Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
1
Nr 364.
Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 4, 34, 35, 44, 45,
50, 52, 55, 63, 64, 70 och 80 §§ i lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet; given Stockholms slott den 15 maj 1917.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad
lydelse av 4, 34, 35, 44, 45, 50, 52, 55, 63, 64, 70 och 80 §§ i lagen
den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet,
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
K. Dahlberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 317 käft. (Nr 364.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 4, 34, 35, 44, 45, 50, 52, 55, 63, 64, 70 och 80 §§
i lagen den 23 oktober 1891 angående vägliållningsbesYarets
utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 4, 34, 35, 44, 45, 50, 52, 55, 63, 64, 70
och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet skola i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:
4 §•
Uppstår fråga om anläggning av allmän väg; då skall ansökning
därom göras hos Konungens befailningshavande, som låter höra samtlige
väghållningsskyldige, vilka i väghållningen med arbete eller
penningar deltaga; varefter, och sedan landsfiskalen avgivit yttrande,
Konungens befailningshavande meddelar beslut i frågan.
I — — — — landsväg.
34 §.
Konungens befailningshavande — — — — åtgärder.
Närmast under Konungens befailningshavande utövas tillsynen över
vägväsendet av landsfiskalen med biträde av fjärdingsmän i enlighet
med denna lag och de särskilda föreskrifter, som av Konungens befailningshavande
meddelas.
35 §.
Årligen skall vägsyn hållas av landsfiskal med biträde av två
nämndemän. Sådan — — — — därav.
På — — — — äga rum. Sådan besiktning förrättas av landsfiskalen
med samma antal nämndemän som förut sagts.
Kungörelse----besiktigas.
Vid — — — — avhjälpande.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
Underrättelse om de vid vägsynen befunna bristerna och de föreslagna
åtgärderna för deras avhjälpande meddelas de väghållningsskyldige
genom kungörelse, som skall uppläsas sist å andra söndagen efter
syneförrättningens slut eller, om gudstjänst då ej hålles, å först infallande
med gudstjänst förenad söndag samt därefter vara tillgänglig å
det ställe inom socknen, som för sådant ändamål av kommunalstämma
utses; skolande landsfiskalen därjämte inom samma tid tillställa vägstyrelsen
utdrag av kungörelsen, i vad den rör vid synen befunna brister
i det vägunderhåll, som åligger vägkassan. I----avhjälpas.
Skall — — — — sagt.
Vid — — — — uppskattas.
Kan ej för kostnad, som vid vägsyn eller formlig efterbesiktning
beräknats, lega av landsfiskalen under hand åstadkommas, varde
arbetet utbjudet på offentlig auktion, som hålles av landsfiskalen och
kungöres i sockenkyrkan minst fyra dagar förut. Göres då ej anbud,
som av landsfiskalen prövas antagligt, äge han på annat lämpligt sätt
besörja om arbetets utförande.
Stanna---— säga. Har var sin särskilda mening, gälle
landsfiskalens.
Nämndeman — — — statsmedel.
Tillfälliga — — — — nämnt. Försittes den tid, eller är bristen
av beskaffenhet att dröjsmål med dess avhjälpande kan medföra våda
för vägfarande, läte landsfiskalen ofördröjligen på lämpligt sätt bota
skadan.
Kostnad för väglagning, som enligt denna paragraf genom landsfiskalens
föranstaltande utföres, äge han hos vederbörande väghållare
eller vägfogde omedelbart uttaga, dock, vad angår botande av tillfälliga
brister ej till större belopp än polismästaren i länet, efter granskning
av kostnadsberäkningen, godkänner.
44 §.
Sedan vägdelningen blivit avslutad, åligger det förrättningsmannen
såväl att därom hos Konungens befallningshavande göra anmälan, som
ock att samtidigt, för vederbörandes kännedom, tillställa dels varje
landsfiskal inom väghållningsdistriktet utdrag av vägdelningslängdén
för hans tjänstgöringsområde, dels ock vägstyrelsens ordförande ett
exemplar av vägdelningslängdén, graderingslängden och förrättningsprotokollet.
Konungens befallningshavande — — — — avslutande.
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
Efter — — — — förvaras.
Tillträde----kraft.
45 §.
Vill — — — — stadgat.
