Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 67.
7
Nr 67.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
höjning av pensionen åt förre avdelning singenjören L. G.
P. Rundstedt; given Stockholms slott den 16 februari
1917.
Under åberopande av bilagd a utdrag av protokollet över civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,
att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre
avdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip
Rundstedt till belopp av 1,000 kronor, må höjas till 1,600 kronor, att
utgå under hans återstående livstid från och med den 1 januari 1917,
dock med villkor att, därest han framdeles skulle erhålla anställning
mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skall för den tid, anställningen
varar, minskas med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,
eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, under tiden upphöra
att utgå.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
8
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 67.
Pensionsfrågan
1894.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
februari 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har förre avdelningsingenjören
vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip Rundstedt
anhållit om förhöjning i den honom av 1894 års riksdag beviljade pension.
Jag tillåter mig i anledning härav erinra, att järnvägsstyrelsen i skrivelse
den 9 november 1893 hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att tretton särskilda, vid statens järnvägsbyggnader
i övre Norrland anställda tjänstemän, däribland förenämnde Rundstedt
samt avdelningsingenjörerna Carl Gustaf Forselius, kaptenen i väg- och
vattenbyggnadskåren Oscar Theobald Wilhelm Stanzén, Axel Henry
Grundström och Gustaf Ahlgren måtte från och med månaden näst efter
den, varunder de entledigades från anställning vid nämnda järnvägs
-
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 67.
!)
byggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under
deras återstående livstid till angivna belopp.
Styrelsen framhöll därvid, att en tjänstetid av över tjugu år, vare
sig uteslutande vid järnvägsbyggnaderna eller ock huvudsakligast därstädes,
men delvis även vid någon jämförlig förvaltningsgren inom
järnvägstrafiken, syntes lämplig såsom den gräns, nedanför vilken pensionering
ej skulle ifrågakomma för tjänstemän, som varit anställda vid
statsbanebyggnader.
Beträffande frågan om pensionernas belopp ansåg styrelsen, under
hänvisning till vad 1875 års riksdag medgivit i fråga om pensionering
av den tjänstemannaklass, med vilken byggnadsbefälet vore närmast att
jämföra, nämligen storskiftes- och avvittringslantmätarna, att tjänsteman
inom järnvägsbyggnadsförvaltningen, vilken uppnått 60 levnads- och
30 tjänstår, borde bekomma full pension med två tredjedelar av sitt
arvode, vilken pension icke syntes kunna anses för hög, då inkvarteringsersättningen
icke kommit i betraktande vid dess beräknande samt
förhållandet mellan avlöning och pension stode i överensstämmelse med
de grundsatser, som under senare tider i detta avseende gjort sig gällande.
Därjämte syntes billigheten fordra, att även de tjänstemän, vilka
väl uppnått angivna tjänståldern, men icke ännu levnadsåldern, komme i åtnjutande
av dylik full pension. Däremot vore givet, att pensionsbeloppet
för tjänsteman, som icke kunde uppvisa en tjänstetid av 30 år, borde nedsättas
i den mån tjänstetiden vore kortare; och föreslog styrelsen i sådant
hänseende, att för varje år, tjänstetiden imderstege 30 år, pensionen
måtte minskas med en trettiondel.
Med anmälan att ifrågavarande personer under år 1894 uppnådde,
Forselius 59 levnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 levnads- och 27 tjänstår,
Grundström 59 levnads- och 23 tjänstår, Rundstedt 52 levnads- och 22
tjänstår samt Ahlgren 50 levnads- och 21 tjänstår samt att de vid
sagda tidpunkt uppbure i avlöning för år, förutom inkvarteringsersättning,
Forselius 6,000 kronor, Stanzén 5,400 kronor, Grundström 4,800
kronor, Rundstedt 4,800 kronor och Ahlgren 4,200 kronor, föreslog
styrelsen följande årliga pensionsbelopp, nämligen för Forselius 4,000
kronor, för Stanzén 3,200 kronor, för Grundström 2,500 kronor, för
Rundstedt 2,500 kronor och för Ahlgren 2,000 kronor, dock under villkor
att, därest någon av dem framdeles erhölle anställning å rikets stat,
hans pensionsbelopp skulle minskas med ett belopp, motsvarande den
nya avlöningen, eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp,
upphöra att utgå.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 53 haft. (Nr- 66—67.)
