Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
1
Nr 271.
Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående
rätt för åtskilliga tjänstemän av lägre grad vid statens
järnvägar med särskild yrkesutbildning att i avlöninqshänseende
tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöringstid;
given Stockholms slott den 16 april 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga en övergångsbestämmelse till gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens järnvägar av följande lydelse:
»Lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör, vagnreparatör,
elektrisk underreparatör, signalunderreparatör eller maskinskötare
å ångfärja, vilken före den 1 januari 1916 varit anställd i ordinarie
tjänst vid statens järnvägar och tillika från tidpunkt före nämnda den
1 januari 1916 och intill skedd befordran till innehavande befattning
på ett stadigvarande sätt med full yrkesutbildning såsom reparatör,
underreparatör eller maskinskötare å ångfärja fullgjort sådan tjänstgöring,
som numera åligger motsvarande ordinarie befattningshavare,
må, ifråga om begynnelsearvode samt avlöningsförhöjning i innehavande
befattning, tillgodoräkna sig hela den tid han såsom ordinarie tjänsteman
före befordringen stadigvarande bestritt sådan särskild tjänstgöring,
som nyss är nämnd.
Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
ledningsreparatör, som före den 1 januari 1917 varit anställd i ordinarie
befattning vid statens järnvägar».
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med afl
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
_ Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 232 höft. (Nr 271.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
Framställning
från lokomotivreparatörer.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Jag ber härmed få anmäla ett ärende rörande rätt för vissa ordinarie
tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar att i fråga om
avlöningsställning i innehavande befattningar få tillgodaräkna sig tid,
varunder de före konstituerandet till samma befattningar förrättat enahanda,
särskild yrkesutbildning krävande arbete, som numera åligger
dem.
Frågans uppkomst och utveckling framgår av det följande.
I en den 13 januari 1916 dagtecknad, till järnvägsstyrelsen ställd
skrivelse anhöllo lokomotivreparatörerna O. Zims och K. H. Andersson
såsom ombud för vissa lokomotivreparatörer, att styrelsen måtte hos
Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring i gällande avlöningsreglemente,
3
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
att tjänsteman, som från lägre befattning befordrades till högre befattning
med viss yrkesutbildning och som redan före sin befordran upprätthållit
dylik högre befattning, måtte såsom begynnelsearvode i den högre
befattningen erhålla det arvode, vartill han skulle varit berättigad, om han
tillhört nämnda befattning hela den tid, han upprätthållit densamma.
Med anledning härav anförde järnvägsstyrelsen i skrivelse till JämvSgastyKungl.
Maj:t den 15 juni 1916 följande. "utau/dTn
Redan under den 11 oktober 1915 hemställde vagn- och stallkarlen 15 iuni 1916-O. Zims, vilken blev ordinarie den 1 januari 1892 samt från och med
april 1900 tjänstgjort såsom lokomotivreparatör, om rätt att vid befordran
till den från och med år 1916 nyinrättade befattningen ordinarie lokomotivreparatör
få tillgodoräkna sig den tid, han förrättat lokomotivreparatörstjänst.
Härigenom skulle han erhålla högre begynnelsearvode än de
e. o. lokomotivreparatörer, som den 1 januari 1916 konstituerats till
ordinarie lokomotivreparatörer.
Styrelsen förklarade sig emellertid sakna befogenhet att bifalla
denna hemställan, då styrelsen icke ansåg sig kunna giva det i § 4
mom. 4 av avlöningsreglementet intagna stadgandet om rätt för styrelsen
att i vissa fall tilldela tjänsteman högre begynnelsearvode en så
vidsträckt tolkning, att det skulle kunna tillämpas jämväl i fråga om
personal, som redan vore anställd å ordinarie stat och, i likhet med
Zims, vid befordran till högre befattning gjorde anspråk på att såsom
begynnelsearvode i denna befattning erhålla ett högre arvode än vad
som enligt gällande grunder tillkommer densamma.
Vad beträffade den i nämnda skrivelse gjorda hemställan, vore styrelsen
av den mening, att denna fråga vore av den principiella och
vittgående natur, att den lämpligen borde lösas först i samband med en
revision av avlöningsreglementet i dess helhet, allra helst som en dylik
revision torde vara snart förestående och numera utsträckts till att avse
ett utarbetande av gemensamma avlöningsbestämmelser för flera verk.
Vidkommande de lokomotivreparatörer, för vilkas räkning framställningen
närmast vore gjord, och vilka utgjorde allenast 11 personer,
framhöll styrelsen, att desamma, med undantag av en, komme att från
och med den 1 januari 1917 intaga en ekonomiskt ogynnsammare ställning
än sina i övrigt jämnställda, direkt till ordinarie lokomotivreparatörer
konstituerade kamrater, därest Kungl. Maj:t och riksdagen bifölle
den underdåniga framställning, som blivit gjord av 1914 års kommitté
angående löneförhållanden vid statens järnvägar beträffande reglering
av lönerna för viss, redan ordinarie personal.
