Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag
till fåravelns befrämjande; given Stockholms slott den
10 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

till fåravelns befrämjande å extra stat för år 1918 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 35,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 171 Käft. (Nr 205.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet, inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 april 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: VON SYDOW,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericsson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde:

Uti skrivelse den 10 maj 1915 nr 101 har riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning rörande möjligheterna
att verksamt befrämja fårskötseln inom landet, särskilt med hänsyn till
ökad och förbättrad produktion av ull och dennas användning i svensk
industri, samt vidtaga de åtgärder, som i anledning av eu sådan undersökning
kunde prövas lämpliga.

Sedan- Kungl. Maj:t den 3 juni 1915 anbefallt komrnerskollegiet
och lantbruksstyrelsen att gemensamt häröver avgiva underdånigt ^utlåtande,
anförde nämnda ämbetsverk i skrivelse den 31 oktober 1916
att^på grund av erforderlig ytterligare utredning det sålunda infordrade
utlåtandet kunde avgivas först under början av år 1917. Då det syntes
önskvärt, att statsanslag för ändamalet måtte finnas tillgängligt under

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

år 1018, anmälde ämbetsverken, att nämnda statsanslag icke torde komma
att behöva överstiga 35,000 kronor.

Med anledning härav har på min hemställan Kungl. Maj:t i arets
statsverksproposition föreslagit riksdagen att i avbidan på blivande proposition
angående statsanslag till åtgärder för befrämjande av lårskötseln
å extra stat för år 1018 beräkna ett belopp av 35,000 kronor.

Sedan kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen numera inkommit
med det infordrade utlåtandet, dagtecknat den 14 mars 1017, anhåller
jag att få anmäla detta ärende.

Efter det riksdagens skrivelse remitterats till de bägge ämbetsverken
och det befunnits, att frågan tarvade eu närmare utredning rörande de
åtgärder, som borde vidtagas för främjande av fårskötseln, begärde och
erhöll lantbruksstyrelsen Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga
för ändamålet. Lantbruksstyrelsen kallade härtill förre lantbruksskolföreståndaren
J. Södergren, godsägaren friherre R. Hermelin, sekreteraren hos
Kronobergs läns hushållningssällskap Karl Meijer, undervisaren i fårskötsel
Tli. Hoffman-Bang och förre lantbruksskolföreståndaren John Nålborst,
vilka den 10 oktober 1016 avgivit betänkande, som blivit befordrat till
trycket i eu mindre upplaga. I detta betänkande hava de sakkunniga
yttrat sig angående orsakerna till ullproduktionens och fårstockens minskning
i landet samt om fårskötselns ställning till det nutida jordbruket.
De hava funnit, att fårskötseln i allmänhet mycket väl kan bedrivas även
i förening med ett intensivt jordbruk, samt framlagt skäl för att densamma
bör kunna lämna ett ekonomiskt fördelaktigt resultat. Härför
kräves emellertid understöd från statens sida samt organisation. I sådant
avseende hava de främst föreslagit anordnande av fårpremiering, inrättande
av fåravelsföreningar och stambokslöring av avelsdjur, nämligen
dels en riksstambok för cheviot-, shropshire- och oxfordshiredownras
och dels länsstamböcker förr lantras, vidare upprättande av avelsstationer
och anordnande av ullutställningar. De hava vidare förordat,
att den nuvarande befattningen såsom »undervisare i fårskötsel»
måtte ändras till statskonsulentbefattning, att eu lämplig broschyr i
fårskötseln måtte utgivas på statens bekostnad samt att det måtte tillses,
huruvida icke svensk ull kunde så mycket som möjligt användas vid
tillverkning av yllevaror för statens behov och, om det läte sig göra,
vid leveranser företräde lämnas tillverkare, som använde svensk ull.
Vid betänkandet hava fogats förslag till reglemente för den med statsmedel
understödda fårpremieringen inom riket samt till kungörelse angående
statsanslag till åtgärder för höjande av landets fåravel. Dessa

