Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
överlåtelse till lantförsvaret av de till Flyinge kungsgård
hörande områdena Räfthagen och Kungsmarkerna i
Malmöhus län in. in.; given Stockholms slott den 9 februari
1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att till lantförsvaret, för att tilläggas Södra skånska infanteriregementets
övningsfält, överlämnas:

dels den 14 mars 1917 de till Fljnnge kungsgård i Södra Sandby
socken av Malmöhus län hörande, under stuteriöverstyrelsens förvaltning
stående ängarna Räfthagen och Kungsmarkerna, jämväl benämnda Råby
ängar, däri inbegripna de å en vid statsrådsprotokollet fogad karta med
litt. b och d betecknade hagvaktarboställen samt det söder om järnvägen
Lund—Revinge belägna med litt. D betecknade område;

dels ock, mot den ersättning, Kungl. Maj:t kan bestämma, eller efter
motsvarande nedskrivning av statens domäners fond, den 14 mars 1918
den under domänstyrelsens förvaltning stående förra hospitalsegendomen
Hardeberga n:r 14, en äng, Koängen kallad, i Hardeberga socken av
Malmöhus län.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

II. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 36 käft. (Nr 44.)

1

Kungl. Maj:ts
beslut den
21 juni 1907
angående
Södra skånska
infanteriregementets
förläggning
till
Lund.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

Utdrag av protokollet över lan tför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 9 februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och jordbruksdepartementen
anhöll chefen för förstnämnda departement, statsrådet Mörcke,
att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om överlämnande
till lantförsvaret av vissa under stuteriöverstyrelsens och domänstyrelsens
förvaltning stående områden för att läggas till Södra skånska
infanteriregementets övningsfält samt anförde därvid följande:

»Efter i ärendet förutgången utredning förordnade Kungl. Maj:t den
21 juni 1907, att Södra skånska infanteriregementet skulle förläggas till
Lund, så snart kasernetablissemang för regementet blivit därstädes uppfört,
varjämte Kungl. Maj:t, med antagande av ett utav stadsfullmäktige
i Lund avgivet anbud i fråga om upplåtelse av mark till kasemtomtr
handexercisfält och skjutbana, bemyndigade arméförvaltningens fortifika -

3

Kungl. Maj .it; Nåd. Proposition Nr 44.

tionsdepartement att i enlighet därmed sluta avtal med staden. Dylikt
avtal slöts den 15 och 22 november 1907.

I och för beredande av övningsfält för regementet inköpte Kungl.
Maj:t och kronan den 27 juni 1907 egendomen Arendala i Hardeberga
socken med en areal av omkring 223 hektar för ett belopp av 289,900
kronor.

Med anledning av riksdagens i skrivelse den 27 maj 1911 därom
gjorda framställning gjordes frågan om regementets förläggning ånyo
till föremål för utredning genom särskilda sakkunniga. Uti den 10
mars 1913 avgivet yttrande förklarade de sakkunniga — efter att hava
framställt vissa anmärkningar mot den för regementets skjutbana avsedda
platsen ävensom mot övningsfältets beskaffenhet — sig anse, att
därest ett av Malmö stadsfullmäktige den 15 november 1912 fattat beslut
att, för den händelse nämnda stad bleve förläggningsort för regementet,
bekosta anskaffandet av det för regementet erforderliga övningsfältet
intill ett belopp ej överstigande 600,000 kronor, vilket beslut dock
överklagats, bleve fastställt, regementets förläggning till Malmö vore
det för kronan och regementet fördelaktigaste. Då emellertid Lunds
stad oeftergivligen fordrat, att dess med kronan upprättade avtal om
regementets förläggning till denna stad skulle äga bestånd och därför
icke velat precisera några anspråk på ersättning i händelse av avtalets
hävande samt de sakkunniga för sin del icke ansåge olägenheterna med
regementets förläggning till Lund vara ur ren försvarssynpunkt av beskaffenhet,
att de icke kunde i huvudsak undanröjas, ansåge de sakkunniga
sig icke böra göra något vidare uttalande i ämnet.

Sedan förenämnda av stadsfullmäktige i Malmö den 15 november
1912 fattade beslut blivit, efter anförda besvär, genom Kungl. Maj:ts
utslag den 10 juni 1913 upphäft, samt verkställd undersökning givit
vid handen, att en förläggning av regementet till Malmö, med hänsyn
till faran för kasernetablissemangets beskjutning av fientliga sjöstridskrafter,
icke borde ifrågakomma, anbefalldes arméförvaltningens fortifikationsdepartement
genom nådig remiss den 22 april 1914 att skyndsamt
inkomma med fullständigt förslag till anläggande av skjutbana å det
för Södra skånska infanteriregementet avsedda området invid Lund med
hänsyn särskilt till undvikande av fara för angränsande områden samt
med beaktande i övrigt av vad i fråga om skjutbanans anläggning anförts
av förenämnda sakkunniga.

Förnyad utredning
angående
regementets
förläggning.

Utredning
rörande
förläggning av
regementets
skjutbana.

4

Fråga om
förvärvande
av ytterligare
mark för
övningsfältet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

Till åtlydnad härav överlämnade fortifikationsdepartementet med
underdånig'' skrivelse den 20 maj 1914 detaljerat förslag jämte ritningar
och kostnadsberäkning till skjutbana för regementet. Enligt detta förslag
skulle skjutbanan förläggas å viss Lunds stad tillhörig mark intill
Arendala ägor. För vinnande av erforderlig trygghet skulle ett
kultång uppföras till sådan höjd, att man kunde bortse från skott direkt
över detsamma. \ ad rikochetterande kulor angmge, syntes dessa
komma att helt och hållet falla inom Arendala ägor, dock så att gårdens
byggnader kunde anses utom fara. Arendala ägor norr om gårdskyggnaderna
kunde således icke användas för truppövningar eller eljest
beträdas under pågående skjutning, en väsentlig olägenhet ur övningssynpunkt.

Sedan chefen för första arméfördelningen härefter anbefallts att,
efter vederbörandes hörande, skyndsamt avgiva yttrande i fråga om användbarheten
av det till övningsfält för regementet avsedda området
under förutsättning av skjutbanans anläggning enligt det av fortifikationsdepartementet
uppgjorda förslaget, anförde arméfördelningschefen i
avgivet yttrande den 3 juni 1914, att därest skjutbanan förlädes enligt
nämnda förslag, omkring tre fjärdedelar av övningsfältet bleve under
pågående skjutning oanvändbart, varför förhållandena i berörda avseende
måste betecknas såsom synnerligen otillfredsställande.

