Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

1

Nr 357.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen om vissa förändringar
beträffande tvångsarbetsanstalterna; given Stockholms
slott den 4 maj 1917.

Under åberopande av bilagd a utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen att,

dels — med hänsyn till ifrågasatt nedläggande av tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona samt anordnande av en sådan anstalt vid kronohäktet
i Halmstad och en till sistnämnda anstalt ansluten koloni för
tvångsarbetsfångar vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län —
medgiva, att avlöningsmedel, som i den för fångvårdsstateij gällande
ordinarie avlöningsstaten äro uppförda såsom begynnelseavlöningar till
befattningshavare vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet
i Halmstad, må intill utgången av år 1918, enligt Kungl. Maj:ts närmare
bestämmande, användas till bestridande av begynnelseavlöningar
åt följande vid den nya tvångsarbetsanstalten tjänstgörande befattningshavare,
nämligen en direktör, eu tjänsteman för besörjande av kamrerargöromål
samt en assistent och arbetsföreståndare, envar med samma
avlöning som för närvarande tillkommer innehavaren av motsvarande
befattning vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona,

dels ock till bestridande av vissa för anordnande av nämnda koloni
för tvångsarbetsfångar vid Singeshult erforderliga kostnader för fastighetsköp
och byggnadsarbeten m. m. å extra stat för år 1918 bevilja
ett reservationsanslag å 20,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 310 höft. (Nr 357.) 1

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

förskottsvis av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må
finnas behövligt under innevarande år.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kung!, nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Steno Stenberg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen
den 4 maj 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Stenberg, anförde:

»Vid avlåtande av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
begärde Kungl. Maj:t medel för vidtagande av vissa åtgärder, ägnade
att möjliggöra fångars hållande till jordbruksarbete i det fria. Den
huvudsakligaste av dessa åtgärder gick ut på omändring av strafffängelset
i Mariestad till jordbruksfängelse. Hit hörde emellertid även
vissa byggnadsarbeten vid straffängelset i Uppsala.

Dessa framställningar grundade sig å förslag, som framlagts av
fångvårdsstyrelsen i underdånig skrivelse av den 30 september 1916.
Denna skrivelse, som tillkommit efter det utredning förebragts av särskilt
tillkallade jordbrukssakkunniga samt fångvårdsstyrelsen och lantbruksstyrelsen
haft gemensamma överläggningar i ämnet, innehöll en utförlig
utveckling av de riktlinjer, efter vilka friluftsarbetet enligt de båda styrel -

A ng. visan förändringar
beträffande

teångsarbcUanstalterna.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

sernas mening borde komma till användning inom fångvården. Såsom
ett led i det program för frågans lösande, som sålunda framlades och
för vilket redogjorts i årets statsverksproposition (andra huvudtiteln sid.
105—114), ingick även att, i överensstämmelse med ett av de jordbrukssakkunniga
framlagt förslag, åt tvångsarbetsfångar bereda sysselsättning
med jordbruks- och andra arbeten å de myr- och mossmarker, som äro
belägna kring byn Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län, nära gränsen
mot Halland. I sin berörda skrivelse förklarade fångvårdsstyrelsen, att
den icke ansåge lämpligt att på det förberedande stadium, i vilket
frågan då befunne sig, framlägga en fullständig plan för det sålunda
ifrågasatta arbetet. Styrelsen inskränkte sig därför till att då framlägga
allenast huvuddragen av de anordningar, som i förevarande hänseende
föresvävade styrelsen.

Fångvårds. Fångvårdsstyrelsen har numera till Kungl. Maj:t ingivit tvenne

styrelsen i vUerware skrifter i ämnet, dagtecknade den ena den 17 och den andra
17 och deri 25 den 25 april 1917. 1 dessa utvecklar styrelsen närmare planen tor en

april 1917. tvånggarbetarkoloni vid Singeshult. De åtgärder, styrelsen föreslår i
sådant syfte, gå i huvudsak ut på dels inköp för fångvårdens räkning
av en mindre fastighet i Singeshults by dels vissa nybyggnadsarbeten
såväl å denna fastighet som å vissa i Singeshults by belägna lägenheter,
som Kronobergs läns allmänningsstyrelse och Skogssällskapet i
Göteborg ställt till fångvårdsstyrelsens förfogande, dels ock förflyttning
av tvån gsarbetsans t alten i Karlskrona till kronohäktet i Halmstad, vilken
fångvårdsanstalt skulle såsom tvångsarbetsanstalt omfatta jämväl kolonien
vid Singeshult.

En förflyttning av tvångsarbetsanstalten i Karlskrona från denna
stad motiverar styrelsen i skrivelsen den 17 april 1917 på följande sätt:

Sedan längre tid hade strävandet att för tvångsarbetare finna en allmännyttig
verksamhet i jordbruksarbeten, mossodlingar, skogsplantering och dylikt tillvunnit
sig såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens beaktande, och fångvårdsstyrelsen hade, i
den mån möjligheter kunnat beredas, inriktat sina bemödanden på ett tillgodoseende

av detta strävande. o

Av de två tvångsarbetsanstalterna för män hade allenast den ä Svartsjö
givit tillfälle till sysselsättning med jordens brukande, under det att tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona, belägen inom den mur, som omfattade flottans varv, icke
lämnade möjlighet till annat än inomhusarbeten jämte en del handräckningsbestyr
utom hus.

Då de nämnda två anstalterna, rymmande vardera 300 fångar, visat sig fullt
tillräckliga för mottagande av alla till tvångsarbete dömda män, hade iclce någon
åtgärd funnits böra ske för anordnande av ytterligare en anstalt, där sådana önskvärda
utearbeten kunde förrättas, till vilka det redan fullt uppodlade Svartsjö icke

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 357. 5

lämnade ut,vä". Myrodlingar, mossutdikningar och planteringar av nu öde, men för
.skog lämpade marker stode icke där till buds. För det allmänna torde dylika
företag innebära ett mera bestående gagn för framtiden än do göromål, som utfördes
inom Karlskronaanstalten. Det måste därför anses fördelaktigt att, där det kunde
ske utan för stora ekonomiska uppoffringar, utbyta Karlskroua-anstalten mot någon
annan, där nyssnämnda odlingar och jordförbättringar kunde av tvångsarbetare företagas.
Ett sådant utbyte hade icke av styrelsen kunnat föreslås, innan en för
kronan nyttig användning funnits för de dyrbara byggnaderna inom Karlskronaanstaltens
område och tillika eu ekonomiskt antaglig anläggning kunnat beredas till
mottagande av de tvångsarbetare, som lämpligen kunde brukas i de omnämnda
odlingsföretagen.

