Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

1

Nr 51.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående
påbörjande av elektrijiering av statsbanelinjen Kiruna—
Svartön samt fortsatt utbyggnad av kraftstationen vid
Porjus; given Stockholms slott den 26 januari 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för år 1918 anvisa

dels för påbörjande av arbetena med elektrifiering av statsbanelinjen
Kiruna—Svartön ett anslag av 3,500,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna
1,500,000 kronor,

dels av det för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen
vid Porjus av riksdagen beviljade anslaget å 775,000 kronor återstående
beloppet, 150,000 kronor,

dels ock för påbörjande av en andra utbyggnad av nämnda kraftstation
ett anslag av 925,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 41 käft. (Nr 51.)

1

2

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Inledning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 26
januari 1917.

* * i

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde vidare:

Genom nådigt brev den 3 december 1915 anbefallde Kungl. Maj:tr
bland annat, dels järnvägsstyrelsen att uppgöra och till Kungl. Maj:t
inkomma med utredning och kostnadsförslag för elektrifiering av järnvägslinjen
Kiruna—Svartön, dels ock vattenfallsstyrelsen att inkomma
med förslag till den ytterligare utbyggnad av Porjus kraftstation, som
därav betingades.

Sedan järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen i underdåniga skrivelser
den 17 februari och den 8 januari 1916 redogjort för resultatet
av de anbefallda utredningarna, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen i en den
31 mars 1916 avlåten proposition, nr 165, dels att för elektrifiering av
berörda järnvägslinje bevilja ett anslag av 15,530,000 kronor samt därav
för år 1917 anvisa ett belopp av 3,500,000 kronor, med rätt för Kungl.

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 51.

Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 1,000,000
kronor, dels ock att för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen
vid Porjus bevilja ett anslag av 1,700,000 kronor samt därav
för år 1917 anvisa ett belopp av 1,500,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 500,000 kronor.

Den sålunda ifrågasatta utbyggnaden av kraftstationen avsåg installering
av dels ett nytt maskinaggregat, avsett för driften å ifrågavarande
järnvägslinje, dels ock ett dylikt för industriell drift.

Enligt vad riksdagen meddelade i skrivelse den 3 juni 1916, nr 186,
ansåg sig riksdagen ej för det dåvarande böra bifalla förslaget om elektrifiering
av lin]en Kiruna—Svartön. Vid sadant förhållande saknade riksdagen
anledning att anvisa anslag för insättande i Porjus kraftstation av
det för järnvägsdrift avsedda maskinaggregatet. Däremot beviljade riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts berörda proposition ett anslag för fullbordande
av första utbyggnaden av kraftstationen av 775,000 kronor,
motsvarande det belopp, som beräknades för installation av ett för industriell
drift avsett trefas-maskinaggregat. Av nämnda anslag anvisades
för år 1917 ett belopp av 625,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 150,000 kronor.

Sedermera har järnvägsstyrelsen uti skrivelse den 12 december
1916 gjort framställning om anslag för år 1918 för påbörjande av
arbetena för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön. Därjämte har
vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 11 november 1916 hemställt om
framställning till riksdagen om anvisande för år 1918 dels av återstoden
av det för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen vid
Porjus beviljade anslaget, dels ock, under förutsättning av framläggande
för innevarande års riksdag av proposition om elektrifiering av ifrågavarande
järnvägslinje, av anslag för påbörjande av en andra utbyggnad
av nämnda kraftstation.

Berörda skrivelser anmäldes av mig uti innevarande års statsverksproposition
under titeln utgifter för kapitalökning, och uttalade jag
•därvid förhoppning om att bliva i tillfälle att under riksdagens lopp
underställa Kungl. Maj:t de gjorda framställningarna. På min i enlighet
härmed gjorda hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avbidan å
de propositioner, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för år 1918 beräkna
dels för elektrifiering av järnvägslinjen Kiruna—Svartön ett anslag
av 3,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan
under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 1,500,000 kronor, dels
av det för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen vid
Porjus av riksdagen beviljade anslaget å 775,000 kronor återstående

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

belopp, 150,000 kronor, dels ock för påbörjande av vissa arbeten för en
andra utbyggnad av nämnda kraftstation ett anslag av 925,000 kronor.

Elektrifiering''
ay
linjen
Kirnna—
Svar t (in.

Jag ber nu att ånyo få anmäla dessa frågor, och tillåter jag migdärvid
att först till behandling upptaga förslaget om elektrifiering avlinjen
Kiruna—Svartön.

1 sin skrivelse den 3 juni 1916 yttrade riksdagen, att, ehuruväl riksdagen
funnit goda skäl vara förebragta för förslaget om införande av
elektrisk drift å järnvägslinjen Kiruna—Svartön, riksdagen dock ansåge,.
att med beslut om elektrifieringens genomförande tillsvidare borde anstå.

Riksdagen anförde vidare, att det företag, varom vore fråga,,
visserligen i och för sig torde erbjuda fördelar, vilka under normala
förhållanden bort kunna tillerkännas avgörande betydelse för frågans
bedömande. Med hänsyn till den rådande statsfinansiella situationen
samt till de högst betydande krav på anslag för andra produktiva ändamål
— särskilt för statens järnvägars räkning — vilka ställdes på statskassan,
hade riksdagen dock funnit det nödigt, att det då förevarande
anslagskravet tills vidare undanskötes.

Jämväl andra vägande skäl förefunnes enligt riksdagens uppfattning
för intagande av en sådan ståndpunkt. Härvid ville riksdagen
i första hand peka på den i fråga om vissa av de för elektrifieringen
erforderliga materialier inträdda prisstegringen, vilken måste föranleda eu
högst betydande fördyring av anläggningen. Vidare vore att märka,,
att den elektriska driften å riksgränsbanan på grund av de genom
världskriget inträdda förhållandena då ännu ej blivit prövad i sådan
omfattning, att man på grundval av de dittills vunna erfarenheterna från
denna bana syntes kunna bilda sig ett fullt tillförlitligt omdöme om
de fördelar och olägenheter, som vore förenade med den elektriska
driften.

Sedan riksdagens förenämnda uttalande gjordes, har den genom
kristiden inträdda prisstegringen väsentligen ökats. Det såsom skäl för
ett uppskov med ifrågavarande anläggning anförda förhållandet, att prisstegringen
av de för elektrifieringen erforderliga materialierna måste
föranleda en högst betydande fördyring av anläggningen, gör sig därför
numera i ännu högre grad än förut gällande. Med hänsyn härtill har
järnvägsstyrelsen i sin föreliggande skrivelse den 12 december 19 lö
icke ansett sig kunna eller böra ifrågasätta ett beslut om anslag till
omedelbart utförande av anläggningen i dess helhet. Järnvägsstyrelsen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51. 5

har emellertid ansett, att de rådande förhållandena icke borde lägga
hinder i vägen för ett principiellt beslut, att anläggningen skall utföras,
då tiden blir därför lämplig. Därvid borde emellertid enligt
styrelsens mening sådana förarbeten, som rönt minst inflytande av
prisstegringen och vilkas utförande tager en relativt lång tid i anspråk,
genast igångsättas. Fortgången med anläggningens utförande
kunde därefter rättas efter de anslagsbelopp, som statsmakterna i mån
av förhållandenas utveckling kunde finna lämpligt att för ändamålet
bevilja. De arbeten, som av järnvägsstyrelsen nu föreslås till omedelbart
utförande, äro huvudsakligen vissa husbyggnader samt iordningställande
av fundamenten till erforderliga ledningsstolpar. Dessutom har styrelsen
emellertid föreslagit, att bandelen Kiruna—Gällivare måtte nu i sin helhet
iordningsställas för elektrisk drift.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 31 mars 1916 redogjorde
jag för de erfarenheter, som vunnits i fråga om den elektriska
driften av statsbanelinjen Kiruna—Riksgränsen, ävensom lör de skäl, som
syntes tala för den elektriska driftens utsträckning jämväl till linjen
Kiruna—Svartön. Jag framhöll därvid, bland annat, att genom elektrifiering
av sistnämnda linje skulle vinnas den fördelen, att hela den
handel, å vilken den norrbottniska malmen fraktades, bleve ett sammanhängande
helt även med avseende å driftanordningarna. Eu mer ekonomisk
användning av materielen och personalen skulle därmed kunna
åvägabringas. Enligt kontrakt med svenska staten ägde Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag rätt att i viss omfattning överflytta malmtransporter
från bandelen Kiruna—Riksgränsen till bandelen Kiruna—
Svartön. Begagnades denna rättighet — vilket i stor utsträckning ägt
rum under år 1915 — måste, under förutsättning att ångdrift bibehölles
å den senare linjen, ånglokomotiv anskaffas i den utsträckning, som
svarade mot hela ökningen av transportkvantiteten. \ore däremot hela
linjen Riksgränsen—Svartön elektrifierad, vore det möjligt att vid en
sådan omläggning av transporterna utnyttja de för linjen Kiruna—Riksgränsen
avsedda elektriska lokomotiv, vilka bleve disponibla vid trafikens
minskning å denna linje. Härtill komme, att på grund av kraftanläggningen
vid Porjusfallen kraft för elektrifieringen funnes att på billiga
villkor tillgå.

Vidare yttrade jag, att för frågan, huruvida en elektrifiering av
linjen Kiruna—Svartön borde äga rum, vore det vunna resultatet av
den utförda elektrifieringen av Riksgränsbanan i hög grad utslagsgivande.

