Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 210.

Nr 210.

Kungl. Majis nådiga proposition till riksdagen angående beredande
av rörelsekapital för tillämpningen av gällande förfoganderättslag
i fråga om industriella råvaror o. d.;
given Stockholms slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
iinansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen
att ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 20 miljoner
kronor för tillämpningen av gällande förfoganderättslag i fråga om industriella
råvaror och dylikt.

De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 210.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens hen- ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow.

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Härefter yttrade föredragande departementschefen, statsrådet
Carleson:

Enligt bestämmelserna i lagen den 9 juni 1916 om förfogande
över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden äger Konungen i vissa fäll förordna, att enskilda
tillhöriga varor mot ersättning avstås till kronan. Motsvarande bestämmelser
innefattas i det förslag till lag i samma ämne, som genom proposition
den 23 februari innevarande år (nr 88) förelagts riksdagen. Den
sålunda föreslagna lagen är avsedd att träda i kraft den 1 nästkommande
maj, då den nuvarande lagen upphör att gälla.

7

Kungl. Mafts Nåd. Proposition Nr 210.

För tillämpning av berörda bestämmelser erfordras att nödiga
medel stå till vederbörandes förfogande. 1 avseende härå torde jag fä
omförmäla följande.

Genom särskilda beslut den 8 och den 19 december 1916 har
Kungl. Magt dels, på framställning av statens industrikommissions arbetsutskott,
förordnat, att vissa partier linolja skulle, jämlikt § 2 i förstnämnda
lag, mot ersättning avstås till kronan, dels ock anbefallt statskontoret
att för utbetalande av dylik ersättning och för bestridande av
övriga av expropriationen föranledda kostnader, som skulle av statsmedel
gäldas, ställa till vederbörandes förfogande sammanlagt högst
1,250,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 4 januari 1917, jämte
det Kungl. Maj:t, likaledes på framställning av nämnda arbetsutskott,
förordnat, att vissa partier oarbetad kautschuk och regenerera!- gummi
skulle, jämlikt nyss åberopade lagrum, mot ersättning avstås till kronan,
anbefallt statskontoret att för utbetalande av sådan ersättning och för
gäldande av övriga statsverket åliggande kostnader ställa till förfogande
sammanlagt högst 2,100,000 kronor.

Rörande det ytterligare behovet av medel för här ifrågavarande
ändamål och därmed sammanhängande frågor har jag under hand mottagit
följande promemoria från industrikommissionens arbetsutskott:

»Med anledning av den alltmer framträdande bristen på ett flertal industriella
råvaror hava långt gående åtgärder i form av statsbeslag och efterföljande expropriationer
redan påkallats, och lärer under den närmaste framtiden ytterligare sådana
åtgärder bliva nödvändiga. Vid bedömande av dessa åtgärders statsfinansiella
konsekvenser bör tagas i betraktande att priset på nästan alla industriella råvaror
under kristiden gått i uppåtgående riktning och med all sannolikhet kommer att
fortfarande stiga, så länge kriget varar. Icke heller efter ett eventuellt fredsslut
torde som regel starkare prisfall vara att förvänta. Med anledning härav är den
statsfinansiella risken av statsexpropriationerna relativt liten; i stort sett får tvärtom
sägas, att staten skulle kunna påräkna vinst av att upplägga reservförråd av ett
flertal råvaror, oavsett nödvändigheten härav ur den ekonomiska krigsberedskapens
synpunkt.

Vidare tillkommer, att beslagsåtgärder endast delvis torde behöva efterföljas
av expropriationsåtgärder. Ett huvudsyfte med beslagen är nämligen att bringa
vidkommande industrier under erforderlig reglering, för att kunna minska förbrukningen
av viktiga råvaror för mindre nödvändiga ändamål, och detta syfte vinnes,
därest under beslagstiden avtal träffas med vederbörande industrier. Beslaget kan,
efter sådant avtals ingående, ånyo hävas, och expropriationsåtgärder bliva icke behövliga
annat än beträffande dels sådana förråd, som ligga upplagrade på spekulationshandel
dels de mängder som fordras för de direkta statsbehovens tillfredsställande.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 210.

Att ens tillnärmelsevis beräkna det belopp, vartill förskottsmedlen för beslagtagna
varors expropriation böra anslås, låter sig knappast göra. Dels känner man
icke hur det allmänna läget kommer att utveckla sig och i vad mån beslagen behöva
utsträckas till nya råvaror, dels äro dessa råvaror många till antalet och dels
äro deras priser mycket oberäkneliga, i synnerhet som riksvärderingsnämnden icke
verkställt taxesättning å de flesta av dem.

Med hänsyn emellertid till möjligheten av ett ännu allvarligare handelspolitiskt
läge och vissa dels redan till Kungl. Maj:t ingivna, dels under förberedelse
varande förslag till statsbeslag, torde kunna sägas att rätt stora belopp skulle bliva
erforderliga. Det bör emellertid betonas, att dessa till stor del efter relativt mycket
kort tid återkomma till statskassan, i det försäljning till industriella företag av
sådana varumängder, som exproprierats från andra än industriidkare, kan ske ganska
snart efter expropriationen. Man torde, därest på detta sätt åter influtna medel
skulle kunna på nytt användas såsom förskottsmedel vid ny expropriation, kunna
reda sig med ett väsentligt mindre kreditiv, än om de influtna medlen icke fä
disponeras. En summa av t. ex. tjugo miljoner kronor lärer måhända dock försiktigtvis
beräknas för ett år framåt.