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

författningsförslag äro i huvudsak byggda på motsvarande författningar
angående åtgärder för svinavelns höjande. Statsbidrag skulle enligt förslaget
utgå till fårpremiering med högst så stort belopp, som hushållningssällskap
eller landsting, vart för sig eller i förening, tillskjutit
därtill under året; till fåravelsstationer med högst hälften av det belopp
som hushållningssällskapet under året utbetalt till bildande och upprätthållande
av dylika stationer, dock högst 500 kronor; till bildande av
fåravelsföreningar med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet
för ändamålet anvisat, dock ej utöver 50 kronor för varje förening; till
stamboksföring av lantras med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet
eller landstinget, vart för sig eller i förening, för sådan stamboksförmg
under året tillskjutit; samt till ullutställningar med högst hälften
av det belopp, som hushållningssällskapet under året av tillskjutna
medel utbetalt för omkostnader för utställningar, pris och premier häruti
inbegripna. För statsbidrags erhållande hava vissa villkor i särskilda
fall föreslagits. Statens kostnader för dessa åtgärder hava de sakkunniga
förslagsvis beräknat sålunda:

Fårpremiering ........................

Fåravelsstationer.....................

Fåravelsföreningar..................

Stamboksföring .....................

Ullutställningar..................

kronor 15,000
6,000
6,000

3.000

5.000

»

»

»

»

kronor 35,000.

Kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen hava nu i sitt utlåtande
den 14 mars 1917 anfört följande:

. »I)et har uti vårt land funnits en tid — och den ligger ej långt tillbaka —
dä nötkreatursskötseln på grund av bristande intresse för densamma stod på samma
laga ståndpunkt, som den fårskötseln nu intager. Orsaken härtill var dålig avsättning
av ladugårdens produkter. Landets egen konsumtion var ringa och någon
export förekom ej. Samtidigt stod fårullen i högt pris och fårstocken ökades år för år.

Under de sista åren på 1860-talet började emellertid en export av smör
komma till stånd, och med den bättre avsättningen och de högre pris, som härigenom
betingades för ladugårdens produkter, vaknade även intresset för nötkreatursskötseln.
Ungetår samtidigt började ullprisen att sjunka, på grund av att med de förbättrade
kommunikationerna ullen irån Australien och södra Amerika genom sin prisbillighet
kvahtet och kanske framförallt sortering blev en svår konkurrent till den inhemska
ullen. Planlösheten i avelsarbetet och det idkeliga famlandet mellan olika fårraser
orsakade därjämte, att förtroendet för fårskötselns räntabilitet och därmed intresset
för densamma slappades. Man minskade icke blott sina fårbesättningar och ökade
i stället nötkreaturens antal, man gjorde sig helt och hållet av med fåren. Härtill
bidrog nog även i viss mån, att den åsikten gjorde sig gällande, att med den allt
mera intensiva brukningen av jorden fåret borde vika för kon, då det förra hörde

Kun f/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205. 5

hemma vid det extensiva jordbruket. Man glömde därvid, att vid Englands intensiva
jordbruk linnes god plats för fåret, som där hålles i större antal per hektar odlad
jord än måhända i något annat land i Europa.

Det är ock tydligt, att fåret har sin plats vid sidan av nötkreaturet, därest
dess hållande kan ske med ekonomisk fördel. Det är ock lämpat att såväl sommar
som vinter tillgodogöra vissa produkter från även den mest intensivt skötta jord,
vilka nötkreaturet eller andra husdjur icke alls eller långt sämre kunna utnyttja.
Exempelvis linnes det på de flesta egendomar i landet betesmarker, som endast
kunna utnyttjas av får, vilka ock, sedan nötkreaturen tillgodogjort sig en betesmark,
kunna väl föda sig på vad som lämnats, och ärthalmen, som är ett mindre gott
foder för mjölkkon, är ett synnerligen värdefullt sådant för fåret.

