Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 262.
1
Nr 262.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen; given
Stockholms slott den 16 april 1917.
Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund av — — — — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:
Att
protokoll, hållna — — — — uppenbara.
Att ej några — — — — femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner — — — — konfiskeras.
Att, där underrätt — — — — konfiskeras.
Att, i vad — — — — femtio riksdaler.
Det skall — — — — sexton skillingar.
Att protokoll — — — — sexton skillingar.
Att ingen — — — — sexton skillingar.
Att utdrag — — — — femtio riksdaler.
Att till försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten inkomna handlingar,
från nämnda myndigheter utgångna skrivelser samt hos dem förda
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 223 käft. (Nr 262.) 1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 262.
protokoll och anteckningar, såvitt de röra enskildas personliga förhållanden
eller avse arbetet i arbetsgivares rörelse, företag eller verksamhet eller
de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, eller arbetarnas antal,
arbetstid och avlöningsförhållanden, ej må utlämnas förrän tio år förflutit
från handlingens datum, därest ej med hänsyn till de förhållanden, under
vilka ett tidigare utlämnande ifrågasättes, trygghet kan anses vara för
handen,, att detsamma ej kommer att missbrukas till skada för den, som
i handlingen avses; ägande vederbörande myndighet, då undantag sålunda
medgives, att göra de förbehåll, som prövas erforderliga. Den, som obehörigen
utlämnar handling eller i tryck offentliggör handling, som han vet
vara obehörigen utlämnad, så ock den, som bryter emot förbehåll, varunder
utlämnande skett, böte från och med femtio till och med trehundra
riksdaler.
Att uppgifter — — — — femtio riksdaler.
Att för — — — — trehundra riksdaler.
Att de från — — — — femtio riksdaler.
Att ansökning — — — — femtio riksdaler.
Att sådant, som — — — — huvudsaken.
I övrigt, och — — — — stadgat är.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Steno Stenberg.
Kung!. Maj ds nåd. proposition nr 262.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
måndagen den 16 april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
äJårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Stenberg:
»Lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete inne-Arbetsgivares
håller i 17 § första stycket, att arbetsgivare är pliktig att när som helst, ^li^t* 1916*
på därom framställd begäran, till försäkringsrådet samt, där försäkringen års lag om
äger rum i riksförsäkringsanstalten, jämväl till anstalten lämna sådan försäkring för
uppgift om arbetet och de förhållanden, under vilka det bedrives, samt arbete.
om arbetarnas antal, arbetstid och avlöningsförhållanden, som må erfordras
för bestämmande av försäkringsavgift eller ersättningsbelopp.
Nämnda lag träder i kraft den 1 januari 1918. Emellertid skall,
enligt särskild till lagen fogad övergångsbestämmelse, stadgandet i
17 § första stycket icke tillämpas, förrän sådan ändring i tryckfrihetsförordningen
vidtagits, att i nämnda stadgande omförmälda uppgifter
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 262.
Riksförsäk
ringsanstal
ten.
beredes nödigt skydd mot obehörigt offentliggörande. Sagda övergångsbestämmelse
tillkom på hemställan av det särskilda utskott, vilket av riksdagen
tillsatts för behandling av det förslag, som låg till grund för nämnda
lag; och yttrade utskottet härutinnan, att de uppgifter, som det enligt 17 §
ålåge arbetsgivare att lämna, åtminstone delvis torde beröra sådana till
affärshemligheter hänförliga förhållanden, som arbetsgivaren ej kunde anses
skyldiga framlägga för offentlig myndighet, med mindre desamma genom uttrycklig
bestämmelse i tryckfrihetsförordningen undandroges offentligheten.
Sedan chefen för civildepartementet i en till mig ställd skrivelse av
den 29 juni 1916 anhållit om vidtagande av åtgärder för åstadkommande
av ändring i tryckfrihetsförordningen i förevarande avseende, har riksförsäkringsanstalten
på grund av nådig remiss avgivit utlåtande i ärendet.
Hiksförsäkringsanstalten har i nämnda utlåtande anfört, att, då det
enligt sakens natur vore för lagens tillämpning överhuvud oundgängligen
nödvändigt att äga tillgång till de i 17 § första stycket omförmälda uppgifterna
och något annat för det stora flertalet försäkringar lämpligt sätt
för uppgifternas införskaffande icke funnes i lagen stadgat, något vidare
yttrande från anstaltens sida rörande behovet av den ifrågasatta ändringen
i tryckfrihetsförordningen icke torde erfordras.