Efter det med anledning av vad i ärendet sålunda förekommit
fråga väckts om beredande för regementet av ett sammanhängande och
lämpligt övningsfält genom förvärvande av ytterligare mark att tillläggas
de områden, som dels Lunds stad till kronan överlämnat, dels
för kronans räkning inköpts, anbefalldes fortifikationsdepartementet den
9 juni 1914 att i ärendet verkställa utredning samt därefter avgiva det
förslag, vartill omständigheterna kunde föranleda.

Till åtlydnad härav avgav fortifikationsdepartementet den 17 mars
1915 yttrande i ämnet samt anförde därvid, att departementet efter
verkställd undersökning å platsen funnit, att det ifrågavarande ändamålet
kunde vinnas genom ett markutbyte med staden sålunda, att kronan
skulle för erhållande av ett sammanhängande område bekomma den
staden tillhöriga marken emellan det avsedda kasernområdet och ägorna
till den av kronan förut inköpta gården Arendala, mot det att staden
av kronan erhölle mark till motsvarande värde av viss kronan tillhörig
under domänstyrelsens förvaltning ställd söder och sydost om staden
belägen indragen hospitals- eller boställsjord. Med anledning härav
hade särskilda förslag till markutbyte mellan kronan och staden blivit

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 44.

5

upprättade. Av dessa förslag förordade departementet för sin del ett
med nr 3 betecknat. Enligt detta förslag skulle staden till kronan avstå
de å stadens östra fälad belägna ägolotterna nr 76—97 om 104,7960
hektar jämte åbyggnader och planteringar å ägolotterna nr 78 och 96
samt utsocknefrälsehemmanet Lilla Råby nr 10 eller Nilstorp nr 2 och
skatteaugmentsängen Maskängen om tillhopa 27,0605 hektar, alltså sammanlagt
131,8565 hektar. I vederlag härför skulle staden av kronan erhålla
dels indragna hospitalshemmanet 3 s mantal Lilla Råby n:r 16
eller den s. k. Hospitalsgården i Lunds stadsförsamling, i areal 68,3250
hektar, med åbyggnader och trädgårdsanläggning, dels ock de norra,
västra och södra delarna av förra häradshövdingebostället 11/is mantal
Stora Råby nr 1, 2 och 26 samt förra hospitalslägenheten Stora Råby
nr 25 i Stora Råby socken, vilka delar omfattade 64,0350 hektar, jämte
ett stathus. Sammanlagda arealen av den mark, kronan skulle avstå
till staden, utgjorde således 132,4100 hektar.

Vad regementets skjutbana anginge, hade denna förut varit föreslagen
att förläggas till fäladslotterna, vårföre ock staden enligt 1907
års kontrakt överlåtit till kronan med äganderätt omkring 15 hektar
ännu icke till sina gränser definitivt bestämd mark. Emellertid hade
regementschefen uttalat, att enligt hans åsikt skjutbanan borde förläggas
till den under Flyinge stuteri hörande s. k. Kungsmarken, ett
område, som ej kunde begagnas annorledes än såsom en ej allt för god
betesmark och därför ej vore av större värde. Härigenom skulle ej blott
ett avsevärt område av den goda åkerjorden kunna besparas utan även
vinnas den fördelen, att själva övningsfältet ej bleve splittrat av skjutbanan
och kunde begagnas, utan att skjutövningarnas bedrivande å särskilda
tider skulle förhindra fältets utnyttjande till avsevärda områden.
Skjutbanans förläggande till Kungsmarken, vilken mark även kunde
begagnas för andra övningar, förutsatte emellertid, att regementet
skulle för att få ett sammanhängande område erhålla jämväl mellanliggande
ägor eller hemmanet Nilstorp nr 2 och Maskängen. Sedan
departementet genom sitt biträde i skjutbanefrågor verkställt undersökning,
varav framgått, att skjutbanan kunde förläggas till Kungsmarken,
hade departementet funnit sig böra biträda regementschefens därom uttalade
åsikt.

Sedan härefter fråga uppstått, huruvida icke regementet, därest
skjutbanan förlädes till Kungsmarken, kunde åtnöjas med staden tillhörande
mark av mindre omfattning, än i fortifikationsdepartementets

Förnyad
utredning om
behovet av
övningsfältet*
utvidgning.

(> Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

skrivelse den 17 mars 1915 föreslagits, erhöll departementet under hand
anmodan att därom verkställa erforderlig utredning.

Efter verkställandet av den sålunda anbefallda utredningen, omfattande
jämväl förnyad undersökning av departementets skjutbaneofficer
om möjligheten av skjutbanans förläggning till Kungsmarken, meddelade
departementet uti underdånig skrivelse den 22 september 1915, att
verkställd undersökning givit vid handen, ej allenast att skjutbana
kunde anläggas å Kungsmarken, utan även att anläggningen därstädes
kunde ske för en kostnad inom det i allmänhet för en sådan anläggning
beräknade belopp, 36,000 kronor, under det att skjutbanans anläggande
å övningsområdet skulle betinga en kostnad av omkring
49,000 kronor. Skjutbanans anläggande å Kungsmarken förutsatte
emellertid, att förbindelse åstadkommes emellan det lantförsvaret nu
tillhöriga övningsområdet och Kungsmarken. Sådan förbindelse borde,
enligt regementschefens av departementet delade åsikt, åstadkommas
genom dels överflyttande till lantförsvaret av kronan tillhöriga lägenheterna
Koängen och Östra Tom nr 17, dels ock förvärvandet av skatteaugmentsängen
Maskängen och 1 -.2 mantal Lilla Råby nr 10, numera
Nilstorp nr 2, i Hardeberga socken, vilka sistnämnda fastigheter staden
Lund villkorligen inköpt för att överlämnas till lantförsvaret i sammanhang
med förut föreslaget markbyte. Överflyttandet av Koängen och
Östra Torn nr 17 syntes dock departementet kunna tillsvidare anstå.
Däremot ansåge departementet, att även om övningsfältet icke kunde
ökas till den omfattning, som förut ifrågasatts, det likväl vore av vikt,
att åtminstone den mellan vägen och Arendalaområdets nordvästra hörn
belägna marken, omfattande staden tillhöriga ägolotterna nr 81 och 82
å stadens östra fälad, förvärvades för övningsfältet. Därigenom kunde
övningar med trupperna efter deras avmarsch från kasernen fortare
vidtaga.

Därest till regementets förfogande dels ställdes en del av Kungsmarken
för att användas till skjutbana, dels ock från Lunds stad inköptes,
enligt ett mellan staden och fortifikationsdepartementet träffat
avtal, förberörda Maskängen och Nilstorp nr 2 samt ägolotterna nr 81
och 82, ansåge departementet regementets behov av övningsområde
bliva på nöjaktigt sätt tillgodosett. Dock borde i sinom tid även Koängen
och Östra Torn nr 17 överflyttas till lantförsvaret. Det kunde
ock framdeles ifrågakomma, att ändringar kunde bliva önskvärda vare
sig genom utbyte av mark, varmed departementet avsåge, att återstående
del av den ouppodlade Kungsmarken möjligen borde förvärvas
och i stället vissa delar av den inköpta odlade och fruktbara marken

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44. 7

försäljas, eller genom ytterligare markförvärv för fältets avrundande.