Med de höga pris, sonr fårkött numera betingar och efter allt att döma i
framtiden kommer att betinga, synes frågan om fårskötselns räntabilitet hava kommit
i ett helt annat läge än förr. Fåret kan liksom svinet med ekonomisk fördel uppfödas
direkt för slakt, under det att uppfödningskostnaderna för nötkreaturet icke
ersättas av slaktvärdet, utan den större eller mindre förlusten måste täckas av de
produkter kon eller oxen under livstiden lämnat. Komma fåren i åtnjutande av en
lämplig vård och ledes fåraveln med goda, prövade raser i rätt riktning samt ullhandeln
ordnas, varigenom avsättningen främjas, bör fårskötseln tvivelsutan bliva
en fullt lönande binäring till jordbruket, icke minst det intensiva.

Att det även är ett statsintresse av betydelse att främja fårskötseln, därest
denna samtidigt är lönande, framgår bäst av de svårigheter, som under krigstiden
vållats yllefabrikationen av den ringa tillgången på ull.

Det synes därför ämbetsverken, att åtgärder höra vidtagas i här ovan angiven
riktning för att därigenom såväl utöka som förbättra den inhemska ullproduktionen.

De sakkunniga hava med hänvisning till de goda resultat, som i fråga om
svinskötselns främjande uppnåtts genom de med statsmedel understödda åtgärderna,
ansett, att man för upphjälpande av fårskötseln borde gå i samma riktning. Så
hava de föreslagit anordnande av fårpremiering. fåravelsstationer och understöd åt
fåravelsföreningar, uppläggande av stamböcker för får samt därutöver anordnande
av ullutställningar m. ro. .......

Yad premieringen angår, så har sådan för olika slag av djur visat sig i hög
grad främja aveln, där denna stått lågt. Det är ock självfallet, att genom en dylik
åtgärd, som genom de pris och belöningar, som utdelas, väcker intresse för en bättre
avel, samma avel kan ledas i rätt riktning. Särskilt i fråga om fåraveln är detta
av den allra största betydelse, då på detta område rått stor förbistring i fråga om
rasvalet. Erfarenheten bär visat, att de ständigt återkommande korsningarna med
nya, importerade raser lett icke endast till en mångfald av olika ullkvaliteter, till
stor skada för ullhandeln, utan även ofta till att själva fårstammen ingalunda blivit
förbättrad, såsom avsikten varit. Oftast har en stam genom en dylik planlös korsning
blivit mindre lämpad för jordmånen och den omvårdnad, som på platsen i fråga
kunnat lämnas densamma.

Sakkunniga hava nu föreslagit, att endast den eller de raser jämte typer
därav, som lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskap bestämmer
för varje distrikt eller del därav, må bliva föremål för premiering. Premieringen
är avsedd att äga rum endast inom fåravelsförening, vars stadgar blivit
av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott fastställda. Dylik förening

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

tillhörande bagge skall fylla föreskrivna villkor för intagande i stambok, varjämte
premiermgsnämnden, där flera raser premieras, har att med fästat avseende på
moderdjuren och dessas lämplighet för orten pröva, till vilken ras av de av lantbrubslyrelsffl
bestämda bagge må höra för att kunna premieras. Under sådana
ornalland.cn
stånd. I övrigt är dei föreslagna reglementet för fårpremiei ingen uppgjort i närmaste
överensstämmelse med det för premiering av svin gällande, och ämbetsverken anse
de ioreslagna ändringarna av behovet påkallade och väl avpassade.

