Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 254.

Nr 254.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m.; given Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Steno Stenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 215 käft. (AV 254.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 254.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning i stad, vars mantalsskrivna folkmängd
vid 1916 års ingång översteg 15,000.

Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan stad,
i köping eller municipalsamhälle, så ock eljest i kommun eller del av
kommun, varest uthyrning av omöblerade lägenheter för bostads-, affärseller
annat ändamål förekommer i större utsträckning. Sådant förordnande
varder ej meddelat, innan den myndighet, som utövar kommunens,
köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, yttrat sig i frågan.

Om hyresnämnd.

2 §•

För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, äge dock bestämmma, att inom området
skola inrättas liera hyresnämnder, envar för viss del av området.

Hyresnämnd består av ordförande och två ledamöter. För envar
av dem skall finnas suppleant.

Ordföranden och hans suppleant, vilka vad angår hyresnämnd i
stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för
viss tid, Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla
förordnandet. Samma person må förordnas till ordförande eller
suppleant för ordförande i liera hyresnämnder.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 254.

De två ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt,
att tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och
suppleanter skola ene ledamoten och hans suppleant vara förfarna i byggnadsverksamhet
samt äga till uthyrning avsedd fastighet inom hyresnämndens
verksamhetsområde. Den andre ledamoten eller hans suppleant må
icke äga eller vara vice värd för sådan fastighet; de skola hava på erfarenhet
grundad kännedom om de mindre bemedlades bostadsförhållanden. I
övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så ock om rätt för den, som
blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda avseenden är
stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara
vid hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem
i god tid förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.
De hava att tillhandagå hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden
påkallas.

3 §•

Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 8 och
11 §§ sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter
i tillämpliga delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

Hyresnämnd må ej fatta beslut med mindre den är fulltalig. Som
beslut gäller den mening flertalet omfattar eller, där var har sin särskilda
mening, den, som ordföranden uttalat.

Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas senast vid
nästa sammanträde. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara
tillgängligt för allmänheten.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor,
om vilka i 6 och 8 §§ förmärs, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares
önskan upptagas i nämndens protokoll! eller skrivelser i vidare mån,
än som för avfattande av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt.
Ej heller må de i annan mån av nämndens ordförande, ledamöter eller
tjänstemän yppas.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 254.

5 §•

Frågor om tjänstebefattningar hos hyresnämnd, om gottgörelse till
nämnden och dess tjänstemän samt om anvisande av övriga för nämndens
verksamhet erforderliga medel avgöras av den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt.

I enahanda ordning må instruktion för hyresnämnd antagas.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §•

Fordras för omöblerad lägenhet, vartill i denna lag räknas jämväl
omöblerat rum, som är uthyrt eller avsett att uthyras av husägaren eller
eljest, högre hyra, än den, som enligt senast gällande hyresavtal varit för
lägenheten betingad, ankommer på hyresnämnden att, efter framställning
av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande, eller där nämnden eljest
finner anledning därtill, fastställa den hyra, varje gång för högst ett
år, som med hänsyn till höjda räntor för intecknad gäld, ökade utgifter
för fastighetens underhåll, ökning av andra omkostnader för fastigheten
och förhållandena i övrigt må anses skälig. Lag samma vare, där hyresavtal
träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning av hyran utöver
senast gällande hyresbelopp, så ock där sådant träffats avtal under loppet
av de sista etthundratjugu dagarna förrän denna lag blivit gällande för
det område, där fastigheten ligger; dock att i sistnämnda fall nämndens
prövning ej må avse hyran för tid före lagens trädande i tillämpning
inom området.

Vid bedömande av hyresbelopp för lägenhet, vars uppvärmning bekostas
av hyresvärden, skall nämnden särskilt fastställa det belopp, som
skall utgöra ersättning för uppvärmningen.

Under hyra inbegripes varje ekonomisk gottgörelse, som för upplåtelsen
tillkommer hyresvärden.

7 §•

Har jämlikt 6 § hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet,
galle avtal, däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran
för nämnda tid överenskommits till det fastställda beloppet. Är hyresbeloppet
icke av hyresnämnden fastställt, må avtal som avses i 6 § icke,
såvitt angår hyra för tid efter det denna lag vunnit tillämpning inom
området, mot hyresgästens bestridande göras gällande i vad hyresbeloppet
bestämts högre än som motsvarar,

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 254.

därest lägenheten varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915,
den därvid senast betingade hyran, ökad med 15 procent, och

därest första uthyrningen av lägenheten avsett senare tid, den därvid
för lägenheten betingande hyran, ökad med 5 procent,

dock att i fråga om lägenhet, vars uppvärmning bekostas av hyresvärden,
ökningen utöver förut betingad hyra må utgöra i förra fallet 20
procent och i det senare 10 procent.

8 §•

Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre hyresgästen skriftligen förklarar sig
villig att låta avtalet upphöra eller hyresnämnden på förhand lämnat sitt
samtycke till densamma eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i
1 kap. 3 § andra stycket eller i 3 kap. 21—24 §§ av lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall erläggas
i förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen
av varje månad till fullo erlägger den på samma månad belöpande
hyran.

Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd särskilt beakta, i
vilken mån densamma medför svårighet för hyresgästen att-erhålla lämplig
bostad å tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

Har framställning om samtycke till uppsägning, varom ovan förmäles,
inkommit till hyresnämnden minst tjugu dagar före den dag, då
uppsägning sist kan ske, men har icke hyresnämndens beslut i ämnet meddelats
senast å tredje dagen före nämnda dag, skall samtycke till uppsägningen
anses lämnat.

9 §- •

Vad i 6—8 §§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet, som
icke vid denna lags ikraftträdande är för då löpande hyrestid uthyrd och
ej heller tidigare varit uthyrd.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, likasom envar hyresgäst eller

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 254.

hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att
personligen eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske,
genom befullmäktigad i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden.
Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande från och med
två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god tid förut och
senast dagen före den, då inställelse skall ske.

Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda
att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller
hyresgästen hållas tillgängliga för nämnden.

Ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde vare pliktig
att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden angiver lämna
uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten inrymda
lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten,
som nämnden må påfordra.;

Om rivning av byggnader m. m.

11 §•

Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som
påkallar lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd
höjning av hyran eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda
bostadslägenhet eller del därav till annat ändamål, allt såvida icke
åtgärden av vederbörande myndighet prövas vara med hänsyn till allmän
säkerhet eller hälsovård oundgängligen erforderlig.

Lägenhet, som, då denna lag vinner tillämpning inom området,
användes till bostad, må ej utan hyresnämnds medgivande tagas i bruk
för annat ändamål.

Vid prövning av nu angivna frågor skall särskild hänsyn tagas såväl
till den begärda åtgärdens inverkan på hyresförhållandena i allmänhet
i orten som till svlfrigheterna för vederbörande hyresgäster att erhålla
andra lämpliga bostäder.

Över hyresnämnds beslut i fråga, varom i denna § förmärs, må
klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter
erhållen del av beslutet. I Konungens befallningshavandes beslut må
ändring sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till
civildepartementet inom den tid, som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna § för -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 254.

mäles; och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 §
utsökningslagen avsedda fall äro stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresledighet och hyresavtal.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden
anmäla ej mindre hyresledighets inträde och upphörande med angivande
av senast betingad hyra samt i förra fallet hyresanspråk för förnyad
uthyrning och i senare fallet den vid uthyrningen betingade hyran
än ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt hyresupplåtelse
mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp.

Om tiden och sättet för sådan anmälan förordnas av nämnden.

Om bostadsförmedling.

13 §.

Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av
de i 12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan
kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter,
som omfatta högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt eller
delvis äro avsedda till bostad.

Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas
att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

Ansvarsbestämmelser.

14 §.

Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet
fastställt visst hyresbelopp, ändock fordrar eller mottager högre belopp i
hyra, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 254.

15 §.

Bryter någon mot vad i 11 § första eller andra stycket är stadgat,
straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

16 §.:

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter
från och med fem till och med femhundra kronor.

17 §.

Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan
laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden
förelagt, eller till böter från och med fem till och med femhundra
kronor.

Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot
vad i 10 § andra eller tredje stycket är stadgat, eller som försummar att
i föreskriven tid och ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio
till och med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tilllämpas,
där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare
straff.

18 §.

Förseelser, som avses i 14—17 §§, skola åtalas av allmän åklagare,
de i 17 § första och andra styckena angivna vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes,
vid allmän domstol, och de övriga vid allmän domstol.

19 §.

Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunen,
köpingen eller municipalsamhället.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

O O £7

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 254.

20 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag,
rörande hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och
gäller till den 1 oktober 1918. Vad i lagen är stadgat angående förseelse,
som omförmäles i 14 §, skall fortfarande äga giltighet, så ock bestämmelserna
i 7 §, såvitt angår hyresbelopp, som blivit fastställt av hyresnämnd
eller, där hyran icke prövats av nämnden, belöper på tid före nyssnämnda
dag. Beträffande annan än i 14 § omförmäld, under tiden för lagens
giltighet begången förseelse, varå straff- eller vitespåföljd i lagen är bestämd,
skall vad därutinnan i lagen är stadgat fortfarande gälla.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 215 höft. (AV 254.)

Kungl Maj:ts nåd. proposition nr 254.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott tisdagen
den 10 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

, Falk,

Hammarström,

1$ ärten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Stenberg anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för civildepartementet, en till sistnämnde
departementschef ställd, den 4 april 1917 dagtecknad skrivelse frän socialstyrelsen
och de sakkunniga, vilka, jämlikt nådigt bemyndigande den 19
januari 1912, av dåvarande chefen för civildepartementet tillkallats för att
verkställa utredning och avgiva förslå» med avseende å de mindre bemedlade
klassernas bostadsförhållanden (bostadskommissionen), med vilken
skrivelse överlämnats förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m.

Den anmälda skrivelsen med tillhörande handlingar skulle såsom
bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet.

Efter att hava redogjort för skrivelsens och lagförslagets innehåll
anförde föredragande departementschefen:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 254.

»De grundsatser, på vilka förevarande förslag är byggt, avvika väsentligen
från rättsprinciper, som fått uttryck i den gällande lagstiftningen
på civilrättens område. I all synnerhet måste de bestämmelser i den föreslagna
lagen, vilka avse före lagens ikraftträdande slutna avtal och sålunda
ingripa i bestående rättsförhållanden, vara ägnade att ur juridisk synpunkt
väcka betänkligheter.

Det har därför för mig gällt att tillse, huruvida de nu rådande
exceptionella förhållandena på förevarande område av samhällslivet äro
sådana, att det allmännas intresse kräver tillfälligt undantag från rättsgrundsatser,
som under normala tider böra upprätthållas. Jag har då,
med stöd av den utredning, som i omförmälda skrivelse förebragts, och
efter överläggning i ämnet med andra ledamöter av statsrådet, kommit till
den uppfattningen, att den i skrivelsen påvisade faran för oskäliga hyresstegringar
är av så allvarlig beskaffenhet, att man under rådande kristid
med dess synnerligen betungande prisstegringar på nästan alla förnödenheter
icke får tveka att tillgripa erforderliga skyddsåtgärder, även om dessa
hava karaktären av en undantagslagstiftning.

Vid sådant förhållande och då den ifrågasatta hyresregleringen, sådan
den i nära överensstämmelse med dansk och norsk lagstiftning utformats
i förslaget, synes vara ägnad att i avsevärd mån förebygga den
samhällsfara, som en våldsam stegring av den allmänna hyresnivån innebär,
har jag funnit de antydda principiella betänkligheterna icke böra utgöra
hinder för en lagstiftning i den föreslagna riktningen.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, hurusom redan i den
gällande hyreslagstiftningen det med hänsyn till hyresförhållandets stora
sociala betydelse funnits nödigt att i viss mån begränsa den avtalsfrihet,
som eljest är regel inom privaträtten.

Den nu föreslagna lagstiftningen skulle för övrigt icke bliva den
första av sin art under kristiden; den koinme att utgöra ett nytt led i
serien av de lagstiftningsåtgärder, genom vilka statsmakten, i ökad omfattning
allt eftersom krisen fortskridit, tillagt sig befogenhet att reglerande
ingripa i förhållanden, vilkas ordnande eljest varit överlämnat åt de enskildes
disposition. Av författningar med sådant syfte äro de, som avse
fastställande av maximipris å livsmedel, beklädnads- m. fl. varor, närmast
att jämföra med den nu föreslagna lagen, som har till ändamål att motarbeta
oskälig förhöjning av bostadsprisen. Såväl maximiprislagen som
den ifrågavarande författningen avse att genom prisreglering underlätta
tillgodoseendet under kristiden av befolkningens mest nödvändiga behov.
Båda äro byggda på principer, vilkas tillämpning icke bör ifrågakomma

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 254.

under lugna och normala förhållanden, och de böra i överensstämmelse
därmed vara av provisorisk natur.

Det av socialstyrelsen och bostadskommissionen uppgjorda lagförslaget
har inom justitiedepartementet underkastats omarbetning i redaktionellt
hänseende, varvid även införts vissa fullständigande bestämmelser
och vidtagits några mindre väsentliga ändringar av saklig innebörd, för
vilka särskild motivering ej torde erfordras.»

Föredragande departementschefen uppläste därefter det omarbetade
lagförslaget, av den lydelse bilagan B vid detta protokoll utvisar, samt
hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

171719

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Bilaga A.

Stockholm den 4 april 1917.

Till herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet.

Sedan de sakkunniga, vilka enligt nådigt bemyndigande den 19
januari 1912 tillkallats av dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet
för att verkställa utredning och avgiva förslag med avseende å de
mindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden (bostadskommissionen),
i skrivelse den 22 mars 1916 framställt vissa förslag till förebyggande
av den hotande krisen inom bostadsmarknaden, inkom kommissionen
den 10 följande april med en framställning avseende att möjliggöra
en begränsning av den hyresstegring, som vid denna tid syntes hota
inom vissa stadssamhällen. Kommissionen föreslog i detta hänseende
inrättandet av lokala hyresnämnder med uppgift att medla i tvister
om förhöjning av hyra för smålägenhet samt eventuellt tillika att, på
grundval av en allmän anmälningsskyldighet i fråga om inträdd hyresledighet
och skedd uthyrning i fråga om enahanda lägenheter, utöva
bostadsförmedling inom orten. I huvudsaklig överensstämmelse med
kommissionens förslag i fråga om hyresnämndernas förlikningsuppgifter
utfärdades den 5 maj 1916 en kungl. förordning om medling i vissa
hyrestvister m. m. Den 27 februari i år kompletterades denna förordning
på sådant sätt att anmälningsskyldighet i och för utövande av
kommunal bostadsförmedling kan införas, där stadsfullmäktige så besluta.

Hyresnämnder hava på grundvalen av sagda författning inrättats i
ett tjugutal stadssamhällen. Rörande deras verksamhet kan hänvisaB
till en av Svenska Stadsförbundet företagen enquéte, vars resultat utförligt
återgivits i den kungl. propositionen till årets riksdag angående
understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter (nr 34).

Bihang till riksdagms protokoll 1917. 1 sand. 215 höft. (Nr 254.) 2 b

Kungi. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Med anledning av de våldsamma hyresstegringarna särskilt i huvudstaden
under de senaste månaderna har bostadskommissionen i samråd
med kungl. socialstyrelsen numera funnit sig böra upptaga frågan om
vissa utvidgningar av hyresnämndernas befogenheter. Sedan jämväl
tvenne i detta ämne vid årets riksdag väckta likalydande motioner (av herr
von Koch, nr 47 i första kammaren, och av herr Pettersson i Södertälje,
nr 182 i andra kammaren) överlämnats till kommissionen och styrelsen
för skyndsamt yttrande, få kommissionen och styrelsen, som handlagt
denna angelägenhet gemensamt, i ärendet anföra följande.

Den största svårigheten vid en offentlig hyresreglering möter vid
spörsmålet, huruvida de reglerande myndigheterna skola äga befogenhet
att fastställa hyra, eller om de endast skola söka medla mellan hyresvärd
och hyresgäst. Bostadskommissionen ansåg sig vid frågans föregående
behandling böra lämna företräde åt den senare ståndpunkten,
medan däremot socialstyrelsen i sitt den 29 april 1916 dagtecknade
yttrande över kommissionens förslag framhöll, att enligt styrelsens
uppfattning på sina håll förekommo sådana förhållanden, att det måste
anses påkallat att utrusta hyresnämnderna med befogenhet att träffa
bindande beslut i fråga om hyrespris.

Syftet med hyresnämndsinstitutionen, sådan den efter kommissionens
förslag genomfördes, var givetvis icke att generellt förhindra hyresstegringen,
utan blott att söka moderera och i ömmande fall begränsa
den till det strängt nödvändiga genom att stå de båda parterna å
hyresmarknaden till tjänst med råd och medling, samtidigt som man
i hyresnämnden sökte skapa ett kvalificerat kommunalt organ med full
överblick över ortens bostadsförhållanden. Förutsättningen för att
det på denna väg skulle lyckas att så att säga utjämna gången av prisbildningsmaskineriet
och undanröja dess för den enskilde kännbaraste
ojämnheter, var uppenbarligen, att den starkare parten på hyresmarknaden,
husägarne, skulle visa sig .förstå såväl kristidens krav på moderation
i egna anspråk av hänsyn till hyresgästerna, som strävandet
att, i tillit till en dylik förståelse, i möjligaste mån begränsa det
allmännas ingrepp i hyresförhållandena. Man räknade därför med, att
husägarne skulle iakttaga måttfullhet i sina krav och lojalt underordna
sig hyresnämndernas hemställanden. Att bostadskommissionen ansåg sig
kunna och böra föreslå en så stark begränsning av hyresregleringen
berodde givetvis ock på den betydelse, som den tillmätte byggnadsverksamhetens
ostörda fortgång, samt, i ej mindre mån, därpå, att
hyresstegringarna vid tiden för avgivandet av kommissionens förslag
knappast syntes hava antagit någon svårare karaktär.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

För att närmare belysa förutsättningarna för den redan genomförda
hyresregleringen och dess nu ifrågasatta utvidgning och söka utröna,
i vad mån desamma ännu bestå, skall här till en början lämnas
en kortfattad översikt över, huru bostadsmarknaden gestaltat sig under
loppet av år 1916.

Redan de omfattande bostadsräkningar, som av socialstyrelsen i
samråd med statens bostadskommission anordnades vid årsskiftena 1912
—1913 och 1913—1914, ådagalade för åtskilliga städer och orter en
betänkligt ringa tillgång på lediga lägenheter och särskilt på de smålägenheter
om ett kök, ett rum och kök samt två rum och kök, vilka
utgöra de vanliga familjebostäderna för befolkningens stora, mindre
bemedlade huvudmassa.

Under de år, som sedermera förflutit, har bostadsförrådet under
inflytande av det genom världskrisen framkallade ekonomiska läget i
väsentlig grad minskats i förhållande till behovet.

Vad först bostadsproduktionen beträffar, framgår dess omfattning i
Sveriges större städer (med över. 10,000 invånare) genom bifogade, på
socialstyrelsens årliga statistik över byggnadsverksamheten grundade
tabell (bil. 1), av vars uppgifter ett sammandrag återges här nedan:

Antal tillkomna bostadslägen-heter, bestående av enkelkök, enkelrum m. m........ 1 ram och kök.................. 2 » » » 3 » >» » ............. 4 o. fl. » » » ..................	År 1912	År 1913	År 1914	År 1915	År 1916
648 1,546 1,390 769 1,241	822 1,882 1368 587 1,115	512 1,714 1,134 549 1,208	537 1,001 804 324 723	560 1,504 757 252 692
Samtliga 31 städer	5,594	6,774	5,117	3,389	3,765
Därav
Stockholm.....................	2,180	2,820	2,268	1,428	1,069
Göteborg .....................	722	857	876	786	1,149
Malmö ........................	655	424	204	37	137

Sättes bostadsproduktionens årsresultat i de 31 städerna tillsammantagna
för 1912—1913 = 100, utgör jämförelsetalet 90 för år 1914,

Bo»tad«-marknadon
är 1916.

Bostads produktionen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

60 för år 1915 och 66 för år 1916, en sifferserie, som åskådliggör bostadsbyggandets
allmänna tillbakagång närmast före kristiden och dess
hittillsvarande förlopp.

Undersökes närmare utvecklingen å de särskilda orterna, befinnes
i flertalet städer bostadsproduktionen hava bringats ned till en ytterligt
låg nivå. Ett exempel härpå erbjuder huvudstaden, ty, om bostadsproduktionssiffrorna
för Stockholm omräknas till indextal med åren
1912—1913 såsom bas, erhålles den starkt fallande talserien 100, 91,
57 och 43. Göteborg visar däremot sifferserien 100, 111, 100 och 145,
sålunda en markerad stegring av bostadsbyggnadsverksamheten under
år 1916. Anledningarna till denna, jämväl ifråga om vissa andra städer,
såsom Södertälje, Eskilstuna, Malmö, Landskrona, Västerås m. fl., framträdande
utveckling, äro emellertid i regel att söka antingen i särskilda
åtgärder från kommunalförvaltningarnas sida eller i forcerad arbetarbostadsproduktion
såsom led i av konjunkturerna framkallad industriell
expansion eller ock i båda dessa förhållanden i förening.

Det är nämligen ett för 1916 års bostadsproduktion mycket karakteristiskt
drag, att den enskilda, spekulativa byggnadsverksamheten
blivit till väsentlig del ersatt genom sådan allmännyttig bostadsproduktion,
vilken icke avser direkt ekonomisk vinst av bostadsbyggnadsverksamhet
eller bostadsuthyrning utan fullföljer andra, sociala syften.
Ifrågavarande byggnadsverksamhets omfattning i våra större städer
under de senare åren framgår av följande, genom bearbetning av de
till grund för byggnadsverksamhetsstatistiken liggande individualuppgifterna
erhållna tabell:

	År 1914	År 1915	År 1916
Antal tillkomna bostadslägenheter .................................	5,117	3,389	3,765
Därav (i %) i boningshus, uppförda genom kommunen..................................................................	2.3	4.8	9.5
bostadsföreningar och -aktiebolag...................................	6.7	7.7	12.0
industriella företag ......................................................	1.9	0.6	3.7

Medan år 1914 c:a 11 % och år 1915 c:a 13 % av totala bostadsproduktionen
åstadkommits genom allmännyttig byggnadsverksamhet,
hade år 1916 dennas andel ökats till 25.2 &, nämligen 9.5 % genom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 354.

direkt kommunal bostadsproduktion, 3.7 % genom industriens bostadsbyggnadsverksamhet
samt 12.0 % genom bostadsföreningar och -aktiebolag,
i regeln bildade under medverkan av kommunalförvaltningar och
industriella företag. Angivna siffror torde jämväl beteckna minimital,
enär desamma egentligen borde ökas med exempelvis den icke oväsentliga
del av egnahemsbyggnadsverksamheten, som möjliggjorts genom
kommunalt eller industriellt understöd. Under år 1917 finnes anledning
att förvänta en ytterligare ökning av det allmännyttiga bostadsbyggandet
särskilt genom det statsunderstöd 1917 års riksdag beviljat för
uppförande av bostadshus med smålägenheter.

Bland de större städerna synes den allmännyttiga bostadsproduktionen
hava varit av någon större betydelse endast i ett tiotal. Och även
med avseende å dessa ställer sig denna byggnadsverksamhet väsentligen
olika i olika städer. Medan i Stockholm dess anpart av totalproduktionen
år 1916 endast utgjorde 7.8 uppgick den i Göteborg
till 32.6 i Malmö till 40.i i Södertälje till 78.3 %, i Eskilstuna
till 46.7 %, i Landskrona till 75.9 % och i Västerås till 54.4 %.

Ett. annat karakteristiskt drag för 1916 års byggnadsverksamhet
har varit dess benägenhet att, under inverkan av de starkt stegrade
kyggnadskostnaderna, i vida högre grad än under föregående år inrikta
sig på de allra minsta och följaktligen billigaste bostadstyperna. Detta
belyses närmare genom följande uppställning:

	År 1912	År 1913	År 1914	År 1915	I År 1916
Av 100 tillkomna bostadslägen-
heter voro följande
enkelrum, enkelkök m. m.....	11.6	14.2	lO.o	15.9	14.9
1 rum och kök	27.6	32.6	33.5	29.5	39.9
2 » » n .............	24.9	23.7	22.2	23.7	20.1
3 » » »	13.7	10.2	10.7	9.6	6.7
4 0. fl. » » »	22.2	19.3	23.6	21.3	18.4

Medan de nytillkomna lägenheterna om ett enda rum med kakelugn,
spis, kokvrå eller kök åren 1912—1913 utgjorde ungefär 43 % av
samtliga, uppgår deras andel i 1916 års bostadstillskott till nära 55 %.

Nu anförda siffror avse allenast bostadsproduktionens bruttoresultat
och för att erhålla det faktiska bostadstillskottet böra talen reduceras
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 215 höft. (Nr 254.) 3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 254.

med hänsyn till den avgång av äldre lägenheter, som ägt rum genom
rivnings- och ombyggnadsarbeten. Verkställda beräkningar hava givit
vid handen, att totalantalet tillkomna bostäder för åren 1912, 1913 och
1914 bör nedskrivas med c:a 10 %, därest bruttotalen skola förvandlas
till nettotal. Under år 1915 synes, trots den starkt reducerade nybyggnadsverksamheten,
husrivningarna hava försiggått i t. o. in. något
starkare tempo än föregående år, och även under ar 1916 ägde rivningsarbeten
rum i stor utsträckning. Följden härav har blivit, att
nettotillskottet av lägenheter, som under tiden 1912—1914 utgjorde
c:a 90 % av bruttotillskottet, åren 1915 och 1916 endast utgjorde
resp. 84 och 88 % därav. Tillämpas dessa relationstal på de siffror,
som angiva bruttoproduktionen av bostäder i Sveriges större städer,
skulle 1912—1916 års byggnadsverksamhet hava givit ett nettoresultat
av resp. 5,035, 5,197, 4,605, 2,847 och 3,313 eller tillhopa 20,997
bostadslägenheter.

Under det sålunda tillskottet av nya bostäder under kristidens
förlopp blivit allt mindre, bar det genom nybildning och inflyttning
av hushåll (utöver de upplösta och bortflyttade) betingade_ behovet
av nya lägenheter icke nämnvärt avtagit. Något exakt statistiskt
mått härå finnes visserligen icke, men torde de årliga ökningstalen för
stadsbefolkningen giva en ungefärlig bild av förhållandena, under förutsättning
att nödig korrektion göres för befolkningstillväxten genom
inkorporeringar, vilka ju tillföra resp. städer icke blott nya invånare
utan även nya bostäder. Tages hänsyn härtill, ökades de större städernas
befolkning år 1912 med 18,139 personer och år 1913 med
19,549. Under de båda krisåren 1914 och 1915 var tillväxten resp.
16,460 och 18,652 personer, sålunda allenast en ringa och tillfällig
nedgång i förhållande till föregående »normala» år. För år 1916 föreligger
ännu icke fullständig statistik, men att döma av de spridda
uppgifter, som publicerats för vissa städer, synes folkökningen under
detta år i varje fall ej hava understigit den, som konstaterats för det
nästföregående året.

