Kungl. May.ts nåd. proposition nr SOS.
1
JNr
Kungl. Maj:t,s nådiga proposition till riksdagen angående statsunderstöd
åt synnerligt s kattetyngda landskommuner;
given. Stockholms slott den 16 april. 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
för tilldelande av statsunderstöd i enlighet med i nämnda statsrådsprotokoll
angivna villkor och grunder åt synnerligt skattetyngda landskommuner
å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1918 bevilja ett förslagsanslag
ä 800,000 kronor.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Conrad Carleson.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 26‘å käft. (Nr 308.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
Utdrag av protokollet över Jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april
1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
^Iårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för civil-, ecklesiastik- och
jordbruksdepartementen anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet
Carleson följande:
I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen,
sjunde huvudtiteln, punkten 57, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i
avvaktan på den proposition angående statsunderstöd åt synnerligen
skattetyngda landskommuner, som kunde varda förelagd riksdagen, bland
de extra anslagen under nämnda huvudtitel för år 1918 beräkna ett belopp
av 600,000 kronor.
Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla förevarande ärende
till fortsatt behandling.
3
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr ,308.
Beskattningen för kommunala ändamål har mångenstädes bland luledning.
landskommunerna stigit till sådan höjd, att verkligt nödläge i finansiellt
avseende inträtt för många kommuner. Enligt verkställd överslagsberäkning
uppgick antalet landskommuner med kommunal utdebitering år 1914
av mera än 8 kronor för 100 kronor inkomst till 542 av 2,377. Den
högsta utdebiteringen förekom inom Lojsta kommun å Gottland, inom
vilken under nämnda år beslutades kommunalskatt å 28 kronor 30 öre
för 100 kronor inkomst, ''läges härjämte hänsyn till andra inom landskommunerna
utgående skatter, kommer nödläget att än tydligare framträda.
1 det betänkande, som omförmäles här nedan, redogöres närmare
för kommunalskattens storlek inom landskommunerna, varjämte behandlas
några därmed sammanhängande spörsmål; se sid. 39—50 i betänkandet.
Frågan . om hjälp åt ekonomiskt tryckta kommuner har under Historik,
tidigare år vid olika, tillfällen upptagits till behandling. Sålunda hava
inom riksdagen väckts flera förslag till lindring i kommunernas ekonomiska
bördor för allmänna fattigvården och skolväsendet. Dessa förslag, vilka
väcktes av enskilda motionärer vid 1904, 1905, 1907 och 1908 års riksdagar,
ledde emellertid icke till något resultat. Vidsträcktare syftemål hade
en annan vid sistnämnda års riksdag väckt motion, i vilken hemställdes,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära, att allsidig utredning så
snart som möjligt anställdes rörande vilka kommuner, som ägde alltför
ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till sina skattebördor, samt att
det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, måtte framläggas
för riksdagen. Denna motion föranledde skrivelse från riksdagen till Kungl.
Maj:t den 3 juni 1908, vari anfördes bl. a. följande:
»Riksdagen anser en utjämning i viss mån av de kommunala skatterna, då
dessa trycka alltför ojämnt, vara önskvärd. De nu tillgängliga statistiska uppgifterna
lära dock icke vara tillräckliga för att av desamma erhålla eu för denna
frågas bedömande tillförlitlig utredning’, vilken dock enligt riksdagens mening bör
begränsas till en undersökning rörande vilka kommuner, som äga alltför ringa
ekonomisk bärkraft i förhållande till sådana skyldigheter, vilka staten genom sin
lagstiftning ålägger dem och således icke äro av uteslutande kommunal natur,
utan tillika äro av beskaffenhet att tjäna statsändamål.
Riksdagen far alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t så snart som
löjligt låta anställa en allsidig utredning rörande vilka kommuner, som äga alltför.
ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till dem ålagda skyldigheter för ändamål,
de där tillika kunna aiises vara statsändamål, samt därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen giver anledning.»
Med anledning av denna skrivelse uppdrogs genom Kungl. Maj:ts
beslut den 5 mars 1909 åt förste aktuarien Edv. Söderberg att verkställa
4
Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 308.
eu förberedande statistisk utredning uti ifrågavarande ämne. På grund
av Kungl. Maj:ts bemyndigande!] den 14 oktober och den 18 november
1910 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet, vilken fattade
riksdagens skrivelse såsom syftande till fullständig revision av den kommunala
beskattningen, dels professorn vid Stockholms högskola Gustav
Cassel att utarbeta en översikt över kommunalbeskattningens utveckling
och gestaltning inom vissa främmande länder, dels oek sakkunniga personer
att inom finansdepartementet biträda med utförandet av de arbeten,
vilka kunde anses erforderliga för lösningen av kommunalskattefrågan, (de
s. k. kommunalskattekommitterade).
De båda förstnämnda utredningarna äro avslutade. Söderberg fullbordade
och utgav från trycket den 6 november 1911 en förberedande
statistisk undersökning rörande landskommunernas och köpingarnas ekonomiska
bärkraft, och Cassel överlämnade den 15 april 1912 till dåvarande
chefen för finansdepartementet en »översikt över kommunalbeskattningens
utveckling och nuvarande gestaltning inom vissa främmande länder», vilken
likaledes utgivits från trycket.
Kommunalskattekommitterade hava (februari 1917) angående sitt
arbete meddelat följande:
De hade avslutat, men ännu icke avlämnat förslag till omläggning
av själva beskattningsgrunderna, eller s. k. skattereglering. Väl
kunde genom denna åstadkommas eu här och var ganska avsevärd ökning
av beskattningsföremål med bidragsskyldighet till kommunen och därigenom
vinnas motsvarande minskning av skattetrycket, men ojämnheten
i tillgången på beskattningsföremål och därav föranlett alltför hårt skattetryck
inom vissa kommuner i jämförelse med andra komine säkerligen
att i allt fall till icke ringa del kvarstå. Då alltså utöver skatteregleringen
ytterligare borde vidtagas åtgärder med skatteutjämning till syftemål,
torde ett kommande led i kommitterades arbete omfatta uppgörande
av förslag till sådana åtgärder.
Emellertid föreslog Kungl. Maj:t i 1912 års statsverksproposition
under sjunde huvudtiteln, att riksdagen skulle på extra stat för år 1913
bevilja ett anslag av 600,000 kronor’att tilldelas de landskommuner och
köpingar, där ett mera stadigvarande, synnerligt betungande skattetryck vore
rådande. Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t framhöll dåvarande
chefen för finansdepartementet, att det måste antagas komma att kräva rätt
lång tid, innan en högst välbehövlig lindring kunde i sammanhang med den
slutliga kommunalskattereformen beredas de av oskäligt höga skatter mest
betungade landskommunerna samt att han förty funnit angeläget att tillse,
Kung!. MajUs nåd. proposition nr 308.
5
orn ej genom provisoriska åtgärder kunde åstadkommas lättnader i dessa
kommuners skattetryck.
De grunder, efter vilka statsunderstöd åt skattetyngda kommuner
bolde lämnas, voro i propositionen sammanfattade på följande sätt:
»Till kommun, som under de senaste tre åren före det, varunder ansökan
om statsunderstöd göres, varit för kommunens utgifter betungad med ett skattetryck
av i medeltal mera än 8 kronor bevillningskronan (= 80 öre per gammal
kommunaltyrk),
samt vars utgifter för folkskoleväsendet och fattigvården under det är, dä
ansökan om understöd göres, efter avdrag av sådana statsbidrag och andra kommunens
inkomster, som omedelbart hänföra sig till skolväsendet eller till fattigvården,
överstigit det medelbelopp per bevillningskrona, varmed dessa utgifter
med nyssnämnda avdrag enligt den officiella statistiken under de tre senaste år,
för vilka den i tryck föreligger, drabbat rikets landskommuner,
må extra statsunderstöd kunna lämnas till högst det belopp, som erfordras
för berörda utgifters nedbringande till nyss anmärkta medelbelopp per bevillningskrona,
med den ytterligare begränsning likväl, att det extra statsunderstödet icke
heller må uppgå till högre Inlopp, än att understödsbeloppet kunnat nedbringa
det kommunala skattetrycket för året med högst 25 procent, i den mån det legat
över 8 till och med 9 kronor bevillningskronan, högst 50 procent, i den mån det
legat över 9 till och med 10 kronor bevillningskronan samt högst 75 procent, i
den mån det legat över 10 kronor bevillningskronan.
Såsom villkor för statsunderstöds erhållande bör vidare gälla, att kommunen
i laga ordning beslutat, att stämma för uppbörd av den del av kommunalskatten,
som motsvarar eu debitering, överstigande 8 kronor bevillningskronan,
icke kommer att hållas tidigare än i juni månad det år, då skatten skall erläggas.»
Statsutskottets majoritet hemställde, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag icke måtte bifallas av riksdagen, varemot nio reservanter inom
utskottet i huvudsak tillstyrkte Kungl. Majrts förslag. I första kammaren
bifölls utskottets utlåtande med 65 röster mot 49, varemot i andra kammaren
reservationen bifölls med 98 röster mot 82. Vid gemensam omröstning,
som företogs i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut, avslogs
Kungl. Maj:ts framställning med 195 röster mot 165, vilka avgåvos för
Infall till reservationen.
Under nionde huvudtiteln i 1912 års statsverksproposition föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt
på extra stat för år 1913 anvisa 400,000 kronor (i stället för
under år 1912 utgående 150,000 kronor). Uti eu i andra kammaren
väckt motion hemställdes om anslagets höjning till 800,000 kronor. Icke
något av förslagen vann riksdagens bifall.
6
Kling!. May.ts nåd. proposition nr 308.
Slutligen väcktes både vid 1914 och vid 1915 års riksdagar motioner
med syftemål att söka åstadkomma lindring i kommunernas skattebördor,
men ej heller dessa motioner biföllos av riksdagen.
Utförligare redogörelse för ovan angivna förslag återfinnes å sid. 14
—39 i det betänkande, som omförmäles här nedan.
Den 8 juli 1916 erhöll min företrädare i ämbetet av Kung!. Maj:t bemyndigande
att tillkalla sakkunniga personer med uppdrag att efter samråd
med kommunalskattekomrnitterade utreda, huruvida, i avbidan på definitiva
anordningar för åstadkommande av större likformighet i det kommunala
skattetrycket, provisoriska åtgärder kunde vidtagas för åvägabringande av
skattelindring i kommuner med oskäligt hög utdebitering för kommunala
ändamål, samt utarbeta det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Berörda den 8 juli tillkallades såsom sakkunniga för fullgörande av nämnda
uppdrag ledamoten av riksdagens första kammare landshövdingen Alexis Hammarström,
ledamöterna av riksdagens andra kammare greve Raoul Hamilton,
hemmansägaren Ernst Otto Magnusson och friherre Erik Palmstierna samt
revisionssekreteraren Erik Lilienberg. Dessa överlämnade den 3 februari
1917 förslag till kungörelse angående statsunderstöd åt synnerligt skattet.
yngda landskommuner jämte formulär och tillhörande motivering. Förslaget
till kungörelse torde såsom bilaga A få fogas till detta protokoll.
Det väsentliga innehållet i betänkandet är följande.
De sakkunniga.
Sedan eu ingående statistisk redogörelse i fråga om mest skattetyngda
kommuner lämnats (se sid. 45—50 och 89—200 i betänkandet), yttra de
sakkunniga följande:
>-Då det gäller att bestämma, vilka omständigheter skola anses avgörande
för frågan om behovet av understöd, synes skattetrycket inom
kommunen — i främsta rummet trycket av kommunalskatten — kunna be(Sid.
53-56.)''traktas såsom utslagsgivande. Vid frågans behandling i riksdagen framställdes
åtskilliga erinringar,j gående ut på, att skattetrycket såsom exponent
Skatte trycket exponent -
nog vore missvisande,
dels i och för sia'' till
för understödsbehovet ofta
följd av otillförlitligheten i fastigheternas, särskilt jordbruksfastigheternas,
taxering, dels ock såtillvida, att skatten icke ensam vore avgörande för
frågan om behov av understöd förelåge; särskilt bostads- och livsmedelsförhållandena
inom kommunen förmenades därvidlag icke sakna betydelse.
