Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående förstärkning
av kammarkollegiets arbetskrafter; given Stockholms
slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att, för beredande under senare halvåret 1917 och hela året 1918 av arvode
för en ledamot såsom ordförande å division i kammarkollegiet samt för
anställande hos kollegiet ej mindre för senare hälften av år 1917 av,
förutom vad redan vid 1916 års riksdag är medgivet, ett lantmäteribiträde,
en extra notarie och ett extra skrivbiträde i första graden, än
även för år 1918 av tre adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal,
ett lantmäteribiträde, en extra arkivarie, fem extra notarier, två extra
fiskaler, ett extra skrivbiträde i andra graden och tre extra skrivbiträden
i första graden, ävensom för ersättande av övriga av bemälda befattningshavares
anställande föranledda kostnader på extra stat för år 1918
under sjunde huvudtiteln bevilja ett förslagsanslag, högst 82,975 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av anslaget disponera
8,275 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 173 höft. (Nr 207.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1917.

Närvarande:

/

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Carleson anförde:

I skrivelse den 6 oktober 1916 har kammarkollogiet framlagt
alternativa förslag till en omfattande förstärkning av arbetskrafterna hos
kollegiet. Enligt det ena, av kollegiet förordade alternativet skulle,
jämte det vissa tillägg gjordes till den för innevarande år redan fastställda
extra staten, kollegiets behov av ökade arbetskrafter från och
med år 1918 tillgodoses dels genom en betydande utvidgning av den
ordinarie staten dels ock genom fortfarande upptagande å extra stat av
vissa tjänster, som avses att bliva mera tillfälliga. Det andra alternativet
går ut på att jämväl för år 1918 möta hela behovet av arbetsförstärkning
med anslag å extra stat.

Vid föredragning den 24 november 1916 av kollegiets berörda
framställning fann Eders Kungl. Maj:t gott, bland annat, dels medgiva
att hos kollegiet finge, utöver vad förut medgivits, från och med 1917

3

Kungl. Maj: tf Nåd. Proposition Nr 207.

ars början anställas för tiden intill den 1 april samma äj, en adjungerad
ledamot samt för tiden intill den 1 juli samma år eu extra notarie oeli
ett extra skrivbiträde i första graden, dels förklara, att den adjungerade
ledamoten — vilken både att till den, som uppehölle hans tjänst, avsta
därmed förenade tjänstgöringspenningar — skulle vara berättigad att.
under tiden för förordnandet uppbära mot kammarråds tjänstgöringspenningar
svarande ersiittning, dels tillerkänna den extra notarien och
extra skrivbiträdet rättighet att uppbära, efter år räknat, extra notarien
arvode av 3,900 kronor, därav 1,500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar,
med skyldighet för honom att frånträda samtliga
avlöningsförmåner, som vore förenade med möjligen innehavande befattning
inom ämbetsverket, samt extra skrivbiträdet arvode av 1,150 kronor,
dels medgiva kollegiet att såsom tillägg till det i kollegiets stat uppförda
anslaget till vikariatsersättning, renskrivnings- och tryckningskostnad
m. m. under förra hälften av år 1917 använda ett belopp av
högst 2,500 kronor.

Tillika uppdrogs genom särskild skrivelse den 24 november 191G
åt löneregleringskommittén att i anledning av vad kollegiet i skrivelsen
den 6 oktober 1916 anfört, så skyndsamt som omständigheterna medgåve,
verkställa utredning ej mindre huruvida och i vad män förstärkning av
kollegiets arbetskrafter för år 1917 i vidsträcktare mån än vad redan
medgivits kunde anses behövlig, än även på vilket sätt kollegiets behov
av ökade arbetskrafter för år 1918 skulle medelst anvisande av anslag
på extra stat kunna skäligen tillgodoses, samt därefter avgiva det utlåtande,
vartill utredningen kunde föranleda; och förordnades i sammanhang
härmed kammarrådet friherre Casten von Otter att såsom ledamot
i kommittén deltaga i behandlingen av denna fråga.

Genom nådigt beslut den 30 december 1916 har löneregleringskommittén
anbefallts att yttra sig jämväl över den del av kollegiets
ifrågavarande framställning, som avser ändringar i den ordinarie staten.

Vid förnyad anmälan av förevarande ärende den 13 januari 1917
anförde min företrädare i ämbetet följande. Då det torde vara angeläget
att löneregleringskommitténs yttrande i frågan inhämtades, men det med
hänsyn till det myckna arbete av brådskande art, som nu åvilade nämnda
kommitté, icke funnes utsikt för att kommittén skulle kunna medhinna
den krävande granskningen av förslaget till ändringar i den ordinarie
staten i så god tid, att detta förslag kunde föreläggas innevarande års
riksdag, syntes den slutliga prövningen av sistnämnda förslag böra till
en senare riksdag undanskjutas. Däremot syntes förslaget till ökning
av arbetskrafterna å extra stat kunna av löneregleringskommittén be -

Kammar kollegium.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

handlas så snart, att proposition i frågan hunne avlåtas till instundande
riksdag.

I överensstämmelse med departementschefens därom gjorda hemställan
har Eders Kungl. Maj:t under punkt 2 av sjunde huvudtiteln
i den till riksdagen den 13 januari 1917 avlåtna statsverkspropositionen
föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition om
anvisande av medel för ändamålet, som kunde bliva förelagd riksdagen,
tör förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegiet bland de extra
anslagen under sjunde huvudtiteln för år 1918 beräkna ett belopp av
84,400 kronor, motsvarande vad kollegiet för ändamålet begärt för tiden
från och med den 1 juli 1917 till 1918 års utgång.

Efter det löneregleringskommittén — som fått till sig överlämnat
ett från lantmäteristyrelsen infordrat, den 27 februari 1917 dagtecknat
utlåtande över kollegiets ifrågavarande skrivelse, så vitt angår anställande
av lantmäteribiträde i kollegiet — den 23 nästlidne mars avgivit utlåtande
i ärendet, i vad angår ökning av arbetskrafterna å extra stat,
anhåller jag att få till förnyad handläggning anmäla detta ärende, och
torde jag därvid först få redogöra för innehållet, så vitt nu är i fråga,
i kollegiets omförmälda skrivelse av den G oktober 1916.

1 berörda skrivelse har kammarkollegiet till eu början erinrat
därom att i enlighet med den organisation för ämbetsverket, som genomfördes
år 1909, och vilken inneburit en väsentlig begränsning i de
arbetskrafter, som dittills varit anvisade kollegiet, kollegiets ordinarie
tjänstemannapersonal kommit att bestå av, förutom chef och fyra kammarråd,
två andra gradens tjänstemän, nämligen en advokatfiskal och eu
arkivarie, ävensom åtta första gradens tjänstemän, nämligen sex notarier,
en registrator och en aktuarie, samt att, vad beträffade den extra personalen,
det anslag som avsåges för, bland annat, beredande av arvoden
åt amanuenser, bestämdes sålunda att de fast anställda amanuensernas
antal skulle utgöra sex. Efter år 1909 hade å kollegiets stat upptagits
tre kvinnliga skrivbiträden, därav ett i andra och två i första graden.

Vidare har kollegiet erinrat därom, att kollegiet under de senast
förflutna åren sett sig föranlåtet att gång efter annan göra framställningar
om förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter, vilka framställningar
jämväl blivit i huvudsak bifallna.

Ur den redogörelse, kollegiet härutinnan meddelat, torde här allenast
behöva återgivas följande.

Sedan den 29 januari 1912 hade på grund av särskilda kungl.
brev varit hos ämbetsverket anställd en extra advokatfiskal.

ö

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 207.

Från och med 1915 års början hade den förändring i kollegiets
ordinarie arbetskrafter ägt rum, att eu av befattningarna i första lönegraden,
aktuariobefattningen, förändrats till tjänst i andra lönegraden,
vars innehavare benämnes arkivarie, samt att ytterligare cn arkivariebefattning
inrättats.

Efter det ett ständigt växande antal extra befattningshavare av
olika grader ställts till kollegiets förfogande, hade Eders Kung!. Maj:t
efter riksdagens beslut, enligt nådiga brev den 9 och den 30 juni
1916, medgivit anställande under år 1917 hos kollegiet av tre adjungerade
ledamöter, en extra advokatfiskal, en extra arkivarie, fyra extra notarier,
två fiskaler, ett extra skrivbiträde i andra graden med anställning å
advokatfiskalskontoret samt två extra skrivbiträden i första graden. Därjämte
hade beviljats ett belopp av 4,075 kronor såsom tillägg till det i
ämbetsverkets stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, renskrivnings-
och tryckningskostnad m. in., vilket belopp beräknats bland annat
med hänsyn därtill att amanuensbefattningen å advokatfiskalskontoret
skulle vara indragen så länge fiskaler funnes hos ämbetsverket anställda.
Sammanlagda beloppet av de för ovannämnda ändamål anvisade anslag
för år 1917 uppginge till högst 57,325 kronor.

Det har jämväl erinrats, att kollegiet den 6 oktober 1916 även
avlåtit underdånig framställning om förordnande för år 1917 av två
lantmäteribiträden, vilkas avlöning emellertid utginge från ett särskilt
anslag, nämligen för jordregistrets uppläggande.

Ävenledes har påpekats, att i den redogörelse kollegiet lämnat om
den ämbetsverket beviljade förstärkningen i arbetskrafter icke medtagits
den arbetsförstärkning, som varit nödig för utredningen och handläggningen
av de ärenden, som avsåges i kungl. brevet den 1 december
1911 angående vidtagande av åtgärder för bevakande av kronans tvistiga
rätt till strömfall m. ro., ej heller det biträde, som ställts till kollegiets
förfogande för ordnande av förutvarande aktuariekontorets, nuvarande
andra arkivkontorets handlingar. Ej heller hade i redogörelsen omförmälts
vare sig den arbetsförstärkning, som ägt rum med anledning därav
att vissa ledamöter och vid ett tillfälle advokatfiskalen, för att uteslutande
ägna sig åt vissa mera omfattande ärenden, befriats från handläggningen
av övriga dem tillhörande ärenden, eller den ökning i kollegiets arbete,
som uppstått till f Öljd därav att kollegiet fatt sig uppdraget att genom
tjänsteman, som därtill av kollegiet förordnades, fullfölja utredning
rörande de ecklesiastika boställena.

