Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 200.

1

Nr 200.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om tillägg till 9 och 10 §§ samt om ändrad
lydelse av 14 § 2 mom., 15 § 2 mom. och 16 § 6 mom.
i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av brännvin'', given Stockholm slott den 14 april 191 r.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om tillägg till 9 och
10 88 samt om ändrad lydelse av 14 § 2 mom., 15 § 2 mom. och 16 §
6 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

De till ärendet hörande'' handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 169 höft. (Nr 200 201.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

Förslag

till

förordning om tillägg till 9 och 10 §§ samt om ändrad lydelse
av 14 § 2 mom., 15 § 2 mom. och 16 § 6 mom. i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att till 9 § i förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning av brännvin skall fogas ett nytt stycke av nedan
angivna lydelse, att 10 § i samma förordning skall erhålla ett nytt
tredje, moment av den lydelse, här nedan sägs, samt att 14 § 2 mom.’
andra stycket, 15 § 2 mom. fjärde stycket och 16 § 6 mom. i förordningen
skola erhålla den ändrade lydelse här nedan angives:

9 §•

Har i stad på grund av burskap eller särskilt privilegium,--

— —--denna förordning bestämmer.

. Innehavare av rättighet, varom i denna paragraf förmäles, vare
skyldig att hos i 12 eller 14 § omförmält bolag, som bestämmes av
Kungl. Maj:ts befallningshavande, inköpa allt för rörelsen erforderligt
brännvin. &

10 §.

3. Innehavare av rättighet, varom i denna paragraf förmäles
vare skyldig att hos i 12 eller 14 § omförmält bolag, som bestämmes
av Kungl. Maj.ts befallningshavande, inköpa allt för rörelsen erforderligt
brännvin.

14 §.

2. Därest — — — — förkasta.

Innehavare av rättighet, varom j detta moment förmäles, vare

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

skyldig att hos i 12 eller 14 § omförraält bolag, som bestämmes av Kungl.
Maj:ts befallningshavande, inköpa allt för rörelsen erforderligt brännvin.

15 §.

2. Vid all utminutering----anmälan hos kontrollstyrelsen.

Det åligger----orsaker påkallas.

Innehavare av rättighet---lämnat medgivande

Bolag vare på anfordran av köpare, till vilken bolaget finner
utminutering kunna äga rum, ävensom av innehavare av rättighet,
som antingen utövas på grund av 9 eller 10 § eller meddelats jämlikt
14 6 2 mom. eller 16 §, pliktigt att, sedan erforderlig säkerhet nedsatts,
söka till skäligt pris från namngiven handlande vare sig inom
eller utom riket anskaffa angiven varusort av brännvin.

16 §.

6 Innehavare av rättighet, varom i denna paragraf förmäles,
vare skyldig att hos i 12 eller 14 § omförmält bolag, som bestämmes
av Kungl. Maj:ts befallningshavande, inköpa allt för rörelsen erforderligt
brännvin.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att skyndsamt bestämma,
hos vilket bolag i 9 §, 10 §, 14 § 2 mom. eller 16 § avsedd rättighetsinnehavare
skall inköpa brännvin, samt att giva kontrollstyrelsen
detta tillkänna.

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 200.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson anförde:

På grund av den inom riket rådande knappa livsmedelstillgången
utfärdade Kungl. Maj:t den 24 oktober 1916 förordning angående förbud
mot användande av vete, råg, sockerbetor och melass för tillverkning
av brännvin, varjämte Kungl. Maj:t anbefallde kontrollstyrelsen att med
vederbörande bränneriidkare söka åvägabringa eu överenskommelse om
sådan inskränkning i brännvinstillverkningen under tillverkningsåret
1916 1917, att vid andra brännerier än sådana, där brännvin till verkas

i sammanhang med pressjästberedning, under nämnda tillverkningsår
icke finge av potatis och spannmål tillverkas mera än 12 miljoner
liter brännvin av normalstyrka. I skrivelse den 31 oktober 1916 anmälde
kontrollstyrelsen, att sådan överenskommelse av styrelsen blivit
träffad.

