Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.
11
Nr 201.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ändrad
lydelse av 3 § 3 mom. i förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper; given Stockholms slott den 14 april 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga näflagda förslag till förordning om ändrad lydelse av 3. §
3 mom. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.
De till ärendet börande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Conrad Carleson.
12
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 201.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. i förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper.
Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom. i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
skall erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:
d) vid köp a,v svenska statens obligationer eller då vid överlåtelse
av aktie eller obligation den ene kontrahenten är svenska staten eller
svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt verk eller styrelse, riksdagens
verk, Sveriges allmänna hypoteksbank eller konungarikets Sveriges
stadshypotekskassa, samt slutligen
e) --—----förses med särskild stämpel.
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1917.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 201.
13
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den ^4
april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson anförde härefter:
I underdånig skrivelse den 22 nästlidne februari hava riksgäldsfullmäktige
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes förelägga riksdagen förslag
till sådan ändring i gällande förordning angående en särskild
stämpelavgift vid köp. och byte av fondpapper, att köp och byte av
obligationer, utfärdade av svenska staten, under alla förhållanden må
vara fria från stämpel. Till stöd för denna framställning hava riksgäldsfullmäktige
anfört:
“I förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper finnes i § 3 mom. 1 b) föreskrivet, att avräkningsnota
vid köp av obligationer skall förses med stämpel av 10 öre, da de
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201. •
överlåtna obligationernas sammanlagda värde ej överstiger 200 kronor och därutöver
10 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor. Enligt § 3 mom. 3 d)
äger dock stämpelfrihet rum bland annat i de fall, då vid överlåtelse av obligation
den ena kontrahenten är svenska staten eller svenska statsförvaltningen
tillhörande allmänt verk eller styrelse eller riksdagens verk.
Vid den upplåning för statens räkning, som ägt rum under år 1916, hava
dessa bestämmelser visat sig vid sin tillämpning medföra svårigheter. Nämnda
upplåning hai skett på det sätt, att större delen av de två låneemissioner som
under året ägt rum, fast övertagits av ett konsortium, bestående av Sveriges
riksbank och ett antal privatbanker, varemot återstoden av emissionerna försålts
direkt genom nksgäldskontoret. Enligt ovan anförda författningsbestämmelser
skulle tecknare av obligationer i riksgäldskontoret och riksbanken vara
fria från obhgationsstämpel, under det att tecknare i privatbankerna hade att
erlägga sådan stämpelavgift. Då privatbankerna till följd härav vid teckningen
skulle i konkurrenshänseende befinna sig i en sämre ställning än riksgäldskontoret
och riksbanken, samt privatbankerna bestämt förklarat sig icke villa
finna sig i en sådan olikhet, har nämnda svårighet undvikits genom att i kontrakten
rörande ifrågavarande två låneemissioner bestämts en viss emissionskurs,
med tillägg att av den sålunda bestämda kursen 1Ln procent skulle utgöra
ersättning för stämpelkostnad, där sådan enligt lag förekomme.
Denna av omständigheterna framtvungna utväg är emellertid ’ enligt fullma
*tiges mening föga lämplig. Att med nuvarande författningsföreskrifter
kunna på ett tillfredsställande sätt ordna denna fråga torde ei heller vara
möjligt. Vid sådant förhållande och då det med visshet även för framtiden är
att rakna med en upplåning för statens räkning, ordnad på sätt som ovan angivits,
synes en ändring av gällande föreskrifter böra genomföras
Wfo T, ändring,i0rde två utvägar kunna användas, den ena att
borttaga bestämmelserna i 1908 års förordnings § 3 mom. 3 d) angående
stämpelfrihet där ena kontrahenten är svenska staten eller svenska statsförvaltningen
tillhörande allmänt verk eller styrelse eller riksdagens verk, och den
nr\Stadga frihet från stämpelavgift vid varje överlåtelse av svenska
statsobligationer. Den förra utvägen bör enligt fullmäktiges mening ej användas,
då nämnda frihet vant ägnad att befordra placerandet hos allmänheten av
ifragav arande obligationer samt en ändring härutinnan kan i detta avseende
inverka menligt. Den senare utvägen anse fullmäktige däremot mera lämplig.
