Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
7
Nr 214.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående disposition
av återburet stipendium för utbildande av präst, förtrogen
med finska språket; given Stockholms slott den 14
april 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen medgiva,
att av de stipendiemedel för utbildande vid universitet av präster,
förtrogna med finska språket, vartill anslag anvisats på extra stat för åren
1915—1917, ett belopp av 1,875 kronor, som återburits av vederbörande
stipendiat, må av domkapitlet i Luleå tilldelas en eller två teologie studerande,
vilka förbinda sig att efter avläggande av föreskrivna teologiska
examina inträda såsom präster i Luleå stift, med skyldighet att i mån av
behov enligt domkapitlets förordnande under minst tre år tjänstgöra inom
finsktalande församlingar i stiftet.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alexis Hammarström.
8
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 214.
Disposition
av återburet
? stipendium
för utbildande
av präst, för|
trogen med
finska språket.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Statsråden: von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Hammarström anförde:
På extra stat hava av riksdagen anvisats för vart och ett av åren
1891—1911 till två stipendier för utbildande vid universitet av präster,
förtrogna med finska språket, 1,500 kronor samt för vart och ett av åren
1912—1917 till tre sådana stipendier 2,250 kronor. Anslaget har av riksdagen
beviljats för treårsperioder, och hava därav årligen anvisats vederbörliga
belopp, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,
som kunde erfordras rörande medlens användande.
Den senaste av ifrågavarande treårsperioder har omfattat åren 1915,
1916 och 1917. I samband med att de medel, som till förevarande än
-
9
Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 214.
damål för vart och ett av sistnämnda tre är anvisats av riksdagen, genom
särskilda beslut den 14 september 1914, den 26 juni 1915 och den 30
juni 1916 ställts till vederbörandes förfogande, har Kungl. Maj:t förordnat,
att i avseende å medlens användande skulle gälla de bestämmelser,
som av Kun<d. Maj:t den 13 juni 1908 meddelats angående användningen
av ett motsvarande anslag för åren 1909—1911. De ifrågavarande bestämmelserna
äro följande:
att stipendierna, vartdera å 750 kronor om året, skulle för åren 1909—1911 tilldelas
sådana teologie studerande vid rikets universitet, som förbunde sig att etter inhämtad
kännedom av finska språket och skedd ordination tjänstgöra såsom präster
inom Luleå stifts finsktalande församlingar, dock att, där teologie studerande icke anmält
sig såsom sökande, stipendierna finge för högst ett år i sänder utdelas åt studerande,
som genom studier inom filosofiska fakulteten beredde sig för inträde i den
teologiska, end^na skulle tillsättas av domkapitlet efter ansökan, som, åtföljd av be
tv<r
om kunskaper, flit och uppförande, inlämnades till vederbörande teologiska fakultet,
vilken hade att kungöra stipendierna till ansökning och vilken det ålåge att till domkapitlet
översända ansökningshandlingarna jämte intyg, att sökanden vore inskriven i
teologisk eller filosofisk fakultet; . , ,, ,.
att stipendiesökande skulle vid ansökningen foga skriftlig förbindelse icke blott
att under studietiden inhämta kännedom i finska språket, därest han icke företedde
intyg om redan förvärvad kännedom av sagda språk, utan ock att ^efter skedd oidination
antaga kallelse till tjänstgöring under minst tre år i Luleå stifts finsktalande
församlingar; , , , ...... ,
att stipendierna skulle utbetalas med 375 kronor vartdera varje lastermin av domkapitlet,
med iakttagande dels att stipendiaten, innan någon del av andra årets stipendium
till honom utbetalades, skulle inför domkapitlet uppvisa vederbörligt intyg
om sådan insikt i finska språket, att han kunde med riktigt uttal läsa och till svenska
språket översätta lättare finska arbeten, dels ock att stipendiet för sista årets senare
del ej till stipendiaten utbetalades, förrän han inför domkapitlet företett vederbörligt intyg
om flit i studier och gott uppförande under hela den tid, han innehaft stipen
’
att, därest stipendiat bruste i något av det, vartill han vid ansökningen förbundit
sig, domkapitlet ägde att efter omständigheterna förklara honom skyldig att återbära
redan uppburet stipendium eller del därav.
