Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

1

Nr 343.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
vissa ändringar i gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid statens vatten/allsverk in. rn.; given
Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels besluta de ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens vattenfallsverk, som framgå av det vid statsrådsprotokollet fogade
förslag till nådig kungörelse i ämnet;
dels ock medgiva,

att till driftingenjör, åt vilken uppdrages att tjänstgöra såsom
driftchef vid statens vattenfallsverks ångkraftstation i Västerås, må, utöver
honom såsom driftingenjör tillkommande avlöning, utbetalas särskilt
arvode av 1,000 kronor;

att till maskinist av 2:a graden vid statens vattenfallsverk må under
vartdera av åren 1917 och 1918 av statens vattenfallsverks medel
utgå tillfälligt lönetillägg med 120 kronor;

att avlöningen för kanalinspektoren av l:a graden Gustaf Adolf
Lundgren må från och med år 1918 beräknas, som om han vid sitt
konstituerande till nuvarande befattning befordrats från en kanalinspektorsbefattning
av 3:e graden och därvid innehaft högsta avlöning
i sistnämnda befattning;

att distriktsingenjören Axel Verner bordell må, därest han konstitueras
till distriktsingenjör utom huvudstation, i fråga om uppflyttning
i högre avlöningsklass tillgodoräkna sig hela den tid efter den 1 maj
1912, under vilken han på förordnande bestritt befattning av sistnämnda
slag vid statens vattenfallsverk; samt

att maskinskötaren vid Trollhätte kanals ombyggnad Johan Julius
Ekström må, därest han konstitueras till ordinarie maskinskötare vid statens
vattenfallsverk, i fråga om uppflyttning i högre avlöningsklass tillgodoBihang
till Riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 296 höft. (Nr 343.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

räkna sig hela den tid, som före konstituerandet förflutit från hans
tillträde till motsvarande befattning hos Trollhätte kanal- och vattenverk.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 16
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I underdånig skrivelse den 17 februari 1917 har vattenfallsstyrelsen
gjort framställning om ändringar i gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk m. m.

Förslaget innebär

dels inrättande av följande nya befattningar vid Älvkarleby kraftverk,
nämligen en driftingenjörstjänst vid ångkraftstationen i Västerås,
i samband varmed för innehavaren av befattningen föreslås särskilt
arvode såsom driftchef, samt tre distriktsingenjörstjänster, av vilkas
innehavare en i egenskap av distriktschef skulle erhålla särskilt arvode;

dels uppförande å Trollhätte kanalverks stat av befattningsgrupperna
driftverkmästare, reparationsmästare och montör ävensom ändring
av den å samma stat uppförda kanalinspektorstjänsten vid Ström från
befattning av 3:e graden till befattning av 2:a graden;

Inledning.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

dels uppflyttning å löneskalan av samtliga ordinarie montörer, maskinister
av 2:a graden samt vakter;

dels ock vissa ändringar i avlöningsreglementets bestämmelser angående
ersättning för bostad och bränsle ävensom beträffande dyrortstillägg
till personal vid Porjus kraftverk, i samband med vilket sistnämnda
förslag ifrågasatts böjning av det särskilda arvodet till den såsom
driftchef fungerande driftingenjören därstädes.

Vidare bar styrelsen hemställt om medgivande för kanalinspektoren
av l:a graden G. A. Lundgren att komma i åtnjutande av förhöjd avlöning
ävensom för distriktsingenjören vid Trollhätte kraftverk A. V.
Nordell att för ålder stillägg tillgodoräkna sig viss föregående tjänstetid.
Slutligen har framställning gjorts i fråga om den avlöning, som skulle
tillkomma maskinskötaren vid Trollhätte kanals ombyggnad J. J. Ekström,
därest han konstitueras till ordinarie maskinskötare vid statens
vattenfallsverk.

Innan jag till mera ingående behandling upptager berörda frågor,
tillåter jag mig i största korthet erinra om vad i ämnet tidigare förekommit.

Vid 1913 års riksdag godkändes avlöningsreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk, och utfärdades detta reglemente den
29 augusti 1913.

Avlöningsreglementet omfattade emellertid i dess dåvarande skick
allenast befattningshavare vid Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk
och Trollhätte räkenskapsavdelning. Det hade nämligen ansetts, att befattningar
vid nya, till statens vattenfallsverk hänförliga verk borde upptagas
i reglementet endast i den mån befattningarna funnes böra erhålla
karaktären av ordinarie och efter det avlöningsbeloppen blivit för
envar av dem efter prövning bestämda. Dock blevo avlöningsreglementets
allmänna bestämmelser såvitt möjligt redan då formulerade på
sådant sätt, att de skulle kunna tillämpas även på befattningshavare
vid nytillkommande verk.

I syfte att bereda jämväl befattningshavare vid Södertälje kanalverk
ordinarie anställning framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1914
års senare riksdag förslag angående vissa ändringar i nämnda avlöningsreglemente.

Sedan riksdagen godkänt Kungl. Majrts berörda förslag, utfärdades
den 16 oktober 1914 kungörelse angående ändrad lydelse av §§ 3, 4,
5, 12, 19 och 21 i avlöningsreglementet.

En ytterligare utvidgning av avlöningsreglementets omfattning
skedde därefter år 1915, i det att nämnda års riksdag antog ett av

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 343. 5

Kungl. Maj:t framlagt förslag om ändring av avlöningsreglementet i
syfte att göra detsamma tillämpligt jämväl å viss personal vid Porjus
och Älvkarleby kraftverk. Nådig kungörelse, innefattande ändrad lydelse
av §§ 3, 4, 7, 11, 12 och 19 i avlöningsreglementet, utfärdades den
18 juni 1915.

I detta sammanhang torde jag ock få något beröra frågan om viss
omorganisation av statens vattenfallsverk.

I den skrivelse från vattenfallsst}^relsen, som låg till grund för
Kungl. Maj:ts nyssberörda vid 1915 års riksdag framlagda förslag, hade
styrelsen meddelat, att, enligt vad styrelsen tänkt sig, ledningen och
skötseln av såväl Porjus som Älvkarleby kraftverk skulle, för ernående
av billigaste förvaltningskostnader och , enhetligaste handläggning av
ärendena, omhänderhavas av dels ett gemensamt huvudkontor i Stockholm
och dels lokala förvaltningar å de särskilda orterna. Vidare hade
vattenfallsstyrelsen tänkt sig, att räkenskapsväsendet och den huvudsakliga
kassarörelsen för ifrågavarande båda kraftverk skulle, för vinnande
av nyssnämnda syften, handhavas av en central räkenskapsavdelning,
som därjämte skulle ombesörja vissa för hela vattenfallsverket
gemensamma räkenskaps- och kassaärenden ävensom räkenskapsgöromålen
för Södertälje kanalverk, för alla de till statens vattenfallsverk
hörande fastigheter, som icke förvaltades av Trollhätteverken, samt för
vissa byggnadsarbeten.

Under framhållande att den personal, som vore anställd vid det för
Porjus och Älvkarleby kraftverk gemensamma huvudkontoret och vid
den centrala räkenskapsavdelningen, i lika hög grad som personalen vid
lokalförvaltningarna vore nödvändig för driften av vederbörande verk,
ansåg vattenfallsstyrelsen emellertid den förstnämnda personalens uppförande
på ordinarie stat kunna utan större olägenheter anstå till en
senare riksdag.

Däremot syntes det styrelsen vara fördelaktigt jämväl för statsverket,
att den oundgängligen nödvändiga personalen vid lokalförvaltningarna
för Porjus och Älvkarleby kraftverk snarast möjligt erhölle tjänstemannaställning.

