottan.
En av de mest påtagliga erfarenheterna från det pågående kriget
torde vara den om minvapnets ökade betydelse och användbarhet. Minor
hava tjänat såväl offensiva som defensiva ändamål och i båda fallen
använts i en utsträckning, som tidigare knappast varit tänkt. Särskilt
72
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 73.
har minvapnet blivit av betydelse för de underlägsna flottorna, vilkas
förnämsta uppgift är att skydda de egna kusterna.
Våra skärgårdars betydelse för den svenska kustens försvar kan
väsentligen ökas genom ett klokt användande av minvapnet.
Jag finner på dessa grunder — i likhet med vad jag uttalat till statsrådsprotokollet,
bifogat propositionen 219 år 1916 — att det måste betraktas
som synnerligen angeläget att flottans minförråd uppbringas till
större omfattning än vad som tidigare varit avsett. Den tillgång av
minor, med vilken marinförvaltningen på sätt förut anförts räknar, förutsätter,
att såväl den summa om 876,400 kronor, som upptogs i en av
marinförvaltningen tidigare uppgjord anskaffningsplan, och av vilken
summa Kungl. Maj:t av innevarande års riksdag äskat sista återstoden
om 167,000 kronor (femte huvudtiteln sid. 193), som ock det av 1916
års riksdag jämlikt dess skrivelse nr 219 beviljade beloppet om 810,000
kronor utnyttjats till anskaffning av minor. Då jag icke har något
att erinra mot den av marinförvaltningen och chefen för marinstaben
uPPg''jorda planen för minförsvarets anordnande, anser jag mig böra tillstyrka
anskaffning av minor till den utsträckning myndigheterna enligt
samma plan angivit såsom erforderlig. Andra trängande behov medgiva
emellertid icke, att hela den angivna kostnaden, 4,370,000 kronor, för
anskaffning av minor inrymmes inom den summa, som nu äskas för tillgodoseende
av vissa marina försvarsbehov. Jag nödgas därigenom inskränka
mitt förslag allenast till den anskaffning, som av myndigheterna
föreslås i första omgången, alltså till ett beräknat belopp av 1,470,000
kronor, därav 20,000 kronor avses till anskaffande av reservdelar.
Minor för kustfästningarna.
I överensstämmelse med sakkunnigas av myndigheterna biträdda
förslag anser jag, att till fortsatt anskaffning av minor för kustfästningarna
erfordras ett belopp av 190,000 kronor.
Minsvepningsinateriel.
1 statsverkspropositionen till 1917 års riksdag (femte huvudtiteln
sid. 196) har jag tillstyrkt framställning till riksdagen om beviljande av
det av marinförvaltningen i dess skrivelse den 29 september 1916 såsom
erforderligt angivna beloppet, 456,000 kronor, för anskaffande av kontraminmateriel
(minsvep), därav på extra stat för år 1918 ett belopp
av 152,000 kronor. I följd härav torde frågan om anskaffande av
minsvepningsmateriel i detta sammanhang icke erfordra något vidare
uttalande från min sida.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
7 a
Torpeder.
Det torde vara etällt utom allt tvivel, att förbrukningen av torpeder
under det pågående kriget varit långt större än vad som tillförene
beräknats. Detta förhållande kan tillskrivas bland annat u-båtarnas
vidgade verksamhet. En och samma u-båt har efter hand förbrukat
flera utredningar, och även jagarna torde i många fall vid upprepade
tillfällen ha varit nödsakade att ombordtaga nya torpedförråd i stället
för de bortskjutna.
Krigserfarenheterna påvisa sålunda med all tydlighet behovet av
att torpedförråden äro väl tillgodosedda, allra helst som nytillverkningen
av torpeder kräver lång tid. De genom nådiga breven den 21 januari
och den 10 mars 1916 tillkallade sakkunnigas förslag härutinnan,
vilket blivit tillstyrkt av marinförvaltningen och chefen för marinstaben,
synes mig vara väl avvägt och ägnat att säkerställa torpedvapnets effektivitet
i vad beträffar tillgången på torpeder. Jag anser, att detta förslag
bör läggas till grund för anslagsäskandena.
Riksdagen har vid olika tillfällen beviljat medel till anskaffning av
torpeder, bland annat år 1915 dels ett belopp av 200,000 kronor till
anskaffande av torpeder i reserv, varav 100,000 kronor redan anvisats
och 50,000 kronor innevarande år föreslås att bliva anvisade för år 1918
(statsverkspropositionen 1917, femte huvudtiteln sid. 181), och dels ett
belopp av 204,000 kronor till komplettering av torpedutredning å 4
jagare. I de till nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade anslagen
ingå därjämte vissa belopp för anskaffande av torpeder till de beviljade
fartygen.
Det behov av torpeder, som härutöver bör fyllas till och med år
1919, beräknas draga en anskaffningskostnad av 4,798,500 kronor. Tillgodoseendet
av detta behov är tydligen av mycket stor vikt. Men då
någon beställning utrikes ej för närvarande, och sannolikt ej heller under
de närmaste åren efter kriget, lärer kunna ske, måste anskaffningen begränsas
till vad som kan tillverkas inom landet. Torpedverkstaden i
Karlskrona är emellertid fullt upptagen under detta och nästkommande
år med tillverkning av torpeder, för vilka medel finnas beviljade. Vid
sådant förhållande framträder än tydligare angelägenheten av att en ny
torpedverkstad — därom jag ock i det följande kommer att avgiva
förslag — bliver uppförd.
