Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

Nr 179.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
vissa, utvecklingen av statens vatten fallsverk berörande
frågor; given Stockholms slott den 4 april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bemyndiga vattenfallsstyrelsen att avsluta kontrakt om leverans
av s. k. sekunda elektrisk kraft på sådana villkor, att kraftpriset i möjligaste
mån anpassas efter det värde, kraften varje år med hänsyn till
tillgänglighetstiden äger, med rätt för vattenfallsstyrelsen att tillförsäkra
abonnent å sekunda kraft skadestånd av lämplig storlek under år, då
abonnenten icke kommer i åtnjutande av kraften under garanterad tillgänglighetstid; att

bemyndiga vattenfallsstyrelsen att mot skälig avgift och i begränsad
omfattning samt i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan komma att meddela, bevilja option å elektrisk kraft, även
om därvid måste förutsättas utbyggnad av vattenkraft, vartill riksdagen
ännu icke beviljat anslag;

att medgiva, att de optionsavgifter, vilka sålunda inflyta, må användas
i enlighet med de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas;

att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande
av nyanläggningar, i den mån sådana åtgärder kunna erfordras för
ändamålsenlig utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan avsevärd
olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,
må av Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av högst

8.000. 000 kronor, avsedda att fördelas med 2,000,000 kronor på år 1918
och 1;500,000 kronor på vart och ett av åren 1919—1922;

att för ändamålet anvisa ett reservationsanslag för år 1918 av

2.000. 000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000 kronor; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 152 höft. (Nr 179.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

att, vid bifall härtill, besluta, att de i 1918 års riksstat bland inkomsterna
upptagna lånemedel för produktiva ändamål skola böjas med

2,000,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens,
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1917 av frågan om
de anslag för kapitalökning, som ansetts erforderliga för de till civildepartementet
hörande affärsdrivande verk, berörde jag i korthet vissa
i samband med anslagen till statens vatten falls verk stående frågor och
betonade därvid, bland annat, nödvändigheten av att utrusta den förvaltande
myndigheten, vattenfallsstyrelsen, med sådana befogenheter,
att kraftverken kunde skötas affärsmässigt och utan allt för tyngande
former. Jag framhöll emellertid, hurusom å andra sidan krävdes, att
en plan uppgjordes för kraftverkens utveckling, så att möjligheterna för
densamma samt dess art och omfång så vitt möjligt måtte kunna överblickas.
I sammanhang härmed meddelade jag, att jag med chefen för
vattenfallsstyrelsen överenskommit, att en dylik plan jämte förslag i förut
antydd riktning skulle under den närmaste tiden av vattenfallsstyrelsen

Vattenfallsstyrelsens

översikt av
kraftverkens
utveckling.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

framläggas, varefter jag hade för avsikt att underställa dessa frågor
Kungl. Maj:ts prövning.

Vattenfallsstyrelsen har nu i underdånig skrivelse den 21 mars
1917 framlagt den sålunda överenskomna utredningen, vilken torde få
såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Vattenfallsstyrelsen lämnar till en början en översikt över den hittillsvarande
utvecklingen av statens kraftverk. Styrelsen erinrar, hurusom
den första utbyggnaden av Trollhättans vattenkraft i allmänhet
ansågs såsom en affärsangelägenhet av tämligen begränsad art. I och
med statsinköpen av vattenkraften i Göta älv vid Vargön och Ström—
Lilla Edet, anläggandet av statens kraftverk vid Porjus och Älvkarleby
jämte byggandet av de till kraftverken knutna stora distributionsnäten
hade programmet för statens kraftverksrörelse betydligt vidgats. Nu kan
vattenkraften i Göta älv betraktas som hörnsten i ett system, som förser
södra Sverige med kraft, medan Porjus fyller motsvarande uppgift för
nordligaste Sverige och Älvkarleby för den vattenkraftfattiga östra delen
av mellersta Sverige. Genom anläggning av ångkraftstationen i Västerås
har vidare skapats en reservkraftkälla för Älvkarlebynätet och därjämte
införts ett nytt moment i statens kraftverksrörelse; den växlande bränslekostnaden
har nämligen infört ett riskmoment i kraftverksdriften och
givit densamma en ökad prägel av affärsrörelse.

Av synnerlig betydelse för denna utveckling har varit inrättande
från och med år 1909 av vattenfallsstyrelsen, varigenom skapats en
efter moderna principer organiserad förvaltning av statens vattenkraftsindustri.

Vattenfallstyrelsen betonar, att statens kraftverksförvaltning redan
från början haft en karaktär, som icke oväsentligt avviker från
övriga statens affärsdrivande verks, vilka åtminstone i huvudsak representera
vissa staten tillkommande monopol. Statens kraftverksrörelse
arbetar däremot delvis i konkurrens, delvis i samförstånd med andra
företag och andra kraftkällor och måste alltid få mera inflytande av
spekulativa inslag.

Hittills har statens kraftverks tillgång på kraft varit avsevärt större
än avsättningen. Men snart komma andra förhållanden att inträda.
Styrelsen visar medels statistiska uppgifter, hurusom den ständigt ökade
kraftavsättningen, om man vill vidare utveckla statens kraftverksrörelse,
inom den närmaste framtiden nödvändiggör ej allenast vissa åtgärder
för bättre utnyttjande av nuvarande kraftverk utan även anläggande av
ytterligare kraftstationer.

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 179.

I förstnämnda avseende påpekar styrelsen, bland annat, att åtskilligt
kan vinnas genom rationellt samarbete med andra vatten- och ångkraftverk,
varigenom belastningsväxlingarna i avsevärd grad kunna utjämnas.

För Trollhätteverkets vidkommande hänvisas därvid dels till Göteborgs
stads ångkraftsstation, dels till de anläggningar, som ägas av
Gullspång-Munkfors och Yngeredsfors kraftaktiebolag. Med samtliga
dessa verk är nämligen Trollhättenätet förbundet, och vissa uppgörelser
i antytt syfte hava redan med dem träffats — uppgörelser vilka kunna än
vidare påbyggas. Vidare framhåller styrelsen såsom högeligen önskvärt,
att Trollhättenätet sammanbindes med Ålvkarlebynätet, varigenom Västerås
ångkraftstation skulle kunna bliva till nytta jämväl för det förra, och
anmäler sin avsikt att därom redan instundande höst göra underdånig
framställning. Än vidare ställes i utsikt ett framtida samarbete mellan
Lagans, Viskans och Åtrans vattenkraftcentraler, å ena sidan, samt Göta
älvs och Dalälvens, å den andra — ett samarbete, som, bland annat,
skulle bliva till avsevärd fördel därigenom, att de årliga lågvattenperioderna
icke förekomma samtidigt i alla dessa vattendrag och att
Vänern på sådant sätt kunde komma att tjäna såsom en utomordentligt
mäktig ackumulator och reserv även för andra kraftstationer än de vid
Göta älv belägna.

En annan oerhört viktig åtgärd för ökande av vattenkraften i Göta
älv vore genomförande av Vänerns reglering enligt den av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen i underdånig skrivelse den
22 september 1916 framlagda plan. Men då eu dylik årsreglering med nu
gällande lagstiftning svårligen kunde anses genomförbar inom de närmaste
aren, borde i stället en förberedande reglering, en veckoreglering,
om möjligt företagas. Detta anser vattenfallsstyrelsen kunna ske för
ganska måttlig kostnad och utan ingrepp i tredje mans rätt. En dämning
av Vänerns vattenyta av endast 1 centimeter under sön-och helgdagar
skulle nämligen vara tillräcklig för att i hög grad eller med upp
till 66 % öka nu tillgänglig prima kraft för belysning och motordrift
under veckodagarna, då behovet härav är störst. Underdånigt förslag
jämväl i denna riktning har vattenfallsstyrelsen för avsikt att under
årets lopp framlägga.

Mön — säger vattenfallsstyrelsen — i varje fall måste man räkna
med, att senast under år 1922 nu avslutade och under arbete varande
^byggnader vid Trollhättan (lista, 2:dra och 3:dje utbyggnaderna) hava
tagits fullt i anspråk. Det bör därför i god tid dessförinnan övervägas,
vad som är att göra för att tillgodose den ökade kraftåtgången. I sin

Planer för
framtida
utveckling.
T roll hatt®

kraftverk.

Älvkarleby

kraftverk.

PorjuB

kraftverk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

utredning kommer därvid vattenfallsstyrelsen till det resultatet, att nästa
kraftstationsbyggnad i Göta älv borde ske vid Lilla Edet, varom styrelsen
också ämnar under innevarande år framkomma med underdånigt
förslag. Därnäst borde sannolikt Trollbätte kraftverks 4:de utbyggnad
företagas samt därefter Vargöns vattenkraft tagas i anspråk, beroende
på vid motsvarande tidpunkter rådande konjunkturer m. m.

Vid Älvkarleby kraftverk bör någon avsevärt ökad försäljning av
sekunda kraft, d. v. s. kraft som är tillgänglig viss del av året då
vattenföringen är rikligare, icke åvägabringas. En väsentlig ökning
av tillgången på prima kraft, d. v. s. kraft som är tillgänglig året om,
är möjlig med tillhjälp av ångkraftstationen i Västerås och den återstående
sekunda kraften vid Älvkarleby. Den prima vattenkraft, som
står till buds före Dalälvens reglering, är åter i huvudsak slutsåld.
Det gäller här att söka anskaffa billigt bränsle, särskilt torv, och att
motverka slöseri med kraft under lågvattentid, en strävan, som kraftigt
understödjes av den taxa, som numera tillämpas och som för större
abonnenter stadgar högre avgift under dylika perioder. Därjämte bör
samarbete med andra kraftkällor frammanas för utjämnande av belastningen.
Vattenfallsstyrelsen erinrar, att det underdåniga förslag till
inköp av vissa vattenfall i Motala ström mellan Vättern och Boren m. m.,
som styrelsen den 23 februari 1917 avlämnat, är ett led i dess arbete
i sådant syfte, samt meddelar, dels att överenskommelse träffats med
Oxelösunds järnverksaktiebolag om samarbete, dels att underhandlingar
om fortsatt och utsträckt samarbete pågå med Stockholms stad m. fl.
På denna väg bör givetvis fortsättas, varhelst sådant lämpligen kan
ske. I det föregående hava redan antytts de fördelar, som Ålvkarlebynätets
sammanknytning med Trollhättenätet komme att medföra. För
Älvkarleby kraftverk framhåller vattenfallsstyrelsen till sist vikten av
ett snart genomförande av Dalälvens reglering och bebådar underdånig
framställning om anslag av 1918 års riksdag till komplettering av maskineriet
i Västerås ångkraftstation.

För Porjus kraftverk innebära vattenfallsstyrelsens framtidsplaner
en avsevärt ökad avsättning av trefasenergi, särskilt i och invid Luleå
och i kustlandet i övrigt, där stora förutsättningar förefinnas för den
elektriska energiens användning till storindustri, baserad på järnmalm,
träkol, vedtillgång, fosfat m. m., medan krafttillgången hittills varit
synnerligen begränsad. Med hänsyn härtill och då fullbordandet av
elektrifieringen av bansträckan Gällivare—Svartön endast torde vara
en tidsfråga, anser vattenfallsstyrelsen, att Porjus kraftverk utan upp -

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

skov bör ytterligare utbyggas, att ytterligare regleringsarbeten för
ökande av Lule älvs lågvattenavrinning böra utföras, samt att, sedan eventuella
kontrakt om kraftleverans vid Luleå avslutats, en kraftledning
dit bör framdragas.

Detta rörande utvecklingsplanerna för de bestående kraftverken
och vad med dem har nära sammanhane''.

I slutet av sin underdåniga skrivelse kommer vattenfallsstyrelsen Vattenfaiuemellertid
in på vidare utveckling av statens kraftverksrörelse genom
förvärv för statens räkning av ytterligare vattenfall och genom utsträck- vattenfaiuup
ning av statens kraftnät över större områden än hittills. Styrelsen på- m'' m‘

visar nämligen, att staten visserligen för närvarande i Dalälven och
söder därom lörfogar över en vattenkraft, som efter reglering av vattendragen
motsvarar omkring 1,7 miljarder kilowattimmar, men att redan under
1918 kan påräknas en belastning på statens kraftverk inom samma område
av omkring 0,7 miljarder kilowattimmar. Åven om härav en del tills vidare
avsättes till elektrokemiska industrier, som i eu framtid kunna tänkas
flytta längre norrut till billigare kraftkällor, torde det dock vara uppenbart,
att, om man icke starkt hushållar med kraften utan strävar att uppamma
nya industrier och sprida elektrisk kraft ut över landet, statens
disponibla kraft snart nog blir tagen i anspråk. Men nu äger staten
inga mera betydande vattenfall norr om Dalälven förrän i övre Norrland.
Vattenfallsstyrelsen anser därför, att staten, där så med fördel kan
ske, bör inköpa väl belägna och för utbyggande lämpliga vattenfall.

Endast på sådant sätt — säger styrelsen — kan staten på planmässigt
sätt sprida sitt fördelningsnät över de landsdelar, som lämpligen böra
komma i fråga att förses med elektrisk energi direkt genom statens försorg,
på samma gång som järnvägarnas behov av elektrisk energi tillgodoses.

Det är uppenbart, att styrelsen icke ansett sig böra angiva några
närmare riktlinjer för sina planer, i vad de sammanhänga med inköp
av enskilda tillhöriga vattenfall.

Att staten bör fortgå på den redan inslagna vägen att genom ut- Departementsvidgning
av hittillsvarande kraftverk och nya anläggningar öka produk- Oiefen.
tionen av elektrisk energi är enligt min mening uppenbart. Härom får
jag i det följande tillfälle att närmare yttra mig. Beträffande vattenfallsstyrelsens
utvecklingsplaner i ena eller andra hänseendet torde för
närvarande något yttrande från min sida icke påkallas, då desamma
givetvis komma att framläggas och ytterligare var för sig motiveras

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

inför Kungl. Maj:t, i den mån motsvarande underdåniga förslag och utredningar
inkomma.

Beträffande de befogenheter, varmed vattenfallsstyrelsen borde utrustas
för att kraftverksrörelsen måtte kunna skötas affärsmässigt och
utan allt för tyngande former, och vilka jag, åtminstone delvis, redan
berört i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 sistlidna januari,
har vattenfallsstyrelsen i stort sett tre särskilda förslag att framställa.

Det första avser bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att lämna
vissa ersättningar åt avnämare av sekunda kraft, därest denna icke
tillhandahålles under viss minimitid.

Det andra gäller bemyndigande för styrelsen att mot särskild avgift
bevilja vissa avnämare option på ökning av tillhandahållet kraftbelopp.

Det. tredje innebär hemställan om att anslag ställes till förfogande,
medels vilket vattenfallsstyrelsen kunde sättas i stånd att utan avvaktande
av riksdagsbeslut inköpa fastigheter och verkställa vissa andra
åtgärder.

Jag tillåter mig att behandla vart och ett av dessa förslag för sig.