Då sålunda det genom tillkomsten av nya hushåll och avgången
av äldre lägenheter betingade behovet av nya bostäder åtminstone icke
varit mindre än normalt, medan tillskottet av nya lägenheter efter hand
blivit allt mindre, har disproportionen mellan tillgång och efterfrågan
på bostadsmarknaden under kristiden blivit allt större. Medan i de
större städerna antalet nytillkomna lägenheter per 10,000 invånare
åren 1912 och 1913 utgjorde c:a 42, nedgick jämförelsetalet till 38 år

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 25é. 19

1914 och till endast 22 år 1915, och relationstalet för år 1916 har
uppskattningsvis beräknats till c:a 25. Resultatet av bostadsproduktionens
sålunda ackumulerade underskott måste bliva och har också
faktiskt blivit å ena sidan växande trångboddhet och bostadsknapphet,
för vissa orter och socialgrupper, stegrad till verklig bostadsnöd, såsom
resultaten av 1916 års oktoberflyttning visa, å den andra allt större
och mera omfattande prisstegringar på hyresmarknaden.

För att kunna giva en fullt exakt bild av hyresstegringarnas art
och omfattning, skulle krävas en sammanställning av den genom en
allmän bostadsräkning konstaterade hyresnivån vid början av innevarande
kristid med de nuvarande hyresbeloppen för samtliga eller åtminstone
det övervägande flertalet bostadslägenheter i våra större
städer. Dylika uppgifter föreligga dock endast för Stockholms stad i
eu av stadens statistiska kontor verkställd undersökning, vars preliminära
resultat benäget ställts till förfogande. Hyresstegringen under
tiden 1914—1916 i Stockholm (oberäknat nyinkorporeringarna Brännkyrka
och Bromma) framgår för de viktigaste lägenhetskategorierna
av följande översikt:

Lägenhetskategorier

iMedelhyra per år för uthyrda
bostadslägenheter

! 31 dec. 1914,

kr.

31 dec. 1916,

kr.

Hyresökning

1914—1916

1 kök................

1 rum...............

1 rum och kök....

2 » » » ____

3 » «

3 » »>

4 » »

5 » ■''>

5 » »

utan centraluppvärmning
med »

utan »

med »

utan »

med »

161	168	4*3
222	231	4.i
327	336	2.s
523	540	3.3
764	780	2.1
1,051	1,164	10.8
1,007	1,028	2.1
1,422	1,552	9.i
1,320	1,352	2.4
1,854	1,999	7.s 1

Hyres stegringen.

Medan, på grund av den betydande ökningen av bränsleprisen, för
lägenheter med centralvärme medelhyran under de båda krisåren i ge -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

nomsnitt synes hava stegrats med 8—11 %, uppgår för den stora
massan av lägenheter hyresförhöjningen till allenast 2—4 %. Detta
innebär, att de faktiskt genomförda hyresökningarna, fördelade på
hela bostadsbeståndet, varit avsevärt mindre icke blott än de förhöjningar,
som våren 1916 bebådades från visst representativt fastighetsägarhåll
(c:a 20—30 %), utan även än den genomsnittliga begärda
hyresstegringen vid de tvister, som under året handlagts av Stockholms
stads hyresnämnder (9.4 %).

För att för övriga orter erhålla åtminstone en summarisk uppfattning
av hyresökningen under åren 1914—1916, har socialstyrelsen
nyligen anordnat en enquéte dels hos sina ortsombud i ett fyrtiotal
av landets mera betydande städer och industriorter, dels bland
magistraterna och stadsstyrelserna i samtliga städer. Uppgifter hava
erhållits med avseende på sammanlagt 98 orter, däribland 15 med över
20,000 invånare, 16 med 10,000—20,000, 27 med 5,000—10,000 och
40 med under 5,000 invånare.

Från omkring 75 av nämnda orter meddelas, att sedan år 1914
hyresstegring i större eller mindre omfattning ägt rum. 1 de särskilda
fallen har ökningen vanligen hållit sig omkring 10—15 %, men
hyresförhöjningar å 20 % och däröver omnämnas från åtskilliga städer,
däribland Malmö och Göteborg.

Knappast någonstädes har dock hyresstegringen omfattat hela
lägenhetsbeståndet utan inskränkt sig till vissa kategorier av lägenheter,
såsom de med centraluppvärmning försedda (vilka, i den mån de
stegrade bränslekostnaderna ej bestritts av hyresgästen, genomgående
synas hava stegrats med 10—15 %\ övriga mera tidsenligt inredda,
de, som växlat innehavare o. s. v. Å ett fyrtiotal orter framhålles dock
uttryckligen, att hyresstegringen avsett icke blott en del utan flertalet
av bostadslägenheterna.

Vill man erhålla en bild av den allmänna hyresprisökningen, måste
man emellertid söka att med ledning av nu berörda uppgifter fördela
de å vissa lägenhetskategorier inträffade hyresstegringarna på hela
bostadsbeståndet. Ett sådant försök har gjorts i nedanstående tabell,
som avser samtliga undersökta orter (inkl. Stockholm) och i vilken de
särskilda medeltalen vägts med hänsyn till respektive orters folkmängd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Liigenhetskategorier	Orte	r med en	folkmän;.	''d av	Samtliga orter
över 20,000 invånare	10,000— 20,000 invånare	5,000- 10,000 invånare	under 5,000 invånare
1 kök utan rum .............................................	7.4	6.3	5.i	7.5	7.o
1 rum (omöblerat) utan kök.............................	8.o	6.5	6.i	8.o	7.5
1 rum och kök................................................	7.o	6.8	6.9	8.5	7.0
2 » » » ......................................	7.2	7.1	6.3	7.9	7.1
3 » » » utan centraluppvärmning ............	7.o	6.7	6.7	7.o	6.9
3 » » » med » ............	11.0	10.7	6.8	8.6	ll.i
4 o. fl. rum och kök utan centraluppvärmning... .	6 c	6.8	7.o	6.0	6.7
4 » » » » » med »	10.3	10.7	8.4	8.1	10.1
Summa lägenheter utan centraluppvärmning.........	7.2	6.7	6.4	7.6	7.0
» » med » .........	11.0	10.7	7.6	8.3	10.6 j
Samtliga lagenheter .......................................	8.i	7.5	6.6	7.7	7.8 1
Därav smålägenheter (t. o. m. 2 rum och kök)......	7.4	6.7	6.2	8.o	7.i

Enligt denna beräkning skulle alltså hyresnivån under tiden 1914
—1916 i genomsnitt hava ökats med 7—8 % för samtliga lägenheter
och med 10—11 % för centralvärmelägenheterna. Till jämförelse må
anföras, att enligt officiella beräkningar byggnadskostnaderna under
samma tid ökats med c:a 70 % och de allmänna levnadskostnaderna
med c:a 40 %. Anledning finnes ock att antaga, att hyresuppskattningen
givit ett något för högt resultat, då det synes föreligga en
viss tendens hos uppgiftslämnarna att något överskatta såväl det verkliga
beloppet som framför allt den faktiska omfattningen av inträffade
hyresstegringar.

Primäruppgifterna giva vid handen, att hyresökningarna varit
mycket växlande för olika hyresgäster och å olika orter. Medan å
vissa platser, såsom Nyköping, Visby m. fl., ännu knappast någon hyresstegring
ägt rum och i Malmberget och Kiruna, på grund av genom
de här så dåliga konjunkturerna föranledd utflyttning, t. o. m avsevärd
hyressänkning skett, rapporteras från andra orter, såsom Malmö, Göteborg
m. fl., en genomsnittlig höjning av hyresnivån med 10—15 %.

Ehuru hyresstegringen under 1916 i enstaka fall varit nog så
kännbar, måste sålunda den allmänna höjningen av hyresnivån betecknas
såsom måttlig, särskilt om man tager i betraktande de under året

Hyresmarknadens
nuvarande
läge
och utsikter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

enormt ökade byggnadskostnaderna. Såtillvida har följaktligen det
moderata ingripande, som skedde, visat sig fylla vad man därav förväntade.
Men enligt vad nedan framhålles hava visserligen därutinnan
förändrade förhållanden nu inträtt. Att byggnadsverksamheten icke
fallit djupare under den normala nivån än som enligt nyss anförda
siffror skett, är i väsentlig män att återföra på det kraftiga understöd,
som den erhållit från statens och kommunernas sida. I så måtto har
den från bostadskommissionens sida tidigare angivna förutsättningen
för en hyresreglering, nämligen ett effektivt ingripande i syfte att
stödja produktionen å smålägenheter, i avsevärd omfattning förverkligats.
En även relativt betydligt mindre roll än eljest har dock den
vanliga, i förvärvssyfte bedrivna byggnadsverksamheten spelat -— en
given följd av att det kapital, som måste nedläggas å ett byggnadsföretag,
varit så stort, att det ej med nuvarande hyresnivå kunnat normalt
förräntas.

Det är klart, att byggnadsverksamhetens nyss angivna karaktär
kraftigt bidragit till att hålla hyrorna nere, men lika klart är, att
— såsom ock ovan anförda siffror visa — den allmännyttiga byggnadsverksamheten
i längden icke ensam är tillräcklig att utjämna det betydande
deficit i bostadsbeståndet, som mångenstädes redan förut funnits
och under de sista årens depression inom byggnadsindustrien starkt
vuxit.

Försöken att pressa upp hyresnivån i förhållande till de nuvarande
byggnadskostnaderna kunna sålunda synas hava ett visst stöd i marknadens
aktuella läge. Utsikterna att genom ökad byggnadsverksamhet ernå
en lättnad äro likaså på grund av de nuvarande byggnadskostnaderna
rätt mörka, men det torde å andra sidan vara synnerligen ovisst, huru
länge och i vad mån de under exceptionella förhållanden tillkomna
materialprisstégringarna skola fortfara att gälla. De för tillfället rådande
krisförhållandena inom byggnadsindustrien böra därför ingalunda få
bliva normerande för den allmänna hyresmarknaden. I stället bör tillses,
att den hyresstegring, som under krisen kan komma att äga rum,
i allmänhet måtte begränsas till vad som nödvändigt betingas av den
inträdda ökningen i utgifterna för fastigheten, såsom räntor, underhållsoch
andra förvaltuingsomkostnader m. m., eller som motsvarar minskningen
av värdet av ägarens behållning av fastigheten.

Vid bedömandet av nuvarande hyresförhållanden torde vidare osäkerheten
i det rådande ekonomiska läget särskilt beaktas. Omöjligt lär
ingalunda vara, att detta läge i en nära framtid betydligt försämras.
Fn industriell kris synes återigen kunna såväl rätt väsentligt påverka

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254. 23

orsakerna till bostadsmarknadens nuvarande ansträngda tillstånd, som
ock, å andra sidan, i hög grad förvärra de socialt olyckliga följderna av
ytterligare hyresstegringar. Minskad efterfrågan å kapital torde komma
att medföra en sänkning av räntefoten, och under enahanda förhållanden
synes en viss nedgång av priserna å byggnadsmaterial icke vara
helt utesluten. Förutsättningarna för eu ekonomiskt lönande bostadsproduktion
skulle därmed kunna i någon mån förbättras. Å andra sidan
torde minskningen av antalet arbetstillfällen iuom industrien medföra
en minskad inflyttning till städerna, måhända till och med en tillbakagång
av folkmängden i vissa stadssamhällen, och härmed förändras givetvis
hyreskonjunkturerna till hyresgästernas förmån. Att slutligen en
allmännare arbetslöshet skulle göra dyrtidens tryck än mera kännbart än
för närvarande, ligger i öppen dag, och särskilt gäller detta så betydande
belastningar av löntagarens budget som de nu inträdda eller
planerade hyresförhöjningarna.

Redan nu äro för övrigt förhållandena sådana, att det trots i allmänhet
goda arbetstillfällen måste bliva synnerligen svårt för de
mindre bemedlade att vidkännas även en ringa höjning av hyresutgifterna
utan inskränkningar i den bostadsstandard, som av hygieniska
och liknande skäl är önskvärd. I måhända lika hög grad som arbetarklassen
gäller detta de lägre tjänstemäunen i allmän och enskild tjänst.
Det måste därför anses vara en tvingande nödvändighet att allt som
från det allmännas sida kan göras utan att träda andra viktiga intressen
för nära också blir gjort för att stödja och skydda de fattigare
befolkningsklasserna i nuvarande kristid.

Bostadskommissionen och socialstyrelsen hava å andra sidan ej
heller velat underlåta att framhålla, att en höjning av hyresnivån knappast
torde kunna undvikas. Bostadstillgången kommer i de större orterna
allt fortfarande att i huvudsak vara beroende av den enskilda spekulativa
byggnadsverksamheten, och även en allvarlig ekonomisk kris
sådan som ovan antytts lärer näppeligen under innevarande och nästa
år kunna väsentligt rubba nu rådande förutsättningar för bostadsproduktionen.

Ur allmän ekonomisk synpunkt är det emellertid av synnerlig vikt,
att icke genom språngvisa, utomordentliga hyresstegringar möjligheter
skapas för en osund, spekulativ fastighetshandel, vars fördärvliga följder
nogsamt äro kända från tidigare uppgångsperioder å fastighetsmarknaden
och till vilken ansatser uppenbarligen redan förefinnas.
Snart nog skulle de nya fastighetsvärdena genom inteckningar fastlåsas

Faran för
oskäl lera
hyresstegringar.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 254.

vid en höjd, från vilken de blott med stora svårigheter och under
kapitalförluster för senare ägare och inteckningsinnehavare kunna nedbringas
och som givetvis ock å sin sida kvarhåller hyrorna i abnorma
lägen. Med den nuvarande ordningen för fastighetsmarknadens finansiering
skulle eu sådan utveckling komma att absorbera stora kapital
och därmed ställa krav på fastighetskrediten, som denna blott med
svårighet torde kunna tillfredsställa — alldeles oavsett att grundvalarna
för den ifrågasatta omorganisationen av denna kredit härigenom alldeles
skulle rubbas. Det kan vidare med stöd av erfarenheterna från föregående
liknande fastighetskriser med tämlig visshet antagas, att en våldsam
och snabb höjning av hyresnivån snart nog skulle föra till fastighetsvärden,
som vid en stark ökning av byggnadsverksamheten under
gynnsammare förutsättningar än de nuvarande komma att visa sig
överdrivna och därför föranleda nya och måhända än allvarligare kriser.

Det är uppenbart, att åtskilliga av de för närvarande pågående
och planerade hyresstegringarna på flera orter och framför allt i huvudstaden
vida överstigit den gräns, som ovan betecknats såsom önskvärd
och nödvändig.

Vad Stockholm beträffar, bestyrka de erfarenheter, som hyresnämnderna
under de senaste månaderna kunnat samla, till fullo denna
uppfattning, varvid dock är att märka, att de lägenheter, med vilka
hyresnämnderna f. n. äga taga befattning, i regeln icke pläga uthyras med
längre uppsägningstid än tre månader, vadan den stundande höstens hyresstegringar
för smålägenheternas del ännu knappast börjat bliva kännbara.

Medan under år 1916 den genomsnittliga begärda hyresökningen i
de fall, som kommit under nämndernas handläggning, såsom förut
nämnts, uppgick till 9.4 rörde sig de i mars 1917 anmälda fallen
om en genomsnittsökning av ungefär 30 %1 varvid är att märka, att
nämnda siffra framkommit genom ett abstrakt medeltal av konkreta
fall, växlande mellan 5 och 60 %. Åtskilliga av dessa hyrestvister hava
utförligt omtalats i huvudstadens tidningar, och i dessa hava jämväl
meddelats fall, särskilt rörande större lägenheter, då den begärda hyresökningen
uppgått till 50, ja ända upp till 60 å 70 %. Ehuru Stockholms
fastighetsägarförenings styrelse för någon tid sedan offentligt
uppmanat fastighetsägarna att icke utnyttja den rådande krisen till
hyreshöjningar utöver vad som betingas av ökade räntor och omkostnader,
av skälig avkastning på eget i fastigheten insatt kapital och
nöjaktig ersättning för förvaltning, komma fortfarande till allmän kännedom
många fall av så betydande hyresstegring, att densamma svårligen
synes kunna på angivna sätt motiveras.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254. 25

Åven från rikets övriga städer, särskilt do större bland dem,
omtalas i pressen talrika fall av liyre,stegring, vilka å vissa håll t. o. in.
föranlett opinionstnöten, bildande av hyresgästföreningar o. d. Omfattningen
av de förestående hyresför höjningar na belyses närmare
genom socialstyrelsens ovanberörda undersökning, vilken jämväl genom
en särskild fråga sökte utröna, om sannolikhet förelåge för en ytterligare
hyresstegring till 1 april, resp. 1 oktober 1917 och i så fall, med
vilken ungefärlig procent. Av svaren framgår, att, medan å flertalet orter
liyresstegringen under år 1916 endast synes hava stått i sin begynnelse
och i huvudsak inskränkt sig till vissa kategorier av lägenheter,
torde hyresökningarna fr. o. in. ingången av hyresåret 1917—1918
eller t. o. in. redan från aprilkvartalet 1917 med sannolikhet bliva
väsentligt större och mera omfattande. Av de 98 städer undersökningen
gäller uppgivas i ett sjuttiotal hyresstegringar vara att förvänta. Uppgifterna
rörande beloppen växla för olika orter och lägenhetskategorier
mellan 5—50 %, men synas de i flertalet fall uppgå till c:a 10—15 %.

Det synes emellertid anmärkningsvärt, att så omfattande och betydande
hyresförhöjningar endast i ett mycket ringa antal fall föranlett
anmälningar hos förefintliga hyresnämnder. I Stockholm torde sålunda
under den gångna delen av innevarande år endast omkring ett hundratal
fall varit föremål för de båda nämndernas handläggning, och likartat
torde förhållandet även hava varit i landsorten. Åven om härtill givetvis
medverkar vad ovan anförts rörande smålägenheternas korta uppsägningstid
och anmälningar i betydligt större omfattning längre fram
torde vara att förvänta, är det dock påtagligt, att det ringa antalet
huvudsakligen är att tillskriva allmänhetens bristande tilltro till nijipndernas
förmåga att med deras nuvarande begränsade befogenhet uträtta
något till gagn för hyresgästerna. Det torde ock vara en ganska utbredd
uppfattning, som icke alldeles saknar stöd i erfarenheten från
nämndernas verksamhet under år 1916, att hyresgäster genom hänvändelse
till nämnderna insätta sig för risken att bliva uppsagda till avflyttning
från sina lägenheter. Ordförandena i de bägge nämnderna
i Stockholm hava också ställt sig synnerligen tvivlande gent emot
nämndernas förmåga att, med deras hittills tillmätta befogenhet, under
nu rådande förhållanden reglerande ingripa i den pågående allmänna
hyresstegringen.

Jämväl bostadskommissionen och socialstyrelsen finna det uppenbart,
att hyresnämnderna stå maktlösa vid det närvarande läget å
Stockholms och andra större orters bostadsmarknad. I likhet med
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 215 höft. (Nr 254.) 4

Skälen för en
tvångsreglering
av nuvarandehyresmarknad.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

socialstyrelsen har kommissionen därför numera funnit sig böra förorda,
att nämnderna utrustas med befogenhet att i vissa fall med
rättsligt bindande verkan fastställa byra. Då de nu rådande, våldsamt
stegrade materialpriserna för den närmaste framtiden så gott som omöjliggöra
all spekulativ bostadsproduktion, torde de betänkligheter emot
en tvångsreglering, som förut varit bestämmande för kommissionens
ståndpunkt, icke längre gälla.

Vid den i förhållande till efterfrågan ytterst ringa tillgången å
bostadslägenheter i Stockholm och åtskilliga andra orter är hyresprisbildningen
därstädes i stor utsträckning rent godtycklig. Då behovet av
bostäder i motsats till behovet av andra nyttigheter ej kan i någon
väsentligare mån inskränkas, kan hyresvärden pressa upp sina fordringar
långt över den nivå, som minskningen av värdet å fastighetens
avkastning angiver. Överdrifter vid hyresprisbildningen komma först
efter flera år att utjämnas genom eu över efterfrågan ökad nybyggnadsverksamhet,
och fara är, såsom nyss framhållits, att denna utjämning
skulle komma att taga formen av en i sista hand även för hyresgästerna
ödesdiger fastighetskris. På grund av bostadsmarknadens ringa
elasticitet måste sålunda den enskilde hyresgästen för närvarande finna
sig i hyresökningar, som med hänsyn såväl till hans egen som fastighetsägarens
ekonomi kunna betecknas som oskäliga. Här föreligga
otvivelaktigt företeelser av enahanda art som dem, vilka man söker
träffa med ockerlagstiftning, och det måste anses lika befogat
att med lämpliga åtgärder söka förhindra, eventuellt bestraffa hyresvärds
försök att utnyttja hyresgästs nödläge för att skaffa sig oskälig
vinst.

Ekonomiska betänkligheter emot en hyresreglering, som i allmänhet
inskränker hyresförhöjningen till förut angiven gräns, nämligen den
som betingas väsentligen av de ökade utgifterna för fastigheten, torde
så mycket mindre möta, som det ju för närvarande är skäligen ovisst,
huru bostadsproduktionens förutsättningar komma att gestalta sig efter
kriget. I alla fall torde byggnadsverksamheten under det kommande
året knappast komma att störas av en sådan reglering, då den ändock
till väsentlig del är beroende på kommunens och statens understöd.

De allvarliga försämringar av bostadsmarknaden, som enligt bostadskommissionens
och socialstyrelsens mening motivera en så djupt
ingripande åtgärd som en tvångsreglering av hyrorna, hava emellertid
samtidigt i hög grad understrukit vikten av att den produktiva
bostadspolitiken med all kraft fullföljes och vidare utvecklas. Uppenbarligen
kunna icke drägliga bostads- och hyresförhållanden i längden be -

Kungl. Muj.ts Nåd. Proposition Nr 254.

varas, om icke tillgången å lämpliga bostäder vidmaktliålles och lörnyas.
I detta hänseende bär vårt land hittills under krisen, efter vad det vill
synas, varit bättre ställt än grannländerna, och det har därför ock
varit möjligt för oss att längre än i Danmark och Norge dröja med
införandet av en tvångsreglering av hyrorna. Närmast torde det ankomma
på rikets stadskommuner att så långt möjligt sörja för att den
sålunda angivna grundförutsättningen för sunda bostadsförhållanden även
i framtiden bevaras och ytterligare utvecklas.

Vid utarbetandet av det förslag till Lag med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring in. in., som med denna framställning överlämnas,
hava den danska och den norska lagstiftningen om hyresreglering och
deras utveckling i flera avseenden tjänat till ledning, ehuru kommissionen
och styrelsen icke funnit sig behöva föreslå så långt gående ingrepp
särskilt vad angår bestående rättsförhållanden, som i våra grannländer
ansetts av nöden. Utförliga redogörelser för den danska och den
norska bostadslagstiftningen under krisen fogas såsom bilagor till denna
framställning.

I fråga om hyresregleringens organisation och former ansluter
sig det framlagda förslaget i huvudsak till gällande förordning om
medling i vissa hyrestvister in. m.

I likhet med vad numera gäller i Danmark och även i Norge, där
kommunstyrelse så beslutar, omfattar den föreslagna hyresregleringen
alla slag av omöblerade lägenheter och rum, vare sig dessa uthyras
till bostäder, butiker och kontor, verkstäder eller andra
ändamål, direkt av fastighetsägaren eller i andra hand. Det torde
vara klart, att om regleringen, såsom här avsetts, verkligen skall
kunna utöva ett normerande inflytande på hyresprisbildningen, densamma
måste sträcka sig över hela hyresmarknaden. Eu hyresbegränsning
skulle eljest antagligen giva anledning till desto starkare stegringar
inom de lägenhetskategorier, som lämnats utanför regleringen,
och över huvud skulle härigenom framkallas onaturliga och för enskilda
fastighetsägare och hyresgäster ofta obilliga ojämnheter i hyresprisnivån.
Med avseende å en mängd mindre affärslokaler, butiker och dylikt måste
för övrigt beaktas, att hyresstegringar i nuvarande, för minuthandeln
ofta brvdsamma tider kunna vara nära nog lika kännbara som i fråga
om mindre bostadslägenheter. I kanske än högre grad gäller detta
bostadslägenheter, som falla ovan gränsen för de egentliga smålägenheterna
— tre rum och kök — men som förhyras av löntagare tillhörande
medelklassen, tjänstemän i allmän och enskild tjänst. Inkomst -

Grunddragen
av det framlagda
lagförslaget.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

nivån i denna klass kar nndér krisen icke alls eller blott i ringa mån
följt de allmänna prisförhöjningarna, och i lika hög grad som arbetareklassen
torde denna kategori av hyresgäster vara i behov av skydd mot
oskäliga hyresstegringar.

Förslaget avser en omedelbar tillämpning av hyresregleringen
i städer med mera än 15,000 invånare och skiljer sig härutinnan
såväl från den danska och norska som från fjolårets svenska
lagstiftning, enligt vilken tillämpningen var beroende på beslut av
stadsfullmäktige eller mot dem svarande myndighet. Skälet till denna
avvikelse är i främsta rummet, att i så gott som samtliga hithörande
städer en mer eller mindre trängande bostadsbrist är för handen, och
att till följd därav betydande hyresstegringar redan företagits eller
under den närmaste tiden äro att vänta. Det kan vidare på goda
grunder befaras, att hyresnämnder icke skola hinna bliva tillsatta och
lagen i övrigt träda i tillämpning i sådan tid, att regleringen kan få
något väsentligt inflytande på de avtal, som bestämma höstens hyresförhållanden,
därest denna tillämpning skulle erfordra beslut av stadsfullmäktige.
Enligt fjolårets, den 5 maj daterade förordning hunno i
flera städer hyresnämnder bliva tillsatta först under sommarens lopp
eller på hösten. Då lagstiftningen är ämnad att i visst hänseende jämväl
avse före dess ikraftträdande ingångna hyresavtal, är det i hög grad
önskvärt, att den i största möjliga utsträckning träder i tillämpning så
snart ske kan och på en bestämd tidpunkt. Ett annat förfaringssätt
skulle oundvikligen skapa ett allmänt osäkerhetstillstånd på hyresmarknaden
och i onödan, till olägenhet för båda parterna, inveckla avtalsförhållandena.

Likaså har det förbehållits åt Kungl. Maj: t att — efter hörande
av ortens beslutande myndighet — förordna om lagens tillämpning
i städer med mindre invånarantal än 15,000 och i stadsliknande
samhällen. Framställning om sådant förordnande torde i regeln komma
att ske från den beslutande kommunalmyndigheten, men frågan kan
givetvis ock väckas av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller av enskilda
intresserade inom samhället.

Med avseende å formerna för själva hyresregleringen möta, såsom
erfarenheterna från Danmark och Norge visa, betydande svårigheter,
vilka emellertid kommissionen och styrelsen, ej minst på grund av den
ledning utvecklingen av grannländernas lagstiftning kan lämna, tro sig
hava i det föreliggande förslaget väsentligen övervunnit. I överensstämmelse
med den uppfattning av hyresregleringens uppgift, vilken
bär ovan utvecklats, vilja kommissionen och styrelsen dock betona, att

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

det icke i längden torde vara möjligt att med en sådan reglering motverka
hyresnivåns utvecklingstendenser, att, med andra ord, en reglering,
som går rätt emot marknadsläget, ovillkorligen kommer att kringgås
och blott för en kortare tid kan hava någon effekt. Det torde icke
vara möjligt att med en än så komplicerad lagstiftning förebygga varje
möjlighet till hyresförhöjningar utöver av hyresnämnd godkänd gräns.
Vad man kan uppnå och som jämväl vant avsikten med här föreslagen
lagstiftning, har därför blott vant att under nuvarande kristid så långt
ské kan inskränka stegringstendenserna till det belopp, som fastighetsägaren
lojalt kan fordra, nämligen det som motsvarar minskningen av
värdet å behållningen av fastigheten.