4
1915 års
kommission.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
Järnvägsstyrelsen hemställde, att sökandena, under förutsättning
att nyssnämnda framställning från 1914 års kommitté skulle föranleda
en uppflyttning av övriga lokomotivreparatörer i avlöningshänseende,
måtte få av styrelsen tilldelas de arvoden, som vederbörande i enlighet
med de för en dylik uppflyttning fastställda grunder skulle hava erhållit,
därest de icke innehaft ordinarie anställning vid konstituerandet
till lokomotivreparatörer.
Jag ber i detta sammanhang få erinra därom, att den framställning
från 1914 års järnvägskommitté, som här av järnvägsstyrelsen åsyftas,
avsåg samma ärende, varu ti 1915 års kommission för gemensamma
avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk sedermera
den 8 februari 1917 avgivit infordrat underdånigt utlåtande, och som
på min hemställan förelagts innevarande års riksdag i proposition nr
160 den 23 mars 1917.
I sistnämnda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen antagande
av en tilläggsbestämmelse till förnyade avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar av huvudsaklig innebörd, att tjänsteman
av lägre grad, som vid konstituerandet till första ordinarie befattning
vid statens järnvägar erhållit en avlöning, understigande hans
avlöningsförmåner inom verket såsom icke ordinarie, måtte, i enlighet
med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser, räknat från och
med den 1 januari 1917, av järnvägsstyrelsen tilldelas det arvode, som
han vid sistnämnda tidpunkt skulle hava uppburit i då innehavd ordinarie
befattning, därest vid hans konstituerande till första ordinarie
tjänst iakttagits, att någon avlöningsminskning icke bort ifrågakomma.
över järnvägsstyrelsens förenämnda skrivelse av den 15 juni 1916
har 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid
kommunikationsverken m. fl. verk, till följd av remiss, den 10 februari
1917 avgivit utlåtande.
Kommissionen har därvid erinrat om de nyss av mig anmärkta
framställningarna i syfte att åstadkomma en reglering av innehavande arvoden
för sådana tjänstemän av lägre grad, vilka vid konstituerandet
till första ordinarie befattning lidit minskning i sina förutvarande avlöningsförmåner
såsom icke ordinarie.
Därefter har kommissionen anfört följande.
»Om en reglering i enlighet med kommissionens förslag åvägabringas,
kommer densamma givetvis även att omfatta tjänstemän, till
-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
hörande de kategorier, som avses i nu föreliggande framställning, därest
bland dessa finnas befattningshavare, som vid sin första ordinarie anställning
underkastats avlöningsminskning. Däremot synes det kommissionen
icke föreligga grundad anledning att utsträcka tillämpningen
av principerna för eu dylik reglering på av järnvägsstyrelsen föreslaget
sätt, vilket skulle innebära, att vissa ordinarie arvoden bestämdes efter
en för. vederbörande tjänstemän allenast fingerad ställning på extra
ordinarie stat. Spörsmålet torde i stället kunna betraktas ur en annan
synpunkt, vilken jämväl utvisar en väg till frågans lösning, som kan
anses stå i överensstämmelse med en del förut tillämpade övergångsbestämmelser
vid statens järnvägar.
Till klargörande härav må till en början erinras, hurusom av 1915
års riksdag beslöts inrättandet å ordinarie stat av åtskilliga nya tjänstekategorier
av lägre grad, vilka förut endast varit upptagna å icke
ordinarie stat. Dessa nya befattningsgrupper voro: verkstadsmästare,
verkstadsförman, lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör,
vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör
samt maskinskötare å ångfärja. Från och med år 1917 hava därjämte,
enligt beslut av 1916 års riksdag, å ordinarie stat inrättats befattningarna
ledningsförman, förste kontorsbiträde, ledningsreparatör och
ledningsvakt. Av nu uppräknade befattningar torde — om man frånser
framtida befordringar från lägre till högre ordinarie tjänster inom
ifrågavarande kategorier — befattningarna verkstadsmästare, verkstadsförman,
ledningsförman och ledningsvakt till en början rekryteras
uteslutande av tjänstemän, som förut icke innehaft ordinarie anställning
vid verket. Vad befattningen förste kontorsbiträde angår sker rekryteringen
till densamma från kontorsbiträdesgraden och torde, med hänsyn
till dessa tjänsters inbördes karaktär, vara att betrakta såsom befordran
enligt vanliga regler inom eD viss gren av järnvägsförvaltningen.
