Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

1

■ Nr 264.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidshjälp
under år 1917 åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst; given Stockholms slott den 16 april
1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder
icke inbegripna — vilka vid ingången av år 1917 äro berättigade till
pension eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och
riksdag till siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade
grunder, å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag å 500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga
medel under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet
erfordras;

b) förklara, att krigstidshjälpen skall till varje dylik f. d. befattningshavare
utgå med ett belopp av 100 kronor, under iakttagande
dels att hans nu ifrågavarande krigstidshjälp samt pensions- och understödsförmåner
icke må tillhopa överstiga 1,300 kronor för år räknat
och dels att från åtnjutande av dylik hjälp undantages ej mindre f. d.
befattningshavare, som under år 1917 har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,200 kronor, hustrus taxering däri
inberäknad, än även gift kvinnlig f. d. befattningshavare, vars man
lever; samt

c) medgiva, att krigstidshjälpen må till vederbörande f. d. befattnings Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 225 käft. (Nr 264.) 1

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 264.

havare eller, om lian under året avlidit, till hans stärbhus på en gångutbetalas
i den ordning, som av Kungl. Magt bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april
1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:

Vid 1916 års riksdag hemställde enskilda motionärer, »att riksdagen Motion vid
måtte besluta, att ett krigstidstillägg må utgå för år 1916 (eventuellt tisdag3
först för 1917) jämväl till de f. d. statstjänare, som åtnjuta pension eller
understöd, vars sammanlagda belopp icke överstiger 800 kronor per år,
att utgå enligt följande grunder:

åt pensionär eller understödstagare, vilkas pension eller understöd
icke överstiger 400 kronor per år, utbetalas en krigstidshjälp av 120
kronor; — •bauv ••»%*»*

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

åt den, vars pension eller understöd överstiger 400 men ej 500
kronor, 100 kronor;

åt den, vars pension eller understöd överstiger 500 men ej 600
kronor, 80 kronor;

åt den, vars pension eller understöd överstiger 600 men ej 700
kronor, 60 kronor;

samt åt den, vars pension eller understöd överstiger 700 men ej
800 kronor, 50 kronor.»

Riksdagens Riksdagen ansåg det icke kunna förnekas, att de pensioner, som

hesiuf. utginge till här avsedda pensionärer, under då rådande förhållanden i
de flesta fall icke kunde anses tillräckliga för bestridande av deras
levnadskostnader, vadan enligt riksdagens mening motionärernas framställning
vore synnerligen behjärtansvärd.

Ett beslut i motionens syfte syntes emellertid böra föregås av eu
allsidig utredning, huruvida och i vad mån någon pensionsförhöjning
kunde anses böra beredas pensionstagare, vilka uppbure låga pensioner,
i varje fall dock icke andra än dem, som visades vara i behövande
omständigheter. Som motionärerna emellertid icke framlagt några
kostnadsberäkningar och det icke varit möjligt för riksdagen att då
verkställa någon utredning härutinnan, ansåg riksdagen denna utredning
lämpligen böra ske genom Eders Kungl. Maj:ts försorg.

Under sådana förhållanden ansåg sig riksdagen icke kunna tillmötesgå
motionärernas framställning i vidare mån, än att riksdagen i
skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 8 juni 1916 anhöll, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i vad mån någon höjningav
pensionsbeloppen för sådana pensionstagare, som uppbure låga
pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter, kunde anses
av rådande förhållanden betingad, samt därefter till riksdagen, om möjligt
redan år 1917, framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
giva anledning.

Remiss m Vid föredragning den 21 juni 1916 av riksdagens berörda skrivelse

^kommittén*'' ^ann Eders Kungl. Maj:t gott anbefalla löneregleringskommittén att
verkställa ifrågavarande utredning samt till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med det förslag, vartill densamma kunde giva anledning.

Till kommittén För att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande har kom Ö/roma/aM-e

mittén därefter fått till sig överlämnade åtskilliga framställningar, för
ftåyar. vilka jag till en början tillåter mig redogöra.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264. 5

Förre kronolänsmannen W. Luthander har i eu till statsministern
ingiven och till finansdepartementet överlämnad framställning anhållit, att
dyrtidstillägg genom regeringens försorg måtte beredas jämväl statens
pensionstagare;

J. O. Björklund m. fl., enligt uppgift kominitterade för efter äldre
bestämmelser pensionerade befattningshavare vid postverket, hemställa
om bekommande under nu rådande dyrtid av en pension, till belopp
lika med den lägsta pension, som enligt nu gällande bestämmelser utgår
till postvaktmästare m. fl. med sökandena jämnställda postmän;

f. d. vaktkonstapeln vid fångvården Sven Sehytt anhåller om dyrtidstillägg
till honom tillkommande pension;

föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar
hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderlig åtgärd
för beredande av skälig pensionsfyllnad åt förut statsanställda pensionstagare
med obligatoriskt delägarskap i statsunderstödda pensionsinrättningar; Sveriges

tullmannaförenings styrelse hemställer, att Eders Kungl.
Maj:t måtte till 1917 års riksdag framlägga förslag om dyrtidstillägg
åt de på tullverkets pensionsstat uppförda pensionärer, som innehaft
tjänster av lägre grad;

Håkan Andersson m. fl. pensionerade daglönare vid marinen anhålla,
att någon krigstidshjälp måtte varda dessa beviljad;

sjöunderofficerssällskapet i Karlskrona begär — för den händelse
väckt fråga om förbättrade pensionsvillkor för sjöunderofficerare icke
kan föreläggas 1917 års riksdag — »ett tillfälligt pensionstillägg så
stort, att det tillsammans med nu utgående pensionsbelopp komme att
för flaggunderofficer utgöra 1,500 kronor och för underofficer av 2. gr.
1,300 kronor; samt slutligen att, då pensionsfrågan bliver löst, alla då
pensionerade måtte få komma i åtnjutande av de förmåner, som i de
nya pensionsbestämmelserna komma att stipuleras»;

f. d. flaggunderofficeren J. A. Lundgren m. fl., för pensionerade
underofficerare och vederlikar vid marinen, anhålla, att till 1917 års
riksdag måtte avlåtas proposition om ett tillfälligt understöd såsom dyrtidstillägg
åt petitionärerna;

f. d. kronojägarna Carl Anderholm, Erik Niklas Nilsson och E.
W. Mörk begära förhöjning av dem tillkommande pensionsbelopp;

f. d. trafikinspektören P. O. G. Hjelm m. fl. förutvarande befattningshavare
vid statens järnvägar hemställa, att dyrtidstillägg må tilldelas
»statsbanepensionärerna».