Försäljning Vattenfallsstyrelsen meddelar, att vid Trollhätte och Porjus kraftav
kraftnda verk re(ian avsatts vissa, men ytterligare kunna avsättas avsevärda
belopp sekunda kraft, därest lämpliga specialtaxor tillämpas. Den första
förutsättningen för dessa taxor är givetvis, att avgiften per kilowatt sjunker
i visst förhållande till den tid, varunder kraften tillhandahålles, den
s. k. tillgänglighetstiden. Därvid är att märka, dels att kraft med
mindre tiilgänglighetstid än 4 månader per år i regel knappast torde
vara säljbar, dels att värdet å kraften faller snabbare än tillgänglighetstiden.
För anläggningar, vilka relativt lätt kunna tillgodogöra sig
sekunda kraft, kan man approximativt antaga, att kraftens värde faller
50 % hastigare än tillgänglighetstiden.

Nu kunde det synas enklast, att man med stöd av föreliggande statistik
över vattenavrinningen bedömer, vilken tid sekunda kraften kan i genomsnitt
tillhandahållas, och med ledning därav bestämmer priset till visst
fixt belopp per tillhandahållen kilowatt och tidsenhet, en metod, som
vattenfallsstyrelsen benämner medeltalsmetoden. Men på sådant sätt
skjutes, såsom styrelsen närmare utvecklar, en väsentlig del av svårigheterna
över på abonnenterna, och sekunda kraften blir sålunda mindre
begärlig. Det är under sådana förhållanden — säger vattenfallsstyrelsen
— tvivelaktigt, om den sekunda kraften kan avsättas. Om detta

Vidgade befogenheter
för
vattenfallsstyrelsen.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 179.

åter visade sig möjligt, kunde befaras, att eu del industrier ruinerades,
därest de i början av sin verksamhet råkade ut för en utpräglad vattenbristperiod,
åtminstone om de icke förfogade över rikligt kapital. Det
vore vidare tvivelaktigt, om kraftkonsumenterna själva under goda
vattenår avsatte tillräckliga medel för att möta dåliga år. Skedde icke
detta, hade en dylik industri icke tillräcklig motståndskraft under dåliga
år. Nedlades till följd härav verksamheten, bleve det åter till men även
för kraftverket, som, då rikligare krafttillgång inträdde, kunde hava
mist en abonnent med ty åtföljande inkomstmöjlighet,

Vattenfallsstyrelsen förordar därför eu annan metod för försäljning
av sekunda kraft, kallad försäkring smetoden. Enligt denna baseras priset
på sekunda kraften direkt på kraftens värde under olika tillgänglighetstider,
och metoden borde till och med konsekvent fullföljas så till vida,
att abonnenten, därest kraften tillhandahölles kortare tid än exempelvis
4 månader, erhölle det kontanta understöd eller ersättning, som erfordrades
för att hans förluster skulle nödtorvtigt täckas; givetvis inom
vissa bestämda gränser. Vattenfallsstyrelsen skulle sålunda i viss mån
tjänstgöra såsom försäkringsgivare åt abonnenten.

Denna försäkringsmetod skulle även medföra väsentliga fördelar
för vattenfallsstyrelsen. Först och främst kunde sekunda kraften lättare
avsättas. Men vidare erhölle kraftverken automatiskt högre kraftpris,
om kraften i själva verket kunde levereras med längre tillgänglighetstid
än från början kunnat beräknas, t. ex. till följd av vattenregleringar,
nybyggnader o. d. Vidare äro vid avsättningen av sekunda kraft att
beakta vissa förhållanden, varom vattenfallsstyrelsen yttrar följande:

»En kraftkonsument önskar alltid, då sekunda kraft skall kontrakteras,
erhålla vissa garantier för att kraften i genomsnitt icke tillhandahålles
mindre än viss bestämd minimitid. Åven om ovan nämnda försäkringsprincip
användes, hyser konsumenten förklarligt nog eu bestämd
önskan, att kraften skall tillhandahållas i möjligaste mån året om.
Minskning i kraftavgiften motsvarar nämligen i regeln icke fullt den
förlust, abonnenten får vidkännas j^å grund av avbrott. Man kan ju
tänka sig, att denna garanti avfattas så, att kraften skall tillhandahållas,
så snart vattenföringen i älven i fråga överstiger vissa värden, som då
givetvis bestämmas med hänsyn till de rådande avrinningsförhållandena.
En dylik bestämmelse lider dock av den svagheten, att vattenföringen
kan ändras genom ingrepp från kraftverksägarens sida vid regleringar,
och det är då svårt att avgöra, när skyldigheten att tillhandahålla kraften
för varje fall inträder. Vattenfallsstyrelsen har funnit, att den mest

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 152 käft. (Nr 179.) 2

10 Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 179.

tillfredsställande lösningen ernås, därest vattenfallsstyrelsen med risk
av vissa på förhand bestämda skadestånd garanterar den tid, under
vilken kraften skall tillhandahållas, men i övrigt förbehåller sig rätt att
tillhandahålla den sekunda kraften, endast då den enligt vattenfallsstyrelsens
bedömande lämpligen kan levereras.))

Om kraften icke kan tillhandahållas så lång tid av ett år, som
styrelsen garanterat, borde styrelsen lämna ett visst skadestånd, vilket
skulle återbetalas, i den mån abonnenten under efterföljande år erhölle
kraft under längre tid än den garanterade. Styrelsen betonar, att denna
skadeståndsbestämmelse utan svårighet kunde så utformas, att endast
obetydliga jämkningar i de normala avgifterna uppstode och att den
stannade vid att bliva en sällan använd trygghetsparagraf för abonnenterna.
Styrelsen meddelar ock, att den redan, ehuru i ringa utsträckning,
ansett sig böra uppgöra kontrakt om sekunda kraft i enlighet
med nu antydda försäkringsmetod med skadeständstillägg och tunnit
dessa riktlinjer synnerligen lämpliga för befordrande av sekunda kraftens
försäljning.

Emellertid krävde en vidare tillämpning av detta förfaringssätt
uppläggning av en regleringsfond, om man vill undvika, att kraftverksförvaltningens
nettoöverskott under olika år bleve allt för variabelt.
Visserligen komme till följd av prima kraftavsättningens dominerande
inflytande driftunderskotten för den sekunda kraften under vattenfattiga
år aldrig att uppgå till mer än en obetydlig del av driftöverskotten
å den prima kraften. Men då det måste anses vara av betydelse, att
sammanlagda överskottet hölles någorlunda jämnt och i och för statsregleringen
kunde på förhand i möjligaste mån exakt uppgivas, vore anordnande
av en regleringsfond att föredraga. En sådan kunde också lämpligen
användas för utjämning av den växling i nettoinkomsten, som
uppstår därigenom, att dnder vattenfattigare år större del av kraften
måste alstras medels ånga eller dylikt, i den mån en sådan utjämning*
icke utan vidare skedde genom de på senare tid tillämpade tariffer,
enligt vilka högre pris betalades fonder lågvattenperioder.

De affärsdrivande verken få dock enligt nu tillämpade bestämmelser
icke upplägga andra fonder än förnyelsefonder. Vattenfallsstyrelsen
anser därför, att den enklaste utvägen att skapa reservmedel för tillämpning
av försäkringsmetoden med vad därtill hörer vore, att avsättningarna
till förnyelsefonderna gjordes variabla, så att under vattenrikare
år, då den sekunda kraften ger större inkomster, större avsättningar
gjordes till förnyelsefonderna, under det att under vattenfattigare
sådana de normala avsättningarna minskades med vad som behövde till

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

abonnenterna utbetalas i ersättning eller skadestånd. Tills vidare vore
visserligen dessa årliga avsättningar, vilka Kungl. Maj:t bestämt skola
göras med belopp, som stode i visst procentuellt förhållande till
motsvarande verks bruttoinkomster under året, icke fullt så stora,
att de förmådde täcka vad under exceptionella torrår tilläventyrs
måste utbetalas, därest försäkringsformen tillämpades i större utsträckning.
Men skillnaden bleve dock icke större, än att växlingen
i kraftverkens nettoöverskott komme att hålla sig inom jämförelsevis
trånga gränser. I den mån kraftverkens intäkter stegrades, bleve de normala
avsättningarna dock fullt tillräckliga att täcka ifrågavarande utbetalningar.
På angivet sätt skulle under alla förhållanden förnyelsefonderna
icke, eller åtminstone i mycket ringa mån, minskas under
sina normala värden även efter vattenfattigare perioder, medan de efter
vattenrikare år svällde ut avsevärt utöver naturlig storlek.

O i

I likhet med vattenfallsstyrelsen anser jag, att försäljningen av sekunda
kraft bör ske i så stor utsträckning, som kan finnas lämplig med
hänsyn till kraftverkens affärsmässiga skötsel. Härigenom kunna endast
fördelar vinnas för såväl producent och konsument som för det allmänna,
särskilt till följd av den besparing i bränsle, som därigenom ernås.
Jag vill också ansluta mig till vattenfallsstyrelsens mening, att sekunda
kraftförsäljning bör underlättas medels tillämpande av den metod för
beräkning av avgiften, som styrelsen benämner försäkringsmetoden,
med rätt för styrelsen att tillförbinda staten utbetalande av ersättningar
och skadestånd, på sätt förut antytts och närmare angivits i styrelsens
underdåniga skrivelse den 21 mars 1917. Mot ett sådant bemyndigande
kunde måhända göras den anmärkningen, att vattenfallsstyrelsen på sådant
sätt finge en rörelsefrihet, vilken kunde för staten medföra betydande
risker. Men däremot vill jag endast erinra, att styrelsen redan
nu har full frihet att själv bestämma prissättningen och övriga villkor
vid all försäljning av kraft från statens kraftverk; dess handlingsfrihet
och ansvar härvidlag äro sålunda betydligt mera omfattande än beträffande
den ifrågasatta försäkringsrörelsen. Formellt torde för övrigt en
prissättning enligt försäkringsmetoden väl redan kunna anses ligga
inom vattenfallsstyrelsens befogenhet, ehuru styrelsen av naturliga skäl,
innan den anser sig böra övergå till en vidsträcktare tillämpning av metoden,
velat försäkra sig om statsmakternas godkännande. Man torde för
varje fall kunna med trygghet utgå från den förutsättningen, att vattenfallsstyrelsen,
som hittills visat sig kunna handhava kraftförsäljningsfrågorna
på ett för staten förmånligt sätt, skall veta att även för fram -

Departementn chefen.

Optioner.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

tiden fortsätta på samma väg, även om den föreslagna nya metoden
för försäljning av sekunda kraft vinner mera utsträckt tillämpning.

I avseende på sättet för bildande av den eller de regleringsfonder,
som synas Vara ett nödvändigt komplement till försäkringsmetoden,
anser jag vattenfallsstyrelsens förslag att använda sig av förnyelsefonderna,
till vilka i sådant fall skulle göras avsättningar, växlande
med storleken av inkomsterna från sekundakraftförsäljningen,
vara det enklaste och lättast framkomliga. Godkännes denna uppfattning,
lär frågan om regleringsfond icke behöva underställas riksdagens
prövning utan kunna, i likhet med vad som skett beträffande hitintills
bestämda avsättningar till förnyelsefondema, ordnas genom närmare
föreskrifter från Kungl. Maj:ts sida.

.Vattenfallsstyrelsen har hitintills vid uppgörelse om kraftleverans
till kommuner såsom regel medgivit dessa viss optionsrätt, d. v. s. rätt
att inom förutbestämda gränser öka det kraftbelopp, som från början
abonneras och betalas. Detta har skett, för att kommunerna må
kunna med trygghet utföra för framtida behov tillräckliga distributionsanordningar
och tillförsäkra sina avnämare den för den närmaste utvecklingen
erforderliga kraftmängden. Styrelsen har ansett sig äga
befogenhet att medgiva dessa optioner, enär kommunernas kraftbehov
i regel växer ganska regelbundet och sålunda kunnat överskådas. De
energibelopp, för vilka option sålunda medgivits, hava icke heller överstigit
vad som kunnat beräknas komma att framställas i de av riksdagen
beslutade kraftverksutbyggnaderna. Vid motsvarande prissättning
har givetvis vederbörlig hänsyn tagits till den förmån, sådan option
medför. Åt enskilda industrier, vilkas utveckling icke med samma
grad av säkerhet kan förutsägas, har styrelsen däremot i regeln
icke lämnat optioner. Styrelsen anser dylika optioner icke heller i
någon större utsträckning böra medgivas, utan att särskild avgift erlägges
för det sålunda för framtiden reserverade kraftbeloppet. Förut
hava industrierna i allmänhet icke funnit option behövlig utan ansett
som en självklar sak, att vattenfallsstyrelsen vid behov lämnade ökad
kraft. I värsta fall kunde värmekraft alstras till pris, som icke väsentligt
överstege vattenkraftens. Annorlunda är det nu. Bränslet har
stigit oerhört i pris, och eu viss oro har — säger vattenfallsstyrelsen
— här och var försports, huruvida staten i längden skall kunna leverera
tillräcklig kvantitet kraft till gynnsamt pris.

Vattenfallsstyrelsen anser det ock rimligt, att industrien på förhand
vill förvissa sig om den kraft, som erfordras för dess utveckling, lik -

Kunyl. Muj:ta Nåd. Froposition Nr 179.

som att staten borde kunna reservera viss vattenkraft för abonnenterna,
om de nämligen erlägga skälig avgift härför. Abonnenten borde å sin
sida kunna betala dylik avgift, motsvarande exempelvis räntan på det
kapitalutlägg, som han måste göra, därest han själv inköpte vattenkraft
för framtida behov. Vattenfallsstyrelsen framhåller vidare, att eu
ovisshet om framtida krafttillgång redan haft till följd, att abonnenter
inköpt egna vattenfall och planera egna anläggningar, vilka sannolikt
icke påtänkts, därest styrelsen kunnat medgiva option. För en fullt
affärsmässig utveckling av statens kraftverksrörelse finner vattenfallsstjnrelsen
det därför nödvändigt, att styrelsen bemyndigas att mot avgift
erbjuda optioner, även om detta skulle förutsätta utbyggnader, till
vilka riksdagen ännu icke beviljat medel. Givetvis borde dylika optioner
hållas inom rimliga gränser, liksom därav föranledda ökningar i
kraftbeloppen icke finge uttagas förr än efter tillräcklig lång tids varsel,
så att icke utbyggnad utan endast den råa naturkraften behövde hållas
i beredskap. Nödig kontroll anser vattenfallsstyrelsen kunna åstadkommas
genom den mångfaldiga revision, styrelsens förvaltning är underkastad,
samt ytterligare förstärkas på sådant sätt, att styrelsen tillförbundes
att årligen för Kungl. Maj:t anmäla de uppgörelser om option,
som träffats.

Vad beträffar de medel, som genom optionsavgifterna inflyta, borde
desamma enligt styrelsens mening i första hand användas för ernående
av skälig avkastning å sådana outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga
anläggningar, vilka tillhöra det kraftverkssystem, från vilket
optionerna ifråga äro avsedda att tillgodoses. I den mån överskott
uppstår, borde detsamma användas för nedskrivning av värdet å nämnda
outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga anläggningar. Det borde
sålunda tillses, att optionsavgifterna icke bokföras som inkomst å de
driftfärdiga anläggningarna, enär i så fall en oriktig ökning av driftöverskottet
å dessa skulle redovisas, och vidare borde optionsavgifterna
självfallet icke sammanföras med de anslagsmedel, som beviljas av riksdagen.

