Kungl. Maja» Nåd. Proposition Nr 306.

1

Nr 306.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående inlösen
av besittningsrätten till kronoegendomen Bergshamra nr 1
i Stockholms stad och län; given Stockholms slott den
23 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att för återförvärvande åt kronan av besittningsrätten till kronoegendomen
1 mantal Bergshamra nr 1 i Stockholms stad samt Solna
socken av Stockholms län med tillhörande lägenheter m. m. ävensom
inlösen av hus å den till egendomen hörande lägenheten Johanneberg
enligt två i statsrådsprotokollet intagna, därom träffade avtal må av de
till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen
av ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna avsedda
medel av Kungl. Maj:t användas högst 507,600 kronor jämte 6 procent
årlig ränta å 515,000 kronor från den 14 mars 1917, tills betalning sker.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

\

K. Dahlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 263 käft. (Nr 306.)

1

Kungl. Maj-.ts Nåd, Proposition Nr 306.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson, ''

Hans Ericson,

Dahlberg. •

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlberg anförde
efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet:

I riksdagens revisorers berättelse den 30 november 1909 angående
verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1908 fäste revisorerna uppmärksamheten
på förhållandena beträffande den delvis inom Stockholms
stads område och i övrigt invid stadens gräns i Solna socken av Stockholms
län belägna kronoegendomen Bergshamra. Revisorerna hade av
domänstyrelsens arrendeliggare inhämtat, att 1 mantal Bergshamra nr 1
med torpet och kvarnen Ålkistan i Solna socken genom Kungl. Maj:ts
brev den 1 oktober 1707 överlåtits på arrende under 12 år till sekreteraren
Samuel Barck mot erläggande av 300 daler kopparmynt i årligt
arrende, vilket arrende genom Kungl. Maj:ts brev den 4 augusti 1711

3

Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 306.

och den 8 september 1719 prolongera för statssekreteraren friherre
Samuel Barek. Genom Kungl. Maj:ts brev den 18 augusti 1775 hade
arrendet konfirmerats för bemälde Samuel Barcks son, hovkanslern o-reve
Nils Barck och hans barn samt genom Kungl. Maj:ts brev den 13 januari
1783 och den 10 januari 1797 medgivits, att greve Nils Barcks äldste
son samt hans efterkommande, son efter son och dotter efter dotter,
skulle äga besittningsrätten till Bergshamra emot arrendets utgörande.

Vidare anförde revisorerna, hurusom av rikets ständers skrivelse
till Konungen den 15 april 1818 inhämtades, att ständerna, beträffande
arrendet av Bergshamra, förklarat, att bemälda beständiga arrende, såsom
en utan ständernas tillstyrkan eller åtgärd tillkommen nådebevisning,
väl finge fortfarande begagnas av grevliga Barckska familjen, men att
arrendeavgiften till statsverket borde i stället för 33 riksdaler 16 skillingar
uträknas och bestämmas så, att den år 1707 fastställda arrendesumman,
300 daler kopparmynt, reducerades till tunnor spannmål efter samma
års markegång och att denna spannmål erlades efter årligt markegångspris
i länet. På grund av denna bestämmelse och enligt Kungl. Majrts
brev den 30 juni 1820 samt kammarkollegiets skrivelse den 20 februari
1821 hade årliga arrendet bestämts att utgå med 23 tunnor 2 6/ls kappar
spannmål. Denna lösen hade utgjort under åren 1905—1908 omkring
300 kronor.

Revisorerna yttrade slutligen, att, då det arrende statsverket åtnjöte
från. ifrågavarande synnerligen välbelägna egendom numera ej stode i
rimligt förhållande till egendomens värde och då arrendets tillvaro syntes
utgöra hinder för ett fördelaktigt utnyttjande av fastigheten, de ville
ifrågasätta, huruvida ej, för så vitt arrendatorns besittningsrätt befunnes
lagligen grundad, skäl skulle föreligga att söka få till stånd en överenskommelse,
varigenom ett i ekonomiskt hänseende fördelaktigare utnyttjande
av fastigheten skulle kunna åvägabringas.

Den 13 januari 1910 avgav domänstyrelsen yttrande över revisorernas
berörda framställning. Därvid anförde styrelsen, att styrelsen
sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande arrende;
att styrelsen emellertid funnit sig icke kunna betvivla, att grevliga
familjen Barcks besittningsrätt vore lagligen grundad, helst rikets
ständer år 1818 konfirmerat densamma; att av Kungl. Maj:ts brev den
1 oktober 1707, däri villkoren för arrendeupplåtelsen vore angivna,
framginge, att innehavaren av besittningsrätten ägde att få »skog till
vedbrand, hägnad och stängsel eller annan nödvändighet till gårdens
underhållande»; att styrelsen genom resolution den 16 mars 1899 fastställt
skogshushållningsplan för hemmanet för en tid av 20 år, räknade

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 306.

