Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 275.

1

Nr 275.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig
avlöning sförbättring för vissa lantmätare; given
Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels medgiva, att under år 1917 må såsom tillskott till krigstidstillägg
utgå av statsmedel till distriktslantmätare 300 kronor, till extra
lantmätare 360 kronor och till lantmäteriauskultant med arvode från medel
å staten för lantmäteristaten i orterna 360 kronor;

dels förklara, att för åtnjutande av sådant tillskott de angående
krigstidstillägg meddelade bestämmelser skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela de närmare
föreskrifter, som för tillämpning av dessa bestämmelser kunna vara
erforderliga;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att, i överensstämmelse
med av departementschefen tillstyrkta grunder, för år 1917 medgiva
tillskott av statsmedel jämväl åt kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare,
som fortfarande utöva praktisk verksamhet;

dels medgiva, att för såväl tiden från den 1 juli 1917 till årets
slut som år 1918 arvoden å 600 kronor må av statsmedel utbetalas till
40 lantmäteriauskultanter, vilka icke åtnjuta arvoden från medel å staten
för lantmäteristaten i orterna;

dels ock för nu angivna ändamål under titel »tillfällig avlöningsförbättring
för vissa lantmätare» å extra stat för år 1918 under
nionde huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag, högst, 100,000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 236 höft. (Nr 275.) 1

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 275.

ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må härav låta under år 1917 av
tillgängliga medel utanordna intill 76,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 275.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

t

_ Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde:

Såsom min företrädare i ämbetet anmälde för Eders Kungl. Maj:t
den 13 januari 1917 vid föredragning av förslag rörande regleringen
för år 1918 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, har lantmäteristyrelsen
den 12 december 1916 avgivit förnyat förslag till förordning
angående ägomätning och kartläggning m. m. samt den 14 i
samma månad förslag dels till ny taxa på arvode för lantmäteri förrättningar
dels till vissa åtgärder för förbättring av den ekonomiska ställningen
för lantmätare, som sysselsättas med verkställande av lantmäteriförrättningar.
Beträffande dessa förslag jämte två andra av styrelsen
under hösten år 1916 avgivna förslag angående dels ordnande av frågan
om biträden å lantmäterikontoren i länen m. m. dels vissa ändringar i
styrelsens egen stat uttalade departementschefen, att han icke hyste

4

Kung!,, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

någon förhoppning, att dessa ärenden, vilka vore av ganska invecklad
och svårbedömd natur och vilka därför krävde ytterligare utredning och
noggrant övervägande, skulle kunna bliva färdiga till föredragning redan
under loppet av nu pågående riksdag, i anslutning vartill han tillstyrkte,
att för beredande av provisorisk förbättring i vissa lantmätares avlöningett
belopp av 100,000 kronor måtte beräknas. I enlighet härmed har
Kungl. Magt uti punkten 89 under nämnda huvudtitel föreslagit riksdagen
att i avbidan på blivande proposition i ämnet å extra stat för år
1918 beräkna ovan angivna belopp.

Under hänvisning härtill anmodade departementschefen uti skrivelse
den 22 sistlidne januari lantmäteristyrelsen att så snart som möjligt
inkomma med förslag angående provisorisk avlöningsförbättring åt vissa
befattningshavare vid lantmäteristaten med användande av det för detta
ändamål beräknade anslag å 100,000 kronor, och borde, om så ansåges
lämpligt, förslaget åsyfta att tillgodose jämväl den extra personalen,
även sådan, som icke för närvarande åtnjöte avlöning av statsmedel.

I skrivelse den 2 mars 1917 har nu lantmäteristyrelsen med
anledning härav inkommit med förslag i ämnet och därvid med vissa
uteslutningar och jämkningar förnyat sitt förslag av den 14 december
1916 angående åtgärder för förbättring av den ekonomiska ställningen
för lantmätare, som sysselsättas med verkställande av lantmäteriförrättningar,
varjämte styrelsen framlagt nytt förslag till taxa,
avsedd att tillämpas intill dess mätningsförordningen komme att träda
i kraft.

För att underlätta bedömandet av dessa nu omförmälda, i varandra
rätt mycket ingripande frågor och de möjligheter, som för närvarande
stå till buds, anhåller jag att först få erinra om lantmäteriväsendets nuvarande
organisation.

Före de omregleringar, som ägde rum åren 1908 och 1909, bestod
lantmäteristaten i orterna av förste lantmätare, kommissionslantmätare,
vice kommissionslantmätare, lantmäteriauskultanter och lantmäterielever.
Endast förste lantmätarna, eu i varje län, åtnjöto avlöning av staten,
nämligen med 2,200 kronor jämte ett ålderstillägg å 400 kronor. Förste
lantmätarna voro för sin övriga erforderliga inkomst samt övriga lantmäteritjänstemän
helt och hållet hänvisade till den ersättning de erhöllo
för utfört arbete, vilken ersättning utgick efter taxa. Den då gällande
taxan var utfärdad den 10 juni 1881.

Vid 1908 års riksdag höjdes förste lantmätarnas avlöning till

6,000 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor, varjämte till sex dylika

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

%

tjänsteman skulle utgå ortstillägg. Däremot förbjöds dem att utföra
lantmäteriförrättuingar åt enskilda. För kronans räkning skulle de
däremot utföra förrättningar, men erfarenheten har visat, att de endast
i mycket ringa utsträckning haft tid härtill. Praktiskt taget har alltså
deras förrättningsverksamhet upphört och de erhålla icke några inkomster
enligt taxa.

Vid 1908 års riksdag uppfördes i staten även sex arvoden å 2,000
kronor till amanuenser vid vissa lantmäterikontor.

Vid 1909 års riksdag uppfördes i staten löner till 110 distriktslantmätare
å 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 400 kronor samt
arvoden till 40 extra lantmätare å 1,600 kronor och till 30 auskultanter
å 600 kronor. Övriga auskultanter, utöver dessa 30, åtnjuta icke någon
avlöning av staten. Hela riket indelades samtidigt i distrikt. Såsom
vederlag för dessa avlöningar av statsmedel verkställdes en reduktion
av tarifferna i 1881 års lantmäteritaxa, vdlken reduktion åsyftade att
nedbringa jordägarnas utgifter med ungefär eu tredjedel. Den nya, nu
gällande taxan utfärdades den 23 december 1909.

Gällande instruktion för lantmäteristyrelseu och rikets lantmätare
är utfärdad den 22 oktober 1909. Den innehåller bland annat föreskrifter
rörande tillvägagångssätt vid lantmäteriåtgärders utförande, men
enligt särskilt övergångsstadgande skola, intill dess särskild författning
därom utfärdas, förut gällande föreskrifter i tillämpliga delar komma till
användning i vad angår närmare bestämmelser angående kartors upprättande,
verkställande av ägomätning, avvägningar och arealuträkning,
upprättande av beskrivningar samt utstakning av ägoskillnader in. m.
Någon dylik författning har ännu ej kommit till stånd.

