Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

1

Nr 355.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående försäljning
av kronolågenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen
nr 1, Stora och Lilla m. m. i Göteborgs och Bohus lön;
given Stockholms slott den 4 maj 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels medgiva, att de i Stenkyrka socken av Göteborgs och Bohus
län belägna kronolägenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen nr
1, Stora och Lilla, med därtill hörande, å en av kommissionslantmätaren
A. A. Rönnbäck år 1888 upprättad karta över Koholmen med nr 237,
238, 239, 240, 241 och 242 betecknade holmar, dock med undantag av
ej mindre de vid holmarna belägna hamnar, som äro att anse som allmänna,
än även tomten nr 179 å Koholmen med en längd av omkring
60 meter och en bredd av omkring 30 meter, må, under förutsättning
att det den 26 juli 1888 emellan lotsverket och Klädesholmens kapellförsamling
upprättade kontrakt angående upplåtelse av viss del av Koholmen
upphör att gälla, försäljas till Klädesholmens municipalsamhälle
för eu köpeskilling av 10,000 kronor att vid tillträdet kontant inbetalas
till Kungl. Maj:ts befullningshavande i länet samt under villkor i övrigt:

att municipalsamhället bestrider alla med lagfart å fånget förenade
kostnader;

att innehavare av tomt å det försålda området må allt efter sin
önskan antingen mot pris, som ej överstiger därå belöpande andel av
municipalsamhällets inköpspris för lägenheterna samt av de kostnader i
övrigt samhället fått vidkännas för inköpet, förvärva tomten med äganderätt
eller ock fortfarande besitta densamma under enahanda förhållanden
Bihang till riksdagens protokoll 1917. I samt. 308 käft. (Nr 355.) 1

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 355.

som hittills, allt i den mån tomterna icke måste för samhällets räkningtagas
i anspråk till oavvisligt behov; samt

att municipHIsamhället till mästerlotsen Alfred Strömberg, så länge
han kvarstår i tjänsten, utgiver ett belopp av 112 kronor 50 öre för
år räknat;

dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens
domäners fond.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
maj 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde efter gemensam
beredning med cheferna för finansdepartementet och sjöförsvarsdepartementet: Klädesholmens

fiskeläge i Stenkyrka socken av Göteborgs och
Bohus län utgöres av två intill varandra belägna mindre öar, Klädesholmen
och Koholmen. Dessa öar tillika med några mindre holmar
bilda Klädesholmens kapellförsamling jämlikt resolutionen den 1 maj
1794, varigenom KuDgl. Maj:t bland annat under vissa villkor bifallit
en av åborna å Klädesholmen samt flera kringliggande öar under Tjörns
pastorat gjord ansökning att, så länge fisket vid deras stränder fortfore,
få i egenskap av kyrka underhålla det av dem på den närbelägna
Koholmen uppbyggda och dittills med stöd av 1771 års hamnordningtill
gudstjänst nyttjade hus.

I jordeböckerna upptages Klädesholmen intill år 1703 bland oskattlagda
kronoholmar men från och med nämnda år med en ränta av 4

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

daler 16 öre silvermynt eller en riksdaler 24 skilling- banko. Enligt
1785 års lotsjordebok för länet har Klädesholmen varit »kronolotshemman»
sedan år 1700, men enligt lotsförordningen den 20 mars 1697
voro inbyggarna å ön redan då underkastade lotsaingsskyldighet. I
1881 års jordebok är Klädesholmen nr 1, en holme, införd bland krouoegendomar
under allmän disposition, boställen, med ränta av 2 kronor
25 öre samt anteckning, att lägenheten innehaves av lotsarna vid
Klädesholmens lotsstation. #

Med anledning av Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1820 angående
ny reglering av lots- och båkinrättningen i riket förrättades undersökning
angående Klädesholmens lotsplats, varefter Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet den 24 september 1823 meddelade det utslag, att
då Klädesholmen, som i jordeboken införts under kronotitel med en
ränta av en riksdaler 24 skilling, ostridigt vore kronan tillhörig, prövade
Kungl. Maj:ts befallningshavande rättvist förklara att, därest de å
Klädesholmen bosatta 63 åbor utom lotsverkets tjänst icke inom en
månad efter erhållen del av Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut
styrkt sin besittningsrätt till de av dem innehavda boningsplatser, dessa
kornme att såsom åbolediga genast överlämnas till kronans eller lotsverkets
disposition. Vad anginge Stora och Lilla Koholmen, å vilka
två fiskare Jonas Kjellgren och Anders Påhlsson förmenat sig på
grund av kommerskollegiets kungörelse den 27 september 1762 äga
ostridig rätt att bosätta sig för idkande av fiske, förklarade Kungl.
Maj:ts befallningshavande nämnda holmar för kronans tillhörighet samt
förständigade bemälde Kjellgren och Påhlsson att inom viss tid styrka
sin rätt att bosätta sig å holmarna vid påföljd, att dessa eljest komme
att för åbolediga anses; och skulle holmarna såsom kronan tillhöriga
i vederbörlig ordning skattläggas. Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande
på därom gjord framställning genom utslag den 8 oktober
1824 tillåtit Kjellgren och Påhlsson att tillsvidare för fiskerihantering
begagna de av dem innehavda platser å Koholmen, fann Kungl. Maj:ts
befallningshavande i utslag den 22 oktober 1825 en av lotsarna å Klädesholmen
gjord anhållan om upplåtelse till dem av Koholmen icke
kunna på grund av nyss omförmälda utslag den 8 oktober 1824 bifallas,
såvitt densamma avsåg de delar av Koholmen, som disponerades av
meranämnde Kjellgren och Påhlsson. Vad åter vidkomme lotsarnas
anspråk på övriga delen av Koholmen, så enär det ankomme på
kammarkollegiet att förordna om användningen av odisponerade kronolägenheter,
kunde mulbetet å denna odisponerade andel av Koholmen
blott tillsvidare få av lotsarna disponeras.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355. 5