Vad först angår frågan om fastighetstaxeringens tillförlitlighet torde
det visserligen vara obestridligt, att taxeringen av fast egendom och
Sidhänvisningarna i denna och följande kantrubriker åsyfta betänkandet,
1
7
K.ungl, Maja* nåd. proposition nr HOS.
särskilt, av jordbruksfastighet mångenstädes är behäftad med så betydande
brister, att taxeringsvärdena icke kunna anses jämlika i olika
taxeringsdistrikt och att följaktligen höga kommunalutskylder inom eu
kommun icke undantagslöst utmärka ett motsvarande tryckt ekonomiskt
läge för kommunen. Men å andra sidan lärer det dock icke kunna förnekas,
att trots mer eller mindre otillfredsställande taxering det kommunala
skattetrycket är den enda någorlunda tillförlitliga mätare av kommunens
ekonomiska läge, som under förhandenvarande omständigheter står till buds.
Möjligheten a\ för låg fastighetstaxering har dock i de sakkunnigas förslag
beaktats och till en början föranlett en reducering av de understödsberättigade
kommunernas antal genom fordran på ett högre skattetryck såsom
villkor för understöds erhållande än det, vartill anledning kunde förefinnas
med hänsyn tagen till medeltalet för kommunalskatten i rikets samtliga
landskommuner, vilket medeltal enligt hos statistiska centralbyrån
verkställd överslagsberäkning torde kunna anslås till t! kronor för 100
kronor inkomst. 1 den siffra, vartill enligt förslagets 2 § understödsberättigad
kommuns skattetryck skulle lägst uppgå, kan nämligen kommunalskatten
anses ingå mpd vid pass 8 kronor. Här finnes sålunda en
marginal på ungefär 2 kronor, inom vilken bristfällig fastighetstaxeringkan
förekomma utan att ändock föranleda understöd åt kommun, vars
kommunalskatt icke ligger över nyssberörda allmänna medeltal. ’ Hur
marginalen kommer att gestalta sig under närmaste framtiden är ej
lätt att stiga, då åtskilliga nytillkomna omständigheter verka i skilda riktningar.
A ena sidan torde det sjunkande penningvärdet och kommunernas
utgifter för pensionsförsäkringen medföra höjning av skattemedeltalet. 1
samma riktning kommer även den omständighet att verka, att allt eftersom
i ;U''S lönereglering för prästerskapet genomföres, försajnlingsavgifter
till dess avlöning uttagas såsom annan kommunalskatt. A andra sidan
märkes, att då ovan angivna medeltal beräknats efter den kommunalskatt
som påförts under åren 1904—1913, har säkerligen till medeltalets sänkning
verkat den allmänna fastighetstaxeringen år 1913 med dess höjningav
taxeringsvärdena. Ännu mera torde så bliva förhållandet med 1918 års
taxering.
Emellertid torde det finnas enstaka kommuner, där fastighetstaxeringen
är bristfällig i sådan grad, att än verksammare garantier erfordras
mot . missbruk av understödsrätten. För sådana kommuners vidkommande
har i författningsförslaget (se 6 §) intagits eu bestämmelse, att understöd
icke må utgå, därest det höga skattetrycket kan anses hava väsentligen
orsakats . därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre
än vad inom länet i allmänhet i sådant avseende gäller. Att härvid icke
8 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
Kan bliva tal om någon strängt genomförd matematisk beräkning torde vara
uppenbart; allenast ett generellt omdöme har ansetts kunna ifrågakomma.
Vad härefter beträffar synpunkten, att förutom skattetrycket även
bostads- och livsmedelsförhållandena vore av vikt vid avgörande av frågan
huruvida en kommun borde tilldelas understöd, har nämnda synpunkt framkommit
bl. a. i sammanhang med följande erinran: Statsunderstöd till
skattetyngda landskommuner innebure i själva verket ett partiellt överflyttande
av skattebördan från kommunen på staten, d. v. s. från dem,
söm vore skattskyldiga till kommunen, på dem, som vore skattskyldiga
till staten. ‘ Då statens inkomster till väsentlig del utgjordes av de
indirekta skatterna, skulle en dylik överflyttning av skattebördan närmast
medföra en ökning av dessa skatter och en ökad börda för dera,
som hade att betala desamma. De indirekta skatterna utginge emellertid
till övervägande del från städerna och industrisamhällena, och borde
vid sådant förhållande denna överflyttning icke komma i fråga annat
än under förutsättning bl. a., att bostads- och livsinedelsförhållandena vore
likartade för dem, som erhölle lättnad i skattebördan, och för dem, ä vilka
den väsentligaste delen av denna skattebörda överflyttades.
Även om ovan angivna synpunkt tillädes ett visst berättigande och
även om man skulle utgå från att bostads- och livsmedelskostnaderna i
regel ställa sig lägre på landsbygden än i städer och industrisamhällen
och att det stora flertalet av landsbygdens invånare åtnjuter förmåner,
som följa med naturahushållningen, bör emellertid härvid ihågkommas,
att mot nämnda förmåner stå motsvarande lägre priser, som erhållas
för därstädes alstrade produkter. För övrigt är det ej heller sagt, att
ifrågavarande synpunkt, i den mån den kan anses hava berättigande,
kan° komma till uttryck, då det gäller att bestämma villkoren för understödets
beviljande. Det lärer nämligen icke kunna förutsättas, att
Kungl. Maj:ts befallningshavande, på vars utlåtande Kung!. Maj:ts beslut''
i ärendet kan antagas i regel komma att grundas, skulle vara i
tillfälle att förebringa erforderlig ~ utredning i detta ämne. Dess riktiga
bedömande torde för övrigt vara så mycket vanskligare, som bostads-
och livsmedelskostnaderna inom skattetyngda kommuner icke torde
mera allmänt avvika från vad i detta hänseende förekommer i andra
kommuner. För att få någon inblick i hur härmed förhåller sig hava de
sakkunniga vänt sig till socialstyrelsen med begäran om undersökning
rörande levnadskostnaderna i sådana landskommuner, som under något
av åren 1912, 1913 och 1914 beslutat kommunalskatt å 10 kronor eller
därutöver för 100 kronor inkomst. Socialstyrelsen har i anledning härav,
med förmälan att inom styrelsen för närvarande påginge undersökning av
9
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
kostnaderna för livsmedel, bostad och skatter inom riket i dess helhet men
att nämnda riksundersökning ännu icke slutförts, till de sakkunniga avlämnat
redogörelse för undersökningens resultat beträffande, bland annat,
ovan avsedda landskommuner, upptagna till ett antal av 405 stycken.
Denna partiella undersökning, vilken liksom riksundersökningen i dess
helhet i första hand avsett att beräkna det utgiftsbelopp, som ett
normalhushåll — man, hustru och två barn — med årlig inkomst av
cirka 2,000 kronor har att vidkännas för ovannämnda levnadskostnader
under ett år, innehåller dessutom gruppering av landskommunerna
i förhållande till ett approximativt beräknat riksmedeltal för samma
kostnader. Detta riksmedeltal, som emellertid omfattar både städer
och landsbygd, beräknas utgöra för livsmedel och bostad 1,084 kronor
samt för livsmedel, bostad och skatter 1,286 kronor. Grupperingen utvisar,
bland annat, att om hänsyn toges endast till livsmedel och bostad,
läge 391 kommuner, eller 97 procent av ifrågavarande antal, under riksmedeltalet
(72 med 15—10 procent, 223 med 10—5 procent och 96 med
5 procent eller mindre) samt 14 kommuner, eller 3 procent av antalet,
över riksmedeltalet (11 med 5 procent eller mindre och 3 med 5—10
procent). Det resultat, vartill undersökningen sålunda lett, lärer bekräfta
vad ovan antagits, eller att skattetyngda kommuner i allmänhet icke
erbjuda något särskilt i ögonen fallande med avseende å levnadskostnadernas
höjdläge. Ej heller kunna nämnda kostnader därstädes anses vara
anmärkningsvärt låga i jämförelse med förhållandet inom mindre skattetyngda
kommuner. Med avseende härå och i betraktande av den omständighet,
att levnadskostnadsstatistiken ännu saknar erforderlig fullständighet,
hava de sakkunniga vid förslagets utarbetande måst lämna nu omhandlade
synpunkt åsido.
I sammanhang med frågan om skattetryckets tillförlitlighet såsom
exponent för en kommuns understödsbehov torde vidare böra erinras om,
vad även tidigare berörts, att en viss olikformighet kan konstateras i avseende
å kommunernas bokföring och att detta förhållande i någon mån
försvårar en enhetlig prövning av behovets förhandenvaro och storlek i
olika kommuner. Riksdagen har emellertid i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 17 maj 1913 anhållit om utredning, huruvida och i vilken utsträckning
normerande bestämmelser från statens sida borde utfärdas till ledning
för bokföringen av kommunernas räkenskaper, varjämte hemställts,
att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Det torde väl förty kunna förutsättas, att den
svårighet, som berörda förhållande skulle i ett eller annat fall kunna medföra
vid bedömandet av en kommuns finansiella läge, snart nog skall un
Bihang
till riksdagens protokoll 1017. 1 saml. 265 käft. (Nr 308.) 2
10
Rungt. MajUs nåd. proposition nr 308.
danröjas. Emellertid har förhållandet föranlett de sakkunniga att söka
förskaffa myndigheterna tillfälle till erforderlig kontroll å kommunernas
räkenskapsföring i sammanhang med den granskning av den kommunala
hushållningen, som skall äga rum vid handläggningen av understödsansökning.
Härvid syftas på en i författningsförslaget intagen bestämmelse
(se 8 §), att vid ansökan om understöd skola fogas, förutom å kommunalstämma
och kyrkostämma under det löpande året fastställda utgiftsoch
inkomststater, uppgifter i de hänseenden, som innehållas i det vid författningsförslaget
fogade formuläret. Detta är avsett att inrymma alla
uppgifter ur kommunens räkenskaper in. in., som kunna behövas för ansökningens
riktiga bedömande.
Slutligen må i avseende å betänkligheter, som kunna resas mot förslaget,
framhållas, att då inom de kommuner, som kunna ifrågasättas till
delaktighet i understödet, industrien i allmänhet är föga representerad, den
omständigheten icke torde behöva tillmätas större avseende, att på vissa
håll olika taxeringsgrunder kunna hava tillämpats vid uppdelning vederbörande
kommuner emellan av beskattningsbar inkomst av rörelse, som drives
inom två eller flera kommuner.»
Skatter, som I fråga om de skatter, till vilka hänsyn borde tagas vid bedömandet
beskatteia om en kommun skulle anses vara av skatt synnerligt betungad och på
trycket, grund därav i behov av understöd, anses i första hand kommunalskatten
(Sid. 57—62.) samt därjämte såväl landstingsskatten som vägskatten böra ifrågakomma.
Beträffande landstingsskatten framhålles, att den drabbade inom olika län
mycket ojämnt samt att densamma särskilt år 1916 på många håll högst
avsevärt höjts, och angående vägskatten påvisas dess tyngd och ojämnhet
år 1914 inom de olika distrikten, varvid erinras, att dryg vägskatt förekomme
särskilt inom de fyra nordligaste länen och å Gottland. 1 fråga
om andra utskylder anses den utan åtskillnad till orten drabbande statsbeskattningen
icke här böra komma i beaktande. Ej heller tages någon
hänsyn till de särskilda avgifterna till prästerskapets avlöning, enär förhållandena,
vad anginge kommunmedlemmarnas betungande av dylika
avgifter, vore så olikartade, och enär prästlöneregleringarna för övrigt
komme att i stor utsträckning genomföras under den närmaste framtiden,
varmed avgifterna inginge i kommunalskatten. Beträffande slutligen bidragen
till byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse samt
till skjutsentreprenad lämnas samtliga dessa bidrag, såsom i regel rörande
sig om relativt obetydliga belopp, utan vidare åsido.
Skatte- Vid övervägande av frågan, vilket mått av skattetryck skulle före
tryckets
ligga, för att en kommun borde anses vara av skatt synnerligt betungad,
(Sid. 62—63.)
Knuff!. Maj-.ts nåd. proposition nr 308.