Då omständigheterna alltså för närvarande tvinga till begränsning
av torpedtillverkningen, anser jag mig nu böra förorda anskaffning i
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 59 höft. (Nr 73.) 10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
endast sådan omfattning, att den nya torpedverkstaden omedelbart efter
sitt färdigställande kan vara tillförsäkrad tillverkning. Jag anser mig
på dessa grunder böra förorda, att för tillverkning av torpeder äskas ett
anslag av 1,050,000 kronor, motsvarande, med tagen hänsyn till verkstadens
kapacitet, ett års arbete för densamma.
Torpedverkstad in. in.
Det av sakkunniga och myndigheter förordade förslaget om anläggande
inne i landet av en torpedverkstad har synts mig böra granskas
ur följande synpunkter. Den första är den, huruvida överhuvudtaget
anordningar behöva vidtagas lör att möjliggöra en anskaffning av torpeder
utöver dem, som kunna framställas vid Karlskrona torpedverkstadVid
tiden för anläggandet av denna verkstad förelågo närmast krigserfarenheter
från rysk-japanska kriget 1904—1905, då torpeden spelade
en jämförelsevis underordnad roll. Med hänsyn till dessa och dylika
förhållanden gavs åt verkstaden i Karlskrona en kapacitet, som, även
under förutsättning av forcerat arbete, icke på långt när fyller det
numera förefintliga behovet. Lika avgörande är härvid den omständigheten
att verkstaden ligger i en kustort, som tillika är fästning. \ id krigstillfälle,
då torpedtillverkningen måste uppdrivas till den högsta möjliga,
kan denna sålunda helt och hållet äventyras. I överensstämmelse med
vad jag yttrat till statsrådsprotokollet den 28 april 1916, bilagt samma
års proposition nr 219, anser jag det därför vara en både viktig och brådskande
angelägenhet att anstalter träffas för att möjliggöra anskaffandet
av torpeder utöver den myckenhet, som kan tillverkas i Karlskrona.
Förut har jag i annat sammanhang berört frågan huruvida denna
ytterligare torpedanskaffning kan grundas på leveranser från utlandet.
Oberoende av den därvid anförda omständigheten att, en dylik anskaffning
för närvarande, och sannolikt för lång tid efter det pågående krigets
upphörande, måste anses utesluten, är en dylik utväg ej att anbefalla
redan av det skäl att anskaffningen skulle kunna avbrytas just när den
som bäst behövs, nämligen under krig. Härtill kommer, att kostnaden
per torped ställer sig väsentligt dyrare vid utländsk leverans än Od inrikes
tillverkning.
Av verkstadssakkunnigas utredning framgår, att av inhemska privatverkstäder
endast en reflekterar på tillverkning av fullständiga torpeder.
Redan denna omständighet visar olämpligheten av att bygga torpedanskaffningen
på den inhemska privatindustrin, vartill kommer att betiyggande
uppgörelser i förväg om tider och kostnader för leveranser eller
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 7f>
om kronans rätt att göra nödiga ändringar i konstruktion, detaljer in. in.
svårligen kunna åvägabringas. Då dessutom kostnaden per torped ställer
sig större vid tillverkning å privat än å en statens verkstad, tala alla
skäl emot att grunda torpedanskaffningen på tillverkning å privatverkstad.
På grund av det anförda synes uppenbart att nödig torpedanskaffning
bör betryggas genom tillverkning å statsverkstad.
Av redan förut åberopade militära skäl anser jag, att under inga
förhållanden frågan kan finna en lämplig lösning genom vare sig utvidgning
av torpedverkstaden i Karlskrona eller någon ny, självständig
anläggning därstädes. Enahanda militära skäl gälla även, om också i
mindre grad, beträffande Stockholm, vare sig nu verkstaden tänktes förlagd
till flottans nuvarande varvsområde eller till dess närhet eller till
Kaknäs eller till annan plats i grannskapet av Stockholm. Men lika
avgörande för frågan om Stockholms lämplighet eller ej för anläggningav
en torpedverkstad är att tillräckligt lång inskjutningsbana för nytillverkade
torpeder ej kan anordnas innanför befästningsjinjen, och att
utanför denna vattendjupen bliva för stora.
Utredningen giver vid handen, att den nya verkstaden bör läggas
inne i landet, och de skäl, som verkstadssakkunniga härutinnan anfört
till förmån för Jönköping, synas mig vara för frågan avgörande. Synnerligen
viktig är härvid den omständigheten att tillgången till dugliga
verkstadsarbetare lätt torde kunna säkerställas å denna ort och att boställsanordningar
för arbetarstammen kunna sägas redan vara förefintliga.
Att anläggandet av ny torpedverkstad förenas med anskaffandet av
ett centralt torpedförråd anser jag så mycket mer erforderligt som de
befintliga förrådsbyggnaderna icke kunna inrymma det antal torpeder,
som vid 1919 års utgång bör, upplagt i land, finnas i förråd. Verkstadssakkunnigas
beräkningar över det antal moderna torpeder, som
kunna inrymmas i torpedförrådet å Stockholms varv, grundas på den
förutsättningen, att den tillbyggnad av sten, vars uppförande Kungl.
Maj:t föreslår i innevarande års statsverksproposition (femte huvudtiteln,
sid. 141) anslag bliver av riksdagen beviljat.