En längre gående hyresreglering skulle ovillkorligen som komplement
erfordra en begränsning eller nedsättning av int.eckningsräntorna,
en uppgift som kommissionen och styrelsen emellertid funnit
allt för vittutseende att i detta sammanhang upptagas. Härtill kommer,
att frågan om en nyordning av den allmänna fastighetskrediten redan
är under utredning inom bostadskommissionen i samråd med särskilda
sakkunnige, och att detta utredningsarbete inom en nära framtid kan
antagas leda till förslag, genom vilkas genomförande en avsevärd lättnad
av låneförhållandena inom fastighetsmarknaden kan förväntas.

Då regleringen således icke avser att genomföra en rationell prisbildning
inom hyresmarknaden överhuvudtaget utan endast är riktad emot fall
av oskälig hyresstegring, har det icke ansetts nödigt att underställa
hyresnämnds prövning samtliga hyresavtal inom dess område. Givetvis
innebär en allmän hyresreglering stora fördelar, framför allt därför att
full trygghet vinnes för att icke fall av oskälig hyra gå hyresnämnd
förbi på den grund, att vederbörande hyresgäst eller hyressökande, i
trots av bestämmelserna till skydd mot obilliga uppsägelser, icke våga
göra anmälan hos hyresnämnd. Det kan ej heller förnekas, att en
allmän anmälningsskyldighet måste giva regleringsmyndigheten en för
dess verksamhet synnerligen värdefull överblick över hyresmarknaden.
Vid ärendets behandling hava ock starka sympatier yppats för stadganden,
som skulle lämna hyresnämnd en fullständig kännedom om
hvres-, belånings- och andra ekonomiska förhållanden för varje fastighet
inom dess arbetsområde såsom grundval för dess arbete, varvid
tillika förutsattes, att nämnden utan särskild anmälan i stor utsträckning
skulle fastställa hyror eller hyresförhöjningar. En sådan anordningansågs
ock vara för hyresvärdarna mera tilltalande än den som i regeln
gör upptågandet av ett ärende beroende på anmälan från någon av
parterna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Bostadskommissionen och socialstyrelsen hava emellertid funnit alltför
stora betänkligheter möta emot att för här ifrågavarande, till kristiden
begränsade uppgift ålägga såväl fastighetsägare som hyresnämnd
en så omfattande arbetsbörda som en prövning av samtliga avtal innebär.
I Danmark ligga förhållandena såtillvida annorlunda, som man där
sedan någon tid äger lokala regleringsorgan med erfarenhet och vana vid
hithörande ärendens handläggning. Den kännedom om hyresmarknaden
och dess utvecklingstendenser, vilken för nämndens framgångsrika arbete
är en förutsättning, torde dess ledamöter enligt föreliggande förslag
ändock till fullo kunna förvärva genom de anmälningar om hyresledighets
inträde och upphörande samt om förut gällande och vid uthyrning
avtalad hyra samt jämväl om varje med förutvarande hyresgäst avtalad
hyresupplåtelse emot förhöjd hyra, som fastighetsägarne enligt förslaget
liksom i viss mån även efter nu gällande författning om medling i
vissa hyrestvister äro skyldiga att lämna. Nämnden är ock befogad
att av fastighetsägare infordra alla uppgifter rörande hyror och fastighets
ekonomi, som i övrigt kunna befinnas av nöden för dess verksamhet.

Det är vidare att märka, att hyresregleringens provisoriska karaktär
lägger stora hinder i vägen för dess utsträckande till samtliga avtal
inom hyresnämnds arbetsområde. Någon detaljgranskning av de särskilda
fallen hinner knappast ske, och det torde därför vara högst
osäkert, om alltid full rättvisa kan skipas. Nu rådande osäkerhetstillstånd
med avseende å penningmarknad, materialkostnader m. m.
torde i själva verket omöjliggöra ett tillförlitligt omdöme om vad i det
särskilda fallet bör anses såsom skälig hyra, då detta omdöme ju måste
växla med uppfattningen om krisens varaktighet.

Fråga om fastställande av hyra skall sålunda enligt lagförslaget
endast upptagas där förhöjning föreligger, och i regeln blott efter anmälan
av någon av parterna, varjämte det givetvis står hyresnämnd
fritt att även utan sådan anmälan upptaga fall av hyresstegring. Avsikten
härmed är att möjliggöra dels en systematisk reglering av hyrorna
i en hel fastighet, från vilken endast en eller annan anmälan
föreligger, dels ett upptagande av oskäliga hyresstegringar i sådana
fall, där hyresgäst ej vågar göra anmälan.

I syfte att göra hyresnämndens kontroll över hyresstegringarna så
fullständig som möjligt har vidare föreskrivits, att avtalat hyresbelopp,
som med viss procent överstiger det före krisen gällande, icke kan
mot hyresgästens bestridande utsökas eller utdömas till större del än
som motsvarar nyss angivna stegring, därest de icke av hyresnämn -

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 254.

den prövats. Denna bestämmelse torde föranleda fastighetsägarne att
i eget intresse underställa hyresnämnd alla hyresförhöjningar utöver
denna gräns, vilken sålunda jämväl får anses lämna en antydan om
vad som i genomsnitt kan betraktas såsom den av krisen föranledda,
vanliga hyresstegringen. Stadgandet innebär tillika en indirekt uppmaning
till hyressökandena att icke utan synnerliga skäl hänskjuta till
hyresnämnds prövning lägre hyresstegringar, vilka sannolikt i det stora
flertalet fall endast onödigtvis komme att upptaga nämndens tid. Men
visserligen5’ avser icke förslaget att förhindra upptagandet även av
sådana fall.

1 åtskilliga fall torde, särskilt i Stockholm, redan före lagens
ikraftträdande avtal, innebärande oskäliga hyresstegringar, hava ingåtts
eller komma att ingås, ehuru de först till höstens oktoberflyttning
träda i tillämpning. Det vore näppeligen tilltalande, om sådana avtal
skulle undgå hyresnämnds prövning, medan däremot hyresgäster, som
icke ingått nytt avtal före lagens ikraftträdande skulle åtnjuta lagens
skydd. Otvivelaktigt böra även de förra avtalen vara underkastade
hyresreglering, men då det givetvis är angeläget att så långt möjligt
begränsa lagens verkningar med avseende å redan bestående rättsförhållanden,
har det stadgats, att endast sådana, tidigast fyra månader
före lagens tillämpning ingångna avtal, där hyresförhöjningen överskrider
nyss angivna genomsnittsgräns för hyresstegring under krisen,
retroaktivt kunna upptagas till behandling. Jämväl med avseende å
sådana redan avtalade förhöjningar gäller, att endast den del av hyresbeloppet,
som understiger normalgränsen, är utsökbar.

Till skydd för hyresgäst äro vissa inskränkningar i hyresvärds
rätt till uppsägning av nöden. I detta syfte har stadgats, att hyresvärds
uppsägning av hyresavtal är utan laga verkan, om den ej godkännes
av hyresnämnd, eller om ej hyresgästen förklarat sig villig att
avflytta eller ingått avtal om fortsatt förhyrning, eller slutligen om ej
sådant förhållande föreligger, som enligt vissa stadganden i lagen den
14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning,
i det senare fallet dock med vissa särskilda inskränkningar av
hyresvärds uppsägningsrätt. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd
beakta, i vad mån densamma medför svårighet för hyresgästen
att erhålla annan lämplig bostad.

Bestämmelserna om uppsägning hava icke förlänats retroaktiv verkan.
Hava oskäliga hyresanspråk sålunda framställts inom fyra månader
närmast före det lagen blir gällande och icke av hyresgäst godkänts,
samt har hyresgästen till följd därav blivit till avflyttning uppsagd, så

Kungl. Maj:t-s Nåd. Proposition Nr 254.

kan visserligen hyresstegringen komma under hyresnämnds prövning
och en skäligen nedsatt hyra fastställas, men däremot icke den en gång
skedda uppsägningen genom hyresnämnds åtgöranden förlora sin verkan.
Att vissa obilligheter härigenom kunna tänkas uppkomma, skall ej förnekas,
men då ett annat förfarande skulle leda till att samma lägenhet
kunde komma att äga flera olika hyresgäster med alla härav följande
komplikationer, hava kommissionen och styrelsen funnit sig böra avstå
från bestämmelser i sådan riktning. Olägenheterna av att ej giva inskränkningarna
av rätten till uppsägning retroaktiv verkan äro uppenbarligen
vida mindre än de formella och praktiska svårigheterna vid
den motsatta vägen.

I likhet med nu gällande förordning om medling i vissa hyrestvister
hava i det framlagda lagförslaget upptagits bestämmelser om skyldighet
att anmäla hyresledighets inträde och upphörande samt om
bostadsförmedling. Såsom nyss anmärkts har härvid främst tillfogats,
att hyresvärd även är skyldig att anmäla förut betingad hyra, hyresanspråk
vid förnyad uthyrning och därvid betingad hyra. Visserligen
kunde nämnden även utan detta tillägg hava ansetts befogad att infordra
sådana uppgifter, men då desamma torde vara av särskild betydelse
för nämndens uppgift att avgöra vad som skall anses såsom
oskälig hyresstegring, hava stadganden i nyss angiven riktning ansetts
hava sin plats i själva lagen. Av samma skäl ,har hyresvärds anmälningsskyldighet
även utsträckts till nya avtal med förutvarande hyresgäst,
i vilka förhöjd hyra betingats.

Hithörande bestämmelser hava utan vidare giltighet i varje stad,
där lagen i övrigt är tillämplig, då det för hyresnämndens arbete uppenbarligen
överallt är av synnerlig vikt, att den äger en löpande överblick
över hyresmarknaden och flyttningsfrekvensen samt jämväl någon
möjlighet att underlätta valet av ny bostad.

I lagen hava slutligen upptagits vissa bestämmelser till skydd
för det nuvarande bostadsbeståndet. Då nybyggnadsverksamheten
under krisen av bekanta skäl är synnerligen ringa men folkökningen
däremot mestadels normal, måste det betraktas som en angelägenhet
av vikt, att icke tillgången å bostadslägenheter genom rivning
eller förändrad användning av lägenhet mer än strängt nödvändigt är
förminskas.

Av socialstyrelsens årliga statistik över byggnadsverksamheten framgår
såsom förut anmärkts, att under normala förhållanden nettoproduktionen
av bostäder utgör c:a 90 % av bruttoproduktionen, i det att av
denna c:a 10 % blott utgöra ersättning för bortrivna eldstäder. Under

Kungl. Maj:ts. Nåd. Proposition Nr 254.

kristiden med dess stagnerande byggnadsverksamhet synes avgångsprocenten
emellertid, på sätt förut angivits, hava väsentligt ökats.

Då det finnes anledning att antaga, att denna för det knappa bostadsförrådets
bibehållande betänkliga utveckling fortsatt jämväl under
år 1917, synas åtgärder från det allmännas sida påkallade i syfte att
begränsa den delvis av hittillsvarande goda konjunkturer föranledda
ökade ny- och ombyggnadsverksamheten och i stället söka åstadkomma,
att tillgänglig arbetskraft och material i möjligaste mån användas
icke till sådana byggnadsarbeten, som blott borttaga eller ersätta redan
förefintliga bostäder, utan för sådana, som verkligen medföra ökning av
bostadsbeståndet. Framhållas må, att, såsom av bilagda redogörelse
framgår, en provisorisk lag i detta syfte den 23 januari 1917 antagits
i Danmark.

Det synes vidare i enahanda syfte önskvärt, att överhuvudtaget
ändringsarbeten, som erfordra bostadslägenhets utrymmande, inskränkas
till det oundgängligen erforderliga. Ombyggnad av fullgoda lägenheter
och deras inredning med »moderna bekvämligheter», som motivera högre
hyror, kunna under nuvarande tider väl anstå.

I den danska lagen göres förändring och tagande i bruk av bostadslägenheter
för affärsändamål, såsom till kontor, verkstäder o. d.,
beroende av särskilt tillstånd, och motsvarande åtgärd har jämväl för
Norges vidkommande vidtagits genom förordning den 10 november
1916. Ått anledning till reglering av dessa förhållanden jämväl föreligger
i vårt land, visar den dagliga erfarenheten, åtminstone vad våra
större städer beträffar. Då nybyggnadskostnaderna under kristiden beräknas
hava ökats med ej mindre än cirka 70 måste det också anses
ligga i sakens natur, att industrien och handeln söker i största möjliga
utsträckning tillgodose sitt under högkonjunkturens inverkan starkt
ökade lokalbehov genom att taga redan förefintliga lägenheter i anspråk,
oavsett om de äro nödiga för befolkningens oundgängliga bostadsbehov.

Bostadskommissionen och socialstyrelsen hava därför ansett sig
böra föreslå, att hyresnämnds samtycke i allmänhet skall erfordras för
rivning av byggnad, inrymmande bostadslägenhet, så ock för ändringsarbete
i syfte att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet
för annat ändamål eller för upplåtelse av sådan lägenhet för
annat ändamål eller överhuvudtaget för ändringsarbete av sådan omfattning,
att det erfordrar lägenhetens utrymmande, allt under förutsättning
att icke byggnadsarbetet av vederbörande myndighet — närmast
polisen, brandchef eller brandstyrelse, byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd
— ansetts vara i den allmänna säkerhetens eller hälsovårdens
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 215 höft. (Nr 254.) 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

intresse oundgängligen erforderligt. Vid prövning av hithörande frågor
skall hyresnämnd beakta vikten av att ej genom bostadsbeståndets
minskning svårigheter uppstå för hittillsvarande hyresgäster att erhålla
ny och lämplig bostad.

I ej ringa utsträckning torde det vidare hava förekommit, att personer,
som redan äga en för normala behov tillräcklig bostad, förhyra
ytterligare lägenheter för bostadsändamål. Ändringsarbeten i sådant
syfte torde likaså böra underkastas särskild prövning.

Sedan härmed redogörelse lämnats för lagförslagets allmänna grunder,
skola några anmärkningar tillfogas som motivering av vissa särskilda
stadganden i detsamma.

Special- Möblerade lägenheter och rum hava uteslutits från förslaget, då

motivering. (jeras upptagande torde medföra alltför stort besvär såväl för vederbörande
värd som för hyresnämnden. Betydande svårigheter möta
givetvis att avgöra vad som skall anses såsom skälig hyra för en sådan
lägenhet, särskilt med hänsyn till att med hyresupplåtelsen ofta är
förenad inackordering i större eller mindre omfattning.

För att lägenhet skall betraktas som möblerad fordras självfallet,
att den utan ytterligare möblering bekvämligen kan användas såsom
bostad. Lägenhet kan sålunda ej undandragas hyresnämnds befogenhet
allenast genom ditsättande av en eller annan möbel.

2 §. Med hänsyn till hyresnämndernas betydligt ökade uppgifter hava

några bestämmelser tillfogats i syfte att trygga deras arbetsförmåga
och lämpliga sammansättning.

För att möjliggöra nyval av nämnd, som visat sig olämpligt sammansatt,
har stadgats, att jämväl hyresnämnds av stadsfullmäktige valda
ledamöter må tillsättas tillsvidare.

De starka ingrepp lagstiftningen medför i fastighetsägarnes rättigheter
hava föranlett en uttrycklig bestämmelse, att nämndens ene valde
ledamot skall vara ägare av hyresfastighet. De kvalifikationer, som
stadgats för hyresnämnds ledamöter, hava utsträckts till suppleanterna.
Det torde nämligen i betraktande av nämndens ringa ledamotsantal vara
lämpligt att jämväl suppleanterna regelbundet anlitas för dess arbete,
särskilt genom deltagande i besiktningar och dylikt.

Slutligen har tillfogats föreskrift om skyldighet för stadsläkare och
bostadsinspektör att tillhandagå nämnden med sitt tjänstebiträde, ett
stadgande som ansetts av nöden med hänsyn till den betydande omfattning,
i vilken dessa tjänstemän kunna behöva av nämnden anlitas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

De närmare föreskrifter om nämndens organisation och arbetssätt, 3—5 §§.
som kunna finnas erforderliga, hava ansetts böra tillhöra dess instruktion,
i den mån de icke intagas i den kungl. kungörelse angående lagens
tillämpning, som jämlikt 20 § kan utfärdas.

Enligt stadgandena i första stycket av denna paragraf äger hvres- 6 §.
nämnd upptaga fråga om hyresförhöjning och fastställa den hyra, som
må utgå, då efter lagens ikraftträdande anspråk å högre hyra än den
senast utgående framställes, vare sig detta anspråk grundar sig å träffat
avtal eller ej, dock att i det förra fallet avtalet måste vara ingånget
efter lagens ikraftträdande. Om lagens retroaktivitet stadgas senare,
nämligen i 8 §. Att hyresnämnds befogenhet enligt 6 § utsträckts
även till de hyresanspråk, som grunda sig på träffade avtal, är givetvis
motiverat av det behov av nämndens skydd, som hyresgäst även
i sådant fall uppenbarligen kan äga, men sammanhänger jämväl nära
med stadgandena i 7 §. Enligt dessa kan nämligen, oberoende av
träffat avtal, endast den del av hyra, som faller under en viss angiven
gräns, mot hyresgästs bestridande utsökas eller utdömas, därest icke
avtalet prövats av hyresnämnd. Om sålunda, såsom ofta torde kunna
bliva fallet, parterna avtalat viss högre hyra, men på grund av vunnen
enighet icke velat eller ens kommit att tänka på att före avtalets ingående
draga en sådan hyresförhöjning inför hyresnämnd, skulle det
onekligen vara obilligt att ej medgiva hyresvärden rätt att sedermera,
för att behörigen skydda sin fordran, påkalla hyresnämnds prövning
och fastställelse av avtalet.

Hyresnämnds befogenhet sträcker sig icke till lägenheter, som ej
vid lagens ikraftträdande äro eller varit uthyrda. Hyrorna i nybyggda
lägenheter äro alltså undantagna varje reglering. Skälen härför ligga
i öppen dag. Med nuvarande byggnadskostnader äro de hyror, som
för en skälig förräntning av desamma måste fordras, så höga, att det
torde kunna ifrågasättas, om hyressökande ens vid nuvarande marknadsläge
skola befinnas villiga att förbinda sig att betala sådant pris
för sin bostad. Om någon förhöjning av sådan hyra lär under lagens
giltighetstid än mindre kunna bliva tal. Att under sådana förhållanden
underkasta hyresprisbildningen i nya lägenheter en särskild reglering
är givetvis onödigt och torde även med hänsyn till önskvärdheten av
att nybyggnadsverksamheten i minsta möjliga mån hämmas vara mindre
lämpligt.

Nämndens befogenhet att utan särskild anmälan från någon av
parterna upptaga till prövning fråga om hyresförhöjning torde komma

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

till tillämpning dels för att möjliggöra en systematisk hyresreglering i
en hel fastighet, dels för att ingripa mot sådana oskäliga hyresstegringar,
som icke av hyresgäst anmälts, men som ändock komma till nämndens
kännedom genom de anmälningar, som på grund av stadgandena i 9
och 12 §§ till hyresnämd ingivas, eller på annat sätt.

Grunderna för hyrans fastställande hava med avsikt givits en rätt
allmän formulering i syfte att hyresnämnd måtte äga nödig frihet att
beakta alla de olika omständigheter, som i de särskilda fallen kunna
förekomma. Huvudregeln har i det föregående i korthet angivits därhän,
att fastighetsägaren må hållas skadeslös för den genom krisen inträdda
förminskningen av värdet av behållningen å fastigheten. Hänsyn må
således tagas till i första rummet den absoluta minskningen av avkastningen
genom ökade utgifter för räntor, underhåll m. m., men vidare
även, då förhållandena så föranleda, till den relativa minskningen av
värdet av behållningen genom penningevärdets fall. I särskilda fall
må även någon hänsyn till bostadsmarknadens läge i övrigt vara befogad,
särskilt där den förut betingade hyran länge utgått med oförändrat
belopp och i förhållande till lägenhetens beskaffenhet och hyresvärde
samt till hyrorna i trakten varit särskilt låg.

Den genomsnittliga procentsatsen för kyresförhöjningar under kristiden
enligt här angivna grunder har i 7 § beräknats till 15 procent
från tiden före den 1 oktober 1915, respektive 20 procent för lägenheter
med fri värme. För lägenheter, som först efter denna tidpunkt
för första gången uthyrts torde motsvarande procentsatser kunna beräknas
till 5 och 10 procent.

Prövningen av en hyresförhöjnings skälighet förutsätter en rätt
ingående undersökning av vederbörande fastighets ekonomi, dess belåningsförhållanden,
underhållskostnader o. s. v. Fastighetsägare är därför
förpliktad att lämna hyresnämnden alla erforderliga uppgifter, liksom
nämnden ock är berättigad att besiktiga lediga eller uthyrda lägenheter
inom dess arbetsområde (10 §). I det stora flertalet fall lärer dylik besiktning
vara av nöden för ärendets avgörande.

Under hyra skall inbegripas varje ekonomisk gottgörelse för hyresupplåtelsen.
Hyresnämnds prövning av hyresanspråk bör sålunda avse
varje sådan gottgörelse, och dess beslut torde därför ej kunna kringgås
genom provisioner eller särskilda avgifter av andra slag.

Den utomordentliga stegringen av bränslepriserna under krisen
påkallar uppenbarligen en särskild undersökning av i vad mån denna
stegring skäligen bör inverka på hyresprisen för lägenheter med fri
värme. Det stadgande, som i detta syfte föreslagits, torde komma att

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 254.

verka därhän, att gottgörelsen för uppvärmningen redan i själva avtalet
upptages skild från hyran i övrigt, en anordning, som även oavsett
lättnaden i hyresnämndens arbete i båda parternas intresse torde vara
önskvärd. Den har jämväl anbefallts av fastighetsägarnes sammanslutningar
och bland annat upptagits i det av Stockholms Fastighetsägareförening
uppgjorda formuläret för hyreskontrakt.

Stadgandet i denna paragraf åsyftar särskilt att i största möjliga
utsträckning förmå hyresvärdarne att underställa hyresnämnd alla avsevärdare
hyresstegringar. För hyresvärd innebär det givetvis en fördel
att i alla sådana fall av hyresnämnd få fastslaget vad han verkligen
äger att utfå i hyra.

Såsom nyss nämnts kunna dessa stegringar av nämnden upptagas
jämväl i det fall att hyresavtal om desamma redan träffats. Bestrider
sålunda hyresgäst hyreskrav med åberopande av detta stadgande, så
torde värden i första hand vända sig till hyresnämnden, där han ju
har utsikt att få ett högre hyresbelopp fastställt än det, som kan av
exekutiv myndighet eller allmän domstol utsökas eller utdömas. Blott
i undantagsfall torde stadgandet sålunda komma att av sådan myndighet
tillämpas.

Uppsägning skall under alla förhållanden jämlikt 12 § anmälas hos
hyresnämnd, men kräver för att ernå laga verkan icke nämndens godkännande,
där hyresgästen skriftligen förklarar sig villig att avflytta
eller ingått avtal om fortsatt förhyrning av lägenheten, eller om sådant
förhållande föreligger, som enligt vissa bestämmelser i hyreslagen
berättigar värden till uppsägning. Om hyresvärd uppsagt avtalet i syfte
att ernå högre hyra och hyresgästen drager frågan inför hyresnämnd,
som fastställer hyra, lägre än värdens anspråk, så torde hyresvärden
också sluta nytt avtal med samma hyresgäst enligt av hyresnämnden
fastställd hyra. I annat fall utsätter han sig tydligtvis för den risken,
att uppsägningen ej av nämnden godkännes och sålunda ej ernår laga
verkan, vadan det föregående avtalet med däri stipulerad lägre hyra
utan vidare förlänges.

Hyreslagens bestämmelser om försummelse att erlägga hyra såsom
laga uppsägningsgrund torde i detta sammanhang kräva några modifikationer.
I första rummet är det klart, att försummelse att erlägga den
del av hyra, som enligt stadgandena i 6—8 §§ ej är utsökbar, icke
kan erkännas såsom laga uppsägningsgrund. Men vidare torde förhållandena
kräva, att hyresbetalning per månad, även då betalning för

11 §•

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

viss längre tid avtalats, må legaliseras. Redan förut torde det allmänt
hava erkänts som en brist i hyreslagen, att försummelse att erlägga
hyra i förskott kvartalsvis, då exempelvis denna betalningsform varit
avtalad, är laga uppsägningsgrund, även om hyran ordentligt erlagts
månadsvis. Detta missförhållande har varit desto starkare framträdande,
som månadsbetalning av hyra bland de mindre bemedlade smålägenhetsinnehavarne
på goda grunder varit den lämpligaste och även i praktiken
oftast förekommande betalningsformen, även där enligt avtal
kvartalshyra skolat erläggas. Det kan i förevarande hänseenden hänvisas
till de yttranden bostadskommissionen och socialstyrelsen förut
avgivit rörande väckt fråga om förändring i hyreslagens stadganden om
fardag. Därest föreliggande lagförslags bestämmelser om inskränkningar
i hyresvärds uppsägningsrätt skola komma att äga någon verklig
betydelse, torde det vara av nöden att såsom skett stadga, att underlåtenhet
att enligt träffat avtal erlägga hyra i förskott för viss tid
längre än en månad ej berättigar till uppsägning, så länge hyran
ordentligt erlägges månadsvis.

Denna bestämmelse innebär en ändring av hyreslagen, liksom
lagen ock i åtskilliga andra hänseenden omfattar ändringar av allmän
lag. Men det lärer uppenbarligen ej kunna ifrågasättas, att för dessa,
mestadels rent tillfälliga, av kristiden föranledda förhållanden ändra de
allmänna lagstadgandenas lydelse. Även i andra liknande lagstiftningsfrågor,
exempelvis rörande moratorium, torde ett förfaringssätt, överensstämmande
med det här föreslagna, hava tillämpats.

I regeln torde hyresnämnds prövning av uppsägning komma att
nära sammanhänga med dess handläggning av hyrestvist om lägenheten
och dess avgörande vara beroende av den senare frågans utgång.
Men även utan sådant sammanhang torde nämndens prövning av uppsägning
påkallas, och nämnden skall då jämlikt sista stycket av 9 §
tillse, huruvida uppsägningen medför svårigheter för hyresgästen att
erhålla annan lämplig bostad å tid, till vilken avtalet uppsagts.

Den betydande flyttningsfrekvensen i de större städerna bör givetvis
under rådande kristid så långt ske kan förminskas.

De flesta frågor, som i denna paragraf omförmälas, tillhöra även
byggnadsnämnds prövning, och torde ett lämpligt ordnat samarbete
mellan de båda nämnderna ej minst i allmänhetens intresse därför böra
äga rum.