6

Resultatet a
elektrifieringen
av
linjen Kiruna—Riksgränsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

I sin föreliggande skrivelse framhåller järnvägsstyrelsen, att förhållandena
under det förflutna året särskilt påtagligt visat, vilka fördelar,
som dels kunnat vinnas om hela Riksgränsbanan varit elektrifierad
och dels vunnits genom att en del av densamma redan är elektrifierad.
Under nämnda år har av kända skäl en väsentlig omkastning
av malmtransporternas riktning ägt rum, i det en stor del av dessa
transporter överflyttats från den elektrifierade bandelen Kiruna—Riksgränsen
till den med ånglokomotiv utrustade linjen Kiruna—Svartön
samtidigt som priset på stenkol våldsamt stegrats. Under tiden 1
oktober 1915—30 september 1916 har sålunda, enligt vad styrelsen
meddelar, från Kiruna till Riksgränsen fraktats endast omkring

1.104.000 ton malm, under det att enligt gällande kontraktsbestämmelser
kunnat påfordras och de befintliga elektriska lokomotivens transportförmåga
kunnat medgiva eu transport av 3,200,000 ton malm. Under
samma tid hava från Kiruna till Gällivare medelst ånglokomotiv fraktats

1.423.000 ton malm, från Gällivare till Kiruna 283,000 ton malm samt
från Gällivare till Svartön sammanlagt ungefär 3,000,000 ton malm.
Sammanlagda kolförbrukningen för trafiken å de icke elektrifierade bandelarna
under ifrågavarande tid har, enligt vad styrelsen upplyser, uppgått
till 72,000 ton, vilken bränslemängd vid nu rådande kolpris av omkring
55 kronor per ton motsvarar en kostnad av närmare 4,000,000 kronor.
För den malmtransport, som ägt rum å bandelen Kiruna—Riksgränsen
under samma tidsperiod, skulle, om den fortfarande haft ångdrift, hava
åtgått omkring 15,500 ton kol, motsvarande en kostnad av 850,000 kronor.
De beräkningar, som lågo till grund i driftkalkylen vid elektrifieringen
av sistnämnda handel, förutsatte ett kolpris av 16 kronor per ton
för kolen fritt på statens järnvägars upplag, vilket motsvarar ett pris
av 15 kronor per ton för kolen vid mottagningsplatsen. Bränslekostnaden
för ifrågavarande år skulle således, om detta pris varit gällande,
hava uppgått till i runt tal 250,000 kronor. På grund av att
bandelen varit elektrifierad under nuvarande höga kolpriser, har sålunda
besparingen i bränslekostnad utgjort omkring 600,000 kronor mera än
som i beräkningarna upptogs.

Malmtransporterna å linjen Kiruna—Riksgränsen under driftsåret
1 oktober 1915—30 september 1916 hava på grund av skäl, på vilka
järnvägsstyrelsen icke kunnat utöva något inflytande, i hög grad varierat
under olika tidsperioder. Denna variation i transporterna framgår av en
vid järnvägsstyrelsens skrivelse fogad, med bilaga 1 betecknad grafisk
framställning, vilken torde få biläggas detta protokoll. De transporterade
malmkvantiteterna månad för månad angivas i följande av styrelsen upprättade
tabell:

Kungl. Maj.ts Nåd. Propostion Nr 51.

7

oktober

1915...........................

november

» ............................

................. 62,499

» »

december

» ..........................

................. 96,576

» »

januari

1916............................

................. 81,058

» »

februari

» ............................

................. 169,407

» »

mars

»

................ 96,011

» »

april

» ..........................

................ 53,944

» »

maj

» ............................

................ 54,686

» »

juni

» ............................

............... 51,470

» »

juli

» ............................

................. 122,488

» y>

augusti

» ............................

................ 165,332

» »

september

» ............................

................. 100,147

» »

Summa 1,104,133 ton malm

Av denna tabell framgår, att under månaderna februari och augusti
transporterats mer än tre gånger den kvantitet, som fraktats under
respektive oktober, april, maj och juni. På grund av de rådande omständigheterna
har icke kunnat förutses, huru transporterna skulle utveckla
sig, varför den för underhållet och driften anställda personalen
måste hållas så stor, att den ofta ej kunnat fullt utnyttjas.

Av en vid järnvägsstyrelsens skrivelse fogad, med bilaga nr 2 betecknad
promemoria angående underhållskostnaderna för de elektriska
anordningarna till bandelen Kiruna—Riksgränsen, vilken promemoria torde
få biläggas detta prokoll, framgår, att, trots nämnda för vinnande av en
ekonomisk drift synnerligen olägliga förhållanden och oaktat kostnaderna
för material till underhåll av de elektriska anordningarna i hög grad
stegrats på grund av de under kristiden oerhört ökade prisen på alla
varor, de totala underhållskostnaderna ändock under det tilländagångna
driftsåret understigit vad vid ifrågavarande linjes elektrifiering beräknades.

Enligt berörda promemoria har antalet lokomotivkilometer under
nämnda år utgjort för malmtågslokomotiv 521,873 och för persontågslokomotiv
75,766. Enligt de beräkningar, som legat till grund för
elektrifieringen, och under antagande av 1909 års priser skulle underhållskostnaderna
motsvarande denna trafik uppgått till sammanlagt
264,600 kronor. De verkliga underhållskostnaderna hava däremot uppgått
till allenast 234,889 kronor 77 öre, varför sålunda en vinst av i
runt tal 30,000 kronor uppkommit.

Vid föredragning av föreliggande fråga den 31 mars 1916 nämnde
jag, att järnvägsstyrelsen, jämlikt nådigt bemyndigande den 23 juli 1910,
avslutat kontrakt med vissa elektriska firmor om tillverkning, leverans
och montage av utrustning för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen.
Enligt detta kontrakt .skulle firmorna övertaga hela den tek -

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

luska och ekonomiska risken för anläggningen. Firmorna skulle jämväl
åtaga sig viss garanti beträffande strömförbrukningen, underhållskostnaderna
m. m., och uppställdes i samband därmed, bland annat, särskilda
föreskrifter beträffande användningen av anläggningens olika delar.
I den händelse de verkliga underhållskostnaderna överstege de garanterade,
hade firmorna sålunda skyldighet betala järnvägsstyrelsen hela
skillnaden. Någon sådan betalning har emellertid, enligt vad av det
föregående framgår, ej behöft ifrågakomma, då de garanterade underhållskostnaderna
visat sig mer än väl tillräckligt högt beräknade.

Jämväl i övrigt har, framhåller styrelsen, erfarenheten från det
gångna driftsåret ytterligare bekräftat den uppfattning, som järnvägsstyrelsen
i sin underdåniga skrivelse den 17 februari 1916 uttalat, nämligen
att den elektriska driften med all sannolikhet skulle komma att
uppfylla alla på densamma ställda förväntningar. De mindre fel och
missöden, som under driften ibland uppstått, hava varit av sådan natur,
att de med hänsjm till anläggningens storlek samt egenartade och för
personalen nya konstruktion icke gärna kunnat undvikas. Efter hand
som driften pågått och erfarenhet ifråga om de olika detaljernas lämpligaste
behandling vunnits, har driften avvecklats utan störningar, och de
olika delarna av anläggningen hava visat sig lämpliga och väl samarbetat
sinsemellan. Åven om på grund av de av världskriget inträdda
förhållandena icke blivit möjligt pröva den elektriska driften i sådan omfattning,
som motsvarar normala tider, anser järnvägsstyrelsen sig dock
utan tvekan kunna uttala den uppfattningen, att även ur teknisk synpunkt
den gjorda anläggningen kan anses såsom mycket lyckad.

Under titeln utgifter för kapitalökning i årets statsverksproposition
hade jag anledning erinra, att järnvägsstyrelsen genom nådigt beslut
den 3 december 1915 anmodats uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma
med utredning, kostnadsförslag och plan för en fortgående elektrifiering
av statens järnvägar; och nämnde jag därvid, att denna utredning väntades
avgiven vid slutet av innevarande år. Resultatet av den sålunda
anbefallda utredningen torde dock icke böra avvaktas för avgörande av
föreliggande fråga. Den elektriska driften å Riksgränsbanan synes mig
nämligen numera prövad i sådan omfattning, att man med stöd av de
vunna erfarenheterna utan tvekan kan förorda den elektriska driftens
utsträckande till bandelen Kiruna—Svartön. Det synes mig även ur
nationalekonomisk synpunkt vara av synnerligt stor betydelse, att statens
järnvägar snarast möjligt i den mån omständigheterna det medgiva
göras oberoende av den utländska stenkolen, vars prisstegring som
bekant varit den förnämsta orsaken till driftkostnadernas abnorma

9

Kung!. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 51.

storlek under krigstiden, och att de inom landet befintliga kraftkällorna
för ändamålet utnyttjas. .lag bär därför funnit i hög grad önskvärt,
att åtgärder vidtagas för att bereda möjlighet att påbörja arbetena med
elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön.

I fråga om sättet för den föreslagna elektrifieringens utförande ber
jag få erinra följande. Vid utförandet av elektrifieringen av bandelen
Kiruna—Riksgränsen valdes, såsom jag redan nämnt, den utvägen, att
med vissa elektriska firmor träffades avtal, varigenom desamma övertogo
hela den tekniska och ekonomiska risken för anläggningen. Då resultatet
av denna statens järnvägars första anläggning'' för elektrisk drift
i större omfattning skulle för eu lång framtid bliva bestämmande för
vidare åtgärder ifråga om statsbanornas elektrifiering, ansågs det nämligen
vara av synnerlig vikt att söka vinna största möjliga garanti för
att anordningarna i såväl tekniskt som ekonomiskt avseende skulle
bliva fullt tillfredsställande.

