Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr (19.
1
Nr 69.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
pension åt avlidne lokomotivmästaren vid statens järnvägar
Lars Petter Kjesslers änka och åt avlidne materialförvaltaren
vid statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons änka;
given Stockholms slott den 16 februari 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
dels att till avlidne lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars
Petter Kjesslers änka Hedvig Kristina Fredrika Kjessler, född Hirsch,
må av trafikmedel utbetalas pension till ett ärligt belopp av 720 kronor,
att utgå från och med den 1 augusti 1916 i enlighet med de grunder,
som i § 6 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa
stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda
kassa,
dels ock att till avlidne materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader
Johan Anderssons änka Carolina Andersson, född Davidsson,
må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp av 576 kronor,
att utgå i enlighet med sålunda angivna grunder från och med den 1
juni 1916.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl*. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 55 höft. (Nr 69.)
2
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 69.
Järnvägs
styrelsen.
Framställning
om pension
till förre
lokomotivmästaren
L. P.
Kjesslers
änka.
k
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
februari 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I skrivelse den 30 oktober 1916 har järnvägsstyrelsen meddelat,
att förre lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars Petter Kjesslers
från Ängelholm änka Hedvig Kristina Fredrika Kjessler, född Hirsch,
och förre materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons
änka Carolina Andersson, född Davidsson, hos styrelsen anhållit,
att pension måtte genom styrelsens försorg utverkas åt dem.
För egen del har styrelsen anfört följande.
Enligt inhämtade upplysningar vann Kjessler anställning vid statens järnvägar
såsom extra eldare år 1870, varefter han befordrades till eldare 1872. År
1874 erhöll Kjessler anställning som lokomotivförare vid Karlskrona—Växjö
järnväg samt befordrades 1876 till lokomotivförare och lokomotivförarförman
vid Landskrona—Ängelholms järnväg. Då sistnämnda bana den 1 januari 1896
övergick i statens ägo, inträdde Kjessler såsom lokomotivmästare ånyo i statens
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 6i).
järnvägars tjänst. På grund av sin ålder kunde Kjessler, som icke tillhörde enskilda
järnvägarnas pensionsinrättning, icke vinna inträde i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa. Kjessler, som till följd av sjukdom,
förorsakad av olycksfall i tjänsten, erhöll avsked den 1 oktober 1914, avled
den 9 juli 1916 och efterlämnade såsom stärbliusdelägar^ förutom änkan, som
är född den 22 april 1855, tre syskon.
Angående änkan Kjesslers förmögenhetsförhållanden meddelar styrelsen, att,
enligt vad den efter Kjessler förrättade bouppteckningen giver vid handen, en
brist i boet förelegat av 111,666 kronor 71 öre.
Kjesslers avlöningsförmåner hava sedan den 1 januari 1901 för år utgjort
arvode 3,000 kronor, ersättning för bostad och bränsle 700 kronor samt beldädnadsersättning
120 kronor eller sålunda tillhopa 3,820 kronor.
Då genom beslut av Kungl. Maj:t samt av 1902 och 1913 års riksdagar pensioner
och fyllnadspensioner blivit tillförsäkrade den personal, som vid Västkustbanans
inköp övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning,
torde i förekommande fall, då särskilda skäl därtill föreligga, pension
jämväl böra beredas änkor och barn efter befattningshavare, tillhörande denna
personal. Riksdagen har också lämnat bifall till av Kungl. Maj:t i sådant
hänseende till 1903, 1905, 1906 och 1911 års riksdagar avlåtna särskilda propositioner
om pensioner åt änkor och barn efter nedannämnda, vid den
s. k. Västkustbanan anställda befattningshavare, nämligen stationskarlen Anders
Nilsson, stationsmästaren Per Mårtensson, banvakterna Johannes Nilsson och
Jöns Persson, lokomotivmästaren Carl Gustaf Nordström samt staiionsinspektoren
Lars Fredrik Reinhold Schmidt, vilka från och med den 1 januari 1896
övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning.