1 detta sammanhang bör påpekas, att enligt verkställighetsförordningen till
förfoganderättslagen Konungens befallningshavande i de olika länen hava att pröva
ansökningarna om ersättning för till staten avstådda varor och att utbetala dessa
ersättningar. Genom dessa bestämmelser får statens industrikommissions arbetsutskott
icke tillfälle att i detalj följa, huru kostnaderna ställa sig för statsexpropriationerna,
vartill kommer att länsstyrelserna icke sällan, belastade som de äro med
andra göromål, hava svårt tillräckligt noggrant pröva alla ansökningar om ersättningar
för transport, för magasins- och lagringskostnader, för exproprierade partier
av speciell kvalitet m. m. Då slutligen meddelande om de av länsstyrelserna godkända
ersättningsanspråken och dessas sammanlagda belopp först efter ganska lång
tid mera fullständigt inkomma till arbetsutskottet, kan arbetsutskottet icke så fort.
som önskligt vore, överblicka varje expropriationsåtgäfds finansiella följder. Detta
är så mycket olägligare, som det åligger arbetsutskottet att bestämma utforsa!]-ningspriset å de exproprierade partier, vilka ånyo försäljas, och att ställa detta
utförsäljningspris i sådan relation till expropriationspriset, att statens direkta kostnader
för expropriationsåtgärden i form av transporter, eventuell magasinering i
härför anordnade förråd m. in., bliva gottgjorda.

Önskligt vore av dessa skäl, att Kungl. Maj:t hos riksdagen begärde, att
riksdagen ville till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv å ett belopp averforderlig
storlek, avsett att tillhandahållas arbetsutskottet för betäckande av
sådana kostnader, som äro förenade med varas avstående till kronan jämlikt § 2 i
nu gällande förfoganderättslag, med rättighet för arbetsutskottet att använda genom
försäljning av sådana till kronan avstådda varor influtna medel på nytt för samma
ändamål, samt med skyldighet för arbetsutskottet att jämlikt av Kungl. Maj:t given
instruktion förvalta berörda medel. I sammanhang härmed vore önskvärt, att den
ovannämnda verkställighetsförordningen till förfoganderätts]agen ändrades sålunda,
att arbetsutskottet får bemyndigande pröva ansökningarna om ersättning för till
kronan avstådda varor och utbetala sådana ersättningar.»

Enligt § 13 i förenämnda lagförslag äger Kungl. Maj:t i förordnande
om egendoms avstående föreskriva, att egendomen skall avstås

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 210.

icke till kronan utan till annan som i förordnandet bestämmes. Vid
förslagets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 26 januari 1917
framhöll föredraganden, dåvarande chefen lör justitiedepartementet, att
vad man med nämnda bestämmelse närmast ville vinna vore, att de särskilda
organisationer — råvarubolag eller råvaruföreningar eller med dem
jämförliga — som bildades med ändamål att, sedan tillgängliga förråd
av någon vara enligt Kungl. Maj:ts förordnande avståtts av deras förutvarande
innehavare och ställts till det allmännas förfogande, efter lämplig
fördelning hålla varan vederbörande producenter till banda, måtte
kunna direkt inlösa varuförråden från de förra innehavarna utan att
kronan skulle behöva härvid vara mellanhand. Det ansåges, såsom föredraganden
vidare yttrade, otvivelaktigt, att härigenom skulle beredas
kronan en stor ekonomisk lättnad.

Ehuru det är sannolikt, att om berörda stadgande vinner riksdagens
godkännande, beloppet av den kredit, som behöver tagas i anspråk
för förfoganderättslagens tillämpning, kommer att kunna begränsas
till ett väsentligt mindre belopp än i annat fall skulle bliva händelsen,
har jag, då eu sådan kredit nu bör hos riksdagen begäras, med hänsyn
till svårigheten att på förhand bedöma kreditbehovets omfattning ansett
mig icke böra föreslå, att ifrågavarande kredit bestämmes till lägre belopp
än det av arbetsutskottet beräknade, 20 miljoner kronor.

De medel, som för ändamålet tagas i anspråk, äro givetvis avsedda
att i sin helhet återbetalas. Huruvida därvid ränta å desamma jämväl
skall gäldas, torde få bliva föremål för framtida avgörande.

1 likhet med vad dåvarande chefen för jordbruksdepartementet vid
tillstyrkandet av propositionen nr 104 till innevarande års riksdag förordat
i fråga om beredandet av rörelsekapital vid statens verksamhet för
anskaffande och tillhandahållande av livsförnödenheter synes det mig
lämpligast, att de för här ifrågavarande ändamål erforderliga medlen
tillhandahållas genom riksgäldskontoret, varefter medlen ställas till vederbörandes
förfogande genom räkning i riksbanken.

De önskemål rörande ändringar i verkstäiliglietsföreskrifterna till
förfoganderättslagen, som framställts i nyss anförda promemoria, torde
få upptagas till behandling i annat sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 20 miljoner
kronor såsom rörelsekapital för tillämpningen av gällande förfoganderättslag
i fråga om industriella råvaror och dylikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 175 käft. (Nr 209—210.) 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition Nr 210.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,
dari statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade,
att till riksdagen skulle avlåtas proposition i ämnet
av . den lydelse, bilagan litt. ... vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.