Vad åter angår reparatörs- och underreparatörsbefattningarna,
vilka, kräva .särskild yrkesutbildning,* har det förhållandet inträtt, att befordringen
till desamma skett från en dubbel linje, i det att till dylika
tjänster dels, och i övervägande antal, antagits yrkesutbildade extra
ordinarie tjänstemän i motsvarande tjänstekategorier, och dels ordinarie
tjänstemän, tillhörande förut befintliga lägre avlönade tjänstegrenar, för
vilka eljest någon egentlig yrkesutbildning icke är erforderlig. Sistnämnda
tjänstemän hava under kortare eller längre tid före befordringen
uppehållit dylik reparatörs- eller underreparatörsbefattning och därunder
förskaffat sig. behövlig yrkesskicklighet. Beträffande slutligen befattningen
maskinskötare å ångfärja, vilken även fordrar särskild yrkes
-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
kunskap, så liar densamma hittills besatts med sådana ordinarie förhandseldare,
som utbildats till donkeymän eller elektriker och i sådan
egenskap förut tjänstgjort å ångfärjorna.
De tjänstemän, som på detta sätt övergått från en lägre ordinarie
befattning till en högre sådan i yrkesutbildad tjänstgöring, hava givetvis
fått sina avlöningsförmåner bestämda efter de vanliga reglerna i
avlöningsreglementet för övergång från lägre till högre ordinarie tjänst
och sålunda med hänsyn tagen till innehavande arvoden i den lägre
befattningen. Någon rätt att i fråga om arvodesklass tillgodoräkna sig
den tid, de förut regelbundet sysselsatts med det yrkesutbildning krävande
arbetet, har, såsom saknande stöd i avlöningsreglementet, givetvis
icke kunnat tillerkännas dem.
Med hänsyn emellertid till ovan antydda säregna förhållanden beträffande
en del av de ordinarie reparatörerna och underreparatörerna
samt maskinskötarna ä ångfärja anser kommissionen att en dylik rätt i
viss utsträckning bör kunna ur billighetssynpunkt medgivas dessa. De
bestämmelser, som därvid kunna komma i fråga, böra dock enligt kommissionens
mening begränsas till att utgöra allenast ett övergångsstadgande,
föranlett av dessa befattningars inrättande å ordinarie stat, och
jämväl till tiden avhängigt härav. Detta ansluter sig ock, såsom antytts,
i viss mån till förutvarande anordningar. I sammanhang med den
år 1907 beslutade löneregleringen vid statens järnvägar föreskrevs nämligen
av Kungl. Maj:t jämlikt riksdagens medgivande, att de nya avlöuingsbestämmelserna
omedelbart efter deras trädande i kraft skulle
varda i sin helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshavare vid
statens järnvägar, så som om bestämmelserna varit tillämpade under
vars och ens hela ordinarie tjänstetid. Övergångsbestämmelser av likartad
innebörd meddelades ock vid genomförandet av 1914 års parti►
ella lönereglering för järnvägsstyrelsen (jämför prop. nr 109 vid 1914
års senare riksdag sid. 41). Därest liknande principer anses böra tilllämpas
på nu ifrågavarande förhållanden, skulle detta innebära, att vederbörande
må äga att i fråga om placering å arvodesskalan i den nyinrättade
ordinarie befattningen tillgodoräkna sig tid, varunder han i
sin förutvarande ordinarie anställning stadigvarande förrättat tjänst såsom
respektive reparatör, underreparatör eller maskinskötare å ångfärja.
Av vad nyss anmärkts rörande en dylik föreskrifts karaktär av övergångsbestämmelse
vid en ändring av avlöningsreglementet följer givetvis,
att en rättighet av angivet slag icke bör ifrågakomma att för framtiden
gälla jämväl beträffande vanlig vikariatstjänstgöring eller tjänstgöring
i högre befattning, innan befordran erhålles till denna. Med
-
7
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
givandet att, på sätt nyss är nämnt, tillgodoräkna sig viss tjänstgöringstid
bör grunda sig allenast därpå, att vederbörande före befattningens
inrättande å ordinarie stat i verkligheten varit att anse såsom reparatör,
underreparatör eller maskinskötare, ehuru han uppburit ordinarie
arvode i den innehavande lägre befattningen, och sedermera, i samband
med den högre befattningens inrättande å ordinarie stat, överflyttats
till denna.^ Med denna begränsning vore det principiellt riktigast att
låta övergångsbestämmelsen omfatta allenast de tjänstemän, som från
och med tidpunkten för de nya tjänstekategoriernas införande i avlöning
sreglementet — sålunda vad iedningsreparatörer beträffar den 1
januari 1917 och vad övriga här avsedda befattningshavare angår den
1 januari 1916 — befordrats till de nyinrättade tjänsterna. Då emellertid
till en början endast ett begränsat antal nya befattningar inrättades,
torde det hava förekommit, att en del tjänstemän, ehuru de, enligt
vad ovan utvecklats, vid nyssnämnda tidpunkter tjänstgjort i de
yrkesutbildade befattningarna, likväl icke omedelbart kunnat erhålla befordran
såsom ordinarie till dylika tjänster, utan först sedermera, i mån
av tillkomsten av ökat antal befattningar, blivit befordrade. Övergångsbestämmelsen
torde därför kunna utsträckas att omfatta de befattningshavare,
som vid tidpunkten för de nya tjänstekategoriernas införande
i avlöningsreglementet för ordinarie personal varit anställda i
ordinarie tjänst och som tillika före samma tidpunkt börjat tjänstgöra
och sedermera intill befordringen regelbundet tjänstgjort i den yrkesutbildade
befattningen».