Yttrande av
statskontoret.

6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 264.

Statskontoret har den 6 maj 1916 avgivit infordrat underdånigt
utlåtande över ovanberörda framställning från föreningen för tjänstemän
av högre grad vid statens järnvägar och därvid anfört, att, på
sätt statskontoret framhållit vid derå föregående tillfällen, då fråga
väckts om förhöjning av redan utgående pensioner, den statstjänare,
som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av pension till
belopp, som författningsenligt skall utgå, måste anses icke hava något
som helst befogat anspråk på ytterligare underhåll från staten, och vid
denna princip syntes det statskontoret vara av stor vikt att fasthålla.
Bortsett från några få fall, där på grund av personliga omständigheter
eller andra särskilda förhållanden pensionsförhöjning beviljats, hade avvikelse
från nämnda princip icke heller förekommit under annan form
än såsom tillfälligt understöd att efter prövning av behovet i varje
särskilt fall utgå till pensionärer, vilkas pensionsbelopp avpassats efter
äldre stater eller äldre pensioneringsgrunder, som sedermera ändrats
såsom ledande till för låga pensionsbelopp.

Även om det givetvis icke kunde förnekas, att utgående pensioner
i allmänhet under nuvarande dyrtid icke försloge till täckande av levnadskostnaderna
i samma omfattning som under normala förhållanden och
att säkerligen mången pensionär även bland dem, vilkas pensionsbelopp
vore jämförelsevis ganska stora, under nuvarande förhållanden hade det
mycket bekymmersamt, så förefölle det likväl statskontoret icke tillrådligt
att, såsom med ifrågavarande framställning syntes vara avsett,
bereda statens alla pensionärer det ytterligare understöd, som skulle
motsvara nuvarande förhållanden. En sådan åtgärd skulle icke blott
innebära ett avsteg från en riktig princip, utan även helt säkert medföra
högst betydliga kostnader, vartill medel icke kunde antagas nu stå
till förfogande. Enligt statskontorets mening funnes icke anledning att
frångå den principiella ståndpunkt, som hittills intagits, och ansåg sig
statskontoret därför böra hemställa, att framställningen icke måtte till
någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Emellertid ville statskontoret erinra, att statskontoret i sammanhang
med avstyrkande av gjorda framställningar om tillfällig pensionsförbättring
för f. d. underofficerare vid marinen m. fl. i underdåniga
utlåtanden den 11 mars 1916 framhållit, att, om billigheten skulle anses
bjuda att på ett eller annat sätt tillgodose då ifrågavarande pensionärer,
frågan måste bedömas i sammanhang med liknande framställningar från
andra håll, och att en allsidig utredning borde verkställas till utrönande
om och i vilken mån tillfällig pensionsförhöjning kunde anses böra tillkomma
pensionär.

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 264.

Domänstyrelsen, som yttrat sig över förenämnda i'', d. krono]iigares
framställningar, bär iörklarat sig anse, att under nu rådande förhållanden
en någorlunda sorgfri existens ej kan ernås under en årlig inkomst av
750 kronor, och har styrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen bevilja ett förslagsanslag av 10,000 kronor att utgå
under år 1917 för utdelande .av tillfälligt understöd åt sådana pensionerade
kronojägare, som erhållit avsked med pension till belopp understigande
750 kronor, under villkor, att understöd ej må tilldelas annan än den,
som styrker sig vara i behövande omständigheter, samt att i avseende
å understödets storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående
pensionen icke må tillsammans överstiga 750 kronor.

Innan jag går vidare, anhåller jag att få, med ledning av löneregleringskommitténs
utlåtande i ärendet, lämna en uppgift å de institutioner,
genom vilkas försorg pensioner och understöd åt f. d. statstjänare
för närvarande utbetalas, samt en kortfattad redogörelse för de
bestämmelser, som för utbetalningen lända till efterrättelse.

Civila tjänstiimeliavare i allmänhet.

Genom kungl. kungörelsen den 17 december 1914 med föreskrifter angående
de medel, av vilka pensioner, som jämlikt lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, beviljats eller komma att beviljas, skola utgå m. m., har förordnats,
dels att de. pensioner, som med tillämpning av lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension beviljats eller komma att beviljas, skola utgå:

till tjänstinnehavare vid lotsstyrelsen och lotsverket av det för sådant ändamål
i pensionsstaten för lotsstyrelsen och lotsverket upptagna förslagsanslag;
till tjänstinnehavare vid poststaten av postmedlen;

till tjänstinnehavare vid försäkringsinspektionen av reservationsanslaget till
upprätthållande av sistnämnda ämbetsverks verksamhet;

till tjänstinnehavare vid statens vattenfallsverk av vederbörande verks medel;
till tjänstinnehavare vid tullverket av det i tullverkets utgiftsstater upptagna
förslagsanslaget till pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare;

till tjänstinnehavare vid patent- och registreringsverket av reservationsanslaget
till upprätthållande av sistnämnda ämbetsverks verksamhet;

till de. tjänstinnehavare vid domänförvaltningen, vilkas pensioner beviljats efter
1912 års början, av statens domäners fond; samt

till övriga tjänstinnehavare av särskilt anvisat anslag till pensionering av
civila tjänstinnehavare;

dels ock att de medel, den fond eller det anslag, från vilka pensionerna sålunda
utbetalts, skall beredas gottgörelse från den i 11 § av förenämnda lag omförmälda
fond för pensionering av civila tjänstinnehavare med belopp, svarande mot
pensionsfondens efter den fördelningsgrund, som av Kungl. Maj:t blivit eller kan
varda fastställd, uträknade andel i pensionsutgifterna.

Yttrande av
domänstyrelsen.

Redogörelse
för vissa nu
gällande
pension* ring shcstämmelser.

8

Lotsverket.

Postverket.

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

Beträffande pensioneringen av lotsstyrelsens samt lotsverkets personal hänvisar
jag till de bestämmelser härom, för vilka finnes redogjort i det vid Kungl. Maj:ts
proposition nr 228 till 1914 års senare riksdag fogade statsrådsprotokoll (sid. 201 —

225) ävensom till samma riksdags skrivelse nr 5 B (sid. 28—31 och 46—48).