I sin skrivelse den 17 februari 1916 anförde järnvägsstyrelsen
emellertid, att styrelsen nu ägde den erfarenhet om utförande och drift
av elektriska bananläggningar, som saknades då elektrifieringen av bandelen
Kiruna—Riksgränsen skulle utföras. Nu funnes också möjlighet
att utföra alla detaljer för anläggningen inom landet. Järnvägsstyrelsen
ansåge sålunda, att anläggningen borde utföras genom styrelsens egen
försorg. Därigenom skulle styrelsen erhålla mera frihet i fråga om
anläggningens utförande och kunna bättre tillgodogöra sig på olika håll
samlad erfarenhet. Åven i avseende å anläggningens drift skulle enligt
styrelsens mening vinnas betydande fördelar, i det att styrelsen kunde
fritt disponera över den levererade materielen på sätt, som omständigheterna
krävde.

För min del fann jag de av järnvägsstyrelsen anförda skäl för
anläggningens utförande genom styrelsens egen försorg fullgoda och förordade
jag därför, att utförandet av anläggningen skulle anförtros åt
styrelsen.

Det sålunda föreslagna sättet för elektrifieringens utförande synes
mig fortfarande vara det lämpligaste.

I det för 1916 års riksdag framlagda kostnadsförslaget för elektrifiering
av linjen Kiruna—Svartön beräknades kostnaden för de elektriska
anläggningarna ävensom för de lokomotiv, som erfordrades för en transportmängd
av 2,000,000 ton malm från Kiruna och Gällivare till Svartön,
till följande belopp:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 41 höft. (Nr 51.)

Sättot för
elektrifieringens

utförande.

Kostnads beräkningar.

o

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

för tillkommande elektrisk utrustning vid Porjus

kraftverk............................................................ 450,000 kronor

för ledningsnät och transformatorstationer........... 9,720,000 »

för elektriska lokomotiv ............................................. 5,360,000 »

Summa 15,530,000 kronor.

I de sålunda gjorda kostnadsberäkningarna ingick ett belopp av

770,000 kronor för vissa av järnvägsstyrelsen föreslagna ändringar beträffande
själva bannätet, avsedda att avhjälpa driftstörningar i de längs
banan framdragna elektriska svagströmsledningarna.

I sin skrivelse den 17 februari 1916 framhöll emellertid järnvägsstyrelsen,
att det syntes nödvändigt att, för att fullt säkerställa telefonoch
telegraftrafiken, utöver nämnda ändringar även vidtaga en del åtgärder,
som avsåge ändring av svagströmsledningarna och till dem inkopplade
apparater. Ett flertal förslag till sådana åtgärder förelåg för
det dåvarande. Då emellertid dessa anordningar även berörde telegrafverkets
intressen, hade järnvägsstyrelsen i samråd med telegrafstyrelsen
tillsatt en kommission för utredande av frågan vilka ytterligare åtgärder
lämpligen borde vidtagas.

Vidare anförde järnvägsstyrelsen, bland annat, att styrelsen vid avgivande
av sitt förslag till banans elektrifiering ej ansett sig böra invänta
resultatet av kommissionens arbeten, utan ämnade styrelsen senare
till Kungl. Maj:t inkomma med begäran om erforderligt ytterligare anslag
för utförande av de åtgärder, som med anledning av kommissionens
utlåtande kunde bliva erforderliga.

Denna kommission har efter en del utredningar och försök den 28
september 1916 avgivit ett sammanfattande utlåtande i frågan. I detta
utlåtande, vilket som bilaga 3 fogats vid järnvägsstyrelsens föreliggande
skrivelse och jämväl torde få biläggas detta protokoll, uttalar kommissionen
som sin åsikt, att lämpligaste sättet att i möjligaste mån oskadliggöra
störningar i de svagströms]edningar, som framgå längs en elektrisk
enfasbana av den allmänna karaktär, som Riksgränsbanan företer, är
utflyttning av svagströmsledningarna till ett avstånd från banan avomkring
100 meter jämte förändring av telegraflinjerna till dubbeltrådiga
samt insättande av lämpligt dimensionerade och lämpligt placerade spårtransformatorer
i banans kontakt- och skenledning. Sistnämnda ledning
herde därvid förses med ledande skarvförbindningar.

De av kommissionen föreslagna åtgärderna beträffande spårtransformatorerna
överensstämma med järnvägsstyrelsens förenämnda förslag
och voro, såsom nämnts, beräknade i kostnadsförslaget för elektrifie -

Kungl. Maj:Nåd. Proposition Nr 51.

11

ringen av linjen Kiruna—Svartöu. Kostnaden för utlottning av svagströmsledningarna
vid bandelen Kiruna—Svartön — inberäknat ledningarnas
förändring till dubbeltrådiga — beräknas av kommissionen till 1,005,000
kronor, därav för linjen Kiruna—Gällivare 140,000 kronor och lör linjen
Gällivare—Svartön 895,000 kronor. Nämnda belopp, 1,035,000 kronor,
tillkommer sålunda utöver de av järnvägsstyrelsen förut beräknade kostyaderna
för elektrifieringen av bandelen Kiruna—Svartön, eller 15,530,000
kronor. ’

Såsom jag emellertid redan antytt, hava materialprisen, sedan denna
beräkning gjordes, avsevärt stegrats, och vore man därför nödsakad, om
anläggningen i sin helhet skulle komma till utförande under nu rådande
kristid, att räkna med en avsevärt högre kostnad.

För anläggningen hava beräknats åtgå ungefär 10,000 ton järn och
1,800 ton koppar. I järnvägsstyrelsens förslag den 17 februari 1916
beräknades järnet kosta 250 kronor ock kopparn 2,000 kronor per ton.
Enligt vad styrelsen meddelar, måste nu räknas med ett tonpris av
minst 600 kronor för järn och 4,200 kronor för koppar. Ökningen
utgör sålunda:

för järn .................. kronor 350 x 10,000 = 3,500,000

» koppar............... » 2,200 x 1,800 = 3,960,000

Summa kronor 7,460,000.

Dessutom anser järnvägsstyrelsen, att i ökad kostnad för husbyggnader,
för arbete med ledningarna och för lokomotiv bör beräknas i
runt tal 5,000,000 kronor. Det kapital, som för arbetet ifråga under
nu rådande förhållanden beräknas erforderligt, uppgår sålunda till ett
belopp av i runt tal 29,000,000 kronor.

Häri ingår emellertid ej kostnaden för installering av den vid den
elektriska driftens utsträckande till linjen Kiruna—Svartön erforderliga
turbinen i Porjus kraftverk med tillhörande husbyggnader för den tillkommande
elektriska utrustningen. Ifrågavarande arbeten komma nämligen
att utföras av vattenfallsstyrelsen i samband med ytterligare utbyggnad
av Porjus kraftstation.

Den beräknade våldsamma stegringen av anläggningskostnaden lärer
göra det mindre tillrådligt att för närvarande ifrågasätta anslag för anläggningens
omedelbara utförande i dess helhet. Av skäl, som jag nu
går att närmare utveckla, har jag däremot velat ansluta mig till järnvägsstyrelsens
förslag om anläggningens delvisa påbörjande, dock med
vissa jämkningar.

12

Skal för elektrifiering
av
bandelen
Kiruna—
Gällivare.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.

Vid bedömande av föreliggande fråga är att märka, att anläggningen
består av två delar, som äro väsentligt olika med avseende på de
arbeten, som måste utföras. Den ena är bandelen Kiruna—Gällivare, som
nu föreslås till elektrifiering, och den andra bandelen Gällivare—Svartön.

För bandelen Kiruna—Gällivare finnas redan samtliga överföringsledningar
utförda, och omkopplingsstationerna vid Lappberg och Risbäck
behöva endast förses med mindre tillbyggnader för att förvandlas
till fullständiga transformatorstationer. Någon utbyggnad av Porjus
kraftverk behöver ej beräknas för denna handel, och det vore ej heller
meningen att för driften på denna handel anskaffa några nya elektriska
lokomotiv. De redan befintliga lokomotiven för bandelen Kiruna—Riksgränsen
skulle i stället utnyttjas även för bandelen Kiruna—Gällivare,
för vilket ändamål de måste anses vara fullt tillräckliga åtminstone till
den tidpunkt, då linjen Gällivare—Svartön blir elektrifierad. Under senaste
driftsåret 1 oktober 1915—30 september 1916 skulle nämligen, om
hela linjen Riksgränsen—Gällivare varit elektrifierad, de befintliga elektriska
lokomotiven endast hava varit utnyttjade till omkring 80 procent.
Under innevarande år ökas de elektriska malmtågslokomotivens antal
med 4, varigenom deras totala transportförmåga kommer att ökas med
omkring 30 procent.

Enligt järnvägsstyrelsens beräkningar belöpa sig de kostnader, som
nu måste nedläggas för elektrifiering av bandelen Kiruna—Gällivare,
endast till 2,500,000 kronor. Denna summa fördelar sig, enligt vad
järnvägsstyrelsen meddelat, sålunda:

tillbyggnad av omkopplingshusen vid Lappberg och Risbäck för

transformatorstation, vardera ä 30,000 kronor.................. kronor 60,000: —

transformatorstationsutrustning för Lappberg och Risbäck ä

200,000 kronor ............... » 400,000: —

100 km. kontaktledning ä 19,000 kronor.................................... » 1,900,000:_

utflyttning av svagströmsledningama.......................................... » 140,000:_

Härvid är beräknat, att på Gällivare bangård tillsvidare endast
skulle elektrifieras de spår, som äro oundgängligen nödvändiga för från
Kiruna ankommande och dit avgående tåg.