Förslag om ändringar i hithörande förhållanden framkommo emellertid
inom kort.

I skrivelse den 30 december 1915 anförde lantmäteristyrelseu, att
till behandling inom styrelsen förelåge dels en av styrelsen för lantmäteriauskultanternas
förening den 26 november 1913 gjord framställning
om vidtagande av åtgärder för ernående av gynnsammare befordringsförhållanden
och bättre ekonomisk ställning för de obefordrade
lantmäteritjänstemännen, varvid framhållits såsom önskemål inrättande
av 30 nya distriktslantmätartjänster samt förändring av extra lantmätarbefattningarna
till distriktslantmätartjänster ävensom beredande av arvode
åt varje såsom tjänstemedbjälpare verksam auskultant, dels en av styrelsen
för Sveriges lantmätarförening gjord framställning om revision
av lantmäteritaxan, dels ock ett ärende angående ordnandet av frågan

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

«

om personal å lantmäterikontoren i länen och av arbetena därstädes,
vilka tre ärenden, som enligt lantmäteristyrelsens åsikt givetvis ägde
inbördes samband, berörde organisationen av lantmäteristaten i länen
i dess helhet och därför borde upptagas till behandling i ett sammanhang.
På styrelsens hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t den 21
januari 1916 styrelsen att bevilja styrelsens ledamot, byråchefen J. Hamrin
viss tids ledighet för handläggning av ifrågavarande ärenden samt anvisade
tillika medel för verkställande av utredningen, för vilket ändamål
styrelsen begärt att få tillkalla sakkunniga.

Av de ärenden, som sålunda skulle bli föremål för utredning, har
förslag av lantmäteristyrelsen numera avgivits angående revision av
lantmäteritaxan och ordnandet av personalförhållanden m. m. å länens
lantmäterikontor. Innan jag vidare yttrar mig härom, måste jag med
några ord beröra frågan om förberörda, i utsikt ställda författning angående
ägomätning m. m.

Behovet av närmare bestämmelser i sistnämnda hänseende gjorde
sig alltmera gällande allt efter som den numeriska eller trigonometriska
metoden vann större användning. Om denna metod saknades nämligen
fullständigt några normerande föreskrifter. Dessutom behövde naturligtvis
även i andra hänseenden de gamla bestämmelserna, som daterade
sig från år 1864, omarbetas och förbättras. Lantmäteristyrelsen överlämnade
därför med skrivelse den 30 april 1913 ett av styrelsen med
biträde av särskilda sakkunniga utarbetat förslag till författning i ämnet.
Då emellertid detta förslag befanns alltför vidlyftigt och detaljerat för
att lämpligen kunna ligga till grund för en av Kungl. Maj:t utfärdad
författning i ämnet samt dessutom åtskilliga anmärkningar riktades mot
detsamma, blev det återremitterat till st\''relsen, som verkställde en
genomgripande omarbetning av detsamma och den 12 december 1916
avgav det nya förslag i ämnet, som den 13 januari 1917 omförmäldes
av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet.

Detta förslag sammanhänger så till vida med styrelsens förslag
den 14 december 1916 angående ny taxa på arvode för lantmäteriförrättningar,
som i detta taxeförslag upptagas ersättningsbelopp för arbeten,
vilka skulle utföras i enlighet med det i mätningsförordningen föreslagna
förfarandet. Å andra sidan äro denna taxas tariffer avvägda med tagen
hänsyn till de inkomster, som skulle tillkomma lantmätarna genom
förrättningar, utförda enligt mätningsförordningens bestämmelser. Dessa
två förslag stå alltså i intimt beroende av varandra.

Mera fristående är frågan om ordnande av personalförhållandena
m. m. å länens lantmäterikontor, vari lantmäteristyrelsen avgivit förslag

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

deri 30 oktober IDIG. För närvarande finnas vid dessa kontor stadigt
anställda, utom förste lantmätarna, allenast de förut omförmälda sex
amanuenserna. För särskilda ändamål, såsom uppläggande av nya
registratur in. in., hava anslag å extra stat anvisats av riksdagen, varjämte
under tiden för jordregistrets uppläggande särskild personal varit
sysselsatt därmed. Därjämte hava extra anslag anvisats av riksdagen
till skrivhjälp å dessa lantmäterikontor. Styrelsens förslag den 30 oktober
IDIG innefattar nu att, med uteslutande ur staten av dels anslaget
till nämnda sex amanuenser, tillhopa 12,000 kronor, dels ett anslag å

4.000 kronor till vikariatsersättningar, skulle i stället där uppföras avlöningar
till 12 byråingenjörer och 24 biträden i andra lönegraden
ävensom anslagsposter till extra tjänstemän in. in. samt till underhåll
av arkivalier med ett sammanlagt belopp av 133,175 kronor, innebärande
en höjning av 117,175 kronor. En del anslag å extra stat skulle emellertid''
härigenom bliva obehövliga.

\ ad angår frågan om beredande av gynnsammare befordringsförkållanden
och bättre ekonomisk ställning för de obefordrade lantmäteritjänstemännen
hava åtskilliga framställningar gjorts från lantmätarhåll.
Sålunda har bland annat styrelsen för lantmäteriauskultanternas förening
i en den 20 april 1916 till Kungl. Maj:t inkommen skrift, under åberopande
av svårigheterna under rådande dyrtid och då resultatet av
den inom lantmäteristyrelsen pågående utredningen icke vore att genast
förvänta, anliallii, att åt alla såsom lantmätares medhjälpare verksamma
auskultanter matte beredas arvoden om 500 kronor för vartdera av
åren 1916 och 1917. I utlåtande häröver den 20 maj 1916 hemställde
lantmäteristyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för anvisande
från och med år 1916 av 90 arvoden å 600 kronor, tillhopa

54.000 kronor, att fördelas bland de äldsta i tjänst varande auskultanterna.
Redan^ den sena tidpunkt, då detta ärende blev i skick att kunna
anmälas för Kungl. Maj:t, omöjliggjorde framställning i ämnet till 1916
års riksdag.

