Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.
11
Nr 220.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående utbetalande
i förskott av viss del av statsbidrag till kostnader
för laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando
socknar av Norrbottens län; given Stockholms slott den
14 april 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att vid laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar av
Norrbottens län delägare må, efter det mätning, gradering och uträkning
skett, bävdeförteckning upprättats samt delningsgrunden blivit bestämd,
kunna tillerkännas förskott med högst hälften av honom enligt
gällande bestämmelser tillkommande statsbidrag.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
K. Dahlberg.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Statsråden: Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde:
Hos Kungl. Maj:t har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 8 februari
1917 gjort framställning om sådan ändring av bestämmelserna rörande
statsbidrag till gäldande av kostnader för laga skiften i Jukkasjärvi och
Karesuando socknar av Norrbottens län, att hälften av det bidrag av
allmänna medel, som enligt redan meddelade bestämmelser får utgå,
måtte kunna i förskott tillerkännas delägare, efter det mätning, gradering
och uträkning skett, hävdeförteckning upprättats samt delningsgrunden
blivit bestämd. Jag anhåller att, innan jag närmare redogör för ifrågavarande
framställning, få erinra om de för statsbidragets erhållande
gällande grunder.
På förslag av Kungl. Maj:t medgav 1909 års riksdag enligt skrivelsen
nr 209, att från anslaget till skiften och avvittringar finge av
Kungl. Maj:t beviljas bidrag, enligt vissa i statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden den 23 april 1909 angivna grunder, till gäldandet av
13
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 220.
kostnaderna för sådana laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando
socknar, som därefter kunde varda avslutade och fastställda. Nämnda
grunder innehöllo,
att bidraget skulle beräknas efter 1 krona för varje hektar inrösningsjord
och 75 öre iör varje hektar annan mark, som inginge i skiftet;
att bidragssumman skulle lördelas mellan delägarna efter samma
grund som skifteskostnaderna; samt
att bidrag icke skulle utgå till bolag eller sådan enskild ägare
eller innehavare av i skiftet ingående fastighet, vilken icke vore mantalsskriven
inom socknen.
Kungörelse angående dessa statsbidrag utfärdades den 25 november
1910.
Statsbidraget utgår i regel först sedan skiftet blivit fastställt.
Emellertid stadgas i 7 mom. av berörda kungörelse, att, då laga
skifte blivit avslutat men ännu icke fastställt, sakägare må kunna tillerkännas
förskott å honom enligt de i kungörelsen givna bestämmelser
tillkommande statsbidrag. Inkommer ansökning om sådant förskott,
skall Kungl. Maj:ts befallningshavande genom förste lantmätaren i länet
låta verkställa provisorisk beräkning över statsbidragets belopp och fördelning
mellan sakägarna samt i övrigt inhämta förste lantmätarens
yttrande i ärendet, särskilt beträffande det av skiftesförrättaren utförda
arbetets beskaffenhet. Finner Kungl. Maj:ts befallningshavande förskott
kunna beviljas, må detsamma icke bestämmas till högre belopp än hälften
av den å sökanden enligt den provisoriska beräkningen belöpande
andel i statsbidraget. Förskott må av sakägare lyf tas endast såvitt nan
styrker, att han till skiftesförrättaren betalt det på hans fastighet belöpande
lantmäteriarvode, men skall i annat fall genom Kungl. Maj:ts
befallningshavandes försorg utbetalas till skiftesförrättaren i avräkning å
dennes fordran hos sakägaren.
I sin omförmälda framställning har nu lantmäteristyrelsen anfört
följande.
»När dessa bestämmelser tillkommo, trodde man sig hava anledning antaga,
att desamma skulle föranleda, att laga skiften allmänt skulle komma till stånd inom
Jukkasjärvi socken. Beträffande Karesuando socken förelåg hinder däruti, att avvittringen
ännu icke fastställts. Så har emellertid nu skett och utstakning av byområdena
har slutförts under sommaren 1916. Förhållandena på jord- och skogsbrukets
område inom Karesuando socken äro emellertid sådana, att föga utsikt
förefinnes att annat än undantagsvis få till stånd några skiften, av vilka för övrigt
ringa gagn torde vara att vänta. Yad däremot angår Jukkasjärvi socken äro förhållandena
i stort sett sådana, att genomförande av laga skiften måste anses såsom
en oundgänglig förutsättning för en sund utveckling.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.
