Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 301.
1
Nr 301.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående visst
undantag från bestämmelserna för statens meddelande
av sjöförsäkring mot krigsfara; given Stockholms slott
den 16 april 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att, med avvikelse från de beträffande statens meddelande av sjöförsäkring
mot krigsfara givna bestämmelser, staten må övertaga försäkring
för olycksfall till följd av rådande krigstillstånd för befäl och besättning
å svenskt fartyg i de fall, där fartyget på grund av gällande bestämmelser
kan av staten försäkras.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas^riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj;tjförbliver riksdagen.med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Conrad Carleson.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 258 käft. (Nr 301.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 301.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april
1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: VON Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Chefen för finansdepartementet statsrådet Carleson anförde:
Enligt förordningen den 9 juli 1915 om statens meddelande av
sjöförsäkring mot krigsfara må sådan försäkring å annat fartyg än fiskefartyg
icke meddelas, med mindre redaren åtagit sig att till befälhavare
och besättning utgiva viss skälig, av krigsförsäkringskommissionen godkänd
ersättning för skada till följd av olycksfall, härflytande från krigsfara,
eller genom betryggande försäkring berett dem rätt till sådan
ersättning. Sedan genom kungörelse den 6 februari 1917 — i enlighet med
riksdagens i skrivelse samma dag, nr 14, lämnade medgivande — förordnats,
att, med avvikelse från de beträffande statens meddelande av sjöförsäkring
mot krigsfara gällande bestämmelser, olycksfallsförsäkring finge övertagas
för befälhavare och besättning å av staten försäkrade fartyg, har Kungl.
Maj:t den 23 februari 1917 dels förordnat, att kaskoförsäkring icke finge
av krigsförsäkringskommissionen beviljas, så framt ej redaren förbundit
3
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 301.
sig att i händelse av olycksfall till följd av krigstillståndet lämna ersättning
åt besättningen efter de i lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete angivna grunder och åt befälet efter samma grunder
med den ändring, att maximum av den avlöning, efter vilken ersättning
bestämdes, höjdes från 1,800 kronor till 3,000 kronor, dels ock bemyndigat
kommissionen att tillsvidare intill utgången av år 1917 meddela försäkring
av denna ersättningsplikt.
Sedan emellertid i anledning av framställningar från Sveriges
fartygsbefälsförening och Svenska eldareunionen fråga uppkommit om
beredande av högre olycksfallsersättning åt sjöfolket, har Kungl. Maj:t
enligt förslag av kommerskollegium och krigsförsäkringskommissionen
genom beslut den 16 mars 1917 förordnat, att tillsvidare kaskoförsäkring
icke finge av krigsförsäkringskommissionen beviljas, så framt ej
redaren förbundit sig att i händelse av olycksfall, som till följd av
krigstillståndet kunde drabba befäl och besättning å fartyget, lämna
ersättning, utöver vad genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 februari 1917
föreskrivits, vid dödsfall med ett kapitalbelopp av 5,000 kronor efter
befäl och 3,000 kronor efter besättningsman att utgå i stället för begravningshjälp,
varjämte Kungl. Maj:t bemyndigat kommissionen att tillsvidare
meddela försäkring av denna ersättningsplikt samt av den vidsträcktare
ersättningsplikt, redarna kunde åtaga sig beträffande befäl
och besättning å av staten försäkrade fartyg.
De villkor beträffande ersättningsskyldighet och försäkring, som
sålunda föreskrivits, hava, efter samråd med krigsförsäkringskommissionen,
enligt Kungl. Maj:ts beslut denna dag såtillvida undergått ändring, att
skyldighet att utgiva förutnämnda kapitalbelopp föreskrivits jämväl vid
invaliditet i förhållande till invaliditetsgraden samt att å andra sidan i
händelse av dödsfall beloppen bestämts skola utgå endast till de personer,
som enligt 1916 års lag äro berättigade till livränta.
I omförmälda båda framställningar av fartygsbefälsföreningen och
eldareunionen har tillika framhållits, att statens olycksfallsförsäkring
borde utsträckas till att även omfatta sjöfolket å de fartyg, som icke
av staten försäkras; och hava kommerskollegium och krigsförsäkringskommissionen,
som gemensamt avgivit utlåtande över nämnda framställningar,
härutinnan anfört, att staten borde trygga krigsolycksfallsersättning
åt befäl och besättning å varje fartyg, som ginge i utrikes fart,
genom att dels ålägga redare att utgiva sådan ersättning dels giva
kommissionen bemyndigande att även utan samband med kaskoförsäkring
meddela krigsolycksfallsförsäkring åt befäl och besättning å fartyg, som
icke för krigskontraband.
4
Kungl. Mäj:ts Nåd. Proposition Nr 301.
Då statens kaskoförsäkringsverksamhet ar grundad på frivillig försäkring
och intill den 1 januari 1918, då 1916 års lag om försäkring
för olycksfall i arbete träder i kraft, icke finnas andra bestämmelser beträffande
olycksfallsersättning åt sjöfolket än de i sjölagen upptagna,
vilka hava högst obetydlig räckvidd, kan från statsmakternas sida olycksfallsersättning
icke tillförsäkras sjöfolket å de fartyg, som icke bliva
av staten kaskoförsäkrade, i annan ordning än genom särskild lagstiftning,
varigenom ersättningsplikt i nämnda hänseende ålägges redarna.