I avseende å de förhållanden, som påkallat nu ifrågavarande arbetsförstärkning,
har erinrats därom, att under de senare åren inträtt en

8 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

alltjämt fortgående ökning i kollegiets arbetsbörda och en därav förorsakad
ökning i antalet balanserade ärenden. Bland annat hade förekommit
stark tillströmning av ärenden, föranledda av vissa under senare
åren utfärdade författningar. Härvid vore särskilt att märka dels de
inånga ärenden angående nya löneregleringar för prästerskapet och andra
frågor, som stode i samband med 1910 års lagstiftning i avseende å
prästerskapets avlöningsförhållanden, dels ock de ärenden, som tillkomme
kollegiet till följd av de förändringar i förordningen den 13 juni 1908
angående jordregister, som ägt rum genom kungörelsen den 24 juli
1914. Förstärkningen av arbetskrafterna å advokatfiskal skontoret grundade
sig på den fortskridande ökningen i sagda kontors arbetsuppgifter.

Beträffande det nu tillkomna behovet av ytterligare arbetsförstärkning
under år 1917 har kollegiet anfört huvudsakligen följande.

Den erfarenhet kollegiet vunnit under tiden efter det kollegiet i
skrivelse den 30 september 1915 hos Kungl. Maj:t gjorde framställning''
om förstärkning av arbetskrafterna för år 1917 hade ådagalagt att den
för sagda år medgivna arbetsförstärkningen i vissa hänseenden icke
vore fullt tillräcklig för fullgörande av kollegiets åligganden.

Det hade nämligen visat sig dels att de ärenden kollegiet hade
att handlägga pa grund av bestämmelsen i 3 § i lagen om indragning
till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning
därför, och vilka ärenden för korthetens skull benämndes tiondetastställelser,
tagit väsentligt mera arbete i anspråk än som av kollegiet
på sin tid beräknades, dels att för handläggningen av ärenden av den
beskaffenhet, som avsåges i 19 § 4 mom. lagen om reglering av prästerskapets
avlöning, tillfällig arbetsförstärkning under en kortare tid vore
nödig för att de till gruppen hörande ärendena måtte kunna inom behörig
tid avgöras, dels ock att för fortskyndande av ärenden, som uppkomme
i anledning av jord registrets uppläggande, ökade arbetskrafter
vore önskvärda.

Under framhållande att kollegiet städse undvikit att annat än i
minsta tänkbara utsträckning framställa krav på anvisande av medel,
som erfordrades för anställande hos ämbetsverket av extra arbetskrafter,
påpekade kollegiet, att nu berörda nya behov icke varit oförväntat, i
vilket avseende hänvisades till den redogörelse för innehållet i skrivelsen
den 30 september 1915, som återfunnes i det vid propositionen nr 205
till 1916 års riksdag fogade statsrådsprotokollet, sid. 18.

Efter en redogörelse för innehållet i ovannämnda lag om indragning
av prästerskapets tionde, i vad angår kollegiets befattning med

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

ärenden om tiondefastställelser, ävensom för den av kollegiet i skri velsen
den 30 september 1915 verkställda beräkning av den tid, som skulle
tagas i anspråk för utredning av dylika ärenden, erinrades därom att
för ifrågavarande arbete medgivits anställande under år 1917 av eu
extra notarie och ett biträde i första graden, varjämte beviljats ett mot
det beräknade skrivarbetet svarande tillägg till renskrivningsanslaget.

På sätt kollegiet närmare angivit hade det arbete i avseende å
tiondelästställelserna, som anvisats den extra notarien, varit noga begränsat
till sådana uppgifter, för vilkas behöriga fullgörande krävdes
arbetskraft av minst notaries kvalifikationer. 1 övrigt hade arbetet varit
överlämnat åt kvinnliga biträden att utföras under extra notariens tillsyn.
För fortskyndande av det med ärendenas handläggning erforderliga
räknearbetet hade inköpts eller förhyrts räknemaskiner.

Sedan kollegiet lämnat upplysning om den tid, som i verkligheten
tagits i anspråk för utredningen av de ärenden angående tiondefastställelser,
vilka föranleddes av upphörandet den SO april 1916 av äldre
prästerliga löneregleringar till ett antal av 110, har kollegiet meddelat,
att under år 1917 borde behandlas närmare 200 sådana ärenden eller
således nära dubbelt mot antalet under år 1916 handlagda.

Kollegiet har förty anmält sig för år 1917 vara för ifrågavarande
ändamål i oundgängligt behov av — förutom vad redan blivit kollegiet
för samma år beviljat — en extra notarie och ett kvinnligt extra skrivbiträde
i första graden, varförutom för bestridande av det ökade skrivarbetet
vore nödigt höja det belopp, som anvisats kollegiet såsom tilllägg
till det å ämbetsverkets stat upptagna anslaget till vikariatsersättuing
m. in. Enligt en av kollegiet framlagd utförlig beräkning har
berörda höjning av kollegiet uppskattats till 3,200 kronor, däri inberäknat
200 kronor vikariatsersättning under semester för extra notarien och
extra skrivbiträdet.

För handläggning av ärenden, som avses i 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen,
har kollegiet begärt anställande av eu adjungerad
ledamot under de tre månaderna januari—mars 1917.

Vad angår ärenden, som uppstå i anledning av jordregistrets uppläggande
— och vilka ärenden betecknats med benämningen jordregisterärenden
— har kollegiet i sin nu förevarande skrivelse meddelat, att
vederbörande föredragande hade till sitt biträde dels en extra arkivarie
i och för den kamerala utredningen och dels ett lantmäteribiträde för
den lantmäteritekniska utredningen samt att för expeditionsarbetet m. m.
anlitades notarien å andra roteln, varjämte för ändamålet biträdde ett
kvinnligt biträde.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Vidare har erinrats, att kollegiet, för att under år 1917 påskynda
dessa ärendens handläggning, i särskild underdånig skrivelse den 6
oktober 1916 gjort framställning om anställande hos kollegiet av två
lantmäteribiträden, vilka båda syntes böra, såsom förhållandet vore med
det dittills anställda, avlönas från anslaget till jordregistrets uppläggande.

Tillika har meddelats, att kollegiet hade för avsikt att även genom
vidtagande av särskilda åtgärder i avseende å föredragningen av jordregisterärenden
ytterligare påskynda deras handläggning.

Genom den sålunda motsedda ökningen i antalet avgjorda jordregisterärenden
lcomme antalet expeditioner i sådana ärenden att betydligt
ökas. Då notarien å andra roteln vore fullt upptagen redan genom
det ordinarie arbete, som tillhörde honom att utföra, måste det till följd
av den nu föreslagna anordningen göra sig gällande behov av ytterligare
arbetskrafter för kansliarbetets utförande.

Detta behov ansåge kollegiet lämpligast kunna fullgöras genom
anställande för ändamålet av en amanuens. Dennes arvode syntes böra
begränsas till 1,500 kronor för år räknat.

Det påskyndade arbetet med jordregisterärendena medförde givetvis
eu ökning även i renskrivningskostnaden. Till mötande av denna kostnad
påkallades eu höjning i renskrivningsanslaget. Genom den ökade tillströmningen
av ärenden hade jämväl registratorns arbete så vuxit, att
han ej förmådde utan hjälp fullgöra sina åligganden. Tillfällig hjälp
av kvinnligt biträde borde därför beredas honom; och även av denna
anledning påkallades någon höjning av renskrivningsanslaget. Den av
sistnämnda anledningar erforderliga ökningen syntes kunna uppskattas
till omkring 500 kronor för år räknat.

Utöver ovan angivna mer eller mindre övergående behov av förstärkning
av ämbetsverkets arbetskrafter har kollegiet ansett sig i detta
sammanhang böra på grund av den stora ökningen av kollegiets och
dess underlydande kontors arbetsmängd påkalla en arbetsförstärkning
av speciellt slag, vilken enligt kollegiets mening i särskilt hög grad
skulle underlätta arbetet i kollegiet och medverka till ärendenas skyndsamma
avgörande. Kollegiet åsyftade härmed det alltmer framträdande
behovet av ett stadigvarande lantmäterisakkunnigt biträde.

I sådant avseende har kollegiet till en början anfört följande. 1
eu betydande mängd av de ärenden, som handlades av kollegiet och
dess underlydande kontor, särskilt advokatfiskalskontoret, erfordrades
utredning i lantmäterihänseende. Äldre kamerala förhållanden i fråga
om fastighetsväsendet kunde ofta fullt klarläggas allenast med ledning

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207. ''■>

av tillgängliga lantmäterihandlingar och kartor, varjämto kollegiets befattning
med frågor rörande dels betydande grupper av kronans eller
till allmän inrättning hörande last egendom dels ock den allmänna
indelningen i riket otta nödgade kollegiet påkalla lantmäteriutiedning

av större eller mindre omfattning.

Efter att hava hänvisat på det nära sambandet mellan kollegiets
förvaltningsområde och lantmäteriet, vilket Iramginge därav, att generallantmäterikontoret
tidigare varit ett av kollegiets underlydande kontor
och såsom sådant upptaget på kollegiets stat intill dess detsamma
genom 1827 års lantmäteriinstruktion ställts under Kungl. Maj:ts omedelbara
styrelse, har kollegiet vidare framhållit, hurusom med den helt
förändrade ställning lantmäteristyrelsen såsom ett självständigt ämbetsverk
numera intoge gent emot kollegiet, i motsats till vad förhållandet
vant med det äldre generallantmäterikontoret, den tidigare synnerligen
värdefulla mera direkta och muntliga förbindelsen mellan kollegiet och
det lantmäteritekniska förvaltningsorganet gått förlorad. Den tidsutdräkt
med ärendenas handläggning, som blivit en följd därav, hade nödgat
kollegiet att för vissa större utredningsuppdrag eller grupper av ärenden
hos Kungl. Maj:t påkalla särskilda anstalter i nu nämnda hänseende.

Sålunda hade i sammanhang med den sedan år 1911 i kollegiet
pågående utredningen angående kronans rätt till strömfall varit anställda,
vissa år icke mindre än tre, särskilda lantmäteribiträden hos kollegiet.
Likaledes hade under den pågående utredningen angående fiskerättsförhållandena
vid kusterna av de forna danska och norska provinserna
vederbörande föredragande tidvis haft särskilt lantmäteribiträde till sitt
förfogande, varjämte, såsom framginge av den i det föregående lämnade
redogörelsen för de nuvarande arbetskrafterna inom ämbetsveiket, föredraganden
av de s. k. jordregisterärendena haft att tillgå lantmäterisak kunnig

hjälp. .