Vad Kungsmarken anginge, bleve tillfälle till prövning av denna fråga
under byggandet av kasernetablissemanget eller i sammanhang med
överflyttandet av den del därav, som nu vore närmast avsedd för skjutbana.
I sin helhet eller delvis kunde Kungsmarken, såsom kronan tillhörig,
när som helst genom statsmakternas beslut överflyttas till vård
och förvaltning av lantförsvaret; och förvärvandet av nyttjanderätt till
den del därav, som erfordrades för skjutbana, kunde utan svårignet
ordnas, helst som nyttjanderätten redan vore tillförsäkrad lautförsvaret.
Kungsmarken vore nämligen jämte Räfthagen av stuteriöverstyrelsen
enligt kontrakt den 1 november 1912 upplåten på arrende till arméförvaltningens
intendentsdepartement till den 30 september 1921, under
förbehåll likväl att icke Kungl. Magt funne skäligt annorledes disponera
nu ifrågavarande ängsmarker. Närmast förelåge emellertid frågan om
inköp av förberörda Lunds stad tillhöriga fastigheter, varom departementet
hemställde om nådigt bemyndigande.

Med bifall till fortifikationsdepartementets hemställan bemyndigade Kungi.
Kungl. Maj:t — som icke fann skäl att göra ändring i sitt den 21 oj^be/m^6
juni 1907 meddelade beslut om Södra skånska infanteriregementets förläggning
till Lund — den 16 oktober 1915 arméförvaltningens fortifikationsdepartement
att med staden Lund sluta avtal om inköp lör kronans
räkning av förutnämnda fastigheter, skatteaugmentsängen Maskängen
och Via mantal Lilla Råby nr 10 eller Nilstorp nr 2 i Hardeberga
socken samt fäladslotterna nr 81 och 82, på de villkor, om vilka
fortifikationsdepartementet och staden förut överenskommit.

Statens utgifter för ifrågavarande markförvärv hava uppgått till i
runt tal 41,000 kronor.

Sedan nyssnämnda beslut om markinköp från staden Lund fattats, Fri« r«ge^
erhöll regementschefen under hand i uppdrag att inkomma med förslag /“fordrat* utangående
markfrågans ordnande för erhållande av ett lämpligt övnings- utande,
fält och för bibehållande i möjligaste män av den förut inköpta bördiga
Arendalamarken såsom åker. Samtidigt erhöll departementets skjutbaneofficer
i uppdrag att bringa till slut utredningen angående anläggandet
av skjutbana för regementet å Kungsmarken.

Med skrivelse till fortifikationsdepartementet den 4 december 1915
överlämnade regementschefen en över ifrågavarande övningsfält upprättad
karta, vilken torde såsom bilaga få vidfogas statsrådsprotokollet.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

Å berörda karta hade utmärkts de områden, som enligt regementschefens
mening borde tillkomma regementet, ävensom de delar av Arendalaområdet,
som skulle kunna av regementet avstås.

Regementschefen, som synes hava antagit, att beslut redan fattats
därom, att Koängen jämte de från staden Lund inköpta fastigheterna
skulle överlämnas till lantförsvaret, anförde i sin nyssnämnda skrivelse,
att den utökning av Arendalaområdet såsom övningsterräng, som därigenom
vunnes, ingalunda vore tillräcklig. Endast genom överlämnande
till regementet av Ivungsmarken syntes frågan kunna vinna en tillfredsställande
lösning. Vid den tidpunkt, då regementets nya kasernetablissemang
bleve färdigt, måste övningsterrängen vara så ordnad, att även
regementsövningarna kunde där försiggå. Detta innebure — särskilt
med tanke på övningar i bataljons- och högre förband — dels att området
emellan Kungsmarken och Arendalaområdet erhölle sådan bredd,
att dessa områden bleve så att säga införlivade med varandra, dels att
den mark, som utgjordes av åkerjord, bleve gräsbesådd och vunne sådan
fasthet, att övningar å densamma kunde äga rum. Efter överlämnandet
till regementet av Maskängen med Kilstorp, Koängen samt fäladslotterna
nr 81 och 82 komme föreningslänken mellan Kungsmarken och
Arendalaområdet att utgöras av avståndet C—D å kartan eller en
sträcka av 350 meter, som uppenbarligen vore allt för ringa vid övningar
i större förband. En utökning av denna sträcka, så att Maskängen
med Kilstorp och Koängen komme till sitt fulla värde såsom övningsterräng,
vore därför av nöden och kunde ske därigenom, att till övningsområdet
lades dels norra delen, å kartan betecknad med K, av
kronohemmanet Hardeberga nr 5, varigenom sambandet mellan Kungsmarken
och Arendalaområdet ökades till 900 meter (avståndet B—D),
dels ock det triangelformiga, å kartan med M betecknade området, utgörande
biskopslönejord, norr om Koängen, varigenom sambandet ytterligare
ökades och utgjorde en sträcka av omkring 1,500 meter (avståndet
B—E).

Vad norra delen av Hardeberga nr 5, området K, beträffade, ville
regementschefen föreslå, att nuvarande arrendatorn av Hardeberga nr 5,
därest han icke på annat sätt kunde erhålla vederlag, erbjödes att mot
förhöjning av arrendeavgiften i stället övertaga södra delen, området H
å kartan, och, om så skulle erfordras, även sydöstra delen, området J,
av Arendalamarken. Dessa delar kunde nämligen utan allt för stor
olägenhet frånskiljas övningsfältet under förutsättning av vederlag genom
annan förut angiven mark. Förslaget innebure även den fördelen, att
Arendala med Hardeberga n:r 5 skulle fortfarande utgöra en arrende -

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 41.

9

gård och åbyggnaderna därstädes bibehålla ett visst värde, även om
någon del av dem bleve överflödig och kunde försäljas. Arrendatorn
kunde lämpligast bo vid Arendala, under det att Idardeberga, vars manbyggnad
kunde uthyras, betraktades såsom en utgärd.

Området M vore utarrenderat till två personer, som hade ungefär
hälften vardera. Regementschefen ansåge dispositionsrätten över detta
område enklast kunna förvärvas av kronan genom övertagande av arrendena
mot ersättning till arrendatorerna för avträdandet; och ville
regementschefen framhålla, att kronans dispositionsrätt till området jämväl
möjliggjorde ett avsevärt förkortande av väglängden från kasernetablissemanget
till den blivande skjutbanan, särskilt till dess bliudering
och platserna för de kortare skjutavstånden.