Kostnaden för den föreslagna torpedverkstaden med torpedförråd
och torpedinskjutningsstation m. m. beräknas av verkstadssakkunniga till
1,454,310 kronor, en summa, som väsentligt överstiger den, vilken var
grundad på marinförvaltningens överslagsberäkningar och som upptogs i
proposition nr 219 till 1916 års riksdag. I likhet med vad sakkunniga
för avgivande av förslag beträffande vissa marina försvarsbehov anfört i
sitt betänkande den 15 augusti 1916 anser jag dock frågan vara av den
vikt att de ökade kostnaderna icke böra lägga hinder i vägen för
7(5
• Kungl. Maj:s Nåd. Proposition Nr 73.
verkstadens anläggande, och jag vill särskilt betona, att den inskränkning
i erforderliga anslagssummor för tillverkning av torpeder, som jag
i det föregående förordat, är nära förbunden med den synpunkten att
det i allra första hand är viktigt att säkerställa själva möjligheten av
torpedtillverkning, innan medel beviljas till torpederna.
Jag har i annat sammanhang förordat en högst avsevärd utvidgning
av den plan för marinens flygväsende, som — på sin tid förordad av
andra försvarsberedningen — upptogs i 1914 års program för sjöförsvarets
ordnande, och mitt förslag har jag grundat på krigets omedelbara
och påtagliga lärdomar. Bliver denna utvidgade plan antagen, ökas i
betydande mån det årliga behovet av flygmotorer. Anskaffning från utlandet
är härvid av enahanda skäl som anförts beträffande torpeder i hög grad
försvårad. Däremot ställer sig leverans av flygmotorer från inhemska
privata verkstäder annorlunda än vad angår dylik leverans av torpeder,
ty de förra kunna icke i samma mån som de senare betraktas såsom
specialartiklar, och motorindustrien i Sverige är allaredan ganska högt
uppdriven. Härvid framträder dock, såsom verkstadssakkunniga också
framhålla, den stora lördelen av att staten genom egen fabrikation kan
kontrollera och reglera privatindustrins tillverkning och priser. Dessutom
är det av betydelse att staten vid egen fabrik kan låta verkställa
erforderliga försök och prov, vilket alltid ställer sig dyrbart vid
enskilda verkstäder. För den erforderliga anskaffningen av flygplan bör
däremot, på de skäl som verkstadssakkuniga anfört, uteslutande kunna
anlitas inhemska privatverkstäder, men även härutinnan bör staten på
enahanda sätt som beträffande flygmotorer, nämligen genom egen tillverkning,
dock begränsad till ett fåtal flygplan, äga möjlighet att kontrollera
och reglera privatindustrins tillverkning och priser. Jag anser
mig på dessa grunder böra förorda, att torpedverkstaden erhåller en
särskild avdelning för tillverkning av flygmotorer till beräknad anläggningskostnad
av 235,842 kronor ävensom verkstad för reparation, underhåll
och en årlig tillverkning av ett fåtal flygplan samt förvaringsskjul
lör ett mindre antal fullt monterade flygplan ävensom flygbåtsslip för en
beräknad kostnad av 42,000 kronor.
Sakkunniga för avgivande av förslag beträffande vissa marina försvarsbehov
hava förutsatt, att fjärde huvudtiteln skulle med 8/s av anläggningskostnaden
för flygmotorverkstaden eller med 157,228 kronor
bidraga till dess anläggande. Mot detta förslag åter hava sakkunniga för
avgivande av förslag beträffande vissa lantmilitära försvarsbehov ställt
sig avvisande. — Det synes vara en fråga av underordnad betydelse,
å vilken av försvarshuvudtitlarna medlen för verkstadens anläggande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 77
äskas och redovisas, och då vissa svårigheter beträffande ledningen av
verkstaden kunna uppstå, därest den skall anses vara anlagd av både
marinen och armén, har jag efter samråd med statsrådet och chefen för
^^försvarsdepartementet kommit till den uppfattningen, att kostnaden
i dess helhet bör äskas under femte huvudtiteln, som lämnar medel till
den huvudsakliga anläggningen, nämligen torpedverkstaden. Flygmotorverkstaden
avses under alla förhållanden skola upptaga beställningar från
armén.
Vad beträffar personal till de föreslagna anläggningarna, äro kostnaderna
för densamma inräknade i de priser, som tillverkade torpeder m. m.
skulle komma att betinga. I samma priser äro inräknade jämväl kostnaderna
för avlöning av en föreståndare och en torpedingenjör. Marinförvaltningen
anför i sitt yttrande den 17 januari 1917, att en ökning
av torpedtillverkningen måste medföra en ökning i mariningenjörkårens stat
med en torpedingenjör, förutom den ökning med en torpedingenjör, varom
ämbetsverket tidigare gjort framställning. Beträffande denna sistnämnda
befattning har Kungl. Maj:t avgivit förslag i statsverkspropositionen till
innevarande års riksdag (5 huvudtiteln sid. 44). Chefen för marinstaben
anför i sitt yttrande den 22 januari 1917, att om fabrikation av flygmotorer
kommer till stånd, det blir nödvändigt att anställa även en flygingenjör.
De ifrågasatta anläggningarna föranleda, om de komma till
utförande, behov av en flygingenjör och ytterligare en torpedingenjör,
men torde riksdagens beslut i anläggningningsfrågan böra avvaktas, innan
förslag framlägges rörande nämnda två befattningar. I varje fall torde
icke härför någon avlöning å stat bliva erforderlig före år 1919.