I allmänhet må hyresnämnds beslut ej överklagas, då det nämligen
torde vara av särskild vikt, att icke hyres- och avtalsförhållandena
genom nämndens ingripande länge hållas svävande och oklara.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254. 39

Undantag från denna regel har emellertid ansetts böra stadgas för
sådana frågor, som i denna paragraf behandlas. Med fog kan vederbörande
fastighetsägare begära, att lika litet som byggnadsnämnds
skola hyresnämnds beslut vara definitivt avgörande för en stor och
ekonomiskt betydande rivnings- eller ombyggnadsfråga, utan att man
även i sådant ärende skall äga att vädja till högre myndighet. Bestämmelser
härom, överensstämmande med de regler, som gälla för
besvär över byggnadsnämnds beslut, hava meddelats i senare delen av
förevarande paragraf.

Närmare föreskrifter särskilt om sättet för undersökning av fastighets
ekonomi och fastställande av hyra torde böra lämnas i en kungl.
kungörelse, i vilken likaså synes böra intagas de allmänna bestämmelser
om nämndens organisation och arbetssätt i övrigt, som icke anses
böra överlåtas åt den lokala instruktionen för nämnden.

Hyresnämnd må visserligen anses befogad att till prövning upptaga
avtal, som även gälla tiden efter den 1 oktober 1918, och fastställa
hyresbelopp, som skola utgå jämväl efter sagda tidpunkt, men
med denna dag upphör densammas verksamhet och lika litet som själva
lagens bestämmelser äga nämndens beslut därefter någon laga verkan. Har
hyresnämnd sålunda, med stöd av 6 eller 8 §§, fastställt hyra till lägre
belopp än i ett jämväl för tiden efter den 1 oktober 1918 gällande
avtal betingats, så är intill denna dag endast det fastställda beloppet
utsökbart, men därefter återfår avtalet även med avseende å hyrans
belopp sin fulla kraft.

För Bostadskommissionen:

För Socialstyrelsen:

20 §.

Lagen

giltighetstid.

ALLAN CEDERBORG.

GUNNAR HUSS.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Lagens tillämplighetsområtie.

1 §•

Denna lag äger tillämpning i varje stad, vars invånareantal vid
1917 års ingång översteg 15,000; så ock, där Konungen efter hörande
av stadsfullmäktige eller mot dem svarande myndighet så förordnar, i
stad med mindre folkmängd, i köping eller municipalsamhälle eller i
annan kommun eller del av kommun, varest uthyrning av omöblerade
lägenheter för bostads-, affärs- eller annat ändamål förekommer i större
utsträckning.

Under omöblerad lägenhet inbegripes även omöblerat rum, uthyrt
eller avsett att utlryras vare sig direkt av fastighetsägaren eller i andra hand.

Om hyresnämnder.

2 §■

För varje område, å vilket denna lag äger tillämpning, eller, där
stadsfullmäktige eller mot dem svarande myndighet så besluta, för särskilda
delar av området skall finnas en hyresnämnd, som utgöres av
ordförande och två ledamöter jämte suppleanter.

Ordföranden och hans suppleant, vilka i stad skola vara lagfarna,
förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid, dock ej längre
än till den 1 oktober 1918, Konungens befallningshavande obetaget att
när som helst återkalla förordnandet. Inom område med flera hyresnämnder
må samma person förordnas till ordförande eller suppleant
för ordförande i mer än en sådan nämnd.

De två ledamöterna och deras suppleanter utses av stadsfullmäktige
eller mot dem svarande myndighet att tjänstgöra tills vidare eller
viss tid, dock ej längre än till den 1 oktober 1918. Av dessa leda -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

möter och suppleanter skola ene ledamoten och ene suppleanten vara
i byggnadsverksamhet förfarna samt ägare av till uthyrning avsedd
fastighet inom hyresnämndens arbetsområde, medan andre ledamoten
och andre suppleanten icke må vara ägare av eller vice värd för sådan
fastighet, men skola äga på erfarenhet grundad kännedom om de mindre
bemedlades bostadsförhållanden.

Om valbarhet till hyresnämnd samt om rätt för den, som blivit
vald, att avsäga sig uppdraget gälle vad i enahanda avseenden är för
hälsovårdsnämnd stadgat.

Stadsläkare och bostadsinspektör äga att närvara vid hyresnämnds
sammanträden, om vilka underrättelse skall dem meddelas i god tid
förut, samt i överläggningarna men ej i besluten deltaga.

Stadsläkare och bostadsinspektör vare pliktiga att tillhandagå hyresnämnd
med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §■

Hyresnämnd må ej fatta beslut annat än då den är fulltalig. Som
beslut gäller den mening, flertalet omfattar, eller, där rösterna falla lika
för skilda meningar, den av ordföranden uttalade meningen.

Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta protokoll senast vid nästa
sammanträde granskas. Så snart dylik granskning skett, äger en var
av protokollet taga del.

Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 8 och
9 §§ nedan sägs, gälle i fråga om jäv mot nämndens ledamöter vad
allmän lag stadgar om domarejäv.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor,
om vilka nedan i 6, 8 och 9 §§ förmäles, må ej mot vederbörande
uppgiftslänmares önskan upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser
i vidare mån, än som för avfattande av nämndens beslut är oundgängligen
erforderligt. Ej heller må de i annan mån av nämndens
medlemmar, suppleanter eller tjänstemän yppas.

6 §''

Frågor om tjänstebefattningar hos hyresnämnd, om gottgörelse till
nämnden och dess tjänstemän samt om anvisande av övriga för nämnBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 215 käft. (Nr 254.) 6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

dens verksamhet erforderliga medel avgöras av stadsfullmäktige eller
mot dem svarande myndighet.

I enahanda ordning må instruktion för hyresnämnd antagas.

Om vissa inskränkningar i rätt till hyresstegring och till uppsägning

av hyresavtal.

6 §.

Fordras eller avtalas för omöblerad lägenhet, som vid denna lags
ikraftträdande är eller tidigare varit uthyrd, hyra, som överstiger den
senast därförut betingade, ankommer på hyresnämnd att, efter framställning
av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande eller, där nämnden
eljest därtill finner anledning, fastställa den hyra, som med hänsyn till
ökade utgifter för fastigheten (räntor, underhåll och andra omkostnader)
eller förhållandena i övrigt kan anses skälig; och bli ve endast detta
belopp rättsligt gällande och utsökbart.

Under hyra inbegripes varje ekonomisk gottgörelse, som hyresvärd
uppbär eller fordrar för hyresupplåtelsen.

Vid bedömande av hyresstegring skall särskilt för sig prövas frågan
om gottgörelse för uppvärmning.

7 §•

Varder för lägenhet, som i 6 § avses, avtal träffat om högre hyra,
än förut utgått, och har hyresbeloppet icke prövats av hyresnämnd,
må, oberoende av avtalet, sådant belopp icke mot hyresgästs bestridande
utsökas eller utdömas till större de! än som motsvarar

vid lägenhet, som varit uthyrd den 30 september 1915 eller tidigare,
den därvid senast betingade hyran, ökad med 15 %\ och

vid lägenhet, som första gången uthyrts den 1 oktober 1915 eller
senare, den därvid betingade hyran ökad med 5 %\

dock att dessa procentsatser ifråga om lägenheter eller rum, vilkas
uppvärmning bekostas av hyresvärden, ökas med 5 %.

8 §•

Har inom område, för vilket denna lag varder gällande, hyra
för omöblerad lägenhet blivit under de fyra närmaste månaderna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

därförut ökad till belopp, som överskrider den under 7 § angivna
gräns, skall, oberoende av sålunda träffat avtal, vad i 6 och 7 §§ stadgats
äga motsvarande tillämpning.

9 §•

Varder hyresavtal om lägenhet, som i 6 § avses, av hyresvärd
uppsagt, vare sådan uppsägning, där ej hyresgästen skriftligen förklarat
sig villig att avflytta eller ingått avtal om fortsatt förhyrning,
utan laga verkan, med mindre det visas antingen att hyresnämnd
godkänt uppsägningen eller att fall föreligger, som enligt bestämmelserna
i 3 kap. 21—24 §§ av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom berättigar till uppsägning;

skolande dock härvid iakttagas

dels att hyresgästs underlåtenhet att fullgöra åtagna förpliktelser
må utgöra laga grund för uppsägning endast i den mån samma förpliktelser
äro med hänsyn till bestämmelserna i 6—8 §§ här ovan
rättsligt gällande och utsökbara;

dels och att, där vid lägenhet om högst fyra rum, kök inbegripet,
helt eller delvis avsedd till bostad, hyra enligt avtal skall erläggas i
förskott för längre tid än en månad, underlåtenhet härutinnan dock
icke berättigar till uppsägning, så länge hyresgäst sist å andra söckendagen
av varje månad till fullo erlägger den på samma månad belöpande
hyra.

Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd särskilt beakta, i
vad mån densamma medför svårigheter för hyresgäst att erhålla lämplig
bostad å tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds hud.

10 §.

En var, som inom hyresnämnds arbetsområde för egen eller
annans räkning uthyr eller har att uthyra omöblerad lägenhet, likasom
en var hyresgäst eller hyressökande inom området vare, på
hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen eller, där nämnden
finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigat, i saken
kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i vilken
må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra
kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före
den, då inställelse skall ske.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Lägenheter inom hyresnämnds arbetsområde, uthyrda eller avsedda
att uthyras, skola, på nämndens anfordran, hållas för densamma tillgängliga.

Ägare av fastighet inom hyresnämnds arbetsområde vare pliktig
att, då hyresnämnd det begär, i av nämnden angiven ordning lämna
uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten
inrymda lägenheter ävensom de andra uppgifter angående fastigheten,
som nämnden må påfordra.

Om vissa inskränkningar i rätten till rivning av byggnader eller till ändrad

användning av lägenheter och rum.

11 §•

Utan samtycke av hyresnämnd må icke rivas byggnad, inrymmande
bostadslägenhet, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete av
den omfattning, att det påkallar lägenhetens utrymmande, eller i syfte
att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller del
därav till annat ändamål, såvida icke företagandet av rivningen eller
ändringsarbetet av vederbörande myndighet prövas vara med hänsyn
till allmän säkerhet eller hälsovård oundgängligen erforderligt.

Lägenhet, som användes till bostad, må ej utan hyresnämnds medgivande
upplåtas för annat ändamål.

Vid prövning av här ovan angivna frågor skall gälla vad i 9 §,
sista ytycket, sagts.

Över hyresnämnds beslut i frågor, om vilka i denna paragraf förmäl
es, må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio
dagar efter erhållen del av beslutet. I Konungens befallningshavandes
beslut må ändring sökas hos Konungen i civildepartementet inom den
tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.

Beslut, som nu är sagt, lände utan hinder av klagan till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan varda förordnat.

räkning

Om skyldighet att anmäla hyresledighet och hyresavtal.

12 §.

var, som inom hyresnämnds arbetsområde för egen eller annans
uthyr eller har att uthyra omöblerad lägenhet, är pliktig att

Kunyl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

till nämnden anmäla ej mindre hyresledighets inträde eller upphörande
med angivande av före hyresledigheten betingad hyra, hyresanspråk
för förnyad uthyrning samt vid sådan uthyrning betingad hyra, än
ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt hyresupplåtelse
mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp.

Om tiden och sättet för sådan anmälan förordnas av nämnden.

Om bostadsförmedling.

13 §.

Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av
de i 12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnd eller annan
kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade
lägenheter om högst fyra rum, kök däri inbegripet, helt eller delvis
avsedda till bostad.

Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas
att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes
av stadsfullmäktige eller mot dem svarande myndighet.

Allmänna bestämmelser.

14 §.

Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet
fastställt visst hyresbelopp, ändock därför fordrar eller mottager högre
belopp i hyra eller till hyra hänförlig ersättning, straffes med böter,
lägst 50 kronor och högst 1,000 kronor; vare ock skyldig återbetala
vad han må hava för mycket uppburit.

15 §.

Bryter någon mot vad i 11 § stadgats straffes med böter; och
varde honom tillika, därest och i den mån hyresnämnd så förordnar,
ålagt att återställa det rubbade förhållandet.

16 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadganden vare straffet böter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

n §■

Utebliver någon, som kallats att inför hyresnämnd sig inställa,
utau laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden
förelagt, eller till böter.

För brott mot vad i 10 §, andra och tredje styckena, stadgats vare
straffet böter.

Med böter straffes likaså den, som inför hyresnämnd eller i sådan
anmälan, varom i 12 § sägs, emot bättre vetande lämnar oriktig uppgift,
eller ock försummar att i föreskriven tid och ordning göra dylik
anmälan.

18 §.

Överträdelser och förseelser, som i 14—17 §§ avses, skola av allmän
åklagare åtalas, de i 14—16 §§ angivna vid allmän domstol och
de i 17 § angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol.

19 §.

Böter och viten, vilka ådömas på grund av denna lag, tillfalla
den kommun, inom vars område överträdelse eller förseelse skett.

20 §.

De närmare föreskrifter rörande hyresnämnds verksamhet eller
eljest, som utöver vad i denna lag stadgas finnas av nöden för lagens
tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 oktober 1918.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Bilaga 1

(till Socialstyrelsens och bostadskommission&ns skrivelse).

Antal tillkomna bostadslägenheter under åren 1912—1010 i Sveriges större städer.

Städer.	År 1912	År 1913	År 1914	År 1915	År 1916 (Preliminära siffror.)
Stockholm ..........	2.180	2,820	2,268	1,428	1,069
Södertälje ..........................................	10	42	22	38	180
Uppsala .............................................	228	114	58	98	26
Nyköping ..........................................	33	26	46	38	28
Eskilstuna ..........................................	194	78	97	8	75
Linköping ............	134	178	129	36	80
Norrköping..........................................	120	106	161	93	100
Jönköping ..............	72	57	93	40	46
Kalmar .............................................	89	23	30	59	9
Västervik ..........................................	13	20	13	6	5
Visby ...	17	6	13	4	7
K riskrona...............	107	61	79	18	33
Kristianstad .......................................	40	83	48	68	19
Malmö..........................................	655	424	204	37	137
Lund ................................................	194	94	80	21	36
Landskrona.........................................	7	28	30	31	145
Hälsingborg .......................................	28	33	36	12	32
Ystad .............................	89	91	65	58	29
Trälleborg ..........................................	24	50	2	2	11
Halmstad .........................................	6	9	18	9	16
Göteborg.............................................	722	857	876	786	1,149
Uddevalla .......................................	30	29	43	34	30
Borås .............;........	41	117	150	183	115
Karlstad.............................................	23	15	56	7	8
Örebro................................................	399	184	163	46	57
Västerås............................................	57	130	213	51	136
Falun ............................................	36	32	37	50	43
Gävle ................................................	22	19	36	58	83
Söderhamn..........................................		9	16	3	6
Härnösand..........................................	9	17	2	29	7
Sundsvall ...........................................	15	22	33	38	48
Summa Därav	5,594	5,774	5,117	3,389	3,765
enkelkök, enkelrum m. m.............	648	822	512	537	560
1 rum och kök...........................	1,546	1,882	1,714	1.001	1,504
2 » » »	1,390	1,368	1,134	804	757
3 » » » .	769	587	549	324	252
4 o. fl. » » » .	1,241	1,115	1,208	723	692

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Bostadsmarknadens

läge vid
kristidens
inbrott.

Hyresstegringen

i Kristiania.

Bilaga 2

(till Socialstyrelsens och bostadskommissionens skrivelse).

P. M.

rörande kristidens bostadslagstiftning i Norge.

Den med industriens utveckling sammanhängande starka tillväxten av de
större städerna har under den sista generationen i de flesta länder medfört en
allt större brist på lämpliga bostäder, framför allt för arbetarklassen. Frågan
om på vilket sätt man skall kunna avhjälpa denna brist, har blivit en av de allra
viktigaste sociala frågorna. Det har visat sig, att den enskilda spekulativa byggnadsverksamheten
dels arbetat alltför ojämnt, dels av olika skäl, bl. a. kreditsvårigheter,
allt mera dragit sig tillbaka från produktion av bostadshus med
smålägenheter. Man har i olika länder pa olika sätt sökt framkalla förbättring
härutinnan, genom direkt kommunal byggnadsverksamhet, genom förbättrad
bostadskredit eller genom att tillhandahålla allmännyttiga bostadsföreningar billig
tomtmark.

Även i Norge har det allmänna under de senare åren sökt avhjälpa bostadsbristen
och förbättra bostadsförhållandena. Detta är sålunda ett av huvudsyftena
med den lånerörelse, som bedrives av den Norske Arbeiderbruk- og Boligbank,
vars omfattning väsentligt utvidgades genom den nya lagen om småbruks- och
bostadslån den 23 juli 1915. Otvivelaktigt kunna dessa billiga lån anses vara
till mycken hjälp på landet och i de mindre städerna, men när det gäller bostadsförhållandena
i de större städerna, erfordras det belopp av helt annan storlek,
än en sådan bank kan förfoga över. Just i dessa städer är det emellertid, som
bostadsspörsmålet är mest framträdande och betydelsefullt, då förhallandena här
flerstädes utvecklat sig till verklig bostadsnöd. Att avhjälpa denna anses i Norge
som en uppgift, vilken i första hand bör lösas av kommunerna själva, antingen
på så sätt, att de för egen räkning anskaffa ett tillräckligt antal bostäder eller
också sålunda, att de ställa nödiga medel till förfogande för allmännyttiga byggnadsföreningar
eller obemedlade egnahemsbyggare.

Pa denna väg har bl. a. Kristiania slagit in, i det staden under de senare
åren dels uppfört arbetarbo stadshus för egen räkning, dels ställt garanti för
byggnadslån till arbetarbostäder. Dessa åtgärder hava dock visat sig otillräckliga
att avhjälpa den i staden rådande bostadsnöden. Denna återspeglas kanske bäst
i den synnerligen starka hyresstegring, som inträdde omkring år 1910 såsom
en markerad konjunktursvängning gent emot de närmast föregående årens
starkt sjunkande hyrespriser och fastighetsvärden. Förhållandet belyses genom
nedanstående, på uppgifter från Kristiania stads statistiska kontor grundade
tabell:

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 254.

Tidpunkt.	Medelhyra per år (i kr.) för	Indextal, då hyran 1 dec. 1910 = 100
1 rum och kök.	2 rum och kök.	3 rum och kök.	4 rum och kök.	1 rum och kök.	2 rum och kök.	3 rum och kök.	4 rum och kök.
i 3 dec. 1900...............	165	260	388	545	107	107	108	106
31 » 1905 .............	132	204	301	428	86	84	84	83
1 » 1910...............	154	242	358	513	100	100	100	100
1 febr. 1912...............	168	271	397	566	109	112	in	no
1 » 1913...............	184	293	427	607	119,	121	119	118
1 » 1914...............	198	313	457	657	129	129	128	128
1 » ''1915...............	203	323	478	691	132	133	134	135

Jämfört med år 71910 liar alltså medelhyran för lägenheter om 1 till 4 rum
och kök ökats med 32—35 %. Yad en dylik hyresstegring innebär, framgår bäst
därigenom, att Stockholms stads statistiska kontor beräknat hyresökningen för
motsvarande lägenhetskategorier i fc Stockholm under tiden 31 december 1910—•
31 december 1914 till 2.5—4.9 %.1)

Huvudorsaken till hyresnivåns betydande stegring i Kristiania har man i
främsta rummet velat söka dåra ti, att byggnadsverksamheten icke hållit jämna
steg med befolkningstillväxten. Kristiania Kommunale Boligtilsyn (byggnadsnämnd)
beräknar, att under åren 1911—1914 utgjorde nettotillskottet av 1, 2 och 3 rumslägenheter
resp. —55, + 86, + 459 och +354 eller i medeltal per år 211, medan
det normala årsbehovet beräknades till 390 eller 179 bostäder högre.

Bedan före begynnelsen av den nuvarande kristiden rådde sålunda i Norge
svåra bostadsförhållanden, särskilt vad de större städerna beträffar. Världskrigets
utbrott och de därav föranledda förhållandena väckte farhågor för, att bostadsvillkoren
skulle ytterligare förvärras. Bedan den 21 augusti 1914 framställdes i
stortinget en interpellation till regeringen rörande vad den ämnade företaga för
tillvaratagande av hyresgästernas intresse under de nu inträdda utomordentliga
förhållandena. I anledning härav förklarade sig regeringen skola med uppmärksamhet
följa bostadsvillkorens utveckling och på given anledning inskrida medelst
provisoriska bestämmelser eller förordningar.

I november 1915 inkom till regeringen från De Samvirkende Fagforeninger,
Kristiania Arbeiderparti och Kristiania Organiserte Arbeideres Leieboerutvalg
(hyresgästutskott) en framställning, varuti — förutom yrkanden på en bostadslag,
varigenom kommunerna skulle åläggas att åvägabringa nödiga bostäder samt
hyresgästerna tillförsäkras medbestämmanderätt ifråga om hyresvillkoren — krav
framställdes på, att de allt talrikare hyresförhöjningarna borde tillsvidare förbjudas
och kommunen åläggas att skapa ett kontrollorgan med rätt att bestämma,
i vilka fall dispens från förbudet vore rimlig och i vilka andra fall hyran före
förbudets ikraftträdande hade så stegrats, att nedsättning borde äga rum. I *)

*) Statistisk månadsskrift 1915, k. 2.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 215 käft. (Nr 254.) 7

Interpellation
i hyresfrågan
21 aug. 1914.

Krav på hyresreglering.

Provisorisk
hyresförordning
17 december
1915.

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

samma riktning uttalade sig även Kristiania Underordnede Handelsstand i skrivelse
den 7 december 1915. Kort efteråt förelåg från stadens Kommunal Boligtilsyn
(byggnadsnämnd) en framställning, varuti majoriteten framhöll, att då det visat
sig omöjligt att på frivillighetens väg förmå husägarna att avstå från hyresförhöjningar,
måste det allmänna gripa in genom förbud och kontroll; minoriteten
åter fann liyresstegringen icke högre, än som betingades av rådande extraordinära
förhållanden (särskilt byggnadskostnadernas stegring), och avstyrkte de ifrågasatta
åtgärderna bl. a. emedan de kunde verka hämmande på den redan förut alltför
svaga byggnadsverksamheten.

Regeringen fann, att från det allmännas sida något borde göras för att råda
bot på de för ögonblicket rådande förhållandena. Att införa maximipriser jämväl
på bostadsmarknaden ansåg man sig dock alltifrån början böra avstå ifrån, ty
ett allmänt fastställa lide av hyresnivån för en viss stad vore icke möjligt från
vid maximeringen av vissa varor använda utgångspunkter (produktionskostnaderna
in. in.), skulle draga ett oöverkomligt arbete att genomföra samt t. o. m.
medföra fara för ytterligare liyresstegring, i det alla ägare av än så undermåliga
lägenheter skulle söka skruva upp hyran till det tillåtna maximum. Regeringen
fann sig därför böra inskränka sig till att söka hindra orimliga hyresförhöjningar
och liknande missbruk i de enskilda fallen, och detta ansågs bäst
kunna ske därigenom, att det bereddes kommunalstyrelserna möjlighet till att
upprätta kommunala nämnder, vilkas samtycke skulle erfordras för ökning av
bostadshyran.

I enlighet härmed utfärdades den 17 december 1915 en provisorisk förordning
angående bostadshyra av följande lydelse:

§ i. I städer och för stådsmässigt bebyggda områden (bymflussig bebyggede
strök) å landet kan kommunalstyrelsen besluta, att, under den tid denna
förordning är i kraft, hyra för lägenheter på högst 3 rum och kök (jungfrukammare
inräknad) ej må förhöjas utan samtycke av den i § 2 avhandlade nämnd.

§ 2. Fattar kommunalstyrelse beslut, som i § 1 sägs, skall den samtidigt
tillsätta en eller flera nämnder, kallade hyresnämnder (husleiensevnder), bestående
av minst 3, högst 5 för ett år valda, med bostads- och hyresförhållanden
förtrogna ledamöter, varav minst en skall vara ägare av hyreshus och en hyresgäst.
Tre suppleanter utses.

Nämnden är beslutmässig blott om samtliga ledamöter äro närvarande.

Nämnden fattar beslut med enkel röstmajoritet.

Kommunalstyrelsen utser en av ledamöterna till ordförande. Den kan utfärda
instruktion för nämnden. Nämndens ledamöter kunna av kommunen tillerkännas
gottgörelse för sitt arbete.

§ 3. Om, efter utfärdandet av denna förordning, hyra för någon lägenhet
av den storlek, som i § 1 är sagt, höjes och för ifrågavarande stad eller stadsmässigt
bebyggda onmide senare träffas bestämmelse jämlikt § 1, bliver den
vidtagna höjningen ogiltig, och skall å erlagd hyra det överskjutande beloppet
återbetalas, såvida hyresnämnden ej giver sitt samtycke till förhöjningen.

§ 4. Denna förordning träder i kraft genast.

De norska kommunerna visade stort intresse för förordningen, och efter
kort tid hade den genom kommunalbeslut bragts i tillämpning i städerna Kristiania,
Bergen, Fredrikshald, Moss, Horten, Notodden, Haugesund, Aalesund,
Trondhjem och Narvik samt dessutom i tolv delvis stadslikt bebyggda härader.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Provisoriska förordningar enligt grundlagens § 17 träda dock ur kraft, när
stortinget sammanträder, och regeringen (socialdepartementet) vidtog därför omedelbart
förberedelser till en proposition i frågan. Härvid ägnades uppmärksamhet
såväl åt de försök, som i Tyskland, Frankrike och England gjorts att
genom moratorier, hyresnämnder m. m. reglera bostadshyror och inteckningsräntor
under kristiden, som åt de erfarenheter, som kunnat vinnas under den
visserligen korta tid den norska förordningen varit i verksamhet. Bland de i utlåtanden
anledning härav införskaffade utlåtandena funnos några, som anförde erinringar °m hyresgent
emot den träffade anordningen. Sålunda framliöllo Norges Huseierfor- f°r°i''dnl»genhund
och Kristiania Gaardeierforening, att hyresstegringen varit väsentligt
lägre än höjningen av den allmänna prisnivån, och då husägarnas utgifter ökats,
skulle det för dem betyda eu kännbar inkomstminskning, om hyrorna ej förhöjdes.
Då det för tillfället vore mycket dyrt att bygga, kunde man icke få
byggnadskostnaderna betäckta, om man ej finge kalkylera med höga hyror. Det
vore därför tydligt, att den provisoriska förordningen och en därmed överensstämmande
lag måste förminska för att icke säga helt förhindra den privata
byggnadsverksamheten med avseende på därav berörda lägenhetskategorier, varför
författningarna i fråga i verkligheten torde göra mera skada än gagn på fastighetsmarknaden.
Jämväl styrelsen för de Sammensluttede Bygningsgrupper
i Kristiania protesterade mot förordningen såsom efter styrelsens mening ägnad
att bringa stagnation i byggnadsverksamheten både med avseende på nybyggnad
av hyreshus och beträffande ombyggnads-, reparations- och underhållsarbeten.

Nämnda tre korporationer påyrkade dessutom, därest hyresnämnderna skulle
bibehållas, inrättandet av en appellinstans rörande deras beslut. Norsk Förening
for Boligreformer såg i hyresstegringen en konjunktursvängning, som
ingen hyreskontroll kunde råda bot på, och för att ej genom kontroll och påbud
möjligen göra mera skada på längden än nytta för ögonblicket, föreslog föreningen
att avvakta resultatet av en allmängiltig och systematisk undersökning av hyresförhållandena
i Kristiania.