11
stanna de sakkunniga vid att föreslå, att trycket av kommunalskatt, landstingsskatt
och vägskatt skulle överstiga 10 kronor för 100 kronor inkomst.
Häri beräknas, såsom förut nämnts, kommunalskatten ingå med 8 kronor;
resten skulle fyllas av landstingsskatten och vägskatten, vilkas sammanlagda
medeltal enligt eu i statistiska centralbyrån på grundval av senast
tillgängliga siffror verkställd överslagsberäkning uppskattats till omkring 2
kronor för 100 kronor inkomst.
Enligt förslaget skulle nu angivna skattetryck hänföra sig till de
beslut om uttaxering, som fattats under det löpande året, d. v. s. det år,
varunder ansökning om understöd skulle göras. Då emellertid växlingar
år från år särskilt i fråga om kommunalskattens storlek talrikt förekomme,
och en kommun, som måhända rent tillfälligtvis ett visst år behövt besluta
kommunalskatt till högt belopp, medan den under de närmast föregående
åren haft väsentligt lägre uttaxering, icke torde kunna anses vara
av skatt synnerligt betungad, uppställes såsom ytterligare villkor härför,
att skattetrycket skall vara av mera stadigvarande art. Bestämmelse i dylik
riktning har ock införts i författningsförslaget, i vars 2 § stadgas, att det
tryck av ovan angivna tre skatteslag, som föranletts av det löpande och de
två nästföregående årens uttaxeringar, i medeltal för dessa tre år skall
överstiga 10 kronor för 100 kronor inkomst.
Angående skattetryckets beräknande anföres bl. a. följande: Skatte
Beräknandet
av skattetrycket inom en kommun vore förenat med vissa beräknande.
svårigheter till följd därav, att vägskatten alltid samt kommunalskatten (Sid. 63—66.)
och landstingsskatten understundom tyngde olika på olika beskattningsföremål,
varjämte vägskatten utginge efter andra grunder än de andra två
skatterna. Givet vore emellertid, att vid skattetryckets beräknande måste
byggas å enhetlig grund. Härutinnan föresloges (se 4 §), att kommunalskatten
och landstingsskatten skulle upptagas till det belopp för 100 kronor
inkomst, varmed de uttaxerats å inkomst av kapital och arbete, samt att
vägskatten skulle beräknas till det belopp för 100 kronor inkomst, som det
uttaxerade beloppet per vägfyrk utav inkomst av kapital och arbete motsvarade
för 100 kronor sådan inkomst. Om t. ex. inom en kommun kommunalskatten
utginge för 100 kronor inkomst med 10 kronor 27 öre av jordbruksfastighet
och 10 kronor 44 öre av andra beskattningsföremål, landstingsskatten,
för enahanda inkomst räknat, med respektive 1 krona 8 öre och 87 öre
samt vägskatten med 21 öre per vägfyrk utav inkomst av kapital och arbete,
skulle sålunda det tryck, som nämnda tre skatter tillhopa utövade å kommunen,
beräknas till 12 kronor 1 öre för 100 kronor inkomst. Man rörde sig
alltså här med ett fingerat skattetryck, såtillvida att varje 100-tal kronor
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
inkomst inom kommunen antoges, oavsett beskattningsföremålet, varifrån
inkomsten härflöte, vara lika belastat av alla tre skatterna. Yad kommunalskatten
och landstingsskatten anginge syntes dylikt antagande icke innebära
något större avsteg från vad i verkligheten ägde rum. De utginge
ju i regel med samma belopp, för 100 kronor inkomst räknat,
ur olika beskattningsföremål, och i de fall, där så ej skedde, vore växlingarna
icke av mera avsevärd betydelse. Däremot utginge vägskatten
med väsentligt olika belopp för olika beskattningsföremål, och särskilt
kunde jordbruksfastigheterna — vilka voro de förhärskande beskattningsföremålen
i de kommuner, som nu vore i fråga — synas oproportionerligt
tyngda av densamma. Emellertid fullgjordes berörda fastigheters
väsentliga åligganden i fråga om vägskatt in natura, och den
uppskattning därav, som särskilda nämnden verkställde, torde icke kunna
anses förete den jämlikhet inom olika distrikt, att det vore möjligt att
härutinnan räkna med någon enhetlighet i bördan, sådan den framginge
ur för handen varande siffror. Också skulle enligt gjord överslagsberäkning
minst halva antalet landskommuner i riket komma att bliva understödsberättigade,
därest vägbördans siffermässiga tryck å jordbruksfastighet
skulle vara avgörande, något som icke skulle komma i god överensstämmelse
med utgångspunkten för förslaget, enligt vilket endast kommuner
med abnormt högt skattetryck borde bispringas.
Här återstode svårligen annan utväg än att räkna efter belastningen
å inkomst av kapital och arbete. En oegentlighet vid den föreslagna anordningen
vore visserligen, att av kapital och arbete härrörande inkomst,
som bevillningstaxerats till lägre belopp än 1 000 kronor och på den grund
enligt lag vore fri från vägskatt, ändock antoges vara tyngd av dylik
skatt, och detsamma gällde i fråga om »annan» fastighet, som bevillningstaxerats
till lägre belopp än 800 kronor. Då emellertid oegentlig!)eterna
icke komme att hava annan påföljd, än att ägare av nämnda beskattningsföremål,
d. v. s. kommunens minsta skattebetalare, finge något högre andel
i understödet än som strängt taget borde tillkomma dem, hade de sakkunniga
ansett sig kunna lämna berörda oegentligheter, som förvisso icke
komme att röra sig om annat än obetydliga belopp, utan vidare avseende.
En annan påtaglig oegentlighet vore den, att vägskattepliktig »annan» fastighet,
som ju betalade tre gånger större vägskatt än inkomst, måste antagas
hava tre gånger mindre vägskatt än den i verkligheten hade och att dess
ägare sålunda komme att få minskad andel i understödet. Men då dylika
fastigheter torde förekomma tämligen sparsamt i de med förslaget avsedda
kommuner och minskningen i allt fall icke kunde antagas hava nämnvärd
13
Kungl. Maj itu nåd. proposition nr 308.
betydelse, hade ej heller denna oegentlighet synts böra hindra antagandet
av en enhetlig grund för skattetryckets beräknande.
Undantagsvis kunde skattetrycket vara olika inom olika delar av eu
kommun av den anledning, att ovan avsedda skatter utginge med olika belopp
inom de olika kommundelarna. Sålunda kunde kommunen vara uppdelad i
skolrotar med olika skolkostnader och därav följande olika hög kommunalskatt,
och liknande uppdelning kunde förekomma på fattigvårdens område:
fattigrotar med olika fattigvårdskostnader. Om vidare en kommun omfattade
tvä församlingar med olika uttaxeringar för kyrkliga ändamål, bleve
naturligtvis kommunalskatten i den kommundel, som omfattade den ena församlingen,
en annan än i den andra kommundelen, och slutligen — fäst
såsom rena undantagsfall — hände det, att landstingsskatten utginge med olika
belopp i olika kommundelar samt att en kommun vore uppdelad på olika
väghållningsdistrikt med olika vägskatt. I sådana fall som de nu angivna
finge särskild beräkning av skattetrycket göras för varje sådan kommundel,
inom vilken ifrågavarande skatter tillhopa utginge med annat belopp
än i övriga delar av kommunen.
Förutom ovan angivna bestämmelser, huru skattetrycket inom en kom- Kontrollmun
skulle kunna på grundval av beslutade uttaxeringar beräknas, anse de {nående ut
sakkunniga nödigt att meddela särskild föreskrift till vinnande av kontroll taxeringen.
över att den kommunala uttaxeringen verkställts först sedan alla disponibla (Sid- 66—68.)
tillgångar använts för bestridande av kommunens utgifter. Bland de tillgångar,
som härvid komma i fråga, nämnas särskilt skogsaccismedlen, andra
fonder och den personliga avgiften till folkskolan. Den åsyftade föreskriften
om kontroll å uttaxeringen har inrymts i förslagets 4 § under b),
där det föreskrives, att om en kommun icke eller endast delvis begagnat
sig av sin rätt att såsom förskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedel
eller för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga
medel, skall beräknas den uttaxering, som skulle erfordrats, därest nämnda
tillgångar kommit till dylik användning.
Ännu en kontrollföreskrift med avseende å uttaxeringen har intagits
i 4 § under c), som innehåller stadgande, att om bland kommunens utgifter
ingår annuitet (ränta och amortering) å lån för annat ändamål än kyrko-,
folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen, skall beräknas allenast den
uttaxering, som skulle erfordrats, därest dylik annuitet icke medräknats
vid uttaxeringens bestämmande. Med detta stadgande, som upptagits från
den av reservanterna i 1912 års statsutskott gjorda hemställan beträffande
den _ ovan omförmälda propositionen i föreliggande fråga, har åsyftats att
förhindra kommun från att erhålla understöd för utgifter, som vore av
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
uteslutande lokal natur. Härvid har närmast tänkts på annuiteter å lån för
teckning av aktier i järnväg, vilka lån enligt den vid betänkandet fogade
tabellbilagan 3 (sid. 199) i de där avsedda 424 kommunerna vid 1915 års slut
utgjorde ej mindre än 28,2 procent av kommunernas sammanlagda låneskuld.
Visserligen anmärktes under debatten i 1912 års riksdag, att om
gemensamt lår^ upptagits för skilda ändamål av lokal och allmän natur,
det icke bleve möjligt att reda ut, hur lånet skulle uppdelas på de olika
ändamålen. Häremot anföra emellertid de sakkunniga, att, frånsett den omständigheten,
att lån av dylikt slag mera sällan torde upptagits av sådana
kommuner som de nu ifrågavarande, det väl finge antagas, att erforderlig
utredning skulle kunna, under ärendets handläggning av Kungl.
Maj :ts befallningshavande, förebringas genom skriftväxling med kommunen.
Kostnad för Senast omhandlade stadgande anknyter till tanken, att statsunder
Ät
stödet bör avse att bringa lättnad allenast i utgifter, vilka drabba komvård.
munerna lör fullgörande av sådana skyldigheter, som tillika kunna anses
(Sid. 69-71.) avge statsändamål, samt att en kommun för att få understöd skall hava
under det löpande året beslutat utgifter för dylika skyldigheter utöver visst
minimibelopp. Ett strängt särskiljande av berörda skyldigheter från andra
kommunala åligganden anse de sakkunniga i fråga om landskommunerna
vanskligt nog. I 1912 års förslag antogos utgifterna för folkskola och
fattigvård såsom underlag för berättigandet till understöd. Då dessa utgifter
voro ostridigt erkända såsom fyllande statsändamål och då de tillhopa
städse utgjort och även framdeles torde komma att utgöra den
ojämförligt största delen av landskommunernas utgifter, funnes enligt de
sakkunnigas mening icke anledning att i detta avseende frångå nämnda
förslag, mot vilket härutinnan för övrigt ej framställts någon erinran
inom riksdagen.
I fråga om det minimibelopp, som utgifterna för folkskola och fattigvård
skola överstiga, för att understöd må beviljas, erinra de sakkunniga,
hurusom 1912 års förslag härutinnan innehöll den bestämmelse, att nämnda
utgifter per bevillningskrona skulle under det år, då ansökan om understöd
gjordes, överstiga det medelbelopp per bevillningskrona, varmed dessa utgifter
enligt den officiella statistiken under de tre senaste år, för vilka den
i tryck förelåge, drabbat rikets landskommuner. Det har emellertid synts
de sakkunniga lämpligare att i författningsförslaget fixera medelsiffran. Härigenom
skulle åtskilliga fördelar vinnas. Sålunda skulle eu kommun med
ledning av dylik siffra kunna utan vidare avgöra, om ifrågavarande villkor
för erhållande av understöd förelåge, och på så sätt kunde onödiga ansök
-
15
Kun (fl. Maj:t8 nåd.’ proposition nr 308.
ningar undvikas. Vidare sluppe man olägenheten att under handläggning av
ett understödsärende två medeltalssiffror förelåge, vilket enligt 1912 årsförslag
icke skulle kunnat undvikas, enär ny årgång av den officiella statistiken
rörande kommunernas finanser plägade utkomma under den tid, som skulle
komma att falla mellan avgivandet av Kungl. Maj:ts befallningshavandes
yttrande och Kungl. Maj:ts beslut i ärendet.