2
10
Kungl. Maj: Is Nåd. Proposition Nr 67.
0 ver styrelsens omförmälda framställning avgav statskontoret den
15 december 1893 infordrat underdånigt utlåtande, därvid statskontoret
anförde huvudsakligen följande.
1 fråga om vissa i järnvägsstyrelsens skrivelse omförmälda tjänstemän,
däribland Forselius och Grundström, vilka vore 57 år gamla eller
därutöver, ansåg statskontoret, att, då dessa tjänstemän uppnått den
levnadsålder, att svårighet för dem syntes möta att i ny anställning
förvärva sig någon mera avsevärd inkomst till levnadsbehovens tillfredsställande,
pension för dem borde utgå med belopp, motsvarande hälften
av deras årsarvoden, eller för Forselius med 3,000 kronor och för Grundström
med 2,400 kronor. Vidkommande Stanzén, Rundstedt och Ahlgren
samt åtskilliga andra tjänstemän, så hade dessa enligt statskontorets
mening icke hunnit en så framskriden levnadsålder, att de icke kunde
antagas även därefter komma i tillfälle bereda sig inkomstgivande verksamhet,
men med avseende å deras långa och väl vitsordade verksamhet
vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten fordra, att ett bidrag
till deras levnadskostnader för framtiden lämnades, vilket bidrag, vad
särskilt Stanzén, Rundstedt och Ahlgren anginge, syntes statskontoret
med hänsyn till tjänstetidens längd kunna såsom pension under deras
återstående livstid bestämmas till 2,400 kronor för Stanzén, till 2,000
kronor för Rundstedt och till 1,800 kronor för Ahlgren.
Beträffande förenämnda av järnvägsstyrelsen föreslagna villkor för
pensionernas åtnjutande hemställde statskontoret, att i sådant avseende
borde bestämmas, att, om någon av pensionärerna skulle erhålla anställning
mot avlöning av statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas
med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen, eller, om denna uppginge
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.
I överensstämmelse med statskontorets förslag blev ock i Kungl. Maj:ts
proposition angående statsverkets tillstånd och behov (sjätte huvudtiteln,
sid. 143) framställning avlåten till 1894 års riksdag.
I skrivelse den 9 maj 1894 (nr 35 a) tillkännagav riksdagen, att riksdagen
på det sätt bifallit Kungl. Maj:ts framställning, vad förenämnda
personer anginge, att de finge från och med månaden näst efter den,
varunder de entledigades från anställning vid statens järnvägar, åtnjuta
från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid årlig pension
till följande belopp, nämligen: Forselius 1,500 kronor, Stanzén 1,200
kronor, Grundström 1,200 kronor, Rundstedt 1,000 kronor och Ahlgren
900 kronor, dock med samma förbehåll, som stadgades beträffande övriga
tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna, vilka samtidigt beviljades pension,
eller att, därest någon av dem framdeles skulle erhålla anställning mot
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 07.
avlöning av statsmedel, hans pensionsbelopp skulle för den tid, hans
anställning varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,
eller, om denna uppgingo till samma eller högre belopp, under
tiden upphöra att utgå.
I anledning av en utav Kungl. Maj:t avlåten proposition (nr 55) gjordes
av 1895 års riksdag (skrivelse nr 82) den ändring uti villkoren för pensionens
åtnjutande, att, därest den pensionsberättigade erhölle anställning mot
avlöning av statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller därutöver,
pensionen skulle upphöra att utgå och vid sådan avlönings uppbärande
i övrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte avlöningen
icke uppginge till högre belopp än dubbla pensionen.
I sin förberörda skrift har nu Rundstedt anfört följande.
Rundstedt, som den 17 april 1872 blev anställd vid statens järnvägsbyggnader
och där tjänstgjorde till den 1 maj 1896, sista åren som avclelningsingenjör,
erliöll då, enligt riksdagens beslut år 1894, eu årlig pension av 1,000 kronor.
Därefter hade han tjänstgjort som baningenjör hos Stockholms nya spårvägsaktiebolag
till den 1 juli 1909, då han avgick och tillerkändes en årlig pension
av 2,145 kronor under den tid, som bolagets koncession gällde.