De sålunda beräknade kostnaderna kunna emellertid, efter Vad jag
från järnvägsstyrelsen erfarit, genom användande av en ny typ järnstolpar
för erforderliga kontaktledningar i någon mån nedbringas. De för
bandelen Kiruna—Riksgränsen använda kontaktledningsstolparna äro utförda
av hopnitade balkar. Under senaste åren har emellertid i Amerika
upptagits tillverkning av en för kontaktledningsstolpar särskilt lämpad
helvalsad balktyp, som, efter vad som framgår av en efter utförandet av
styrelsens ursprungliga kostnadsberäkningar inkommen offert, under nu -

Kung}. Maj. ts Nåd, Proposition Nr 51. 13

varande förhållanden skulle ställa sig avsevärt billigare än kontaktledningsstolpar
av den förut använda typen. Genom användande av sådana
stolpar skulle kostnaden för elektrifieringen av linjen Kiruna—Gällivare
reduceras med 150,000 kronor.

Kostnaden för de till utförande föreslagna arbetena för elektrifiering
av bandelen Kiruna—Gällivare skulle enligt de järnvägsstyrelsens beräkningar,
som lågo till grund för styrelsens skrivelse av den 17 februari
1916, hava utgjort 1,700,000 kronor, och ökningen av kostnaden utgör
sålunda 650,000 kronor.

Med den ifrågasatta anläggningen skulle, för den händelse trafiken
kan beräknas bliva av samma storlek som under året 1 oktober
1915—30 september 1916 och ett kolpris av 55 kronor per ton
lägges till grund för beräkningen, en totalvinst genom elektrifieringen
av 715,000 kronor per år erhållas. Under senaste året har trafiken på
här ifrågavarande handel utgjorts av i medeltal per dag'' ett persontåg,
ett blandat tåg och ett godståg i vardera riktningen förutom malmtåg,
medelst vilka, såsom jag förut nämnt, under året transporterats

1.423.000 ton malm från Kiruna till Gällivare och 283,000 ton malm
från Gällivare till Kiruna. Den tidigare beräknade normala trafiken har
av järnvägsstyrelsen beräknats utgöra samma antal person-, blandade
och godståg, som nyss angivits, samt dessutom malmtåg för transport
av 45,000 ton malm per år från Kiruna till Gällivare. Vid beräkning
av denna trafik skulle vinsten under antagande av förenämnda kolpris
uppgå till 130,000 kronor om året. Enligt vad jag inhämtat, torde
emellertid malmtransporten mellan Kiruna och Gällivare, sedan normala
förhållanden inträtt, visserligen komma att väsentligt nedgå i förhållande
till den under senaste året fraktade kvantiteten, men dock med all
sannolikhet kunna beräknas årligen uppgå till mellan 300,000 och

400.000 ton. Räknas med det mindre av dessa belopp, i stället för det
av järnvägsstyrelsen angivna eller 45,000 ton, blir vinsten 240,000
kronor per år, om ett kolpris av 55 kronor per ton antages. Den uppkommande
årsvinsten utgör, under antagande av att det senaste årets
trafik komme att fortfara, 30,4 procent å det för anläggningen beräknade
kapitalet och mer än hela kostnadsökningen. Vid en beräknad
trafik av 45,000 ton malm om året utgör vinsten 5,5 procent på anläggningskapitalet
samt 20,o procent på kostnadsökningen. Om trafiken beräknas
till 300,000 ton om året, utgöra motsvarande siffror 10,2 procent
och 36,9 procent. För varje 10-tal kronor, varmed kolpriset ökas respektive
minskas, inträder ökning respektive minskning av vinsten vid de
sålunda beräknade olika trafiksiffirorna med respektive 140,000, 50,000
och 65,000 kronor.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Beträffande kolpriset ber jag få återgiva följande av järnvägsstyrelsen
lämnade uppgifter för åren 1906 —1916 angående årliga medelinköpspriset
för utländskt lokomotivstenkol fritt Luleå, inberäknat lossningskostnader
och hamnumgälder:

1906 u

tgjorde medelinköpspriset.........

...... kr.

13,80

per

meterton,

1907

»

b ........

...... b

17,33

B

» ,

1908

»

» ........

...... b

13,99

B

»

1909

»

b ........

...... »

13,08

B

» ,

1910

b

b ........

...... B

13,55

B

» 7

1911

b

» ........

..... B

11,86

B

» 7

1912

b

b .........

...... »

16,10

B

» ,

1913

»

» ........

...... B

16,98

B

» 7

1914

»

b .......

..... B

14,97

B

» 7

1915

-»

b ........

..... B

33,32

B

» 7

1916

)>

» ........

...... B

57,09

B

B

Härvid

är att märk

a., att ytterligare

kostnader tillkomma för kolet,

nämligen dels för dess transport till kolstationerna och dels för dess
uppläggning i kolbås. Dessa kostnader utgöra sammanlagt i medeltal
för bär ifrågavarande stationer 2 kronor 50 öre per ton.

Den verkliga kostnaden för kolet har i följd härav, om man tager
hänsyn endast till åren 1912—1914, i medeltal utgjort i runt tal 18
kronor 50 öre per meterton.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 31 mars 1916 anförde
jag, att kolpriset visserligen torde komma att reduceras, när kriget
upphörde, men att priserna på såväl stenkol som industrialster i allmänhet
helt säkert komme att en lång tid hålla sig över de normala.
Brist på arbetskraft torde sålunda komma att göra sig gällande och i
sin mån verka fördyrande. Åven frakterna komme säkerligen på grund
av brist på tonnage att bliva betydligt högre än före kriget. Efterfrågan
på stenkol komme antagligen också att bliva stor på grund därav,
att järnindustrien med säkerhet komme att bliva synnerligen livlig,
särskilt som lagren under kriget blivit uttömda. Åven andra kända
omständigheter torde komma att verka därhän, att man under en avsevärd
tid framåt helt säkert hade att räkna med höga kolpris. Vad jag
sålunda framhållit synes mig fortfarande äga tillämpning. Emellertid,
även om man antager, att kolpriset kommer att nedgå till 25 kronor per
ton, skulle vid den såsom sannolik beräknade normala transportmängden
av 300,000 ton malm vinst uppstå genom ångdriftens ersättande med
elektrisk drift. Man torde också med stor sannolikhet kunna räkna med,

KungI. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 51. lä

att de merkostnader, som uppstå genom anläggningens omedelbara
igångsättande, snart nog skola vara intjänta, då kolprisen under de närmaste
åren med största säkerhet torde komma att hålla sig över nyss
angivna siffra.

Det är att beakta, att, vid förut gjorda vinstberäkningar liksom alla
här i fortsättningen kalkylerade, 5 procent ränta å allt erforderligt
kapital medräknats bland utgifterna, varför något avdrag från vinsten av
ränta på nedlagt kapital ej behöver göras.

Vid bedömande av föreliggande fråga är jämväl att taga i betraktande,
att inköpsvärdet av de ånglokomotiv, som genom elektrifieringen
av bandelen Kiruna—Gällivare bliva disponibla för tjänst på andra bandelar,
utgör vid trafik, motsvarande senaste årets, 650,000 kronor, vid
en beräknad trafik av 45,000 ton 250,000 kronor och vid en beräknad
trafik av 300,000 ton 310,000 kronor. Nuvarande värdet av dessa lokomotiv
uppgår till något mer än dubbla de angivna beloppen. Härigenom
uppkommer en tillkommande vinst utöver den förut angivna.

Slutligen måste uttryckligen betonas, att det med hänsyn till svårigheten
att överhuvud taget anskaffa kol är av synnerligt värde att även
de minsta kolkvantiteter inbesparas. Kolförbrukningen under senaste
året för bandelen Kiruna—Gällivare har uppgått till 14,000 ton, under
det att vid den trafik, som jag för den närmaste framtiden beräknat,
den erforderliga kolkvantiteten utgör 6,500 ton per år.

Av vad jag nu anfört framgår, att elektrifieringen av bandelen
Kiruna—Gällivare, utförd så som nu föreslagits, måste anses lönande
även vid nuvarande höga material- och arbetspriser. Detta torde däremot
ej vara fallet beträffande elektrifiering av bandelen Gällivare—Svartön.

För elektrifiering av bandelen Gällivare—Svartön finnas hittills
inga förarbeten utförda med undantag för dels Porjus kraftverk, där endast
obetydliga arbeten återstå för eventuellt insättande av ett erforderligt
turbinaggregat jämte elektrisk utrustning, dels ock överföringsledningen
Porjus—Kuosakåbbo, som åtminstone tills vidare kan utnyttjas för driften
av hela bannätet Riksgränsen—Svartön.

För bandelen Gällivare—Svartöns elektrifiering måste således, enligt
vad jag från järnvägsstyrelsen inhämtat, förutom insättandet av
nämnda turbinaggregat jämte elektrisk utrustning i Porjus kraftverk,
utföras följande arbeten:

utvidgning av omkopplingsstationen vid Kuosakåbbo;

överföringsledningar för 80,000 volt från Kuosakåbbo till Gällivare
och vidare efter banan till Notviken;

Skal för utförande
av
vissa förarbeten
för
elektrifiering
av bandelen
Gällivare—
Svartön.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

transformatorstationer vid Gällivare, Nuortikon, Polcirkeln, Lakaträsk,
Gransjö, Boden och Notviken;

kontaktledningar över alla spår från Gällivare till Svartön samt
över spåren till malmfälten vid Gällivare; samt

utflyttning av svagströmsledningarna.