1 förut omförmälda framställning den 14 december 1916 angående
åtgärder för förbättring av den ekonomiska ställningen för lantmätare, som
sysselsättas med verkställande av lånt mäteri förrättningar, har lantmäteristyrelsen
framhållit behovet av sådan förbättring icke blott för auskultanterna
utan även för övriga praktiserande lantmätare. Styrelsen har för
vinnande av dylik förbättring föreslagit vissa åtgärder, vilka skulle komma
även auskultanterna till godo. Några sådana arvoden, som ifrågasatts i
styrelsens utlåtande den 20 maj 1916, behövdes därför icke, ifall förslagen
i styrelsens ifrågavarande skrivelse den 14 december 1916 vunne bifall.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

I sistnämnda skrivelse har styrelsen förklarat sig anse att, kur
angeläget det än vore att få flera befattningar uppförda på stat, denna
fråga borde med hänsyn till förhandenvarande förhållanden anstå och
strävandena inrikta på att genom en revision av taxan bereda bättre
utkomst åt personalen. Att endast procentvis böja taxan syntes icke
böra ske, enär härigenom taxans ojämnheter och brister skulle få ökad
betydelse samt det då skulle bliva svårt att, såsom styrelsen ansåge
böra ske, å statsverket överföra en del av de ökade kostnaderna. Taxan
både därför fullständigt omarbetats och ansåges komma att medföra eu
kostnadsökning för jordägarna av 21.4 procent, motsvarande i runt tal

203.000 kronor, därav 14.8 procent på grund av mätnmgsförordningen
samt 6.6 procent i övrigt. Styrelsen ansåge emellertid, att vid bifall
till de framlagda förslagen angående taxa och mätningsförordning den
behållna inkomsten för lantmätarnas del icke skulle ökas med mer än
10 procent eller 95,000 kronor.

I samma skrivelse framställdes emellertid vissa särskilda förslag,
genom vilka lantmätarnas ställning skulle ytterligare förbättras. Sålunda
föreslogs, att lantmätarna skulle för framtiden beredas ersättning för de
publika renovationerna, vilket för dem skulle enligt nuvarande regler
medföra en förbättring av 15,000 kronor. T samband därmed borde
emellertid renovationsskyldigheten utsträckas. Statens kostnader lör renovationerna
beräknades för framtiden till inalles 40,000 kronor om året.
Vidare föreslogs, att lantmätarna matte tillerkännas rätt till dagtraktamente
såväl under resa som under vistelse å förrättningsstället samt att lantm
äter i auskultantern a måtte uppflyttas från femte till fjärde klassen i
resereglemente!. I stället borde den nuvarande obetydliga ersättningen
för kost och tidspillan bortgå. Såväl dessa föreslagna dagtraktamenten
som själva reseersättningarna borde övertagas av staten, vilket beräknades
skola medföra en kostnad av omkring 380,000 kronor samt för
lantmätarna en ökad ersättning med omkring 266,400 kronor. Desslikes
borde staten för mindre bemedlade och obemedlade övertaga själva förrättningskostnaden
enligt vissa regler. Kostnaden härför beräknades till

30.000 kronor. Däremot kunde det brukliga anslaget å extra stat till
lantmätares tjänsteresor indragas.

Inalles skulle, enligt styrelsens beräkningar, lantmätarna få ökade
inkomster med 376,400 kronor, motsvarande i genomsnitt för varje av
300 lantmätare omkring 1,255 kronor, därav på grund av ändringarna
i taxan omkring 317 kronor, på grund av gottgörelse för publik renovation
i dennas nuvarande utsträckning omkring 50 kronor samt på grund
av dagtraktamentena omkring 888 kronor. Statens ökade kostnader

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

beräknades till 450,000 kronor, varifrån dock borde dragas anslaget
till lantmätares tjänsteresor, hittills 30,000 kronor. Styrelsen föreslog,
att medel för bestridande av dessa ökade statsutgifter skulle beredas
genom höjning av det ordinarie anslaget till skiften och avvittringar
samt att för ändringarnas genomförande redan år 1917 ett extra anslag
å 300,000 kronor måtte begäras å 1918 års stat med förskottsrätt.
För jordägarnas del ansåges fördyringen genom taxeökningen efter avdrag
av dels den resekostnad, som skulle övertagas av staten, och dels den
ersättning för kost och tidspillan, som skulle bortfalla och ersättas med
dagtraktamenten av statsmedel, kunna beräknas till 91,000 kronor.

Såsom skäl för uppflyttandet av lantmäteriauskultanterna från femte
till fjärde klassen i resereglementet framhöll lantmäteristyrel sen dels den
omständigheten, att med auskultanterna likställda tjänstemän, framför allt
extra jägmästare och kartografer i rikets allmänna kartverk, vore upptagna
i denna klass, men jämväl det förhållandet, att auskultauternas
utgifter för resa ofta vore särskilt stora. I regel verkställde nämligen
auskultanterna större mätningar och fältarbeten, som krävde lång tid,
varför de i dylika fall i större utsträckning än på eget ansvar arbetande
lantmätare måste medföra omfattande utrustning i fråga om såväl instrument
som kläder och understundom även matvaror. De nödgades därför
ofta begagna tvenne hästar vid skjutsar.

Det bör vidare erinras, att lantmäteristyrelsen den 20 november
1916 framlagt ett med frågorna om mätningsförordningen samt renovationsskyldighetens
utsträckning sammanhängande förslag till ändringar
i styrelsens egen stat, för vilket förslag jag förut i dag redogjort vid
motiverande av proposition om anslag å extra stat till sagda styrelse
för år 1918.

I den skrivelse av den 2 mars 1917, som lantmäteristyrelsen avåtit
med anledning av min företrädades anmodan den 22 januari 1917,
har styrelsen emellertid i allt väsentligt vidhållit sina föregående förslag.
Efter en redogörelse för dessa förslag har styrelsen yttrat:

»På sätt synes av ovanstående redogörelse innefattar lantmäteristyrelsens den
14 december 1916 avgivna underdåniga förslag angående förbättring av den ekonomiska
ställningen för lantmätare, som sysselsättas med lantmäteriförrättningar, dels
en reglering av den samma lantmätare tillkommande ersättning dels ock en reglering
i fråga om fördelningen av kostnaderna härför mellan jordägarna och statsverket.

I fråga om regleringen av lantmätarnas ekonomiska ställning har styrelsen
först upptagit till behandling spörsmålet, huruvida denna reglering horde sökas
genom inrättandet av flera tjänster och eventuellt höjande av den av statsmedel ut Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 236 käft. (Nr 275.) 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

gående ersättningen eller genom höjandet av taxan eller bådadera. Styrelsen har
härvid på anförda skäl kommit till det resultat, att för framtiden ungefärligen
samma förhållande borde uppehållas mellan den efter tid utgående ersättningen och
den ersättning, som beräknas efter arbetsprodukt, samt att en ändamålsenlig reglering
borde sökas genom förbättring i båda dessa hänseenden. Denna mening vidhåller
styrelsen fortfarande, liksom även att det under förhandenvarande förhållanden
bör anstå med uppförande av flera befattningar i stat och strävandena gå ut på att
bereda bättre utkomst åt ifrågavarande personal genom en revision av gällande taxa
på arvode för lantmäteriförrättningar samt att alltså någon höjning med vissa
procent av taxan icke bör ifrågakomma.

