Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 339.

1

Nr 339.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående inrättande
av en norrländsk andelsmejerifond; given Stockholms
slott den 23 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd norrländska andelsmejerifonden,
skall inrättas för understödjande av andelsmejeriers anläggande
i Dalarna och Norrland, från vilken fond, som skall förvaltas
av statskontoret, statslån må, i män av tillgång och intill ett belopp
av högst 150,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap, som
förklarat sig villiga att utlämna mejerilån för anläggande av sådant
mejeri;

dels såsom kapitalökning anvisa för år 1918 ett anslag till denna
fond av 150,000 kronor;

dels ock godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet föreslagna
allmänna villkor och bestämmelser för lån ur ifrågavarande fond.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 292 höft. (Nr 339.)

3

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Utdrag av protokollet över jordhruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

ÅKERMAN,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under titeln »utgifter
för kapitalökning», föreslagit riksdagen att i avbidan å blivande
proposition angående inrättande av en norrländsk andelsmejerifond såsom
kapitalökning för denna fond för år 1918 beräkna ett anslag av

300,000 kronor. Detta belopp upptogs bland de utgifter, som vore avsedda
att bestridas av lånemedel.

Sedan detta ärende numera vunnit erforderlig utredning, anhåller
jag att få anmäla detsamma.

I skrivelse nr 84 den 13 maj 1916 har riksdagen med anledning
av en inom riksdagen väckt motion anhållit, att Kungl. Maj:t måtte
låta verkställa utredning, på vilket sätt och i vilken omfattning nödiga

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

medel kunde såsom lån ställas till förfogande åt de hushållningssällskap
inom Norrland och Dalarna, som ville åt nyinrättade andelsmejerier,
vilka därav vore i behov, tillhandahålla nödigt byggnads- och rörelsekapital,
samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill eu
dylik utredning kunde föranleda.

Såsom motivering för denna framställning har riksdagen i skrivelsen
anfört följande.

* Mejerihanteringens stora betydelse för det svenska jordbruket och dess framtida
utveckling torde ligga i öppen dag. Särskilt är ett väl utbildat mejeriväsen
av vikt för Norrland, varest ett bärkraftigt jordbruk måste baseras på foderväxtodling
och kreatursskötsel.

Också hava, såsom i motionen framhålles, på senare tider från det allmännas
sida vidtagits åtskilliga åtgärder till mejerihanteringens befrämjande. I sådant
hänseende erinrar motionären om åtgärderna för beredande av bättre avsättningsmöjligheter
för våra mejeriprodukter, för höjande av det svenska exportsmörets
beskaffenhet, för utbildande av duglig mejeripersonal o. s. v. Emellertid har hitintills
en viktig fråga av statsmakterna lämnats opåaktad, nämligen den om understödjande
av tillkomsten av ett tillräckligt antal mejerianläggningar. I detta avseende
beslöt visserligen hushållningssällskapens år 1910 samlade ombudsmöte, på
motionärens förslag, en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med hemställan om åtgärder
för inrättande av en lånefond för utlämnande av lån till nya andelsmejerier.
Sedan emellertid skrivelsen blivit av lantbruksstyrelsen avstyrkt, har densamma
ej föranlett vidare åtgärd. vy

I den föreliggande motionen har motionären för Norrlands och Dalarnas
vidkommande upptagit den tanke, som låg till grund för nyssnämnda framställning.

Till belysande av ifrågavarande spörsmåls betydelse för skilda delar av Norrland
har motionären liänvänt sig dels till statskonsulenten i mejerihushållning och
dels till hushållningssällskapens mejerikonsulenter m. fl. i de olika norrlandslänen.

Av den utredning i ämnet, som av motionären förebragts och för vilken i
motionen närmare redogöres, synes'' framgå, att åtgärder från statens sida i syfte
att underlätta tillkomsten av nya mejeriföretag i de nordliga länen äro av behovet
påkallade. Riksdagen delar i sådant hänseende motionärens uppfattning, att statens
mellankomst bör gå ut på, att möjlighet beredes nyinrättade andelsmejerier att
förmedelst lån erhålla nödigt byggnads- och rörelsekapital.

