Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 34.r>.

1

Nr 345.

Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen med förslag
till förordning angående ändrad lydelse av § 7 i förordningen
den 2 juni 1911 angående grunderna och sättet
för markegång sprisens bestämmande m. m.;''given Stockholms
slott den 23 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga närlagda förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av § 7 i förordningen den
2 juni 1911 angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande
samt

2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 23
oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 298 lUift. (Nr 345.)

1

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 345.

Bilaga 1.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av § 7 i förordningen den 2 juni 1911 angående
grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande.

Härigenom förordnas, att § 7 i förordningen den 2 juni 1911 angående
grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande skall
i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 7.

1 mom. Till — — — — — — landet.

2 mom. För — — — — till Kungl. Maj:ts befällningshavande.

3 mom. För — — — — — fögderivis.

Till — — — tjänstbarhet. Dessa prisuppgifter skola av kommunalnämndernas
ordförande omedelbart insändas till vederbörande häradsskrivare,
vilken i överensstämmelse med medeltalet av de pris, kommunalnämnderna
uppgivit, upprättar priskuranten för fögderiet och före
den 25 oktober insänder denna tillika med de inkomna prisuppgifterna
och däröver upprättat sammandrag till Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Häradsskrivaren skall därvid, för den händelse hans mening skiljer sig
från de i priskuranten angivna pris, i särskilt yttrande avgiva förslag
till de jämkningar i prisen, vilka av honom finnas skäligen påkallade.

Priskuranter — — som Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Markegångsnämnden sammanträder med häradsskrivaren på dennes
kallelse i slutet av mars månad å lämpligt, av Kungl. Maj:ts befallningskavande
bestämt ställe i fögderiet. Vid — — — kalenderåret.

Efter sammanträdets slut insändas priskuranterna till Kungl. Maj:ts
befallningshavande av häradsskrivaren, vilken det därjämte åligger att
anmärka, huruvida han i något fall anser andra pris än de uppgivna
hava varit i orten gällande, ävensom att särskilt utsätta de vid mark -

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr M5. 8

nader och andra avsättningsställen i fögderiet gångbara pris, såvitt de
avvika från de uppgivna.

4 mom. över de inkomna priskuranterna upprättar landskontoret
sammandrag med utsatt medelpris för hela länet eller varje markegångsdistrikt,
då mer än ett sådant förekommer inom länet; börande
sammandraget även upptaga de anmärkningar, som av häradsskrivaren
blivit framställda.

Dessa — — — — året.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 345.

Bilaga 2.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 23 oktober 1908
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Härigenom förordnas, att 3, 4 och 5 §§ i förordningen den 23
oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Utlänning — — — — — — — — handel stadga.

Den utlänning eller med utlänning, enligt vad här ovan är sagt,
likställde svenske undersåte, som utbjuder eller slutar handel om
utländska varor, skall å den ort, varest han först utövar sin verksamhet
i landet, innan handel därstädes inledes, i stad inför borgmästare, stadsfiskal
eller poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor samt å landet
inför vederbörande landsfiskal eller ordföranden i socknens kommunalnämnd
styrka, att han behörigen erlagt den stadgade avgiften, och
skall bevis om sådan anmälan på begäran meddelas; åliggande det
handlanden eller handelsexpediten att på anfordran uppvisa kvittens å
erlagd avgift. Beträdes — — — — — — — blivit begången.

4 §•

7 mom. Då vid sådan föreställning, som avses i 1 mom. a) 1),
kontroll å biljettförsäljningen skall äga rum, verkställes den, i stad
genom vederbörande polismyndighet och å landet genom ordföranden i
socknens kommunalnämnd eller en eller flera av nämnden på kommunens
bekostnad särskilt antagna personer.

5

Kunyl. May.ts Nåd. Proposition Nr 345.

Vid varje — — — — — — — — kontrollant avskiljes.

Den, som — — — — — — — — behöriga utövande.

Vid föreställnings-------- ----efter det högsta beloppet.

Å landet och i stad, där magistrat ej finnes, skall kontrollanten tillika
skyndsamt till vederbörande landskontor överlämna avskrift av nämnda
uppgift och rapport.

9 mom. För bevillningsavgift, — — — — —---omfattar.

Annan enligt — — — — — — — — icke medgivas.

Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis, skall inbetalas, å
landet och i stad, där magistrat ej finnes, till vederbörande landsfiskal
samt i annan stad till den myndighet, som utfärdat tillståndsbeviset,
första söckendag efter föreställningen eller, där en följd av föreställningar
gives i samma landsfiskalsdistrikt eller stad, senast å första
söckendagen efter varje veckas utgång för då givna föreställningar.
Betalas icke — — — —- — — — — vederbörande utmätt.

Bevillningsavgift, som — — — — — — — — posten insändas.

12 mom. Av bevillningsavgift, varom stadgas i 1 och 2 mom. av
denna §, tillfalla fyra tiondelar kronan och sex tiondelar den kommun,
inom vilken föreställning givits.

Bevillningsavgift efter — — — — — — — — odelad kronan.

13 mom. Omedelbart efter varje kvartals utgång skola i stad
stadefiskal eller annan vederbörande tjänsteman och å landet ordföranden
i socknens kommunalnämnd till den myndighet, som, enligt vad i
9 mom. sägs, för orten handhar uppbörden av ifrågavarande bevillningsavgifter,
meddela skriftlig uppgift å de under kvartalet givna föreställningar,
för vilka bevillningsavgift enligt 1 eller 2 mom. skolat utgå,
och å ställen, där dessa givits, eller ock, om föreställning ej förekommit,
sådant för nämnda myndighet skriftligen anmäla. Då sådan uppgift
eller anmälan lämnas till landsfiskalen, skall samtidigt enahanda
meddelande tillställas vederbörande landskontor.

5 §■

1 mom. Till landsfiskal eller annan uppbördsman influtna avgifter,
som enligt denna förordning tillfalla kronan, skola senast sjunde söckendagen
före varje månads utgång för länsstyrelsens räkning i riksbanken
insättas. Samtidigt skall till vederbörande kommun överlämnas dess
andel av avgifterna.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 345.

2 mom. Redovisning för de enligt föreskriften i 3 § från statskontoret
Kungl. Maj:ts befallningskavande tillsända kvittensblanketter
skall av Kungl. Maj:ts befallningshavande avgivas till statskontoret inom
januari månads utgång det följande året; skolande av uppbördsman för
de av honom från Kungl. Maj:ts befallningshavande mottagna kvittensblanketter
redovisning, bestyrkt i Stockholms stad av kamreraren i
överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden och i övriga städer
av magistratens eller stadsstyrelsens ordförande, inom den 15 i samma
januari månad avgivas till Kungl. Majrts befallningshavande, som har
att densamma insända till statskontoret, varifrån redovisningen avlämnas
till kammarrätten för att tjäna till ledning vid räkenskapernas granskning.

3 mom. Redovisning över kronans uppbörd av de efter 4 § utgående
bevillningsavgifter skall för varje år inom den 15 påföljande
januari till landskontoret avlämnas. Vid redovisningen skola såsom
verifikationer biläggas dels specifik förteckning, upptagande antalet föreställningar
och ställen, där föreställningar givits, samt antalet personer,
för vilka enligt 4 § 2 och 3 mom. bevillningsavgift erlagts, ävensom bevillningsavgifternas
belopp och tiderna, då medlen influtit, dels avskrifter
av utfärdade tillståndsbevis, dels ock de uppgifter från vederbörande
myndighet, vilka omförmälas i 4 § 13 mom., samt uppgift av föreställningsgivare
och rapport av kontrollant vid biljettförsäljning enligt
föreskrift i 4 § 7 mom. ävensom enligt 4 § 6 mom. avgivna deklarationer.
Vid redovisningen fogas tillika vederbörande kommuners kvitton
å deras andel i bevillningsavgifterna.

4 mom. I övrigt skall i fråga om de efter denna förordning utgående
bevillningsavgifter, vilka tillfalla kronan, gälla vad rörande debitering,
uppbörd, avskrivning, avkortning, restitution och redovisning
är stadgat för kronans medel i allmänhet.

För upprättande, insändande och utdelning av sammandrag över
dessa bevillningsavgifter skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som är stadgat beträffande sammandrag av taxeringslängderna,
dock att tiden, inom vilken sammandragen för landsfiskalsdistrikt och
städer skola insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, skall vara
den 8 januari nästföljande året.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 345.