Det av vattenfallsstyrelsen framställda förslaget rörande optioner
kan ju vid första påseendet synas något djärvt och föga överensstämmande
med hittills vanliga former inom statsförvaltningen. Men vid
närmare granskning av hithörande förhållanden har jag dock funnit detsamma
vara väl värt att upptagas.

Först och främst bör man dock taga ställning till frågan, huruvida
staten bör nöja sig med den nuvarande omfattningen av sin kraftverks -

Depariements ehefen.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

rörelse och den påbyggnad därav, som användningen av de kraftverken
närbelägna och i statens hand redan varande kraftkällorna frammanar,
eller om staten skall .ytterligare utvidga sin verksamhet på detta område
och utsträcka sina elektriska distributionsnät över vidare delar av
vårt land. 1 detta avseende har jag redan uttalat min uppfattning i
yttrandet till statsrådsprotokollet den 13 sistlidna januari. Jag påvisade
där, hurusom man fortfarande har att vänta en betydande ökning i behovet
av elektrisk kraft ej allenast för industriella och kommunala behov
utan även för jordbruket, och förordade sådana åtgärder, varigenom
staten bleve i tillfälle att tillgodose det ökade behovet inom de delar
av landet, där sådant vore möjligt och lämpligt. De oerhört uppdrivna
prisen på kol, oljor och andra bränslen hava gjort den av
vattenkraft alstrade elektriska energien allt mera begärlig. Åven om
priskurvan efter världskrigets slut kommer att sjunka, lärer man
dock för en lång tid framåt få räkna med osedvanligt höga pris på
det utländska bränslet. Redan denna omständighet gör det angeläget,
att staten forcerar sin kraftproduktion. Staten bör sålunda fortgå
på den väg, den med framgång beträtt, och fortfarande uppträda som
leverantör av elektrisk energi i stor skala. Då gränsen för leveransförmågan
hos statens nuvarande kraftverk emellertid snart nog är
nådd, torde det bliva nödvändigt att skrida till utbyggnad av ytterligare
kraftverk, att kraftigt befordra sådana sjöregleringar, som kunna öka
vattentillgången i kraftstationerna, och att i övrigt målmedvetet företaga
åtgärder, som kunna öka möjligheterna att tillhandahålla elektrisk energi
till skäligt pris och i största utsträckning. Jag vill i detta sammanhang
tillägga, att jag härmed givetvis icke avser något obehörigt intrång på
privata företag av motsvarande art, med vilka tvärtom ett ändamålsenligt
samarbete bör etableras. Då det gäller den elektriska kraftens
fördelning över stora områden till den mångfald av förbrukare av olika
slag, som därvid förekomma, synes mig å andra sidan staten böra gå
i spetsen och utsträcka sina kraftnät över så vidsträckta områden, som
lämpligen kunna och böra förses med elektrisk energi till skäligt pris.
Denna verksamhet synes mig nämligen ur nationalekonomisk och social
synpunkt synnerligen viktig, ej minst då det gäller att befordra landsbygdens
elektrifiering i syfte att elektrisk kraft på måttliga villkor skall kunna
i största möjliga omfattning tillhandahållas jordbruket samt hantverket
och småindustrier på landsbygden. Intresset för landsbygdens elektrifiering
tilltager för övrigt alltjämt i styrka. De åtgärder, som från
statsmyndigheternas sida redan vidtagits för en dylik utveckling, hava
mötts med största förståelse; avsättningen av elektrisk energi särskilt

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

för jordbrukets behov visar sålunda en glädjande ökning. Även inom
riksdagen är intresset för detta problem synnerligen livligt. Staten bör
ock hava de bästa förutsättningarna att här bryta vägen. Endast
genom statens mellankomst torde det vara möjligt att elektrifiera bygder,
som annars kanske under avsevärd framtid skulle bliva i avsaknad av
elektrisk kraft. Samtidigt kan järnvägarnas behov av elektrisk, drivkraft
på ändamålsenligt sätt tillgodoses, ett spörsmål som för närvarande är
föremål för särskild utredning. Det bör ej heller förbises, att staten
genom en sådan utvecklad rörelse kan verka reglerande på prissättningen
för den på skilda områden allt mer nödvändiga elektriska kraften.
Till sist vill jag påpeka, att staten genom en sådan fortgående kraftproduktion
bör kunna tillgodoföras avsevärda intäkter. Avkastningen å
de hittills driftfärdiga vattenkraftsanläggningarna har, såsom närmare
framgår av vattenfallsstyrelsens skrivelse, varit i så gott som ständigt
stigande, och det lärer icke råda tvivel om att de kapital, som kunna
komma att nedläggas på dylika anläggningar, alltjämt skola lämna en
riklig även direkt vinst.

En förutsättning för en sådan utvecklad rörelse är emellertid, såsom
jag även förut betonat, att den förvaltande myndigheter!, vattenfallsstyrelsen,
utrustas med sådana befogenheter, att kraftverken må
kunna skötas affärsmässigt och utan allt för tyngande former. I annat
fall måste de komma till korta, då det gäller att tillfredsställa utvecklingens
krav.

Med hänsyn härtill och på de skäl, vattenfallsstyrelsen i sin underdåniga
skrivelse framhållit, synes mig det begärda bemyndigandet att
bevilja optioner vara av stor betydelse och därför böra förordas.

I mitt flera gånger åberopade yttrande till statsrådsprotokollet den
13 sistlidna januari framhöll jag ock, hurusom det nog lär vara av avgörande
betydelse för industriidkaren att få säkerhet för, att han, om
han blir avnämare från statens kraftnät, kan få sitt växande behov tillgodosett,
särskilt under tider då, såsom nu, den industriella utvecklingen
går med stormsteg framåt, medan prisen på bränsle äro oerhört stegrade
och sannolikt länge komma att förbliva höga. Men vattenfallsstyrelsen
kan endast sälja en del av den i kraftverken tillgängliga effekten,
om den måste tillse, att alla de effektbelopp, för vilka optioner måste beviljas
— optioner, som kanske icke begagnas under många år framåt —
städse finnas tillgängliga utan ytterligare utbyggnad; Och i avseende
å dylika nybyggnader kan intet avgörande träffas utan beslut av
riksdagen. Det blir under sådana omständigheter nödvändigt att finna
någon utväg att undanröja ifrågavarande hämsko på affärsdriften,

Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition Nr 179.

exempelvis genom att låta avnämaren betala en viss avgift för optionsrätten,
en avgift, som kunde fonderas och lämna tillgång till åtminstone
en avsevärd del av de nödiga utbyggnaderna.

Om sålunda det ifrågasatta optionsförfarandet måste anses vara till
synnerlig nytta, gäller det å andra sidan att se till, att staten icke
genom dess tillämpning iklädes förpliktelser, som bliva alltför vidlyftiga
och betungande. En säkerhet häremot ligger, såsom vattenfallsstyrelsen
också påpekat, däruti, att styrelsens verksamhet är underkastad en ingående
revision, ej blott av riksdagens revisorer och kammarrätten såsom
alla andra statens organ, utan även av särskilda, av Kungl. Maj:t
förordnade revisorer, vilkas uppgift alldeles speciellt är att granska
styrelsens förvaltningsåtgärder av hithörande slag. En annan säkerhet
kan lämpligen åstadkommas därigenom, att vattenfallsstyrelsen anbefalles
att årligen till Kungl. Maj:t anmäla de överenskommelser om option,
som blivit träffade, samt att i sammanhang med statsverkspropositionen
till riksdagen lämnas en kort redogörelse härför. Den största säkerheten
ligger emellertid enligt min mening däruti, att kraftverksförvaltningen anförtros
åt män, som väl förstå sitt uppdrag och känna det ansvar, som
åligger dem. Vattenfallsstyrelsen har redan nu en handlingsfrihet i avseende
på uppgörelser om kraftleveranser, för vilka dessa förutsättningar
äro ett nödvändigt underlag. Givetvis bör det emellertid från början
fastslås, att medgivandet av optioner endast får ske i måttlig utsträckning
och där så befinnes nödvändigt eller verkligen ändamålsenligt.

I avseende å de medel, som inflyta genom utkrävda optionsavgifter,
torde till en början vara klart, att de icke böra bokföras såsom
inkomster å redan driftfärdiga anläggningar och icke sammanföras med
de anslagsmedel, som av riksdagen beviljas. \attenfallsstyrelsen har för
sin del föreslagit, att de skola användas dels i första hand för ernående
av skälig avkastning å sådana outnyttjade vattenfall och icke
driftfärdiga anläggningar, som tillhöra det kraftverkssystem, från vilket
ifrågavarande optioner äro avsedda att tillgodoses, dels, i den mån
överskott uppstår, för nedskrivning av värdet å nämnda outnyttjade
vattenfall och icke driftfärdiga anläggningar.

Detta sätt att använda optionsavgifterna överensstämmer icke helt
med det tillvägagångssätt, som jag förslagsvis antytt i mitt yttrande
till statsrådsprotokollet den 13 sistlidna januari, och enligt
vilket optionsavgifterna skulle fonderas för att lämna tillgång till åtminstone
en avsevärd del av de nödiga utbyggnaderna, så att optionsavgifternas
användning kommer att överensstämma med principerna för
den nuvarande uppställningen av riksstaten. Huru denna fråga slutligen

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

skall ordnas lärer emellertid, under förutsättning att riksdagen bifaller
framställningen i huvudsaken, böra bliva föremål för ytterligare övervägande,
innan bestämmelser i ämnet utfärdas.

Vattenfallsstyrelsen hemställer till sist om inhämtande av riksdagens
medgivande därtill, att inköp av vattenfall och fastigheter samt
utförande av nyanläggningar, i den mån motsvarande åtgärder kunna
erfordras för ändamålsenlig utveckling av statens kraftverksrörelse och
icke utan avsevärd olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på särskilt
riksdagsbeslut, må av Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp
av 8,000,000 kronor, avsedda att fördelas med 2,000,000 kronor på år
1918 och 1,500,000 kronor på vart och ett av åren 1919—1922. Vidare
hemställer vattenfallsstyrelsen, att för detta ändamål måtte anvisas
ett anslag för år 1918 av 2,000,000 kronor, och att av detta belopp
500,000 kronor måtte göras tillgängliga redan år 1917.

Till stöd för denna sin hemställan anför vattenfallsstyrelsen, bland
annat, att, om staten icke starkt hushållar med sina vattenkraftkällor
utan strävar att i möjligaste mån uppamma nya industrier och sprida
kraften ut över landet, den av staten disponerade vattenkraften snart
nog blir tagen i anspråk. Då emellertid staten norr om Dalälven icke
äger några mera betydande vattenfall förrän i övre Norrland, syntes
många skäl tala för, att staten, där så med fördel kunde ske, inköpte
välbelägna och för utbyggnad lämpliga vattenfall. Ett led i detta syfte
vore det underdåniga förslag till statens övertagande av Motala-fallen,
som styrelsen den 23 sistlidne februari inlämnat.

Emellertid försvårades initiativet härvidlag i hög grad därav, att
styrelsen icke utan särskilt tillstånd av Kung]. Maj:t och riksdagen
kunde inköpa vattenfall eller över huvud taget fastigheter av någon betydenhet.
Det är — säger styrelsen — utan vidare uppenbart, att en
enskild säljare under nuvarande förhållanden icke vill offentligen lämna
på hand ett vattenfall eller en fastighet under en tidrymd, som, beroende
på den tidpunkt, då frågan väckes i förhållande till den, då riksdags
beslut kan förväntas, stundom behöver uttänjas till 1 å 1 Va år.
På sådant sätt vore det icke möjligt att driva dylika frågor affärsmässigt.
Detta har ock — fortsätter styrelsen — in setts av statsmakterna.
Sålunda medgav 1907 års riksdag, att inköp av fastigheter, som kunde
erfordras för statens anläggningar vid Trollhättan, finge av Kungl.
Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av intill 300,000 kronor. Vidare
har 1909 års riksdag medgivit, att inköp av fastigheter, som kunde

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 152 käft. (Nr 179.) 3

Anslag för utveckling
av
statens kraftverksrörelse.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

erfordras för nyssnämnda ändamål ävensom i övrigt för ändamålsenligt
genomförande av de uppdrag, som lämnats eller komme att lämnas
vattenfallsstyrelsen, finge av Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt
belopp av högst 500,000 kronor. Slutligen bär 1911 års riksdag
medgivit, att det belopp å 430,000 kronor, som Stockholms stad enligt
ett av riksdagen samtidigt godkänt avtal skulle erlägga till kronan,
finge användas för inköp efter Kungl. Maj:ts beprövande av vattenfall
med utmål eller sådana delar av vattenfall eller för vattenfalls tillgodogörande
nödig mark, som kunde erfordras för kompletterande av kronan
redan tillkommande rätt till vatten och utmål. Dessa medgivanden
hava varit av synnerligen stort värde under de gångna åren och för
statsverket medfört högst betydande besparingar. För närvarande återstå
emellertid av ifrågavarande medel icke mer än 327,004 kronor
17 öre.

En ökning av de för ifrågavarande ändamål tillgängliga anslagsmedlen
är därför i hög grad påkallad, och en sådan ökning bör med
hänsyn till, att det nu kan bliva fråga om förvärv av betydande vattenkraftkällor,
ej tilltagas för knapp.

Härtill kommer, att enligt vattenfallsstyrelsens mening ett dylikt
anslags användning icke borde kringskäras med alltför snäva bestämmelser.
De nyssnämnda förut beviljade beloppen voro endast avsedda
för förvärv av fastigheter, men i en affärsrörelse sådan som statens
kraftverksförvaltning kan det stundom vara till mycket stort gagn, att
beslut om vissa anläggningar kan fattas utan avvaktan på riksdagsbeslut.
Det har hänt och kommer säkerligen fortfarande att hända, att
spekulanter på kraft uppträda, vilka önska snart besked, om de kunna
erhålla kraft inom viss bestämd tid. I annat fall vända de sig åt annat
håll. Vattenfallsstyrelsen kan under nuvarande förhållanden, om
ifrågavarande kraftbelopp icke finnes tillgängligt inom ramen av de utbyggnader,
som av riksdagen redan beslutats, icke avgiva någon bindande
offert. Detta ur affärssynpunkt synnerligen olägliga förhållande
har visserligen hittills icke berett några större svårigheter, men med
den belastning, statens kraftverk numera hava, ökas givetvis svårigheterna,
och en diskontering på förhand av villighet att bevilja anslag
är ju i varje fall föga lämplig, i synnerhet om ett dylikt förfaringssätt
måste tillgripas i större utsträckning.