Vad beträffar frågan om lämpligaste formen för de för ändamålet erforderliga
medlens anordnande lärer densamma ej kunna avgöras utan en ingående och noggrann
utredning. Motionären ifrågasätter i sådant avseende i första rummet upprättandet
av en statens lånefond samt, därest detta från statens sida skulle möta betänkligheter,
antingen en finansiering i anslutning till vad av föregående års riksdag
på Eders Kungl. Maj:ts förslag beslöts för beredande av kredit åt de s. k.
jordbrukskassorna, vilket beslut innebar, att statens obligationer skulle kunna lämnas
såsom pant för kassornas låneförbindelser i riksbanken, eller ock att de erforderliga
medlen ställdes till förfogande frän folkpensioneringsfonden. I samtliga fall skulle
lånen förmedlas genom vederbörande hushållningssällskap.

Utan att i frågans nuvarande läge kunna intaga någon bestämd ståndpunkt

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 339.

vill riksdagen såsom sin åsikt uttala, att den för jordbrukskassornas finansiering
beslutade kredjtformen näppeligen synes för ifrågavarande ändamål lämplig, utan
att i stället någon av de övriga i motionen föreslagna utvägarna bör komma till
användning.

I likhet med motionären håller riksdagen före, att lånen i detta såsom i
flera liknande fall böra förmedlas genom vederbörande hushållningssällskap.

Vad beträffar de närmare villkoren för lånens erhållande synes räntan å
desamma ej böra sättas lägre än den, som staten själv får erlägga för sina upplånade
medel. På det att återbetalningen av lånen ej må bliva alltför betungande torde
amorteringstiden böra göras tämligen lång och icke bestämmas kortare än till 15 år.

Motionärens hemställan går ut på, att den föreslagna lånerörelsen skulle
komma såväl Norrland som ock Dalarna tillgodo. Emellertid torde det kunna ifrågasättas,
huruvida förhallandena i Dalarna och Gävleborgs län äro av beskaffenhet
att påkalla statens mellankomst uti ifrågavarande hänseende. Utan att härutinnan
vilja göra något bestämt uttalande håller riksdagen dock före, att utredningen i
varje fall bör omfatta jämväl sistnämnda landsdelar.»

I avseende å fondens storlek hade motionären uttalat, att ett
belopp av 300,000 kronor torde få anses tillräckligt för att möta lånebehovet
under den närmaste framtiden.

Sedan lantbruksstyrelsen anbefallts att efter vederbörande hushållningssällskaps
hörande avgiva utlåtande i ämnet, har styrelsen med
skrivelse den 27 mars 1917 överlämnat yttranden från hushållningssällskapens
i Kopparbergs län och de norrländska länen förvaltningsutskott
samt för egen del anfört följande:

»Lantbruksstyrelsen delar till fullo den i riksdagens skrivelse åberopade
motionärens åsikt, att knappast någon åtgärd är i så hög grad ägnad att befrämja
jordbrukets allmänna utveckling som anläggandet av nya mejerier. Styrelsen har
dock, såsom inhämtas av styrelsens underdåniga utlåtande den 17 oktober 1914
angående av hushållningssällskapens ombud gjord framställning om inrättande av
en lånefond för andelsmejerier, tidigare ställt sig tveksam, huruvida för att främja
nyanläggningar av mejerier krävdes något understöd i form av en statslånefond för
ändamålet, allra helst om det gällde att åstadkomma andelsmejerier. Dessa hava
nämligen åtminstone i stora delar av landet på grund utav de goda säkerheter
andelsföreningarna hava att erbjuda större lätthet att erhålla lån än bolag och
enskilda personer. På grund härav och då under tiden efter utbrottet av världskriget
den största försiktighet borde iakttagas i fråga om utgifter, som kunde uppskjutas,
fann sig lantbruksstyrelsen icke vid tiden för utlåtandets avgivande, hösten
1914, kunna tillstyrka den av hushållningssällskapens ombud gjorda framställningen
om inrättande av en lånefond för andelsmejerier inom hela landet.

Såväl den av motionären förebragta utredningen som de yttranden, vilka
avgivits av hushållningssällskapen i Norrland och Dalarna, synas emellertid visa,
att lån för åstadkommande av andelsmejerier inom detta område av landet äro av
behovet påkallade.

Kuvgl. Maj-.ta Nåd. Proposition Nr 339. 5

Industriens snabba utveckling och därmed ökade behov av kapital samt dess
lätthet att förränta av densamma upplagda lån hava ock gjort det allt svårare för
jordbruket att erhålla behövligt penningförlag, ett förhållande som nödvändiggör
statens ingripande, om icke kapitaltillgången för jordbrukets idkare skall bliva
allt knappare.