7

Utdrag av protokollet över jinansärenden, kallet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Syvartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydoyv,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde
chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson följande:

Enligt det inför Eders Kungl. Maj:t av chefen för civildepartementet
framlagda och till riksdagens prövning överlämnade förslaget till
omorganisation av fögderiförvaltningen skulle kronofogdetjänsterna indragas
och administrationen å landsbygden — jämte det postverket omhändertoge
kronoskattens upphämtande — komma att, under Kungl.
Maj:ts befallningshavande, vila huvudsakligen på tre funktionärer, nämligen
:

dels en länspolismästare, i regel en för varje län, med uppgift att
närmast under länsstyrelsen hava inseende över polis- och åklagarväsendet
och i vissa fall omedelbart personligen däri ingripa, biträda
vid kontrollen över exekutionsväsendets handhavande, genom inspektion

Fögderiför valtningens omorganisa tion.

Förordningen
den 2 juni
1911 angående
grunderna
och
sättet för
markegångsprisens
bestämmande.

8 Kungl. Ma;j:ts Nåd. Proposition Nr 345.

och inventering hos landsfiskalerna (de förutvarande länsmännen) utöva
det inseende över deras allmänna verksamhet, som hittills ålegat kronofogden,
samt när en utredning erfordrades, som berörde större områden
av länet eller eljest icke ansåges böra överlämnas åt landsfiskal, efter
förordnande av Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställa sådan utredning
och i övrigt biträda Kungl. Maj:ts befallningshavande med de
göromål, som lämpligen kunde polismästaren anförtros;

dels i varje fögderi en häradsskrivare, med huvudsakligen samma
åligganden som hittills;

och dels i varje länsmans- eller landsfiskalsdistrikt en landsfiskal, som,
jämte det han övertoge de länsmannen enligt lag och praxis åliggande
bestyr, skulle på eget ansvar vara utmätningsman utom i vissa fall
samt äga förrätta borgerlig vigsel och dessutom erhålla åtskilliga andra
åligganden, som hittills vilat på kronofogden.

Denna omorganisation måste givetvis medföra ändringar i åtskilliga
lagar och författningar. Ändringarna påkallas dels direkt därav att
kronofogdens hittillsvarande åligganden nu måste överflyttas på andra
myndigheter och dels av övriga frågor, som mer eller mindre sammanhänga
med omorganisationen.

Bland de författningar, som sålunda torde behöva göras till föremål
för ändring eller omarbetning, äro förordningen den 2 juni 1911
angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande
samt förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter. Tillika bör inrättandet av de
nya tjänsterna inom fögderiförvaltningen föranleda ändringar i lagen den
11 oktober 1907 angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension,
men härutinnan torde jag få tillfälle att yttra mig i sammanhang med
de övriga tillägg till lagen, som under detta år torde böra ifrågakomma.

Enligt förordningen angående grunderna och sättet för markegångsprisens
bestämmande skall för varje län en markegångstaxa årligen
upprättas av åtta av landstinget valda, inför landshövdingen
sammanträdande deputerade. Markegångstaxan skall innehålla dels
den årliga markegången, A-prisen, eller gällande pris å löpande årets
skörd samt värdet å alla övriga persedlar och tjänstbarheter, som
skola utgöra föremål för denna markegångssättning, dels årspris,
B-prisen, å länens en gång för alla i samband med ränteförenklingen
bestämda så kallade huvudpersedlar, vilka årspris grundas
å de gångbara prisen under de tre sista månaderna av det nästförflutna
och de tre första månaderna av det löpande året, dels
ock årets medelmarkegångspris, C-prisen, eller medeltalet av de för