Detta utslag underställdes kammarkollegiets prövning, varjämte
besvär över Kungl. Maj:ts belallningshavandes ovanberörda utslag den
J4 september 1823 anfördes hos kollegiet av lotsdirektören och chefen
för västra lotsdistriktet med flera. I anledning härav förklarade kollegiet
genom utslag den 4 mars 1828, vidkommande det å lotsverkets sida
väckta och genom besvären fullföljda anspråk på uteslutande rätt till
Klädesholmen utan intrång av där bosatta fiskare, att som Kungl. Maj:t
genom resolutionen den 1 maj 1794 medgivit, att omformälda fiskare
iinge åt sig bygga kyrka, hålla präst samt utgöra en särskild kapellförsamling,
Klädesholmen icke kunde få av lotsarna på annat sätt användas,
än att de jämte fiskarna berättigades hava sina boningsplatser
å holmen samt nyttja det bete, som därstädes kunde vara att tillgå, mot
skyldighet att efter fördelning med de å holmen bosatta övriga personer
utgöra den ränta, vartill holmen vore skattlagd. Beträffande lotsarnas
yrkande om rätt till mulbete å Stora och Lilla Koholmen lät
kammarkollegiet för det dåvarande bero vid Kungl. Maj:ts befallningshavandes
ovanberörda utslag, varigenom Jonas Kjellgrens och Anders
Påhlssons bosättning å holmarna blivit godkänd under lotsarna förbehållen
rätt till muloetets begagnande, men efter Kjellgrens och Påhlssons
frånfälle skulle holmarna upplåtas åt lotsverket och av lotsarna
ensamma bebos mot erläggande av den ränta, som vid skeende skattläggning
bleve samma holmar åsatt.

Efter det bemälde Kjellgren och Påhlsson avlidit och skattläggning
förrättats, fastställde kammarkollegiet genom utslag den 14 mars
1861 för Koholmarna en ränta av 66 öre, med vilken dessa under benämning
Koholmen nr 1, Stora och Lilla, iufördes i 1881 års jordebok
bland kronoegendomar under allmän disposition, boställen, därvid tilllika
antecknades, att lägenheten innehades av lotsarna vid Klädesholmens
lotsstation.

Enär Klädesholmen icke medgav utrymme för erforderliga boningsplatser
åt befolkningen, gjordes av Klädesholmens kapellförsamling särskilda
framställningar om upplåtande åt församlingen av dispositionsrätten
till Koholmen, vilka framställningar Kungl. Maj:t dock enligt
brev den 3 oktober 1860 och den 12 april 1872 ej fann skäl bifalla.

Vid kommunalstämma med Stenkyrka socken samt Klädesholmens
och Rönnängs kapell den 9 februari 1887 beslöt kommunen dels, för
den händelse överlåtelse från lotsverket till Klädesholmens kapellförsamling
av ön Koholmen kunde åvägabringas, att ikläda sig ansvar för den
årliga avgäld, varom med lotsverket kunde överenskommas, och dels
att uppdraga åt utsedda ombud att med vederbörande träffa överens -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355-

kommelse och å Klädesholmens församlings och kommunens vägnar underteckna
det kontrakt, som vore behövligt för erhållande av dispositionsrätten
över Ivoholmen. Bemälda ombud gjorde härefter hos lotsstyrelsen
framställning om upplåtande på angivna villkor av nämnda ö förberedande
av byggnadsplatser åt befolkningen å Klädesholmen. Sedan
lotsstyrelsen upprättat förslag till bestämmelser angående Koholmens
upplåtande till Klädesholmens kapellförsamling samt underställt den
sålunda väckta frågan Kungl. Maj:ts prövning, bemyndigade Kungl.
Maj:t den 14 juni 1888 lotsstyrelsen att rörande upplåtelsen med vederbörande
avsluta kontrakt, grundat på ovan omförmälda förslag.

På grund av detta bemyndigande upprättades den 26 juli 1888
emellan lotsverket och Klädesholmens kapellförsamling kontrakt, varigenom
ön Koholmen, med undantag av visst för lotsverket behövligt
område, uppläts att av kapellförsamlingen disponeras och bebyggas på
i kontraktet angivna villkor, bland vilka jämväl stadgats, att tomtindelning
skulle verkställas av vederbörligen lörordnad lantmätare i närvaro
av ombud för kapellförsamlingen och lotsverket. Sådan tomtindelning
avslutades å Koholmen den 9 september 1888.

Genom särskilda brev den 29 januari 1886, den 7 mars 1890
samt den 17 april och den 29 maj 1891 förordnades, att ordningsstadgan,
byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt vad
i hälsovårdsstadgan för riket föreskreves om stad skulle lända till efterrättelse
för strandlägenheten Klädesholmen med därtill hörande Koholmen.

Med anledning av väckt motion anförde riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 11 maj 1896, bland annat, att då av vad till riksdagens
kännedom kommit obestridligt syntes framgå, att menliga rubbningar lätt
kunde föranledas i den bohuslänska fiskeribefolkningens fäderneärvda
näringsfång på grund av osäkerheten i dess bostadsförhållanden, vilken
osäkerhet, jämväl i övrigt för densamma medförde avsevärda olägenheter,
det med hänsyn till det bohuslänska fiskets störa betydelse syntes riksdagen
vara en statsmakternas uppmärksamhet väl värd angelägenhet att
söka avhjälpa förevarande missförhållanden, såvitt detta kunde låta sig
göra utan att skada andra berättigade intressen; och anhölle riksdagen,
att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa och till riksdagens kännedom
meddela utredning angående fiskeribefolkningens i Göteborgs och Bohus
län bostadsförhållanden.