Med 1916 års utgång upphörde nämnda koncession och därmed hans rätt
till pension, och han stode inför den utsikten att därefter endast uppbära statspensionen
å 1,000 kronor. Detta belopp vore, isynnerhet under nuvarande svåra
tider, alldeles otillräckligt även med mycket små pretentioner.
Då Kungl. Maj:t förr behjärtat dylikt förhållande, i det Kungl.
Maj:t den 4 april 1907 avlät proposition (nr 138) till riksdagen om tillökning
av pensionen åt förenämnda avdelningsingenjörerna Forselius, Stanzén
och Grundström, samt denna proposition även av riksdagen bifölls
(skrivelse nr 10), anhåller Rundstedt, att Kungl. Maj:t ville åt honom
utverka liknande ökning av den honom förut från allmänna indragningsstaten
beviljade pension å 1,000 kronor.
Till följd av nådig remiss har järnvägsstyrelsen häröver avgivit utlåtande
den 30 december 1916 och därvid anfört.
Rundstedt hade år 1894, då pension av riksdagen tillerkändes honom, uppnått
52 levnads- och 22 tjänstår, vilken tjänstålder ökades till omkring. 24 år
genom hans kvarblivande i statens järnvägsbyggnaders tjänst till den 1 maj 1896.
Då Rundstedt, som nu kommit till eu ålder av 74 år, icke kunde anses vara
i tillfälle att bereda sig inkomstgivande verksamhet, samt hans ställning i övrigt
för närvarande vore sådan, att, därest hans ansökning om pension sförhöjning avsloges,
han syntes vara för sitt uppehälle uteslutande hänvisad till den efter nuvarande
förhållanden jämförelsevis ringa pension, som år 1894 tilldelats honom.
Ansökan av
L. G. P.
Rundstedt.
Järnvägs
styrelsen.
12
Statskontoret.
Kung].. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 67.
ansåge styrelsen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att det
bereddes honom en åtminstone emot ovannämnda ökning i hans tjänstetid vid
statens järnvägsbyggnader svarande förhöjning av denna pension.
I fråga om de av Rundstedt i hans ansökan åberopade pensionsförköjningar
för andra järnvägsbyggnadstjänstemän erinrade styrelsen därom, att riksdagen höjt
de förre avdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Ahlgren, Forselius,
Stanzén och Grundström år 1894 samtidigt med Rundstedt beviljade
pensionerna å respektive 900, 1,500, 1,200 och 1,200 kronor till följande belopp,
nämligen år 1906 för Ahlgren, som då uppnått 62 levnads- och 33 tjänstår samt
uppbar eu avlöning av 4,800 kronor, till 2,500 kronor samt år 1907 för en var
av Forselius, Stanzén och Grundström, vilka då räknade respektive 72, 63 och
72 levnads- samt 48, 40 och 36 tjänstår och vilka vid sitt avskedstagande från
statens järnvägsbyggnader åtnjutit en avlöning av respektive 6,000, 5,400 och
4,800 kronor, till 2,400 kronor. Dock framhöll styrelsen, att till grund för dessa
förhöjningar i varje fall dock legat en avsevärd ökning av vederbörandes tjänstetid
vid statens järnvägar. Rundstedt, för vilken ökningen av tjänstetiden efter
pensionens bestämmande uppginge allenast till omkring två år, syntes alltså icke
kunna, såsom han ifrågasatt, erhålla en liknande förhöjning av sin pension.
Med stöd av 1894 års riksdags beslut om beviljande av en årlig pension
av 1,200 kronor åt förre avdelningsingenjören Grundström, vilken då räknade 59
levnads- och 23 tjänstår och innehade samma avlöningsförmåner som Rundstedt,
ansåge sig styrelsen emellertid, med vitsordande av Rundstedts under tjänstetiden
vid statens järnvägsbyggnader ådagalagda nit och skicklighet, böra föreslå, att
den Rundstedt för 22 tjänstår tillerkända pensionen av 1,000 kronor måtte, med
hänsyn till det förhållandet, att han sedermera tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader
så lång tid, att hans sammanlagda tjänsteålder utgjorde omkring 24 år,
ävensom till omständigheterna i örigt i detta fall, höjas till 1,200 kronor.
Styrelsen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1917
års riksdag medgiva, att den förre avdelningsingenjören Rundstedt å allmänna
indragningsstaten beviljade pension å 1,000 kronor måtte höjas till
1,200 kronor, att med sistnämnda belopp utgå från och med den 1 januari
1917, dock under villkor att, därest Rundstedt framdeles skulle erhålla
anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skulle för den
tid, anställningen varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya
avlöningen eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp, under
tiden upphöra att utgå.