I sammanhang med premieringen hava de sakkunniga föreslagit uppläggandet
av riksstamböcker för cheviot-. shropshire- och oxfordshiredownraserna. Därjämte
skulle hushållningssällskap, inom vars område får av lantras med understöd av
statsmedel premieras, vara skyldigt att, efter av lantbruksstyrelsen fastställda grunder
upplägga och föra stamböcker för djur av dylik ras, vartill dock bidrag av statsmedel
skulle kunna erhållas. Rörande sättet för riksstamboksföringen hava de sakkunniga
föreslagit, att i stambok skulle kunna införas:

l\ avelsdjur vid av hushållningssällskap upprättade fåravelsstationer,

2) avelsdjur från sadana besättningar, vilka av lantbruksstyrelsen funnits vara
av den betydelse för landets fåravel, att lantbruksstyrelsen förklarat avelsdjur från
aessa besättningar kunna införas i riksstambok.

• j-ui j Ven (^e^a sakkunnigas förslag finna sig ämbetsverken för närvarande
intill dess större erfarenhet vunnits i fråga om uppfödningen och behovet av renrasiga
avelsdjur, böra tillstyrka.

i eu Beträffande lörslaget om inrättande av avelsstationer vilja ämbetsverken framhaUa
önskvärdheten av att sådana måtte komma till stånd, då eu dylik anordning
för närvarande är nödvändig för åstadkommande snarast möjligt av gott och tilli
äckligt avelsmaterial. Att dy lina stationer behöva kraftigt understöd, är uppenbart,
sa mycket mera som prisen på avelsfår ännu icke ställa sig så höga. att de kunna
tacka de ganska, oetydliga kostnader, som upprättandet av en avelsstation och uppfödandet
av avelsdjur alltid medföra.

/ fråga om understöd åt fåravelsföreningar hava ämbetsverken intet att
anmärka mot de sakkunnigas förslag. Tydligt är, att skall premiering av får inom
låravelsföremngar komma till stånd, föreningarna böra hava organisationsanslag
såsom bidrag till första anskaffningen av bagge. I övrigt vilja ämbetsverken hänvisa
rörande såväl denna som förut omnämnda åtgärder till de synnerligen goda
erfarenheter, som vunnits med dylika på svinavelns område. Visserligen hava till
svmskötselns höjande i första rummet bidragit de högre fläskprisen, som allt sedan
statsåigärdernas vidtagande varit gällande, men det torde icke lida något tvivel,
att eu del av det ökade intresset för denna avel. och så gott som hela den förbättring
den undergått, är att tillskriva do statliga åtgärderna för densamma.

För åstadkommande av en förbättrad ullproduktion hava de sakkunniga
vidare framhållit vikten av att åtgärder jämväl vidtagas för att befrämja ullens
tramiörande å den inhemska marknaden samt för dess användning uti svensk industri.
Särskilt hava, de sakkunniga härvid förordat en ingående undersökning för utrönande
i vad mån den inhemska ullen kan komma till användning vid tillverkning av för
statens behov erforderliga yllepersedlar och yllevävnader av alla slag, och har det

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 205. 7

även ifrågasatts att lämna produkter av svensk ull ett ovillkorligt företräde vid
statsleveranser.

Ämbetsverken anse det av de sakkuimiga framförda önskemålet om ökad
användning av svensk ull inom industrien synnerligen beaktansvärt. Vissheten om
en säker avsättning för ullen skall naturligen mer än något annat vara ägnad att
stimulera till ökad ullproduktion. Därutöver innebär realiserandet av detta önskemål
ett steg i riktning mot frigörande av vår industri i möjligaste mån från utländska
råämnen, ett mål, som på allt sätt synes böra eftersträvas.