Sedan med anledning härav Kungl. Maj:t anbefallt Kungl. Maj:ts
befallningshavande i nämnda län att efter verkställd utredning till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag i ärendet, lät Kungl. Maj:ts befallnings -

7

Kanyl. Maj As Nåd. Proposition Nr 355.

havande genom särskilda kommitterade verkställa utredning i ärendet
och utarbeta förslag, som av Knngl. Maj:ts belallningshavande med
utlåtande den 5 april 1898 överlämnades till Knngl. Maj:t.

Utlåtande i detta ärende avgavs av kammarkollegiet den 30 juli
190o. Härvid anförde kollegiet, såvitt angår Klädesholmens fiskeläge,
bland annat följande.

Tomtinnehavarna ä Klädesholmen besutte sedan längre tid tillbaka sina tomter
med . uttryckligt medgivande från kronans sida, varjämte Koholmen, med undantag
av visst för lotsverket behövligt område, genom kontrakt mellan kronan och Klädesholmens
kapellförsamling upplåtits till bebyggande av församlingens invånare. Mot
tomternas upplåtande under äganderätt åt innehavarna hade kollegiet för sin del
icke något att erinra, men då ifrågavarande fiskeläge nått den utveckling, att detsamma
utgjorde ett sådant municipalsamhälle, för vilket samtliga de i mom. 1 av
80 § i förordningen angående kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 omförmälda
stadgar lände till efterrättelse, syntes den av kommitterade såsom förutsättning
för äganderättens upplåtande ifrågasatta tomtindelning och reglering, vilken
så vitt anginge Koholmen redan på ett tillfredsställande sätt verkställts, i övrigt
lämpligen kunna och böra genomföras av samhället självt. Då det dessutom för
befrämjande av municipalsamhällets framtida utveckling syntes vara för samhället
angeläget att förvärva äganderätten till gator och andra allmänna platser inom
samhällets område, och dessas bibehållande under statens äganderätt, sedan tomterna
därstädes förvärvats av enskilda, näppeligen syntes vara påkallat för tillgodoseendet
av något statsintresse, syntes med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke den väckta
frågan om beredande av möjlighet för befolkningen inom omförmälda fiskeläge att
förvärva äganderätt till de tomter de innehade, skulle vinna sin lämpligaste lösning
på det sätt, att Klädesholmens och Koholmens municipalsamhälle från staten inlöste
nämnda bägge kronolägenheter med undantag av de områden, som prövats erforderliga
för lotsverket, därvid för behörigt tillgodoseende av de enskilda tomtinnehavamas
intressen municipalsamhället borde tillförbindas att efter lägenheternas förvärvande
låta innehavare av tomt å lägenheterna allt efter hans önskan antingen mot ett
pris, som ej överstege därå belöpande andel av samhällets inköpspris för lägenheterna
samt av de kostnader i övrigt, samhället fått vidkännas för inköpet, inköpa
tomten, eller ock fortfarande besitta densamma under enahanda förhållanden som
dittills, allt i den mån tomterna icke måste till oavvisligt behov tagas i anspråk
för samhällets räkning.

I en till Kungl. Maj:t ingiven ansökning den 7 juni 1912 har nu
Klädesholmens municipalsamhälle, med åberopande av riksdagens oraförmälda,
skrivelse och kammarkollegiets berörda utlåtande, bland annat
anfört följande.

Behovet för den enskilde att förvärva äganderätt till innehavd tomt gjorde
sig allt mera gällande, och särskilt hade de alltjämt ökade kostnader, som fiskare
numera måste nedlägga på sina båtar och redskap för att följa med den utveckling,
vilken genom båtmotorernas uppfinning fått en så kraftig impuls, föranlett många

8

Kung!. Maj:is Nåd. Proposition Nr 355.

påminnelser om nödvändigheten att bereda möjlighet för den enskilde att hava ett
underlag för krediten i ett å egen grund stående boningshus. För Klädesholmens
innebyggare skulle de fördelar, vilka sålunda stode såsom ett önskemål, lättast
kunna vinnas, om Klädesholmens municipalsamhälle berättigades inköpa Klädesholmen
och Koholmen med tillhörande skär och holmar samt municipalsamhället därefter
till de enskilda tomtinnehavarna utsålde deras innehavda tomter efter pris, motsvarande
den på tomterna belöpande andel i den av samhället erlagda köpeskillm,
;,en med tillägg av ränta och kostnader. Det syntes icke från det offentligas sida
föreligga någon anledning, varför det skulle vara nödvändigt att låta anstå med
ordnandet av Klädesholmens municipalsamhälles bostadsfråga, intill dess de lagstiftningsåtgärder
bleve vidtagna, vilka kunde bliva erforderliga för att bereda invånarna
i fiskelägen å enskild jord möjlighet att på drägliga villkor förvärva äganderätt
till bostadstomter. Sedan Klädesholmen numera upphört att vara lotsstation,
syntes någon reservation i fråga om mark för lotsverkets behov icke behöva göras,
men naturligtvis skulle municipalsamhället, om så bleve nödigt, tillse, att för framtiden
lämplig upplagsplats för sjömärken och dylikt tillhandahölles. Klädesholmens
kapellförsamling bildade från och med 1903 års början egen kommun. Da Klädesholmens
fiskeläge redan dessförinnan varit eget municipalsamhälle, samt Kladesholmens
kommun och kapellförsamling omfattade jämväl andra platser, vilka icke hade
med Klädesholmens bostadsfråga att skaffa, borde en eventuell överlåtelse av Klädesholmen
med Koholmarna ske till Klädesholmens municipalsamhälle och e.j till Klädes -

holmens kommun. . „ , ,, v ,

På grund av vad sålunda anförts har mumcipalsamhaiiet anhållit, att tv ungi.