Emellertid har efter år 1910 endast ett laga skifte börjats inom sistnämnda
socken eller rörande Jukkasjärvi by, vilken förrättning fortfarande är under handläggning.
Att derå skiftesförrättningar ännu icke kommit till stånd, beror enligt
vad i orten verkställd undersökning giver vid handen till ingalunda ringa del på
det såväl för sakägarna som förrättningsmannen ofördelaktiga däri, att ingen del av
statsbidraget får lyftas, förr än skiftet avslutats.
Jämlikt bestämmelser i gällande nådiga taxa på arvode för lantmäteriförrättningar
äger lantmätare i fråga om förrättning av den vidlyftiga beskaffenhet, att
densamma första året ej kan medhinnas, eller därest densamma utan lantmätarens
förvållande varder uppskjuten, uppbära, jämte full reseersättning, hälften av arvodet
för det av honom verkställda arbete utan pant eller borgen, samt, om dylik säkerhet
ställes, ytterligare en fjärdedel. Flertalet förrättningar, varom här är fråga, komma
att hava en varaktighet av flera år. Det kan icke anses billigt, att lantmätaren
under dessa år skall nödgas hålla kredit åt skifteslagens delägare. Beloppen torde
också vara så stora, att han oftast icke heller torde hava förmåga härtill. Man
måste därför räkna med att förrättningsmannen med stöd av ovanberörda stadganden
fordrar förskottsbetalning. Men kunna delägarna icke gälda kostnaderna för ett
skifte efter dess avslutande, torde deras förmåga i den delen knappast vara större
under pågående förrättning och med den kännedom lantmäteristyrelsen har om förhållandena
i orten anser styrelsen, att en stor del av befolkningen saknar möjlighet
att gälda några förskott åt förrättningsmannen. För att befordra skiftena synes det
alltså angeläget, att förhållandena ordnas så, att en del av statsbidraget kan utbekommas
under förrättningens handläggning.
Lantmätaren tillkommande ersättning för mätning, gradering och uträkning
samt upprättande av hävdeförteckning tillika med därför erforderliga resor torde
kunna beräknas till omkring -/, av hela arvodet för en förrättning. Enahanda torde
förhållandet vara med ersättningen till gode män och kostnaderna för hantlangning.
Om blivande förskott begränsas till hälften av statsbidragets hela belopp, torde till
följd härav utlämnande av förskott icke innebära någon risk. Huvudsakligen efter
dessa grunder har riksdagen även år 1916 medgivit förskott å samtidigt beviljat
statsbidrag till laga skiftet i Killinge by i Gällivare socken av Norrbottens län.
Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida man under nuvarande tider bör söka
påskynda skiftena uti ifrågavarande ort. Otvivelaktigt kunna goda skäl anföras för
att låta frågan anstå, till dess normala förhållanden inträda. Det förhåller sig
emellertid så, att såsom ovan meddelats ett större laga skifte är under handläggning
sedan en del år tillbaka samt att ansökan, enligt vad lantmäteristyrelsen erfarit,
föreligger hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande om laga skifte å Vittangi by
i Jukkasjärvi socken, som är den utan jämförelse största by i orten. Och beträffande
denna by är laga skifte av alldeles särskild betydelse för att hämma den förödelse
i byns grannskap av skog, vilken sedan en del år tillbaka pågått och som, därest
den ej omedelbart stävjas, kommer att medföra svåra olägenheter för framtiden.»
Till följd av särskilda remisser hava utlåtanden i ärendet avgivits
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens lön den 23 februari
1917 samt av statskontoret den 7 mars 1917. Kungl. Maj:ts befallningshavande
har därvid, under åberopande av skrivelsen bilagt, från
t. f. förste lantmätaren i länet infordrat yttrande samt med framhållande
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.
av det synnerliga behovet av ändrade bestämmelser i enlighet med lantmäteristyrelsens
förslag, tillstyrkt den av nämnda styrelse gjorda hemställan.
T. f. förste lantmätaren har i sagda yttrande anfört, att han
på grund av de utav lantmäteristyrelsen i ärendet anförda skäl och
sin kännedom i övrigt om skiftesförhållandena i ifrågavarande socknar
ansåge det oundgängligen av behovet påkallat såväl ur det allmännas
som enskildas synpunkt, att åtgärder från statsmakternas sida snarast
vidtoges för underlättande eller snart sagt möjliggörande av laga skiftens
verkställande inom rimlig tidrymd uti berörda lappmarkssocknar.