Med stöd av vad kommissionen sålunda anfört har kommissionen
hemställt, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen att antaga en övergångsbestämmelse
till gällande nådiga avlöningsreglemente för tjänstemän
vid statens järnvägar av följande lydelse:
»Lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör, vagnreparatör,
elektrisk underreparatör, signalunderreparatör eller maskinskötare
å ångfäija, vilken före den 1 januari 1916 varit anställd i ordinarie
tjänst vid statens järnvägar och tillika från tidpunkt före nämnda den
1 januari 1916 och intill skedd befordran till innehavande befattning*
på ett stadigvarande sätt med full yrkesutbildning såsom reparatör,
underreparatör eller maskinskötare å ångfärja fullgjort sådan tjänstgöring,
^ som numera åligger motsvarande ordinarie befattningshavare,
må, ifraga om begynnelsearvode samt avlöningsförhöjning i innehavande
befattning, tillgodoräkna sig hela den tid han såsom ordinarie tjänsteman
före befordringen stadigvarande bestritt sådan särskild tjänstgöring,
som nyss är nämnd.
8
Järnvägs
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
ledningsreparatör, som före den 1 januari 1917 varit anställd i ordinarie
befattning vid statens järnvägar».
Till följd av remiss bar järnvägsstyrelsen den 14 mars 1917 yttrat
sig i anledning av kommissionens förslag och därvid anfört följande.
»Såsom framgår av motiveringen till järnvägsstyrelsens förslag av
den 15 juni 1916, avsåg styrelsen att förebygga, att sådana lokomotivreparatörer,
som befordrats till denna tjänst trån ordinarie anställning
såsom vagn- och stallkarlar, skulle bliva sämre ställda än de lokomotivreparatörer,
som direkt från extra ordinarie anställning erhållit ordinarie
lokomotivreparatörsbefattning, därest den av 1914 års kommitté
föreslagna, här ovan omförmälda regleringen komme till stånd beträffande
sistnämnda kategori av lokomotivreparatörer.
Såsom järnvägsstyrelsen formulerat sitt förslag skulle under alla
förhållanden full rättvisa i förevarande avseende komma att åstadkommas
inom hela lokomotivreparatörsgruppen; och detta gäller även, därest
den modifikation i 1914 års kommittés förslag kommer till stånd, som
1915 års kommission föreslagit och järnvägsstyrelsen i underdånigt utlåtande
den 22 nästlidne februari tillstyrkt.
Annorlunda skulle emellertid förhållandet bliva vid tillämpning
av kommissionens nu föreliggande förslag till reglering av arvodena
för, bland andra, de lokomotivreparatörer, som förut varit ordinarie
vagn- och stallkarlar. Härigenom skulle nämligen dessa i många fall
bliva bättre ställda i avlöningshänseende än sina kamrater, som förut
icke innehaft ordinarie anställning, och detta synes styrelsen så mycket
mindre befogat som innehavandet av ordinarie befattning i och för sig
måste anses såsom en förmån.
Till belysning av nyssnämnda förhållande får styrelsen till en
början åberopa nedanstående tablå, som beträffande de 11 i styrelsens
skrivelse omförmälda lokomotivreparatörerna angiver, å ena sidan, det
arvode, som vederbörande skulle erhålla med tillämpning av såväl järnvägsstyrelsens
förslag den 15 juni 1916 som kommissionens förslag den
8 februari 1917 till reglering av arvodena inom samtliga grupper bland
tjänstemän av lägre grad, samt, å andra sidan, det arvode, som skulle
erhållas med tillämpning av kommissionens förslag den 10 februari
1917 till reglering av arvodena för viss yrkesutbildad personal, Härvid
har antagits, att nu ifrågavarande lokomotivreparatörer skola anses
såsom fullt yrkesutbildade två år efter det vederbörande började göra
tjänst i lokomotivreparatörslag.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
9
N a m
Innehar Vi 17
arvode
kr.
erhållet
den
Arvode enligt
styrelsens förslag
den 15/e
1916 beräkna^
erhållet
Vi 16 *)
kr.
Enligt kommissionens
förslag den 10/a 1917
arvode
kr.
beräknat
erhållet den
Lindborg, G. A.