Vidare anmärkes av de sakkunniga, att med utgifter för folkskola och
fattigvård avses de utgifter för nämnda ändamål, som kvarstå efter avdrag
för sådana statsbidrag och andra kommunens inkomster, vilka omedelbart
hänföra sig till dylika ändamål. Denna definition förekommer i förslagets
3 §. Dessutom framgår av stadgandet i 2 § sista stycket, att av nu "avsedda
utgifter allenast sådana må komma i fråga, för vilkas bestridande
uttaxering beslutats, vilket stadgande innebär, att utgifter, som bestritts
med lånemedel, icke skola medräknas, men väl räntor och amorteringar.
Verkställda överslagsberäkningar hava givit vid handen, att om nyss
angivna begränsningar i begreppet »utgifter för folkskola och fattigvård»
iakttagas, kan förenämnda medelsiffra för åren 1912—1914 beräknas till
omkring 5 kronor för 100 kronor inkomst. Från och med 1915 utgår
emellertid statsbidraget till folkskolan med väsentligt ökat belopp, och den
sänkning i utgifterna, som förorsakas härav, torde kunna uppskattas till
omkring 10 procent. Medelsiffran har därför ansetts kunna sättas till 4
kronor 50 öre för nyssnämnda inkomst räknat.
I fråga om de riktlinjer, efter vilka understödet bör begränsas, före- Understödsslås
(se 7 §), att den kommunala skattebördan för folkskole- och fattig- ^estärn
vardsändamal icke skall lättas utöver vad landskommunerna i allmänhet mande.
enligt nyss angivna medelsiffra få vidkännas samt att understödet skall (Sid- 71—72-)
utgå enligt följande skala:
10.01— 11: 40 %
11.01— 12: 50 /
12.01— 16: 60 «/.
Över 16: 75 /
Processuella
bestämmelser.
(Sid. 72-74.)
Understödets
utdelande.
(Sid. 74-75.)
1(5 Kungl. May.ts nåd. ''proposition nr 308.
Till förklaring av skalans innebörd hänvisas till följande tabell:
Skattesats Kr. |
Understöd Kr. |
Understödet |
Skattesats Kr. |
Understöd |
Understödet |
| för 100 kr. inkomst |
för 10 ) kr. inkomst |
||||
11 |
0.40 |
3.64 |
.. |
7.05 |
33.57 |
12 |
0.90 |
7.50 |
22 |
7.80 |
35.45 |
13 |
1.50 |
11.54 |
23 |
8.55 |
37.17 |
14 |
2.10 |
15.00 |
24 |
9.30 |
38.75 |
15 |
2.70 |
18.00 |
25 |
10.05 |
40.20 |
16 |
3.30 |
20.62 |
26 |
10.80 |
41.54 |
17 |
4.05 |
23.82 |
27 |
11.55 |
42.78 |
18 |
4.80 |
26.67 |
28 |
12.30 |
43.93 |
19 |
5.55 |
29.21 |
29 |
13.06 |
45.00 |
20 |
6.30 |
31.50 |
30 |
13.80 |
46.00 |
Processuella bestämmelser hava intagits i förslagets 8, 9 och 11 §§.
I fråga om det sätt, på vilket understödet skulle komma kommunerna
till godo, hänvisas till 5, 10 och 11 §§, som härutinnan innehålla
följande: För att kommun må erhålla understöd skall i laga ordning hava
beslutats, att uppbörd av minst hälften utav den under det löpande året
beslutade kommunalskatt skall verkställas tidigast efter utgången av juni
månad påföljande år. Verkställes kommunalskattens uppbörd av skilda
uppbördsmyndigheter för kommunalstämma och för kyrkostämma, skall
nämnda villkor°för erhållande av understöd tillämpas å vardera uppbörden.
Beviljat understöd må icke — utom i vissa angivna undantagsfall — användas
för bestridande av kommunens utgifter, utan skall vid ovannämnda uppbörd
genom avkortning å därvid förfallande skattebelopp tillgodokomma de
skattskyldiga efter storleken av deras kommunalskatt. För sådant ändamål
skall kommunen låta upprätta avkortningslängd, upptagande för envar
skattskyldig det belopp, som tillgodokommer honom. Verkställes uppbörden
av skilda uppbördsmyndigheter för kommunalstämma och för kyrkostämma,
skall särskild avkortningslängd upprättas till vardera uppbörden,
överstiger understödet icke 25 öre för 100 kronor inkomst, tillfaller det
kommunen såsom dess inkomst och avkortningslängd behöver sålunda då
icke upprättas.
17
Kungl. Map.ts nåd. proposition nr 308.
Mod den skattegräns, som antagits i förslaget, äro stadskommunerna
därur uteslutna. Köping, som utgör cn kommun för sig, har ansetts såsom
landskommun och har därför icke särskilt omnämnts i förslaget. I
fråga om municipalsamhällen har — då de skattskyldiga i sådant municipalsamhälle,
som ligger inom understödsberättigad kommun, komma såsom
medlemmar av kommunen i åtnjutande av understöd, som lämnats
densamma, samt, vad andra municipalsamhällen angår, dessa under alla
omständigheter torde komma att vara så få till antalet, att särskilda bestämmelser
för dem knappast torde vara motiverade — icke föreslagits,
att municipalsamhällen såsom sådana skulle kunna tilldelas understöd.
Beträffande det föreslagna understödssystemets verkningar hänvisas
till följande tabell, som upprättats under antagande, att det varit trycket
av år 1914 beslutade skatter, som skolat lättas.
1. |
2. |
3. |
4. |
1. |
2. |
3. |
4. |
L ä n. |
Antal lands- kom- muner. |
Antal under- stödda lands- kom- muner. |
Kol. 3 |
L ä n. |
Antal lands- kom- muner. |
Antal under- stödda lands- kom- muner. |
Kol. 3 |
Norrbottens ...... |
22 |
17 |
77''3 |
Skaraborgs....... |
262 |
32 |
12-2 |
Blekinge........ |
35 |
17 |
48-6 |
Jönköpings ....... |
129 |
14 |
10-8 |
Göteborgs och Bohns . . |
87 |
42 |
48-3 |
Uppsala........ |
85 |
4 |
4-7 |
Alvsborgs ....... |
221 |
87 |
39-4 |
Stockholms....... |
113 |
5 |
4-4 |
Jämtlands....... |
59 |
20 |
33''9 |
Kristianstads...... |
144 |
6 |
4-2 |
Kallnar........ |
105 |
32 |
30-5 |
Östergötlands...... |
149 |
5 |
3-4 | |
Hallands........ |
86 |
26 |
302 |
Örebro......... |
60 |
1 |
1-7 |
Gott! ands....... |
92 |
27 |
29-3 |
Malmöhus....... |
239 |
2 |
08 |
Västerbottens...... |
26 |
7 |
26-9 |
Kopparbergs...... |
50 |
— |
0-o |
Gävleborgs....... |
49 |
11 |
22-4 |
Summa |
2409 |
424 |
17*6 |
Västmanlands ..... |
69 |
14 |
20-3 |
||||
Värmlands....... |
88 |
17 |
19-3 |
Därav: |
|||
Västernorrlands..... |
64 |
12 |
18-8 |
i Norrland och Dalarna . |
270 |
67 |
24-8 |
Kronqbergs....... |
85 |
15 |
17-6 |
i Götaland....... |
1 634 |
305 |
18''7 |
Södermanlands..... |
90 |
11 |
12-2 |
i Svealand....... |
505 |
52 |
10-3 |
Till jämförelse har meddelats omstående tabell, utvisande, huru det
med 1912 års förslag avsedda understödsbeloppet skulle hava fördelats de
olika länen emellan.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 265 käft. (Nr 308.)
Stadslcommuner,
köpingar
och
municipalsamhällen.
(Sid. 75—76.)
Understödssystemets
verkningar.
(Sid. 77-80.)
3
18
Kung!. May.ts nåd. proposition nr 308.
Kostnadsberäkning.
(Sid. 80—82.)
Hörda myndigheter.
1. | 2. |
3. |
4. |
1- |
2. |
3. |
4. |
|
L ä n. |
Antal lands- kom- muner. |
Antal under- stödda lands- kom- muner. |
Kol. 3 |
L ä n. |
Antal lands- kom- muner. |
Antal under- stödda lands- kom- muner. |
Kol. 3 |
Blekinge ........ |
85 |
22 |
62-9 |
Kristianstads...... |
145 |
17 |
11-7 |
Göteborgs och Bohus . . |
87 |
54 |
02-1 |
Södermanlands..... |
90 |
10 |
11-1 |
Älvsborgs ....... |
221 |
116 |
52-5 |
Gävleborgs....... |
48 |
5 |
10''4 |
Norrbottens...... |
21 |
10 |
47-6 |
Örebro......... |
• 60 |
6 |
10o |
Hallands........ |
86 |
34 |
395 |
Stockholms....... |
115 |
11 |
9-6 |
Västerbottens...... |
24 |
9 |
37-5 |
Uppsala........ |
85 |
7 |
8-2 |
Jämtlands....... |
59 |
21 |
35*6 |
Kopparbergs...... |
49 |
4 |
8-2 |
Gottlands....... |
92 |
30 |
32-6 |
Östergötlands...... |
148 |
6 |
4*1 |
Värmlands....... |
88 |
28 |
31-8 |
Malmöhus....... |
240 |
3 |
13 |
Kalmar........ |
105 |
32 |
30-5 |
Summa |
2 400 |
547 |
22*7 |
Västmanlands..... |
69 |
16 |
23-2 |
||||
Kronobergs....... |
86 |
19 |
22-1 |
Därav: |
|||
Västernorrlands..... |
64 |
14 |
21-9 |
i Götaland....... |
1 637 |
406 |
24-8 |
Jönköpings ....... |
129 |
25 |
19-4 |
i Norrland och Dalarna |
265 |
63 |
23-8 |
| Skaraborgs....... |
263 |
48 |
18-3 |
i Svealand....... |
507 |
78 |
15-4 |
I fråga om de kostnader för statsverket, som skulle föranledas av
ett godkännande i huvudsak av förslaget, anse de sakkunniga, att för bestridande
av berörda kostnader bordel 1918 års riksstat uppföras ett förslagsanslag
å 600,000 kronor.
Över de sakkunnigas förslag infordrades yttranden från Kungl. Maj:ts
befallningshavande i de olika länen. Av dessa myndigheter förklarade
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs,
Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län — med eller
utan motivering — att de icke hade något att erinra mot förslaget, varemot
Kungl. Maj ds befallningshavande i övriga län mot vissa detaljer i förslaget
gjorde erinringar, för vilka redogöres här nedan. Det må jämväl anmärkas,
Kungl. Maf.ts nåd. proposition nr SOS.
II)
att vid det av Kungl. Mry:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus
län avgivna utlåtandet voro fogade i huvudsak tillstyrkande uttalanden av
kronolänsmännen i Sotenäs, Stångenäs och Bullarens härad samt ordförandena
i Krokstads, Sanne, Lane-Ryrs, Berfendals och Naverstads socknars
kommunalstämmor.