Båda dessa förutsättningar syntes styrelsen nu föreligga.

Från marinens sida hade såsom ett viktigt behov framhållits inläggandet till
flottans varv av Karlskrona tvångsarbetsanstalts område med dämmande byggnader
att användas för flottans ändamål. Styrelsen, som den It; maj 1916 förklarat sig
omedelbart kunna frånträda ett mindre strandområde, hade till fiottmyndigheterna
på förfrågan meddelat, att hinder icke från fångvårdens sida mötte att den 1 nästkommande
juli frånträda övriga området, såvida medel ställdes till styrelsens förfogande
för nödiga ersättningsåtgärder.

Sedan styrelsen därefter närmare redogjort för tillkomsten av
den fångvårdsanstalt i Karlskrona, som först användes såsom strafffängelse,
men sedan 1894 varit en central tvångsarbetsanstalt för män,
fortsätter styrelsen:

Av den lämnade historiska redogörelsen framginge anledningen till det i och för
sig anmärkningsvärda förhållandet, att en stor fångvårdsanstalt kommit att förläggas
inom ett flottans varvsområde. Det hade beräknats, att flottan skulle förse fängelset
med arbete och att den yttre bevakningen skulle ombesörjas av garnisonen.

Redan under fängelsets planläggning hade flottans myndigheter framhållit,
att knappast mer än 100 fångar kunde sysselsättas för flottans räkning, i synnerhet
som de inåste hållas avskilda från de fria varvsarbetarna. Så hade också blivit
förhållandet. Under .senare tider hade fångvården måst sysselsätta fångarna på
huvudsakligen annat sätt, under vissa perioder med stenhuggning. För närvarande,
då fångantalet nedgått till ett minimum, hade arbetena utgjorts av skrädderi och
sömnad, sadelmakeri, skomakeri, drevredning in. m., visserligen allt fortfarande i
viss män för flottans räkning.

Bevakningen hade sedan lång tid ombesörjts uteslutande av egen fångbetjäning.

Fångantalet hade utgjorts vid slutet av år 1911 185, år 1912—163, år 1913

—201, år 1914-130, år 1915—89, år 1916—55.

Vid slutet av mars månad 1917 hade fångantalet ytterligare nedgått till 52.

Vid Svartsjö hade tvångsarbetarnas antal å samma tider utgjort: vid slutet
av är 1911—306, år 1912—294, år 1913—245, år 1914—252, år 1915—264, år
1916-176.

Fångantalet vid Svartsjö hade vid sistlidne mars månads utgång utgjort 173

0

Kungl. 3taj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

Av dessa siffror framginge, att under de sista sex åren sammanlagda antalet
manliga tvångsarbetare vid årsslutet varit, år 1911—491, år 1912 457, år 1913
446, år 1914—382, 1915-353, 1916 -231.

Den betydande nedgång i tvångsarbetarnas antal, som sålunda numera inträtt,
gjorde det för närvarande möjligt att rymma dem alla vid Svartsjöanstalten. Till
denna nedgång hade tydligen bidragit ej allenast de restriktioner ifråga om spritförsäljning,
vilka under sista åren tillämpats, utan jämväl de säregna förhållanden,
som åtföljde världskriget. Dels hade det visat sig, att arbetsanställning nu lättare
vunnes även av mindre arbetsdugliga personer, dels torde polismyndigheternas ökade
arbetsbörda för övervakande av utlänningar och av nyutfärdade ekonomiska förordningars
efterlevnad hava för dessa myndigheter medfört svårighet att i samma
utsträckning som förr beivra lösdriveriet i orterna. „

Under antagande, att åtgärderna mot rusdryckernas missbrukande skulle fortfarande
medföra samma goda verkningar, kunde således antagas, att, så länge ej
ändring skedde i nuvarande lösdriverilagstiftning, en minskning i tvångsarbetarnas
antal skulle fortbestå i jämförelse med antalet före restriktionernas införande. Men
efter det världskriget avslutats och normalare förhållanden återinträtt, torde det
andra här ovan antydda skälet till minskning i tvångsarbetarsiffroma knappast äga

bestånd. , , . , ,,

Härav följde, att en ökning utöver det nuvarande antalet torr eller senare
måste påräknas och att Svartsjöanstalten i nuvarande omfattning icke kunde anses
bliva i stånd att därefter rymma hela antalet tvångsarbetare.

Om en ny lagstiftning, såsom det vore att förvänta, medförde en avsevärdare
ökning i de ådömda tvångsarbetstidernas längd, följde tydligen härav, att antalet
tvångsarbetare i samma mån än ytterligare tillvuxe.

Sin plan att kombinera förflyttningen av tvångsarbetsanstalten i
Karlskrona med upprättandet av en tvångsarbetarkoloni vid Singeshun.
utvecklar styrelsen härefter på följande sätt:

Styrelsen hade övervägt de olika möjligheter, som stode till buds för fyllande
av det nödiga behovet av ytterligare platser för tvångsarbetarnas mottagande i händelse
av Karlskronaanstaltens indragning, och hade därvid låtit sig ledas dels av
önskemålet att för därtill lämpliga tvångsarbetare vinna tillfälle till sysselsättning
med sådana nyodlings- och planteringsarbeten m. m., som ovan omnämnts, dels ock
av omsorgen att inskränka kostnaderna för de nya anordningarna till belopp, som
gjorde det nya användningssättet för tvångsarbetama ekonomiskt berättigat, även
utan att taga övervägande hänsyn till de framtida frukterna av deras arbete.
Vidare hade styrelsen letts av kravet att hålla möjligheten öppen att utveckla
de nya anordningarna i en omfattning, som kunde fylla behovet även i händelse av
sådan ny lagstiftning, som ovan berörts.

