Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

1

Nr 299.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående
främjande av manskapsrekry tering en vid armén; given
Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

dels att från anslaget till anställnings- och avskedspremier xnå till
värnpliktig, som under utbildningsåret 1915—1916 genomgått fullständig
soldatutbildning och under innevarande år vinner annan fäst anställning
än som musikvolontär vid samma truppslag, där soldatutbildningen ägt
rum, utbetalas anställningspremie efter samma grunder, som gälla beträffande
dylik premies utbetalande till värnpliktig, vilken under pågående
värnpliktstjänstgöring tager sådan anställning,

dels ock att från anslaget till avlöning och rekrytering m. m. må
under åren 1917 och 1918 enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder utbetalas
rekapitulationspremier till fast anställt manskap vid armén, som tagit
eller tager förnyad anställning, ävensom anställningspremier till f. d. fäst
anställt manskap vid armén, som tager annan fast anställning än som
musikvolontär vid samma truppslag, vid vilket vederbörande förut genomgått
fullständig soldatutbildning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

o

J. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 256 höft. (Nr 299.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Uppgift och
organisation.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Åkerman, anmälde härefter av särskilda
inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga avgivna
förslag angående åtgärder till främjande av manskapsrekry tenn gen
vid armén samt anförde därvid följande:

Arméns nuvarande fast anställda manskapspersonal.

Den fast anställda manskapspersonalen vid armén har till huvudsakligt
ändamål att tillgodose det uti staterna upptagna behovet av underbefäl,
beställningsmän (sjukvårds-, gevärshantverkar-, hovslagar-, hant -

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

verksbeställningsmän) och musikmanskap ävensom att rekrytera underofficerskåren.
Vid Svea och Göta livgarden samt Gottlands infanteriregemente
ävensom vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna
tillkommer därjämte ett annat ändamål, nämligen att tillgodose dessa
truppförbands och truppslags ständiga behov av större antal utbildad
personal, vid livgardena i och för vakthållning^ i huvudstaden, vid
Gottlands infanteriregemente för att öka säkerhetsbesättningen å Gottland
samt vid de angivna specialtruppslagen i och för hästvård, hästdressyr
eller annan särskild tjänst.

Man skiljer uti vår armé på två olika slag av underbefäl, det
fast anställda och det värnpliktiga, det senare i det följande benämnt
reservunderbefäl. Båda kategorierna skola i fält fylla samma uppgift,
men i fred är deras användning i viss mån olikartad. Instruktörstjän
sten vid den militära utbildningen åligger sålunda företrädesvis
det fast anställda underbefälet, medan reservunderbefälet huvudsakligen
har att leda redan utbildad trupp vid de tillfällen, då dylik i större
omfattning är i tjänstgöring, vilket i regel endast förekommer under
repetitionsövning, reservtruppövning eller landstormsövning.

Denna olika användning ställer olika krav uti utbildningshänseende.
Soldatutbildningen omfattar huvuddelen av värnpliktstjänstgöringen och
är grundläggande för soldatens hela militära användbarhet. Uti densamma
ingår en mångfald av olika utbildningsgrenar, vilka kräva en
omsorgsfull och planmässig undervisning. Instruktörstjänsten nödvändiggör
därför icke blott personliga färdigheter och kunskaper utan
även förmåga att undervisa, rutin och befälsvana, varför det härför
avsedda underbefälet måste underkastas en omsorgsfull och omfattande
utbildning. En fullständig dylik utbildning kräver hos oss
med nuvarande utbildningsbestämmelser en tid av 3 år. Den nära
beröring med de värnpliktiga, varuti detta underbefäl från början
kommer, och dess på grund härav ömtåliga och ansvarsfulla uppgift
gör det dessutom synnerligen betydelsefullt, att detsamma på bästa
möjliga sätt rekryteras. Den långvariga utbildningstiden för ifrågavarande
underbefäl har gjort, att man hos oss med vår jämförelsevis
korta värnpliktstjänstgöring hittills anskaffat detta underbefäl uteslutande
på frivillighetens väg genom den s. k. volontärinstitutionen.

På reservunderbefälet, som endast skall föra befäl över redan utbildad
trupp, kunna uti utbildningshänseende ställas i viss mån andra
fordringar. Detta kan, särskilt om endast därtill lämpliga uttagas,
bliva användbart för sin uppgift även med en jämförelsevis kort

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

utbildningstid, och i anledning härav rekryteras detsamma genom uttagning
bland de värnpliktiga, dels av dem, som på grund av högre
allmänbildning eller eljest anses vara särskilt ägnade för befälsställning
— studenter och med dem likställda — dels till erforderligt antal av
sådana, som under värnpliktstjänstgöringen visa sig härför lämpliga.
Utbildningen och tjänstgöringen som befäl äga rum under den ordinarie
värnpliktstjänstgöringen, som i anledning härav i allmänhet är något
längre än för övriga värnpliktiga.

Allt fast anställt manskap benämnes med ett gemensamt namn
volontärer. Volontärinstitutionen är av gammalt datum, men erhöll genom
1901 års härordning sin nuvarande uppgift och huvudsakliga organisation.
Den grundar sig uteslutande på frivilligt åtagen krigstjänst, och
anställning sker medelst kontrakt på viss tid, vid första anställningen
vanligen 3 år. För att kunna antagas till volontär erfordras att under
det kalenderår, tjänstgöringen skall taga sin början, uppnå 18, men ej
hava överskridit 25 år samt att i övrigt uppfylla vissa fordringar. De
med anställningen förenade förmånerna äro huvudsakligen av ekonomisk
art och utgå dels i form av kontant ersättning, dels in natura.
Den förra utgöres dels av med själva anställningen förenad ersättning,
s. k. lega, som utgår, med växlande belopp vid olika truppförband, dels
av under tjänstgöringen utgående lön och dagavlöning olika för olika
tjänstegrader. Dessutom förekomma under vissa förhållanden s. k. anställnings-
och avskedspremier. Anskaffningen av volontärer ombesörjes av
truppförbanden själva, och för härmed förenade kostnader äro anvisade
särskilda rekryteringsmedel.

Antalet volontärer av olika kategorier, med undantag av musikvolontärer,
framgår av följande tabell.

Tabell, angivande antalet volontärer enligt 1914 års härordning.

Truppslag.

V

O

i

O

n

t

ä

r

e

r.

Underbefäl.

Meniga.

Summa underbefäl och meniga.

B e

S

tall

n

i n g

s m

n.

Summa volontärer.

Sjukvårds-

manskap.

Hovslagar-

manskap.

Gevärshantv.-

manskap.

Hantverks-

manskap.

Summa

beställ-

nings-

män.

Furi-

rer.

Korpraler.

(Konstaplar).

Vice korpraler.

Summa.

Furi-

rer.

Korpraler.

Vice korpraler. |

Meniga.

Summa.

| Furirer 2. kl.

Korpraler.

| Vice korpraler. |

g

O

g

crq''

p

Summa.

h*

s=

2.

►T

o

to

E

Korpraler.

1 Vice korpraler.

Meniga.

CO

f=

3

g

p

Furi-

rer.

Korpraler.

| Vice korpraler.

g

CD

Ö

c3

p

Summa.

Underbefäl.

Meniga.

Summa.

to

E

K—*■

£

ro

t-

E

JO

E

Infanteri ...

392

812

1,232

1,256

3,692

2,390

6,082

—

56

56

56

56

224

_

_

28

_

28

28

28

28

28

112

_

280

84

364

6,446

Kavalleri ...

49

192

288

—

529

2,288

2,817

2

9

19

—

19

49

19

37

—

46

102

—

1

—

—

1

—

~

8

—

—

8

95

65

160

2,977

Artilleri......

150

307

370

—

827

1,492

2,319

—

16

25

—

28

69

10

35

—

38

83

—

-

—

—

—

—

10

17

—

28

55

113

94

207

2,526

Ingenjör-

trupper ...

29

53

85

85

252

440

692

—

4

7

9

7

27

—

2

5

5

12

—

5

5

6

16

6

10

32

41

—

89

126

18

144

836

Trängtrup-

per .........

24

48

84

78

234

126

360

6

6

—

12

—

—

—

—

—

-

—

-

—

—

—

12

—

12

372

Intendentur-

trupper ...

6

9

15

—

30

—

30

SO

Summa

650

1,421

2,074

1,419

5,564

6,736

12,300

2

85

107

65

110;389

29

SO

39

89

237

28

34

33

34129

6

20

57

41

28

152

626

261

887

-j

13,187|

o*

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 299.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Brister i organisationen.

Volontärinstitutionen har emellertid visat sig vara behäftad med
vissa brister, vilka gjort, att den icke kunnat på avsett sätt fylla sin
uppgift. Rekrytering ssvårigheter hava nämligen framträtt såväl beträffande
anskaffandet av det erforderliga antalet volontärer som i fråga om
erhållandet av för sin uppgift lämpliga sådana.

Enligt 1901 års härordning utgjorde sammanlagda antalet volontärer
14,749. Med en medeltjänstetid av 3 år behövde alltså årligen anställas
omkring 5,000 volontärer. Enligt förenämnda tablå utgör sammanlagda
antalet enligt 1914 års härordning 13,187 och årsbehovet sålunda med
samma beräkningsgrund omkring 4,500. Av det årliga behovet har
emellertid under tidsperioden 1909—1916 endast nedanstående antal
blivit antagna:

år

1909............................

.......................... 4,514 volontärer

»

1910............................

............................ 3,578

y>

1911............................

............................ 3,477

»

»

1912.............................

............................ 3,700

»

3>

1913.............................

............................ 3,341

y>

)>

1914............................

.......................... 4,041

»

)>

1915..........................

............................ 3,295

»

1916.............................

............................ 1,366

I samma mån som rekryteringssvårigheterna ökats, hava truppförbandscheferna
sett sig nödsakade att sänka sina fordringar på volontärmaterialets
kvalitativa beskaffenhet för att icke behöva stå inför utsikten
av så stora vakanser, att tjänstens behöriga upprätthållande därigenom
skulle äventyras. Detta allmänt kända förhållande framgår bland annat
därav, att ett mycket stort antal av de antagna volontärerna icke
kunnat befordras eller anväudas som beställningsmän.

Orsakerna till rekryteringssvårigheterna voro till en början huvudsakligast
att söka uti organisationens egna brister, nämligen rekryteringens
beroende av konjunkturerna och volontäranställningens ringa framtidsutsikter.
Sedermera hava även andra förhållanden tillkommit.

Villkoret för att ett rekryteringssätt, söm uteslutande är fotat på
frivilligt åtagande, skall bliva möjligast effektivt är, att anställningen
medför förmåner, som äro lika goda som de, vilka på den civila
arbetsmarknaden kunna erbjudas. Dessa sistnämnda fluktuera emellertid
i mycket hög grad beroende på konjunkturernas växlingar, medan
däremot volontärernas ordinarie avlöningsförmåner av vissa skäl måste
vara något så när konstanta. Man har visserligen, då så visat sig
nödvändigt, genom extra rekryteringsmedel ökat de med själva an -

7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 299.

ställningen förenade förmånerna och därigenom till en viss grad anpassat
förhållandena efter konjunkturerna samt även förbättrat löneförmånerna,
men dylik ökning kan icke ske över en viss gräns, ty härigenom skulle
kostnaderna för statsverket bliva alltför stora, utan att det åsyftade
målet därför på tillfredsställande sätt ernås. Uti volontärernas avlöning
måste även ingå naturaförmåner, och, då dessa vanligen icke uppskattas
till sitt lulla värde, bliver jämförelsen med de civila arbetsförtjänsterna
missvisande. Då härtill kommer, att militärtjänsten av mången betraktas
såsom mindre tilltalande, bliver följden den, att uti tider med goda arbetskonjunkturer
armén kommer efter i konkurrensen.

Om nästan varje yrke torde gälla, att benägenheten för att välja
detsamma är beroende icke blott av de förmåner, som till en början erbjudas,
utan även på de möjligheter, som för framtiden ställas i
utsikt. Ett yrke med ringa dylika möjligheter kan knappast åt sig
förvärva några dugligare element eller åtminstone icke för någon längre
tid behålla desamma. Anställningen får huvudsakligast karaktären av
någonting tillfälligt, som kanske tages i brist på annat och behålles endast,
tills något bättre yppar sig.

Före införandet av 1901 års härordning fanns uti armén ett slagav
volontärer, som voro synnerligen dugliga, nämligen de s. k. underofficersvolontärerna.
Dessa volontärer togo anställning antingen i tanke
att vinna underofficersbefordran, som på den tiden innebar en relativt
god social ställning med därav följande möjligheter jämväl till ekonomiskt
fördelaktiga bisysslor i det civila livet vid sidan av militärtjänsten,
eller också för att tillgodogöra sig den jämväl för civil
verksamhet högt skattade undervisning, som ingick i den tidens underbefälsskolor.
Det var sålunda framtidsperspektivet, som utgjorde sporren,
och som även medförde, att dessa volontärer kundo rekryteras från goda
samhällselement.