Den svenska ull, som hittills fått användning inom industrien, har i själva
verket utgjort allenast en bråkdel av hela ullkonsumtionen. Importen av ull har
nämligen utgjort:

1911 ........................................................... 5,057,970 kilogram ull

1912 .......................................................... 6,612,156 »

1913 ............................................................ 5,924,391 »

1914 ............................................................ 4,405,095 »

medan enligt den av kommerskollegium år 1914 avgivna utredningen om textil och

beklädnadsindustrien textilfabrikernas inköp av svensk ull under år 1912 uppgått
till en kvantitet av allenast omkring 500,000 kilogram, vartill kommit den vid s. k.
löngodstillverkning använda ullen med en kvantitet av något över 200,000 kilogram.
Under krigsåren, då importen av utländsk ull mötts av stora svårigheter, har efterfrågan
på svensk ull naturligen väsentligt stegrats. Enligt en av kommerskollegium
hos textilfabrikerna gjord förfrågan om lager och inköp av svensk ull under år
1915 har konsumtionen av svensk ull under nämnda år sålunda utgjort i runt tal
1,000,000 kilogram. Denna siffra torde emellertid icke kunna läggas till grund för
ett riktigt bedömande av den inhemska ullproduktionens storlek under år 1915. I
icke ringa utsträckning torde nämligen därutöver hava förekommit löngodstillverkning,
om vars omfattning kommerskollegium dock icke varit i tillfälle att bilda sig något
omdöme.

Av de siffror, som sålunda företetts, synes framgå, att industriens konsumtion
av svensk ull fördubblats från år 1912 till år 1915, utan att härigenom behovet av
råvara dock ännu på långt när kan anses vara fyllt. Om också, såsom av de sakkunniga
anmärkts, Sverige liksom andra europeiska länder icke kan för sitt yllebehov
helt undvara den finulliga kolonialullen, en uppfattning, som icke torde kunna jävas,
synes det ämbetsverken dock, som om en väsentligt större användning inom industrien
av svensk ull med fördel skulle kunna åvägabringas.

Beträffande möjligheterna härför har kommerskollegium hört verkställande
direktören i aktiebolaget förenade yllefabrikerna, Ivar Swartling. Härvid har upplysts,
att svensk ull mycket väl kan användas vid textilfabrikerna. Den lämpar
sig visserligen icke till finare tygsorter, men till grövre tyger ävensom till filtar,
stickgarner etc. kan den under vissa förutsättningar användas med fika stor fördel
som utländsk ull. Orsakerna, varför textilfabrikerna icke i större utsträckning
använt svensk ull, berodde huvudsakligen på att inköp av utländsk ull ställde sig
betydligt enklare, att svensk ull i allmänhet såldes osorterad samt att den vanligtvis
ställde sig dyrare än utländsk ull.

Yad först inköpen beträffade, saknades ordnad försäljning av svensk ull.
Textilfabrikernas inköp av svensk ull tillginge vanligen så, att producenter av

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

ull från den kringliggande trakten samlat sin ull, tills de erhållit en viss kvantitet
och sedermera själva utbjudit den direkt till textilfabriken. Den huvudsakliga delen
av den svenska ullen både emellertid fått sin användning som s. k. längods, d. v. s.
lantbrukarna hade inlämnat sin ull till agenter i landsorten och därvid i utbyte
erhållit färdiga varor, såsom tyger, strumpor, tröjor in. in. Yissa fabriker ägde en
mängd sådana agenter på landsbygden. Dessa agenter vore vanligen lanthandlare
och dylika. Sådan löngodstillverknmg bedreves därjämte i stor utsträckning av en
mängd mindre fabriker på landsbygden. Under det sista året med dess ullbrist
hade en stor del textilfabriker själva utsänt uppköpare på landsbygden, som uppsökt
säljarna och verkställt kontanta inköp.

Den svenska ullen såldes vanligen osorterad. Producenterna underläte i allmänhet
att skilja ullen från olika delar av fåret, så att fallen och ull från lmvud.
buk, ben m. m. sammanblandades. Därjämte innehölle ofta den ull, som kom industrien
tillhanda, ull från olika slag av får, liksom'' fårtvättad och fet ull ofta blandades
om vartannat. Detta försvårade i hög grad användningen. Fabrikerna bleve
nämligen nödsakade att själva sortera ullen. '' Flertalet fabriker hade emellertid icke
anordningar för sortering, och tillgången på kunnigt folk för detta arbete vore
ringa. Under sista året med dess stora användning av svensk ull hade sortering
emellertid fått i större utsträckning upptagas. Den utländska ullen erhölles i regeln
alltid sorterad, vilket givetvis erbjöde en stor fördel.