I skrivelse den 7 februari 1917 har nu domkapitlet i Luleå anfört:
Ett av de för åren 1915—1917 beviljade stipendierna hade under två och ett halvt
år åtnjutits av teologie studeranden H. Burgman, tillhörande Norrlands nation i Uppsala
samt från barndomen behärskande finska språket. Under loppet av höstterminen
1916 hade emellertid Burgman hos domkapitlet anmält sig icke ärna fullfölja sina teologiska
studier samt vilja beträda en annan levnadsbana än prästens. På grund härav
hade Burgman sedermera frivilligt till domkapitlet återbetalat de av honom uppburna
stipendiebeloppen, tillhopa 1,875 kronor. . . ,
Så framt domkapitlet ansett lämpligt att använda sagda stipendiebelopp i full
Bihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 178 käft. (Nr 213 214.) 1
10
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 214.
ständig överensstämmelse med föreskrifterna i ovan omförmälda nådiga brev den 13
juni 1908, föreställde si" domkapitlet, att frågan om dispositionen av medlen icke behövt
underställas Kungl. Maj:ts prövning. Förhållandena vore emellertid sådana, att
domkapitlet funne önskligt att beträffande det återburna beloppet avvika från sa"da
föreskrifter, såsom följd varav domkapitlet ville hos Kungl. Makt göra följande framställning.
J
Pa grund av det allt mera minskade tilloppet av nya prästerliga krafter till stiftet
både den redan förut kännbara prästbristen därstädes blivit allt mera tryckande. Ett
växande antal ^redan befintliga prästerliga tjänster måste redan antingen lämnas obesätta
eller ock pa ett synnerligen otillfredsställande sätt uppehållas av innehavare av andra
befattningar eller förordnanden. Sistnämnda anordning läte sig ofta utan större olägenhet
genomföras i andra stift med mindre församlingar och ett mera talrikt prästerskap.
Men inom Lulea stift med dess mestadels orimligt stora pastorat och långa avstand
kunde en dylik förening av tjäuståligganden, tillhörande olika befattningar, endast
i salisynta undantagsfall med fördel anordnas. Elärtill komme, att nya tjänster alltjämt
inrättades och att de extra ordinarie präster inom stiftet, som till dem befordrades,
i sm ordning lämnade efter sig nya tomrum, som icke läte sig fyllas. Flera ordinarie
präster hade redan uppnatt den ålder, att de på grund av minskad arbetsformer
Jerhålla tjänstebiträde eller hugnas med emeritilön. Sjukdomsfall och
dödsfall bland prästerskapet förorsakade domkapitlet de allra största svårigheter vid
ordnandet av den prästerliga tjänstgöringen och tillgodoseendet av församlingarnas oundgängliga
behov av själavård.
Förhållandena härutinnan vore givetvis likartade inom hela stiftet och gällde sålunda
även det vidsträckta finsktalande området, där en minskning av antalet prästerliga
krafter av lätt insedda skäl vore svårast att ersätta. Någon utsikt att snart kunna
prästviga någon av de teologie studerande, som för närvarande åtnjöte de stipendier,
varom bär ovan talats, funnes heller icke. Det framstode förty såsom ett trängande
önskemal att träffa sådana anstalter, att stiftet omedelbart tillfördes ett tillskott av
prästerliga krafter, av vilka åtminstone två borde kunna förbindas till tjänst"örin" i
de baktalande församlingarna.
Efter det Burgman återburit sitt stipendium syntes en utväg öppna sig att i
Burgmans ställe snart förvärva en eller två präster till finnbygden genom att mot förpliktelse
till tjänstgöring i denna del av stiftet erbjuda en eller två teologie studerande,
vaka varen 1917 avslutade sina teologiska studier, stipendiebeloppet eller del därav.