En sådan lagstiftning, som, enligt vad föreslaget blivit, skulle begränsas
till vissa slags olycksfall inom viss del av en särskild näringsgren och
bygga på väsentligt andra grunder än som innefattas i 1916 års lag,
torde emellertid vara ägnad att väcka betänkligheter av principiell
natur — betänkligheter, som för visso icke föreligga i samma grad,
när det gäller att såsom villkor för en av staten tillhandahållen förmån
— kaskoförsäkring — uppställa förbindelse om en ersättningsskyldighet,
vars omfattning till stor del motiveras av rådande tillfälliga
exceptionella förhållanden och det allmännas intresse av att sjöfarten
hålles igång i den utsträckning, som möjligt och lämpligt är.
Men, även om dylik särskild lagstiftning icke anses lämpligen böra
tillgripas i denna för övrigt brådskande angelägenhet, bör staten givetvis
icke underlåta att hålla hand över att olycksfallsersättningen för sjöfolket
blir på tillfredsställande sätt ordnad. I stort sett kan detta sägas redan
vara fallet. Enligt vad jag erfarit, kan det nämligen nu anses klart,
att Sveriges redareförening kommer att förplikta sina medlemmar att
utgiva olycksfallsersättning enligt de grunder, som slutligen utformats
i Kungl. Maj:ts ovan omförmälda beslut av denna dag. Rederier, som
icke tillhöra Sveriges redareförening, torde icke vara av den betydenhet,
att, om de fortfarande vilja driva sina fartyg i fraktfart, de torde kunna
underlåta att följa redareföreningens exempel.
Vad därefter angår frågan om rätt för krigsförsäkringskommissionen
att meddela olycksfallsförsäkring utan samband med kaskoförsäkring,
bör jag erinra, att riksdagen i sin skrivelse den 6 februari 1917 framhållit
angelägenheten därav att staten icke ikläder sig ifrågavarande
försäkringsrisk i andra fall än där det är utrett, att olycksfallsförsäkringen
icke kan erhållas i den ordning, som dittills tillämpats. I anledning
av detta uttalande torde det böra tillses, huruvida ur anförda synpunkt
eu ytterligare utvidgning av statens olycksfallsförsäkringsverksamhet
kan vara önskvärd.
I den skrivelse av krigsförsäkringskommissionen, som föranlett
Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 23 februari 1917, vilken skrivelse
Kungl. Maj.ts .Nåd. Proposition Nr 301. 5
är dagtecknad den 17 i samma månad, liar kommissionen uppgivit, att
kommissionen vid förhandling med de sex svenska olycksfallsförsäkringsbolag,
vilka förut efter kommissionens bemedling försäkrat den ersättningsplikt,
kommissionen i ifrågavarande hänseende ålagt redarna, erfarit
att man icke vidare kunde räkna på att de tyska återförsäkringsbolag’
som dittills övertagit en stor del av de svenska bolagens risker, skulle
vara villiga att övertaga någon försäkring, som gällde även inom det
av tyskland senast proklamerade blockadområdet, vilket gjort, att flertalet
av de svenska bolagen sett sin kapacitet väsentligt reducerad. Då
det icke vore lämpligt att under så brydsamma och ovissa förhållanden
som de nuvarande bygga ifrågavarande försäkringsverksamhet på utländska
bolags villighet att teckna återförsäkring, borde enligt kommissionens
åsikt staten övertaga även krigsolycksfallsförsäkringen men anvånda
de svenska bolagen som återförsäkrare.
Emellertid hava sedermera fyra svenska försäkringsbolag, vilka
driva livförsäkring och endast i samband därmed olycksfallsförsäkring
inkommit med två särskilda skrivelser, av vilka framgår, att nämnda
!?„ aF .vore beredda att ensamma eller i förening med andra svenska
föi säkringsanstalter tillhandahålla erforderlig försäkring i förevarande
syfte samt att de hölle för givet, att de svenska livförsäkringsbolagen i
förening med olycksfallsförsäkringsbolagen, men efter all sannolikhet även
med egna krafter skulle kunna täcka hela försäkringsbehovet.
Detta skulle överensstämma med riksdagens uttalade önskan och
mot nämnda verksamhet torde, i den män densamma överensstämmer
med lag och gällande bolagsordningar, icke vara något att erinra, särskut
om densamma, innebure bättre villkor för de försäkrade än som
från det allmännas sida ansetts kunna påfordras.
... . Försiktigheten torde emellertid bjuda, att staten håller obegränsad
möjlighet öppen för redare att hos krigsförsäkringskommissionen erhålla
försäkring för den ersättningsplikt, varom här är fråga. Redan nu äger
kommissionen rätt att lämna dylik försäkring rörande befäl och besättning
å fartyg, som blivit av kommissionen kaskoförsäkrade. För att
vinna nyss angivna mål bör denna kommissionens befogenhet utsträckas
även till andra svenska fartyg än nyss angivna, som på grund av gällande
bestämmelser kunna av staten försäkras.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att, med avvikelse från de beträffande statens meddelande
av sjöförsäkring mot krigsfara givna bestämmelser, staten må
övertaga försäkring för olycksfall till följd av rådande krigstillstånd för
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 358 käft. (Nr 301.) 2
6 Kungl. Ma)ds Nåd. Proposition Nr 301.
befäl och besättning å svenskt fartyg i de fall, där fartyget på grund
av gällande bestämmelser kan av staten försäkras.
1 Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna nådigt bifall; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse bil. litt. . . . vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Stig Östergren.
STOCKHOLM, ISAAC MÅRCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1017.