De pensioner, som från och med år 1915 beviljats eller komma att beviljas
lotsstatens personal, utbetalas genom lotsstyrelsen, men pensioner, beviljade före
denna tid, genom flottans pensionskassa.

I sammanhang härmed bör erinras om följande.

Enär statens kostnader, även vad pensioneringen anginge, för lots- och fyrinrättningen
— för vars uppehållande särskilda avgifter lagts å sjöfarten — borde
framträda utan sammanblandning med dylika kostnader för andra statens verk och
inrättningar, beslöt 1914 års senare riksdag, att från femte huvudtitelns förslagsanslag
till lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstaltema m. m. skulle dels
under rubrik övergångs- och indragningsstat och dels under rubrik pensionsstat få
gäldas samtliga kostnader för nu ifrågavarande personals pensionering.

I det för år 1915 beviljade anslaget till lots- och fyr in rättningen med livräddningsanstaltema
m. in. upptogos övergångs- och indragningsstaten samt pensionsstaten
såsom specialanslag, den förra staten i form av bestämt anslag av 31,430
kronor samt pensionsstaten med 265,000 kronor, därav 50,000 kronor såsom förslagsanslag
till pensionering av lotsstyrelsens och lotsverkets personal i enlighet med
bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension, samt 199,000 kronor såsom förslagsanslag till pensionering genom flottans
pensionskassa av lotsstyrelsens och lotsverkets personal.

Intill 1899 års slut utgingo pensionerna till postverkets tjänstemän och betjänte
på det sätt, att från civilstatens pensionsinrättning utbetalades så stor del av det
årliga pensionsbeloppet, som den pensionerade ägde att från samma pensionsinrättning
åtnjuta, samt att från postverkets pensionsstat utgick återstående del av det
pensionsbelopp, motsvarande lönen, som enligt Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt
fall skulle tillkomma den pensionerade. Tjänstemännen, även de av lägre grad —
förutvarande betjänte — voro nämligen enligt förutvarande bestämmelser ovillkorligen
pliktiga att deltaga i pensionsinrättningen och till densamma erlägga stadgade
avgifter. Dessa avgifter, som utgingo så länge tjänsten innehades, tillgodofördes
pensionsinrättningens s. k. tjänstemannafond, från vilken ock skulle bestridas ut- »
gifterna för tjänstemännens pensionering.

Det pensionsbelopp, som utbetalades från civilstatens pensionsinrättning till
en var av de pensionerade, utgick givetvis med betydligt lägre belopp än den pensionerade
ansågs böra åtnjuta på grund av sin förut innehavda tjänst; och därför
erhöll den pensionsberättigade fyllnadspension från postverket.

Genom nådigt brev till generalpoststyrelsen den 9 juni 1899 meddelade Kungl.
Maj:t, att riksdagen på grund av Kungl. Majrts framställning medgivit, att till poststaten
hörande tjänstinnehavare, vilken efter ingången av år 1900 avginge ur tjänsten,
Ange, därest de för rätt till pension av staten stadgade villkor blivit behörigen uppfyllda,
av postmedlen utbekomma jämväl den del av pensionsbeloppet, vilken enligt
förut gällande bestämmelser eljes bort erhållas från civilstatens pensionsinrättning.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 december 1907 bar civilstatens pensionsinrättning
ombildats till en änke- och pupillkassa, vars ändamål enligt det samma

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 264. 9

(lag utfärdade reglementet är att bereda pension ät änkor och barn efter tjänstinnehavare,
vilka enligt reglementet äro skyldiga att vara delägare i kassan. Civilstatens
pensionsinrättnings tjänstemannafond står på grund härav nu under förvaltning
av nämnda kassas direktion. F. d. tjänstinnehavare vid postverket, som avgått
ur tjänsten före år 1900, erhålla alltså sina pensioner dels frän civilstatens änkeoch
pupillkassa, dels från postverket, men övriga pensionerade funktionärer vid postverket
uppbära sina pensioner uteslutande från nämnda verk.

Försäkringsinspektionen har så nyligen (år 1904) trätt i verksamhet, att någon
befattningshavare därstädes ännu icke hunnit bliva pensionerad.

Likartat lär, enligt vad jag inhämtat, förhållandet vara i fråga om statens
vattenfallsverk.

I 1916 års utgiftsstat för statens vattenfallsverk finnas visserligen upptagna
belopp till pensioner, men dessa belopp avse pensioner till förut i enskild tjänst
varande befattningshavare, vilkas pensionering staten vid övertagande av Trollhätte
kanal och Södertälje kanal iklätt sig. Vattenfallsstyrelsen har visserligen i annat
sammanhang förordat, att jämväl dessa pensionärer måtte komma i åtnjutande av
någon pensionsförhöjning; men då de icke äro f. d. statstjänare, hava de ansetts i
detta sammanhang icke kunna komma i beaktande.

Tullverkets förslagsanslag till pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare
är ställt till generaltullstyrelsens disposition, och pensionerna i fråga utbetalas genom
generaltullstyrelsens försorg.

1 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 till 1914 års förra riksdag (nr 54 till 1914
års senare riksdag) angående driftkostnader under år 1915 för statens domäner framhölls,
att statens kostnader för pensionering av tjänstinnehavare vid statens järnvägar
ävensom vid postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk utginge av vederbörande
affärsfonder såsom tillhörande deras driftkostnader och att samma förhållande
borde äga rum beträffande statens domäners fond, som inrättats och från och med
den 1 januari 1912 förvaltades av domänstyrelsen.

I anledning av denna proposition beslöt riksdagen, att de pensioner, som med
tillämpning av gällande lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension efter
1912 års början beviljats eller komma att beviljas domänförvaltningens personal,
skola från och med år 1915 utgå från statens domäners fond.

Pensioner till f. d. tjänstinnehavare vid domänförvaltningen utbetalas alltså
till de funktionärer, som pensionerats efter 1912 års början, från statens domäners
fond genom domänstyrelsens försorg, men till övriga f. d. tjänstinnehavare vid
domänförvaltningen från tionde huvudtitelns anslag till pensionering av civila tjänstinnehavare
genom statskontoret eller länsstyrelserna.