5

KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

Med hänsyn till den minskade mängd brännvin, som sålunda skulle
bliva tillgänglig'' för olika ändamål intill den 1 oktober 1917, befanns
det erforderligt att vidtaga försäljningsinskränkande åtgärder av större
räckvidd än dem, vilka kristiden eljest kunde hava påkallat och till vilka
kontrollstyrelsen och socialstyrelsen i gemensamt utlåtande den 20 oktober
1916 avgivit förslag. Sedan kontrollstyrelsen i skrivelser den 27 oktober
och 2 november 1916 avgivit ytterligare förslag till dylika åtgärder, utfärdade
Kungl. Maj:t den 3 november sistnämnda år kungörelse angående
vissa inskränkningar i detaljhandeln med brännvin samt försäljningen
av vin eller Öl. Samtidigt anbefallde Kungl. Maj:t köntrollstyrelsen att
söka med dem, som inom riket bedriva partihandel med brännvin, träffa
uppgörelse för tiden intill den 1 oktober 1917 om fördelning av den
tillgängliga mängden brännvin för olika ändamål och behov.

I sin nyssnämnda den 2 november 1916 dagtecknade skrivelse
anförde kontrollstyrelsen, bland annat, följande:

»De av kontrollstyrelsen ifrågasatta inskränkande åtgärderna skulle avse all
slags utskänkning och sålunda ej mindre den utskänkning, som kan utövas av bolag
samt av innehavare av överlåtna utskänkningsrättigheter, än även den utskänkning,
som äger rum på grund av 9 och 10 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen eller
till vilken rättighet meddelats jämlikt 14 § 2 mom. och 16 § i samma förordning.
Vid fördelningen av den tillgängliga brännvinskvantiteten torde böra beaktas, att
jämväl innehavare av utskänkningsrättigheter av sist omförmält slag allenast erhålla
den myckenhet, som kan på dem belöpa. En dylik fördelning låter sig emellertid
svårligen göras, så länge ifrågavarande utskänkningsrättighetsinnehavare äga rätt att
inköpa brännvin från vem de för gott finna. Visserligen har riksdagen, i samband
med antagande av förordningen om spirituosaaccis, beslutat, att innehavare av utskänkningsrättighet,
som meddelats på grund av 14 § 2 mom. eller 16 § i brännvinsförsäljningsförordningen,
skall vara skyldig att hos det brännvinsförsäljningsbolag,
som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande, inköpa allt för rörelsen erforderligt
egentligt brännvin. Ifrågavarande bestämmelse, som ännu icke trätt i kraft,
torde emellertid icke vara tillräckligt omfattande för att kunna tjäna som grundval
vid en blivande fördelning av den tillgängliga brännvinstillgången. På grund härav
har kontrollstyrelsen ansett, att i samband med utfärdande av en bestämmelse, avseende
inskränkning i konsumtionen utskänknmgsvis av brännvin, jämväl bör lämnas
föreskrift om skyldighet för innehavare av utskänkningsrättigheter, som icke överlåtits
av brännvinsförsäljningsbolag, att hos det bolag, som av Kung!. Maj:ts befallningshavande
bestämmes, inköpa allt för rörelsen erforderligt brännvin.»

I ovannämnda kungörelse den 3 november 1916 angående vissa
inskränkningar i detaljhandeln med brännvin samt försäljningen av vin
eller Öl upptogs emellertid icke det av kontrollstyrelsen i denna del
framställda förslaget. Anledningen härtill var följande. Ifrågavarande
kungörelse, i vad den avser detaljhandeln med brännvin, utfärdades med

6

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

stöd av stadgandena i 35 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningeu,
i vilket lagrum föreskrives, att, om vid krig eller omedelbar krigsfara
eller då arbetslöshet eller nöd i större omfattning är rådande det finnes
nödigt att meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel med brännvin
eller att föreskriva inskränkningar i sådan handel, Kung! Maj:t äger
därom förordna. På grund av detta lagrum allena torde emellertid'' Kungl.
Maj:t icke varit befogad att utfärda en föreskrift av det innehåll, som
kontrollstyrelsen föreslagit, enär en dylik föreskrift kunde anses innebära
inskränkning i större omfattning än som åsyftas i det åberopade
lagrummet.

I skrivelse den 2 januari 1917 till chefen för finansdepartementet
liar kontrollstyrelsen hemställt, att med stöd av 35 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen
måtte föreskrivas, bland annat, varom här icke
är fråga, dels att innehavare av rättighet, som antingen utövas på grund
av 9 eller 10 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av brännvin eller meddelats jämlikt 14 § 2 mom. eller 16 § i samma
förordning, skulle vara skyldig att hos i 12 eller 14 § i samma förordning
omförmält bolag, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
inköpa allt för rörelsen erforderligt brännvin, dels ock att
Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle skyndsamt lämna dylik föreskrift
och samtidigt giva kontrollstyrelsen tillkänna, till vilket bolag
viss rättighetsinnehavare ifråga om inköp av brännvin blivit hänvisad.