Dessutom måste anskaffas för driften erforderliga elektriska lokomotiv.

Kostnaden för elektrifieringen av bandelen Gällivare—Svartön skulle,
om nuvarande prisförhållanden fortfarande bliva rådande, enligt de i
järnvägsstyrelsens skrivelse den 12 december 1916 antagna beräkningsgrunder,
utgöra sammanlagt 26,500,000 kronor. Denna kostnad utgör

12,530,000 kronor mer än den anläggningskostnad, som beräknats i
j är n vägs styrelsens skrivelse av den 17 februari 1916.

Denna ökade kostnad betyder, om 5 procent ränta beräknas, eu
ökad årlig kostnad av 626,500 kronor. Kolförbrukningen vid ångdrift
å denna handel utgör vid transport av 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000
ton malm per år respektive 42,000, 58,000 och 74,000 ton per år. Den
tillkommande räntekostnaden motsvarar sålunda en ökning av kolpriset
vid nämnda transportkvantiteter av respektive 14,90, 10,80 och 8,50 kronor
per ton.

Om såsom förut ett kolpris av 55 kronor per ton antages, skulle
oaktat den ökade kostnaden en vinst för den elektriska driften uppkomma,
vilken vinst vid transport av respektive 2,000,000, 3,000,000 och

4,000,000 ton malm per år från Gällivare till Svartön skulle uppgå till
respektive 795,000, 1,780,000 och 2,750,000 kronor per år eller respektive
3,0, 6,3 och 9,3 procent på hela anläggningskapitalet samt 6,3, 14,2
och 21,9 procent på ökningen i anläggningskostnaden.

För varje 10-tal kronor, varmed kolpriset ökas respektive minskas,
inträder en ökning respektive minskning av vinsten vid de olika transportmängderna
med respektive 420,000, 580,000 och 740,000 kronor
per år.

Åven om en trafik, motsvarande export av 4,000,000 ton malm per
år och ett kolpris av 55 kronor per ton, skulle kunna beräknas, blir
tydligen vinsten under 3 respektive 4 år ej mer än 8,250,000 kronor
respektive 11,000,000 kronor, under det att kostnadsökningen för
anläggningen, om den skulle utföras nu, utgör 12,530,000 kronor.
Den uppkommande vinsten under 3 å 4 år kan sålunda ej beräknas
bliva så stor, att kostnadsökningen för anläggningen genom densamma
amorteras. Det måste därför anses riktigare, att utförande av denna del
av anläggningen uppskjutes ett eller annat år, om man kan beräkna, att

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 51.

de i järnvägsstyrelsens skrivelse av den 17 februari 1916 upptagna
material- och arbetspriserna senare skola kunna erhållas.

Då emellertid genom utförande av en del förberedande arbeten,
vilka rönt mindre inverkan av prisstegringen, en tidsvinst av omkring
två år kan ernås vid anläggningens slutliga färdigställande, har järnvägsstyrelsen
ansett sig böra föreslå, att dessa arbeten nu omedelbart
igångsättas. De ifrågavarande arbetena utgöras, såsom jag förut antytt,
dels av husbyggnader och dels av fundament för överföringsledningens
stolpar. Vidare skulle en större del av de för kontaktledningen
erforderliga stolparna anskaffas och fastgjutas i fundament
på sina platser. Dessa arbeten kunna till största delen utföras endast
under månaderna juni—september, och erfordras därför för deras utförande
— såvida icke arbetena skola bedrivas på ett oekonomiskt och även
i andra hänseenden mindre lämpligt sätt — minst fyra somrar. Övriga
arbeten kunna* om erforderliga anslag finnas till förfogande, däremot färdigställas
på omkring ett och ett hälft år. Det är därför av vikt, att de
här nämnda förberedande arbetena bliva färdigställda snarast möjligt.

Sammanlagda kostnaden för dessa förberedande arbeten har av
järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 12 december 1916 beräknats till

2,800,000 kronor, vilken kostnad fördelar sig sålunda:

husbyggnader:

utbyggnad av Kuosakåbbo orokopplingsstation ..................... kronor 45,000: •—

uppförande av husbyggnader för transformatorstationer vid
Gällivare, Nuortikon, Polcirkeln, Lakaträsk, Gransjö,

Boden och Notviken jämte tillbyggnader för bostäder
ä kr. 105,000....................................................... > 735,000: —

Summa kronor 780,000: —

fundament för överföringsledningens stolpar, 230 km. ä kr.

1,500....................................................................................... kronor 345,000: —

fundamentjärn 276 ton ä kr. 700 » 193,200: —

transporter m. m..................................................... »_81,800: —

Summa kronor 620,000: —

fundament och stolpar för kontaktledningen söderut med undantag för

ledningar på större stationer:

fundament för 230 km. ä kr. 1,100 .......................................... kronor 253,000: —

stolpar för 230 km. ä 6 ton per km. efter kr. 750 per ton ... > 1,035,000: —

transporter, målning m. m...................................................... >_112,000: —

Summa kronor 1,400,000: —

Bihang till riksdagms protokoll 1917. 1 sand. 41 käft. (Nr 51.) 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Kostnaderna för dessa arbeten skulle enligt de beräkningar, som
lågo till grund för järnvägsstyrelsens skrivelse av den 17 februari 1916,
hava utgjort 1,750,000 kronor. Kostnadsökningen skulle sålunda uppgå
till 1,050,000 kronor.

Under förutsättning av att anläggningskostnaden ökas med endast
nyssnämnda belopp, 1,050,000 kronor, förutom den nu tillkommande
kostnaden för utflyttningen av svagströmsledningarna, vilken för bandelen
Gällivare—Svartön utgör 895,000 kronor, skulle vinsten genom
införande av elektrisk drift å här ifrågavarande handel vid transport av
respektive 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000 ton malm per år och ett
kolpris av 55 kronor per ton komma att uppgå till respektive 1,325,000,

2.310.000 och 3,280,000 kronor per år. Ökningen i anläggningskostnaden
amorteras sålunda under detta antagande på mindre än ett år, även om
en transport av endast 2,000,000 ton malm per år beräknas.

För varje 10-tal kronor, varmed kolpriset ökas respekt ife minskas, inträder
en ökning respektive minskning av vinsten vid de angivna transportmängderna
med respektive 420,000, 580,000 och 740,000 kronor per år.

Om det, med hänsyn till att kostnaderna för material och arbete
ej sjunka, skulle bliva nödvändigt att förskjuta tiden för anläggningens
slutliga färdigställande, ökas givetvis den tillkommande kostnaden med
ränta på det. för ifrågavarande förarbeten nedlagda kapitalet, eller

2.800.000 kronor.

Följande av järnvägsstyrelsen upprättade tabell visar totala beloppet
för kostnadsökningen vid uppskov under 1 till 5 år, under förutsättning
av att 5 procent ränta på ränta beräknas. Tabellen angiver också hur
stor ökning av den årliga kostnaden för den elektriska driften, som
uppkommer på grund av kostnadsökningen för anläggningen, för den
händelse densamma ej skulle bliva amorterad.

Uppskov år

0 ......

1......

2

3 ......

4 ......

5 ......

Ökning i an- Ökad årskostnad
läggnings- för elektriska
kostnad. driften.

1.050.000 52,500

1.190.000 59,500

1.337.000 66,850

1.491.000 74,550

1.653.000 82,650

1.824.000 91,200

Av tabellen framgår, att, även om 5 års uppskov med anläggningens
slutliga färdigställande skulle ifrågakomma, ökningen i anläggningskostnaden
ej blir mer än 1,824,000 kronor. Under förutsättning av att den
totala anläggningskostnaden ökas med endast detta belopp förutom

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 51. 19

den nu tillkommande kostnaden för utflyttningen av svagströmsledningarna,
blir vinsten genom den elektriska driftens införande vid transport
av respektive 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000 ton malm per år och
ett kolpris av 55 kronor per ton respektive 1,285,000, 2,270,000 och

3.240.000 kronor per år. Ökningen i anläggningskostnad skulle sålunda
komma att amorteras på ett år vid en transportmängd av omkring

2.500.000 ton malm per år.

För varje 10-tal kronor, varmed kolpriset ökas respektive minskas,
inträder en ökning respektive minskning av vinsten vid nämnda transportmängder
med respektive 420,000, 580,000 och 740,000 kronor per år.

Vid nyssnämnda ökning av anläggningskostnaden med 1,824,000
kronor bliva årskostnaderna vid en transportmängd av 3,000,000 ton
malm per år lika för elektrisk drift och ångdrift vid ett kolpris av omkring
16 kronor per ton. Utföres däremot anläggningen nu omedelbart
i sin helhet och den angivna största kostnadsökningen för anläggningen
uppkommer, bliva vid sistnämnda transportmängd kostnaderna lika för
elektrisk drift och ångdrift vid ett kolpris av omkring 24 kronor per ton.

Årskostnaden för den elektriska driften å hela linjen Kiruna—
Svartön har i järnvägsstyrelsens skrivelse av den 17 februari 1916
— under antagande av ett kolpris av 25 kronor per ton — vid
transport av respektive 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000 ton malm
per år angivits till respektive 2,295,000, 2,675,000 och 3,054,000 kronor.
Den ökning i driftkostnaderna med 91,200 kronor per år, som skulle
uppkomma, om vissa delar av anläggningen nu i förväg iordningsställas,
men anläggningens slutliga färdigställande framflyttas fem år i
tiden, är således ganska oväsentlig i förhållande till den totala driftkostnaden
och i jämförelse med de belopp, som eventuellt kunna vinnas
därigenom, att tiden för anläggningens slutliga färdigställande, genom
att dessa arbeten nu utföras, kan förkortas med omkring två ar.

