Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 248.

1

Nr 248.

Kanyl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen,
§§ G, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1
4:o tryckfrihetsförordningen; given Stockholms slott den
20 mars 1917.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10,
20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1
4:o tryckfrihetsförordningen.

llegeringsformen.

§ 4.

Konungen äger — — — — rena evangeliska läran. Ej må fader
och son eller bröder på en gång vara ledamöter av statsrådet.

§ 5.

För särskilda grenar av rikets styrelse skola finnas statsdepartement
till det antal, lägst åtta och högst tio, som bestämmes i särskild av
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 209 käft. (Nr 248). 1

2

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver
varje departements benämning och huvudsakliga verksamhetsområde.

Den närmare fördelningen av ärendena, departementen emellan,
bestämmes av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.

För varje departement utser Konungen bland statsrådets ledamöter
en chef och föredragande. Chefen för det departement, till vilket utrikes
ärendena höra, är minister för utrikes ärendena.

§ 6.

Statsrådet skall bestå av cheferna för departementen samt tre statsråd
utan departement. Bland de tre statsråden utan departement böra
minst två hava förvaltat civil beställning.

Av statsrådets ledamöter utnämne Konungen en att vara statsminister
och statsrådets främste ledamot.

Statsrådets ledamöter äga att alla i statsrådet förekommande ärenden
övervara.

§ 15.

Kommandomål, varmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap
av högste befälhavare över krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då han själv förer riksstyrelsen, avgöra i
närvaro av chefen för det departement, dit ärendet hörer. Honom åligge
— — — — gott synes.

Riksdagsordningen.

§ 6.

1. Första kammarens — — — — valet skett.

2. Varje landstingsområde — — — — rikets folkmängd.

3. För valkrets — — — — en riksdagsman.

4. Därest det — —--en riksdagsman.

5. Det antal--— — utöva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad--— — tillkomma staden.

7. Äro icke — — — — genom lottning inför chefen för det

departement, till vilket justitieärendena höra, i närvaro av----

fullmäktige i riksgäldskontoret.

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

3

För en var —
till vilket justitieärendena höra.

§ 10.

---det andra insändes till det departement,

§ 20.

För en var — — — — det andra insändes till det departement,
till vilket justitieärendena höra.

§ 32.

1. Innan riksdagen sammanträder, företages inför chefen för det
departement, till vilket justitieärendena höra, eller den — — — —
granskning av de till departementet inkomna — — — — genast
verkställas.

2. Vardera kammaren----obehörig förklarad.

§ 33.

1. Så snart riksdagen----granskning blivit av chefen

för det departement, till vilket justitieärendena höra, eller den----

vice talman.

2. Då i — — — — vice talman.

3. Innan sådant----levnadsåren äldst.

4. Vid samtidigt----förfallet upphört.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer — — — — omförmälda
stadga.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i
anledning av dit hänvisade frågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet,
om statsdepartementen, om förvärvande och förlust av medborgarrätt,
om rikets vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte så ock av kommunallagarna.

3. Utskottet åligger----regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer----vägrar proposition.

4

Kungl. Maja» nåd. proposition nr 248.

§ 43.

1. Jordbruksutskottet, som —---i vad den angår jord bruksärenden,

åligger att granska----hänvisade jordbruksärenden.

2. Utskottet åligger — — — — och skjutsväsende.

Tryckfrihetsförordningen.

§ I -

4:o. Utgivare av dagblad eller periodiska skrifter anmäle sig, jämte
titeln och tryckningsorten, hos chefen för justitiedepartementet, med vilken
i denna lag förstås chefen för det departement, vartill justitieärendena
höra. Denne äger att, såvida----utgivande förekommer.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248+

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 20 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

V ENNERSTEN,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anförde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot:

»Genom en den 14 maj 1914 till nämnda års senare riksdag avlåten
proposition, nr 79, framlade Kungl. Maj:t till riksdagens prövning
förslag till vissa grundlagsändringar, avseende att möjliggöra en omläggning
av gällande departementsindelning. Av skäl, som jag i det följande
skall beröra, blev propositionen avstyrkt av konstitutionsutskottet samt
avslagen av riksdagen, som var den sista i treårsperioden för val till
andra kammaren. Då den innevarande perioden utlöper med detta år,
får jag, som ansett nämnda viktiga fråga böra tagas under förnyat övervägande,
nu ånyo underställa densamma Kungl. J\laj:ts prövning.

6

1914 års förslag
ang.
förändrad departementsindelning.

Konstitu tions utskottet.

« Kung!.. Majits nåd. proposition nr 248.

Enligt omförmälda förslag skulle i regeringsformen upptagas stadgande^
dels att för särskilda grenar av rikets styrelse skulle finnas lägst
åtta, högst tio statsdepartement ävensom att departementens antal skulle
inom dessa gränser bestämmas i särskild av Kungl. Magt och riksdagen
gemensamt stiftad lag, tillika angivande varje departements benämning
och huvudsakliga verksamhetsområde, dels och att statsrådet skulle bestå
av cheferna för departementen samt tre statsråd utan departement. Då
departementens antal kunde växla från åtta till tio, skulle således antalet
statsråd bliva lä<?st elva och högst tretton.

Motiveringen till sagda förslag innehålles i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 14 maj 1914, vilket protokoll bifogats förutnämnda
proposition; och torde berörda yttrande få fogas såsom bilaga vid protokollet
för denna dag.»

Efter att hava uppläst omförmälda förslag och yttrande, anförde
föredragande departementschefen vidare:

»över nämnda förslag till grundlagsändringar avgav konstitutionsutskottet
utlåtande, nr 15, däri utskottet yttrade huvudsakligen följande: För
den uppfattningen, att bestämmelserna om statsdepartementens antal och benämningar
icke borde vara av grundlags natur, talade utan tvivel goda skål.
Ett avskiljande ur regeringsformen av dessa bestämmelser måste anses stå i
full överensstämmelse med den utveckling, som våra grundlagar sedan lång
tid tillbaka genomgått. För en dylik förändring hade även framhållits praktiska
skäl, nämligen behovet av enklare och smidigare former för vidtagande
av förändringar i statsrådets organisation än det långsamma och tunga förfarandet
vid grundlagsändringar. Utskottet hyste den mening, att ett sådant
behov förelåge. Men utskottet funne sig också böra framhålla, att med
det förslag, som av Kungl. Maj:t blivit framlagt, det sålunda uppställda
önskemålet endast så till vida blivit tillgodosett, som regleringen av departementens
antal — inom en i regeringsformen fastslagen gräns av lägst åtta
och högst tio — samt av departementens namn och verksamhetsområden
hänvisats till en särskild, av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt stiftad
lag, medan däremot i regeringsformen skulle kvarstå såväl bestämmelsen
om de konsultativa statsrådens antal, tre, som även föreskriften, att minst
två av dessa borde hava förvaltat civil beställning. Det vore tydligt, att
ökningen i smidighet och rörlighet beträffande ifrågavarande bestämmelser
alltså inskränkte sig till vad som kunde anses vara vunnet genom själva
departementsindelningens överförande från grundlag till lag, och fråga
torde vara, om denna vinst ur berörda synpunkt kunde anses tillräcklig.

7

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

För utskottet hade emellertid den grundläggande frågan varit den,
huruvida en övergång från den nuvarande ordningen, med hela departementsindelningen
fastslagen i regeringsformen, till den av Kungl. Maj:t
föreslagna, med departementens antal, namn och verksamhetsområden reglerade
genom lag, kunde ske i sådan form och med sådana förutsättningar,
som innehölles i propositionen. Enligt utskottets mening måste en
första förutsättning för ifrågavarande bestämmelsers överförande till en
särskild lag vara, att, därest behövliga förslag till ändringar i grundlagarna
antoges såsom vilande, desamma icke förekomme till definitivt avgörande
förr, än den blivande lagen blivit framlagd och granskad, och denna lags
antagande sålunda direkt förbunden med grundlagsförändringarnas genomförande.
Emellertid ansåge utskottet, att för eu riktig handläggning av
denna fråga också krävdes en annan förutsättning, nämligen den, att redan
vid den första behandlingen av de föreslagna grundlagsändringarna riksdagen
sattes i tillfälle att bedöma och preliminärt ena sig om innehållet
i den nya lag, som skulle ersätta de grundlagslöreskrifter, vilka föresloges
till uteslutning ur regeringsformen.

Enär enligt utskottets mening, den omständigheten, att propositionen
icke gåve någon utgångspunkt för en preliminär överenskommelse om
den nya lagens innehåll, utgjorde ett bestämt hinder att då förorda Kungl.

Maj:ts förslag till grundlagsändringar, hemställde utskottet, att propositionen
icke måtte vinna riksdagens bifall.

Av ett antal reservanter inom utskottet gavs uttryck åt den meningen,
att ifrågavarande bestämmelser borde bibehållas i grundlag.

Vad konsåtutionsutskuttet i sitt berörda utlåtande hemställt blev av Riksdagen
riksdagen bifallet.

Jämväl under tiden efter 1914 har frågan om nya departements Senaste framinrättande
varit föremål för upprepade framställningar såväl i särskilda 1

till Kungl. Maj:t ingivna skrivelser — från åttonde och nionde svenska
handelskammarmötena, föreningen representanter för handel och industri,
svenska handelsagenters förening samt svenska teknologföreningen — som
ock interpellationsvis i riksdagen.

För att icke undanskjutas på ytterligare tre år måste frågan om för- Departeändrad
departementsindelning föreläggas innevarande års riksdag. Jag mentshar
alltså nu att redogöra för huru jag tänkt mig, att den önskade refor- chefen.
men skall kunna genomföras.