Befattningshavare som icke falla under den civila pensionslagen.

Enligt 2 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension, sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 15 augusti 1913, äger
denna lag icke tillämpning i fråga om statsråds-, justitieråds- och regeringsrådsBihang
till riksdagens protokoll 1917. I samt. 225 höft. (Nr 264.) 2

Försäkrings inspektionen.

Statens

vattenfalls verk.

Tullverket.

Statens

domäner.

Statsråd sam t
justitie- och
regeringsråd.

Telegraf verket.

Statens järnvägar.

Armén

10 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 264.

ämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller ilottans pensionskassa, tjänst
vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik, ej heller i fråga om befattning, som
är uteslutande prästerlig, utan gälla i avseende å dem vad i fråga om pension är
eller framdeles varder stadgat.

Statsråden samt justitie- och regeringsråden komma, med hänsyn till pensionernas
belopp, i detta sammanhang icke i beaktande.

För befattningshavare vid telegrafverket finnes inrättad en särskild pensionsinrättning,
telegrafverkets pensionsinrättning, som förvaltas av direktionen över telegrafverkets
pensionsanstalter. Enligt § 8 i nådiga reglementet för telegrafverkets
pensionsinrättning den 17 juni 1908 äger pensionstagare att lyfta sin pension
hos direktionen eller vid den telegrafverkets station, han vid anmälan om pensionsbrevets
utbekommande uppgivit.

Pensionerna till f. d. tjänstinnehavare vid statens järnvägar utbetalas enligt
15 § i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar genom järnvägsstyrelsens försorg.

Beträffande det militära pensionsväsendet gäller, att f. d. officerare och underofficerare
samt deras vederlikar vid armén erhålla sina pensioner från arméns
pensionskassa, men avskedat manskap sina pensioner, benämnda gratial eller underhåll,
från Vadstena krigsmanshuskassa (bildad av de inkomster, som varit anslagna
till det av Konung Gustaf II Adolf inrättade krigsmanshuset i Vadstena).

Underhållet till avskedat manskap utbetalas genom vederbörande regementes
kassaförvaltning. Bestämmelserna härom återfinnas huvudsakligen i kungl. kungörelse
den 6 oktober 1905, angående utbetalandet av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
och arméförvaltningens civila departements därav föranledda skrivelse
den 26 april 1910.

Berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa är en var av det
indelta manskapet, som vid avskedstagandet uppnått 25 tjänstår eller som under
krig eller tjänstgöring i fredstid ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet, att
han blir oförmögen till krigstjänst. Vid de förra värvade trupperna gällde i allmänhet
samma bestämmelse, dock att pensionsrätten inträdde vid 40 levnads- och
20 tjänstår men vid Värmlands fältjägarkår och för manskapsunderbefälet vid
Skånska husar-, Skånska dragon- och Norrlands dragonregementen efter 45 levnadsoch
25 tjänstår. Framdeles kommer allt arméns fast anställda manskap att utgöras
av volontärer, i huvudsak avsedda att bereda tillgång till besättande av underbefälsbeställningarna.
Volontärema anställas medelst kontrakt, gällande för viss tid, i
regel mellan 2 och 4 år, och en volontär får i allmänhet icke kvarstå längre tid
än till den 1 november det år, under vilket han uppnår 6 tjänstår eller fyller 28 år.

De till 1914 års utgång gällande bestämmelserna om underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa finnas relaterade i Kungl. Maj:ts proposition nr 188 till 1914 års
senare riksdag angående förhöjning i gratialen åt avskedat manskap vid armén. I
denna proposition hade vid föreslående av pensionsbeloppen jämväl redogjorts för de
fördelar, som genom lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring beretts
åldringar och invalider. På grund av riksdagens beslut i anledning av propositionen

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264. 11

liar Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 6 november 1914 angående förhöjning
i gratial frän Vadstena krigsmanshuskassa, som trätt i kraft den 1 januari 1915,
förordnat

att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för dåvarande och blivande
underhållstagare, vilka uppnått en ålder av 60 år, skall utgå med 100 kronor;

att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som är
född tidigare än den 1 januari 1847, skall utgå med 200 kronor;

att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som är
född 1847, skall utgå med 125 kronor;

att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som är
född 1848, skall utgå med 110 kronor;

dock att underhållstagare, som redan enligt gällande bestämmelser äger åtnjuta
gratial till högre belopp än det, som enligt ovanstående skulle tillkomma
honom, skall äga tillgodonjuta det högre beloppet;

att korpraler och vice korpraler ävensom vaktmästare vid intendenturkåren
fortfarande skulle åtnjuta de till dem enligt vid tiden för kungörelsens utfärdande
gällande bestämmelser efter erhållet avsked utgående tillägg till de för avskedade
soldater bestämda gratialen från Vadstena krigsmanshuskassa; samt

att såsom begravningshjälp efter avliden underhållstagare skall från Vadstena
krigsmanshuskassa utgå ett belopp av 30 kronor.

Från den s. k. invalidhusfonden utdelas årliga gratifikationer till avskedade
militärer. Ansökan om gratifikation, vilken gives blott för ett år i sänder, ingives
till Kungl. Maj:t, och vid ansökningen fogas bland annat intyg, som kunna styrka
den sökandes behov av understöd. Gratifikationernas belopp har i allmänhet växlat
mellan 15 och 30 kronor men i enstaka undantagsfall uppgått till 35—250 kronor.

Marinens personal — både officerare, underofficerare och manskap — uppbär
sina pensioner från flottans pensionskassa. De till 1914 års utgång gällande bestämmelserna
om pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater (d. v. s. soldater,
som tillhört det på 1870-talet upplösta marinregementet) finnas relaterade i
Kungl. Maj:ts proposition nr 240 till 1914 års senare riksdag angående förhöjning
i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till avskedat manskap m. m. (sid. 4.)

Kungl. Maj:ts i berörda proposition framställda förslag var grundat på betänkande
och förslag av sakkunniga, vilka jämlikt nådiga beslut den 3 september
1912 och den 12 december 1913 tillkallats för att inom lånt- och sjöförsvardepartementen
biträda med utredning och avgivande av förslag till ifrågasatt höjning av
de till avskedat manskap vid armén och marinen från Vadstena krigsmanshuskassa
och flottans pensionskassa utgående underhåll och pensioner. I anledning av den
kungl. propositionen medgav riksdagen samma förhöjning i pension från flottans pensionskassa
för avskedad båtsman eller marinsoldat som för avskedat manskap vid armén,
varefter Kungl. Maj:t den 30 oktober 1914 utfärdade kungörelse angående förhöjning
i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till avskedade båtsmän
och marinsoldater m. m., i överensstämmelse med berörda riksdagsbeslut.