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 345. 9

det löpande och de nästförflutna nio åren upptagna årsprisen å lmvudpersedlarna.
Till ledning vid markegångsprisens bestämmande skola
enligt § 7 priskuranter ä alla i markegångstaxan ingående persedlar
och tjänstbarheter upprättas såväl för städerna som för landet. Å landet
upprättas priskurauterna fögderivis. Till uppgörande av priskurant
såsom ledning vid bestämmandet av den årliga markegången, A-prisen,
skola samtliga kommunalnämnder inom fögderiet senast den 15 oktober
varje år var för sin kommuns område meddela uppgift å därinom gällande
pris på värjo i markegångstaxan ingående persedel eller tjänstbarhet,
vilka prisuppgifter omedelbart insändas till vederbörande kronofogde.
I överensstämmelse med medeltalet av de pris, kommunalnämnderna
uppgivit, upprättar kronofogden priskuranten för fögderiet och insänder
före den 25 oktober densamma tillika med de inkomna prisuppgifterna
och däröver upprättat sammandrag till Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Kronofogden skall därvid, för den händelse hans mening skiljer
sig från de i priskuranten angivna pris, i särskilt yttrande avgiva förslagtill
de jämkningar i prisen, vilka av honom finnas skäligen påkallade.
Priskuranter till ledning vid bestämmande av årspriset, B-prisen, uppgöras
av en för fögderiet utsedd markegångsnämnd, vilken för sådant
ändamål på kallelse av kronofogden sammanträder med honom i slutet
av mars månad å lämpligt, av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämt
ställe. Vid sammanträdet uppgöras priskuranter särskilt för de tre sista
månaderna av det nästförflutna och särskilt för de tre första månaderna
av det löpande kalenderåret. Efter sammanträdets slut insändas priskuranterna
till Kungl. Maj:ts befallningshavande av kronofogden, vilken
det därjämte åligger att anmärka, huruvida han i något fall anser andra
pris än de uppgivna hava varit i orten gällande, ävensom att särskilt
utsätta de vid marknader och andra avsättningsställen i fögderiet gångbara
pris, såvitt de avvika från de uppgivna, över de inkomna priskuranterna
upprättar landskontoret sammandrag, vilka framläggas för
de deputerade, som därefter bestämma markegången för året.

Enligt de före 1911 års lag gällande stadgandena skulle priskuranterna
till årliga markegången, A-prisen, å landet upprättas fögderivis
av fullmäktige, utsedda å kommunalstämma, vilka i medlet av ■ oktober
sammanträdde med kronofogden. Kronofogden skulle jämväl yttra
sin mening och låta sin eventuella skiljaktighet åtfölja priskuranten.
Till årspriset, B-prisen, skulle priskurauterna uppgöras av markegångsnämnder,
vilka sammanträdde inför kronofogden två gånger årligen,
nämligen i januari och mars, då priskuranter upprättades, vid
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 298 höft. (Nr 845.) 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 345.

det förra tillfället för de tre sista månaderna av det förflutna, och vid
det senare tillfället för de tre första månaderna av det löpande året.

I skrivelse den 31 mars 1905 gjorde riksdagen framställning om
en revision av dittills i ämnet gällande författningar och anhöll därvid,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, bland annat,
huruvida icke en förenkling av de förberedande åtgärderna för markegångstaxornas
upprättande skulle kunna vidtagas, utan att noggrannheten
äventyrades.

De flesta myndigheter, vilka sedermera hördes i ärendet, anslöto
sig beträffande landsbygden till riksdagens uppfattning om önskvärdheten
av en förenkling.

Härutinnan yttrade 1911 dåvarande departementschefen vid framläggande
inför Eders Kungl. Maj:t av förslag till ny lag i ämnet bland
annat följande:

Ett stort antal av de hörda myndigheterna hade ansett, att priskuranterna
vore obehövliga för markegångssättningen, vilken skulle kunna stödja sig allenast
på de deputerades kännedom om de i länet gångbara prisen. Emellertid torde
man icke böra frånkänna de förberedande prissättningarna all betydelse. Då man
knappast kunde antaga, att de deputerade hade fullständig kännedom om prisförhållandena
inom länets alla delar, nödgades man erkänna nyttan av att de
deputerade hade tillgång till prisuppgifter från skillda trakter av länet, upprättade
av personer, som besutte nödig sakkunskap. Men det vore obehövligt att
för erhållande av sådana prisuppgifter anordna tre årliga sammanträden inför
kronofogden. Beträffande A-prisen kunde åt kronofogdarna uppdragas bestyret
med prisuppgifternas insamlande, därvid kommunalnämnderna lämpligen kunde
åläggas meddela erforderliga upplysningar. Vad åter anginge de sammanträden,
vid vilka uppgjordes priskuranter för bestämmandet av det årspris, som skulle
ingå vid beräkningen av det tioåriga medelmarkegångspriset, hade från flera håll
framhållits, att dessa sammanträden vore av stort värde för prissättningen genom
det tillfälle till personligt sammanträffande och rådplägning, som därvid
bereddes räntetagare och räntegivare. De intressen, som av denna prissättning
berördes, vore särskilt med avseende å förvandlingen i penningar av de i persedlar
bestämda lönebidragen till prästerskapet av så stor och ingripande betydelse,
att vid en revision av gällande grunder för nämnda prissättning den största
varsamhet borde iakttagas. Dock kunde ett sammanträde om året vara tillfyllest.