Zims, O. L. J:son.....
Andersson, K. H.......
Alm, T. E................
Bergstrand, E. T. V.
Ljungman, O. L.......
Fallberg, L. V..........
Karlsson, K. A..........
Lindh, I. A.............
Fägnell, A, F. .........
Vallin, J. A.............
1,260
1,260
1,010
1,020
1,020
1,020
1,020
1,140
1,020
1,020
1,020
Vi 16
Vi 16
Vi 16
Vi 16
Vi 16
Vi 16
Vi 16
Vi 15
Vi 15
Vi 15
Vi 16
1,020
1,380
1,140
1,140
1,020
1,020
1,020
1,020
1,020
1,140
1,020
1,020
1,500
1,260
1,260
1,020
1,140
1,140
1,140
1,140
1,140
1,140
Innehar
högre arvode,
erhållet
Vil6
Vi 15
Vi 16
Vi 16
Vi 15
Vi 16
Vi 16
Vi 15
Vi 15
Vi 15
Vi 16
grunder''* ArT°det “ beraknat aT kommissionen i underdånig skrivelse den 8 februari 1917 föreslagna
Av förestående tablå inhämtas, att flertalet av nu ifrågavarande
lokomotivreparatörer skulle komma att erhålla högre arvode enligt
kommissionens nu föreliggande förslag än enligt av iärnvägsstvrelsen
den 15 juni 1916 förordade grunder.
Men icke nog härmed. En av järnvägsstyrelsen verkställd undersökning
giver vid handen, såsom också i det föregående blivit antytt,
att, om man jämför sistnämnda lokomotivreparatörer med sådana kamrater,
. som befordrats direkt från extra ordinarie anställning och som
äro jämställda med de förenämnda i fråga om tjänstgöringstid såsom
fullt utbildade lokomotivreparatörer, ett avgjort försteg i avlöningshänseende
uppkommer för lokomotivreparatörer med föregående anställning
såsom ordinarie vagn- och stallkarl. »
Såsom exempel pa hur en dylik jämförelse ställer sig mellan en
av nyssnämnda lokomotivreparatörer, a ena, samt tre med honom i avseende
a tjänstetid såsom utbildade lokomotivreparatörer likställda kamBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 232 käft. (Nr 271.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
rater, tillhörande den andra av nu omförmälda kategorier, å andra sidan,
får styrelsen hänvisa till nedanstående tablå.
Antagen |
Er- håller enligt |
Arvode under förutsättning, |
|||||||
Namn |
Född |
Inne- har arvode |
kom- mis- sionens skri- velse Va 17 |
oförändrat |
jämväl å loko-motivrepara-törcr, som be-fordrats från |
Stationerings- ort |
|||
kr. |
kr. |
kr. |
fr. o. m. |
kr. |
fr. o. m. |
||||
Zims, 0. L. J:son ......... |
62 |
(»A 02)2) |
1.260 |
1500 |
Vi 15 |
Göteborg |
|||
Hansson, G. T............. |
77 |
Va 00 |
1,260 |
1,380 |
_ |
1,500 |
Vi 13 |
Stockholm N. |
|
Hilldén, C. A................ |
71 |
s/i 00 |
1,260 |
1,380 |
_ |
_ |
1,500 |
Vi 13 |
Tomteboda |
Lundin, G. T................ |
77 |
S8/a 00 |
1,260 |
1,380 |
— |
— |
1,500 |
Vi 13 |
Uppsala |
i) Anses vara »fullt utbildad» vid antagandet till extra ordinarie lokomotiYreparatör.
>) Zims, ordinarie vagn- och stallkarl 1892. var fullt utbildad lokomotiYreparatör Ut 02 under förutsättning
aY 2 års utbildningstid.