från den 14 mars 1899, med föreskrift tillika, att all avverkning finge
ske endast efter utsyning av vederbörande jägmästare och med iakttagande
av de närmare bestämmelser, som av honom meddelades; att
nuvarande innehavaren av besittningsrätten, greve Nils Ivan Joachim Barck,
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 mars 1902 hemställt, huruvida från
Kungl. Maj:ts sida hinder mötte för honom eller dem, till vilka viss
del av egendomen upplåtits på arrende, att fritt disponera egendomen
eller upplåten del därav jämväl för uppförande av byggnader och anläggande
av trädgårdar, även i skogsmarken; att domänstyrelsen i häröver
avgivet yttrande, däri kammarkollegiet instämt, förklarat sig anse,
att § 5 av 8 kapitlet byggningabalken vore tillämplig på upplåtelsen av
Bergshamra samt att följaktligen innehavare ej ägde att utan Kungl.
Maj:ts tillstånd låta annan nyttja och bruka någon av hemmanets ägor;
att enligt Kungl. Maj:ts brev den 13 maj 1904 denna greve-Barcks
framställning icke föranlett till något Kungl. Maj:ts yttrande; att vid
den besiktning, som på grund av styrelsens uppdrag den 24 och den
30 november 1908 hållits å egendomen av domänintendenten i länet
med biträde av jägmästaren i Stockholms revir, befunnits, att upplåtelser
av lägenheter å skogsmarken skett och att avverkning utöver den
fastställda planen ägt rum; att styrelsen, då det icke syntes kunna bestridas,
ätt genom anmärkta förhållandena greve Barck överskridit den
rätt till hemmanet, som tillkomme honom på grund av donationsbrevens
innehåll, uppdragit åt sin ombudsman och fiskal att vid vederbörlig
domstol föra talan mot greve Barck angående ansvar för det han överskridit
sin nyttjanderätt m. m., samt att styrelsen ansåge, att i avvaktan
på utgången härav åtgärder för det dåvarande icke borde vidtagas i det
av revisorerna angivna syfte.

Under framhållande att domänstyrelseu upplyst, att förevarande
nyttjanderättsfråga vore föremål för styrelsens uppmärksamhet, hemställde
1910 års statsutskott, att riksdagen måtte för det dåvarande låta bero
vid vad i ärendet förekommit, och fattade riksdagen beslut i enlighet
härmed.

Det bör här anmärkas, att hovkanslern greve Nils Barcks son,
för vilken genom förenävnnda brev den 10 januari 1797 stadfästelse å
besittningsrätten till Bergshamra meddelades, var dåvarande statssekreteraren,
sedermera presidenten greve Nils Barck samt att genom ovan
omförmälda brev den 30 juni 1820 stadgats, att denne skulle äga för
si o- och efterkommande, son efter son och, i händelse av den manliga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 306. 5

linjens utgång, dotter efter dotter, tillgodonjuta samma besittningsrätt
mot utgörande av arrende, beräknat på sätt rikets ständer år 1818
angivit.

Södra Roslags häradsrätt, dit domänstyrelsens ombudsman och fiskal
på grund av berörda, honom av styrelsen meddelade uppdrag å Kungl. Majds
och kronans vägnar instämt greve Barck med yrkande om ansvar för vad
han låtit komma sig till last i de i domänstyrelsens förenämnda utlåtande
angivna avseenden och om ersättning för å egendomen olovligen avverkade
träd, fann emellertid enligt utslag den 8 maj 1911, vilket vnnnit
laga kraft, att svaranden visserligen icke varit berättigad vare sig att,
efter det hushållningsplan för skogen å egendomen fastställts och delgivits
hans ombud, annorledes än i enlighet med densamma avverka
skog å egendomen eller att mot stadgandet i 8 kapitlet 5 § byggningabalken
låta annan utan jordägarens lov nyttja och bruka något av gårdens
ägor, men som mot svarandens bestridande icke vore ådagalagt,
att den i målet omförmälda avverkning av skog å egendomen, som ägt
rum inom tio år från stämningsdagen den 11 maj 1910, skett på hans
föranstaltande eller med hans begivande, samt straffet för det svaranden
olovligen till annan upplåtit från egendomen avsöndrade lägenheter måste,
då samtliga upplåtelserna skett mer än fem år före stämningsdagen den
11 maj 1910, anses jämlikt 5 kapitlet 14 §, jämförd med 24 kapitlet
7 § strafflagen, vara förfallet, funne häradsrätten kärandens yrkande om
ansvar å svaranden för åverkan och annan överträdelse av nyttjanderätt
samt om skadestånd för åverkan icke kunna bifallas.

Med anmälan härom hemställde domänstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 29 mars 1912 om bemyndigande att med nuvarande
innehavare av besittningsrätten till ifrågavarande egendom söka träffa
preliminär överenskommelse om besittningsrättens upphörande mot lämpligersättning
i form av penningfideikommiss.

Det må här omförmälas, att, sedan nuvarande innehavaren av
besittningsrätten till Bergshamra, förbemälde greve Nils I. J. Barck anmält
sig till erhållande av skatteköp å hemmanet samt Kungl. Maj ds befallningshavande
i Stockholms län gehom resolution den 12 maj 1910 förklarat
framställningen icke kunna föranleda någon dess åtgärd, kammarkollegiet,
varest greve Barck besvärade sig, i utslag den 17 november
1910 utlät sig, att enär hemmanet Bergshamra icke av klaganden innehades
med sådan rätt, att detsamma finge till skatte köpas, kollegiet
funne besvären ej kunna verka ändring i Kungl. Maj ds befallningshavan -

G

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 306.

des resolution. Efter besvär av greve Barck fastställdes kammarkollegiets
utslag av regeringsrätten den 1 februari 1912.