I avgivet utlåtande yttrade 1902 års löneregleringskommitté beträffande
de av vattenfallsstyrelsen antydda anordningarna med det gemensamma
huvudkontoret och den förberörda centrala räkenskapsavdelningen,
att kommittén ansåge anledning för det dåvarande icke föreligga
för kommittén att närmare ingå på denna fråga. Kommittén funne
sig dock redan i detta sammanhang böra uttala önskvärdheten därav,
att det måtte tagas under förnyad omprövning, huruvida ej till ned -

6

Kung,j. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

Ändringar i
avlöningsreglementet

m. in.

bringande av förvaltningskostnaderna den sålunda föreslagna centraliseringen
skulle kunna utsträckas att, åtminstone i flera hänseenden än
vattenfallsstyrelsen syntes hava tänkt sig, omfatta jämväl förvaltningen
av Trollhätteverken.

I anslutning till det av kommittén sålunda gjorda uttalandet yttrade
jag vid frågans behandling i statsrådet den 20 april 1915, att jag
funne det kunna ifrågasättas, huruvida ej den antydda centraliseringen
lämpligen skulle kunna utsträckas utöver vad vattenfallsstyrelsen
torde hava avsett, nämligen så, att den komme att omfatta jämväl förvaltningen
av övriga under vattenfallsstyrelsen ställda verk. Det föreföll
mig nämligen, som skulle genom en dylik centralisering kunna
vinnas icke blott minskning av förvaltningskostnaderna utan även den
största enhetlighet och planmässighet vid förvaltningen av de särskilda
verken.

I sammanhang med utfärdandet av förberörda nådiga kungörelse
den 18 juni 1915 har ock Kungl. Maj:t på min hemställan genom nådigt
brev av samma dag anbefallt vattenfallsstyrelsen att inkomma med
yttrande i anledning av vad löneregleringskommittén i nyssnämnda utlåtande
anfört beträffande önskvärdheten av utsträckt centralisering av
vissa delar av statens vattenfallsverks förvaltning.

Med anledning härav yttrar nu vattenfallsstyrelsen inledningsvis i
sin ifrågavarande skrivelse den 17 februari 1917, att styrelsen hyste
förhoppning att inom den närmaste tiden kunna avgiva ifrågavarande
yttrande jämte förslag till organisation av central förvaltning för vissa
delar av statens vattensfalls verk, och hade styrelsen dessutom för avsikt
att samtidigt föreslå sådana ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk, att detsamma bleve tillämpligt jämväl
å den hos själva styrelsen anställda personalen, vilken dittills endast
innehade extra ordinarie anställning. Då emellertid nämnda, mera vidlyftiga
organisationsförslag i allt fall icke torde hinna förläggas innevarande
års riksdag, hade vattenfallsstyrelsen ansett sig nu böra framlägga
förslag till vissa andra ändringar i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk, vilka ändringar icke berörde organisationen
av centralförvaltningen och i övrigt vore av den beskaffenheten,
att deras genomförande snarast möjligt vore synnerligen
önskvärt.

Jag tillåter mig nu närmare ingå på de i vattenfallsstyrelsens föreliggande
skrivelse den 17 februari 1917 framställda spörsmål. Jag ber
dock först få nämna, att jag, med hänsyn till det uppdrag, som lämnats

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
m. fl. verk, ansett mig böra under hand inhämta
nämnda kommissions mening beträffande vissa av de i vattenfallsstyrelsens
skrivelse behandlade frågor.

Rörande den föreslagna nya driftingenjörsbefattningen vid ångkraftstationen
i Västerås anför vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse följande:

I gällande avlöningsreglemente är antalet driftingenjörer fixerat till tre, avsedda
för kraftstationerna i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby. Emellertid kommer
den till Älvkarleby hörande ångkraftstationen i Västerås att bliva driftfärdig
under mars månad 1917. För att leda den lokala förvaltningen och driften av nämnda
ångkraftstation erfordras även en driftingenjör, varför i § 4 antalet driftingenjörer
bör ökas från 3 till 4. Driftingenjören vid Västeråsstationen skall enligt vattenfallsstyrelsens
mening vara högsta befälsperson på platsen och sortera direkt under
den för alla kraftverken gemensamma centralförvaltningen i Stockholm. Han
skall vidare närmast leda de arbeten för tillgodogörande av inhemskt bränsle,
som utföras i samband med nämnda ångkraftstation. Med hänsyn till den jämförelsevis
självständiga ställning, som sålunda skulle tillkomma ifrågavarande
driftingenjör, och de kvalifikationer, som måste fordras av honom, anser vattenfallsstyrelsen,
att han bör i likhet med driftingenjören i Älvkarleby förordnas att
tjänstgöra som driftchef och därför erhålla särskilt arvode av 1,000 kronor, till
vilket belopp motsvarande särskilda arvode för driftchefen i Älvkarleby fastställdes
av 1915 års riksdag.

Den av vattenfallsstyrelsen föreslagna driftingenjörsbefattningen för
den inom kort driftfärdiga ångkraftstationen i Västerås är givetvis
av behovet påkallad. Med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares
ställning såsom högsta befälsperson å platsen och de särskilda
uppgifter, som i övrigt skola anförtros honom, synes han även böra
erhålla förordnande såsom driftchef. Det för nämnda uppdrag av styrelsen
_ föreslagna arvodesbeloppet, 1,000 kronor, vilket av 1915 års
kommission lämnats utan erinran, finner jag även skäligt. I likhet med
vad som på sin tid skedde i fråga om driftchefsarvodena åt driftingenjörerna
vid Porjus och Älvkarleby kraftverk, torde bestämmelse härutinnan
icke böra intagas uti avlöningsreglementet, utan bör Kungl. Maj:t,
därest förslaget vinner bifall, i sammanhang med uppförandet av vederbörligt
belopp å Älvkarleby kraftverks avlöningsstat meddela föreskrift
i ämnet.

Antalet distriktsingenjörer upptagas i gällande avlöningsreglemente
till fyra, varav tre äro avsedda för Trollhätte kraftverk och en för
Älvkarleby kraftverk. I fråga om behovet av ytterligare distriktsingenjörsbefattningar
vid Älvkarleby kraftverk yttrar nu vattenfallsstyrelsen
i huvudsak följande.

En driftingenjör.

Departements chefen.

Tre distriklsingenjörer.

8

Departementschefen• -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

Sedan vattenfallsstyrelsen i februari 1915 avgav sitt förslag till avlöningsreglementets
komplettering med befattningar vid Porjus och Älvkarleby kraftverk,
hava göromålen med skötseln av kraftdistributionen inom Älvkarleby kraftverks
distributionsområde ökats i en omfattning, som då icke kunde förutses. Penna
ökning betingas av dels distributionsområdets stora utsträckning, dels den på
grund av de höga kolprisen starkt stegrade efterfrågan på elektrisk energi för industriella
och borgerliga ändamål, dels ock det livligt tillväxande intresset för
landsbygdens elektrifiering.

Vattenfallsstyrelsen har därför sett sig tvungen att uppdela motsvarande
arbeten på tre distrikt med distriktskontor i Hedemora, Uppsala och Strängnäs
samt med ett gemensamt huvudkontor i Stockholm. I fråga om de olika distriktens
utsträckning erinras, att Hedemoradistriktet omfattar södra delarna av Gästrikland
(utom Gävletrakten) och Dalarna samt östra delen av Västmanland, Uppsaladistriktet
större delen av Uppland jämte Gävletrakten och Strängnäsdistriktet
större delen av Södermanland.