Uppstår eljest fråga om delning av dylik väg och enas delägarne
om vilken del av vägen varje fastighetslott skall tillkomma, stånde
sådan överenskommelse fast, sedan densamma skriftligen avfattad och
av två vittnen bestyrkt, blivit till landsfiskalen ingiven.
Kan — — — — efterrättelse. Sedan förrättningen är avslutad,
ingive förrättningsmannen delningsinstrumentet till landsfiskalen, som
har att därom underrätta delägarne.
Vägdelning, som i 2 och 3 punkterna av denna paragraf avses,
skall bekostas av delägarne i förhållande till delningsgrunden och äger
bestånd, till dess ny vägdelning övergår väghållningsdistriktet eller
samtliga delägare överenskomma om annan vägdelning och överenskommelsen,
så avfattad och styrkt, som ovan sägs,. blivit till landsfiskalen
ingiven; skolande i följd av vägdelning, som i denna paragraf
avses, varje lott anses vara åsatt andel av fastighetens vägtal i förhållande
till lottens taxeringsvärde den tid vägdelningen ägde rum.
Vad i 2 och 3 punkterna----bekostas av vägkassan.
50 §.
Ordförande och ledamot i nämnden åtnjuta ur vägkassan ersättning,
den förre med belopp, som enligt nuvarande eller blivande resereglemente
tillkommer länspolismästare, och ledamöterna i likhet med
vad om ledamot i ägodelningsrätt är eller varder stadgat.
52 §.
För — — — — vägstämma.
Röstvärdet — — — — rösta.
I vägstämmas överläggningar äger vederbörande landsfiskal deltaga.
Ordet----tillfället utses.
Vägstämma — — — — särskilt utses.
Kungörelse — — — — kunna utses.
Ordinarie — — — — stadgas.
Ordföranden — — — — bestämd.
I övrigt — — — — — stadgat.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
5
55 §.
Vägstyrelsen — — — — Konungens befallningsliavande.
I vägstyrelsens överläggningar, men ej i dess beslut, äger vederbörande
landsfiskal deltaga.
63 §.
Konungens befallningshavare ombesörjer på vägstyrelsens därom
framställda begäran, att vägskatten varder genom vederbörande i sammanhang
med kronoskatterna debiterad, indriven och redovisad, på sätt
om landstingsmedel är föreskrivet; ägande Konungens befallningshavande
jämväl förordna om avskrivning av sådana avgifter till vägkassan, som
i anseende till bristande tillgång icke kunnat indrivas.
För — — — — skyldiga.
De — — — — stadgat.
64 §.
Förena — — — — väghållare.
Kontrakt, som här avses, skall upprättas i tre exemplar’, av vilka
ett jämte borgensförbindelsen förvaras hos Konungens befallningshavande,
som låter vederbörande landsfiskal därav undfå del, samt de båda övriga
tillställas kontrahenterna.
Underlåter-----ställe.
Vad — — — — upplåtet.
70 §.
Ovannämnda — -—- — — utbetalas. I de fall, då vägskatten uppbäres
i sammanhang med kronouppbörden, må dock, på vägstyrelsens
därom framställda begäran, ersättningen för varje ploglag genom
Konungens befallningshavandes försorg utbetalas till snöplogfogde eller
annat av ploglaget utsett ombud.
80 §.
Den, som--------väghållningsdistriktets kyrkor
uppläst.
I enahanda — — — — distriktets kyrkor uppläst.
I alla----besvärstid.
Finner--— — prövas.
Väghållare — — — förordnar.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
Har beslut vid vägsyn eller formlig efterbesiktning fattats i strid
mot landsfiskalens mening, äger denne underställa detsamma Konungens
befallningshavandes prövning.