Till stöd för ifrågavarande förslag anförde kontrollstyrelsen följande:

»Genom nådigt brev den 3 november 1916 anbefallde Kungl. Maj:t kontrollstyrelsen
att söka med dem, som inom riket bedriva partihandel med brännvin,
träffa uppgörelse för tiden intill den 1 oktober 1917 om fördelning av den tillgängliga
mängden brännvin för olika ändamål och behov. Till fullgörande härav har kontrollstyrelsen
dels träffat avtal med samtliga reningsverk inom landet angående ifrågavarande
fördelning, dels ock på grundvalen av gjorda beräkningar beträffande tillgången
av brännvin inom landet fastställt den myckenhet brännvin av olika slag,
som får disponeras inom bolagens egen utminuterings- och utskänkningsrörelse samt
inom den överlåtna utskänkningsrörelsen.

Anledningen till ifrågavarande anordning har varit, att partihandel med finare
slag av brännvin, nämligen konjak, whisky, arrak, rom och likör, bedrives av ett
stort antal handlande, under det att handeln med egentligt brännvin är centraliserad
till ett fåtal reningsverk. En överenskommelse, som reglerar fördelningen av sistnämnda
slag av brännvin, är därför lätt att träffa, under det att överenskommelser,
som reglera fördelningen av alla andra slags brännvin än egentligt brännvin, på
grund av det stora antalet särskilda partihandlare icke lämpligen kunna äga rum.
Då nämligen vilken som helst, som är befogad att driva handel, kan utöva partihandel
med importerat brännvin, uppnås en verklig fördelning av den totala brännvinstillgången
därigenom, att det bestämmes den myckenhet olika slag av brännvin,
som detaljhandlarna med brännvin få disponera.

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

Såsom förut nämnts hava dylika bestämmelser träffats ifråga om bolagens
egen utminuterings- och utskänkningsrörelse samt den överlåtna utskänkningsrörelsen.
Den överlåtna utminuteringsrörelsen är begränsad genom bestämmelsen i kungörelsen
den 3 november 1916, att brännvin icke må utminuteras till större myckenhet än
som motsvarar 2 liter i kalendermånaden.

Det återstår emellertid att träffa bestämmelser om den myckenhet, som får
disponeras av rättighetsinnehavare, som hava utskänkningsbefogenhet jämlikt 9 och
10 §§ samt 14 § 2 mom. och 16 § i brännvinsförsäljningsförordningen. Med gällande
bestämmelser kunna emellertid dylika bestämmelser icke träffas, enär nämnda rättighetsinnehavare
äro befogade att av vilken partihandlare som helst inköpa andra slags
brännvin än egentligt brännvin — sistnämnda slag av brännvin skall enligt förordningen
den 10 november 1916 inköpas hos Set bolag, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande
bestämmes.

För att reglera fördelningen av brännvinet till ifrågavarande rättighetsinnehavare
är det enligt kontrollstyrelsens mening erforderligt, att föreskrift utfärdas
av den innebörd, att dylik rättighetsinnehavare ålägges att inköpa allt för rörelsen
erforderligt brännvin hos bolag, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmes.
Då det är erforderligt, att kontrollstyrelsen har kännedom om, till vilket bolag
Kungl. Maj ds befallningshavande i och för inköps verkställande hänvisat viss rättighetsinnehavare,
torde Kungl. Maj:ts befallningshavande vara skyldiga att underrätta
kontrollstyrelsen härom.

Kontrollstyrelsen har med ledning av uppgifterna ifråga om vederbörande
rättighetsinnehavares försäljningsavgifter redan beräknat den myckenhet, som av
varje rättighetsinnehavare får disponeras, och skall styrelsen, under förutsättning
att Kungl. Maj:t utfärdar en författning av ovanberörda innehåll, skyndsammast
meddela vederbörande bolag, huru stor myckenhet till varje här ifrågavarande
rättighetsinnehavare får utlämnas intill den 1 oktober 1917.»