Vad särskilt taxeförslaget angår är det givet, att särskilt bland fackmännen
olika meningar kunna göra sig gällande ej minst till följd av de olika förhållanden,
som råda inom skilda delar av vårt land. Vid förslagets utarbetande bär emellertid
hänsyn så vitt möjligt tagits även härtill, och styrelsen är övertygad, att även för
lantmätarnas del förslaget kan anses antagligt. Den huvudsakliga förbättring i
ekonomiskt avseende, som förslaget medför för lantmätarna, är givetvis införandet
av dagtraktamente vid resa samt under uppehåll å förrättningsställe. Den ökade
ersättning, som härigenom tillförsäkras lantmätare, kan visserligen synas avsevärd,
men det bör ihågkommas, att kostnaderna för resor för närvarande för lantmätarna
ofta medföra förlust samt att behovet av den föreslagna ändringen har blivit
trängande i samma mån som lantmätarna, såsom för närvarande är fallet, allt melodi
mer sysselsättas med förrättningar, som var för sig taga en eller ett fåtal dagar
i anspråk, varigenom de bliva tvungna att i ökad utsträckning under såväl resor
som utförandet av förrättningar anlita hotell och gästgivargårdar för erhållande arkost
och logi.

Den lättnad, som komme att beredas lantmätarna genom ersättning för publik
renovation, motväges genom den nedsättning av kartlösen, som föreslagits såsom
en följd av tillkomsten av härvarande reproduktionsanstalt, och vad taxeförslaget i
övrigt angår bör uppmärksammas, att den höjning av arvodet, som genom dess antagande
bleve följden, till största delen motsvaras av de nya åligganden, som den
föreslagna mätningsförordningen medför. Om man härjämte tar i betraktande den
skedda förändringen av lantmäteriverksamheten därhän, att, såsom redan nämnts,
densamma numera företrädesvis utgöres av mindre förrättningar, varigenom de efter
tariff utgående arvodena förlorat väsentligt av sin effektivitet, samt desslikes det
förhållandet, att rikets lantmätare allt sedan 1870-talet icke erhållit någon förhöjning
av sina inkomster, motsvarande de ökade levnadskostnaderna jämte de ökade
kostnaderna för biträden, kontorslokaler samt rit- och skrivmaterialier, och å andra
sidan penningvärdets fall, håller styrelsen före, att styrelsens förslag även för den
betalandes del, denne må nu vara statsverket eller jordägarna, bör anses acceptabelt.
Till ytterligare förtydligande av ämnet finner sig lantmäteristyrelsen böra framhålla,
att den skeende förändringen av verksamheten till att i allt större utsträckning utgöras
av mindre förrättningar medför, att även bruttoinkomsten efter tid i samma
mån blir mindre, ett förhållande som högst ansenligt inverkar på innebörden av ovan
lämnade sifferuppgifter.

Då grund av vad sålunda anförts håller styrelsen före, att de föreslagna förbättringarna
för lantmätarnas del böra anses medföra för den personal, varom här
är fråga, en behållen ökad inkomst av i genomsnitt 500 å 600 kronor.

11

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

Departementschefens ovan omförmälda uttalande, att ifrågavarande av lantrnäteristyrelsen
väckta förslag vore av ganska invecklad och svårbedömd natur och
att desamma därför krävde ytterligare utredning och noggrant övervägande, antar
styrelsen företrädesvis avse förslaget till inätningsförordning och frågan om kostnadernas
fördelning mellan statsverket och jordägarna.

Lantmäteristyrelsen utgick vid avgivande av sitt förslag ifrån att såväl
mätningsförordningen som den nya taxan skulle kunna träda i kraft från den 1 juli
1917. Då lantmäteristyrelsen emellertid erfarit, att detta anses möta hinder vad
angår mätningsförordningen, som antages icke komma att kunna tillämpas förr än
med ingången av år 1918, samt taxeförslaget uppgjorts under förutsättning av mätningsförordningens
tillkomst, har lantmäteristyrelsen att tillämpas under innevarande år
utarbetat ett nytt förslag till taxa, som härmed överlämnas, och vari uteslutits de
bestämmelser, som avse sådana åtgärder, vilka mätningsförordningen föreskriver utöver
dem, som för närvarande förekomma.

Aven detta förslag till taxa förutsätter godkännande av lantmäteristyrelsens
förslag om utsträckning av renovationsskyldigheten och ersättning av statsmedel för
verkställda renovationer, och har denna fråga samband med den hos styrelsen inrättade
reproduktionsanstalten samt möjligheterna att för jordägarna nedbringa
kostnaden för kopia av karta, på sätt styrelsen anfört i samband med frågan om
reproduktionsanstaltens uppförande i stat.

Statens övertagande av kostnaderna för renovationema har under ovan angivna
förutsättningar beräknats förorsaka en årlig utgift av 40,000 kronor. För år
1917 har styrelsen förut beräknat samma kostnad till 15,000 kronor. Det förhåller
sig emellertid så, att enligt giillande nådiga instruktion förrättningar, varom här är
fråga, icke skola redovisas förr än senast 1 mars andra året sedan de fastställts.
På grund härav och då det icke torde böra ifrågakomma att bereda retroaktiv kraft
åt blivande bestämmelser i fråga om renovationsskyldighetens utsträckning, håller
styrelsen numera före, att ett helt obetydligt belopp kommer att för ifrågavarande
ändamål bliva erforderligt under innevarande år.

Riksdagen har uti sin skrivelse nr 9 den 2 mars 1914 i fråga om användningen
av det sedan åtskilliga år anvisade anslaget å 30,000 kronor till bestridande
av kostnader för vissa av distriktslantmätare företagna tjänsteresor m. in. framhållit,
att, enär huvudändamålet med detta statsbidrag vore att underlätta egnahemsbildandet
och uppkomsten av småbruk, det syntes kunna ifrågasättas, huruvida villkoren
lämpligen icke borde fixeras i överensstämmelse med vad som skett beträffande
åtskilliga andra liknande statsbidrag på andra områden av jordbruket eller bestämmas
sålunda, att bidrag skulle få utgå vid förrättningar, som avsåge en viss mindre
areal exempelvis högst 40 a 50 hektar, dock endast till sökande, som visades vara
i behov av dylikt bidrag. A andra sidan syntes det riksdagen skäligt, att bidraget,
för att detsamma skulle bliva av någon egentlig betydelse, utsträcktes till att omfatta
såväl resekostnaden som ock kostnaden för själva förrättningen antingen i
dess helhet eller till viss del. Detta önskemål har emellertid uti nådiga kungörelsen
den 23 december 1914, som innehåller föreskrifter i ämnet, icke förverkligats
utom vad angår ägolotter, som utbrutits genom avsöndring. Lantmäteristyrelsens
i ämnet framställda förslag innebär emellertid fullföljande av samma önskemål,
även om utbrytningen skett genom skifte, klyvning eller styckning. För ända -

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

målet har lantmäteristyrelsen beräknat, att ett årligt anslag å 30,000 kronor vore
tillräckligt samt att för år 1917 ett belopp av 20,000 kronor vore erforderligt.