Det är sålunda ett verkligt behov, nu betydligt större än tillförne, som för
jordbruksnäringen föreligger att erhålla statslån. Särskilt inom Norrland, där
sparbanksväsendet, andelsföretagens vanliga förlagsgivare, är föga utvecklat, torde
behovet av statens mellankomst vara stort. En lånefond för åstadkommande av
nya andelsmejerier i Norrland och Dalarna torde därför numera vara nödvändig,
om dessa för jordbrukets främjande önskvärda anläggningar skola komma till stånd.
Då därjämte riksdagen genom sitt uttalande i frågan synes vara beredd att anslå
behövliga medel, anser sig lantbruksstyrelsen givetvis böra tillstyrka uppläggande
av den föreslagna lånefonden för åstadkommande av andelsmejerier i Norrland och
Dalarna.

I likhet med vad som redan äger rum i fråga om nyodlings-, täckdikningsoch
fiskerilån torde förmedlingen av lån till åstadkommande av mejerier inom Norrland
och Dalarna böra ske av vederbörande hushållningssällskap. Hushållningssällskapen
äro synnerligen väl lämpade för en dylik låneförmedling, då de genom sina
tjänstemän och konsulenter kunna dels bedöma lånebehovet och dels övervaka
användningen av lånemedlen. De hushållningssällskap, som i ärendet hörts, hava
ock tillstyrkt en sådan anordning. Åt låneförmedlaren bör då överlämnas att inom
vissa gränser bestämma de närmare villkoren för lånens erhållande samt att pröva
den säkerhet, som skall ställas för återbetalningen. Att, såsom ett hushållningssällskap
hemställer, staten skulle lämna hushållningssällskapen garantier för undgående
av förluster på lånerörelsen, anser sig lantbruksstyrelsen icke kunna tillstyrka,
då ju hushållningssällskapen genom rätten att pröva och bestämma angående
säkerheten kunna förskaffa sig skälig garanti mot eventuella förluster.

Rörande den föreslagna fondens storlek hava hushållningssällskapen i allmänhet
icke avgivit yttrande. Endast Västerbottens läns hushållningssällskap har härutinnan
gjort ett uttalande och beräknat behovet inom länet till 100,000 kronor
årligen. Med utgångspunkt härifrån skulle det för ändamålet erforderliga beloppet
för de fem norrländska länen och Dalarna bliva högst betydligt. Lantbruksstyrelsen
anser emellertid, att åtminstone till en början det av motionären beräknade beloppet,

300,000 kronor, torde vara tillfyllest, och vill tillstyrka, att detta belopp måtte
tillföras fonden för år 1918.

Såväl motionären som riksdagen hava ifrågasatt, att lånen ur den föreslagna
fonden skulle jämte nödigt byggnadskapital avse tillhandahållande även av rörelsekapital
för mejerierna. Huru stor del av byggnadskostnaden, som skulle erhållas
såsom lån, har icke angivits. Det är dock tydligt att, därest lånen skola åstadkomma
den med dem avsedda nyttan, de böra utgå med en avsevärd del av mejeriernas
penningbehov. Å andra sidan böra andelshavarna själva bidraga med skäligt
belopp, såsom brukar vara fallet vid utlämnandet av andra statslån för understöd
åt industrien eller jordbruket. Under sådana förhållanden torde det vara likgiltigt,
om lånen utlämnas till lägre del av byggnadskostnadens belopp och därjämte till
viss del av rörelsekapitalet eller till större del av byggnadskostnaden och icke till
rörelsekapital.

6

Departement $•
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, utlämnar staten inga lån till åstadkommande
av rörelsekapital för industrien, utan dylika lån utlämnas till viss del
av byggnadskostnaden eller inköp av maskiner och redskap. Det torde ock vara
synnerligen svårt att avgöra, huru stort belopp olika mejerier behöva för sin rörelse,
då detta kan växla högst betydligt, varemot byggnadskostnadema genom infordrade
anbud eller annorledes kunna tämligen noga bestämmas.

Ett smörmejeri behöver sålunda så gott som intet rörelsekapital, under det
att ett ostmejeri behöver ett icke obetydligt sådant. Skulle nu ett ostmejeri övergå
till tillverkning av smör eller omvänt, förändras hehovet av rörelsekapital i
hög grad.