Då jag inför Kungl. Maj:t anmälde 1914 års förslag till grundlagsändringar,
anförde jag, att ett dylikt förslag borde så avfattas, att det

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

såvitt möjligt lämnade statsmakterna fria händer att vidtaga de reformer
med avseende å departementsindelningen, som efter prövning av alla därpå
inverkande omständigheter kunde befinnas vara de lämpligaste. Tillika
uttalade jag såsom min mening, att i förslaget icke borde ingå andra
ändringar än sådana, som med nödvändighet betingades av de reformer i
departementsindelningen, vilka kunde ifrågakomma att genomföras. — Jag
är allt fortfarande av den uppfattningen, att ett förslag rörande förändrad
departementsindelning bör, i vad detsamma avser ändringar i grundlag,
upprättas i enlighet med de av mig sålunda angivna allmänna grunder;
och då jag icke funnit anledning att vidtaga någon ändring i de särskilda
bestämmelserna i 1914 års förslag, anser jag alltså detsamma böra, i oförändrad
form, ånjm framläggas för riksdagen.

För den vidare motiveringen till förslaget får jag åberopa mitt omförmälda
yttrande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914.

Genom de föreslagna grundlagsbestämmelserna är emellertid endast
själva den ram given, i vilken de särskilda stadgandena om departementens
antal, deras benämningar och verksamhetsområden skola infogas.
I fråga om sistnämnda stadganden måste, enligt sakens natur, förslag föreläggas
riksdagen inom sådan tid, att detsamma kan antagas i sammanhang
med det slutliga godkännandet av motsvarande grundlagsändringar.

Emellertid hava de trängande och vanskliga frågor på lagstiftningens
och andra områden, vilka sammanhänga med de senare årens av världskriget
förorsakade särskilda förhållanden, hindrat statsrådets ledamöter att ärna förevarande
synnerligen svårlösta spörsmål erforderligt övervägande. Jag är således
icke för närvarande beredd att inför Kungl Maj:t framlägga slutgiltigt
och detaljerat förslag i denna del av ämnet. Huruvida ett sådant förslag
kan tänkas föreligga utarbetat så tidigt under år 1918, att det kan hänskjutas
till nämnda års riksdag, därom vågar jag icke nu med bestämdhet uttala
mig. För det fall, att detta icke skulle låta sig göra, anvisar riksdagsordningen
den utväg, att grundlagsförslagets slutliga antagande uppskjutes
till någon av de senare riksdagarna i treårsperioden. Men då frågan om
det sätt, varpå en förändring i departementsindelningen lämpligast bör
genomföras, torde komma att bliva föremål för mycken meningsskiljaktighet,
lärer det icke kunna med någon grad av säkerhet påräknas, att ett
förslag i ämnet, framlagt exempelvis vid 1919 års riksdag, skulle komma
att av riksdagen antagas. Därest förslaget då lämnades utan bifall, skulle
detta innebära, att frågan icke kunde avgöras förrän under den därefter
följande treårsperioden.

Vid nu angivna förhållanden synes mig den bästa lösningen stå att
vinna medelst en provisorisk anordning, varigenom, i sammanhang med

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 24S.

9

ilet slutliga antagandet av ifrågavarande grundlagsändringar, de nu gällande,
i regeringsformen upptagna bestämmelserna om departementsindelningen
överflyttas till en särskild av Kungl. Maj:t oeh riksdagen gemensamt
stiftad lag.

På sådant sätt gick man till våga år 1876, då det gällde att från
tryckfrihetsförordningen till civil lag överföra stadgandena om äganderätt
till skrift. Enligt en nämnda år slutligen antagen''grundlagsändring insattes
i 1 § tryckfrihetsförordningen, i stället för sistnämnda stadgande!),
en bestämmelse av innehåll, att angående äganderätt till skrift skulle gälla
vad som stadgades i särskild lag, stiftad i den ordning, 87 § regeringsformen
föreskreve. Något förslag till lag angående den litterära äganderätten
kunde dock ej, såsom avsett varit, föreläggas sagda års riksdag.
Då sålunda genom antagande av det riksdagen förelagda förslag till grundlagsändring
en lucka i lagstiftningen skulle hava uppstått, såvida icke
genom en civillag de ur tryckfrihetsförordningen uteslutna stadgandena
om äganderätt till skrift bibehållits vid gällande kraft till dess en fullständigare
lag hunne komma till stånd, utfärdades samma år, i enlighet
med ett av Kungl. Maj:t framställt och av riksdagen bifallet förslag, en
förordning angående äganderätt till skrift, genom vilken berörda stadganden
blevo såsom civillag tills vidare bibehållna. I enlighet med sin interimistiska
natur fick 1876 års förordning en helt kort giltighetstid; den
efterträddes redan år 1877 av en ny lag i ämnet.

Genom ett sådant förfaringssätt i förevarande fall skulle nu gällande
ordning i fråga om departementsindelningen bliva tills vidare bestående,
dock så, att bestämmelserna därom finge sin plats, icke som nu i regeringsformen,
utan i en särskild författning av lags natur. Därigenom
vunnes de fördelar, att å ena sidan stadgandena angående departementsindelningen
kornme att — med den begränsning, som angives av de av
mig föreslagna bestämmelser i regeringsformen — lösgöras från den omständliga
procedur, som är föreskriven beträffande ändringar i grundlag,
och å andra sidan det för nämnda indelning nu gällande systemet bibehölles,
till dess ett mera ändamålsenligt kunde hinna genomföras.

I anslutning till vad jag nu anfört, har jag låtit upprätta förslag
till lag om statsdepartementen. Detta förslag, vid vars avfattande hänsyn
tagits jämväl till motsvarande bestämmelser i det av departementalkommitterade
framlagda förslaget till lag om statsdepartementens antal och
organisation, återgiver de i § 6 regeringsformen upptagna bestämmelser
angående den nu gällande departementsindelningen; ‘dock har vad i nämnda
paragraf sägs om försvarsdepartementens chefer såsom konungens rådgivare
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 209 käft. (Nr 248.) 2

10

Knugl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

i kommandomål uteslutits såsom överflödigt med hänsyn till de fullständigare
bestämmelserna i § 15 regeringsformen. Vidare angiver förslaget
departementens huvudsakliga verksamhetsområden, sådana de för närvarande
äro bestämda.

Ifrågavarande lagförslag, som i enlighet med vad jag förut yttrat
skulle föreläggas 1918 års riksdag till antagande i sammanhang med
förutnämnda förslag till grundlagsändringar, torde få såsom bilaga fogas
vid detta protokoll.»

Föredragande departementschefen hemställde därefter, att omförmälda
förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6,
10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen
måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig
ordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Nils Berlin.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

11

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om statsdepartement^!.

Härigenom förordnas, att statsdepartementen skola vara åtta och hava
följande huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen:
utrikesdepartementet: utrikes ärendena;

justitiedepartementet: lagärenden och justitieförvaltningen;
lantförsvarsdepartementet: försvarsväsendet till lands;
sjöförsvarsdepartementet: försvarsväsendet till sjöss;
civildepartementet: inre civil förvaltning, ärenden angående allmänna
hälso- och sjukvården samt ärenden av social natur, så ock ärenden rörande
samfärdselanstalter och allmänna arbeten;

finansdepartementet: finansförvaltningen och skatteväsendet samt ärenden
rörande handel, industri och sjöfart;

ecklesiastikdepartementet: kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning,
vetenskap och konst; samt

jordbruksdepartementet: ärenden rörande jordbruk, domäner och

skogar.

Denna lag träder i kraft den dag, då riksdagens beslut, varigenom
riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6
och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen
samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen, varder i grundlagsenlig
ordning hos Kungl. Maj:t anmält.

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Historik.

Bilaga.

Utdrag av protokollet^ över justitiedepartemensärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
14 maj 1914.

N ärvarande:

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anmälde chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, dels ett av kommitterade för statsdepartementens
organisation m. m. — departemental kommitterade — den 31 december
1912 avgivet betänkande med förslag till den svenska centralförvaltningens
omorganisation och dels departementalkommitterades gemensamt med kommittén
för kommerskollegiets organisation — kommerskollegiikommittén — den
5 juli 1913 avgivna betänkande med detaljerat förslag i fråga om organisationen
av ett departement för handel, industri och sjöfart (handelsdepartementet).

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Hasselrot:

Genom införandet år 1840 av departementalstyrelsen, vilken framgick såsom
resultat av de olika förslag till reformer med avseende å statsrådets sammansättning
och verksamhet, som tid efter annan framträtt alltsedan tillkomsten
av 1809 års regeringsform, lades en fast och varaktig grund till den svenska
centrala förvaltningens organisation i högsta instans. Att emellertid denna organisation
därmed icke var eller kunde vara slutgiltigt fastställd, ligger i sakens
natur. Ty samhällslivets fortgående utveckling i såväl allmänt kulturellt som
ekonomiskt och tekniskt hänseende har med nödvändighet fört med sig, att den
utformning beträffande statsförvaltningens organ, som en gång givits, måste, för
att förvaltningen skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter,
tid efter annan undergå förändringar och omdaningar. Det är sålunda att betrakta
allenast såsom en naturlig företeelse, att jämväl efter departementalreformens
genomförande en mångfald reformförslag uti här ifrågavarande hänseende
sett dagen, vilka alla, ehuru på olika vägar, sökt ernå det gemensamma målet:
den högsta statsförvaltningens bästa möjliga anpassning efter förhandenvarande
tids- och samhällsförhållanden. En av de vägar, på vilka man sökt vinna nämnda
mål, bär varit inrättande av nya statsdepartement, varmed ock understundom förbundits
frågan om sammanslagning av redan befintliga departement, en annan har
åsyftat avskiljande från departementens handläggning av sådana grupper av ärenden,
som ansetts lämpligen kunna och böra av annan myndighet handläggas. I
förstnämnda hänseende avläts från Kungl. Maj:ts sida vid 1856—58, 1868 och
1885 års riksdagar propositioner om inrättande av nya departement. Vid 1856—

13

Kungl. Maj:in nåd. proposition nr 248.