I skrivelse den 30 september 1916 hade styrelyen efter samråd med lantbruksstyrelsen
inför Kungl. Maj:t framlagt sina tankar i fråga om lämpligaste sättet
för anordnande av odlingsarbeten genom tvångsarbetare. o

Beträffande planen att i Vrå socken av Kronobergs län pa gränsen mot
Halland kring Singeshult begynna och fullfölja utdiknings- och odlingsarbeten samt

7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 357.

skogsplantering medelst ott antal tvångsarbetare liado fångvårdsstyrelsen hånvänt
sig till Skogssällskapet i Göteborg och Kronobergs läns landsting, vilka disponerade
huvudsakliga delarna av de marker, varom här vore fråga. Landstinget hade härefter
uppdragit åt vederbörande skogsallmänningsstyrelse att i samråd med skomssällskapet
träffa^ avtal med fångvårdsstyrelsen. Sådant avtal hade nu, under förutsättning
av Kungl. Maj:ts godkännande, ingåtts, i det att fångvårdsstyrelsen
för sin del antagit ett av allrnänningsstyrelsen och skogssällskapet i huvudsaklig
överensstämmelse med fångvårdsstyrelsens förslag avgivet erbjudande av den 31
mars 1917.

Enligt detta erbjudande skulle fångvården äga att disponera Kronobergs läns
allmännings inom Singeshult by varande jordbruksområden med därå uppförda hus,
nämligen omedelbart lägenheterna Kronoberg samt Höjden, varjämte sannolikt redan
““der innevarande års sommar lägenheten Dalen kunde på samma sätt ställas till
fångvårdens förfogande.

Dessao lägenheter omfattade jämte vissa mindre åkerarealer ej obetydliga
utmarker. Abyggnaderna lämpade sig efter någon reparation till bostäder för bevakningsmanskap
och ett mindre antal tvångsarbetare.

Fångvården skulle äga åtnjuta avkomsten av lägenheterna utan erläggande
av arrendeavgift, allenast mot förpliktelse att använda för ändamålet tillgängliga
tvångsarbetare till arbeten å allmänningsmarken, därvid fångvården skulle ersättas
med belopp motsvarande de arbetspremier, som tilldelades fångarna. Arbetsvärdet
i övrigt torde få anses kvittat mot den avgiftsfria upplåtelsen till fångvården av
byggnader och inägor å omförmäida lägenheter samt tillhandahållande av teknisk
ledare av arbetet.

Länsallmänningen och skogssällskapet disponerade för närvarande medel för
arbetets bedrivande på nämnda villkor under 12 år härefter med en arbetsstyrka
av 45 fångar. Och det antoges, att Kronobergs läns landsting och hushållningssällskap,
när de omhandlade medlen förbrukats, icke skulle undandraga sig att tillhandahålla
erforderliga belopp för fortsättande av företaget.

Enligt styrelsens övertygelse vore ifrågavarande arbeten av den betydelse,
att, även om icke från nämnda håll medel kunde med säkerhet påräknas för arbetenas
fortsättande i önskvärd tid, möjlighet därtill skulle beredas av statsmakterna
i form av förskott att ersättas i den mån, skogsplanteringarna gåve avkastning
eller nyanlagda gårdar försåldes.

Då för skötseln av inägorna vid Singeshult, handräckningsbestyr därstädes
och nya jordbruksgårdars uppförande för visso lika stort antal fångar kunde finna
användning som vid de arbeten, som direkt utfördes för allrnänningsstyrelsen, skulle
vid Singeshult kunna framdeles hållas en arbetsstyrka av omkring 90 man.

Iiärlör vore emellertid, enligt styrelsens mening, fördelaktigt, om fångvården
med äganderätt förvärvade tre. eller lyra i enskild ägo varande hemmansdelar på
platsen dels för vinnande av möjlighet att på billigt sätt kunna inlogera ett större
antal fångar i redan befintliga hus eller i nybyggnader, som kunde av fångarna
efter hand uppföras å kronans egen mark, dels ock för utökande av de för långvården
disponibla inägorna. Underhandlingar hade för ändamålet inletts men ännu
icke medfört antagliga resultat. Skulle icke dessa gårdar kunna förvärvas, borde
de ytterligare logement m. m., som vore av behovet, få uppföras å den mark, fångvården
tillsvidare disponerade inom allmänningen. Erbjudandet från allmännings -

8 Kung!,. Maj.ts Nåd. Preposition Nr 357.

stvrelsen och skogssällskapet innefattade nämligen att så skulle kunna ske under
iakttagande, att byggnaderna anordnades på sådant sätt och gaves ett sadant läge,
att de framdeles kunde finna användning såsom manbyggnader a nybildade gårdar.
Fångvården skulle vara pliktig att efter 25-30 år, därest allmännmgens behov det
krävde, avträda dem mot ersättning enligt värdering för nödig och nyttig kostnad,
varjämte de skulle lämnas i ett för allmännmgens behov ändamålsenligt skick.