Greve Nils I. J. Barck gjorde därefter under år 1912 framställningar
att under vissa förutsättningar få förvärva äganderätten till
Bergshamra. Över dessa framställningar samt över domänstyrelsens
förenämnda skrivelse den 29 mars 1912 infordrades yttrande av bland
andra justitiekanslersämbetet. I sitt med anledning härav avgivna utlåtande
den 20 februari 1913 verkställde justitiekanslersämbetet en utredning
angående den tolkning, som domstolarna sannolikt skulle tilllämpa
beträffande förenämnda i Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1820
förekommande bestämmelse, att presidenten greve Nils Barck skulle äga
att för sig och efterkommande, son efter son, och, i händelse av den
manliga linjens utgång, dotter efter dotter, tillgodonjuta besittningsrätten,
samt framhöll vidare, att någon utsikt, att besittningsrätten inom en
överskådlig framtid skulle återgå till kronan på grund av brist å besittningsberättigade
avkomlingar till presidenten greve Nils Barck icke
kunde anses föreligga. Vidare anförde nämnda ämbete, att då 8 kap.
5 § byggningabalken fortfarande vore tillämplig på nu ifrågavarande
besittningsrätt, men greve Nils I. J. Barck det oaktat, jämte det han
utarrenderat jordbruket vid gården, genom särskilda kontrakt mot avgäld
upplåtit på viss tid 24 områden till olika personer för bebyggande,
dessa upplåtelser icke vore förbindande för kronan såsom jordägare och
att kronan följaktligen vore berättigad alt få innehavarna av dessa
områden avhysta. Därest orimliga eller obilliga fordringar uppställdes
mot kronan, borde kronan begagna sig av sagda rätt. Om kronan
begagnade sig av rätten att vägra upplåtelser från hemmanet, skulle
uppenbarligen värdet av besittningsrätten i hög grad nedbringas.

Den 10 oktober 1913 fann Kungl. Maj:t greve Nils I. J. Barcks
nyssnämnda framställningar att få förvärva äganderätten till Bergshamra
icke föranleda vidare åtgärd samt lämnade domän styrelsen det begärda
bemyndigandet till underhandlingars inledande för träffande av preliminär
överenskommelse om besittningsrättens upphörande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 april 1916 anmälde därefter domänstyrelsen,
att förbemälde greve Nils I. J. Barck genom sitt ombud vice häradshövdingen
Levin Olbers förklarat sig villig att avstå från besittningsrätten i
hela dess omfattning, under villkor att för honom och hans efterkommande
samt övriga blivande besittningsberättigade avsattes en fond av en miljon
kronor samt att kronan inlöste de greve Barck tillhöriga, å egendomen
uppförda byggnader, vilka ej vore uppförda till eller kunde användas

7

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr HOG.

för jordbruket; att under därefter förda förhandling,''ir i ämnet styrelsen
förklarat sig villig att hos Kung!. Maj:t till antagande förorda en överenskommelse
i frågan av innehåll, att ersättningen för besittningsrättens
upphörande skulle utgå med i ett för allt 500,000 kronor i form av
penninglideikommiss, samt att vice häradshövdingen Olbers sedermera
framställt det förslag, att staten, mot det att grave Barck avstode från
sin ifrågavarande besittningsrätt, tillhandahölle honom ett kapital av

500,000 kronor för bildande av ett penninglideikommiss och lämnade
honom avgiftsfri nyttjanderätt under 50 år till de egendomen tillhörande
lägenheterna Sofielund och Fridhem.

Enär såväl den åvägabragta utredningen befanns ofullständig som
ock greve Barcks ombud icke tillräckligt styrkt sin behörighet att å
dennes vägnar ingå bindande avtal av nu ifrågavarande slag, fann Kungl.
Maj:t den 28 april 1916 domänstyrelsens sistnämnda framställning ej
föranleda annan åtgärd, än att styrelsen anbefalldes och bemyndigades
att, därest besittningsrättens innehavare fortfarande vore villig att träffa
överenskommelse angående besittningsrättens upphörande mot lämplig
ersättning i form av penningfideikommiss med eller utan nyttjanderätt
under viss tid till någon mindre del av egendomens område, verkställa
ytterligare utredning i ärendet samt med besittningsrättens innehavare
eller vederbörligen befullmäktiga! ombud för denne träffa avtal om sådant
upphörande, avfattat i form av skriftligt, fullständigt köpeavtal, å besittningsrättsinnehavarens
sida stående fast minst till den 1 juli 1917 samt
å kronans sida ingånget under förbehåll dels om Kungl. Maj:ts godkännande
dels ock därom, att nödiga medel av riksdagen ställdes till
Kungl. Maj:ts förfogande.

Med stöd av berörda bemyndigande bär numera mellan domänstyrelsen
för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt greve Barck, å andra
sidan, under förbehåll, som nyss är sagt, träffats dels ett avtal, varigenom
greve ‘Barck för egen del och å den år 1822 avlidne presidenten
greve Nils Barcks övriga efterkommandes vägnar till Kungl. Maj:t och
kronan avstått besittningsrätten till kronohemmanet Bergshamra med
tillhörande lägenheter med allt vad till denna besittningsrätt lagligen
hör eller tilläggas kan — däribland även vissa för egendomen i statskontoret
nedsatta expropriationsmedel — mot en ersättning av 500,000
kronor att avsättas till ett penningfideikommiss samt avgiftsfri nyttjanderätt
till omförmälda lägenheter Sofielund och Fridhém, dels ock ett
under förutsättning av att nyssnämnda avtal kommer till stånd träffat
avtal om inlösen för 15,01)0 kronor av byggnaderna å lägenheten
Johanneberg.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 306.

Dessa avtal, som domänstyrelsen överlämnat med skrivelse den
23 februari 1917, äro av följande lydelse:

■»Avtal.

Mellan kungl. domänstyrelsen för Kungl. Maj:t och kronan, nedan kallad kungl.
styrelsen, å ena, samt undertecknad greve Nils I. J. Barek, nedan kallad greve
Barck, å andra sidan, är följande avtal träffat.

1) Greve Barck, som för närvarande enligt Kungl. Maj:ts i bestyrkt avskrift
detta avtal bilagda dom den 11 december 1891 innehar besittningsrätten till det
uti samma dom närmare angivna hemmanet Bergshamra nr 1 ett mantal i Solna
socken — sedan slutet av 1860-talet delvis införlivat med Stockholms stad — med
tillhörande lägenheter, avstår för egen del och å den år 1822 avlidne presidenten,
greve Nils Barcks övriga efterkommandes vägnar till Kungl. Maj:t och
kronan denna besittningsrätt med allt vad till densamma lagligen hör eller tilläggas
kan — däribland även de för egendomen i kungl. statskontoret nedsatta expropriationsmedel.