Angående förslagets allmänna principer yttrade:
a) Kungl Maj.is befallningshavande i Stockholms län: Dä hela förslaget
uttryckligen vore av mycket provisorisk natur och det givetvis vore önskvärt,
att även det mindretal i skattehänseende betryckta kommuner, vilket
förekomme i länet, erhölle någon lindring, torde skäl vara, att förslaget
bringades till utförande.
b) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Upsala län: Förslagets effekt
av lindring i landskommunernas skattebördor syntes så ringa i jämförelse
med de lindringar i samma avseende, som ansåges komma att bliva en
följd av den nya väglagstiftningen och den nya fattigvårdslagstiftningen
samt kanske i ännu högre grad genom de bestämmelser, som allt emellanåt
tillkomma i nya författningar angående skolväsendet, af t Kungl. Maj:ts
befallningshavande känt någon tvekan, huruvida det föreslagna institutet,
som med sitt kontanta bidrag ovillkorligen i sig innebure någonting mindre
tilltalande, över huvud taget kunde anses nödigt och huruvida man ej
snarare borde vara betänkt på att stärka verkan av den lindring över eu
kam, som på ovan angivna vägar kunde komma kommunerna till del. Det
medgåves emellertid villigt, att denna uppfattning av saken kunde vara
påverkad av det lyckliga förhållande, att den för länets kommuner i allmänhet
utmärkande ytterst försiktiga kommunalpolitiken ej medfört sådana
följder, som syntes vara ej alltför ovanliga inom andra delar av riket.
c) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län: Det vore
uppenbart, att något borde göras för att genom statens mellankomst lätta
det kommunala skattetrycket i en del kommuner. Förslaget, om än väl
tyngande genom sina detaljer, syntes i huvudsak vara ägnat att läggas till
grund för föreskrifter i ämnet.
d) Kungl. Maj.is befallningshavande i Östergötlands län: Därest provisoriska
åtgärder för undvikande av det finansiella nödläget hos så många
landskommuner redan nu skulle vidtagas, komme den härigenom uppkomna
lindring givetvis att verka rätt ojämnt i avseende å de kommuner,
som därmed avsåges. Denna olägenhet torde ej heller kunna undvikas vid
tillämpning av det föreliggande förslaget, ty de nu rådande förhållandena
måste alltid medföra en viss godtycklighet vid bestämmandet av de grunder,
som skulle komma till användning vid beräknandet av skattetrycket,
Förslagets
allmänna
principer.
20
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
ehuru de sakkunnigas beräkningssätt onekligen syntes innebära vissa praktiska
fördelar. Också hade Kungl. Maj:ts befallningshavande, därest ett
ingripande från statens sida uti ifrågavarande hänseende ansåges redan nu
höra komma till stånd, icke något att erinra mot förslagets huvudpunkter.
e) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kalmar län: Väl syntes det
önskligt, att ett än kraftigare understöd än förslaget syntes åsyfta bleve
de skattetyngda kommunerna berett, men Kungl. Maj:ts befallningshavande
funne sig icke för närvarande böra göra någon erinran beträffande de principer,
å vilka förslaget vore byggt, vadan alltså dess antagande tillstyrktes.
f) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län: Det hade under
frågans föregående behandling i riksdagen framhållits, att den faktiska
utdebiteringen inom en kommun icke vore någon fullt tillförlitlig mätare
på kommunens ekonomiska ställning och verkliga behov av statsunderstöd.
Bortsett från förekommande ojämnheter i fastighetstaxeringen, vilka härvidlag
visserligen spelade en betydande roll, torde förmågan att bära ett
procentuellt sett lika skattetryck vara avsevärt större i rena jordbrukskommuner
än i sådana kommuner, där den övervägande delen av kommunalintäkterna
härfiöte från smärre inkomsttagare, industriarbetare, fiskare
och med dem jämställda. Kommuner av sistberörda kategori hade genom
den nu rådande kristiden mångenstädes blivit försatta i en än ogynnsammare
ställning, då genom arbetslöshet och stegrade levnadskostnader
skatteförmågan försvagats samtidigt som utgifterna, särskilt för fattigvården,
i avsevärd mån ökats. Här i länet hade sålunda flera kommuner,
vilkas ekonomi förut till väsentlig del uppburits av stenindustrien, under
de senaste åren råkat i verkligt nödläge till följd av denna industris nedläggning.
Detta gällde särskilt öarna Tjurkö och Sturkö med deras relativt
svaga jordbruk och talrika stenhuggarbefolkning. Så hade exempelvis
inom Tjurkö kommun den beräknade inkomsten av kapital och arbete
nedgått från 56,678 kronor år 1913 till 28,190 kronor år 1916, under
det att inkomsten av fastighet för båda de nämnda åren belöpte sig till
endast omkring 16,500 kronor. Emellertid syntes att döma av de vid
betänkandet fogade tabellerna — utdebiteringen inom dessa kommuner
hittills icke hava varit så hög, att de enligt förslaget omedelbart skulle
kunna bliva delaktiga i ett eventuellt statsanslag. Detta förefölle onekligen
som en orättvisa, särskilt vid jämförelse med en sådan kommun
som Ramdala — eu av länets bördigaste socknar med genomgående burgen
befolkning — där utdebiteringen dock under de senaste åren uppnått
den höjd, som enligt förslaget skulle berättiga till understöd redan
för år 1917.
Även om sålunda utdebiteringssiffrorna icke alltid lämnade till -
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
21
lyckligt material för bedömande av en kommuns verkliga behov av statsunderstöd,
toi’de å andra sidan i frågans nuvarande läge någon annan
mera tillförlitlig norm för ett rättvist uppskattande av behovet icke kunna
uppställas. Under sådana förhållanden syntes den enda möjligheten att
undvika alltför stora ojämnheter vid anslagets fördelning ligga däri, att åt
Kungl. Maj:t inrymdes en friare prövningsrätt, så att statsunderstöd i
särskilt ömmande fall borde kunna utgå även om utdebiteringen icke
uppnått den höjd, som i 2 § av förslaget till kungörelse förutsattes.
g) Kungl. Maj:ts befallning shav ande i Kristianstads län: Lagbestämmelser
i syfte att genom statsunderstöd åstadkomma en lindring för de
mest skattetyngda kommunerna måste, även om de blott vore provisoriska,
enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning hälsas med tillfredsställelse,
vadan bifall tillstyrktes till förslaget.
h) Kungl. Maj:ts befallning skavande i Göteborgs och Bohus län: Då
ovisst torde vara, hur lång tid ett fullständigt genomförande av kommunalskattereformen
komme att kräva, syntes det vara i överensstämmelse
med rättvisans krav, att i avvaktan därpå åtgärder vidtoges för lindrande
av skattetrycket för de mest betungade kommunerna. Det föreliggande
förslaget syntes vara väl avvägt, ehuru säkerligen vid en tillämpning av
däri upptagna bestämmelser stora svårigheter komme att yppa sig. Då
emellertid sådana icke torde kunna undvikas, när det gällde ett provisorium,
tillstyrktes att, under förutsättning att statsunderstöd ansåges böra
utgå för ifrågavarande ändamål, förslaget lädes till grund för bestämmelser
härutinnan.
i) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län: Enligt utredningen
syntes övervägande skäl tala för provisorisk statshjälp åt skattetyngda
kommuner, även om det ifrågasatta ingripandet från statens sida
lymde antagas icke få någon större betydelse i kommunalt hänseende.
Åtminstone beträffande Värmlands län kunde sägas, att fördelarna knappast
bleve särdeles avsevärda, då antalet kommuner av hithörande slag
vore förhållandevis ringa.
Ojämnheterna i skattetrycket måste jämväl för detta län i väsentlig
grad tillskrivas bristande jämlikhet i fastighetstaxeringen. Emellertid torde
böra erinras om de ansträngningar, som under senare tid nedlagts för
uppnående av en mera rättvis värdesättning av jordbruksfastighet. Om
också arbetet härmed gått långsamt och under motstånd från kommunerna
själva, vore dock ovedersägligt, att med höjda taxeringar i förening med
verkningarna av skogsaccisen ändringar i förhållandena gjort sig märkbara.
Statistiken vittnade om sjunkande tendens i den kommunala utde
-
22
Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
biteringen, vilket med största sannolikhet komme att fortgå efter den år
1918 inträffande fastighetstaxeringen. 1 varje fall torde dock alltid komma
att kvarstå ett avsevärt antal kommuner i så ogynnsamt läge, att den föreslagna
statsåtgärden vore påkallad. Omfattningen av statsunderstödet syntes
ock synnerligen måttfull liksom detsamma i statsfinansiellt hänseende
kunde anses tämligen obetydligt. Kungl. Maj:ts befallningshavande hade
därför ej funnit anledning till erinran vare sig mot föreslagna grunder
och förutsättningar för understödets utgående eller dess storlek, desto
mindre som dessa grunder liksom garantierna mot missbruk syntes strängt
avmätta och begränsade.
]) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län: Aven om komraunalskattekommitterades
arbete ännu torde kräva någon tid, innan deras
förslag kunde komma att framläggas, hyste Kungl. Maj:ts befallningshavande
dock tvekan om lämpligheten av eu tillfällig lagstiftning under
mellantiden. Skulle emellertid en sådan lagstiftning av statsmakterna befinnas
erfosderlig, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande icke funnit anledning
till särskild erinran mot förslaget.
k) Kungl. Maj ds befallningshavande i Gävleborgs län: Då av den
åstadkomna utredningen behovet av skyndsamma åtgärder från statens sida
i .skatteutjämningssyfte vore ådagalagt, men definitiva åtgärder i sådant
syfte först efter åtskilliga år torde vara att förvänta, vore provisoriska
åtgärder önskvärda och påkallade; och då i de sakkunnigas förslag blivit
beaktade de vid frågans föregående behandling framställda synpunkter,
tillstyrktes förslaget.
l) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västernorrlands län: Mot förslagets
principer vore icke något att i huvudsak erinra. Dock syntes ett
antagande av förslaget komma att i vissa fall åstadkomma skattepolitiska
ojämnheter. Bland annat vore att märka, att, enligt vad erfarenheten
sjåve vid handen, 100 kronor beräknad inkomst av jordbruksfastighet ägde
i det närmaste dubbelt så stor skattekraft som motsvarande inkomst av
annan fastighet eller kapital och arbete. Kommunalskatterna tyngde också
högst olika på inkomst av jordbruksfastighet och på annan inkomst. Med
hänsyn emellertid till de föreslagna åtgärdernas helt provisoriska karaktär
och då undanröjande av dessa ojämnheter skulle förutsätta för frågans
snara lösning försvårande ändringar i bestående kommunala skatteanordningar,
torde dessa betänkligheter böra få falla.
in) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län: Förslaget
syntes icke i önskvärd utsträckning åstadkomma en välbehövlig skatteutjämning
samt en lindring av skattetrycket för kommuner, som kunde anses
vara därav i oundgängligt behov. Som emellertid här endast vore fråga
23
Kungt. Majds nåd. proposition nr SOS.
om ett provisorium i avvaktan på definitiva anordningar för vinnande av
större likformighet i det kommunala skattetrycket, syntes icke något vara
att erinra mot att förslaget tillsvidare vunne tillämpning.
n) Kungl■ Maj ds befallning shav ande i Västerbottens län: Då eu
slutgiltig lösning av de kommunala skatteproblemen icke kunde förväntas
under den närmare framtiden, vore av trängande behov, att stateji provisoriskt.
komrne de mest skattetyngda kommunerna till hjälp. Åtgärder
för utjämnande i någon mån av den största ojämnheten mellan skattetrycket
inom de olika kommunerna vore ock så mycket mera påkallade,
som kommunerna i så avsevärd utsträckning fullgjorde skyldigheter, vilka
tillika vore statsändamål, och som det nuvarande prisläget givetvis också
orsakade kommunerna ökade utgifter och medförde ökat skattetryck för
deras innebyggare. Förslaget vore också, även om ett ännu kraftigare
bistånd varit önskvärt, förtjänt av avseende. De sakkunniga syntes hava
på ett i det hela lyckligt sätt löst den svåra uppgiften, som förelegat och
som knappast torde kunna fullt rättvist och slutgiltigt vinna sin lösning
allenast genom åtgärder av den natur, varom här vore fråga.
o) Kungl. Maj ds befallningsliavande i Norrbottens län: Med hänsyn
till förslagets karaktär av provisorium syntes de grunder, efter vilka
understödet skulle? utgå, väl avvägda. Storleken av det föreslagna understödet
vore ju icke betydande och den lättnad, som härigenom kunde
beredas de särskilt skattetyngda landskommunerna, bleve därför ej särdeles
stor. I avbidan på ett slutgiltigt förslag samt på ett statsfinansiellt
tillstånd, som kunde tillåta en synnerligen behövlig, mera djupgående utjämning
av det kommunala skattetrycket, syntes emellertid den nu i utsikt
ställda provisoriska skattelindringen böra tacksamt mottagas.