Nu berörda kostnader för renovationer samt till förrättningskostnader för
obemedlade eller mindre bemedlade äro givetvis av stadigvarande natur. Enligt
styrelsens mening tala därför övervägande skäl för uppförande på ordinarie stat av
erforderligt anslag liksom ock för att detta sker genom höjning av det redan under
nionde huvudtiteln befintliga anslaget till skiften och avvittringar, varifrån understöd
förut beslutats utgå till laga skiften i Jukkasjärvi och Enontekis socknar samt
i Killinge i Gällivare socken, allt i Norrbottens län, samt till laga skifte å Ljungdalens
by i Storsjö socken i Jämtlands län. Yad kostnaderna för ifrågavarande
ändamål under år 1917 angår håller styrelsen före, att riksdagens medgivande bör
kunna erhållas att bestrida dem, kostnaderna för renovationer från sistberörda anslag,
och utgifterna för statsbidrag till obemedlade och mindre bemedlade från det på
extra stat för innevarande år uppförda anslaget till bestridande av kostnader för
vissa av distriktslantmätare företagna tjänsteresor m. m., vilket innevarande år
liksom förut säkerligen icke kommer att i annat än obetydlig utsträckning tagas i
anspråk utan en sådan utsträckning av dess ändamål.

Några ytterligare statsbidrag än ovan ifrågasatts synas lantmäteristyrelsen
icke behöva ifrågakomma under år 1917, för så vitt icke genom utfärdandet av
den nya mätningsförordningen sådant med anledning av vad nedan anföres kan
finnas påkallat. Från ingången av år 1918 beräknar styrelsen, att berörda förordning
skall börja att tillämpas. Härigenom kommer arvodet till lantmätarna att
såsom ovan meddelats ökas med 14.8 procent, motsvarande en ökad utgift av omkring
140,000 kronor. Till spörsmålet huruvida i anledning härav en ändring i
fråga om statens bidrag till kostnaderna för lantmäteriförrättningar bör ske eller
ej anser lantmäteristyrelsen sig icke böra intaga någon ståndpunkt. Skulle emellertid
så anses böra ske, håller styrelsen före, att frågan lämpligast löses genom att staten
övertager alla lantmätarna tillkommande ersättningar för resor och traktamenten.
Det är emellertid tänkbart, att staten endast övertoge kostnaderna för resor och
under desamma utgående traktamenten. Kostnaderna härför''höra enligt av styrelsen
gjord undersökning beräknas till 160,000 kronor. Det bleve emellertid synnerligen
svårt att reglera och övervaka en sådan uppdelning, då ofta samma dag användes
såväl till resa som till arbete å förrättningsstället. Därest statsverket skall bidraga
med kostnaden för rese- och traktamentsersättningar till lantmätarna, vill lantmäteristyrelsen
emellertid med ändring av sitt tidigare förslag ifrågasätta, att utgifterna
härför finge bestridas från det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar.

Det förslag, lantmäteristyrelsen sålunda framställt, förutsätter i likhet med
1916 års förslag, att några ytterligare arvoden till lantmäteriauskultanter för närvarande
ej böra ifrågakomma, men att hela ifrågavarande personal däremot å av
statsmedel utgående löner och arvoden bör komma i åtnjutande av det krigstidstillägg,
som kan komma att tilldelas andra statens tjänstemän. Förutsättningar för
erhållande av krigstidshjälp torde däremot icke förekomma beträffande någon av
den personal, varom här är fråga.

Det framställda förslaget förutsätter slutligen, att anslaget till distriktslantmätamas
tjänsteresor m. m. icke vidare bör utgå.»

13

Kunr/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

Det bör anmärkas, att lantmäteristyrelsen i denna skrivelse på
grund av däri anförda skäl angivit lantmätarnas behållna inkomst av
de förut föreslagna förbättringarna till i genomsnitt allenast 500 å 600
kronor, under det att beloppet av den ökade inkomsten förut beräknats
till i medeltal omkring 1,255 kronor.

Vid styrelsens nu ifrågavarande framställning tiar, som sagt, fogats
förslag till provisorisk taxa, vari hänsyn icke tagits till mätnings förordningen.

Såsom jag förut om förmält fann min företrädare i ämbetet lantmäteristyrelens
ovanberörda, delvis först i slutet av nästföregående år till
jordbruksdepartementet inkomna framställningar, som vore av ganska
invecklad och svårbedömd natur, tarva ytterligare utredning och noggrant
övervägande. Denna uppfattnings riktighet har sedermera blivit ytterligare
bekräftad. Statskontoret, som avgivit utlåtande i vissa av dem,
har framställt en del erinringar, varjämte föreningen Sveriges förste
lantmätare och lantmäteriauslcultanternas förening i särskilda skrifter
framfört vissa anmärkningar.

Vad statskontoret anfört ifråga om lantmäteristyrelsens egen stat
har jag förut i dag meddelat. Såsom jag nyss nämnde, har denna
fråga nära samband med vissa av de nu förevarande.

Ifråga om personalen å lantmäterikontoren i länen har statskontoret,
i saknad av närmare kännedom huruvida behovet av en så betydande
ökning som föreslagits vore mera tillfälligt eller i vad mån det
kunde vara konstant, ifrågasatt, huruvida icke, innan erfarenhet vunnits
om arbetets omfattning å dessa kontor, sedan jordregistrets första uppläggande
avslutats, de föreslagna byråingenjörerna borde tillsvidare uppföras
å extra stat.

Aven föreningen Sveriges förste lantmätare har riktat vissa erinringar
mot förslaget angående lantmäterikontorens personal. Därjämte
har denna förening förklarat, att den av lantmäteristyrelsen föreslagna
utsträckta renovationsskyldigheten vore onödig och att i varje fall fördelarna
av densamma icke motsvarade kostnaderna.

Lantmäteriauskultanternas förening har i en till jordbruksdepartementet
den 31 mars 1917 inkommen skrift framhållit, att lantmäteristyrelsen
i sitt sista yttrande syntes hava planerat dispositionen av ovanberörda
bebådade belopp av 100,000 kronor med hänsyn till ett omedelbart
stadfästande av den föreslagna taxan samt att styrelsen ansett, att
några arvoden åt auskultanterna icke borde komma ifråga att utgå av
anslaget. Föreningen yttrar vidare:

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

»För närvarande finnes mer än ett hundratal auskultanter, som icke hava
någon som helst ersättning av statsmedel, under det att trettio stycken erhålla ett
arvode av 600 kronor. Angående förstberörda tjänstemän har, såsom i 1913 års
underdåniga skrivelse anförts, en föranstaltad undersökning givit vid handen, att
deras medelinkomst torde kunna beräknas till 2,200 a 2,400 kronor, vilken summa
för dem, som i vidsträcktare mån handlägga förrättningar på vikariat, måhända kan
höjas med något hundratal kronor. Genom den föreslagna taxan beräknas denna
inkomst bliva höjd. Enligt lantmäteristyrelsens utsago kommer lantmätarnas behållna
inkomst att ökas med 10 procent. Då i regel tjänstemedhjälparna uppbära
75 procent av arvodet, ökas således deras inkomst med 7.5 procent och skulle således
efter taxeförslagets genomförande kunna beräknas i runt tal till 2,400 a 2,600
kronor. Den gottgörelse, som kommer att erhållas i form av dagtraktamente, torde
i stora delar av landet i icke oväsentlig grad undandragas medhjälparna på grund
av den inskränkning, som bestämmes i § 2 mom. 4 i taxan; enligt denna bestämmelse
må resekostnads- eller traktamentsersättning icke utgå till medhjälpare vid
förrättning av så inskränkt omfattning, att den av en person på till och med fyra
dagar å förrättningsstället kan verkställas.