I anledning av det anförda anser sig styrelsen böra föreslå, att änkan
Kjessler måtte beredas en årlig pension att utgå från och med den 1 augusti
1916 i enlighet med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens
järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor och barn
efter delägare i nämnda kassa. Beträffande pensionens storlek föreslår styrelsen,
att densamma måtte, i anslutning till de principer, som angivits i Kungl.
Maj:ts förenämnda nådiga proposition till 1906 års riksdag angående pension åt
lokomotivmästaren Nordströms änka, bestämmas till ett årligt belopp av 720
kronor, motsvarande 20 procent av 3,600 kronor eller det belopp, varefter änkan
Kjesslers pension skulle, enligt stadgandet i § 3 av berörda reglemente, hava beräknats,
därest hennes man varit delägare i statens järnvägstrafiks änke- och
pupillkassa.
Vad därefter angår änkan Anderssons ansökning om pension, meddelar styrelsen,
att hennes man avlidit den 11 maj 1916, att han såsom stärbhusdelägare
efterlämnat, förutom änkan, fem till myndig ålder komma barn, att behållningen
i boet vid Anderssons död utgjort 517 kronor 47 öre samt att änkan icke äger
andra tillgångar än henne tillkommande andel i boet.
Styrelsen erinrar till en början därom, att riksdagen med anledning av särskilda
propositioner, som avlåtits med föranledande av framställningar från styrelsen
i skrivelser den 9 november 1893 och den 4 mars 1903, dels år 1894 beviljat
Andersson under vissa betingelser en årlig pension av 700 kronor, dels
ock år 1904 medgivit, att samma pension finge höjas till 1,500 kronor.
Framställning
oro pension åt
förre materialförvaltaren
J. Anderssons
änka.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.
I sina sistnämnda skrivelser både styrelsen meddelat, bland annat, föl
jande beträffande Andersson. År 1894 hade han varit anställd vid statens järnvägsbyggnader
i 27 år och vid nämnda tidpunkt uppburit en avlöning av 2,400
kronor jämte inkvarteringsersättning. Sedan Anderssons anställning vid stambanebyggnaden
genom övre Norrland upphört, vilket ägde rum i maj 1895, hade
han tjänstgjort vid därefter beslutade statsbaneanläggningar såsom materialbokhållare,
dels från maj 1895 till den 1 november 1897 vid Yännäs—Umeå järnvägsbyggnad,
dels ock från sistnämnda dag till den 1 augusti 1898 vid statsbanan
Krylbo—Örebro, samt såsom materialförvaltare från sistberörda tidpunkt
vid statsbanans Gällivare—Eiksgränsen norra distrikt, vilken befattning han erhållit
anmaning att frånträda med mars månads utgång 1903. Hans avlöningsförmåner
hade under de sista åren utgjorts av 4,800 kronor per år jämte inkvarteringsersättning,
beräknad till 20 % å avlöningsbeloppet, och hade dessa honom
tillerkända avlöningsförmåner betingats av de säregna lokala förhållandena å
platsen för hans verksamhet.
Den 30 april 1903 lämnade Andersson sin befattning vid statens järnvägsbyggnader,
varefter han erhöll anställning vid statens järnvägars fjärde distrikts
maskinavdelning såsom extra ordinarie bokhållare den 1 augusti 1903. I dessa
sina befattningar uppbar han ett årligt arvode av 3,000 kronor. Under sin tjänstetid
vid statens järnvägsbyggnader från och med 1894 samt vid maskinavdelningen
hade Andersson med hänsyn till det för rätten att åtnjuta pensionen bestämda
villkor icke uppburit någon del därav, och enahanda hade förhållandet varit under
tiden den 14 januari—3 juni 1904, då Andersson tjänstgjort såsom tillförordnad
materialförvaltare vid järnvägsbyggnaderna.
Från och med den 1 november 1908 upphörde Andersson att tjänstgöra
vid maskinavdelningen och uppbar därefter till sin död *den av riksdagen beviljade
pensionen.