58 års riksdag avsåg framställningen ett departement för allmänna arbeten och
koinmunikationsanstalter, vid 18(58 års riksdag ett departement för näringar, kommunikationer
och allmänna arbeten samt vid 1885 års riksdag ett departement för
lantbruk, industri och handel. Ingen av dessa framställningar ledde till åsyftat
resultat. Däremot inrättades, på förslag av Kung!. Maj:t, är 1900 jordbruksdepartementet,
genom vars tillkomst antalet statsdepartement ökades frän det förutvarande
sju till åtta. Men därmed hade ingalunda departementsfrågan ens för den
närmaste tiden fått sin lösning. Från målsmännen för de näringsgrenar — handel,
industri och sjöfart •— vilkas intressen icke kunnat särskilt tillgodoses vid det
nya departementets bildande och vilka under senare tider företett ett synnerligen
livligt uppsving, framställdes krav på representation genom ett särskilt departement;
de sociala ärendenas växande betydelse påvisade behovet av särskilda anordningar
för dessa ärendens behöriga handläggning inom administrationen; och
slutligen gjorde sig den allt sedan det första byggandet av statsjärnvägar i Sverige
uppställda fordran på ett bättre tillvaratagande av kommunikationsväsendets
angelägenheter alltjämt gällande. Dessa olika strävanden fingo sitt uttryck i tre
särskilda riksdagsskrivelser, nämligen skrivelsen den 19 maj 1905, däri anhölls,
att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till inrättande
av ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri och sjöfart,
den 20 mars 1907, vari riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t, vid prövningen
av spörsmålet om inrättande av ett nionde statsdepartement, eller ett departement
för handel, industri och sjöfart, även ville taga under omprövning frågan om
sociala regeringsåren dens sammanförande under ifrågavarande eller annat departement,
med angivande i benämningen å departementet av detta dess verksamhetsområde,
och till riksdagen avgiva de förslag till grundlagsändringar, vartill
denna prövning kunde föranleda, samt den 22 maj 1908, däri riksdagen anhöll,
att Kungl. Maj:t ville vid behandlingen av frågan om omreglering av statsrådet
och inrättande av nya statsdepartement särskilt taga i övervägande, vilka åtgärder
kunde anses lämpliga för tillgodoseendet av kravet på en mera enhetlig och
sakkunnig behandling av de ärenden, som anginge kommunikationer och allmänna
arbeten.

Jämsides med nu nämnda krav på omläggningar inom departementsorganisationen
hade reformarbetet inriktats på de förut omförmälda åtgärderna beträffande
sammanslagning av befintliga departement samt avskiljande från departementen
av vissa grupper av ärenden. Frågan om sammanslagning har avsett
iantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen. Tanken på en dylik förening av de
båda försvarsdepartementen uttalades första gången av konstitutionsutskottet vid
1868 års riksdag och frågan har därefter vid upprepade tillfällen genom inom riksdagen
väckta motioner dragits under riksdagens prövning. År 1894 uppdrog KuDgl.
Maj:t åt en kommitté att verkställa utredning, huruvida de båda försvarsdepartementen
kunde och borde förenas till ett departement. Denna kommitté avgav
påföljande år betänkande i ämnet och uttalade sig därvid för en förening av
departementen under vissa av kommittén angivna villkor och förutsättningar.
Tre av kommitténs sju medlemmar hyste emellertid en motsatt uppfattning och
avstyrkte på angivna grunder en sådan sammanslagning; och vid framläggande
av proposition om inrättande av jordbruksdepartementet fann Kungl. Makt ej
skäligt föreslå riksdagen någon ändring i den nuvarande anordningen med tvä
forsvarsdepartem ent.

14

Departemen talkommitte rades uppdrag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Frågan om försvarsdepartementens sammanslagning har senast varit föremål
för behandling vid 1911 års riksdag

Bekräftande slutligen spörsmålet om utsöndring från departementen av en
del grupper av ärenden hade förslag i sådant avseende vid flera föregående tillfällen
blivit framställda, till dess år 1909, på framställning av Kungl. Maj:t,
följde upprättandet av en särskild regeringsrätt, till vars prövning och avgörande
överlämnats det stora flertalet av de förut utav Kungl. Maj:t i statsrådet
handlagda administrativa besvärsmåien.

Medan det förslag till grundlagsändringar, som avsåg inrättandet av regeringsrätten,
ännu var vilande, uppdrog Kungl. Maj:t den 11 december 1908 åt
särskilda sakkunniga — departementalkommitterade — att verkställa en allsidig
undersökning angående de förändringar, vilka, under förutsättning att en regeringsrätt
komme till stånd, kunde finnas erforderliga eller lämpliga i statsdepartementens
genom grundlag fastställda indelning såväl som i personalen och arbetssättet
inom departementen samt den närmare fördelningen av ärendena departementen
emellan, därvid jämväl borde komma under övervägande, huruvida
för vissa ärenden annan ordning för deras beredning och avgörande än den nu
gällande kunde vara av förhållandena påkallad. Därjämte uppdrogs åt kommitterade
att avgiva förslag till lönestater för departementen, i vilket avseende
det uppdrag, som lämnats den s. k. löneregleringskommittén, avskilts från nämnda
kommitté och överlämnats till ifrågavarande kommitterade.

Vid departementalkommitterades tillsättande erinrade dåvarande chefen för
justitiedepartementet om de tre i det föregående omförmälda riksdagsskrivelserna
av år 1905 rörande inrättande av ett nytt departement för handel, industri och
sjöfart^ år 1907 om de sociala ärendenas sammanförande inom ett departement
samt ar 1908 angående en mera enhetlig och sakkunnig behandling av ärenden
rörande kommunikationer och allmänna arbeten. Likaså berörde departementschefen
frågan om de båda försvarsdepartementens sammanslagning, därvid departementschefen
brätte i erinring, att denna fråga behandlats av den av mig
förut omnämnda, år 1894 tillsatta kommittén, vars utlåtande, såsom nyss sagts,
icke föranledde någon framställning till riksdagen. Det läge, vari frågan om
överflyttande av en betydande del av de administrativa besvärsmåien till regeringsrätten
vid tiden för kommitterades tillsättande befann sig, ansågs utgöra
ännu ett skäl för verkställande av den åt kommitterade anförtrodda utredningen,
då regeringsrättens tillkomst förutsattes komma att göra en ändrad fördelning av
ärendena mellan departementen önsvärd och sålunda ägde samband med de
spörsmål, vilka genom berörda riksdagsskrivelser underställts Kungl. Majfts
prövning.

Det uppdrag, som lämnats departementalkommitterade, innefattar, såsom av
det förut sagda framgår, förutom en lönereglering för departementen, två huvudsakliga
uppgifter, nämligen att verkställa undersökning rörande erforderliga eller
lämpliga förändringar i departementsindelningen — den högsta statsförvaltningens
uppdelning pa särskilda departement och den därav beroende fördelningen av
ärendena departementen emellan — samt att utföra sådan undersökning beträffande
departementens inre organisation och arbetssätt samt ordningen för regeringsärendenas
beredning och avgörande.

15

Kungl. Majds nåd. proposition nr 248.

rades
betänkande.

Det förslag, som kommitterade på grundvalen av nyssnämnda uppdrag nu- Departemenmera
avgivit, innebär en djupgående och i detalj utarbetad omläggning av nu talkommittebestående
förhållanden i omförmälda hänseenden. Förslaget innehåller även, förutom
övriga författningsförslag, sådana ändringar i rikets grundlagar, som av
kommitterade ansetts nödiga för genomförande av de utav kommitterade härutinnan
åsyftade reformerna. Slutligen ingår ock i förslaget en lönereglering för
departementen.

Jag torde till en början få i korthet angiva själva de huvudgrunder, på
vilka kommitterades synnerligen omfattande betänkande är byggt, därvid jag
dock utelämnar frågan om departementens lönereglering.

Beträffande departementsindelningen hava kommitterade, efter angivande av Departevissa
allmänna synpunkter för densamma, hemställt: mentsindel att

ett nytt departement inrättas för handel, industri och sjöfart (handels- ningen.
departementet):

att likaledes ett nytt departement bildas för samfärdsélsanstalter och allmänna
arheten (kommunikationsdepartementet);

att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen förenas till ett departement
(försvarsd epartementet);

att ärenden av social natur i så stor omfattning, som lämpligen kan ske,
sammanföras i civildepartementet;

att för ärenden rörande allmän undervisning, vetenskap och konst bildas ett
särskilt undervisning sdepartement] samt

att ecklesiastikdepartementet, efter utsöndring av sistnämnda samt vissa
andra ärenden, sammanslås med justitiedepartementet till ett justitie- och kyrkodepartement.

Vid detta förslag till departementsindelning hava kommitterade utgått från,
att övriga nu befintliga departement skola bestå, dock med de förändringar i avseende
å förvaltningsområden, vilka föranledas av nämnda förslag eller eljest i samband
därmed funnits nödiga eller lämpliga.