Vid frågan om fögderiförvaltningens omorganisation har nu spörsmål
uppstått, vem som skulle övertaga kronofogdens ovan berörda
bestyr enligt § 7 i förevarande förordning med upprättandet av de till
grund för de deputerades arbete liggande priskuranterna.

De sakkunnige De inom civildepartementet den 16 oktober 1912 tillkallade sak1912-
kunniga hava i sitt den 19 december 1912 avgivna betänkande

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 345.

rörande fögderiförvaltningens omorganisation föreslagit, att häradsskrivaren
borde övertaga kronofogdens nuvarande bestyr med uppgörande
av priskuranter till ledning för den årliga markegången, A-prisen,
i slutet av oktober. Detta bestyr innebure huvudsakligen allenast
att upprätta sammandrag och att uträkna medeltalet av de av kommunalnämnderna
i avgivna priskuranter uppförda pris och kunde således
utföras å häradsskrivarkontoret. Uppgörandet av priskuranter
till ledning vid bestämmandet av årsprisen å länets huvudpersedlar,
B-prisen, som skulle ingå i beräkningen av medelmarkegångsprisen,
skedde däremot vid sammanträde vanligen å tingsställe i slutet av mars
månad med utsedda markegångsnämnder och påfordrade därför resor,
som särskilt i de nordligare delarna av landet kunde vara rätt betungande.
De sakkunniga ansåge därför, att denna sak borde ordnas så,
att Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle äga att särskilt för varje
gång förordna den närmast sammanträdesstället bosatte landsfiskalen,
om han vore lämplig, men i annat fall annan lämplig landsfiskal att
såsom kronans ombud kalla till markegångsnämndssammanträde, leda
förhandlingarna vid detsamma samt därvid bevaka kronans rätt och
bästa. Skäligen borde den förordnade landsfiskalen äga åtnjuta reseoch
traktamentsersättning för uppdraget.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening anförde emellertid i
underdånig skrivelse den 30 december 1913:

Ett flertal häradsskrivare, vilka genom de nyligen förrättade mantalsskrivningarna
kommit till den bestämda insikten, att häradsskrivarnas arbete i
anledning av föreskrifterna i lagen om allmän pensionsförsäkring komme att i så
högst avsevärd grad öka det redan i övrigt dryga arbetet, att en lindring i de
göromål, som genom omorganisationen av fögderiförvaltningen skulle överflyttas
till häradsskrivarna, vore alldeles nödvändig, hade hos styrelsen uttryckt den
önskan, att styrelsen skulle hos Eders Kungl. Maj :t göra underdånig framställning,
att bestyret med bötesredogörelsen samt markegångssättningen ej måtte åläggas
häradsskrivarna. Styrelsen hade ansett sig icke böra underlåta att till Eders
Kungl. Maj:t framföra ifrågavarande önskemål, så mycket hellre, som styrelsen
till fullo insåge, att häradsskrivarnas arbete på grund av pensionslagens föreskrifter
komme att kräva särdeles mycken tid och framdeles betydligt inkräkta
på de göromål, som genom kronofogdetjänsternas indragning komme att åläggas
häradsskrivarna. Styrelsen hemställde därför, att Eders Kungl. Maj:t ville taga
i övervägande, huruvida ej häradsskrivarna vid omorganisationen kunde befrias
från bestyret med bötesredogörelsen samt markegångssättningen.

De sakkunnige för beredande av frågan om fögderiförvaltningens
omorganisation hava bland annat uppgjort förberedande förslag till de

Styrelsen för
Sveriges
häradsskrivarförening.

De sakkunnige
1914.