Maj ;t måtte vidtaga åtgärder för att Klädesholmen samt Stora och Lilla Koholmen
ävensom de därintill liggande skär och holmar, vilka icke vore i kronans jordebok
under särskilt nummer upptagna eller enskilda hemman tillhöriga, måtte varda, försålda
till municipalsamhället för pris, motsvarande vad som vid försäljning till skatte
av under åborätt innehavda kronolägenheter av enahanda beskaffenhet betingades,
samt att Kungl. Maj:t jämväl måtte meddela föreskrift om skyldighet för municipalsamhället
att försälja tomter till nuvarande innehavare efter de grunder, som ovan
anförts eller i övrigt kunde varda av Kungl. Maj:t bestämda till nuvarande tomtinnehavarnas
och municipalsamhällets ömsesidiga fördel. Rörande sättet för köpeskillingens
bestämmande anhöll municipalsamhället att, då Klädesholmen och Koholmarna
i och för sig hade intet eller högst ringa värde för Kung!. Maj:t ocii
kronan, eftersom dessa holmar bestode av så gott som alldeles ofruktbara, bergsklippor
samt Klädesholmens invånare sedan urminnes tid innehaft en offentligen
erkänd'' åborätt till ön, Kungl. Maj:t måtte tillerkänna fiskarbefolkningen, som icke
hade några starkare ekonomiska resurser, rätt att komma i åtnjutande av de förmåner
vid friköpet, som för andra kronoåbor vore genom författningarna bestämda.
Skulle emellertid köpeskillingen icke kunna bestämmas i denna ordning, anholle
municipalsamhället, att Kungl. Maj it måtte bestämma densamma efter andra billiga
grunder.

Efter härå erhållen remiss inhämtade Kungl. Majits befallningall
avande yttranden i ärendet av vederbörande länsman, kronofogde och
lotskapten samt Klädesholmens kommunalstämma, municipalstämma och
kyrkostämma.

9

Kungl. l\laj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

Länsmannen meddelade därvid bland annat följande:

Tomterna på Klädesholmen innehades med tryggad besittningsrätt, så länge
de vore bebyggda, och någon annan avgift hade därför icke erlagts än en ringa
ärlig så kallad tomtskatt till municipalsamhället för underhåll av samhällets gator
med mera. Vid Koholmens upplåtande till bebyggande överlämnade samhället tomterna
emot viss städjeavgift, som bestämdes vid auktioner och för manhustomter
uppginge till 10, högst 20 kronor samt för magasinstomter vid hamnen till 300 a
400 kronor eller någon gång, då det gällt eftersträvade tomter, till ännu högre belopp.

Lotskaptenen anförde bland annat följande:

Sedan Klädesholmens lotsplats jämlikt Kungl. Maj:ts brev till lotsstyrelsen
den 31 januari 1902 blivit indragen, mötte intet principiellt hinder för att lotsverket
avstode från sina anspråk på Klädesholmen och Koholmen. Då emellertid lotsarna
vid Klädesholmens f. d. lotsplats vid lotsplatsens indragning förklarat sig villiga
att överflytta till Marstrands lotsplats mot, bland andra, det villkor, att de under
sin återstående tjänstetid tillförsäkrades rätt att såsom dittills ensamma få disponera
avkastningen av de holmar och skär, som då tillhörde Klädesholmens lotsplats, och
i denna avkastning inginge den årliga arrendesumman för Koholmen, som enligt
11 § av förut omförmälda kontrakt den 26 juli 18o8 erlades av Klädesholmens
kapellförsamling, borde vid ett bifall till ansökningen Klädesholmens municipalsamhälle
ikläda sig fullgörandet av den skyldighet, som enligt nyssnämnda paragraf
ålåge kapellförsamlingen. Denna skyldighet komme emellertid att upphöra, när den
ende nu i tjänst varande f. d. kronolotsen vid Klädesholmens lotsplats, numera mästerlotsen
vid Marstrands lotsplats Alfred Strömberg avgått ur tjänsten. Statsverkets
intresse fordrade, att en eventuell överlåtelse förbundes med det villkor, att lotsverket
i händelse av behov skulle äga rätt att avgiftsfritt disponera sådan obebyggd
tomt å de överlåtna holmarna, som kunde erfordras för uppförande av fyr, båk eller
annat känningsmärke jämte väg till detsamma. Med en eventuell överlåtelse till
municipalsamhället av omförmälda holmar borde icke följa rättighet för samhället
att disponera hamnarna vid Klädesholmen och Koholmen och därinvid liggande holmar
och skär, utan borde nämnda hamnar fortfarande anses såsom allmänna.

Kommunalstämman fann för sin del icke något hinder möta mot
att omförmälda kontrakt under förutsättning av bifall till föreliggande
ansökning upphörde att gälla.

Under samma förutsättning förklarade municipalstämman sig villig
att fullgöra de skyldigheter, som enligt 11 § i meranämnda kontrakt lagligen
ålåge kapellförsamlingen. Municipalstämman, som jämväl ansåge
sagda kontrakt böra under angiven förutsättning upphöra att gälla, förklarade
sig icke hava något att erinra mot att obebyggd tomt finge
användas för uppförande av fyr, båk eller annat känningsmärke.

Jämväl kyrkostämman medgav under förutsättning av bifall till
förevarande ansökning, att kontraktet upphörde att vara gällande.