I 5 § av lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring är stadgat, att vid bestämmandet
av årsinkomst enligt 7 § i lagen om allmän pensionsförsäkring hänsyn icke
skall tagas till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa, genom flottans pen -

Marinen.

Hospitalen.

Extra anslagför
tillfälliga
understöd
åt f. d.
stats tjänare.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

sionskassa utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater eller gratifikationer
och pensioner från invalidhusfonden.

Båtsmännen, flottans indelta manskap, utgjorde förr huvudbeståndsdelen av
flottans manskap. Båtsmanshållet sattes emellertid enligt beslut av 1887 års riksdag
på vakans. Någon rekrytering av båtsmanskåren äger alltså ej längre rum, och
vakanssättningen beräknades vara avslutad till den 1 januari 1896, något som emellertid
ej gått i uppfyllelse. Den 1 januari 1916 funnos dock, enligt upplysning å
statskontorets riksbokslutsbyrå, blott 39 båtsmän i tjänst.

Slutligen bör erinras, hurusom å hospitalens stater för år 1917 finnas uppförda
årliga understöd åt 81 f. d. befattningshavare vid hospitalen.

Då beloppen av dessa understöd bestämmas av medicinalstyrelsen, som jämväl
lärer äga rätt att höja beloppen, finner jag mig i detta sammanhang icke hava
någon anledning att närmare ingå i bedömande av frågan om behovet av ytterligare
understöd åt dessa f. d. befattningshavare.

1 sammanhang härmed bör erinras, hurusom Eders Kungl. Maj:t
i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag föreslagit riksdagen att,
i huvudsaklig överensstämmelse med vad under närmast föregående år
ägt rum, å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln uppföra

dels ett förslagsanslag av 17,000 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén,
under villkor:

att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrkt sig vara
i behövande omständigheter och före år 1902 erhållit avsked med pension
från arméns pensionskassa eller, på grund av punkt 8 i cirkuläret
den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten, samt

att i avseende å understödets belopp iakttages, att för den, vilkens
pension och fyllnadspension icke uppgå till 200 kronor, understödet icke
må tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen överstiga 300
kronor, och att till annan pensionär understöd icke må utgå med högre
belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension och fyllnadspension
överstiga 600 kronor;

dels ett förslagsanslag av högst 911 kronor för utdelande av tillfälligt
understöd åt f. d. förrådsvaktmästare, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt

att understödet för en var bestämmes till sådant belopp, att det
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till 300 kronor;

dels ett förslagsanslag av 18,480 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga dag -

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

lönare vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än
dem, som meddelats genom nådiga kungörelsen den 25 november 1910,
under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla i n valid -underhåll, i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200
kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och
pensionen tillsamman skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan
pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa
från och med 200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor samt
för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500 kronor
årligen, till 50 kronor;

dels ett förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats
enligt bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingång
blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter; samt

att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet
för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250
kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå
till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen jämte
pensionsförhöjningen icke i något fall må överstiga 550 kronor; och

dels ett förslagsanslag av 2,000 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej
må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter
och antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragningsstaten
till belopp understigande 500 kronor eller ock under år
1908 erhållit avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering
av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets
storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må
tillsammans överstiga 500 kronor.

Löneregleringskommitténs i ärendet den 23 januari 1917 avgivna
utlåtande är av följande lydelse:

»En statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åt -

Löneregleringskommittens
utlåtande.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

njutande av pension till författningsenligt belopp, har hittills icke ansetts
äga befogat anspråk på ytterligare underhåll från staten.

Vid denna grundsats synes det löneregleringskommittén vara av
vikt» att framdeles som hittills fasthålla.

Bortsett från några få fall, där på grund av personliga omständigheter
eller andra särskilda förhållanden förhöjning av pension beviljats,
har avvikelse från nämnda princip icke heller förekommit under
annan form än såsom tillfälligt understöd att, efter prövning av behovet
i varje särskilt fall, utgå till pensionärer, vilkas pensionsbelopp avpassats
efter äldre stater eller äldre pensioneringsgrunder, som sedermera
ändrats såsom ledande till för låga pensionsbelopp.

Emellertid hava i följd av världskriget förhållandena i vårt land
blivit sådana, att de åt f. d. statstjänare utgående, efter normala levnadskostnader
avpassade pensionerna i många fall måste anses otillräckliga
för de oundvikligaste utgifternas bestridande.

Då pensionärerna i det stora flertalet fall torde få antagas vara
oförmögna att genom arbete i någon större män bidraga till sitt uppehälle,
är det givet, att många av dem för närvarande befinna sig i nödläge,
ur vilket de endast genom det allmännas mellankomst kunna frigöra
sig.

Visserligen har staten redan på åtskilliga sätt, exempelvis genom
tillhandahållande av livsmedel till nedsatt pris samt genom skattelindringar,
sökt hjälpa de mindre bemedlade att komma över dyrtidens
hårdaste verkningar, men det är uppenbart, att dessa åtgärder endast i
ringa mån kunnat motväga den under de senaste åren inträffade oerhörda
stegringen i priset på allt vad till livets nödtorft hörer. Det
synes därför kommittén, som borde statsverket icke undandraga sig att,
i huvudsaklig anslutning till den av motionärerna i ämnet uttalade
mening, träda hjälpande emellan genom tillfälliga, direkta penningunderstöd
åt f. d. statstjänare med låga pensioner.

Tvivelsutan har den dyra tiden försatt många enskilda, till produktiv
verksamhet oförmögna personer i en ställning ännu svårare än
den f. d. statstjänare med låga pensioner i allmänhet intaga. Staten
lärer emellertid icke vara i stånd att effektivt bispringa alla, som behöva
hjälp, men en särskild förpliktelse synes dock åligga staten att
lämna hjälp åt de mest behövande bland dem, som direkt ägnat sina
krafter åt dess tjänst.