12

Kammar kollegium.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 345.

av omorganisationen betingade författningsändringarna och Lava i ett den
13 januari 1914 avgivet-utlåtande yttrat:

Vid närmare prövning av de förstnämnda sakkunnigas förslag syntes det
önskvärt och särskilt ändamålsenligt, att kronofogdarnas bestyr med avseende å
markegångsprisens bestämmande i sin helhet övertoges av häradsskrivarna, som
vore särskilt kompetenta för dessa göromål. Häradsskrivarföreningen hade visserligen
uttalat sig för att häradsskrivarna med hänsyn till sina övriga göromål
borde befrias från all befattning med markegångsbestyret, men då detta vore av
ringa omfattning och resan till markegångsnämndens sammanträde, där sådan
behövde ifrågakomma, icke kunde bliva synnerligt betungande, då sammanträdet
säkerligen såvitt möjligt utsattes till centralt belägen och med lämpliga kommunikationer
försedd plats inom fögderiet, torde man icke behöva tveka att pålägga
häradsskrivarna ifrågavarande bestyr. I enlighet med vad de förutnämnda sakkunniga
föreslagit borde ersättning för resan till markegångsnämndssammanträdet
tillerkännas förrättningsmannen; och överlämnades förslag till erforderlig ändring
av § 7 i förordningen.

Ändringsförslaget innebar att i § 7 orden »kronofogde» och »kronofogden»
utbyttes mot »häradsskrivare» och »häradsskrivaren» samt att
därjämte tillädes ett 5 mom., så lydande:

Häradsskrivaren är berättigad att för resa till och från markegångsnämndens
sammanträde erhålla gottgörelse av statsmedel enligt
gällande resereglemente; dock må dagtraktamente varken under resa
eller förrättning beräknas. Räkning å sådan resekostnad skall avlämnas
till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som efter vederbörlig granskning
utanordnar räkningens godkända belopp från sjätte huvudtitelns anslag
till rese- och traktamentspenningar.

Över förslaget har kammarkollegium avgivit utlåtande och därvid
anfört:

Enligt 3 mom. av ifrågavarande paragraf ålåge det kronofogde dels, i fråga
om priskuranten till ledning för den årliga markegångens bestämmande, att vid
dennas och de till honom inkomna prisuppgifternas insändande till Kungl. Maj :ts
befallningshavande, för den händelse hans mening skillde sig från de i priskuranten
angivna pris, i särskilt yttrande avgiva förslag till de jämkningar i
prisen, vilka av honom funnes skäligen påkallade, dels ock att vid insändande
till Kungl. Maj:ts befallningshavande av de till ledning för årsprisets bestämmande
av markegångsnämnden uppgjorda priskuranter anmärka, huruvida han i
något fall ansåge andra pris än de uppgivna hava varit i orten gällande, ävensom
att särskilt utsätta de vid marknader och andra avsättningsställen i fögderiet
gångbara pris, såvitt de avveke från de uppgivna.

Dessa åligganden förutsatte uppenbarligen en mera ingående kännedom om
prisförhållandena å skilda platser inom fögderiet, för vilken kännedoms förvärvande
kronofogden näppeligen kunde undvara biträde av honom underlydande
läns- och fjärdingsman. Då enahanda förutsättning givetvis krävdes hos häradsskrivaren,
därest han skulle kunna på tillfredsställande sätt fullgöra samma ålig -

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 345.

ganden, hemställde kollegium, att häradsskrivaren måtte, för don händelse författningsändringen
komma till stånd, berättigas att från vederbörarde läns- och
fjärdingsmän infordra uppgifter om de vid marknader och andra avsättningsställen
eller eljest inom fögderiet gångbara pris å de i markegångstaxa!!, förekommande
persedlar och tjänstbarheter.

Beträffande den såsom ett ytterligare 5 mom. föreslagna bestämmelsen om
reseersättning syntes det kollegium som om denna bestämmelse lämpligare borde
erhålla plats i instruktionen för liäradsskrivarna eller annan särskild författning.

Mot förslaget i övrigt hade kollegium, under förutsättning av kronofogdetjänsternas
indragning, icke något att erinra.