Då alltså enligt förslaget å ena sidan två nya departement skola skapas,
men å andra sidan lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen sammanslås till ett
försvarsdepartement, kommer departementens antal att ökas från åtta till nio och,
under förutsättning att någon rubbning beträffande statsrådets sammansättning i
övrigt icke sker, statsrådsledamöternas antal att höjas från elva till tolv.

Vad särskilt beträffar de till inrättande föreslagna två nya departementens
blivande förvaltningsområden, hava kommitterade hemställt, att följande ärendesgrupper
skulle överföras till

Handelsdepartementet:

från finansdepartementet: de ärenden angående handel, industri och sjöfart,
som nu handläggas i detta departement;

från justitiedepartementet: ärenden angående tillämpning av lagen om skydd
för varumärken;

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

från utrikesdepartementet: den kommersiella informationen samt frågor om
ersättning till konsuler för utgifter för sjömän m. m.;

från sjöförsvarsdepartementet: ärenden angående lots- och fyrinrättningen
med livräddningsanstalterna vid rikets kuster, sjökarteverket och nautiskt-meteorologiska
byrån, skeppsmätning samt bildnings- och undervisningsanstalter för
sjöfartsnäringen;

från civildepartementet: ärenden rörande elektriska anläggningar, eldfarliga
oljor och explosiva varor samt koncessioner å bearbetning av stenkolsfyndigheter;

från ecklesiastikdepartementet: ärenden angående den lägre tekniska undervisningen
51

från jordbruksdepartementet: ärenden rörande torvindustrien, vissa ärenden
angående husslöjd, vissa gruvärenden (kronans jordägarandel i gruva, åtgärder
för inmutning för kronans räkning av malmfyndigheter m. m.) ävensom geologiska
ärenden.

Kommunikationsdepartementet:

från civildepartementet: ärenden rörande järnvägar, post, telegraf och telefon,
. väg-, kanal-, farleds- och hamnanläggningar ävensom kommunikationsväsendet
i övrigt, vattenfall, i den mån sådana ärenden ej tillhöra annat departement,
byggnadsväsendet och stadsplaneväsendet;

från finansdepartementet: ärenden rörande staten tillhöriga byggnader och
tomter, i den mån dessa ärenden icke tillhöra annat departement;

från jordbruksdepartementet: ärenden rörande väg-, färje- och brohållningsskyldighet,
skjutsväsendet och gästgiverier, allmän flottning, byggande i kungsådra,
vattenavlednings-, avdiknings-, odlings- och frostminskningsföretag samt
hydrografiska färskvattensundersökningar; samt

från ecklesiastikdepartementet: ärenden rörande ritningar till kyrkor och
kyrkliga föremål.

Förutom den omgruppering av ärenden, som är en omedelbar följd av kommitterades
förslag till departementsindelning, hava kommitterade ansett sig böra
göra särskilda framställningar om en del större ärendesöverflyttningar de olika
departementen emellan, varibland må omnämnas utsöndring till andra departement
av vissa lagstiftningsärenden, som nu tillkomma justitiedepartementet, och
sammanförande i jordbruksdepartementet av ärenden rörande den jordegendom,
som tillhör staten eller varöver staten eljest har vård och inseende och som i
allmänhet är avsedd för jordbruk.

Till de av kommitterade föreslagna grundlagsändringar, som betingas av
eller stå i samband med kommitterades hemställan beträffande departementsindelningen,
skall jag i det följande återkomma.

1 Kommerskollegiikommittén har i sitt gemensamt med departementalkommitterade avgivna betänkande
angående organisationen av handelsdepartementet såsom sin mening uttalat, att jämväl ärenden
rörande den tekniska hög skolundervisning en böra med övriga vrkesntbildningsfrågor läggas till
handelsdepartementet.

17

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Med avseende a statsdepartementens inre organisation och arbetssätt samt
ordningen för regeringsärendenas beredning och angörande hava kommitterade såsom
grundprincip för den av kommitterade föreslagna departementsorganisationen
— vilken icke avser utrikesdepartementet — uppställt, att de centrala ämbetsverken
förenas med de statsdepartement, till vilka de höra. och organiseras såsom beståndsdelar
av dessa departement under benämning departementsavdelning eller dejiartementskontor.
Kommitterade göra emellertid härvid undantag dels för tre
mera betydande ämbetsverk, nämligen kammarkollegiet, statskontoret och kammarrätten,
vilka av särskilda skäl ställts utanför departementsorganisationen, och
dels för en del smärre ämbetsmyndigheter, som hava att fullfölja mera speciella
statsändamål och åt vilka givits den generella benämningen anstalter.

De i departementen såsom avdelningar eller kontor inorganiserade centrala
ämbetsverken skola, med bibehållande av sina nuvarande uppgifter och befogenheter
såsom centrala verk, för sina regeringsärendens vidkommande därjämte
övertaga den departementen nu åliggande beredningen, föredragningen och expedieringen
av dessa ärenden. För tillvägagångssättet härvid hava kommitterade i
särskilda författningsförslag lämnat detaljerade bestämmelser. På samma gång
skulle vid sidan av de inflyttade verken inom varje departement ställas ett departementskansli
under en generalsekreterare som chef för handläggning av ärenden,
som icke lämpligen borde omhänderhavas av verken, samt framför allt för
bevakande av konstitutionella och formella synpunkter samt för upprätthållande
av kontinuitet och tradition i departementsarbetet.

Åt cheferna för departementsavdelningarna har med hänsyn till deras föreslagna
befattning med regeringsärendena givits en generell benämning, departeme
nts direktör er; och då generalsekreterarens uppgifter ansetts betinga, att han
sättes i samma tjänsteställning som avdelningscheferna, bär även han upptagits
såsom departementsdirektör.

Enligt kommitterades uppfattning är vid genomförandet av den utav kommitterade
föreslagna departementsorganisationen av väsentlig betydelse, att de
olika departementsavdelningarna och departementskontoren, förutom i de fall, där
särskilda omständigheter påkalla undantag, få lokaler åt sig upplåtna under samma
tak som eller i omedelbar närhet av departementschefens och generalsekreterarens
ämbetsrum; och departementens lokalfråga bör följaktligen enligt kommitterades
mening lösas i samband med organisationsfrågan.

Jag har icke ansett mig behöva i detta sammanhang i vidare mån än som
nu skett redogöra för departementalkommitterades förslag till förändrad departementsindelning
och departementsorganisation, enär den framställning till nu instundande
riksdag, som på grundvalen av förliggande förslag bör avlåtas, synes
mig av skäl, vilka i det följande skola angivas, böra inskränkas till sådana ändringar
i grundlag, som utgöra den nödvändiga förutsättningen för erforderliga
reformer beträffande departementsindelningen. Innan jag närmare ingår på sistnämnda
fråga, anhåller jag emellertid att få något beröra departementalkommitterades
förslag till departementens inre organisation ävensom departementens lönereglering.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, innebär departementalkommitterades
förslag till departementens inre organisation en genomgripande

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 209 käft. (Nr 2481) 3

Departementens

inre organisation

in. m.

Departe mentschefens yttrande.

Departementens

inre organisation.

Departe mentens löneregle ring.

18 Kanal. Maj:ts natt. proposition nr 248.

omläggning av nuvarande förhållanden och har ansetts icke kunna genomföras
utan vidtagande av vissa grundlagsändringar. Det är självfallet, att ett förslag
av den stora betydelse och räckvidd som det förevarande fordrar eu sorgfällig
omprövning och en ingående granskning ur olika synpunkter. Uppgiften vid eu
reform av denna att måste gå ut på att söka råda bold för de mest kännbara
olägenheter, som äro förbundna med det nuvarande förvaltningssystemet, utan att
förspilla de väsentliga fördelar, som detta system onekligen innebär. Departementalkommitterades
förslag uti ifrågavarande avseende har av det vida övervägande
antalet centrala verk, som yttrat sig över detsamma, mötts av betänkligheter,
huvudsakligen utmynnande i farhågan, att den oberoende och självständiga
ställning, som de centrala verken nu intaga icke blott i den förvaltning, som
är åt dem anförtrodd, utan även med avseende å regeringsärendenas handläggning,
skulle genom verkens inflyttning i departementen åtminstone i sistnämnda
avseende gå förlorad eller väsentligen försvagas. Därjämte har framhållits, bland
annat, att föredragningen av regeringsärendena genom centralverkens tjänstemän
skulle verka förryckande på arbetet inom verken och i allt fall öka behovet av
dessas arbetskrafter. Utan att vilja ingå i bedömande av betydelsen av dessa
erinringar anhåller jag fä meddela, att jag, särskilt i betraktande av den korta
tidrymd, som stått mig till buds för att taga närmare kännedom om denna fråga,
för närvarande icke är beredd att i förevarande hänseende göra någon som helst
framställning till Kungl. Maj:t. Ett ytterligare skäl för mig att icke taga definitiv
ståndpunkt till kommitterades förslag beträffande departementens inre
organisation ligger däri, att kommitterade ansett departementens lokalfråga
böra lösas i samband med organisationsfrågan. Det sålunda uppkastade teknisktekonomiska
spörsmålet, som givetvis har en betydande räckvidd, är icke för närvarande
utrett. Av dessa anledningar kan jag icke nu inlåta mig på, i vilken
riktning och omfattning ändringar i statsdepartementens inre organisation böra
ifrågasättas.