Genom nu angivna åtgärder ansåge regementschefen kronan icke
komma att lida någon förlust, särskilt med hänsyn till södra delens (H)
av Arendalaområdet högre värde ur jordbrukssynpunkt än norra delen
(K) av Hardeberga nr 5.

Vid ordnandet av berörda förhållanden borde tillses, att områdesgränserna
gjordes så raka som möjligt, och att skarpt utskjutande hörn
undvekes. I sådant avseende ansåge regementschefen det vara en stor
fördel, att ägoutbyten ägde rum sålunda, att sydöstra delen av Nilstorp
utbyttes mot nordvästra delen av Lilla Råby, så att kronans gräns bleve
linjen A—B å kartan, samt att nordvästra delen av fäladslotten nr 82
utbyttes mot sydöstra delen av lotten nr 80, varigenom kronans gräns
bleve linjen F—G. Skulle sistnämnda byte ej kunna ske, borde fäladslotten
nr 80 eller endast sydöstra delen av densamma inköpas av
kronan.

Vad regementschefen sålunda anfört och föreslagit, tillstyrktes av
chefen för första arméfördelningen.

Arméförvaltningens domäntjänsteman, som med anledning av regementschefens
framställning erhöll i uppdrag att besöka Lund och bese
ifrågavarande övningsfält, framhöll i den 16 mars 1916 avgivet tjänstememorial
vissa olägenheter, som vidlådde den för övningsfält avsedda
marken. Terrängens jämnhet, för stora jordvågor samt jordmånens
bördighet gjorde marken lös vid regnväder, så att den bleve svår att
beträda, vartill komme, att jorden fastnade på skodon och kläder samt
slete uniformen onödigt mycket. Vidare vore, på grund av den bördiga
jordmånen, all enskild mark däromkring odlad till åker och således nästan
omöjlig att få beträda, utan att ersättning fordrades. Därjämte vore

Bihang Ull riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 36 käft. (Nr 44.) 2

Arméfördelning6chefens
yttrande.

Yttrande av
arméförvaltningena
domäntjänsteman.

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

Regementschefens
underdåniga
skrivelse
den
13 juni 1916.

Arméförvaltningens
fortifikationsdepartements

skrivelse den
9 september
1916.

det ur nationalekonomisk synpunkt oriktigt att undandraga Sveriges
bästa åkerjord från jordbruket och använda den till övningsfält för
trupperna. Som regementschefens förslag skulle medföra en stor förbättring,
instämde domäntjänstemannen däri, dock med den skiljaktighet,
att domäntjänstemannen ansåge det föreslagna jordbytet i östra
kanten av området mellan Nilstorp och Lilla Råby obehövligt, enär
detta, då det föga inverkade på fältets bredd och ägaren till Lilla Råby
helt säkert komme att fordra avsevärd ersättning, onödigtvis invecklade
frågan.

I underdånig skrivelse den 13 juni 19IG angående anvisande av
medel för Kungsmarkens nivellering och upprättandet av nivelleringskarta
samt plan för markens gradvisa och med hänsyn till ändamålet
erforderliga dränering, har regementschefen anfört, att Kungsmarken
vore i och för sig ett lämpligt övningsområde och kunde genom skogsplanteringar
här och var framdeles bliva en utmärkt övningsterräng.

Uti underdånig skrivelse den 9 september 1916 gjorde härefter
armé förvaltningens fortifikationsdepartement framställning om överlämnande
till lantförsvaret av Kungsmarken och Koängen samt anförde
därvid följande:

Departementet ansåge för sin del det av regementschefen framställda
förslaget förtjänstfullt, ägnat som det vore att tillförsäkra regementet
en lämplig övningsplats, på samma gång som en avsevärd del
av den till övningsplats för regementet redan förvärvade, synnerligen
bördiga marken skulle bevaras för det ändamål, nämligen jordbruk, vartill
markens beskaffenhet i främsta rummet hänvisade. Departementet
vore dock icke nu berett att i alla delar underställa förslaget Kungl.
Maj:ts slutliga prövning. Närmare utredning tarvades nämligen angående
såväl den kamerala naturen av vissa utav de områden, som enligt
förslaget skulle till lantförsvaret överlämnas, som ock de villkor, på
vilka sådant överlämnande skulle kunna ske. Sålunda kunde departementet,
som inhämtat, att å arrendetiden till det å kartan med M betecknade
område, omfattande Ostra Torn nr 17, återstode omkring 10
år, icke nu avgiva förslag angående ägande- eller nyttj anderättens till
detta område förvärvande. Ej heller kunde departementet förr än efter
ytterligare utredning och underhandlingar med vederbörande ägare eller
arrendator^'' avgiva slutligt utlåtande angående den ifrågasatta omdaningen
av Arendalaområdet och kronoegendomen Hardeberga nr 5 eller
om de föreslagna ägoutbytena av delar utav hemmanet Nilstorp och fä -

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

ladslotten nr 82. Sådan utredning med underhandlingar både emellertid
departementet igångsatt och komme att i sinom tid avgiva det underdånigt
förslag, vartill utredningen kunde föranleda, varvid departementet
icke komme att underlåta att i möjligaste mån tillgodose det av såväl
regementschefen som arméförvaltningens domän tjänsteman framhållna
jordbruksintresset.

Departementet ville därför nu inskränka sig till en framställning om
överlämnande till lantförsvaret av Kungsmarken och Koängen, vilka
egendomar, enligt departementets åsikt, vore under alla förhållanden,
oberoende av övrig i regementschefens skrivelse avhandlad mark, nödvändiga
för regementet.

Vad Kungsmarken anginge, ansåge sig departementet böra, utöver
vad förut anförts, ytterligare framhålla, att för regementets skjutbana
annan lämpligare plats ej funnes än sydvästra delen av Kungsmarken;
att departementet därför i annan underdånig skrivelse samma dag ansett
sig böra göra särskild framställning om nyttjanderättens övertagande
till denna del redan den 1 oktober 1916; samt att statsrådet och chefen
för ^^försvarsdepartementet redan i svar å eu under 1916 års riksdag
i andra kammaren framställd interpellation meddelat, att Kungsmarken
skulle komma att tagas i anspråk till skjutbana och övningsplats för
regementet.