På sätt förut angivits, torde Kungl. Maj:t emellertid icke med stöd
av 35 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen kunna utfärda en
kungörelse av det innehåll, som kontrollstyrelsen föreslagit, men då en
dylik bestämmelse under nuvarande förhållanden torde vara erforderlig
för att åstadkomma en rättvis fördelning av brännvinstillgången för olika
ändamål och mellan de skilda detaljförsäljarne, har jag ansett, att proposition
bör avlåtas till riksdagen med förslag till ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen
av en innebörd, som möjliggör vidtagandet av
de av kontrollstyrelsen föreslagna åtgärder.

Till stöd härför tillåter jag mig anföra följande.

Enligt 17 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen är den,
till vilken rättighet till iskänkning av brännvin blivit överlåten, skyldig
att hos det bolag, som lämnat överlåtelsen, inköpa allt för rörelsen
erforderligt egentligt brännvin och det brännvin i övrigt, som bolaget
tillhandahåller i sin rörelse. Enligt vad jag inhämtat har denna bestämmelse
numera föranlett, att samtliga bolag utom ett under år 1916
ålagt innehavare av överlåtna rättigheter att hos vederbörande bolag

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

inköpa allt för rörelsen erforderligt brännvin. I de överlåtelsekontrakt,
som antagits att gälla för år 1917, har, jämlikt av kontrollstyrelsen
meddelade föreskrifter, intagits en bestämmelse av innehåll, att innehavare
av överlåten rättighet skall vara skyldig att från bolaget inköpa
allt för rörelsen erforderligt brännvin mot det att bolaget förbinder sig
att tillhandahålla rättighetsinnehavaren de olika slag av brännvin, som
iinnas upptagna i den av kontrollstyrelsens pris- och inköpsnämnd upprättade
inköpsprislistan, dock under förutsättning att ifrågavarande slagav
brännvin kan av pris- och inköpsnämnden anskaffas. Antalet dylika
av bolag överlåtna utskänkniugsrättigheter uppgick år 1915 till 303
stycken. Den å dessa rättigheter bedrivna utskänkningen omfattade
nyssnämnda år ej mindre än 2,841,978 liter brännvin eller ungefär
500,000 liter mera än utskänkningen å de av bolagen själva bedrivna
utskänkningsställena.

I jämförelse med de av bolag överlåtna rättigheterna utgjorde
visserligen år 1915 de rättigheter, som utövades på grund av 9 eller
10 § (privilegierade rättigheter) eller meddelats på grund av 14 §
2 mom. (auktionsrättigheter) eller 16 § (tillfälliga rättigheter) i brännvinsförsäljningsförordniugen,
ett ganska stort antal eller 14 privilegierade
rättigheter, 10 auktionsrättigheter och 483 tillfälliga rättigheter
— varav 72 klubbrättigheter, 40 hälsobrunnsrättigheter, 179
rättigheter till utskänkning å passagerarfartyg samt 192 tillfälligtvis
påkallade utskänkniugsrättigheter —; men då det stora flertalet av dessa
tillfälliga rättigheter meddelats allenast för kortare tid än år, därav
många endast för någon eller några dagar, torde utskänkningen å dessa
rättigheter icke på långt när hava varit av den betydande omfattning
som å de av bolag överlåtna rättigheterna. Exakta uppgifter om utskänkningens
storlek stå emellertid icke till buds. Visserligen hava för
de privilegierade och tillfälliga rättigheterna samt för auktionsrättigheterna
jämlikt 20 och 23 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen erlagts
försäljningsavgifter, vilka uträknats efter 15 öre för liter av den beräknade
försäljningen, och har det ansetts, att man på grundvalen härav
kan ungefärligen beräkna omsättningen av brännvin å de här ifrågavarande
rättigheterna. År 1915 erlades sålunda i försäljningsavgifter
51,289 kronor 47 öre, motsvarande ett beräknat litertal av 341,929 liter
brännvin. Såsom förut nämnts, finnas ej uppgifter om det verkligen
försålda litertalet, men då det i vissa enskilda fäll utrönts, att den verkliga
försäljningen varit större än den för erläggande av försäljningsavgift
beräknade, torde med stor sannolikhet kunna antagas, att det å dessa

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 200. 2

rättigheter verkligen försålda litertalet varit ej obetydligt större än det
beräknade.

Enär de med avseende å omsättningen mest betydande rättigheterna
till iskänkning av brännvin numera överlåtas på det villkor,
att innehavarna av dessa rättigheter från bolag inköpa allt för rörelsen
erforderligt brännvin, bör enligt min mening ett motsvarande villkor
uppställas ej mindre vid upplåtelse av rättigheter jämlikt 14 § 2 mom.
och 16 § i brännvinsförsäljningsförordningen än även för utövande av

de privilegierade rättigheterna.