Däremot hade anstalten ansett sig böra taga i övervägande, huruvida
icke åt den sålunda erforderliga bestämmelsen i tryckfrihetsförordningen
borde givas något större räckvidd än som betingades av ordalagen
i nämnda föreskrift i olycksfallslagen rörande tillämpningen av 17 §
första stycket.
Efter att hava återgivit särskilda utskottets nyssnämnda yttrande om
behovet av skydd för uppgifter angående vissa till affärshemligheter hänförliga
förhållanden, har anstalten vidare anfört, att såsom exempel på
dylika uppgifter kunde nämnas sådana, som avsåge antalet dagsverken,
dags- eller timpenning, ackordsbelopp, beskaffenheten av de vid rörelsen
eller företaget begagnade maskiner, explosiva ämnen och dylikt. Handlingar
innehållande uppgifter av dylikt slag kunde jämväl i annan ordning
än vid tillämpning av 17 § första stycket inkomma till riksförsäkringsanstalten
eller försäkringsrådet. Detta vore sålunda fallet, då
anstalten eller rådet läte någon sin tjänsteman jämlikt bestämmelsen i
andra stycket av samma paragraf verkställa undersökning rörande de förhållanden,
under vilka arbetet i viss rörelse eller visst företag bedreves,
och rapport därom till respektive myndigheter insändes eller då sådan undersökning
verkställdes av tillsynsmyndighet, som däröver avgåve yttrande,
eller då eljest från annan än arbetsgivaren skriftliga upplysningar rörande
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 262.
5
dylika förhållanden inhämtades. Enligt anstaltens förmenande syntes det
med den ifrågasatta ändringen i tryckfrihetsförordningen åsyftade ändamålet
icke kunna vinnas, därest icke jämväl för dylika handlingar bereddes
skydd mot obehörigt offentliggörande. Enahanda syntes vara förhållandet,
då i anstaltens eller rådets protokoll uppgift intoges av det
innehåll, som i 17 § första stycket sades, eller eljest anteckning av sådant
innehåll bifogades protokollet eller handlingarna i ämnet ävensom då
från respektive myndigheter avlätes skrivelser, som innehölle dylik uppgift.
I allmänhet torde ifrågavarande uppgifter endast erfordras för de i
17 § första stycket omförmäla ändamålen. Därest emellertid uppgifterna
undantagsvis skulle vara behövliga för utredning av annat försäkringsärende
och i samband därmed inkomma till försäkringsmyndigheten, torde
desamma jämväl för dylikt fall böra omfattas av den ifrågasatta bestämmelsen
i tryckfrihetsförordningen.
Det tillägg till tryckfrihetsförordningen, som nu vore i fråga, borde sålunda
enligt anstaltens mening innehålla föreskrift om förbud mot utlämnande
icke blott av sådana uppgifter, som i 17 § första stycket olycksfallslagen
avsåges, utan jämväl av andra till anstalten eller rådet inkomna handlingar,
därifrån utgångna skrivelser samt där förda protokoll och anteckningar,
som rörde arbetet i arbetsgivares rörelse, arbetsföretag eller verksamhet
eller de förhållanden, under vilka arbetet bedreves, eller arbetarnas
antal, arbetstid och avlöningsförhållanden.
Med ett stadgande av den innebörd, som nu angivits, funne anstalten
ändamålet med det i berörda övergångsbestämmelse stadgade villkoret
för tillämpning av första stycket av lagens 17 § vara tillgodosett.
Ehuru med hänsyn härtill den fråga, varöver anstalten haft att avgiva
underdånigt utlåtande, icke torde föranleda vidare yttrande från anstaltens
sida, hade anstalten dock ansett sig böra i detta sammanhang föreslå skydd
i ytterligare ett hänseende mot obehörigt offentliggörande av till anstalten
eller rådet inkomna handlingar. På sätt anstalten anfört i ett den 12
november 1909 till dåvarande chefen för justitiedepartementet avgivet, på
hemställan av kommitterade för revision av tryckfrihetsförordningen infordrat
yttrande rörande den ändring och rättelse, som anstalten kunde finna
§ 2 4:o tryckfrihetsförordningen tarva, syntes nämligen jämväl de läkarbetyg,
som ingåves till anstalten för erhållande av ersättning i anledning
av försäkring eller för utlåtande om invaliditetsgrad, ävensom de
uppgifter i övrigt, som lämnades eller införskaffades för en ersättningsfrågas
bedömande, kunna undantagas från de handlingar, till vilka allmänheten
hade fri tillgång. I dessa läkarbetyg och meddelanden måste
nämligen understundom lämnas utredning om den skadades tillstånd före
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 262.