Det synes vattenfallsstyrelsen under sådana omständigheter, som
skulle ett nytt anslag böra få begagnas jämväl för vissa andra utgifter,
exempelvis för insättning av ett nytt maskinaggregat eller eu jämförelsevis
mindre utvidgning av en kraftstation, för anläggning av di -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 179.

stributionsledningar med tillbehör, transformatorstationer o. d. i sådana
fall, då av riksdagen på förhand beviljade medel icke äro för ändamålet
disponibla samt då ändamålet är av oförutsedd natur och av så stor
betydelse för statens kraftverksrörelse, att det bör tillgodoses utan den
tidsutdräkt, som ett särskilt riksdagsbeslut om anslag måste medföra.
Vattenfallsstyrelsen förutsätter givetvis, att ifrågavarande anslag dock
icke får användas utan efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall meddelat
beslut, i likhet med vad som gäller beträffande de nämnda,
förut beviljade anslagen för inköp av fastigheter och vattenfall.

De av vattenfallsstyrelsen sålunda framförda synpunkterna kan jag Departementsicke
annat än kraftigt understryka. Jag vill också påminna om, att, chefensåsom
styrelsen även framhållit, behov av i dylik form anvisade anslag
jämväl gjort sig gällande för järnvägsstyrelsen och att 1906 års riksdag
beviljat ett anslag å 5,000,000 kronor för inköp av vattenfall, erforderliga
för elektrisk drift av statens järnvägar. Under senare tid hava av
1914, 1915, 1916 och 1917 års riksdagar beviljats respektive 300,000,

400,000, 500,000 och 800,000 kronor för inköp av mark, som erfordras
för utvidgning av vissa järnvägsstationer och för blivande dubbelbananordningar.

Under nuvarande tider av industriellt uppsving och dyra bränslepris
har vattenkraften blivit än mer begärlig än förut. Om staten
skall med kraft och framgång utveckla sin kraftverksrörelse — och
detta synes mig, på skäl jag förut anfört, vara att bestämt förorda —
får det anses vara mer än hittills erforderligt, att den förvaltande myndigheten
kan handla raskt och målmedvetet, allt givetvis under Kungl.

Maj ds kontroll. Ett ytterligare skäl för det medgivande, som här
ifrågasättes, ligger jämväl häruti, att den ökade handlingsfrihet, som
härigenom erhålles, bör bliva till alldeles särskild nytta, om vattenfallsstyrelsen
erhåller det bemyndigande att medgiva optioner, som jag
förut förordat. En säkerhet för, att beviljandet av det begärda anslaget
skulle bliva till stort gagn, ligger ock i den erfarenhet, som vunnits
beträffande användandet av de anslag, som redan förut ställts till Kungl.

Maj:ts förfogande för inköp av sådana fastigheter, som kunna erfordras
för ändamålsenligt genomförande av vattenfallsstyrelsens uppgift.

Fråga om disponerande av medel från det ifrågasatta anslaget bör
givetvis i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning, och
synes därjämte i sammanhang med statsverkspropositionen böra lämnas
en redogörelse till riksdagen för det sätt, varpå anslaget under nästföregående
år må hava blivit använt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

I avseende på det föreslagna beloppets storlek anser jag densamma
icke böra nedsättas, om anslaget skall kunna bereda de fördelar, man
därmed vill vinna. Att 1918 års anslag tilltagits större än de följande
årens har sin förklaring däruti, att, såsom vattenfallsstyrelsen framhållit,
förberedande underhandlingar redan nu pågå om inköp av vattenfall,
vilka underhandlingar torde slutföras under den närmaste tiden,
men vilkas resultat dock icke kan väntas så tidigt, att därav föranlett
förslag hinner framläggas för den nu samlade riksdagen.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit torde de i 1918 års riksstat
bland inkomsterna upptagna lånemedel föx^ produktiva ändamål böra
höjas med 2,000,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag i underdånighet
hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att bemyndiga vattenfallsstyrelsen att avsluta kontrakt
om leverans av s. k. sekunda elektrisk kraft på
sådana villkor, att kraftpriset i möjligaste mån anpassas
efter det värde, kraften varje år med hänsyn till
tillgänglighetstiden äger, med rätt för vattenfallsstyrelsen
att tillförsäkra abonnent å sekunda kraft skadestånd
av lämplig storlek under år, då abonnenten icke
kommer i åtnjutande av kraften under garanterad tillgänglighetstid; att

bemyndiga vattenfallsstyrelsen att mot skälig
avgift och i begränsad omfattning samt i enlighet
med de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan komma
att meddela, bevilja option å elektrisk kraft, även om
därvid måste förutsättas utbyggnad av vattenkraft,
vartill riksdagen ännu icke beviljat anslag;

att medgiva, att de optionsavgifter, vilka sålunda
inflyta, må användas i enlighet med de bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t meddelas;

att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter
samt utförande av nyanläggningar, i den mån
sådana åtgärder kunna erfordras för ändamålsenlig
utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan
avsevärd olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på
särskilt riksdagsbeslut, må av Kungl. Maj:t beslu -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

tas till ett sammanlagt belopp av högst 8,000,000
kronor, avsedda att fördelas med 2,000,000 kronor på
år 1918 och 1,500,000 kronor på vart och ett av åren
1919 — 1922;

att för ändamålet anvisa ett reservationsanslag
för år 1918 av 2,000,000 kronor, med rätt för Kung].
Maj:t att därav redan under år 1917 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna 500,000 kronor; samt

att, vid bifall härtill, besluta, att de i 1918 års
riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel för
produktiva ändamål skola höjas med 2,000,000 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle i enlighet härmed till riksdagen avlåtas
proposition av .den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Carl Uggla.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

Bilaga.

Till Konungen.

I statsrådsprotokollet över civilärenden den 13 januari 1917 angående framställningar
till 1917 års riksdag har statsrådet och chefen för civildepartementet
beträffande utgifterna för kapitalökning för statens vattenfallsverk anfört, att en
plan skulle uppgöras för utveckling av statens kraftverk, så att möjligheterna för
densamma samt dess art och omfång så vitt möjligt skulle kunna överblickas.

Vattenfallsstyrelsen får härmed i underdånighet framlägga en sådan plan för
statens kraftverks utveckling under den närmast liggande framtiden. Därvid har
vattenfallsstyrelsen till en början velat lämna en allmän översikt över statens
kraftverks utveckling intill nuvarande tidpunkt för att därefter angiva de riktlinjer,
vilka enligt dess förmenande böra följas för den närmaste framtiden. Slutligen
hemställer vattenfallsstyrelsen i underdånighet om den ökade befogenhet
i vissa avseenden, som är erforderlig för att förverkliga dessa planer.

De sju år, som förflutit, sedan statens första större kraftanläggning igångsattes,
hava kännetecknats av en synnerligen snabb utveckling, vad beträffar de
statliga kraftverken. Statsmakternas beslut år 1906, att vattenkraften i fallen
vid Trollhättan skulle tillgodogöras och att staten själv skulle omhändertaga
denna uppgift, torde väl i allmänhet ansetts som en affärsangelägenhet av relativt
begränsad art såväl ifråga om anläggningarnas storlek som kraftavsättningens
lokala omfång. Genom inköp av fallen vid Lilla Edet och Yargön år 1908 lades
emellertid grunden till en mera storstilad utveckling. Därigenom förskaffades åt
staten icke endast tvänne nya kraftkällor av betydenhet, utan möjliggjordes framför
allt en fullt rationell användning av statens vattenkraft vid Trollhättan. Med
sin rikliga energitillgång, vid full utbyggnad motsvarande ungefär 60% av hela
det kraftbelopp, som nu alstras medels såväl vattenkraft som bränsle inom
Sverige, är och blir vattenkraften i Göta älv en hörnsten såväl i statens verksamhet
inom kraftindustrien som över huvud taget i södra Sveriges förseende
med kraft.

Programmet för statens verksamhet inom kraftindustrien utvidgades i och
med bildandet av vattenfallsstyrelsen år 1909. Genom byggandet av Porjus och
Älvkarleby kraftverk, även dessa visserligen från början avsedda för mera begränsade
uppgifter, förstorades arbetsområdet i väsentlig grad. Med det förra kraftverket
börjades en utveckling av största betydelse för nordligaste Sverige, med
det senare skapades en välbehövlig kraftcentral för den vattenkraftfattiga östra
delen av mellersta Sverige. Dock torde fortfarande i allmänhet ansetts, att statens
verksamhet på detta område närmast avsåg att utnyttja vissa staten tillhöriga
större vattenfall.

Genom de distributionsnät, som tillkommit för avsättningen av kraften, har
statens verksamhet emellertid steg för steg kompletterats med en ny, mera allmän
ekonomisk och social uppgift, nämligen att inom vidsträckta områden av vårt

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 179.

land sörja för, att den för utvecklingen erforderliga elektriska energien tillföres
såväl industrien och hantverket som jordbruket och hemmen. Den dyrtid och
brist, som inträtt ifråga om bränsle, har frampressat denna uppgift snabbare än
eljest skulle skett. Otvivelaktigt skulle dock utvecklingen småningom blivit densamma,
därest fred varit rådande, om den än skett i mindre hastig takt. Distributionsnätens
snabba tillväxt i omfång och intensitet äro sålunda den märkligaste
sidan av de statliga kraftverkens utveckling under de senaste åren.

Statens kraftverksrörelse har från början haft en karaktär, som icke oväsentligt
avvikit från statens övriga affärsdrivande verks, vilka i stort sett representera
vissa staten tillkommande monopol. Statens kraftverk hava sålunda arbetat under
förhallanden, som mera likna den enskilda industriens med större spelrum för
det spekulativa momentet. Varje kraftverksutbyggnad och varje ökning av distributionsnätet
hava givetvis till en viss grad varit en spekulation, där icke endast
utvecklingen av kraftbehoven behövt bedömas, utan även konkurrensförmågan
hos utomstående företag och möjligheten till samarbete med sådana. Med hänsyn
till skiftande driftförhallanden hava speciella taxor måst utarbetas i stor utsträckning,
utan vilka anslutning av och samarbete med främmande kraftanläggningar
icke varit möjliga. Denna karaktär torde kraftverksrörelsen alltjämt bibehålla.

Det kan dock sägas, att vattenfallsstyrelsens verksamhet hittills haft ett särdeles
_ stabilt underlag i den rikliga krafttillgången vid dess kraftverk, vid vilka
den tillgängliga vattenkraften hittills varit i stort sett mer än tillräcklig för konsumtionen.
på ångkraft icke behövt användas, hava sålunda utgifterna icke endast
i medeltal för flera år utan även för varje särskilt år kunnat bedömas med
ganska stor noggrannhet. Kraft har vidare i önskvärd utsträckning kunnat tillförsäkras
statens kraftabonnenter även för kommande behov. I flertalet fall har
för övrigt något bindande avtal beträffande rätt till ökning av kraftuttagningen
under en längre framtid icke ansetts erforderligt av abonnenterna på grund av
den allmänna känslan, att statens krafttillgångar vore praktiskt taget outtömliga
och att statens eget intresse fordrade, att även framtida kraftbehov tillgodoses.
Dessa fördelar kunna icke för framtiden påräknas i samma mått.

Med anläggandet. av ångkraftstationen i Västerås har ett i flera hänseenden
nytt moment införts i statens verksamhet inom kraftindustrien. Visserligen har
denna ångkraftstation tillkommit i och för ett bättre utnyttjande av vattenkraften
vid Älvkarleby; den ändrar alltså icke karaktären i vattenfallsstyrelsens uppgift.
Det är emellertid av intresse att konstatera, att statsmakterna i och med beslutet
om ångkraftstationen i Västerås principiellt intagit den ståndpunkten, att den
affärsmässiga driften av kraftverken måste vara den ledande synpunkten, även
om riskmomentet, i detta fallet kostnaden för bränslet till ångkraftstationen, ökas.

Den ständigt stegrade kraftavsättningen kommer snart att nödvändiggöra
byggandet av nya kraftstationer. Vattenfallsstyrelsen bär därför i denna utredning
velat i ett sammanhang angiva de större utbyggnader, som under den närmaste
framtiden lämpligen böra komma till utförande.

Det är vidare uppenbart, att nya former krävas och nya initiativ måste tagas,
i den mån utnyttjandet av vattenkraften vid statens kraftverk närmar sig det
stadium, då icke endast prima vattenkraft, som är tillgänglig året om, tillgodogöres,
utan även sekunda kraft, d. v. s. kraft, som blott är tillgänglig vid rikligare
vattenföringar, måste i större utsträckning utnyttjas. Vattenfallsstyrelsen har
därför upptagit till behandling jämväl en del dylika spörsmål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

Dessförinnan synes det emellertid vara lämpligt att i korta drag angiva,
huru utvecklingen av statens kraftverk fortskridit intill nuvarande tidpunkt. I
anslutning därtill anföras jämväl motsvarande data för innevarande och nästföljande
år, sådana de enligt föreliggande planer torde komma att gestalta sig.

1) Uppgift om den installerade maskineffekten i statens kraftverk incl. reservmaskineri.
De enskilda maskinaggregatens kilowattal är räknat efter den effekt,
för vilken maskinerna användas eller komma att tillsvidare användas i praktisk
drift (incl. överbelastning). Effekten är angiven i och avrundad till tusental
kilowatt:

Å r.	1910.	1911.	1912.	1913.	1914.	1915.	1916.	1917.	1918.
Trollhättan .................................	34	34	51	60	68	68	68	86	114
Porjus .......................................	—	—	—	—	36	36	36	36	46
Älvkarleby ..................................	—	—	—	—	—	30	50	50	50
Västerås....................................	—	—	—	—	—	—	—	14	28
Summa	34	34	51	60	104	134	154	186	238

2) Uppgift om längden av vattenfallsstyrelsens i drif använda kraftledningar
med spänning av minst 10,000 volt, sålunda excl. ledningar för elektrisk järnvägsdrift,
vilka tillhöra järnvägsstyrelsen.