I den omnämnda skrivelsen erinrades, att skogssahskapet för närvarande
vore sysselsatt med omfattande utredningar i och för planläggande av vattenavledning
i stort från försumpade marker inom delar av Kronobergs lan, för vilka dikningsarbetens
utförande sällskapet ville tänka sig bland annat användande av fangkraft
I betraktande härav och då redan områden kring Smgeshult och närliggande
marker, till vilka här ovan icke tagits hänsyn vid beräknande av det antal tvångsarbetare,
som kunde finna användning vid företaget, under mycket lång tid framåt
kunde "i v a tvångsarbetarna avsedd sysselsättning i ett synnerligen allmännyttigt
arbete, "hade det synts styrelsen angeläget att träffa sådan a anordningar, som pa
ett betryggande, mera stadigvarande satt säkerställde organisationen a\ draga

varande a, krävdes en fast förläggning för den huvudsakliga administra tionen,

vilken, i den man företagets utveckling fortskrede, kunde enhetligt leda det
hela Enär på sätt ovan antytts, framtiden torde medföra, att efter fullgjort arbete
å markerna kring Singeshult, fångkontingenterna borde forluggas på f/f
avlägsna platser därifrån, voro icke med ekonomisk omtanke förenligt att a Smgeshult
uppföra dyrbara administrationsbyggnader, lokaler för oordentliga fångars dmcinlinäim^
bestraffning m. m. Ej heller skulle för en direktörs familj kunna ifragasättas,
att densamma skulle för längre tid bindas vid vistelsen å den ödsliga hedmarken,
fjärran från skolor för barnens undervisning etc. .

lindra sidan läte sig icke göra att förlägga administrationen i en helt
annan del av landet, t. ex. till Svartsjö. Nödvändigheten, att direktoren tätt och
ofta besökte och vistades å kolonien, samt att tvangsarbetarna utan allt för langa
transporter kunde flyttas mellan kolonien och administratmnsanstalten omojliggjorde
en sådan utväg, som helt visst måste leda till skada for det nya foreta0et. _

Styrelsem hade därför funnit den bästa lösningen vara att förlägga administrationen
till närmaste fasta fångvårdsanstalt, nuvarande kronohaktet i Halmstad^
Karlskrona tvångsarbetsanstalt borde dit överflyttas och dess tjanstemannapersonal
där användas, i den mån densamma krävdes för den nya uppgiften. _ Kronohaktet
i Halmstad skulle däremot nedläggas såsom självständig fangvardsinrattnmg ocl
förenas med tvångsarbetsanstalten i likhet med förhallandena ^d ^tvangsarbetsanstalterna
å Svartsjö, i Norrköping och i Landskrona, vilka alla tillika innefattade
med dem förenade kronohäkten.

I fråga om den ekonomiska sidan av tvåugsarbetsanstaltens bortflyttande
från Karlskrona gör styrelsen följande uttalande:

Anstaltens ordinarie stat upptoge följande tjänstemän av högre grad:

9

Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 357.

1 direktör med avlöning av ............................................................... kronor

vartill komme för år 1917 ett tillägg av ................................ »

1 kamrerare...................................... ............................. >

1 pastor, tjänstgörande jämväl vid straffängelset i Karlskrona »

1 assistent och arbetsföreståndare .................................................... *

jämte avlöningstillägg till nuvarande innehavaren såsom kvarstående
bevakningsbefälhavare................................................... »

Av förslagsanslaget utginge till hyresersättning åt pastor........ »

I läkare, arvode med..................................................................... *

arvode för orgelspelning ................................................................ *

4,000:

500: —
3,500: —
3,500: -2.100: —

400

800

1,400

150

Till befattningshavare av lägre grad
avlöningsbelopp m. m. för år 1917:

till 5 överkonstaplar...................................

» 1 uppsyningsmansarvode ......................

» 25 vaktkonstaplar....................................

Beklädnadsersättningar ...............................

Hyresersättningar och vedanslag .................

Härtill komme ålderstillägg.

Summa kronor ) 6,350: —
vore i gällande stater beräknade följande

................................. kronor 7,750: —

..................................... » 200: —

..................................... » 32,500: —

................................... » 3.0OI): —

................................... » 12,000: —

Summa kronor 55,450: —

oamtliga tjänstemän med undantag av den förutvarande bevakningsbefälhavaren,
numera assistenten, vilken icke underkastat sig villkoren enligt den från
och med år 1911 gällande nya avlöningsstaten, vore skyldiga att låta sig förflyttas
eller, vaa läkaren beträffade, att avgå utan gottgörelse. I följd härav medförde
anstaltens nedläggande, att på sin höjd befälhavaren-assistenten kunde göra anspråk
på överförande till indragningsstat, vilket emellertid möjligen torde förekommas, i
händelse anstalten icke nedlades utan erhölle annan förlåygninqsort. Innan alla de
ifrågavarande tjänstemännen hunne placeras, torde någon tid åtgå, varunder avlöningstörmånerna
torde tillkomma dem å Karlskronaanstaltens nuvarande stat, delvis, efter
nästa års ingång, såsom övergångsstat. Anstaltens direktör 0. A. von Porat tjänstgjorde
för närvarande enligt Kungl. Maj:ts förordnande såsom arbetsintendent hos styrelsen,
ett uppdrag,, som torde komma att fortgå åtminstone till detta års slut, varefter
han kunde inträda såsom ledare av den nyförlagda anstalten. Kamreraren vid
Kanskronaanstalten Arnström hunne den 13 november innevarande år 65 årsålder,
varför allenast tvänne år återstod^, innan han bleve skyldig att avgå med pension,
ör pastorn vid anstalten torde tjänstgöring kunna beredas å lika avlönad befattning,
irJ?e , ,Vi,re åtnjöte fortgående ledighet, eller ock användning finnas på annat
iiall. Karlskronapastorns ordinarie befattning måste dock för honom reserveras å
övergångsstat, intill dess annan lika avlönad tjänst genom nuvarande innehavares
avgång kunde bliva disponibel. Bevakningspersonalen, av vilken åtskilliga redan
transporterats till andra fångvårdsanstalter, kunde sannolikt i sin helhet under året
förflyttas till lediga befattningar, i den mån icke de nya anordningarna loge dem i
anspråk... Åtskilliga vore av sjukdom urståndsätta att göra tjänst.

, , Jämte ^?n besparing, som torde vinnas i avseende å tjänstemannaavlöningar,

borde beaktas bortfallandet av åtskilliga kostnader, som utginge för den nuvarande
Karlskronaanstaltens drift enligt gällande stat, bland annat till

Bihang till riksdagens ''protokoll 1917. 1 sand. 310 höft. (Nr 357.)