Över — — — — stadgad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
7
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inf ör Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och civildepartementen
anförde chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Dahlberg följande:
Enligt det inför Eders Kungl. Maj:t av chefen för civildepartementet
framlagda, till riksdagens prövning överlämnade förslaget till
omorganisation av fögderiförvaltningen skulle kronofogdetjänsterna indragas,
och administrationen å landsbygden — jämte det postverket omhändertoge
kronoskattens upphämtande — komma att, under Kungl. Maj:ts
befallningshavande, vila huvudsakligen på tre funktionärer, nämligen:
dels en länspolismästare, i regel en för varje län, med uppgift att
närmast under länsstyrelsen hava inseende över polis- och åklagarväsendet
och i vissa fall omedelbart personligen däri ingripa, biträda
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
vid kontrollen över exekutionsväsendets handhavande, genom inspektion
och inventering hos landsfiskalerna (de förutvarande länsmännen) utöva
det inseende över deras allmänna verksamhet, som hittills ålegat kronofogden,
samt när en utredning erfordrades, som berörde större områden
av länet eller eljest icke ansåges böra överlämnas åt landsfiskal, efter
förordnande av Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställa sådan utredning
och i övrigt biträda Kungl. Maj ds befallningshavande med de
göromål, som lämpligen kunde polismästaren anförtros;
dels i varje fögderi en häradsskrivare med huvudsakligen samma
åligganden som hittills;
och dels i varje länsmans- eller landsfiskalsdistrikt eu landsfiskal, som,
jämte det han övertoge de länsmannen enligt lag och praxis åliggande
bestyr, skulle på eget ansvar vara utmätningsman utom i vissa fall
samt äga förrätta borgerlig vigsel och dessutom erhålla åtskilliga andra
åligganden, som hittills vilat på kronofogden.
En stor del av sistberörda åligganden omnämnas i en mångfald
lagar och författningar och torde vara, om än till arten viktiga, dock
till sin omfattning av mindre betydelse. Angående dessa har en lagändring
i varje särskilt fall icke ansetts nödig, utan har, såsom chefen
för justitiedepartementet anfört, utarbetats ett förslag till generell lag
i anledning av kronofogdetjänsternas indragning, varigenom alla de
åligganden och befogenheter, som lagen åsyftar att omsluta, utan vidare
lyftas över från kronofogden till de blivande landsfiskalerna.
Emellertid torde det även finnas lagar och författningar, vilka
angående däri stadgade åligganden för kronofogden innehålla bestämmelser
av så detaljerad art, att de icke kunna justeras enbart genom
ett allmänt uttalande i en generell författning. Hit höra lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet ävensom
i viss mån kungörelsen den 17 juni 1908 angående nämndemäns
tjänstgöring vid vägsyner m. m. Sistberörda författning torde i förevarande
avseende kunna ändras utan riksdagens medverkan, och skall
jag beträffande densamma i sinom tid inför Eders Kungl. Maj:t framlägga
inom departementet uppgjort förslag till nödig omarbetning.
Beträffande väglagen tillåter jag mig anföra följande: Enligt 34 §
utövas tillsynen över vägväsendet närmast under Kungl. Maj:ts befallningshavande
av kronofogden med biträde av länsmän och fjärdingsmän,
och dessutom har kronofogden fått vissa speciella uppdrag med
avseende å vägväsendet sig anförtrodda. Men såsom praxis utvecklat
sig, torde kronofogden icke hava sysslat mycket därmed. Hans ämbetsverksamhet
på detta område torde i allmänhet hava inskränkt sig till, att
9
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
då hans uppmärksamhet fästs vid någon brist i väghållningen, han beordrat
länsmannen att söka få bristen avhjälpt. Någon betänklighet
torde därför icke föreligga för att hädanefter låta landsfiskalerna (länsmännen)
självständigt bära ansvaret för vägväsendet. Allmänheten utövar
numera en verksam kontroll över dessa angelägenheter, och i regel dröjer
det icke länge innan anmälan om ett missförhållande inkommer till vederbörande
myndighet. Man kunde tänka sig, att det uppdroges åt länspolismästaren
att beträffande vägväsendet fullfölja kronofogdens uppgift.
Men då polismästarens distrikt i regel komme att omfatta hela länet,
skulle han knappast i högre grad än Kungl. Maj:ts befallningshavande
finna anledning att direkt påverka tillsynen över vägarna.
Med. hänsyn, till dessa skäl har jag låtit utarbeta ett förslå»- till
erforderliga ändringar av lagen.
Beträffande stadgandet i sista stycket av 35 §, att kronofogden
äger granska länsmannens kostnadsberäkning angående botande av°tillfälliga
brister, torde dock lämpligen böra uppdragas åt polismästaren i
länet att hädanefter utföra denna prövning.