Även i vissa av de yttranden, som inkommit från städer och härader,
där hyresförordningen bragts i tillämpning, erkännes, att anordningen i fråga
kunde verka hämmande på byggnadslusten. Men å andra sidan framhölls, att
bostadsnöden av vissa husägare utnyttjats i syfte att förvärva orimliga hyresinkomster
och att en kommunal hyresreglering därför vore nödvändig.

Särskilt från Kristiania och Bergen påpekades därjämte vissa bristfällig- Kravpihyresheter
i den provisoriska förordningen och påyrkades utvidgning av dess verk- förordningens
samhetsområde och ökning av hyresnämndernas myndighet. Sålunda förelåge utvidgning,
intet skäl att inskränka hyresregleringen till lägenheter t. o. m. 3 rum och kök,
då bostadsnöden gjorde sig i lika hög grad gällande för de tjänstemän och dylika,
som bebodde bostäder om 4 ä 5 rum och kök. Det vore även skäl att taga
under omprövning, om lagen icke borde kunna tillämpas även på andra lägenheter
än bostadslägenheter, ty särskilt för affärslokaler förekommo många exempel
på hyror, som ej stodo i något som helst förhållande till de uthyrda rummens
normala värde. Vidare framkommo förnyade krav på, att hyresnämnderna borde
kunna nedsätta sådana hyror, som blivit orimligt uppskruvade redan före förordningens
ikraftträdande, ty hittillsvarande anordning innebure eu premiering av
just de hänsynslösaste husägarna, som redan före regleringen företagit störa
hyresförhöjningar. Vidare vore det nödvändigt, att hyresvärdar hindrades under

Kung!. Maj:tf: Nåd. Proposition Nr 254.

Förslag till
provisorisk
byreslag.

Provisorisk
hyreslag 10
maj 1916.

viss tid från att uppsäga hyresgäst av missnöje med hyresnämnds beslut eller
emedan hyresgästen ej gått in på hyresförhöjning, innan den godkänts av nämnden,
ävensom att straff stadgades för sådana husägare, som överträdde lagens
bestämmelser.

Regeringen upptog i sitt för stortinget framlagda lagförslag samtliga nu berörda
ändringsförslag med undantag av det om appellinstans, som ansågs onödig,
då hyresnämndsinstitutionen var allenast ett av för tillfället rådande extraordinära
förhållanden betingat provisorium och då intet hinder förelåge för, att ett av
hyresnämnden redan avgjort ärende på nytt framlades för den till förnyat avgörande
med hänsyn till sedermera framkomna upplysningar eller förändrade förhållanden.
Även hyresnämnds rätt att i vissa fall nedsätta hyran intogs i lagförslaget,
trots framkomna betänkligheter rörande svårigheten att definiera begreppet
skälig hyra samt farhågor för ogynnsam inverkan på byggnadsverksamheten
av en bestämmelse, varigenom även nybyggda, för första gången uthyrda
lägenheter skulle dragas under regleringen.

Stortingets socialkommitté, som fick regeringspropositionen under behandling,
tillstyrkte den med vissa detaljändringar —- bl. a. indrogos även möblerade
rum under regleringen, föreskrevs att som hyresförhöjning även skulle räknas
påläggande på hyresgäster av nya förpliktelser av ekonomisk art samt ökades
uppsägelsefristen från föreslagna 6 till 12 månader. Dock framhöll en utskottsledamot,
att lagen visserligen å ena sidan ger lättnad genom att hålla nere en av
bostadsnödens följder (prisstegringen), men att den å andra sidan genom att
hämma nybyggnadsverksamheten torde komma att ju längre den verkar desto mera
öka alla bostadsnödens andra beklagliga följder av moralisk, sanitär och social
art. Även andra ledamöter framhöllo nödvändigheten av, att den mera negativa
hyreslagen kompletterades genom eu positiv bostadslag, som icke blott riktade
sig mot bostadsnödens symptomer, utan sökte varaktigt avhjälpa det onda självt
genom att sörja för, att befolkningen finge ökat antal bostäder.

Sedan stortinget bifallit lagförslaget, utfärdades den provisoriska lag angående
kommunal reglering av hyra den 10 maj 1916, av följande innehåll *). Hyresreglering
skall enligt lagen ifrågakomma beträffande bostadslägenheter på högst 3
rum med eller utan kök, jungfrukammare inräknad. Dock kan kommunalstyrelsen
bestämma, att regleringen må omfatta även lägenheter om flera rum och jämväl
andra rum än sådana, som äro avsedda till bostad, vare sig med eller utan samband
med dylik. Kommunalstyrelsen kan vidare besluta, huruvida och i vilken
utsträckning regleringen må omfatta uthyrning av möblerade lägenheter eller
enstaka rum, vare sig enbart eller i förbindelse med kost, värme, lyse eller upppassning.

Medlemmarna i hyresnämnd skola till antalet vara tre, av vilka minst en
skall vara ägare av hyreshus och en hyresgäst. Där förhållandena sådant påkalla,
kunna flera hyresnämnder inrättas; de kunna samarbeta under ledning av en
gemensam ordförande. Kommunalstyrelsen kan giva närmare föreskrifter för
nämndens arbete och tillerkänna dess medlemmar ersättning av kommunalkassan
för deras arbete.

Sedan kommunalstyrelsen beslutat, att hyresreglering skall komma till stånd,
kan hyran ej rättsgiltigt höjas utan nämndens samtycke. Efter ansökan av hyres -

l) Lagen återgives in extenso i herr von Kochs motion vid 1917 års riksdag (F. K. nr 47
sid. 13.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

giist kan nämnden nedsätta hyran från den tidpunkt, till vilken laglig uppsägning
må äga rum. Kommunalstyrelsen äger bestämma, att nämnden må nedsätta
hyran även om sådan ansökan ej inkommit. Då nämnden går att fatta beslut
om sänkning eller höjning av hyran, skall den utgå från, vad den anser vara
skälig hyra under normala förhållanden med tillägg för räntefotens och driftutgifternas
stegring. Beträffande byggnader, vilkas uppförande påböyjats efter
den 1 augusti 1914, bör hänsyn tagas även till byggnadskostnaderna. Som förhöjning
av hyra räknas också, att det pålägges hyresgästerna nya förpliktelser
av ekonomisk art.

Om hyresnämnden nekar sitt samtycke till liyresförhöjning, kan hyresgästen
ej utan nämndens tillstånd lagligen uppsägas till avflyttning från den tidpunkt,
då förhöjning av liyran begärdes, och intill 12 månader därefter. Nedsätter
nämnden hyra, är uppsägning utan nämndens tillstånd likaledes ogiltig,
såvida den avser avflyttning under de 12 närmaste månaderna efter ansökans
inlämnande eller — för den händelse ansökan ej föreligger — efter det nämnden
tagit saken under omprövning.

Begäres en hyresgäst vräkt och förutsättningarna för vräkning äro för handen,
skall exekutionsmyndigheten uppmana hyresgästen att avflytta inom en vecka
med tillkännagivande, att han i annat fall kommer att bliva vräkt.

Hyresvärd, som begär eller mottager högre hyra, än lagen medgiver, straffas
med böter eller fängelse i högst tre månader. Den för mycket betalda hyran skall
återbetalas.

Har kommunalstyrelse beslutat, att hyresreglering skall verkställas, bliva
sådana hyresförhöjningar beträffande i lagen avsedda bostäder, som företagits
efter den 17 december 1915, ogiltiga, därest hyresnämnden ej giver sitt tillstånd
till förhöjningen. Har för hög hyra erlagts, återbetalas det överskjutande beloppet.

Hyresnämnder jämlikt lagen den 10 maj 1916 hava inrättats i 29 av landets
62 städer och köpingar samt i 24 av de 628 landskommunerna.

Det visade sig emellertid, att icke heller den sålunda skärpta hyreslagen
var nog effektiv att motstå bostadsn ödens tryck. Sålunda erhöll regeringen snart
kännedom om, att särskilt i Kristiania, Bergen och Trondlijem talrika hyresgäster
utsatts för uppsägelser, vilka icke drabbades av hyreslagen, enär de ej
stodo i direkt förbindelse med förhöjning eller nedsättning av hyran. Anledningarna
till detta tillvägagångssätt, som under rådande bostadsbrist utsatt många
familjer för husvillhet, voro dels husvärdens önskan att hava en eller flera lägenheter
lediga, när huset skulle utbjudas till salu, dels benägenhet att frigöra sig
från mindre önskvärda hyresgäster, t. ex. familjer med många barn, dels fastigheters
omvandling till fabrikslokaler, lager, kontor o. d. I vissa fall innebar
uppsägningen rent ut en liämdeakt mot hyresgäst, som klagat hos hyresnämnden,
eller ett försök att kringgå hyreslagen, i det värden litade på, att den nya hyres
gästen skulle finna sig i en hyresökning utan att hänvända sig till nämnden.
Begeringen fann sig fördenskull nödsakad att den 26 augusti 1916 utfärda en
provisorisk förordning, att i kommun, där hyresreglering införts, hyresgäst icke
rättsgiltigt kunde uppsägas utan hyresnämndens samtycke, varvid nämnden särskilt
borde taga hänsyn till, om hyresgästen på skäliga villkor kunde skaffa sig
annan lämplig bostad. Sådant samtycke skulle dock icke erfordras, då hyresgäst
försummat att erlägga avtalad hyra eller eljest gjort sig skyldig till »mistig for -

Förbud mot
uppsägning
av hyresgäster
26 aug. 1916.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Förbud mot
omvandling av
bostadslägenheter
till
affärslokaler
10 november
1916.

Undantag från
förordningarna
22 december
1916.

Expropriation
av föreningsoch
församlingslokaler
i
Bergen m. fl.
städer.

bold».1) — Det ligger i sakens natur, att ifrågavarande bestämmelse måste medföra
en väsentlig utökning av hyresnämndernas arbetsbörda.

Det visade sig emellertid, att ej ens denna författning mäktade förebygga
att under krigskonjunkturens och de stegrade nybyggt)adskostiiadenias inverkan
till kontors- och affärslokaler omvandlades bostadslägenheter, som blivit lediga på
grund av dödsfall, avflyttning från orten eller godvillig överenskommelse. Med
hänsyn till den härigenom förorsakade minskningen av det redan förut otillräckliga
bostadsförrådet och efter hemställan av arbetsutskottet inom den 21 juni
1916 tillsatta Komitén til Behandling av Boligsaken (ordf. höiesteretsadvokat
J. Broek Utne) utfärdade regeringen den 10 november 1916 en ny provisorisk förordning2),
varigenom föreskrevs, att i kommun, där hyresreglering införts, lägenhet,
som hittills använts som bostad, icke finge tagas i användning till affärslokaler,
såsom kontor, butik, lager, fabriks- eller verkstadslokal o. d., med mindre
hyresnämnden därtill gåve sitt godkännande; och skulle nämnden vid frågans
avgörande taga särskild hänsyn till, om angivna användning skulle medföra försämring
av kommunens bostadsförhållanden.

Det visade sig dock snart, att den företrädesrätt bostadslägenheterna sålunda
givits på affärslägenheternas bekostnad, medförde väsentliga svårigheter ej allenast
för enskilda affärsmän utan även för stat och kommun, vilka, särskilt med
hänsyn till dem under rådande utomordentliga förhållanden påvilande uppgifter
med varuförmedling o. d., hade ett betydande lokalbehov. På grund härav utfärdades
den 22 december 1916 en provisorisk förordning, varigenom föreskrevs,
dels att förordningarna den 26 augusti och 10 november om hyresnämnds godkännande
i angivna fall icke hade avseende på statens eller kommunernas egendom,
dels att vägrat godkännande från hyresnämnds sida kunde överklagas hos
socialdepartementet, när lokalen ifråga vore avsedd att användas för något allmänt
ändamål. Härigenom hade sålunda i ett fall skapats en appellinstans för hyresnämnderna.

Parallell med denna utvecklingslinje, som efter hand givit hyresgästerna en
viss besittningsrätt av innehavda lägenheter, har gått en annan, varigenom det
allmänna tillerkänts förfoganderätt över vissa slag av lägenheter. Närmaste utgångspunkten
härför har givits genom de svåra bostadsförhållanden, som efter den
stora eldsvådan i januari 1916 rådde i Bergen. Efter hemställan av stadens
styrelse utfärdades den 15 april 1916 lag om expropriation av nyttjanderätt till
förenings- och församlingslokaler i Bergen. Häruti stadgas, att Bergens stad,
efter beslutav magistrat och formandskap, kan mot ersättning expropriera nyttjanderätten
till förenings- och församlingslokaler inom staden för att använda dem
till härberge för husvilla, meddelas närmare regler för ersättningens bestämmande
samt föreskrives, att stadens nyttjanderätt till de exproprierade lokalerna skall
upphöra å tid, som av konungen bestämmes. — Det dröjde dock icke mera än
omkring ett halvt år, förrän det visade sig nödvändigt att genom provisoriska förordningar
bringa lagens bestämmelser i tillämpning också på andra städer, nämligen
Trondhjem (20 oktober), Haugesund (27 oktober), Kristiania och Kristiansund
(2 november), Aalesund (17 november) och Sarpsborg (1 december).

J) Avtryckt i herr von Kochs motion, sid. 18.

2) Ävenledes avtryckt i herr von Kochs motion, sid. 19.

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Tillgången till förenings- och församlingslokaler att användas till bostadsnödens
avhjälpande visade sig emellertid otillräcklig, varför bestämmelsen måste
utvidgas till att även omfatta lediga bostadslägenheter. Detta skedde för Bergens
vidkommande genom provisorisk förordning den 23 september 1916, vari stadgades,
att Bergens stad kunde, efter beslut av magistrat och formandskap, mot ersättning
expropriera lediga bostadslägenheter i staden för att använda dem till
bostäder för husvilla. Såsom ledig skulle anses lägenhet, när den antingen icke
var i användning eller visserligen användes, men användningen på grund av
uppsägning eller annan omständighet skulle upphöra inom loppet av 14 dagar.
Expropriation kunde dock icke ske, om husägare inom en i beslutet fastställd
frist styrkte, att han uthyrt lägenheten eller själv skulle begagna den, och att
lägenheten skulle tagas i bruk inom 14 dagar efter fristens utgång. Vidare förese
’evs, att stadsstyrelsen kunde besluta, att envar, som inom staden eller vissa
delar därav ägde hus med bostadslägenheter, som han icke själv begagnade,
skulle inom viss tid giva magistraten skriftlig uppgift om lägenheternas antal
och storlek samt om hyresförhållandena. I varje fall vore husägarna förpliktade
att efter särskild begäran av magistraten meddela sådana upplysningar inom
en frist av tre dagar.

Ifrågavarande bestämmelser hava sedermera genom särskilda förordningar
bragts i tillämpning också i Haugesund, Stavanger och Aalesund (13 oktober),
Trondhjem (20 oktober), Kristiansund och Kristiania (2 november) samt Sarpsborg
(1 december).

I proposition till stortinget har regeringen den 16 februari 1917 föreslagit,
att i stället för dessa specialförfattningar en lag måtte utfärdas, enligt vilken
konungen på ansökan av kommunalstyrelse i städer och vissa andra stadslikt
bebyggda kommuner må för härbergerande av husvilla medgiva expropriation av
nyttjanderätt av förenings- och församlingslokaler samt obebodda bostadslägenheter
inom kommunen.

För närvarande är man inom norska socialdepartementet sysselsatt med
att, efter förslag av den ovannämnda bostadskommittén, utarbeta proposition till
en särskild, icke provisorisk utan permanent bostadslag avsedd att föreläggas nu
sittande storting. Denna lag torde ej blott innebära en kodifikation av förenämnda
hyresförordningar, som utfärdats under senare delen av år 1916, utan
torde dessa mera negativa åtgärder komma att fullständigas medelst positiva
förslag till bostadsnödens avhjälpande genom byggnadsverksamhetens reglering
samt bostadsproduktionens befordrande av staten, kommunerna och industrien i
inbördes samverkan.

Av denna redogörelse för förutsättningarna för och utvecklingen av den
norska kristidslagstiftningen i bostadsfrågan framgår sålunda, hur man från ett
enkelt förbud mot hyresförhöjning utan en särskild kommunal nämnds samtycke
under förhållandenas tvång drivits hän till så starka ingrepp i den privata äganderätten
och kontraktsfriheten som uppsägningsförbud för hyresgästerna och därmed
viss besittningsrätt till lägenheterna för dem samt expropriation av nyttjanderätten
till vissa slag av lägenheter och därmed dessas undandragande från ägarens fria
disposition. Dessa omständigheter belysa väl de svårigheter som medfölja, låt
vara aldrig så väl motiverade, våldsamma ingrepp i bostadsförhållandenas, av det
ekonomiska och sociala livets egen gång betingade utveckling.

Expropriation
av lediga bontadslägen*

heter i Bergen
in. fl. städer.

Förslag till
bostadslag
under utarbetande.

Den norska
bostadslagstiftningens

verkningar.

Sekreterare

Arnesens

uttalande.

Byråchefen
Thorsens
yttrande och
statistikens
vittnesbörd.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Angivna svårigheter komma visserligen föga till uttryck i det i herr von
Kochs förberörda motion återgivna yttrande på bostadskongressen i september
1916, varu ti hyresgästernas representant i Kristiania hyresnämnd, sekreterare
Arnes en framlagt sina erfarenheter om den norska hyreslagstiftningen. Han
uttalar här, att hyresregleringslagen »är den mest populära lag, som tillämpas i
Kristiania stad, ty den är omtyckt av alla stånd, både hög och låg, med undantag
naturligtvis för dem, som äro spekulanter i hus. Eljest är den som sagt
mycket populär, och det visar sig, att lagen på intet sätt blir missbrukad.* Herr
Arnesen medger dock, att den offentliga hyresprissättningen medför vansklighet
och inom nämnden mången gång måste lösas på omröstningens väg.

Då herr Arnesens uttalande, som enligt egen utsago hållits utan förberedelse,
rör sig väl mycket på ytan och dessutom tillhör tiden före de senaste
skärpningarna av den norska hyreslagstiftningen, har på ministeriel! väg erhållits
vissa uttalanden i frågan av den tjänsteman, som inom socialdepartementet närmast
handlagt ifrågavarande ärenden, nämligen byråchefen Thor sen.

Han har därvid framhållit, att då hyresregleringslagen blott varit i kraft
föga över ett halvt år, erfarenheten om dess verkningar ännu ej kunde vara synnerligen
stor. Dock vore den allmänna erfarenhet man haft av ifrågavarande
lagstiftning ganska god och hade man allmänt funnit den överhuvudtaget nyttig.
De förtolkningsfrågor, som departementet haft sig underställda, hade också varit
ovanligt fåtaliga.

På frågan huruvida fastställandet av hyresprisen enligt lagens bestämmelser
visat sig effektivt eller om bestämmelserna kringgåtts och hyresprisstegringen
fortsatt, ville ej herr Thorsen förneka, att bestämmelserna i någon, ehuru ej
särskilt stor utsträckning kringgåtts genom utbetalande av anskaffningsprovision
o. d., men vore det socialdepartementets avsikt att i den under förberedelse
varande, mera definitiva bostadslagstiftningen söka råda bot på dylika missförhållanden.

I huvudsak hade dock hyresprisstegringen hejdats, och detta bestyrkes
jämväl av tillgänglig statistik. Enligt beräkningar av Kristiania Kommunal Statistiske
Kontor og Eolkeregister utgjorde medelhyran för en arbetarfamilj 293
kronor år 1913, 313 kronor år 1914, 323 kronor år 1915 och 333 kronor år 1916.
Sättes hyran år 1913 — 100, uttryckes de följande årens hyresökningar genom
talen 107, 110 och 114.1) Under samma tidsperiod utgöra de beräknade indextalen
för samtliga levnadskostnader respektive 100, 104, 119 och 150, sålunda
en väsentligt starkare progression. Härav har blivit en följd, att hyrans relativa
andel av utgiftsbudgeten nedgått, nämligen från resp. 18.9 och 19.5 procent åren
1913 och 1914 till respektive 17.5 och 14.3 procent åren 1915 och 1916. Aven
om en dylik utveckling kan skänka en lättnad i ögonblickets dyrtidsbekymmer,
ger dock ett studium av dessa siffror vid handen, att den alltjämt vidgade klyftan
mellan hyresprisnivån och den allmänna prisnivån måste medföra särskilda svårigheter
vid den utjämning mellan båda, som torde vara en nödvändig förutsättning
för bostadsnödens avhjälpande genom stegrad bostadsproduktion.

Att stagnation för närvarande föreligger på byggnadsverksamhetens
område förnekade icke heller herr Thorsen, men, i olikhet med fastighetsägarna

0 Statistisk Maanedsskrift 1916 nr 12.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254..

ansåg lian, att hyresprisens fastställande härvid icke spelat någon roll, utan att
anledningen vore att söka i de oerhört stegrade byggnadskostnaderna.

Dessa beräknas i Kristiania från år 1913 till oktober 1916 hava ökats med
-cirka 72 procent. Angående byggnadsverksamhetens omfattning föreligga jämväl
vissa upplysningar i Kristiania kommunala statistik. Nettotillskottet av lägenheter
om 1 t. o. m. 3 rum och kök utgjorde 265 år 1915 och 221 år 1916, vilka tal innebära
en väsentlig nedgång från åren 1913 och 1914 (respektive 459 och 354) och ett
betydande underskott gent emot det normala årsbehovet, (cirka 390, se ovan).
Anmärkningsvärt är, att smålägenhetsproduktionen synes på väg att till övervägande
del övergå från enskilda byggherrar till kommunala och halvkommunala företag.
Av de 312 bostadslägenheter t. o. m. 3 rum och kök, som i Kristiania voro
under uppförande den 31 december 1916, byggdes endast 89 av privata företagare
medan 223 uppfördes under kommunal garanti.1)

En ytterligare markering av denna utvecklingslinje torde man kunna förvänta
under den närmaste tiden, då bostadskommittén torde komma att framlägga
sitt förberörda förslag till åtgärder från det allmännas sida i syfte att
genom ökning av bostadsproduktionen söka utjämna missförhållandet mellan tillgång
och efterfrågan på bostadsmarknaden. Däremot lär, enligt byråchefen
Thorsens uppgift, i den planerade bostadslagstiftningen icke komma att göras något
försök att fixera inteckningsräntornas nivå, låt vara att en dylik kompensation åt
husägarna kunde anses önskvärd med hänsyn till den gent emot dem oförnekligen
i viss mån hårda hyresregleringslagstiftningen. *)

*) Statistisk Maanedsskrift 1916 nr 12.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 215 käft. (Nr 254.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Bostadsmarknadens

läge vid
kristidens
inbrott.

Bilaga 3

(till Socialstyrelsens och bostadskommissionens skrivelse).

P. M.

rörande kristidens bostadslagstiftning i Danmark.

De undersökningar av bostadsförhållanden i Danmark före kristiden, som
verkställts för Köpenhamns, Frederiksbergs och Gentofte kommuner av Köpenhamns
statistiska kontor och för landets övriga städer av Det Btatistiske Departement,
giva i stort sett en gynnsam bild, såväl beträffande bostädernas rymlighet
och beskaffenhet som framför allt i fråga om hyrorna, som särskilt i de större
städerna ställde sig väsentligt billigare än på motsvarande orter i vårt land.

Kristidens Den med augusti 1914 inbrytande kristiden sträckte dock efter hand sina

återverkan på verkningar jämväl till bostadsförhållandena. Landets befolkning ökades förhållandebostad
sfer- vjs starkt, och folktillväxten samlade sig företrädesvis i städerna, samtidigt som
hållandena. i)()sta(tstil]gången där blev allt mindre.

Den transoceanska utvandringen, som under åren 1909—1913 i medeltal utgjorde
över 8,000 personer per år, sjönk år 1914 till 6,200 och år 1915 till 3,300
personer, varigenom husrum behövde anskaffas åt ett ökat antal människor, övervägande
i den ålder, då man plägar sätta bo. Åtskilliga danskar torde dessutom
hava återvänt från utlandet. Däremot synes, tvärt emot vad som antagits, tillflyttningen
av utlänningar endast hava föga ökats under kriget. I Köpenhamn
beräknades antalet utlänningar över 14 år (frånräkna! svenskar och norrmän samt
hotellgäster) 1 januari 1914 till 10,439, 1 januari 1916 till 9,688 och 31 december
s. å. till 10,633. Dock torde bland den nuvarande främlingsstocken finnas relativt
många välbärgade med stort krav på bostadsutrymme. Inkallelserna till neutralitetsvakten
medförde någon tillflyttning till vissa provinsstäder, men icke till
Köpenhamn, vars befolkning däremot av andra skäl under tiden november 1915
till november 1916 ökades med cirka 13,000 personer mot i normala fall cirka
8,000 per år.

Samtidigt med att bostadsbehovet sålunda ökades, minskades bostadsproduktionen
allt mera. Byggnadsfackets företagare och arbetare drogos i stigande utsträckning
till byggnadsverksamhet för industriella eller lyxändamål. Medan av
Köpenhamns timmermansfackförenings medlemmar år 1913 1,020 sysselsattes med
uppförande av vanliga boningshus, utgjorde i december 1916 antalet blott 350,
under det återstoden hade arbete å villa- eller fabriksbyggnader o. d. Endast
företag av sistnämnda slag kunde nämligen bära de våldsamt stegrade byggnadskostnaderna,
vilka för moderna hus i Köpenhamn beräknas hava ökats med 62
procent från september 1913 till oktober 1916. I staden färdigbyggdes också
under halvåret april—oktober 1916 endast 684 lägenheter, medan 103 avgingo
genom rivning eller ombyggnad, varför nettotillskottet endast utgjorde 581. Då
den normala årsproduktionen utgör cirka 2,700 lägenheter, innebar detta en nedgång
i bostadsbyggnadsverksamheten med över hälften.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Följden av den allt starkare disproportionen mellan tillgång och efterfrågan
på bostadsmarknaden måste bliva bostadsbrist och stigande hyror. Vid den med
folkräkningen den 1 februari 191G förenade bostadsräkningen konstaterades, att
i de danska provinsstäderna hyran under senaste femårsperiod ökats med i genomsnitt
cirka 8 procent, och att för de vanligast förekommande lägenhetstyperna 2
och 3 rum liyresstegringeu kunde sättas till 10 procent, varav huvudparten
kom på de sistförflutna åren. Likväl fann särskilt Köpenhamns befolkning sig
snart stå inför ytterligare hyresförliöjningar. Den 22 mars 1916 infördes i tidningarna
från en av stadens fastighetsägareföreningar, Köbenhavns Grundejerforening,
ett tillkännagivande, att den nära tvååriga krigssituationen medfört eu
stegring av fastigheternas driftkostnader med cirka 50 procent och därigenom fullständigt
omöjliggjort fastigheternas förräntning medelst de för normala förhållanden
gällande hyrorna, varför föreningen ansåge sig böra göra allmänheten uppmärksam
på, att en prisförhöjning jämväl för bostadshyrans vidkommande vore
absolut nödvändig och kunde förväntas vid löpande hyrestermins utgång. Ehuru
elva andra fastighetsägarföreningar, sammanslutna till »Faellesreprsesentationen for
Grundejerforeninger i Köbenhavn og Omegn», kort efteråt avläto offentlig protest
mot Köbenhavns Grunde jerf orenings uttalande och framhöllo betydelsen av ett
lugnt och besinnigsfullt uppträdande från fastighetsägarnas sida i syfte att bevara
det goda förhållandet till lagstiftningsmakten och hyresgästerna, uppstod en stark
känsla av otrygghet bland Köpenhamns av dyrtiden hårt tryckta mindre bemedlade
befolkning. Massmöten avhöllos i hyresfrågan och genom skrivelse den 27
mars 1916 påkallade »Frisreguleringskornmissionen for Köbenhavns Kommune»
inrikesministeriets uppmärksamhet på saken under anhållan, att åtgärder måtte
träffas till förebyggande av den planlagda allmänna hyresfolköjningen samt att
dessa åtgärder måtte givas retroaktiv verkan från tiden för fastighetsägareföreningens
berörda tillkännagivande.