Kungsmarken, omfattande ängarna Käfthagen och Kungsmarkerna
med en ägovidd av omkring 240 hektar, tillhörde den i Södra Sandby
socken belägna Flyinge kungsgård, som genom nådigt beslut den 11
oktober 1836 ställts till stuteriöverstyrelsens förfogande. Stuteriöverstyrelsen
hade emellertid enligt kontrakt den 1 november 1912 till arméförvaltningens
intendentsdepartement under liden från och med den 1
oktober 1912 till och med den 30 september 1921 mot eu. årlig avgift
av 6,711 kronor 34 öre överlåtit gräsbetet å Räfthagen och Kungsmarkema,
under förbehåll likväl, att icke Kungl. Maj:t funne skäligt annorledes
disponera över ifrågavarande ängsmarker, i vilket fall kontraktet
kunde före arrendetidens slut upphöra att gälla.

Koängens läge emellan den inköpta fäladslotten nr 81 i väster,
Arendalaområdet i söder samt Nilstorp och Kungsmarken i nordost
ådagalade enligt fortifikationsdepartementets åsikt till fullo, att regementet
måste förfoga över denna förra hospitalsegendom. Lägenheten
vore för närvarande och tdl den 14 mars 1918 utarrenderad mot eu
årlig avgift av 342 kronor 92 öre. Dess taxeringsvärde vore 11,000
kronor. Lägenheten, som i protokoll vid salu- och arrendevärdering
den 16 juli 1915 benämndes )''>en jordlott nr 6 vid Dalbyvägen, även

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

kallad Koängen och kronoängen Hardeberga nr 14» och enligt domänst
yreisens meddelande i gällande jordebok betecknats såsom »Hardeberga
nr 14, en äng. Koängen kallad» med uppgift i anteckningskolumnen:
»Lunds universitets», omfattade 12,5550 hektar eller enligt lantmätares
ägobeskri vning:

gårdsplan och tomt

trädgård.....................

åker ...........................

äng...............................

stenröse......................

............... 0,3310 hektar

.............. 0,0680 »

............. 12,1160 »

.............. 0,0180 »

.............. 0,0220 »

Summa 12,5550 hektar

Å lägenheten uppförda byggnader, ett boningshus och tre uthuslängor,
tillhörde arrendatorn. Lägenheten, vars jordområde genomskures
av väg från Lund till Södra Sandby, hade av förrättningsmännen saluvärderats
till 11,219 kronor 20 öre, avrundat till 11,220 kronor, samt
arrendevärderats till 450 kronor. Domänstyrelsen hade, enligt underdånigt
utlåtande den 3 december 1915, ansett anledning icke förefinnas
att i kronans ägo bibehålla lägenheten, för så vitt densamma icke erfordrades
för militära ändamål, och hade domänstyrelsen fördenskull,
under förutsättning att Kungl. Maj:t icke funne lägenheten böra så
disponeras, hemställt, att lägenheten måtte upplåtas enligt kungl. kungörelsen
den 1 i oktober 1913 angående grunder för upplåtande av
egnahemslägenhéter från vissa kronoegendomar samt kungl. brevet
samma dag i fråga om tillämpningen av nämnda grunder. Fortifikationsdepartementet
hade emellertid uti till Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet
avgivet utlåtande föreslagit, att ifrågavarande fastighet
icke måtte kronan avhändas.

I fråga om tiden för lägenhetens överlämnande till lantförsvaret
vore det väl önskvärt, att denna bleve bestämd till den 14 mars 1917,
föt att marken skulle kunna snarast möjligt beredas till övmngsmark.
Som emellertid arrendatorns avträdande av fastigheten före arrendetidens
slut skulle föranleda till avsevärda ersättningsanspråk för arrendemistning
och byggnader, ansåge fortifikationsdepartementet, att då arrendetiden
utginge så snart som den 14 mars 1918, med fastighetens
överlämnande kunde till nämnda tid anstå, helst som svårigheter icke
borde möta att å rimliga villkor träffa överenskommelse med arrendatorn
under sista arrendeåret om jordens beredande genom gräsfrösådd
m. m. för det med densamma avsedda ändamål.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

13

Vad åter Kungsmarken anginge, syntes fortifikationsdepartementet
hinder ej möta för dess överlämnande i dess helhet redan den 14 mars
1917. Väl kornme överlämnandet av marken till övningsfält att föranleda
därtill, att arméförvaltningens intendentsdepartement måste anskaffa
annan betesmark för remonter, vilket emellertid icke borde vara förenat
med någon svårighet. Såsom möjliga betesmarker hade under utredningstiden
förslagsvis nämnts ägor, tillhörande säteriegendomarna Trolleholm,
Vidtsköfle m. fl. i Skåne.

Fortifikationsdepartementet ville i avseende å nyttjanderättens till
Kungsmarken snara överlämnande till lantförsvaret ytteidigare framhålla,
att detta komme att i väsentlig mån spara och för jordbruk bevara den
till Arendala hörande bördiga åkerjorden. ^

På grund av vad sålunda anförts, hemställde fortifikationsdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte efter riksdagens medgivande, i den mån
sådant funnes erforderligt, förordna, att till lantförsvaret för att tilläggas
Södra skånska infanteriregementets övningsfält skulle överlämnas:

dels den 14 mars 1917 de till Flyinge kungsgård i Södra Sandby
socken och Malmöhus län samt stuteriöverstyrelsens förvaltning hörande,
nu till arméförvaltningens intendentsdepartement utarrenderade ängarna
Räfthagen och Kungsmarkerna, jämväl benämnda Råby ängar;

dels ock vid nu löpande arrendetids slut den 14 mars 1918 förra
hospitalsegendomen Hardeberga nr 14, en äng, Koängen kallad, i Hardeberga
socken och Malmöhus län.

Sedan stuteriöverstyrelsen härefter anbefallts att i ärendet avgiva
utlåtande, överlämnade styrelsen med underdånig skrivelse den 11 november
1916 ett av chefen för Flyinge hingstdepå i ämnet avgivet yttrande,
däri denne förklarade, att från hingstdepåns sida intet vore att
erinra emot överlämnandet till lantförsvaret av ifrågavarande områden,
under förutsättning att depån hölles skadeslös för de därigenom minskade
inkomsterna, samt att de för områdena utgående skatter och onera
övertoges av den nye innehavaren.

För egen del anförde stuteriöverstyrelsen följande:

Då ängarna Räfthagen och Kungsmarkerna numera icke vore behövliga
såsom betesmarker för Flyinge hingstdepå, hade stuteriöverstyrelsen
intet att erinra mot, att de hädanefter komme att användas
för annat statens behov. Om emellertid de i arméförvaltningens fortifikationsdepartements
skrivelse närmare angivna områdena skulle av
stuteriöverstyrelsen avträdas till lantförsvaret, borde med dessa områden
jämväl följa dels ett till Kungsmarkerna hörande, söder om Lund—

Yttrande av
chefen för
Flyinge
hingstdepå
samt stuteriöverstyrelsen.