Då, vidkommande 50 §, en åtskillnad är införd i avseende å ersättning
till ordföranden och ledamöterna i den särskilda nämnden, i det
att den förre likställes med kronofogde och den senare med ledamöter
i ägodelningsrätt, torde denna skillnad, som väl bör bibehållas, kunna
normeras efter den olika reseersättningen för länspolismästare och ledamot
i ägodelningsrätt.
Enligt den ursprungliga lydelsen av 63 § ägde Kungl. Maj:ts befallningshavande
utan vidare förordna om avskrivning av sådana avgifter
till vägkassan, som i anseende till bristande tillgång icke kunnat
indrivas. I sammanhang med den allmänna revisionen av väglagen år
1905 ändrades stadgandet därhän, att vägstyrelsen skulle höras angående
sådan avskrivning. I propositionen i ämnet anmärktes, att det
synts lämpligt att sätta vägstyrelsen i tillfälle att, innan beslut av
befallningshavanden fattades, yttra sig angående avskrivningen.
Härutinnan hava de sakkunnige, vilka inom civildepartementet
biträtt vid utarbetandet av förslaget till fögderiförvaltningens omorganisation.
och även uppgjort förslag till bland annat ändringar av väglagen,
i yttrande den 23 januari 1914 anfört: Bestämmelsen om vägstyrelsens
.hörande i. detta fall saknade praktisk betydelse. Ty om
Kungl. Maj:ts befallningshavande funne lagligen styrkt, att den avgiftspliktige
saknade utmätningsbara tillgångar till avgiftens erläggande,
kunde vägstyrelsens yttrande, icke förhindra Kungl. Maj:ts befallningshavande
att besluta avkortning. Bestämmelsen stode i visst sammanBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 317 käft. (Nr 364.) 2 ''
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
hang med föreskriften i 52 § av landetingsförordningen (sådant lagrummet
lydde före dess ändring genom lagen den 25 augusti 1914),
att landsting beslutade om avskrivning av sådana medel,) som i anseende
till bristande tillgång icke kunnat indrivas. I skrivelse den 25
augusti 1913 hade de sakkunnige gjort framställning om chefens för
civildepartementet medverkan till ändring av nämnda paragraf i landstingsförordningen.
Skrivelsen hade remitterats till samtliga landsting
och länsstyrelser, och den gjorda framställningen hade vunnit enhällig
anslutning från länsstyrelsernas sida samt förordats av alla landsting
utom ett. Om förslaget till ändring av landstingsförordningen sålunda
vunne avseende, borde ifrågavarande bestämmelse i 63 § väglagen
ändras i överensstämmelse därmed, varigenom uppbördsförvaltningarna
skulle besparas ett ganska avsevärt, årligen återkommande och i det
stora hela gagnlöst arbete. Den nu gällande bestämmelsen föranledde
nämligen, att för vägskatt, som på grund av bristande tillgångar icke
kunnat indrivas, måste uppgöras särskilda avskrivningslängder och avskrifter
tagas av alla för längdernas verificerande avgivna intyg och bevis.
Genom nyssberörda lag den 25 augusti 1914 blev 52 § i landstingsförordningen
ändrad därhän, att K.ungl. Maj:ts befallning shav ande
beslutar om avkortning och avskrivning av landstingsmedel under de
förutsättningar och i den ordning, vilka gälla om avkortning och avskrivning
beträffande kronoskatten.
Kammarkollegium, till vilket de sakkunniges berörda förslag och
yttrande angående ändringar av väglagen remitterades, förklarade i utlåtande
den 13 februari 1914 att, därest fögderiförvaltningens omorganisation
komme att föreslås i enlighet med de nu tilltänkta linjerna,
kollegium icke hade andra erinringar i sak att framställa mot
de föreslagna ändringarna i väglagen än beträffande 63 §. Ämbetsverket
erinrade mot förslaget, att däri meddelats bestämmelse om avskrivning
eller avkortning endast av vägskatt, ehuru jämväl andra avgifter
till vägkassan kunde bliva föremål för befallningshavandes beslut
om avskrivning och avkortning. Beträffande uteslutande av orden »efter
vägstyrelsens hörande» funne kollegium vad till stöd för förslaget härutinnan
anförts icke hava ådagalagt nödvändigheten eller ens lämpligheten
av en sådan ändring. Med hänsyn till den ställning, vägstyrelsen
intoge till vägkassan, som av vägstyrelsen förvaltades och för vilken
styrelsen vore ansvarig, och i betraktande av de till vägkassan inflytande
avgifternas likställighet i förevarande avseende med kommunalutskylder,
beträffande vilka det tillkomme kommunalstämma att bevilja
11
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 364.
avskrivning, syntes det kollegium betänkligt att upphäva föreskriften i
fråga, varför förslaget i denna del icke kunde av kollegium biträdas.