Beträffande frågan om lönereglering för departementen har av departementalkommitterade,
såsom förut nämnts, framlagts ett förslag i sådant hänseende.
Detta förslag är i första hand uppgjort i anslutning till kommitterades allmänna
organisationssystem och avser allenast departmentskanslierna i deras av kommitterade
förordade gestaltning. Vid föredragning den 14 nästlidna januari inför
Kungl. Maj:t av fråga om fortsatt tillämpning under år 1915 av den provisoriska
lönereglering för befattningshavare i departementen, som varit gällande från och
med år 1911, förutsatte dåvarande chefen för justitiedepartementet, att de förändringar
i departementens organisation, som funnes böra genomföras, kunde komma
till stånd först under loppet av år 1915, därvid departementschefen vidare anförde,
att den slutliga omregleringen av löneförhållandena samtidigt därmed kunde
träda i verket, men att efter all sannolikhet härmed torde få anstå till början av
år 1916. Vid sådant förhållande borde jämväl för år 1915 under vederbörande
huvudtitlar begäras medel å extra stat till den provisoriska regleringen.

Framställningar om extra anslag för ifrågavarande ändamål hava ock till
den i mars månad innevarande år upplösta riksdagen gjorts å de särskilda hi>
vudtitlarna och, i den mån dessa huvudtitlar av nämnda riksdag slutbehandlats,
blivit bifallna. Vid sådant förhållande torde man icke nu böra ingå på det av
kommitterade uppgjorda förslaget i förevarande avseende.

1!)

Katigt. Alap.ts nåd. ''proposition nr 24b.

I fråga om departemental!!delningen är i det föregående omförmäla huru- Departesom
från riksdagens sida framställningar i särskilda riksdagsskrivelse]- gjorts år mentsindel1905
om inrättande av ett nytt departement för handel, industri och sjöfart, år
1907 om de sociala ärendenas sammanförande inom ett departement och år 1908entje grundom
en mera enhetlig och sakkunnig behandling av ärenden rörande kommunika- lagsändrintioner
och allmänna) arbeten. Departementalkommitterade hava för sin del an- gar.
sett, att dessa framställningar borde tillmötesgås på sådant sätt, att två nya departement
bleve inrättade, ett för handel, industri och sjöfart (handelsdepartementet)
och ett för samfärdselsanstalter och allmänna arbeten (kommunikationsdepartementet)
samt att ärenden av social natur i sä stor omfattning, som lämpligen
kunde ske, sammanfördes i civildepartementet.

Yad de sociala ärendena beträffar, tillåter jag mig erinra, att det av riksdagen
uttalade önskemålet i huvudsak redan blivit förverkligat genom antagandet
vid 1912 års riksdag av Kungl. Maj:ts förslag om inrättande från och med år
1913 av en socialstyrelse såsom ett centralt ämbetsverk under civildepartementet.

Detta förslag var grundat på ett av departementalkommitterade gemensamt med
kommerskollegiikommittén den 18 november 1911 avgivet betänkande i ämnet,
därvid dock socialstyrelsen avsågs att ingå såsom en avdelning av nämnda departement.
I berörda betänkande hade ock åt socialstyrelsens ämbetsbefattning
givits en större omfattning, i det att däri inrymts även ärenden rörande allmän
fattigvård in. m. Det lärer vara givit och har vid socialstyrelsens inrättande
jämväl förutsatts, att det av de båda kommittéerna sålunda avgivna förslaget
kommer att tagas i förnyat övervägande i samband med prövning av departementalkommitterades
organisationsplan i dess helhet.

Till prövning föreligga sålunda nu närmast departementalkommitterades
förslag till inrättande av ett handels- och ett kommunikationsdepartement och,
beträffande handelsdepartementet, departementalkommitterades och kommerskollegiikommitténs
i särskilt betänkande avgivna framställning i fråga om organisationen
av detta departement. Därjämte ingår i departementalkommitterades förslag
beträffande departementsindelningen, såsom förut nämts, en hemställan om
lantförsvars- och sjöförsdepartementens förening till ett departement, försvarsdepartementet.
Samtliga nu nämnda framställningar äro av beskaffenhet att förutsätta
ändringar i rikets grundlagar, vartill kommitterade jämväl avgivit förslag.

1 sådant hänseende hava kommitterade -- efter erinran att i § 6 rege- §§ 4, 5 och tf
ringsförmen föreskrives, att av statsrådets ledamöter åtta skola vara chefer och
föredragande, var för sitt av de i samma paragraf uppräknade, nu bestående de- Jormcnpartementen
— anfört följande.

»Statsdepartementens antal och benämningar äro sålunda enligt gällande
svensk statsrätt fastslagna i grundlag. Att emellertid bestämmelserna härom
icke äro av grundlags natur, synes kommitterade påtagligt. Deras betydelse är
närmast att angiva normerna för det sätt, varpå centralförvaltningen skall vara
för sin verksamhet i högsta instans uppdelad, och bestämmelserna i fråga äga
följaktligen icke konstitutionell, utan administrativ karaktär. Deras historiska
tillkomst synes ock giva vid handen, att de influtit i grundlagen huvudsakligen
av den anledning, att de utgöra ett led i det system, departementalstyrelsen, som
år 1840 genomfördes, och bildade eu motsvarighet till statssekreterarnas förut i
grundlag beskrivna särskilda verksamhetsområden.

20

Kung}. Muj:ts nåd. proposition nr 248.

Men frånsett de nu anförda mera teoretiska invändningarna mot departementsindelningens
inrymmande i grundlag, har för kommitterade vid denna fra fas

bedömande en annan omständighet av praktisk innebörd varit bestämmande.

tet synes nämligen kommitterade otvivelaktigt att, med hänsyn till vikten arstatsförvaltningens
anpassning efter samhällsutvecklingens krav, det ofta nog
måste framstå såsom en kännbar olägenhet, att ifrågavarande stadganden äro
bundna vid de tunga förmer, som äro gällande för ändring av grundlag. För sådan
ändrings genomförande erfordras nämligen, att sammanstämmande beslut fattas
av Konungen och två lagtima riksdagar samt att mellan de båda riksdagarna
nya val i hela riket förrättats till andra kammaren.

Det torde vara så mycket mera angeläget, att förevarande stadganden bliva
i samband med den nu ifrågasatta departementsreförmen uteslutna ur regeringsformen,
som behovet av rörligare och smidigare former uti ifrågavarande avseende
helt visst framgent kommer att starkare framträda i bredd med en livligare
växelverkan mellan statsförvaltningen och samhällslivet i det hela.

Denna fråga har redan vid ett tidigare tillfälle varit föremål för uppmärksamhet.
Med anledning av propositionen till 1868 års riksdag om inrättande av
ett nytt departement för näringar, kommunikationer och allmänna arbeten avgav
konstitutionsutskottet ett förslag till grundlagsändringar, innefattande, förutom
annat, att departementens antal och namn skulle ur grundlagarna försvinna och
göras till föremål för en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Utskottet
anförde därvid, bland annat, att man därigenom vunne den fördelen att,
efter den plan, som för förvaltningens ordnande kunde komma att utstakas, densamma
finge efter hand utveckla sig utan hinder av några bestämmelser i grundlagen;
och Kungl. Maj:t skulle på så sätt lämnas friare händer att, om Kungl.
Maj:t så funne för gott, företaga den jämnare fördelning av ärendena mellan de
särskilda departementen, som enligt utskottets förmenande vore av behovet påkallad,
men som nu kunde möta hinder redan av departementens i grundlag utsatta
namn. Konstitutionsutskottets förslag vann emellertid ej riksdagens bifall.

Går man till utlandet, finner man, att de europeiska ländernas statsförfattningar
i allmänhet ej innehålla några bestämmelser om departementsindelningen.
Endast Sachsen och Wiirttemberg torde härifrån utgöra undantag. Föreskrifter
om departementsindelningen äro i andra länder vanligen utfärdade i administrativ
väg genom beslut, meddelade av statsöverhuvudet, som därvid endast bindes av
representationens rätt till anslags beviljande (så i Korge, Danmark, Preussen,
Bayern, Österrike, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Italien).

Vid övervägande, huru förevarande spörsmål, under den av kommitterade
antagna förutsättningen, att bestämmelserna om departementsindelningen ur grundlagarna
uteslutas, lämpligast bör lösas, kan ifrågasättas, om ej bestämmandet av
departementsindelningen, helt och hållet borde läggas i Kungl. Maj:ts hand. Härigenom
vunnes, icke blott att en omläggning kunde, när så vid regeringsbildande
eller eljest funnes ändamålsenligt, genom en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga
vidtagas med avseende å departementens antal och namn, utan ock att Kungl.
Maj:t ägde full frihet att i nämnda ordning genomföra de förändringar beträffande
ärendenas fördelning i övrigt mellan departementen, som föreliggande förhållanden
kunde betinga. Men om ock eu dylik anordning ur angivna synpunkter skulle
medföra beaktansvärda fördelar, hava kommitterade icke ansett tillrådligt, att ett
sådant steg nu tages, särskilt i betraktande därav, att en dylik utsträckt rätt

Kanyl. Aluj:/n nåd. proposition nr 24S. 21

för Kungl. Maj:t, ehuru tillämpad i de Hösta europeiska stater, icke överensstämmer
med våra förvaltningsförhållanden, sådana de historiskt utvecklat sig. Kommitterade
hava vid sådant förhållande trott, att förevarande spörsmål bör lösas på
följande sätt. 1 regeringsformens § ö utsäges allenast, att statsdepartement skola
finnas för de särskilda förvaltningsgrenarna. Härmed är departementalstyrelsens
princip i grundlag fastslagen. Vidkommande departementens antal hänvisas därefter
i regeringsformen till en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag.
Härigenom bär man a ena sidan lättat bestämmelserna om departementsindelningen
frän de tyngande garantier, med vilka grundlagsbud äro omgärdade, och ä andra
sidan genom dessa bestämmelsers klädande i lagform berett den stadga åt departementsindelningen,
som kan anses erforderlig och lämplig. Ur synpunkten av
förvaltningens stabilitet har det ock synts kommitterade önskvärt, att i omförmälda
lag i allmänna ordalag angivas statsdepartementens huvudsakliga verksamhetsområden;
och ett omnämnande av denna omständighet har då jämväl ansetts böra
intagas i § (i regeringsformen.»