Den nuvarande volontärinstitutionen har emellertid, vad framtidsutsikterna
beträffar, icke så goda möjligheter att bjuda på som förut. Blott
ett fåtal av dem, som taga volontäranställning, kunna räkna med att vinna
underofficersbefordran, och dessutom är underofficerens ekonomiska ställning
icke längre lika god som förr, beroende på ändrade tjänstgöringsförhållanden
och stegrade levnadskostnader. Den undervisning uti allmänbildande,
icke militära ämnen, som ingår i den nuvarande utbildningen
till underbefäl, uppskattas icke såsom någon betydelsefullare förberedelse
för civil verksamhet. Och möjlighet att genom statens garanti
och försorg efter slutad militärtjänst vinna civil anställning, i likhet med

Förslag till
förbättringar.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

vad som sker uti en del andra länder, finnes endast i en relativt liten och
tämligen betydelselös omfattning.

De nu angivna förhållandena medföra, att flertalet av dem, som
taga volontäranställning, göra det icke i tanke att därvid välja ett
yrke, som tillförsäkrar dem en tryggad framtida existens, utan huvudsakligast
för att i brist på annat skaffa sig ett tillfälligt levebröd,
sålunda i regel en nödfallsutväg, som tillgripes, då inga andra
arbetsmöjligheter stå till buds. Det säger sig självt, att materialets
beskaffenhet härav måste röna ett mindre gynnsamt inflytande, liksom
även att de på detta sätt anvärvda volontärernas intresse för sin uppgift
härav mången gång ofördelaktigt påverkas.

Av samma orsaker är det ock mycket svårt att förmå dem, som
en gång tagit volontäranställning, att någon längre tid kvarstå i tjänst,
och detta förhållande är icke minst betydelsefullt. Ty endast genom
långvarig tjänstgöring kan förvärvas den erfarenhet, rutin och befälsvana,
som utgör förutsättningen för en duglig underbefälskår.

I ändamål att råda bot för rekryteringssvårigheterna hava under de
gångna åren åtskilliga förslag blivit framställda och vissa partiella förändringar
också i anledning härav vidtagna. Dylika förslag hava i samband
med andra omorganisationsförslag avgivits av cheferna för generalstaben
och flottans stab år 1906, av 1907 års generalskommission, av
1907 års försvarskommitté och av 1911 års försvarsberedningar (fjärde
beredningen). Att ingå på någon närmare redogörelse för alla dessa
förslag synes icke erforderligt, då de samtliga gått ut på att inom ramen
av en i huvudsak oförändrad organisation åstadkomma ökad benägenhet
för volontäranställning genom förbättrade förmåner, och dessutom de
flesta av de synpunkter, som härvid framkommit, vunnit beaktande i förslaget
till 1914 års härordning. Fjärde försvarsberedningan, som ägnade
underbefälsfrågan en mycket omfattande utredning, föreslog emellertid
även vissa åtgärder i ändamål att säkerställa truppförbandens behov
av instruktörer, för den händelse volontärrekryteringen något år skulle
slå fel. Sålunda föreslogs, att därest vid ett truppförband så stor brist
på instruktörer något år skulle uppstå, att antalet understege 80 procent
av det å stat upptagna antalet underbefäl av manskapet, skulle av
den i tjänst varande värnpliktskontingenten uttagas erforderligt antal värnpliktiga
instruktörer för tjänstgöring vid nästa rekrytskola.

Uti 1914 års härordningsproposition framhölls den särskilt vid infanteriet
rådande underbefälsbristen och de rekryteringssvårigheter, som

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 299. 9

under de föregående åren varit rådande, men, då dessa huvudsakligast
ansågos bero på vissa ännu förefintliga brister uti organisationen, förutsattes
arméns behov av underbefäl och beställningsman fortfarande
kunna tillgodoses genom volontärinstitutionen, därest dessa brister bleve
avhjälpta. I anledning härav föreslogos följande åtgärder: omläggning
av grunderna för instruktörs- och befälstjänstgöringen, upprättande av
högre underofficersskolor, införande av avskeds- och anställningspremier,
införande av tjänsteavtal på kortare tid än ett år, beredande av
bättre befordringsutsikter samt beredande av förbättrade utsikter att efter
avslutad militärtjänst vinna civil anställning. Genom vidtagandet av
dessa förbättringar i avseende på det fast anställda underbefälets avlöning,
utbildning och befordringsutsikter svntes det ej osannolikt, att
den särskilt vid infanteriet förefintliga instruktörsbristen skulle på frivillighetens
väg kunna fyllas. Intill dess det visat sig, att så ej bleve
förhållandet, syntes några tvångsåtgärder till bristens täckande ej böra
tillgripas.

Av de föreslagna åtgärderna, vilka med några mindre ändringar
blevo. av riksdagen godkända, hava de flesta blivit tillämpade, om också
icke i full utsträckning.

Genom ändrade utbildningsförhållanden göras sålunda volontärerna
numera tidigare användbara för instruktörs- och befälstjänstgöring med
därav följande tidigare åtnjutande av med befälsställningen förenade
förmåner.

Anställnings- och av skedspremier utgå enligt bestämmelserna i kungl.
breven den 22 januari 1915 och 20 januari 1917. Anställningspremie
— vid flertalet truppförband 100 kronor för ett års anställning och 300
kronor för minst två års anställning samt vid vissa truppförband, där
rekryteringsförhållandena visat sig svårare, 120 kronor för ett års anställning
och 400 kronor för minst 2 års anställning — tilldelas värnpliktig,
som, under det han tjänstgör som värnpliktig, tager annan fast
anställning än som musikvolontär, och utbetalas premien oberoende av
den lega, som kan tillkomma den värnpliktige från de till rekryteringskostnader
anvisade medel. Avskedspremie tilldelas befordrad volontär
(ej musikvolontär), som efter ingången av år 1916 efter minst 9 års väl
vitsordad tjänstgöring avgår från beställning på stat utan att samtidigt
beredas civilanställning i statens tjänst. Avskedspremie är av två slag,
den lägre, som utgår efter minst 6 års tjänst och utgör vid olika
truppförband 700, 600 och 400 kronor, samt den högre, som utgår efter
minst 9 års tjänst och utgör vid motsvarande förband respektive 1,100,
1,000 och 700 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 256 käft. (Nr 299.)

2

10

Tillkallande
av sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Förnyat tjänsteavtal får ingås även på kortare tid än ett år jämlikt
därom senast utfärdade bestämmelser i kungl. brevet den 24 mars 1916,
detta särskilt i ändamål att härigenom bättre tillgodose behovet av
underbefäl vid soldatutbildningen.

Förbättrade befordringsutsikter hava åstadkommits genom ändrade
proportioner mellan antalet beställningar i de olika underbefälsgraderna
samt genom inrättandet av två löneklasser i furirsgraden med väsentligt
ökad lön för furir av första klassen.

Vad åter angår inrättandet av högre under officer sskolor ^ hava dylika
på grund av de genom kriget skapade särskilda förhallandena och därav
påkallat ökat behov av underbefäl vid truppförbanden blivit anbefallda
först innevarande år.

Civilanställningen har däremot endast i en mycket blygsam form
hittills vunnit tillämpning.

Med anledning av de alltmera ökade svårigheterna att rekrytera
det fast anställda manskapet vid armén och det stora antalet vakanser
vid de särskilda truppförbanden bemyndigade Kungl. Maj:t den. 4
augusti 1916 statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet att tillkalla
sakkunniga personer för att inom departementet verkställa utredning
och avgiva förslag till åtgärder för främjande av manskapsrekryteringen
vid armén.

Med skrivelse den 28 februari 1917 hava de pa grund härav tillkallade
sakkunniga, översten friherre C. A. Fock samt kaptenerna P.
V. S. Mannerstedt och P. W. Genberg, överlämnat utredning och förslag
i ämnet. Då detta förslag avser en omorganisation av underbefälsinstitutionen,
som i händelse av statsmakternas godkännande kan vinna
tillämpning först med utbildningsåret 1918—1919, hava de sakkunniga
därjämte med skrivelse den 24 mars 1917 överlämnat särskilt förslag
till åtgärder för avhjälpande av bristen på fast anställd manskapspersonal
under utbildningsåret 1917—1918.

Över bägge förslagen hava yttranden avgivits av chefen för generalstaben,
samtliga arméfördelmngschefer, kommendanten i Boden, militärbefälhavaren
på Gottland, inspektören för infanteriet, inspektören för
kavalleriet, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, cheferna
för fortifikationen och intendenturkåren samt inspektören för trängen
ävensom av arméförvaltningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

11

Do sakkunnigas förslag.

1. Förslag till omorganisation av underbefälsinstitutionen och åtgärder till
förbättrande av manskapsrekryteringen.

Den tidsperiod, som förflutit sedan antagandet av 1914 års härordning,
vore, yttra de sakkunniga, visserligen icke lång, och flera av de
föreslagna åtgärderna för rekryteringens upphjälpande hade ännu icke
uti sin fulla utsträckning blivit tillämpade. Åtskilliga förhållanden, som
därunder trätt i dagen, gåve dock tydliga hållpunkter för bedömandet,
i vad mån det för närvarande vore och för framtiden syntes möjligt, att
— även under förutsättning av ytterligare förbättringar uti volontärinstitutionen
— enbart på frivillighetens väg tillgodose arméns behov av
erforderligt antal för sin uppgift kvalificerade underbefäl och beställningsmän.

Av verkställd undersökning framginge, att under åren 1915 och
1916 vakansernas antal vid de flesta truppslag ökats samt antalet använda
volontärer i påfallande hög grad nedgått. Som en konsekvens
härav kunde förutsättas, att jämväl materialets beskaffenhet ytterligare
försämrats. Särskilt anmärkningsvärt vore, att även vid specialtruppslagen
rekryteringssvårigheter av betydande omfattning inträtt. Sammanlagda
antalet vakanser i volontärbeställningarna hade sålunda den
1 november 1916 utgjort:

vid 4 truppförband................................ 0— 9 procent

» 6 » ................................ 10—19 »

» 9 » ................................ 20—29 »

» 17 » 30—39 )>

» 13 » ................................. 40—49 »

»4 » ................................. 50—59 »

>'' 3 » .................................. 60—69 »

» 1 » ............................... över 80 »

Samtidigt hade antalet vakanser i enbart underbefälsgraderna utgjort:

vid 14 truppförband.
» 9 »

» 10 »

»7 »

» 11 »

»4 »

»1 D

)) 1 3)

0— 9 procent

.. 10—19
.. 20—29
. 30—39
.. 40—49
.. 50—59
.. 60—69
.. 70—79

»

»

»

»

»

»

»

Den nuvarande
ställningen.

))

D

12

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

En av orsakerna till det stora antalet vakanser vore den rådande högkonjunkturen
med därav följande avsevärt stegrade arbetsförtjänster.
Men härtill komme en annan mycket betydelsefull faktor, som under
de senare åren gjort sig i hög grad gällande, nämligen den försvarsfientliga
agitationen. Under klar insikt om underbefälsinstitutionens
betydelse för arméns bestånd arbetade denna agitation målmedvetet och
tyvärr med mycken framgång på dess undergrävande. Den toge sig
uttryck uti ständiga trakasserier mot underbefälet och dem, som toge
volontärauställning, vanligen i form av hån, förolämpningar eller personlig
misshandel. Särskilt riktade sig agitationen mot de i tjänst
varande värnpliktiga i syfte att förhindra dylika att taga volontäranställning,
detta i medvetande om, att bland dessa i regel de bästa
underbefälsämnena vore tillfinnandes. Det vore därför också ytterst
svårt att under värnpliktstjänstgöringen förmå värnpliktiga till dylik
anställning, oaktat de avsevärda extra förmåner, som vore därmed
förenade.

Den nuvarande situationens innebörd vore sådan, att den allra största
fara förelåge för arméns utbildning och för disciplinen inom densamma.
Det sade sig självt, att det icke kunde vara möjligt åstadkomma någon
värdefullare utbildning med den nuvarande befälstillgången, och det
vore även tydligt, att disciplinen samt ordning och god ton i förläggning
m. m. bleve omöjlig att under dylika förhållanden tillfredsställande
upprätthålla. Vid de beridna truppslagen uppkomme därjämte allvarliga
svårigheter att tillgodose vården av det förefintliga hästmaterialet, och
de i första tjänstgöring varande värnpliktigas utbildning lede väsentligt
avbräck därigenom, att desamma på grund av personalbristen måste
i större utsträckning än eljest tagas i anspråk för inre tjänst av allehanda
slag.

Då därtill komme, att en del av det underbefäl, som funnes, utgjordes
av för sin uppgift undermåliga individer, ofta rekryterade från
mindre goda samhällselement, så bleve saken ännu mera betänklig. Det
kunde icke vara lämpligt, att dylika skulle sättas som lärare och förgångsmän
för den värnpliktiga ungdomen. Ur denna synpunkt innebure
saken en verklig nationalfara, och däri läge även en av de
förnämsta orsakerna till de utslag av omdömeslös behandling av värnpliktiga,
som tid efter annan förekommit, och den härav alstrade
oviljan mot värnpliktstjänstgöringen, som mer och mer komme till
synes.