Längden angiven i nymil:

År.	1910.	1911.	1912.	1913.	1914.	1915.	1916.	1917.	1918.
Trollhättan ................................	31	40	43	49	55	62	66	90	100
Porjus ........................................	—	—	—	—	17	17	17	17	17
Älvkarleby ..................................	—	—	—	—	—	37	69	130	175
Snmma	31	40	43	49	72	116	162	237	292

3) Uppgift om den maximalt levererade effekten i tuseltal kilowatt:

Å r.	1910.	1911.	1912.	1913.	1914.	1915.	1916.	1917.	1918.
Trollhättan ................................	16	21	29	34	40	49	66	71	86
Porjus........................................	—	—	—	—	16	16	16	20	28
Älvkarleby ..................................	—	—	—	—	—	14	32	37	43
Summa	16	21	29	34	56	79	114	128	157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

4) Uppgift om den per år levererade energimängden i miljoner kilowattimmar:

Å r.	1910.	1911.	1912.	1913.	1914.	1915.	1916.	1917.	1918.
Trollhättan ...........	31	97	120	199	220	279	366	475	530
Porjus................	—	—	—	—	—	24	30	50	80
Älvkarleby ..................................	—	—	—	—	—	23	120	160	190
Summa	31	97	120	199	220	326	516	685	800

5) Uppgift om det kapital i miljoner kronor, som i medeltal under resp. årvarit
bundet i driftfärdiga anläggningar incl. värdet av i anspråk tagen naturkraft
excl. ränteförluster under byggnad och igångsättning:

A r.	1911.	1912.	1913.	1914.	1915.	1916.	1917.	1918.
Trollhättan ...............	18,4	21,o	23,6	26,4	28,6	32,2	38,5	45,o
Porjus................	—	—	—	—	12,8	13,4	14,5	15,5
Älvkarleby + Västerås ...............	—	—	—	—	—	16,3	21,0	26,o
Summa	18,4	21,o	23,6	26,4	41,4	61,9	74,o	86,5

6) Uppgift om avkastningen i miljoner kronor samt i procent av under 5) angivna
kapital efter avsättning till förnyelsefond och avdrag av alla driftskostnader:

Å r.	1911.	1912.	1913.	1914.	1915.	1916.	1917.	1918.
Trollhättan ............	0,66	0,71	1,13	1,40	1,70	2,41	2,70	3,io
Porjus.............	—	—	—	—	0,55	0,67	0,70	0,80
Älvkarleby ...........................................	—	—	—	—	—	1,13	1,45	1,70
Summa	0,6 6	0,71	1,13	1,40	2,25	4,21	4,85	5,60
Procentuellt	3,58	3,38	4,79	5,30	5,43	6,80	6.55	6,48

I anslutning till dessa uppgifter må nämnas, att under innevarande år vid
statens kraftverk torde produceras ungefär en tredjedel av all den elektriska
energi, som alstras i Sverige, och att statens av vattenfallsstyrelsen förvaltade
ledningsnät för spänningar från och med 10,000 volt och uppåt vid slutet av
innevarande år torde utgöra c:a 30 ä 35 % av samtliga i drift varande ledningar
inom Sverige för motsvarande spänningar. De områden inom Sverige, som för
närvarande synas vara hänvisade till statens kraftverk, omfatta vidare omkring
30 % av landets invånare. Det är antagligt, att sistnämnda siffra kommer att

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 152 höft. (Nr 179.) 4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 179.

förskjutas uppåt. Dessa siffror torde kanske tydligast visa den betydelse, som
numera bör tillskrivas statens kraftdistribution.

7) De kraftbelopp, som enligt nu avslutade kontrakt skola levereras från statens
kraftverk, utgöra excl. överskottskraft för år 1918:

Prima kraft.

Belysning och motordrift..........................

Elektrotermisk industri..............................

Sekunda kraft.

Motordrift ..................................................

Elektrotermisk industri.............................

Trollhättan.

25.000 kw.

43.000 »

Porjus.

25,000 kw.
3,000 »

Älvkarleby.
26,000 kw,

— ■—• 7,000 »

18,000 »_—_4,000 »

Summa 86,000 kw. 28,000 kw. 37,000 kw.

Med överskottskraft avses sådan kraft, som endast behöver tillhandahållas,
då maskineri och naturkraft icke behöva disponeras för de reguljära leveranserna,

8) Odisponerat maskineri (excl. reserv), sedan reguljär kraft levererats enligt nu
avslutade kontrakt, efter vidtagande av de utvidgningar, beträffande vilka nådiga
propositioner till riksdagen avlämnats.

Vid beräkningen av den disponibla maskineffekten har räknats med den

relativt stora överbelastning, År.	som tills vidare kan anses Trollhättan.	lämplig. Porjus.	Älvkarleby.
1918 .........................................	—	8,000 kw.	13,000 kw.
1919 .........................................	..................... 18,000 kw.	8,000 »	11,000 »
1920 .........................................	..................... 15,000 »	8,000 »	9,000 »

Det maskineri, som icke disponeras för reguljära leveranser, användes delvis
för leverans av överskottskraft till Stockholms stad, Sandvikens Järnverks A. B.
m fl. förbrukare av kraft.

Det framgår av siffrorna ovan, att maskineri finnes disponibelt för en måttlig
ökning av de reguljära leveranserna några år framåt, om föreslagna utvidgningsåtgärder
utföras.

Beträffande åter tillgången på prima kraft må anföras följande kortfattade
uppgifter.

Vid Trollhätte kraftverk har prima kraft avsatts i så star utsträckning, att,
såvitt icke särskilda åtgärder vidtagas, endast så stort belopp finnes disponibelt,
som erfordras för väntad ökning inom till Trollhätte-nätet anslutna kommuner,
mekaniska industrier och jordbruk under de närmaste åren.

Vid Älvkarleby kraftverk har den prima kraft, som kan erhållas enbart med
hjälp av vattenkraftstationen, redan försålts, och sedan avsevärd tid tillbaka äro
kontrakten med Älvkarleby-abonnenterna därför baserade på ångkraft under
lågvattentid. Den nyanslutning, som är att vänta, bör förses med kraft enligt
samma metod.

Vid Porjus kraftverk nyskapas en del prima kraft genom nu pågående
regleringsarbeten, genom vilka tillsvidare ett mindre överskott av prima kraft
kommer att erhållas.

Här må erinras om, att kontrakten med den elektrokemiska industrien i
Trollhättan äro uppgjorda på relativt kort tid och utlöpa successivt, så att prima

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 170.

kraft kan, därest det blir erforderligt, i större utsträckning göras disponibel för
borgerliga behov samt elektromekanisk industi, vilken på grund av sitt vida
större produktionsvärde pr kilowattimme använd energi och sin vida större förmåga
att ge arbete åt yrkesskicklig personal givetvis bör hava ett visst företräde
framför den elektrokemiska industrien. Sålunda uppgår det belopp prima kraft,
som, under förutsättning av att Vänern regleras, skall kontraktsenligt tillhandahållas
den elektrokemiska industrien, till högst följande belopp:

År	1920	1925	1930	1935	1940
Kilowatt (tusental)	50	46	40	40	16
Kilowattimmar (milj.)	370	340	300	300	120.

Då emellertid behovet av prima kraft är i ständigt stigande, måste tillgängen
på prima kraft i allt fall ökas. Vid Trollhätte kraftverk kunna därvid
följande åtgärder tänkas komma till användning:

l:ol Införande av dygns- och veckoreglering vid Trollhättan;

2:o) Utbyggnad av vattenkraften vid Lilla Edet;

3:o) Utvidgning av kraftstationen vid Trollhättan för alstring av dagkraft och
sekunda kraft;

4:o) Utbyggnad av vattenkraften vid Vargön.

Innan någon av dessa åtgärder genomföres, bör man givetvis söka att genom
rationellt samarbete med såväl Göteborgs stads ångkraftstation som de kraftstationer,
vilka tillhöra de med Trollhätte kraftverk genom vissa kraftleveransuppgörelser
förbundna Gullspång-Munkfors kraftaktiebolag och Yngeredsfors kraftaktiebolag,
utjämna belastningen för Trollhätte kraftverk, så att största möjliga
kraftbelopp kan tillgodogöras. I samma syfte bör även utnyttjas den rättighet,
vattenfallsstyrelsen betingat sig gentemot vissa elektrokemiska abonnenter, att
minska dessas kraftbelopp vid tillfällen, då kraftverksbelastningen på grund av
stor konsumtion av ström för belysning eller ogynnsam sammanlagring av förbrukningen
tillfälligt ökas över det normalt förekommande värdet.

Slutligen torde belastningsförmågan vid Trollhätte kraftverk kunna ökas
med hjälp av ångcentralen i Västerås, om nedan föreslagna samarbete med Älvkarleby
kraftverk kommer till stånd.

Enklaste medlet att öka tillgången å prima kraft torde vara att reglera
vattenframrinningen under varje särskild vecka på sådant sätt, att vattenmängden
utan att i medeltal ändras dock anpassas efter kraftbehovet. Dylik reglering kan
verkställas utan. större variation i Vänerns vattenyta än c:a 1 cm. och kan alltså
ordnas så, att intet men tillfogas strandägarna. Denna reglering kan vidare utföras
oberoende av den årsreglering som senare bör anordnas för kontinuerlig
höjning av lågvattenmängden.

De ^ anläggningsarbeten, vilka erfordras för nämnda veckoreglering, kunna
ordnas så, att de ingå som ett led i den framtida större regleringen. Kostnaderna
för desamma bliva måttliga, och kan reglering utföras utan praktisk inverkan å
strandägarnas intressen. Vattenfallsstyrelsen har redan gemensamt med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrivelse den 22 september 1916 framlagt

Elan om V änerns reglering och hemställt, att ansökan ofördröjligen må göras hos
äradsrätten om rätt till den större regleringens genomförande, samt har för
avsikt, att, därest denna plan av Eders Kungl. Maj:t bifalles, redan instundande
höst inkomma med förslag till regleringsåtgärder. Dessa åtgärder skulle då

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

närmast avse åstadkommande av nyss nämnda veckoreglering. Vinsten av denna
reglering blir väsentlig. Den kraft, som användes för motordrift och belysning,
utnyttjas nämligen under den tid av året, då man har att befara en för nuvarande
kraftkonsumtion farlig vattenminskning, endast ungefär 60 % av veckans timmar.
Genomföres veckoreglering, kan alltså med samma vattenmängd alstras ungefär
66 % större effekt än förut för belysning och motordrift.

Då nu pågående tredje utbyggnad avslutats, kommer vattenfallsstyrelsen att
vid Trollhätte kraftverk disponera en maskineffekt av 105,000 kw. excl. reservaggregatet.
Då belastningen på grund av nu avslutade kontrakt samt normal
ökning av motordrift och belysning i runt tal uppgår till

71.000 kw. år 1917,

86.000 » » 1918,

90.000 » » 1919,

95.000 » » 1920,

100.000 » » 1921,

105.000 » > 1922,

skulle detta maskineri vara tillräckligt till år 1922, ifall ingen ny större kraftkonsument
tillkomme.

Då emellertid tillgången på prima kraft vid likformig avrinning dygnet om
är begränsad till c:a 72,000 kw. och behovet av prima kraft redan år 1919 uppnår
denna storlek samt därefter endast genom tillämpning av särskilda avkopplingsbestämmelser
kan begränsas till detta belopp, bör förenämnda veckoreglering
snarast påbörjas. Skulle det av rättsliga skäl visa sig omöjligt att inom få år genomföra
veckoregleringen, böra andra åtgärder vidtagas för ökning av prima kraften,
eventuellt komplettering med ångkraft från Yästerås. Sedan till elektrokemisk
industri avsatts erforderligt belopp av prima kraft, omkring 50,000 kw., skulle
medelst veckoreglering utan svårighet erhållas intill (72,000—50,000) X 1,66 = c:a

35,000 kw. prima kraft för motordrift och belysning, vilket belopp möjligen torde
vara tillräckligt ännu år 1922 under förutsättning av en måttlig ökning i kraftavsättningen.

Man kan emellertid med säkerhet påräkna, att nu avslutade och under
arbete varande utbyggnader i Trollhättan senast år 1922 tagits fullt i anspråk.
Det bör då i god tid dessförinnan övervägas, vilket steg därnäst bör tagas. Avgörandet
torde något underlättas, om man undersöker, mot vilket slutligt mål
vattenfallsstyrelsen bör inrikta sina strävanden.

Det är ganska sannolikt, att det en gång framdeles blir lämpligt att använda
nära nog all prima kraft i Göta älv för motordrift och belysning, i den mån den
elektrokemiska industrien bortflyttat till kraftkällor, där energien på grund av
mindre konkurrens av betalningskraftiga avnämare har lägre försäljningsvärde
eller övergått till användning av sekunda kraft. En del av prima kraften i Göta
älv torde eventuellt komma att behövas för elektrisk järnvägsdrift, men i övrigt
torde den snabbt växande motorkraftförbrukande industrien taga densamma så
gott som helt i anspråk. Därvid blir storleken av de kraftstationer, som erfordras
för vattenkraftens utnyttjande, betydligt större än de nu byggda.

Före Vänerns reglering kunna icke mer än c:a 320 sm3 påräknas året om
för kraftändamål. Det skulle emellertid kunna löna sig att ytterligare tillgodogöra
sig c:a 175 sm3 för sekunda kraft och sålunda utbygga kraftstationer för
omkring 495 sm3.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

Efter Vänerns reglering torde man kunna erhålla ungefär 405 sm3 året om,
varav för kraftändamål kunna användas omkring 400 sm3, sedan erforderlig vattenmängd
reserverats för slussning. Efter regleringen kunna vidare med fördel c:a
100 sm3 tillgodogöras som sekunda kraft.

Utbyggnadsstorleken blir, sedan avtappningen från Vänern avpassats eftervariationerna
i kraftåtgången dag och natt, vardag och helgdag o. s. v., beroende
på utnyttjningstiden. Antages som ett sannolikt slutmål, att utnyttjningstiden
för prima kraften blir c:a 4,000 ä 4,500 timmar och för sekunda kraften 8,760
timmar för helt år räknat, bör maskineri, sedan regleringen av vattenavrinningen
genomförts så fullständigt, att lågvattenmängden helt tillgodogöres, anskaffas dels
för ungefär dubbla den vattenmängd, som kan kontinuerligt påräknas, alltså 2
gånger 400 sm3, dels för en gång den vattenmängd, som utnyttjas för sekunda
kraft, alltså 100 sm3, inalles sålunda för c:a 900 sm3.

Det torde icke vara motiverat att här gå djupare in i denna fråga. Man
kan emellertid konstatera, att det är en viss sannolikhet för, att Trollhättefallen
framdeles komma att utbyggas för c:a 200,000 kw. och fallet vid Lilla Edet för
c:a 45,000 kw samt fallet vid Vargön för c:a 25,000 kw.

Kostnaden för utbyggandet av vattenkraften vid Trollhättefallen har för svenska
förhållanden varit exceptionellt låg. Även för tillkommande utbyggnader kan
man påräkna synnerligen gynnsamma anläggningskostnader. Det ar därför att
vänta, att en fjärde utbyggnad i Trollhättan kommer att visa sig mycket lönande,
så snart vattenförhållandena ordnats så, att uttagningen av ytterligare några tiotusental
kilowatt är möjlig, vare sig nu detta sker efter full avreglering av Vänern
eller efter genomförandet av en större variation i vattenframsläppningen
mellan dag och natt resp. mellan vardag och helgdag, sedan en del av bottenbelastningen
vid Trollhättan överförts å andra kraftstationer.

I enlighet med vad ovan anförts måste ny vattenkraft hava utbyggts senast
till slutet av år 1922 och måhända tidigare, om kraftbehovet ökas hastigare än
ovan antytts. Då det knappast är tänkbart, att någon fullständig årsreglering av
Vänern så snart kommer till stånd och att alltså någon ny prima kraft står att
få vid Trollhättan utöver det belopp, som förefinnes, sedan veckoreglering genomförts,
måste något av fallen vid Lilla Edet eller Vargön utbyggas. Liera skäl
tala då för, att man börjar med Lilla Edet. Avtalet med nuvarande innehavaren
av Lilla Edets pappersbruk angående arrendet av detta utgår nämligen under
år 1918, och pappersbruket torde icke därefter kunna med fördel utarrenderas
av kronan, emedan detsamma är ganska omodernt. Med hänsyn till pappersbruket
möter alltså intet hinder att utbygga Lilla Edet utan tvärt om. Anläggningskostnaderna
bliva vidare pr enhet räknat lägre och kraftbeloppet större
vid Lilla Edet än vid Vargön. Emellertid äro c:a 60 sm3 av vattenföringen
vid Ström—Lilla Edet till den 1 januari 1927 utarrenderade till Inlands Nya
Pappfabriks Aktiebolag, så att intill denna tid endast c:a 260 sm3 kunna kontinuerligt.
året om disponeras av vattenfallsstyrelsen för dess kraftändamål. Som
fallet vid Lilla Edet är omkring 6,5 m., begränsas alltså prima kraften, om den
uttages likformigt dag och natt, till c:a 12,500 kw. intill år 1927 och därefter
före årsreglering av Vänern till 15,000 kw.