I fortsättningen av kollegiets yttrande har meddelats, att kollegiet
på grund av olägenheter vid användandet av den kollegiet i gällande
instruktion anvisade utvägen att hos lantmäteristyrelsen påkalla de för
ärendenas handläggning nödiga lantmäteriutredningarna nödgats att i
största möjliga utsträckning inskränka antalet remisser till lantmäteristvrelsen
jämväl i ärenden, beträffande vilka kollegiet icke uttryckligen
fått sig lantmäteribiträde anvisat. Eu dylik inskränkning av remissernas
antal hade endast kunnat möjliggöras därigenom att kollegiet ansett sig
oförhindrat att, särskilt vad anginge de vid ström fallsutredningen anställda
lantmäteribiträdena — vilka, såsom orden lyade, varit förordnade
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 173 höft. (Nr 207 ) 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

att »biträda med förefallande lant-mäterigöromål» inom kollegiet — i denmån
sådant låtit sig göra påkalla deras biträde jämväl vid handläggningen
av andra ärenden än strömfallsärenden.

Pa grund av vad anfört blivit ansåge kollegiet deri angivna anordningen,
varigenom kollegiet erhållit hjälp av ett lantmäterisakkunnigt
biträde, böra bibehållas under år 1917.

Med hänsyn till betydelsen av det lantmäterisakkunniga biträdet.-*
verksamhet syntes detta biträde icke böra tilläggas lägre ersättning än
den, som tillgodonjötes av tjänstemän i andra lönegraden, med frånräknande
av pensionsbidrag, eller alltså ett årligt arvode av 5,600 kronor,
därav 1,800 kronor syntes böra anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Då det emellertid måste för den jämna fortgången av kollegietsarMfete
anses högeligen önskvärt att för befattningen i fråga kunde förvärvas
distriktslantmätaren Olof Nilsson, vilken under långvarig tjänstgöring
inom kollegiet förvärvat sig stor erfarenhet inom kollegiets
arbetsområden, men det i sådan händelse icke kunde ifrågasättas annat
än att samma ersättning, 6,000 kronor, som för närvarande av Nilsson
uppbures, fortfarande måtte honom tillerkännas, ansåge sig kollegiet —
som emellertid icke nu kunde lämna upplysning, huruvida Nilsson kunde
stå till förfogande under år 1917, — böra ifrågasätta att, för möjliggörande
av Nilssons fortsatta anställande därstädes, anslaget i fråga
måtte bestämmas till högst 6,000 kronor.

Beträffande lantmäteribiträdets kompetens syntes böra föreskrivas,
att han skulle innehava sådan kompetens, som erfordrades för befattning
såsom byråingenjör i lantmäteristyrelsen.

Lantmäteribiträdet syntes skäligen böra berättigas till eu och enhalv
månads semester under vanliga villkor.

Förutom nu angivna behov av förstärkning av kollegiets arbetskrafter
hade — fortsätter kammarkollegiet — yppat sig vtterligare ett
behov i följande hänseende.

Till följd av den mycket starka ökningen i mängden föredragna
ärenden hade chefens arbete i betydande mån vuxit. Under det antalet
ordinarie ledamöter vore fyra, utgjorde vid tiden för skrivelsens avlåtande
föredragandenas antal åtta eller, om föredragandena i de s. k. ström fallsärendena
medräknades, tio. Detta störa antal föredragande hade medfört,
att tidvis varje dag i veckan varit upptagen med föredragningar, därvid
föredragningstiden vissa dagar uppgått till 5 — 7 timmar. Den tid, som
bleve för chefen övrig till justering av expeditionerna i det stora antalet
stundom vidlyftiga ärenden, måste därför bliva allt för knapp; tidtals
kunde det för chefen vara fullständigt omöjligt att åt handlingarnas

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207.

It

genomläsande ägna så stor noggrannhet, som arendenas beskaffenhet
krävde. Sagda missförhållande framträdde sin starkare, om i betraktande
toges att till kollegiets utlåtande ej sällan remitterades allmänna ärenden
av stor omfattning (kommittébetänkanden, lagförslag o. d.), som ensamt

för sig loge mycken tid i anspråk.

Då det måste anses allt annat än lämpligt, att chefen skulle vara
försatt i eu ställning, som kunde betaga honom möjligheten att med
tillbörlig omsorg fullgöra den maktpåliggande justenngsskyldigheten,
hade kollegiet funnit nödigt föreslå eu utväg, varigenom chefens arbete

kunde i någon man lättas. . „ ,

Detta mål hade kollegiet ansett kunna lämpligast vinnas pa det

sätt, att äldste tjänstgörande ledamoten (inge, utan att chefen för övrigt
trädde ur funktion, för särskilda tillfällen eller möjligen — eftersom
behovet för den närmaste tiden förhölle sig mera konstant — tor någon
viss föredragningsdag i veckan, efter tv omständigheterna kunde påkalla
och chefen ägde bestämma, i chefens ställe tjanstgora vid handläggning
av sådana ärenden, som enligt instruktionen skulle avgöras
av generaldirektören och två ledamöter. Eu sådan anordning vore med
kollegiets nuvarande instruktion icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medlande
möjlig. De kollegiet tillhörande ärenden skulle nämligen nu
av o-öras dels av generaldirektören och ledamöterna gemensamt i plenum,
dels av generaldirektören och 2 ledamöter, dels ock av genera direktoren
på föredragning av vederbörande ledamot. l)å generaldirektören begagnade
semester eller eljest under kortare tid, som ej överstege 14
dagar, vore förhindrad att sitt ämbete uppehålla, inträdde aldsta tjänstgörande
ledamoten i generaldirektörens åligganden, därest icke Kungl.

Maj:t annorlunda förordnade. o ,

Ifrågavarande anordning, innebärande, om man sa vule, ett sla^s
tillämpning av det så kallade divisionssystemet, ehuru endast mera tillfälligt.
och i inskränktare omfattning, vore emellertid icke av kollegiet
avsedd att medföra minskning i vederbörande ledamots egen foredragningsskyldighet.
Härav bleve åter eu följd, att ledamotens arbete i det
hela komme att ökas, och vid sådant förhållande syntes det billigt att
honom tillerkändes skäligt arvode. Kollegiet föresloge for sadant
ändamål ett belopp av 900 kronor för år. .. ,

Den sålunda ifrågasatta anordningen syntes, efter särskilda med,
rivanden år från år, böra få tillämpas så länge den nuvarande abnormt
starka tillströmningen av ärenden fortsatte. Av vad kollegiet i ovng
anfört framginge, att anordningen oundgängligen skulle behova vinna
tillämpning redan från och med år 1917.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Utöver de anslag, som anvisats för uppehållande av kollegiets
ämbetsverksamhet under år 1917, skulle i enlighet med det ovan sagda
för berörda ändamål erfordras ytterligare högst 17,800 kronor eller alltså
sammanlagt hö%st 75,125 kronor.

Av sagda belopp, 17,800 kronor, belöpte sig på senare, halvåret
tillhopa högst S,900 kronor, nämligen

till arvode för en ledamot såsom ordförande å division 450
kronor,

till ett lantmäteribiträde högst 3,000 kronor,

till en extra notarie 1,950 kronor,

till ett extra skrivbiträde 575 kronor samt

såsom tillägg till renskrivningsanslaget 2,925 kronor, därav beräknades
lör anställande av en amanuens 750 kronor, för räknings-och
renskrivni reskostnad respektive 1,500 kronor och 250 kronor samt till
vikariatsersättning 425 kronor.

1 avseende å den förstärkning i kammarkollegiets arbetskrafter under
dr 1918, som bleve erforderlig för den händelse Eders Kungl. Makt
icke funne skäl att för riksdagen framlägga förslag till ny stat för
ämbetsverket, har kollegiet i sin förevarande skrivelse anmält, att kollegiet
för år 1918 hade behov av samma förstärkning av arbetskrafterna
som den för år 1917 beviljade med det tillägg för samma år,
varom, koHegiet förut i samma skrivelse gjort framställning, och att
följaktligen för hållande i löpande gång av kollegiets arbete skulle under
nyssnämnda förutsättning erfordras följande extra befattningshavare år
1918, nämligen

dels för hela året

tre adjungerade ledamöter, därav två avsedda för handläggning
av prästerliga löneregleringsärenden och en för avarbetande av den
mom kollegiet uppkomna balansen,
en extra advokatfiskal,
ett lantmäteribiträde,
en extra arkivarie,
fem extra notarier,

två extra tjänstemän i första graden, fiskaler, avsedda till tjänstgöring
å advokatfiskalskontoret,

ett extra skrivbiträde i andra graden, samt
tre extra skrivbiträden i första graden,

dels ock, efter vad som syntes antagligt, för viss del av året en

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

adjungerad ledamot för handläggning'' av sådana ärenden, som avsåges
i 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen.

Med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, varunder biträde av
adjungerad ledamot kunde erfordras för handläggningen av sistnämnda
slag av ärenden, anhölle emellertid kollegiet att, i händelse av behov,
få i siirskild ordning mot slutet av år 1917 göra framställning
därom.

För övriga ifrågavarande befattningshavare, vilka under ovan angivna
förutsättning ansåges behövliga för år 1918, har kollegiet föreslagit
ersättning efter förut för kollegiets extra befattningshavare tilllämpade
grunder, därvid dock kollegiet ifrågasatt viss förbättring i avlöningsförmånerna
för dels ordinarie tjänsteman, som för fyllande av
ett mera stadigvarande behov förordnades såsom adjungerad ledamot,
och dels extra tjänsteman, som insattes såsom vikarie för sådan ordinarie
befattningshavare. I detta avseende har kollegiet anfört följande.

Där — såsom i förevarande fall vore förhållandet — inom ett
ämbetsverk yppade sig ett mera stadigvarande behov av förstärkning av
arbetskrafterna inom en viss lönegrad, borde — om frågan såges uteslutande
ur organisatorisk synpunkt — ersättningen till eu nödig befunnen
extra befattningshavare bestämmas sålunda att han, mot skyldighet
att avstå möjligen innehavande egna löneförmåner, erhölle ett arvode,
svarande mot arbetets beskaffenhet och det därmed förenade ansvar.
Under förutsättning att, såsom väl undantagslöst torde vara händelsen,
den extra befattningshavarens arbetsuppgifter vore väsentligen lika med
de ordinarie tjänstinnehavarnas i samma grad, borde alltså arvodet
strängt taget motsvara de för ordinarie tjänstinnehavare i graden anvisade
löneförmåner, eventuellt med frånräknande av pensionsavgifter.
Så hade även skett i en del fall, exempelvis beträffande en extra advokatfiskal
hos kammarkollegiet och åtskilliga extra befattningshavare hos
kommerskollegiet. Emellertid kunde det ju möjligen anses skäligt att i
någon mån jämka på denna grundsats så vitt anginge arvode som vore
förenat med förordnande å extra befattning i tredje lönegraden. Nedsättningen
syntes dock rättvisligen icke böra göras större än att arvodet
till sin storlek folie mellan tredje gradens löneförmåner och ^löneförmånerna
i närmast lägre tjänstegrad.