I ärendet har sedermera statskontoret den 22 januari 1917 avgivit
infordrat underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.
Visserligen skulle det kunna sägas att, efter det Rundstedts pension av
statsmedel bestämdes till 1,000 kronor årligen, icke annat inträffat av beskaffenhet
att på hans pensionsfråga inverka än att han tjänat staten i ytterligare två
år och att på grund härav den begärda pensionsförhöjningen borde, på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit, inskränkas till ett belopp av 200 kronor. Men enligt
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 67.
statskontorets mening måste vid bedömande av denna pensionsfråga uppmärksammas,
att sökanden åt statens tjänst ägnat sin bästa arbetskraft under åldern
30—54 år samt att, efter uppnådd ålder av 54 år, vissa svårigheter möta att i annan
tjänst nedlägga sådant arbete, att därav kan förväntas levebröd även för tiden
efter det arbetskraften är uttömd. Med hänsyn till dessa omständigheter och under
förutsättning att sökanden, såsom han uppgivit, numera genom upphörande
av den för Stockholms nya spårvägsaktiebolag meddelade koncession gått förlustig
det understöd å 2,145 kronor, han under senare å.ren från bolaget åtnjutit,
vill det synas statskontoret, som om starka billighetsskäl tala för en större förhöjning
av sökandens statspension än den, som av järnvägsstyrelsen föreslagits.
På grund härav och med erinran att pensionsbeloppet i detta fall
skulle, om det avpassades efter bestämmelserna i den civila pensionslagen,
uppgå till 2,200 kronor, föreslår statskontoret för sin del, att
Rundstedts pension höjes till 2,000 kronor från och med månaden näst
efter den, vari den av Stockholms nya spårvägsaktiebolag sökanden beviljade
pension upphört att utgå, dock tidigast från och med ingången
av år 1917.
Avdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Ahlgren, For- Departementsselius,
Stanzén och Grundström erhöllo, jämlikt riksdagens beslut 1894, f e
pensioner samtidigt med avdelningsingenjören Rundstedt. Ahlgrens, Forselius’,
Stanzéns och Grundströms pensioner blevo emellertid enligt riksdagens
medgivande höjda, för Ahlgren 1906 samt för Forselius, Stanzen
och Grundström 1907. Förenämnda personers ålder, löneförhållanden
och pensioner jämte föreslagna förhöjningar framgå av denna tabell:
Namn. |
År |
1 8 9 4: |
Avlöning vid pensionsförhöj- ning utom inkvarteringsers. |
Levnads- ålder: |
Tjänst- ålder: |
Förhöjd pension: |
|||||||||||
O 3 3 3 Oj CD £ £ O |
rf p: 3 CD P» £ O |
Avlöning utom inkvar- teringsersättning. |
Pension |
Föreslagen av |
Beviljad av |
||||||||||||
föreslagen av |
Beviljad av |
1896. |
1906. |
1907. |
1896. |
1906. |
1907. |
||||||||||
Järn-vägs-styr el-sen. |
Kungl. Maj:t. |
Järn-vägs-st yr el-sen. |
Kungl. Maj:t. |
år 1906. |
år 1907. |
||||||||||||
G. Ahlgren .................. |
50 |
21 |
4,200 |
2*000 |
1,800 |
900 |
4,800 |
_ |
62 |
— |
— |
33 |
— |
3,200 |
3,200 |
2,500 |
— |
C. G. Forselius.............. |
59 |
35 |
6,000 |
4,000 |
3,000 |
1,500 |
2,400 |
— |
— |
72 |
— |
— |
48 |
3,000 |
2,400 |
2,400 |
|
0. T. W. Stanzén.......... |
50 |
27 |
5,400 |
3,200 |
2,400 |
1,200 |
3,400 |
- |
— |
63 |
— |
— |
40 |
2,400 |
2,400 |
— |
2,400 |
A. H. Grundström......... |
59 |
23 |
4,800 |
2,500 |
2,400 |
1,200 |
3,100 |
— |
— |
72 |
— |
— |
36 |
2,400 |
2,400 |
— |
2,400 |
L. G. P. Rundstedt....... |
52 |
22 |
4,800 |
2,500 |
2,000 |
1,000 |
54 |
— |
— |
24 |
— |
— |
* 1,200 |
— |
— |
— |
* Statskontoret har föreslagit en höjning av pensionsbeloppet till 2,000 kronor.