Om föreslagna veckoreglering kommer till stånd, uppstår det vid Lilla Edet
ungefär samma växlingar i vattenmängden som vid Trollhättan, och kraftstationen
kan då utbyggas för ett större belopp prima kraft. Fortfarande blir storleken
av det belopp prima kraft, som behöver reserveras för den elektrokemiska indu -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

strien, i hög grad bestämmande för den utsträckning, i vilken man kan företaga
veckoregleringen, och därmed för det belopp, som inalles kan alstras som prima
kraft. Under ett skede, då prima kraften vid Trollhättan och Lilla Edet vid jämn
avrinning uppgår till inalles 84,500 kw., varav 72,000 vid Trollhättan och 12,500
vid Lilla Edet, kan man tydligen, om till elektrokemisk industri tillhandahållas

50.000 kw. prima kraft, genom reglering leverera (84,500—50,000). 1,g6 = c:a

57.000 kw. prima kraft för belysning och motordrift, därest belastningsfaktorn
för denna senare belastning är 0,6. Inalles kan alltså produceras 107,000 kw.
prima kraft, varav c:a 88,000 kw. i Trollhättan och 19,000 kw. i Lilla Edet.

Efter ökning av prima kraften vid jämn avtappning vid Lilla Edet från
12,500 till 15,000 kw. kan man med samma 50,000 kw. prima kraft för elektrokemisk
industri komma till (87,000—50,000). 1,6 6 = c:a 61.500 kw. för motordrift
och belysning eller inalles 111,500 kw., därav c:a 20,000 kw. i Lilla Edet, allt
motsvarande i medeltal pr vecka c:a 320 sm3.

Tar man hänsyn till att Lilla Edet därjämte kan utbyggas för c:a 175 sm3
sekunda kraft, motsvarande runt 8,000 kw., synes man redan vid en första utbyggnad
böra planera kraftstationen för omkring 28,000 kw. excl. reserv, d. v. s.
ungefär 2/3 av en sannolik framtida utbyggnad, ehuru arbetet bör kunna ske
successivt, så att icke större del än nödigt utföres under den dyrtid, som ännu
är att vänta en tid framåt.

Vattenfallsstyrelsen kommer att under innevarande år ingå med fullständigt
förslag över utbyggande av fallet vid Lilla Edet. Med hänsyn till oförutsedda
kraftbehov anser vattenfallsstyrelsen, att första delen av Lilla Edets nya kraftverk
bör vara färdig senast till början av år 1921.

Efter avslutandet av arbetena å kraftverket vid Lilla Edet torde man lämpligen
böra vidtaga åtgärder för fortsatt utbyggnad vid Trollhättan i samband med
årsreglering av Vänern eller ock för bebyggande av fallen vid Vargön. Med
hänsyn till de speciellt låga kostnaderna för en fjärde utbyggnad vid Trollhättan,
är det dock tänkbart, att en fjärde utbyggnad av Trollhätte kraftverk, avsedd för
dagkraft och sekunda kraft, kan visa sig lönande, redan före genomförandet av
den fullständiga årsregleringen av Vänern. Givetvis böra dessa utbyggnader och
ordningsföljden dem emellan göras beroende av regleringsspörsmålen, konjunkturerna
och det pris, till vilket kraften kan avsättas, så att icke staten åsamkas
något dyrtidstillägg för kraftstationsbyggnaderna, som icke amorteras av i samma
mån höjda kraftpris.

Vid Älvkarleby kraftverk är som ovan angivits en väsentlig ökning av tillgången
å prima kraft redan möjlig med tillhjälp av ångkraftstationen i Västerås.
Vid denna kraftstation bör arbetet tillsvidare inriktas på erhållande av
billigt bränsle för ångkraften, ävensom på sådana överenskommelser med konsumenterna,
att allt slöseri med kraft under lågvattentid förebygges, en strävan,
som kraftigt understödjes av de avgifter, vilka på senare tid tillkomna abonnenter
få betala under lågvattentid. Därjämte har vattenfallsstyrelsen, då så befunnits
lämpligt, sökt träffa överenskommelse med andra kraftstationsägare om övertagande
av deras kraftöverskott vid tider, då vattenfallsstyrelsen eljest skulle behöva
alstra ångkraft. En sådan överenskommelse har redan träffats med Oxelösunds
Järnverksaktiebolag, och underhandlingar pågå med Stockholms Elektricitetsverk,
som efter igångssättningen av vattenkraftstationen vid Untra till en
början få ett visst överskott. Samarbete av detta slag kommer att etableras, varhelst
det kan med fördel ske. Givetvis är det ett viktigt önskemål, att Dalälvens
reglering snarast genomföres och att därigenom lågvattenmängden ökas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

I särskild underdånig skrivelse den 23 februari 1917 har vattenfallsstyrelsen
framlagt förslag, att staten skall utbygga fallen vid Motala, och att dessa
fall skola användas för Älvkarlebynätets matning söderifrån, dels för ökning
av krafttillförseln till detta nät, dels ock huvudsakligen för belastningens utjämnande.

Vattenfallsstyrelsen vill ytterligare i detta sammanhang framhålla, att en
sammanknytning av statens båda stora kraftsystem Trollhättan och Älvkarleby
snarast bör verkställas.

Som bekant, hava vattenvariationerna i Göta älv en annan karaktär än i
Dalälven, beroende dels därpå, att avbördningsområdena hava något olika karaktär,
dels och framför allt på Vänerns försenande och utjämnande inflytande på
avrinningen till Göta älv. Visserligen kan under vissa år samtidigt inträffa
vattenbrist i båda vattendragen. Under sådana år kunna båda kraftverken framdeles
bliva i behov av ångreserv, och någon nämnvärd leverans av vattenkraft
från det ena systemet till det andra kan då icke komma till stånd. Under vanliga
år kan emellertid genom detta samarbete ernås en betydlig bränslebesparing
genom minskning av kraftleveransen från ångkraftreserverna.

Tages vederbörlig hänsyn till det förhållandet, att vattenfallsstyrelsen redan
överenskommit om samarbete mellan Trollhätte kraftverk och Yngeredsfors kraftaktiebolags
kraftstation i Ätran, och att ett allmänt samarbete mellan Götaälvsstationerna
å ena sidan samt kraftstationerna i Lagan, Nissan, Ätran och Viskan,
ävensom en del andra mindre kraftstationer i södra Sverige å andra sidan förr
eller senare torde komma till stånd samt slutligen att dessa sydliga vattenkraftstationer
hava riklig vattentillgång under vintern, så framgår det desto mera
tydligt, att Götaälvsstationema, vilka redan i och för sig hava en riklig vattentillgång
på vintern, om ock något mindre än genom snittstillgången under hela
åreh skola kunna vara Älvkarleby kraftverk till god hjälp under vintern, då vattentillgången
väsentligt minskas i Dalälven. Götaälvsstationema torde sålunda
komma att lämna en energikvantitet till kraftcentralerna söderut, vilken är störst
under sommaren, och hösten, medan däremot reservkraft till Älvkarlebysystemet
lämnas under vintern. Till belysning av Yänerns stora magasineringsförmåga
må nämnas, att det energibelopp av 20 ä 30 miljoner kilowattimmar, som vid ett
normalt vattenår under vintern kan behöva produceras av ångcentralen i Yästerås,
skulle medföra en sänkning av Yänerns vattenyta av endast 4 ä 6 cm.

En förbindelseledning mellan Trollhätte och Älvkarleby kraftverk skulle
emellertid komma att medföra även andra väsentliga fördelar. Man har framdeles
att räkna med en normal årlig ökning av kraftkonsumtionen vid vardera av
nämnda kraftverk med 2,000 ä 5,000 kw. för motordrift och belysning. Det kan
därför vara ganska betungande att vid vartdera systemet hålla i beredskap en
effekt, .motsvarande den största väntade kraftökningen. Däremot blir det lättare
att möta dessa belastningsökningar, om båda kraftverken kunna samverka och
vartdera lämna sitt överskott. Till en tid kan det sålunda vara till avsevärd fördel,
att. ångkraftstationen i Yästerås kan understödja Trollhätteverket. Ser man
saken icke med belastningen utan med kraftstationerna .som utgångspunkt, kan
vidare sägas, att varje ny utbyggnad vid Trollhätte- och Älvkarlebysystemen hastigare
fullbelastas, därest det genom en utbyggnad vunna krafttillskottet kan tagas
i anspråk för konsumtionsökningen å hela det kombinerade Trollhätte- och Älvkarlebynätet.
Denna sista synpunkt är av synnerlig betydelse. Ett exempel
torde tydligast klargöra denna fråga. Det må antagas, att det befinnes lämplig,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

att utbygga en ny större kraftstation. Det är naturligtvis önskligt, att ett sådant
kraftverk från början kan erhålla stor belastning, så att ränteförlusterna under
igångsättningstiden begränsas. Därest de förut omnämnda båda kraftsystemen
sammankopplas, torde man före utbyggandet av ett dylikt nytt kraftverk med
hjälp av kraft från ångreservstationen kunna uppammat en betydande förbrukning
å det sammankopplade systemet, vilken omedelbart efter det nya kraftverkets
tillkomst kan överföras å detta, med ty åtföljande minskning av kostnaden för
den förut använda ångkraften. Man kan vidare påräkna, att man med den
genomsnittsökning, som uppstår å hela det kombinerade nätet, inom något fåtal
år konsumerar så stor del av den återstående kraften vid det nya kraftverket,
att detta inom ett fåtal år blir räntabelt, utan att kraft bortslumpas till mindre
givande ändamål.

Slutligen må icke förbises den betydelse, det i krigstid äger, att de olika
kraftverken kunna understödja varandra, detta icke minst med hänsyn till Älvkarleby
kraftstations ur försvarssynpunkt ogynnsamma läge.

Vattenfallsstyrelsen har för avsikt att mot slutet av innevarande år inkomma
med fullständigt projekt i detta ärende med hemställan att medel för dess förverkligande
delvis lämnas redan av 1918 års riksdag.

Vattenfallsstyrelsen anser det vidare erforderligt vid samma tidpunkt hemställa
om medel * till den sista ångturbinen i Västerås ångkraftstation med tillhörande
ångpannor, så att denna enligt nu föreliggande plan blir försedd med
fulltaligt maskineri till början av år 1920. Dock böra givetvis dessa beställningar
om möjligt icke utgå förrän efter krigets slut och efter inträdandet av
mera normala pris.

Vad Porjus Icraftverlc beträffar, har avsättningen av trefaskraft för industriella
ändamål hittills varit begränsad till ett relativt mindre belopp av c:a 12,000
kw., räknat vid kraftstationen. Därav hava 8,700 kw. tagits i anspråk av Luossavaara—Kirunavaara
A. B. för gruvdriften vid Gellivare och Kiruna m. m., under
det att resten kommer att användas till ett smältverk vid Porjus, vars verksamhet
inom den närmaste tiden kommer att påbörjas.

Medel äro beviljade för trefasmaskineri om c:a 18,000 kw. normal effekt excl.
reserv. Även vid Porjus torde emellertid vattenfallsstyrelsen kunna liksom vid
Trollhättan något överbelasta maskineriet, om ock med sämre vattenekonomi,
intill dess stationen hinner utvidgas. Därigenom torde möjligen en effekt av omkring
20,000 kw. kunna alstras av detta maskineri. Därest det ytterligare skulle
befinnas lämpligt, att det nu begärda sjätte maskinaggregatet användes för trefasström
för industribehov, skulle med överbelastning jämväl av denna enhet c:a

30,000 kw. kunna ernås, sålunda 18,000 kw. utöver nuvarande kontrakt.

Då genom redan beslutad reglering av vattenavrinningen från Lulevatten
ej ernås större lågvattenmängd än 60 sm3, och då sannolikt 20 sm3 därav torde
erfordras för järnvägsbehov även före elektrifiering av sträckan Gellivare—Svartön,
återstå för trefasanläggningen 40 sm3. Av dessa 40 sm3 åtgå omkring 10 sm3
till gruvdriften vid Gellivare och Kiruna och c:a 7 sm3 till det nu byggda smältverket.

Den effekt av 18,000 kw., som, enligt vad ovan angivits, ytterligare skulle
kunna erhållas från Porjus, kan, med hänsyn till dessa återstående 23 sm3, endast
delvis avsättas såsom prima kraft och måste sålunda tillsvidare delvis avsättas
som sekunda kraft.

Trefasledningarna till Gellivare och Kiruna äro så dimensionerade, att de
utan ändring kunna användas för dubbla det kraftbelopp, som enligt nu avslutade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

kontrakt behöver överföras till dessa platser. Den trefasenergi, som erhålles vid
Porjus, torde därför utan andra kostnader för distributionsanläggningar än för
eventuell transformering kunna tillhandahållas icke endast i Porjus utan även i
Gellivare och Kiruna.

Man bör dock icke begränsa sig till att enbart tillgodose kraftkonsumtionen
å dessa platser. De allmänna förhållandena, klimat, transportmöjligheter och
bostäder tala för att storindustrien i övre Norrland bör, vare sig den baseras på
Norrbottens järnmalm och träkol, fosfattillgången eller på det för cellulosaindustrien
användbara virket, i stort sett förläggas till kustlandet. Porjus kraftverk,
som i väsentlig grad tillkommit för utvecklingen av övre Norrlands industri’
fordrar för att helt kunna fylla sin uppgift kraftöverföring till Luleå. Denna
kraftledning bör dels komma till stånd snarast möjligt, dock icke förrän kontrakt
om energileverans avslutats med avnämare vid kusten, dels från början planeras
så, att den kan framdeles anpassas för överföring av minst 50,000 kw.

Vattenfallsstyrelsen har på sistone med hänsyn till rådande järnpris och
svårigheten att över huvud taget erhålla järn utfört alla kraftledningar med trästolpar,
även de för 70,000 volt. Om samma praxis följes beträffande linjen
Porjus—Luleå, bör byggandet av densamma icke behöva uppskjutas med hänsyn
till dyrtiden, därest man nämligen väntar med inköp och uppsättning av isolatorer
och kopparlina till efter krigets slut. Det må nämnas, att trästolpar numera
äro i högre grad användbara än förut, därför att man nu lyckats erhålla bättre
isolatorer, vadan faran för stolpantändning numera är minimal. Genom lämpliga
impregneringsmedel kan trästolparnas livslängd förlängas till c:a 15 år. Otvivelaktigt
kommer man att, sedan järnpriset återgått till normalt läge, ånyo börja
bygga med järnstolpar för viktigare linjer med hänsyn därtill, att det oundgängliga
utbytet av trästolparna bereder vissa svårigheter å en i drift varande linje,
vadan järn i längden är bättre. Såsom ersättningsmedel äro emellertid trästolparna
mycket användbara. Den anläggningskostuad, som en linje med trästolpar
betingar, blir icke oväsentligt lägre än anläggningskostnaden vid användande* av
]ärnstolpar även vid normalt pris å järn, och årskostnaden blir, därest utbyte av
trästolparna kan ske utan nämnvärda avbrott för abonnenterna, ungefär densamma
som för en järnstolpslinje, byggd under normala konjunkturer.

