Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 267.

1

Nr 267.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggspension
åt förste aktuarien i statistiska centralbyrån
F. A. Sundberg; given Stockholms slott den 16 april
1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att förste aktuarien i statistiska centralbyrån Fredrik Alfred Sundberg
må från den tidpunkt, då han kommer i åtnjutande av honom författningsenligt
tillkommande pension, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten en tilläggspension av 600 kronor årligen.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 228 höft. (Nr 267.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 267.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena LINDMAN,

Statsråden: VON Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson yttrade härefter:

Vid behandling den 14 januari 1915 av de frågor, som tillhörde
riksstatens andra huvudtitel, anförde chefen för justitiedepartementet, att
en slutlig reglering av löneförhållandena inom statsdepartementen för
det dåvarande icke kunde upptagas till behandling samt att, därest detta
uppskov med frågans avgörande komme att beträffande viss befattningshavare
inverka menligt i pensionshänseende, Kungl. Maj:t icke torde
komma att underlåta att i fråga om sådan person tillkommande pension
i sinom tid hos riksdagen göra den framställning, som billigheten kunde
anses fordra.

Då chefen för justitiedepartementet nästföljande år hade att yttra
sig rörande anslagen under andra huvudtiteln, återkom han till samma
fråga och anförde därom den 14 januari 1916, bland annat, följande:

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 267.

Vad beträffade de enskilda tjänstemännens intresse av frågans lösning,
torde böra framhållas, att för dåvarande ordinarie befattningshavare
detta uppskov dock icke torde bliva av allt för stor betydelse i löneeller
pensionsavseende. Det torde nämligen få anses sannolikt, att de
flesta av dem genom en definitiv lönereglering ej skulle komma att tillerkännas
åtminstone avsevärt högre löneförmåner än de, av vilka de då
vore i åtnjutande enligt den för dem gällande provisoriska löneregleringen.
Skulle vidare någon av samma befattningshavare komma att,
innan den slutgiltiga löneregleringen komme till stånd, avgå från sin tjänst,
torde, på sätt departementschefen framhållit redan den 14 januari 1915,
Kungl. Maj it icke komma att underlåta att hos riksdagen göra den
framställning om förbättrad pension, som billigheten kunde anses fordra;
och med billighet torde vara mest överensstämmande att åt dylik befattningshavare
tillerkändes den pension, som kunde beräknas hava bort
komma honom till del, därest den slutgiltiga löne- och pensionsregleringen
trätt i tillämpning redan med 1916 års ingång, d. v. s. den tidpunkt,
från vilken den skulle hava kommit att gälla, därest löneregleringsfrågan,
såsom från början varit ämnat, fått sin lösning redan vid
1915 års riksdag.

Nu har statistiska centralbyrån uti underdånig skrivelse den 12
mars 1917 yttrat:

Statistiska centralbyrån
den
12 mars 1917.

I underdånig skrivelse den 7 december 1915 anförde ämbetsverket, bland
annat, följande:

»Eders Kungl. Maj:ts kansli, kommerskollegium med undantag av den näringsstatistiska
avdelningen, överintendentsämbetet och statistiska centralbyrån torde
numera vara de enda till den centrala förvaltningen hörande myndigheter, som ännu
icke kommit i åtnjutande av sådan (ny) lönereglering. Förutom de övriga olägenheter,
som uteblivandet av definitiv lönereglering för ämbetsverket medför, skulle
under år 1917 tillkomma den omständigheten, att en förste aktuarie då uppnår
pensionsåldern och därvid enligt gällande bestämmelser icke är berättigad till högre
pension, än som fastställdes år 1879, ett belopp som enligt nuvarande förhållanden
måste betraktas såsom orimligt lågt. Med hänsyn till ett uttalande av vederbörande
departementschef till statsrådsprotokollet den 14 januari 1915 vid behandlingen av
statsregleringspropositionens andra huvudtitel anser sig emellertid statistiska centralbyrån
kunna hoppas, att Eders Kungl. Maj:t skall komma att i sinom tid på framställning
av centralbyrån avlåta proposition till riksdagen om ökad pension för
ifrågavarande befattningshavare.»