Regeringen upptog omedelbart frågan och utarbetade till riksdagen ett lagförslag
om fastställande av bostadshyra. I motiveringen framhölls, att allt sedan
nuvarande utomordentliga förhållanden först inträdde, hade staten och kommunerna
strävat efter att dels genom prisregleringar, dels genom direkta understöd
lätta det ekonomiska tryck, som kristiden lagt på stora delar av befolkningen,
men att dessa strävanden från det allmännas sida skulle motverkas och till väsentlig
del göras illusoriska, om en allmän livré sförhöjning, ägde rum. Vidare
påpekades, att den lagstiftande makten, efter anhållan av vissa fastighetsägareföreningar,
genom lagen om moratorium för inteckningsskulder (om Betalningshenstand
med Pantegseld) den 23 april 1915, vars giltighetstid förlängts till den
31 december 1916, tillförsäkrat fastighetsägarna ostörda kreditförhållanden
genom att skydda dem mot uppsägning av inteckningar och förhöjning av räntan
på i fastigheterna placerat upplånat kapital. Under sådana förhållanden måste
det anses rätt och billigt, att det också från det allmännas sida vidtoges åtgärder
för att skydda hyresgäster i mindre lägenheter mot en av förhållandena opåkallad
hyresförhöjning. Med hänsyn härtill föreslogs i propositionen, att förhöjning av
liyran för smålägenheter hädanefter blott skulle kunna äga rum efter samtycke
av ett för ändamålet tillsatt »Huslejeudvalg». Hyresnämndens sammansättning
och befogenhet angavs i lagförslaget i nära anslutning till motsvarande norska
författningar, vilka jämväl återgåvos såsom bilagor.

Verkställda
och bebådade
hyresstegringar.

Förslag
till hyresregleringslag

11 april 1916.

KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 254.

Hyreslagen
9 juni 1916.

Vid behandlingen inom riksdagen modifierades emellertid regeringsförslagefc
i flera väsentliga punkter, bland annat genom stadgandet, att hyresförliöjning
skulle vara giltig, om hyresgästen vore ense med sin värd därom, att hyran
skulle höjas från en viss dag med visst belopp. Genom denna och andra
ändringar erhöll den danska hyreslagstiftningen en delvis annan och mera moderat
karaktär än den norska.

Den 9 juni 1916 utfärdades i Danmark lag angående fastställande av bostadshyra
med i huvudsak följande innehåll.1)

Där förhållandena enligt kommunalstyrelsens mening sådant påkräva, må
kommunalstyrelsen tillsätta en eller flera hyresnämnder för att tillse, att hyran
för de inom kommunen befintliga bostadslägenheter och sådana butiker, verkstäder,
kontors- och lagerlokaler, vilka äro förenade med bostad, icke må höjasutöver
vad som kan anses som skälig hyra under normala förhållanden med
tillägg för stegring av rånte- och driftutgifter och för omkostnader för lägenhetens
förbättring. De i lagen meddelade bestämmelserna hava giltighet även beträffande
förhöjning av tilläggsavgifter till hyran, såsom gottgörelse för trappbelysning,
centraluppvärmning m. m. samt i fråga om införande av sådan tilläggsavgift ävensom
överflyttande till hyresgästen av skyldighet att underhålla lägenheten.

Nämnd skall bestå av ordförande och 4 andra medlemmar, av vilka 2 skola
vara husägare och 2 hyresgäster. De väljas av kommunalstyrelsen enligt proportionell
valmetod och äro oavlönade. — Göra förhållandena i en kommun det önskvärt,
att där väljas flera nämnder, bör samarbete äga rum mellan dessa nämnder
angående principerna för deras verksamhet.

Lagen tillämpas icke å avtal rörande hyra mellan hyresvärd och hyresgäst,,
som träffats före den 11 april 1916 — den dag förslag till lagen framlades i riksdagen
— och gäller ej heller lägenheter, som icke bebotts före nämnda dag.

Hyresvärd, som uthyr lägenhet, vilken den 11 april 1916 betingade en årlig
hyra av högst 400 kronor i Köpenhamn, Frederiksbergs och Gentofte kommuner,
300 kronor i städer med mer än 20,000 invånare samt 200 kronor i andra städer
och på landsbygden, och som önskar höja hyran, skall insända meddelande härom
till nämnden. Denna avfordrar därpå hyresgästen yttrande över förhöjningen
eller kallar honom till sig för överläggning. Om hyresgästen antingen förklarar,
att han intet har att invända mot förhöjningen, eller underlåter att avgiva yttrande
eller ock ej infinner sig till sammanträde, vartill han kallats, giver nämnden utan
vidare sitt samtycke till förhöjningen, såvida den ej med hänsyn till i saken förekommande
omständigheter skulle finna, att hyresgästen handlat under otillbörlig
påtryckning från hyresvärdens sida och att dennes krav därjämte ej motsvaras
av bostadens värde. I sådant fall avgör nämnden, på samma sätt som när hyresgästen
protesterat mot förhöjningen, efter att hava givit båda parterna tillfälle
att yttra sig, om förhöjningen må äga rum och i så fall i vilken utsträckning.

Avser hyresförhöjningen lägenheter, för vilka den 11 april högre hyra än
ovannämnda belopp erlades, skall hyresgästen, om han ej samtycker till förhöjningen,
framlägga saken för nämnden, som då behandlar och avgör ärendet på
samma sätt som förut är sagt.

Avslutas efter 10 april 1916 nytt hyreskontrakt om en lägenhet, som blivit
uppsagd, skall frågan, om det kan fordras högre hyra av den nya hyresgästen än
av den föregående, alltid underställas nämnden.

'') Lagen återgives in extenso i herr von Kochs motion, sid. 15.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 254. 61

Vid de avgöranden nämnden träffar, skall den utgå från vad som efter dess
uppfattning skulle motsvara skälig hyra under normala förhållanden med tillägg
för den stegring i räntor och driftkostnader, som påvisas eller av nämnden anses
hava ägt rum. För byggnader, vilkas uppförande påbörjats efter 1 augusti 1614,
skall hänsyn iiven tagas till byggnadskostnaderna. Om efter hyresgästs önskan
reparationer företagas eller om hyran av särskilda skäl är lägre än för motsvarande
lägenheter i samma egendom, skall som regel meddelas tillstånd till motsvarande
hyresförliöjning, liksom tilläggsavgifter må ökas i förhållande till prisstegringen.
— Niimndens beslut kunna ej överklagas vare sig hos domstolar eller
högre myndigheter, med mindre nämnden överskridit sin kompetens eller eljes
överträtt kylslagen.

Sedan eu hyresgäst förelagt hyresnämnd fråga om hyresförhöjning och
nämnden vägrat samtycke till förhöjningen, må hyresgästen, om han betalar hyran,
ej utan nämndens tillstånd uppsägas till avflyttning förrän tidigast första laga
fardag, som infaller minst 6 månader efter det frågan drogs inför nämnden. Då
nämnden träffat avgörande i fråga om fastställande av hyra, kan spörsmålet ej
ånyo föreläggas nämnden, förrän 6 månader förflutit, sedan avgörandet skedde,
och även i detta fall blott för den händelse nya omständigheter för frågans bedömande
under tiden tillkommit.

Den hyresvärd, som överträder lagens bestämmelser, straffas med böter från
och med 10 till och med 1,000 kronor.

Lagen upphör att gälla samtidigt med den förenämnda lagen om moratorium
för inteckningsskulder, d. s. v. med utgången av år 1916.

Den nya hyresregleringslagen omfattades av de danska kommunerna med
livligt intresse. Under sommaren och hösten 1916 inrättades sålunda hyresnämnder
i 45 av landets 75 städer, däribland de mest betydande, såsom Roskilde
Helsingör, Odense, Aalborg, Yiborg, Aarhus, Horsens, Randers, Fredericia och
Esbjerg. Däremot hade av landets cirka 1,200 landskommuner endast 26, delvis
stadslikt bebyggda socknar begagnat sig av rätten att tillsätta hyresnämnd. Även
omfattningen av hyresnämndernas arbete var delvis mycket betydande. Intill
den allmänna flyttningsdagen 15 okt. 1916 hade sålunda de 9 nämnderna i Köpenhamn
behandlat 10,570 ärenden. Yad övriga städer angår, föreligga upplysningar
om antalet mål från Aalborg (722), Horsens (150), Helsingör (36), Yiborg (ll) samt
dessutom från vissa smärre orter.

Det framgick dock snart, att hyresregleringslagen i föreliggande skick var
behäftad med åtskilliga bristfälligheter, vilka satte hela anordningens nytta och
effektivitet i fråga. Den 30 oktober 1916 ingåvo ordförandena för Köpenhamns
hyresnämnder till inrikesministeriet en framställning, varuti de framhöllo, att
det skydd mot uppsägning hyreslagen gav hyresgästerna var alldeles otillräckligt.
A ena sidan kunde hyresvärden, om hyresgästen vägrade samtycka till begärd
hyresförhöjning, uppsäga honom, in»an saken bragtes inför hyresnämnden, å den
andra gällde lagens skydd mot godtycklig uppsägning av klagande eller protesterande
hyresgäst endast till den första flyttningsdag, som inföll minst 6 månader
efter sakens framförande för nämnden. Såsom bostadsförhållandena utvecklat sig
i Köpenhamn, motsågo emellertid flertalet hyresgäster med stor fruktan en uppsägning
till 1 april 1917. Följden blev uteblivna protester från hyresgästernas
sida, varför hyresnämnderna i ett stort antal fall måste inskränka sig att mekaniskt
meddela samtycke till begärda hyresförhöjningar, hur oberättigade de mången

Hyreslagen
skyddade ej
mot uppsägning.

Förbud mot
uppsägning
utan hyresnämnds
samtycke
22 december
1916.

Revision av
hyreslagen.

62 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

gång kunde vara. För att göra lagen effektiv fanns enligt hyresnämndernas mening
intet annat val än att ändra den därhän, att varje efter en viss tidpunkt
meddelad uppsägning måste föreläggas vederbörande hyresnämnd till godkännande.
Liknande synpunkter framfördes även från hyresnämnderna i Frederiksberg, som
bekant i socialekonomiskt om än ej i administrativt hänseende en del av »det
större Köpenhamn». Däremot avlät Köbenhavns Grundejerf orening en protest
såväl mot hyreslagen, såsom enligt dess förmenande ägnad icke att lindra utan
att förvärra bostadsnöden genom att avskräcka från nybyggnadsverksamhet, som
framför allt mot, »att man ämnade skrida till något så orättfärdigt, som att i ett
kontraktsförhållande beröva den ena parten, ägaren, uppsägningsrätten, medan
man lät den andra, hyresgästen, behålla den». Föreningen fäste i samband härmed
uppmärksamheten på, att överklagade hyresökningar mången gång icke härrörde
från husägarna utan från av bostadsbristen framkallade hyresjobbare, som
plägade förhyra genom dödsfall o. d. lediga våningar i syfte att göra sig oskälig
vinst genom uthyrning i andra hand till överpris.

Regeringen upptog omedelbart frågan och föreläde den 9 november riksdagen
ett förslag till tillägg till hyreslagen, delvis i anslutning till den norska
förordningen den 25 augusti samma år om skydd mot uppsägning. Lagförslaget
genomgick i riksdagen vissa förändringar, och den .22 december 1916 utfärdades
lag om tillägg till och förändringar i lagen den 9 juni 1916 om fastställande av
bostadshyra x). Häri stadgas, att i Köpenhamn, Frederiksbergs och Gentofte kommuner
äro efter den 9 november 1916 uppsägningar från hyresvärdens sida av
utav hyreslagen omfattade lägenheter icke giltiga utan vederbörande hyresnämnds
samtycke, för så vitt uppsägningen icke föranletts av bristande hyresbetalning
eller annan »misligholdelse» från hyresgästens sida. Vid avgörandet av, om
uppsägning skall tillåtas, skall nämnden taga särskild hänsyn till, om det föreligger
sådan orsak till uppsägning, som kan anses överensstämma med billighet.
Husägarna förpliktas dessutom att till vederbörande hyresnämnder meddela upplysningar
om samtliga de uppsägningar, som skett efter den 1 september 1916.

Ehuru lagen närmast avsåg »det större Köpenhamn», kunde den genom
kungl. förordning utvidgas även till andra kommuner, för så vitt vederbörande
kommuners myndigheter därom gjorde framställning. Så skedde i fråga om 35
kommuner.

Redan innan nämnda tilläggslag utfärdades, både regeringen igångsatt en
allmän revision av hyreslagen. För att erhålla material härför, utsändes från
inrikesministeriet den 17 oktober 1916 cirkulär till kommunalstyrelserna, varuti,
förutom uppgifter rörande förefintligheten av hyresnämnder och eventuella erfarenheter
från dessas sida, begärdes uttalanden dels i fråga om lagen borde
prolongeras eller ej, dels beträffande önskvärdheten av eventuella ändringar i
gällande bestämmelser.

I spörsmålet om behovet av en dylik lagstiftning även för framtiden uttalade
sig flertalet tillskrivna kommuner jakande under hänvisning till, att de förhållanden,
som motiverade lagens utfärdande, fortfarande gjorde sig gällande och
det i än högre grad än då. Några kommuner ansågo dock lagen obehövlig, t. ex.
Randers byråd, vars majoritet motiverade sitt avstyrkande med, att av husägarna

*) Återgives i herr von Kochs motion sid. 19.

Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

fordrade liyresförhöjuingar blott i ett par tillfällen givit hyresnämnden anledning
att inskrida samt att även i dessa fall den begärda hyran blott ansetts kunna
delvis nedsättas. Eljest var det i regel minoriteter inom kommunalrepresentationer
och hyresnämnder, som motsatte sig hyreslagstiftningen, i regel under
hänvisning till dess förmenta hämmande inverkan på produktionen av nya bostäder,
vilka dock vore det bästa medlet att motverka den härskande bostadsnöden
och den därav följande prisdyrheten på lägenheter.

På åtskilliga håll förspordes emellertid åtskillig tvekan rörande gagnet av
det allmännas ingripande på hyresmarknaden. Typiskt i detta avseende är yttrandet
från Erederiksbergs kommunalstyrelse. Här betonas, att förordningar,
vilka, liksom hyreslagen och många andra sedan världskrigets utbrott utfärdade
lagar, i mycket väsentlig grad bryta mot den kontraktsfrihet, på vilken hela vår
förmögenlietsrättsliga ordning vilar, alltid måste väcka stora betänkligheter, och
att det förefaller ännu betänkligare att överlåta faststiillelsen av ett pris, hälen
bostadslägenhet, åt tredje man, än att statsmyndigheterna själva sätta ett
bestämt maximipris för varan. Medan det därför alltid måste biiva ett tvivelaktigt
och vanskligt spörsmål, om den föreliggande utomordentliga situationen
verkligen kräver sådana lagstadganden som de berörda, är det naturligtvis intet
tvivel om, att när man beslutat sig för eu lag, denna bör erhålla sådant innehåll,
att den motsvarar sitt syfte, ty eljest kan man lätt erhålla de extraordinära åtgärdernas
nackdelar utan att uppnå de åsyftade fördelarna.

Med hänsyn härtill föreslår kommunalstyrelsen vissa ändringar i hyreslagen,
och talrika förslag i detta syfte innehållas jämväl i övriga inkomna utlåtanden.
Särskilt betonas nödvändigheten av effektivt skydd mot uppsägning från
hyresvärdens sida och det ej blott för bostadslägenheter utan även för affärslokaler
av allmännyttig karaktär, en bestämmelse, vars behövlighet nog så drastiskt exemplifierats
genom nyligen inträffade uppsägningar av en statsbanornas expeditionslokal
och av Köpenhamns hälsovårdspolis’ ämbetslokaler. Vidare framhålles, att
gränsen mellan större och mindre bostäder borde höjas eller helst helt upphävas,
då bostadsnöden gör sig gällande beträffande alla lägenhetskategorier.
Jämväl betonas nödvändigheten av, att hyresnämndernas regeringsarbete icke
göres beroende av protest mot hyresförhöjningen från hyresgästens sida, utan
att det ålägges dem att i alla fall, då hyresvärden skall söka tillstånd till hyresförhöjning,
träffa självständigt avgörande om dennas rimlighet. Visserligen skulle
genom ett dylikt stadgande hyresnämndernas arbete betydligt ökats, men detta
kunde kompenseras bland annat därigenom, att medlemmarna erhölle ersättning
för uppdraget. Slutligen framhålles starkt nödvändigheten av att genom särskilda
bestämmelser hindra hyreslagens kringgående därigenom, att särskild anskaffningsprovision
(dusör) tageö och att lägenheterna uthyras delvis eller helt möblerade,
ävensom att reparationer och ombyggnader, som kunna tagas som skäl för hyresförhöjning,
böra göras beroende av hyresnämnds samtycke o. s. v.

Regeringen tog hänsyn till samtliga gjorda påpekanden och framlade den
18 december 1916 för riksdagen ett förslag till lag om fastställande av bostadshyra,
vilket en tidning karakteriserade med orden: »varje konstgrepp från hyresvärdarnas
sida har skapat en ny lagparagraf». Propositionen undergick vid behandlingen
i riksdagen åtskilliga förändringar — bland annat ströks bestämmelsen
om ersättning till hyresnämndsmedlemmarna — men i huvudsak låg förslaget
till grund för den lag om fastställande av bostadshyra, som utfärdades den 23
februari 1917. Den lyder som följer:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

§ I Ny

hyreeiag Hvor Forholdene efter Kommunalbestyrelsens Sken taler derför, kan denne

23 februari nedsaette et eller flere Nsevn til åt hindre ubillige Lejeforhojelser m. m. för de
1917. j Kommunen beliggende Beboelseslejligheter eller Dele deraf og saadanne Butikker,
Vserksteder, Kontor- och Lagerlokaler, der bär tilliggende Beboelse. I de Kommuner,
hvor der allerede i Henhold till Lovene Nr. 187 af 9. Juni 1916 og
Nr. 392 af 22. December 1916 er nedsat Nsevn, vedbliver Medlemmerne af disse
Nsevn åt fungere uden Nyvalg, forsaavidt de opfylder Valgbarhetsbetingelserne
efter nservserende Lov.

De i denne Lov fastsatte Bestemmelser med Hensyn till Husleje skal
ligeledes vsere gseldende for Forhoj else af de til Lej en knyttede Tillsegsaf gifter,
saasom Godtgorelse for Trappebelysning, Trapperengoring, Centralvärme m. v.,
samt med Hensyn til Indforelse af saadan Tillsegsaf gift og til Overforelse til
Lejeren af Pligten til Lejligliedens Vedligeholdelse, Felt eller delvis. Som Leje
betragtes i det hele ethvert Vederlag fra Lejernes Side.

Lovens Bestemmelser gselder ogsaa for Fremleje af de i lste Stykke_ omhandlade
Beboelseslejligheder m. v. eller Dele deraf — dog ikke Fremleje af
enkelte Yserelser —, og de Husejeren ved Loven paalagte Forpligtelser paaviler
da Udlejeren.

Bestemmelserne i nservserende Lov gselder kun for Lejligheder, der har
vseret beboede for den 11. April 1916.

Lovens bestemmelser kommer ikke til Anvendelse för Gsestgiverier og
Hoteller.

I de Kommuner, i hvilke Huslejensevn nedssettes eller er nedsat, gselder
nedenstaaende Bestemmelser.

§2-

Hvert Nsevn skall bestaa af en Formand og 4 andre Medlemmer. Nsevnets
Medlemmer (undtagen Formanden) skal saa vidt muligt bo i Nsevnskredsen.

Kommunalbestyrelsen (i Kobenhavn Borgerreprsesentationen) vselger — blandt
eller udenfor sine egne Medlemmer —— ved Forholdstal efter den D Hondtske
Metode Nsevnets 4 Medlemmer, der skal vsere kendte med Bolig- og Huslejeforhold,
og af hvilke 2 skal vsere Husejere eller Administratörer af Husej endom,
2 Lejere. Der vselges samtidig efter samme Regler 4 Suppleanter, en for hvert
Medlem. Der bor saa vidt muligt gives de i Kommunen vserende Grundejerorganisationer
og Lejerorganisationer Lejlighed til åt gore Indstilling om Valget
af de Medlemmer av Nsevnet, der skal vsere henholdsvis Husejere og Lejere.
Lejere, der tillige ejer Husejendom eller har taget en Ejendom til brugeligt
Pant, samt Administratörer af Ejendomme kan ikke indvselges i Nsevnet som
Beprsesentanter for Lejere.

I Kobenhavns, Frederiksberg og Gentofte Kommuner kan ingen vsere Medlem
av Nsevnet som Husejer uden åt vsere Ejer eller Administratör og Udlejer
av mindst 7 Lejligheder; efter Indstilling af Kommunal bestyrelsen kan Indenrigsministeren
gore denne Bestemmelse anvendelig i andre Kommuner, hvor Nsevn
er nedsat, med de Lempelser, som Forholdene nodvendiggor.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 254.

Formanden vselges av den stedlige Underdommer (i Kobenhnvn av Justitiarius
i den kgl. Landsover- samt Hot- og Stadsret), der tillige vjelger en Suppleant for
Formanden.

For åt Naevnet skal vfere beslutningsdygtigt, skal Formanden (eller hans
Suppleant) og mindst 2 andre Medlemmer eller Suppleanter vane till Stede. Stillingen
som Medlem er borgerligt Ombud. Avgorelserne traeffes ved Stemmeflerhed.
Forsaavidt Forkoldene maatte gore det önskelig! åt der i en Kommune
vaelges flere N;evn, hvert for sit Distrikt, bor der Ande Samarbejde Sted niellera
disse.

Ntevnets Avgorelse skal som Regel foreligge inden 4 Uger efter, åt Sägen
er indbragt for Naevnet.

§3.

Enbver efter den 18. December 1916 truffen Overenskomst niellera Husejer
og Lejer om Forbojelse af Husleje og enliver efter samme Dag vedtagen Lejeforhojelse
ved nyt Lejemaals Indgaaelse i Forbold til den for det forudgaaende
Lejemaal gaeldende Leje skal for åt vaere retsgyldig bave Naevnets Godkendelse.
Ejeren skal derför, saafremt Forhojelsen ikke for Lovens Ikrafttraeden
er godkendt af Naevnet eller af Ejeren er indberettet til Naevnet, give Meddelas6
til dette om den onskede Forhojelse med Angivelse af den tidligere Leje,
Lejerens Navn og Bopael og af, om Lejen i övrigt er forhojet efter 1. August
1914. Meddelelsen skal, forsaavidt angaar de niellera den 18. December 1916 og
Lovens Ikrafttrseden trufne Overenskomster eller afsluttede nye Lejemaal, ske
inden 14 Dage efter Lovens Ikrafttraeden og i övrigt inden 14 Dage efter Overenskomstens
eller det nye Lejemaals Afslutning. Naevnet afgor — efter åt have
give begge Parter Lejlighed til åt udtale sig, Avis dette skonnes fornodent eller
nogen af Parterne fremsaetter Onske derom —, om Forhojelse kan Ande Sted,
og i bekraeftende Fald i kvilket Omfång.

§4.

Overenskomster om Lejeforhojelse eller nyt Lejemaal med forhojet Leje i
Forhold til den for det forudgaaende Lejemaal gaeldende Leje, der er afsluttet
i Trden niellera den 10. April 1916 og den 18. December 1916, og som ikke for
naervaerende Lovs Ikrafttraeden er godkendt af Naevnet i Henhold til Lov Nr
187 af 9. Juni 1916 § 4, § 5, lste Stykke, 3die Punktum, eller § 7, kan af Leieren
— forsaavidt Lej ef orhojelsen i ait udgor mindst 15 pCt. af den for Oktober
Flyttedag 1914 gaeldende aarlige Leje — indtil en Maaned efter Lovens Ikrafttraeden
forelaegges Naevnet, der, hvis det efter åt have givet Ejeren Adgang til
åt udtale sig Ander Forhojelsen urimelig, kan nedsaette Lejen fra det Tidspunkt,
til hvilket lovlig Opsigelse kan ske, dog i hvert Fald fra Oktober Flyttedag 1917.

§&•

En efter denne Lovs Ikrafttraeden indgaaet Lejekontrakt om Beboelseslejlighed
er ikke gyldig uden åt vare godkendt af Naevnet: naar to eller flere
Lejligheder udlejes til samlet Benyttelse, naar eu Lejlighed tidligere har udgjort
eller vaeret indrettet som flere Lejligheder og med ringe Bekostning kan fores

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 215 höft. (Nr 254.) 9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

tilbage til denne Tilstand, naar en Lejligked udlejes til en Person, der for samme
Tidsrum kar Raadighed over en anden Lejligked indenfor Kommunen, samt malen
Beboelseslejligked udlejes til Forretningsbrug. Naevnets Afgorelse af, om
Lejemaalet godkendes, skal afgives inden 14 Dage efter Anmeldelsen.

Uden Naevnets Samtykke maa en Ejer eller Lejer ikke sammenlaegge ta
Lejligkeder.

§6.

Lejemaal, der afsluttes efter den 18. December 1916 vedrorende Lejligkeder,
der forud kar vaeret udlejet omoblerede, men nu kelt eller delvis udlejes moblerede,
skal forelaegges Naevnet til Afgorelse af Lej ef orkoj elsen i Overensstemmelse
med Reglerne i § 3.

Ved de Afgorelser, som Naevnet trseffer, skal det gaa ud fra, hvad der
efter dets Skon vilde vsere en rimelig Leje under normale Forkold med Tillaeg
for den Stigning i Driftsudgifter, der paavises eller af Nsevnet skonnes åt k a ve
fundet Sted; ved eventuel Beregning af Bente af den i en Ejendom indestaaende
Kapital skal Nsevnet gaa ud fra Ejendommens Vaerdi under normale Forkold.
For Dygn in ger, kvis Opforelse er paabegyndt efter 1. August 1914, skal der tages
Hensyn til Byggeomkostningerne.

Forsaavidt der efter Lejerens 0nske foretages Forbedringer ved en Lejligked,
eller forsaavidt Lejen af sserlige Grunde er lavere end af tilsvarende Lejligkeder
i samme Ejendom, skal der som Regel meddeles Tilladelse til forkoldsmaessig
Forkojelse af Lejen, ligesom der med Hensyn til Tillaegsafgifterne, jfr.
§ 1, eller den til saadanne Afgifter svarende Del af Lejen kan tillädes en påseende
Forkojelse i Forkold til Prisstigningen.