I yttrande den 30 september 1912 anförde Kung]. Maj:ts befallningshavande
bland annat följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 308 höft- (Nr 355.)

2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

Då de skäl för ansökningen, som municipalsarnhället andragit, syntes Kungl.
Mai:ts befallningshavande synnerligen behj ärtans värda och enligt vad av handlingarna
framo-inge hinder i övrigt icke förefunnes, ansäge Kungl. Maj:ts befallningshavande
sig höra tillstyrka, att åtgärder vidtoges för upplåtande till Klädesholmens municipalsamhälle
av lägenheterna Klädesholmen nr 1 och Koholmen nr 1 Stora och Lilla,
ävensom de därintill liggande skär och holmar, vilka icke vore i kronans jordebok
under särskilt nummer upptagna eller enskilda hemman tillhöriga, däri dock icke
inbegripna de därintill belägna hamnar, vilka vore av beskaffenhet att anses för allmänna,
med rätt för lotsverket att avgiftsfritt disponera sådan obebyggd tomt å
holmarna, som kunde erfordras för uppförande av fyr, båk eller annat känningsmärke
jämte väg till detsamma, samt med skyldighet för samhället att låta innehavare
av tomt allt efter hans önskan antingen mot pris, som ej överstege därå
belöpande andel av samhällets inköpspris för lägenheterna samt av de kostnader i
övrigt, samhället fått vidkännas för inköpet, inköpa tomten, eller ock fortfarande
besitta densamma under enahanda förhållanden, som hittills, allt i den män tomterna
icke måste tagas i anspråk till oavvisligt behov för samhällets räkning. I fråga
om köpeskillingen syntes skäl icke föreligga att bestämma denna till högre belopp
än som förekomme vid vanligt skatteköp, dock att samhället därjämte borde förpliktas
att årligen och intill dess mästerlotsen Alfred Strömberg avgått ur tjänsten
utbetala den avgift av 112 kronor 50 öre, som det enligt 11 § förberörda arrendekontrakt
ålåge kapellförsamlingen att erlägga för däri omförmälda upplåtelse.

Kammarkollegiet, som anbefallts avgiva utlåtande i ärendet, kommunicerade
detsamma lotsstyrelsen, som, efter inhämtande av mästerlotsen
Strömbergs yttrande, däri vissa villkor för bil all till ansökningen uppställts,
den 1 juli 1913 avgivit eget utlåtande i ärendet

Lotsstyrelsen har därvid, bland annat, förmält sig icke hava något
att erinra mot bifall till ifrågavarande framställning på^ de av Kung!.
Maj:ts befallningshavande föreslagna villkor, dock att från överlåtelsen
borde undantagas den i 2 § av i ärendet omförmälda kontrakt angivna
tomt av omkring 60 meter i längd och 30 meter i bredd, vilken tomt
jämväl i framtiden vore behövlig för lotsverket för uppläggande av
båtar och prickar med mera. Härjämte hemställde styreben, att därest
den ifrågasatta försäljningen skulle komma till stånd, Kungl. Maj:t måtte
förklara, att meranämnda kontrakt skulle upphöra att yalla, sedan överlåtelsen
ägt rum och municipalsarnhället till lotsstyrelsen avgivit förbindelse
att, så länge någon av Klädesholmens förutvarande lotsar kvarstode
i tjänst, utbetala ej mindre det i 11 § av sagda kontrakt omförmälda
arrendebelopp för Koholmen än även skälig ersättning, därom överenskommelse
framdeles finge träffas, för mistad avkastning av övriga till
Klädesholmens förutvarande lotsplats hörande skär, vilka vore avsedda
att ingå i överlåtelsen.

I skrivelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande infordrade därefter,
kammarkollegiet fullständig karta med beskrivning över samtliga de

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

holmar och skär, som åsyftades med ansökningen, samt municipalsamhällets
yttrande med anledning av de av mästerlotsen Strömberg och
Iotsstyrelsen uppställda villkor för bifall till ansökningen, och begärde
tillika utredning angående värdet å de till inköp ifrågasatta lägenheterna.

I anledning härav har Kungl. Maj:ts befallningshavande med
skrivelse den 12 februari 1916 till kammarkollegiet överlämnat dels
yttrande av Klädesholmens municipalstämma jämte därvid fogad karta
över Klädesholmen samt en tryckt beskrivning med karta över Koholmen,
dels av vederbörande kronofogde och länsman verkställd värdering
av de till försäljning avsedda områdena, dels municipalsamkällets yttrande
över samma värdering, dels och förnyade yttranden från vederbörande
länsman och kronofogde. Municipalsamhället har anfört följande:

Föremålet för det ifrågasatta förvärvet utgjordes av Klädesholmen med
Edskäret samt Stora och Lilla Koholmen jämte de skär och holmar, vilka vid en
den 9 september 1888 avslutad lantmäteriförrättning inbegripits under den till
Klädesholmens kapellförsamling på grund av brevet den 14 juni 1888 upplåtna mark,
innefattande sammanlagt 32 tunnland 251 2 kappland, motsvarande 16,0366 hektar.
Dessa skär och holmar upptoges å en av kommissionslantmätaren A. A. Rönnbäck
sistnämnda år upprättad karta med tillhörande beskrivning sålunda: nr 237 Ryttarholmen
(Lilla Ivoholmen), nr 238 Danmark, nr 239 Skaven, nr 240 (Koholmeskär),
nr 241 Svarteskär och nr 242 (Höleskären, 3 stycken). Municipalstämman vore
fortfarande villig att för ernående av den nu sökta förmånen att få friköpa Klädesholmen
jämte Koholmen med underlydande till mästerlotsen Strömberg från och
med början av det år, då friköpet komme till stånd, årligen betala ! 12 kronor 50
öre, vilken betalning skulle upphöra med utgången av det år, då Strömberg enligt
nu gällande bestämmelser kunde tidigast erhålla avsked med pension, dock att, om
Strömberg dessförinnan avlede eller eljest ur tjänsten avginge, betalningen skulle
upphöra vid dödsfallet eller dylik avgång. Strömbergs anspråk på ytterligare ersättning
för de vid Koholmen belägna holmar och skär tillbakavisades såsom obefogade.
Mot de av Kungl. Maj:ts befallningshfcvande uppställda villkor för friköpet
hade municipalstämman icke annat att erinra än att någon särskild bestämmelse om
undantag från överlåtelsen av hamnar ej syntes erforderlig. Med avseende å de av
Iotsstyrelsen föreslagna villkor erinrade municipalstämman, att den tomt, som ansåges
böra undantagas för angivna ändamål, icke använts för samma ändamål, sedan
lotsarna avflyttat från Klädesholmen, och icke heller för framtiden vore därför
behövlig, vilket framginge av den omständigheten, att lotsarna upplåtit platsen till
enskilda personer för bebyggande. Då tomten, vilken vore å Rönnbäcks karta
betecknad med nr 179, borde i likhet med övriga tomter komma under de kommunala
myndigheternas kontroll, anhölle municipalstämman, att Kungl. Maj :t, utan avseende
å omförmälda av Iotsstyrelsen uppställda villkor, täcktes låta friköpet omfatta Koholmen
med underlydande i dess helhet. Någon annan avgift än den i 11 §
av kontraktet omförmälda ansåge municipalstämman icke lagligen kunna komma
i fråga.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

Av de utav kronofogden och länsmannen avgivna yttrandena inhämtas:

Klädesholmen, vartill icke hörde särskilda skär och holmar, vore bebyggd
med 133 manhus, 2 skolhusbyggnader, 1 missionshus, 1 goodtemplarlokal, 3 handelsbodar,
22 större och mindre salterier samt 7 sjöbodar. Högst ett tiotal tomter
kunde ytterligare bebyggas, men sannolikt komme dessa icke så snart att tagas i
anspråk såsom mindre välbelägna. Övriga obebyggda delar av holmen ansåges med
hänsyn till deras läge och beskaffenhet för närvarande värdelösa såsom otjänliga till
byggnadstomter. Tomternas storlek överstege föga den areal, vara byggnaderna
vore uppförda, och dessa omgåves endast i enstaka fall av trädgårdstäppor. Husen vore
mycket oregelbundet belägna och tätt gyttrade intill varandra. A Stora och Lilla
Koholmen, varmed säkerligen förstodes nuvarande Koholmen och Ryttarholmen,
funnes uppförda förutom kyrkan 42 manhus, 14 salterier, 3 sjöbodar, 1 magasin
för oljeupplag och 1 baptistlokal. Obebyggda återstode 98 manhustomtei och 25
salteritomter. Tomterna vore regelbundet bebyggda enligt upprättad tomtkarta och
till sin areal i allmänhet större än på Klädesholmen med visst bestämt avstånd
emellan varje hus. Då det sannolikt komme att taga lång tid, innan de obebyggda
tomterna hunne tagas i besittning, och en de! av dem jämväl vore mindre väl belägna,
måste värdet av desamma väsentligt reduceras i jämförelse med de redan
bebyggda tomterna. De delar av Koholmen, som icke utlagts till tomter, hade
ansetts sakna värde som byggnadsområde och i övrigt vara oanvändbara. Av de
holmar och skär, som ansetts böra medfölja köp av Koholmen, vore de i hamnen
belägna Svartskär och holmen nr 242 bebyggda med salterier och värdefulla. Vid
bestämmandet av värdet å dessa lägenheter, vartill även medräknats lotsverkets
tomt på Koholmen nr 179, hade hänsyn tagits dels till de pris, som betingats för
kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningens inom Orust och Tjörns fögderi belägna
skärgårdslägenheter av enahanda beskaffenhet, dels ock därtill att tomterna hitintills
innehafts utan annan avgift till staten än den från lägenheterna årligen utgående
ringa ränta av tillsammans 2 kronor 91 öre. Med tillämpning av dessa grundsatser
hade kronolägenheten Klädesholmen ansetts billigtvis kunna värderas till 11,000
kronor samt lägenheten Lilla och Stora Koholmen med tillhörande skär och holmar
till enahanda belopp av 11,000 kronor eller tillsammans till 22,000 kronor. Uti detta
värde inginge icke de å lägenheterna befintliga gator och allmänna platser, vilka,
därest köpeskillingen skulle beräknas efter tomtvärden, ansetts böra kostnadsfritt
tillfalla samhället.

Municipalstämman har, bland annat, under framhållande att municipalsam
hållet för vägar, broar och andra anläggningar å holmarna under
de senaste 20 åren utbetalat sammanlagt 20,000 kronor, emot omförmälda
värdering anmärkt, att densamma i jämförelse med köpeskillingen för
likartade i orten försålda lägenheter vore oskäligt hög, samt med åberopande
av vissa omständigheter anhållit, att därest lagligt hinder förelåge
mot köpeskillingens bestämmande enligt gällande grunder för friköp
av kronolägenheter, som innehades under stadgad åborätt, köpeskillingen
måtte bestämmas till högst 2,000 kronor, vilket belopp vore
det högsta, samhället vore i stånd att utan skada för detsamma betala.

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 355.