Vid övriga statens lånefonder har räntan i allmänhet satts mer eller mindre
under den staten själv kan betinga sig för sina lån. Enligt riksdagens skrivelse
borde räntan å nu ifrågavarande lån icke sättas lägre, än den staten själv får erlägga.
I fråga om de förstnämnda lånen, där staten genom desammas utlämnande
gör en direkt förlust, har det ansetts lämpligt att begränsa denna och minska förmånen
av lånet genom att endast bevilja en viss del av lånebehovet. Bestämmes
räntan så, att ingen förlust åsamkas statsverket, torde en inskränkning i lånesumman
ej erfordras, utan lånet kunna utgå med hela byggnadskostnaden. Under sådana
förhållanden torde icke något lån behöva eller böra utlämnas för rörelsekapitalets
åstadkommande, utan medel härtill torde kunna anskaffas genom belånande av andelsföreningens
egna insatser och förbindelser. Det är emellertid tydligt, att någon
bestämmelse om räntans storlek är av behovet påkallad, då den i annat fall dels
kan bliva olika för varje år, dels skulle komma att bliva högst ojämn, därest den
skulle fullt jämnställas med den staten får erlägga för sina upplånade medel. På
grund härav anser lantbruksstyrelsen, att räntan för lån ur fonden bör fastställas
till 5 procent eller ungefärligen den ränta staten för närvarande torde få erlägga.

Återbetalningen av lånet synes böra taga sin början, så snart andelsföreningen
kommit i full verksamhet, vilket torde få anses vara förhållandet med utgången
av det andra året efter lånets beviljande. Vid därpå följande räntebetalning
(den tredje) bör sålunda första kapitalbetalningen ske. För att icke göra återbetalningen
allt för betungande synes endast Vis av lånet böra inbetalas årligen.
På sådant sätt kommer lånet att vara fullt återbetalt 17 år efter utlämnandet.

Storleken av lånen bör, såsom förut anförts, bliva beroende på kostnaderna
för uppförande av byggnader och anskaffande av maskiner, men därjämte torde
lånebeloppet böra begränsas så, att det icke kommer att gälla för åstadkommande
av huru stora anläggningar som helst. Enligt de av hushållningssällskapen avgivna
yttrandena över riksdagens skrivelse synes, som om det högsta beloppet för ändamålet
torde böra bestämmas till 15,000 kronor.»

Lantbruksstyrelsen har därefter framlagt formulerat förslag till
lånevillkor.

Den nu med anledning av riksdagens begäran verkställda utredningen
synes mig ådagalägga, att det är särdeles önskligt, att andelsmejerirörelsen
i landets nordligare delar erhåller det stöd, som en statens

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

lånefond kan skänka vid verksamhetens igångsättande. Alla de förvaltningsutskott,
som yttrat sig, hava enstämmigt förordat inrättandet
av en sådan fond, och det synes mig givet, att förhållandena i dessa
landsdelar äro så olika mot de inom landet i övrigt rådande, att fullt
skäl föreligger att härutinnan göra en skillnad mellan olika delar av
landet. Med anledning av ett uttalande i riksdagens skrivelse vill jag
nämna, att jag anser Kopparbergs och Gävleborgs län icke böra uteslutas
från delaktighet i den föreslagna lånerörelsen. Åtminstone inom
mycket stora delar av dessa län äro förhållandena ganska likartade med
de inom övriga norrlandslän förefintliga.

Utlåningen synes böra ske genom hushållningssällskapens förmedling.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att lån skulle lämnas endast till
anläggningskostnaden men icke till rörelsekapital och att lånebeloppet
skulle få uppgå ända till hela nämnda kostnad, dock ej utöver 15,000
kronor till varje låntagare. Jag ansluter mig till dessa förslag, vilka
synas välgrundade, då ju avsikten är att understödja mejeriföretagens
igångsättande samt rörelsekapitalet bör kunna tillskjutas av andelsägarna.

Jämväl i avseende å tid och sätt för återbetalning synes mig
lantbruksstyrelsens förslag böra vinna godkännande.

