Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 330.

1

Nr 330.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidshjälp
åt pensionsberättigade änkor och barn efter
befattningshavare i statens tjänst; given Stockholms slott
den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst å extra
stat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag ett
belopp av 700,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga
medel under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet erfordras;
samt

b) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälpens utgående:
''

§ I Krigstidshjälp

tillkommer, med nedan angivna undantag och begränsningar,
sådana behövande änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst, som vid ingången av år 1917 ägt åtnjuta pension
eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller från någon av staten
understödd anstalt för pensionering av dylika befattningshavares änkor
och barn, från Lunds universitets änke- och pupillkassa eller från vaktbetjäningens
vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och barn.

§ 2.

Krigstidshjälpen utgår

till pensionsberättigad änka med 100 kronor, dock att hjälpen och
pensionsförmånerna icke må tillhopa överstiga 600 kronor för år räknat;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 283 höft. (Nr 330.) 1

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 330.

till pensionsberättigad änka med pensionsberättigade minderåriga
barn med 100 kronor till änkan och med 50 kronor för vart pensionsberättigat
barn, dock att hjälpen jämte pensionsförmånerna icke må tillhopa
för änka och barn överstiga 900 kronor för år räknat;

till pensionsberättigat minderårigt barn utan pensionsberättigad
moder med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna icke
må tillhopa överstiga för ett barn 300 kronor, för två syskon 600 kronor
och för tre eller flere syskon 900 kronor, allt för år räknat; samt

till annan pensionär med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna
tillhopa icke må överstiga 300 kronor för år räknat.

§ 3.

Om till krigstidshjälp av nu ifrågavarande slag berättigad änka
eller barn under år 1917 avlidit, inträder stärbhuset i den avlidnas rätt
till dylik hjälp.

§ 4-

Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,
må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidshjälp.

§ 5.

Krigstidshjälpen utbetalas på en gång i den ordning, som av
Kungl. Maj:t bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, anförde
efter gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:

Genom nådigt beslut den 20 oktober 1916 har Eders Kungl.
Maj:t anbefallt statskontoret att, efter vederbörande pensionskassors
hörande, verkställa utredning, huruvida och i vad mån en lämplig pensionsförhöjning
kunde beredas sådana statstjänares änkor, vilka uppbure
låga pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter.

I anledning härav avlät statskontoret skrivelser i ämnet till styrelserna
för de kassor, vilka ombesörja pensionering av statstjänares
änkor, nämligen civilstatens änke- och pupillkassa, arméns pensions -

SUUlkonlorets

utlåtande.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

kassa, flottans pensionskassa, lotsverkets enskilda pensionskassa, telegrafverkets
pensionsanstalter, statens järnvägars änke- ock pupillkassa,
tullstatens enskilda pensionsinrättning, universitetets i Uppsala pénsionsinräitning
för tjänstemäns änkor och barn, pensionsinrättningen för
änkor och barn efter tjänstemän vid Lunds universitet, lärarnas vid
elementarläroverken nya änke- och pupillkassa samt tjänstemännens
vid Strömsholms stuteri samt deras änkors och barns pensionsfond.

I dessa skrivelser meddelade statskontoret, att sedan i en vid 1916
års riksdag väckt motion (nr 91, andra kammaren) föreslagits beviljande
av medel att användas till understöd åt behövande folkskolläraränkor
med pension understigande 300 kronor, riksdagens bankoutskott i häröver
avgivet utlåtande (nr 53) framhållit, att någon åtgärd i sådant
syfte icke syntes böra vidtagas utan en föregående fullständig utredning,
i vad mån en förhöjning kunde anses vara av behovet påkallad,
varvid även syntes böra undersökas, huruvida icke jämväl åt vissa andra
grupper av statstjänares änkor borde beredas någon höjning i deras
pensioner; och hemställde utskottet fördenskull, att riksdagen måtte i
skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i
vad mån en lämplig pensionsförhöjning kunde beredas sådana statstjänares
änkor, vilka uppbure låga pensioner och styrkte sig vara i behövande
omständigheter; samt att, sedan riksdagens kamrar beträffande
denna fråga fattat skiljaktiga beslut, i det att första kammaren bifallit
bankoutskottets hemställan, men andra kammaren godkänt en vid utskottets
utlåtande fogad reservation, däri yrkats på omedelbart beviljande
av det i motionen föreslagna anslaget, riksdagen i gemensam
votering beviljat anslaget.

Med erinran, att någon skrivelse från riksdagen i fråga om sådan
utredning, som bankoutskottet föreslagit, alltså icke kommit till stånd,
men att frågan om pensionsförhöjning åt behövande änkor efter statstjänare
emellertid borde till utredning företagas enligt förenämnda
nådiga beslut, anhöll statskontoret i omförmälda skrivelser, att styrelserna
för ovannämnda kassor måtte inkomma med utredning och förslag
i ärendet, envar styrelse i vad anginge pensioner från den under dess
förvaltning ställda kassan, därvid uppgift borde lämnas å belopp och antal
av nu utgående pensioner med angivande om pensionen tillkomme änka,
änka med barn eller endast barn samt sådana upplysningar i övrigt
meddelas, som erfordrades för beräknande av de ungefärliga kostnaderna
för genomförande av de olika förslag, som kunde framställas.

Med förmälan att den sålunda begärda utredningen från samt -

5

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 330.

liga ovan omförmälda kassor inkommit till statskontoret samt att
statskontoret därjämte fått mottaga dylik utredning från styrelsen
för vaktbetjaningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning för
änkor och barn, om vars tillvaro såsom fristående kassa statskontoret
saknat kännedom, bar statskontoret den 24 februari 1917 framlagt
den verkställda utredningen och därvid anfört följande.

Statskontoret har utgått från den uppfattningen att med den anbefallda
utredningen avsetts att vinna material, varpå kunde grundas
förslag — icke för genomförande med statsbidrag eller ökat sådant av
förhöjning genom reglementsförändringar av nu utgående låga pensioner
utan för beredande av tillfälligt understöd av statsmedel, där
sådant under nuvarande exceptionella förhållanden och därav föranledd
väsentlig stegring av levnadskostnaderna kunde anses vara av billighet
påkallat, i likhet med vad som genom riksdagens ovanberörda beslut
för år 1917 tillförsäkrats vissa behövande folkskolläraränkor.

Att under nuvarande dyrtid förelåge ett trängande behov av
understöd åt flertalet från dessa kassor pensionerade änkor hade vitsordats
av samtliga i ärendet hörda kassastyrelser med undantag av
styrelsen för Strömsholmsfonden, vars till endast ett fåtal uppgående
pensionärer enligt styrelsens meddelande icke befunne sig i sådana
ekonomiska omständigheter att understöd erfordrades.

Det hade framhållits, att en hel del pensionerade änkor befunne
sig i en så bekymmersam ekonomisk ställning, att ett inskridande från
statsmakternas sida till deras understödjande vore synnerligen behövligt;
att statens tjänstemän i allmänhet icke hade tillfälle att göra några
nämnvärda besparingar, allra minst de lägre tjänstinnehavarua, vadan
deras efterlevande anhöriga i regel vore hänvisade till att existera på
dem tillkommande pensioner; samt att då under de senare åren penningvärdet
fallit och levnadskostnaderna stigit, det vore uppenbart, att stora
grupper av pensionärer hade svårt att existera på sina pensionsbelopp.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden måste understöd för
vissa grupper av pensionerade änkor efter statstjänare alltså anses soip
synnerligen väl behövligt. Därom kunde full enighet anses föreligga
och det finge också anses uppenbart, att kassorna själva icke disponerade
medel till beredande av sådant understöd. Däremot ginge meningarna
vitt isär, när det gällde att tillse, i vad mån — d. v. s. till vilka grupper
av pensionärer och med vilka belopp — understöd av statsmedel lämpligen
kunde beredas.