Med anledning av vad muuieipalstämman sålunda an fort liar länsmannen,
med instämmande av kronofogden, anfört:

Enligt det Klädesholmen och Koholmen av värderingsmännen åsätta värde
skulle medelvärdet för varje tomt uppgå till omkring öO kronor. Detta värde hade
beräknats med ledning av dels köpeskillingen å försålda så kallade gymnasietomter,
dels det värde holmarna skulle få för municipalsamhället efter friköpandet och dels
den hittills åtnjutna fria besittningsrätten med undantag av avgifter till lotsarna
för Koholmen. Skulle emellertid det betinnas skäligt, att detta medelpris med hänsyn
till den hittills åtnjutna fria besittningsrätten ännu något sänktes, hade länsmannen
såsom värderingsman icke något att däremot erinra, då det vore svårt att
rättvist avväga den rätta proportionen emellan värdet å ifrågavarande kronan tillhöriga
holmar och liknande lägenheter av annan natur, men den erbjudna köpeskillingen,
2,000 kronor, syntes dock vara för obetydlig, för att därå skulle kunna
fästas något avseende, för såvitt köpeskillingen skulle bestämmas efter det verkliga
värdet.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshavande anfört följande:

Mot den av kronofogden och kronolänsmannen gjorda värderingen vore måhända
i och för sig icke något att erinra. Annorlunda ställde sig emellertid saken,
då det gällde kronans försäljning av dessa i kronans hand förut så gott som värdelösa
områden, vilka erhållit sitt dem av kronobetjäningen åsätta värde just genom
arbete och ansträngningar av den befolkning, som under årens lopp bosatt sig därstädes
och som nu uppträdde som köpare. Från denna synpunkt sett torde det
belopp, vartill kronobetjäningen vid sin värdering kommit, rimligen icke kunna sättas
såsom köpesumma. Vad därvid först beträffade Klädesholmen syntes det, som om
husägarna därstädes innehade sina tomter under förhållanden, som närmade sig åbons.
Kungl. Maj:ts befallningshavande ansåge sig fördenskull i denna del kunna vidhålla
sitt föregående yttrande, att för Klädesholmen köpeskillingen borde bestämmas till
ett belopp, som ungefär skulle motsvara skatteköpeskilling. Vidkommande åter Koholmarna
vore förhållandena där annorlunda i så måtto, att husägarnes besittningsrätt
vore grundad å det i ärendet åberopade kontraktet mellan lotsstyrelsen och
Klädesholmens kapellförsamling. Då emellertid vid köpeskillingens bestämmande de
av Kungl. Maj:ts befallningshavande ovan anförda synpunkter syntes böra tagas i
betraktande, funne Kungl. Maj:ts befallningshavande sig böra föreslå, att densamma
bestämdes till 3,000 kronor, motsvarande med någon förhöjning det kapitaliserade
beloppet av den för områdena nu utgående avgälden, 112 kronor 50 öre. Skulle
försäljning på dessa villkor komma till stånd, syntes statsverket böra till mästerlotsen
Strömberg årligen under hans återstående tjänstetid utbetala nämnda till
honom nu utgående avgäld.

Kammarkollegiet har den 14 december 1916 avgivit utlåtande i
ärendet och därvid till en början erinrat, hurusom kollegiet i sitt den 30
december 1910 avgivna utlåtande angående den i jordeböckerna kvarstående
grundskatten med mera av anförda skäl förmält sig anse någon
åtgärd med avseende å den grundskatt, 2 kronor 25 öre, som för Klädesholmen
utgjordes av åborna därstädes, icke för det dåvarande böra ifråga -

Drpartemtnt

chtfen.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

komma, samt att deri så kallade fiskehamnskommissionen, som i februari
1909 avslutat sina arbeten, i verkställd utredning bland hamnföretag,
som kommissionen förordat till utförande i »andra hand», upptagit Klädesholmen.

Kollegiet har vidare anfört:

»Kollegiets i förberörda underdåniga utlåtande den 30 juli 1903 gjorda uttalande,
att det syntes kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke den väckta frågan om
beredande av möjlighet för befolkningen inom ifrågavarande fiskeläge att förvärva
äganderätt till sina innehavda tomter vunne sin lämpligaste lösning på det sätt, att
Klädesholmens och Koholmens municipalsamhälle från staten inlöste nämnda bägge
kronolägenheter med visst undantag, synes fortfarande äga sin fulla giltighet; och
municipalsamhällets framställning i dess allmänna syfte torde därför vara förtjänt
av beaktande.

Vitt skilda meningar hava gjort sig gällande angående köpeskillingens skäliga
belopp. Någon tillförlitlig grund för beräknande i förevarande fall av en rättvis
köpeskilling synes knappast vara att finna. Med hänsyn emellertid till i ärendet
förekomna omständigheter och utan att vilja underskatta vikten av de utav Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande framhållna synpunkter föreställer sig kollegium för
sin del, att en köpeskilling av 10,000 kronor skulle kunna vara rimlig och skålig.

