Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 354.
1
Nr 354.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående höjning
av anslaget till kostnader för taxering till skatt å inkomst
och förmögenhet; given Stockholms slott den 7
maj 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att från och med år 1918 höja det ordinarie förslagsanslaget till kostnader
för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet, nu 820,000
kronor, med 280,000 kronor till 1,100,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Conrad Carleson.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 307 käft. (Nr 354.)
1
2
Kmgl. Maj:t» Nåd. Proposition Nr 354.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
maj 1917.
N ärvar ande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, anförde härefter:
Förut i dag har jag haft tillfälle underställa Eders Kungl. Maj:ts
prövning spörsmålet om ett provisoriskt ordnande genom bestämmelser,
utfärdade i administrativ väg, av frågan om en effektivare beskattning
av här i landet sig uppehållande utlänningar. Den andra av de större frågor
rörande inkomstskatten, vilken varit föremål för närmare utredning under
senare tid, är frågan om taxeringsförfarandets effektivitet. Såsom min
företrädare i ämbetet erinrat under punkten 48 i det statsrådsprotokoll
den 13 sistlidne januari, vari behandlats regleringen av utgifterna under
riksstatens sjunde huvudtitel för år 1918, hava i en till finansdepartementet
inkommen skrivelse kommunalskattekommitterade uttalat sig för
vidtagandet inom det nuvarande taxeringsförfarandets ram av vissa åtgärder
för åstadkommande av en effektivare tillämpning av gällande
beskattningslagar, i syfte att till fromma för såväl statens som kommunernas
inkomster erhålla ett bättre och riktigare resultat av den direkta
3
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 354.
beskattningen. I avvaktan på det yttrande, som kammarrätten efter
hörande av Konungens samtliga befallningshavande anbefallts avgiva över
kommunalskattekommitterades berörda förslag, ansåg föredragande departementschefen,
att i riksstaten för år 1918 borde beräknas eu höjning
med förslagsvis 500,000 kronor av anslaget till kostnader för taxering
till skatt å inkomst och förmögenhet, nu 820,000 kronor, och i överensstämmelse
därmed avläts framställning till riksdagen.
Sedan ovannämnda yttrande inkommit till finansdepartementet, har
ärendet varit föremål för vidare behandling inom departementet. Utan
att nu närmare ingå på det föreliggande förslaget vill jag blott framhålla,
att det avser ändringar i de skilda skatteförfattningarna, delvis
av ganska stor principiell innebörd. Dessa mera principiella frågor är
jag emellertid icke beredd att nu framlägga till avgörande. Därtill har
jag för övrigt mindre anledning, då jag är ganska övertygad om att
den effektivitet, man åsyftar, icke i önskvärd utsträckning skulle vinnas
genom de föreslagna åtgärderna. Alltmera har jag stadgats i den uppfattningen,
att målet bäst skulle nås genom anordnande av någon slags
centralmyndighet med uppgift att själv eller genom kronans ombud hos
taxeringsmyndighet lämna vägledning för en jämlik och riktig tillämpning
av taxeringsförfattningarnas bestämmelser m. m. De kostnader,
som kunde följa med inrättandet av en dylik myndighet, komme helt
säkert att mångdubbelt uppvägas av ökning i statens skatteinkomster.
Erfarenheter på detta område hava i viss mån redan vunnits i andra
länder, särskilt Danmark.
I sin ovan berörda framställning hava kommunalskattekommitterade
emellertid upptagit en fråga, som synes mig nu böra göras till föremål
för proposition till riksdagen. Kommitterade hava nämligen framhållit,
att en effektiv taxering svårligen kunde påräknas med mindre, förutom
taxeringsmaterialets fullständigande på föreslaget sätt, taxeringsdistrikten,
såvitt anginge inkomsttaxeringen, icke gjordes större än att taxeringsarbetet
kunde med nödig omsorg och noggrannhet slutföras. Flerstädes
vore taxeringsdistrikten alltför störa för att medgiva en ingående
granskning av de mera krävande deklarationerna, särskilt aktiebolagens,
ett förhållande, som särskilt för huvudstadens vidkommande framstode
såsom påtagligt.
I högsta grad angeläget vore ock, att möjlighet bereddes till ökad
ersättning för taxeringsbestyret, som för att kunna tillfredsställande besörjas
krävde för uppdraget väl kvalificerade taxeringsnämndsordförande.