Vore berörda förhållanden endast av tillfällig art och rekryteringssvårigheterna
endast föranledda av en uppskruvad högkonjunktur,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299. 13

kunde man möjligen genom tillfälliga åtgärder råda bot för det onda.
Men så vore icke fallet. Ty dels vore det sannolikt, att högkonjunkturen
komrne att bliva långvarig, och ännu sannolikare, att den försvarsfientliga
agitationen kommo att fortsätta sitt underminerande arbete
även, fast möjligen under andra former, i händelse av skärpta lagbestämmelser
häremot. En fullt effektiv reform, som för alla eventualiteter
säkerställde arméns behov av icke blott erforderligt antal utan
jämväl för sin uppgift fullt kvalificerade underbefäl och beställningsmän,
vore därför oavvisligen nödvändig. Ty i annat fall komme arméns utbildning
och krigsduglighet att äventyras och icke motsvara det arbete
och de kostnader, som för närvarande härför offrades.

Då de sakkunniga ansåge, att rekrytering enbart på frivillighetens
väg icke vore ägnad att säkerställa arméns behov vare sig i kvantitativt
eller kvalitativt hänseende, borde med detta rekryteringssätt förenas
rätten till uttagning bland de värnpliktiga. Reformens grundprinciper
borde därför bliva:

frivilligt åtagande som egentligt rekryteringssätt och tillämpat i sä stor
utsträckning, som rådande förhållanden möjliggjorde; samt

lagstadgad rätt till uttagning bland i första tjänstgöring varande värnpliktiga
av det antal, som icke på frivillighetens väg kunnat erhållas.

i sammanhang härmed borde den nuvarande volontärinstitutionen upphävas
och därmed benämningen volontärer försvinna.

Rekryteringen av furirsgraden borde enligt de sakkunnigas förslag
ske uteslutande genom frivilligt åtagande, och på den grund
furirerna fortfarande liksom nu redovisas såsom »fast anställda». Detsamma
skulle även gälla beträffande musikpersonalen av manskaps
grad. Rekryteringen av övriga manskapsbeställningar skulle emellertid
kunna ske såväl genom frivilligt åtagande som genom uttagning med
stöd av värnpliktslagen, och på grund härav borde ifrågavarande personal
under tiden för åtagen eller lagstadgad tjänstgöring redovisas
såsom »värnpliktiga», varjämte fnr densamma föresloges benämningen
»underbefälselever». För menig musikpersonal borde införas benämningen
»musikelever».

Antalet underbefälselever och furirer skulle motsvara antalet volontärbeställningar
enligt nuvarande stater. Uttagning borde emellertid icke
förekomma till större omfattning, än som för fyllandet av uppkomna

Grundprinciper
för
omorganisationen.

Rekryterings
sätt, redovis
ning och
benämning.

Underbefäls elever.

14

Fast

anställda.

Förmåner.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

vakanser bleve oundgängligen nödvändigt. Det erforderliga antalet
borde därför enligt föreslagna beräkningsgrunder årligen beräknas och
bestämmas inom av värnpliktslagen angivna gränser.

Tjänstgöringstiden för frivilliga underbefälselever skulle utgöra 3 ar.

Tjänstgöringstiden för uttagna underbefälselever borde bestämmas
i första hand till två år, räknat från första tjänstgöringens början, men
därefter kunna förlängas med ytterligare ett år för det antal, som härtill
behövde ytterligare uttagas.

Underbefälseleverna skulle vara inskrivna som värnpliktiga. Beträffande
inskrivning och uttagning föresloges:

att frivilliga med vissa villkor skulle kunna inskrivas redan det år,
varunder de fyllde 17 år;

att inskrivning av frivilliga (ändring av värnplikts förhållandet för
inskrivna) skulle göras av inskrivningsbefälhavare;

att uttagning till såväl underbefälsutbildning som till förlängd dylik
skulle göras av inskrivningsrevision; samt

att inskrivningen och uttagningen skulle tillgå på särskilt närmare
angivet sätt.

Beträffande de fast anställda föresloge de sakkunniga:

att anställning av furirer skulle ske genom förordnande på obestämd
tid;

att vissa restriktiva bestämmelser skulle införas beträffande avskeds
beviljande till furir; samt

att anställning av musikpersonal utav manskaps grad skulle ske
medels kontrakt på viss tid i enlighet med nu gällande bestämmelser.

I ändamål att öka benägenheten för frivilligt åtagande föresloge
de sakkunniga ökade förmåner för underbefälet, dels i form av förbättrade
lönevillkor, dels i form av anställnings-, tjänste-, examens- och avskedspremier,
civilanställning m. m. enligt nedanstående grunder:

för underbefälselever:

anställning spremier — 200 kronor — till frivilliga i samband med
åtagandet;

tjänstepremier — 50 kronor — till uttagna vid början av andra eller
tredje tjänsteåret;

''penningbidrag och penningtillskott — 50 resp. 25 öre för dag under
tjänstgöringen;

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

arvoden — 100 kronor till obefordrad underbefälselev under andra
och tredje tjänsteåren, 150 kronor till vicekorpral och 250 kronor till
korpral — under tjänstgöringstiden;

examensprermer — 10, 20 eller 40 kronor — för avlagd korpralseller
furirsexamen;

av skedspremier — 100 kronor efter två års tjänst och 200 kronor
efter tre års tjänst — eller civilanställning vid avgång efter 2 eller 3
års väl vitsordad tjänst.

för furirer:

anställning spremier — 300 kronor — vid första anställningen;
lön — 360 kronor till furir av 2. klassen och 600 kronor till furir
av 1. klassen;

dagavlöning — 1 krona;

inkvartering sbidrag för gifta furirer — enligt förslag i årets statsverksproposition; avskedspremier

— 500 eller 1,000 kronor — vid avgång efter 4
resp. 6 års fast anställning eller

civilanställning jämte ekiperingshjälp — 100 eller 200 kronor — vid
avgång efter 4 resp. 6 års last anställning eller

pension — 200 kronor per år, utgående från och med 50. levnadsåret
— vid avgång efter 6 års fast anställning;

ekiperingshjälp — 300 kronor vid befordran till underofficer.

för musikpersonal av manskaps grad:
lön och dagavlöning — enligt nu gällande bestämmelser.

> Efter att hava kritiserat de nuvarande anskaffningsmetoderna och
påvisat det otillfredsställande resultatet vid tillämpningen av desamma
särskilt beträffande deras inverkan på volontärmaterialets kvalitativa beskaffenhet,
hava de sakkunniga föreslagit en förändrad organisation av
anskaffningsväsendet gående ut på en mera centralt ordnad anskaffningsverksamhet.
Den föreslagna organisationen skulle därjämte handlägga
förmedlingen av civilanställning till uttjänt manskap. I överensstämmelse
härmed föresloge de sakkunniga följande:

Ledningen av ifrågavarande verksamhet skulle utövas under Kungl.
Maj:t av »arméns rekryterings- och civil anställning skomini&sion». Kommissionen
skulle förslagsvis bestå av en chef, regementsofficer, samt därutöver
två officerare och två underofficerare, samtliga tillhörande arméns

Anskaffning
av frivilliga.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

reserv, jämte erforderligt antal skrivbiträden samt arbeta pa tva byråer,
rekryteringsbyrån och civilanställningsbyrån. Kommissionen borde ingå
såsom en avdelning av lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition
och erhålla en mot denna expeditions olika »detaljer» svarande ställning.

För att i erforderlig grad säkerställa arméfördelningschefernas inflytande
på denna verksamhet inom underlydande arméfördelning samt
för att under arméfördelningschefen inom respektive arméfördelningsområde
utöva ledningen och tillsynen av nyssnämnda verksamhet borde
vid varje arméfördelningsstab organiseras en avdelning för rekrytering
och civilanställning under ledning av en officer, tillhörande armens reserv,
med biträde av en underofficer, tillhörande arméns reserv.

Omedelbart under arméfördelningscheferna sorterade i avseende på
denna verksamhet lokalbyråerna för rekrytering och civilanställning. Dessa
byråer borde lämpligen organiseras i anslutning till inskrivningsområdenas
rullföringsexpeditioner, eventuellt landstormsområdesexpeditioner,
och dess verksamhet handhavas av rullföringsbefälhavaren (landstormsområdesbefälhavaren)
med biträde av därtill lämplig underofficer eller å
större rekryteringscentra två sådana underofficerare, tillhörande armens
reserv.

Vid regementsstab borde på motsvarande sätt som vid arméfördelningsstab
organiseras eu avdelning för rekrytering och civilanställning
under ledning av den officer, som regementschefen därtill förordnade.

Inom ovannämnda organisationer skulle verksamheten, vad rekryteringen
anginge, i huvudsak ordnas sålunda:

Arméns rekryterings- och civilanställning skommission skulle i fråga om
rekryteringen i huvudsak hava följande åligganden:

att leda och övervaka rekryteringsverksamheten samt uppgöra förslag
till fördelning av rekryteringsmedlen;

att utöva den allmänna upplysningsverksamhet, som kunde erfordras
för att vid lämpliga tidpunkter fästa arbetssökandes uppmärksamhet
på vid armén genom frivilligt tjänsteåtagande förefintliga anställningsmöjligheter; att

vid överskott eller brist på frivillig anmälan vid ena eller andra
truppförbandet utjämna dessa förhållanden, i den mån som de frivilliga
ej fordrade anställning vid visst angivet truppförband;

att vid annonsering vare sig för allmän upplysningsverksamhet
eller särskilt rekryteringsbehov ombesörja denna och sålunda genom
dess bedrivande i större skala kunna ordna den med billigare kostnad,
än vad som nu vore fallet; samt

17

Kung], Maj:Is Nåd. Proposition Nr 29!).

att stå i omedelbar förbindelse med den offentliga arbetsförmedlingens
centralmyndighet och till densamma regelbundet lämna meddelanden
rörande behovet vid olika truppförband, på det att arbetsförmedp5.
matte föifo^a över erforderliga upplysningar till

ledning för denna sin förmedlingsverksamhet.

Avdelningen för rekrytering och civilanställning vid arméfördelning sstab
skulle i fråga om rekryteringen i huvudsak hava följande åligganden:

att i överensstämmelse med från den centrala kommissionen erhållna
anvisningar eller arméfördelningschefens befallningar utöva ledningen
och kontrollen av rekryteringsverksamheten inom arméfördelningen; att,

i den mån verksamheten vid lokalbyråerna behövde underlättas
och utvidgas, föreslå åtgärder i sådant syfte; samt

att inom arméfördelningen fullgöra motsvarande åligganden som
den centrala kommissionen för armén i dess helhet.

De lokala byråerna för rekrytering och civilanställning skulle i avseende
på rekryteringen hava i huvudsak följande åligganden, nämligen:

att inom. rullföringsområdet (annat område) verka bland härför
lämpliga ynglingar för frivilligt tjänsteåtagande;

att mottaga de frivilligas anmälan och till truppförbandscheferna
översända sådana anmälningar:

att träda i nära förbindelse och samverkan med på platsen varande
avdelning av den offentliga arbetsförmedlingen;

att tillhandagå såväl med upplysningar och råd i allt, vad med
frivilligt tjänsteåtagande sammanhängde, som med biträde vid upprättande
av ansökningshandlingar m. m. d.; samt

att genom rapporter hålla vederbörande underkunniga om resultatet
av verksamheten.

Avdelningen för rekrytering och civilanställning vid regementsstab skulle
i avseende på rekryteringen huvudsakligen hava följande åligganden:

att under regementschefen handhava rekryteringsärendena vid regementet;
°

att inom regementet verka för frivilligt tjänsteåtagande bland redan
i tjänstgöring varande värnpliktiga;

att inom legementet verka för fast anställning av till furirer lämpliga
underbefälselever; samt r

att handhava rekryteringsmedlen.

. Jad.8jälva antagningen anginge, borde den givetvis framdeles såsom
hittills . tillkomma truppförbandschefen. Den tjänstesökande skulle sålunda,
i den mån truppförbandschefen så påfordrade, personligen in Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 satnl. 256 käft. (Nr 299) 3

Civilan
ställning.

Ig Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

ställa sig i vederbörande expedition, och fria resor för sådant fall tillerkännas
honom. nl . ,

Ovan föreslagen organisation av rekrytermgsverksamheten skulle icke
utesluta direkt frivillig anmälan utan mellanhänder vid truppförbanden.

De sakkunniga hava på det kraftigaste framhållit, att en ändamålsenligt
ordnad och lämpligt avvägd civilanställning utgjorde ett av
de betydelsefullaste medlen för förbättrande av manskapsrekrytenngen
vid armén, och därvid särskilt betonat, att staten måste äga rättigheten
att begagna sig av det medel till nedbringande av kostnaderna
för rekryteringen, som civilanställningen medförde..

På samma gång som de sakkunniga till fullo insåge önskvärdheten
av att civilanställningsfrågan samtidigt med ordnandet av armens underbefälsrekrytering
vunne sin fullständiga lösning, ansåge de dock frågan
vara av en sådan omfattning och dess allsidiga och grundliga utredning
av sådan betydelse för dess lyckliga genomförande, att de med
till buds stående tid och arbetskrafter ej funnit sig nu kunna eller hora
avgiva något detaljerat förslag i detta avseende. Vid sådant förhållande
ansåge de sig för närvarande böra inskränka sig till att allenast
föreslå, „ . . , ,

dels att principen om fullt effektiv civilanställmng betryggades

samtidigt med underbefälsfrågans lösning, .

dels att följande grundlinjer vid ordnandet av denna civilanstail ning

måtte beaktas.