För vart och ett av dessa distrikt erfordras en distriktsingenjör, varjämte
ytterligare en distriktsingenjör bör placeras vid det nyss nämnda huvudkontoret
i Stockholm för att såsom distriktschef utöva den gemensamma ledningen av de
arbeten, som ankomma på Älvkarleby kraftverks distriktsförvaltning. . Distriktsingenjör,
som sålunda förordnas att tjänstgöra såsom distriktschef vid Älvkarleby
kraftverk, bör enligt vattenfallsstyrelsens mening åtnjuta särskilt arvode av 1,000
kronor i likhet med vad som redan tillkommer driftchefen vid kraftstationen i
Älvkarleby och av vattenfallsstyrelsen här ovan föreslagits för driftchefen vid ångkraftstationen
i Västerås. Det må i sammanhang härmed påpekas, att, på grund
av Älvkarleby kraftverks närhet till den för alla kraftverken gemensamma centralförvaltningen
i Stockholm, vattenfallsstyrelsen icke avser att föreslå tillsättandet
av någon särskild chef för Älvkarleby kraftverk i dess helhet, varför de vid
Troll häfte kraftverk förekommande överingenjörs:.och överingenjörsassistentbefattn
in garn a icke skulle ha några motsvarigheter vid Älvkarleby kraftverk. Vid Älvkarleby
kraftverk erfordras således ytterligare 3 distriktsingenjörer utöver den i avlöningsreglementet
redan upptagne, varför det i § 4 angivna antalet distriktsingenjörer
bör höjas från 4 till 7. Det särskilda arvodet till distriktschef har föreslagits
till 1,000 kronor under förutsättning av bifall till det längre fram i skrivelsen
intagna förslaget om höjning av bostadsersättningen för i Stockholm placerad
tjänsteman till 35 procent av den fasta avlöningen; i motsatt fall synes
ifrågavarande särskilda arvode böra höjas till 1,250 kronor.

Förslaget innebär, att i stället för en å ordinarie stat för närvarande
uppförd distriktsingenjör för Älvkarleby kraftverk skulle å staten
upptagas fyra sådana. Av dessa skulle tre förestå var och en sitt
särskilda distrikt och den fjärde, placerad såsom distriktschef vid
huvudkontoret i Stockholm, utöva den gemensamma ledningen av de
arbeten, som ankomme på Ålvkarlebyverkets distriktsförvaltning. För
denne distriktschef har därjämte ifrågasatts ett särskilt arvode av 1,000,
eventuellt 1,250 kronor utöver avlöningen såsom distriktsingenjör.

Då den föreslagna uppdelningen av den nuvarande distriktsingenjörens
område å tre särskilda distrikt enligt den gjorda utredningen synes mig

9

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 343.

vara av behovet synnerligen påkallad, får jag tillstyrka uppförande å
Älvkarleby kraftverks stat av ytterligare två distriktsiugenjörstjänster.
Mot en sådan anordning liar 1915 års kommission ej heller funnit anledning
till erinran. Vad däremot beträffar den ifrågasatta distriktsingenjören
vid Stockholmskontoret med särskilt arvode som distriktschef
har kommissionen förklarat sig visserligen icke bestämt vilja avråda
från en dylik tjänstemans upptagande å ordinarie stat, i vilket fall det
särskilda arvodet icke synts kommissionen kunna bestämmas till högre
belopp än som fastställts för driftchefen vid Ålvkarlebyverket eller 1,000
kronor. Men då, eldigt vad kommissionen trott sig finna, anordningen
med en särskild distriktschef nära sammanhänger med omorganisationen
av själva centralförvaltningen, har det synts kommissionen lämpligare,
att ifrågavarande befattning, vilken redan är inrättad på extra stat, tills
vidare kvarstår å nämnda stat. Då jag till fullo delar kommissionens
nyss angivna uppfattning, att frågan om inrättande av den nya befattningen
vid Stockholmskontoret äger nära samhörighet med en blivande
centralisering av kraftverkens förvaltning, anser jag mig icke kunna för
närvarande tillstyrka uppförande å ordinarie stat av nämnda befattning.
Den nuvarande provisoriska anordningen med en distriktschef å extra
stat lär ej heller, enligt vad jag hos styrelsen förvissat mig om, åtminstone
för en kortare tidsperiod framåt behöva medföra några mera
avsevärda olägenheter.

I fråga om behovet av driftverkmästare, reparationsmästare och
montörer vid Trollhätte kanalverk anför vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse
följande:

På grund av ombyggnaden av Trollhätte kanal hava tillkommit en mängd
nya mekaniska och elektriska anordningar för manövrering av slussportar, slussluckor
och broar, för förhalning av fartyg genom slussarna och för belysning av
farledfen m. m. För att utöva tillsyn över alla dessa anordningar samt leda deras
skötsel och underhåll erfordras två personer med lika höga kvalifikationer som
de vid kraftverken anställda driftverlcmästare, respektive reparationsmästare. Vattenfallsstyrelsen
föreslår därför, att befattningarna driftverkmästare och reparationsmästare
måtte upptagas i avlöningsreglementet jämväl under Trollhätte
kanalverk med samma avlöningsbelopp som de, vilka stadgats för motsvarande
befattningar vid kraftverken.

Vid Trollhätte kanalverk ha sedan några år tillbaka varit anställda montörer
på extra stat. På grund av de nya elektriska anordningar, som enligt vad ovan
omförmälts tillkommit i samband" med kanalens ombyggnad, erfordras, att montörsbefattningarna
vid kanalverket uppföras på ordinarie stat. Vattenfallsstyrelsen
får således föreslå, att befattningen montör upptages i avlöningsreglementet jämväl
under Trollhätte kanalverk.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 296 höft. (Nr 343.)

Driftverkmäatare,

reparation smästare
och
montörer vid
Trollhätte
kanalverk.

2

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 343.

Departements chefen.

Förändring av
kanalinspekfcorstjänsten

vid Ström från
befattning av
3:e till befattning
av 2:a
graden.

Departements chefen.

Höjning av
avlöning till
montörer,
maskinister
av 2:a graden
och vakter.

Mot styrelsens ifrågavarande, av 1915 års kommission utan anmärkning
lämnade förslag har jag intet att erinra.

Såsom jag förut antytt, har vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse begärt,
att den nu å Trollhätte kanalverks stat upptagna, för Ströms
kanalstation avsedda kanalinspektorsbefattningen av 3:e graden måtte
förändras till dylik befattning av 2:a graden. Till stöd för denna anhållan
anför styrelsen följande: t

I gällande avlöningsreglemente finnas för Trollhätte kanalverk upptagna tre
kanalinspektorsbefattningar av respektive l:a, 2:a och 3:e graden, utav vilka befattningen
av l:a graden är avsedd för kanalinspektoren vid Akersbergs station,
befattningen av 2:a graden för kanalinspektoren vid Brinkebergskulles station
och befattningen av 3:e graden för kanalinspektoren vid Ströms station.

Då emellertid genom den nyligen fullbordade ombyggnaden av Trollhätte
kanal möjlighet beretts för avsevärt större fartyg än förut att trafikera kanalen,
har vattenfallsstyrelsen funnit nödigt att anordna lotsning å densamma och för
detta ändamål med underdånig skrivelse den 8 december 1916 avlämnat förslag
till nådig kungörelse angående lotsningen å Trollhätte kanal. Enligt detta förslag
skulle vid Trollhätte kanalverk anställas kanallotsar (på extra stat) till behövligt
antal, vilka lotsar skulle lyda närmast under kanalinspektoren vid Ström,
och skulle kanalkontoret vid Ström tillika vara lotskontor för hela farleden.

På grund av den ansvarsfullare ställning, som sålunda skulle tillkomma
kanalinspektoren vid Ström, samt på grund av den ökade trafik å nedre delen
av Göta älv, som är att motse efter farledens förbättrande och tillkomsten av nya
industrier därstädes, får vattenfallsstyrelsen föreslå, att ifrågavarande kanalinspektorsbefattning
höjes till 2:a graden, och tillåter sig styrelsen i sammanhang härmed
påpeka, att kanalinspektorerna vid Ström och Brinkebergskulle såväl under
Nya Trollhätte kanalbolags tid som under åren 1905—1913 voro jämställda i
avlöningshänseende, frånsett de uppbördsprovisioner, som nämnda kanalinspektorer
då uppburo från Göteborgs hamnstyrelse, respektive Yänerns seglationsstyrelse.