2) Alla å egendomen befintliga greve Barck tillhöriga hus och anläggningar
skola vid besittningsrättens övergående utan ersättning tillfalla Kungl. Maj:t och
kronan.

Härifrån undantagas dock dels byggnaderna å lägenheten Johanneberg, om
vilka särskild, såsom villkor för detta avtals uppfyllande gällande överenskommelse
är träffad, och dels byggnaderna å lägenheten Sofielund, varom här nedan vidare
förmäles.

3) Greve Barck och hans rättsinnehavare förbehållas rätt att under femtio
år, räknat från den dag Kungl. Maj:t och kronan enligt detta avtal tillträder besittningsrätten,
avgiftsfritt nyttja, lägenheterna Sofielund och Fridhem eller den del av
egendomen, som är belägen söder om Ålkistekanalen och väster om Stockholm —
Rimbo järnväg samt å bifogade kartskiss är utmärkt med röda gränslinjer. Vid
besittniiigstidens slut återfalla dessa lägenheter jämte därå då befintliga hus och
anläggningar till Kungl. Maj:t och kronan utan ersättning.

Å dessa lägenheter växande träd få icke av greve Barck eller hans rättsinnehavare
fällas, med mindre de äro döda eller deras borttagande finnes nödigt för
beredande av plats för nybyggnad; ett dylikt fällande av träd skall alltid föregås
av en anmälan därom till kungl. styrelsen, som äger om trädens tillgodogörande för
statsverkets räkning förordna.

4) Det mellan framlidne greve Casimir Lewenhaupt och greve Barck den 23
april 1898 ingångna, den 14 mars 1919 utlöpande arrendekontraktet angående viss
del av Bergshamra skall, i vad det avser tiden intill nyss nämnda dag, av Kungl.
Ma,j:t och kronan övertagas.

5) I ersättning för vad greve Barck för egen och framtida rättsinnehavares

del enligt förestående punkter avstår betalar Kungl. Maj:t och kronan 500,000 kronor
att avsättas till ett penningfideikommiss att förvaltas enligt grunder, som må
bliva vederbörligen bestämda. .

Det åligger greve Barck att ofördröjligen i vederbörlig ordning söka tillstånd
till fideikommissrättens överflyttande å sagda penningefideikommiss ävensom begära
föreskrifter över fideikommisskapitalets förvaltning för dylikt fall. Skulle sådana föreskrifter
ännu icke vara meddelade vid tiden för ifrågavarande belopps gäldande, må

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 306. 9

kronan äga deponera detsamma för vederbörande rättshavares räkning i bank, där
det sedermera får 1 enlighet, med sedermera behörigen givna föreskrifter lyftas.

Donna ersättning bär av Kungl. Maj:t och kronan erläggas eller deponeras
i-m J ™ars 1917, och skall Kungl. Maj:t och kronan, som sagda dag skall äga att
tillträda besittningsrätten, utgöra alla därefter för egendomen förfallande utskylder

7) Skulle ersättningsbeloppet bliva av Kungl. Maj:t och kronan erlagt eller

deponerat först etter nämnda den 14 mars, och dess tillträde till besittningsrätten i
följd därav bliva framflyttad — tillträdet skall nämligen ske samtidigt med ersättningens
erläggande — skall avtalet icke desto mindre gälla, men Kungl. Makt och
kronan vara skyldig å ersättningsbelopet gälda ränta efter sex för hundrade om året
man samma 14 mars, tills likviden skett; och skall greve Barck vara pliktig till
Kung!. och kronan redovisa vad av egendomen influtit efter samma dag.

8) Detta avtal är för greve Barck oryggligt gällande till den 1 juli 1917.

9) Detta avtal är från kungl. styrelsens sida ingånget under förbehåll dels

i-n v-Un i godkännande, dels ock därom att nödiga medel av riksdagen ställas

111 Kung Mapts förfogande. Skulle Kung!. Maj:ts godkännande ej lämnas före den
1 juli 1917, är avtalet att anse såsom förfallet.

t 10) öreve Barck befullmäktigar genom detta avtal vice häradshövdingen
L. Öl hers att med för greve Barck bindande verkan å hans vägnar mottaga i detta
avtal avsedda meddelanden och likvid.

För Kungl. Maj:t och kronan:
Karl Fredenberg.

Nils I. J. Bard-.

(Sigill.;

S. I. Abergsson.

Greve Nils Barcks egenhändiga namnteckning bevittnas av undertecknade
en gång närvarande vittnen:

Augustin Beck-Friis. stig Råhmb.

Legationsråd vid Kungl. Maj:ts Militärattaché vid Kungl. Mai:ts

beskickning i Paris. beskickning i Paris.»

»Mellan kungl domänstyrelsen för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt
greve Nils I. J. Barck, å andra sidan, är följande avtal träffat.

•u Byggnaderna å lägenheten Johanneberg under kronoegendomen Bergshamra,
vilka undertecknad greve Barck tillöst sig först hösten 1915 och således ei ingått
eller kunnat ingå i de beräkningar, som legat till grund för kungl. domänstyrelsens
erbjudande den 3 oktober 1914 i fråga om avstående av besittningsrätten till
namnda kronoegendom, överlåtas härigenom å Kungl. Maj:t och kronan mot en
köpeskilling av 15,000 kronor att till undertecknad greve Barck eller hans befullmaktigade
ombud erläggas jämte sex procent ränta för år räknat från den 14 mars
lyl/, sa snart Kungl. Maj:t därtill anvisar nödiga medel.