2

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 357 ■

byggnader och reparationer

ved för köket...........................

eldning och lysning ...............

arbetsskillingar för renhållning

vattenavgift................................

brandredskap .............................

kronor 1,000
» 1,050

» 6,488

» 1,000:

> 900: —

» 100: —

Summa kronor 10

,488

Huru den sålunda framhållna besparingen i administrationskostnader
skulle kunna genomföras i händelse att i enlighet med styrelsens
förslag tvångsarbetsanstalten förflyttades till Halmstad jämte Singeshult,
utvecklar styrelsen närmare på följande sätt:

Genom en dylik förflyttning vunnes besparing i administrationskostnaden, i
det att allenast en direktör krävdes i stället för såsom nu en direktör och en föreståndare.
Nuvarande föreståndaren vid kronohäktet i Halmstad kunde förflyttas
till snart ledigblivande föreståndarbefattning vid annat kronohäkte. Likaså bortfölle
en pastorstjänst, i det att själavården vid anstalten och häktet borde kunna
skötas av en predikant med arvode, som likväl borde åtskilligt höjas utöver det,
som nu utginge till predikanten i Halmstad, 800 kronor. Tillika fordrades arvode
till predikant vid straffängelset i Karlskrona, 1,500 kronor. Skulle användning för
Karlskronapastorn ej finnas å annan fångvårdens pastorstjänst torde han vara pliktig
att fullgöra predikantsgöromålen vid den nya förläggningsorten, dock med åtnjutande
av sin förutvarande avlöning. Med inbesparing av läkararvodet vid Karlskrona
tvångsarbetsanstalt torde likaledes beloppet för läkarvården vid den nyordnade
anstalten böra höjas utöver det, som nu utginge vid Halmstads kronohäkte,
500 kronor.

Till direktörens biträde vid den å hedmarken förlagda fångkolonien borde
anlitas den från Karlskronaanstalten medföljande assistentbefattningen. Däremot
syntes kamreraren därstädes icke behövlig, åtminstone icke i sådan tjänstegrad.
Intill dess kamreraren vid anstalten i Karlskrona bleve pensionsmässig, torde han,
enligt gällande avlöningsvillkor, vara skyldig mot nuvarande avlöning fullgöra de
räkenskapsgöromål. som å den nya förlä»gningsorten förekomme och vilka sedermera
kunde skötas av lägre avlönad befattningshavare. Efter kamrerarens avgång
torde försöksvis till en första början vara tillfyllest att till direktörens hjälp vid
bokföringen anställa en lämplig överkonstapel. En eller flera dylika borde ytterligare
för bevakningstjänst anställas i mån av fångkoloniens tillväxt å heden och
det nuvarande kronuhäktets ökade användning för sin nya uppgift. Även bevakningens
antal i övrigt borde bliva beroende av anstaltens utveckling.

Rörande IIalmstadsfängelsets användning eller förändringens genomförande
ävensom stj-relsens planer på vidtagande därstädes av vissa
anordningar yttrar styrelsen:

Nuvarande Halmstadsanstalten, vilken nu rymde 34 fångar, borde fortfarande
användas såsom kronohäkte för orten. Endast rannsakningsfångar borde emellertid
framdeles där förläggas jämte tvångsarbetare. Då de för brott tilltalade rannsakningsfångamas
antal i Halmstadshäktet vore genomgående synnerligen lågt, vid

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 357.

ingången av år 1911 2, år 1912 — 1, år 1913 — 2, är 1914 — 3, är 1915 — 1

och är 1916 0, bleve nästan hela utrymmet disponibelt för tvångsarbetare.

Det syntes nödvändigt att säkerställande internering kunde ske gent emot individer,
som visat sig missbruka den större friheten vid odlingsföretagen. Möjligheten
finge icke anses utesluten, att en sådan individ efter en tids internering i Halmstad
skulle hava lärt sig så uppskatta odlingsarbetet, att han utan fara skulle kunna dit
återförflyttas.

\ id Halmstadsanstalten borde förvaras icke endast sådana tvångsarbetare,
som hade att i enrum undergå extra judiciell bestraffning, utan även andra, vilka
funnits böra tills vidare uteslutas från arbetena å hedkolonien eller som före ditsändandet
borde under strängare förhållanden prövas. Vid anstalten borde därför anordnas
möjligheter för dessa sistnämnda till gemensamhetsarbeten.

Fångvården disponerade i samband med häktestomten ett i kronolägenheten
Halmstads slottsjord ingående område benämnt
av fångvården utarrenderat, men nu återfallit till fångvården. A denna tomt funnes
en större villabyggnad och ett stall m. m., vilka tillhörde förutvarande arrendatorn.
Styrelsen hade med denne öppnat underhandling om eventuellt inköp av nämnda hus.
Det av arrendatorn fordrade priset 14,000 kronor syntes emellertid styrelsen för
högt i betraktande av hans skyldighet att bortflytta dem likasom ock med hänsyn
till deras nuvarande beskaffenhet. Kunde husen f''å förvärvas för ett pris, som fastställdes
efter värdering på platsen, skulle villabyggnaden efter genomgående reparation
användas till direktörsbostad och expeditionslokaler samt stallet till förrådsbod
m. m. De genom direktörens utflyttning ledigblivna bostadsrummen i häktets nuvarande
administrationsflygel skulle brukas till verkstadsrum för de internerade
tvångsarbetarna, i den mån de icke lämpligen kunde sysselsättas med trädgårdsarbeten
m. m. å anstaltens område.