Civilanställningen borde, utan att det allmännas eller enskildas berättigade
fordringar på tillräckligt kvalificerad arbetskraft inom vederbörliga
yrken eller befattningar, och utan att andra statstjänares. eller
arbetssökandes berättigade ställning inom den allmänna förvaltningen
eller vid enskilda företag m. in. träddes för . nära,, ordnas, i sådan omfattning,
att envar, som genom förlängd militärtjänstgöring gjort det
allmänna särskild tjänst, och som därav visat sig förtjänt, skulle vara
berättigad till fast anställning i allmän eller viss enskild tjänst etter
avslutande av den militära tjänstgöringen.

Med civilanställningen förenade förmåner borde, förutom etter
vederbörandes duglighet, lämpas efter, den längre eller kortare, tids
militärtjänstgöring, varunder den till civilanställning berättigade tjänat
det allmänna; i varje fall borde dock bestämt påräkneliga och till sm
storlek fixerade förmåner kunna erbjudas.

För att erhålla tillräckliga möjligheter för beredande av civuanställning,
och för att icke inom vissa statens arbetsområden otillbörligen
utestänga övriga arbetssökande, borde civilanställning beredas icke

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

blott inom statens verk och inrättningar m. in. utan även vid enskilda
företag, över vilka staten genom koncessionsvillkor, monopol, understöd
eller på annat sätt kunde utöva inflytande, samt vid kommunala
eller andra enskilda företag, i den mån nu gällande eller kommande
lagstiftningsbestämmelser därtill skapade möjlighet, eller vederbörande
företag, verk och inrättningar frivilligt så medgåve.

Vid sådana offentliga eller enskilda företag, som för ändamålet
särskilt vore lämpade, borde viss tids underbefälstjänstgöring fastställas
såsom kompetensvillkor för vinnande av inträde.

Vid beredande av civilanställning måste beaktas, att sådana befattningar
inom civila yrken, som vid krigstillfälle medförde befrielse från
mobilisering, icke i sådan omfattning toges i anspråk för civilanställningen,
att arméns mobiliseringsbehov av underbefäl äventyrades.

I ändamål att tillgodose fordran från vederbörliga verks och inrättningars
sida på tillräckligt kvalificerad arbetskraft, borde, i den
mån den militära tjänstens krav det medgåve, förberedande utbildning,
inriktad på den verksamhet, som den blivande civilanställningen avsåge,
ävensom provtjänstgöring under tiden för militärtjänsten kunna anordnas.

Den, som på grund av fullgjord militärtjänst vore berättigad till
viss civilanställning men ej ansåge sig kunna begagna sig därav,
borde i händelse av ansökning till annan befattning vid verk celler inrättning
av förut angivet slag vid jämförelse med honom i övrigt lika
kvalificerade sökande före dem ifrågakomma vid befattningens tillsättande.

För handhavandet av civilanställningen borde, såsom förut angivits,
i samband med anskaffningsväsendet en särskild organisation träda i
verksamhet.

Kostnaderna för volontärinstitutionen (musikpersonalen, ej inräknad)
enligt den nuvarande organisationen uppgå — med bortseende
från naturaförmånerna -- till ett belopp av 5,704,290 kronor 17 öre
sålunda fördelat:

Lön och dagavlöning till fast anställt manskap......

Lönetillägg till gifta furirer enligt förslås; i årets

kronor 4,760,573: 50

statsverksproposition.........................

..................... »

40,000

—

Ordinarie rekryteringskostnader.............

...................... »

228,316

67

Ytterligare rekryteringskostnader.........

...................... »

200,000

—

Anställningspremier

till värnpliktiga ................ kronor

» f. d. fast anställda...... »

96,600: —

100,000: — »

196,600

Avskedspremier ..........................................

..................... »

278,800

—

Summa kronor 5,704,290

17

Kostnaderna

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Vid uppgörandet av kostnadsberäkningarna för den föreslagna
organisationen hava de sakkunniga utgått från det antal beställningar,
som enligt nuvarande stater skola finnas vid armén. Enligt uppgjord
beräkning skulle kostnaderna för underbefälsinstitutionen (musikpersonalen
ej inräknad) enligt de sakkunnigas förslag uppgå — med bortseende
från naturaförmåner — till ett belopp av 6,564,546 kronor 25 öre sålunda
fördelat:

Lön och dagavlöning till underbefäl och meniga... kronor 4,968,186: 25
Arvoden till meniga underbefälselever under andra

och tredje tjänsteåren............................................ »

Anställningspremier ...................................................... »

Tjänste- och examenspremier...................................... »

Avskedspremier.................................................................. ®

Lönetillägg åt gifta furirer........................................... »

Ekiperingshjälp till underofficerare............................ »

liekryteringskostnader........................................ »

Summa kronor 6,564,546: 25

264,800

763,400

47,450

368,600

40.000

30.000
82,110

Avlöningsförmånerna enligt nuvarande bestämmelser och enligt de
sakkunnigas förslag framgå av nedanstående sammanställning.

Avlöning enligt nuvarande bestämmelser.

Avlöning enligt de sakkunnigas förslag.

Lön.

Dag-

av-

löning.

Summa.

Lön

(arvode.)

Dag-

av-

löning.

Sum ma.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

K ronor.

Furir 1. klassen..........

600

182

50

782

50

Furir 1. klassen.........

600

—

365

—

965

—

360

182

50

542

50

» 2. »

360

—

365

—

725

—

Korpral (konstapel)......

300

—

146

446

—

Korpral (konstapel)......

250

—

273

75

1)523

75

Vicekorpral ...............

240

—

109

50

349

50

Vicekorpral ...............

150

—

273

75

1)423

75

Beställningsman (menig)

180

—

109

50

289

50

Menig 2. året ............

100

—

182

50

D282

50

Menig.......................

180

—

73

—

253

—

» 1. » ............

—

—

182

50

2)182

50

1) Härtill komma för uttagna underbefälsclever 50 kronor i tjänstepremie.

2) Härtill komma för frivilliga underbcfålselcvcr 200 kronor i anställningspremie.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

21

Till ovanstående lönebelopp komme dessutom lega, anställningsoch
avskedspremier m. m.

Beträffande övergången till den nya organisationen hava de sak- övergnngs kunniga

föreslagit, bestämmelse!

att bestämmelser i enlighet med förslaget utfärdades att gälla från
och med den 1 januari 1918;

att följaktligen anställning eller rekapitulation av volontärer efter
nämnda tidpunkt icke finge äga rum;

att efter den 1 januari 1918 i tjänst varande volontärer kunde,
efter därom på föreskrivet sätt gjord ansökan, inskrivas som underbefälselever
eller vinna anställning som furirer, gällande härvid att i
förra fallet tjänstgöringstiden skulle omfatta tre år, räknat från första
utbildningsårets början, och att i senare fallet avsked under de två
närmaste utbildningsåren endast undantagsvis och på föreskrivna skäl
finge beviljas;

att volontär, som enligt ovan läte sig inskrivas som underbefälselev
eller sökte förordnande som furir, måtte komma i åtnjutande av
samtliga enligt förslaget härmed förenade förmåner med undantag av
anställningspremien;

att volontär, som icke, på sätt ovan sades, läte sig inskrivas som
underbefälselev eller sökte förordnande som furir, till kontraktstidens
slut avlönades enligt de bestämmelser, som gällde vid kontraktets ingående;
samt

att vid specialtruppslagen rekrytering av frivilliga, icke i tjänst
varande finge pågå så länge under 1918, som på förslag av vederbörande
truppförbandschefer i kommandoväg bestämdes, ävensom att
under sagda år finge såsom underbefälselever vid dessa truppslag inskrivas,
förutom underåriga, även förut inskrivna värnpliktiga, vilka
icke vore i tjänstgöring under utbildningsåret 1917—18.

2. Förslag till åtgärder för avhjälpande av bristen på fast anställd manskapspersonal
under utbildningsåret 1917—1918.

Såsom av det föregående framgår, skulle de sakkunnigas ovan ställningen,
angivna förslag icke kunna verka för ställningens förbättrande förrän
med utbildningsåret 1918—1919. Då emellertid antalet för utbildningsåret
1916—1917 anvärvda volontärer vore synnerligen litet och icke
uppginge ens till hälften mot antalet närmast föregående år, komme,
ansåge de sakkunniga, därest icke verksamma åtgärder häremot vid -

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Förslag till
åtgärder.
Allmänna
synpunkter.

toges, den redan nu synnerligen kännbara bristen på underbefäl och
utbildad manskapspersonal i övrigt att under nästkommande utbildningsår
bliva så stor, att fullständigt ohållbara förhållanden härav vore att
befara.

Antalet befintliga och vakanta volontärbeställningar — beställningsmän
och musikmanskap undantagna — den 1 februari 1917 framginge
av följande tabell.

Trupp-

förband.

Underbefäl.

Menige.

Trupp-

förband.

Underbefäl.

Menige.

Trapp-

förband.

Underbefäl.

Menige.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

Be-

ting

liga.

Va-

kanta.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

I.

1 ...

143

215

145

I. 21 ...

93

21

19

43

A. 3 ...

126

_

177

47

I.

2 ...

141

2

168

192

I. 22 ...

83

40

4

56

A. 4 ...

85

14

72

104

I.

3 ...

90

21

17

43

I. 23 ...

64

65

35

25

A. 5 ...

81

18

60

116

I.

4 ...

120

—

29

31

I. 24 ...

105

20

36

24

A. 6 ..

98

1

82

94

I.

5 ...

105

19

23

37

I. 25 ...

108

13

40

20

A. 7 ...

44

—

77

11

I.

6 ...

69

52

15

45

I. 26 ...

67

64

16

44

A. 8 ...

73

31

93

115

I.

7 ...

77

51

14

46

I. 27 ...

124

7

30

140

A. 9 ...

44

10

70

26

I.

8 ...

101

18

24

36

1. 28 ...

67

64

11

49

I.

9 ...

83

40

23

37

Ing. 1...

64

13

114

16

I.

10 ...

70

53

12

48

K. 1 ..

64

—

185

34

Ing. 2...

66

8

80

45

I.

11 ...

101

21

20

40

K. 2 ...

62

1

157

62

Ing. 3...

51

22

95

30

I.

12 ...

86

38

15

45

K. 3 ...

61

1

174

45

Ing. 4...

25

3

36

24

I.

13 ...

55

71

o

0

57

K. 4 ...

60

1

140

79

I.

14 ...

97

28

12

48

K. 5 ...

117

1

309

131

T. 1 ...

23

16

28

—

I.

15 ...

84

37

22

38

K. 6 ...

114

4

270

170

T. 2 ...

22

17

35

—

I.

16 ...

93

25

41

19

K. 7 ...

64

—

193

26

T. 3 ...

24

15

18

3

I.

17 ...

88

31

20

40

K. 8 ...

60

4

116

102

T. 4 ...

21

18

38

—

I.

18 ...

100

21

8

52

T. 5 ...

25

14

19

2

I.

19 ...

65

59

23

37

A, 1 ...

86

13

100

76

T. 6

29

10

30

1

I.

20 ...

80

45

33

27

A. 2 ...

91

8

129

47

Anm. I antalet befintliga meniga ingå även sådana, som antagits nndor ett tidigare utbildningsår, men
som ej hunnit eller av olika anledningar kunnat befordras till underbefäl.

De åtgärder, som de sakkunniga till åstadkommande av ändring
uti ovan berörda förhållande föreslagit, hade grundats på motsvarande
principer, som legat till grund för de sakkunnigas förslag till underbefälsinstitutionens
omorganisation. I första hand avsåges att söka

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

åstadkomma ökad frivillig rekrytering och rekapitulation och därutöver
lagstadgad rätt till uttagning bland de i tjänstgöring varande
värnpliktiga till förlängd tjänstgöring av det antal, som för utbildningen
och tjänstens behöriga upprätthållande bleve oavvisligen nödvändigt.
Endast därigenom skulle dessa åtgärder bliva fullt effektiva
och i viss mån förmedla övergången till den nya organisationen.

I övrigt borde till minskande av underbefälsbristen inskränkning i
kommenderingar utom truppförbanden, så långt möjligt vore, vidtagas.
Vid specialtruppslagen borde därjämte icke vapenföra av äldre årsklasser
inkallas till tjänstgöring, enär därigenom inskränkningar kunde göras i
eljest för den fast anställda manskapspersonalen ifrågalcommande handräckningskommenderingar,
varigenom bristen på dylik personal bleve
mindre kännbar.

Ökad anställning på frivillighetens väg kunde åstadkommas genom:

1) rekapitulation av det manskap, vars kontrakt utlöpte instundande
höst;

2) anställning av f. d. fast anställt manskap;

3) anställning av i första tjänstgöring varande värnpliktiga, samt

4) anställning av . värnpliktiga, som ett föregående år genomgått
fullständig soldatutbildning.

För att påverka benägenheten för rekapitulation hava de sakkunniga
föreslagit rekapitulationspremier, utgörande:

för furirer —- 300 kronor vid rekapitulation på två år, 125 kronor
vid rekapitulation på ett år och 50 kronor vid rekapitulation på mindre
än ett år; samt

för övriga — 100 kronor vid rekapitulation på ett år och 40 kronor
vid rekapitulation på kortare tid än ett år.