Beträffande förslagets detaljstadganden anförde:
1) I fråga om 2 §.
a) Kungl. Majds befallningsliavande i Gottlands län, att till grundval
för bedömandet av understödsbehevet syntes böra läggas förhållandena
under eu något längre tidrymd än den föreslagna.
b) Kungl. Majds befallningsliavande i Älvsborgs län: Då skattetrycket.
drabbade, omedelbart de skattskyldiga individerna och inverkade på
deras ekonomi, vore för dem av vikt, att ett över hövan starkt skattetryck
även för blott ett särskilt år lindrades. För kommunen åter, om man
betraktade den såsom en hushållsenhet, kunde väl sägas, att skattetrycket
endast efter eu följd av år kunde vara av betydelse i avseende å dess
24
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
ekonomiska bestånd, då följderna av trycket på individerna — avfolkning
och minskad skatteförmåga o. s. v. — först småningom trädde i dagen.
Endast vid ett sådant betraktelsesätt kunde bestämmelsen om ett medeltal
för flera år vara berättigat. Men i grunden måste väl den tillämnade
skattelindringen vara avsedd att komma just de enskilda skattskyldiga, till
godo. På dessa skäl torde nämnda bestämmelsers lämplighet eller nödvändighet
kunna ifrågasättas.
'' d) Kungl. Majds be fållning sliavande i Västmanlands län: Då i de
redan reglerade pastoraten avgifterna till prästerskapet utginge efter samma
grunder som kommunalskatten i övrigt och uppfördes å debetsedeln
som kommunalskatt, bleve i dessa pastorat ifrågavarande avgifter medräknade
i den skattebörda, vartill i förevarande avseende hänsyn toges. 1
oreglerade pastorat däremot skulle enligt förslaget ifrågavarande avgifter icke
medräknas. Det kunde under sådana förhållanden ifrågasättas, huruvida ej,
för likformighetens skull, ifrågavarande avgifter i de reglerade pastoraten
borde tillsvidare, till dess prästlöneregleringarna allmänt genomförts, avräknas
från denna skattebörda. ,
Underlaget för berättigande av understöd enligt förslaget vore utgifterna
för folkskola och fattigvård, vilka utgifter framför andra ansåges
tjäna statsändamål. Uppginge utskylderna för folkskola och fattigvård ej
till mer än 4 kronor 50 öre för 1Ö0 kronor inkomst, beviljades ej något
statsunderstöd, i huru hög grad än kommunen i övrigt vore skattetyngd,
och understöd utginge ej till högre belopp, än att utskylderna till skola
och fattigvård nedbringats till nämnda 4 kronor 50 öre. Utgifter för sådana
viktiga statsändamål som de kyrkliga, exempelvis byggande och
reparation av kyrka, eller sundhetsvården hade ställts utanför. Betänkandet
gåve dock vid handen, att utgifterna för byggande oeli reparation av
kyrka, vilka utgifter församlingarna helt visst icke utan tvingande skäl
ålade sig, vore i vissa kommuner betungande nog.
Skälet till att sistnämnda utgifter ej medräknats angåves vara, att
desamma icke medräknats i medelsiffran 4 kronor 50 öre för 100 kronor
inkomst, vartill kommunernas utgifter för statsändamål beräknats, samt att
denna medelsiffra måste höjas något, ifall de medräknades. Detta skulle
i sin ordning medföra, att en del kommuner, som saknade sådana utgifter
men däremot offrat så mycket på skola och fattigvård, att de med den
nu beräknade medelsiffran nätt och jämt skulle bliva delaktiga av statsunderstöd,
skulle löpa risken att med en högre medelsiffra bliva utan sådant
understöd. Denna motivering syntes mindre vägande. Om den av
de sakkunniga beräknade medelsiffran 4 kronor 50 öre ej kunde bibehållas
vid ett medräknande av alla kommunens utgifter för statsändamål, vilket
25
Kungl. Mnf.ts nåd. proposition nr 308.
dock ej borde vara uteslutet, syntes det i allt fall rättvist, att alla utgifter
för statsändamål, vilka kommunerna ju ej kunde undandraga sig — dock
på ovan angivna skäl med undantag för avgifterna till prästerskapet —
borde utgöra underlaget för berättigande av statsunderstöd. För statsverket
torde den ökade kostnaden i intetdera fallet bliva, av någon betydenhet.
2) 1 fråga om 4 §.
Kungl. Maj ds befallning skavande i Älvsborgs län: Bland utgifter,
som borde få medtagas vid beräkning av till understöd berättigande skattetryck,
borde även upptagas sådana, som förorsakats av allmän svårare nöd
eller av utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, såsom anslag till
förekommande av arbetslöshet, till understöd åt nödlidande och dylikt, utan
att kunna hänföras till fattigvård. Avdrag för annuitet å lån för dylika
ändamål borde sålunda icke göras vid sådan beräkning, som avsåges i
4 § under c).
3) I fråga om 6 § första och andra styckena.
a) Kungl. Majäs befallning shav ande i Uppsala län: Kungl. Maj:ts befallningshavande
hade mot förslaget i rent formellt avseende ej annat att
erinra, ån att prövningen av den i 6 § omförmälda omständighet, huruvida
jordbruksfastigheterna inom viss kommun taxerats lägre än vad inom länet i
allmänhet i sådant hänseende gällde, torde komma att erbjuda rätt stora
svårigheter. Prövningsnämnden med densamma till buds stående krafter
hade ofta mycket svårt att komma till ett resultat vid en sådan prövning
och en. efterprövning av Kungl. Maj:ts befallningshavande på samma fält
torde ej bliva mindre vansklig.
b) . Kungl. Majäs befallningshavande i Södermanlands län: En så
dan
kritik av beskattningsmyndigheternas åtgöranden, som enligt 6 och 9
§§ skulle av Kungl. Maj:ts befallningshavande utövas, kunde icke anses
lämplig, även om man såge bort från svårigheten att rättvist avgöra ett
i detta avseende framkommet spörsmål.
c) Kungl. Majäs befallningshavande i Malmöhus län: Att träffa ett
rättvist avgörande vid bedömandet, huruvida en kommun vore att anse
som synnerligt skattetyngd, vore säkerligen förenat med stora svårigheter.
Den prövning, som enligt förslaget skulle åligga Kungl. Maj:ts befallningshavande,
måste förty bliva ganska vansklig. Vad 2—5 §§ stadgade
såsom villkor för att en landskommun skulle anses betungad kunde visserligen
ganska lätt bedömas. Mera svårlösta vore de spörsmål, som 6 §
avsåge. Utan tvivel rådde en viss ojämnhet beträffande taxeringen sär
Bihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 265 käft. (Nr 308.) 4
26
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
skilt av jordbruksfastigheter. Men just denna ojämnhet medförde, att en
jämförelse mellan taxeringsvärdena i den kommun, som det i det särskilda
fallet gällde, samt taxeringsvärdena i grannkommunerna eller eljest
närbelägna kommuner kunde lämna missvisande resultat. Det vore nämligen
knappast möjligt att med rimlig grad av visshet avgöra, huruvida
i "den eller de kommuner, med vilka med hänsyn till jordens beskaffenhet
jämförelse anställdes, taxeringsvärdena vore riktigt avvägda. Icke lättare
löstes frågan, om jämförelse anställdes med taxeringsvärdena i allmänhet
inom länet, eftersom så att säga typiska taxeringsvärden näppeligen stode
att finna.
De uttalade betänkligheterna kunde dock måhända anses äga mindre
betydelse, eftersom den föreslagna författningen i ämnet vore avsedd
endast som ett provisorium, att tillämpas intill dess en fullständigare utjämning
av den kommunala skattebördan hunnit genomföras.
d) Kungl. Maj:ts befallning shav ande i Västernorrlands län: Då det
enligt gällande taxeringsförfattning vore prövningsnäinnden, vilkens självskrivne
ordförande vore landshövdingen i länet, och kronans i prövningsnämnden
närvarande ombud, landskamreren i länet, ålagt att efter noggrann
prövning av alla föreliggande förhållanden tillse, att taxeringen
inom länet bleve ej blott rättvis och billig utan ock jämlik, syntes det
minst sagt opåkallat, att, efter det taxeringen blivit i enlighet med kronans
ombuds eventuella yrkanden fastställd, särskild granskning av taxeringens
jämlikhet skulle i ärende av förevarande beskaffenhet erfordi’as.
Det i 6 § härom intagna stadgande syntes fördenskull böra utgå.
4) 1 fråga om 6 § första och tredje styckena.
a) Kungl. Majds befallningshavande i Södermanlands län: Föga lämpligare
och lättare än att döma över taxeringsmyndigheternas åtgöranden
torde det vara att öva rättvis kritik i frågorna, som avsåges i 6 § tredje
stycket. Det torde också kunna ifrågasättas, huruvida icke den begränsning
av understödet, som i 7 § stadgades, i och för sig vore tillräcklig
att förebygga den misshushållning i den kommunala ekonomien, som sista
punkten i 6 § torde avse att förebygga.
b) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län: I de kommunala
lönefrågor, som varit föremål för Kungl. Maj:ts befallningshavandes
behandling, hade kommunerna sökt få längsta möjliga lånetid. Med hänsyn
till kommunernas under årens lopp växlande behov hade det synts
befallningshavanden önskvärt, att lånetiden begränsats till den kortast
möjliga. Nu kunde det tänkas, att en kommun av utsikten att erhålla
Kung!. Majtis nåd. proposition nr 308.
27
understöd kunde besluta upptaga lån på mycket kort tid. Då någon bestämmelse
om lånetidens längd icke upptagits i föreliggande stadgande,
syntes kommunen icke vara utesluten från möjligheten att erhålla understöd.
Detta torde icke vara avsett. För att i dylikt fall kunna utesluta
eu kommun från understöd, torde i stadgandet böra upptagas bestämmelse
därom, att lånet jämväl borde vara ställt på lämplig återbetalningstid.
c) Kungl. Maj:ts b ef a l In i ngsh a v ande i Afal malm s län: Det hände
icke sällan, att kommunen år från år uppsköte behövliga kommunala arbeten,
intill dess verkställandet bleve en tvingande nödvändighet. Tydligen
kunde genom sådant förfarande föranledas kommunalskattens avsevärda
höjning för ett eller flera år. Vid bedömandet i dylika fall av
ansökning om statsunderstöd torde sannolikt ej kunna bestridas, att de
kommunala anstalternas vidtagande varit av trängande behov påkallat.
Men därmed torde knappast kunna anses ådagalagt, att kommunen i fråga
vore särskilt skattetyngd. Emellertid kunde måhända jämväl denna betänklighet
anses äga mindre betydelse, enär förslaget vore avsett endast
som ett provisorium.
d) Kungl. Maj ds befallning blånande i Halland* län: Det torde vara
obestridligt, att våra kommuner blivit ålagda åtskilliga förpliktelser, vilka
rätteligen vore att hänföra till sådana skyldigheter, som måste anses åligga
staten. På grund av de växlande förhållanden, som förefunnes i de skilda
kommunerna, föranledde uppfyllandet av dessa skyldigheter olika skattetryck
i de olika kommunerna. Skulle skyldigheternas uppfyllande icke
kunna ske mer än på ett sätt och fördelarna därav bliva lika för alla
kommunerna, så torde det vara uppenbart, att detta ojämna skattetryck
fortast möjligt borde utjämnas. Éjå enkel ställde sig emellertid icke saken.
Skyldigheterna att ombesörja folkskoleväsendet och fattigvården — för att
•nu nämna de förpliktelser av ifrågavarande art, som närmast torde vara
att hänföra till statsändamål — kunde tydligen tillgodoses på en mångfald
växlande sätt. Därest en kommun endast uppfyllde vad den i sådant
avseende vore skyldig att gorå, men det oaktat nödgades för ändamålet
utgiva mer än i allmänhet utginge av kommunerna, drabbades kommunen
tydligen av en m erutgift, som borde densamma av staten ersättas, men
gjorde den däremot iner än den vore pliktig, så borde den, hur prisvärd
än dess åtgärd kunde vara, själv bära de kostnader, som därav uppstode.