-Departementalkommitterade hava vidare föreslagit, att ett av kommitterades
nu nämnda hemställan betingat tillägg måtte göras till § 6 regeringsformen av
innehåll, att chefen för det departement, till vilket utrikes ärendena höra, kallas
minister för utrikes ärendena. Kommitterade hava härom anfört:

»Det i § ii regeringsformen nu förekommande stadgandet därom, att ett
visst antal av statsrådets ledamöter skall vara chefer och föredragande, var för
sitt av de i samma paragraf angivna departementen, innehåller ock den föreskrift,
att ministern för utrikes ärendena skall vara chef för utrikesdepartementet. Då
omförmälda stadgande i sin helhet av kommitterade ur paragrafen uteslutits och
ersatts med i det föregående angivna bestämmelser, bär härav blivit en följd, att
jämväl benämningen minister för utrikes ärendena å chefen för utrikesdepartementet
ur paragrafen bortfallit. Ifrågavarande benämning, vilken närmast torde
hava föranletts av behovet för chefen för nämnda departement att i den utrikes
brevväxlingen bära denna titel och även har sitt berättigande däri, att han i olikhet
med de övriga departementscheferna utövar verkliga ministerfunktioner, förekommer
även i andra paragrafer i regeringsformen (§§ 11 och 34) och kan sålunda
anses hava vunnit hävd i vår grundlagstiftning.»

Kommitterade hava med hänsyn härtill ansett, att till § 6 regeringsformen
bör fogas ett tillägg av nyss angivet innehåll.

I samband med departementsindelningen hava departemental kommitterade
till behandling upptagit frågan om statsrådets sammansättning i det hela. Därvid
hava kommitterade av angivna skäl förklarat sig, principiellt sett, hålla före, att
eu minskning i det nuvarande antalet konsultativa statsråd icke^ bör äga rum.
och kommitterade hava alltså utgått från, att statsrådet skall bestå av tolv medlemmar,
nämligen nio departementschefer och tre konsultativa statsråd.

»Om ock en sådan sammansättning av statsrådet — fortsätta kommitterade
— bör betraktas såsom det normala och i regel måste anses ur det allmännas
synpunkt vara mest tillfredsställande, synes det dock givet, att undantagsfall
kunna inträffa, då svårigheter möta att bilda en homogen regering av ett så stort
antal ledamöter. Det kan vid ett sådant tillfälle befinnas lämpligt, att chefskapet
för två av departementen, vare sig för längre eller kortare tid, lägges i händerna
på cn person eller att de konsultativa statsrådens antal inskränkes eller
ock möjligen, att båda dessa eventualiteter samtidigt inträffa. Nämnda svårig -

22 Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

heter vid rederingsbi 1 riande ökas naturligen, i den män Konungens rådgivare med
den fortgående utvecklingen mera än hittills erhålla karaktären av en politisk
ministär. Man kan ock förutse, såsom väl under gångna tider vid enstaka tillfällen
förekommit, att vid en statsrådsledamots avgång ur regeringen vanskligheter
yppa sig att finna eu lämplig efterträdare åt honom och att vid sådant förhållande
den bästa utvägen befinnes vara att inom det kvarvarande statsrådet
verkställa eu genom avgången påkallad omreglering, utan att någon ny statsrådsledamot
utses. Redan nu bär hänt, att en departementschef vid vakans tillfälligt
förestått två departement, ehuru tvivelaktigt torde vara, huruvida detta varit
förenligt med den nuvarande lydelsen av § 6 regeringsformen. Vad särskilt en
eventuell minskning i de konsultativa statsrådens antal beträffar, låter det sig
exempelvis väl tänka, att en regering, i vilken ett avsevärt antal ämbetsmän inginge,
skulle kunna under kortare tid fungera på ett tillfredsställande sätt, utan
att den räknade fullt antal konsultativa statsråd.

På grund härav hysa kommitterade den uppfattningen, att antalet statsrådsledamöter
icke bör såsom nu i grundlagen fixeras, utan att åt Konungen bör
lämnas rätt att efter vid varje särskilt tillfälle sig företeende omständigheter
bestämma detsamma, dock med den begränsning, att antalet icke får överstiga
tolv eller understiga tio. Härigenom har möjlighet beretts att vid vissa undantagsfall
bilda en mindretalig regering — i allmänhet torde icke kunna förutsättas,
att antalet statsrådsledamöter kommer att understiga det nuvarande antalet
elva — på samma gång man genom bestämmandet av minimiantalet statsrådsledamöter
till tio givit uttryck däråt, att nämnda antal med hänsyn till
statsförvaltningens uppdelning på nio departement är det lägsta, som kan anses
bjuda erforderlig trygghet för förvaltningens behöriga handhavande. Stadgandet
om statsrådsledamöternas antal har av kommitterade flyttats från § 5 till § 4
regeringsformen av anledning, att genom dess införande i sistnämnda paragraf
med minsta redaktion sförändring tydligt blir utsagt, att bestämmandet av antalet
ligger i Konungens hand. Föreskriften därom, att fader och son eller bröder ej på
en gång må vara ledamöter av statsrådet, har i samband med bestämmelsen om
statsrådsledamöternas antal jämväl överförts från § 5 till § 4. I följd härav har
§ 5 regeringsformen undergått nödig jämkning i redaktionen. Slutligen har i
§ i! regeringsformen intagits den allmänna bestämmelsen, att Konungen bland
statsrådets ledamöter utnämner chefer och föredragande för de olika departementen.::

Kommitterade hava därjämte erinrat att, då kommitterades förslag förutsätter,
att de konsultativa statsråden kunna vara färre än tre, den i § 6 regeringsformen
intagna föreskriften därom, att bland dem minst två böra hava förvaltat
civil beställning, redan av denna anledning icke kunnat kvarstå i sin nuvarande
form. Kommitterade hava funnit denna bestämmelse mindre tillfredsställande
jämväl ur den synpunkten att, även då tre konsultativa statsråd ingå i regeringen,
det icke synes böra oundgängligen fordras, att två av dem uppfyllt berörda villkor.
Med hänsyn härtill och av i övrigt anförda skäl har ifrågavarande stadgande av
kommitterade knutits till regeringskollegiet i dess helhet. Nu omhandlade föreskrift
har fått sin plats i § 4 regeringsformen.

På grund av vad sålunda från kommitterades sida anförts, hava kommitterade
föreslagit, att §§ 4, 5 och 6 regeringsformen måtte erhålla följande
ändrade lydelse:

23

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 248.

8 4.

Konungen äger att allena styra riket på det sätt, denna regeringsform
föreskriver; inliämte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse och råd
av ett statsråd. Till ledamöter av statsrådet kallar och utnämner Konungen
minst tio, högst tolv kunnige, erfarne, redlige och alltinänt aktade, inföade
svenske män av den rena evangeliska läran. Ej må fader och son eller bröder
på en gång vara ledamöter av statsrådet. Av statsrådets ledamöter höra minst
två hava förvaltat civil beställning.

Statsrådets ledamöter äga att alla i statsrådet förekommande ärenden
övervara. Konungen utnäinne en av dem att vara statsminister och statsrådets
främste ledamot.

§ «•

För de särskilda förvaltningsgrenarna skola finnas statsdepartement till det
antal, som bestämmes genom en av Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad
lag, vilken tillika angiver varje departements huvudsakliga verksamhetsområde.

Den närmare fördelningen av ärendena, departementen emellan, bestämmes
av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord stadga.

Bland statsrådets ledamöter utnämner Konungen chefer och föredragande
för de olika departementen. Chefen för det departement, till vilket utrikes
ärendena höra, kallas minister för utrikes ärendena.

Av de centrala verk och andra myndigheter, som avgivit utlåtanden över
departementalkommitterades betänkande, hava endast de, vilkas förvaltningsområden
beröras av de föreslagna nya handels- och kommunikationsdepartementen eller av
den ifrågasatta sammanslagningen av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen,
yttrat sig i fråga om kommitterades förslag till departementsindelning. Någon
''meningsskiljaktighet har därvid icke yppat sig bland ifrågavarande myndigheter
beträffande lämpligheten att inrätta särskilda handels- och kommunikationsdepartement.
Däremot har förslaget att förena de båda försvarsdepartementen till ett departement
avstyrkts av samtliga marina myndigheter ävensom av chefen för generalstaben.