Ovannämnda inkomst torde för de yngsta inom kåren under normala förhållanden
få anses tillfredsställande. Detta lärer däremot i betraktande av vidkommande
omständigheter, såsom den fleråriga utbildningstiden, de dåliga befordrmgsförhållandena,
den långa arbetstiden och saknaden av kostnadsfri ledighet, icke
kunna sägas beträffande dem, som uppnått en tjänstetid av 5 å 9 år. Dessutom
kan icke nog framhållas vikten av ett alltid påräkneligt arvode vid sidan av den
osäkra inkomst, som är beroende av arbetstillgång och privata avtal med principalerna.
De auskultanter, som erhålla förordnande till byråtjänst inom lantmäteristaten
eller uppdrag inom andra verk. hava genomsnittligt högre inkomst, samt
dessutom en tryggare ställning och en kortare arbetstid. De äga även andra förmåner
framför tjänsteni edhjälpare, såsom semester in. in., varjämte särskilt bör
framhållas, att de vid utkallelse till krigstjänstgöring tillerkänts avsevärd del av
sitt arvode.

På grund härav kunna vi icke bortse från nödvändigheten av att arvoden.av
statsmedel beredas flera tjänstemedhjälpare. Denna uppfattning torde icke heller strida
mot vad lantmäteristyrelsen hittills i ämnet uttalat. Det är emellertid tidpunkten
för ett slutligt ordnande av lantmäteriauskultanternas ekonomiska ställning, som vi
under rådande kristid anse oss icke kunna avvakta. Att den ökade inkomst, som
kan påräknas av den förhöjda taxan, icke under närvarande exceptionella förhållanden
kan bliva tillräcklig, torde framgå av lantmäteristyrelsens uttalande uti förberörda
framställning den 12 december 1916. I densamma framhålles, att förbättringen ej
är större än att ’den med säkerhet kan anses fullt motiverad även efter den nedgång
i levnadskostnaderna, som bör kunna förväntas, sedan normala förhållanden
inträtt’.

Såsom tjänstemedhjälpare verksamma auskultanter utan arvode av statsmedel
synas icke hava utsikter att komma i åtnjutande av vare sig det allmänna krigstidstillägg
eller den krigstidshjälp. som förväntas komma att utgå till statens tjänstemän.
Då auskultantema icke heller hava möjlighet att efter förhållandena höja
ersättningen för sitt arbete, synes det vara ett berättigat krav lika väl som ett
trängande behov, att dem tillerkännas tillfälliga arvoden. Vi hålla därför före, att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275. lf,

lantmäteristyrelsen icke helt bort frångå sitt uttalande den 20 maj 1916, däri styIioi7n’
?ä Sätt 0Va" framhållits> föreslagit arvoden att utgå under åren 1916 och
! ilAAftni™ V1’ a^’ v*ss de^ av * statsverkspropositionen uppförda anslaget
A 100,000 kronor bort ifrågakomma att användas till direkt understöd åt auskultanterna.

v «!''und„av vad sålunda anförts få vi i underdånighet hemställa, att Eders

K-Ungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för beredande av tillfälliga arvoden från och
med innevarande år åt de auskultanter, som sysselsättas med lantmäteri förrättningar.»

Av deri lämnade redogörelsen framgår, att lantmäteristyrelsens
mi ifrågavarande förslag, även det den 2 mars 1917 avgivna, avser
ett definitivt ordnande av hithörande förhållanden i de i varje särskilt
fall behandlade delarna av ämnet. Andra delar av ämnet, bland annat
den viktiga frågan om ökning av lantmäteridistrikten, äro emellertid ännu
föremål för utredning inom lantmäteristyrelsen. Såväl på grund av det
sammanhang, vai i alla dessa frågor sta till varandra — vilket lantmäteristyrelsen
uttryckligen framhöll i den skrivelse den 30 december 1915, vari
begärdes bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utrednings verkställande
— som med hänsyn till den jämförelsevis sena tidpunkt under
nu pågående riksdag, då dessa ärenden kunnat, sådana de nu föreligga,
anmälas för Kungl. Maj:t, finner jag det omöjligt att tillstyrka, att i
desamma beslut fattas av genomgripande och för framtiden bindande
innebörd. Jag har desto mer skäl härtill, som, bland annat med hänsyn
till vissa på senare tid inom riksdagen väckta motioner, vilka vunnit
andra kammarens understöd, särskilt frågan om det förhållande, vari
staten och jordägarna böra deltaga i kostnaderna för lantmäteriförrättningar,
torde behöva noggrant skärskådas. Jag anser alltså i likhet
med min närmaste företrädare dessa frågor tarva ytterligare utredning
samt hoppas bliva i tillfälle att inom kort föreslå Eders Kungl. Maj:t
vidtagande av åtgärder i dylikt syfte.

Jag finner sålunda förslagen om ändring av lantmäteri taxan, om
tillerkännande åt lantmätarna av dagtraktamenten av statsmedel samt
ersättning för publik renovation m. fl. förslag, vilkas genomförande
skulle för dem medföra förbättrad ekonomisk ställning, icke nu böra
upptagas till slutlig prövning. Jag vill emellertid framhålla, att, vad
mätningsförordningen angår, jag anser det vara särdeles viktigt, att
en sådan förordning så snart som möjligt utfärdas. I den mån det
visar sig oundgängligt att samtidigt med utfärdandet av en sådan förordning
vidtaga ändringar av taxan, lärer det böra ske, dock utan att
de huvudprinciper, på vilka taxan är byggd, rubbas, innan riksdagen
fått tillfälle att taga ställning till frågan i dess helhet.

11‘pcntcmenlH ohefm.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

Emellertid finner jag starka skäl tala för att under nuvarande tider
bereda den lantmäteripersonal, som huvudsakligen eller helt och hållet
är hänvisad till att hämta sina inkomster från arbete enligt taxa, någon
förbättring i ekonomiskt hänseende. Det bör nämligen framhållas, att
sådana inkomster icke enligt föreliggande förslag angående kngstidstillägo-
skulle grundlägga rätt till dylik löneförbättring, och att den fastställda
taxan hindrar lantmätarna att själva kräva höjd betalning för sitt
arbete. Därjämte synes det mig önskvärt att bereda säiskild förbättring
åt åtminstone en del av det stora antalet lantmäteriauskultanter, som icke
åtnjuter något arvode av statsmedel. Förste lantmätare och amanuenser,
vilka åtnjuta full statsavlöniug, varå krigstidstillägg beräknas, avses
däremot icke med min följande framställning.

Enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 12.9 till innevarande års riksdag
må krigstidstillägg under år 1917 utbetalas till befattningshavare i
statens tjänst med 15 procent å de i avlöningen ingående kontanta förmånerna’
av i propositionen uppräknade slag, dock högst med 600 kronor.
Sådant tillägg skulle alltså utgå för distriktslantmätare utan ålderstillägg
med 300 kronor, för extra lantmätare med 240 kronor och för sådan
lantmäteriauskultant, som åtnjuter arvode, med 90 kronor. .

Vid den år 1909 beslutade omregleringen av lantmätenstaten i
orterna minskades, som ovan angivits, taxans tariffer med en tredjedel
såsom ett slags vederlag för att avlöningar på stat bereddes personalen.
Då denna omreglering icke avsåg att innebära någon löneförbättring,
torde det alltså kunna anses, att man för distriktslantmätarna och extra
lantmätarna beräknade, att de skulle framdeles från arbete mot ersättning
enligt taxa hämta ungefär dubbelt så stor inkomst som sin avlöning
av staten. För auskultanter med arvode, vilka befattningshavare
erhö Ilo vida lägre avlöningar än nyssnämnda lantmätare, måste uppenbarligen
inkomsten enligt taxa anslås till större andel av totalinkomsten,
för att denna skulle kunna bereda dem möjlighet att existera på densamma.
Åt auskultanter utan arvode gavs icke något slags ersättning
för taxeminskningen. De hämta hela sin tjänsteinkomst från arbete
enligt taxa. Av dessa skäl måste, när hela den praktiskt verksamma
lantmäteripersonalen tages såsom en helhet, inkomsterna av arbete enligt
taxa motsvara mer än dubbla beloppet av de avlöningar, som utgå til
samma personal. Dessa avlöningar utgöra tillhopa 302,000 kronor. Av
låntmäteristyrelsen har nu meddelats, att arvodena för förrättningar,
som utförts efter myndighets förordnande, nedgått från 1,237, <80 kronor
i medeltal för åren 1903—1909 till 950,386 kronor i medeltal för åren
1910 — 1914 och till 816,240 kronor för år 1915. Medeltalet för åren

Kunyl. Majds Nåd. Proposition AV 27ö. 17

1010 1914 är emellertid, såsom Jantmäteristyrelsen framhållit, så till

vida missvisande, som i detsamma ingå arvoden för en del förrättningar,
som påbörjats före år 1910 och som därför skolat betajas efter den äldre,
högre taxan. Arvodessnmman lör år 1915 torde däremot vara tillfälligtvis
låg. Ltom dessa förrättningar på grund av myndighets förordnande
verkställas även andra förrättningar. För tiden före år 1910
saknas statistik därom, men därefter kan årsinkomsten därav anslås till
100,OöO å 110,000 kronor. Inalles synas således lantmätarnas inkomster
pa grund av arbete enligt taxa numera kunna beräknas till omkring

950,000 kronor, vilket även lantmäteristyrelsen uppgivit. Statsavlöningen
utgör alltså för kåren, tagen som en helhet, knappt en tredjedel av dess
inkomster enligt taxa.

Dessa beräkningar synas mig ägnade att ytterligare ådagalägga
befogenheten av att under närvarande tidsförhållanden inkomstökning
beredes ifrågavarande lantmätare även på annat sätt än genom krigstidstillägg
till de jämförelsevis små avlöningarna åt den del av personalen,
som överhuvud åtnjuter avlöning av staten.

i avseende å sättet för beredandet av sådan inkomstökning skulle
det möjligen förefalla mest konsekvent och bäst överensstämmande med
det nuvarande systemet, om man medgåve en procentisk förhöjning av
taxan efter samma proportion, vari krigstidstillägget står till statsavlöningen,
nämligen femton procent. Vid närmare undersökning av denna
utväg har jag emellertid funnit mig icke kunna tillstyrka densamma.
Redan på grund av att för distriktslantmätare och extra lantmätare en
sådan ökning får antagas skola med tillägg av krigstidstillägget till
deras statsavlöning betydligt överstiga 600 kronor, samt att för ausk altan
tema deras inkomstökning skulle — för dem, som åtnjuta arvode,
nästan helt och hållet och för de övriga uteslutande — bekostas av
jordägarna, har gjort, att denna väg ej synes böra beträdas. Även om
taxehöjningen gjordes mindre och fyllnad gåves av statsmedel, hava
verkställda undersökningar visat, att särdeles invecklade bestämmelser
tarvades, särskilt med hänsyn till att en taxehöjning ej skulle kunna
träda i kraft förrän tidigast den 1 instundande juli och alltså för innevarande
år gorå blott halv verkan men för följande år verka med sitt
hela belopp. För övrigt synes det mig, med ''hänsyn till föreliggande
särskilda omständigheter och då eventuella ändringar i fråga om lantmätarnas
tjänsteinkomster icke lära kunna undgå att för staten medföra
rätt betydligt höjda utgifter, kunna väl försvaras, att staten i detta fall
nu åtager sig att utgiva det vederlag i stället för krigstidstillägg, som
må finnas böra utgå. Det bör ej heller lämnas obeaktat, att genom
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 236 käft. (Nr 27a.) " 3

18 Kungl. Majd* Nåd. Proposition Nr #75.

en taxehöjning, om än av jämförelsevis mindre storlek, de brister och
ojämnheter den nuvarande taxan, såsom lantmäteristyrelsen framhållit,
företer, skulle ytterligare skärpas.

Jag vill * alltså tillstyrka, att de behövliga tillskotten nu lämnas
av statsmedel.

Om man, såsom förut framhållits, kan antaga, att distriktslantmätare
och extra lantmätare erhålla fråu arbeten enligt taxa dubbelt så
stor inkomst som statsavlöningen, skulle denna inkomst i genomsnitt
uppgå till respektive 4,000 och 3,200 kronor samt deras totalinkomst
till respektive 6,000 och 4,800 kronor. För bägge kategorierna skulle
alltså det för krigstidstillägg bestämda maximum av 600 kronor komma
i tillämpning och deras totalinkomst därefter uppgå till respektive 6,600
och 5,400 kronor. Det särskilda tillskott av statsmedel, som krävdes
för att uppnå nämnda maximum, skulle utgöra för de förra 300 kronor
och för de senare 360 kronor. Efter ett antal av 110 distriktslantmätare
och 40 extra lantmätare uppgår det härtill behövliga beloppet
inalles till 47,400 kronor.