Vad slutligen angår förvärv av det för anläggningarna i fråga
erforderliga markområdet tillåter jag mig erinra därom, att i propositionen
till innevarande års riksdag rörande vissa åtgärder för lantförsvarets
stärkande föreslås, av vederbörande departementschef, att
erforderliga områden för i propositionen föreslagen anläggning vid
Jönköping av ny ammunitionsfabrik och nytt krutbruk skulle förvärvas
genom byte med Jönköpings stad, därvid såsom Amderlag för
områdena skulle lämnas mark tillhörande här förut omnämnda, under
domänstyrelsens förvaltning ställda kronoegendomen Österängen (Österängen
nr 2 och Mellanängen nr 1 i Ljungarums socken); och skulle
nuvarande arrendatorn av kronoegendomen avstå densamma i dess helhet
den 14 mars 1918 mot ersättning, avsedd att utgå av tillgängliga medel.
Under sådana förhållanden bör också det för anläggningen av ifrågavarande
torpedverkstad m. m. för marinens behov erforderliga området
om 40,354,84 kvadratmeter, förvärvas mot vederlag av mark, tillhörig
78
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
meromnämnda kronoegendom, för vilket ändamål torde till sjöförsvaret
böra överlämnas sålunda erforderlig del av egendomen mot den ersättning,
Kungl. Maj:t kan bestämma, eller efter motsvarande nedskrivningi
statens domäners fond. Från domänstyrelsen bar jag under band
inbämtat, att i fråga om föreslagna markbytet för marinens del icke
något är att från styrelsens sida erinra. Skulle emellertid det område
av kronoegendomen, som återstår, sedan erforderliga delar för lantförsvarets
nyss angivna behov tagits i anspråk, icke förslå som vederlag
mot den för torpedverkstaden erforderliga marken, måste återstoden av
vederlaget gäldas kontant. Stadsfullmäktige hava i sådant hänseende
begärt ett pris av högst omkring 2 kronor 25 öre kvadratmetern.
Eventuellt härför erforderligt belopp torde lämpligen kunna gäldas av
medel, som stå till Kungl. Maj:ts disposition.
På anförda grunder har jag ansett mig böra förorda, att Kungl.
Maj:t och kronan — för anläggande i Jönköping av torpedverkstad med
tillhörande anläggningar, torpedinskjutningsstation, torpedförråd, stridskonförråd
och stridsspetskällare jämte särskild avdelning för tillverkning
av flygmotorer samt verkstad för reparation, underhåll och årlig tillverkning
av ett fåtal flygplan samt förvaringsskjul för ett mindre antal
fullt monterade flygplan ävensom flygbåtsslip — på de huvudsakliga
villkor, som angivas i stadsfullmäktiges i Jönköping förut omnämnda
skrivelse den 26 juni 1916, ej mindre förvärvar äganderätten till det
för ändamålet erforderliga, staden tillhörande området om 40,354,84
kvadratmeter jämte dispositionsrätten över i skrivelsen omnämnd strandremsa,
än även träffar avtal med staden rörande övriga för samma
ändamål i meromnämnda skrivelse gjorda erbjudanden.
Anläggningskostnaderna hava, såsom av det förutnämnda framgår,
av verkstadssakkunniga beräknats till sammanlagt 1,732,152 kronor.
Vid granskning av de uppgjorda specialräkningarna har jag icke funnit
anledning till någon erinran. Nämnda belopp torde alltså nu böra av
riksdagen äskas.
U-båtsnät.
Med hänsyn till vikten av att kunna utestänga u-båtar från vissa
farvatten hava sakkunniga föreslagit att medel måtte avses för verkställande
av försök med u-båtsnät. Genom nådigt brev den 29 september
1916 har marinförvaltningen erhållit uppdrag att verkställa utredning i
frågan. Då denna utredning ännu icke blivit slutförd, kan jag för närvarande
icke avgiva förslag i ärendet.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73
70
Utrustning ar handelsfartyg för krigsbruk.
Under det pågående kriget hava saväl offensiva som defensiva minfalt
blivit lagda, ej blott å de krigförandes egna kustfarvatten utan
även långt ute till sjöss. Om dessa förhållanden, när det gäller tilllämpandet
av krigserfarenheterna på vårt sjöförsvar, å ena sidan mana
till kraftiga åtgärder för anskaffning av minmateriel, så tvinga de å andra
sidan även till lika kraftiga åtgärder för anskaffande av materiel till
mineringars und au röj ande, tv vidtoges ej dylika åtgärder, bleve vid kngstillfälle
ej blott våra sjöstridskrafter utan även handelsflottans fartyg
utsatta för de mest vittgående risker och förluster, ej endast i närheten
av våra egna kuster utan jämväl ute på haven.
Som följd av dessa förhållanden erfordras numera även ett betydligt
ökat antal vedettbåtar (bogserb&tar m. in.) för minsvepningstjänstens
utförande. Det har därför blivit nödvändigt att, efter förberedande undersökningar
beträffande olika rederiers tillgång på lämpliga ångare eller
bogserbåtar, betydligt öka det antal fartyg, som avses för mineringseller
minsvepningstjänst.