Med hänsyn till förhållanden, som sammanhängde med en eventuell
övergång till den föreslagna nya organisationen, förutsattes, att
sistnämnda personalgrupp icke skulle få rekapitulera på längre tid
än ett år.

I ändamål att söka förmå f. d. fast anställt manskap att taga förnyad
anställning föresloges särskild ersättning i form av anställning
spremier, utgörande:

till furirer — 250 kronor för två års anställning, 100 kronor för
ett års anställning och 40 kronor för anställning på kortare tid än
ett år; samt

till övriga — 75 kronor för ett års anställning och 25 kronor för
anställning på kortare tid än ett år.

Rekapitulation
och
anställning
av f. d. fast
anställda.

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Anställning
av värnpliktiga.

Inskränkning
i kommenderingar
utom
trupp förbanden
m. m.

De sålunda föreslagna rekapitulations- och anställningspremierna
skulle endast utgöra minimibelopp, avsedda för truppförband, vilkas
vakanser understege 20 procent. Vid truppförband, där vakanserna vore
större, borde premierna höjas, och föresloge de sakkunniga eu höjning
med 25 procent vid truppförband med vakanser mellan 20 och 40
procent samt med 75 procent vid truppförband med vakanser uppgående
till 40 procent och därutöver. Premierna i fråga skulle utgå i
stället för lega och bestridas av tillgängliga rekryteringsmedel eller,
i den mån dessa ej bleve för ändamålet tillräckliga, från fjärde huvudtitelns
allmänna besparingar.

De bestämmelser, som enligt kungl. breven den 22 januari 1915
och den 20 januari 1917 gälla rörande anställningspremier till i första
tjänstgöring varande värnpliktiga, hava de sakkunniga icke funnit vara
i behov av ändring, men däremot föreslagit, att premiebeloppen vid truppförband,
där personalbristen vore särskilt stor, måtte höjas i form av
extra anställningspremier. På den grund borde likartade bestämmelser
som de uti kung], brevet den 4 augusti 1916 angivna även i år utfärdas,
men då berörda bestämmelser endast avsåge infanteriet, borde de nya
utsträckas att gälla även för truppförband av andra truppslag, som
därav syntes vara i behov.

De sakkunniga hava ytterligare föreslagit, att bestämmelser, motsvarande
såväl de uti kungl. breven den 22 januari 1915 och den 20
januari 1917 meddelade som de, vilka eventuellt tillkomme angående
extra anställningspremier, måtte utfärdas att gälla beträffande värnpliktig,
vilken under utbildningsåret 1915—1916 genomgått fullständig soldatutbildning
och under innevarande utbildningsår — vad infanteriet anginge
före den 1 juli 1917 — vunne annan fast anställning än som musikvolontär
vid samma truppslag, där vederbörande undergått soldatutbildning.

I ändamål att minska den trängande underbefälsbristen under nästkommande
utbildningsår hava de sakkunniga ifrågasatt, huruvida icke,
oaktat därmed förenade olägenheter, under nästkommande år underofficersskolorna
vid samtliga eller vissa truppslag borde inställas, eller
inskränkning i antalet kommenderingar i desamma göras. En dylik
åtgärd borde dock icke hindrande få inverka på befordran till underofficer
av därtill i övrigt lämpliga furirer.

Därest inkallelse av s. k. A-klassare fortfarande skulle äga rum
enligt § 28 värnpliktslagen, borde tagas under omprövning, huruvida
icke en fördelning av desamma borde ske till tjänstgöring vid olika

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

truppförband, avpassad med hänsyn till den rådande tillgången på fast
anställd manskapspersonal vid desamma. Tillgången på dylika värnpliktiga
vore nämligen olika inom olika inskrivningsområden.

För att vid specialtruppslagen erhålla ökad tillgång på icke vapenföra
föresloge de sakkunniga, att dylika värnpliktiga, tillhörande årsklasserna
1909, 1910, 1911, 1912, 1913, 1914 och 1915, som tilldelats
rytteriet, artilleriet, ingen]örtrupperna och trängen, måtte, med undantag
av dem, som omförmäldes i § 27 mom. 2. B, C och D värnpliktslagen,
inkallas att under åren 1917 och 1918 tjänstgöra en var under högst
60 dagar.

Då de sakkunniga icke ansåge ovan omförmälda åtgärder tillräck- uttagning av
liga för att säkerställa behovet, hava de ytterligare föreslagit, att vapen- TärnPpiikUga
föra värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1916, vilka vid fotfolket, rytteriet,
artilleriet och ingenjörtrupperna hösten 1916 och vid trängen våren
1917 påbörjat sin första tjänstgöring, måtte, med undantag av dem,
som omförmäldes i § 27 mom. 1. B, C och D värnpliktslagen, till det
antal, som erfordrades för täckande av nuvarande och under innevarande
år uppkommande vakanser bland de uti vederbörliga truppförbands stater
upptagna manskapsbeställningar, utom musikmanskap, kvarhållas i oavbruten
tjänstgöring:

vid fotfolket under tiden högst till och med den 4 maj 1918;
vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna under tiden högst
till och med den 4 juni 1918; och

vid trängen under tiden högst till början av repetitionsövningarna
vid vederbörligt truppförband 1918.

Uttagningen av ifrågavarande värnpliktiga borde verkställas av inskrivningsrevisionen
och tillgå på närmare angivet sätt.

De enligt ovan till särskild tjänstgöring utöver den i värnplikts- Förmåner,
lagen § 27 föreskrivna uttagna värnpliktiga borde under densamma —
förutom naturaförmåner enligt § 35 värnpliktslagen — erhålla ersättning
i penningar i likhet med värnpliktiga, inkallade jämlikt § 28 samma
lag. Härav föranledda kostnader syntes kunna utgå från uppkomna besparingar
å anslaget till avlöning och rekrytering m. m.

3. Myndigheternas yttranden över de sakkunnigas förslag.

Mot förslaget till omorganisation av underbefälsinstitutionen och Förslaget till
åtgärder till förbättrande av manskapsrekryteringen hava de i ärendet ti°”^fjäderhörda
myndigheterna, med nedan angivna undantag, i huvudsak icke befäismstituBiliang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 256 höft. (Nr 299.) 4 tlonen m- m -

26

Käng!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

haft något att erinra, utan uttalat sin fulla anslutning till förslagets
grundprinciper. Mot vissa detaljer uti förslaget hava en del mindre
anmärkningar blivit gjorda, vilka jag dock icke finner anledning att
nu närmare beröra.

Chefen för generalstaben har ansett det icke vara säkert, att de
sakkunnigas förslag rörande volontärinstitutionens upphävande och ersättande
med uttagning av dels frivilliga, dels värnpliktiga underbefälselever
enbart bleve till fördel. En kvantitativ förbättring, som
icke på annat sätt kunde tryggas, skulle förslaget visserligen medföra,
men det kunde befaras, att vid livgardesregementena och Gottlands
infanteriregemente samt vid specialtruppslagen för underbefälsutbildning
lämpliga värnpliktiga komme att uttagas för tjänstgöring som vaktmanskap,
hästskötare m. m. Därigenom skulle visserligen specialtruppslagen
alltid få sina krav fyllda, men infanteriet skulle bliva
lidande och dess underbefälselever sjunka i kvalitet, oaktat just detta
vapenslags böjande vore det viktigaste. På grund härav kunde förslagets
tillämpning i nu berörda hänseende tillstyrkas endast beträffande
infanteriet, utom vad anginge ovan angivna regementen.

Inspektören för infanteriet bar ansett, att grundprinciperna för de
sakkunnigas förslag visserligen vid första påseendet kunde synas tilltalande,
men vid närmare prövning av desamma och därmed sammanhängande
förhållanden kunde man knappast undertrycka den farhågan,
att det kunde vara med vissa vanskligbeter förenat att på tvångets
väg skaffa sig yrkesunderbefäl, och att förfaringssättet kunde baVa
konsekvenser av icke odelat fördelaktig beskaffenhet. Utsträckningen
av tjänstgöringsskyldigheterna och gränserna härför måste noga avvägas
och bes*ämmas, så att man icke pålade vissa värnplikt sgrupper över
hövan stora personliga uppoffringar. Ginge man för hårt fram, kunde
bakslag följa, varmed åtskilliga avsevärda olägenheter kunde vara förenade.
Omsorgerna om antagandet av rekryter på frivillighetens väg kunde
befaras komma att i större eller mindre grad slappas, genom att behovet
kunde fyllas med* lagens hjälp, och olika landsändar (inskrivningsområden)
komme att på väsentligen olika sätt drabbas av den ökade
tjänstgöringsskyldigheten. De föreslagna grundprinciperna syntes följaktligen
vara i behov av en viss modifikation och begränsning. I betraktande
härav skulle kunna sättas i fråga, huruvida det icke kunde
vara ändamålsenligt och möjligt att för närvarande avse ett provisorium,
söm avhjälpte rekryteringssvårigheterna för tillfället, så att frågan i
sin helhet kunde ytterligare utredas och begrundas samt i hela sin
omfattning skärskådas ur samtliga de synpunkter, som borde beaktas.

27

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 290.

Arméförvaltningen bär förklarat, att tillämpningen av förelagets
grundprinciper uppenbarligen innebure den enda utvägen för vinnande
av full säkerhet för, att arméns underbefälsbehov i varje fall skulle
kunna fyllas. Ett genomförande av förslaget om vissa värnpliktigas
tvångsuttagning för tjänstgöring som underbefälselever skulle dock hava
till följd, att dessa värnpliktiga skulle få en så väsentlig förlängning av
tjänstgöringstiden utöver den vanliga vid respektive truppslag, att de
i förhållande till övriga värnpliktiga vid truppslaget skulle intaga en
alldeles särskild ställning. Den ökade värnpliktstjänstgöring, som vissa
värnpliktsgrupper nu vore underkastade, vore av väsentligt kortare
varaktighet och hade betingats av nödvändigheten att vid mobilisering
hava tillgång till erforderligt befäl ävensom att tillgodogöra försvaret
den yrkesduglighet, som innehades av värnpliktiga med kvalificerad
högre allmänbildning, men den nu föreslagna uttagningen avsåge icke
blott mobiliseringsbehovet, utan även behovet av instruktörer för fredsutbildningen.
I betraktande härav syntes önskvärt, om någon annan
utväg kunde finnas för ernåendet av det högst viktiga ändamål, varom
vore fråga. En fortsatt tillämpning av de nuvarande rekryteringsbestämmelserna
kunde visserligen i framtiden lika litet som nu förväntas
komma att säkerställa rekryteringen, men det kunde ifrågasättas, om
icke genom vissa förbättringar i dessa bestämmelser samt andra särskilda
åtgärder förbättring i det nuvarande tillståndet skulle kunna vinnas.
För detta ändamål föresloges: anställningspremier icke blott till värnpliktiga,
som under tjänstgöring som sådana toge fast anställning, utan
även till andra anställningsvilliga, rekapitulationspremier, nedsättning
i den tid, som för närvarande vore stadgad såsom villkor för volontärers
vinnande av civilanställning vid postverket och vid statens järnvägar,
utsträckande av möjligheten att erhålla civilanställning även till
andra statens verk och eventuellt till kommunala inrättningar eller särskilda
koncessionerade enskilda företag. Även syntes böra beaktas den
lockelse till inträde i armén, som skulle vinnas, om antalet underofficersbeställningar
kunde på lämpligt sätt ökas. Med dessa uttalanden
i fråga om möjligheterna att med bibehållande i huvudsak av det nuvarande
rekryteringssättet förbättra detsamma hade emellertid icke avsetts
annat än att angiva några av de riktlinjer, efter vilka en dylik
förbättring skulle kunna sökas, under förutsättning, att det av de sakkunniga
föreslagna sättet för frågans lösning icke funnes böra följas.
Allenast detta sätt kunde nämligen anses fullt betryggande för säkerställande
av arméns underbefälsbehov.

28

Förslaget till
tillfälliga åtgärder
för
avhjälpande
av bristen på
fast anställd
manskapspersonal
under
utbildningsåret
1917—
1918.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Vad de sakkunniga anfört rörande civilanställningen har vunnit
anslutning från de flesta i ärendet hörda myndigheter. Sålunda har framhållits,
att ett fullt genomfört civilanställningssystem vore den enda
kvalitativt och kvantitativt fullt betryggande grund, på vilken man kunde
bygga frivilligt åtagande i erforderlig utsträckning av den längre tjänstgöring,
som underbefälsutbildningen krävde, och att därför lösandet av
civilanställningsfrågan vore huvudsaken för ett slutgiltigt ordnande av
manskapsrekryteringen vid armén.

Beträffande förslaget till tillfälliga åtgärder för avhjälpande av
bristen på fast anställd manskapspersonal under utbildningsåret 1917
-—1918, hava samtliga i ärendet hörda myndigheter med undantag av
chefen för andra arméfördelningen och arméförvaltningen, för vilkas
yttrande i det följande närmare redogöres, uttalat sin anslutning till
förslaget, i vad det avser att genom kvarhållandet i förlängd tjänstgöring
av värnpliktiga utav 1916 års klass trygga behovet av utbildad
manskapspersonal under nästkommande utbildningsår, i den mån detta
behov icke på frivillighetens väg kunde fyllas. I övrigt hava följande
erinringar blivit gjorda.