14
Kungl. Maj: ts Nåd. Proposition Nr 67.
Då förhöjning av pensionerna beviljades Ahlgren, Forselius, Stanzén
och Grundström, hade dessa, enligt vad nyss åberopade tabell jämväl
giver vid handen, under en lång följd av år efter 1894 års riksdags beslut
innehaft och innehade fortfarande tjänst vid statens järnvägar. Vid
pensionsfrågornas föredragning inför Kungl. Maj:t hänvisade föredragande
departementschefen, bland annat, till att de hunnit så framskriden levnadsålder,
att de på den grund icke syntes kunna i ny anställning förvärva
sig någon mera avsevärd inkomst. Därtill komme, att den tjänstetid,
de dåmera uppnått, ägnats staten i en verksamhet, som på deras
krafter ställt anspråk i en alldeles särskilt högre grad än i de flesta
andra i avseende på avlöningen likställda statstjänster. Det syntes därför
omöjligt att hänvisa dem på ålderdomen till en pension, som med de
dåmera högt uppdrivna levnadskostnaderna icke kunde tillgodose deras
oungängliga livsbehov.
Vad sålunda anfördes äger i viss mån även tillämpning beträffande
Rundstedt, varför jag anser jämväl honom böra beredas ökning av hans
pension. I fråga om Rundstedt föreligger emellertid det särskilda förhållande,
att han endast under 2 år efter det hans ursprungliga pension
beviljats kvarstod i tjänst vid statens järnvägsbyggnader. Med hänsyn
härtill har järnvägsstyrelsen ej ansett sig kunna förorda förhöjning i
Rundstedts pension med mera än 200 kronor. Efter avskedet ur statstjänsten
erhöll Rundstedt anställning hos Stockholms nya spårvägsaktiebolag,
varifrån han dock ej efter den 1 januari 1917 vidare uppbär
någon inkomst.
Statskontoret har av billighetsskäl föreslagit en mycket betydligare
höjning av pensionen, nämligen med 1,000 kronor, under framhållande
att, om Rundstedt varit berättigad erhålla pension enligt lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, pensionen
skulle uppgått till 2,200 kronor. Statskontoret har därvid som pensionsunderlag
ansett ,böra beräknas två tredjedelar av hans avlöning,
4,800 kronor, eller 3,200 kronor samt, med hänsyn därtill att full pension
utgår efter uppnådda 35 tjänstår och Rundstedt år 1896 endast
innehaft 24, beräknat pensionen till förenämnda belopp 2,200 kronor,
vilket belopp sedermera av statskontoret i förevarande fall avrundats till
2,000 kronor.
Ehuru jag till fullo behjärtar de av statskontoret till stöd för dess
åsikt anförda skäl, vill det emellertid förefalla, som om Rundstedt, därest
han erhölle en tilläggspension å 1,000 kronor, skulle komma i en i viss
mån bättre ställning i pensionshänseende än sina förenämnda kamrater.
Förutom Rundstedts betydligt kortare tjänstetid vid statens järnvägar
lä
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 67.
finner jag därvid böra beaktaB, att dessa senare under den fortsatta tid,
de efter 1894 uppburit avlöning av statsmedel, på grund av de för
de ursprungliga pensionernas erhållande stadgade villkor ej alls eller
endast till en ringa del kommit i åtnjutande av dessa pensioner, varemot
motsvarande förhållande ej ägt rum beträffande Rundstedt under den tid,
han varit i enskild tjänst. Av dessa skäl finner jag mig ej kunna förorda,
att det Rundstedt tillkommande pensionsbeloppet höjes med mera
än 600 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att den pension å allmänna indragningsstaten,
som beviljats förre avdelningsingenjören vid statens
järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip Rundstedt
till belopp av 1,000 kronor, må höjas till 1,600 kronor,
att utgå under hans återstående livstid från och
med den 1 januari 1917, dock med villkor att, därest
han framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning
av statsmedel, pensionsbeloppet skall för den tid, anställningen
varar, minskas med ett belopp, motsvarande
den nya avlöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, under tiden upphöra
att utgå.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.