Såsom ej tillhörande statens järnvägars ordinarie personal kunde Andersson
icke bliva delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning och följaktligen ej
heller i dess änke- och pupillkasssa, vadan hans änka nu icke kan påräkna någon
pension från sistnämnda kassa.
Med hänsyn till såväl Anderssons långvariga och väl vitsordade verksamhet
i statens järnvägars tjänst som den bekymmersamma belägenhet, vari hans änka
genom hans frånfälle försatts, ansåg styrelsen det vara med billighet överensstämmande,
att änkan Andersson beredes en årlig pension av statsmedel till ett
skäligt belopp, att utgå från och med den 1 juni 1916, så länge hon lever ogift.
Styrelsen erinrar i detta sammanhang därom, att riksdagen tillförene under
liknande förhållanden beviljat pensioner åt änkor efter personer, som innehaft
anställning vid statens järnvägsbyggnader, såsom år 1890 åt förre materialförvaltaren
B. Fredrikssons änka med 400 kronor, år 1901 åt förre ombudsmannen
J. O. Olais änka med 500 kronor, år 1903 åt förre nivellören O. H. L. Littkes
änka med 500 kronor, år 1905 åt förre materialförvaltaren A. J. Olssons änka
med 400 kronor, år 1907 åt förre bokhållaren K. M. Edbergs änka med 400
kronor, år 1909 åt förre materialförvaltaren L. A. Y. Bergs änka med 500 kronor,
år 1912 åt förre avdelningsingenjören O. T. W. Stanzéns änka med 600 kronor
samt år 1913 åt material förvaltaren G. A. Lindströms änka med 500 kronor.
Den omständigheten att riksdagen vid beviljandet av pension åt änkor efter
materialförvaltare vid statens järnvägsbyggnader i de två senaste fallen, som
förekommit, bestämt pensionen till 500 kronor om året, synes giva vid handen,
att pensionen jämväl i förevarande fall borde bestämmas till enahanda belopp.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 09. 5
Enligt styrelsens mening torde det emellertid på göda skal kunna ifrågasättas,
huruvida icke pensionsbeloppets storlek bör i detta fall, i likhet med vad
föreslagits i fråga om pension åt lokomotivmästaren Kjesslers änka, bestämmas i
enlighet med de principer, som finnas angivna i Kungl. Maj:ts förenämnda
nådiga proposition till 1906 års riksdag angående pension åt lokomotivmästaren
Nordströms änka.
Vid tillämpning av dessa grunder i det nu föreliggande fallet bör vid beräknande
av pensionsuuderlagets storlek iakttagas, att av Anderssons avlöning
såsom extra ordinarie tjänsteman vid tiden för hans avgång ur statens järnvägars
tjänst ett belopp av 2,400 kronor får anses motsvara ordinarie arvode i den mening,
som avses i § 3 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och
pupillkassa. Pensionen bör alltså beräknas å detta belopp ökat med 20 procent
eller å 2,880 kronor och komma att utgå med 57G kronor om året.
Med stöd av det anförda hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte till riksdagen avlåta proposition om beviljande av årlig pension
åt en var av förbemälda båda änkor Hedvig Kristina Fredrika Ivjessler,
född Hirscb, och Carolina Andersson, född Davidsson, att utgå i
enlighet med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens
järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till
änkor och barn efter delägare i nämnda kassa, till änkan Kjessler med
720 kronor om året från och med den 1 augusti 1916 och till änkan
Andersson med 576 kronor om året från och med den 1 juni 1916.
Över järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret, med bifogande
av handlingar, utvisande, att rådhusrätten i Ängelholm den 8
augusti 1910 dömt till boskillnad mellan makarna Kjessler och att änkan
Kjessler nu vore medellös och i behov av understöd, avgivit infordrat
utlåtande den 11 november 1916 och därvid anfört:
På grund av vad remissakten samt berörda, av statskontoret införskaffade
handlingar innehåll, synas skäl föreligga att söka genom framställning till riksdagen
bereda pensioner åt förre lokomotivmästaren Kjesslers änka och förre
materialförvaltaren Anderssons änka, att utgå från och med månaden näst efter
den, då mannen avlidit, och åtnjutas så länge de förbliva änkor.