Vattenfallsstyrelsens förevarande förslag, som av 1915 års kommision
lämnats utan erinran, finner jag mig böra tillstyrka. Jag ber att i detta
sammanhang få meddela, att jag under den närmaste tiden blir i tillfäll©
att underställa Kungl. Maj:t förslag angående lotsningen å Trollhätte
kanal, upprättat i huvudsaklig enlighet med de grunder, som av styrelsen
förordats i dess skrivelse den 8 december 1916.

Såsom förut berörts, har vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse av den
17 februari 1917 gjort hemställan om förbättring av den fasta avlöningen
beträffande dels två kategorier av tekniska tjänstemän vid statens
vattenfallsverk, nämligen montörer och maskinister av 2:a graden, dels

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343. 11

ock de vid samma verk anställda vakterna; och har styrelsen tillika
överlämnat en till styrelsen ingiven, till Kungl. Maj:t ställd skrift, däruti
vakter vid Trollhätte kanalverk hemställt om förhöjda avlöningsförmåner.

Styrelsens framställning, i vad den rör montörer och maskinister av
2:a graden, är av följande lydelse:

För montörer och maskinister av 2:a graden uppgå de fasta avlöningarna
enligt gällande avlöningsreglemente till följande belopp, nämligen för montörer
lägst 1,260 och högst 1,800 kronor samt för maskinister av 2:a graden lägst
1,140 och högst 1,650 kronor. Under de år, som förflutit sedan avlöningsreglementet
fastställdes, har det emellertid visat sig vara förenat med allt större och
större samt till slut så gott som oöverkomliga svårigheter att med nämnda avlöningar
för ifrågavarande befattningar kunna förvärva personer med erforderliga
kvalifikationer. Detta sammanhänger med den starkt stegrade efterfrågan på
personal av ifrågavarande kategorier inom den privata elektriska industrien och
de avsevärt högre löner, som där erbjudas. Sålunda ha utav de i avlönings-4
staterna för år 1917 upptagna 14 montörs- och 28 maskinistbefattningarna av
2:a graden hittills endast 3, respektive 18 befattningar kunnat besättas med ordinarie
innehavare.

För att kunna förvärva kvalificerad personal till ifrågavarande befattningar
anser vattenfallsstyrelsen det därför nödvändigt, att desamma höjas en avlöningsklass,
så att de fasta avlöningarna komma att uppgå till, för montörer lägst
1,380 och högst 1,950 kronor samt för maskinister av 2:a graden lägst 1,260 och
högst 1,800 kronor.

Vattenfallsstyrelsen får i samband härmed framhålla, att de ordinarie montörerna
äro att anse såsom förmän för en del extra montagepersonal, samt att
de dessutom äro avsedda att kunna tjänstgöra såsom stationsmästarnas närmaste
medhjälpare och ställföreträdare. Maskinistbefattningarna av 2:a graden böra
besättas med personer, som kunna lämpa sig att framdeles befordras till maskinister
av l:a graden.

Vad därefter angår vakterna, erinrar styrelsen först därom, att uti
det av vattenfallsstyrelsen år 1909 avgivna förslaget till avlöningsreglemente
den fasta avlöningen för vakterna föreslagits till lägst 900
och högst 1,500 kronor, men att vid avlöningsreglementets fastställande
år 1913 slutavlöningen för vakterna likväl nedsattes till 1,260 kronor,
detta närmast på grund av en jämförelse med avlöningen för banvakterna
vid statens järnvägar.

Under erinran att riksdagen, i avvaktan på en definitiv lönereglering
för statsbanepersonalen, för år 1915 och följande år beviljat tillfälliga
lönetillägg till vissa tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar,
påpekar styrelsen, att det år 1913 bestående förhållandet mellan
avlöningarna för vakterna vid statens vattenfallsverk och banvakterna
vid statens järnvägar blivit rubbat och förklarar sig styrelsen finna

Departements chefen.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

syftet med kanalvakternas omförmälda framställning synnerligen behjärtansvärt.

Efter att hava redogjort för det av 1915 års kommission framlagda
förslaget till tillfälligt lönetillägg för åren 1917 och 1918 åt viss
personal vid statens järnvägar, i vad samma förslag avser banvakter,
framhåller vattenfallsstyrelsen, att det av angivna skäl skulle bliva
ganska komplicerat att till statens vattenfallsverk överföra det för statens
järnvägar föreslagna systemet med tillfälliga lönetillägg. Såsom ett
enklare sätt att bringa vattenfallsverkets vakter i avlöningshänseende
mera i nivå med banvakterna föreslår vattenfallsstyrelsen därför, att
vattenfallsverkets avlöningsreglemente så ändras, att dess vaktbefattningar
höjas en avlöningsklass, varigenom den fasta avlöningen skulle
uppgå till lägst 960 och högst 1,380 kronor. En sådan höjning anser
styrelsen icke vara ägnad att föregripa den lönereglering, som torde
vara att vänta i samband med gemensamma avlöningsbestämmelser för
kommunikationsverken.

Att beträffande vissa grupper av statens vattenfallsverks personal
företaga en partiell lönereglering synes mig bestämt böra undvikas med
hänsyn till det pågående arbetet för åstadkommande av gemensamma
avlöningsbestämmelser för kommunikationsverken och en del andra
verk och sålunda även för statens vattenfallsverk. En dylik partiell
reglering skulle nämligen, såsom även av 1915 års kommission framhållits,
dels under det pågående utredningsarbetet rubba det inbördes
förhållandet mellan tjänsterna vid statens vattenfallsverk och dels komma
att gynna vissa befattningshavare vid detta verk framför motsvarande
tjänstemän, tillhörande vid ungefär samma tid reglerade andra verk
(t, ex. telegrafverket), som nu äro avsedda att samtidigt med statens
vattenfallsverk bliva föremål för definitiv reglering.

Vad angår en viss grupp av förberörda befattningshavare, nämligen
maskinisterna av 2:a klass, har emellertid från vattenfallsstyrelsens
sida för mig ytterligare påpekats, att alldeles särskilda förhållanden
föreligga, vilka enligt styrelsens uppfattning göra det nödvändigt att
åtminstone för denna grupp vidtaga provisoriska åtgärder för beredande
av någon löneförbättring.

Med nuvarande avlöningar vore det nämligen hart när omöjligt att
till dessa befattningar förvärva innehavare med erforderliga kvalifikationer,
och man riskerade jämväl att icke kunna behålla i tjänst de
kompetenta befattningshavare, som man lyckats anställa. Härigenom

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

komme kraftverksdriftens behöriga gång att äventyras, vilket ju i sin
ordning skulle medföra vittgående verkningar. Då vidare maskinisterna
av 2:a graden måste vid förfall för maskinister av l:a graden rycka in i
dessas ställe, måste de förstnämnda maskinisterna äga nödig kompetens
härtill, ity att ett felgrepp vid manövreringen av kraftverkens maskiner
och instrumentering skulle kunna förorsaka förluster på tiotusentals
kronor. Om någon löneförbättring för 2:a grads maskinisterna icke erhålles,
säger sig vattenfallsstyrelsen bliva tvungen att, i stället för att
besätta vakanta maskinistbefattningar, anställa extra maskinister med
högre avlöningsförmåner än som fastställts för de ordinarie, ett tillvägagångssätt,
som givetvis måste vara ur alla synpunkter olämpligt.
Emellertid har på min förfrågan från vattenfallsstyrelsens sida förklarats,
att en provisorisk lösning av frågan möjligen skulle kunna ske genom
beviljande åt dessa maskinister av en tillfällig löneförbättring till fixt
belopp, vilken i så fall om möjligt borde utgå även för år 1917.