De föreslagna åtgärderna hava av chefen för generalstaben tillstyrkts
endast i vad desamma avse infanteriet utom livgardesregementena och
Gottlands infanteriregemente. Beträffande specialtruppslagen hade han,
då förslaget endast avsåge provisoriska åtgärder, intet att erinra, därest
vederbörande truppslagsinspektörer funne desamma erforderliga. Någon
indragning eller inskränkning av underofficersskolorna under nästkommande
år borde dock icke förekomma.

Chefen för första arméfördelningen har framhållit, att därest rekapitulations-
och anställningspremierna, på sätt som föreslagits, proportionsvis
höjdes allt efter vakansernas storlek, det kunde inträffa, att det
bleve ekonomiskt fördelaktigare för t. ex. en furir vid ett regemente
med fåtal vakanser (och sålunda låga rekapitulationspremier) att taga
avsked från detsamma för att söka ny anställning vid ett annat regemente
med stor vakanssiffra (och höga anställningspremier).

Korpral, som genomgått godkänd furirsutbildning, borde vid rekapitulation
jämnställes med furir i fråga om rekapitulationspremiens
storlek.

Att nästkommande år helt och hållet inställa vissa underofficersskolor
vore icke lämpligt. Däremot borde en efter befälstillgången vid
de olika truppförbanden lämpad begränsning av kommenderingar till
dylika skolor kunna med fördel ske.

29

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Inkallelse av icke vapenföra, som ju icke i någon form varit berörda
av de sedan 1914 pågående krigsinkallelserna, syntes vara en
synnerligen lämplig åtgärd, då det gällde att råda bot mot den kännbara
bristen på stamanställda icke minst vid kavålleriet.

Chefen för andra armefördelningen har ifrågasatt, huruvida de av de
sakkunniga fixerade minimibeloppen för rekapitulations- och anställningspremier
skulle visa sig effektiva, och därför föreslagit en höjning
av rekapitulationspremien för furir till 500 kronor för två år och 250
kionor för ett år samt av anställningspremien för f. d. fast anställda
till 400, respektive 200 kronor. Förslaget att rekapitulations- och anställningspremierna
skulle göras beroende av vid vederbörande truppförband
befintliga vakanser skulle endast obetydligt komma att underlätta
rekryteringen vid de regementen, där högre premier erhölles, men
skulle medföra, att vid regementen, som finge de minsta premiebeloppen,
rekapitulationen skulle försvåras. Ifrågavarande premier liksom
även anställningspremierna för värnpliktiga borde därför utgå med samma
belopp inom hela armén.

I betraktande av underofficersskolornas stora betydelse såväl för
det äldre underbefälets duglighet som ock för rekryteringens förbättrande
syntes det tvivelaktigt, huruvida ett inställande av dessa skolor
nu — sedan de väl kommit i gång — skulle motväga den relativt
obetydliga ökningen av befälskrafterna vid truppförbanden.

Inkallande av A-klassare i större utsträckning än hittills skett
vore icke lämpligt, enär benägenheten för fast anställning därigenom
skulle minskas.

Inkallelse av icke vapenföra till den omfattning, de sakkunniga
föreslagit, kunde nog i och för sig synas lämpligt, men det kunde dock
ifrågasättas, huruvida fördelarna därav tillräckligt motiverade införandet
av en särskild undantagslag.

Det syntes vidare tvivelaktigt, om de värnpliktiga av 1916 års klass,
som enligt förslaget skulle kvarhållas i omkring 61/-’ månaders förlängd
tjänstgöring, _ under denna tid skulle kunna utbildas till och tjänstgöra
som dugliga instruktörer. Da dessutom eu slutgiltig lösning av underbefälsfrågan—
och därmed sammanhängande eventuell tvångsuttagning
av värnpliktiga till förlängd underbefälsutbildning — icke torde kunna
vinnas annat än i samband med en revision av härordningen, syntes de
sakkunnigas förslag om en för tillfället gällande förlängning av tjänstgöringstiden
för en kategori av värnpliktiga till att omfatta större dagantal,
än värnpliktslagen hittills föreskreve för någon annan kategori,
knappast rimligt.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Jämväl chefen för tredje arméfördelningen har ansett ett inställande
av underofficersskolorna under nästkommande år olämpligt. Möjligen
kunde antalet elever begränsas i ungefär den utsträckning, som för
innevarande år vore gällande.

Vid kavalleriet vore det icke tillräckligt, att värnpliktiga av 1916
års klass kvarhölles allenast till de första dagarna i juni, utan borde
kvarhållandet utsträckas till reservtruppövningens början, d. v. s. till
mitten av juni, varjämte dels inkallelse ånyo borde få äga rum efter
reservtruppövningens slut, dels förnyat kvarhållande borde fa ske efter
regementsövningarnas slut.

De till instruktörstjänst kvarhållna värnpliktiga borde erhålla vice
korprals avlöning och icke krigsavlöning.

Chefen för fjärde arméfördelningen har avstyrkt det ifrågasatta inställandet
av underofficersskolorna, men ansett, att antalet till sådan
skola beordrade elever kunde och borde även för nästkommande, i likhet
med vad fallet vore för innevarande utbildningsår, bestämmas efter
tillgången på underbefäl vid truppförbandet. I sådant fall borde dock
även lättas på den fastställda fordran på genomgående av dylik skola för
befordran till underofficer.

Att fortfarande i större utsträckning inkalla s. k. A-klassare vore
icke tilltalande, enär detta för visso icke bidroge till att underlätta den
frivilliga rekryteringen. Däremot tillstyrktes på det livligaste inkallandet
av icke vapenföra av äldre årsklasser till specialtruppslagen. Kavalleriets
och artilleriets manskap vore för närvarande så betungat av hästvård
och ''handräckning, att den rent militära utbildningen bleve på ett
ur tjänstens synpunkt högst betänkligt sätt tillbakasätta Allt vad som
kunde göras för att råda bot härför måste därför ske.

Chefen för femte arméfördelningen har ansett, att lega borde utbetalas,
även om rekapitulationspremie erhölles, alldenstund rekapitulant
en gång tagit anställning under förutsättning av legas erhållande
vid ^kapitulering. Därjämte syntes rättvisan bjuda, att rekapitulationspremier
utginge retroaktivt från innevarande års början, således
jämväl för dem, som, redan innan bestämmelser om dylika piemier
bleve utfärdade, hade rekapitulerat från den 1 nästkommande november.
Om möjligt borde föreskrifter i sådan syfte komma till stånd
omedelbart, så att rekapitulationen från den 1 maj därav bleve påverkad,
vilket vore mycket behövligt. Detta gällde även om extra anställningspremier.
Samtliga under innevarande utbildningsår i första tjänstgöring
varande värnpliktiga, som tagit eller toge fast anställning vid armen
(med undantag av musikvolontärer), borde komma i åtnjutande därav.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 299. 31

Det vore nämligen angeläget att söka förebygga varje ojämnt verkande
bestämmelse, som i manskapets ögon kunde te sig som en orättvisa.

Att inställa underofficersskolorna vore icke att tillråda, men möjligen
borde tagas under omprövning att inskränka antalet dit kommenderade.

Ökad inkallelse av A-klassare kunde icke tillstyrkas med hänsyn
till en dylik åtgärds ofördelaktiga inverkan på den frivilliga rekryteringen.
Vad däremot anginge inbeordrandet av äldre årsklasser icke
vapenföra, kunde det ifrågasättas, huruvida icke även infanteriets icke
vapenföra av årsklasserna 1909—1915 borde tagas i anspråk, varvid en
stor del av dessa borde kunna beordras till tjänstgöring vid de beridna
truppförbanden, där ett stort antal icke vapenföra erfordrades.

De till förlängd tjänstgöring uttagna värnpliktigas förmåner borde
göras lika med motsvarande förmåner för de värnpliktiga av 1916 års
klass,^ som tagit eller toge fast anställning, d. v. s. menig volontär
avlöning till den 1 november och därefter vicekorprals jämte det belopp
av den . lägsta anställningspremien, som svarade mot den extra tjänstgöringstidens
längd. Enär ifrågavarande tjänstgöring berörde frédsutbildning,
syntes det vidare lämpligt att sammanställa den med inkallelse
enligt § 28 värnpliktslagen och på grund därav bestämma avlöningen i
likhet med under krigstjänstgöring. Slutligen borde tagas under övervägande,
huruvida icke dessa värnpliktiga borde befrias från åtminstone
den ena av dem åliggande repetitionsövningar.

Chefen för . sjätte arméfördelningen har framhållit, att tillfälliga åtgärder
för avhjälpande av bristen på såsom instruktörer användbar
manskapspersonal under nästkommande utbildningsår vore oavvisligen
nödvändiga, därest en tillfredsställande utbildning av de värnpliktiga
skulle kunna ^ ernås. Vidtoges icke kraftiga dylika åtgärder, bleve förhållandena
på vissa håll sådana, att ett ordnat bedrivande av tjänsten
äventyrades. Vid ett av fördelningens infanteriregementen funnes för
närvarande bland underbefäl och meniga (med undantag för musiken)

icke mindre än 119 vakanser, och vore antalet fast anställda rekryter
endast 13. J

Utdelandet av rekapitulations- och anställningspremier i enlighet
med de sakkunnigas förslag syntes lämpligt, men borde premierna för
rekapitulation och förnyad anställning av f. d. fast anställt underbefäl
på ett år och på ett hälft år sättas högre, än vad de sakkunniga föreslagit.
. Erfarenheten visade nämligen, att förnyad anställning på sagda
tidsperioder, isynnerhet på ett hälft år, för vederbörande varit mest tilltalande.

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Att inställa underofficersskolorna nästkommande ar syntes icke
lämpligt, men däremot borde från truppförband, som hade ringa tillgång
på instruktörer, till dylik skola beordras endast ett fåtal elever.

Ett ökat antal icke vapenföra vid specialtruppslagen, särskilt vid
kavalleriet, vore önskvärt med hänsyn till hästvården och det nuvarande
stora antalet vakanta meniga. Kunde icke de sakkunnigas, förslag i
detta avseende genomföras, måste icke vapenföra från infanteriregementena
beordras till kavalleriet, enär skötseln av hästarna med den under
nästa utbildningsår påräkneliga manskapsstyrkan eljest skulle inverka aUt
för hindrande på utbildningen. För infanteriet skulle dock en dylik åtgärd
vara förenad med olägenheter, enär vapenföra i så fall måste beordras
till handräckningsgöromål m. m. _

Det föreslagna kvarhållandet av vissa värnpliktiga i förlängd tjänstgöring
vore under nuvarande förhållanden oavvisligen nödvändigt. Vid
ett av°arméfördelningens infanteriregementen hade vakanserna bland stamanställda
icke kunnat nedbringas under 58 procent, oaktat anställningspremier
jämlikt kungl. brevet av den 1 december 1916 kunnat utbetalas
åt f. d. fast anställt underbefäl till belopp av icke mindre än 700 kronor
för minst 2 års anställning. Mera effektiva åtgärder än premier
vore sålunda oeftergivliga beträffande sjätte arméfördelningens truppförband,
såvida en ordnad utbildning skulle kunna bedrivas och truppförbanden
hållas fältdugliga. Genom de föreslagna, lagbestämmelserna
jämte övriga föreslagna åtgärder torde emellertid tillgången på instruktörer
för nästkommande utbildningsår bliva betryggande.

Militärbefälhavaren på Gottland har anfört, att därest vid en kommande
demobilisering ett allmänt avskedstagande av volontärunderbefälet
komme att äga rum vid Gottlands infanteriregemente och Gottlands
artillerikår, särskilda och kanske blott för dessa truppförband gällande
föreskrifter rörande rekapitulation bleve erforderliga.

Beträffande de föreslagna anställnings- och rekapitulationspremierna
har inspektör en för infanteriet framhållit nödvändigheten av, dels att
föreskrifterna så avvägdes och avfattades, att. de över allt ledde till
ändamålet (sålunda icke hjälpte på ett håll och stjälpte på ett annat), dels
att desamma i tid kungjordes, enär de eljest förlorade i effektivitet.

De sakkuDnigas framställning om inställandet av underofficersskolorna
under nästkommande år måste bestämt avstyrkas. Den omständigheten,
att infanteriets underofficersskola icke fått tråda i verksamhet
från och med år 1916, utan först år 1917 och då uti en mindre
omfattning, än vad som avsetts uti 1914 års härordningsproposition,

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299. 33

kunde icke sägas Lava främjat volontärrekryteringen vid nämnda
truppslag.

Vad beträffade kvarhållandet av värnpliktiga utav 1916 års klass,
komme de sakkunnigas förslag härutinnan att verka ojämnt inom olika
inskrivningsområden och därför att kännas orättvist. Fastställdes, i
syfte att ernå en jämn uttagning, endast vissa procent värnpliktiga
inom varje inskrivningsområde, som skulle kvarhållas i tjänst, bleve
det alltid svårt att uttaga just dessa procent. Lämpligaste utvägen
syntes därför vara att i tjänst kvarhålla samtliga »underbefäl och
fackmän», då hela denna värnpliktsgrupp komme att erhålla förlängd
tjänstgöring. Därigenom skulle man kunna erhålla icke blott ökat antal
infanteriunderbefäl i vanlig mening (samtidigt med instruktörstjänsten
korpralsutbildning, så långt ske kunde), utan även ett väsentligt
ökat antal kulspruteunderbefäl ävensom signal- och belysningsunderbefäl,
vartill komme, att utbildningen av värnpliktiga kommissarier skulle avsevärt
förbättras. Det vore av synnerlig vikt, att systemet för kvarhållande
i tjänst komme att verka fullt jämnt och följaktigen i möjligaste
mån rättvist. Det borde också tagas under övervägande, huruvida icke
de kvarhållna borde tilldelas ersättning, motsvarande vicekorprals avlöningsförmåner.