Det är att märka, att kammarkollegii yttrande avgavs före tillkomsten
av ändringen den 25 augusti 1914 av 52 § i landstingsförordningen.
Såväl landstingsmedel som även vägskatt äro dock så
till vida jämförliga med kronoskatt, att de debiteras och indrivas i
sammanhang med kronoskatten, och härutinnan tillärnas ingen ändring
i det förslag till nytt uppbördsreglemente, som i sammanhang med
förslaget till omorganisationen lärer utarbetats inom civildepartementet.
Jag har därför, oaktat de betänkligheter kammarkollegium framfört,
ansett mig kunna föreslå en omformulering av 63 § i väglagen i enlighet
med de sakkunniges hemställan.
I anslutning till det nu anförda har jag, såsom jag redan berört,
låtit inom departementet utarbeta förslag till lag angående ändrad lydelse
av 4, 34, 35, 44, 45, 50, 52, 55, 63, 64, 70 och 80 §§ i lagen den
23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Sedan departementschefen därpå uppläst berörda förslag, av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, hemställde lian, att lagrådets
utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder lämna bifall.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
12
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 364.
Bilaga 1.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 4, 34, 35, 44, 45, 50, 52, 55, 63, 64, 70 och 80 §§
i lagen den 23 oktober 1891 angående YäghållningsbesYärets
utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 4, 34, 35, 44, 45, 50, 52, 55, 63, 64, 70
och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående vägbållningsbesvärets
utgörande på landet skola i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:
i §•
Uppstår fråga om anläggning av allmän väg; då skall ansökning
därom göras bos Konungens befallningsbavande, som låter böra samtlige
vägbållningsskyldige, vilka i väghållningen med arbete eller
penningar deltaga; varefter, och sedan landsfiskalen avgivit yttrande,
Konungens befallningsbavande meddelar beslut i frågan.
I — — — — landsväg.
34 §.
Konungens befallningsbavande — — — — åtgärder.
Närmast under Konungens befallningshavande utövas tillsynen över
vägväsendet av landsfiskalen med biträde av fjärdingsmän i enlighet
med denna lag och de särskilda föreskrifter, som av Konungens befallningshavande
meddelas.
35 §.
Årligen ’ skall vägsyn hållas av landsfiskal med biträde av två
nämndemän. Sådan — — — — därav.
På — — — — äga rum. Sådan besiktning förrättas av landsfiskalen
med samma antal nämndemän som förut sagts.
Kungörelse — — — — besiktigas.
Vid — — — — avhjälpande.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 364. 13
Underrättelse om de vid vägsynen befunna bristerna och de föreslagna
åtgärderna för deras avhjälpande meddelas de väghållningsskyldige
genom kungörelse, som skall uppläsas sist å andra söndagen efter
syneförrättningens slut eller, om gudstjänst då ej hålles, å först infallande
gudstjänst förenad söndag samt därefter vara tillgänglig å
det ställe inom socknen, som för sådant ändamål av kommunalstämma
utses; skolande landsfiskalen därjämte inom samma tid tillställa vägstyrelsen
utdrag av kungörelsen, i vad den rör vid synen befunna brister
x det vägunderhåll, som åligger vägkassan. I----avhjälpas.
Skall----Sagt. J F
Vid — —--uppskattas.
Kan ej för kostnad, som vid vägsyn eller formlig efterbesiktning
beräknats, lega av landsfiskalen under hand åstadkommas, varde
arbetet utbjudet på offentlig auktion, som hålles av landsfiskalen och
kungöres i sockenkyrkan minst fyra dagar förut. Göres då ej anbud,
som av landsfiskalen prövas antagligt, äge han på annat lämpligt sätt
besörja om arbetets utförande.