Vid bedömandet av den omfattning, i vilken dylik tillfällig hjälp
må lämnas, bör beträffande arméns och flottans pensionerade manskap

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264. 15

enligt kommitténs förmenande hänsyn tagas till följande omständigheter.

Underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa är mera att anse
såsom ett tillskott till livsuppehället än såsom eu pension i vanlig mening.
Anledningen härtill är klar. Den tjänstgöring de indelta soldaterna
fullgjort har, såsom i Kungl. Maj:ts proposition nr 188 till 1914
års senare riksdag framhållits, i allmänhet ej upptagit dem större del
av året än att de kunnat ägna sig åt annan verksamhet, och de kunna
därlör näppeligen på grund av sin tjänstgöring anses berättigade till
en verklig pension, tillräcklig för deras uppehälle vid avgången ur
tjänsten.

Båtsmännen hava i avseende på anställning och avlöningsförmåner
varit väsentligen likställda med arméns indelta soldater. De hava i medeltal
tjänstgjort endast fyra månader om året. Att bereda dem vid uppnådd
föreskriven levnads- och tjänstålder pension i egentlig meningtorde
därför, enligt vad förutnämnda sakkunniga jämväl framhållit, icke
hava varit av statsmakterna avsett.

Härtill kommer, att flertalet av ifrågavarande underhållstagare uppburit
den huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring vid armén och
flottan icke av staten utan av vederbörande rust- och rotehållare och
att deras anställning i huvudsak vilat på avtal mellan dem samt rustoch
rotehållarna.

Vid nu anförda förhållanden och på grund därav att riksdagen
så nyss som år 1914 beviljat underhållstagare av dessa kategorier ävensom
f. d. marinsoldater en väsentlig höjning i understöden, anser sig
kommittén i detta sammanhang icke hava anledning att räkna med
nämnda avskedade manskap vid armén och marinen.

För att kunna bedöma frågan ur ekonomisk synpunkt har kommittén,
med ledning av tillgängliga uppgifter i länsstater, räkenskaper,
liggare och dylika handlingar — under iakttagande av vad som nyss
anförts beträffande manskapet vid armén och marinen — låtit uppgöra
följande översikt1) av antalet f. d. statstjänare, som för närvarande
uppbära pension eller därmed jämförligt årligt understöd till belopp av
högst 1,500 kronor för år räknat och som fördenskull, under förutsättning
att begreppet »låga pensioner» finge anses sträcka sig till nämnda
belopp, möjligen kunna ifrågakomma till erhållande av krigstidshjälp.

Olika uppfattningar kunna givetvis göra sig gällande i fråga om

l) Införd säsom bilaga till detta protokoll.

16 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 264.

det belopp en pension icke må överstiga, för att den skall kunna sägas
vara låg.

De motionärer, som föranlett riksdagens skrivelse i ärendet, hava
föreslagit, att understöd skulle tilldelas dem, vilkas pensioner icke överstiga
800 kronor, och riksdagen har häremot icke framställt någon
erinran.

Domänstyrelsen, som yttrat sig över vissa f. d. kronojägares framställningar
om höjning av deras pensioner, har ansett, att pensionsbeloppet
och den hjälp, som kan varda beviljad, tillsammans icke må
överstiga 750 kronor.

Kommittén har för sin del efter sakens övervägande stannat vid
den uppfattningen, att, med hänsyn till levnadsstandarden för vårt folk
i allmänhet, den pension torde böra kunna under nuvarande dyrtid
kallas låg, som icke överstiger 1,200 kronor om året.

Visserligen har undersökningen i ärendet, efter därom inom kommittén
framställt yrkande, utsträckts till alla, som åtnjuta pension eller
understöd av högst 1,500 kronor om året, men kommittén har av nyss
angivna skäl och med beaktande särskilt av den relativt trygga ställning,
som följer av rätten till pension utav staten, icke ansett sig hava
fog att föreslå gränsen så betydligt mycket högre än vad riksdagen
med sin skrivelse kan antagas hava åsyftat. I

I fråga om det belopp, varmed staten borde bispringa f. d. statstjänare
med låga pensioner, hava inom kommittén yppats två olika
meningar, nämligen dels att beloppet skulle föreslås till 150 kronor för
varje pensionär, dock att pensionen och tillägget icke i något fall finge
tillsammans överstiga 1,300 kronor, och dels att varje pensionär skulle
erhålla 100 kronor.

Vid övervägande av de på detta spörsmål inverkande omständigheterna
har kommittén ansett sig böra stanna vid det senare alternativet,
som i en del fall skulle medföra ända till 100 procents förhöjning i nu
utgående pensioner.

Riksdagen har i sin skrivelse förutsatt, att krigstidshjälp borde
tillgodokomma endast dem, som visade sig vara i behövande omständigheter.

Lämpligheten av ett sådant förbehåll belyses bland annat därav,
att, på sätt av handlingarna i ärendet framgår, ett antal av 36 pensionerade
underofficerare vid marinen under år 1916 varit mobiliserade och
därför uppburit, utöver pension till belopp av kronor 666: 67 eller

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

kronor 729: 60, ersättning av statsmedel till belopp mellan kronor 2,213: 80
och kronor 2,908: 80 för år räknat.

Behovet bör emellertid enligt kommitténs mening styrkas icke
medelst ett på subjektiv uppfattning grundat s. k. fattigdomsbevis,
utan genom det medelst debetsedel eller på annat sätt ådagalagda förhållandet,
att vederbörande under år 1917 icke har (eventuellt, i syfte att
möjliggöra tidigare utbetalning av krigstidshjälpen, år 1916 icke haft)
att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än förslagsvis
1,200 kronor.»

I enlighet med vad sålunda blivit anfört har löneregleringskommittén
hemställt, att en var f. d. statstjänare — avskedade båtsmän och
marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder
icke inbegripna — vilken under år 1917 uppbär pension eller
därmed jämförligt årligt understöd, som blivit av Konung och riksdag
till siffran bestämt eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder,
till belopp av högst 1,200 kronor för år räknat och som under år
1917 icke har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre
belopp än 1,200 kronor, må få uppbära en krigstidshjälp av 100 kronor,
att till honom eller, om han under året avlidit, till hans rättsinnehavare
på en gång utbetalas.