Av tablån framgår, att lokomotivreparatören Zims, som befordrats
från ordinarie vagn- och stallkarl och redan i denna egenskap haft
större förmåner på grund av säkrare anställning, beräkning av tjänstetid
för pension in. m., skulle enligt kommissionens förslag bliva ytterligare
gynnad framför det stora flertalet lokomotivreparatörer, som
konstituerats direkt från icke ordinarie anställning. Detta förhållande
kommer att i många andra fall göra sig gällande icke blott inom gruppen
lokomotivreparatörer utan även inom andra grupper av sådan yrkesutbildad
personal, som avses i kommissionens förslag. Ett godkännande
av detta förslag kan alltså med stor sannolikhet antagas komma att
medföra anspråk; från ett stort antal yrkesutbildade, från extra ordinarie
anställning till befattningar av nu ifrågavarande slag direkt konstituerade
tjänstehavare att, för erhållande av likställighet i avlöningshänseende
med sina i fråga om tjänstgöringstid såsom yrkesutbildade jämnställda
kamrater, som från föregående ordinarie anställning befordrats
till befattningar av nu ifrågavarande slag, tilldelas högre arvode än de
skulle erhålla med tillämpning av kommissionens av järnvägsstyrelsen
tillstyrkta förslag av den 8 februari 1917. Åven om kommissionens
nu föreliggande förslag bar det mera formella företrädet framför sty
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
relsens, att det i viss mån överensstämmer med principer, som tidigare
tillämpats, synes det styrelsen som om det avgörande härvidlag borde
vara att åstadkomma en anordning, varigenom rättvisa skipas icke blott
inom gruppen yrkesutbildad personal utan även om hänsyn tages till
förhållandet mellan denna grupp, å ena, samt övrig personal, å andra
sidan. Genom det ovan anförda torde vara visat, att styrelsens förslag
har företräde härutinnan. Kommissionens förslag kommer nämligen att
medföra antingen att en viss grupp befattningshavare blir mera gynnad
än med denna grupp i avseende å tjänstetid och utbildning jämnställd
personal och detta endast av den anledning att vederbörande förut
innehaft den förmånen framför sina kamrater att han befordrats till
ordinarie befattning, eller ock att den ställning i lönehänseende, som
tilldelats ett fåtal befattningshavare, kommer att med stor sannolikhet
medföra anspråk från ett betydligt större antal befattningshavare att
erhålla högre arvode än som skulle tilldelas dem enligt ovannämnda
allmänna grunder för reglering av arvodena inom kategorien tjänstemän
av lägre grad. En dylik anordning anser. sig styrelsen icke kunna
tillstyrka; och får styrelsen alltså vidhålla sitt underdåniga förslag av
den 15 juni 1916 med. iakttagande dock att detsamma kommer att omfatta
även de grupper av yrkesutbildad personal, som omförmälas i
kommissionens förslag.»
1 överensstämmelse härmed har järnvägsstyrelsen, under förutsättning
av bifall till 1915 års kommissions förslag av den 8 februari 1917,
föreslagit, att den ifrågasatta övergångsbestämmelsen måtte erhålla
ungefärligen följande lydelse:
»Lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör, vagnreparatör,
elektrisk underreparatör, signalunderreparatör eller maskinskötare
å ångfärja, vilken före den 1 januari 1916 varit anställd i ordinarie
tjänst vid statens järnvägar och tillika från tidpunkt före nämnda
den 1 januari 1916 och intill skedd befordran till innehavande befattning
på ett stadigvarande sätt med full yrkesutbildning såsom reparatör,
underreparatör eller maskinskötare å ångfärja fullgjort sådan tjänstgöring,
som numera åligger motsvarande ordinarie befattningshavare,
tilldelas de arvoden, som vederbörande enligt de av 1917 års riksdag
fastställda grunder för reglering av arvodena för vissa befattningshavare
av lägre grad vid statens järnvägar skulle hava erhållit, därest
de icke innehaft ordinarie anställning vid konstituerandet till ovannämnda
befattningar.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
ledningsreparatör, som före den 1 januari 1917 varit anställd i ordinarie
befattning vid statens järnvägar.»
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
Departements
chefen.
Vid bedömandet av den föreliggande frågan rörande förändrad
placering i avlöningshänseende av vissa tjänstemän vid statens järnvägar
med speciell yrkesutbildning synes det mig vara av vikt att till
en början klarlägga själva grunden för de reglerande åtgärder, som
ifrågasättas, och ändamålet med desamma. Detta torde få anses behövligt
särskilt därför, att 1915 års kommission och järnvägsstyrelsen var
för sig härutinnan synas intaga väsentligt skiljaktiga ståndpunkter.
Jag tillåter mig att till frågans belysande erinra om följande.
De tjänstemän, det här gäller, innehava samtliga sedan längre eller
kortare tid tillbaka ordinarie anställning vid statens järnvägar. I fråga
om dem alla gäller vidare, att den första ordinarie anställningen erhållits,
innan de befattningskategorier, i vilka tjänstemännen numera befinna sig,
inrättats på ordinarie stat. I allmänhet hava de, ehuru besittande yrkesutbildning
till sina nuvarande tjänster, till att börja med antagit ordinarie
anställning i lägre befattningar för att inom skälig tid komma
i åtnjutande av de fördelar, ordinarieskapet i och för sig erbjuder. Då
de emellertid i dessa lägre befattningar regelbundet förrättat arbete av
enahanda art, som för närvarande åligger dem, hava de i verkligheten
även före den numera vunna befordringen varit att räkna till
sådan yrkesutbildad personal, som angives av vederbörandes nuvarande
tjänstetitlar. Vid befordringen hava emellertid deras arvoden bestämts
efter de för vanlig övergång till högre tjänst i avlöningsreglementet
angivna grunder, och har deras föregående på särskilt sätt kvalificerade
tjänstgöring i lägre ordinarie befattning sålunda icke förlänat dem någon
gynnsammare ställning å avlöningsskalan än den de skulle hava intagit,
om de först i och med befordringen börjat förrätta tjänst såsom lokomotivreparatörer,
vagnreparatörer o. s. v.