Den svenska ullen ställde sig vanligen högre i pris än den utländska, framförallt
relativt, enär den ej vore sorterad utan innehölle en hel del s. k. undersorter
och lägre kvaliteter, men oftast även absolut. Löngodstillverkningen, som förarbetade
avsevärd del av den svenska ullproduktionen och som i allmänhet ansåges betala
de högsta prisen för svensk ull, torde emellertid endast skenbart betala högre pris.
enär den i utbyte lämnade färdiga varor, vilkas pris ju alltid innesluta en viss tillverkarvinst.
Under sista året med dess höga ullpris torde man emellertid i allmänhet
kommit underfund med, att det varit mer lönande att sälja ullen till fabrikerna mot
kontant betalning och sedermera köpa färdiga varor på vanligt sätt.

Det vore svårt att upprätta någon prisstatistik å svensk ull, då prisen till
följd av den bristande försäljningsorganisationen givetvis varierat mycket. Före
kriget betalades svensk ull med omkring kronor I.20 å I.50 per kilogram för otvättad
och kronor I.90 å 2.40 för fårtvättad. De priser, som under kriget betalats, hade
gått upp ända till kronor 5.00 å 5.50 för otvättad och kronor 6.50 å 7.50 för
tvättad.

De svårigheter för användande av svensk ull, som sålunda från industriellt
håll påpekats, kunna ämbetsverken vitsorda. De torde utan tvivel på ett verksamt
sätt hava bidragit till att efter hand minska efterfrågan på den inhemska råvaran.
Då det medgivits, att svensk ull med fördel lian få eu utsträckt användning inom
textilindustrien, anse ämbetsverken det vara ett oavvisligt behov, att åtgärder
snarast vidtagas i syfte att vinna bättring i de anmärkta missförhållandena, så att
icke genom bristande avsättningsmöjligheter den tillämnade ökningen av ullproduktionen
redan från början omintetgöres.

De utvägar och medel, som av de sakkunniga föreslagits för vinnande av
ökad avsättning av svensk ull, äro i huvudsak tre. I främsta rummet synes man
såsom ovan nämnts hava velat förorda tillskapandet av en förmånsrätt vid statsleveranser
för sådan tillverkare, som kunde styrka, att hans vävnader innehölle

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 205.

svensk ull till viss procent eller i sin helhet. Därutöver hava de sakkunniga även
föreslagit inrättande av försäljningsföroningar bland ullproducenterna samt anordnande
av ullförsäljningsutställningar.

De sakkunnigas förslag i dessa avseenden anse ämbetsverken vara värt all
uppmärksamhet. Beträffande till en början den ifrågasatta företrädesrätten för vara
av svensk ull vid statsleveranser vore en sådan anordning naturligen synnerligen
önskvärd ur synpunkten av en jämn och regelbunden avsättning för den svenska
ullen. Ämbetsverken anse likväl frågan om tillskapandet av sådant företräde vid
statsleveranser för visst inhemskt varuslag eller produkter därav böra behandlas
med försiktighet. Oavsett den förmånliga undantagsställning, som härigenom skulle
beredas ullproducenterna och ylleindustrien i förhållande till andra inhemska näringsgrenar,
torde den främsta synpunkten vid fastställandet av normer för statsleveranser
likväl böra vara att i möjligaste män lämna staten tillfälle att vid sina inköp
erhålla den för ändamålet lämpligaste samt bästa och billigaste varan. I många
fall skulle kanske på grund av den svenska ullens bristande lämplighet det ställa
sig synnerligen oförmånligt för staten att nödgas lämna företräde åtprodukter, tillverkade
helt eller delvis av svensk ull. Kommerskollegium, som anbefallts avgiva utlåtande
över centralupphandlingssakkunnigas förslag till leveransförordning, skall för sin
del vid prövningen av det remitterade förslaget till ny sådan förordning icke underlåta
att beakta den synpunkten, att, där icke påtagliga statsintressen åsidosättas,
svenska varor i möjligaste mån vid statsleveranser höra givas en gynnsammare
ställning än utländska varor.