En särskild anledning att på berörda sätt reglera avlöningen foldern,
som på grund av ett mera stadigvarande behov förordnades att
uppehålla extra befattning, läge däri, att det i regeln endast under förutsättning
att ordinarie tjänsteman, som förordnades å sådan befattning,
förpliktades att avstå, jämte tjänstgöringspenningarna, även övriga löne -

u

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

förmåner, skäligen kunde påfordras, att vikarien ägnade tjänsten sin
fulla arbetskraft. Åven detta vikariat vore ju av stadigvarande beskaffenhet,
och för dess avlöning borde därför också billigtvis gälla ovan angiva
normer.

Jämväl finge erinras därom, att enligt de för kammarkollegiet
gällande avlöningsvillkor tjänsteman av lägre grad skulle, vid sjukdomsfall
eller när det erfordrades för beredande av semester, vara skyldig
att, om han förordnades till högre befattning, bestrida densamma, mot
åtnjutande av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller
däremot svarande belopp i stället för egna. tjänstgöringspenningar,
dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma
kalenderår.

Denna bestämmelse, jämförd med föreskriften därom att den, som
av sjukdom vore förhindrad att sin befattning förrätta, ägde uppbära
hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfinge ledighet för
andra orsaker eller eljest vore förhindrad att sköta befattningen, kunde
förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå
så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordrades eller eljest prövades skäligt, torde få anses såsom ett uttryck
för den grundsatsen, att ersättningen för ett förordnande, som meddelades
för längre tid eller av annan anledning än nyss sagts, borde
beräknas högre än till tjänstgöringspenningarna; och borde bestämmelsen
skäligen föranleda till att innehavare av de av särskilda, mera stadigvarande
anledningar inrättade extra befattningar borde av statsmedel
erhålla, utöver tjänstgöringspenningar, ersättning motsvarande minst vad
ordinarie tjänstinnehavare i graden kunde antagas böra till vikarie avstå
under enahanda förhållanden.

Då det nu gällde att avgiva förslag till avlöningsbelopp för år
1918 för kollegiets adjungerade ledamöter, kunde emellertid kollegiet
icke bortse därifrån, att det med hänsyn till nu rådande förhållanden
vore nödigt att vid anslagsäskanden iakttaga all den sparsamhet, som
lämpligen läte sig göra; kollegiet hade nämligen härom fått mottaga
erinran genom skrivelse den 22 augusti 1916 från chefen för finansdepartementet.
Kollegiet hade därför nu liksom vid framställande av
enahanda begäran de båda senaste åren funnit sig icke böra för adjunkterna
begära arvoden enligt här förut angivna beräkningsgrunder utan
velat inskränka sig till en hemställan därom, att för adjungerad ledamot,
som vore extra tjänsteman i kollegiet, måtte beviljas samma arvodesbelopp,
som anvisats av 1916 års riksdag, eller 5,000 kronor om året,
samt att adjungerad ledamot, vilken vore ordinarie tjänsteman inom

15

Kungl. Maj: Is Nåd. Proposition Nr 207.

eller utom kammarkollegium, måtte berättigas att, mot avstående av
egna tjänstgöringspenningar, uppbära ett årsarvode av 3,000 kronor
eller 500 kronor mer än kammarråds tjänstgöringspenningar.

Därest eu till adjunkt förordnad första gradens tjänsteman utan
något ålderstiilägg skulle i adjunktsarvode äga uppbära allenast det
belopp, som i sådant avseende anvisats av 1915 och 1916 årens riksdagar,
eller 2,500 kronor om året, skulle hans årsavlöning komma att
uppgå till samma belopp, 5,000 kronor, som en till adjunkt förordnad
extra tjänsteman skulle erhålla, men den ordinäre tjänstemannen skulle
då hava att vidkännas avdrag för egen pensionering med omkring 100
kronor. Det belopp, han skulle äga att kontant uppbära, skulle alltså
bliva något lägre än vad en extra ordinarie tjänsteman med likartat
förordnande skulle erhålla, under det med vedertagna avlöningsprinciper
torde överensstämma, att en ordinarie tjänsteman, även då han vore
förordnad å högre tjänst, borde i avlöningshänseende hava ett förstegframför
den, som, utan att innehava ordinarie tjänst, vore använd i
enahanda förordnande.

Kollegiet ansåg sig alltså böra hemställa, att arvodena för nu
ifrågavarande stadigvarande adjunktioner måtte, därest de adjungerade
ledamöterna vore ordinarie tjänstemän inom eller utom kammarkollegium,
utgå med 3,000 kronor för helt år räknat, med skyldighet för de .
adjungerade ledamöterna att till dem, som uppehölle deras tjänster, avstå
de med dessa förenade tjänstgöringspenningar.

Vidare syntes, i enlighet med vad som tidigare medgivits kammarrätten,
kollegiet böra bemyndigas att till de tjänstemän, som i egenskap
av vikarier för adjungerade ledamöter uppehölle dessas ordinarie tjänster
i kollegiet, låta utbetala, utöver med tjänsterna förenade tjänstgöringspenningar,
arvoden med 50 kronor i månaden till vardera vikarien.

För dessa arvoden syntes emellertid särskilt anslagsbelopp icke behöva
av riksdagen beräknas. I den mån de skulle tagas i anspråk, skulle
nämligen arvodena för de adjungerade ledamöterna själva utgå med
allenast 3,000 kronor och sålunda av det till adjunktionsarvoden anvisade
beloppet, motsvarande 5,000 kronor om året för varje adjunkt,
inbesparas 2,000 kronor för varje såsom adjungerad ledamot förordnad
ordinarie tjänsteman.

Det för bestridande av ersättning åt semestervikarier, arvoden åt
tillfälliga biträden samt renskrivning.''kostnad erforderliga beloppet har
kollegiet under nu angivna förutsättning beräknat sålunda:

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Vikariatsersättning för tre adjungerade ledamöter
tillhopa 4 V2 månader å 208:3 3.......................... kronor

Vikariatsersättning för en extra advokatfiskal

in. m. (samma belopp som hittills)............................ »

Vikariatsersättning för ett lantmäteribiträde, 1 Va

månad å 150: — ............................................................... »

Vikariatsersättning för fem notarier och två

fiskaler under tillhopa sju månader å 125: — ........... »

Fyllnadsarvoden åt e. o. tjänstemän, som förordnades
att uppehålla amanuensbefattning under tillhopa
11 Va månader å 75: —........................................... »

Vikariatsarvode för ett kvinnligt biträde i andra
graden, 1 månad 100: —, och tre kvinnliga biträden
i första graden under tillhopa 3 månader å 75: —... »

Ersättning åt ett tillfälligt biträde å andra arkiv -

937: 50

400: —

225: —
875: —

862: 50

325: —

kontoret .................................................

............................ »

1,200: —

Renskrivningskostnad................

.............................. »

5,875: —

Summa kronor

10,700: —

Kollegiet har fäst uppmärksamheten därpå att kollegiet här ej
upptagit arvode för den amanuensbefattning, som ansetts behövlig med
hänsyn till jordregisterärendenas befordrande till skyndsammare handläggning.
Detta arvode motsvarades nämligen av arvodet för den indragna
amanuensbefattningen å advokatfiskalskontoret, vilket eljest bort
avräknas från det nödigt ansedda tilläggsanslaget.

De belopp, som under nu angivna förutsättning skulle bliva erforderliga
för anställandet av det äskade antalet extra befattningshavare*
m. m. för år 1918, skulle vara följande:

arvode till ordförande på division.................................

ersättning till tre adjungerade ledamöter, högst.........

arvode till eu extra advokatfiskal.................................

arvode till ett lantmäteribiträde, högst...........................

arvode till en extra arkivarie...........................................

arvoden till fem extra notarier........................................

arvoden till två fiskal er ...................................................

arvode till ett extra skrivbiträde i andra graden ......

arvoden till tre extra skrivbiträden i första graden...
ersättning åt semestervikarier, arvoden åt tillfälliga
biträden samt renskrivningskostnad ...........................

kronor * 900: —

» 15,000: —

» 5,600: —

» 6,000: —

» 5,000: —''

» 19,500: —

» 7,800: —

» 1,550:—

» 3,450: —

» 10,700: —

Summa högst kronor 75,500: —

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

I sitt ovanberörda utlåtande liar lantmäteristyrelsen, efter anmärkande,
att det av kammarkollegiet angivna nära sambandet mellan
kollegiets förvaltningsområde och lantmäteriet icke förefunnits, vidare
meddelat dels att lantmäteristyrelsen understött kollegiets framställning
om anställande hos kollegiet av
ningens verkställande främst av den anledningen, att staten i avseende
å förandet av processer för återvinnande av strömfall kunde likställas
med enskild part samt att det i fall, varom här vore fråga, alltså
icke Unge anses nödvändigt att såväl skäl som motskäl framfördes av
staten, dels ock att anledningen till att kollegiet för j ordregisterärendenas
handläggning erhållit lantmäteribiträde varit att dessa ärenden ansetts
vara så enkla, att de endast borde bliva föremål för ett summariskt
förfarande.

Vidare har styrelsen anfört bland annat följande. Enligt styrelsens
mening kunde anställande av lantmätare hos kollegiet befaras medföra,
att icke alla synpunkter och upplysningar för framtiden komme till
synes i ärenden av det slag, varom här kunde vara fråga, likasom att
kollegiet i förlitande på den lantmäteritekniska sakkunskap, varöver
kollegiet skulle komma att råda, kunde tilltro sig att såsom auktoritet
yttra sig rörande ämnen, som hörde inom lantmäteristyrelsens förvaltning.

Det syntes styrelsen mindre lämpligt att styrelsen underlydande
tjänstemän med bibehållen befordringsrätt inom lantmäteristaten skulle
tjänstgöra \ kollegiet. Styrelsen kunde för övrigt icke tillmäta den
ensartade tjänstgöringen inom kollegiet lika betydelse i meritavseende
som vare sig tjänstgöring inom styrelsen eller praktisk lantmäteriverksamhet.
De arbetsmetoder, som komme till användning inom kollegiet,
vore enligt styrelsens mening icke heller ägnade att göra tjänstemännen
skickade för arbetet inom styrelsen eller i orterna.

Den erfarenhet, som vunnits om de möjligheter, vilka hittills beretts
• kollegiet att anställa lantmäteribiträden, vore enligt styrelsens mening
icke sådan, att den manade till fortsättning. Tvärtom syntes det angeläget
att förhållandena återfördes till normalt läge, vilket måste vara
att varje ämbetsverk skötte sitt förvaltningsområde och sina uppgifter
och ej '' sökte att vare sig såsom likställt eller över- eller underordnat
ingripa eller inkräkta på annat område.