En annan erfarenhet från kriget är den, att de krigförande i betydlig
utsträckning och med fördel använda tralare och andra mindre handelsfartyg
såsom bevaknings fartyg, särskilt mot u-båtar. På grund härav
har undersökning för utrönande av tillgången i vårt land på lämpliga
fartyg av nämnda slag blivit gjord, och ett antal av dessa avses att
tagas i anspråk för krigsbruk. Sedan det visat sig, att motorbåtar av
de slag, som i allmänhet finnas inom Sveriges frivilliga motorbåtskår,
med fördel kunna användas för bevakningsändamål m. m., har även ett
antal dylika båtar avsetts att tagas i anspråk.
Marinförvaltningens beräkningar rörande behovet av den utrustningsmateriel,
som återstår att fylla för de fartyg, som lör närvarande
avses för krigsbruk, utvisa, att härlör skulle krävas en anslagssumma av
1,788,000 kronor. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra om, att
Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag föreslagit
att för anskaffande av kontramina!ateriel för flottan måtte beviljas
ett anslag av 456,000 kronor hän mbegnpen kostnad för anskaffning
av minsvep för handelsfartyg. Med dessa belopp skulle behovet
av utrustningsmateriel för handelsfartyg enligt nu gällande mobilise
-
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 73.
ringstabell kunna fyllas. Men den organisationsplan för flottan, som
chefen för marinstaben den 8 november 1916 framlagt och som
bland annat innehåller plan lör minerings- och minsvepningstjänstens
ordnande till år 1919, förutsätter en avsevärd ökning av antalet handelsfartyg
för krigsbruk i lörhållande till vad som för närvarande är bestämt.
De nytillkommande fartygen avses i första hand för minerings- och
minsvepningstjänsten. Marinförvaltningen, som i princip gillar chefens för
marinstaben förslag, beräknar, att för fyllande av behovet av utrustningsmateriel
för dessa nytillkommande fartyg, däri inbegripet ytterligare erforderlig
minsvepningsmateriel, skulle krävas en anslagssumma av 1,300,000
kronor. Sammanlagt skulle sålunda till år 1919 fordras en anslagssumma
för ifrågavarande ändamål av (1,788,000 + 1,300,000 =) 3,088,000
kronor.
Krigserfarenheterna påvisa oförtydbart ett ökat behov av handelsfartyg
för krigsbruk. Den nytta och tjänst, som handelsfartygen överhuvud
avses att kunna lämna, beror helt och hållet av att de äro vederbörligen bestyckade
och utrustade. Vid sådant förhållande anser jag, att den nu föreslagna
utrustningen, krävande enligt numera uppgjorda beräkningar en anskaffningssumma
av i runt tal 3,000,000 kronor, är erforderlig samt att det
är av vikt att ifrågavarande anskaffning oförtövat igångsättes. Då
medelstil Igången med hänsyn till andra viktiga krav ej tillåter, att hela
det såsom erforderligt angivna beloppet nu äskas, har jag ansett mig
böra förorda, att anskaffningen uppdelas i tre omgångar och att förslag
nu avgives till riksdagen om beviljande av medel för en tredjedel av den
sammanlagda anskaffningen, alltså till belopp av 1,000,000 kronor.
Intendenturbehov för flottan.
Av de behov utav intendenturmateriel för flottan, som av marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar
till sjöss . enligt förut lämnad redogörelse angå vos den 24 mars 1916
(jämför sid. 49—50), återstå i detta sammanhang till behandling följande
poster:
anläggande av brännoljecisterner i Karlskrona,
ombyggnad och modernisering av kronokvarnen därstädes samt
anläggande av en tvätt- och badinrättning i Karlskrona fästning.
Sedan numera oljeeldning i enlighet med beslut av 1914 års senare
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.
81
riksdag börjat införas jämväl å pansarbåtar, anser jag anläggandet av
de ifrågasatta brännoljecisternerna vara av sådan betydelse, att förslag
härom bör nn framläggas för riksdagen. Till denna fråga återkommer
jag alltså i det följande. Vad sedan beträffar förslagen rörande kronokvarnen
samt anläggande av tvätt- och badinrättning i Karlskrona håller
jag före, att dessa krav icke äro av sådan art, att de böra tillgodoses
med särskilda medel.
Intendenturbehov för kustartilleriet.
Med avseende på intendenturmateriel för kustartilleriet hava varken
sakkunniga eller myndigheterna framställt några krav, som ansetts vara
av beskaffenhet att böra för närvarande tillgodoses. På grund härav
och med hänsyn till att vissa åt marinförvaltningen och chefen för
kustartilleriet anförtrodda utredningar rörande kustartilleriets intendenturmateriel
ännu icke blivit slutförda, saknar jag anledning att i detta
sammanhang framställa något förslag rörande ifrågavarande materiel.
Anläggande av brännoljecisterner vid flottans station i Karlskrona.
Genom beslut av 1914 års senare riksdag bestämdes, att anordningar
för oljeeldning skulle införas å pansarbåtarna Oscar II, Manligheten, Åran,
Wasa och Dristigheten, varjämte även Tapperheten förutsattes skola
förses med dylik anordning. Med anledning härav hava oljeeldningsanordningar
blivit anbragta å några av nämnda fartyg, och å de
övriga skall dylik installation verkställas allteftersom tillfälle gives.