, , Stanna — — — — saga. Har var sin särskilda mening'', gälle
landsfiskalens.
Nämndeman —--statsmedel.
Tillfälliga--—. — nämnt. Försittes den tid, eller är bristen
av beskaffenhet att dröjsmål med dess avhjälpande kan medföra våda
för vägfarande, läte landsfiskalen ofördröjligen på lämpligt sätt bota
skadan.
Kostnad för väglagning, som enligt denna paragraf genom landsfiskalens
föranstaltande utföres, äge han hos vederbörande väghållare
eller vägfogde omedelbart uttaga, dock, vad angår botande av tillfälliga
brister ej till större belopp än polismästaren i länet, efter granskning
av kostnadsberäkningen, godkänner.
44 §.
Sedan vägdelningen blivit avslutad, åligger det förrättningsmannen
såval att därom hos Konungens befallningshavande göra anmälan, som
ock att samtidigt, för vederbörandes kännedom, tillställa dels varje
landsfiskal inom väghållningsdistriktet utdrag av vägdelningslängden
för hans tjänstgöringsområde, dels ock vägstyrelsens ordförande ett
exemplar av vägdelningslängden, graderingslängden och förrättningsprotokollet.
Konungens befallningshavande--— — avslutande.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
Efter----förvaras.
Tillträde----kraft.
45 §.
Vill — — — — stadgat.
Uppstår eljest fråga om delning av dylik väg och enas delägarne
om vilken del av vägen varje fastighetslott skall tillkomma, stånde
sådan överenskommelse fast, sedan densamma, skriftligen avfattad och
av två vittnnen bestyrkt, blivit till landsfiskalen ingiven.
Kan — —--efterrättelse. Sedan förrättningen är avslutad,
ingive förrättningsmannen delningsinstrumentet till landsfiskalen, som
har att därom underrätta delägarne.
Vägdelning, som i 2 och 3 punkterna av denna paragraf avses,
skall bekostas av delägarne i förhållande till delningsgrunden och äger
bestånd, till dess ny vägdelning övergår väghållningsdistriktet eller
samtliga delägare överenskomma om annan vägdelning och överenskommelsen,
så avfattad och styrkt, som ovan sägs, blivit till landsfiskalen
ingiven; skolande i följd av vägdelning, som i denna paragraf
avses, varje lott anses vara åsatt andel av fastighetens vägtal i förhållande
till lottens taxeringsvärde den tid vägdelningen ägde rum.
Vad i 2 och 3 punkterna----bekostas av vägkassan.
50 §.
Ordförande och ledamot i nämnden åtnjuta ur vägkassan ersättning,
den förre med belopp, som enligt nuvarande eller blivande resereglemente
tillkommer länspolismästare, och ledamöterna i likhet med
vad om ledamot i ägodelningsrätt är eller varder stadgat.
52 §.
För — — — — vägstämma.
Röstvärdet —--— rösta.
I vägstämmas överläggningar äger vederbörande landsfiskal deltaga.
Ordet —---tillfället utses.
Vägstämma — — — — särskilt utses.
Kungörelse — — — — kunna utses.
Ordinarie — — — — stadgas.
Ordföranden — — — — bestämd.
1 övrigt — — — — stadgat.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
15
55 §.
Vägstyrelsen — — — — Konungens befallningshavande.
I vägstyrelsens överläggningar, men ej i dess beslut, äger vederbörande
landsfiskal deltaga.
63 §.
Konungens befallningshavande ombesörjer på vägstyrelsens därom
framställda begäran, att vägskatten varder genom vederbörande i sammanhang
med kronoskatterna debiterad, indriven och redovisad, på sätt
om landstingsmedel är föreskrivet; ägande Konungens befallningshavande
jämväl förordna om avskrivning av sådana avgifter till vägkassan,
som i anseende till bristande tillgång icke kunnat indrivas.
För — —--skyldiga.
De — — — — stadgat.
64 §.
Förena — — — — väghållare.
Kontrakt, som här avses, skall upprättas i tre exemplar, av vilka
ett jämte borgensförbindelsen förvaras hos Konungens befallningshavande,
. som låter vederbörande landsfiskal därav undfå del, samt de
båda övriga tillställas kontrahenterna.