För de avlönade auskultanternas del måste beräkningen göras
annorlunda, enär, såsom förut framhållits, annan proportion mellan
arvode och taxeinkomster måste användas. I auskultantföreningens förut
omförmälda, den 31 mars 1917 inkomna skrift har medelinkomsten för
dem, som icke åtnjuta arvode, uppgivits till 2,200 å 2,400 kronor. Då
de auskultant^*, som hava arvode, icke torde i fråga om arbetsinkomster
vara sämre ställda, lärer, med tillägg av deras arvode, deras totalinkomst
kunna beräknas till 3,000 kronor. Femton procent härå utgör 450
kronor, varigenom deras totalinkomst skulle uppbringas till 3,450 kronor.
Då de skulle erhålla 90 kronor såsom krigstidstillägg till sitt arvode,
bör av statsmedel ett ytterligare tillskott av 360 kronor ges, vilket för
30 dylika befattningshavare gör ett belopp av 10,800 kronor.

Vad därefter de oavlönade auskultanterna beträffar skulle enligt
samma princip femton procent å deras arbetsinkomster, beräknade till
2,400 kronor, göra 360 kronor för varje. I detta fall finner jag det
dock mindre lämpligt att utdraga principen i sina konsekvenser. Dessa
auskultanter hava mycket växlande tjänstålder, deras arbete är av olika
omfattning och till följd härav växla även deras inkomster. Att utan
vidare likställa dem allesammans, skulle enligt min mening innebära
ett obehörigt gynnande av de yngre. Jag finner däremot goda skäl
tala för att tillfälliga arvoden beredas åt ett lämpligt antal av de äldsta
och mest förtjänta, med praktiskt lantmäteri sysselsatta auskultanter,
som ännu ej åtnjuta dylikt. Jag vill erinra, att lantmäteristyrelsens

19

Kungl, Maj:ts Näcl. Proposition Nr 275.

förelag den 20 maj IDIG gick i denna riktning. Arvodesbeloppet för
dessa synes mig böra beräknas efter ett belopp av 600 kronor för helt''
år liksom för de nuvarande auskultanterna. Om de å detta arvode
erhålla krigstidstillägg, beräknat efter 90 kronor för helt år, skulle totala 1
årsinkomsten för dem kunna beräknas till 3,090 kronor. Att nu medge
ett sådant tillfälligt arvode synes mig icke innebära någon betänklighet
eller vara till hinder för framtida avlöningsregleringar. Ifall genom
revision av taxan eller annorledes ökade inkomster framdeles beredas
auskultanterna på annat sätt, kunna dessa arvoden, om så finnes lämpligt,
indragas.

Antalet dylika arvoden synes mig lämpligen kunna bestämmas till
40. hör helt år skulle detta för staten medföra en totalutgift av 24,000
kronor. Då dylika arvoden för år 1917 icke torde böra beviljas från
tidigare tidpunkt än den 1 juli, blir beloppet för samma år 12,000 kronor.

Vad jag hittills anfört har haft avseende å innevarande år. Ifall
krigstidstillägg och tillskott till dylikt behöva beredas även för näst-''
kommande år, torde frågan därom bliva föremål för prövning av 1918
års riksdag. Oberoende huru därmed må bliva och under framhållande
åt. fen genomgripande taxerevision icke lärer kunna träda i kraft förrän
med ingången av år 1919, anser jag emellertid det vara synnerligen’
önskligt, att sistnämnda nya 40 auskultantarvoden må utgå även under
år 1918. Härtill krävas ytterligare 24,000 kronor.

De fåtaliga mot taxa praktiserande lantmäteritjänstemän, som icke inbegripas
i de nu av mig omförmälda tjänstemannakategorierna — vissa
kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare, som icke sökt
eller vunnit anställning å den nya staten — uppbära icke någon statsavlöning
och erhålla således ej heller något krigstidstillägg såsom sådana.

I de fall, då med analogisk tillämpning av reglerna för krigstidstillägg
och de . nu av mig tillstyrkta grunderna något tillskott av statsmedel
må för innevarande år finnas böra utgå åt dem, torde det få tillkomma
Kungl. Maj:t att för varje särskilt fall därom besluta efter lantmäteristyrelsens
hörande. Det belopp, som kan komma att tagas i anspråk
härtill, blir i varje fall ganska obetydligt.

De av mig nu tillstyrkta bidragen — med bortseende från det
sistnämnda — utgöra 47,400+10,800+12,000+24,000=94,200 kronor.
Med hänsyn till eventuellt tillskott åt nyssnämnda lantmätare å gammal
stat torde anslagsbeloppet böra upptagas till jämnt 100,000 kronor.
Hela detta belopp, utom de 24,000 kronor som äro avsedda till auskultantarvoden
under år 1918, bör få utgå redan i år. Såsom förut erinrats

20

Kunyl. Mäj:ts Nåd. Proposition Nr .275.

har Kungl. Magt föreslagit riksdagen att för ändamålet beräkna ett
belopp av 100,000 kronor.

För åtnjutande av tillskotten till distriktslantmätare, extra lantmätare
och auskultanter med arvode böra ‘reglerna för krigstidstillägg i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse. 1 den mån särskilda tillämpningsföreskrifter
må visa sig behövliga, torde de böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Det föreslagna uppflyttandet av lantmäteriauskultanterna från femte
till fjärde klassen i resereglementet synes mig hava fog för sig. Bland
jämförliga befattningshavare, som redan nu upptagas i sistnämnda klass,
kunna, utom de av lantmäteristyrelsen omförmälda extra jägmästarna,
nämnas assistenter vid skogsförsöksanstalten och vid centralanstalten för
försöksväseudet på jordbruksområdet, fiskeriassistent, biträdande tjänstemän
vid Sveriges geologiska undersökning samt extra veterinärer. Jag
torde framdeles få tillfälle att återkomma till denna fråga.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att under år 1917 må såsom tillskott till krigstidstillägg
utgå av statsmedel till distrikt-lantmätare 300 kronor, till extra
lantmätare 360 kronor och till lantmäteriauskultant med arvode från
medel å staten för lantmäteristaten i orterna 360 kronor;

dels förklara, att för åtnjutande av sådant tillskott de angående
krigstidstillägg meddelade bestämmelser skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse, med rätt för Kungl. . Maj:t att meddela de närmare
föreskrifter, som för tillämpning av dessa bestämmelser kunna vara erforderliga
;

dels medgiva, att Kungl. Magt må äga att, i överensstämmelse
med av mig tillstyrkta grunder, för år 1917 medgiva tillskott av statsmedel
jämväl åt kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare,
som fortfarande utöva praktisk verksamhet;

dels medgiva, att för såväl tiden från den 1 juli 1917 till årets
slut som år 1918 arvoden å 600 kronor må av statsmedel utbetalas till
40 lantmäteri sknltanter, vilka icke åtnjuta arvoden från medel å staten
för lantmäteristaten i orterna;

dels oek för nu angivna ändamål under titel »tillfällig avlöningsförbättring
för vissa lantmätare» å extra stat för år 1918 under nionde
huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag, högst, 100,000 kronor, ävensom
medgiva, att Kungl. llaj:t må härav låta under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna intill 76,000 kronor.

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bil. . . . vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Olle Åkerberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 236 käft. (Nr 275.)

4