Naar Ejeren i Henkold til en uopsigelig Lejekontrakt er pligtig åt opvarme
Lejligkeden ved Centralvärme eller åt forsyne samme med varmt Vand, kan
Nsevnet uanset Kontraktens Uopsigeligked efter Ejerens Begsering foretage Lejepaalseg,
svarende til den stedfundne Fordyrelse af de nsevnte Ydelser.

Gaar Naevnets Afgorelse ud paa, åt den onskede Lejeforkojelse ikke godkendes,
skal det af Lejeren mulig allerede for meget betalte Belob godtgores
kam ved Fradrag i det först forfaldende Huslejebelob; hvis Lejeren er opsagt
til Frafiytning, skal det for meget betalte Belob tilbagebetales kam kontant inden
14 Dage efter, åt Naevnets Afgorelse er truffet.

§8.

En Husejer, der mod en Lejers 0nske agter åt foretage Forbedringer ved
eller Omdannelse af en Lejligked saaledes åt den rimelige Leje som Folge deraf
vil blive vsesentligt kojere end den gseldende, tilpligtes åt indkemte Naevnets
Samtykke til saadan Forbedring eller Omdannelse. Ved Afgorelsen af, om Samtykke
skal meddeles, bor Nsevnet tage Hensyn til, om der fra andre Lejere i
vedkommende Ejendom er fremsat Onske om lignende Forbedringer eller Omdannelser.
Saafremt over Halvdelen af en Ejendoms Lejere af Lejligkeder onsker
en Forbedring eller Omdannelse, kan saadan ikke nsegtes af Nsevnet.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 254.

§9-

I Kobenhavns, Frederiksberg og Gentofte Kommuner er ingen den 9. November
1916 eller senere af Ejeren foretagen Opsigelse af de under Loven bönhörande
Lejemaal retsgyldig uden Nsevnets Godkendelse. Ejeren skal inden 3
Sognedage efter Opsigelsen give Meddelelse om den til Nsevnet; for de Opsigelsers
Yedkommende, der er sket fra den 9. November 1916 till Lovens Ikrafttrseden,
og som ikke i Henhold til Lov Nr. 392 af 22. December 1916 er meddelte
Nsevnet, skal Meddelelse gives inden 8 Dage fra Lovens Ikrafttrseden.

Efter åt Nsevnet har givet Parterne Adgang til åt udtale sig og — om det
skonnes fornodent — har företaget yderligere Undersogelse, eventuelt gennem
andre Myndigheder, trmffer Nsevnet snarest muligt Afgorelse om Opsigelsens
Godkendelse. Yed Afgorelsen af, om Opsigelsen skal tillädes, skal Nsevnet tage
sirligt Hensyn til, om der föreligger saadan Grund til Opsigelse, åt denne maa
siges åt stemme med Billighed. Som rimelig Opsigelsesgrund maa i Almindelighed
anses, åt en Ejer virkelig skal brage Lejligheden til Beboelse for sig selv,
for sin Vicevsert eller for den Funktionser eller Arbejder, som i den paagseldende
Ejers Bedrift traeder i Stedet for den opsagte Lejer, eller åt Lejeren efter
det oplyste trods Ejerens gentagne Paalseg har undladt åt iakttage de almindelige
for den paagseldende Ejendom passende Hus- og Ordensregler.

Den under A. fastsatte Regel kan ved kgl. Anordning efter vedkommende
Kommunalbestyrelses Indstilling udvides til åt omfatte andre Kommuner med
de Lempelser, som Forholdene nodvendiggor. Hvor dette Under Sted, regnes
Bestemmelsens Gyldighed foa Datoen for Kommunalbestyrelsens Indstilling.

De ved kgl. Anordning skete TJdvidelser af Bestemmelserne i Lov Nr. 392
af 22. December 1916 §§ 1—6 till andre Kommuner end de under A. nsevnte
förbliver i Kraft, saaledes åt Regelen under A. anses som udvidet till åt omfatte
disse Kommuner.

For de Kommuner, i hvilke Huslejensevn er nedsat, og som ikke omfattes
af Bestemmelserne under A. og B., gselder med Hensyn til Opsigelser folgende
Regler:

Naar Sporsmaalet om Lejeforhojelse er forlagt Nsevnet, kan vedkommende
Lejer ikke uden Nsevnets Samtykke opsiges til Fraflytning tidligere end til den
förste ordinsere April eller Oktober Flyttedag, der falder mindst 1 Aar efter
Sägens Indankning for Nsevnet.

Ejerens Ret til åt o pila; ve Lejemaalet paa Grand af Misligholdelse er barn
forbeholdt.

§ 10.

Det er forbudt under nogen Form åt betinge sig eller modtage eller yde
Dusör ved Indgaaelser af Lejemaal vedrorende de i denne Lov omhandlede
Lejligheder m. m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

§ 11-

Överträdelse af denne Lovs Bestemmelser straffes med Boder fra 10 til
2,000 Kr. Boderne tilfalder Statskassen; Sagerne behandles som offentlige Politisager.

§ 12.

Naar Nsevnet tiar truffet Afgorelse i en Sag, kan det ved Sägen afgjorte
Sporsmaal ikke paa ny foreleegges for Nsevnet formden Udlobet af 6 Maaneder
fra Afgorelsens Dato og da kun, forsaavidt der er fremkommet nyt i Sägen.

Nsevnets Afgorelser kan ikke gores til Genstand för Paaklage ved Domstolene
eller til hoj er e Myndigbed, medmindre Nsevnet bar bandiet udenfor sin
Kompetence eller paa anden Maade overtraadt de i nservserende Lov givne
Bestemmelser.

Nsevnene er berettigede til fra offentlige Myndigbeder åt erliolde den Bistånd,
som Nsevnet skanner förnöden til Brug ved sin Virksombed.

Parterne er pligtige til efter Tilsigelse fra Nsevnet åt give Mode for dette
og af give mundtlig Förklaring, ligesom Husejeren er pligtig til paa Nsevnets
Bogsering att give de efter Nsevnets Skon fornodne Oplysninger om Eiendommens
Porbold.

§ 13-

Kommunalbestyrelsens Beslutning om Nedseettelse af Nsevn skal offentliggores
paa bensigtsmsessigst Maade.

Kommunalbestyrelserne i de Kommuner, i bvilke Nsevn er eller bliver nedsat,
bor derhos ved Opslag eller paa anden formaalstjenlig Maade bringe denne
Lovs Bestemmelser om Porboldet niellera Ejer og Lejer til videst muligt Kendskap
blandt Kommunens Beboere.

§ 14.

För Kommuner, som efter nservserende Lovs Ikrafttraeden vedtager åt nedsastte
Nsevn, gselder Bestemmelserne i §§ 3, 4 og 6 fra Datoen for Kommunalbestyrelsens
Vedtagelse i Stedet for fra den 18. December 1916.

§ 15.

Hvor Forboldene efter Kommunalbestyrelsens Skon taler derför, kan denne
— foruden de i §§ 1—2 omhandlede Nsevn — indtil 14 Dage efter denne Lovs
Ikrafttrseden vedtage åt nedssette et eller flere Nsevn til åt hindra ubillige Lejeforbojelser
m. m. för de i Kommunen beliggende Forretningslokaler uden tilliggende
Beboelse.

Hvert Nsevn skal bestaa af en Formand og 4 Medlemm er.

Kommunalbestyrelsen (i Kobenbavn Borgerrepraesentationen) vselger — blandt
eller udenfor sine egne Medlemmer — ved Forboldstal efter den D’Hondtske
Metode Nsevnets 4 Medlemmer, der skal vsere kendte med Lejeforbold vedrorende
Forretningslokaler, og af hvilke 2 skal vaere Udlejere af Forretningslokaler
og 2 Lejere af saadanne. Der vselges samtidig efter samme Begler 4 Suppleanter,
en for hvert Medlem. Af Lejerne skal den ene vsere en Bepraesentant

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

for större Forretningsdrivende og den anden for mindre Forretningsdrivende, og
ved Valg af Iieprsesentanter for Udlejerne skal samme Hensyn tages. Lejere,
der tillige ejer Husejendom med Forretningslokaler eller har taget eu saadan
Ejendom til brugeligt Pant, og Administratörer af slige Ejendomme kan ikke
indvselges i Nsovnet som Representanter for Lejere, hvorimod Administratörer
af saadanne Ejendomme kan indvselges som Repsesentanter for Udlejere.

Formanden vaelges af den stedlige Underdommer (i Kobenliavn af Justitiarius
i den kgl. Landsover- samt Hof- og Stadsret), der tillige vselger en Suppleant
for Formanden.

Bestemmelserne i § 2, 5te og 6te Stykke gselder ogsaa for de her omhandlede
Nsevn.

Naar Kommunalbestyrelsen har nedsat Naevn i Henhold til nservserende
Paragraf, glider for Lejemaal om de i Kommunen vserende Forretningslokaler
Reglerne i denne Lovs §§ 1, 2det Stykke, 3, 4 og 6—13; Bestemmelserne i
§§ 3, 4 og 6 faar Gyldighed saaledes, åt den 12. Februar 1917 traeder i Stedet
for den 18. December 1916; den i § 4 fastsatte Frist af en Maaned efter Lovens
Ikrafttrseden sendres for Forretningslokalers Yedkommende til en Maaned efter
Yedtagelsen om Neevnets Nedssettelse. § 9 A. faar Gyldighed saaledes, åt den
12. Februar 1917 traeder i Stedet for den 9. November 1916.

Ejerens Opsigelse maa kun erklseres for ugyldig, naar Lejeren förhinder sig
til ikke fra sin Side åt opsige Lejemaalet for til den Flyttedag, der falder tidligst
et Aar efter Dagen for Afsigelsen af Naavnets Kendelse, og naar det ikke er
Ejeren, der vil benytte de paagseldende Lokaler til Brug for sin egen Förlofning.

§ 16.

Efter Udlobet af den i § 15 fastsatte Frist af 14 Dage efter denne Lovs
Ikrafttrseden kan en Kommunalbestyrelse vedtage åt nedssette Njern til Paakendelse
af de i § 15 naevnte Sager, men Bestemmelserne i naervaerende Lov
gselder da först fra Datoen for Kommunalbestyrelsens Vedtagelse.

§ 17.

Kommunalbestyrelserne er berettigede til for åt tilvejebringe statistisk
Materiale angaaende Boligforholdene åt paalaegge Husejerne åt indberette, naar
Lejemaal opsiges eller anden Ophorsgrund indtrseder, med Angivelse af Lejlighedens
eller Lokalets Art og Storrelse samt Tidspunktet, fra hvilket det bliver
ledigt; paa samme Maade skal Anmeldelse ske, naar Lejemaal indgaas. Kommunalbestyrelserne
kan endvidere paalsegge Lejere, hvis Lejemaal ophorer, åt
indberette, om og i bekrssftende Fald i hvilken Kommune de har indgaaet Lejemaal
om en ny Lejlighed, ligesom det kan paalsegges Personer, der indgaar Lejemaal
om Huslejlighed i vedkommende Kommune, åt give Oplysning og Indberetning
om deres senest forudgaaende Lejemaal. Indberetningerne skal ske inden
14 Dage efter, åt Opsigelse (Udlejning) har fundet Sted; Formen for Indberetningerne
fastssettes af Kommunalbestyrelsen.

Paa Forlangende skal en Ejer tillige, saa vidt muligt, oplyse, hvilke Udlsendinge
der har Bopsel i Ejendommen, forsaavidt disse er kommet her til Landet
efter den 1. August 1914.

Hyreslagstiftningens
verkningar.

Andra sidor
av kristidens
bostadsfråga.

Skattelindring
för nybyggnader.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

§ 18.

Denne Lov trader i Kraft straks; dens Gyldighed ophorer samtidig med
Lov om Betalingshenstand med Pantegseld. Samtidig med nservserende Lovs
Ikrafttrseden ophorer Gyldigheden av Lov Nr. 187 av 9. Juni 1916 med senere
Tillaegslov.

Av den redogörelse, som sålunda lämnats för den danska hyreslagstiftningen,
framgår, att densamma, liksom den motsvarande norska, för att bliva effektiv
efter hand måst allt mera utbyggas och skärpas. De svårigheter, som mött detta
lagstiftningsarbete, framgå såväl av den redogörelse, som av ordföranden i Köpenhamns
femte hyresnämnd, Overretsassessor A. Itasmussen, lämnades vid den
svenska bostadskongressen i september 1916J), som av en promemoria rörande
den extraordinära bostads- och hyreslagstiftningen i Danmark, vilken på föranledande
av svenska beskickningen utarbetats av t. f. fullmäktigen J. Biilow,
vilken inom danska inrikesministeriet närmast handlagt hithörande ärenden. I
nämnda promemoria framhålles, att såsom den danska hyreslagstiftningen nu
ändrats, kan man antaga sig hava uppnått effektiv verkan av densamma, liksom
den nya lagens § 4 ger tillfälle att råda bot på tidigare inträffade oskäliga hyresförhöjningar.
I fråga om hyreslagstiftningens inverkan på den enskilda byggnadsverksamheten
förklaras, att varken lagen av den 9 juni 1916 eller den av 23 februari
1917 kunnat inverka hindrande på nybyggnadsverksamheten, enär deras bestämmelser
icke äro tillämpliga på lägenheter, som icke varit bebodda före 11 april
1916. Herr Biilow betonar vidare sambandet mellan hyreslagstiftningen och den
förenämnda lagen om moratorium för inteckningsskuld. Såsom en brist i denna
sistnämnda framhålles dess korta giltighetsperioder (den senaste 1 januari—30 juni
1917), men det betonas tillika, att dess inverkan på den allmänna penningmarknaden
icke varit nämnvärd, vartill särskilt bidragit, att en mycket stor del av
realkrediten i Danmark gives av kreditföreningarna, vilkas lån enligt stadgarna
äro ouppsägbara.

Efter hand har man i Danmark fått blicken allt mera öppen för, att kristidens
bostadsfråga icke blott är en hyresfråga utan i än högre grad en fråga
om bostadstillgången. Att hindra hyresvärdarna att utnyttja kristidens förhållanden
till oskälig hyresstegring är visserligen en viktig sak, men härigenom avhjälpes
icke bostadsnöden, ty den har i första hand framkallats genom disproportionen
mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden och kan försvinna
först vid en för de bostadssökande väsentligt gynnsammare relation mellan bostadsbehov
och bostadsförråd än den, vartill bostadsproduktionens stagnation
under kristiden givit anledning.

I syfte att underlätta återupptagandet av bostadsbyggnadsverksamheten i
Köpenhamn anhöll stadens kommunalstyrelse i juni 1916 hos regeringen om
nedsättning under intill 10 år i de statliga och kommunala fastighetsskatterna
för sådana nybyggnadsföretag, som syntes ägnade att avhjälpa den
rådande bostadsbristen och voro villiga att underkasta sig viss kontroll från
kommunens sida med avseende på hyrornas storlek m. m. Regeringen ansåg sig

’) Återgives i herr von Kochs motion, sid. 25.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

visserligen av principiella skäl icke kunna gå med på en avskrivning av skatterna
till staten, men föreslog kompensation genom viss nedsättning i statsbanornas
fraktavgifter för byggnadsmaterial till ifrågavarande nybyggnader. Med denna
ändring framlades förslag i ämnet för riksdagen, och den 3 juli 1916 utfärdades
lag om tillstånd för kommuner att medgiva tillfälliga skattenedsättningar för nya
bostadsfastigheter. Här föreskrives, att inrikesministern kan intill 31 mars 1917
tillåta kommuner att, efter därom gjord ansökan, bestämma, att bostadsfastigheter,
vilkas uppförande påbörjats efter 1 juni 1916, kunna i intill 10 års tid,
efter det de tagits i bruk, helt eller delvis fritagas från kommunala fastighetsskatter.

Ifrågavarande åtgärd synes dock icke kunnat råda bot på den av de enormt
stegrade byggnadskostnaderna (jfr ovan) beroende stagnationen i bostadsproduktionen.
Hur omfattande bostadsnöden verkligen var, blev uppenbart på flyttningsdagen
i oktober 1916, då i Danmarks städer ej mindre än 3,615 personer blevo
husvilla och måste inkvarteras i offentliga lokaler eller provisoriska baracker.
En undersökning av dessa familjers inkomst- och hyresförhållanden samt barnantalet
gav vid handen, att det ingalunda alltid var de barnrikaste, ekonomiskt
sämst ställda hushållen som blivit husvilla, utan att det fastmer ofta beror på
tillfälligheter, om det blir den ena eller andra familjen, som tillsist är övertalig
i förhållande till det förefintliga antalet bostadslägenheter.

Bostadsnöden vid oktoberflyttningen blev närmaste anledning till tillsättande
av en särskild bostadskommission, benämnd Boligkommissionen av 1916, bestående
av 17 medlemmar under ordförandeskap av kontorchefen i Det Statistiske Departement
docenten Jens Warming. Kommissonens uppgift var att undersöka
de mindre bemedlades bostadsförhållanden i Danmarks städer och stadsliknande
samhällen samt att framlägga förslag till behövliga åtgärder såväl med hänsyn
till de för ögonblicket rådande förhållandena som med en längre tids utveckling
i sikte. Kommissionens förslag skulle vara avgivna före utgången av år 1916, i
vad de avsågo situationen för ögonblicket, och i övrigt före slutet av år 1917.

Kommissionen tog genast i tu med förra delen av sin arbetsuppgift, och
resultatet därav föreligger i dess den 30 december 1916 avgivna »Betänkning I».
Här belyses inledningsvis bostadsnödens omfattning och orsaker på grund av
tillgängligt och för ändamålet insamlat statistiskt material, och därefter framlägger
kommissionen sina förslag till åtgärder i kristidens bostadsfråga. Dessa
sönderfalla i tvenne grupper, nämligen dels åtgärder för att värna om och bättre
utnyttja de redan förefintliga lägenheterna, dels åtgärder för ökning av bostadsproduktionen.

Till den förra gruppen hör förslaget om provisorisk lag angående förbud
mot rivning och mot användning av bostadslägenheter för affärsändamål.
Förslaget motiveras med, att det under förhandenvarande bostadsbrist
måste anses vara mycket oförnuftigt, att användbara bostäder försvinna och att
arbetskraft och material användes för sådan byggnadsverksamhet, som blott ersätter,
och icke för sådan, som verkligen skapar tillväxt av bostadsförrådet. Kommissonens
förslag har redan godkänts av regering och riksdag, och den 23 januari
1917 utfärdades provisorisk lag om förbud mot rivning av bostadshus m. in. att
gälla till april 1918. Här föreskrives, att inrikesministern kan efter förslag av
kommunalstyrelsen bestämma, att inom viss kommun rivning av hus med bostads -

Bostadskommissionen

av fi,r 1916.

Förbud mot
husrivning
m. m.

Förslag till
upphävande
av förbud mot
andrahandsuthyrning.

Förslag till
offentlig
reglering av
bostadsmarknaden.

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

lägenheter blott må äga rum efter särskilt tillstånd av kommunalstyrelsen. Erbjuder
sig byggnadsföretagare att före rivningen annorstädes uppföra nya lägenheter,
som till antal och slag motsvara dem, som skola bortrivas, och finnes anledning
antaga, att dessa nya lägenheter eljest icke skulle bliva uppförda, kan
tillstånd till rivning icke vägras. Kommunalstyrelsens vägran att medgiva husrivning
kan överklagas i inrikesministeriet. Bestämmelserna om rivning gälla
även ombyggnader och reparationer, varigenom lägenheter eller lokaler för tillfället
bliva oanvändbara. Vidare stadgas, att kommunalstyrelse kan bestämma,
att bostadslägenhet icke utan dess samtycke må användas på annat sätt än till
bostad och sålunda icke till butik, verkstad e. d.

Ett annat förslag med liknande syftemål avser provisoriskt upphävande
av det i hyreskontrakt vanliga förbudet mot uthyrning i andra hand(Eremleje).
Kommissonen har visserligen icke förbisett, att härigenom det i många avseenden
betänkliga inneboendesystemet kunde befordras. Men å andra sidan ansåg kommissonen,
att genom en dylik åtgärd skulle uppnås icke obetydlig hjälp under förhandenvarande
bostadsbrist. På grund av bostadsefterfrågans ringa elasticitet hade
nämligen det senaste årets betydande svårigheter på bostadsmarknaden (stigande
hyror, husvillhet) faktiskt uppstått genom eu i förhållande till det förefintliga
antalet så ringa brist på bostäder, att den mest absoluta bostadsnöden skulle
varit avhjälpt, om det på 1,000 lägenheter blott funnits 4, beträffande vilka man
genom rätt till uthyrning i andra hand möjliggjort, att de användes av två familjer.
Begeringen upptog bostadskommissionens "förslag och inryckte det i den förberörda
hyreslagspropositionen, men bestämmelserna strökos under behandlingen
i. landstinget. Den 7 mars 1917 har emellertid regeringen framlagt ett nytt förslag
till provisorisk lag om uthyrning av bostadslägenheter i andra hand m. m. Enligt
förslaget skulle i kommuner med hyresnämnd kommunalstyrelsen kunna besluta,
att hyresnämnd genom enhälligt beslut kan, i trots av hyreskontraktets bestämmelser,
medge hyresgäst rätt att uthyra i andra hand. Dock skall därigenom
lägenhetens karaktär icke förändras samt storleken av andrahandshyra och eventuell
ersättning till husägaren godkännas av nämnden.

Bostadskommissionens tredje förslag till reglering av bostadskonsumtionen
innebär upprättande av kostnadsfri offentlig bostadsförmedling. Sådan
skulle kunna anordnas efter kommunalstyrelsens beslut samt borde ledas av en av
husägare och hyresgäster paritetiskt sammansatt styrelse. Husägarna och deras
ställföreträdare förpliktas att veckovis giva förmedlingskontoret detaljerade uppgifter
om uppsagda lägenheter och kontoret att föra en lista över lediga lägenheter,
vilken periodiskt bringas till de bostadssökandes kännedom. På grundval
av dessa och andra uppgifter skall kontoret snarast möjligt underrätta kommunalmyndigheterna,
om brist eller ökad brist på bostäder är att frukta, på det att
nödiga åtgärder däremot må kunna i tid vidtagas. Kommissionen åsyftar emellertid
medelst bostadsförmedlingskontoren icke blott att skapa fullständig överblick
över bostadsmarknaden utan även att skaffa sig säkerhet för, att alla lediga rum
tagas i anspråk och att det hushållas på bästa sätt med det förefintliga bostadsförrådet.
För detta ändamål bemyndigas förmedlingskontor, att då bostadslägenheter
förhyrts av personer, som icke själva ämna begagna dem, bestämma en
viss frist, inom vilken lägenheterna skola vara tagna i användning, vid äventyr
att de eljest uthyras till andra. På samma sätt kunna husägare förpliktas att

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 254.

inom viss tid uthyra lediga lägenheter, för så vitt de vilja undvika, att desamma
till av hyresnämnden fastställt pris uthyras genom kontoret. Vidare vore avsikten,
att bostadsförmedlingen skulle möjliggöra större rörlighet och utjämning
på bostadsmarknaden, ty som det nu är, bliva många, som önska och kunna
Hytta, faktiskt »stavsbundne», i det de icke våga säga upp sina bostäder av
fruktan att- icke kunna finna nya. I detta syfte heter det i lagförslaget, att
om förmedlingskontor kan ordna en för flera personer gagnelig omflyttning, kan
lägenhet uppsägas även efter uppsägningstidens utgång, om kontoret kan anvisa
en ny hyresgäst, mot vilken husägaren ej kan göra någon väsentlig invändning.

Likaså äger förmedlingskontor, om det därigenom kan åstadkomma en för flera
personer nyttig fördelning av flyttningen på flera dagar, att förlägga densamma
intill en månad före eller efter sedvanliga flyttningsdagen. — Ifrågavarande
intressanta men i den fria bostadsdispositionen djupt ingripande lagstiftningsprojekt
har, så vitt bekant, hittills icke förelagts riksdagen. Däremot har regeringen,
på bostadskommissionens förslag, i mars 1917 framlagt förslag om vårflyttningsdagens
framskjutande från 17 april till 15 maj 1917, vid vilken tidpunkt vissa
genom den stränga vintern fördröjda byggnadsföretag kunde beräknas bliva fullbordade.

Bland åtgärder ägnade att stimulera bostadsproduktionen har kommissionen statslån till
i _ främsta rummet satt uppförande av bostadshus med smålägenheter antingen kommuner
direkt genom statens och kommunens försorg eller också genom medverkan och ooh kyggnadsstöd
från deras sida i större utsträckning än hittills. I detta syfte har kommis- foremngarsionen
framlagt förslag om lån till kommuner för byggnadsföretag samt om
lån till byggnadsföreningar, vilka båda lagförslag jämväl av regeringen framlagts
för riksdagen med begäran att för ändamålet få disponera 5 miljoner
kronor. Från de billiga lån av allmänna medel, som tidigare beviljats särskilt
bostadsföreningsverksamheten, åtskilja sig de föreslagna försträckningarna särskilt
därigenom, att för dem icke kräves första inteckning utan blott »oprykkende
2-den Prioritets Panteret i Ejendommen nmstefter et lste Prioritetslaan af offentlige
Midler». Lånen, vilka utlämnas dels till kommunerna att användas för egna
bostadsbyggen eller för att med intill 3/4 täcka till enskilda byggherrar eller
bostadsföreningar givna lån, dels direkt till byggnadsföreningar under kommunal
garanti, löpa med 4 % ränta och 1 % årlig amortering.

Kommissionen har vidare sysselsatt sig med åtskilliga andra åtgärder, Andra förslag
ägnade att gjuta nytt liv i den avstannade bostadsproduktionen. Sålunda hava 1111 stimudiskuterats
möjligheterna av prisreglering å vissa slag av byggnadsmaterial, före- lering aT
läggande för större arbetsgivare att bygga bostäder för sina arbetare, tillfälliga probd° ^nen.
ändringar och lindringar i byggnadslagarna, reglering av byggnadsverksamheten
i syfte att tillgänglig arbetskraft och material måtte komma till användning, där
de bäst behövas m. m. Hittills hava dock rörande dessa ämnen inga utarbetade
förslag framlagts.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 215 käft. (Nr 251).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Bilaga B.

Förslag

till

Lag:

med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §■

Denna lag äger tillämpning i stad, vars mantalsskrivna folkmängd
vid 1916 års ingång översteg 15,000.

I annan stad samt i köping eller municipalsamhälle, så ock eljest
i kommun eller del av kommun, varest uthyrning av omöblerade lägenheter
för bostads-, affärs- eller annat ändamål förekommer i större utsträckning,
må lagen vinna tillämpning, där Konungen därom förordnar,
sedan den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, yttrat sig i frågan.

Om hyresnämnder.

2 §■

För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området
skola inrättas flera hyresnämnder, envar för viss del av området.

Hyresnämnd består av ordförande och två ledamöter. För envar
av dem skall finnas suppleant.