Nyssnämnda uttalande rörande statsdepartementen, vilket torde få anses
äga tillämpning även på statistiska centralbyrån, upprepades i statsrådsprotokollet
den 14 januari 1916 vid behandlingen av statsregleringspropositionens andra huvudtitel,
varvid tillika angåvos de grunder, varefter ifrågavarande pensionsökning syntes
böra utgå.

4

Statskontoret.

Departements chefen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 267.

Med åberopande av vad sålunda anförts har statistiska centralbyrån
hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att den
ifrågavarande tjänstemannen, förste aktuarien i statistiska centralbyrån
filosofie licentiaten Fredrik Alfred Sundberg, finge vid sitt avskedstagande
förklaras berättigad till pension enligt de av chefen för justitiedepartementet
i hans ovanberörda anförande till statsrådsprotokollet den
14 januari 1916 angivna grunder.

Förste aktuarien Sundberg är född den 2 september 1850, antogs
till tjänsteman i statistiska centralbyrån den 24 februari 1881 samt
utnämndes till aktuarie i ämbetsverket den 11 augusti 1898 och till
förste aktuarie den 14 maj 1910. Hans med sistnämnda befattningförenade
avlöningsförmåner utgjorde till en början 5,175 kronor per år,
därav 3,000 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 675
kronor extra lönetillägg, samt från och med år 1912 — efter avdrag av
ett belopp motsvarande avgifter för egen pensionering — 5,600 kronor,
därav 1,100 kronor som provisoriskt lönetillägg. Från 1916 års ingång
uppbär Sundberg ett ålderstillägg till lönen å 500 kronor.

Den 2 september 1917 uppnår Sundberg den levnadsålder, då han
är skyldig att med pension avgå från sin tjänst. Hans pension skulle
författningsenligt komma att utgöra 3,500 kronor.

Statskontoret har i infordrat utlåtande över berörda framställninganfört: Då

statskontoret för sin del ansåge billigt, att tjänstinnehavare, som, efter
att i flera år hava varit i åtnjutande av provisoriskt avlöningstillägg, nödgades från
tjänsten avgå, innan definitiv lönereglering kommit till stånd, erhölle pension till
belopp, som stode i skäligt förhållande till avlöningen i dess helhet, finge statskontoret,
under åberopande av vad vederbörande departementschef anfört till statsrådsprotokollet
över justitieärenden för den 14 januari 1916 vid anmälan av frågan
om provisorisk lönereglering för departementet, i underdånighet hemställa, det täcktes
Kungl. Maj:t med bifall till förevarande framställning föreslå riksdagen att bevilja
förste aktuarien i statistiska centralbyrån Fredrik Alfred Sundberg en tilläggspension
från allmänna indragningsstaten av 600 kronor, motsvarande den del av det honom
tillkommande provisoriska avlöningstillägget, som betecknats såsom lön, att utgå
under hans återstående livstid från samma tidpunkt, då han komme i åtnjutande av
den honom författningsenligt tillkommande pensionen.

I anslutning till vad statskontoret sålunda anfört och under erinran
om att Eders Kungl. Maj:t i likartade fall som det nu föreliggande,
bland annat i fråga om kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet
R. A. Sundin (prop. nr 151), föreslagit innevarande års riksdag att be -

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 267. ;>

vilja särskilda tilläggspensioner, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
ville föreslå riksdagen medgiva, att förste aktuarien i statistiska centralbyrån
k redrik Alfred Sundberg må från den tidpunkt, då han kommer
i åtnjutande av honom författningsenligt tillkommande pension, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en tilläggspension
av 600 kronor årligen.

Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle proposition i ärendet till riksdagen avlåtas av
den lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Östergren.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 samt. 228 höft. (Nr 267.)

2