I planen för nybyggnad av pansarbåten Sverige samt de av 1914
års senare riksdag till byggande beslutade två pansarbåtarna och
fyra jagarna ingå jämväl anordningar för oljeeldning. Å de färdigbyggda
jagarna äro redan anstalter vidtagna för partiell oljeeldning
och avsett är, att fullständiga oljeeldningsanordningar skola med anlitande
av för ändamålet tillgängliga medel anbringas å alla jagare. Till alla
dessa fartyg komma slutligen undervattensbåtarna.
I samma mån oljeeldning sålunda redan kommit eller i en nära
framtid kommer till användning å flottans stridsfartyg måste givetvis
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 59 käft. (Nr 73.) 11
82
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.
särskilda åtgärder vidtagas för att på ändamålsenligt sätt tillhandahålla
fartygen erforderligt förråd av brännolja. I detta syfte har riksdagen
år 1916 bifallit Kungl. Maj:ts framställning samma år om anskaffande
av 2 motordrivna tankpråmar för oljetransport, en för Stockholms och
en för Karlskrona station. Men härutöver måste anordningar å varven
vidtagas för förrådsuppläggningen, vilken varken ur förvariugssynpunkt
eller med hänsyn till fartygens förseende med olja lämpligen kan ske
enbart genom uppstapling av fyllda oljekärl. Cisterner för förvaring av
brännolja måste därför förefinnas såväl å Stockholms som å Karlskrona
station.
Vad beträffar cisternerna å Stockholms station torde jag få erinra
om mitt uttalande under punkt 30 till statsrådsprotokollet, bifogat statsverkspropositionen
till 1916 års riksdag, att spörsmålet om lämplig plats
för desamma omedelbart sammanhänger med frågan om varvets och
stationens eventuella förflyttning. Då denna fråga icke ännu vunnit sin
lösning, bör något avgörande icke nu träffas rörande oljecisterner vid
flottans station i Stockholm. Jag tillåter mig emellertid erinra därom,
att marinförvaltningen i sitt den 8 oktober 1915 avgivna förslag ansåg
cisternerna i Stockholm icke vara i behov av betongskydd. Anläggningskostnaderna
skulle således här ställa sig väsentligt lägre än för
cisternerna i Karlskrona. Genom att använda kanonbåten Rotas kasserade
pannor till oljecisterner har i Stockholm ett tillfälligt förråd för mindre
kvantiteter olja kunnat beredas.
De av marinförvaltningen verkställda undersökningar ifråga om anläggande
av brännoljecisterner i Karlskrona synas mig lämna tillförlitlig
ledning för bedömande av dessa cisterners lämpliga storlek samt det
skydd för beskjutning och därav uppkommande eldfara in. m., som åt
dem bör beredas.
Det synes mig vara riktigt att beräkna oljeutredningarnas storlek
på sätt myndigheterna föreslagit. Nedsprängningen av cisternerna och
deras skyddande medelst betonggjutning förorsaka visserligen kostnader,
vida överstigande dem, som cisternernas anskaffande i och för sig föranleda,
men dessa åtgöranden måste anses nödvändiga för cisternernas
skyddande mot beskjutning och luftanfall.
Då jag icke i övrigt har något att erinra mot marinförvaltningens
beräkningar, anser jag mig böra förorda anläggande av brännoljecisterner
vid flottans station i Karlskrona, i enlighet med marinförvaltningens
förslag (alt. II med de av ingenjör Bremberg föreslagna modifikationerna),
till en beräknad kostnad av 600,000 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7.9.
83
Omändring av kanonbåtarna Rota och Disa till mindepåfartyg.
Såsom av myndigheternas uttalanden framgår, avsågos kanonbåtarna
Kota och Disa enligt 1914 års planer för sjöförsvarets ordnande att
överlämnas till sjökarteverket. Innan dessa planer i vad beträffar de
nämnda fartygen kunnat sättas i verket, har flottans mobilisering för
neutralitetsvakten förorsakat, att de båda fartygen måst användas för
andra uppdrag, Rota såsom mindepåfartyg samt Disa som depåfartyg i
kustflottan och senast som kasernfartyg för minberedskap. Sedan år
1914 hava å dessa fartyg endast vidtagits erforderliga underhållsarbeten,
varjämte Rota erhållit de pannor, som tillhörde den förolyckade kanonbåten
Urd.
Jag har i det föregående fått tillfälle uttala, hurusom jag ansett,
att minvapnets ökade betydelse bör för vårt vidkommande uppmärksammas
och att de tjänster, som detta vapen numera befunnits kunna
lämna försvaret, böra tillfullo utnyttjas. Bland de åtgärder, som i detta
syfte äro erforderliga, ingår utrustning av vedettbåtar, f. d. torpedbåtar
eller förhyrda bogserbåtar, och jag har i annat sammanhang förordat
såväl att ett ytterligare antal till sin ursprungliga tjänst numera ej
brukbara torpedbåtar överföras till vedettbåtar som ock att fortsatt anskaffning
av utrustningsmateriel för förhyrda vedettbåtar måtte äga rum.
Emellertid måste mineringsbåtarna åtföljas av depåfartyg, vilka tillhandahålla
dem erforderligt antal minor och utredning. Skulle dessutom
depåfartygen komma i gynnsamt tillfälle att själva verkställa minering,
böra de ej sakna möjlighet härtill; de böra därför förses med minläggningsanordningar.