Detta avtal är å ömse sidor ingånget under förutsättning att kronan i enlighet
med samtidigt härmed upprättat avtal inlöser omförmälda besittningsrätt;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 263 höft. (Nr 306.)

2

10 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 306.

skulle ej sådan inlösen komma till stånd, förfaller alltså detta avtal till all kraft
och verkan.

För Kungl. Maj:t och kronan:

Karl Fredenberg.

S. I■ Abergsson.

Nils I. J. Barett.
(Sigill.)

Greve Nils Barcks egenhändiga namnteckning bevittnas av undertecknade på
en gång närvarande vittnen:

Augustin Beck-Friis. Stig Ralamb.

Legationsråd vid Kung! Majrts Militärattaché vid Kung! Maj:ts

beskickning i Paris. '' beskickning i Paus.»

För egen del har domänstyrelsen anfört följande:

»Kronohemmanet ett mantal Bergshamra''nr 1 är beläget dels inom Solna
socken och dels inom Stockholms stad mellan Brunnsviken, Värtan och Stocksundet
med gräns i norr mot Ulriksdals kungsgård och kronolägenheten Sveden och med
Ålkistans station vid Stockholm—Djursholms järnväg å ägorna.

Enligt en av vice kommissionslantmätaren Konrad Jansson år 1908 upprättad
karta med beskrivning över kronohemmanet Bergshamra omfattar egendomen
en areal av 127 hektar 40 ar, därav 67 hektar 50 ar inrösningsjord, 54 hektar
24.60 ar avrösningsjord och 5 hektar 65.40 ar impediment. 4 hektar 69.30 ar såsom
impediment redovisad mark utgöres av till vägar och till Stockholm Rimoo
järnväg upplåtna områden. Av den i beskrivningen redovisade inrösningsjorden
utgöra 15.io ar och av avrösningsjorden 10.4o ar till samma järnväg upplåten mark.
Till järnväg och vägar upplåten mark oberäknat, utgör sålunda totalarealen 122
höktär 45 20 är.

Egendomens taxeringsvärde utgör 150,000 kronor. Den är av nuvarande
besittningsrättsinnehavaren disponerad på det sätt, att huvudgården upplåtits på
arrende till den 14 mars 1919 mot en årlig avgäld av 2,500 kronor. Den del av
egendomen, som benämnes Bergshamra Tivoli, är utarrenderad för samma tid för

3,000 kronor om året. — — — Å egendomen finnas dessutom följande 22 villalägenheter:
Aminne, Montebello, Anneberg, Fredriksberg, Betty berg, Johanneberg,
Lugnet, Bockholmen, Fridhem, Sofielund, Solbrännan nr 1, Solbrännan nr 2 och
Solbrännan nr 3, Gotthem, Carlsro, Skogsbacken, Krontorp, Ista, Udden, Lilla Bergshamra,
Klinten och Skogshyddan. Enligt uppgift av vice häradshövdingen Olbers
lämna dessa 22 lägenheter numera arrendatorn en årlig inkomst av sammanlagt
10,730 kronor. Dessutom erlägger en av lägenhetsinnehavarna 20 kronor om året
för rätten att hava ett tvätthus utom villaområdet. Skogsavkastningen oberäknad
skulle sålunda inkomsterna från Bergshamra för närvarande belöpa sig till 16,250

kronor. .

Under år 1909 verkställde dåvarande domänintendenten Oscar lamm och
godsägaren Emil Yasseur utredning angående värdet av egendomen, och hava dessa
i gemensamt utlåtande av den 13 februari samma år anfört följande: På grund av
närheten till Stockholm och belägenheten i övrigt samt markens beskaffenhet lämpar
sig egendomen i sin helhet synnerligen väl för uppdelande till tomtområden.

Kung!,. Majds Nåd. Proposition Nr 306. 11

Vid uppskattning av egendomens värde måste detta följaktligen uteslutande beräknas
efter egendomens användbarhet för dylikt ändamål, och med anledning härav
anse vi, med ledning av i grannskapet gällande tomtvärden och med hänsyn såväl
till den areal, som måste frånräkna» till erforderliga vägar, som till den kostnad,
som bör beräknas för dessas anläggande och övriga omkostnader, som åtfölja egendomens
utförsäljning i mindre tomtområden, att dess nuvarande försäljningsvärde
kan, under förutsättning att egendomen skulle kunna fritt disponeras, uppskattas
till 2 miljoner kronor.’

Under nästlidna och innevarande år har värdering ä egendomen verkställts
av nuvarande domänintendenten i länet friherre Johan Stjernstedt jämte biträdande
uppskattningsmän ävensom på grund av särskilt förordnande kaptenen i väg- och
vattenbyggnadskåren C. Meurling. Värderingsmännen hava därvid beräknat värdet
av å egendomen befintliga byggnader, vilka enligt huvudavtalet skulle tillfalla
kronan, till 93,000 kronor, av byggnaderna å Johanneberg, vilka enligt särskilt
avtal skulle lösas av kronan, till 29,500 kronor, samt av den egendomen tillhörande
marken — under förutsättning att Sofielund och Fridhem med en areal av sammanlagt
4 hektar (>3.7 o ar ej finge av kronan disponeras förrän efter 50 år —
till 1,525,000 kronor. Enligt ett av jägmästaren i reviret den 15 februari 1917
uppgjort värderingsinstrument har ståndskogen å egendomen beräknats äga ett värde
av 99,568 kronor 50 öre. Egendomens värde skulle sålunda enligt nu gjorda beräkningar
utgöra 1,747,068 kronor 50 öre eller med frånräknande av värdet av
byggnaderna å Johanneberg 1,717,568 kronor 50 öre.