Styrelsens framställda förslag i ämnet syntes honom därför utan att
medföra någon risk för det allmänna innebära en synnerligen lyckligt
funnen utväg att lösa såAml delägare som skiftesförrättare ur de svårigheter,
vilka till följd av nu gällande strängare bestämmelser vore förenade
med erläggande och utbekommande av skiftesarvode.
Statskontoret har i sitt utlåtande erinrat om vad statskontoret anfört
den 31 mars 1916 angående statsbidrag till kostnaderna för laga
skifte i Killinge by, vilket yttrande finnes återgivet i statsrådsprotokollet
vid propositionen nr 224 till 1916 års riksdag. Detta yttrande är emellertid
icke direkt tillämpligt på nu ifrågavarande skiften, eftersom särskilda
regler gälla för skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar
enligt lagen den 5 juni 1909. Enligt denna må i regel i skifte ej intagas
mera än inom Jukkasjärvi socken hälften och inom Karesuando
socken en tredjedel av skifteslagets hela areal enligt avvittringshandlingarna,
och skifteskostnaderna bliva härigenom i hög grad minskade.
I sitt nu ifrågavarande utlåtande har statskontoret åberopat det
beslut, som år 1916 fattades angående statsbidrag till skiftet i Killinge
by, samt förklarat sig biträda lantmäteristyrelsens nu föreliggande framställning.
Såsom lantmäteristyrelsen och statskontoret erinrat, medgav riksdagen
år 1916 i samband med beviljande av statsbidrag till laga skiftet
i Killinge by, att högst hälften av statsbidraget finge såsom förskott
tillerkännas skiftesdelägare redan efter det mätning, gradering och uträkning
skett, hävdeförteckning upprättats samt delningsgrunden blivit
bestämd. Då min företrädare i ämbetet den 25 april 1916 anmälde
detta ärende för avlåtande av proposition, meddelade han, att lantmäteristyrelsen
redan då ifrågasatt, att det sålunda föreslagna förskottsförfarandet
skulle få tillämpas även å laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando
socknar, men att statskontoret ansett sistnämnda fråga icke nödvändigt
-
Departement#-chefen.
16
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 220.
vis behöva upptagas i det då förevarande sammanhanget. För egen del
anslöt sig min företrädare till statskontorets åsikt, under framhållande
att Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet och övriga ortsmyndigheter
då ännu ej haft tillfälle att yttra sig därom.
Då nu särskild framställning i ämnet föreligger, vilken blivit tillstyrkt
av samtliga myndigheter, varvid särskilt såväl t. f. förste lantmätaren
som länsstyrelsen ansett ändring i gällande bestämmelser i
enlighet med lantmäteristyrelsens förslag vara synnerligen behövlig eller
till och med oundgängligen påkallad, synes det mig lämpligt, att den
beträffande skiftet i Killinge by medgivna förskottsmetoden må utsträckas
även till skiften i nu ifrågavarande socknar. Visserligen äro skifteskostnaderna
i dessa socknar i väsentlig grad nedbringade genom förberörda
lag den 5 juni 1909, men de äro givetvis likafullt ganska betungande
för befolkningen i dessa karga trakter, vilket för övrigt visar
sig av de svårigheter, som mött att där få skiften till stånd. Jag vill
för övrigt erinra, att statsbidraget till skiftet i Killinge beviljades med
högre belopp än som utgår i nu förevarande socknar. Utbetalande av
högst halva statsbidraget på ett tidigare stadium av förrättningen än som
nu får ske skulle påtagligen bereda befolkningen en avsevärd lättnad
och befria densamma från en del av svårigheten att anskaffa de nödiga
medlen. Från statsverkets synpunkt gäller frågan endast utbetalning något
eller några år förr än eljest av ett redan medgivet statsbidrag och är
således ur ekonomisk synpunkt för staten av ganska ringa betydelse.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att vid laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar av
Norrbottens län delägare må, efter det mätning, gradering och uträkning
skett, hävdeförteckning upprättats samt delningsgrunden blivit bestämd,
kunna tillerkännas förskott med högst hälften av honom enligt gällande
bestämmelser tillkommande statsbidrag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
STOCKHOLM, ISÅAC HARCUS’ BOKTEYCKEBJ-AKTIEBOLAG, 1917.