Från flera håll och särskilt från styrelsen över civilstatens änkeocli
pupillkassa hade framhållits, att pensionsförhöjning borde tillkomma

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

icke blott statstjänares änkor utan även pensionsberättigade barn efter
statstjänare, såväl då barnens pension inbegrepes i det pensionsbelopp,
deras moder ägde lyfta, som i det fall att pensionen uteslutande utginge
till barnen. Nämnda kassastyrelse hade vidare anfört, att, om understöden
inskränktes till förbättring endast av pensioner, understigande
300 kronor, sådant skulle i många fall leda till orättvisa, enär behovet
av understöd ofta nog gjorde sig lika, om icke mera gällande för pensionär,
som uppbure pension till högre belopp äh 300 kronor, än för
pensionär med lågt pensionsbelopp; att även de från kassan utgående
högsta pensionsbeloppen icke vore högre tilltagna än att pensionär, som
erhållit pension till sådant belopp, kunde befinnas vara i behov av ytterligare
understöd; samt att de nu rådande exceptionella dyrtidsförhållandena,
som för samtliga pensionärer vore mer eller mindre kännbara,
väl skulle kunna motivera en pensionsförhöjning, som utan undantag
komme samtliga pensionärer till del; varigenom pensionerna skulle i
viss mån kunna sägas återvinna det värde, som de vid tiden för deras
beviljande ägde.

En dylik uppfattning hade gjorts gällande även av direktionen
över tullstatens enskilda pensionsinrältning, därvid framhållits, att med
hänsyn till de ytterligt förhöjda levnadskostnader, som av det pågående
världskriget och därav härflytande omständigheter vållats, samtliga från
pensionsinrättningen utgående pensioner vore till sitt värde så förminskade,
att en allmän höjning av desamma genom statens medverkan
finge anses som synnerligen påkallad och högst behjärtansvärd;
att understöd därför icke borde inskränkas till endast dem, som uppbure
de lägsta pensionerna, utan borde beredas jämväl de till pensionsbeloppen
något bättre lottade, men i verkligheten av den rådande dyrtiden
kanske än hårdare drabbade pensionärerna, vilka såsom änkor efter
tjänstemän av högre grad mången gång hade svårare än deras vid
kroppsarbete mera vana medpensionärer att förskaffa sig de för livsuppehället
utöver pensionen nödiga medlen.

. I allmänhet ginge föreliggande olika förslag ut på att jämväl
barnpensionerna borde genom understöd förhöjas. Beträffande omfattningen
i övrigt av understöd åt pensionärer gjordes i några förslag
gällande, att understöd till visst belopp eller visst procenttal av innehavande
pension borde utgå till alla pensionärer, som kunde styrka sig
vara i behövande omständigheter, under det att i andra förslag med
hänsyn till kostnaderna ansetts böra stadgas visst maximum, utöver
vilket understödet jämte pensionen icke finge uppgå.

7

Kungl. Maj;t8 Nåd. Proposition Nr 330.

Statskontoret bär till en början framlagt resultatet av gjord beräkning
utav kostnaden för beviljande av understöd åt statstjänares
änkor efter samma grunder, som enligt 1916 års riksdags beslut fastställts
i fråga om understöd åt behövande folkskolläraränkor.

Nämnda beslut innebure, att riksdagen å extra stat för år 1917
beviljat ett förslagsanslag av 65,000 kronor att från och med den 1
januari 1917 utgå såsom understöd till sådana behövande folkskolläraränkor
med eller utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa
åtnjuta lägre pension än 300 kronor, och med sådant belopp, att
pensionen och understödet för en var av dem komme att tillsammans
utgöra 300 kronor.

Om dessa villkor tillämpades på änkor efter statstjänare, skulle
kostnaden belöpa sig till omkring 500,000 kronor.

Enligt dessa grunder toges emellertid ingen hänsyn till om änkan
ej blott hade sig själv att försörja utan även hade att föda och uppfostra
minderåriga barn; och ej heller lämnades någon hjälp åt sådana
pensionsberättigade barn, som saknade pensionsberättigad moder. Detta
vore av ringa betydelse i fråga om folkskolläraränkorna, enär de bland
dem, som skulle erhålla understöd, i allmänhet pensionerats för så länge
sedan, att minderåriga barn ej funnes. I den motion, som föranledde
riksdagsbeslutet, hette det nämligen: »Att i förslaget göra skillnad
mellan änkor med och utan barn har jag ej ansett nödigt med hänsyn
därtill, att endast undantagsvis pensionsberättigade barn finnas inom
de ålderskategorier, som beröras av detta förslag.»

Helt annorlunda ställde sig saken i fråga om statstjänares efterlevande.
Det funnes ett betydande antal änkor med minderåriga barn,
vilka åtnjöte pensioner till låga belopp, och det ojämförligt största
antalet barnpensioner läge till beloppen under 150 kronor, ehuru sådan
pension kunde avse underhåll av mer än ett barn. På grund härav
måste det anses billigt att utom understöd åt änka bereda dels i någon
mån ökat understöd åt änka med barn, dels ock understöd åt barn utan
pensionsberättigad moder. Härvid syntes understöden böra avpassas
efter den i allmänhet gällande regeln, att änka med barn erhölle änkepensionen
med förhöjning av 50 procent, ett ensamt barn halv änkepension,
två barn hel änkepension samt tre eller flera barn änkepensionen
med 50 procent förhöjning.

Skulle de av 1916 års riksdag fastställda grunderna för understöd
åt folkskolläraränkor anses böra tjäna till förebild, syntes desamma därför
böra kompletteras därhän,

att änka utan pensionsberättigade barn erhölle understöd till sådant
belopp att pension och understöd tillsammans uppginge till 300 kronor;

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

att änka med pensionsberättigade barn erhölle understöd till sådant
belopp, att hennes och barnens pensioner jämte understödet uppginge
till 450 kronor; samt

att barn utan pensionsberättigad moder erhölle understöd till sådant
belopp, att pensionen och understödet för ett barn uppginge till 150
kronor, för två barn till 300 kronor och för tre eller flera barn till

> f

450 kronor.

Tillämpades dessa grunder för tilldelande av understöd åt statstjänares
efterlevande, skulle kostnaden uppgå till omkring 700,000
kronor.

Det hade emellertid ifrågasatts, huruvida dessa grunder över huvud
taget vore lämpliga, när det gällde nu ifrågavarande pensionärer. De
folkskolläraränkor, som berördes av riksdagens förut återgivna beslut,
åtnjöte i pension lägst 100 kronor, men flertalet 150, 200 å 250 kronor
och med hänsyn härtill kunde det ju befinnas rimligt att höja pensionen
till 300 kronor. Men statstjänares änkor och barn vore till ett icke
obetydligt antal i åtnjutande av pensioner till belopp långt understigande
100 kronor. Sålunda hade en änka icke mer än 7 kronor 68 öre i
pension, 21 änkor hade 35 kronor, 32 barnpensioner uppgingo till endast
12 kronor o. s. v. Detta förhållande hade uppmärksammats av styrelsen
för civilstatens änke- och pupillkassa, som framhållit, att med avseende
å det icke ringa antal synnerligen låga pensioner, som utginge från
kassan, en pensionsförhöjning upp till 300 kronor för änka ofta nog
icke skulle komma att stå i rimligt förhållande till själva pensionen;
varför styrelsen ansåge sig icke kunna framlägga förslag om en sådan
pensionsförhöj ning.

Vad sålunda erinrats mot att beträffande understöd åt statstjänares
efterlevande tillämpa samma grunder, som bestämts i fråga om folkskolläraränkor,
syntes statskontoret vara värt beaktande. De små pensioner,
som tillkomme många änkor efter statstjänare, kunde ju icke
under normala förhållanden utgöra tillräckligt levebröd för dem, utan
det vore givet att den änka, som icke ägt andra medel eller kunnat
förskaffa sig annan inkomst än den lilla pensionen, hade nödgats anlita
den allmänna fattigvården. Att vid sådant förhållande bereda ett understöd,
som jämte pensionen skulle åstadkomma vad man skulle kunna
benämna ett existensminimum, skulle i vissa fall endast resultera i en
lättnad i fattigvårdstungan för vederbörande kommun. Att alldeles
utestänga alla dessa pensionärer med de lägsta pensionerna från möjlighet
till delaktighet i den ifrågasatta hjälpen torde dock ej heller böra förekomma,
men det syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke pen -

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 330. 9

Bionär, som åtnjöte fattigförsörjning, borde uteslutas från delaktighet i
understödet.