Mot densamma kan visserligen invändas, att den kommer att medföra någon
rmnskmng av statsinkomsterna Utan att kunna framlägga någon utredning i
detta avseende, anse dock fullmäktige, att denna minskning icke kommer att
betydande Densamma torde i allt fall motvägas därav, att
full stampelfnhet bor okä obligationernas begärlighet hos allmänheten och där“ed.
ieo* obligationernas placering. Det lärer ej heller vara uteslutet, att
en sådan ståmpelfnhet kan fördelaktigt inverka på emissionskursen. Den statsb?aaai?
a, Sldan av saken synes därför enligt fullmäktiges mening icke utgöra
något hinder for den ifrågasätta författningsändringen. ö
, ^ad fullmäktige inhämtat äro i en del andra länder köp och byte
ohlifSttn°i gf10neK na r fv11 StämpeL 1 Danmark äro avslut i allmänhet i
obhgationei stämpelfria. I Norge äro avslut i obligationer, utfärdade eller garan
-
15
Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 201.
terade av norska staten eller norsk kommun, ej underkastade stämpelavgift.
1 England gäller, att köp och byte av engelska stats- och kommunlån äro
stämpelfria."
Över denna framställning har statskontoret avgivit infordrat utlåtande
och däri förklarat sig för sin del intet hava att erinra mot densamma.
I likhet med fullmäktige finner statskontoret en ändring av
gällande föreskrifter rörande stämpelbeläggning vid köp och byte av
svenska statsobligationer önskvärd och delar de av riksgäldskontoret i
sådant avseende framhållna synpunkter.
Vid tiden för tillkomsten av ifrågavarande förordning kunde svenska
staten icke påräkna någon nämnvärd marknad för sina obligationslån
inom landet. Med de förändrade förhållanden, som inträtt under senare
åren, har emellertid staten blivit vid uppbringande av lån uteslutande
hänvisad till den inhemska lånemarknaden. Att därvid överlåtelsestämpeln
måste på ett eller annat sätt spela en roll vid fastställande av
emissionskursen är, såsom fullmäktige påpekat, självfallet. Och likaledes
torde man kunna taga för givet, att det skall innebära en viss
fördel vid framtida avsättning av statens obligationer, om de framför
andra värdepapper hade företrädet av stämpelfri överlåtelse.
I statens intresse bör alltså även enligt min mening en ändring
i sådant syfte vidtagas i omförmälda förordning. Därvid får jag emellertid
fästa uppmärksamheten på det förhållandet att förordningen stadgar
stämpelplikt ej blott vid köp, utan även vid byte av fondpapper.
Det lärer icke hava av fullmäktige avsetts, att i fall, där enskilda personer
sinsemellan byta svenska statens obligationer mot andra värdepapper,
stämpelplikten skulle bortfalla. Dylika fall äro givetvis i förevarande
avseende av ringa betydelse. Men om stämpelfrihet utsträcktes
till sådana fall, kunde måhända emellanåt frestelse uppstå att genom
användande av svenska statens obligationer såsom bytesmedel söka
undgå den eljest stadgade stämpelplikten.
Med hänsyn såväl till den starka omsättning av fondpapper, vilken
alltjämt äger rum, som ock till den provisoriska höjning av fondstämpeln
vid köp och byte av aktier, varom förordning nyligen utfärdats och
vilken eventuellt även för år 1918 kommer att tillföra statsverket en
icke i statsinkomsterna för detta år beräknad inkomst, synes den minskning
nu ifrågasatta stämpelfrihet skulle medföra icke behöva för nämnda års
iukomstberäkning tagas i betraktande.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det förslag
till förordning om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. i förordningen
16
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 201.
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper, som han i anslutning till det nu anförda låtit inom
finansdepartementet upprätta, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att antaga berörda förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
nådigt bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse bil. litt. . . . vid detta protokoll
utvisar.
Hr protokollet:
Gunnar Schumacher.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1917.