Den reglering, 1915 års kommission nu föreslår på grund av
nämnda förhållande, hänför sig till enahanda principer, som vid en del
föregående tillfällen kommit till uttryck i samband med genomförande av
lönereglering med eller utan inrättande av nya befattningar. Kommissionen
har härutinnan erinrat om, hurusom vid genomförandet av 1914 års
partiella lönereglering för järnvägsstyrelsen, varvid exempelvis befattningen
byråchef i styrelsen inrättades för en del av de dåvarande byrådirektörerna,
fastställdes, att de nya avlöningsbestämmelserna omedelbart
efter deras trädande i kraft skulle varda i sin helhet gällande för
dessa befattningshavare, såsom om bestämmelserna varit tillämpade under
vars och ens tjänstetid såsom ordinarie i då innehavd byrådirektörsbefattning.
På samma sätt skulle nu, enligt kommissionens förslag, de
här ifrågavarande lokomotivreparatörerna m. fl. i fråga om begynnelse
-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
avlöning samt avlöningsforhöjning i de nya befattningarna få tillgodoräkna
sig hela den tid, de såsom ordinarie tjänstemän före befordringen
stadigvarande bestritt tjänstgöring såsom lokomotivreparatörer o. s. v.
Det torde icke kunna bestridas, att förutsättningarna i dessa båda
fall äro ganska likartade. Vad som emellertid i fråga om de tjänstemän,
det nu gäller, något invecklar spörsmålet, är den såväl av kommissionen
som av järnvägsstyrelsen framhållna omständigheten, att de nyinrättade,
yrkesutbildning krävande befattningarna besatts icke blott
med förutvarande ordinarie tjänstemän utan därjämte, och till övervägande
antal, med personer, som icke förut innehaft ordinarie anställning
vid statens järnvägar. De senare hava i stället under viss tid
såsom icke ordinarie varit antagna till sådan kvalificerad tjänst som den,
vartill desamma sedermera vid ordinarieblivandet erhållit direkt befordran.
Härvid hava de såsom extra ordinarie kommit att uppnå sådana
avlöningsförmåner, att det i de flesta fall måste anses nödigt
att, för undvikande av avlöningsminskning vid deras överförande till
ordinarie tjänst, bereda dem arvoden högre än det för respektive ordinarie
befattningar stadgade begynnelsearvodet.
Det är en jämförelse mellan dessa båda olika grupper av till de nya
befattningarna konstituerade tjänstemän, som föranlett järnvägsstyrelsens
ursprungliga hemställan i nu föreliggande fråga samt styrelsens kritik
av kommissionens förslag beträffande dem, som förut innehaft lägre ordinarie
befattning. Under det att kommissionen allenast avsett att för de sistnämnda
åstadkomma den ställning i avlöningshänseende, som de, med hänsyn
uteslutande till sin egen föregående tjänstgöring, skulle komma att
intaga i enlighet med vissa, av statsmyndigheterna förut godtagna principer,
avser däremot järnvägsstyrelsen närmast att likställa tjänstemän,
vilka under lika lång tid regelbundet förrättat sådant kvalificerat arbete,
varom fråga är, och detta utan hänsyn till, huruvida vederbörande före
befordringen till nuvarande tjänst innehaft ordinarie anställning eller icke.
Härvid utgår styrelsen ifrån att avlöningarna för dem, vilka förut icke varit
ordinarie, komma att regleras i enlighet med här förut av mig omnämnda
proposition nr 160 till innevarande års riksdag. Under denna förutsättning
föreslår styrelsen, att även nu ifrågavarande tjänstemän, som
förut beklätt ordinarie anställning, måtte tilldelas de arvoden, som vederbörande
enligt de i nyssnämnda proposition angivna grunderna skulle
hava erhållit, därest de icke innehaft ordinarie anställning vid konstituerandet
till. nu innehavande befattningar.
Utgångspunkterna äro sålunda härvidlag väsentligt olika. Till
stöd för sitt förslag om åvägabringande av likställighet mellan de
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
båda huvudgrupperna framhåller järnvägsstyrelsen, att flera av dem,
vilka konstituerats till de nya befattningarna från föregående lägre
ordinarie tjänst, skulle bliva gynnade framför det stora antal, som
konstituerats direkt från icke ordinarie anställning, varjämte enligt en
av styrelsen gjord undersökning flertalet av de lokomotivreparatörer,
som förut varit ordinarie vagn- och stallkarlar, enligt kommissionens
förslag skulle komma att erhålla högre arvode än enligt de av styrelsen
ursprungligen förordade grunder.