Vad styrelsen anfört i fråga om rekryteringssvårigheterna beträffande
maskinisterna av 2:a graden finner jag vara av så vägande art,
att den nu senast ifrågasatta utvägen att genom provisoriskt lönetilläggbereda
någon förbättring i nämnda befattningshavares ekonomiska villkor,
vilken utväg jämväl av 1915 års kommission antytts såsom möjlig,
enligt min mening måste tillgripas. Då ett omedelbart ordnande av
dessa förhållanden synes mig vara av den största vikt, anser jag, att
det av mig sålunda förordade provisoriska lönetillägget bör räknas
från ingången av år 1917. Vidkommande storleken av ett dylikt lönetillägg
torde detta lämpligen kunna sättas till 120 kronor, vilket belopp
ungefär motsvarar den förhöjning i den kontanta avlöningen, som
vattenfallsstyrelsen i sin förberörda skrivelse den 17 februari 1917
föreslagit.

I enlighet med min sålunda uttalade uppfattning föreslår jag därför,
att framställning göres hos riksdagen om beviljande åt maskinisterna
av 2:a graden vid statens vattenfallsverk av ett tillfälligt lönetillägg
å 120 kronor för år räknat, att utgå under vartdera året 1917
och 1918.

I sin skrivelse har vattenfallsstyrelsen vidare gjort framställning
om vissa ändringar av de i gällande avlöningsreglemente fastställda
grunder för bestämmande av ersättning för bostad och bränsle. Styrelsen
yttrar i detta ämne som följer.

Enligt gällande avlöningsreglemente utgår bostadsersättning med lägst 15
och högst 30 % av den fasta avlöningen allt efter den ort, där vederbörande

Ändrade
grunder för
bestämmande
av ersättning
för bostad
och bränsle.

Departements chefen.

14 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 343.

tjänsteman är placerad; dock får nämnda ersättning ej överstiga 1,500 kronor.
Vidare tiar Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 4 februari 1916 förordnat, bland
annat, att bostadsersättning till tjänstemän vid statens vattenfallsverk, placerade
i Eskilstuna, Gävle, Göteborg, Porjus, Södertälje, Uppsala och Västerås, skall
utgå med 30 % av den fasta avlöningen, dock högst med 1,500 kronor för år.
Vid avfattandet av ifrågavarande bestämmelse i avlöningsreglementet var det
emellertid icke förutsett, att Stockholm skulle kunna vara stationeringsort för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk. Såsom ovan omförmälts, äro emellertid
vissa tjänstemän vid Älvkarleby kraftverk numera placerade i Stockholm. Med
hänsyn därtill får vattenfallsstyrelsen föreslå sådan ändring av § 10 i avlöningsreglementet,
att bostadsersättning må utgå med lägst 15 och högst 35 % av den
fasta avlöningen, dock högst med 1,800 kronor för år. Vid bifall till detta förslag
bör enligt vattenfallsstyrelsens mening på grund av de höga byggnadskostnaderna
i Porjus den högsta bostadsersättningen eller 35 % av den fasta avlöningen
utgå jämväl till de i Porjus placerade tjänstemän, som icke åtnjuta bostad
in natura. Den därstädes placerade personalen är visserligen så gott som uteslutande
hänvisad till att bo i hus, tillhörande statens vattenfallsverk, men för
att den må ha frihet att välja bostad av den storlek, som betingas av vars och
ens familjeförhållanden m. m., bör bostadsersättning kunna utbetalas, jämväl
till denna personal.

Såsom av det anförda framgår, föreslår vattenfallsstyrelsen, att ersättningen
för bostad och bränsle till de ordinarie tjänstemännen vid
statens vattenfallsverk skall utgå med lägst 15 procent och högst 35
procent av den fasta avlöningen, i stället för, såsom nu är fallet,
med lägst 15 procent och högst 30 procent av samma avlöning.

Rörande denna framställning har från 1915 års kommissions sida
framhållits, att nu gällande procentsatser för bostadsersättning för statens
vattenfallsverk på sin tid bestämdes i anslutning till vad som då var
fastställt för telegrafverket och att i avseende å bestämmelserna i detta
hänseende vidkommande telegrafverket sedermera icke skett någon
ändring. Vid nämnda förhållande och av orsaker i övrigt, vilka kommissionen
i utlåtande den 18 januari 1917 över ifrågasatta förändrade
grunder för bostadsersättningen vid statens järnvägar närmare utvecklat,
anser sig kommissionen icke kunna tillstyrka det från vattenfallsstyrelsens
sida framlagda förslaget.

För de skäl, kommissionen i nyssberörda utlåtande anfört mot ändring
av grunderna för bestämmande av ersättningen för bostad och
bränsle till vid statens järnvägar anställda ordinarie befattningshavare,
har jag närmare redogjort uti mitt yttrande till statsrådsprotokollet den
9 sistlidne mars i sammanhang med behandling av frågan om avlåtande
av proposition om tillfälligt lönetillägg åt viss personal vid nyssnämnda
järnvägar. Jag tillåter mig därför att nu allenast hänvisa till denna
redogörelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

15

De av kommissionen framhållna betänkligheterna rörande järnvägsstyrelsens
omförmälda förslag fann jag hava fog för sig, och jag ansåg
därlör nämnda förslag icke böra framläggas för riksdagen, en uppfattning,
som ock delades av Kungl. Maj:t.

I huvudsak samma skäl, som föranlett avstyrkande av den utav
järnvägsstyrelsen ifrågasatta ändringen av grunderna för bostadsersättningens
utgående vid statens järnvägar, sjmas kunna anföras mot det av
vattenfallsstyrelsen för statens vattenfallsverks del i motsvarande hänseende
framlagda förslaget. Då härtill kommer, att bestämmelserna i
förevarande hänseende beträffande telegrafverkets personal icke efter
antagandet av avlöningsreglementet för statens vatten fallsverk undergått
någon förändring, anser jag mig icke kunna tillstyrka vattenfallsstyrelsens
framställning i denna del.

I sin skrivelse bär vattenfallsstyrelsen vidare, såsom förut antytts, Ändrade behemställt
om ändring av de i avlöningsreglementet stadgade grunder Bt.äm“el8!,r,
rörande nu utgående dyrortstilliägg till därtill berättigad personal vid dyrortstniä?g
Porjus kraftverk, d. v. s. de tjänstemän, vilkas slutavlöning uppgår till
högst 3,400 kronor. I sainband härmed ifrågasätter även styrelsen kraftverk och
höjning av det särskilda arvodet till den därstädes såsom driftchef pla- “T?d!t
cerade drittingenjören. fetyreJsen autor i angivna hänseenden följande: därstädes.

Det i gällande avlöningsreglemente stadgade dyrortstillägget av 15 %
av den fasta avlöningen, dock lägst 360 kronor per år, för därtill berättigad
tjänsteman vid Porjus kraftverk har visat sig otillräckligt såsom kompensation
för den omständigheten, att levnadskostnaderna i Porjus äro avsevärt högre än
på andra stationeringsorter vid vattenfallsverket. Detta beror till stor del på
de synnerligen höga skatterna i Jokkmocks kommun, inom vilken Porjus är beläget.
Vattenfallsstyrelsen tillåter sig därför föreslå, att dyrortstillägget för därtill
berättigad tjänsteman vid Porjus kraftverk liöjes till 2Ö % av den fasta avlöningen,
dock lägst 480 kronor för år räknat.

Av samma skäl får vattenfallsstyrelsen vidare hemställa, att det särskilda
arvodet till driftingenjör, åt vilken uppdrages att tjänstgöra såsom driftchef vid
Porjus kraftverk, måtte höjas från 2,000 till 2,500 kronor. Det må påpekas,
att driftingenjör icke är berättigad till erhållande av dyrortstillägg.

Det skulle vara synnerligen önskvärt, att de sålunda föreslagna höjningarna
av dyrortstillägget och driftchef sarvodet i Porjus finge tillämpas redan från och
med ingången av år 1917.

1915 års kommission har av liknande skäl, som kommissionen Departements
framhållit mot vattenfallsstyrelsens nyssberörda förslag om ändring av cliefen■

grunderna för bostadsersättningens utgående vid statens vattenfallsverk,
ansett sig jämväl böra avråda från vidtagande av nu ifrågasatt

Förhöjd avlöning
åt
kanalinspektoren
G. A.
Lundgren.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

ändring av gällande normer för dyrortstilläggs utgående vid samma
verk samt höjning av arvodet till drittchefen i Porjus.