För närvarande förses ''Luleå med omnejd med kraft från Sikfors. Sikfors
kraftstation är emellertid icke i stånd att tillgodose hela det kraftbehov, som
förefinnes. De. uppgående prisen å träkol torde med sannolikhet verka därhän,
att järnindustri, baserad å elektrisk järnsmältning, snart uppstår i stor skala i
kustområdet av Norrland. Vidare torde genomförandet av elektrifieringen av bansträckan
Gellivare—Svartön endast vara en tidsfråga.

För att alla dessa utvecklingsmöjligheter må kunna tillgodoses, borde de
åtgärder vidtagas, som äro erforderliga, för att Porjus kraftverk utan större tidsutdräkt
må kunna förses med ett sjunde och ett åttonde maskinaggregat, vilken
fråga emellertid^ redan upptagits till behandling i Eders Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 51 till innevarande års riksdag. Därjämte böra arbeten på ytterligare
reglering av Lule älvs lågvattenföring företagas. Staten äger, utom fallen
vid Porjus, betydande vattenfall i Lule älv vid Harsprånget, Liggafallet, Porsiforsen
och Edeforsen, vilka längre fram med fördel kunna utbyggas.

Enligt den redogörelse för de nuvarande statliga kraftverkens utveckling,
som ovan framlagts, har dels redan avsatts vissa belopp sekunda kraft, dels räknats
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 152 käft. (Nr 179.) 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

med ytterligare sådan kraftavsättning från Trollhätte ock Porjus kraftverk. Por
rationellt bedrivande av denna art av kraftavsättningen fordras taxor av speciell
art. Som dylika taxor torde kunna finna tillämpning i större utsträckning, synas
de lämpligen böra underställas statsmakternas godkännande.

Sekunda kraft har vid statens kraftverk förnämligast funnit avsättning för
elektrokemiska ändamål ock träslipning. Givet är, att sekunda kraft icke kan
med fördel användas annat än vid sådana industrier, där eu inskränkning av
driften kan verkställas utan större ränteförluster å de anläggningar, som sålunda
sättas ur drift, samt utan arbetsinställelse för någon större personal.

Vid begränsning av tillgängligketstiden för kraften faller värdet a kraften
snabbare än tillgängligketstiden. Om exempelvis värdet av 1,000 kw. prima kraft
kan sättas till 60,000 kronor py år, ock om vidare vid inskränkning av leveranstiden
till exempelvis 8 månader en förlust för kraftkonsumpnten av 10,000 kronor
uppstår genom räntor och onyttiga omkostnader på grund av det 4 månader varande

avbrottet, så blir tydligen värdet av 8 månaders kraften icke ^ • 60,000 = 40,000

kronor utan denna summa, minskad med 10,000 kronor, alltså 30,000 kronor.
Det är givetvis vanskligt att säga, huru kraftvärdet påverkas av tillgängligketstiden.
Denna inverkan är olika för olika industrier, beroende på kostnaden för
de kraftförbrukande anlägningarna, pr använd kilowatt räknat,, personalbehovet
in. m. För anläggningar, som relativt lätt kunna tillgodogöra sig sekunda kraft,
torde emellertid approximativt kunna sägas, att värdet av kraften faller 50 %
hastigare än tillgängligketstiden, så att man kan betala

11 mån. kraft med

10 » » »

9 » » »

B » » »

7 » » »

6 » » »

5 » » »

4 » » »

12-	-1,5	X	1 _	10,5
	12			12
12-	- 1,6	X	2 _	9
	12			12
12-	- 1,5	X	3 _	7,5
	12			12
12-	-1,5	X	4 _	6
	12			12
12-	- 1,6	X	5 _	4,5
	12			12
12-	-1,5	X	6 _	3
	12			12
12-	— 1,5	X	7 _	1,6
	12			12
12-	— 1,5	X	_8_	0
	12

av priset för 12 mån. kraft

» »

> » » »

» » » » » »

» »

» » »

Kraft med mindre tillgängligketstid än 4 månader kar i allmänhet så litet
värde, att det icke lönar sig att bygga industriella anläggningar för dess tillgodogörande.
Därest en redan utförd anläggning på grund av ogynnsamma vattenförhållanden
tvingas att inskränka driften till kortare tid än 4 månader, kan det

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

sägas att denna anläggning erfordrar ett visst understöd för att icke gå med
förlust. Detta understöd kan för en anläggning, som på grund av små anläggningskostnader
och ringa personalbehov relativt litet influeras av avbrottet i kraftleveransen,
approximativt beräknas till följande belopp.

Vid 3 mån. tillgänglig tid

» 2 » » »

» 1 » » »

« 0 » » »

1,6 x 9 — 12 _ 1,6

1,6x10 — 12

1,5X11 — 12
12

1,5x12 — 12
12

--12 aT kraftpriset

To * » »

1 Åt

4,5

-jo » » » »

12 * * * *

Ovan angivna regel kan också uttryckas så, att värdet av sekunda kraften
är lika med den på tillgänglighetstiden belöpande delen av det årliga kraftpriset
med avdrag av den pa avbrottstiden belöpande delen av de oundgängliga omkostnaderna,
varvid dessa för helt år räknas lika med halva det årliga kraftpriset.

Av det sagda följer, att priset å sekunda kraften måste bliva en funktion av
tillgänglighetstiden.

Den enklaste utgångspunkten vid avsättning av sekunda kraft torde, ytligt
bedömt,, vara den, att man med stöd av föreliggande statistiska uppgifter bedömer,
vilken tid sekunda kraften kan i genomsnitt tillhandahållas, och därefter bestämmer
priset med visst fixt belopp pr tillhandahållen kilowatt och månad eller pr kilowatt
och annan mindre tidsenhet. Denna debiteringsmetod kallas nedan medeltalsmetoden.

-tydligen skjutes i detta fall en väsentlig del av svårigheterna över å
abonnenten.

Verkställd utredning beträffande tillgänglighetstiden för den sannolikt säljbara
sekunda kraften i Göta älv har givit till resultat, att nämnda kraft skulle
erhålla en tillgänglighetstid av c:a 9,6 5 månader pr år i genomsnitt.

Sekunda kraft av denna tillgänglighetstid i genomsnitt skulle enligt beräk ningen

ovan debiteras per månad med ——^—-— = 0,0 73 gånger det årliga

-L x y ^ 6 5

kraftpriset.

Det kan vara av intresse att utröna, huru ett sådant avtal verkar för en
abonnent vid Trollhättan, och har nedan angivits, huru kraften sannolikt skulle tillhandahållits
en. sådan abonnent under en period av 20 år under tiden 1895—1914,
under vilken tid kraften varit tillgänglig under i medeltal 9,6 5 månader. Utom
tillgänglighetstiden har, under förutsättning att priset pr kilowatt och helt år är
60 kronor och att detsamma i medeltal debiteras med 0,0 73 därav alltså kronor
4,38 pr månad, angivits, dels vilken summa abonnenten skulle betalat varje särskilt
år, dels vilket värde kraften approximativt haft varje år samt slutligen huru
stor regleringsfond abonnenten bort förfoga över resp. bilda, för att skillnaden
mellan kraftavgiften och kraftvärdet skulle kunnat utjämnas. Denna regleringsfond
bör enligt verkställd uträkning före periodens början hava en storlek av
kronor 21:40 pr använd kilowatt, och har detta värde insatts nedan som begynnelsevärde
för regleringsfonden.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

År.	Tillgäng- lighetstid. Månader.	Kraftpris. Kronor.	Kraftvärde. Kronor.	Kraftvärdets överskott över kraftpriset. Kronor.	Kraftprisets överskott över kraftvärdet. Kronor.	Reglerings- fond. Kronor.
1894 ............				_	_		_	—	—	21	40
1895 ...........	12	52	70	60	—	7	30	—	—	28	70
1896 ............	12	52	70	60	—	7	30	—	—	36	—
1897 ............	11,75	51	50	58	20	6	70	—	—	42	70
1898 ............	12	52	70	60	—	7	30	—	—	50	—
1899 ............	12	52	70	60	—	7	30	—	—	57	30
1900 ............	11.24	49	30	54	50	5	20	—	—	62	50
1901 ............	7,12	31	20	23	30	—	—	7	90	54	60
1902 ............	2,64	11	60	— 10	—	—	—	21	60	33	—
1903 ............	10,03	44	—	*15	20	1	20	—	—	34	20
1904 ............	11,93	52	40	59	50	7	10	—	—	41	30
1905 ............	3,92	17	20	— —	50	—	—	17	70	23	60
1906 ............	4,65	20	40	5	—	—	—	15	40	8	20
1907 ............	7,03	SO	80	22	60	—	—	8	20	0	—
1908 ............	11,60	50	90	57	—	6	10	—	—	6	10
1909 ............	9,08	39	80	38	—	—	—	1	80	4	30
1910 ............	12	52	70	60	—	7	30	—	—	11	60
1911 ............	11,33	49	70	55	—	5	30	—	—	16	90
1912 ............	10,32	45	30	47	50	2	20		—	19	10
1913 ............	11,92	52	40	59	50	7	10		—	26	20
1914 ............	8,16	35	80	31	—	—	—	4	80	21	40

Man kan emellertid ifrågasätta, om det är lämpligt att använda medeltalsmetoden
vid debiteringen av kraften, då det visar sig, att kraftavgiften under
varje särskilt år så väsentligt avviker från kraftvärdet. Det är tvivelaktigt, om
den sekunda kraften med användande av denna metod kan avsättas. Om detta
åter visar sig möjligt, har man anledning att befara, att en del industrier skulle
ruineras, därest de, i början av sin verksamhet, råka ut för en utpräglad vattenbrist,
åtminstone om de icke förfoga över rikligt kapital. Denna risk är i själva
verket större än tabellen ovan ger vid handen, därför att det före år 1895 förekommit
värre vattenbristperioder än efter år 1895. Det är vidare tvivelaktigt,
om kraftkonsumenterna under goda år äro kloka nog att avsätta tillräckliga reservmedel
för dåliga år. Om detta icke sker, har emellertid en dylik industri icke
tillräcklig ekonomisk motståndskraft, då ett dåligt år eller en följd av dåliga år
kommer. Men om en kraftabonnent under sådana förhållanden nödgas nedlägga
sin verksamhet, torde det i regel bliva till skada även för kraftverket, vilket, då
rikligare krafttillgång inträder, kan hava mist en kraftkonsument, med ty åtföljande
inkomstmöjlighet.

Med hänsyn såväl till dessa skäl som därtill, att staten bör underlätta
driften av de företag, som "baseras på energi från dess kraftverk, har vattenfalls -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17.9.

styrelsen kommit till det resultatet, att vattenfallsstyrelsen icke bör tillämpa medel -talsmetoden vid debiterandet av sekunda kraften, utan en metod, direkt baserad
pa kraftens värde, ungefärligen beräknad pa ovan angivna siitt. Därvid bör denna
metod konsekvent fullföljas så tillvida, att abonnenten, därest kraften tillhandaliålles
under kortare tid än 4 månader, erhåller det kontanta understöd, som
enligt ovan lämnade uppgifter är erforderligt, för att abonnentens förluster skola
nödtorftigt täckas.

Vattenfallsstyrelsen skulle alltså i viss mån tjänstgöra som försäkringsgivare
åt abonnenten. Denna debiteringsmetod kallas därför försäkringsmetoden. Försäkringsmetoden
medför väsentliga direkta fördelar för vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen torde som ovan antytts därigenom kunna åstadkomma
viss kraftavsättning, som eljest skulle varit tvivelaktig. Säkert är, att vissa av
vattenfallsstyrelsens kraftkontrakt icke kommit till stånd, om icke denna metod
använts, och vattenfallsstyrelsen har därför ansett sig böra redan i mindre utsträckning
tillämpa metoden i fråga.

Därest en leverans av sekunda kraft på grund av oförutsedda förhållanden
ändras, så att kraften levereras med längre tillgänglighetstid än från början
avsetts, vilket kan bliva möjligt på grund av regleringar, nybyggnader eller dyl., så
erhåller vidare vattenfallsstyrelsen automatiskt i motsvarande mån förhöjt kraftpris.

Det är tydligt, att vattenfallsstyrelsens driftöverskott från kraftverken, vilket,
i den .män det baseras på sekunda kraftavsättningen, redan vid användande av
medeltalsmetoden väsentligt växlar med vattentillgången, i än högre grad kommer
att fluktuera, ifall försäkringsmetoden tillämpas. I förra fallet skulle efter fullständig
utbyggnad av Göta älvs-fallen driftöverskottet för sekunda kraften ungefär
variera mellan gränserna 1,100,000 kronor vid ett vattenrikt år och 250,000 kronor
vid ett vattenfattigt år, i senare fallet skulle variationen ligga mellan ett överskott
av c:a 1,300,000 kronor och en brist av c:a 200,000 kronor. Om vi till en början
endast fästa oss vid den ökning av variationen, som föranledes av att staten
tillämpar ovan angivna försäkringsprincip, så framgår det, att denna blir högst
väsentlig. Visserligen kan det på grund av prima kraftavsättningens dominerande
inflytande aldrig inträffa, att det driftunderskott å sekunda kraften, som kan
uppstå på grund av tillämpning av försäkringsmetoden, och som under perioden
1896—1914 icke under något år skulle varit större än c:a 200,000 kronor, uppgår
till mer än en obetydlig del av driftöverskottet å prima kraften, som vid den
tidpunkt, då all sekunda kraft tagits i anspråk, kommer att utgöra minst 3 ä 4
miljoner kronor, men utgår man därifrån, att det är önskligt, att totala driftöverskottet
hålles någorlunda jämnt och att detsamma skall kunna i och för
statsregleringen på förhand uppgivas ganska exakt, vill det synas, som om vattenfallsstyrelsen
lämpligen borde upplägga en regleringsfond för genomförandet av
ovannämnda försäkringsprincip. Det framgår av det tidigare anförda exemplet
från Trollhättan, att denna regleringsfond bör för Trollhätte kraftverk hava en
storlek, ungefär lika med helårsavgiften för den avsatta sekunda kraften. Med
hänsyn till de förut omtalade svåra vattenbristperioderna före år 1895 vore det
emellertid önskvärt att öka regleringsfondens storlek till 1,5 gånger avgiften för
sekunda kraften för helt år, alltså till 90 kronor för varje avsatt kilowatt sekunda
kraft, därest helårspriset är 60 kronor.