Såsom förut angivits, uppgår vid ångdrift och transport av 2,000,000,

3.000. 000 och 4,000,000 ton mahn kolförbrukningen till respektive

42.000, 58,000 och 74,000 ton. Den tillkommande kostnaden för den
elektriska driften motsvarar således, även om fem års uppskov skulle
ifrågakomma, en ökning av kolpriset med endast respektive 2,17, 1,57
och 1,23 kronor per ton.

Såsom jag förut meddelat, skulle genom anbringande av en ny typ
järnstolpar för kontaktledningarna kostnaderna för elektrifiering av linjen
Kiruna—Gällivare kunna i viss grad nedbringas. Enligt vad jag inhämtat,
skulle motsvarande förhållande gälla kostnaderna för angivna
förarbeten till elektrifiering å linjen Gällivare—Svartön, vilka kostnader

Utbyggnad
av Porjus
kraftstation.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

i följd härav skulle nedbringas från 2,800,000 kronor med 350,000 eller
till 2,450,000 kronor. Härigenom skulle förut angivna vinster för linjen
Gällivare—Svartön ökas med 17,500 kronor per år. Den ökade anläggningskostnaden
för lmjen Gällivare—Svartön, som skulle uppkomma, om
vissa förut upptagna delar av anläggningen nu i förväg iordningställas,
men anläggningens slutliga färdigställande framflyttas fem år i tiden,
skulle av samma anledning reduceras med i runt tal 25 procent.

Den totala kostnaden för de av järnvägsstyrelsen föreslagna arbetena
uppgår enligt den ursprungliga beräkningen till kronor 5,300,000,
men skulle genom användande av de nu föreslagna nya kontaktledningsstolparna
reduceras till kronor 4,800,000. För påbörjande av dessa arbeten
har järnvägsstyrelsen hemställt om ett anslag för år 1918 av

4,000,000 kronor, därav 1,500,000 kronor borde av st}^relsen få disponeras
redan under år 1917.

Av budgetsskäl har jag emellertid ansett mig böra föreslå en nedsättning
i det av järnvägsstyrelsen för år 1918 begärda anslaget med

500,000 kronor eller således till 3,500,000 kronor, därvid Kungl. Maj:t,
på sätt järnvägsstyrelsen hemställt, torde medgivas rätt att förskottsvis
under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 1,500,000 kronor.

Då kostnaden för elektrifiering av bandelen Kiruna—Gällivare beräknats
till 2,500,000 kronor, skulle alltså, även om det av järnvägsstyrelsen
för år 1918 begärda anslaget minskas till det av mig föreslagna
beloppet, elektrifieringen av nämnda handel kunna färdigställas
under samma år. Däremot skulle de förberedande arbetena med elektrifieringen
av bandelen Gällivare—Svartön framflyttas något i tiden.

Med hänsyn till nu rådande osäkra förhållanden och då någon
visshet icke förefinnes, att ens de beräknade priserna för de nu föreslagna
arbetena kunna komma att bestå, synes det mig emellertid lämpligt, att
frågan om arbetenas utförande göres beroende på, huruvida vid tiden
för arbetenas igångsättande klarhet vunnits, att de gjorda beräkningarna
äro åtminstone i huvudsak hållbara. I den händelse konjukturerna vid de
föreslagna arbetenas utförande skulle vara sådana, att kostnaden skulle
komma att överstiga förut angivna belopp, synes det därför böra bero på
Kungl. Maj:ts förnyade prövning, om arbetena skola igångsättas eller ej.

Jag övergår härefter till det föreliggande förslaget i fråga om anslag
för utbyggnad av Porjus kraftstation.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 31 mars 1916 nämnde
jag, att kraftanläggningen avsetts för fem turbinenheter, av vilka dock
endast fyra voro insatta. Två av dessa driva var sin enfasgenerator för

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

järnvägsdriften och den tredje en trefasgenerator för strömleverans till
malmfälten. Å den fjärde äro monterade en enfas- och en trefasgenerator,
vilka tjänstgöra som reserv för de båda strömsystemen. Enligt Kungl.
Maj:ts förslag till 1916 års riksdag om utvidgning av kraftstationen
skulle eu ny enfasgenerator, avsedd för elektrisk drift å järnvägslinjen
Kiruna—Svartön, anskaffas och inmonteras i den redan befintliga kraftstationen.
För detta ändamål skulle den femte turbinenheten disponeras.
Kungl. Maj:ts förslag avsåg emellertid även att för tillgodoseende av
industriella behov i kraftverket installera en sjätte maskin, monterad med
en trefasgenerator. Härför skulle en utbyggnad av kraftstationen erfordras.

Enligt i vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse den 8 januari
1916 intagen beräkning skulle kostnaden för den av Kungl. Maj:t föreslagna
utvidgningen av kraftstationen uppgå till ett belopp av 1,700,000
kronor. Därvid medräknades emellertid icke kostnaden för den för järnvägsdrift
avsedda enfasgeneratorn, vilken kostnad ingick såsom post i
kostnadsförslaget för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön.

Såsom jag redan i det föregående antytt, ansåg sig riksdagen icke
böra anvisa anslag för insättande av det för järnvägsdriften avsedda
enfasaggregatet.

Vad åter beträffade frågan om installerandet av ett trefasaggregat
för industriell drift, fann riksdagen det vara synnerligen önskvärt, att
anslag för detta ändamål beviljades, på det att utvidgning av trefasanläggningen
skulle kunna vidtagas omedelbart efter det kontrakt om
kraftleverans träffats. Riksdagen uttalade emellertid såsom sin mening,
att maskineriet för trefasaggregatet ej borde beställas, förrän kraftleveransfrågan
vore definitivt avgjord. Anslagets lyftande borde fördenskull
göras beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t.

I anslutning till sitt berörda uttalande beviljade riksdagen, enligt
vad jag förut antytt, för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen
vid Porjus ett anslag å 775,000 kronor, motsvarande kostnaden
för installerande av trefasaggregatet i den nuvarande kraftverksbyggnaden.
Av nämnda anslag anvisade riksdagen för år 1917 625,000
kronor. Återstoden beräknades erforderlig under år 1918.

Genom nådigt brev den 30 juni 1916 har Kungl. Maj:t anbefallt
vattenfallsstyrelsen att, sedan frågan om leverans av kraft från det nya
maskinaggregatet blivit definitivt avgjord, därom göra underdånig anmälan.

Enligt vad jag inhämtat har avtal om kraftleverans numera träffats,
och torde denna fråga komma att inom den närmaste tiden underställas
Kungl. Maj:t. Arbetena för det nya trefasaggregatet torde därför böra
med det snaraste påbörjas. Det lärer i anledning härav bliva nödvän -

22 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 51.

digt att för år 1918 disponera återstoden av det av 1916 års riksdag
för ifrågavarande ändamål beviljade anslaget eller 150,000 kronor.

I sin skrivelse den 11 november 1916 har, som jag redan förut
antytt, vattenfallsstyrelsen — under förutsättning av framläggande för
1917 års riksdag av proposition om elektrifiering av statsbanelinjen
Kiruna—Svartön — hemställt om framställning till riksdagen om anvisande
för år 1918 av ett anslag för påbörjande av en andra utbyggnad
av Porjus kraftstation å 925,000 kronor, motsvarande kostnaden
för installering i kraftstationen av turbin m. in. för ytterligare ett enfasaggregat,
avsett för drift å nämnda järnvägslinje.

I enlighet med det av mig framlagda förslag skulle emellertid elektrifieringen
tills vidare allenast omfatta bansträckan Kiruna—Gällivare.
Då, såsom jag förut antytt, för drift å denna handel icke erfordras insättning
av ett nytt enfasaggregat, enär de redan befintliga förmå lämna
det ökade effektbehovet, skulle kunna ifrågasättas, att det av vattenfallsstyrelsen
begärda anslaget för år 1918 å 925,000 kronor ej skulle behöva
nu äskas av riksdagen.

Emellertid torde dock detta anslag jämväl för annat ändamål vara av
behovet påkallat. Sedan vattenfallsstyrelsens berörda skrivelse avläts, hava
nämligen, enligt vad styrelsen meddelat, från flera håll framkommit förfrågningar
om leverans av ytterligare trefasenergi. För närvarande äro
uthyrda till malmbolagen 8,700 kilowatt och till det under anläggning
varande Porjus smältverk 3,000 kilowatt, allt räknat vid Porjus. Dessa
leveranser kunna väl tillgodoses medelst det redan befintliga trefasaggregatet
om 9,000 kilowatt samt det nya trefasaggregatet, beräknat
för likaledes omkring 9,000 kilowatt, vartill 1916 års riksdag beviljat
anslag. Emellertid har fråga nyligen uppstått om en utvidgning av Porjus
smältverk och om andra nyanläggningar i Porjus, Gällivare och Luleå,
vilka skulle kräva så betydande belopp trefasenergi utöver vad av sistnämnda
två aggregat kan levereras, att en ytterligare trefasgenerator
å omkring 9,000 kilowatt skulle för ändamålet erfordras. Enligt
min mening måste det anses vara av vikt, att man söker befordra en
ökad industriell verksamhet uti ifrågavarande trakter, där staten har så
betydande vattenkraft, i synnerhet som därigenom på samma gång en
bättre räntabilitet för Porjus kraftverk skulle vinnas. Därest de ifrågasatta
anläggningarna komma till stånd, bör den erforderliga energikvantiteten
jämväl vara att tillgå snarast möjligt. Det synes mig därför
klokt att redan nu skrida till en ökning av kraftverkets förmåga att
leverera trefaskraft, så snart behov därav yppas.