Av det förut sagda framgår, huruledes frågan om ändringar i departementsinledningen
sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen, och det lärer ej lida
något tvivel, att denna fråga, sedan densamma blivit underkastad en ingående
behandling av departementalkommitterade och, såvitt angår det föreslagna handelsdepartementet,
jämväl av kommerskollegiikommittén, nu befinner sig i det läge,
att åtgärder böra vidtagas för att bringa den till lösning. Det måste anses vara
av så mycket större intresse, att åtgärder i sådant syfte snarast möjligt åvägabringas,
som denna angelägenhet givetvis är av genomgripande betydelse för
arbetet inom statsförvaltningen. Effektiviteten av detta arbete synes mig nämligen
i väsentlig mån vara beroende därav, att åt de olika större eller mindre
grenarna av förvaltningen beredas den plats och det utrymme inom organisationen,

u

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

som deras vikt kräver. Det lärer ock vara påtagligt, att genom den snabba utveckling,
som under de senare årtiondena gjort sig gäliandena inom nästan alla
samhällslivets områden, icke minst i ekonomiskt avseende, i förening med den
starka tendens till utvidgad statsverksamhet, vilken gått hand i hand med denna
utveckling, behovet av reformer i departementsindelningen numera blivit i särskilt
hög grad framträdande.

Med hänsyn därtill, att de konstitutiva bestämmelserna rörande departementsindelningen
och, i samband därmed, statsrådets sammansättning äro inrymda
i §§ 4, 5 och (1 regeringsformen, måste den närmaste åtgärden för förverkligandet
av det angivna syftemålet vara att genomföra nödiga ändringar i dessa lagrum
ävensom sådana ändringar i vissa andra paragrafer av grundlagarna, som därav bliva
en följd. Gången av detta ärendes behandling skulle då bliva att, under förutsättning
att Kungl. Maj:t ville till den nu sammanträdande riksdagen, vilken är
den sista i löpande treårsperiod för andra kammaren, avlåta framställning rörande
de grundlagsändringar, om vilka jag i det följande ärnar göra hemställan,
och förslag i ämnet av nämnda riksdag antages såsom vilande, detta förslag
kunde slutgiltigt bifallas av 1915 års riksdag. Sistnämpda riksdag skulle därefter
få till sig hänskjutna de lagstiftnings-, organisations- och anslagsfrågor,
vilka må betingas av en reformerad departementsindelning.

Såsom jag redan förut anfört, anser jag frågan om departementens inre
organisation icke ännu vara mogen för avgörande. Jämväl spörsmålet om förändrad
departementsindelning torde, såvitt angår det närmare bestämmandet av
sättet för dess ordnande, behöva underkastas förnyat övervägande. Det förslag
till grundlagsändringar, som jag har för avsikt att nu framlägga, bör därför
enligt min mening vara så avfattat, att det såvitt möjligt lämnar statsmakterna
fria händer att vidtaga de reformer med avseende å departementsindelningen, som
efter prövning av alla därpå inverkande omständigheter kunna betinnas vara de
lämpligaste.

Även en annan synpunkt synes mig vid uppgörandet av förevarande förslag
till grundlagsändringar böra vinna beaktande, den nämligen, att i förslaget
icke böra ingå andra ändringar än sådana, som med nödvändighet betingas av de
reformer i departementsindelningen, som kunna ifrågakomma att genomföras.
Grundlagarnas egen natur bjuder, att de icke böra rubbas i något hänseende, försåvitt
icke sådan rubbning är ovillkorligt påkallad av föreliggande behov.

Efter angivande av dessa allmänna synpunkter anhåller jag få övergå till
granskning av departementalkommitterades förslag till ändringar i §§ 4, 5 och (i
regeringsformen.

Kommitterade hava till en början föreslagit, att de nu i § (1 regeringsformen
intagna bestämmelserna om departementens antal och benämningar skola
flyttas från regeringsformen till en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad
lag. Vad kommitterade till stöd för detta sitt förslag anfört är givetvis förtjänt
av beaktande. Det kan sålunda ej förnekas, att nämnda bestämmelser i
väsentlig mån äro av administrativ art samt att ett frigörande av dessa bestämmelser
från deras karaktär av grundlagsstadganden skulle bereda en ökad och
understundom behövlig möjlighet att anordna departementsindelningen efter de
särskilda krav, som vid olika tidslägen föreligga. Det oaktat kan jag ej ansluta
mig till kommitterades förslag, såsom helhet betraktat. Jag håller nämligen före,
att departementsindelningen icke bör helt berövas den stadga, som sammanhänger

Knnffl. Maj tf* nåd. proposition nr 24ti.

25

med de nuvarande bestämmelsernas egenskap av grundlagsstadganden. Ett antagande
av kommitterades förslag skulle enligt mitt förmenande innebära ett.
större avsteg från nu bestående förhållanden än som kan anses erforderligt och
lämpligt. Den föreliggande frågan synes mig i stället böra lösas på sådant sätt,
att i regeringsformen inrymmes stadgande, dels att för särskilda grenar av rikets
styrelse skola finnas lägst åtta, högst tio statsdepartementet och dels att departementens
antal bestämmes inom dessa gränser i särskild av Konungen och riksdagen
gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver varje departements benämning
och huvudsakliga verksamhetsområde. Det av kommitterade framhållna
behovet av rörligare och smidigare former i avseende å departementsindelningen
lärer i fullt tillräcklig mån bliva tillgodosett även med det av mig nu framställda
förslaget.

Genom bestämmandet av departementens antal till lägst åtta — det nuvarande
antalet — och högst tio, har givits en ram, inom vilken departementsindelningen
otvivelaktigt skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt ordnas. ^ Maximiantalet
medger sålunda inrättande av två nya departement med bibehållande
av samtliga de nu bestående departementen (exempelvis inrättande av ett handelsoch
ett kommunikationsdepartement med bibehållande, jämte övriga departement.
av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen såsom skilda departement).

Mot införande i regeringsformen av det utav kommitterade förordade tilllägget
beträffande ministern för utrikes ärendena har jag i sak icke något att
erinra^ Ordalydelsen av detta synes mig dock erhålla en lämpligare avfattning,
därest det formuleras sålunda: »Chefen för det departement, till vilket utrikes
ärendena höra, är minister för utrikes ärendena».

Kommitterade hava vidare hemställt, att antalet statsrådsledamöter icke
måtte såsom nu i grundlagen fixeras, utan att åt Konungen måtte lämnas rätt
att efter vid varje särskilt tillfälle föreliggande omständigheter bestämma detsamma,
dock med'' den begränsning, att antalet icke finge understiga tio eller
överstiga tolv. I utvecklingen av detta sitt förslag hava kommitterade omförmält,
hurusom vid regeringsbildande eller eljest kunde finnas lämpligt, att. chefskapet
för två av departementen vare sig för längre eller kortare tid lades i händerna
på en person eller att de konsultativa statsrådens nuvarande antal inskränktes
eller ock möjligen, att förändring i båda dessa avseenden samtidigt vidtoges;
och kommitterades grundlagsändringsförslag har ock formulerats i syfte att
möjliggöra sådana jämkningar i statsrådet sammansättning.

Med hänsyn till vad jag i det föregående yttrat därom, att andra grundlagsändringar
icke böra genomföras än sådana, som ovillkorligt betingas av den
nu ifrågasatta reformen, anser jag mig icke kunna biträda kommitterades uppfattning
vare sig i det avseendet, att en departementschef skulle kunna på ett mera
stadigvarande sätt förestå två departement eller att bland statsrådets ledamöter
skulle kunna ingå färre konsultativa statsråd än tre; och jag finner kommitterades
förslag i dessa delar jämväl ur andra synpunkter icke vara att förorda.

Beträffande förstnämnda spörsmål är, som bekant, i § 6 regeringsformen
i dess nuvarande lydelse fastslaget, att i spetsen för varje departement skall stå
en statsrådsledamot som chef och föredragande. Denna grundsats är enligt min
mening av den betydelse för statsförvaltningens behöriga. handhavande, att densamma
icke — låt vara endast i undantagsfall — bör eftergivas. ^ Med den betydande
omfattning, som regeringsärenden a under nuvarande förhållandena äga,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 209 Imf t. (Nr 246''). 4

2(> KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 24S.

skulle säkerligen eu alltför stor och till sitt innehåll alltför olikartad ai’betsbörda
komma att vila på den statsrådsledamot, som samtidigt stode i spetsen för
två departement, för att erforderlig garanti skulle föreligga, att denne skulle kunna
utöva en planmässig och initiativkraftig ledning inom vederbörande förvaltningsgrenar.
Det synes mig ock, som skulle en dylik anordning kunna komma att
motverka syftet med inrättandet av nya departement, då ju betydelsen och gagnet
av ett nytt departement icke minst består däri att de samhällsintressen, som
departementet kommer att företräda, bliva tillförsäkrade att alltid erhålla en särskild
representant inom statsrådet. I allt fäll bör väl någon tids erfarenhet, efter
det ett eller liera nya departement inrättats, avvaktas i fråga om behovet av den utav
kommitterade sålunda ifrågasatta reformen, innan man skrider till vidtagandet
av en dylik för våra förvaltningsförhållanden främmande åtgärd.

Såsom nyss nämndes, finner jag mig icke heller kunna ansluta mig till
kommitterades tanke att bereda väg för en anordning, varigenom möjliggöres, att
de konsultativa statsrådens antal bleve mindre än tre. Det maktpåliggande och
ansvarsfulla arbete, som vilar på de konsultativa statsråden och som av kommitterade
själva starkt betonats, synes mig med nödvändighet kräva, att deras antal
icke förutsattes vid något tillfälle bliva lägre än det nuvarande. Och för visso
kommer detta arbete i betraktande av den snabbt fortgående samhällsutvecklingen
och vid eu eventuell tillkomst av ett eller flera nya departement att alltjämt
ökas. Kommitterade hava också för sin del i princip givit sitt erkännande åt
behövligheten av tre konsultativa statsrådsledamöter. Det torde även förtjäna
uppmärksammas, att varken vid jordbruksdepartementets tillkomst eller vid regeringsrättens
inrättande, vid vilka båda tillfällen frågan om nedsättning av de
konsultativa statsrådsledamöternas antal var före, någon åtgärd ansetts böra vidtagas
i nu nämnt syfte.