Då andra lämpliga fartyg för detta ändamål icke
förefinnas och då mineringstjänsten är av sådan vikt, att dess krav bör
snarast tillgodoses, ansluter jag mig till myndigheternas förslag i förevarande
hänseende. Visserligen undandrages sjökarteverket härigenom
den ökning av för sjömätningar avsedd fartygsmateriel, som förutsattes
år 1914, men för närvarande måste de rent militära fordringarna ställas
.främst. Dessutom torde få erinras, att sjömätningsfartyget Ejdern
under år 1916 blivit färdigställt samt att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag under punkt 94 föreslagit, att
ångfartyget Rån måtte ändras till sjömätningsfartyg. Därjämte torde,
såsom chefen för sjökarteverket i förslag till arbetsplan för år 1917
omnämner, civil mätningspersonal liksom föregående år kunna anlitas
och förläggas i land.
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
På dessa grunder har jag ansett mig böra förorda, att förslag avgives
till riksdagen om beviljande av ett belopp om 81,350 kronor för
omändring av kanonbåten Rota till mindepåfartyg samt ett belopp av
88,850 kronor för enahanda omändring av kanonbåten Disa, eller
således sammanlagt 170,200 kronor.
Upprensning av viss farled.
Med hänvisning till hemliga bilagan till detta protokoll tillstyrker
jag, att förslag avgives till riksdagen om beviljande av 165,000 kronor
för upprensning av viss farled. Då det är av vikt att arbetena kunna
igångsättas redan innevarande års sommar, bör Kungl. Maj:t berättigas
att redan år 1917 disponera beloppet.
Sammanfattning.
Såsom av det föregående framgår, avse de av mig förordade anslagsbeloppen
bestridande av engångskostnader för vissa anskaffningar eller
åtgärder för tillgodoseende av marina försvarsbehov.
Då dessa förslag i vissa fall utgöra ett upprepande av de förslag,
som framställdes i proposition nr 219 till 1916 års riksdag, har jag trott
det kunna vara vägledande att här göra följande sammanställning
rörande de båda förslagen.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 73.
85
Vid 1916 års riksdag |
|||||
Föreslås |
|||||
icke be- |
att äskas |
Den väsentliga orsaken |
|||
Marina fiirsvarsbehov. |
äskades |
beviljades |
viljat av |
av 1917 |
till kostnadsökning |
i propo- |
jämlikt |
i proposi- |
års |
eller nya behov |
|
sition |
skrivelsen |
tion 219 |
riksdag. |
||
219 |
219 |
gjorda äskanden |
|||
Krigsfartygsmateriel: |
|||||
Jagare .............................. |
) |
i |
11,000,000 |
| Krigserfarenheter. |
|
Undervattensbåtsmateriel ............ |
J4,000,000 |
4,000,000-j |
4,200,000 |
< Fortsatt förslitning. | Prisstegringar. |
|
Artilleriammunition, minor, |
|||||
handgranater och bomber |
|||||
samt torpeder: |
|||||
Artilleriammunition för stridsfar- |
|||||
tygen................................... |
540,000 |
— |
540,000 |
945,000 |
Prisstegringar. |
D:o för kustfästningarna ............ Minor jämte minförrådslokaler för |
500,000 |
500,000 |
— |
— |
|
flottan ................................. |
810,000 |
810,000 |
— |
1,470,000 |
Krigserfarenheterna. |
D:o d:o för kustfästningarna......... Handgranater och bomber för kust- |
475,000 |
285,000 |
190,000 |
190,000 |
|
fästningarna........................... |
50,000 |
50,000 |
— |
— |
|
Torpeder ................................ Torpedverkstad m. m............... |
850,000 |
— |
850,000 |
1,050,000 |
Krigserfarenheterna. |
750,000 |
750,000 |
1,732,152 |
J stegringar. Tillkom-| mer flygmotorverk-* stad m. m. |
||
Materiel m. m. för marinens flyg- |
|||||
sende.................................... |
838,100 |
120,100 |
718,000 |
2,418,000 |
Dyrare typer. Krigs- |
erfarenheterna. |
|||||
Intendenturmateriel: |
|(Dessa 70,000 kr. bevil- |
||||
För flottan .......................... |
488,250 |
418,250 |
70,000 |
— |
1 jades på extra stat |
För kustartilleriet ..................... |
350,000 |
350,000 |
— |
— |
( velse 5/1916.) |
Förstärkning av fasta kustför- |
|||||
svaret ................................. |
2,155,000 |
— |
2,155,000 |
3,575,000 |
Prisstegringar. |
Anspänningsmateriel för kust- |
|||||
fästningarnas rörliga bestyck- |
|||||
ning .................................... |
70,000 |
70,000 |
— |
— |
|
Minberedskap vid Göteborg......... |
352,700 |
352,700 |
— |
— |
|
Utrustning för handelsfartyg...... |
— |
— |
— |
1,000,000 |
Krigserfarenheterna. |
Brännoljecisterner.................... Ändring av kanonbdtarna Rota och |
— |
— |
— |
600,000 |
Införandet av oljeeldning. |
Disa.................................. |
— |
— |
— |
170,200 |
Krigserfarenheterna. |
Upprensning av viss farled......... |
— |
- |
— |
165,000 |
Slutförd utredning. |
Summa |
12,229,050 |
2,956,050 |
9,273,000|28,515,352 |
86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
Den 15 innevarande februari anmodade jag marinförvaltningen att
inkomma med yttrande rörande den fördelning på åren 1917, 1918 och
1919 av de för ovan angivna anskaffningar eller åtgärder upptagna
belopp, som med hänsyn till desammas beskaffenhet samt det större
eller mindre behovet av deras snabba verkställande kunde finnas lämpligt
och har ämbetsverket i anledning härav framlagt följande förslag
till sådan fördelning.