I fråga om äganderätten till den inom hemmanet belägna sfi kallade Ålkistekanalen
inhämtas av Kungl. Maj:ts dom den 11 februari 1914 mellan greve
Nils I. J. Barck, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, ömsom sökande och
svarande, angående dispositionsrätten till kanalen jämte ett område av 12 fots
bredd å ömse sidor om kanalen, räknat från övre doseringskanten, att sedan kommitterade
för utförande av ovan nämnda kanalanläggning hos Kungl. Magt anhållit
att få i enlighet med förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov till sig lösa den för ändamålet erforderliga å upprättad
karta angivna mark och Kungl. Maj:t genom resolution den 13 oktober 1876 bifallit
ansökningen, Nils Ludvig Ferdinand Barck, såsom innehavare av besittningsrätten
till Bergshamra, i en den 5 mars 1877 utfärdad handling förklarat, att han
emot ersättning, därom överenskommelse träffats, medgåve och uppläte åt stadsfullmäktige
att fritt disponera på vardera sidan om kanalen det å omförmälda karta
angivna, här ifrågakomna jordområde: att Kungl. Maj:t genom resolution den 25
januari 1878 förpliktat Stockholms stad att övertaga vården av kanalen och bron
samt att för underhållet därav ansvara, så länge staden ägde att fritt förfoga över
berörda från kronohemmanet av dess dåvarande innehavare upplåtna område, med
rätt för staden att uppbära de avgifter, som komme att av Kungl. Maj:t bestämmas
för genomfart av kanalen, samt att Kungl. Maj:t, då berörda förfogande över
kanalen och jordområdet utmed densamma vore förbindande jämväl för efterkommande
innehavare av besittningsrätten, genom sin berörda dom i allo ogillat greve
Nils I. J. Barcks i huvudsaken förda talan, att staden måtte förklaras sakna rätt
att disponera över ifrågavarande kanal och område samt förpliktas att till honom
ej mindre avträda kanalen och området, det senare fritt från vad av byggnader
eller annat därå uppförts under den tid. staden förfogat över området, än även ut -

12

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 306.

betala de avgifter'' för kanalens begagnande, som till staden influtit och komme att:
inflyta från och med år 1900.

För mark, som exproprierats från Bergshamra för framdragande av Stockholm
—Rimbo järnväg, har utbetalts ersättning med sammanlagt 7,142 kronor 53 öre.
Enligt nådigt brev den 8 juli 1887 bär Kungl. Maj:t förordnat, att de för Bergshamra
inbetalda expropriationsmedlen skulle, sedan de inlevererats till statskontoret,
därstädes upptagas under depositionstitel och av bemälda ämbetsverk, med iakttagande
av föreskrifterna i kungl. brevet den 31 augusti 1877 angående förvaltningen
av de under statskontorets vård ställda fonder och kassor, göras fruktbärande,
och att ränta å dessa medel skulle till vederbörande innehavare av Bergshamra
utgå med det belopp, som för varje år kunde erhållas för de utlånade medlen, och
vilket belopp skulle av statskontoret, efter det årsräkenskapen avslutats, vederbörande
tillhandahållas. Enligt meddelande från statskontoret uppgår denna fond
numera ..till ett belopp av 7,436 kronor 14 öre.

O ver den del av Bergshamra ägor, som ligger söder om Alkistekanalen, har
enligt mellan överintendentsämbetet och greve Barck träffad överenskommelse framdragits
en avloppsledning, avsedd att bortföra spillvatten från skogshögskolans och
skogsförsöksanstaltens byggnader, Experimentalfältet med centralanstalten för försöksväsendet
på jordbrukets område, naturhistoriska riksmuseets, vetenskapsakademiens
och Sveriges geologiska undersöknings byggnader med mera. Enligt berörda överenskommelse
har greve Barck rätt att på egen bekostnad efter anvisning av överintendentsämbetet
till denna avloppsledning inkoppla avlopps- och kloakledningar
från Bergshamra.

Av bifogade avskrift utav Svea hovrätts laga kraftvunna dom den 21 juli
1916 i mål emellan greve Nils I. J. Barck, kärande, samt Stocksunds köping, svarande,
angående borttagande av vattenledning, framgår, att Stocksunds köping vid
anordnande av vattenledning för sitt behov nedlagt en ledningen tillhörande sträcka
av huvudrör i Bergshamra egendoms skogsmark, och att detta skett under förbehåll
om rätt för ägarna till villor, som redan funnes eller som komme att uppföras på
Bergshamra ägor, att medelst biledningar ansluta sig till huvudledningen mot betalning
för vattnet efter pris, som gällde i Stocksund.

Därjämte anser sig styrelsen böra meddela, att arméförvaltningens fortiiikationsdepartement
— med förmälan att för anordnande av avlopp för de blivande kasernetablissemangen
ä övningsfältet vid Järva och Frösundavik förslag blivit väckt, att
en avloppsledning skulle, på sätt skrivelsen bilagd karta utvisade, framdragas från
nämnda etablissemang över, bland annat, kronohemmanet Bergshamra till Lilla
Värtan, ävensom att vid förhandlingar angående tillstånd för kronan att framdraga
ifrågavarande ledning greve Barcks ombud förklarat, att, då underhandlingar angående
kronans lösande av besittningsrätten till hemmanet för närvarande påginge.
han ansåge sig icke kunna utan domänstyrelsens medgivande träffa avtal om ledningens
framdragande — hos styrelsen anhållit om meddelande, huruvida styrelsen
hade något att erinra däremot, att en avloppsledning, på sätt ovannämnda karta
utvisade, framdroges över Bergshamra egendom och finge kvarligga därstädes, samt
att styrelsen i anledning härav i skrivelse den 9 innevarande februari meddelat
arméförvaltningen, att styrelsen under pågående förhandlingar om inlösen av besittningsrätten
till egendomen icke ansåge sig hava befogenhet att lämna tillstånd till
ledningens framdragande.