Ordföranden och hans suppleant, vilka vad angår hyresnämnd i
stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande
för viss tid, Konungens befallningshavande obetaget att när som helst
återkalla förordnandet. Samma person må förordnas till ordförande
eller suppleant för ordförande i flera hyresnämnder.

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 254.

De två ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt,
att tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter
och suppleanter skola ene ledamoten och hans suppleant vara
törfarna i byggnadsverksamhet samt äga till uthyrning avsedd fastighet
inom hyresnämndens verksamhetsområde. Den andre ledamoten
och hans suppleant må icke vara ägare av eller vice värd för sådan
fastighet, men skola hava på erfarenhet grundad kännedom om de
mindre bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet
till hyresnämnd, så ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga
sig uppdraget gälla vad i enahanda avseenden är stadgat i fråga om
hälsovårdsnämnd.

Stadsläkare och bostadsinspektör äga att närvara vid hyresnämnds
sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid
förut, samt deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att
tillhandagå hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §•

Hyresnämnd må ej fatta beslut med mindre den är fulltalig. Som
beslut gäller den mening, flertalet omfattar, eller, där var har sin mening,
den, som ordföranden uttalat.

Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas senast
vid nästa sammanträde. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet
vara tillgängligt för allmänheten.

Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 8 och
11 §§ sägs, gälle beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter
vad allmän lag stadgar om domarjäv.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor,
om vilka i 6 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares
önskan upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare
mån, än som för avfattande av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt.
Ej heller må de i annan mån av nämndens ordförande,
ledamöter eller tjänstemän yppas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

5 §•

Frågor om tjänstebefattningar hos hyresnämnd, om gottgörelse till
nämnden och dess tjänstemän samt om anvisande av övriga för nämndens
verksamhet erforderliga medel avgöras av den myndighet, som
utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt.

I enahanda ordning må instruktion för hyresnämnd antagas.

Om hyreslbegränsning och förhindrande av uppsägning av hyresavtal.

6 §•

Fordras för omöblerad lägenhet, vartill i denna lag räknas jämväl
omöblerat rum, som är uthyrt eller avsett att uthyras av husägaren
eller eljest, högre hyra än den, som enligt senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer på hyresnämnden att, efter
framställning av hyresvärden, siste hyresgästen eller hyressökande, eller
där nämnden eljest finner anledning därtill, fastställa den hyra, varje
gång för högst ett år, som med hänsyn till höjda räntor för intecknad
gäld, ökade utgifter för fastighetens underhåll, ökning av andra omkostnader
för fastigheten eller förhållandena i övrigt må anses skälig.
Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där hyresavtal om
omöblerad lägenhet, innefattande höjning av hyran utöver senast
gällande hyresbelopp, träffas efter det denna lag blivit gällande för
område, där fastigheten ligger, eller träffats dessförinnan under loppet
av de sista etthundratjugu dagarna.

Vid bedömande av hyresbelopp för lägenhet, vars uppvärmning
bekostas av hyresvärden, skall nämnden särskilt för sig pröva, vilket
belopp skäligen bör utgå såsom ersättning för uppvärmningen.

Under hyra inbegripes varje ekonomisk gottgörelse, som för upplåtelsen
tillkommer hyresvärden.

7 §•

Har i fall, som avses i 6 §, hyresnämnd för viss tid fastställt hyra
för lägenhet, gälle avtal, däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom
om hyran för nämnda tid överenskommits till det fastställda beloppet.
År hyran icke av hyresnämnden prövad, må avtalet icke mot
hyresgästens bestridande göras gällande i vad hyresbeloppet bestämts
högre än som motsvarar,

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 254.

därest lägenheten varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915,
den därvid senast betingade hyran, ökad med 15 procent, och

därest första uthyrningen av lägenheten .avsett senare tid, den
därvid för lägenheten betingade hyran, ökad med 5 procent,

dock att i fråga om lägenhet, vars uppvärmning bekostas av hyresvärden,
ökningen utöver förut betingad hyra må utgöra i förra fallet
20 procent och i det senare 10 procent.

8 §•

Varder hyresavtal om omöblerad lägenhet uppsagt av hyresvärden,
skall, där ej hyresgästen skriftligen förklarat sig villig att låta avtalet
upphöra, uppsägningen vara utan annan laga verkan, än att hyran kan
efter hyresnämndens beprövande höjas; dock att uppsägningen är gällande
jämväl i övrigt, där hyresnämnden godkänt densamma eller fall
föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till
uppsägning.

Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet
skall erläggas i förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning, så länge hyresgästen sist å
andra söckendagen av varje månad till fullo erlägger den på samma
månad belöpande hyran.

Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd särskilt beakta, i
vilken mån densamma medför svårighet för hyresgästen att erhålla lämplig
bostad å tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

9 §.

Vad i 6—8 §§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet, som
icke vid denna lags ikraftträdande är för då löpande hyrestid uthyrd
och ej heller tidigare varit uthyrd.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, likasom envar hyresgäst

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 854.

eller hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig
att personligen eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna
ske, genom befullmäktigat, i saken kunnigt ombud inställa sig inför
nämnden. Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande
från och med två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god
tid förut och senast dagen före den, då inställelse skall ske.

Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller
avsedda att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden
eller hyresgästen hållas tillgängliga för nämnden.

Ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde vare
pliktig att, då hyresnämnd det begär, i av nämnden angiven ordning
lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten
inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående
fastigheten, som nämnden må påfordra.

Om förhindrande av rivning av byggnader m. m.

11 §•

Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, eller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete
av den omfattning, att det påkallar lägenhetens utrymmande, eller i
syfte att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet
eller del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande
myndighet prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller
hälsovård oundgängligen erforderlig.

Lägenhet, som, då denna lag vinner tillämpning inom området,
användes till bostad, må ej utan hyresnämnds medgivande tagas i bruk
för annat ändamål.

Vid prövning av nu angivna frågor skall i tillämplig del gälla vad
i 8 § sista stycket sagts.

Över hyresnämnds beslut i fråga, varom i denna § förmäles, må
klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter
erhållen del av beslutet. I Konungens befallningshavandes beslut må
ändring sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna
till civildepartementet inom den tid, som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

På ansökan av hyresnämd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna § för -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

mäles; och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 §
utsökningslagen avsedda fall äro stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresledigliet och hyresavtal.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden
anmäla ej mindre hyresledighets inträde och upphörande med angivande
av senast betingad hyra samt i förra fallet hyresanspråk för förnyad
uthyrning och i senare fallet den vid uthyrningen betingade hyran
än ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt
hyresupplåtelse mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp.

Om tiden och sättet för sådan anmälan förordnas av nämnden.

Om bostadsförmedling.

13 §.

Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av
de i 12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan
kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade
lägenheter, som omfatta högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt
eller delvis äro avsedda till bostad.

Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas
att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

Ansvarsbestämmelser m. m.

14 §.

Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet
fastställt visst hyresbelopp, ändock därför fordrar eller mottager högre
belopp i hyra, straffes med böter från och med femtio till och med
ettusen kronor.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

15 §.

Bryter någon mot vad i 11 § första eller andra stycket stadgats,
straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

16 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet
böter från och med fem till och med femhundra kronor.

17 §•

Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd,
utan laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av
nämnden förelagt, eller till böter från och med fem till och med
femhundra kronor.

Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot
vad i 10 § andra eller tredje stycket stadgats, eller som inför hyresnämnd
eller i sådan anmälan, varom i 12 § sägs, emot bättre vetande
lämnar oriktig uppgift, eller som försummar att i föreskriven tid och
ordning göra dylik anmälan.

18 §.

Förseelser, som avses i 14—17 §§, skola av allmän åklagare åtalas,
de i 14—16 §§ och 17 § andra stycket angivna vid allmän domstol
och de i 17 § första stycket angivna vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke
finnes, vid allmän domstol.

19 §.

Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunen,
köpingen eller municipalsamhället.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

20 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag,
rörande hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 oktober 1918. Beträffande sådan under tiden för
lagens giltighet begången förseelse, varå straff- eller vitespåföljd i
lagen är bestämd, skall vad därutinnan i lagen är stadgat fortfarande
gälla.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 215 höft. (Nr 254.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd
måndagen den 16 april 1917.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillkandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 10 april 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av revisionssekreteraren Knut Söderwall.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden:

2 §•

Justitierådet Wedberg:

Under nästföljande § kommer jag att hemställa att i visst fall
suppleant för ordföranden skall tillkallas att jämte honom och de båda
ledamöterna deltaga i hyresnämndens beslut. Vinner denna hemställan
beaktande, torde lämpligen två suppleanter böra utses för ordföranden,
med tjänstgöringsskyldighet i den ordning Konungens befallningskavande
bestämmer.

3 §.

Justitierådet Wedberg:

Den prövning, förslaget anförtror åt hyresnämnden, är synnerligen
betydelsefull, helst nämndens beslut i flertalet fall icke skola kunna

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 254. 83

överklagas och desamma tydligen ej heller skola, såsom enligt motsvarande
norBka lag är fallet, kunna av nämnden själv ändras.
Det är alltså av största vikt att nämndens sammansättning erbjuder
trygghet för ett opartiskt avgörande. I detta hänseende lärer kunna
anmärkas mot förslaget att de skilda kvalifikationer, som krävas hos
nämndens två ledamöter, icke utesluta att valkorporationen därtill utser
personer, vilka båda kunna anses företräda samma intressegrupp.
Sker så, blir det föga tillfredsställande att, såsom enligt förslaget är
avsett, de två ledamöterna kunna överrösta ordföranden. Till förebyggande
härav kunde lämpligen föreskrivas att, när inom nämnden äro
olika meningar, den av ordföranden omfattade gäller såsom beslut,
dock att, där båda ledamöterna äro av samma mening, ordförandens
suppleant — eller, därest för ordföranden utses två suppleanter på sätt
jag vid 2 § ifrågasatt, den främste av dessa — skall tillkallas att deltaga
i avgörandet och att i sådant fall ordförandens mening blir gällande
allenast om den biträdes av suppleanten.

0 §•

Justitieråden Gallstrand och von Seth samt regeringsrådet PlantingGyllenbäga: Då

det icke lärer vara avsett, att den prövningsrätt §:n tillerkänner
hyresnämnd ifråga om avtal, som ingåtts före lagens trädande i tillläinpning
inom det område, där fastigheten ligger, skall få utsträckas
till att omfatta även hyra för tid dessförinnan, men §:ns avfattning i
denna del lärer kunna giva anledning till en motsatt uppfattning, synes
ett förtydligande vara erforderligt.

Justitierådet Wedberg:

Om förevarande lagstiftning skall motsvara sitt syfte och ej drabba
alltför ojämt, lärer det icke kunna undgås att i viss mån bryta mot
grundsatsen att avtal, slutna före tillkomsten av en ny lag, böra av
denna lämnas orubbade. Det synes mig dock, som om hyresnämnds
befogenhet att ingripa i förhållanden, vilka redan före den tilltänkta
lagens ikraftträdande blivit genom avtal reglerade, gjorts mera omfattande
än som kan anses försvarligt. Avtal, slutna redan innan det
kunde anses allmännare känt att förslag om en lagstiftning sådan som den
ifrågavarande var hos de lagstiftande myndigheterna under övervägande,
böra icke få dragas under hyresnämndens prövning. I sådant avseende
torde, med hänsyn till tiden för framläggandet av de inom riksdagen

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

väckta motionerna i ämnet, den 1 februari 1917 kunna sättas såsom
den avgörande tidpunkten. Vidare torde nämnden ej i något fall böra
äga att taga befattning med hyresbelopp, som belöper å tid före det
lagen vann tillämpning inom området ifråga. Särskilt med hänsyn till
avtal, slutna före lagens tillkomst, synes ock bestämmelsen, att nämnden
skall kunna ingripa även utan att framställning därom skett, vara betänklig.
Och denna bestämmelse torde ej heller för Övriga fall böra
bibehållas, då den, sammanställd med stadgandet i 14 §, synes kunna
leda till resultat, vilka, på samma gång de äro mot hyresvärden uppenbart
obilliga, icke kunna vara välkomna för hyresgästen och knappast
heller äro påkallade av socialpolitiska grunder.

I förslaget bestämmes ej någon viss tid efter avtals ingående, inom
vilken prövning av hyreshöjning, som genom avtalet skett, skall påkallas
hos nämnden, men det torde å andra sidan få antagas vara avsett
att nämndens prövning icke skall kunna gälla hyra, som därförut
blivit utan protest erlagd av hyresgästen. Det synes dock önskligt att
uttrycklig föreskrift i sistnämnda hänseende meddelas.

Ändras förevarande § i enlighet med vad jag nu yttrat, lärer
nämndens befogenhet att jämka äldre avtal kunna även vad angår område,
där lagen först efter Konungens förordnande vinner tillämpning,
utsträckas att gälla avtal, slutna efter den 1 februari 1917.

Av 6 och 7 §§:nas nuvarande avfattning synes följa att nämnden
kan med alltjämt bindande verkan fastställa hyra även för det hyresår,
som begynner den 1 oktober 1918. Detta lärer dock knappast vara
avsett, helst i slutstadgandet ej givits föreskrift om fortsatt tillämpning
av 14 §, och överensstämmer ej heller med vad bostadskommissionen
och socialstyrelsen i sina motiv uttalat. Jag hemställer, att i
6 § meddelas föreskrift att den tid, för vilken nämnden skall äga att
fastställa hyra, ej må till någon del falla efter den dag då lagen upphör
att gälla.

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i sista stycket lärer icke med full tydlighet återgiva
vad därmed åsyftas, eller att vid prövningen av hyresbelopps skälighet
hänsyn skall tagas ej blott till sådan förmån, som i form av direkt
ekonomisk gottgörelse tillkommer hyresvärden för upplåtelsen, utan
även till varje annan förmån av ekonomisk art, som genom ändrade
hyresvillkor uppstår för honom, t. ex. genom befrielse från honom
förut åliggande underhålls- och reparationsskyldighet. Ett förtydligande
i detta hänseende synes erforderligt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254

7 §•

Lagrådet:

Då i andra punkten av denna § stadgas, att om hyran ej blivit
av hyresnämnden prövad, avtal om förhöjd hyra endast inom vissa
gränser får mot hyresgästs bestridande göras gällande, avses därmed
givetvis endast hyra för tid, efter det hyresnämndens prövningsrätt
inträtt. Detta framgår emellertid icke av avfattningen.

8 §•

Justitieråden von Seth och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga: Stadgandet

i första stycket, att, om ej hyresnämnd godkänt uppsägning
eller vissa andra förutsättningar föreligga, uppsägningen skall
vara utan annan laga verkan, än att hyran kan efter hyresnämndens
beprövande höjas, synes giva anledning till betänkligheter.

Först och främst kan det sålunda lätt inträffa, att, då hyresnämndens
beslut om förhöjning av hyresbeloppet meddelas, tiden för uppsägning
från hyresgästens sida sedan länge är förbi. Vill man ej åt §:n giva
den av lydelsen näppeligen framgående tydningen, att hyresgästen genom
att påkalla godkännande av hyresvärdens en gång gjorda uppsägning
skulle kunna bliva fri från lägenheten, skulle för dylikt fall
icke finnas någon utväg för hyresgästen att undgå att under tiden till
den senare fardag, till vilken han i varje fall kan uppsäga lägenheten,
vidkännas den förhöjda hyresavgiften, även om denna ej står i rimligt
förhållande till hans ekonomiska ställning.

Vidare finnes icke någon skyldighet stadgad för hyresvärden att
inom någon viss tid underställa frågan om förhöjning i hyresavgiften
hyresnämndens prövning, än mindre för nämnden att inom bestämd
tid därefter meddela beslut i frågan. Det är således fara värt, att
dylikt beslut kommer att meddelas först så nära inpå fardagen, att
hyresgästen i varje fall icke längre kan hinna för rimligt pris förskaffa
sig en ny lägenhet utan av detta skäl tvingas att underkasta
sig förhöjningen i hyran.

En ändring i §:n, så att dylika olägenheter undvikas, lärer alltså
böra vidtagas.

Enklast torde detta kunna ske genom ett stadgande, att, frånsett
de särskilda undantagsfallen, uppsägningen skall vara utan verkan med.
mindre hyresnämnden på förhand lämnat sitt samtycke till densamma.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Åven om nämnden skulle finna en hyresförhöjning berättigad, är
nämnden icke genom ett dylikt stadgande avstängd från möjligheten
att tillgodose hyresgästens intressen, då det ju skulle stå nämnden
öppet att, om hyresgästen förbinder sig att erlägga den hyra, nämnden
finner skälig, vägra sitt samtycke till hans uppsägande.

Den enda svårighet, som torde vara förbunden med ett dylikt
ordnande av förhållandena, är den, att det givetvis måste tillses, att
lagen inom varje område, för vilket den är avsedd att bliva gällande,
träder i tillämpning i så god tid före en allmänt vedertagen uppsägningstermin,
att nämnden hinner pröva de framställningar om samtycke
till uppsägningar till nämnda termin, vilka kunna göras, men denna
svårighet torde med någon omtänksamhet icke vara oövervinnelig.

Möjligen bleve det emellertid lämpligt att tillika stadga, att, om
hyresvärd gjort framställning till hyresnämnden om samtycke till uppsägning
viss tid, t. ex. 20 dagar, före den dag, då uppsägningstiden utgår,
men hyresnämndens beslut icke meddelats senast å exempelvis tredje
dagen före nämnda dag, samtycke till uppsägningen skall anses lämnat.

Lagrådet:

Den gamla regeln, att köp bryter lega, upprätthålles ännu i viss
mån genom stadgandena i 1 kap. 3 § av lagen den 14 juni 1907 om
nyttjanderätt till fast egendom, vilket lagrum i sitt första stycke ordnar
förhållandena vid frivillig överlåtelse, såvitt angår hyra kompletterat
genom stadgandet i 3 kap. 19 § av samma lag, och i sitt andra stycke
innehåller bestämmelse för det fall, att fastighet inropats å exekutiv
auktion.

I den begränsade omfattning, i vilken vid frivillig överlåtelse av
fast egendom ny ägare ännu äger uppsäga ett hyresavtal, lärer intet
vara att erinra mot, att även denna uppsägningsrätt göres beroende
av hyresnämnds samtycke. Det allmänna intresse, som ligger till grund
för nu förevarande lagförslag, synes vara av den betydelse, att en
dylik inskränkning i köparens uppsägningsrätt är väl försvarad.

Betänkligare synes det däremot vara att, såsom förslaget lärer
innebära, beröva köpare, som å exekutiv auktion inropat fastighet utan
förbehåll om hyresrättens bestånd, den ovillkorliga befogenhet, som
eljest skulle tillkomma honom att uppsäga hyresgästen till avflyttning.
Det är här ej längre fråga allenast om förhållandet mellan hyresgäst
och hyresvärd, utan saken gäller även tredje mans betalningsrätt ur
fastigheten, och det lärer i fastighetskreditens intresse böra tillses, att
icke sådan rätt kränkes i andra fall, än då viktigare samhällsintressen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

ovillkorligen påkalla det. Bland förhållanden, som berättiga till uppsägning
även utan hyresnämnds samtycke, synes alltså böra upptagas
även det i 1 kap. 3 § andra stycket av lagen den 14 juni 1907 berörda.

Justitierådet Wedberg:

Om, på sätt jag vid 6 § yttrat, nämnden ej skall äga att fastställa
hyra för tid, som till någon del faller efter lagens giltighetstid, lärer
nämnden ej heller böra hava att skaffa med uppsägning, som åsyftar
hyresledighet allenast för tiden därefter.

11 §•

Lagrådet:

Under rådande förhållanden är det av synnerlig vikt, att så många
lägenheter som möjligt av beskaffenhet att betinga jämförelsevis billig
hyra stå till allmänhetens förfogande. Det kan med hänsyn härtill
ifrågasättas att, i likhet med vad som skett i Danmark, förbjuda företagandet
utan samtycke av hyresnämnd även av sådana ändringsarbeten,
som äro ägnade att föranleda avsevärd förhöjning i hyresavgiften.
Aven om arbeten av ifrågavarande slag i regel för sitt utförande kräva
lägenhetens utrymmande samt redan av denna anledning komma att
falla under paragrafens bestämmelser, är det icke givet, att förhållandet
alltid blir sådant.

Hänvisningen i tredje stycket till 8 § sista stycket är såtillvida
oegentlig, som det i sistnämnda lagrum är fråga om ett hänsynstagande
allenast till en enskild hyresgästs förhållanden, medan vid tillämpningen
av förevarande § prövningen framför allt måste ske från allmännare
synpunkter. Lämpligast vore att här uttryckligen stadga, att vid prövningen
av förut i §:n angivna frågor särskild hänsyn skall tagas såväl
till den begärda åtgärdens inverkan på hyresförhållandena i allmänhet
i orten som till svårigheterna för vederbörande hyresgäster att erhålla
andra lämpliga bostäder.

17 §■

Lagrådet:

Att någon inför hyresnämnd eller i anmälan, varom i 12 § sägs,
emot bättre vetande lämnar oriktig uppgift lärer utgöra en så allvarlig
förseelse att det för en blott uraktlåten anmälan stadgade bötesansvar
icke kan anses tillräckligt. Samma strafflatitud, som i 14 § är bestämd,
synes kunna vara skälig.

Har uppgiften lagts till grund för hyresnämndens beslut innefattande
t. ex. fastställande av visst hyresbelopp, kan förseelsen möjligen komma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

att medföra straff enligt allmänna strafflagen för bedrägeri. Det synes
mindre lämpligt att i sådant fall tillämpa även straffbestämmelserna i
förevarande § för lämnande av oriktiga uppgifter. Vinner denna uppfattning
avseende, lära sistnämnda bestämmelser böra utbrytas till ett
särskilt stycke och ett tillägg böra göras till detta av innebörd, att
ifråga om dylik förseelse straff, som där stadgas, ej må tillämpas, där
förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

18 §’

Lagrådet:

Av de i 17 § andra stycket omnämnda förseelser synes allenast
lämnande av oriktig uppgift vara av den beskaffenhet att åtalet städse
bör utföras vid allmän domstol.

Slutstadgandet.

Justitieråden Gallstrand och von Seth samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga: Har

hyresnämnd jämlikt 6 § fastställt hyra för lägenhet för viss
tid, som helt eller delvis sträcker sig utöver tiden för lagens giltighet,
bör givetvis beslutet bliva gällande för hela den tid, det avser. Detta
lärer väl redan följa av ordalagen i första punkten av 7 §, men synes
till undvikande av missförstånd böra uttalas även i slutstadgandet.
I samband därmed lärer även böra meddelas föreskrift, att bestämmelserna
i nyssnämnda § rörande verkan av hyresavtal, då hyresbeloppet
icke blivit fastställt av hyresnämnd, skola fortfara att gälla, såvitt angår
hyra, belöpande å tid före den 1 oktober 1918. Därav att hyra kan
komma att fastställas även för tid efter nyssnämnda dag lärer följa,
att jämväl vad i lagen är stadgat angående förseelse, som omförmäles
i 14 §, bör äga fortfarande giltighet.

Justitierådet Wedberg:

Om, i enlighet med vad jag vid 6 § erinrat, nämnden ej kommer
att kunna fastställa hyra för tid efter det lagen upphört att gälla, synes
mig annat ej vara att anmärka mot nu ifrågavarande stadgande än att
en bestämmelse om fortfarande tillämplighet av 7 § bör meddelas.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott måndagen den 16 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Stenberg lagrådets
denna dag avgivna utlåtande över det den 10 innevarande april till
lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde statsrådet
Stenberg:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de inom lagrådet
mot förslaget framställda anmärkningarna icke avseende å de
grunder, på vilka förslaget är byggt; de gälla huvudsakligen allenast
ett utförande i vissa hänseenden av bestämmelserna i förslaget eller
förtydligande av desamma. De gjorda erinringarna torde i allmänhet
böra föranleda ändringar i förslaget. Vid den omarbetning, som till
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 215 höft. (Nr 254.) 12

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

följd härav företagits inom justitiedepartementet, hava de anmärkningar,
som framställts av lagrådet eller en pluralitet bland dess ledamöter,
beaktats, varjämte i lagtexten vidtagits vissa jämkningar av formell
natur».

Statsrådet Stenberg uppläste det sålunda omarbetade lagförslaget
samt hemställde, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Därefter anförde chefen för civildepartementet statsrådet von Sydow:

»Jag är ense med chefen för justitiedepartementet, att förhållandena
på hyresmarknaden numera utvecklats på sådant sätt, att det är nödvändigt
att skyndsamt träffa bestämmelser, som kunna stäcka försöken
till oskälig hyresstegring. Med hänsyn härtill har även jag ansett mig
böra förorda en lagstiftning i det syfte, som nu ifrågasatts.

Emellertid vill jag uttryckligen betona, att denna lagstiftning endast
är en av världskrisen betingad tillfällig nödfallsutväg; en varaktig lösning
av bostadsfrågan måste sökas på andra vägar. Jag hyser också förhoppning,
att förslag i sådant syfte skola kunna under den närmare tiden
framläggas. Det gäller framför allt att återföra till fastighetsmarknaden
behövligt kapital och särskilt att på mera nöjaktigt sätt ordna för den
sekundära fastighetskrediten.

Såsom tidigare framhållits, måste det i första hand vara kommunernas
sak att sörja för att bostadsmarknaden befinner sig i tillfredsställande
läge. Undersöker man den nuvarande bostadskrisens utveckling,
kan man icke komma till annan slutsats, än att kommunerna
visserligen mera än förr uppmärksammat frågan men dock på åtskilliga
håll icke i behövlig mån haft blicken öppen för betydelsen av denna
deras uppgift och de krav den ställer. Man har icke i tid beaktat den
hämmade produktionen och dess orsaker; och de behövliga motåtgärderna
hava i vissa fall dels knappast varit tillräckliga dels kommit
för sent. Det är emellertid att förvänta, att de bistra erfarenheterna
från krisåren skola hava det goda med sig, att kommunernas bostadspolitik
blir mera förutseende, målmedveten och kraftig än hittills.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 254.

Därest kreditfrågan, som jag hoppas, kan bringas till lycklig lösning,
kunna kommunerna därigenom erhålla ett behövligt och värdefullt stöd
för de egna nödvändiga åtgärderna. Men även andra utvägar böra
sökas; och särskilt vill det förefalla, som borde de större stadskommunerna
kunna göra anspråk på långt kraftigare stöd för bostadsproduktionen
från industriens sida, än vad hittills på sina ställen varit fallet.

Villkoret för en sådan förutseende och effektiv bostadspolitik från
kommunernas sida är emellertid, att kommunen vid varje tillfälle har
en klar överblick av bostadsmarknadens läge i olika avseenden och
av dess utvecklingstendenser. I detta hänseende är av vikt, att man
har fortlöpande kännedom om hyresledigheters inträde och upphörande.
Om än den nu föreslagna lagstiftningen i övrigt givetvis måste vara
av tillfällig karaktär, torde det dock visa sig lämpligt, att bestämmelserna
rörande anmälningsskyldighet äga bestånd för framtiden. Genom
sådana anmälningar, sammanställda med de hos byggnadsnämnderna
tillgängliga uppgifterna om byggnadsföretag och deras fortskridande,
får kommunen det behövliga underlaget för en nöjaktig reglering av
bostadsmarknaden.» --------------.........— ------------------------

Ur protokollet:

Israel Myrberg.