Å andra sidan syntes också kunna göras den erinran, att den
gräns för tilldelande av understöd, som fastställts i fråga om folkskolläraränkor,
vore väl snävt uppdragen, när det gällde att bereda understöd
åt statstjänares efterlevande anhöriga vid verkligt behov av hjälp.
Såsom förut nämnts hade flera kassastyrelser framhållit önskvärdheten
av en allmän pensionsförhöjning; och onekligen funnes det åtskilligt,
som talade till förmån för vidtagande av åtgärd i syfte att understöd
till visst belopp eller viss procent av pensionsbeloppet finge utgå i alla
fall, där behövande omständigheter visats föreligga. Med hänsyn emellertid
till de stora kostnader, som en sådan anordning måste kräva, om
understödet samtidigt skulle så avpassas, att därmed bereddes en effektiv
hjälp åt de sämre lottade pensionärerna, syntes nödvändigheten bjuda
att såsom flertalet kassastyrelser föreslagit på ett eller annat sätt begränsa
omfattningen, dock så att understöd bereddes även åt pensionärer, som
väl innehade jämförelsevis mera betydliga pensionsbelopp men dock
kanske allra mest vore i behov av hjälp.

Såsom naturligt vore, toge varje kassastyrelses förslag närmast
sikte på förhållandena inom dess egen kassa och avpassades med hänsyn
till de pensioneringsgrunder, som gällde för just den kassan. Då de
olika kassornas pensioneringsgrunder företedde ganska väsentliga skiljaktigheter,
befunnes det att vad som kunde anses passa ganska väl i
fråga om den ena kassan ej lämpade sig att använda, när det gällde
de övriga. Å andra sidan måste det anses synnerligen önskvärt att för
understödet få enhetliga bestämmelser; och det gällde därför enligt statskontorets
mening att finna en grund för beviljande av understöd så
beskaffad att den läte sig utan olägenhet tillämpa på alla ifrågavarande
pensionärer, i den mån de visade sig vara i behövande omständigheter.

Enligt det av styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa
framlagda förslaget skulle pensionärer, som styrkte sig vara i behövande
omständigheter, komma i åtnjutande av understöd med 25 procent av
pensionsbeloppet, därest detsamma uppginge till 300 kronor eller därutöver,
samt med 50 procent av pensionsbeloppet, därest detsamma
understege 300 kronor, dock att i sistnämnda fall pensionsbeloppet
jämte understödet icke finge tillhopa överstiga 375 kronor.

Understöden, avpassade enligt detta förslag, beräknades draga en
kostnad av omkring 840,000 kronor.

Genom detta förslag tillgodosåges behovet av procentiskt större
understöd vid de lägsta pensionsbeloppen; men å andra sidan kunde
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 283 höft. (Nr 330.) 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

man ej undgå att finna de understöd på endast några få kronor, som
enligt förslaget skulle tillkomma de sämst lottade pensionärerna, väl
låga för att utgöra någon mera effektiv hjälp under dyrtiden; medan
det å andra sidan syntes kunna ifrågasättas, huruvida något understöd
alls borde avses tillkomma änka med så jämförelsevis stor pension som
1,200 kronor; och i all synnerhet föreiolle det olämpligt att höja ett
sådant pensionsbelopp med ett understöd av 300 kronor. Det ville
synas, som om man med fog kunde säga, att den änka, som i sin
pension åtnjuter en inkomst av 1,200 kronor, redan av sådan anledning
måste anses icke kunna visa sig vara i behövande omständigheter.

Styrelserna för militärpersonalens änke- och pupillkassor hade vid
avfattande av sina förslag utgått från det reglementsenliga förhållandet
mellan pensionsbeloppen till officersänka och till underofficersänka och
därför föreslagit högre understöd åt den förra än åt den senare. Direktionen
över arméns pensionskassa hade sålunda föreslagit, att pensionstagande
stärbhus efter officer måtte erhålla ett understöd av 400 kronor
och pensionstagande stärbhus efter underofficer ett understöd av 200
kronor. Direktionen över flottans pensionskassa tillstyrkte, att gratialen
till underofficersänkor måtte höjas så att ingen finge mindre än 300
kronor och till officersänkor så att ingen finge mindre än 450 kronor,
att pupilltilläggen måtte höjas så att de utginge till underofficersänka
med 90 kronor för varje barn under 15 år och till officersänka med
135 kronor för varje sådant barn, dock med begränsning så att gratial
och pupilltillägg icke finge överstiga i förra fallet 450 kronor och i det
senare 675 kronor, samt att gratialberättigade barn utan gratialberättigad
moder måtte erhålla understöd till sådant belopp, att detsamma jämte
gratialet uppginge till 90 kronor. Båda dessa förslag vore byggda på
egendomligheter i den militära organisationen, vilka i stort sett saknade
motsvarighet på den civila statstjänstens område. Svårighet mötte därför
att tillämpa dem på pensionärer tillhörande de andra kassorna.

Det av direktionen över arméns pensionskassa avgivna förslaget
träffades även av den förut framställda anmärkningen mot saknad av
begränsning uppåt. Enligt detsamma skulle alltså en änka med pension
å 1,200 kronor kunna bekomma understöd å 400 kronor. Enligt direktionens
uppgift skulle detta förslag, tillämpat endast på kassans egna
pensionärer, medföra en kostnad av högst 521,800 kronor. Då antalet
av de från denna kassa utgående pensioner utgjorde omkring 1,700 och
hela antalet nu ifrågavarande pensioner uppginge till mer än 8,000,
framginge härav, att redan med hänsyn till kostnaderna detta förslag
näppeligen syntes kunna ifrågakomma.

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

Vad beträffade det av direktionen för flottans pensionskassa framlagda
förslaget gällde iiven bär den erinran, som framställts i fråga om
tillämpning av de för folkskolläraränkorna fastställda grunder på de
små pensionsbelopp, som tillkomme vissa änkor efter statstjänare.

Styrelsen för lotsverkets enskilda pensionskassa hade icke framlagt
något särskilt förslag utan inskränkte sig till att på kassans pensionärer
tillämpa de grunder för understöds beviljande, som i fråga om folkskolläraränkor
fastställdes genom 1916 års riksdags beslut. Beträffande
denna kassas pensionärer borde uppmärksammas, att de alla uppbure
förutom sin kassapension en pensionsförstärkning från lotsverkets medel,
varjämte åtskilliga dessutom åtnjöte pension jämväl från flottans pensionskassa.
Härav framträdde nödvändigheten av att vid beviljande av understöd
hänsyn toges till samtliga vederbörande tillkommande pensionsförmåner.

Direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter hade föreslagit,
att fyllnad bereddes så, att varje änkepension måtte utgöra lägst 400
kronor. Detta skulle medföra förbättring av tio från anstalten utgående
änkepensioner, vilka nu utgjorde lägst 122 kronor och högst 392 kronor.
Då den lägsta pensionen till änka med barn utgjorde 499 kronor 20 öre
och den lägsta barnpensionen utgjorde 616 kronor, läge däri säkerligen
anledning till att direktionen icke framställde något särskilt förslag i
fråga om förhöjning av dylika pensioner. En höjning av pensionerna
till statstjänares änkor med eller utan barn till 400 kronor skulle medföra
en kostnad å omkring 840,000 kronor. Skulle förslaget kompletteras
med höjning även av barnpensionerna efter de grunder, som ovan framställts,
skulle kostnaden överstiga 1,000,000 kronor.

Direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa hade föreslagit,
att alla behövande pensionärer med pensioner under 600 kronor
måtte erhålla understöd motsvarande 50 procent av pensionsbeloppet,
med iakttagande att icke någon pension jämte understödet finge understiga
300 kronor eller överstiga 600 kronor. Detta förslag, som kunde
anses befogat i fråga om denna kassa, där endast ett försvinnande fåtal
pensioner understege 100 kronor, men som tillämpat å övriga kassors
pensionärer träffades av den från annat håll framställda erinran om
orimligt stor höjning av de lägsta pensionsbeloppen, skulle enligt direktionens
uppgift endast för nu ifrågavarande kassas pensionärer, uppgående
till ett antal av 1,780, medföra en kostnad av 336,000 kronor.
Tillämpat på alla pensionärer till ett antal av över 8,000, skulle förslaget
säkerligen draga så stora kostnader, att detsamma ur budgetssynpunkt
icke torde kunna ifrågakomma.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

Det av direktionen över tullstatens enskilda pensionsinrättning
framställda förslaget ginge ut på, att samtliga pensioner skulle i händelse
av visat behov kunna utgå med ett med 50 procent förhöjt belopp,
dock med iakttagande därav att icke någon pension, inbegripet samtliga
till vederbörande utgående pensionsbelopp och således även, i förekommande
fall, av tullmedlen beviljad s. k. fattigpension, finge överstiga
1,200 kronor ävensom att samtliga pensioner under 200 kronor
höjdes till 300 kronor, alla belopp inberäknade. Detta förslag skulle
bland annat innebära, att pensioner å belopp ända till 800 kronor skulle
höjas med 50 procent. Då dessa pensioners sammanlagda belopp överstege
2,200,000 kronor, skulle endast denna del av förslaget medföra
en kostnad av över 1,000,000 kronor. Lades härtill kostnaden för ytterligare
ökning av pensionerna under 200 kronor ävensom den mindre
ökningen av pensionerna över 800 kronor, visade det sig, att icke heller
detta förslag kunde ur budgetssynpunkt förordas.

Styrelsen för Uppsala universitets pensionsinrättning för tjänstemäns
änkor och barn hade ansett, att änkepensionerna borde höjas så
att de motsvarade 25 procent av de löneinkomster, som vid det tillfälle,
då pensionstillskottet bestämdes, vore förenade med sådan tjänst, som
mannen vid avskedstagandet eller dödsfallet innehade, dock med iakttagande
att tillägget ej skulle utgå med högre belopp än att summan
av pensionstagarens alla inkomster — av pension och pensionstillägg
samt av arbete och kapital — icke komme att överstiga 1/s av professors
lön i högsta lönegraden, alltså icke över 2,700 kronor. Detta förslag,
enligt vilket exempelvis en professorsänkas pension skulle höjas från
905 kronor till 2,025 kronor, hänförde sig till förhållandena vid universitetets
avlöningsstater och skulle svårligen kunna vinna tillämpning
å andra områden. Mot detsamma kunde dessutom anmärkas, att det
saknade önskvärd enkelhet. Kostnaderna för detsammas genomförande
måste också bliva avskräckande.

Ur kostnadssynpunkt måste även det förslag anses oantagligt,
som framställts av styrelsen för vaktbetjäningens vid Uppsala universitet
pensionsinrättning för änkor och barn. Förslaget innebure en ökning
av pensionsbeloppen med 50 procent, med iakttagande att ingen pension
skulle understiga 300 kronor. Här gällde vad ovan anförts beträffande
det liknande förslag, som framlagts av styrelsen för tullstatens enskilda
pensionsinrättning.

En förhöjning av utgående pensionsbelopp med 20 procent hade
förordats av styrelsen för pensionsinrättning en för änkor och barn efter
ämbets- och tjänstemän vid Lunds universitet. Tillämpat på alla nu

19

Kungl. Maj it s Nåd. Proposition Nr 330.

ifrågavarande pensionärer skulle förslaget medföra en kostnad av omkring
540,000 kronor. Mot detsamma kunde erinras, att förbättringen
åt de sämst lottade pensionärerna icke bleve tillräckligt effektiv och att
begränsning uppåt saknades.

Sådan begränsning vore däremot upptagen i det förslag, som framlagts
av direktionen över lärarnas vid elementarläroverken ånke- och
pupillkassa. Beträffande detta förslag, som innebure en förhöjning av
änkepensionerna med 50 procent, dock så att pension och understöd
tillsammans skulle uppgå till lägst 300 kronor och högst 750 kronor,
gällde den framställda erinringen att de mycket små pensioner, som i
vissa kassor förekomme, skulle erhålla en förhöjning, som i många fall
icke kunde anses stå i rimligt förhållande till pensionens belopp. Enligt
förslaget skulle vid understödets bestämmande hänsyn tagas endast till
beloppet av den för änka utgående pensionen. På grund härav och då
i fråga om de från övriga kassor utgående pensioner till änka med
minderåriga barn icke blivit i de lämnade uppgifterna skilt på vad av
sådan pension utgjorde änkepensionen och vad som utgjorde pupilltillägg,
mötte vissa svårigheter vid beräkningen av kostnaden för förslagets
tillämpning å alla nu ifrågavarande pensionärer. Kostnaderna måste
anses bliva ganska betydande. Till det belopp av 500,000 kronor, som
här ovan beräknats för ökning till 300 kronor av alla små pensioner,
som utginge till änka med eller utan barn, måste läggas bland annat
dels kostnaden för ytterligare höjning av pensionsbeloppen mellan 200
och 300 kronor, vilken kostnad endast för änkor utan barn beräknades
uppgå till inemot 50,000 kronor, dels ock kostnaden för 50 procents
förhöjning av pensionsbeloppen å 300 kronor och därutöver, dock högst
till 750 kronor, vilken kostnad ävenledes endast i fråga om pensioner
till änka utan barn skulle belöpa sig till omkring 360,000 kronor.
Lades härtill motsvarande kostnader för pensionsförhöjning åt ett mycket
stort antal änkor med minderåriga barn, måste förslaget antagas medföra
högst betydande kostnader.

Såsom förut framhållits hade kassastyrelserna i allmänhet vitsordat
behovet av pensionsförbättring åt statstjänares änkor och barn; och även
enligt statskontorets mening vore det uppenbart, att under nu rådande
svåra dyrtid en stor del pensionärer bland statstjänares efterlämnade anhöriga
vore i stort behov av hjälp. Då de för pensionering av statstjänares
änkor och barn bildade kassorna reglementsenligt icke kunde
i ett sådant läge bispringa sina pensionärer och väl i allmänhet icke
ägde medel därtill, syntes enda utvägen till beredande av sådant under -

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

stöd vara att staten trädde hjälpande emellan. Visserligen måste det
fasthållas såsom en riktig och väsentlig princip, att statstjänares änkeoch
pupillpensionering vore att anse såsom en angelägenhet, den där
borde av statstjänarne själva väsentligen med egna avgifter bekostas.
Här vore dock i själva verket icke fråga om något frånträdande av en
sådan principiell ståndpunkt: det vore icke avsett att med statsmedel
åstadkomma en pensionsreglering för dessa pensionärer. Det borde
emellertid icke heller åsyftas att med statsmedel söka ens tillfälligt återställa
pensionerna till den köpkraft de ägde innan nu rådande dyrtid
inträdde. Enligt statskontorets mening funnes icke för staten anledning
att med sin hjälp sträcka sig längre än till de fall, där verkligt
nödläge kunde anses föreligga.

Såsom av flera kassastyrelser framhållits vore det emellertid en
synnerligen vansklig uppgift att söka utfinna några allmängiltiga hållpunkter
såsom förutsättningar för att nödläge må kunna anses föreligga;
och dock vore det väl alldeles nödvändigt ur synpunkten av enkelhet,
reda och likformighet, att vissa bestämda gränser fastställdes för åtnjutande
av den ifrågasatta krigstidshjälpen. I sådant avseende kunde
man icke lämpligen inskränka sig till att uppställa fordran därpå, att
behövande omständigheter skulle i varje fall styrkas, enär i intyg därom
torde kunna av skilda intygsgivare inläggas ganska olika betydelse. Det
gällde därför enligt statskontorets mening att därutöver uppdraga vissa
gränser, inom vilka nödläge måste anses råda, därest icke vederbörande
utöver pensionsförmånen disponerade ett väsentligt tillskott till bestridande
av levnadskostnaderna. Att sådana gränser bleve i viss mån godtyckliga,
vore nog oundvikligt. Var gränsen skulle dragas bleve också i
sista hand en kostnadsfråga och alltså beroende på vad ur budgetssynpunkt
befunnes kunna anvisas att för ändamålet utgå av statsmedel.

Begränsningen kunde äga rum genom att från delaktighet i understöd
utesluta någon viss kategori av pensionärer, såsom skedde enligt
1916 års riksdags förenämnda beslut, enligt vilket endast änkor, men
icke barn efter folkskollärare fingo rätt till understöd. Begränsning
kunde därjämte vinnas genom bestämmande av visst maximibelopp för
själva understödet och av visst belopp, utöver vilket understödet jämte
pensionen icke finge stiga.