I två andra hänseenden vill jag emellertid förorda avvikelser från
lantbruksstyrelsens förslag. Det ena gäller räntefoten. Visserligen har
riksdagen uttalat, att räntan ej borde sättas lägre än den, som staten
själv får erlägga för sina upplånade medel, och lantbruksstyrelsen har
på grund härav samt med hänsyn till nuvarande förhållanden på lånemarknaden
föreslagit räntefotens bestämmande till 5 procent. Det bör
emellertid enligt min mening beaktas, att återbetalningstiden skulle
bliva så pass lång som 17 år och att det väl icke får anses uteslutet,
att under denna tid statens låneränta kan nedgå, samt lånen
alltså för låntagarna kunna komma att te sig som väl dyra. Detta
synes böra undvikas, helst meningen ju är att uppmuntra till andelsmejeriers
anläggande och jämkningar i mejerilånens räntefot böra så
vitt möjlig undvikas. En räntefot av 5 procent skulle för övrigt vara
en hel procent högre än högsta räntan från någon av de nuvarande,
till jordbruksdepartementet hörande statslånefonder. En sådan skillnad
skulle enligt min mening vara alltför stor och jag vill därför förorda, att
räntan å andelsmejerifondens lån sättes till 4 V2 procent. Jag kan nämna,
att förvaltningsutskotten hemställt, att räntan ej måtte överstiga 4 procent.
Jag har även inhämtat, att lantbruksstyrelsen gärna skulle föreslagit

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

lägre ränta än 5 procent, men av riksdagens förenämnda uttalande
ansett sig förhindrad därtill.

Den andra avvikelsen gäller fondens storlek. Motionären hade
ansett ett belopp av 300,000 kronor tillräckligt för den närmaste framtiden.
Lantbruksstyrelsen har nu föreslagit, att hela detta belopp skulle
anvisas för år 1918, och hänvisat till att Västerbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott beräknat årsbehovet ensamt för detta län
till 100,000 kronor. Härvid är emellertid att märka, att förvaltningsutskottet
utgått från att lån även skulle beviljas till rörelsekapital. Själva
anläggningskostnaderna för fyra mejerier om året beräknades till knappt

50,000 kronor. Överhuvud anser jag det mindre lämpligt att på förhand
fastslå ett visst totalbelopp för fonden, utan torde det vara lämpligast,
att samma förfaringssätt tillämpas som beträffande statens andra under
senare tid inrättade lånefonder, nämligen att ett visst mindre belopp i
början anvisas samt kapitalökning framdeles tillföres fonden, i den mån
så visar sig behövligt. Då maximilånebeloppet för de enskilda mejerilånen
skulle bliva 15,000 kronor till varje mejeri, anser jag det tillsvidare
vara tillräckligt att medgiva en total årlig utlåning av högst 150,000
kronor, varigenom minst 10 mejerier om året böra kunna åstadkommas. Att
allt för mycket forcera dylika mejeriers anläggning synes särskilt under
nuvarande" tider knappast lämpligt, då byggnads- och övriga anläggningskostnader
äro på grund av höjda pris starkt uppdrivna och mejerierna
skulle få ett särdeles stort anläggningskapital att förränta och amortera.
För övrigt varken kunna eller böra dylika mejerier anläggas i obegränsat
antal. Enligt verkställd utredning anses sålunda exempelvis
inom Norrbottens län högst 22 mejerier ytterligare böra inrättas. Då
det är naturligt, att dessa icke samtidigt anläggas, samt säkerligen även
inom de andra länen anläggandet av de behövliga nya mejerierna
kommer att fördelas på en följd av år, torde det av mig föreslagna
beloppet i tillräcklig mån tillgodose behovet.

De av lantbruksstyrelsen föreslagna lånevillkoren äro avfattade
med ledning av de villkor, som gälla för vissa redan befintliga fonder,
närmast täckdikningslånefonden och hantverkslånefonden, och synas
kunna godkännas med vissa jämkningar, huvudsakligen av redaktionell
natur samt avsedda att bereda bättre överensstämmelse med de nya lånevillkor
angående täckdikningslånefonden, som i år föreslagits i propositionen
nr 185.

Jag tillåter mig nu framlägga följande förslag till allmänna villkor
och bestämmelser för lån från norrländska andelsmejerifonden:

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

1) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla
statslån för att därav utlämna mejerilån till anläggande av nya andelsmejerier
med inredning och utrustning, må därom inom tid, som Kungl.
Maj:t bestämmer, till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning,
innehållande uppgift å de mejerianläggningar, för vilka mejerilån blivit
hos hushållningssällskapet sökta, förslag till belopp och lånetid för varje
särskilt dylikt lån ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga
uppgifter; ägande lantbruksstyrelsen fastställa formulär för sådan
framställning.

2) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar
bevilja hushållningssällskap statslån från fonden och skall
därvid fastställa den tid, inom vilken vid varje särskilt företag mejerianläggningen
skall påbörjas och fullbordas, åliggande det lantbruksstyrelsen
att om beviljat statslån meddela uppgift till statskontoret.