Det vore föga utsikt för kollegiet att till den ifrågasatta befattningen
kunna påräkna annat än en medelmåttig förmåga. Någon utsikt
till befordran inom lantmäteristaten kunde vederbörande ej räkna med,
och kollegiet bleve alltså under förutsättning av befattningens upp,
tagande i stat hänvisat till en och samma person för en längre tid
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 173 höft. (Nr 207.) 3

LantmäterielyrcUen -

Lönercgle ringtkom mitten.

18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207.

framåt. Efter en längre tids anställning i kollegiet komme säkerligen
den ensartade tjänstgöringen att utöva sitt mindre fördelaktiga inflytande
på intresset.

Lantmäteristyrelsen funne sig alltså böra avstyrka anställande i
kollegiet av lantmätare på stat, och hemställde styrelsen, att något
vidare tillfälle icke måtte beredas kollegiet att anställa lantmätare utom
för vattenfalls utredningarna och jordregisterärendena. Kollegiets behov
av lantmäteriutredningar och sakkunskap på lantmäteriets område vore
enligt styrelsens mening väl tillgodosett genom bestämmelser i gällande
instruktioner, enligt vilka kollegiet ägde att hos lantmäteristyrelsen påfordra
utredning och utlåtande i alla ämnen, som folie inom styrelsens
förvaltningsområde. Man behövde för övrigt icke nödvändigt vara lantmätare
för att ur en lantmäteriakt hämta varje upplysning. Med god
vilja och någon övning visade det sig, att personer, som icke alls hade
någon utbildning som lantmätare, förvärvade både färdighet och omdöme
vid behandlingen av en sådan akt, och gällde detta även personer,
som stode på lägre bildningsnivå än kollegiets ämbets- och tjänstemän.

Slutligen har lantmäteristyrelsen yttrat sig i fråga om fortsatt förordnande
för distriktslantmätaren Nilsson att biträda kollegiet.

Härefter torde jag få övergå till en redogörelse för innehållet i
det av löneregleringskommittén i ärendet avgivna yttrandet.

Det av kammarkollegiet i skrivelsen den 6 oktober 1916 åberopade
behovet av den ifrågasatta tillfälliga förstärkningen i ämbetsverkets
arbetskrafter hade — yttrar kommittén — angivits vara föranlett, så
vitt anginge advokatfiskalskontoret, av fortgående, avsevärd ökning i
det advokatfiskal erna åliggande arbetet och, beträffande ämbetsverket i
övrigt, dels av önskvärdheten att kunna avhjälpa en under de senare
åren uppkommen alltjämt stigande balans, dels ock huvudsakligen därav,
att sedan år 1914 gjort sig kännbar och under en tid framåt komme .
att inträffa en avsevärd ökning i tillströmningen inom vissa grupper av
de på kollegiets handläggning beroende ärenden, en ökning, som, beroende
på vissa under senare tid utfärdade författningar, vore av övergående
beskaffenhet och endast i någon mån tagits i beräkning vid bestämmandet
av ämbetsverkets ordinarie arbetskrafter.

Då redogörelser för omfattningen och beskaffenheten av den arbetsökning,
som under ovanberörda tider inträffat för kammarkollegiet, upprepade
gånger framlagts för såväl Kungl. Maj:t som riksdagen, syntes
icke nu vara erforderligt att förnya vare sig utredningen härutinnan
eller den av kommittén vid föregående tillfälle lämnade redogörelsen ,

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

angående kollegiets organisation samt den i sammanhang därmed vidtagna
undersökningen, huruvida och i vilken, omfattning de ärenden,
som nu mera tillfälligtvis tillströmmade, tagits i beräkning vid lastställandet
av ämbetsverkets nuvarande organisation.

Det syntes vara tillräckligt att dels erinra, att de grupper av
ärenden, inom vilka den ökade tillströmningen av de i kollegiet diarieförda
ärendena gjort sig gällande, utgjordes av frågor rörande lastställande
av nya löneregleringar för rikets prästerskap och eu mångfald
därmed sammanhängande frågor — bland vilka särskilt märktes de av
kollegiet i dess förevarande framställning omförmälda ärendena av den
beskaffenhet, som avsåges i 3 § i lagen om indragning av prästerskapets
tionde och i 19 § 4 mom. i lagen om reglering av prästerskapets avlöning
— ävensom av7 frågor, uppkomna i sammanhang med jordregistrets
uppläggande, dels ock hänvisa till de redogörelser i .omförmäla
hänseenden, som återfunnes i de statsrådsprotokoll, vilka bifogats propositionen
nr 205 till 1916 års riksdag angående förstärkning av arbetskrafterna
hos kammarkollegiet, sid. 3—14, 19 25 och 29—39, samt,

så vitt anginge extra advokatfiskal, propositionen nr 153 till 191- ars
riksdag och statsverkspropositionen till 1916 års riksdag, sjunde huvudtiteln
sid. 13—17. _ _ .

Den föreliggande, av kammarkollegiet gjorda framställningen, sa

vitt kommittén för närvarande hade att yttra sig däröver, åsyftade, såsom
närmare framginge av den lämnade redogörelsen för. innehållet i
framställningen, erhållande av arbetsförstärkning dels under tiden 1 juli
31 december 1917 utöver den, som på grund av 1916 års riksdagsbeslut
beviljats enligt kungl. brev den 9 och den 30 juni 1916, dels

ock under år 1918. o

Vad därvid först anginge den för ifrågavarande del av ar 1917
erforderliga arbetsför stärkning en, innebure densamma dels anställande, av
en extra''notarie och ett kvinnligt extra biträde, dels anvisande av vissa
belopp för anställande av en amanuens och bekostande av renskrivningsoch
räknearbete m. m., dels anställande av ett stadigvarande lantmäteribiträde,
dels ock anvisande av arvode åt äldste tjänstgörande kammarrådet
för fullgörande av uppdrag såsom ordförande å division.

Den extra notarien och det extra skrivbiträdet hade ansetts. erforderliga
för det utredningsarbete, som tillkomme kammarkollegiet på
grund av bestämmelsen i 3 § i ovan åberopade lag om indragning av
prästerskapets tionde. För samma ändamål hade en ökning i renskrivningsanslaget
ansetts behövlig.

Kommittén har icke funnit något att erinra mot de av kollegiet

20

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

till stöd för fram ställningen i denna del åberopade skäl. Redan i ett
tidigare utlåtande (propositionen nr 205 till 1916 års riksdag, sid. 30)
hade kommittén efter tagen del av ärendenas beskaffenhet intygat, att
desamma vore av synnerligen tidsödande art. Under år 1917 skulle
handläggas ett omkring dubbelt så stort antal dylika ärenden som under
år 1916. Kollegiets beräkning grundade sig på den erfarenhet, som
iindei ett år vunnits i avseende å ärendenas handläggning*. Efter vad
som meddelats kommittén, både kollegiet vid arbetets fördelande iakttagit,
att allt arbete, som ej fordrade kvalificerad arbetskraft, överlämnats
till kvinnliga biträden, och även i övrigt sökt vid arbetets utförande tilllämpa
praktiska arbetsmetoder. Kommittén tillstyrkte alltså beviljande av
vad kollegiet i deDna del av sin framställning begärt.

Kommittén ansåge, att kollegiet visat fog för vad kollegiet begärt
för. fortskyndande av de ärenden, som uppstode i anledning av jordregistrets
uppläggande. Rörande omfattningen av det tillskott i arbete,
ifrågavarande ärenden tillförde kollegiet, hade kommittén förut uttalat
(propositionen nr 205 till 1916 års riksdag, sid. 31).

Av kollegiets nu förevarande framställning framginge, att kollegiet
för att under år 1917 påskynda handläggningen av nämnda s. k. jordregisterärenden
anhållit om anställande hos ämbetsverket av ytterligare
ett lantmäteribiträde utöver det, som från slutet av år 1914 tiänsto-iort
därstädes.

Enligt vad kommittén inhämtat, hade Kung!. Maj:t enligt nådigt
brev den 30 december 1916 förordnat två lantmätare att under år 1917
biträda kollegiet med fullgörande av det av jordregisterärendena föranledda
utredningsarbetet.

bill följd härav och då kollegiet förmält sig hava för avsikt att
hven genom vidtagande av särskilda åtgärder i avseende å jordregisterärendenas
föredragning ytterligare påskynda deras handläggning, hade
kollegiet med skäl förväntat en ökning såväl i kansliarbetet som i renskrivnxngskostnaden.
Kollegiets begäran att sättas i tillfälle att under
ar 1917 anställa en amanuens för bestridande av det ökade kansliarbetet
och att för rcnskrivningsarbetets bekostande få sig beviljad en ökning
i renskrivningsanslaget syntes vara billig.

Denna senare ökning, som av kollegiet föreslagits till 500 kronor,
hade jämväl motiverats därmed, att registratorns arbete genom den
0ka.de
hjälp fullgöra sina åligganden. För belysande av det'' befogade i sistnämnda
skal syntes vara tillräckligt att hänvisa därtill, att antalet diarieförda
ärenden numera uppginge till mellan två och tre gånger det antal,

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

som vid genomförandet av kollegiets nuvarande organisation beräknades
komma att tillhöra ämbetsverket.

Kommittén tillstyrkte alltså anvisande av de av kollegiet i nu
ifrågavarande hänseenden begärda beloppen, i vad de folie på senare
halvåret 1917, eller 750 kronor och 250 kronor.

Beträffande kollegiets framställning om anställande hos kollegiet
av ett stadigvarande lantmäterisakkunnigt biträde, läge det onekligen
så till vida ett visst fog i framställningen, som åtskilliga av de ärenden,
som kollegiet eller dess advokatfiskal hade att handlägga, för sitt
bedömande förutsatte utredning jämväl i lantmäteritekniskt hänseende.

För vinnande av berörda utredning hade kollegiet nu att antingen
genom en sin tjänsteman verkställa densamma eller ock därom anmoda
lantmäteristyrelsen.

Efter vad kollegiet angivit, fördröjdes ärendet genom anlitandet av
den senare utvägen, och att detta torde vara förhållandet syntes framgå
även av lantmäteristyrelsens framhållande av bristande arbetskrafter hos
styrelsen.

Vad anginge den förra vägen — som hade det företräde framför
den senare, att med anlitande av densamma utredningen lättare kunde
begränsas till sådana detaljer, som föredraganden eller advokatfiskalen,
där denne hade att handlägga ärendet, ansåge vara av beskaffenhet att
inverka på ärendets bedömande — måste man giva erkännande åt kollegiets
önskan att till arbetets befrämjande hava tillgång till sakkunnig
person, som kunde få sig utredningsarbetet anförtrott.