Det förslag till ullutställningar och försäljningsföreningar, som framförts av
de sakkunniga, anse sig ämbetsverken däremot böra på det livligaste förorda. Beträffande
försäljningsföreningarna torde likväl staten icke direkt böra träda emellan
för inrättande av sådana föreningar, utan torde denna angelägenhet helt kunna
lämnas åt det enskilda initiativet. På grundval av från andra områden hämtad
erfarenhet torde man med tillförsikt kunna emotse resultaten av den av eventuella
försäljningsföreningar utövade verksamheten. Såsom de sakkunniga antagit, synas
försäljningsföreningarna i huvudsak kunna bildas på grundval av fåravelsföreningarna,
för vilka föreslagits möjlighet till erhållande av statsbidrag.

Såsom särskilt väl ägnade att kunna råda bot på de från industriellt håll
anmärkta missförhållandena med avseende å tillgången på svensk ull anse ämbetsverken
de av de sakkunniga föreslagna försäljningsutställningarna för ull. Genom
sådana utställningar synes icke blott ullproducenten kunna vinna erforderlig upplysning
beträffande ullens tillgodogörande och behandling, utan därjämte lämnas tillfälle
för producenten och konsumenten att lättare komma i beröring med varandra
till fromma för ökad avsättning av svensk ull. En icke ringa betydelse torde dessutom
höra tillmätas den sporre till ytterligare omsorg om ullproduktionen, som
ligger i det vid utställningarna meddelade sakkunniga erkännandet åt de utställare,
som kunna framvisa den bästa varan. Förslaget om tillerkännande av statsunderstöd
för anordnande av sådana utställningar torde därför få anses som synnerligen
väl motiverat. Ämbetsverken anse skäl till erinran icke förefinnas beträffande den
omfattning, i vilken de lokala intressena skola lämna bidrag till ifrågavarande utställningar.

Beträffande sättet för utställningarnas anordnande anse sig ämbetsverken
kunna biträda de sakkunnigas förslag, enligt vilket det lämnats åt hushållningsBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 171 höft. (Nr 205.) 2

Departements chefen.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

sällskapen att taga initiativ till och handhava ledningen av utställningarna. Det
bör emellertid enligt ämbetsverkens mening icke vara uteslutet, att utställning
varder gemensam för två eller flera hushållningssällskaps områden.

Det torde vidare kunna ifrågasättas, om det icke vid statsunderstödens beviljande
borde i vissa punkter fastställas närmare bestämmelser för utställningarnas
anordnande i. syfte att åstadkomma direkta verksamma medel för vinnande av en
ökad avsättning av svensk ull.

De sakkunniga hava härutinnan förordat, att bland bedömarna vid sådana
utställningar alltid borde finnas experter på textil- och ullområdet, vilka jämväl
borde sättas i tillfälle att genom föredrag inför lantmännen redogöra för de fordringar
industrien har på ullen samt giva de råd och upplysningar, som i övrigt kunna vara
av behovet påkallade.

En sådan anordning anse ämbetsverken väl lämpad att göras som villkor för
statsunderstödets utgående. Därutöver torde emellertid för att verksamt befrämja
avsättningen av såväl den utställda ullen som den, varå densamma utgör prov, det
böra åläggas hushållningssällskapen att genom annonsering och direkta meddelanden
till textilfabrikerna underrätta om de tillfällen till inköp av svensk ull, som beredas
genom utställningen. I anmälningssedeln till deltagande i utställningen torde ullproducenten
dessutom böra åläggas uppgiva det ullparti, han har tillgängligt för
avsalu. Beträffande prisbedömningen synes jämväl böra meddelas bestämmelse att,
jämsides med den utställda ullens beskaffenhet i förhållande till annan utställd ull
ock till utställarens vanligen saluförda eller utställda ull, den synpunkten jämväl
må bliva avgörande, i vilken omfattning utställaren förstått att i förhållande till
storleken av sin fårbesättning saluföra svensk ull.