Sådana stode emellertid icke till buds, utan att en fullt skälig gottgörelse
kunde påräknas för det växande, alltmera påfrestande arbetet. Allmänt
i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 354.
nog vitsordades emellertid av länsstyrelserna, att de vederlag, som hittills
kunnat bjudas, icke stått i skäligt förhållande till det maktpåliggande
arbetet. Ökades ersättningens totalbelopp, vilket syntes låta sig göra utan
höjning av den för ändamålet avsedda inkomstskatteprocenten, kunde därigenom
också åtminstone i någon mån ses till godo nyss berörda önskemål
av en utökning av antalet taxeringsdistrikt.
utökning av Beträffande de sakkunnigas förslag om en utökning av antalet taxe
taxerings-
ringsdistrikt hava flera av Eders Kungl. Maj:ts befallninghavande givit
distrikt, uttryck åt den uppfattningen, att en del taxeringsdistrikt, särskilt i stäMyndig-
derna, äro för omfattande. Detta förhållande har i en del fall förklarats
yttrande» bero på svårigheten att finna lämpliga ordförande. Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Malmöhus län anser, att ett distrikt, särskilt i städerna,
i allmänhet icke bör omfatta mera än omkring 6,000 invånare. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kristianstads län finner det uttalade
önskemålet om mindre taxeringsdistrikt i princip vara fullt riktigt och anser,
att det även lätteligen kunde genomföras beträffande städerna, där lämpliga
taxeringsnämndsordförande i allmänhet stode till buds, varemot det
skulle möta svårigheter att minska taxeringsdistrikten på landsbygden.
Kammarrätten har, under framhållande att kammarrätten icke hade
någon på omedelbar erfarenhet grundad uppfattning i denna fråga, ansett
sig härutinnan allenast böra hänvisa till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
uttalanden, särskilt som de sakkunnigas förslag icke syntes åsyfta
någon ändring i den befogenhet att bestämma taxeringsdistriktens omfattning,
som enligt 24 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering vore Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande tillerkänd.
Departement»•
chefen.
Enligt nyssnämnda 24 § i taxeringsförordningen skall varje kommun
i allmänhet utgöra ett taxeringsdistrikt. I Stockholm äger överståthållarämbetet
att bestämma antalet av de taxeringsnämnder, som
där skola tillsättas, och det distrikt, varje taxeringsnämnd skall omfatta.
För annan stad, varest flera taxeringsnämnder erfordras, äger Kungl.
Maj:ts befallningshavande att, efter magistratens börande, bestämma
taxeringsnämndernas antal och taxeringsdistrikten. På laudet må Kungl.
Maj:ts befallningshavande fördela större kommuner i två eller flera
taxeringsdistrikt ävensom förena två eller flera kommuner till ett taxeringsdistrikt.
Den av de sakkunniga uttalade grundsatsen att taxeringsdistrikten
icke böra göras större, än att taxeringsarbetet kan med nödig omsorg
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 354.
och noggrannhet slutföras, synes mig obestridligen riktig. Om än ej
denna grundsats blivit i gällande lagstiftning formligen uttryckt, kan
dock sägas, att den överensstämmer med lagstiftningens andemening.
I allmänhet torde väl ock nämnda grundsats hava vid taxeringsdistriktens
bestämmande vunnit tillämpning.
Då emellertid, enligt vad de sakkunniga och flera av Eders Kungl.
Majrts befallningshavande vitsordat, flerestädes förekommer, att taxeringsdistrikten
äro alltför omfattande, synes önskvärt, att berörda grundsats
varder ytterligare framhävd. Detta torde emellertid kunna, utan ändring
i eller tillägg till berörda paragraf i taxeringsförordningen, genomföras
sålunda, att genom en cirkulärsskrivelse Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
uppmärksamhet fästes å angelägenheten därav, att ett gott
resultat av taxeringsarbetet bland annat och särskilt är beroende av att
taxeringsdistrikten icke äro alltför omfattande. Härtill torde jag med
det snaraste få återkomma.
Behovet av den av de sakkunniga förordade höjningen i nu ut- Höjning av
gående ersättning för taxeringsbestyret har av Eders Kungl. Maj ds ersättning för
befallningshavande allmänt kraftigt‘betonats. Då de sakkunniga icke SyrT
föreslagit någon ändring i taxeringsförordningens nu gällande bestäm- Myndigheter.
melser rörande denna ersättning, har kammarrätten ansett något utlåtande nas ytlrrmdenfrån
ämbetsverkets sida i denna del icke erforderligt.