Underlåter------ställe.
Vad — — — — upplåtet.
70 §.
Ovannämnda — — — — utbetalas. I de fall, då vägskatten uppbäres
i sammanhang med kronouppbörden, må dock, på vägstyrelsens
därom framställda begäran, ersättningen för varje ploglag genom
Konungens befallningshavandes försorg utbetalas till snöplogfogde eller
annat av ploglaget utsett ombud.
80 §.
Den, som — — — — — — — — väghållningsdistriktets kyrkor
uppläst.
I enahanda — — — — distriktets kyrkor uppläst.
I alla — — — — besvärstid.
Finner — — — — prövas.
Väghållare — — —- förordnar.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
Har beslut vid vägsyn eller formlig efterbesiktning fattats i strid
mot landsfiskalens mening, äger denne underställa detsamma Konungens
befallningshavandes prövning.
Över — — — — stadgad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
17
Utdrag av protokollet^ hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen
den 11 maj 1917.
Närvarande:
Justitieråden Gullstrand,
von Seth,
Wedberg.
Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,
hållet inför hans Maj:t Konungen i statsrådet den
14 april 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det x § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 4, 34, 35, 44, 45 50
52, 55, 63, 64, 70 och 80 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av. konstituerade revisionssekreteraren Nils Lilienberg.
Justitierådet von Seth anförde:
Förslaget till ärdring i 4 § innebär, att det yttrande i fråga om
anläggning eller indragning av allmän väg eller omläggning av backig
ellerj. eljest för rörelsen obekväm allmän väg eller förändring av redan
befintlig väg till bygdeväg eller landsväg, som hitintills skolat avgivas
av kronofogde, för framtiden skall i stället infordras från landsfiskalen.
Den sålunda föreslagna förändringen kan icke undgå att väcka betänkligheter.
Största delen av dessa frågor är av den art, att det måste
anses synnerligen viktigt, att de rent lokala intressena icke erhålla allt
för stort inflytande på avgörandet. Just i detta hänseende torde hörandet
av kronoxogdarna, vilka till följd av fögderiernas jämfimelsevis stora
omfattning och; sin högre utbildning haft anledning att se saken mera
i stort, inneburit en viss garanti, som hörandet av landsfiskalerna, vilkas
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 317 höft. (Nr 364.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
distrikt i många fall endast komma att innefatta bråkdelar av respektive
vägbållningsdistrikt, kan befaras icke skola komma att lämna.
Det kan ifrågasättas, om icke den av kronofogdetjänsternas indragning
betingade förändringen i paragrafen snarare borde göras så, att det
föreskreves, att yttrande skall inhämtas från vederbörande polismästare.
Dennes utbildning och omfattningen av hans tjänstgöringsdistrikt giva
anledning till förväntan, att hos honom skall finnas såväl den vilja som
den förmåga att se saken från en vidare synpunkt, vars betydelse ovan
framhållits; och med hänsyn till den kännedom om kommunikationsförhållandena
inom sitt distrikt, som en länspolismästare under sina inspektions-
och andra ämbetsresor bör få rikligt tillfälle att vinna, bör
hans yttrande kunna bliva till synnerligen god ledning för det slutliga
avgörandet av förekommande vägfrågor. De bidrag till utredningen,
som vederbörande landsfiskaler vore i stånd att lämna, torde i varje fall
komma att tillgodogöras. Det kan nämligen förutsättas, att länspolismästaren
icke skulle underlåta att före avgivandet av sitt yttrande sätta
sig i förbindelse med vederbörande landsfiskaler.
Justitieråden Gullstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga
lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kling1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 364.
19
t
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 15
maj 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Chefen för jordbruksdepartementet statsrådet Dahlberg anmälde, efter
gemensam beredning med cheferna för justitie- och civildepartementen,
lagrådets den 11 maj 1917 avgivna utlåtande över det den 14 april
samma år till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 4, 34, 35, 44, 45,^ 50, 52, 55, 63, 64, 70 och 80 §§ i lagen
den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet; och ^ hemställde föredragande departementschefen, att förslaget,
som av lagrådets flesta ledamöter lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;
och täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall till
samma hemställan förordna, att till riksdagen skulle
avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.