Inspektören för kavalleriet har ansett, att rekapitulations- och anställningspremier
även borde utgå till remontryttare, som rekapitulerade
eller toge förnyad anställning.

Vad de sakkunniga anfört rörande inskränkning i kommenderingar
utom truppförbanden, tillstyrktes på det livligaste. Sålunda borde framför
allt underofficersskolan inställas. Även borde kommendering av
instruktörer i hästskötsel från kavalleriet till infanteriet upphöra och
ordonnansernas antal minskas till minsta möjliga.

Att inkalla erforderligt antal icke vapenföra värnpliktiga, tillhörande
äldre årsklasser, syntes vara ett mycket gott uppslag.

Åven g ener alfälttyg mästaren och inspektören för artilleriet har funnit
förslaget att vid specialtruppslagen för angivet ändamål inkalla visst antal
icke vapenföra värnpliktiga ändamålsenligt. Till dylik inkallelse borde
i första hand ifrågakomma sådana icke vapenföra värnpliktiga, vilka på
grund av 1912 års riksdags beslut endast varit underkastade 182 dagars
tjänstgöring. Inkallelse av s. k. A-klassare borde däremot hållas inom
gränsen för behovet av underbefäl vid de för neutralitetsskyddet organiserade
avdelningarna, enär dessa värnpliktiga redan varit relativt hårt
betungade enligt § 28 värnpliktslagen och ett ytterligare betungande
kunde ogynnsamt inverka på rekryteringsvilliglieten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 256 höft. (Nr 299.)

5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Ett inställande av underofficersskolan utbildningsåret 1917—1918
vore, vad artilleriet anginge, en av de åtgärder, som i första hand
borde och utan avsevärda olägenheter kunde vidtagas för att minska
den under utbildningsåret motsedda underbefälsbristen. Detta skulle
emellertid förutsätta, att befordran_ till underofficer tillsvidare finge
ske jämväl av sådana furirer, som tillgodogjort sig underofficersutbildningen
enligt de före år 1916 gällande bestämmelserna, oaktat de
icke'' genomgått den nya underofficersskolan. Ett dylikt medgivande
skulle på ett fördelaktigt sätt inverka på rekapitulationsvilligheten hosäldre
för befordran fullt lämpliga furirer.

Det syntes vidare böra tagas under omprövning, huruvida icke befordran
till furir av 2. klassen borde medgivas sådant manskap, som
genomgått korprals- (konstapels-) utbildning och under utbildningsåret

1917_1918, i stället för genomgången furirsutbildning, med godkända

vitsord förrättat underbefäls- och instruktörstjänst och därjämte förbundit
sig till rekapitulation för ytterligare minst ett åt. Genom ett
dylikt, redan för de två sista åren lämnat medgivande skulle utbildningsarbetet
vid truppförbanden tillföras ett avsevärt antal lämpliga
instruktörer.

Inspektören för trängen har beträffande det föreslagna kvarhållandet
av värnpliktiga'' av 1916 års klass framhållit, att det syntes möjligt
att vid midsommaren år 1918, då de vapenföra studenterna av årsklassen
1917 från studentkompaniet återginge till tjänstgöring vid respektive
kårer, minska antalet till instruktörstjänst uttagna värnpliktiga, och att
följaktligen de föreslagna bestämmelserna möjligen borde ändras i anledning
härav.

Chefen för fortifikationen har ansett sig böra särskilt understryka
de fördelar, som i flera hänseenden skulle vinnas, genom att_ ingenjörtrupperna
tilldelades ett större antal icke vapenföra värnpliktiga.

Slutligen har armé förvaltning en anfört följande: Under förutsättning
att de av arméförvaltningen angivna synpunkterna i dess utlåtande rörande
de sakkunnigas förslag till omorganisation av underbefälsinstitutionen
m. m. skulle vinna beaktande och föranleda därtill, att föi -slag till författningsbestämmelser rörande den ifrågasatta tvangsuttagningen
av värnpliktiga för tjänstgöring såsom underbefälselever icke
skulle komma att underställas riksdagen, syntes . icke erforderligt avgiva
något särskilt yttrande rörande förslaget angående utsträckt tjänstgöringsskyldighet
för vissa hären tilldelade värnpliktiga. I anledning
härav hade yttrandet begränsats till de sakkunnigas förslag till åtgärder
för möjliggörande av ökad fast anställning på frivillighetens väg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

35

Vud anginge förslaget att söka anställa värnpliktiga, som under *
utbildningsåret 1915—1916 fullgjort sin första värnpliktstjänstgöring,
så vore däremot, intet att erinra. Beträffande sålunda anställda torde
bestämmelserna i de av de sakkunniga åberopade kungl. breven den
22 januari 1915 och den 20 januari 1917 samt i kungl. brevet den 1
december 1916 angående utbetalande av anställningspremier vid Fälttelegrafkåren
böra givas motsvarande tillämpning. Med hänsyn till
riksdagens beslut angående ändamålet med anslaget till anställningsoch
avskedspremier, i vad det avsåge förstnämnda slags premier, torde
emellertid förslaget i denna del böra föranleda till en framställning till
riksdagen därom, att från nämnda anslag finge, oberoende av nämnda
beslut, utgå anställningspremier till ifrågavarande under 1915 —1916
utbildade värnpliktiga utan hinder därav, att de icke tagit fast anställning
under tiden då de tjänstgjort som värnpliktiga. Någon höjning
av nämnda anslag erfordrades icke på grund av ett dylikt medgivande,
ej heller för täckande av den ökade kostnad, som skulle uppstå,
därest extra anställningspremier på grund av de sakkunnigas därom
gjorda förslag medgåves utgå till värnpliktiga, som toge anställning
under pågående värnpliktstjänstgöring, ävensom till sådana värnpliktiga,
som väl icke vid anställningens början vore i tjänstgöring men
under utbildningsåret 1915—1916 fullgjort sin första värnpliktstjänstgöring.
Anslaget till anställnings- och avskedspremier, som för år
1916 beräknats till 367,200 kronor, hade på grund av de inskränkande
bestämmelser, som meddelats rörande avskedspremiernas utgående samt
till följd utav den obetydliga rekryteringen icke tagits i anspråk till
större belopp än 83,249 kronor 76 öre.

Vad de sakkunniga föreslagit om utbetalande av särskilda rekapitulationspremier
till för närvarande fast anställt manskap, som befunnes
villigt att från och med den 1 november 1917 taga förlängd anställning,
likasom även förslaget om tilldelandet av särskilda anställningspremier
åt f. d. fast anställt underbefäl, som innevarande år toge
fast anställning, funne arméförvaltningen sig böra tillstyrka. Dock kunde
icke förordas att, såsom förslaget avsåge, de ifrågasatta rekapitulations- och
anställningspremierna skulle utgå i stället för lega och bestridas av tillgängliga
rekryteringsmedel m. m. De sakkunnigas förslag i detta hänseende
vore nämligen grundat på den förutsättningen, att den personal,
som under innevarande höst rekapitulerade eller toge fast anställning,
skulle från och med år 1918 inskrivas såsom underbefälselever med de
särskilda förmåner, som upptagits i de sakkunnigas förslag till underbefälsinstitutionens
omorganisation m. m. Arméförvaltningen ansåge sig

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

* i stället böra föreslå, att rekapitulanter ävensom ånyo i tjänst antaget
f. d. fast anställt underbefäl, i likhet med övrig personal, som
vunne fast anställning under innevarande år, bibehållas vid rätten
att, utöver eventuellt ifrågakommande premier uppbära lega enligt de
bestämmelser, som beträffande användningen av truppförbanden tillkommande
medel för ordinarie rekryteringskostnader vore meddelade
i kungl. breven den 14 mars 1902'' och den 20 maj 1904 och beträffande
de medel, som under avlöningsanslaget för år 1917 och 1918
vore eller bleve beräknade för ytterligare rekryteringskostnader, efter
samma grunder, som fastställts i kungl. breven den 4 augusti och den 1 december
1916 och det däri åberopade kungl. brevet den 6 september 1907.

Ehuru en rekapitulant eller nyanställd enligt berörda bestämmelser
kunde påräkna att uppbära en lega för två års anställning av omkring
50 kronor, ansåge arméförvaltningen, att någon nedsättning i beloppen
av de utav de sakkunniga ifrågasatta rekapitulations- och anställningspremierna
icke borde förekomma. Dessa belopp torde nämligen vara
de lägsta, som kunde ifrågasättas för det fall, att de sakkunnigas förslag
om rekryteringssättets fullständiga omläggning från och med 1918
icke föranledde någon åtgärd. Då emellertid de sakkunnigas förslag
vore grundat på den förutsättningen, att deras hemställan rörande
örevarande organisationsfrågas definitiva ordnande från och med
1918 skulle kunna vinna tillämpning, syntes det arméförvaltningen,
som om för rekryteringens behöriga förbättrande två-årspremier borde
beräknas icke blott för furirer, som rekapitulerade innevarande år och
f. d. fast anställt underbefäl, som under året kunde vinna anställning
såsom furirer, utan jämväl för manskap, som rekapitulerade eller anställdes
i lägre underbefälsgrader. Med bibehållande av de utav de sakkunniga
föreslagna premiebeloppen för furirer av 300 kronor, respektive
250 kronor för två års och 125 kronor respektive 100 kronor för
ett års anställning föresloges, att för annat underbefäl än furirer rekapitulationspremien
bestämdes till 250 kronor för två års och till 100
kronor för ett års anställning samt anställningspremien för f. d. fast
anställt manskap till 200 kronor för två års och 75 kronor för ett års
anställning. Då bestämmelserna i kungl. brevet den 22 januari 1915
angående utbetalande av anställningspremier till i tjänstgöring varande
värnpliktiga, enligt vilket som villkor för premiens erhållande uppställts
kravet på respektive minst två års eller ett års anställning,
givit anledning till den tolkning, att den, som icke vid början, utan
först under loppet av ett utbildningsår ingått i den fasta anställningen,
skulle få premie, även om hans anställning allenast räckte till slutet

37

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 299.

av vederbörligt utbildningsår, men bestämmelsernas syfte givetvis varit,
att anställningen skolat räcka fulla två (eventuellt ett) år om 12 månader,
borde såsom villkor för de nu ifrågasatta premiernas utgående
fordras en anställningstid av minst 12 månader för ett-årspremien
och minst 24 månader för två-årspremien. I överensstämmelse härmed
hemställdes jämväl om sådan ändring i fråga om de premiebelopp,
som de sakkunniga föreslagit för rekapitulation eller för
förnyad anställning av f. d. fast anställt underbefäl på tid av mindre
än ett år, att dessa belopp skulle utgå för månad räknat sålunda: då
ettårspremien vore 125 kronor med 10 kronor för månad, då premien
vore 100 kronor med 8 kronor för månad, och då premien vore 75
kronor med 6 kronor för månad.

I likhet med de sakkunniga ansåge armé förvaltningen, att de föreslagna
beloppen av rekapitulationspremierna och de särskilda anställningspremiern^
för f. d. fast anställt underbefäl borde hos riksdagen
äskas endast såsom minimibelopp med rätt för Kungl. Maj:t att enligt
särskilda bestämmelser för de särskilda truppförbanden höja desamma
i proportion till vakansernas antal. Dessutom borde något belopp reserveras
att av Kungl. Maj:t disponeras för särskilda fall.

Rörande den kostnad, som skulle uppstå för beredande av rekapitulations-
och anställningspremier, kunde givetvis några noggranna beräkningar
icke uppgöras. Under förutsättning emellertid, att av hela
det antal underbefälsbeställningar, som enligt den av de sakkunniga
uppgjorda ovan intagna tabellen den 1 februari 1917 vore vakanta, eller
1,169 beställningar, 50 procent komme att under senare delen av innevarande
år besättas med rekapitulanter eller f. d. fast anställt underbefäl, och
under antagande tillika, att premiernas minimibelopp komme att uppgå
till i genomsnitt 200 kronor för man, men att detta genom höjning till
följd av större antal vakanser vid truppförbanden än 20 procent i
verkligheten komme att uppgå till omkring 300 kronor för man, skulle
kostnaden kunna upptagas till (1,169/2 =) 585 x 300 kronor = 175,500
kronor. Med tillägg av de ytterligare medel, som, enligt vad ovan
nämnts, borde beräknas stå till förfogande för särskilda fall, torde
dock den sammanlagda kostnaden kunna antagas stanna vid ett belopp
av 250,000 kronor.