Ifrågavarande ersättning bestrides av det under riksstatens sjunde Departement».
huvudtitel uppförda ordinarie förslagsanslaget till kostnader för taxerino- ch^entill
skatt å inkomst och förmögenhet. Detta anslag, vilket i gällande
riksstat är fastställt till 820,000 kronor, är avsett för bestridande av
dels kostnader för beredande jämlikt 54 § 1 mom. i taxeringsförordningen
av ersättning åt ordförandena och de av Kungl. Maj:ts befallningshavande
förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna, arvoden för protokolls- och
längdföringen hos prövningsnämnderna, arvode åt kronans ombud hos
Stockholms stads prövningsnämnd ävensom gottgörelse för det i samband
med taxeringsförrättningarna i övrigt lämnade biträde av städernas
tjänstemän; dels ock vissa andra taxeringskostnader, såsom kostnader för
biträde åt kronans ombud, blankettryck m. m.
Utgifterna å anslaget hava uppgått till följande belopp i kronor:
År 1910 |
År 1911 |
År 1912 |
År 1913 |
År 1914 |
År 1915 |
År 1916 1 |
436,600 |
669,650 |
567,700 |
834,500 |
822,500 |
858,670 ‘) |
939,140 m1 |
l) Approximativ beräkning.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 354.
De i nyssnämnda författningsrum omförmälda ersättningarna bestämmas
för varje år av Kungl. Maj:t, efter av Kungl. Maj ds befallningshavande
avgivna förslag, med iakttagande att för berörda ändamål må utgå ett
belopp av högst två procent av rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma
för året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas beslutberäknats.
I flera av de utav Eders Kungl. Maj ds befallningshavande nu
avgivna yttranden vitsordas, att de till ersättningar för taxeringsarbetet
anvisade medel icke varit för ändamålet tillräckliga. Till följd härav
hava särskilt arvodena till taxeringsnämndernas ordförande måst i många
fall sättas så knappa, att de icke kunnat anses stå i skäligt förhållande
till det bemälde ordförande åliggande arbetet.
Under senare år har, som känt, till följd av åtskilliga anledningai
taxeringsarbetet i hög grad ökats. Det är givet, att denna ökning bör
motsvaras av ökad gottgörelse åt de funktionärer, vilka hava nämnda
arbete åt sig anförtrott och av vilkas intresse och duglighet taxeringens
resultat är i väsentlig grad beroende. Beträffande beloppen av de till
bemälde funktionärer utgående ersättningar anser jag, lika med de sakkunniga,
att detta bör bestämmas så att skälig gottgörelse lämnas för
det utförda arbetet. Utan att så sker torde man ej kunna påräkna ett
verkligt tillfredsställande resultat av taxeringen. Den ökning i utgifter,
som genom en höjning av ifrågavarande ersättningar åsamkas det allmänna,
torde kunna antagas skola mer än uppvägas av ett bättre
taxeringsarbete och ett rikligare skatteresultat.
Vad angår beloppet av den behövliga anslagshöjningen kan detta
till siffran naturligtvis nu ej exakt angivas. Jag har emellertid ansett
mig för tillfället kunna stanna vid ett lägre belopp än det i statsverkspropositionen
föreslagna, helst, på sätt av de inkomna yttrandena jämväl
framgår, svårigheten'' att erhålla fullt lämplig taxeringspersonal^utesluter
möjligheten att helt utnyttja den ovan anvisade utvägen att dela på
taxeringsdistnkten. Jag inskränker mig alltså att hemställla, att höjningen
bestämmes till 280,000 kronor, varigenom ifrågavarande anslags
totalbelopp för år 1918 skulle komma att uppgå till 1,100,000 kronor.
Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t ville i proposition föreslå riksdagen att från och
med år 1918 höja det ordinarie förslagsanslaget till kostnader för taxering
till skatt å inkomst och förmögenhet, nu 820,000 kronor, med 280,000
kronor till 1,100,000 kronor.
7
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 354.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
täcktes Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle proposition i ärendet till riksdagen avlåtas av
den lydelse bil. litt----vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Lidholm.