Då den av kommittén meddelade, här efteråt såsom bilaga intagna
översikten av pensions- och understödstagare gåve vid handen, att krigstidshjälp
enligt kommitténs förslag kunde antagas komma ungefär 5,000
f. d. statstjänare till del, samt bifall till kommitténs förslag alltså skulle
medföra en utgift för statsverket under år 1917 av ungefär 500,000
kronor, hemställde kommittén, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos 1917
års riksdag

dels för ifrågavarande ändamål begära nämnda belopps uppförande
såsom förslagsanslag å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel under år
1917 låta utbetala vad som för ändamålet erfordras,

dels ock föreslå riksdagen att åt Eders Kungl. Maj:t överlämna
att utfärda de närmare föreskrifter, som för beslutets bringande till
verkställighet må finnas erforderliga.

Efter det löneregleringskommitténs utlåtande avgivits, hava till Eders
Kungl. Maj:t inkommit ytterligare följande framställningar i ärendet,
nämligen från

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 225 häft. (Nr 264.)

Ttterligare

inkomna

framställ ningar.

3

18

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 264.

svenska provinsialläkarföreningen, som begär, att pensionerade
förste provinsial- och provinsialläkare må beviljas dyrtidstillägg med 20
procent av dem tillkommande pensionsbelopp samt att extra provinsialläkare,
vilka erhållit tilläggspension av 1,500 kronor, må beviljas dyrtidstillägg
med 40 procent av deras pensioner;

J. Wennerlöf m. fl. före år 1915 pensionerade länsmän, vilka begära
en pensionsförhöjning av 600 kronor; samt

f. d. stationsmästaren J. P. H. Berg, f. d. vagnsmörj aren Carl
Larsson m. fl. ävensom förra biträdet hos generalpoststyrelsen Jenny
Gfiertz, vilka begära höjning av dem tilldelade pensioner.

Departe- I anledning av vad Eders Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag

mentschefen. av^åten proposition om krigstidshjälp åt vissa befattningshavare i statens
tjänst föreslagit, medgav riksdagen, att dylik hjälp finge under nämnda
år utbetalas med belopp, stående i visst förhållande till befattningshavarens
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt och utgående för
vart och ett av honom på grund av försörjningsplikt underhållet minderårigt
barn, till ett antal av högst fem, med lägst 30 och högst 80
kronor.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen (nr 129)
angående krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens
tjänst har Eders Kungl. Maj:t föreslagit dels ett i visst förhållande
till de fasta avlöningsförmånerna stående krigstidsf?7/äyy och dels en
efter den s. k. behovsprincipen utgående krigstids/yäZp åt jämförelsevis
lågt taxerade befattningshavare med försörjningsplikt mot minderåriga
barn.

Riksdagen har i sin nu förevarande skrivelse ifrågasatt, huruvida
och i vad män någon höjning av pensionsbeloppen för sådana pensionstagare,
som uppbure låga pensioner och styrkte sig vara i behövande
omständigheter, kunde anses av rådande förhållanden betingad.

På sätt närmare utvecklats i förenämnda proposition till innevarande
års riksdag, hava levnadskostnaderna i vårt land under den tid
världskriget pågått ökats i högst betydande grad och visa tendens att
ytterligare stiga. Vid sådant förhållande är det uppenbart, att de efter
normala omständigheter avpassade avlöningarna och pensionerna, åtminstone
för de i tjänst varande eller f. d. befattningshavare, vilka uppbära
låga avlöningar eller pensioner, i regel icke utan synnerligen stora
svårigheter räcka till de nödvändiga levnadskostnadernas bestridande.

Såsom statskontoret och löneregleringskommittén betonat, måste den
statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

pension till belopp, som författningsenligt skall utgå, anses icke hava
något som helst befogat anspråk på ytterligare underhåll från staten.
Vid denna princip synes det vara av vikt att framdeles som hittills
fasthålla, i all synnerhet som ett motsatt förfaringssätt skulle betänkligt
rubba den vid alla på senare tiden genomförda löneregleringar tilllämpade
regeln, att befattningshavarna själva skola till viss del betala
kostnaden för sin pensionering.

Sålunda uttalade betänkligheter mot en stadigvarande förhöjning
av utgående pensioner böra emellertid icke hindra, att staten träder
hjälpande emellan för att genom en tillfällig pensionsförhöjning i någon
mån stödja de mest behövande bland dem, som ägnat sina krafter åt
dess tjänst.

Visserligen har staten, såsom löneregleringskommittén erinrat,
redan på åtskilliga sätt, exempelvis genom tillhandahållande av livsmedel
till nedsatt pris samt genom skattelindringar, sökt hjälpa de
mindre bemedlade att komma över dyrtidens hårdaste verkningar, men
det är uppenbart, att dessa åtgärder endast i ringa mån kunnat motväga
den under senaste tiden inträffade oerhörda stegringen i priset på
allt vad till livets nödtorft hörer.

Då statsverket alltså torde böra i någon män söka lindra de av
dyrtiden förorsakade svårigheterna jämväl för statens i behövande omständigheter
vai’ande pensionstagare, gäller det att taga ståndpunkt i
fråga om understödets belopp och de begränsningar, som för dess utbetalande
böra uppdragas.

Rätten till ifrågavarande krigstidshjälp synes böra, på sätt föreslagits
i fråga om krigstidshjälp åt i tjänst varande befattningshavare,
hänföras till förhållandena vid 1917 års ingång. Härigenom förebygges,
att en befattningshavare, som under år 1917 avgår med pension, skulle
kunna komma i åtnjutande av krigstidshjälp i tvenne särskilda egenskaper,
nämligen dels såsom i tjänst varande befattningshavare och dels
såsom pensionär.

I fråga om beloppet har i den riksdagsmotion, som föranlett frågans
upptagande, föreslagits en graderad skala, lägst 50 kronor och
högst 120 kronor. Inom löneregleringskommittén har ifrågasatts att
beloppet skulle bestämmas till 150 kronor, men kommittén har stannat
vid att föreslå 100 kronoi-, vilket belopp i en del fall skulle medföra
ända till 100 procents förhöjning i nu utgående pensioner; och ansluter
jag mig härutinnan till vad kommittén sålunda föreslagit.

I fråga om det belopp en pension icke må överstiga för att den

20

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 264.

skall kunna sägas vara låg, hava motionärerna i ämnet föreslagit, att
gränsen skulle dragas vid 800 kronor.