Då ifrågavarande förordning tillkommit så nyligen som 1911 och Departement»
därvid genomförts de förenklingar av dittills gällande bestämmelser, cheten''
som synts behövliga och lämpliga, torde för närvarande allenast föreligga
frågan, huruvida kronofogdarnas bestyr med upprättande av de förberedande
priskuranterna i oförändrad form skulle kunna överflyttas till käradsskrivarna.
Vid vägande av de skäl, som, enligt vad ovan anmärkts,
blivit anförda för och emot ett dylikt överflyttande, finner jag de skäl
tyngre, som tala för att häradsskrivarna borde beklädas med ifrågavarande
tjänsteåliggande. Häradsskrivarföreningens styrelse har visserligen
anhållit, att häradsskrivarna måtte befrias från såväl bötesredovisningen
som nu förevarande bestyr. Såsom av chefens för civildepartementets
förslag till omorganisation framgår, skulle bötesredovisningen
ej tillkomma häradsskrivarna. I sammanhang med omläggningen
av uppbördsväsendet bliva de befriade från arbetet med uppgörande
av specialräkningarna, och detta torde fullt uppväga den lilla
ökning i arbetet, som nu ifrågasattes. Dessutom avses i förslaget till
omorganisationen en omreglering av fögderierna, medförande en jämnare
fördelning av arbetet mellan häradsskrivarna. Upprättandet av
priskuranterna för markegångssättningen torde häradsskrivarna därför
utan större olägenhet kunna åtaga sig, i synnerhet som de synas vara
de för bestyret lämpligaste. Att lägga detta arbete eller en del därav
på landsfiskalernas genom omorganisationen redan betydligt tyngda
skuldror vore icke klokt. Sedan häradsskrivaren förvärvat någon vana,
torde besväret icke bliva honom för stort eller tidsödande.

Någon yttrycklig bestämmelse av den art, kammarkollegium föreslagit,
att häradsskrivaren skulle berättigas att från landsfiskaler och
fjärdingsmän infordra nödiga uppgifter, synes mig icke behövlig, då
det, faller av sig själft, att landsfiskaler och fjärdingsmän på begäran
av häradsskrivaren äro skyldiga att lämna de upplysningar, han önskar.

Bestämmelser om reseersättning åt häradsskrivaren torde lämpligen
kunna införas i kungörelsen den 22 september 1899 angående kostnads -

Förordningen
den 23 oktober
1908
angående bevillningsavgifter
för
särskilda förmåner
och
rättigheter.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 345.

ersättning till landsstats- med flere tjänstemän för en del resor inom
tjänstgöringsdistriktet; och lärer chefen för civildepartementet framdeles
komma att härutinnan förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag till erforderlig
komplettering av hittills gällande stadganden.

I anslutning till vad jag nu framhållit har jag låtit inom departementet
utarbeta förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 7
i förordningen den 2 juni 1911 angående grunderna och sättet för
markegångsprisens bestämmande.

Enligt förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter har kronofogden i sin
egenskap av kronans uppbördsman omhänderhaft uppbörden av bevillningsavgifterna
för vissa offentliga föreställningar å landet, under
det att den kontroll å biljettförsäljningen, som skall äga rum vid somliga
föreställningar, utövats av länsmannen med biträde av polismän
eller, vid förfall för honom eller där så eljest erfordrats, genom särskilda
av länsmannen på vederbörande kommuns bekostnad för tillfället
antagna personer.

Sedan kronofogdetjänsten indragits, skulle enligt förslaget till omorganisation
av fögderiförvaltningen, till vars närmare innehåll jag
tillåter mig hänvisa, uppbörden av kronoskatten å landet övertagas av
postverket, medan landsfiskalen komme att omhänderhava den uppbörd,
som kronofogden i övrigt ombesörjt. Landsfiskalen skulle härutinnan
bliva redovisningsskyldig inför landskontoret. Denna anordning förutsätter,
bland annat, att landsfiskalen även beträffande förevarande bevillningsavgifters
upptagande och redovisning ersätter kronofogden,
varav vidare skulle följa, att landsfiskalen befriades från utövande av
den kontrollerande verksamhet, som, enligt vad nyss nämndes, blivit
honom i visst fall ålagd, Häremot har jag för min del intet att erinra.

De sakkunniga, vilka, enligt vad förut berörts, sedan 1912 inom
civildepartementet biträtt med utarbetande av omorganisationsförslaget,
hava bland annat uppgjort ett förslag till erforderliga ändringar av
ifrågavarande förordning.