Kunde icke villabyggnaden jämte stallet förvärvas för skäligt pris, torde
direktören böra tillerkännas hyresersättning, vilket i varje fall torde böra ske under
första tiden, tills nödiga omändringar hunnit verkställas i villan eller möjligen efter
vunnet anslag från Kungl. Maj:t. och riksdagen lämplig nybyggnad kunnat uppföras.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen i sin
skrivelse av den 17 april 1917 hemställt, att i proposition till riksdagen
måtte föreslås,

att den för närvarande inom varvsområdet, i Karlskrona förlagda
tvångsarbetsanstalten måtte från och med den 1 nästkommande juli förflyttas
till kronohäktet i Halmstad med tillhörande område jämte de lägenheter
å Kronobergs läns allmänning inom Singeshult by i Vrå socken,
vilka av allmänningsstyrelsen och skogssällskapet ställts eller än ytterligare
lcomme att ställas till fångvårdens disposition, tillika med de jordbruksområden
m. m., som statsverket framdeles kunde för ändamålet förvärva;

att i sammanhang härmed kronohäktet i Halmstad måtte såsom
självständig fångvårdsanstalt indragas för att i stället förenas med den
dit förflyttade tvångsarbetsanstalten under gemensam förvaltning; samt

att för bekostande av de mindre anordningar vid Singeshult, som

12

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 557.

redan under innevarande år borde vidtagas, Kungl. Maj:t måtte bemyndigas
åt st}7relsen anvisa nödiga medel, högst 20,000 kronor, därav 7,500
kronor till fastighetsköp.

Därjämte har styrelsen, i anslutning till vad styrelsen förut i sin
skrivelse anfört, framställt en del yrkanden, avseende avlönings- och
tjänstgöringsförhållandenas ordnande såväl för de vid den nyanordnade
tvåogsarbetsanstalten erforderliga befattningshavarna av högre grad som
oek för de nu vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona tjänstgörande befattningshavare
av samma grad, vilka ej bleve förflyttade till den nya anstalten.
De av styrelsen i nu nämnda hänseenden föreslagna åtgärderna
gå i huvudsak ut därpå, att den för kronohäktet i Halmstad nu gällande
ordinarie avlöningsstaten skulle upphävas, att av de för tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona beviljade anslagen skulle utgå avlöningar till eu
direktör samt en assistent och arbets föreståndare vid den nyanordnade
tvångsarbetsanstalten i Halmstad jämte Singeshult samt att vissa av de
nuvarande befattningshavarna vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona
skulle överföras på övergångsstat med viss tjänstgöringsskyldighet eller,
vad angår en befattningshavare, eventuellt överföras på indragningsstat.
Tillika har styrelsen — under framhållande därav, att nuvarande direktören
vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona von Porat, vilken för
närvarande tjänstgör som arbetsintendent hos styrelsen, kunde från
och med nästa år inträda som ledare av den nyförlagda anstalten —
hemställt, att åt von Porat måtte för år 1918 utverkas samma avlöningsförhöjning,
500 kronor, som under senare åren utgått till honom såsom
direktör vid Karlskronaanstalten. Givet vore nämligen, att organisationen
av den nyanordnade anstalten, förlagd till olika platser, måste av direktören
kräva synnerligt stort arbete och mycken omtanke samt dessutom
orsaka honom direkt kostnadsökning, då direktören måste växelvis vistas
vid Singeshult och i Halmstad, varav föranleddes dubbelhushåll.

Slutligen framhåller styrelsen, att till fyllande av behövliga antalet
befattningshavare av lägre grad tillgång funnes i de nu vid Karlskrona
tvångsar betsan stalt samt vid kronohäktet i Halmstad tjänstgörande bevakningskrafterna.
T den mån dessa icke behövdes för nu ifrågavarande
ändamål, kunde de placeras vid jordbruksfängelset i Mariestad eller vid
ungdomsfängelset i Uppsala.

I sin förutnämnda skrivelse av den 25 nästlidna april redogör
styrelsen närmare för de ändamål, till vilka den av styrelsen äskade
summan, högst 20,000 kronor, beräknats vara behövlig. Styrelsen anför
i denna del:

Kuwjl. Muj.tn Nåd. Proposition AV 357.

13

basom Iramginge av styrelsen» skrivelse deri 17 april 1917, hade Kronobergs
läns allmännmgsstyrelse och Skogssällskapet i Göteborg utläst sig att till fångvärdens
disposition för nu ifrågavarande ändamål omedelbart ställa tvenne lägenheter
Kronoborg och Höjden, vartill sannolikt redan under instundande sommar kunde
läggas ännu en lägenhet, Dalen. Till fyllande av det, ytterligare behovet hade
styl elsen framhållit önskvärdheten att för statsverket finge inköpas någon eller
nagra hemmansdelar i närheten av de nyssnämnda lägenheterna.

TiU en början syntes det styrelsen tillräckligt att inköpa en hemmansdel,
vals belägenhet och abyggnader lämpade sig för uppgiften. 1 sådant avseende hade
vid besök på platsen den gård, mantal Singeshult, som tillhörde hemmansägaren
Johan Svensson och av honom salubjudits, befunnits väl passande. Gården, över
vaken kartskiss bifogades skrivelsen, läge i nära grannskap till de lägenheter, som
av allmanmngsstyrelsen och skogssällskapet ställts till fångvårdens förfogande Avarealen
vore endast en ringa del, 5 hektar, åker, under det att resten utgjordes av
skogsmark, kärr och mossar, det hela omfattade omkring 70 hektar. Manbyggnaden
kunde rymma 10—14 tvångsarbetare samt bostad för bevakning. Dessutom
funnes två stolphus och en ladugårdsbyggnad.

i • Beträffande gårdens värde åberopade styrelsen en av skogssällskapet gjord,
skrivelsen bilagd sammanställning, enligt vilken husen beräknades till 3,000 kronor
jordarealen till 4,300 kronor och växande skog till 200 kronor, tillhopa 7,500 kronor’

Skogssällskapet både genom kontrakt den 16 april 1917 för eu köpesumma
motsvarande nyssnämnda värderingsbelopp, 7,500 kronor, inköpt samt därefter genom
påteckning a kontraktet den 23 i samma månad å fångvårdsstyrelsen överlåtit fastigheten
med de i fångvårdsstyrelsens skrivelse i avskrift bilagt kontrakt stadgade
rättigheter och skyldigheter. 6