Vad då först beträffade frågan, för vilka kategorier av pensionärer
understöd kunde anses böra utgå, hade statskontoret förut framhållit,
att goda skäl anförts för att icke blott änkorna utan även övriga ifrågavarande
pensionärer borde bliva delaktiga av understöd, i den mån nödläge
kunde anses hava för dem inträtt. Utom ett tillägg till låga

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

änkepensioner syntes därför tillika böra beredas någon förbättring av
låga barnpensioner, vare sig dessa ntginge såsom pupilltillägg till moders
änkepension eller uteslutande tillkomme barn, »minderåriga eller äldresjuka-fattiga
eller äldre ogifta döttrar». Då starka billighetsskäl måste
anses föreligga att icke i detta avseende göra någon uteslutning från
möjlighet till understöd, hade statskontoret, som icke förbisett att ämbetsverket
härvid i viss mån ginge utom sitt erhållna uppdrag, ansett sig
icke kunna underlåta att jämväl utreda i vad mån en lämplig pensionsförhöjning
skulle kunna beredas icjce blott de pensionerade änkorna
utan även övriga pensionärer. Genom en sådan vidgning av kretsen
av eventuella understödstagare bleve frågans lösning i icke ringa grad
komplicerad, men icke heller denna omständighet syntes få avskräcka,
därest det erkändes, att billighetshänsyn krävde frågans lösning i denna
omfattning.

Vad därefter beträffade frågan, huruvida några pensionärer borde
vara uteslutna redan med hänsyn till storleken av innehavande pension,
hade enligt statskontorets mening mycket goda skäl anförts för den
uppfattning, att man icke borde i fråga om änkepensionerna inskränka
sig till att med understöd förbättra endast pensioner, lägre än 300
kronor. Man kunde nämligen icke undgå att erkänna, att jämväl änkepensionärer
med något högre pensioner träffades mycket hårt av dyrtiden,
i vissa fall måhända mera kännbart än deras vid kroppsarbete mera
vana medpensionärer av en lägre pensionsklass. Var gränsen borde
dragas, därom vore meningarna synnerligen delade, såsom framginge av
de avgivna förslagen.

Emellertid hade statskontoret inhämtat, att löneregleringskommittén
nyligen till Eders Kungl. Maj:t inkommit med infordrad utredning i
fråga om tillfälligt understöd åt pensionerade statstjänare och därvid
föreslagit, att pensionär, vars taxerade inkomst icke överstege 1,200
kronor, skulle erhålla pensionstillägg å 100 kronor.

Då högre understöd till statstjänares änka än till f. d. statstjänare själv
icke torde kunna ifrågakomma i annat fall än att det skulle gälla att
uppbringa pensionerna till ett fastställt existensminimum, syntes det
statskontoret, som om nämnda belopp borde bestämmas såsom understöd
åt pensionerad änka. Pensionerad statstjänare skulle enligt berörda
förslag få understöd, såvitt hans inkomst icke överstege ett belopp av
1,200 kronor. Detta belopp skulle i regel lämna underhåll åt den pensionerade
och hans familj. När det gällde ensam änka, som alltså
antoges endast hava sig själv att försörja, syntes gränsen lämpligen
kunna ställas vid 600 kronor. För änka med barn och för ensamt barn

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

skulle understödet avpassas och utgå efter vanliga förhållandet mellan
änkepensionen och annan pension från änke- och pupillkassa. I händelse
att behövande omständigheter visades föreligga, skulle alltså pensionsberättigad
änka erhålla ett understöd av 100 kronor, dock att understöd
och henne tillkommande pensionsförmåner icke finge tillhopa överstiga
600 kronor; därjämte pensionsberättigad änka funnes pensionsberättigade
barn, skulle till varje sådant barn utgå ett understöd av 50 kronor;
dock att understöd till änka och barn jämte dem tillkommande pensionsförmåner
icke finge tillhopa överstiga 900 kronor; till pensionsberättigat
minderårigt barn utan pensionsberättigad moder skulle utgå understöd
med 50 kronor, dock att understöd och pensionsförmåner icke finge
tillhopa överstiga för ett barn 300 kronor, för två syskon 600 kronor
och för tre eller flera syskon 900 kronor; till annan pensionär slutligen
skulle utgå ett understöd av 50 kronor, dock att understöd och pensionsförmåner
tillhopa icke finge överstiga 300 kronor.

Efter sådana grunder anordnade, beräknades understöden draga en
kostnad av omkring 700,000 kronor, om alla eljest till understöd berättigade
kunde styrka, att de befunne sig i behövande omständigheter.
Med hänsyn till verkan av denna förutsättning torde nämnda belopp
liksom för övrigt mer eller mindre alla i denna utredning beräknade
kostnadsbelopp kunna något minskas.

Med detta sätt att ordna understödet vunnes det önskvärda resultatet,
att till de lägre pensionerna erhölles ett procentiskt högre tillägg
än till de högre. Av denna anledning syntes detta sätt vara att föredraga
framför ett i förhållande till pensionen procentiskt lika bestämt
understöd.

De föreslagna understödsbeloppen vore visserligen icke i och för
sig synnerligen betydliga, men i betraktande av de låga pensionsbelopp,
vartill de skulle utgöra tillägg, måste de dock anses innebära en god
hjälp.

Det kunde dock med ett visst fog anmärkas, att, då staten tillgodosett
folkskollärares änkor med understöd i den utsträckning att
ingen av dem skulle i pension och understöd tillsammans få mindre än
300 kronor, billigheten bjöde, att statens omsorg icke visade sig mindre
omfattande, när det gällde änkor efter statens egna tjänare. Visserligen
hade häremot, såsom förut blivit framhållet, gjorts den erinran, att, när
det gällde så låga pensionsbelopp, som i många fall utginge till statstjänares
änkor, understödet icke skulle stå i rimligt förhållande till
själva pensionen. En sådan erinran hade visserligen något berättigande;
men även i fråga om folkskolläraränkorna förelåge fall, där samma

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

erinran kunnat göras; men sådant hade icke ansetts böra hindra att
alla pensionerna höjdes till det såsom existensminimum antagna beloppet
av 300 kronor. Det skulle därför kunna ifrågasättas, att nyss framlagda
grunder för tilldelande av understöd ändrades därhän, att understöd
till änka skulle utgå med 100 kronor, dock med iakttagande att
understöd och pensionsförmåner tillhopa skulle utgöra lägst 300 kronor
och högst 600 kronor.

Med hänsyn därtill, att eu del av de lägsta pensionernas innehavare
måste antagas vara i den ställning, att de nödgats för sitt uppehälle
anlita den allmänna fattigvården, syntes det böra tagas i övervägande,
huruvida från understöd borde uteslutas den, som av kommun
åtnjöte full fattigförsörjning, för så vitt icke en sådan pensionär redan
av denna anledning icke kunde erhålla intyg om behövande omständigheter.

Kostnaderna för ett så anordnat understöd kunde beräknas uppgå
till omkring 900,000 kronor.

Därest ett så stort belopp befunnes ur budgetssynpunkt kunna
anslås för nu ifrågavarande ändamål, syntes det statskontoret, som om
detta förslag borde vinna beaktande.

Vilka grunder som än kunde komma att lastställas lör beviljande
av nu ifrågavarande pensionstillägg, syntes kostnaderna icke kunna till
siffran exakt fixeras. Det syntes därför vara nödvändigt att för ändamålet
äskades ett förslagsanslag, att uppföras å extra stat under tionde
huvudtiteln i riksstaten för år 1918. Då vidare dessa pensionstillägg
med hänsyn därtill, att dyrtiden redan länge gjort sig gällande, borde
liksom motsvarande understöd åt folkskolläraränkor få åtnjutas redan
under år 1917, borde medgivande utverkas för Eders Kungl. Maj:t att
av tillgängliga medel förskottsvis bestrida kostnaderna under år 1917.

Vidare erinrade statskontoret därom, att i statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag äskats anslag för beredande av pensionstillägg åt
folkskolläraränkor för år 1918; och i anledning därav syntes även åt
statstjänares efterlevande böra beredas sådant tillägg för samma år,
och anslag därtill äskas att jämväl uppföras i riksstaten för år 1918.