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

Revinge järnväg beläget område om cirka 10,6 hektar — å den av
regementschefen överlämnade kartan betecknat med litt. D, — dels ock
två invid ifrågavarande ängsmarker belägna hagvaktarboställen, det ena
— å kartan betecknat med litt. d, nordost om Dammstorp — om 4
hektar 20 ar och det andra — å kartan utmärkt med litt. b invid
Räfthagens östra gräns — innefattande 16 hektar 38 ar.

Ifrågavarande områden vore för närvarande utarrenderade, det förstnämnda
för ett år i sänder mot en årlig avgäld av 175 kronor och de
båda sistnämnda enligt särskilda vid depåchefens skrivelse i avskrifter
bifogade kontrakt mot fullgörande från innehavarnas sida av vissa
arbetsprestationer. Intet hinder mötte för överlämnande till lantförsvaret
av området söder om Lund—Revinge järnväg redan den 14 mars 1917.
Vad beffäffade de båda hagvaktarboställena, kunde de utan särskild
ersättning till innehavarna få disponeras den 14 mars 1918, därest vederbörlig
uppsägning ägde rum före den 21 december 1916. Om emellertid
Räfthagen och Kungsmarkerna bleve den 14 mars 1917 avträdda till
arméförvaltningen, syntes lämpligast vara, att detta ämbetsverk samtidigt
övertoge stuteriöverstyrelsens på kontrakten med innehavarna av hagvaktarboställena
grundade rättigheter och skyldigheter och sedermera
efter omständigheterna förfogade över dessa områden.

Såsom av utredningen i ärendet inhämtades, åtnjöte stuteriöverstyrelsen
för närvarande en årlig arrendeinkomst för Räfthagen och
Kungsmarkerna av 6,711 kronot 34 öre. För området söder om Lund
—Revinge järnväg inflöte årligen 175 kronor. Arrendevärdet av hagvaktarboställena
utgjorde enligt samma beräkning, som legat till grund
för bestämmandet av arrendet för Räfthagen och Kungsmarkerna, 574
kronor. Samtliga områdena representerade alltså en årsinkomst av 7,460
kronor 34 öre.

Därvid vore emellertid att märka, att dessa avgälder efter nuvarande
förhållanden vore mycket lågt beräknade. Efter den 30 september 1921,
då nu gällande arrendekontrakt beträffande Räfthagen och Kungsmarkerna
upphörde att gälla, skulle utan tvivel en väsentligt högre arrendeinkomst
kunna påräknas och jämväl för hagvaktarboställena skulle utan
svårighet erhållas vida större avkomst än det nyss beräknade beloppet.
Då nu fråga vore att för all framtid avhända Flyinge hingstdepå dessa
områden, ansåge stuteriöverstyrelsen därför, att den årliga ersättningen
för desamma icke borde bestämmas lägre än till nyssnämnda summa,
7,460 kronor 34 öre med 10 % förhöjning eller 8,206 kronor 37 öre.

Stuteriöverstyrelsen ville alltså tillstyrka bifall till arméförvaltningens
fortifikationsdepartements nu ifrågavarande framställning, dock endast

15

Kungl. l\Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

under villkor dels att lantförsvaret övertogo icke blott de nu till arméförvaltningens
intendentsdepartement utarrenderade delarna av Räfthagen
och Kungsmarkerna utan även det därtill hörande området söder om
Lund—Revinge järnväg samt förutnämnda hagvaktarboställen, dels ock
att stuteriöverstyrelsen bereddes en årlig ersättning av 8,206 kronor 37
öre för dessa områden.

Domänstyrelsen har uti infordrat underdånigt utlåtande den 24
november 1916 anfört, att ämbetsverket, som icke hade att yttra sig
angående annan egendom än den under styrelsens förvaltning stående
förra hospitalslägenheten Hardeberga n:r 14, en äng — i styrelsens
handlingar benämnd »den Luuds före detta hospitalsgård förut tillhörande,
vid Dalbyvägen belägna jordlotten nr 6 Koängen kallad» — endast funne
sig böra åberopa innehållet i styrelsens förut omförmälda underdåniga
skrivelse den 3 december 1915 angående disposition av lägenheten efter
den 14 mars 1918.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har härefter den 2 december
1916 avgivit förnyat utlåtande i ärendet samt därvid anfört
följande:

Domänstyrelsen hade allenast åberopat innehållet i styrelsens underdåniga
skrivelse den 3 december 1915, och som däri förutsatts, att
Koängen skulle komma att erfordras för lantförsvarets behov och styrelsen
ej haft något att däremot anföra, syntes vidare yttrande om denna
fastighets överlämnande för angivet ändamål ej från fortifikationsdepartementets
sida erfordras.

Vidkommande åter de under stuteriöverstyrelsens förvaltning hörande
Räfthagen och Kungsmarkerna hade stuteriöverstyrelsen väl tillstyrkt
bifall till fortifikationsdepartementets framställning, dock endast under
villkor, dels att lantförsvaret finge övertaga icke blott de nu till intendentsdepartementet
utarrenderade delarna av nämnda fastigheter, utan
även ett därtill hörande område söder om Lund—Revinge järnväg samt
två hagvaktarboställen, dels ock att stuteriöverstyrelsen bereddes en
årlig ersättning av 8,206 kronor 37 öre för dessa områden.

Fortifikationsdepartementet, som vid avlåtande av förevarande framställning
haft den uppfattningen, att jämväl den söder om järnvägen
Lund—Revinge belägna del av Kungsmarken inginge i det av arméförvaltningens
intendentsdepartement arrenderade området, ansåge desto
angelägnare för Södra skånska infanteriregementet att komma i besittning
även av denna del, som utan sådan besittning sammanhanget

Domän styrelsens
yttrande.

Arméförvaltningens

fortifikationsdepartements

utlåtande den
2 december
1916.

16

Kungl. J\Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

mellan det avsedda övningsfältets särskilda delar skulle på ett för fältets
utnyttjande synnerligen hinderligt sätt brytas.

Fortifikationsdepartementet hade givetvis ej heller något att erinra
däremot, att jämväl de av stuteriöverstyrelsen omförmälda liagvaktarboställena
överlämnades till lantförsvaret. Dessa boställen syntes nämligen
med hänsyn till sin ringa omfattning höra i statsförvaltningsavseende
fortfarande åtfölja Kungsmarken. Vid boställenas överlämnande
till lantförsvaret syntes dock ej de angående desamma nu gällande
nyttjanderättskontrakt vara från kronans synpunkt lämpliga. Fördenskull
ansåge fortifikationsdepartementet uppsägning av kontrakten böra ofördröjligen,
om möjligt före den 21 december 1916, verkställas av den
nu förvaltande statsmyndigheten, stuteriöverstyrelsen eller chefen för
Flyinge hingstdepå, som å kronans vägnar avslutat desamma. Åven
om boställena icke skulle komma att överlämnas till lantförsvaret, syntes
någon olägenhet för kronan, som otvivelaktigt kunde vid förnyat arrendeavtal
betinga sig väl så fördelaktiga villkor som de nu gällande, ej
kunna genom uppsägningen befaras.