Köpet skalle för att gälla vara av köparen konfirmerat före den 15 innevarande
maj. Skulle skogssällskapet icke före nämnda dag känna sig förvissat, att
fångvården oyertoge köpet, kunde sällskapet sålunda häva detsamma. I händelse
köp komme till stånd, skulle köpeskillingen erläggas den 1 instundande juni. Säljaren
forbeholle sig rätt att intill deri 14 mars 1918 disponera fastighetens inägor,
betes- och slåttermarker in. m. samt att nyttja lägenheten Kronoborgs manbyggnad.

i i ,av , ssa kontraktsbestämmelser, jämförda med allmänningsstyrelsens

ocn skogssallskapets utfästelse till fångvården, kunde denna under innevarande är
td! inrymmande av tvångsarbetare och bevakning endast påräkna manbyggnaderna.
och Dalen ioresla§na femmanet i Singesliult samt ä lägenheterna Höjden

Enligt beräkning av styrelsens biträdande arkitekt krävde de nödtorftiga
reparationerna och omändnngama av boningshusen å den till inköp föreslagna hemmansdelen
i Singeshult cirka 4.000 kronor, å Höjden 3,500 kronor och å Dalen
l*o()0 kronor.

, . iordningställande av boningshuset å lägenheten Kronoborg avsäges om kring

2,500 kronor.

Till kostnaderna för nödiga transporter m. m. beräknades ytterligare 1,000 kronor

Da till dessa reparationskostnader, 12,500 kronor, lades köpeskillingen för
hemmanet Singeshult, 7,500 kronor, uppkomme den summa, 20,000 kronor, om vars
r£tn Styi“e Sen '' Sin skrivelse den 17 april föreslagit proposition till

14

Dqtmrlement*

ekefett.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 357.

Styrelsen tilläte sig framhålla, att dessa medel kanske närmare vore att
anse såsom ett förskott, enär i föreliggande plan inginge att, så snart nyodlingsföretagen
i orten avslutats och arbetsförläggningen flyttats till annan plats, fångvårdens
fasta egendom på platsen skulle avyttras med företrädesrätt för allmänningsstyrelsen
och skogssällskapet att inköpa densamma ävensom nämnda styrelse och
sällskap skulle ersätta nödiga och nyttiga kostnader, som nedlagts å deras byggnader.

För de driftkostnader, som arbetsförläggningen till Vrå betingade, även i avseende
å jordbruket, som under innevarande år måste bliva synnerligen inskränkt,
förutsatte styrelsen, att Kungl. Maj:t skulle anvisa styrelsen de erforderliga medlen
att utgå av förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Deri av skogssällskapet gjorda värderingssammanställningen över
"''As mantal Singeshnlt har följande utseende:

Manhus.......................

... kronor 2,000: —

2 stolphus i

1 ladugård |

» 1,000: — kronor 3,000: —

Åker

5 har å 400 kronor ....

... kronor 2,000: —

Produktiv skogsmark

40 » » 40 »

» 1,600:

Bättre kärr

10 » » 40 »

» 400: —

Sämre mossar

15 » » 20 » ....

.... » 300:— , 4,300: —

Skog ..........................

............................. 200:—

Summa kronor 7,500: —

1 skrivelse den 20 augusti 1914 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes taga i övervägande och låta utreda, huruvida och under vilka
villkor arbete i det fria, särskilt jordbruksarbete och därmed sammanhörande
sysselsättningar, skulle kunna anordnas för såväl tvångsarbetsfångar
som straffångar, och därefter vidtaga de åtgärder, som en sådan
utredning kunde giva vid handen. Den utredning av nu ifrågavarande
spörsmål, som redan därförut igångsatts av Kungl. Maj:t, måste, så
vitt angick straffångars användande till arbete i det fria, i första hand
inrikta sig på ändrad lagstiftning. Resultatet av utredningsarbetet i
denna del innefattas i den nya lag om verkställighet av straffarbete och
fängelsestraff, som trätt i kraft med innevarande års ingång. I samband
med att genom denna lag användningen av gemensamhetsstraffet
blivit väsentligt utvidgad, har i lagen dels föreskrivits, att fånge i
vissa fall skall, där så lämpligen kan ske, hållas till arbete utomhus,
dels ock lämnats medgivande, att fånge under vissa förutsättningar
sysselsättes med arbete utom straffanstaltens slutna område. En nödvändig
förutsättning för att de nya principer, som sålunda införts i
vår fångvårdslagstiftning, skulle kunna komma till någon mera omfattande
praktisk tillämpning, var eu omändring av våra fångvårdsanstalter.
De första stegen i denna riktning utgöra de förslag till om -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .757.

15

ändring; av straffiängelset i Mariestad till ett jordbruksfängelse och till
forandrmgar vid straffängelset i Uppsala, som''framfördes i årets statsverksproposition.
Genom realiserande av dessa förslag skulle behovel
av fiihdtsanstalter b hva i viss mån tillgodosett för tvenne kategorier av
straffångar. Jordbruksfangelset i Mariestad skulle nämligen avses huvud>a
igen för »»dana manliga straffångar, som med anledning av föregående
verksamhet eller eljest äro lämpade att under en längre fortfe?*
4 t *1 1 ;)0rffrUSai:bete °ch icko ^ den ålder - ännu
ej Udda ~0 ar vid straffets början — att de enligt nya verkställighetslagen
hora hallas vid särskild ungdomsanstalt. Genom byggnadsarbetena
val stiaffangelset i Uppsala åter skulle beredas ökad möjlighet till utearbete
för nyssnämnda kategori av unga straffångar

Vad angår tvångsarbetare har den under senare tid gällande lagstiftningen
icke innefattat hinder för deras sysselsättande med arbete*;
det Ina Vid en av våra tvångsarbetsanstalter, den å Svartsjö, hava
också sedan länge tvångsarbetsfångarna sysselsatts med jordbruksarbete
o '' anaat frilut tsarbete. Riksdagens förutnämnda skrivelse gick alltså
sa vht den avsag tvångsarbetsfångar, ut därpå, att den användning av
dylika fångar i utearbete, som redan påbörjats, måtte än vidare utvecklas.
Genom realiserande av det förslag, fångvårdsstyrelsen nu framlagt, skulle