Med en dylik anordning torde flera beaktansvärda fördelar vinnas.

Därigenom att uppgifter erhållas beträffande omsättningen å dessa
rättigheter, möjliggöres utövande av en viss kontroll å desamma. Skulle
sålunda de gjorda inköpen av brännvin överstiga^ vad som enligt
beräkning rimligtvis kan försäljas å en av här ifrågavarande rättigheter,
kan ett dylikt förhållande giva anledning till vederbörlig undersökning.
För närvarande saknas varje möjlighet till utövande av en

dylik kontroll. . ...

Vidare erhålles genom en sammanställning för varje ar av har
ifrågavarande rättighetsinnehavares inköp en säkrare grundval för beräknande
av det litertal brännvin, som kan komma att avyttras. . Ej
mindre härigenom än även på grund av att bolagen, vilkas nettovinst
tillfaller statsverket oavkortad, skulle försälja alla slags brännvin till förevarande
rättighetsinnehavare, komma sannolikt statens inkomster av den
av dessa rättighetsinnehavare utövade utskänkningen att ökas.

Jag tillåter mig till sist erinra, att enligt samtliga hittills framlagda
förslag till ny lagstiftning angående försäljning av alkoholhaltiga
drycker skulle med undantag för utskänkning av brännvin å passagerarfartyg,
som förmedla regelbunden persontrafik till utländsk hamn,
rättighet till försäljning av brännvin icke få utövas annat än genom
bränn vinsförsäljningsbolag. Det av mig här framlagda förslaget utgör
eu slags mellanform mellan nuvarande bestämmelser och nyssnämnda
förslag till ny lagstiftning, enär det å ena sidan fortfarande medgiver
utövande av utskänkning genom andra än bolag, men å andra sidan
föreskriver, att det genom denna utskänkning tillhandahållna brännvinet
skall hava inköpts från brännvinsförsäljningsbolag.

Med förevarande förslag är ej avsett att åstadkomma någon inskränkning
i en rättighetsinnehavares nuvarande befogenhet att utskänkningsvis
tillhandahålla de slag av brännvin, som av hans kunder kunna
efterfrågas. Då det emellertid skulle kunna hända, att ett bolag vagrade
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 169 höft. (Nr 200 201.) 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

att tillhandahålla rättighetsinnehavaren de slag av brännvin, som han
vill försälja, torde det böra stadgas skyldighet för bolaget att på
anfordran av innehavare av rättighet, som antingen utövas på grund av
9 eller 10 § eller meddelats jämlikt 14 § 2 mom. eller 16 §, och sedan
erforderlig säkerhet nedsatts, söka till skäligt pris från namngiven handlande
vare sig inom eller utom riket anskaffa angiven varusort av brännvin.
Ifrågavarande stadgande har jag ansett lämpligen kunna införas
under 15 § 2 mom. fjärde stycket i förordningen, där enligt gällande
lydelse motsvarande skyldighet stadgas för bolag vid anfordran av
köpare, till vilken bolaget finner utminutering kunna äga rum.

Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle skyldigheten för de ifrågavarande
rättighetsinnehavarna icke gälla längre än till den 1 oktober
1917. Emellertid kan man icke förbise, att behovet av dylika åtgärder
kunna föreligga även efter nämnda tid; och då i allt fall beaktansvärda
fördelar enligt min mening skulle vinnas, om, sedan normala förhållanden
inträtt, dessa rättighetsinnehavare fortfarande bleve skyldiga att hos
brännvinsförsäljningsbolag inköpa allt för rörelsen erforderligt brännvin,
har jag ansett, att den ifrågasatta förändringen av bränn vmsförsäljningsförordningen
borde bliva av permanent natur.

I auslutning till vad ovan anförts har inom finansdepartementet
utarbetats förslag till förordning om tillägg till 9 och 10 §§ samt om
ändrad lydelse av 14 § 2 mom., 15 § 2 mom. och 16 § 6 mom. i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin. Sedan
kontrollstyrelsen i infordrat utlåtande den 5 innevarande april förklarat
sig icke hava något att däremot erinra, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att antaga berörda författningsförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade H ans Maj :t Konungen
förordna, att proposition i ämnet skulle till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.