Fortifikationsdepartementet ville i detta sammanhang anföra, att om
ock uppsägning genast verkställdes, ny ttj and erätten ej kunde upphöra
före den 14 mars 1918. Men som det vederlag, som för nvttjanderätten
betingats, vore av sådan beskaffenhet, att stuteriöverstyrelsen
ej därav kunde efter avträdandet av Kungsmarkerna och Räfthagen,
vilket förutsatts skola ske den 14 mars 1917, hava någon fördel, ansåge
fortifikationsdepartementet lämpligt, att tiden för överlämnandet till lantförsvaret
av omförmälda hagvaktarboställen bestämdes jämväl till sistnämnda
dag, den 14 mars 1917, varefter fortifikationsdepartementet
kunde med nyttjanderättsinnehavarna träffa överenskommelse i fråga om
vederlag, möjligen i annan form än den nu i kontrakten bestämda, för
det sista nyttjanderättsåret.

Vad slutligen anginge stuteriöverstyrelsens fordran på ersättning
för avståendet av ifrågavarande fastigheter till lantförsvaret, ansåge sig
fortifikationsdepartementet icke kunna tillstyrka bifall härtill utan hölle
före, att denna mark i likhet med domänstyrelsens mark borde utan
vederlag överlämnas. Stuteriöverstyrelsen hade för egen del ej fått
vidkännas några utgifter för marken, som åtföljt Flyinge kungsgård, då
denna på sin tid överlämnats till styrelsen; och besittningsrätten vore
icke ovillkorligt och för all framtid tillförsäkrad styrelsen, vilken syntes
icke kunna hava anspråk på några statens domäner i vidare mån, än
dessa vore behövliga lör styrelsens förvaltningsuppgift. Men att styrelsen
icke hade behov av nu ifrågavarande mark, framginge uppenbart

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 44. 17

av det förhållandet, att styrelsen till andra överlåtit nyttjanderätten till
densamma.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde fortifikationsdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte anbefalla stuteriöverstyrelsen att
snarast och om möjligt före den 21 december 1910 låta verkställa uppsägning
av de den 14 mars 1911 upprättade kontrakt, varigenom chefen
för Flyinge hingstdepå överlåtit nyttjanderätt dels till hagvaktaren Nils
Lundqvist av hagvaktarbostället vid Kungsmarkerna, å karta betecknat
med litt. b, om 16 hektar 38 ar med därå uppförda, kronan tillhöriga
byggnader, dels ock till lantbrukaren Bengt Larsson av ett på norra
sidan av Räfthagen beläget jordområde, å kartan betecknat med litt. d,
om 4 hektar 20 ar, ävensom förordna, att nämnda områden skulle jämte
ängarna Räfthagen och Kungsmarkerna, den söder om järnvägen Lund—

Revinge belägna delen, å förberörda karta betecknad med litt. D, däri
inbegripen, den 14 mars 1917 överlämnas till lantförsvaret för att tillläggas
Södra skånska infanteriregementets övningsfält.

Då riksdagen på sin tid anhöll om förnyad utredning angående Departementsvissa
infanteriregementens förläggning, var denna framställning, i vad chefenden
avsåg Södra skånska infanteriregementet, närmast föranledd av de
anmärkningar, som framkommit mot det för regementet avsedda övningsfältet
vid Arendala. Detta, vilket utgjordes av styv lerjord, ansågs
nämligen synnerligen olämpligt såsom övningsfält och skulle i varje fall
icke utan betydande kostnader kunna för ändamålet iordningställas.

Härtill komme, att avsevärda svårigheter mötte för ett tillfredsställande
ordnande av regementets skjutbana. Slutligen hade framhållits, att det
vore ur nationalekonomisk synpunkt olämpligt att till militärt övningsfält
utlägga ett så avsevärt område av Skånes bästa åkerjord, varom
det här vore fråga.

Sedan den med anledning av riksdagens framställning i ärendet
verkställda utredningen emellertid givit vid handen, att av de såsom
förläggningsplats för regementet ifrågasatta orterna — Lund, Revinge
hed och Malmö — Lund vore den ur militär synpunkt lämpligaste förläggningsorten;
att de svårigheter, som mött för anordnandet av regementets
skjutbana, kunde helt och hållet undanröjas, därest densamma
förlädes till den kronan tillhöriga, intill regementets blivande övningsfält
belägna ouppodlade ängsmarken Kungsmarken; att ett ur alla synpunkter
tillfredsställande övningsfält skulle kunna erhållas, därest Kungsmarken
i sin helhet för sådant ändamål upplätes till regementet, en
anordning som jämväl skulle möjliggöra, att en avsevärd del av egen Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 36 höft. (Nr 44.) 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

domen Arendala skulle kunna avskiljas från övningsfältet och fortfarande
bibehållas under kultur; samt att ett hävande av det med Lunds stad
träffade avtalet rörande regementets förläggning skulle för staten medföra
avsevärda kostnader Utöver de för förläggningen beräknade, fann
Kungl. Maj:t, såsom förut nämnts, den 16 oktober 1915 icke skäl göra
ändring i sitt den 21 juni 1907 meddelade beslut om Södra skånska
infanteriregementets förläggning till Lund.

Förutsättningarna för Kungl. Maj:ts i förläggnings frågan senast fattade
beslut hava alltså varit, dels att regementets skjutbana förlägges till
Kungsmarken, dels ock att åtgärder skola vidtagas för att bereda regementet
ett bättre övningsfält än det förut avsedda.

I sammanhang med överlämnande av förslag till anläggande av
skjutbana å Kungsmarken har nu arméförvaltningens fortifikationsdepartement
gjort framställning om vidtagande av åtgärder för lösande av
frågan angående regementets övningsfält. Enligt regementschefens av
vederbörande arméfördelningschef tillstyrkta förslag skulle för sådant
ändamål till regementet överlämnas dels den kronan tillhöriga Kungsmarken,
dels kronolägenheterna Koängen och Östra Torn nr 17, dels
ock viss del av kronohemmanet Hardeberga nr 5. Däremot skulle viss
del av Arendalaområdet avskiljas från övningsfältet och fortfarande
bibehållas under kultur tillsammans med återstoden av hemmanet Hardeberga
nr 5. Mot detta förslag har fortifikationsdepartementet icke haft
något att i princip erinra, men då frågan om överlämnandet till lantförsvaret
av lägenheten östra Torn nr 17 samt del av hemmanet Hardeberga
nr 5 ävensom vissa andra i samband därmed stående frågor
krävde ytterligare utredning, innan beslut därom kunde fattas, har fortifikationsdepartementet
funnit sig för närvarande endast böra framställa
förslag om överlämnande till lantförsvaret av Kungsmarken, däri inbegripna
de å kartan med litt. b, litt. d och litt. D betecknade områden,
samt lägenheten Koängen, såsom varande de områden, varav regementet
närmast är i behov.