I anslutning till min uppfattning i avseende å vattenfallsstyrelsens
hemställan om ändring av grunderna för bostadsersättningens utgående
finner jag mig icke heller kunna biträda styrelsens förevarande förslag.

Såsom jag förut nämnt, har vattenfallsstyrelsen vidare hemställt
om medgivande för kanalinspektoren av l:a graden Gustaf Adolf Lundgren
att komma i åtnjutande av förhöjd avlöning.

Med ardedning härav ber jag till en början få erinra om följande.

Såsom redan förut blivit antytt, äro av de tre i 1913 års avlöningsreglemente
upptagna kanalinspektorsbefattningarna för Trollhätte
kanalverk en av l:a graden avsedd för kanalinspektoren vid Åkersbergs
station, en av 2:a graden för kanalinspektoren vid Brinkebergskulle
station och en av 3:e graden för kanalinspektoren vid Ströms
station. Lägsta avlöning för de olika befattningarna utgör respektive
3,400, 3,000 och 2,700 kronor. Högsta avlöningen utgör respektive
4,600, 4,200 och 3,800 kronor. Före tillkomsten av avlöningsreglementet
utgick enligt den för Trollhätte kanal- och vattenverk år 1905
godkända staten den fasta avlöningen för kanalinspektorsbefattningarna
vid Brinkebergskulle och Ströms stationer med samma belopp, nämligen
lägst 2,200 och högst 2,800 kronor, vartill kom provision enligt
vissa grunder.

Lundgren, som allt sedan år 1900 — ursprungligen hos Nya
Trollhätte kanalbolag — och till avlöningsreglementets ikraftträdande
varit, kanalinspektor vid Ström, blev från och med 1914 års ingång
konstituerad till kanalinspektor av l:a graden med placering vid Åkersbergs
kanalstation.

Redan i sin skrivelse den 3 februari 1913 angående det då föreliggande
förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens
vattenfallsverk hade vattenfallsstyrelsen föreslagit den övergångsbestämmelsen,
att, därest den dåvarande innehavaren av kanalinspektorsbefattningen
vid Ström — d. v. s. Lundgren — befordrades till kanalinspektor
av l:a eder 2:a graden vid statens vattenfallsverk, han beträffande
uppflyttning i högre klass måtte la tillgodoräknas den tid, som före
det nya avlöningsreglementets trädande i kraft förflutit från hans tillträde
"till sin kanalinspektorsbefattning hos Nya Trollhätte kanalbolag,
såsom om denna befattning hade varit en kanalinspektorsbefattning av
2:a graden vid statens vattenfallsverk. Detta motiverades därmed, att
de båda kanalinspektorsljänsterna vid Ström och Brinkebergskulle

IT

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

dittills varit jämnställda i avlöningshänseendo och att den dåvarande
innehavaren av kanalinspektorstjänsten vid Ström vore den äldre ocli
mera meriterade av de två kanalinspektorer, som då hade ordinarie befattningar
vid kanalverket.

Vid behandling i statsrådet den 7 februari 1913 av förslag till avlöningsreglemente
för statens vattenfallsverk yttrade föredragande departementschefen
beträffande nyssberörda fråga, att den tolkningen torde
vara utesluten, att dåvarande kanalinspektoren vid Ström skulle få tillgodoräkna
sig sin tjänstgöring i befattningen såsom kanalinspektor för
ernående av alderstillägg’ i en befattning, som enligt avlöningsreglementet
vore av högre grad.

I skrivelse den 26 oktober 1916 med förslag till utgiftsstater för statens
vattenfallsverk för år 1917 återkom vattenfallsstyrelsen till förevarande
lönespörsmål. _ Styrelsen ansåg sig därvid ifråga om avlöningen till nyssnämnde
kanalinspektor böra framhålla ännu en omständighet, som förut
icke kommit att tagas i betraktande. Om Lundgren vid det nya avlönm«''sreglementets
ikraftträdande med ingången av år 1914 i stället konstituerats
till kanalinspektor av 3:e graden, skulle han, som varit kanalinspektor
vid Ström sedan år 1900, på grund av avlöningsreglementets § 5 mom.
l:o, andra att-satsen, år 1914 varit berättigad till den för kanalinspektor
av 3:e graden stadgade högsta avlöningen, 3,800 kronor. Om han
omedelbart därpå befordrats till kanalinspektor av l:a graden, skulle
han på grund av fjärde att-satsen i nämnda § 5 kvarstått i innehavande
klass med 3,800 kronors avlöning samt endast behövt kvarstå i denna
klass under tre år för vinnande av uppflyttning i närmast högre klass
med 4,200 kronors avlöning. I stället hade Lundgren kommit i en
sämre ställning än såväl kanalinspektoren av 2:a graden som kassören
samt revisorn och kontrollinspektoren vid Trollkätte räkenskapsavdelning,
vilka samtliga vore yngre i tjänsten och mindre meriterade än han.

Det syntes därför vattenfallsstyrelsen, som om i detta fall övergångsbestämmelserna
i andra och fjärde att-satserna av § 5 borde tillämpas
i kombination med varandra och Lundgren således berättigas att från
och med ar 1917 uppbära fast avlöning i klass 7 med 4,200 kronor
för år. Beträffande åren 1914 —1916 hade nyss omnämnda förhållanden
icke utövat någon inverkan, enär Lundgren under vart och ett av dessa
år enligt tredje att-satsen i nämnda § 5 uppburit personligt lönetillägg
av 673 kronor. Skulle, därest berörda tolkning icke godkändes, Lundgren
endast tillerkännas en fast avlöning av 3,800 kronor för år 1917,
borde således i staten för samma år upptagas ett personligt lönetillägg
för honom av 273 kronor. Vattenfallsstyrelsen hemställde emellertid
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt- 296 höft. (Nr 343.) 3

18

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

Departements chefen.

Rätt

för distriktsingenjören

A. Y. Norden
att vid avlöningsförhöjning
efter
förflyttning
tillgodoräkna
sig viss
vikariatstid.

om medgivande, att avlöningen, för Lundgren finge beräknas, som om
han vid sitt konstituerande till sin innehavande befattning såsom kanalinspektor
av l:a grad befordrats från en kanalinspektorsbefattning av
3:e graden och därvid innehaft högsta avlöningsklassen i sistnämnda
befattning.

Denua hemställan föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.

1 sin förevarande skrivelse av den 17 februari 1917 anhåller nu
vattenfallsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte underställa styrelsens sistberörda
hemställan riksdagens prövning. Utöver de skäl, som anförts
i nyssnämnda skrivelse av den 26 oktober 1916, anhåller vattenfallsstyrelsen
få understryka, att kanalinspektoren Lundgren vore en tjänsteman
av mångsidig och framstående duglighet, varför styrelsen icke
velat underlåta att göra vad på den ankomme för att hans avlöningsförmåner
måtte bestämmas enligt grunder, som mera överensstämde
med de faktiska förhållandena och rättvisans fordringar.

Vidkommande det nu föreliggande spörsmålet må erinras, att visserligen
med en sträng tolkning av avlöningsreglementets bestämmelser
det icke kan utan vidare medges kanalinspektoren Lundgren att få tillgodoräkna
sig sin tjänstgöring i befattningen såsom kanalinspektor vid
Ström för ernående av ålderstillägg i hans nya befattning. De skäl
för ett dylikt medgivande, som av vattenfallsstyrelsen, särskilt i dess
skrivelse av den 26 oktober 1916, anförts, synas mig emellertid så
vägande, att man ur rättvisans och billighetens synpunkt bör söka
tillgodose Lundgren på sätt vattenfallsstyrelsen hemställt. Mot ett
medgivande i sådan riktning har 1915 års kommission förklarat sig
ej hava något att erinra. Emellertid torde den föreslagna förmånen
böra tillämpas först från och med år 1918.