13

Kuugl. Majds Nåd. Proposition Nr d()t>.

Slutligen fär styrelsen i fråga om antagligheten från kronans sida av de nu förebragta
avtalen i underdånighet anföra följande. Såsom ovan meddelats lämnar Bergshamra
i närvarande stund besittningsrättsinnehavaren eu årlig arrendeinkomst av
16,250 kronor. Lägges härtill värdet ä den årliga virkesavkastningen, som, nödigt
husbehovsvirke oberäknat, torde kunna uppskattas till 1,200 kronor, ävensom årliga
räntan å förberörda i statskontoret deponerade belopp, vilket efter en räntefot av
fem procent skulle utgöra 372 kronor, lämnar fastigheten i närvarande stund en
avkastning av 17,822 kronor. 1 kronans hand skulle dock avkastningen minskas
med beloppet av de avgälder, sammanlagt 3,050 kronor, som erläggas för villalägenheterna
Fridhem och Sofielund, och sålunda utgöra endast 14,772 kronor eller
ej fullt tre procent å den föreslagna inlösningssumman, men härvid bör tagas i
beaktande, dels att avkomsten av fastigheten kan väsentligt höjas genom nya tomtupplåtelser,
dels ock att fastighetens värde med hänsyn till nu gällande tomtpriser
och det synnerligen förmånliga och natursköna läge, Bergshamra äger, måste anses
uppgå till ett betydligt högre belopp än vid senaste uppskattningsförrättning beräknats.
Därtill kommer, att Bergshamras belägenhet intill den så kallade Vetenskapsstaden
och i närheten av de blivande kasernetablissemangen å övningsfältet vid Järva och
Frösundavik medför, att det ur flera synpunkter måste anses tjänligt, att fastigheten
kommer i kronans besittning. Styrelsen tvekar alltså ej att för sin del i
underdånighet|förorda godkännande av förevarande två med greve Barck avslutade
preliminära] avtal, och får styrelsen därför i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes till riksdagen avlåta nådig proposition om anvisande av för
ändamålet nödiga medel.»

Till följ cl av remiss har justitiekanslersämbetet den 14 april 1917
yttrat sig i ärendet, sådant det numera föreligger, och har nämnda
ämbete därvid åberopat sitt förenämnda utlåtande den 20 februari 1913
samt därjämte anfört följande:

»Utöver vad justitiekanslersämbetet i sagda utlåtande anfört, lärer justitiekanslersämbetet
nu endast hava att yttra sig i frågan, huruvida det av greve Barck
gjorda och av domänstyrelsen godkända anbudet att till kronan överlåta besittningsrätten
till kronohemmanet Bergshamra, sådant detta anbud kommit till uttryck i
de förslagsvis upprättade skriftliga avtalen, är från kronans sida antagligt.

För bedömandet av denna fråga bär justitiekanslersämbetet ansett nödigt
taga del, förutom av de remitterade handlingarna, jämväl av de utav greve Barck
eller hans subarrendator greve Lewehhaupt upprättade avhandlingar, genom vilka
områden av kronohemmanet upplåtits till skilda personer; dessa avhandlingar hava
på begäran tillhandahållits justitiekanslersämbetet och med muntliga uppgifter fullständigats
av greve Barcks ombud vice häradshövdingen Levin Olbers. Över
innehållet i samma avhandlingar och uppgifter har justitiekanslersämbetet upprättat
närslutna tablå.

Av denna tablå framgår, att de av greve Barck gjorda upplåtelserna lämna honom
en årlig inkomst av 12,480 kronor; arrendebeloppen för de lägenheter, greve Lewenhaupt
upplåtit, eller 7,870 kronor, så ock värdet av den årliga virkesavkastningen.
som av domänstyrelsen uppskattats till 1,200 kronor, ävensom räntan å de nedsatta
expropriationsmedlen, 372 kronor, tillkomma greve Lewenhaupt, så länge hans kon -

Departement*

akcfen

14 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 306.

trakt med greve Barck gäller eller till den 14 mars 1919. Greve Barcks inkomster
av fideikommisset utgöra således för närvarande: 12,480 kronor.

Då kontraktet emellan grevarne Barck och Lewenhaupt den 14 mars 1919
utgår, kommer det av greve Lewenhaupt utfästa arrendet av 5,000 kronor att upphöra,
men i stället bör greve Barck bliva berättigad tillgodogöra sig arrendena för
de av greve Lewenhaupt gjorda upplåtelserna, 7,870 kronor, värdet av den årliga
virkesavkastningen, 1,200 kronor, och räntan å expropriationsmedlen, 372 kronor, eller
tillsammans 9,442 kronor; greve Barcks inkomster av fideikommisset skulle således
ökas med 4,442 kronor eller till 16,922 kronor.

Även om kronan skulle respektera redan gjorda upplåtelser, fastän de, såsom
justitiekanslersämbetet i sitt förra utlåtande framhållit, skett i strid med lag, finnes
icke någon anledning för kronan att för framtiden medgiva vederbörande rätt att
göra ytterligare upplåtelser. Greve Barck, som är bunden av de redan gjorda upplåtelserna,
av vilka åtskilliga gälla för tiden till åren 1928, 1929, 1939 eller 1953,
kan således icke beräkna att under sagda tid få nämnvärt högre inkomst av fideikommisset
än 16,922 kronor.