Vad då först Kungsmarken beträffar, har stuteriöverstyrelsen meddelat,
att ifrågavarande till lantförsvaret redan utarrenderade område
icke erfordras för Flyinge hingstdepå. Vid sådant förhållande och då,
enligt vad utredningen giver vid handen, Södra skånska infanteriregementet
måste anses vara i oundgängligt behov av detsamma dels för
sin skjutbaneanläggning dels för erhållande av ett lämpligt övningsfält,
finner jag mig böra tillstyrka, att Kungsmarken i sin helhet — den
söder om Lund—Revinge järnväg belägna delen ävensom de båda förut
omförmälda, med litt. b och litt. d betecknade hagvaktarboställena således
inbegripna — överlämnas till lantförsvaret för att för framtiden

1''.*

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

disponeras för övningsfältet för nyssnämnda regemente. Med hänsyn
till angelägenheten av, att regementet snarast möjligt må komma i besittning
av området, torde tidpunkten härför böra bestämmas till den
14 mars 1917. För att icke stuteriöverstyrelsen skall förlora den styrelsen
enligt gällande arrendekontrakt med arméförvaltningens intendentsdepartement
tillkommande arrendeinkomst, som förfaller till betalning
den 1 december 1917, torde dock nämnda kontrakt lämpligen få gälla
till den 14 mars 1918. Med hänsyn därtill att regementet skulle under
året 1917 — 1918 utöva arrenderätten med befogenhet att genast å området
utföra nödiga arbeten och anläggningar, bör emellertid den för
samma år utgående arrendeavgiften erläggas av regementet, för vilket
ändamål erforderliga medel torde av Kungl. Maj:t komma att anvisas.
Åven för området söder om Lund—Revinge järnväg och de båda hagvaktarboställena
torde för nämnda arrendeår ersättning för nyttjanderätten
böra från lantförsvaret utgå till stuteriöverstyrelsen.

Vad angår dispositionen av boställena, hava några åtgärder i och
för uppsägning av de beträffande dem gällande nyttjanderättskontrakten
icke blivit vidtagna. Frågan, huru med dessa lägenheter bör för framtiden
förfaras, torde lämpligen kunna ordnas, sedan desamma blivit till
lantförsvaret överlämnade.

Av skäl, som fortifikationsdepartementet anfört, torde någon annan
ersättning för Kungsmarkens avstående till lantförsvaret än gottgörelse
lör nyttj anderätten för tiden intill den 14 mars 1918 icke böra till stuteriöverstyrelsen
utgå från medel under fjärde huvudtiteln. Då emellertid
inkomsten genom Kungsmarkens utarrendering tagits i betraktande vid
avvägandet av det statsanslag, som stuteriöverstyrelsen behöver för sina
utgifter för hästavelns främjande, lärer det böra tagas under övervägande,
i vad mån sagda statsanslag till följd av bortfallandet av nyssnämnda
arrendeinkomst behöver höjas. Framställning härom ankommer
på jordbruksdepartementets föredragning. Då emellertid en dylik ökning
nu ej torde böra ifrågasättas å 1918 års stat, måste därmed anstå till
år 1918, då även kan å 1919 års stat begäras förskottsanslag för täckande
av den å 1''918 belöpande delen av ifrågavarande inkomstminskning.

Vad härefter angår den under domänstyrelsens förvaltning stående
lägenheten Koängen, har, såsom förut nämnts, styrelsen gjort framställning
om, att lägenheten måtte i vederbörlig ordning försäljas, för såvitt
densamma icke erfordrades för militära ändamål. Vid sådant förhållande
och då ifrågavarande lägenhet, såsom av den bifogade kartan närmare
framgår, erfordras för erhållande av nödig förbindelse mellan Arendalaområdet
och Kungsmarken, finner jag mig böra tillstyrka, att samma
lägenhet vid nu löpande arrendetids utgång den 14 mars 1918 över -

20 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

lämnas till lantförsvaret för att tilläggas Södra skånska infanteriregementets
övningsfält. ■ överlämnandet torde böra ske mot den ersättning,
Kung!. Maj:t kan bestämma, eller efter motsvarande nedskrivning av statens
domäners fond.

Såsom förut nämnts, kommer genom Kungsmarkens överlämnande
till lantförsvaret en väsentlig och därtill den för jordbruksändamål bästa
delen av Arendalaområdet att kunna avskiljas från övningsfältet. I vilken
omfattning regementschefen ansett ett sådant avskiljande kunna äga
rum, framgår närmare av den i ärendet upprättade kartan. Med hänsyn
till önskvärdheten av att kunna i största möjliga mån fortfarande under
kultur bibehålla det bördiga Arendalaområdet synes det mig emellertid
under ärendets fortsatta behandling böra tagas under övervägande, huruvida
icke ett något större område än det av regementschefen ifrågasatta
bör kunna från övningsfältet avskiljas.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

att till lantförsvaret, för att tilläggas Södra skånska infanteriregementets
övningsfält, överlämnas:

dels den 14 mars 1917 de till Flyinge kungsgård i Södra Sandby
socken av Malmöhus län hörande, under stuteriöverstyrelsens förvaltning
stående ängarna Rättligen och Kungsmarkerna, jämväl benämnda Råby
ängar, däri inbegripna de å förenämnda vid statsrådsprotokollet fogade
karta med litt. b och d betecknade hagvaktarboställen samt det söder
om järnvägen Lund- Revinge belägna med litt. D betecknade område;

dels ock, mot den ersättning, Kungl. Maj:t kan bestämma, eller
efter motsvarande nedskrivning av statens domäners fond, den 14 mars
1918 den under domänstyrelsens förvaltning stående förra hospitalsegendomen
Hardeberga nr 14, eu äng, Koängen kallad, i Hardeberga socken
av Malmöhus län.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gustaf B. v. Schwerin.

*

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr. 1917.

Skala:

1:20000.

^/''ysjy Grustaf$Mll \ £
V7\ L inhehjarshu.

Räft£jz

\s I l a,n (l s fö rsjcrrm n g

BERGA

ENDALA HPL.

W1.7U1

ohelig

uLaht

J^\T ~%St.Rab\

Rå by torp ^

Gen. Stab. L:t. Anst.