Erforderliga närmare bestämmelser angående prövningen av inkommande
ansökningar om pensionstillägg samt om dessas utbetalning och
redovisning m. in. syntes böra meddelas av Eders Kungl. Maj: t, sedan
frågan blivit av riksdagen avgjord. Redan nu ville emellertid statskontoret
framhålla såsom lämpligt, att ansökning om understöd, innehållande
uppgift å sökandens inkomster år 1916 och beräknade inkomster
under år 1917 samt åtföljd av behörig myndighets intyg om sökandens
Bihang till riksdagens protokoll 1317. 1 samt. 283 käft. (Nr 330.) 3

Skiljaktig
mening i

statskontor et.

Statistisk ut
redning.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

ekonomiska ställning, borde ingivas till styrelsen för den kassa, från
vilken pension åtnjötes, eller, om pension uppbures från mer än en
kassa, till styrelsen för den kassa, från vilken den större pensionen
utginge; att kassans styrelse ägde pröva ansökningen och därom träffa
avgörande; att styrelsen ägde att med överlämnande av inkomna ansökningar
och däröver upprättad förteckning, innehållande uppgift å understödstagarnas
innehavande pensionsförmåner och de beviljade understöden,
hos statskontoret rekvirera och utbekomma erforderligt belopp;
samt att beviljat belopp från vederbörande kassa utbetalades på en gång,
exempelvis i sammanhang med utbetalning av pensionen för årets
tredje kvartal.

Från statskontorets uttalande har statskommissarien K. Beckman
varit skiljaktig och yttrat följande:

»De pensionstillägg, varom här är fråga, hava — såsom även i
statskontorets utlåtande framhållits — icke själva karaktär av pension
Titan av understöd åt personer, som leva vid gränsen av existensminimum.
Vid sådaut förhållande synes mig behovet av pensionstillägg
icke få mätas annat än helt objektivt efter pensionens litenhet, dock
med tagen hänsyn till förekomsten av pensionsberättigade barn. Jag
anser därför, att statskontoret bort bland de olika alternativen förorda
det, som närmast överensstämmer med 1916 års riksdags beslut angående
folkskolläraränkor, kompletterat med understöd åt barn, det alternativ
således, enligt vilket understöd utgår med sådant belopp, att
detsamma tillhopa med pensionen utgör:

300 kronor för ensam änka,

450 » » änka med pensionsberättigat barn,

150 » » ett pensionsberättigat moderlöst barn,

300 » » två dito,

450 » » tre eller flera dito.»

För att tjäna till ledning vid bedömande av den ekonomiska innebörden
av de olika förslag, som kunna ifrågakomma vid avpassande av
understöd åt statstjänares efterlämnade anhöriga, har statskontoret låtit
upprätta en tabell, däri sammanförts de pensionsbelopp, som från någon
av förenämnda kassor eller från allmänna indragningsstaten eller från
andra statsmedel (såsom lotsverkets medel, tullmedlen, universitetens
medel in. m.) åtnjutas av statstjänares efterlevande; därvid i särskilda
kolumner med angivande av antal och sammanlagt belopp upptagits
pensionerna till änkor, till änkor med minderåriga barn och till barn.

19

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

Sistnämnda kategori omfattar, förutom minderåriga barn utan pensionsberättigad
moder, jämväl äldre barn, vilka erhållit pension på grund av
sjuklighet eller andra särskilda omständigheter (fattigpensioner, pensioner
åt äldre ogifta döttrar och dylikt). Tabellens silrör och på desamma
grundade, av statskontoret gjorda kostnadsberäkningar äro, huvudsakligen
i följd av primäruppgifternas delvis otillräckligt detaljerade beskaffenhet,
att anse såsom endast approximativa.*)

1 en denna dag avlåten proposition (nr 204) har Eders Kungd. Maj:t Dep“^^nl*''
föreslagit den nu församlade riksdagen att medgiva, att krigstidshjälp c

under år 1917 må utgå till f. d. befattningshavare i statens tjänst
— avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare därunder icke inbegripna — med ett
belopp av 100 kronor, dock under iakttagande, att dylik krigstidshjälp
samt pensions- och understödsförmåner icke må tillhopa överstiga
1,300 kronor för år räknat, och dels att från åtnjutande av sådan hjälp
undantages ej mindre f. d. befattningshavare, som under år 1917 har
att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,200
kronor, hustrus taxering däri inberäknad, än även gift kvinnlig f. d.
befattningshavare, vars man lever.

Nyssberörda proposition har motiverats medelst påpekande av det
allmänt kända förhållandet, att levnadskostnaderna i vårt land i följd av
världskriget ökats i sådan grad, att de efter normala omständigheter
avpassade pensionerna för avskedade befattningshavare med låga pensioner
numera i allmänhet icke äro tillräckliga för de nödvändigaste levnadskostnadernas
bestridande och att många f. d. statstjänare, som sakna
förmågan att genom arbete bidraga till sitt uppehälle, därför råkat i
ett nödläge, ur vilket de endast genom det allmännas mellankomst
kunna frigöra sig.

Den från maj 1914 till och med februari 1917 vid oförändrad
levnadsstandard uppkomna stegringen i levnadskostnaderna har av socialstyrelsen
beräknats till 45.1 procent för ett normalhushåll om man,
hustru och två barn med en utgiftsstat på omkring 2,000 kronor.

Det är uppenbart, att denna fördyring synnerligen hårt trycker jämväl *

en mängd statstjänares efterlämnade änkor och barn.

Visserligen är det sant, att staten redan gjort åtskilligt för att
lindra dyrtidens tunga för de minst bärkraftiga samhällsmedlemmarna,

») Ett sammandrag av tabellen finnes såsom bilaga fogat vid denna proposition.

»

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

exempelvis genom tillhandahållande av livsmedel till nedsatt pris och
skattelindringar m. m. Dessa åtgärder hava emellertid icke kunnat
hindra, att det stora flertalet av statstjänares änkor och minderåriga
barn oförvållat befinna sig i en mycket svår belägenhet i följd av den
inträffade dyrtiden. Aven om statsverket härvidlag lika litet som i fråga
om de pensionerade statstjänarna hav någon skyldighet att i anledning
av penningens minskade köpkraft höja de i laga ordning bestämda
pensionerna, föreligga dock synnerligen starka billighetsskäl för
staten att genom en tillfällig bisträckning lindra bekymren för ifrågavarande
pensionärer.

Statens budget är visserligen för närvarande hårt ansträngd, men
finansiella skäl synas mig icke få stå hindrande i vägen för beviljande
av ett dylikt av omständigheterna starkt påkallat understöd åt de svagast
situerade bland avlidna statstjänares efterlevande.

Jag delar fullkomligt den av statskontoret uttalade uppfattningen,
att ett dylikt understöd bör utgå ej blott till pensionerade änkor utan
även till pensionsberättigade barn efter statstjänare.

I fråga om beloppet av dylikt understöd har statskontoret — under
åberopande av ett utav löneregleringskommittén nyligen avgivet, till
grund för. ovanberörda proposition nr 264 liggande förslag, att vissa pensionerade
befattningshavare i statens tjänst skulle erhålla pensionstillägg
med 100 kronor — förklarat sig anse, att, då högre understöd till statstjänares
änka än till statstjänare själv icke borde ifrågakomma i annat
fall, än att det skulle gälla att uppbringa pensionerna till ett fastställt
existensminimum, nämnda belopp borde bestämmas såsom understöd åt
pensionerad änka. Då pensionerad statstjänare enligt löneregleringskommitténs
förslag skulle få understöd, såvida hans inkomst icke överstege
1,200 kronor, samt detta belopp i regel skulle lämna understöd
åt den pensionerade och hans familj, syntes gränsen, när det gällde
ensam änka, som alltså antoges endast hava sig själv att försörja, lämpligen
kunna sättas vid 600 kronor. För änka med barn och för ensamt
barn skulle enligt statskontorets förslag understödet avpassas och utgå
efter vanliga förhållandet mellan änkepensionen och annan pension från
änke- och pupillkassan. I händelse att behövande omständigheter visades
föreligga, skulle alltså pensionsberättigad änka erhålla ett understöd av
100 kronor, dock att understöd och henne tillkommande pensionsförmåner
icke finge tillhopa överstiga 600 kronor; där jämte pensionsberättigad
änka funnes pensionsberättigade barn, skulle till varje sådant barn utgå
ett understöd av 50 kronor, dock att understöd till änka och barn jämte
dem tillkommande pensionsförmåner icke finge tillhopa överstiga 900

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

kronor; till''pensionsberättigat minderårigt barn utan pensionsberättigad
moder skulle utgå understöd med 50 kronor, dock att understöd och
pensionsförmåner icke finge tillhopa överstiga för ett barn 300 kronor,
för två syskon 600 kronor och för tre eller flera syskon 900 kronor;
till annan pensionär slutligen skulle utgå ett understöd av 50 kronor,
dock att understöd och pensionsförmåner tillhopa icke finge överstiga
300 kronor.