Ehuru det ej uttryckligen säges i järnvägsstyrelsens förevarande framställning,
torde styrelsen hava avsett, att de föreslagna pensionerna skola utgå av
statens järnvägars trafikmedel. Vid sådant förhållande och då det för änkan
Kjessler föreslagna pensionsbeloppet, 720 kronor, synes vara avpassat efter samma
grunder, som kommit till tillämpning vid beviljande år 1906 av pension å 550 kronor
åt lokomotivmästaren Nordströms änka, samt jämväl den för änkan Andersson
upptagna pensionen å 576 kronor förslagsvis beräknats efter enahanda grunder,
synes det, som om intet skulle kunna vara mot förslaget i denna del att erinra.
Emellertid finner sig statskontoret icke kunna underlåta att framhålla, att, om
det gällt pensioner att utgå från allmänna indragningsstaten, statskontoret för
sin del icke skulle hava ansett sig kunna förorda sådana belopp. Vid avpassande
Statskontoret.
6
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 69.
av beloppet av änkepension plägar nämligen hänsyn tagas till vad som i sådant
avseende skulle hava tillkommit änka efter delägare i civilstatens änke- och
pupillkassa med motsvarande avlöning, och det sålunda beräknade beloppet undergå
någon reduktion på grund därav att vederbörande icke betungats med betalning
av avgifter för familjepensionering. Läggas de för Kjessler och Andersson
uppgivna avlöningsbeloppen eller 3,700 kronor för den förre och 3,000 kronor
för den senare, av vilka belopp en tredjedel får anses motsvara tjänstgöringspenningar
och återstoden lön (pensionsunderlag), till grund för en sådan beräkning,
visar det sig, att pensionsbeloppen i detta fall icke borde överstiga för
änkan Kjessler 500 kronor och för änkan Andersson 400 kronor.
Att i förevarande fall bereda pension åt änkorna Kjessler och Andersson,
av vilka den förra är nära 62 år och den senare nära 67 år och
som båda för sitt uppehälle tydligen äro i behov av understöd, skulle
endast innefatta ett tillämpande av de principer, som, på sätt järnvägsstyrelsen
i sin skrivelse framhållit, redan blivit av Kungl. Maj:t och
riksdagen godkända. Jag åberopar därvid särskilt vad som anförts i
avseende å propositionen nr 9 till 1905 års riksdag, propositionen nr 133
till 1906 års riksdag och propositionen nr 61 till 1911 års riksdag.
De av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppen, 720 kronor
till änkan Kjessler och 576 kronor till änkan Andersson, äro jämväl
beräknade i överensstämmelse med förut tillämpade grunder eller till
tjugu procent av den del av deras mäns avlöning, som i pensionshänseende
för änkan skall tagas i betraktande, eller 3,600 kronor till lokor
motivmästaren Kjessler och 2,880 kronor till materialförvaltaren Andersson.
Jag får därför i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
dels att till avlidne lokomotivmästaren vid statens
järnvägar Lars Petter Kjesslers änka Hedvig Kristina
Fredrika Kjessler, född Hirsch, må av trafikmedel utbetalas
pension till ett årligt belopp av 720 kronor,
att utgå från och med den 1 augusti 1916 i enlighet
med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente
för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas
rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda
kassa,
dels och att till avlidne materialförvaltaren vid
statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons änka
Carolina Andersson, född Davidsson, må av trafikmedel
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.
7
utbetalas pension till ett årligt belopp av 576 kronor,
att utgå i enlighet med sålunda angivna grunder från
och med den 1 juni 1916.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen gilla samt förordnade, att i enlighet
därmed proposition skulle avlåtas till riksdagen av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.