Det gällde därför att i varje särskilt fall avgöra, huruvida en kommun
endast uppfyllt sina ifrågavarande skyldigheter eller gått längre än erforderligt
varit. Naturligen hade man en stark garanti däruti, att överloppsgärningarna
hitintills medfört uteslutande ökade skattebördor för de
beslutande kommunalmedleramarna själva, men erfarenheten hade dock
28
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
givit vid handen, att bland fel, som vidlådde vårt folk, kommunallyx och
kommunalfåfänga icke torde vara alldeles uteslutna. Så länge emellertid
dessa fel allenast gått ut över kommunens medlemmar själva, hade det
allmänna däremot haft mindre att invända, men då det nu ifrågasattes,
att staten skulle träda hjälpande emellan, måste man se till, att hjälpen
icke lämnades i andra fall än då de över hövan tyngande skattebördorna
vore orsakade allenast av fullgörandet av skyldigheter, som icke kunnat
undvikas.
De sakkunniga hade tydligen haft uppmärksamheten fäst på berörda
förhållande och hade föreslagit åtskilliga bestämmelser, som förvisso var
i sin mån vore ägnade att förebygga, att statsunderstöd lämnades för utgifter,
som icke varit nödiga, men det torde dock kunna ifrågasättas, om
icke dessa bestämmelser skulle kunna göras ännu mer betryggande. Detta
syntes vara så mycket mer av nöden, som det ifrågasatta statsunderstödet
tydligen vore avsett att utgå under en följd av år och kommunerna därför
kunde för framtiden inrätta sig så, att de utfinge detsamma under de
i den blivande kungörelsen omförmälda förutsättningar. Bland dessa förutsättningar
förekomme jämväl den, att det höga skattetrycket icke kunde
anses hava väsentligen förorsakats därav, att kommunen under det löpande
året eller något av de två nästföregående åren vidtagit med avsevärda
utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av trängande behov påkallade,
eller beslutat kommunalskatt för täckande av utgifter, vilka enligt normal
hushållning i stället bort bestridas med läkemedel. Denna bestämmelse
syntes i flera avseenden anmärkningsvärd. A ena sidan kunde man tänka
sig, att de utgifter, för vilkas täckande skatter erfordrades under det
löpande året, vore alla av trängande behov påkallade, men att så icke
varit förhållandet med en utgift två år förut, som dock icke numera inverkade
på kommunens budget, och det syntes då hårt, att kommunen
icke skulle kunna komma i åtnjutande av statsbidrag. Och å andra sidan
kunde det ofta inträffa, att en kommun för vida mer än två år tillbaka
vidtagit en anstalt, som allt fortfarande tyngde budgeten. Hade då denna
anstalt icke varit av trängande behov påkallad, syntes det icke vara riktigt,
att denna kommun det oaktat skulle erhålla statsunderstöd. Ifrågavarande
föreskrift syntes därför böra ändras därhän, att i varje fall skulle
undersökas, huruvida skattetrycket under det löpande året icke väsentligen
förorsakats av sådana beslut, som här ovan omförmälts —- dessa
beslut finge hava fattats huru långt tillbaka i tiden som helst. Först om
det vid undersökningen visade sig, att så icke vore förhållandet, borde
statsunderstöd lämnas. Av vikt redan för närvarande, syntes, såsom redan
blivit nämnt, eu dylik bestämmelse vara än mer påkallad med tanke på
29
Kungl. Ma:jts nåd. proposition nr 308.
frestelsen för kommunerna att i framtiden besluta anstalter, vilkas gäldande
efter ett par års förlopp till större eller mindre del komme att övertagas
av staten.. Det vore antagligt, att den ökade garanti, som sålunda av
Kungl. Maj:ts befallningshavande föresloges, skulle komma att öka arbetet
såväl för den understöd sökande kommunen som för de prövande myndigheterna,
men garantien syntes nödvändig, om ett tillfredsställande resultat
skulle kunna ernås.
e) Kungl. Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs län: Bestämmelsen
i 6 § tredje stycket torde bliva synnerligen svår att tillämpa. För ändamålet
syntes åtminstone böra fordras, att vid ansökan om statsunderstöd
skulle förutom de i 8 § omförmälda handlingar och uppgifter fogas en fullständig
redogörelse för alla av kommunen under de ifrågavarande åren
beslutade företag och anstalter.
5) I fråga om 11 §.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län: Kravet på särskilda
avkortningslängder torde medföra ett mycket tidsödande arbete, som
för större kommuner, och där uppbörden fördes i olika längder, komme
att göra sig ganska kännbart. Såsom mera praktiskt syntes därför vara
att förorda den av de sakkunniga ock ifrågasatta åtgärden att låta understödet
i sin helhet ingå i budgeten.
Slutligen må anmärkas, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands
län föreslog, att i förslaget uttryckligen borde utsägas, att med
landskommun i nu förevarande avseende skulle likställas köping, som utgjorde
egen kommun. Härjämte framställdes i några utlåtanden en del
erinringar i avseende å de processuella bestämmelserna i förslaget, men
torde det ej vara nödigt att här redogöra för dem.
Den av de sakkunniga förebragta utredningen rörande de ekonomiska
förhållandena i skattetyngda kommuner synes till fullo bekräfta vad
förut ofta framhållits, eller att till följd av alltför dryg beskattning för
kommunala ändamål kommuner mångenstädes råkat i nödställd belägenhet.
Att staten härvidlag har starka skäl att träda hjälpande emellan lärer vara
uppenbart av den anledning, att kommunerna fullgöra skyldigheter för
ändamål, som tillika äro statsändamål. Yad särskilt landskommunerna
angår utgöra deras utgifter för statsändamål den allra väsentligaste anparten
i deras budget. Sålunda utgjorde — för att endast tala om utgifterna
för skolväsendet och fattigvården, vilka ostridigt äro erkända så
-
Dejmrte
ments
chefen.
30
KungL Ma,j:ts nåd. proposition nr 308.
som fyllande statsändamål — nämnda utgifter, trots det betydande statsbidraget
till folkskolan, i medeltal för åren 1904—1914 icke mindre än
70,s procent av landskommunernas samtliga utgifter.
En kraftig hjälp från statens sida i förevarande avseende torde
vinnas genom interkornmunal skatteutjämning på det sätt, att avgifter
av mera allmän eller statlig natur till större eller mindre del lyftas
upp från primärkommuner till större enheter, landsting eller stat, och
alltså få en jämnare fördelning än med nuvarande utgifts- och skatteordning
är fallet. En sådan uppfattning har också, såsom förut framhållits,
0 fått sitt uttryck i redan vidtagna åtgärder. Liknande utväg har
också anvisats bl. a", i uppdrag, som lämnats fattigvårdslagstiftningskommittén
och vägkommissionen samt framför allt kommunalskattekommitterade.
Vad angår de båda förstnämndas förslag, som redan avgivits,
må väl vara sant, att de innehålla åtskilliga uppslag för åvägabringande
av jämnare fördelning utav utgifterna för fattigvård och väghållning; men
frånsett ovissheten, huruvida nämnda förslag varda upphöjda till lag,
torde kunna antagas, att det ännu dröjer någon tid, innan de framläggas
till antagande. Särskilt gäller detta vägkommissionens förslag, som för
sin tillämpning förutsätter ytterligare andra ännu ej upprättade förslag.
Kommunalskattekommitterade återigen hava, på sätt ovan framhållits, ännu
icke ens påbörjat den del av sitt arbete, som åsyftar framställande av
direkta och definitiva förslag till åstadkommande av interkornmunal skatteutjämning,
och avsevärd tid torde därför ännu återstå, innan dylika förslag
föreligga. Vid dessa förhållanden och då de mest skattetyngda kommunernas0
krav på hjälp synes i hög grad trängande, föreligga otvivelaktigt
starka skäl att — utan att avvakta verkan av den ändrade lagstiftning, .
som må kunna komma till stånd med anledning av ovanberörda uppdrag
— upptaga frågan om vidtagande av andra åtgärder för mildrande av det
nödläge i finansiellt avseende, vari så många kommuner råkat.
Då, såsom nämnts, nu ej är fråga om annat än provisoriska åtgärder,
synes ej vara något att invända mot den av de sakkunniga uttalade
uppfattningen, att några ändringar av kommunalförfattningarna eller grunderna
för nu utgående understöd till kommunerna för särskilda ändamålicke
borde vidtagas samt att den enda väg till provisoriskt inskridande
från statens sida, som med utsikt till framgång nu skulle kunna ifrågakomma,
vore att lämna direkt statsunderstöd till särskilt skattetyngda
primärkommuner, därvid understödets utgående gjordes beroende av skattetryckets
storlek. Väl må erkännas, att ett dylikt understödssystem torde
komma att — såsom närmare utvecklas av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Blekinge län — till följd av de skilda beskattningsföremålens olika skatte
-
31
Kungl. Maj:t,s nåd. proposition nr SOS.
kraft verka i någon mån ojämnt. Då emellertid annan utväg än att antaga
skattetrycket såsom exponent för understödsbehovet för närvarande icke
lärer stå till buds samt nu endast är fråga om provisorisk anordning, bör
enligt min mening nämnda oegentlighet, vilken för övrigt ej torde vara av
alltför stora dimensioner, icke skäligen kunna föranleda underkännande av
förslaget. Såsom utväg att undvika alltför stora ojämnheter vid anslagets
fördelning har föreslagits, att åt Kungl. Maj:t skulle inrymmas en friare
prövningsrätt, så att understöd i särskilt ömmande fall borde kunna utgå,
även om utdebiteringen icke uppnått den höjd, som förutsattes i 2 §. Ett
dylikt stadgande, vars likformiga tillämpning bleve vansklig nog, kan jag
emellertid icke förorda.
De villkor och grunder för tilldelande av statsunderstöd, vilka innefattas
i de sakkunnigas förslag, äro enligt min mening i allmänhet väl
motiverade samt tillräckligt utförliga och betryggande för undvikande av
missbruk av den allenast provisoriska understödsrätt, varom här är fråga.
Vad angår föreskriften i 4 § c) torde det dock vara principiellt oriktigt
att vid beräknandet av den uttaxering, efter vilken understödsbeloppet skall
utgå, medtaga amortering av sådant lån, genom vilken kommunen tillföres
motsvarande kapitalökning, särskilt om kapitalökningen är av beskaffenhet att
lämna kommun avkastning, såsom t. ex. amortering å lån för inköp av jordbruksfastighet
för något i paragrafen angivet syftemål. Och beträffande det
i sista stycket av 6 § förekommande uttrycket »normal hushållning» torde
det väl vara svårt nog att erhålla en allmängiltig tolkning för detsammas
tillämpning, helst den nu under tillväxt varande uppfattningen, att kommun
såväl som stat bör i mindre omfattning än tillförene varit regel
skjuta över bördor på kommande årgångar av skattskyldige, på sitt sätt
står i strid med syftemålet i ifrågavarande bestämmelse. Då emellertid
nu endast är fråga om provisorisk anordning samt en ändring av 4 § c) i
nyss antydd riktning förutsätter en vittgående undersökning angående förhållanden,
som beröras i nämnda paragraf, har jag ansett, att ovan angivna
betänkligheter icke böra få stå i vägen för förslaget, vars omedelbara
framläggande påkallas av det särskilt under rådande dyrtid mycket
tyngande skattetrycket.
De erinringar, som av de hörda myndigheterna framställts mot vissa
detaljstadganden, synas ej behöva föranleda ändringar i förslaget i vidare
mån, än att på de skäl, som anförts mot bibehållande av stadgandet i
andra stycket av 6 §, berörda stadgande uteslutes från villkoren för erhållande
av understöd. Det förslag, som Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Älvsborgs län framställt i fråga om 4 § (sid. 25), har jag icke ansett
mig böra förorda, enär kommun, som upptagit lån för av Kungl. Maj:ts
32
Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
befallningshavande åsyftade ändamål, jämlikt kungörelsen den 13 oktober
1916 angående statsbidrag till beredande av lindring i de mindre bemedlades
levnadsvillkor kan tilldelas statsbidrag med belopp, som utgör väsentlig
del av vad kommunen använt för sagda ändamål.
Slutligen må anmärkas gentemot det framhållna önskemålet, att
kraftigare understöd än förslaget åsyftade borde beredas skattetyngda
kommuner, hurusom, med hänsyn till formen för statens föreslagna ingripande
och då syftemålet därmed icke är annat än att avhjälpa de värsta
missförhållandena i avseende å de kommunala skattebördorna, understöd
icke torde böra utdelas alltför frikostigt. Att emellertid en ingalunda
föraktlig hjälp åstadkommes även enligt det föreliggande förslaget framgår
av den tabell, som införts å sid. 16 här ovan.