3) Finnes lånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på
annat sätt än förevarande bestämmelser tillåta eller den med lånet avsedda
anläggningen icke vara påbörjad eller fullbordad inom den av
lantbruksstyrelsen fastställda tiden, skall sådant lånebelopp, på yrkande
av lantbruksstyrelsen, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

4) Å lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap erlägga
fyra och en halv procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall
vid utgången av vart och ett av de därpå följande femton åren återbetalas
en femtonde] av det ursprungliga beloppet.

Med fullgörande av de sålunda stadgade rånte- och kapitalinbetalningarna
må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång
under tre månader från förfallodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalat
förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas sex procent årlig
ränta från förfallodagen, tills betalning sker.

5) Mejerilån, som av hushållningssällskap utlämnas, må icke till
något mejeriföretag beviljas till högre belopp än 15,000 kronor och
må icke uppgå till mera än den uppskattade kostnaden för anläggande
av mejeriet med inredning och utrustning.

6) Lån må icke beviljas för betalande av skuld för mejerianläggning,
som tagits i bruk före låneansökniugens ingivande till hushållningssällskapet.

7) Rörande mejerilån, som av hushållningssällskap utlämnas, skall,
innan någon del därav må av låntagaren uppbäras, mellan hushållnings Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 292 käft. (Nr 339.) '' 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

sällskapet och låntagaren upprättas fullständigt lånekontrakt, varuti
bestämmelser i följande avseenden skola finnas intagna, nämligen:

beträffande beskaffenhet och värde av byggnad jämte inredning
och utrustning, för betalande varav mejerilånet är avsett, samt tid för
anläggningens påbörjande och fullbordande;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
och återbetalning;

huruvida lånet må lyftas på en gång eller i särskilda terminer
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget,
vid äventyr att rätten till utbekommande av ej lyft belopp skall vara
förverkad;

angående den kontroll från hushållningssällskapets sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan hushållningssällskap
och låntagare beträffande tillämpningen av lånekontraktets bestämmelser
skola avgöras av skiljemän i enlighet med gällande lag om
skiljemän samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.

8) Vid uppgörande av omförmälda lånekontrakt må andra villkor
icke betingas i fråga om ränta och återbetalning, än som stadgats
angående statslånet, dock med undantag i följande avseenden, nämligen:

att hushållningssällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd med
fullgörandet av förfallen rånte- och kapitalinbetalning;

att låntagare skall äga att, därest han så önskar, även före lånetidens
utgång på en gång inbetala ogulden del av mejerilånet; samt

att hushållningssällskap må kunna förbehålla sig rätt att under
nedan angivna förutsättningar uppsäga lämnat mejerilån till inbetalning
å tid, som hushållningssällskapet bestämmer, nämligen

a) om låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga
om uppförandet av byggnad eller angående anskaffandet av inredning
och utrustning;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven
rånte- och kapitalavbetalning;

c) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande;
samt

d) om sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn
till det med lånet avsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få
tillgodonjuta detsamma.

9) Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, av vilka vardera
kontrahenten skall taga ett.

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 339.

10) Hushållningssällskap vare obetaget att under lånetiden medgiva
låntagare de lindringar i avseende å lånets återbetalning eller
låntagarens skyldighet i övrigt, vilka icke strida mot meddelade föreskrifter
eller eljest äro oförenliga med lånets ändamål.

11) Det åligger hushållningssällskap, som innehar statslån, att
årligen inom tid, som lantbruksstyrelsen bestämmer, till styrelsen avgiva
redogörelse över lånerörelsen enligt av styrelsen fastställt formulär.

12) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap
utbetala beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

13) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning
å statslån icke i rätt tid fullgöres, därom göra anmälan hos
Kungl. Maj:t, som då vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp
jämte ränta skall återbetalas före den fastställda amorteringstidens slut.

14) Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna
erfordras för vinnande av det med ifrågavarande lån avsedda ändamål.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd norrländska andelsmejerifonden,
skall inrättas för understödjande av andelsmejeriers anläggande
i Dalarna och Norrland, från vilken fond, som skall förvaltas
av statskontoret, statslån må, i mån av tillgång och intill ett
belopp av högst 150,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap,
som förklarat sig villiga att utlämna mejerilån för anläggande av
sådant mejeri;

dels såsom kapitalökning anvisa för år 1918 ett anslag till denna
fond av 150,000 kronor;

dels ock godkänna de av mig föreslagna allmänna villkor och bestämmelser
för lån ur ifrågavarande fond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bil. ... vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS- BOKTETCKEEI-AKTIEBOLAG, 1917.