Vattenfallsstyrelsens nu föreliggande skrivelse innefattar även eu
framställning om rätt för distriktsingenjören vid Trollhätte kraftverks
huvudstation Axel Verner Nordell att, därest han utnämnes till distriktsingenjör
utom huvudstation, i fråga om uppflyttning i högre avlöningsklass
tillgodoräkna sig hela den tid efter den 1 maj 1912, under vilken
han på förordnanden bestritt befattningar av sistnämnda slag vid statens
vattenfallsverk. Vattenfallsstyrelsens ifrågavarande framställning
är av följande lydelse. •

Enligt gällande avlöningsreglemente är befattning såsom distriktsingenjör
vid huvudstation lägre avlönad än befattning såsom distriktsingenjör utom lxuvud -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 343.

19

station. Till en av de föreslagna nya distriktsingenjörsbefattningarna utom huvudstationen
vid Älvkarleby kraftverk torde det ifrågakomma att befordra distriktsingenjören
vid Trollliätte kraftverk A. Y. Norden. Distriktsingenjören Norden,
vilken är konstituerad till distriktsingenjör vid huvudstationen i Trollhättan, har
emellertid allt sedan den 1 maj 1912 bestritt befattningar såsom distriktsingenjör
utom huvudstation, först i Skara under ordinarie tjänsteinnehavarens förordnanden
att uppehålla vissa extra ordinarie befattningar och därefter från den 1
april 1916 i Strängnäs. Det synes vattenfallsstyrelsen därför vara skäligt, att
distriktsingenjören Norden får, därest han utnämnes till distriktsingenjör utom
huvudstation, i fråga om uppflyttning i högre avlöningsklass tillgodoräknas hela
den tid efter den 1 maj 1912, under vilken han bestritt dylika befattningar vid
statens vattenfallsverk.

Det kan visserligen icke förnekas, att vissa billiglietsskäl tala för
tillmötesgående av vattenfallsstyrelsens förevarande förslag i fråga om
tjänstårsberäkniug för distriktsingenjören Norden. Samtidigt kan man
dock icke bortse från att relativt långvariga vikariat å högre befattning,
vars ordinarie innehavare förordnats å annan tjänst, ej sällan
förekommit inom olika grenar av statsförvaltningen, utan att detta
hittills ansetts böra medföra rätt för vederbörande att vid befordran
till den högre tjänsten för löneförhöjning få tillgodoräkna sig tiden
för dylika vikariat.

Emellertid har från vattenfallsstyrelsens sida ytterligare framhållits
angelägenheten av att ifrågavarande löneförhöjning kommer till stånd
på grund av nu rådande exceptionella förhållanden inom kraftverks förvaltningen.
Styrelsens arbete med distributionen av elektrisk energi är
nämligen för närvarande mera intensivt än någonsin med hänsyn till
den utomordentligt stora bristen på bränsle. Styrelsen beräknar sålunda,
att kraftledningsnätet under innevarande år kommer att ökas
med ungefär 50 % utöver den år 1916 förefintliga ledningslängden.
Med hänsyn såväl till dessa förhållanden som till de betydande arbeten,
som måste nedläggas på bygdedistributionen, är behovet av erfaren
och skolad personal stöi-re än någonsin. Härtill kommer, att under
den senaste tiden ett avsevärt antal av de vid statens vattenfallsverk anställda
ingenjörer avgått ur statens tjänst och sökt sig anställning hos den
enskilda industrien på grund av de väsentligt högre avlöningar, som denna
kan erbjuda. Icke mindre än 7 ingenjörer, tillhörande kraftverksförvaltningen,
hava sålunda under det senaste året avgått eller komma
med sannolikhet att inom närmaste tiden avgå från innehavande befattningar,
och enligt styrelsens mening lär ett dylikt övergivande av statstjänsten
för ekonomiskt mera fördelaktiga befattningar hos enskilda industriella
företag även i fortsättningen komma att äga rum till väsent -

Departements

chefen.

Maskinskötaren

J. J. Ekströms
avlöning.

20 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 343.

ligt men. för kraftverksförvaltningens arbeten. Det är under sådana
förhållanden, framhåller styrelsen, av vikt, att man i möjligaste mån
söker att bibehålla de dugliga och mera erfarna arbetskrafterna, även
om detta, såsom i nu förevarande fall, skulle stöta på vissa principiella
betänkligheter ur avlöningsteknisk synpunkt. Vad angår distriktsingenjören
Norden, handhar denne, enligt vad styrelsen vidare meddelat, "för närvarande
ledningen av Strängnäsdistriktet och därmed av kraftdistributicnen
inom hela Södermanland. Arbetet pågår därstädes mera intensivt
än på något annat ställe. Detta framgår bland annat därav,
att under innevarande år kraftleverans påbörjats — till en början med
provisoriska anordningar — till Eskilstuna och Södertälje, och att kraftleveransen
inom kort kommer att utsträckas till Kantorp, Oxelösund
in. fl. ställen. Den förlust, som skulle tillfogas statens vattenfallsverk,
om den nuvarande distriktsingenjören inom Strängnäsdistriktet eventuellt
skulle avgå ur verkets tjänst, vore därför enligt styrelsens bestämda
uppfattning ytterst kännbar.

Med hänsyn till vad sålunda från vattenfallsstyrelsens sida anförts
och särskilt till vikten av att under nuvarande situation åt statens
vattenfallsverk bibehålla elektrotekniskt skolade och erfarna arbetskrafter
anser jag, att betänkligheter av mera principiell art icke böra
i förevarande fall få verka avgörande, utan tillstyrker jag styrelsens
förslag i denna del. Dock tillåter jag mig uttryckligen betona, att ett
beslut i den av mig nu förordade riktning enligt min uppfattning
ingalunda bör få anses vara av prejudicerande innebörd utan endast
hava sin grund uti de särskilda förhanden varande förhållandena.

Vattenfallsstyrelsen har vidare gjort framställning om viss tjänstårsberäkning
för ålderstilläggs tillgodonjutande för maskinskötaren vid
Trollhätte kanals ombyggnad Johan Julius Ekström, därest denne utnämnes
till ordinarie maskinskötare vid statens vattenfallsverk. Anledningen
härtill är följande. Den år 1913 inrättade maskinskötarbefattningen
vid Trollhätte kanalverk, vilken tillkommit huvudsakligen för
skötseln av kanalverkets mudderverk, har ännu icke besatts med ordinarie
innehavare, emedan ifrågavarande mudderverk disponerats vid
Trollhätte kanals ombyggnad. Den nämnde maskinskötaren Ekström
har emellertid redan före kanalombyggnadens igångsättande varit i denna
sin egenskap anställd hos Trollhätte kanal- och vattenverk, fastän han
sedermera tjänstgjort vid kanalombyggnaden. Då det nu vore styrelsens
avsikt att i samband med avslutande av kanalombyggnadens arbeten
låta Ekström återgå till Trollhätte kanalverk, anser styrelsen, att

21

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

Ekström, därest han konstitueras till ordinarie maskinskötare vid statens
vattenfallsverk, bör äga rätt att för avlöningsförhöjning räkna sig till
godo såväl den tid, han varit anställd vid Trollhätte kanal- och vattenverk,
som den tid, han tjänstgjort vid Trollhätte kanals ombyggnad.

Vad vattenfallsstyrelsen sålunda ifrågasatt, synes mig skäligt och
billigt, och får jag i anledning därav föreslå, att framställning uti ifrågavarande
hänseende göres till riksdagen.

I sin skrivelse anhåller styrelsen slutligen, att, i konsekvens med
vad förut i liknande fall stadgats, övergångsbestämmelser måtte meddelas
i syfte, bland annat, att innehavare av de tjänster, som enligt
styrelsens i skrivelsen framlagda förslag skulle nyinrättas, måtte få
tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöringstid.