De mera formella bestämmelserna i fråga om rätten till understöd
synas icke behöva underställas riksdagens prövning, utan lärer Kungl.
Maj:t vilja framdeles härom fatta beslut. Däremot böra villkoren och
grunderna för understöds erhållande föreläggas riksdagen till prövning.
Såsom sådana får jag i anslutning till vad de sakkunnigas förslag härutinnan
innehåller och med av mig här ovan angivna ändring föreslå följande
bestämmelser:
Mom. 1. Den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt,
som kommunen samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt under
det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett så
högt skattetryck, att detta, beräknat på sätt i mom. 3 sägs, överstiger
tio kronor för etthundra kronor inkomst, varjämte det skattetryck, som,
på enahanda sätt beräknat, föranletts av det löpande och de två nästföregående
årens uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes överstiga
tio kronor för etthundra kronor inkomst.
Mom. 2. De utgifter för kommunens folkskole- och fattigvårdsväsen,
för vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande året, skola
motsvara ett belopp av mer än fyra kronor 50 öre för etthundra kronor inkomst.
Mom. 3. Vid beräkning av det i mom. 1 angivna skattetryck skall
iakttagas följande:
a) Kommunalskatten med de jämkningar, som kunna föranledas av
föreskrifterna under b) och c), ävensom landstingsskatten skola upptagas
till det belopp för etthundra kronor inkomst, varmed de uttaxerats å inkomst
av kapital och arbete. Vägskatten skall beräknas till det belopp
för etthundra kronor inkomst, som det uttaxerade beloppet per vägfyrk utav
inkomst av kapital och ai''bete motsvarar för etthundra kronor sådan inkomst.
b) Har kommunen icke eller endast delvis begagnat sig av den i 3 §
33
Kung!. Maj:ls nåd. proposition nr 308.
i lagen om skogsaccis in. in. den 11 oktober 1912 medgivna rätt att såsom
tillskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedel, eller har
kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga medel,
skall beräknas den uttaxering, som skulle erfordras, därest nämnda tillgångar
kommit till dylik användning.
c) Ingår bland kommunens utgifter annuitet (ränta och amortering)
å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,
skall beräknas allenast den uttaxering, som skulle erfordrats,
därest dylik annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.
Mom. 4. Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd skall vidare
gälla, att i laga ordning beslutats, .att uppbörd av minst hälften utav
den under det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas tidigast
efter utgången av juni månad påföljande år.
Verkställes kommunalskattens uppbörd av skilda uppbördsmyndigheter
för kommunalstämma och för kyrkostämma, skall det i första stycket
stadgade villkor tillämpas å vardera uppbörden.
Mom. 5. Statsunderstöd må icke utgå, därest det höga skattetrycket
kan anses hava väsentligen förorsakats därav, att kommunen under
det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit med
avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av trängande behov
påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande av utgifter, vilka
enligt normal hushållning i stället bort bestridas med lånemedel.
Mom. 6. Statsunderstöd utgår med det belopp, som erfordras för
att det av det löpande årets uttaxeringar föranledda skattetryck för etthundra
kronor inkomst, beräknat på sätt i mom. 3 sägs, må kunna, till
den del det föranletts av de under samma år beslutade utgifter för kommunens
folkskole- och fattigvårdsväsen, nedbringas till det i mom. 2 angivna
belopp av fyra kronor 50 öre; dock att understödet icke må utgå
med högre belopp än som erfordras, för att skattetrycket må kunna lättas
med högst
40 procent, i den mån det överstiger 10 men icke 11 kronor,
50 » » » » » » 11 s »12 »
60 » » » » » » 12 » »16 » och
75 » » » » » » 16 kronor,
allt för etthundra kronor inkomst.
Mom. 7. Beviljat statsunderstöd må icke, utöver vad i nästa stycke
sägs, användas för bestridande av kommunens utgifter; skolande detsamma
vid uppbörd, varom i mom. 4 förmäles, genom avkortning å därvid förfallande
skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av
deras kommunalskatt.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 265 käft. {Kr 308.)
5
34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid ovannämnda
uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet kommunen
såsom dess inkomst. På enahanda sätt förfares med understöd, som icke
överstiger tjugufem öre för etthundra kronor inkomst.
Vad det erforderliga anslagsbeloppet beträffar, synes icke vara något
att erinra mot de sakkunnigas beräkningar, enligt vilka för ifrågavarande
ändamål borde i 1918 års riksstat uppföras ett extra förslagsanslag å
600,000 kronor. Härvid må anmärkas, att dessa beräkningar, som innebära.
en säkerhetsförhöjning från ett på grundval av 1914 års skattebeslut
i detalj uträknat belopp av 520,437 kronor till en avrundad summa av
600,000 kronor, icke torde behöva ändras med hänsyn till förordningen
den 30 mars 1917 om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning
för inkomst m. m. De kommuner, som avses med det ifrågasatta understödssystemet,
synas bliva i det stora hela jämförelsevis oberörda av
nämnda förordning, då det kan antagas, att deras huvudsakliga skatteobjekt
i allmänhet utgöras av fast egendom och att endast i ett mindre antal
sådana kommuner de smärre inkomsttagarna utgöra den övervägande delen
skattskyldiga. Sålunda förekom i allenast 44 av de 424 kommuner, som
avses i de vid de sakkunnigas betänkande fogade tabellerna, att den beskattningsbara
inkomsten av kapital och arbete uppgick till hälften eller
därutöver av all inom vederbörande kommun beskattningsbar inkomst.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att för tilldelande av statsunderstöd i enlighet
med av mig föreslagna villkor och grunder åt synnerligt skattetyngda
landskommuner? å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1918 bevilja
ett förslagsanslag å 600,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas av
den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Stig östergren.
Kungl. Maj: t a nåd. proposition ur 308.
35
Bilaga A.
Förslag
till
Ku ngörelse
angående statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner.
1 §•
Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna
under de villkor och enligt de grunder, som angivas i denna kungörelse,
eftei ansökning tilldelas statsunderstöd för lättande av skattetrycket inom
kommunen.
2 §.
För att landskommun skall anses vara av skatt synnerligt betungad
fordras:
att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt, som
kommunen samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt under det
löpande året beslutat till uttaxering, tillhopa föranlett så högt skattetryck,
att detta, beräknat enligt de i 4 § angivna grunder, överstiger tio
kronor för etthundra kronor inkomst;
att det skattetryck, som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av
det löpande och de två nästföregående årens uttaxeringar, i medeltal för
dessa tre år likaledes överstiger tio kronor för etthundra kronor inkomst;
samt att de utgifter för kommunens folkskole- och fattigvårdsväsen, för
vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande året, befinnas
motsvara ett belopp av mer än fyra kronor 50 öre för etthundra kronor
inkomst.
36
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 30S.
3 §•
I denna kungörelse avses med
kommunalskatt: utskylder till kommunen, vare sig de beslutats å
kommunalstämma eller å kyrkostämma;
etthundra kronor inkomst: såväl etthundra kronor beräknad inkomst
av fast egendom som ock etthundra kronor beskattningsbar inkomst av
kapital och arbete; samt
utgifter för kommunens folkskole- och fattigvårdsväsen: de utgifter
för nämnda ändamål, som kvarstå efter avdrag för sådana statsbidrag och
andra kommunens inkomster, vilka omedelbart hänföra sig till dylika
ändamål.
4 §•
Vid beräkning av det i 2 § angivna skattetryck skall iakttagas
följande:
a) Kommunalskatten med de jämkningar, som kunna föranledas av
föreskrifterna under b) och c), ävensom landstingsskatten skola upptagas
till det belopp för etthundra kronor inkomst, varmed de uttaxerats å inkomst
av kapital och arbete. Vägskatten skall beräknas till det belopp
för etthundra kronor inkomst, som det uttaxerade beloppet per vägfyrk
utav inkomst av kapital och arbete motsvarar för etthundra kronoi sådan
inkomst. .
b) Har kommunen icke eller endast delvis begagnat sig av den i 3 g
i lagen om skogsaccis in. in. den 11 oktober 1912 medgivna rätt att såsom0
tillskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedeb eller har
kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga medel,
skall beräknas den uttaxering, som skulle erfordrats, därest nämnda tillgångar
kommit till dylik användning.
c) Ingår bland kommunens utgifter annuitet (ränta och amortering)
å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,
skall beräknas allenast den uttaxering, som skulle erfordrats,
därest dylik annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.
5 §•
Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd skall vidare gälla, att
i laga ordning beslutats, att uppbörd av minst hälften utav den under det
löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas tidigast efter utgången
av juni månad påföljande år.
KnuffI. Maj:t« nåd. proposition nr 308.
Verkställes kommunalskattens uppbörd av skilda uppbördsmyndigheter
för kommunalstämma och för kyrkostämma, skall det i första stycket
stadgade villkor tillämpas å vardera uppbörden.
6 §•
Statsunderstöd må icke utgå, därest det höga skattetrycket kan
anses hava väsentligen förorsakats därav,
att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad
inom länet i allmänhet i sådant hänseende gäller;
eller att kommunen under det löpande året eller något av de två
nästföregående åren vidtagit med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka
icke varit av trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för
täckande av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas
med lånemedel.
7 §•
Statsunderstöd utgår med det belopp, som erfordras för att det av
det löpande årets uttaxeringar föranledda skattetryck för etthundra kronor
inkomst, beräknat på sätt i 4 § sägs, må kunna, till den del det föranletts
av de under samma år beslutade utgifter för kommunens folkskoleoch
fattigvårdsväsen, nedbringas till det i 2 § angivna belopp av fyra kronor
50 öre; dock att understödet icke må utgå med högre belopp än
som erfordras, för att skattetrycket må kunna lättas med högst
40 procent, i den mån det överstiger 10 men icke 11 kronor,
50 » » » t> » |
> |
11 > » |
12 » |
60 » » » » » |
» |
12 » » |
16 * c |
75 » » » » » allt för etthundra kronor inkomst. |
> |
16 kronor, |
8 §•
Ansökan om statsunderstöd skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas
till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet senast den 1 december det
löpande året.
Vid ansökningen skola fogas, förutom å kommunalstämma och kyrkostämma
under det löpande året fastställda utgifts- och inkomststater, uppgifter
i de hänseenden, som innehållas i härvid fogat formulär.
38
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 308.
9 §•
Kungl. Maj:ts befallningshavande åligger att, efter inhämtande av de
upplysningar, som ytterligare må erfordras, före den 1 påföljande februari
med eget utlåtande insända de inkomna ansökningshandlingarna till Kungl.
Maj:t. I utlåtandet skall särskilt angivas, huruvida på grund av föreskrift
i 6 § hinder för beviljande av statsunderstöd må anses föreligga eller icke.
Går utlåtandet kommunen emot, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande
genast därom underrätta kommunen.
10 §.
Beviljat statsunderstöd må icke, utöver vad i 11 § tredje stycket
sägs, användas för bestridande av kommunens utgifter; skolande detsamma
vid uppbörd, varom i 5 § förmäles, genom avkortning å därvid förfallande
skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av deras kommunalskatt.
11 §•
Kommunen, vilken bör före den 15 juni genom Kungl. Maj:ts befallningshavande
underrättas om Kungl. Maj:ts beslut, skall för det i 10 §
angivna ändamål låta upprätta avkortningslängd, upptagande för envar
skattskyldig det belopp, som tillgodokommer honom. Verkställes i 5 §
omförmfild uppbörd av skilda uppbördsmyndigheter för kommunalstämma
och för kyrkostämma, skall särskild avkortningslängd upprättas till vardera
uppbörden.
Avkortningslängd skall under minst åtta dagar hållas tillgänglig för
de skattskyldiga å samma ställe som vederbörande uppbörds- och debiteringslängd,
varefter den skall justeras å kommunalstämma. Särskild avkortningslängd
för uppbörd av utskylder, som beslutats å kyrkostämma,
skall där justeras.
Överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid ovannämnda
uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet kommunen
såsom dess inkomst. På enahanda sätt förfares med understöd, som icke
överstiger tjugufem öre för etthundra kronor inkomst.
Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
171036