Över detta ändringsförslag har statskontoret
Statskontoret har därvid endast framställt en del detaljanmärkningar
mot de sakkunnigas förslag, vilka anmärkningar vunnit beaktande i
det slutliga förslag, som på grundvalen av förstnämnda förslag utarbetats
inom finansdepartementet.

Beträffande föreslagna ändringar av de särskilda stadgandena i förordningen
tillåter jag mig framhålla följande.

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 315.

I 3 § andra stycket hava orden: kronofogde eller länsman utbytts
mot ordet: landsfiskal.

4 § 7 mom. Om landsfiskalen i stället för kronofogden blir uppbördsman
i fråga om de bevillningsavgifter, som icke erläggas förskottsvis,
bör det i förevarande moment omnämnda kontrollantskapet icke
längre utövas av landsfiskalen. Med hänsyn till det intresse, som vederbörande
kommun måste antagas hysa för kontrollens riktiga handkavande,
torde densamma lämpligen kunna övertagas av kommunalnämndens
ordförande eller en eller flera av nämnden på kommunens
bekostnad särskilt antagna personer. Att kostnaden för kontrollen i
sin helhet skulle bäras av kommunen, synes ej obilligt, då större delen
av bevillningsavgiften tillfaller kommunen. Av den uppgift och rapport,
som kontrollanten skulle hava att tillställa landsfiskalen i och för uppbörden,
bör jämväl landskontoret få del för att i sin ordning kunna
kontrollera landsfiskalens redovisning.

4 § 9 mom. I uppbördsavseende är stad, där magistrat ej finnes,
jämställd med landet. Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis,
skulle därför i sådan stad komma att inbetalas till vederbörande landsfiskal
och icke till den myndighet, som utfärdat tillståndsbeviset.

4 § 12 mom. Då kostnaden för kontrollen enligt 7 mom. skulle
i sin helhet bestridas av kommunen, bör densamma gäldas direkt av
kommunen, vadan något avdrag å kommunens andel i bevillningsavgiften
ej vidare torde ifrågakomma.

4 § 13 mom. För att kommunalnämndsordföranden skall kunna
fullgöra föreskriften i detta mom. och över huvud taget anordna kontroll,
erfordras att anmälan om föreställning sker även hos honom. Ett
stadgande härom torde böra inflyta i kungörelsen den 31 december
1913 angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte
att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid
medverka, och kommer förslag till ändring av 4 § av nämnda kungörelse
att framdeles föreläggas Eders Kungl. Maj:t.

5 § 1 moln. Beträffande detta moment, söm är helt och hållet
nytt, hänvisar jag till omorganisationsförslaget och särskilt vad där
nämnes om redovisning och restindrivning samt medelskontrollen. En
genomgående princip beträffande redovisningen skulle bliva, att insättningar
skulle äga rum senast en vecka före varje månads utgång för
att hinna bokföras för månaden. Förevarande stadgande komme att
avse landsbygden och alla städer utom Stockholm, där särskilda bestämmelser
äro rådande.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 345.

5 § 2 mom. Detta moment är lika med gällande 1 mom. För
fullständighetens skull hava dock orden »eller stadsstyrelsens» tillagts.

5 § 3 inom. Detta moment skulle motsvara det hittillsvarande 2
mom. Det är avfattat efter de linjer, som äro ämnade att följas beträffande
redovisningen i allmänhet i den nya organisationen.

5 § 4 mom. I enlighet med vad statskontoret hemställt, skulle
stadgandet i första stycket av 3 mom., som motsvaras av förevarande
4 mom., rörande debitering, uppbörd, avkortning och redovisning utsträckas
att gälla även beträffande avskrivning och restitution.

I andra stycket hava orden »sammandrag över bevillning av fast
egendom samt av inkomst» ändrats till »sammandrag över taxeringslängderna»
i överensstämmelse med förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Sedan departementschefen därpå uppläst berörda förslag till förordningar
dels angående ändrad lydelse av § 7 i förordningen den 2 juni
1911 angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande
och dels angående ändring i vissa delar av förordningen den 23
oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, hemställde departementschefen, att Kung]. Maj:t måtte i
proposition till riksdagen föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Hultman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.