Kommittén har uttalat den uppfattningen, att, med hänsyn till
levnadsstandarden för vårt folk i allmänhet, den pension bör kunna
under nuvarande dyrtid kallas låg, som icke överstiger 1,200 kronor
om året.

Inom kommittén har emellertid ifrågasatts en sådan form för begränsningen,
att pensionen och tillägget icke i något fall finge tillsammans
överstiga 1,300 kronor.

Vid bifall till kommitténs förslag skulle inträffa, att en pensionär
med 1,250 kronors pension ginge miste om tillägget, medan en
pensionär med 1,200 kronors pension kunde erhålla 100 kronors tilllägg,
så att han bleve bättre ställd än den, som under normala förhållanden
åtnjuter högre pension.

För att hindra dylika ojämnheter anser jag begränsningen böra
formuleras så, att pensionen och tillägget icke må tillhopa överstiga
1,300 kronor.

Detta medför visserligen omkring 7,500 kronors kostnadsförhöjning
utöver av kommittén beräknade 500,000 kronor, men denna relativt
ringa förhöjning torde icke behöva föranleda någon ökning av nyssberörda
förslagsvis beräknade kostnadsbelopp.

Enligt kommitténs förslag skola från åtnjutande av tillägget undantagas
de f. d. befattningshavare, som för år 1917 hava att erlägga
inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,200 kronor.
Häremot har jag intet att erinra. Jag anser mig dock böra omförmäla,
att enligt förordningen den 30 mars 1917 om särskilda avdrag vid 1917
års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt
kan skattskyldig, som eljest skolat erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
under år 1917 för högre belopp än 1,200 kronor,
till följd av i nämnda förordning medgivna avdrag för minderåriga
barn, som han har att på grund av försörjningsplikt underhålla, få det
taxerade beloppet nedsatt till 1,200 kronor eller därunder. Detta förhållande
torde emellertid sakna större praktisk betydelse i nu förevarande
fall, då de understödsberättigade, varom här är fråga, nog
endast undantagsvis äga minderåriga barn.

Som det föreslagna understödet är avsett att utgå efter den s. k.
behovsprincipen, synes den av löneregleringsko mmitten föreslagna benämningen
krigstidshjälp vara lämplig.

I övrigt har jag icke funnit något att erinra mot löneregleringskommitténs
i ärendet framlagda förslag.

2t

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2C>4.

Med erinran alt Eders Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
föreslagit riksdagen att i avbidan på de framställningar i ämnet, som
kunde varda förelagda riksdagen, till krigstidshjälp m. m. åt befattningshavare
och pensionstagare å riksstaten för år 1918 beräkna ett belopp
av 16,000,000 kronor, därav 500,000 kronor avsetts till pensionerade
f. d. statstjänare, hemställer jag på grund av det anförda, att Eders
Kungl. Maj:t nu täcktes föreslå riksdagen att

a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna
— vilka vid ingången av år 1917 äro berättigade till pension
eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till
siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, å
extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag å
500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel
under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet erfordras;

b) förklara, att krigstidshjälpen skall till varje dylik f. d. befattningshavare
utgå med ett belopp av 100 kronor, under iakttagande dels
att hans nu ifrågavarande krigstidshjälp samt pensions- och understödsförmåner
icke må tillhopa överstiga 1,300 kronor för år räknat och
dels att från åtnjutande av dylik hjälp undantages ej mindre f. d. befattningshavare,
som under år 1917 har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 1,200 kronor, hustrus taxering däri
inberäknad, än även gift kvinnlig f. d. befattningshavare, vars man
lever; samt

c) medgiva, att krigstidshjälpen må till vederbörande f. d. befattningshavare
eller, om han under året avlidit, till hans stärbhus på en
gång utbetalas i den ordning som av Kungl. Maj:t bestämmes.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . . till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Stig östergren.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 225 käft. (Nr 264.)

4

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Bil.

Översikt k>

av antalet f. (1. statstjänare, som från nedan angivna statsinstitutioner uppbära pension eller därmed jämförligt
årligt understöd till belopp av högst 1,500 kronor för är räknat.

(Upprättad i december 1916.)

Pensionens eller
understödets belopp.

Statens

järn-

vägar.

Arméns

pen-

sions-

kassa.

Flot-

tans

pen-

sions-

kassa.

Stats-konto-ret och
läns-styrel-serna.

Tull-

verket.

Telegraf-verket
och dess
pensions-inrätt-ning.

Post-verket
(civil-statens
änke- och
pupill-kassa).

Lots-

verket.

Domän-styrelsen
(länssty-relserna ;
statens
domäners
fond).

Post-

spar-

banken.

Patent-och re-gistre-rings-verket.

Summa.

0- 100 kr..........

1

i

53

13

1

18

1

4

92

101— 200 » .........

10

25

43

65

1

11

4

4

—

—

163

201— 300 » ......

18

3

76

206

4

11

3

5

—

—

—

326

301— 400 » .........

27

69

107

60

3

1

—

3

—

—

—

270

401— 500 » .........

29

4

119

69

43

22

>) 3

6

2

—

—

297

501— 600 » ......

104

122

122

65

15

5

!) 48

9

1

1

—

492

601— 700 » ........

334

3

15

39

28

3

5

—

3

1

—

431

701— 800 » .........

53

47

9

96

43

6

a) 66

1

6

—

—

327

801— 900 » ........

63

407

32

63

29

7

11

6

21

—

—

639

901—1,000 » .........

469

747

105

64

16

9

24

i

1

—

1

1,443

1,001—1,100 » .........

45

—

170

8

51

7

2

62

—

—

—

345

1,101—1,200 » ......

70

9

—

37

3

93

24

—

—

—

—

236

1,201—1,300 > .........

121

—

....

6

14

4

2

4

—

—

—

151

1,301—1,400 » ........

20

5

—

7

—

11

—

—

—

—

—

43

1,401—1,500 » .........

134

9

—

30

4

16

4) 7

-

__

—

200

Summa

1,498

1,451

851

828

255

224

200

in

34

2

1

5,455

1) Av

dessa åtnjuter en

200 kronor

från postverket och

300 kronor

från civilstatens pensionsinrättning.

a) >

» åtnjuta sju

300 »

* » »

300 »

■» »

*) »

» åtnjuter eu

500 »

» » X»

300 »

» >

>

4) »

» »en

1,125

» » »

300 »

» >

»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.