Detta mål kunde vinnas genom att förse det sjätte maskinaggregatet
med trefasgenerator i stället för med enfasgenerator, såsom i

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

23

vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse med hänsyn till elektrifieringen
av bansträckan Kiruna—Svartön föreslogs.

Men om så skedde, kunde något nytt enfasaggregat för järnvägsdrift
icke installeras i kraftstationen, förrän avsevärda nya utvidgningsarbeten
verkställts. För utnyttjande av ett sjunde och följande maskinaggregat
måste nämligen nya tillopps- och avloppstunnlar samt ny fördelningsbassäng
komma till utförande, enär de hittillsvarande anordningarna
av motsvarande slag icke äro tillfyllest för flera än högst sex
maskinaggregat om 9,000 kilowatt vardera, varav ett i reserv. Dessutom
måste älvens lågvattenavrinning höjas genom ytterligare regleringsarbeten
utöver de hittills beslutade, i den mån sammanlagda energiavsättningen
överstiger vad förut tillgänglig vattenmängd kan alstra.

Dessa arbeten kräva emellertid enligt vattenfallsstyrelsens uppgift
2 Vs år, medan järnvägsstyrelsen beräknar 11 2 år vara tillfyllest för att
fullborda bansträckans Gällivare—Svartön elektrifiering, därest de förberedande
arbeten, vilka jag förut förordat, dessförinnan utfördes. Om
sålunda en andra utbyggnad av Porjus kraftstation beslutades först
samtidigt med att medel för den ifrågavarande bansträckans fullständiga
elektrifiering anvisades, måste under nyss angivna förutsättning beträffande
det sjätte aggregatet ett såväl för järnvägen som det allmänna
oförmånligt uppskov uppstå.

För att förekomma ett dylikt uppskov och för att tillgodose det
växande behovet av trefasenergi synes det mig därför riktigast, om beslut
redan nu fattades om påbörjande av Porjus kraftverks andra utbyggnad.
Det anslag för 1918 av 925,000 kronor, som vattenfallsstyrelsen
begärt, borde då få användas för detta ändamål med rätt för
Kungl. Maj:t att besluta om de arbeten, som närmast borde ifrågakomma.
Vid nästa riksdag kunde då ytterligare erforderliga medel för utbyggnad
eventuellt äskas och riktlinjerna för de fortsatta arbetena närmare angivas
med ledning av den erfarenhet beträffande behovet av kraft för olika
ändamål, vilken kan vinnas under innevarande års förlopp. Förhållandena
kunna ju redan före nästa årsskifte förändras, så att fullbordandet
av ifrågavarande bansträckas elektrifiering kan bliva aktuellt. Det är
också uppenbart, att avsättningsmöjligheterna för kraft till industriella
behov till dess kunna undergå väsentliga förändringar. I varje fall
måste man enligt min mening tillse, att kraftproduktionens utveckling
må kunna ske inom rimlig tid, så att icke nya kunder måste hänvisas
till att avvakta den långa tid, som annars skulle krävas för motsvarande
nyanläggnings utförande, innan kraftleverans kunde påbörjas. 1 motsatt
fall lär företaget knappast kunna skötas affärsmässigt och till fördel
för vare sig kronan såsom kraftproducent eller för det allmänna. Jag

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

vill för övrigt i detta sammanhang påminna om, att vid Trollhätte kraftverk
i stor utsträckning följts den sålunda förordade politiken och att
denna påtagligen visat sig vara den riktiga. Det synes mig därför vara
av största vikt, att man utan långa uppskov skrider till en andra utbyggnad
även av Porjus kraftverk.

Kostnaderna för en sådan utbyggnad framgå av följande sammanställning
av totalkostnaderna för utbyggnad av kraftverket med åtta
maskinenheter.

Arbeten.

Redan

anvisat.

Begäres för
1918.

Framtida

anslag.

Anmärkningar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Den nuvarande kraftstationenmed

installerade 4 maskinaggregat,
varav 2 för enfasdrift och 1 för

trefasdrift järnte 1 i reserv för-häda strömarterna ...............

Insättning av ytterligare ett

11,443,000

—

(Oberäknat den förjärnvägs-) driften avsedda elektriska
| utrustningen samt kraft-[ ledningar.

aggregat, nr 5, om 9,000 kilo-watt för trefasdrift...............

Reglering av Lule älvs lågvatten-

625,000

150,000

—

1 Inberäkna! ett konjunktur-\ tillägg av 220,000 kronor.

avrinning enligt beslut av 1913
års riksdag .............•..........

1,000,000

_

—

Insättning av aggregat nr 6 med

därav föranledda arbeten, såsom
utvidgning av maskinsal m. m.,

med generator och elektrisk ut-rustning ...........................

Insättning av aggregat nr 7, för

—

925,000

600,000

/Häri ingår ett konjunktur-

\ tillägg av 300,000 kronor.

vars användning kräves anlägg-ning av nya tillopps- och av-

loppstunnlar m. m................

Insättning av aggregat nr 8 med

—

—

5,470,000

, (Oberäknat elektrisk utrust-\ ning för järnvägen.

elektrisk utrustning ............

Ytterligare reglering av Lule älvs

—

600,000

Oberäknat konjunkturtillägg.

lågvattenavrinning, så att den
motsvarar behovet jämväl för
aggregaten nr 7 och 8 .........

600,000

Summa

13,068,000

1,075,000

7,270,000

= 21,413,000

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

25

Totalkostnaderna för utbyggnad av kraftverket med åtta maskinenheter
skulle sålunda, i enlighet med de i sammanställningen gjorda
beräkningarna, uppgå till 21,413,000 kronor. Då av nämnda belopp
13,068,000 kronor redan äro av riksdagen beviljade, skulle återstå att
anvisa för år 1918 och följande år 8,345,000 kronor, därav för andra
utbyggnaden och därmed i samband stående arbeten 8,195,000 kronor.

De sålunda angivna kostnadssummorna, som ytterligare skulle erfordras,
äro visserligen högst betydande. Å andra sidan måste betonas,
att den avkastning, som å dem kunna förväntas, givetvis också är betydande
samt att meningen icke är att utgiva dessa belopp annat i den
mån de kunna förväntas bliva räntabla. Enligt vattenfallsstyrelsens utredningar
blir också självkostnaden för den producerade kraften — om
blott tillräcklig avsättning vinnes — icke högre än att den mer än väl
täckes av de avgifter, på vilka man säkerligen kan göra sig räkning.
I den mån kraftavsättningen ökas utöver vad som motsvarar sju aggregat,
vid vilket utbyggnadsstadium självkostnaden når sitt maximum,
faller den åter och torde gå ned till ett värde, som ligger under det
nuvarande.

Jag vill till sist framhålla, att på skäl, som angivits, det ifrågavarande
anslaget för påbörjande av en andra utbyggnad av Porjus kraftstation,
925,000 kronor, icke torde böra få lyftas utan särskilt beslut
av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för år 1918 anvisa

dels för påbörjande av arbetena med elektrifiering
av statsbanelinjen Kiruna—Svartön ett anslag av
3,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1917 av tillgängliga medel
utanordna 1,500,000 kronor,

dels av det för fullbordande av första utbyggnaden
av kraftstationen vid Porjus av riksdagen beviljade
anslaget å 775,000 kronor återstående beloppet, 150,000
kronor,

dels och för påbörjande av en andra utbyggnad
av nämnda kraftstation ett anslag av 925,000 kronor.

Departe ments chefens hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 41 käft. (Nr 51.)

4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.

PÅ RIKSGRÄNSBANAN TRANSPORTERAD MALMMÄNGD tillJämvSfas&^skriveise

FRÅN DEN l*OKT. 1915 TILL DEN 30É SEPT. 1916.

Ton

malm

September

Februari

1916

December

1915

J anu ar i

0 ktober

November

1915

8800

8000

7200

5600

3200

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

27

Bilaga nr 2
till järnvägsstyrelsens
skrivelse.

P. M.

angående underhållskostnaderna för de elektriska anordningarna
till bandelen Kiruna—Riksgränsen.

Antalet lokomotivkilometer under första garantiåret — 1 oktober
1915—30 september 1916 — har utgjort: för malmtågslokomotiv 521,873
och för persontågslokomotiv 75,766, varför således summa lokomotivkilometer
utgjorde 597,639.

De beräknade underhållskostnaderna motsvarande denna trafik utgjorde
under antagande av 1909 års priser sammanlagt kronor 264,600,
som fördela sig sålunda:

för kraftverksutrustningen ......................................................... kr. 21,500: —

)> överföringsledningen Porjus—Kiruna .............................. » 33,100: —

)) husbyggnader och kontaktledningsstolpar................... » 10,000: —

» garanterade kostnader enligt kontrakt........................... » 200,000: —

■

De verkliga underhållskostnaderna hava utgjort sammanlagt kronor
234,889: 77, vilken kostnad fördelar sig sålunda:

för kraftverksutrustningen ......................................................... kr. 389: 72

» överföringsledningen Porjus—Kiruna.............................. » 5,160: 62

» husbyggnader och kontaktledningsstolpar.................... » 2,251:94

)) kostnader motsvarande de garanterade enligt kontrakt
................................................................................... » 227,087:49

Trots de i hög grad ökade kostnaderna för såväl arbete som
materiel har sålunda en vinst uppkommit å underhållskontot uppgående
till kronor 29,710: 23. Denna vinst har, såsom av ovan upptagna uppställning
framgår, uppkommit därigenom att kostnaderna för underhåll
av kraftverksutrustningen och överföringsledningen Porjus—Kiruna samt
husbyggnader och kontaktledningsstolpar endast uppgått till omkring
12 procent av vad som beräknats. De garanterade kostnaderna för

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

ledningar, transformatorstationer och lokomotiv för delen Kiruna—Riksgränsen
hava däremot på grund av de inträdda förhållandena ökats,
men likväl ej mer än 13,5 procent. Med hänsyn till den sedan år
1909 inträdda ökningen i kostnaden för arbete och material måste
det nuvarande värdet av de garanterade kostnaderna, vilka enligt
kontraktet skola ändras i proportion till den påvisbara ökningen av
kostnaderna, beräknas till ett avsevärt mycket högre belopp.