Kan jag sålunda icke understödja kommitterades uppfattning i nu nämnda
båda avseenden, följer därav, att kommitterades hemställan, att antalet statsrådsledamöter
måtte i regeringsformen bestämmas till minst tio och högst tolv, icke
heller kan av mig biträdas. Enligt min mening bör, liksom för närvarande är
fallet, i regeringsformen uttryckligen angiyas, att en statsrådsledamot skall vara
chef och föredragande för varje departement ävensom att i statsrådet skola ingå
tre konsultativa statsrådsmedlemmar. Statsrådsledamöternas antal, som med de
nuvarande åtta departementen är elva, kommer alltså enligt det av mig avgivna
förslaget att höjas i den mån nya departement tillskapas, därest ej samtidigt reduktion
av de nuvarande departementens antal genomföres. En begränsning i antalet
är dock i varje fall given genom bestämmelsen om, att departementens antal
icke får överstiga tio.

Vid det förhållandet att enligt det av mig sålunda framställda förslaget
någon minskning av de konsultativa statsrådets antal icke skulle inträda, synes
anledning icke föreligga att, på sätt kommitterades förslag innebär, vidtaga ändring
av det i §_ 6 regeringsformen intagna stadgandet, att bland de konsultativa
statsråden minst två böra hava förvaltat civil beställning.

Föreskrifterna om departementsindelningen, med deras av mig föreslagna
innehåll, torde böra Hyttas från § (i till § 5 av det skäl, att dessa föreskrifter
bliva grundläggande för bestämmelserna om statsrådets sammansättning och därför
böra i regeringsformen föregå stadgandena därom; varefter dessa sistnämnda

Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur 248. 27

stadgande», med de ändringar, som föranledas av vad hör ovan anförts, höra inrymmas
i § (} regeringsformen.

På sätt kommitterade hemställt, bör därjämte bestämmelsen, att läder och
son eller bröder ej må på en gång vara ledamöter av statsrådet, fä sin plats i §
-1 i stället för, såsom nu är fallet, i § 5.

Därest min i det föregående i enlighet med departementalkommitterades
förslag gjorda framställning därom, att departementens benämningar skola ur regeringsformen
uteslutas, vinner lvungl. Maj:ts bifall, följa härav, på sätt jämväl
av kommitterade framhållits, såsom omedelbar konsekvens vissa mindre ändringar
i andra paragrafer såväl i regeringsformen som i riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.

Sådana konsekvensändringar böra vidtagas i § 15 regeringsformen, §§ (i,
10, 20, 32, bo och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Den här åsyftade förändringen i tf 15 regeringsformen, vilket lagrum omhandlar
sättet för kommandoärendenas handläggning, avser, att orden »den bland»
krigsdepartementens chefer, till vars departement'' ärendet hörer skola utbytas
mot »chefen för det departement, dit ärendet hörer».

Denna formulering, som av kommitterade förordats under den antagna
förutsättningen, att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen bleve sammanslagna
till ett departement, lämpar sig väl även för den händelse att de båda
försvarsdepartementen komma att bibehållas såsom skilda departement. Då formuleringen
sålunda ej föregriper organisationen av lånt- och sjöförsvarets högsta
förvaltning, har jag icke något att däremot erinra.

I §§ 6, 10, 20, 32 och 33 riksdagsordningen synes ordet justitiedeparte- §
mentet» böra ersättas med »det departement, till vilket justitieärendena höra», av
den nyss nämnda anledningen, att departementens benämningar äro avsedda att
flyttas ur grundlagarna till eu av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag.

I § 43 inom. 1 riksdagsordningen, vari jordbruksutskottets åligganden äro
angivna, böra enligt kommitterades förslag i stället för »de under jordbruksdepartementet
lydande ärenden» insättas »ärenden rörande jordbruk, domäner och
skogar» av det skäl, att dessa ärenden närmast motsvarade inbegreppet av jordbruksdepartementets
förvaltningsområde. Dä emellertid de särskilda departementens
huvudsakliga verksamhetsområden föreslås skola bestämmas genom en särskild
lag, synes den av kommitterade föreslagna avfättningen vara" mindre lycklig,
enär därigenom i grundlag varder, lat vara indirekt, fastslaget, vilka
ärendesgrupper skola utgöra det huvudsakliga området för jordbruksdepartementets
verksamhet. Det torde däremot vara lämpligt att utbyta ifrågavarande uttryck]
mot ordet »jordbruksärenden», vilket så mycket mindre synes kunna giva
anledning till misstolkning, som detsamma är använt redan i § 39 mom. 1 riksdagsordningen
såsom åsyftande alla till jordbruksdepartementet hörande ärenden
och i övrigt redan nu förekommer i § 43 mom. 1 riksdagsordningen. Härav
är en följd, att jag icke kan biträda ett av kommitterade på nyss angiven grund
framställt förslag, att i stället för ordet »jordbruksärenden» i § 39 mom. 1 riksdagsordningen
skulle insättas »ärenden rörande jordbruk, domäner och skogar».

tf 15 rege■ingsformen.

''§ tf, 10, 20,
32 och 33
riksdagsordningen.

■> 43 riksdagsordningen.

28

1 § i:o tryck
frihetsförordningen.

§ 38 riksdagsordnin

gen.

Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Vidtagandet av den utav mig föreslagna ändringen i §§ G, 10. 20, 02 och
do riksdagsordningen skulle konsekvent medföra, att ordet »justitiedepartementet;
på alla i tryckfrihetsförordningen förekommande ställen (1 § 4:o, 5:o och 8:o, 4 §
l:o, 2:o, o:o, 4:o, 5:o, 6:o, 10:o, ll:o och 12:o samt 5 § 8:o, ll:o, 12:o och 13:o) utbyttes
mot »det departement, till vilket justitieärendena höra». Då emellertid
tryckfrihetsförordningen, om ock av grundlags natur, icke kan anses äga den
fundamentala betydelse som övriga grundlagar samt densamma lärer inom en
nära framtid komma att undergå en behövlig revision, i vilket hänseende särskilda
kommitterade inom justitiedepartementet, den 20 december 1912 avgivit
betänkande, har det synts mig mindre lämpligt att nu genomföra en sådan ändring
i samtliga dessa lagrum. Därjämte är att märka, att fråga av nyssnämnda
kommitterade väckts därom, att den befattning med övervakandet a,v skrifters
allmängörande och. med de s. k. ordningsmalen, som nu enligt trycktrihetsf orördningen
är tillagd chefen för justitiedepartementet, borde överflyttas till andra
myndigheter. Det synes mig med hänsyn härtill vara tillfyllest att i detta sammanhang
vidtaga endast den ändring i tryckfrihetsförordningen, att omedelbart
efter orden »chefen för justitiedepartementet» i 1 8 4m — där justitiedepartemem
tet först omnämnes i tryckfrihetsförordningen — infogas följande tillägg: »med
vilken i denna lag förstås chefen för det departement, vartill justitieärendena

Departementalkommitterade hava vidare ansett, att den lag, till vilken i
regeringsformen hänvisas beträffande departementsindelningen, bör tillhöia konstitutionsutskottets
handläggning, samt hemställt, att en härav föranledd ändring
i § 38 mom. 2 riksdagsordningen måtte vidtagas. Kommitterade hava därvid erinrat,
att vid den reglering av de ständiga riksdagsutskottens verksamhet, som år 1909
o-enomfördes och som närmast avsåg att rada bot för arbetsmaterialets ojämna
fördelning mellan dessa utskott, från lagutskottet till konstitutionsutskottet överflyttats
komunallagstiftningen ävensom en del speciella lagstiftningsfrågor, vilka
hava konstitutionell innebörd. Det har synts kommitterade, att man borde fortgå
på den sålunda inslagna vägen samt att det även sakligt sett vore lämpligt, att
konstitutionsutskottet finge hand om ifrågavarande lag. ...

Enligt den av mig föreslagna nya lydelsen av § 5 regeringsformen skeda i
berörda lag bestämmas departementens antal inom de i sagda paragraf angivna
oränserna ävensom varje departements benämning och huvudsakliga verksamhetsområde.
Förslag till ''sådan lag kan icke för närvarande framläggas, da det av
mig avgivna förslaget till grundlagsändringar, såsom i det föregående är framhållet,
"endast avser att vid nästinstundande riksdag bereda väg för den förändrade
departementsindelning, som vid en därefter följande riksdag må komma att

beslutas. • .. ...

Beträffande förevarande lag, vilken lämpligen synes kunna erhålla rubriken
»lag om statsdepartementen», bör givetvis stadgande i riksdagsordningen intagas,
vilket av de ständiga utskotten har att behandla frågor om stiftande, ändring,
förklaring och upphävande av densamma. Denna lags natur samt hänsynen till
eu lämplig arbetsfördelning mellan de ständiga utskotten synas mig höra föranleda,
att nämnda frågors handläggning, på sätt av kommitterade föreslagits, övei -lämnas till konstitutionsutskottet. Ett härav betingat tillägg till § 38 mom.
riksdagsordningen har följaktligen upptagits bland de grundlagsändringar, varom
jag nu anhåller om att få göra framställning.

»

29

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 248.

Övriga av departementalkommitterade föreslagna ändringar i grundlagarna
synas mig icke vara av beskaffenhet, att de böra i detta sammanhang upptagas
till prövning.

Ur protokollet:
Gunnar Fogelmarch.