Dessa teologie studerande kunde givetvis under den korta tiden före deras slutliga
^examen icke medhinna att förvärva någon nämnvärd insikt i finska, men denna
omständighet syntes icke domkapitlet förtjänt av större avseende, enär svenskspråki"-heten numera och särskilt i nedre Tornedalen nått den utbredning, att en prästman
där kunde göra god nytta utan kännedom i finskan, särskilt om hans tjänstgöring förlädes
till församling, där även finsktalande präst funnes. Även i det hänseendet
borde i förevarande fall en avvikelse från föreskrifterna i nådiga brevet den 13 juni
1908 fa äga rum, att det återburna stipendiet finge utdelas utan sedvanligt ledi"torklarande
och utan medverkan av teologisk fakultet. För erhållande av lämpliga kandidater
torde nämligen personlig underhandling med teologie studerande, som ansåges
kunna ifrågakomma till stipendiet, böra åvägabringas genom stiftets biskop, som under
vistelse vid riksdagen lätt kunde genom resa till Uppsala träda i sådan underhandling
och förvissa^ sig om eventuell sökandes lämplighet. Till sist borde stipendiet, helt eller
delat pa tva, fa utgivas utan fördelning på terminer.
It
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
Under åberopande av vad sålunda blivit anfört hemställde domkapitlet, det täcktes
Kungl. Maj:t medgiva, att oftanämnda av II. Burgman återgäldade stipendiebelopp,
1,875 kronor, måtte utan hinder av föreskrifterna i nådiga brevet den 13 juni 1908
få av domkapitlet tilldelas en eller två teologie studerande, vilka forbonde sig att efter
avläggande av föreskrivna teologiska examina inträda såsom präster i Luleå stift, med
skyldighet tillika att i mån av behov under minst tre år tjänstgöra inom stiftets finsktalande
församlingar.
På grund av nådig remiss har kanslersämbetet för rikets universitet,
efter hörande av teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala, den 28
februari 1917 avgivit yttrande i ärendet. Såväl fakulteten som kanslersämbetet
hava förordat bifall till domkapitlets framställning.
Härefter har statskontoret den 10 mars 1917 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet och därvid anfört:
Statskontoret hade för sin del icke något att erinra mot den av domkapitlet i
ärendet gjorda hemställan.
Då emellertid ifrågavarande stipendium anvisats från det under åttonde huvudtiteln
utgående extra anslaget: »till tre stipendier för utbildande vid universitet av
präster, förtrogna med finska språket», torde, med hänsyn till de av domkapitlet nu
föreslagna förändrade bestämmelser beträffande stipendiets utdelande, Kungl. Maj:t vilja
underställa ärendet riksdagens prövning.
Domkapitlets förslag till användning av det återburna stipendiebeloppet
innebär en så betydande avvikelse från det egentliga syftemålet med
de ifrågavarande stipendierna, att det till en början förefallit mig något
tveksamt, huruvida den ifrågasatta dispositionen av beloppet vore lämplig.
Inom Luleå stift har emellertid, såsom domkapitlet nu och vid andra
tillfällen framhållit, bristen på prästerliga arbetskrafter blivit allt mera
tryckande, och på grund därav har ock Kungl. Maj:t i flera fall under de
senare åren funnit anledning föreligga att meddela dispens från akademiska
examina för inträde i prästämbetet inom Luleå stift. I sammanhang med
vissa av dessa dispenser har föreskrivits, att tjänstgöringsskyldighet skulle
åligga vederbörande endast inom stiftets finsktalande församlingar. Under
sådana förhållanden och då genom den av domkapitlet nu föreslagna åtgärden
Luleå stifts finnbygder möjligen skulle tillföras en eller ett par
prästmän med teologiska examina, har jag ansett mig böra förorda domkapitlets
framställning. Föreskrift torde böra lämnas, att det skall åligga
den eller dem, som de återburna stipendiemedlen skulle tillfalla, att i män
av behov enligt domkapitlets förordnande under minst tre år tjänstgöra
inom Luleå stifts finsktalande församlingar. — I enlighet med vad statskontoret
ansett lärer ärendet böra underställas riksdagens prövning. |f;;
Departe
mentschefen.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att av de stipendiemedel för utbildande vid universitet
av präster, förtrogna med finska språket, vartill
anslag anvisats på extra stat för åren 1915—1917, ett
belopp av 1,875 kronor, som återburits av vederbörande
stipendiat, må av domkapitlet i Luleå tilldelas en eller
två teologie studerande, vilka förbinda sig att efter avläggande
av föreskrivna teologiska examina inträda såsom
präster i Luleå stift, med skyldighet att i mån av
behov enligt domkapitlets förordnande under minst tre
år tjänstgöra inom finsktalande församlingar i stiftet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
Stockholm 1917, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B.