olyckstillfället, huruvida han lede av följderna utav alkoholmissbruk och
dylikt. Särskilt då fråga vore om så kallade traumatiska neuroser, måste
ingående undersökningar verkställas och noggranna utlåtanden lämnas
rörande den sjukes ärftliga belastning, hans levnadssätt och föregående
sjukdomar med mera. Det vore tydligt, att dylika upplysningar om en
sjuk persons mera intima förhållanden icke borde få komma till utomståendes
kännedom. I berörda hänseende ville anstalten nu ytterligare åberopa
de tid efter annan framkomna förslagen till förbud mot offentliggörande
av handlingar rörande allmänna hälso- eller sjukvården i vad de
anginge enskildas personliga förhållanden.
Vad sålunda anförts syntes anstalten jämväl äga tillämpning å andra
uppgifter rörande arbetarnas personliga förhållanden, som erfordrades för
bedömande av ersättningsfrågor eller frågor om utbyte av livränta mot
kapital eller dylikt.
Med avseende å det närmare innehållet av ifrågavarande stadgande,
funne anstalten den nu gällande bestämmelsen i tryckfrihetsförordningen
§ 2 4:o rörande de för offentlig statistik lämnade uppgifter i huvudsak
kunna tjäna som förebild. Sålunda torde förbudet mot obehörigt
utlämnande icke behöva gälla för längre tid än under fem år efter handlingens
datum och föreskrift böra lämnas till möjliggörande av ett statistiskt
eller annat vetenskapligt bearbetande av de i handlingarna innehållna
uppgifterna, med rätt för vederbörande myndighet att vid utlämnandet
göra de förbehåll, som för vinnande av trygghet mot missbruk
kunde prövas erforderliga.
Under åberopande av vad sålunda anförts har riksförsäkringsanstalten
föreslagit, att till § 2 4:o tryckfrihetsförordningen måtte fogas ett nytt
stycke av följande lydelse: ''Att till myndighet för statens olycksfallsförsäkringsverksamhet
inkomna handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt
där förda protokoll och anteckningar, såvitt de röra enskildes personliga
förhållanden eller avse arbetet i enskildes rörelse, företag eller verksamhet
eller de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, eller arbetarnes antal,
arbetstid och avlöningsförhållanden, ej må utlämnas förrän fem år förflutit
från handlingens datum, därest ej med hänsyn till de förhållanden,
under vilka ett tidigare utlämnande ifrågasättes, trygghet kan anses vara
för handen, att detsamma ej kommer att missbrukas till skada för den,
som däri avses; ägande vederbörande myndighet att därvid göra de förbehåll,
som prövas erforderliga. Den, som obehörigen utlämnar handling
eller i tryck offentliggör handling, som han vet vara obehörigen^ utlämnad,
så ock den, som bryter emot förbehåll, varunder utlämnande skett, böte
från och med femtio till och med trehundra riksdaler.’
7
Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 262.
På de av riksförsäkringsanstalten anförda skäl finner jag stad- Departeganden
i förevarande avseende böra meddelas i huvudsaklig överensstäm- men*8chefenmelse
med de grunder, som i utlåtandet angivits. Emellertid synes mig
det skydd, som enligt förslaget skulle tillkomma handlingar, avseende
enskildas rörelse, böra utsträckas att gälla även för de fall, då staten eller
kommunen är arbetsgivare. Vidare vill jag erinra, att den 4 innevarande
april beslutats nådig proposition med förslag till sådan ändring av § 2
4:o tryckfrihetsförordningen, att den där såsom regel stadgade skyddstiden
för statistiska primäruppgifter, fem år, skulle förlängas till tio år.
En sålunda förlängd skyddstid torde höra gälla jämväl för nu ifrågavarande
handlingar. I enlighet med vad jag sålunda yttrat har jag låtit inom justitiedepartementet
omarbeta ifrågavarande förslag, därvid jämväl vidtagits några
smärre ändringar utan saklig betydelse. Det nya stadgandet i § 2 4:o
tryckfrihetsförordningen torde böra införas efter det stycke, som handlar
om utdrag av straffregistret.»
Föredraganden uppläste därefter det omarbetade förslaget till ändrad
lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen samt hemställde, att detsamma
måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.