“ 1 aT8evärd m4n »PPfylld pä ett, torn det

Genom upprättande av en tvångsarbetarkoloni på den av styrelsen
föreslagna platsen vid Smgeshuit i Vrå socken av Kronobergs län samt
tvangsarbetarnas användande därstädes för i huvudsak uppodling av där
befintliga störa myr- och mossmarker samt torrläggande av folium pade
skogsmarker skulle angvarden bliva satt i tillfälle att göra en första

ZZL 7 natl0?a ekonomiskt betydelsefulla arbete, som våra mossars
gande under kultur innebar. Att fångvården vid inslående på denna
nya väg etablerat samarbete med Kronobergs läns allmänningsstyrelse
och Skogssallskapet i Göteborg, vilka redan sedan länge hfst varmt
intresse för hithörande frågor, synes mig vara ägnat att ingiva förhoppning
om ett gott arbetsresultat. Av den närmare redogörelse för karaktaren
av detta samarbete som fångvårdsstyrelsen lämnat, torde framgå,
att detta icke minst ur ekonomisk synpunkt kan väntas bliva för fångvården
fördelaktigt. °

Enligt ram mening bör alltså i huvudsaklig överensstämmelse med
fångvårdsstyrelsens förslag vid Singeshult upprättas eu friluftskoloni
or tvangsarbetsfangar, och jag ar villig tillstyrka, att av riksdagen
egares det anslag a högst 20,000 kronor för inköp av en hemmansdel

16

Kungl. Maj A» Nåd. Proposition Nr 357.

i Singeshults by och verkställande av vissa byggnadsarbeten, varoin
fångvårdsstyrelsen gjort framställning.

Ej heller mot fångvårdsstyrelsens förslag om tvångsarbetsanstaltens
förflyttning från Karlskrona till nuvarande kronohäktet i Halmstad, detta
sistnämndas indragning som självständig fångvårdsanstalt samt friluftskoloniens
vid Singeshult förläggande under den sålunda nyanordnade
tvångsarbetsanstalten torde vara något att erinra. Detta förslag innebär
påtagliga fördelar ej blott så tillvida, att marinen kan på detta sätt få en
länge eftersträvad dispositionsrätt till tvångsarbetsanstaltens nuvarande
område i Karlskrona, utan även, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, i
så måtto, att fångvårdens administrationskostnader kunna avsevärt nedbringas.
Genom den föreslagna förflyttningen av Karlskronaanstalten
skulle visserligen ske en ganska avsevärd nedsättning i vårt lands tvångsarbetsanstalters
förmåga att mottaga manliga tvångsarbetsfångar. Platsantalet
skulle nämligen minskas från 600 till omkring 420. Att en
dylik minskning dock icke innebär någon risk, synes mig framgå av de
av fångvårdsstyrelsen anförda siffrorna, enligt vilka hela antalet manliga
tvångsarbetsfångar i vårt land vid utgången av sistlidna mars månad
utgjorde allenast 225.

Att, på sätt styrelsen föreslagit, redan nu, med upphävande eller
i allt fall ändrande av de för tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och
kronohäktet i Halmstad gällande ordinarie stater, på ett definitivt sätt
ordna avlöningsförhållandena vid den nya tvångsarbetsanstalten synes
mig icke vara nödvändigt. Måhända erfordras även ytterligare utredning
i någon punkt av styrelsens förslag härutinnan. Avlöningsförhållandena
vid den nya tvångsarbetsanstalten torde i stället kunna
ordnas så, att Kungl. Maj:t hos riksdagen utverkar medgivande att avlöningsmedel,
som i den för fångvårdsstaten gällande ordinarie avlöningsstaten
äro uppförda som begynnelseavlöningar till befattningshavare
vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet i Halmstad,
må intill utgången av år 1918, enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande,
användas till bestridande av begynnelseavlöningar åt följande vid,
den nya tvångsarbetsanstalten tjänstgörande befattningshavare, nämligen
en direktör, en tjänsteman för besörjande av kamrerargöromål samt en
assistent och arbetsföreståndare, envar med samma avlöning som för
närvarande tillkommer innehavaren av motsvarande befattning vid tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona. Med detta sätt att tills vidare ordna saken
är också förenad den fördelen, att någon tids erfarenhet vinnes, innan
den nya anstaltens stat blir definitivt fastställd.

På sätt fångvårdsstyrelsen förutsatt, torde hinder ej möta att från

Kung!. Maj .in Nåd. Proposition Nr 357. 17

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll anvisa medel till bestridande
av driftkostnader för kolonien vid Singeshult. Samma anslag
lärer också böra tillgodolöras den inkomst, koloniens drift kan komma
att lämna.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels med hänsyn till ifrågasatt nedläggande av tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona samt anordnande av en sådan anstalt vid kronohäktet
i Halmstad och en till sistnämnda anstalt ansluten koloni för

tvångsarbetsfångar vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län _

medgiva, att avlöningsmedel, som i den för fångvårdsstaten gällande
ordinarie avlöningsstaten äro uppförda såsom begynnelseavlöningar till
befattningshavare vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona och kronohäktet
i Halmstad, må intill utgången av år 1918, enligt Kungl. Maj:ts närmare
bestämmande, användas till bestridande av begynnelseavlönin^ar
åt följande vid den nva tvångsarbetsanstalten tjänstgörande befattningshavare,
nämligen en direktör, en tjänsteman för besörjande av kamrerargöromål
samt en assistent och arbetsföreståndare, envar med samma avlöning
som för närvarande tillkommer innehavaren av motsvarande befattning
vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona,

dels ock till bestridande av vissa för anordnande av nämnda koloni
för tvångsarbetsfångar vid Singeshult erforderliga kostnader för fastighetsköp
och byggnadsarbeten m. in. å extra stat för år 1918 bevilja ett
reservationsanslag å 20,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må finnas
erforderligt under innevarande år.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter bitiädda
hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott''
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Bihang till riksdag«ns protokoll 1917. 1 saml. 310 höft. (Nr 357.)

3