Enär enligt de träffade avtalen greve Barck skulle erhålla rätt att under o0
år begagna lägenheterna Sofielund och Eridhem samt dessutom att för besittningsrätten"
till Bergshamra uppbära en löseskilling av 500,000 kronor, varå räntan, även
om beloppet placeras i statsobligationer, skulle uppgå till 25,000 kronor om året,
är o de träffade avtalen synnerligen fördelaktiga för greve Barck.

Därest de förslagsvis upprättade avtalen godkännas, skulle kronans inkomst
av Bergshamra utgöra för tiden till den 14 mars 1919 12,480 kronor och för tiden
efter nämnda dag. då kontraktet mellan grevarne Barck och Lewenhaupt upphör
att gälla. 16,922 kronor, i båda fallen med avdrag av arrendena för lägenheterna
Sofielund och Fridhem, 2,150 kronor, eller således respektive 10,330 kronor och
14,772 kronor.

Sistnämnda belopp utgör ej fullt tre procent å löseskillingen, 500,000 kronor.

Då kronan ej är bunden av de redan gjorda upplåtelserna och således är
oförhindrad höja de för dessa utgående arrendena, samt kronan jämväl är oförhindrad
göra nya tomtupplåtelser, bör avkastningen av Bergshamra i kronans hand kunna
väsentligt ökas.

Med hänsyn härtill och då. såsom domänstyrelsen även framhållit, Bergshamras
belägenhet intill den så kallade Yetenskapsstaden och i närheten av de blivande
kasernetablissemangen å övningsfältet vid Järva och Frösundavik medför, att det ur
flera synpunkter måste anses tjänligt, att fastigheten kommer i kronans besittning,
anser justitiekanslersämbetet för sin del de ifrågavarande båda preliminära avtalen
med greve Barck icke vara oantagliga å kronans sida.»

Jag anser synnerligen önskvärt, att det nuvarande ålderdomliga
besittningsrättsförhållandet till ifrågavarande kronoegendom må upphöra
och egendomen återvinnas till kronans fria disposition. Dess närbelägenhet
till huvudstaden gör densamma icke blott värdefull för tomtupplåtelser
och liknande ändamål utan kan möjligen även göra densamma
användbar för speciella statsändamål.

Då, såsom justitiekanslersämbetet framhållit, föga sannolikhet fin -

Kung). Maj ds Nåd. Proposition AV 306. 15

nes, att, med hänsyn till de av Kungl. Maj:t år 1820 meddelade bestämmelser
angående successionen i besittningsrätten denna rätt skall inom överskådlig
tid återfalla till kronan på grund av brist på berättigade besittningsrättsbavare
och det icke heller kan förutsättas, att besittningsrätten skall
av annan anledning, utan innehavarens medgivande, återgå till kronan,
anser jag det ändamålsenligt och välbetänkt att genom frivillig överenskommelse
nu återvinna sagda rätt.

Det förslag i detta hänseende, som- efter ganska långvariga förhandlingar
nu föreligger, synes mig från kronans sida antagligt. Även
om genom detsamma väsentliga fördelar beredas besittningsrättshavaren,
såsom j-ustitiekanslersämbetet närmare utvecklat, bör det, såsom ämbetet
i likhet med domän styrelsen ock framhåller, ej förbises, att de fördelar
kronan erhåller också äro stora. De komma att med säkerhet i framtiden
te sig ännu mer betydande. För närvarande utgör ju kronans
arrende av egendomen endast omkring 300 kronor.

I avtalsvillkoren ingår, att kronan skall erlägga 500,000 kronor
för besittningsrättens återförvärvande samt 15,000 kronor för vissa byggnader
å lägenheten Johanneberg jämte 6 procent ränta å dessa belopp
från den 14 mars 1917, tills betalning sker. Då i köpet skola inbegripas
i statskontoret innestående expropriationsmedel till belopp av något
mer än 7,400 kronor, blir kronans nettoutgift allenast 507,600 kronor,
i avjämnat tal. Det torde under vanliga förhållanden hava varit naturligast,
att, då utgivandet a#'' detta belopp icke lärer kunna anses såsom
en vanlig driftkostnad för statens domäner, särskilt anslag till dessa utgifter
begärts av riksdagen. I betraktande av de mycket stora krav,
som nu för olika ändamål ställas på statskassan, har jag emellertid ansett
detta böra om möjligt undvikas. Jag har då fäst min uppmärksamhet
vid att, därest efter besittningsrättens återförvärvande försäljningar av
mark från egendomen komma att äga rum, de inflytande köpeskillingarna
skola liksom andra försäljningsmedel för till statens domäners fond
hörande egendomar användas till inköp av skogsmark m. m. Det synes
då ligga rätt nära till hands, att löseskillingen för besittningsrätten m. m.
må utgå av de medel, som nu finnas disponibla för sistnämnda ändamål
och vilka lämua tillgång därtill. Då här icke direkt är fråga om förvärv
av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark, bör emellertid
riksdagens medgivande inhämtas till en dylik användning av dessa medel.

Jag får därför nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att för återförvärvande åt kronan av besittningsrätten till kronoegendomen
1 mantal Bergshamra nr 1 i Stockholms stad samt Solna

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 306.

socken av Stockholms län med tillhörande lägenheter m. m. ävensom
inlösen av hus å den till egendomen- hörande lägenheten Johanneberg
enligt förenämnda, därom träffade två avtal må av de till inköp av skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar
å kronoparkerna i Norrland och Dalarna avsedda medel av Kungl.
Maj:t användas högst 507,600 kronor jämte 6 procent årlig ränta å

515,000 kronor från den 14 mars 1917, tills betalning sker.

•

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet ''
av den lydelse, bilnga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1917.