På grund av vad sålunda och i övrigt i ärendet förekommit får kollegium i
underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i proposition föreslå riksdagen
besluta, att jämte det förutnämnda den 26 juli 1888 upprättade kontrakt förklaras
skola upphöra att gälla, kronolägenlieterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen
nr 1, Stora och Lilla, med därtill hörande å kommissionslantmätaren A. A. Rönnbäcks
år 1888 upprättade karta över Koholmen med nr 237, 238, 239, 240, 241 och
242 betecknade holmar må försäljas till Klädesholmens municipalsamhälle för en
köpeskilling av 10,000 kronor, dock att från köpet uteslutas dels de vid holmarna
belägna hamnar, som äro att anse såsom allmänna, dels ock tomten nr 179 å Koholmen,
utgörande omkring 60 meter i längd och 30 meter i bredd, vilken tomt,
enligt vad lotsstyrelsen uppgivit, jämväl i framtiden vore för lotsverket behövlig för
uppläggande av båtar och prickar in. in.; och torde såsom villkor för försäljningen
böra i övrigt bestämmas, ej mindre att innehavare av tomt må allt efter hans önskan
antingen emot pris, som ej överstiger därå belöpande andel av samhällets inköpspris
för lägenheterna samt av de kostnader i övrigt, samhället fått för inköpet vidkännas,
inköpa tomten, eller ock fortfarande besitta''densamma under enahanda förhållanden,
som hittills, allt i den mån tomterna icke måste till oavvisligt behov
tagas i anspråk för samhällets räkning, än även att municipalsamhället skall till
mästerlotsen Alfred Strömberg, så länge han i tjänsten kvarstår, årligen utgiva ett
belopp av 112 kronor 50 öre för år räknat. Härjämte torde böra förordnas, dels
att den för lägenheterna nu utgående grundskatt skall avskrivas och dels att de
medel, som inflyta genom försäljningen, skola, på samma sätt som köpeskillingarna
för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning av
skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.»

Det synes mig vara av stor betydelse för utvecklingen av Klädesholmens
municipalsamhälle, att detta samhälle får äganderätt till det nu

15

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

till försäljning föreslagna området. Därigenom kunna såväl de nuvarande
tomtinnehavarna bliva ägare till sina tomter som ock framdeles
tomtförsäljningar med äganderätt ske. Fastigheterna erhålla härigenom
både vid försäljning och belåning ett alldeles nytt värde mot då
byggnaderna, såsom nu är fallet, stå på kronans grund. Samtliga myndigheter
hava också tillstyrkt försäljningsförslaget och jag biträder för
min del detsamma.

Beträffande köpeskillingens belopp hava olika förslag framställts.
För bedömande härav må erinras, att det till upplåtande föreslagna området
omfattar ungefär 16 hektar och att å detsamma enligt kronofogdens
och länsmannens uppgift finnas 175 manhus och 55 samlingslokaler,
handelsbodar, Batterier, sjöbodar m. m. utom de på Svartskär och holmen
nr 242 belägna. Att, även med beaktande av den nuvarande besittningsrättens
natur och den ytterst obetydliga avgälden, förvärvandet av äganderätten
till detta område är ganska värdefullt, torde ligga i öppen dug.
Då därjämte bör beaktas, att plats å området linnés för ytterligare ett
hundratal manhus, till vilka municipalsamhället efter områdets inköpande
kan sälja tomter, torde den av kammarkollegiet föreslagna köpeskillingen,
10,000 kronor, icke vara för hög utan få anses lämpligt avvägd.

Då här är fråga om försäljning av ett område, varav de till bebygg811^
användbara delarna redan till största delen äro tagna i anspråk
för byggnader och som till stor del redan är ordnat såsom samhälle,
anser jag köpeskillingen böra erläggas kontant vid tillträdet.

Köpeskillingen bör tillföras statens domäuers fond. Sker detta,
får densamma liksom domänfondens övriga kontanta tillgångar enligt
riksdagens beslut år 1912 tagas i anspråk för inköp av skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å
kronoparkerna i Norrland och Dalarna.

I fråga om de särskilda villkoren och bestämmelserna för försäljningen
ansluter jag mig till kammarkollegiets förslag. Dock synes något
särskilt beslut av riksdagen angående grundskattens avskrivning ej erforderligt,
enär, därest den nu ifrågasatta försäljningen kommer till stånd
och lägenheterna följaktligen i jor leboken omföras från krono till frälse,
grundvatten skall utan vidare avskrivas jämlikt lagen den 2 december
1892 angående avskrivning av de å viss jord vilande grundskatter och
vad därmed äger sammanhang. Jag tillåter mig erm1 a om vad i eu
liknande fråga anfördes av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
till det vid propositionen nr 64 till 1915 års riksdag fogade statsrådsprotokollet.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 355.

På grund av vad jag sålunda anfört lar jag alltså hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att de i Stenkyrka socken av Göteborgs och Bohus
län belägna kronolägenheterna Klädesholmen nr 1 samt Koholmen nr 1,
Stora och Lilla, med därtill hörande, å en av kommissionslantmätaren
A. A. Rönnbäck år 1888 upprättad karta över Koholmen med nr 237,
238, 239, 240, 241 och 242 betecknade holmar, dock med undantag av
ej mindre de vid holmarna belägna hamnar, som äro att anse som allmänna,
än även tomten nr 179 å Koholmen med en längd av omkring
60 meter och en bredd av omkring 30 meter, må, under förutsättning att
det den 26 juli 1888 emellan lotsverket och Klädesholmens kapellförsamling
upprättade kontrakt angående upplåtelse av viss del av Koholmen
upphör att gälla, försäljas till Klädesholmens municipalsamhälle fölen
köpeskilling av 10,000 kronor att vid tillträdet kontant inbetalas till
Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet samt under villkor i övrigt:

att municipalsamhället bestrider alla med lagfart å fånget förenade
kostnader;

att innehavare av tomt å det försålda området må allt efter sin
önskan antingen mot pris, som ej överstiger därå belöpande andel av
municipalsamhällets inköpspris för lägenheterna samt av de kostnader i
övrigt samhället fått vidkännas för inköpet, förvärva tomten med äganderätt
eller ock fortfarande besitta densamma under enahanda förhållanden
som hittills, allt i den mån tomterna icke måste för samhällets räkning
tagas i anspråk till oavvisligt behov; samt

att municipalsamhället till mästerlotsen Alfred Strömberg, så länge
han kvarstår i tjänsten, utgiver ett belopp av 112 kronor 50 öre för
år räknat;

dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens
domäners fond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.