Det närmare utformandet av ifrågavarande bestämmelser torde kunna överlämnas
åt lantbruksstyrelsen, som enligt de sakkunnigas bestämmelser skall äga
mottaga de till Eders Kungl. Maj:t ställda ansökningarna om statsunderstöd för
utställningarnas anordnande. Styrelsen skall icke underlåta att lämna kommerskollegium
tillfälle bevaka de industriella intressen, som härvidlag spela in.

På grund av vad sålunda blivit anfört få kommerskollegium och lantbruksstyrelsen,
som icke hava något att erinra mot den av de sakkunniga i ärendet
uPPg)orda kostnadsberäkning, i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes till riksdagen avlåta nådig proposition, att riksdagen må till åtgärder för
åstadkommande av en förbättrad och ökad ullproduktion; i landet i huvudsaklig
överensstämmelse med de sakkunnigas förslag å extra stat för år 1918 anvisa ett
anslag av 35,000 kronor.»

Framställning om åtgärder för fåravelns främjande har även gjorts
av Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Den i riksdagens skrivelse avsedda frågan är, såsom den erhållna
utredningen tydligt visar, ur många synpunkter synnerligen behjärtansvärd.
Utredningen utvisar enligt min mening även behovet av statens
stödjande medverkan. Jag anser det vara alldeles riktigt, att åtgärderna
huvudsakligen inriktas på upphjälpande av själva fårskötseln. De förslag,
vilka framställts i sådant syfte och som nära ansluta sig till de åtgärder,

11

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

vilka i avseende å svinskötseln visat sig framgångsrika, synas mig välbetänkta.
Jag vill därför härutinnan ansluta mig till de sakkunnigas
av ämbetsverken förordade förslag, men vill framhålla, att ändringar
och jämkningar i förslaget kunna finnas behövliga såväl nu som isynnerhet
framdeles, allteftersom fårskötseln utvecklas och erfarenhet om åtgärdernas
verkan erhålles. I den mån sådana ändringar icke röra huvudgrunderna
för statsbidragens beräknande, böra de kunna vidtagas av Kungl. Maj:t
utan riksdagens hörande.

Då kommerskollegiet förmält sig hava för avsikt att vid granskning
av uppgjort förslag till ny leveransförordning beakta den mycket viktiga
synpunkten, att svenska varor må, där icke påtagliga statsintressen åsidosättas,
i möjligaste mån givas en gynnsammare ställning vid statsleveranser
än utländska varor, torde för närvarande någon särskild åtgärd i detta
hänseende icke böra ifrågasättas.

Förslaget om statsunderstöd till ullutställningar bör, om det realiseras,
bliva till stort gagn. Det är nämligen tydligt, att okunnighet om
industriens fordringar på ullen samt bristande organisation bland försäljarna
i hög grad minskat möjligheterna för fårskötseln att lämna ett
ekonomiskt tillfredsställande resultat. Vad ämbetsverken anfört angående
utställningarnas anordnande m. m. torde böra vinna beaktande vid
anslagsvillkorens bestämmande.

Mot den beräknade storleken av det behövliga statsbidraget har
jag icke något att erinra. För korthetens skull och i analogi med
övriga anslag till befordrande av aveln av särskilda slag av husdjur,
där endast husdjurets namn men icke de produkter det lämnar omförmäles
i anslagets titel, anser jag anslaget lämpligen böra gälla ))fårav
elns befrämjande».

Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen

att till fåravelns befrämjande å extra stat för år 1918 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 35,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga ... vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.