Vad statskontoret sålunda föreslagit finner jag välbetänkt.

Vid bifall härtill skulle, såsom statskontoret påpekat, vinnas det
önskvärda resultatet, att till de lägre pensionerna erhölles ett proceutisk
högre tillägg än till de högre, av vilken afledning detta sätt synes vara
att föredraga framför ett i förhållande till pensionen procentiskt lika
bestämt understöd.

Statskontoret har dock ansett det kunna med ett visst fog anmärkas,
att då staten tillgodosett folkskollärares änkor med understöd i
den utsträckning, att ingen av dem skulle i pension och understöd tillsammans
få mindre än 300 kronor, billigheten bjöde, att statens omsorg
icke visade sig mindre omfattande, när det gällde änkor efter statens
egna tjänare. Visserligen hade häremot erinrats, att, när det gällde så låga
pensionsbelopp, som i många fall utginge till statstjänares änkor, understödet
icke skulle stå i rimligt förhållande till själva pensionen. En
sådan erinran hade visserligen något berättigande; men även i fråga
om folk skol lpraränkorna förelåge fall, där samma erinran kunnat göras,
men sådant hade icke ansetts böra hindra, att pensionen höjdes till det
såsom existensminimum antagna beloppet av 300 kronor. Det syntes
därför statskontoret kunna ifrågasättas, att nyss framlagda grunder för
understödets utdelande ändrades därhän, att understöd till änka finge
utgå med 100 kronor, dock med iakttagande att understöd och pensionsförmåner
tillhopa finge utgöra lägst 300 kronor och högst 600
kronor.

Därest erforderligt belopp, omkring 900,000 kronor, befunnes
kunna för ändamålet anslås, syntes det statskontoret som om detta förslag
borde vinna beaktande.

Antalet av de till ensam änka efter statstjänare utgående pensioner,
som understiga 300 kronor, utgör för närvarande omkring 2,737. Bland
dessa finnes en pension på 7 kronor 68 öre, 116 pensioner på belopp
mellan 30 och 50 kronor, 387 pensioner på belopp mellan Öl och 100
kronor och 969 pensioner på belopp mellan 101 och 150 kronor.

Det synes mig dock icke lämpligt att beträffande dylika små pensioner

22

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition. Nr 330.

genomföra en allmän förhöjning till 300 kronor, vilket i talrika fall
skulle innebära en mångdubbling av de nu utgående pensionerna.

De folkskolläraränkor, som beröras av riksdagens förutnämnda beslut,
åtnjuta i pension lägst 100 kronor, men i flertalet fall 150, 200
å 250 kronor, och med hänsyn härtill förefaller den för dem generellt
medgivna höjningen till 300 kronor mera rimlig.

l)å ifrågavarande tillfälliga understöd är påkallat av nu rådande
undantagsförhållanden, synes det lämpligen, i likhet med motsvarande
understöd åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst, böra benämnas
krigstidshjälp. • *

I fråga om sättet för ådagaläggande av behövande omständigheter
har Eders Kungl. Maj:t i ovanberörda proposition nr 264 om
krigstidshjälp åt f. d. statstjänare i likhet med löneregleringskommittén
föreslagit, att behovet skall styrkas icke medelst ett på
subjektiv uppfattning grundat så kallat fattigdomsbevis, utan genom
det medelst debetsedel eller på annat sätt ådagalagda förhållandet,
att vederbörande under år 1917 icke har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,200 kronor.

Beträffande nu förevarande ärende har statskontoret framhållit såsom
lämpligt, att ansökning om understöd, innehållande uppgift å
sökandens inkomster år 1916 och beräknade inkomster under år 1917
samt åtföljd av behörig myndighets intyg om sökandens ekonomiska
ställning, ingåves till styrelsen för den kassa, från vilken pension åtnjutes,
eller, om pension uppbäres från mer än en kassa, till styrelsen för den
kassa, från vilken den större pensionen utgår, och att kassans styrelse
finge pröva ansökningen och därom träffa avgörande; varefter beviljat
understöd borde på en gång utbetalas, exempelvis i sammanhang med
utbetalningen av pensionen för årets tredje kvartal.

Nu ifrågavarande pensioner utgå i ett mycket stort antal fall till
änka med minderåriga barn, därvid särskilda belopp visserligen beräknas
för barnen men ingå i den till änkan utbetalda pensionen. Vid
sådant förhållande synes det knappast vara lämpligt föreskriva, att behovet
skall, på sätt föreslagits beträffande f. d. befattningshavare i
statens tjänst, mätas efter taxeringen till utgörande av inkomst- och
förmögenhetsskatt. Det av statskontoret förordade förfaringssättet synes
böra följas, dock förenklat i så måtto, att i ansökningen uppgivas allenast
de faktiska inkomsterna under år 1916 samt att vederbörande kassas
styrelse må äga att, på rekvisition, från statskontoret förskottsvis upp -

23

Kungl. Maj Aa Nåd. Proposition Nr 330.

bära för ändamålet erforderliga medel, mot skyldighet att därför till
statskontoret eller direkt till kammarrätten lämna redovisning.

Det lärer emellertid böra få ankomma på Eders Kungl. Maj:t att
utfärda de närmare bestämmelser, som för krigstidslijälpens utbetalande
kunna erfordras. Därvid torde även böra närmare preciseras vad som
skall förstås med behövande änka eller barn. Givet är, att gränsen icke
får sättas högre än för understödsberättigade f. d. befattningshavare eller
vid skyldighet att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för ett beräknat
belopp av 1,200 kronor.

Med »minderårigt» barn bör i förevarande ärende uppenbarligen
förstås sådant barn, vilket icke uppnått den ålder, då enligt de särskilda
kassornas reglementen dess rätt till pension i allmänhet upphör.

En redogörelse för de av staten i en eller annan form understödda
anstalter, som äro avsedda för pensionering av änkor och barn efter
befattningshavare i statens tjänst, linnes intagen å sid. 181—216 samt
sid. 148—150 i ett den 15 januari 1916 av särskilda sakkunniga avgivet
betänkande om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.
Dessa anstalter äro enligt de sakkunnigas uppgift följande:

Civilstatens änke- och pupillkassa, arméns nya änke- och pupillkassa,
flottans pensionskassas gratialfond, lotsverkets enskilda pensionskassa,
telegrafverkets änke- och pupillkassa, statens järnvägars änkeoeh
pupillkassa, tullstatens enskilda pensionsinrättning, universitetets i
Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn, pensionsinrättningen
för änkor och barn efter tjänstemän vid Lunds universitet, lärarnas
vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa, ävensom tjänstemännens
vid Strömsholms stuteri samt deras änkors och barns pensionsfond.

Ordinarie befattningshavare i statens tjänst äro med få undantag
förpliktade att vara delägare i någon av dessa kassor.

Vid Uppsala universitet äro ordinarie vaktmästare och vederlikar
enligt ett av kanslern för rikets universitet fastställt reglemente för
vaktbetjäningens vid universitetet pensionsinrättning för änkor och
barn skyldiga att vara delägare i samma pensionsinrättning. Enligt
reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa äro berörda befattningshavare
icke undantagna från skyldigheten att vara delägare i
samma änke- och pupillkassa, men för närvarande erlägga de inga avgifter
till densamma och betraktas följaktligen icke såsom delägare.