Likväl framställde sig vissa betänkligheter i avseende å en sådan
anordning. Man kunde nämligen ur vissa synpunkter ifrågasätta lämpligheten
av att inom ett ämbetsverk anställa befattningshavare, vars
verksamhet vore till stor del grundad på behandling av material, varöver
annat ämbetsverk förfogade. Kollegiet hade visserligen under de
senare åren haft lantmäteribiträden hos sig anställda, men detta syntes
knappast kunna åberopas till stöd för att på stadigvarande sätt anställa
lantmäterisakkunnigt biträde hos ämbetsverket, alldenstund de hittillsvarande
lantmäteribiträdena varit anställda för särskilda ändamål, om
ock med rätt för kollegiet att i någon mån använda dem för andra
förefallande lantmäterigöromål.

I sin förevarande framställning, i vad densamma avsåge ämbetsverkets
omorganisation i viss angiven omfattning, hade kollegiet begärt
upptagande på stat av en särskild tjänsteman i andra lönegraden för
1 antmäteritekniska utredningar, vilken tjänsteman skulle benämnas arki -

22 ‘ Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 207.

vane. I denna del av ärendet hade kommittén icke för närvarande att
yttra sig.

Då kommittén icke ville redan nu utan vidare närmare utredning
binda sig i avseende å frågan om anställande på stat av eu för lantmäteritekniska
utredningar avsedd arkivarie, funne sig kommittén förhindrad
att i princip uttala sig i vare sig till- eller avstyrkande riktning beträffande
det nu till yttrande föreliggande förslaget att på extra stat anvisa
medel för anställande av lantmäteritekniskt biträde.

Däremot ansåge sig kommittén i vad kollegiet anfört till stöd för
förslaget i fråga hava giltigt skäl att ej avstyrka anställande försöksvis
hos kollegiet av ett lantmäteritekniskt biträde under tiden från och med
den 1 juli 1917 till 1918 års utgång. Därvid förutsatte kommittén,
vad som från kollegiets sida även förklarats vara avsikten, att alla
ärenden, för vilkas bedömande fordrades lantmäterisakkunnigt utlåtande,
fortfarande remitterades till lantmäteristyrelsen.

Kommittén hade intet att erinra däremot, att ifrågavarande befattningshavare
tillerkändes ersättning, motsvarande avlöning för tjänsteman
i andra lönegraden med frånräknande av ett pensionsavgift motsvarande,
avrundat belopp, eller alltså, efter år räknat, ett arvode av 5,600 kronor,
därav 1,800 kronor borde anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Däremot funne sig kommittén — som icke syntes hava att yttra
sig huruvida förordnandet å befattningen i fråga lämpligen borde anförtros
åt distriktslantmätaren Nilsson — icke kunna biträda förslaget
därom, att Nilsson, därest han komme att erhålla förordnandet, skulle
varda berättigad till högre ersättning än nu sagts.

Mot vad kollegiet föreslagit beträffande lantmäteribiträdets kompetens
och rätt till semester funnes intet annat att erinra, än att, då
lantmäteribiträdet skulle tillsättas först från och med den 1 juli 1917,
rätt till semester under år 1917 ej borde ifrågakomma. Det i sådant
avseende beräknade beloppet 225 kronor borde alltså frånräknas det för
senare halvåret 1917 begärda anslaget.

Vad kammarkollegiet anfört i fråga om behovet att under den tid,
den nu pågående abnormt starka tillströmningen av ärenden fortsatte,
bereda ämbetsverkets chef någon lättnad i hans maktpåliggande arbete
syntes kommittén vara synnerligen befogat.

Ökningen i det på chefen vilande arbetet framginge av vad kollegiet
därutinnan anfört, vilket även ådagalade att chefen till följd av den
väsentligt ökade föredragningen inom ämbetsverket måste anses vara
urståndsatt att med tillbörlig noggrannhet fullgöra vad på honom ankomme.

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Det måste erkännas såsom ett befogat krav från kollegiets sida
att få nämnda missförhållande avhjälpt. Härför talade icke blott rättmätigheten
i anspråket på att chefen icke skulle belastas med tyngre
arbete än han skäligen kunde anses förmå fullgöra utan eftersättande
av den noggrannhet i arbetets utförande, som måste av honom förväntas,
utan även hänsynen till det krav, som ur rättssäkerhetens intresse
måste framställas diirpå, att arbetets säkra gång inom ämbetsverket
icke vedervågades.

Vid bedömandet av den föreliggande frågan borde icke förbises,
att chefens åligganden icke vore fullgjorda genom hans presiderande
vid föredragningarna och justeringen av de härav härflytande expeditionerna.
Han hade även andra vittgående skyldigheter. Han ansvarade
nämligen för ärendenas jämna och ändamålsenliga gång inom kollegiet.
Den på kollegiet ankommande skyldigheten att med uppmärksamhet
följa alla de förhållanden, å vilka den inom området för kollegiets verksamhet
varande kamerala och ekonomiska lagstiftningen ägde inflytande,
vilade till stor del på chefen.

Såsom kollegiet framhållit, vore den av kollegiet ifrågasätta anordningen
att äldste tjänstgörande ledamoten kunde, utan att chefen för
övrigt trädde ur funktion, i viss omfattning i chefens ställe tjänstgöra
vid handläggning av sådana ärenden, som enligt instruktionen skulle
avgöras av gener aldirektören och två ledamöter, icke med kollegiets nuvarande
instruktion möjlig utan Eders Kungl. Maj:ts särskilda medgivande.

Kommittén hade för sin del icke någon erinran mot den sålunda
föreslagna anordningen.

Kollegiet, som förklarat, att anordningen i fråga icke vore avsedd
att medföra minskning i vederbörande ledamots egen föredragningsskyldighet,
hade framhållit, att ledamotens arbete såsom en följd härav
i det stora hela komme att ökas och att det vid sådant förhållande
syntes skäligt att honom tillerkändes ett arvode, vilket av kollegiet
föresloges till 900 kronor för år.

Inom den svenska statsförvaltningen funnes anordningar, som i
viss mån vore jämförliga med den nu föreslagna.

I hovrätterna handlades flertalet mål på divisioner, under ordförandeskap
av en därtill förordnad ledamot. Divisionsordföranden vore befriad
från föredragningsskyldighet, dock att å divisioner, där allenast vädjade
saker handlades, halv föredragningsskyldighet i regel ålåge honom. Såsom
ordförande å division åtnjöte han (frånsett vad som gäller beträffande
den, som tillika är ordförande å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt)
ett arvode av 500 kronor.

24

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207.

Enligt gällande instruktion för pensionsstyrelsen förordnades en av
byråcheferna därstädes att tjänstgöra såsom chefens (generaldirektörens)
ställföreträdare. Han inträdde i generaldirektörens frånvaro i utövningen
av dennes åligganden och hade jämväl att eljest, efter generaldirektörens
bestämmande, inträda i dennes ställe vid behandling av visst ärende
eller viss grupp av ärenden.

Jämväl enligt instruktionerna för telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen
och socialstyrelsen förordnades en av ledamöterna till chefens ställföreträdare
med skyldighet för honom att i generaldirektörens frånvaro
(medicinalstyrelsen: »vid hinder för generaldirektören att tjänstgöra»)
inträda i utövningen av generaldirektörens åligganden.

Inom telegrafstyrelsen och medicinalstyrelsen åtnjöte chefens ställföreträdare
arvode efter 1,000 kronor för år.

Kommittén funne det synnerligen önskvärt, att kammarkollegiets
chef måtte under nuvarande förhållanden kunna, utan att i övrigt träda
ur funktion, ordna med arbetet inom ämbetsverket på det sätt, att viss
ledamot inträde i generaldirektörens ställe vid behandling av visst ärende
eller viss grupp av ärenden.

Aven under normala förhållanden kunde det ofta inträtfa, att chefen
vore så strängt sysselsatt av visst tjänståliggande — exempelvis av den
på honom ankommande behandlingen av något större allmänt ärende
av brådskande beskaffenhet — att det skulle vara till avsevärd fördel
för arbetets jämna fortgång, att han kunde anmoda viss ledamot att i
sitt ställe deltaga i handläggningen av visst ärende eller vissa ärenden.
I ännu högre grad framträdde behovet vid de abnorma arbetsförhållanden,
som för närvarande vore rådande inom kollegiet.

Nu syntes sådan arbetsfördelning ej kunna ske utan att chefen
anmälde sig vara i behov av tjänstledighet, då äldste ledamoten, mot
åtnjutande av chefens tjänstgöringspenningar, inträdde i hans åligganden.
Frånsett besväret med vikariatsförordnauden för denne ledamot
och dennes vikarie o. s. v. vore det givetvis oegentligt, att chefen för
att kunna behörigen fullgöra ett ökat arbete skulle nödgas avstå från
någon del av sin avlöning.

Ifrågavarande anordning skulle innebära, att kollegiet kunde bedriva
sitt arbete på två samtidigt arbetande divisioner, vardera med
samma befogenhet som kollegiet enligt instruktionen ägde utöva.

Under nu rådande abnorma arbetsförhållanden inom kollegiet måste
det vara att förvänta, att dylik divisionsföredragning komme att äga
rum i jämförelsevis stor utsträckning. Efter kollega avsikt skulle anordningen
i fråga icke komma att medföra minskning i vederbörande
ledamots egen föredragnin gsskyld i gli et.

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Med den kännedom kommittén hade om den arbetsmängd, som
ålåge varje särskild ledamot och som — på sätt även framginge av de
utredningar, vilka legat till grund lör kollegiets tid efter annan gjorda
framställningar om förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter — betydligt
överstege vad som vid organisationens genomförande beräknades,
vågade kommittén betvivla, att det i längden skulle bliva kollegiet
möjligt att undvika en mot den ifrågavarande ledamotens ökade arbete
svärande minskning i ledamotens föredragningsskyldighet.

Att, likasom skett i hovrätterna, begränsa ledamotens föredragningsskyldighet
till viss kvotdel av den honom eljest åliggande, syntes ej
vara möjligt med hänsyn till de olika sätt, varpå ärendenas fördelning
ledamöterna emellan ägde rum i hovrätterna och kollegiet. Det torde
få överlämnas till ledamotens egen ansvarskänsla att på det sätt begränsa
minskningen, att det allmänna ej bleve lidande.

Åven förutsatt således att äldste tjänstgörande ledamotens uppdrag
såsom ordförande å division komme att medföra någon minskning i
hans egen föredragningsskyldighet, ansåge kommittén det vara skäligt
att ledamoten i fråga bereddes särskild ersättning för uppdraget.