Då sålunda kommissionens förslag, vid en jämförelse mellan de
båda befordringslinjernas tjänstemän, i allmänhet måste anses mer gynnande
för dem, vilka förut innehaft ordinarie befattningar, än för de
andra, har järnvägsstyrelsen uttalat den förmodan, att ett godkännande
av sagda förslag skulle komma att medföra anspråk på ytterligare förbättringar
för vinnande av likställighet från ett stort antal yrkesutbildade,
från extra ordinarie anställning direkt till befattningar av nu
ifrågavarande art konstituerade tjänstemän.
I likhet med såväl kommissionen som järnvägsstyrelsen finner jag
för min del med billigheten överensstämmande, att en reglering
vidtages i fråga om placeringen inom gällande avlöningsskala av de
tjänstemän det här gäller. Enligt min mening kan grunden för en sådan
reglering dock icke bliva någon annan än den av kommissionen
föreslagna. Det kan nämligen icke här, allra minst i första rummet,
anses gälla åvägabringande av likställighet mellan sådana tjänstemän,
som under lika lång tid, ehuru under olika betingelser, förrättat liknande
arbete. Den väsentliga skillnad, som ligger däruti, att en del
av de befordrade har bakom sig en ofta ganska lång tid såsom ordinarie
tjänstemän i lägre befattningar, under det att andra erhållit befordran
direkt från icke ordinarie tjänst, får enligt mitt förmenande icke förbises,
och ett tidigare inträde i ordinarie tjänst bör givetvis i detta, liksom
i många andra hänseenden, kunna medföra vissa fördelar, i fråga om vilka
några utjämnande åtgärder icke skäligen kunna ifrågasättas. De tjänstemän,
som direkt från icke ordinarie tjänst befordrats till de yrkesutbildning
krävande befattningarna, böra, såsom rimligt är, erhålla sin avlöningsställning
bestämd med viss hänsyn till sina inkomster såsom icke
ordinarie, och jag vill gent emot de av järnvägsstyrelsen framkastade
farhågorna bestämt betona, att sedan denna hänsyn tagits, några ytterligare
jämkningar icke höra kunna påräknas av dessa tjänstemän allenast
av det skäl, att en reglering efter helt andra grundar vidtages
för sådana befattningshavare, vilka tidigare erhållit ordinarie tjänst.
Det synes mig varken fullt naturligt eller av omständigheterna påkallat
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 271. 15
att för dessa senares vidkommande uppställa fiktionen av att de icke
beklätt ordinarie befattningar vid de senaste befordringstillfällena.
Däremot finner jag det riktigt, att man under de omständigheter, som
här föreligga, låter dem räkna sig till godo sådan föregående ordinarie
tjänstetid, varunder de i verkligheten varit att räkna till fullt yrkesutbildad
personal i de tjänstekategorier, som de även formellt numera
tillhöra. De av kommissionen åberopade övergångsreglerna vid föregående
tillfällen synas mig härvid böra komma till analog användning.
Ehuru ej för frågan avgörande, kan det därjämte framhållas, att
den gynnsammare ställning, som vid ett bifall till kommissionens av
mig förordade förslag otvivelaktigt i flera fall skulle erhållas av dem, som
förut varit ordinarie i lägre tjänst, i åtskilliga andra fall däremot icke
skulle ifrågakomma. Vissa av de här avsedda tjänstemännen hava nämligen,
enligt vad jag inhämtat, varit ordinarie befattningshavare under
så relativt kort tid, att den tidslängd, de i avlöningshänseende kunna
få tillgodoräkna sig i de nya tjänsterna, icke skänker dem någon företrädesställning
framför lika gamla, direkt från extra ordinarie tjänst
befordrade kamrater.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att antaga en övergångsbestämmelse till gällande
avlöningsreglemente för tjänstemän vid .statens järnvägar
av följande lydelse:
»Lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör,
vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör
eller maskinskötare å ångfärja, vilken
före den 1 januari 1916 varit anställd i ordinarie tjänst vid
statens järnvägar pch tillika från tidpunkt före nämnda
den 1 januari 1916 och intill skedd befordran till innehavande
befattning på ett stadigvarande sätt med full
yrkesutbildning såsom reparatör, underreparatör eller
maskinskötare å ångfärja fullgjort sådan tjänstgöring,
som numera åligger motsvarande ordinarie befattningshavare,
må, ifråga om begynnelsearvode samt
avlöningsförhöjning i innehavande befattning, tillgodoräkna
sig hela den tid han såsom ordinarie tjänsteman
före befordringen stadigvarande bestritt sådan särskild
tjänstgöring, som nyss är nämnd.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.
Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning
beträffande ledningsreparatör, som före den
1 januari 1917 varit anställd i ordinarie befattning
vid statens järnvägar.»
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1917*