Vidare må erinras om »Lunds universitets änke- och pupillkassa»,
i vilken enligt av Kungl. Maj:t den 7 november 1895 fastställt
reglemente alla ordinarie professorer, bibliotekarie, räntmästare

24

Kungl. Mdj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

och sekreterare, vilka äro med lön vid universitetet anställda, äro
skyldiga att ingå såsom delägare. De äro därjämte ovillkorligen förpliktade
vara delägare i den statsunderstödda pensionsinrättningen för
änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän vid universitetet.

Det synes mig vara uppenbart ej mindre att pensionsberättigade
änkor och barn efter ordinarie vaktmästare och vederlikar vid Uppsala
universitet böra beträffande rätt till nu ifrågavarande krigstidshjälp vara
likställda med änkor och barn efter andra statstjänare än även att pension
från Lunds universitets änke- och pupillkassa bör i nu förevarande
avseende jämställas med pension från ovan uppräknade statsunderstödda
pensionsanstalter.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i Eders Kungl. Maj:ts
till innevarande års riksdag avlåtna proposition (nr 129) om krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst torde böra stadgas,
att, om till krigstidshjälp av nu ifrågavarande slag berättigad änka eller
barn under år 1917 avlidit, stärbhuset inträder i den avlidnas rätt till
dylik hjälp.

Statskontoret har ansett, att tillägg av nu ifrågavarande slag borde
åt statstjänares efterlevande beredas jämväl för år 1918.

Det synes mig emellertid vara för tidigt att redan nu söka bedöma,
huruvida förhållandena under år 1918 kunna nödvändiggöra utdelande
av krigstidshjälp även då, och finner jag mig fördenskull för
närvarande icke böra föreslå någon åtgärd i anledning av statskontorets
sistberörda hemställan.

Rätten till ifrågavarande krigstidshjälp synes böra, på sätt föreslagits
i fråga om krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst,
hänföras till förhållandena vid 1917 års ingång. Härigenom förebygges
att krigstidshjälp för år 1917 i sådana fall, då en befattningshavare
under året avlidit, utbetalas först till befattningshavaren och sedan till
hans pensionsberättigade efterlevande.

I övrigt har jag icke funnit något att erinra mot vad statskontoret
i nu förevarande ärende anfört.

För ändamålet torde böra på extra stat för år 1918 äskas ett
förslagsanslag av 700,000 kronor.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 330. 25

l statsverkspropositionen til] innevarande års riksdag beräknades
under provisorisk huvudtitel 10,000,000 kronor till krigstidshjälp in. m.
åt befattningshavare och pensionstagare. Av nämnda belopp avsågos
1,000,000 kronor till krigstidshjälp åt pensionstagare, nämligen 500,000
kronor åt f. d. befattningshavare i statens tjänst och 500,000 kronor
åt pensionerade änkor efter statstjänare. Då det av mig förordade förslaget
till krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor och barn efter
befattningshavare i statens tjänst skulle betinga en kostnad av 700,000
kronor, måste särskild täckning sökas för ett belopp av 200,000 kronor.
Plats å*budgeten för sistnämnda belopp lärer emellertid kunna beredas
genom de förslug till nya eller ökade skatter och avgifter, för vilka min
företrädare i ämbetet lämnat redogörelse i det vid propositionen nr 95 A
till innevarande års riksdag fogade statsrådsprotokollet.

Med åberopande av vad i detta ärende anförts hemställer jag, att
Eders Kungl. Magt täcktes föreslå riksdagen att

a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst å extra
stat för år 1918 under tionde huvudtitel anvisa såsom förslagsanslag ett
belopp av 700,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga
medel under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet.erfordras; samt

b) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälpens utgående: §

I Krigstidshjälp

tillkommer, med nedan angivna undantag och begränsningar,
sådana behövande änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst, som vid ingången av år 1917 ägt åtnjuta pension
eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller från någon
av staten understödd anstalt för pensionering av djdika befattningshavares
änkor och barn, från Lunds universitets änke- och pupillkassa eller
från vaktbetjäningens vid Uppsila universitet pensionsinrättning för
änkor och barn.

§ 2.

Krigstidshjälpen utgår

till pensionsberättigad änka med 100 kronor, dock att hjälpen och
pensionsförmånerna icke må tillhopa överstiga 600 kronor för år räknat;

till pensionsberättigad änka med pensionsberättigade minderåriga
barn med 100 kronor till änkan och med 50 kronor för vart pensionsBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 283 höft. (Nr 330.) 4

26

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

berättigat barn,'' dock att hjälpen jämte pensionsförmånerna icke må för
änka och barn tillhopa överstiga 900 kronor för år räknat;

till pensionsberättigat minderårigt barn utan pensionsberättigad
moder med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna icke
må tillhopa överstiga för ett barn 300 kronor, för två syskon 600 kronor
och för tre eller flere syskon 900 kronor, allt för år räknat; samt

till annan pensionär med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna
tillhopa icke må överstiga 300 kronor för år räknat.

3. *

Om till krigstidshjälp av nu ifrågavarande slag berättigad änka
eller barn under år 1917 avlidit, inträder stärbhuset i den avlidnas rätt
till dylik hjälp.

§ 4-

Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,
må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidshjälp.

§ 5.

Krigstidshjälpen utbetalas på en gång i den ordning, som av
Kungl. Maj:t bestämmes.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll
utvisar.

* Ur protokollet:

Stig Östergren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 330.

27

Bilaga.

Tabell, ntvlsande antal och •belopp av pensioner, som är lille utgingo till änkor och barn
efter befattningshavare i statens tjänst.

Belopp.

Kronor.

Pensioner till
änkor.

-----------------------

Antal t, .

Belopp.

pensio- , \

ner. ; Kronor.

?ensioner till änkor!
med minderåriga |
bara.

Antal t, i

Belopp.

pensio-ner. j Kronor, j

Pensioner till barn 1
(minderåriga eller
äldre).

Antal jj ,

Belopp.

pensio- 11

ner. Kronor, j

Summa.

Antal Belopp,

pensio- |

ner. ; Kronor.

7—50

117

|

4,728 :

i

523 !

18,194

640

22 922

51—100

387

30,240

54

4,640 i

399

30,550

840

65,430

101—150

969

133,100

226 i

31,415

134

18,445 :

1,329

182,960

151—200

646

122,675 !

137 !

24,605

123

22,335 i

906

169,615

201—250

461

112,830 |

185

45,540

91

21,590

737

1.79 960

251—300

312

90,605 |

153

45,185

49

13,845

514

149,635

301—350

278

95,930

122

42,310

31 ■

10,365

431

148,605

351—400

231

91,730 1

59

22,050

38

14.710

331

128,490

401—450

163

72,290

72

32,300

5

2,220

240

106,810

451—500

332

165,490

45

22,170

15

7,470

392

195,130

501—550

126

68,430

29 I

15,790

4

2,180

159

S6,400

551—600

429

253,420

54 :

. 31,820

7

4,080

490

289,320

601—650

136

87,300

28

18,040

5

3,220

169

108,560

651—700

159

108,275

16

10,800

4

2,715

179

121,790

701—750

43

31,760

21

15,630

2

1,490

63

48,880

751—800

203

162,110

53 1

41,660

4

3,200

260

206,970

. 801—850

39

32,730

12 1

10,140

—

—

51

42,870

851—900

74

66,430

55 ;

49,080

1

800

130

116,410

901—1,000

60

58,850

17 !

16,530

1

1,000

78

76,380

1,001—1,100

41

43,230

30

31,390

1

1,100

72

75,720

1,101—1,200

42

48,620

39 ;

46,330

1

1,150

82

96,100

1,201—1,300

8

10,060

6 ''

7,520

1

1,230

15

18,810

! 1,301—1,400

11

14,900

11

14,850

—

—

2?

29,750

1,401—1,500

3

4,350

14

20,760

2

2.920

19

28,030

1,501—1,600

6

9,300

2 ;

3,100

—

—

8

12,400

1,601—1,700

—

—

5

8,340

—

—

5

8,340

1,701—1,800

1

1.750

1

1,750

—

—

2

3,500

1,801—1,900

—

—

1

1,860

—

—

i

1,860

1,901—2,000

—

—

1

2,000

—

—

1

2,000

I 2,001—2,100

2

4,100

1 2

4,200

—

4

8,300

Summa

5,282

1,925,233

1,450

621.805

1,441

184,909

8,173

j 2,731947

i