Såsom förut omförmälts, utginge arvodet till divisionsordförandena
i hovrätterna i regel med 500 kronor samt till generaldirektörens ställföreträdare
i telegrafstyrelsen och medicinalstyrelsen med 1,000 kronor.
Kollegiet hade föreslagit 900 kronor. Kommittén ansåge sig för sin
del böra förorda förstnämnda belopp 500 kronor.

Kommittén, som icke nu hade att yttra sig över kollegiets förslag
rörande ämbetsverkets omorganisation, överginge härefter till behandling
av den till kommittén hänskjutna frågan, på vilket sätt kollegiets behov
av ökade arbetskrafter för år 1918 måtte medelst anvisande av anslag
på extra stat kunna skäligen tillgodoses.

Kollegiet hade även för det fall, att den ifrågasatta organisationen
bleve genomförd från 1918 års början, ansett nödigt att för samma år
på extra stat aijvisades medel för bekostande av viss arbetsförstärkning.

Då kommittén, på sätt nyss sagts, icke nu hade att yttra sig
över kollegiets förslag rörande ämbetsverkets omorganisation, syntes
kommittén även kunna förbigå den arbetsförstärkning, som skulle bliva
nödig för år 1918 under förutsättning att nämnda omorganisation bleve
genomförd från och med samma års början.

Kommittén hade sålunda att yttra sig allenast rörande kollegiets
alternativa förslag rörande arbetsförstärkningen under år 1918 under
förutsättning att nuvarande organisation bibehölles jämväl under samma år.

I denna del av ämnet syntes kommittén kunna fatta sig kort.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 173 höft. (Nr 207.) 4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Enligt vad kollegium meddelat, vore anledning antaga att samma
omständigheter, som. föranlett behov av ökade arbetskrafter under år
1917, fortfarande skulle med samma styrka göra sig gällande under
år 1918.

Vid granskning av kollegiets uppgifter härutinnan hade kommittén
icke funnit något att erinra.

Enligt sagda uppgifter jämte nu inhämtad upplysning rörande
kollegiets och dess advokatfiskalskontors arbete under år 1916 erhölles
följande siffror.

Antalet inkomna, hos kollegiet diarieförda ärenden — frånsett
sådana, som enligt gällande organisation numera icke tillhörde, kollegiets
handläggning — utgjorde år 1900 1,703, år 1905 1,918, år 1910 2,128,
år 1911 2,337, år 1912 2,758, år 1913 3,088 (eller efter frånräknande
av strömfallsärendena 2,894), år 1914 4,183 (med nyssnämnda undantag
3,843), år 1915 4,896 (med samma undantag 4,698) och år 1916 5,195
(med enahanda undantag 5,154).

Under det att antalet av de vid övergången från kollegiets förra
till dess nuvarande organisation diarieförda men icke avgjorda ärenden
utgjorde 581, hade vid slutet av nedan nämnda år balansen utgjort: år
1911 598, år 1912 882, år 1913 (efter frånräknande av strömfallsärendena)
1,223, år 1914 (med samma begränsning) 2,256, år 1915
(med enahanda undantag) 3,543 och år 1916 (med berörda undantag)
3,443.

Beträffande advokatfiskalskontoret utgjorde antalet inkomna mål
och ärenden, oberäknat vattenfallsärendena, under åren 1902—1911 i

medeltal 416, år 1912 492, år 1913 828, år 1914 1,022, år 1915 1,338

och år 1916 1,891. Antalet vid årets slut balanserade ärenden hade

år 1902 uppgått till 132, år 1911 till 288, år 1913 till 583, år 1914

till 745, år 1915 till 784 och år 1916 till 1,139.

På grund av vad i denna del av ärendet förekommit ansåge kommittén
att, i överensstämmelse med vad kollegiet begära kollegiet borde
för år 1918 beviljas samma arbetsförstärkning som medgivits för år
1917 och kunde komma att för sistnämnda år i enlighet med kommitténs
ovan gjorda tillstyrkan ytterligare medgivas, därvid kommittén jämväl
hölle före, att prövningen av behovet av den adjungerade ledamot,
kollegiet eventuellt ansett bliva för viss del av år 1918 behövlig för
handläggning av ärenden, som avsåges i 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen,
borde göras beroende av särskild framställning av
kollegiet.

Kollegiet hade nu i en något modifierad form återupptagit och något

27

Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207.

närmare utvecklat sin redan föregående år framställda begäran därom,
att ordinarie tjänsteman, som erhölle mera stadigvarande adjunktionsförordnande,
måtte tillerkännas högre arvode än som motsvarade kammarråds
tjänstgöringspenningar.

Beträffande vad därutinnan tillförene förekommit lian visades till
propositionen nr 205 till 1916 års riksdag, sid. 15 16, 40 samt 42—45,

varjämte erinrades därom, att kammarrätten i en nu föreliggande framställning
i fråga om förstärkning av arbetskrafterna i kammarrätten
gjort en med kollegiet lika lydande framställning.

Vad i denna del av ärendet förekommit tunne kommittén icke
vara av beskaffenhet att föranleda ändring i den av kommitén härutinnan
omfattade mening, som ock av riksdagen godkänts, utan ansåge kommittén,
att den ersättning, som skulle utgå till adjungerad ledamot, som
vore ordinarie tjänsteman, borde bestämmas till belopp, motsvarande
kammarråds tjänstgöringspenningar.

Kollegiets hemställan om rätt att till de tjänstemän, som x egenskap
av vikarier för adjungerade ledamöter uppehölle dessas ordinarie
tjänster i ämbetsverket, låta utbetala, utöver med tjänsterna förenade
tjänstgöringspenningar, arvoden med oO kronor i månaden till varje
vikarie, stode i överensstämmelse med vad för likartat fall medgivits
kammarrätten. Kommittén hade fördenskull intet att erinra mot ätt
samma förmån tillkomme kammarkollegiet.

Såsom kollegiet även erinrat behövde för dessa arvoden intet särskilt
anslagsbehov beräknas.

I ‘enlighet med det förestående skulle de belopp, som bleve erforderliga
i anledning av de nu ifrågavarande befattningshavarnas anställande
hos kollegiet med vad mera, som av kommittén biträtts, utgöias av

för år 1917, utöver vad förut anvisats:
arvode för en ledamot såsom ordförande å division...

)> till ett lantmäteribiträde .......................................

» » en extra notarie..............................................

» » ett extra skrivbiträde i första graden ......

ersättning för semestervikariat, arvoden åt tillfälliga
biträden samt renskrivningskostnad........................

Summa

kronor 250: —
» 2,800: —

» 1,950: —

x) 575: —

_»_2,700: —

kronor 8,275:—

för år 1918:

arvode för en ledamot såsom ordförande å division... kronor

ersättning till tre adjungerade ledamöter, högst......... » 15,000:

arvode till en extra advokatfiskal ................................... » 5,600:

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

arvode till ett lantmäteribiträde

» » en extra arkivarie.............................................

» » fem extra notarier...........................................

» » två extra fiskaler ......................................

® ® ett extra skrivbiträde i andra graden

» )> tre extra skrivbiträden i första graden

ersättning för semestervikariat, arvoden åt tillfälliga
biträden samt renskrivningskostnad........................

Summa

eller tillhopa högst 82,975 kronor.

På grund ^ av det anförda finge kommittén hemställa, det Eders
Kung], Majrt måtte föreslå riksdagen

att för beredande under senare halvåret 1917 och hela året 1918
av arvode för en ledamot såsom ordförande å division i kammarkollegiet
samt föi anställande hos kollegiet ej mindre för senare hälften av år
1917 av, förutom vad redan vid 1916 års riksdag vore medgivet, ett
lantmäteribiträde, en extra notarie och ett extra skrivbiträde i första
graden, än även för år 1918 av tre adjungerade ledamöter, en extra
advokatfiskal, ett lantmäteribiträde, en extra arkivarie, fem extra notarier,
tya extra fiskaler, ett extra skrivbiträde i andra graden och tre extra
skrivbiträden i första graden, ävensom för ersättande av övriga av bemäld;*
befattningshavares anställande föranledda kostnader på extra stat
för år 1918 bevilja ett anslag av högst 82,975 kronor, med rätt för
Edeis Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av anslaget disponera
8,275 kronor. r

Kommittén hemställde vidare, att, i händelse av riksdagens bifall
till förenämnda förslag, Eders Kungl. Maj:t måtte

dels beträffande tiden från och med den 1 juli 1917 till 1918 års
slut medgiva att, i den omfattning kollegiets chef bestämde, äldsta tjänstgörande
ledamoten måtte, jämväl å tid, då generaldirektören vore i utövning
av sitt ämbete, i generaldirektörens ställe deltaga i handläggningen
av mål och ärenden, vilka skulle av generaldirektören och två
ledamötei handläggas, med rätt för ledamoten att härför uppbära ett
arvode av 500 kronor för år räknat,

•u ^rk^ara .vilja, efter förslag, som kollegiet skulle hava att

till Eders Kungl.^ Maj:t avgiva, förordna ej mindre tre särskilda personer
att under år 1918 i egenskap av adjungerade ledamöter biträda
kollegiet med handläggning av mål och ärenden efter anvisning av
kollegiets chef, än även särskild person att under år 1918 vara extra

kronor 5,600: —
» 5,000: —

» 19,500: —

» 7,800: —

» 1,550: —

» 3,450: —

10,700: —
kronor 74,700: —-

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

advokatfiskal och särskild person — vilken skulle innekava sådan kompetens,
som erfordras för befattning såsom byråingenjör i lantmäteristyrelsen
— att från och med den 1 juli 1917 till 1918 års utgång vara
lantmäteribiträde i kollegiet,

dels föreskriva att adjungerad ledamot, extra advokatfiskal och
lantmäteribiträdet skulle vara berättigade att under tiden för förordnandet
uppbära,

adjungerad ledamot, om lian vore extra tjänsteman i kollegiet, en
ersättning för år räknat av 5,000 kronor och för andra fall en mot
kammarråds tjänstgöringspenningar svarande ersättning, med skyldighet
för den adjungerade ledamoten att avstå de med hans tjänst förenade
tjänstgöringspenningar eller, därest han innehade stadigvarande amanuensförordnande,
hela amanuensarvodet, samt

advokatfiskal och lantmäteribiträde arvoden av 5,600 kronor, varav
1,800 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar, med skyldighet
för dem att frånträda möjligen innehavda avlöningsförmåner,

dels förklara, att den extra advokatfiskal skulle äga lika med
den ordinarie åtnjuta aktoratsarvode på sätt i § 29 av den för kollegiet
gällande instruktion stadgades,

dels bemyndiga kollegiet att ej mindre för tiden från och med den
1 juli 1917 till samma års slut förordna eu person att vara extra notarie
samt en person att vara extra skrivbiträde i första graden hos kollegiet,
än även för år 1918 förordna en person att vara extra arkivarie, fem
särskilda personer att vara extra notarier, två särskilda personer —
vilka skulle hava avlagt sådan examen, som erfordrades för befattning
såsom tjänsteman å styrelse- och förvaltningsverkens advokatfiskalskontor
— att under benämning fiskaler tjänstgöra å advokatfiskalskontoret,
en person att vara extra skrivbiträde i andra graden med anställning
å advokatfiskalskontoret samt tre särskilda personer att vara extra
skrivbiträden i första graden hos kollegiet,

dels tillerkänna nyssnämnda befattningshavare rättighet att uppbära,
efter år räknat, arvoden:

extra arkivarien av 5,000 kronor, därav 1,600 kronor skulle anses
såsom tjänstgöringspenningar, extra notarie och extra fiskal av 3,900
kronor, varav 1,500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar,
med skyldighet för extra arkivarien och övriga omförmälda tjänstemän
att frånträda samtliga avlöningsförmåner, som vore förenade med möjligen
innehavande befattning inom kollegiet, ävensom

extra skrivbiträde i andra graden av 1,550 kronor och extra skrivbiträde
i första graden av 1,150 kronor,