I huvudsaklig anslutning till vad styrelsen i sådant hänseende ifrågasatt
får jag föreslå en övergångsbestämmelse av innehåll, att tjänsteman,
vilken vid 1918 års ingång tillträder från samma tidpunkt nyinrättad
tjänst vid Trollhätte kanal verk, äger att, i fråga om den avlöning han
vid 1918 års ingång skall erhålla och därefter skeende uppflyttning i
högre avlöningsklass, tillgodoräkna sig den tid, som dessförinnan förflutit
från hans tillträde till motsvarande befattning hos statens vattenfallsverk
eller Trollhätte kanal- och vattenverk.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

dels besluta de ändringar i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, som framgå
av bifogade förslag till nådig kungörelse i ämnet;''
dels ock medgiva,

att till driftingenjör, åt vilken uppdrages att
tjänstgöra såsom driftchef vid statens vattenfallsverks
ångkraftstation i Västerås, må, utöver honom såsom
driftingenjör tillkommande avlöning, utbetalas särskilt
arvode av 1,000 kronor;

att till maskinist av 2:a graden vid statens vattenfallsverk
må under vartdera av åren 1917 och 1918
av statens vattenfallsverks medel utgå tillfälligt lönetillägg
med 120 kronor;

Departements chefen.

Övergångs bestämmelse.

Departements chefen.

Departe ments chefens hemställan.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

att avlöningen för kanalinspektoren av l:a .graden
Gustaf Adolf Lundgren må från och med år 1918
beräknas, som om han vid sitt konstituerande till
nuvarande befattning befordrats från en kanalinspektorsbefattning
av 3:e graden och därvid innehaft
högsta avlöning i sistnämnda befattning;

att distriktsingenjören Axel Verner Nordell må,
därest han konstitueras till distriktsingenjör utom
huvudstation, i fråga om uppflyttning i högre avlöningsklass
tillgodoräkna sig hela den tid efter den 1
maj 1912, under vilken han på förordnande bestritt
befattning av sistnämnda slag vid statens vattenfallsverk;
samt

att maskinskötaren vid Trollhätte kanals ombyggnad
Johan Julius Ekström må, därest han konstitueras
till ordinarie maskinskötare vid statens vattenfallsverk,
i fråga om uppflyttning i högre avlöningsklass
tillgodoräkna sig hela den tid, som före konstituerandet
förflutit från hans tillträde till motsvarande
befattning hos Trollhätte kanal- och vattenverk.

Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

23

Bilaga.

Förslag

till

nådig kungörelse angående ändrad lydelse av §§ 3, 4 och 19 i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk den 29 augusti
1913 samt den vid samma avlöningsreglemente fogade
avlöningstabellen.

§ 3.

Den fasta avlöningen utgår till nedannämnda tjänstemän enligt
följande reglering:

Klass.

Lägsta

avlöning.

Klass.

Högsta

avlöning.

Kronor.

Kronor.

Trollhiitte kanalverk.

Överingenjör .......................................................

3

6,000

1

7,000

Kanalingenjör...........................................

7

4,200

4

5,500

Kanalinspektor av l:a graden.................................

9

3,400

6

4,600

» » 2:a » ...............................

10

3,000

7

4,200

Driftverkmästare...................................................

12

2,400

9

3,400

Bokhållare av l:a graden.......................................

13

2,100

10

3,000

» » 2:a » .......................................

15

1,800

11

2,700

Keparationsmästare................................................

16

1,650

12

2,400

Förman av l:a graden .................................

18

1,380

14

1,950

Montör...............................................................

19

1,260

15

1,800

Kontorsskrivare, kvinnlig......................................

20

1,140

16

1,650

Förman av 2:a graden .................................

20

1,140

16

1,650

Förman av 3:e graden ..........................................

21

1,020

17

1,500

Maskinskötare....................................................

22

960

18

1,380

Vakt......................................................

23

900

19

1,260

Trollhiitte kraftverk.

Trollhätte riikenskapsavdclning.

Södertälje kanalverk.

Porjus och Älvkarleby kraftverk.

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

§ 4.

Antalet av nedanstående befattningar utgör:

Överingenjörer ................................................................... 2

Kontorschef........................................................................... 1

Överingenjörsassistent........................................................ 1

Driftingenjörer .................................................................. 4

1) i st riktsi ngen]’ örer............................................................... 6

Kanalingenjör........................................................................ 1

Kanalinspektorer av l:a graden .................................... 2

» » 2:a » 2

Kontrollör ............................................................................ 1

Kassör .................................................................................. 1

Revisor och kontrollinspektor.......................................... 1

Antalet övriga i § 3 omförmälda befattningar bestämmes för varje
år av Kung!. Maj:t.

§ 19-

l:o. Överingenjör — — — — pension.

2:o. För övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk skall i
fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt
till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt
angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet
till befattningen stadgat.

För dessa övriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till
följande belopp:

4,800 kronor för överingenjör vid Trollhätte kanalverk,

4,200 kronor för överingenjörsassistent, driftingenjör, distriktsingenjör
utom huvudstation och kontorschef,

4.000 kronor för kanalingenjör och distriktsingenjör vid huvudstation,

3,300 kronor för kanalinspektor av l:a graden,

3.000 kronor för kanalinspektor av 2:a graden, kontrollör, kassör
samt revisor och kontrollinspektor,

2.000 kronor för driftverkmästare, instrumentmakare och bokhållare
av l:a graden,

25

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

1,800 kronor för bokhållare av 2:a graden, överrnontör, stationsmästare,
reparationsmästare och maskinist av l:a graden,

1,200 kronor för förman av l:a och 2:a graden, montör, maskinist
av 2:a graden och kontorsskrivare,

1,000 kronor för förman av 3:e graden samt
900 kronor för maskinskötare och vakt.

Denna kungörelse skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Tjänsteman, vilken vid 1918 års ingång tillträder genom denna
kungörelse nyinrättad tjänst vid Trollhätte kanal verk, äger att, i fråga
om den avlöning han vid 1918 års ingång skall erhålla och därefter
skeende uppflyttning i högre avlöningsklass, tillgodoräkna sig den tid,
som dessförinnan förflutit från hans tillträde till motsvarande befattning
hos statens vattenfallsverk eller Trollhätte kanal- och vattenverk.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 296 höft. (Nr 343.)

4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

Avlönings (jämför

§ 5

utvisande begynnelseavlöning och avlönings -

Uppflyttning i högre klass kan äga rum, när avlöning

Klass.

23

22

21

20

19

18

17

16

Avlöning,

kronor.

900

960

1,020

1,140

1,260

1,380

1,500

1,650

Trollhätte kanalverk.

Begynnelse-

avlöning,

kronor.

Överingenjör ............................

6,000

Kanalingenjör..............................

4,200

Kanalinspektor av l:a graden.........

3,400

» » 2:a » .........

3,000

Driftverkmästare................;.........

2,400

_

_

_

_

_

_

_

_

Bokhållare av l:a graden .............

2,100

—

—

—

—

—

—

—

—

» » 2:a » .............

1,800

Reparationsmästare .....................

1,650

—

—

-*

—

—

—

—

—

Förman av l-.a graden..................

1,380

—

—

—

—

—

—

3

3

Montör.......................................

1,260

—

—

—

—

—

'' 3

3

3

Kontorsskrivare, kvinnlig .............

1,140

—

—

—

—

3

3

3

3

Förman av 2:a graden................

1,140

1,020

_

_

3

3

3

3

Förman av 3:e graden ................

—

—

—

3

3

3

3

Maskinskötare .......................

960

_

_

2

2

2

2

_

_

Vakt..........................................

900

—

2

2

2

2

—

—

—

Trollhätte kraftverk.

Trollhätte räkenskapsavdelning.

Södertälje kanal verk.

Porjns ochllvkarleby kraftverk.

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 343.

27

tabell,

i reglementet)

förhöjning efter angivet antal år.

enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.