I fråga om de medel, från vilka premierna borde utgå, hade de
sakkunniga föreslagit, att för ändamålet borde anlitas redan beviljade
rekryteringsmedel eller, i den mån dessa ej bleve för ändamålet tillräckliga,
fjärde huvudtitelns allmänna besparingar. Då arméförvaltningen
emellertid icke funnit sig böra förorda några väsentligen ändrade

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

grunder för användningen av de medel, som vore beräknade för ordinarie
rekryteringskostnader och för ytterligare rekryteringskostnader,
kunde denna de sakkunnigas hemställan icke tillstyrkas.

Då vidare riksdagen redan skulle hava fattat beslut angående uppförandet
i riksstaten för år 1918 av anslaget till anställnings- och
avskedspremier, syntes det, oaktat sagda anslag icke torde komma att
annat än till mindre del tagas i anspråk för sitt ändamål, icke lämpligt
att numera göra någon framställng till innevarande års riksdag,
att anslaget skulle anlitas för bestridande av den del av kostnaderna för
nu ifrågasatta rekapitulations- och anställningspremier, som komme att
utbetalas först år 1918. Ån mindre syntes motsvarande framställning
böra avlåtas i fråga om de på år 1917 belöpande premiekostnadernas
utbetalande från detta års anslag till anställnings- och avskedspremier.
På grund av vakansernas storlek torde emellertid, utan någon förhöjning
i avlöningsanslaget, kostnaderna i fråga kunna anvisas från detta
anslag.

1 detta sammanhang ansåge sig arméförvaltningen böra framhålla,
att ehuru i 1916 års riksstat posterna till ordinarie rekryteringskostnader
och till ytterligare rekryteringskostnader varit beräknade till
respektive 229,433 kronor 34 öre och 200,000 kronor, utgifterna å desamma
uppgått till allenast respektive 122,123 kronor 67 öre och
147,580 kronor 77 öre.

Departementschefens yttrande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, förefinnes ett mycket
stort antal vakanser uti manskapsbeställningarna vid flertalet av arméns
truppförband. Med hänsyn till de betydande svårigheter för en tillfredsställande
rekrytering av dessa beställningar, som, enligt vad de
sakkunniga påvisat och de i ärendet hörda myndigheterna ytterligare
framhållit, för närvarande äro för handen, torde det vara oundgängligen
nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder för att i möjligaste mån
säkerställa rekryteringen. De förslag, som de sakkunniga i sådant
syfte avgivit, torde otvivelaktigt innebära en effektiv utväg att tillförsäkra
armén nödig tillgång på underbefäl och utbildad manskapspersonal
i övrigt. Då emellertid dessa förslag avse att, i den mån
vakanserna uti manskapsbeställningarna icke kunna fyllas^ på frivillighetens
väg, tillgripa uttagning av i tjänstgöring varande värnpliktiga
och ålägga de uttagna en värnpliktstjänstgöring, som i varje fall bleve
längre och i vissa fall avsevärt längre, än några andra värnpliktsgrupper

Kun f/l. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 29!). 39

för närvarande äro underkastade, synes en dylik åtgärd i betraktande
av dess konsekvenser icke böra tillgripas förr, än varje möjlighet att
på frivillighetens väg åstadkomma en förbättring i läget synes utesluten.
Jag finner mig därför icke böra för närvarande biträda de
sakkunnigas förslag i berörda hänseende och följaktligen ej heller den i
sammanhang därmed av de sakkunniga föreslagna omorganisationen av
underbefälsinstitutionen jämte härav beroende åtgärder. Av enahanda
skäl anser jag förslaget att till minskande av de olägenheter, som särskilt
vid specialtruppslagen göra sig gällande genom bristen på fast anställd
manskapspersonal, inkalla äldre årsklasser icke vapenföra värnpliktiga
till tjänstgöring för närvarande icke böra föranleda någon åtgärd.

De utvägar för åstadkommande av eu förbättrad manskapsrekrytering,
som under sådana förhållanden återstå att pröva, anser jag vara
i första hand åvägabringande av en ordnad och lämpligt avvägd civilanställning
för uttjänt manskap och vidare beredande av ökade ekonomiska
förmåner för det fast anställda manskapet.

Inom ett flertal utländska arméer är underbefälsrekryteringen
huvudsakligen grundad på utsikten till fördelaktig civilanställning efter
avslutad militärtjänst, och har detta visat sig utgöra ett effektivt medel
att påverka rekryteringen. De sakkunniga hava även kraftigt framhållit
civilanställningens synnerligen stora betydelse, och deras därvid
uttalade uppfattning har vunnit anslutning från de flesta av de i ärendet
hörda myndigheterna. Civilanställningsfrågan har också länge hos oss
varit uppmärksammad, och senast uti 1914 års härordningsproposition
ställdes i utsikt åtgärder för åstadkommandet av en ordnad civilanställning
för det uttjänta manskapet. Vad som hittills i detta hänseende
blivit åtgjort, har emellertid icke varit av den omfattning och effektivitet,
som ändamålet kräver.

För civilanställningsfrågans ändamålsenliga lösning erfordras i första
hand eu allsidig och grundlig utredning av alla därmed sammanhängande
omständigheter. Endast på grundvalen av en dylik utredning
kunna nämligen de möjligheter, som för ändamålet stå statsmakterna till
•buds, överskådas och tillförlitligen bedömas. Uti de sakkunnigas uppdrag
ingår jämväl att verkställa en sådan utredning, och det är min
avsikt att, så snart resultatet av densamma föreligger, underställa frågan
Kungl. Maj:ts prövning.

Med hänsyn till det läge, vari civilanställningsfrågan sålunda befinner
sig, torde för närvarande den enda utvägen att förbättra rekryteringen
vara att bereda det fast anställda manskapet ökade ekonomiska

40

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 299.

förmåner. Vad de sakkunniga i detta hänseende föreslagit, synes mig i
huvudsak ändamålsenligt, men då de föreslagna åtgärderna till viss
grad sammanhänga med den ifrågasatta omorganisationen av underbefälsinstitutionen
måste en del härav betingade ändringar i de sakkunnigas
förslag vidtagas.

En ökning av de ekonomiska förmånerna kan tänkas omfatta dels
de egentliga löneförmånerna (lön och dagavlöning), dels den med anställning,
rekapitulation och avsked förenade ersättningen.

Vad de egentliga löneförmånerna angår, skulle det enligt min uppfattning
vara synnerligen önskvärt, därest dagavlöningen kunde, i
anslutning till vad de sakkunniga föreslagit, höjas för furirer från 50
öre till 1 krona, för korpraler och vice korpraler från respektive 40
och 30 öre till 75 öre samt för meniga från 20 öre till 50 öre. Den
omständigheten, att den till det fast anställda manskapet utgående dagavlöningen
är lägre än motsvarande förmåner, penningbidrag och penningtillskott,
till de värnpliktiga, utgör nämligen otvivelaktigt en väsentlig
anledning till den rådande obenägenheten att taga fast anställning vid
armén. Ävenledes skulle det vara önskvärt, att obefordrade volontärer
vid kavalleriet och artilleriet, vid vilka truppslag vicekorprals- (vicekonstapels-)graden
genom 1914 års härordningsbeslut borttogs, erhölle
lämpligt avvägda arvoden under andra och tredje tjänsteåren. Då
emellertid en dylik lönereglering för det fast anställda manskapet skulle
medföra icke blott en fullständig omräkning av de för riksdagen redan
framlagda truppförbandsstaterna för år 1918 utan jämväl en avsevärd
höjning av anslaget till avlöning och rekrytering, för vars täckande
medel icke kunna utan särskilda åtgärder beredas, torde förenämnda
ändringar i det fast anställda manskapets löneförmåner icke nu kunna
genomföras.

För åstadkommande av en ökad tillgång på underbefäl torde man
vid sådant förhållande för närvarande böra begränsa sig till en höjning
av den med anställning och rekapitulation förenade ersättningen.

Från ordinarie anslaget till anställnings- och avskedspremier utgå
med förut å sid. 9 angivna belopp dels anställningspremier till värnpliktiga,
som under pågående utbildning taga fast anställning, dels avskedspremier
till fast anställt manskap, som vid avgång från tjänsten
har en tjänstetid av minst sex år. Någon höjning av ifrågavarande
båda slag av premier har icke blivit av de sakkunniga föreslagen och
torde icke heller nu böra vidtagas. Däremot anser jag mig böra, i
enlighet med vad de sakkunniga hemställt och arméförvaltningen för -

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

ordat, tillstyrka, att riksdagens medgivande utverkas, att från förevarande
anslag må till värnpliktiga, som under utbildningsåret 1915—
1916 genomgått fullständig soldatutbildning och under innevarande år
vinna annan fast anställning än som musikvolontär vid samma truppslag,
där soldatutbildningen ägt rum, utbetalas anställningspremier
efter samma grunder, som gälla beträffande dylika premiers utbetalande
till värnpliktiga, vilka under pågående värnpliktstjänstgöring
taga sådan anställning. Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört
rörande utgifterna hittills under anslaget, torde detsamma lämna tillgång
till utbetalande av anställningspremier i de fall, varom här
är fråga.

Förslaget om utbetalande av särskilda rekapitulationspremier till
fast anställt manskap, som är villigt att taga förnyad anställning, likasom
ock förslaget om tilldelande av särskilda anställningspremier åt
f. d. fast anställt underbefäl, som tager förnyad anställning vid samma
truppslag, vid vilket vederbörande förut genomgått fullständig soldatutbildning,
finner jag mig böra tillstyrka. I fråga om premiebeloppens
storlek ansluter jag mig till arméförvaltningens förslag. Rekapitulationspremierna
torde alltså böra bestämmas för furir eller korpral, som
genomgått furirsutbildning, till 300 kronor för två års anställning, 125
kronor för ett års anställning och 10 kronor för månad vid anställning
på kortare tid än ett år samt för övriga till 250 kronor för två
års anställning, 100 kronor för ett års anställning och 8 kronor för
månad vid anställning på kortare tid än ett år. I enlighet med vad
arméförvaltningen föreslagit, torde dessa belopp dock endast böra utgöra
minimibelopp, vilka må av Kungl. Maj:t höjas i proportion till
antalet vakanser vid de särskilda truppförbanden. Vad anställningspremierna
angår, skulle dessa utgöra för den, som genomgått furirsutbildning,
250 kronor för två års anställning, 100 kronor för ett års
anställning och 8 kronor för månad vid anställning på kortare tid än
ett år samt för övriga 200 kronor för två års anställning, 75 kronor
för ett års anställning och 6 kronor för månad vid anställning på kortare
tid än ett år. För att icke rekapitulation vid ett truppförband
skall ställa sig ekonomiskt mindre fördelaktig än nyanställning vid ett
annat, torde, då frågan är om f. d. fast anställda, vilka endast en kortare
tid varit ur tjänst, anställningspremierna böra utgå med lika belopp
vid samtliga truppförband. För övriga fall torde däremot ifrågavarande
premier böra, liksom rekapitulationspremierna, kunna av Kungl.
Maj:t höjas i proportion till antalet vakanser vid de särskilda trupp Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 256 höft. (Nr 299.) 6

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

förbanden. I enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit, torde vid
såväl rekapitulation som nyanställning lega böra i vanlig ordning utgå.

Kostnaderna för utbetalande av rekapitulations- och anställningspremier
enligt de angivna grunderna hava av arméförvaltningen beräknats
till 175,000 kronor för år. Härtill har armé förvaltningen ansett
böra läggas ett belopp av 75,000 kronor att för särskilda fall stå till
Kungl. Maj:ts förfogande. Mot den sålunda uppgjorda beräkningen har
jag icke något att erinra. Det för Kungl. Map.ts disposition avsedda
beloppet synes mig böra tagas i anspråk bland annat för anordnande
av sådana utbildningskurs er för det fast anställda manskapet, som kunna
bereda detta ökad möjlighet att efter avgång från tjänsten erhålla
lämplig civilanställning.

I enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit, torde kostnaderna
för utbetalande av rekapitulationspremier och anställningspremier till
f. d. fast anställt manskap böra bestridas från ordinarie anslaget till
avlöning och rekrytering m. m. Ifrågavarande premier torde få utgå
under såväl innevarande som nästkommande år.

Vad slutligen beträffar de sakkunnigas förslag om inställandet av
underofficersskolorna under nästkommande år, anser jag mig icke kunna
biträda detta förslag. Endast därest alldeles särskilda omständigheter
skulle sådant påkalla, torde en dylik åtgärd böra tagas under övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

dels att från anslaget till anställnings- och avskedspremier må
till värnpliktig, som under utbildningsåret 1915—1916 genomgått fullständig
soldatutbildning och under innevarande år vinner annan fast
anställning än som musikvolontär vid samma truppslag, där soldatutbildningen
ägt rum, utbetalas anställningspremie efter samma grunder,
som gälla beträffande dylik premies utbetalande till värnpliktig, vilken
under pågående värnpliktstjänstgöring tager sådan anställning,

dels ock att från anslaget till avlöning och rekrytering m. m. må
under åren 1917 och 1918 enligt ovan angivna grunder utbetalas
rekapitulationspremier till fäst anställt manskap vid armén, som tagit
eller tager förnyad anställning, ävensom anställningspremier till f. d.
fast anställt manskap vid armén, som tager annan fast anställning än
som musikvolontär vid samma truppslag, vid vilket vederbörande förut
genomgått fullständig soldatutbildning.»

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

43

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisas.

Ur protokollet:
Gustaf B. von Schwerin.