År 1917. |
År 1918. |
År 1919. |
Summa. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
Krigsfartygsmateriel: |
||||
fyra jagare ....................................... |
2,800,000 |
4,400,000 |
3,800,000 |
11,000,000 |
undervattensbåtmateriel........................ |
1,050,000 |
1,680,000 |
1,470,000 |
4,200,000 |
Materiel för marinens flygväsende ............ |
803,000 |
740,000 |
875,000 |
2,418,000 |
Förstärkning av det fasta kustförsvaret...... |
1,050,000 |
1,275,000 |
1,250,000 |
3,575,000 |
Artilleriammunition, minor och torpeder: |
||||
artilleriammunition för stridsfartygen .... |
315,000 |
630,000 |
— |
945,000 |
minor för flottan................................. |
600,000 |
870,000 |
— |
1,470,000 |
minor för kustfästningarna .......... |
- 90,000 |
100,000 |
— |
190,000 |
torpeder ......................... |
— |
150,000 |
900,000 |
1,050,000 |
Anläggande av torpedverkstad m. m.......... |
732,152 |
1,000,000 |
— |
1,732,152 |
Utrustning för handelsfartyg .................. |
500,000 |
500,000 |
— |
1,000,000 |
Anläggande av brännoljecisterner i Karls- |
||||
krona ........................... |
100,000 |
300,000 |
200,000 |
600,000 |
Ändring av kanonbåtarna Rota och Disa |
||||
till mindepåfartyg............... |
57,000 |
113,200 |
— |
170,200 |
Upprensning av viss farled..................... |
165,000 |
— |
— |
165,000 |
» Summa kronor |
8,262,152 |
11,758,200 |
8,495,000 |
28,515,352 |
Mot detta förslag till fördelning har jag ej något att erinra.
Om beredande av särskilda medel för täckande av ifrågavarande
kostnader, tillhopa 28,515,352 kronor, ävensom vissa kostnader för lantförsvarets
stärkande har chefen för finansdepartementet för avsikt att
denna dag framställa förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
l:o) att bevilja följande belopp, att utgå av medel, som särskilt
beredas, nämligen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
87
a) till anskaffning av 4 jagare och av undervattensbåtmateriel ett
anslag av 15,200,000 kronor och därav för år 1918 anvisa ett belopp
av 9,930,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 3,850,000 kronor;
b) till anskaffning av materiel m. m. för marinens flygväsende ett
anslag av 2,418,000 kronor och därav för år 1918 anvisa 1,543,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 803,000 kronor;
c) till förstärkning av det fasta kustförsvaret ett anslag av 3,575,000
kronor samt därav för år 1918 anvisa ett helopp av 2,325,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga medel
förskottsvis utanordna 1,050,000 kronor;
d) till anskaffning av artilleriammunition för stridsfartygen ett anslag
för år 1918 av 945,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 315,000
kronor;
e) till anskaffning av minor för flottan ett anslag för år 1918 av
1.470.000 kronor, med rätt för Kungl. Maj;t att redan under år 1917 av
tillgängliga medel förskottsvis utanordna 600,000 kronor;
f) till anskaffning av minor för kustfästningarna ett anslag för år
1918 av 190,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj.-t att redan under år
1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 90,000 kronor;
g) till anskaffning av torpeder ett anslag av 1,050,000 kronor samt
därav för år 1918 anvisa ett belopp av 150,000 kronor;
h) till anläggning invid Jönköping av en torpedverkstad jämte avdelning
för tillverkning av flygmotorer och flygplan m. m., ett anslag
för år 1918 av 1,732,152 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 732,152 kronor;
i) till anskaffning av materiel för handelsfartygs utrustning för
krigsbruk ett anslag för år 1918 av 1,000,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 500,000 kronor;
j) till anläggning av brännoljecisterner i Karlskrona ett anslag av
600.000 kronor samt därav för år 1918 anvisa ett belopp av 400,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 100,000 kronor;
k) till ändring av kanonbåtarna Rota och Disa till mindepåfartyg
ett anslag för år 1918 av 170,200 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
57.000 kronor; och
88
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
1) till upprensning av viss farled ett anslag för år 1918 av 165,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 ^ av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna beloppet; samt
2:o) att, under förutsättning av bifall till vad ovan under punkten
1) h) föreslagits, medgiva, att — för beredande av erforderligt tomtområde
för den nya torpedverkstaden genom markutbyte mellan Kungl. Maj.t
och kronan å ena, samt Jönköpings stad, å andra sidan — till sjöförsvaret
må, mot den ersättning, som Kungl. Maj:t kan bestämma, eller efter
motsvarande nedskrivning av statens domäners fond, den 14 mars 1918
överlämnas den del av de under domänstyrelsens förvaltning stående
kronolägenheterna Österängen n:r 2 och Mellanängen n:r 1 i Ljungarums
socken av Jönköpings län, som för bytets verkställande kan bliva erforderlig
och befinnas stå till förfogande.
Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj :t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisar.
Ur protokollet:
W. G. Stiernstedt.
Stockholm, K. L. Beckmans boktryckeri, 1917.