Stockholm den 6 december 1916.

Ivan öfverholm.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Bilaga nr 3
till järnvägsstyrelsens
skrivelse.

29

Kommitterades utlåtande beträffande åtgärder för undvikande
av störningar i svagströmsledningar.

Till Kungl. järnvägsstyrelsen.

Enligt protokoll av den 13 december 1915 har järnvägsstyrelsen i
samråd med telegrafstyrelsen beslutat uppdraga åt särskilda kommitterade
att utarbeta förslag till de åtgärder, vilka vid en eventuell
elektrifiering av bandelen Kiruna—Svartön — enligt enfassystemet —
böra vidtagas dels beträffande anordningarna för den elektriska driften
och dels beträffande svagströmsledningarna för att de störningar i telefon-
och telegraftrafiken, vilka bruka uppträda vid dylika banor, i möjligaste
mån skulle kunna undvikas. Till medlemmar av denna kommitté
utsågos undertecknade.

Rörande det av kommittén hittills utförda arbetet må nämnas följande:
Kommittén har ingående studerat de elektriska anordningarna för
elektrisk drift å linjen Kiruna—Riksgränsen ävensom de vid riksgränsbanan
befintliga, statens järnvägar och telegrafverket tillhörande ledningarna
och apparaterna för telegraf och telefon. Vidare har kommittén
under ledning av professor Pleijel studerat de anordningar för
telegrafering och telefonering, vilka i allmänhet komma till användning
vid telegrafverket, samt genom professorerna Pleijel och Lindström låtit
utföra teoretiska beräkningar rörande dels den ömsesidiga inverkan
mellan ledningar av olika slag, dels verkan av s. k. spårtransformatorer,
vilka beräkningar sedermera jämförts och sammanställts med resultaten
av utförda mätningar. Dessa mätningar hava utförts dels vid en av
kommittén företagen studieresa till riksgränsbanan, dels vid andra tillfällen
genom järnvägsstyrelsens elektrotekniska byrås försorg enligt av
kommittén utarbetade program. Slutligen har kommittén med uppmärksamhet
följt de redogörelser för hithörande frågor, vilka då och då
förekommit i den utländska facklitteraturen, särskilt den tyska och
amerikanska.

Över resultatet av ovan nämnda beräkningar och mätningar ämnar
kommittén utarbeta en detaljerad redogörelse, men anser sig redan nu

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

på grundval av de gjorda iakttagelserna kunna avgiva följande sammanfattande
utlåtande:

De störningar, som kunna uppstå i svagströmsledningar utefter
elektriska banor, äro av två slag: uppträdandet av höga spänningar, vilka
giva sig tillkänna t. ex. såsom starka knäppningar i apparater, genomslag
i kondensator^ transformatorer och urladdningsspolar, och vilka ej
blott förorsaka skada å materielen utan även kunna vara farliga för
personalen och allmänheten, samt uppträdandet av störande strömmar,
vilka åstadkomma hinder för korrespondensen genom slammer i telegrafapparater
och surrningar och biljud i telefonkretsar.

Ifrågavarande störningar kunna härröra från flera olika inverkningar
av banströmmen. I enstaka fall kan förekomma direkt strömövergång
mellan ban- och svagströmsledningarna. De huvudsakliga anledningarna
till störningarna äro emellertid å ena sidan statisk inverkan från spänningen
å starkström sledningarna — influens — och å andra sidan den
elektromagnetiska inverkan från strömmen i desamma — induktion.
Denna senare är särskilt svår vid å banledningarna uppstående kortslutningar.

Jämte störningar från den egentliga bananläggningen förekommer
även motsvarande inverkan från längs banan framgående överföringsledningar
och såsom erfarenheten givit vid handen även från elektriska
distributionssystem i av ledningarna berörda orter.

De anordningar, som hittills vidtagits för att så mycket som möjligt
borttaga verkan av störningarna, äro följande: Telegrafledningarne, såväl
statens järnvägars som telegrafverkets, vilka ursprungligen voro enkeltrådiga
med jorden som återledning, hava gjorts dubbeltrådiga, varjämte
i telegrafverkets ledningar urladdningsanordningar bestående av glödlampor,
insatts. Rikstelefonledningen Kiruna—Narvik är i Kiruna och
Riksgränsen sektionerad genom transformatorer i förening med urladdningsspolar.
I järnvägens ban- och krafttelefonlinjer äro likaså urladdningsspolar
insatta, i de sistnämnda även transformatorer, vilka inkopplas
medelst golvkontakt.

De nu nämnda anordningarna på svagströmsledningarna jämte ett
omsorgsfullt övervakande och underhåll av desamma hava betydligt
minskat störningarna, vilka dock icke kunnat helt och hållet bortskaffas
och fortfarande, särskilt vid kortslutningar, kunna vara av ganska svårartad
beskaffenhet. Vid liknande bananläggningar har försök gjorts att
genom vissa anordningar å banledningarne ytterligare minska störningarna.
Som det bästa medlet härför har kommittén ansett vara anordnandet
av s. k. spårtransformatorer. Dessa utgöras av serietransforma -

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.

torer, vilkas ena lindning inkopplas i kontaktledningen och andra lindning
i skenledningen. Ett antal sådana transformatorer hava anskaffats
och för försöks utförande varit inkopplade å sträckan Kiruna—Krokvik.
Därjämte har på kommitténs önskan en enkeltrådig telefonlinje byggts
längs samma sträcka på ett avstånd från banan av 125 m.

Å såväl de förut längs banan befintliga svagströmsledningarna som
å den nybyggda försöksledningen hava sedermera mätningar verkställts,
dels med och dels utan spårtransformatorer inkopplade. Resultaten kunna
i korthet sammanfattas sålunda: På försöksledningen har influensens
verkan från såväl kontakt- som överföringsledningar befunnits vara oskadlig.
Induktionens från banströmmen verkan bär med användande av
spårtransformatorer visat sig vara helt obetydlig såväl å försöksledningen
som å de efter banan framgående svagströmsledningarna. Kommittén
har därför anledning förvänta, att med en fullt lämplig dimensionering
av nämnda transformatorer störningarna på i överensstämmelse med försöksledningen
anlagda linjer praktiskt taget skola vara eliminerade icke
blott under normal drift utan även till väsentlig del vid kortslutningar.
Med det avstånd försöksledningen intager i förhållande till starkströmsledningarna
är givetvis faran för en direkt beröring utesluten.

Kommittén får därför som sin åsikt uttala, att lämpligaste sättet
att i möjligaste mån oskadliggöra störningar i de svagströmsledningar,
som framgå längs en elektrisk enfasbana av den allmänna karaktär, som
Riksgränsbanan företer, är

utflyttning av svagströmsledningarna till ett avstånd från banan av
storleksordningen 100 meter jämte förändring av telegraflinjerna till
dubbeltrådiga, samt

insättande av lämpligt dimensionerade och placerade spårtransformatorer
i banans kontakt- och skenledning. Denna senare bör därvid förses
med ledande skenförbindningar.

Vidtagas dessa åtgärder, torde enligt kommitténs mening syftemålet
att oskadliggöra de inledningsvis anförda störningarna i huvudsak vara
vunnet. Dock återstår frågan om inverkan å telefonledningen av korta
svängningar, övertoner, lamelltoner o. d. Sådana störningar kunna härröra
ej blott från bandriften, utan, som erfarenheten i detta fall visat,
även från andra elektriska starkströmssystem.

I den mån dessa högfrekventa strömmar härröra från bananläggningen
finner kommittén anledning förmoda, att även de skola mildras
genom vidtagande av ovannämnda åtgärder. I den mån de åter härröra
från lokala elektriska kraft- och belysningssystem böra de kunna föras
inom samma gränser, som vid dylika starkströmsanläggningar i övriga

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

delar av landet. Till besvarande av spörsmålet angående dessa högfrekventa
strömmar har kommittén samlat en del material, vilket emellertid
ännu ej blivit slutgiltigt bearbetat.

Beträffande den projekterade bandelen Kiruna—Svartön vill kommittén
sålunda föreslå, att ovannämnda åtgärder komma till utförande.

Vad kostnaderna för de föreslagna åtgärdernas genomförande på
bandelen Kiruna—Svartön beträffar, skulle de enligt inom järnvägsstyrelsen
och telegrafstyrelsen på basis av prisläget omkring den 1 oktober
1915 utförda beräkningar belöpa sig till:

för spårtransformatorer jämte skenförbindningar .................. 770,000 kr.

» utflyttning av samtliga ledningar till ett avstånd av
cirka 100 m. och i samband därmed vissa omändringar
av desamma ........................................................ 1,035,000 »

Stockholm den 28 september 1916.

Axel F. Enström. E. C. Ericson. Charles Hässler.

Arvid Lindström. H. Pleijel.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.