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

dels bemyndiga kollegiet att för år 1918 till en var av de tjänstemän,
som i egenskap av vikarier uppehälle de adjungerade ledamöternas
ordinarie tjänster hos kollegiet, låta utbetala, utöver med tjänsten förenade
tjänstgöringspenningar, arvode med 50 kronor i månaden;

dels medgiva kollegiet att, utöver vad förut härutinnan medgivits,
såsom tillägg till det i ämbetsverkets stat uppförda anslaget till vikariatsersättning,
renskrivnings- och tnmkningskostnad m. m. använda ett
belopp av 2,700 kronor under senare halvåret 1917 och 10,700 kronor
under år 1918,

dels förklara adjungerade ledamöterna, extra advokatfiskal, lantmäteribiträdet,
extra arkivarien, extra notarierna, extra fiskalerna samt
extra skrivbiträdena berättigade att, när sådant kunde ske utan hinder
för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester, adjungerad ledamot,
extra advokatfiskal och lantmäteri biträde under en och en halv månad
samt en var av övriga ifrågavarande befattningshavare under en månad,
dock att lantmäteribiträdets rätt till semester inträdde först år 1918,

dels ock föreskriva, att ovan omförmälda befattningshavare skulle
vara underkastade skyldighet att iakttaga vad som i fråga om daglig
arbetstid å tjänsterummet gällde för kollegiets ordinarie befattningshavare
ävensom att för dem skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse
de för åtnjutande av avlöningsförmånerna för motsvarande ordinarie
befattningshavare i kollegiet stadgade villkor och bestämmelser.

Vid sitt utlåtande har kommittén fogat en jämförande tablå, utvisande
beviljade och av löneregleringskommittén tillstyrkta anslag för
uppehållande av kammarkollegiets ämbetsverksamhet åren 1917 och
1918, vilken tablå var av följande innehåll:

1917.

Kammarkollegiets nu gällande stat....................................... kr. 127,200: —

Extra anslag, beviljade av 1916 års riksdag för
anställande av extra advokatfiskal

m. in............................................. kr. 6,000: —

För anställande av adjungerade

ledamöter m. fl................ högst » 51,325: — högst » 57,325: —

Extra anslag, anvisat av Kungl. Maj:t enligt

nådigt brev den 24 november 1916 (jan.—juni) » 5,650: —

Summa för 1917 (beviljat anslag) högst kr. 190,175: —
Tillstyrkt ytterligare extra anslag (juli—dec.).................. kr. 8,275: —

Summa för 1917 (dels beviljat, dels tillstyrkt anslag) högst kr. 198,450: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

31

1918.

Kammarkollegiets nu gällande stat....................................... kr. 127,200: —

Tillstyrkt extra anslag .............................................. högst » 74,700: —

Summa för 1918 högst kr. 201,900: —

Summa.

Av löneregleringskommittén tillstyrkta anslag

för juli—december 1917................................................ kr. 8,275: —

för 1918........................................................................ högst » 74,700: —

högst kr. 82,975: —

I förestående belopp hava ej inräknats de anslag, som beviljats
eller må komma att beviljas för dels strömfallsutredningen, dels ecklesiastika
boställsutredningen, dels ordnandet av vissa kollegiet tillhörande
handlingar och dels beredande av vikariatsersättning med anledning
därav att ledamot, för att uteslutande ägna sig åt särskilt ärende, må
erhålla befrielse från handläggningen av övriga honom tillkommande
ärenden.

Enligt vad ett kommittéutlåtandet bifogat protokollsutdrag utvisar
voro av kommitténs ledamöter greve Philip Klingspor och kammarrådet
friherre von Otter så till vida av skiljaktig mening, att de, i enlighet
med vad kammarkollegiet hemställt, tillstyrkte, att ersättningen åt ordinarie
tjänsteman, som förordnades såsom adjungerad ledamot, måtte
bestämmas till 3,000 kronor för år räknat.

I likhet med löneregleringskommittén anser jag kammarkollegiet
hava till fullo ådagalagt behovet att under senare hälften av år 1917 i
angiven omfattning erhålla arbetsförstärkning utöver vad som redan på
grund av 1916 års riksdags beslut beviljats.

Såsom kommittén uttalat, bör frågan om anställande inom kollegiet
av ett lantmäterisakkunnigt biträde icke nu bliva föremål för avgörande
i princip, utan lärer därmed böra anstå till dess kommitténs yttrande
föreligger rörande kollegiets förslag till ändringar i nu gällande ordinarie
stat, i vilket förslag jämväl upptagits anställande av en arkivarie
för lantmäteritekniska utredningar. Då den stora arbetsmängd, som för
närvarande åligger kollegiet och dess advokatfiskalskontor, påkallar särskilda
åtgärder till befrämjande av ärendenas utredning och avgörande,
anser jag så mycket större skäl föreligga för genomförande av det av
kommittén tillstyrkta förslaget att, i avbidan på frågans slutliga lösning,

Skiljaktiga
meningar inom
löneregleringtkommittén.

Departemenst chefen.

32

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 207.

provisoriskt anställa hos kollegiet ett lantmäterisakkunnigt biträde, som
en dylik anordning måste kraftigt bidraga till ärendenas fortskyndande.

Likaledes finner jag mig hava giltiga skäl att biträda den av
kollegiet föreslagna och av kommittén tillstyrkta anordningen för beredande
av lättnad för ämbetsverkets chef.

Åven frånsett det skäl, som ligger däri att kollegiets chef på
grund av nuvarande abnorma arbetsförhållanden inom ämbetsverket är
särskilt överhopad med göromål, lärer det vara önskvärt att öppna
möjlighet för chefen att, utan att för övrigt träda ur funktion, vid fullgörande
av sina åligganden erhålla biträde av äldste tjänstgörande ledamoten
under huvudsakligen enahanda förutsättningar som för motsvarande
fall äro föreskrivna beträffande vissa andra ämbetsverk.

Då härför erfordras ändring i den för kollegiet gällande instruktion,
torde jag framdeles få återkomma till denna fråga.

Ehuru jag känner mig tveksam, om icke det arvode för ifrågavarande
uppdrag, vartill den äldste tjänstgörande ledamoten under nuvarande
förhållanden med skäl lärer få anses berättigad, bör bestämmas
efter samma grunder, som tillämpats för de administrativa ämbetsverk,
telegraf- och medicinalstyrelserna, varest arvoden för enahanda uppdrag
finnas beviljade, anser jag mig icke hava tillräcklig anledning att
motsätta mig arvodets bestämmande till det belopp, som gäller beträffande
hovrätterna eller 500 kronor för år räknat.

Jämväl i övrigt ansluter jag mig till vad löneregleringskommittén
föreslagit i avseende å arbetsförstärkning för år 1917.

Då den förebragta utredningen måste anses giva vid handen, att
det behov av arbetsförstärkning, som gjort sig gällande för år 1917,
kvarstår oförminskat under år 1918, anser jag, att i enlighet med vad
även kommittén tillstyrkt, kollegiet bör för år 1918 beviljas samma
arbetsförstärkning som medgivits för år 1917 och kan komma att nu
ytterligare medgivas. Likaledes synes det mig lämpligt att prövningen
av behovet av den adjungerade ledamot, kollegiet eventuellt ansett bliva
för viss mindre del av år 1918 behövlig för handläggning av ärenden,
som avses i 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, bör göras beroende
av särskild framställning av kollegiet.

Vad kollegiet anfört till stöd för sin hemställan om ökat arvode
för ordinarie tjänsteman, som erhölle mera stadigvarande adjunktionsförordnande,
är visserligen förtjänt av uppmärksamhet; men jag anser
dock att åtminstone under nuvarande förhållanden det bör förbi i va vid
vad riksdagen hittills plägat i sådant fall anvisa, nämligen ersättning

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

till belopp, motsvarande kammarråds tjänstgöringspenningar, varför jag
även i denna del biträder kommitténs hemställan.

Jämväl ansluter jag rxiig till vad kommittén yttrat beträffande
arvode till de tjänstemän, som i egenskap av vikarier för adjungerade
ledamöterna uppehålla dessas ordinarie tjänster i kollegiet. .

Framdeles torde jag få återkomma till kollegiets ifrågavarande
skrivelse den 6 oktober 1916, i vad den angår förslag till ändring i

ordinarie staten. .

På grund av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Fders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, för beredande under senare
halvåret 1917 och hela året 1918 av arvode för eu ledamot såsom ordförande
å division i kammarkollegiet samt för anställande hos kollegiet
pj mindre för senare hälften av ar 1917 av, förutom vad redan vid
i 916 års riksdag är medgivet, ett lantmäteribiträde, en extra notarie
och ett extra skrivbiträde i första graden, än även för år 1918 av tre
adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal, ett lantmäteribiträde, en
extra arkivarie, fem extra notarier, två extra fiskaler, ett extra skrivbiträde
i andra graden och tre extra skrivbiträden i första graden, ävensom
för ersättande av övriga av bemälda befattningshavares anställande
föranledda kostnader på extra stat för år 1918 under sjunde huvudtiteln
bevilja ett förslagsanslag, högst 82,975 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1917 av anslaget disponera 8,275 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt----vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.

Bihang till riksdagens protokoll 1017. 1 samt. 173 höft. (Nr 207.)

5