Frågan blir då, huru denna fond skall bildas. Förutsatt att man vid sekunda
kraftleveransernas början kunde påräkna vattenrika år, skulle givetvis fondbildningen
icke erbjuda några väsentliga svårigheter, därest varje år avsattes den
merinkomst, som staten erhåller genom användande av försäkringsmetoden i
stället för medeltalsmetoden. Fondbildningen bör dock lämpligen påskyndas

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

därigenom, att man exempelvis överför till regleringsfonden icke endast den merinkomst,
som på sådant sätt uppkommer vid tillgängligketstid, överstigande det
normala genomsnittsvärdet, som t. ex. vid Trollhättan uppgår till 9,6 5 månader,
utan all merinkomst, som ernås genom tillgänglighetstidens ökning utöver t. ex.
8 månader. Därigenom skulle i det anförda exemplet fondbildningen kunnat
åstadkommas på 5 år. Skulle däremot lågvattenår inträda under början av denna,
verksamhet, synes ingen annan utväg föreligga än att man får finna sig i att den
utjämning, som åsyftas medels regleringsfonden, tillsvidare får anstå, eller att
den till en tid blir mera ofullkomlig.

Vid sekunda kraftavsättningen äro emellertid även andra speciella moment
att beakta.

En kraftkonsument önskar alltid, då sekunda kraft skall kontrakteras, erhålla
vissa garantier för att kraften i genomsnitt icke tillhandahålles mindre än viss
bestämd minimitid. Aven om ovan nämnda försäkringsprincip användes, hyser
konsumenten förklarligt nog en bestämd önskan, att kraften skall tillhandahållas
i möjligaste män året om. Minskning i kraftavgiften motsvarar nämligen i regeln
icke fullt den förlust, abonnenten får vidkännas på grund av avbrott. Man kan
ju tänka sig, att denna garanti avfattas så, att kraften skall tillhandahållas, så
snart vattenföringen i älven i fråga överstiger vissa värden, som då givetvis bestämmas
med hänsyn till de rådande avrinningsförhållandena. Eu dylik bestämmelse
lider dock av den svagheten, att vattenföringen kan ändras genom ingrepp
från kraftverksägarens sida vid regleringar, och det är då svårt att avgöra, när
skyldigheten att tillhandahålla kraften för varje fall inträder. Vattenfallsstyrelsen
har funnit, att den mest tillfredsställande lösningen ernås, därest vattenfallsstyrelsen
med risk av vissa på förhand bestämda skadestånd garanterar den tid,
under vilken kraften skall tillhandahållas, men i övrigt förbehåller sig rätt att
tillhandahålla den sekunda kraften endast, då den enligt vattenfallsstyrelsens bedömande
lämpligen kan levereras.

Därest vattenfallsstyrelsen sålunda garanterat, att kraften i medeltal skall
tillhandahållas under t. ex. 9,6 5 månader, har i de fall, då försäkringsprincipen
följts, tillämpats en bestämmelse, att om kraften vid slutet av något kontraktsår
i medeltal sedan kontraktets början tillhandahållits under kortare tid än 9,6 5
månader, skall för varje timme, varmed tillgänglighetstiden minskats, ett visst
mindre skadestånd lämnas. Detta skadestånd skall emellertid återbetalas av
abonnenten, i den mån kraften under något efterföljande år tillhandahålles mer än
9,6 5 månader, varvid återbetalningen sker med samma belopp, med vilket skadeståndet
utgått, för varje timme, varmed kraften tillhandahålles utöver 9,6 5 månader.

Tillämpas denna bestämmelse på meromnämnda specialexempel ovan, skall
man finna, att den endast föranleder obetydliga jämkningar i eljest tillämpliga
avgifter. Det torde vidare icke bereda några svårigheter att ordna sekunda kraftavsättningen
så, att denna bestämmelse stannar vid att bliva en sällan använd
trygghetsparagraf för abonnenterna. Den tillfälliga minskning resp. ökning i
inkomsterna av sekunda kraften, som kan föranledas av denna bestämmelse, bör
dock lämpligen även den utjämnas medelst den förenämnda regleringsfonden,
vilken fond med hänsyn därtill lämpligen borde vid Trollhätte kraftverk ökas till
2,o gånger helårsavgiften för den avsatta sekunda kraften.

Ovan har man utgått därifrån, att oaktat de affärsdrivande verken icke
få upplägga andra fonder än förnyelsefonder, likväl en regleringsfond skulle få
bildas. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke i stort sett samma reglering
av driftöverskottet ernås, därest avsättningen till förnyelsefond varieras, så
att de försäkringsavgifter, som skulle avsättas till, resp. tagas ifrån en reglerings -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

fond, i stället adderas till eller subtraheras ifrån avsättningen till förnyelsefonden.
Användes detta förfaringssätt, står tydligen icke större belopp till buds för försäkringsrörelsen
under något kr än som motsvarar den normala avsättningen till
förnyelsefond. Man bör nämligen icke ifrågasätta, att redan till förnyelsefonden
avsatta medel uttagas för utbetalning av försäkringar. I så fall förlorar förnyelse -fonden sin ursprungliga karaktär, vilket synes vara olämpligt. Avsättningen till förnyelsefond
är under de närmaste åren ännu icke så stor, att den alldeles motsvarar
det belopp, varmed avgiften under utpräglade torrår minskas under det belopp,
som skulle erhållits vid användande av medeltalsmetoden. Försäkringsrörelsen kali
alltså icke fullständigt genomföras medels variabel avsättning till förnyelsefond.
Dock skulle man under vanliga år, d. v. s. om man undantager exceptionellt
vattenfattiga år, redan nu kunna genom variabel avsättning till förnyelsefond göra
driftöverskottets storlek oberoende av såväl den försäkringsrörelse, som vattenfallsstyrelsen
förordat beträffande sekunda kraften, som de skadestånd, vilka i
föregående stycke föreslagits. Framdeles torde vidare detta kunna ske även under
exceptionella torrår.

Det kan, därest detta alternativ väljes, ifrågasättas, huruvida man bör tilllåta,
att förnyelsefonden, som efter en följd av vattenrika år kommer att svälla
ut väsentligt över det normala värdet, efter vattenfattiga år skall få minskas under
det normala värdet. Försiktigheten synes bjuda, att man endast i ringa grad
tillåter en dylik sänkning under det normala värdet, utan i stället genom rikligare
avsättningar under förmånliga vattenår ser till, att förnyelsefonden i medeltal
håller sig över det normala värdet.

Vattenfallsstyrelsen förordar, att, därest ovan framställda förslag rörande
prissättning av sekunda kraften bifalles, en därav betingad reglering av driftöverskotten
verkställes genom variabel avsättning till förnyelsefonden. I så fall genomföres
nämligen regleringen utan någon formell ändring av den nuvarande
bokföringsordningen.

Nu behandlade regleringsspörsmål avser tydligen endast att eliminera den
inverkan, som driftöverskottet kan röna av de av vattenfallsstyrelsen ovan förordade
försäkringarna och skadestånden, och kan delvis sägas hava tillkommit för
att undanrödja de formella hinder, som eventuellt skulle resas mot dessa. Sagda
reglering inverkar emellertid icke på den variation i driftöverskottet, som, därest
dessa försäkringar och skadestånd icke existerat, ändock skulle bliva en följd av
att vattentillgången varierar år från år, med ty åtföljande fluktuationer i den säljbara
vattenkraftenergien, resp. i kostnaden för det bränsle, som behöver användas
för ångreservkraft. Vid större leveranser har vattenfallsstyrelsen på senare tid
gjort avgiften för de uttagna kilowattimmarna beroende av, huruvida kraften
alstras med vatten eller bränsle; vid dessa blir alltså driftöverskottet mindre beroende
av sättet för kraftens alstrande. Vid de medelstora eller mindre leveranserna
har vattenfallsstyrelsen däremot i allmänhet utgått från en enhetlig taxa,
oberoende av sättet för kraftens alstrande, enär abonnenterna eljest skulle hava
ganska svårt att bedöma sin kraftkostnad. I dessa fall påverkas givetvis driftöverskottet
icke oväsentligt av, huruvida ångkraft behöver tagas till hjälp eller ej.

Man kan för närvarande icke exakt angiva, i vilken utsträckning dessa vattenvariationer
påverka driftöverskotten, även om de försäkringar och skadestånd,
som ovan förordats, på särskilt sätt utjämnas. Uppskattningsvis torde därigenom
kunna uppstå en variation i driftöverskottet i förhållande till medelvärdet för
ett större antal år, motsvarande inemot ± 1,5 % av sammanlagda anläggningskapitalet.
Det kan då ifrågasättas, huruvida man bör finna sig i denna högst

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

betydande växling eller söka genom fondbildning eller genom variabel avsättning
till förnyelsefonderna förminska densamma. För dylik regleringsåtgärd _ talar
naturligtvis, dels att pålitligare uppgifter kunna lämnas i och för statsregleringen,
dels att affärsresultatet blir lättare att bedöma. Mot samma åtgärd kan anföras,
att den möjligen kan sägas komplicera bokföringen. Fördelarna synas likväl
vattenfallsstyrelsen väsentligt överväga olägenheterna. Medelst variabel avsättning
till förnyelsefond kunna fluktuationer i driftöverskotten icke fullständigt utjämnas,
framför'' allt icke under mycket vattenfattiga år, men betydligt minskas. Aven
för denna regleringsåtgärd vill vattenfallsstyrelsen dock förorda, att variabel avsättning
till förnyelsefonderna tillämpas.

Därest detta förslag skulle vinna Eders Kungl. Majds bifall, synes det vara
lämpligt, att närmare bestämmelser för tillämpningen av detsamma utarbetas i
mån av kraftverkens och kraftavsättningens utveckling.

Hittills har vattenfallsstyrelsen, på basis av de anslag, som beviljats av
riksdagen, kunnat åt kommuner bevilja option å den ökning av dessas kraftbelopp,
som är erforderlig, för att desamma å sin sida skolat kunna utföra även
för framtida behov tillräckliga distributionsanordningar och tillförsäkra sina kunder
för deras närmaste utveckling erforderliga kvantiteter kraft. Vattenfallsstyrelsen
har ansett sig böra lämna dessa optioner för att trygga utvecklingen och
har ansett sig kunna göra detsamma, därför att kommunernas kraftbehov i allmänhet
växer regelbundet, så att dessa optioner inom relativt kort tid tagas fullt i anspråk.
Vid vattenfallsstyrelsens prissättning av kraften har givetvis vederbörlig
hänsyn tagits till den förmån, dessa optioner representera. Gent emot enskilda
industrier, vilkas utveckling icke kan med samma säkerhet förutsägas, hava däremot
i regeln icke lämnats optioner, och anser vattenfallsstyrelsen, att dylik option
i någon större utsträckning icke bör lämnas utan att särskild avgift erlägges
för det sålunda för framtiden reserverade kraftbeloppet. Som förut nämnts, hava
de enskilda industrierna före kriget i allmänhet icke ansett dylik option vara
behövlig. Det har tagits som en självklar sak, att vattenfallsstyrelsen vid behov
lämnar erforderlig kraft, och att i nödfall värmealstrad kraft kan genereras till
pris, som icke väsentligt överstiger priset å den hy dr o elektriska kraften. Sedan
kriget utbrutit, har emellertid en ändring av förhållandena inträtt. Vattenkraften
har blivit mera begärlig, och det förspörjes här och var en viss oro över, huruvida
staten i längden skall kunna leverera tillräcklig kvantitet kraft till gynnsamt
pris. Det är också rimligt, att industrien vill på förhand förvissa sig om den
kraft, som erfordras för dess utveckling. Om exempelvis en industri använder
ett visst kraftbelopp, men på grund av särskilda förhållanden kan med stor sannolikhet
förutsäga, att detta kraftbelopp inom ett eller några tiotal år kommer att
fördubblas eller mer, är det begripligt, att denna industri, om den är i väsentlig
grad beroende av kraftpriset, icke kan med full trygghet utvecklas utan att vara
säker om sin kraft. Från statens sida bör det icke möta något hinder att reservera
viss vattenkraft för abonnenten, om skälig avgift därför erlägges. Abonnenten
borde åter kunna till staten för en dylik option erlägga en avgift, motsvarande
exempelvis ränta på det kapitalutlägg, som skulle åsamkats honom,
därest han själv inköpt viss vattenkraft för framtida behov. Överenskommes med
abonnenten, att ökningen icke skall uttagas förrän viss tid efter varsel, är det
naturligtvis icke nödvändigt att hålla utbyggd vattenkraft i beredskap utan endast
den råa naturkraften, som i män av behov sedermera utbygges. I vissa fall har
förut omnämnda oro haft till följd, att abonnenter inköpt egna vattenfall och

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 179.

planerat egna anläggningar, vilka sannolikt icke påtänkts, därest kraftförbrukarna
i fråga varit vissa om, att deras ökade kraftbehov kunnat tillgodoses genom statens
kraftverk. Nu ligger det givetvis ingenting beklagligt uti, att även privata
kraftanläggningar komma till stånd vid sidan av statens. Men då det gäller distribution
av elektrisk energi över stora landsdelar och sådana, där statens fördelningsnät
redan framgå, eller dit dessa på naturligt sätt kunna utsträckas, synes
det ur många synpunkter och ej minst de nationalekonomiska riktigast, om kraftförsörjningen
skedde genom statens kraftverksförvaltning.

Men skall detta mål vinnas, måste statens kraftverksrörelse kunna bedrivas
fullt affärsmässigt. En av förutsättningarna härför är, att vattenfallsstyrelsen bemyndigas
att mot särskild avgift erbjuda optioner, även om detta skulle förutsätta
utbyggnader, till vilka riksdagen ännu icke beviljat medel. Givetvis böra
dylika optioner hållas inom rimliga gränser, och utgör ju redan den mångfaldiga
revision, som statsmakterna utöva över vattenfallsstyrelsens verksamhet, en effektiv
kontroll, att en dylik optionsrätt icke användes i olämplig utsträckning. Vattenfallsstyrelsens
förvaltning i detta hänseende skulle emellertid med lätthet
kunna ytterligare kontrolleras av statsmakterna, därigenom att överenskomna optioner
år för år anmäldes för Eders Kungl. Maj:t. Oavsett vilka kontrollåtgärder,
som i detta fall kunna befinnas lämpliga, är emellertid vattenfallsstyrelsen av den
bestämda meningen, att optioner böra kunna mot skälig avgift lämnas åt statens
kraftabonnenter. Optionsavgifterna böra i första hand användas för ernående av
skälig avkastning å sådana outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga anläggningar,
vilka tillhöra det kraftverkssystem, från vilket optionerna ifråga äro avsedda att
tillgodoses. I den mån överskott uppstår, bör detsamma användas för nedskrivning
av värdet å nämnda outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga anläggningar.
Det bör sålunda tillses, att optionsavgifterna icke bokföras som inkomst å de
driftfärdiga anläggningarna, enär i så fall en oriktig ökning av driftöverskottet å
dessa skulle redovisas. Optionsavgifterna böra vidare självfallet icke sammanföras
med de anslagsmedel, som beviljas av riksdagen.

Så länge man är hänvisad till nuvarande metoder att omsätta bränslets
energi till kraft, är statens kraftverksrörelse i sista hand beroende av vattenkrafttillgången.
Lågvattenperioder kunna oskadliggöras genom ångkraftenergi. Tillfälliga
belastningar kunna även lämpligen tillgodoses med ångkraft. I vissa fall
kon vidare värmekraft alstras till pris, fullt jämförligt med vattenkraftpriset, då
nämligen kraftgenerering rationellt kan kombineras med uppvärmning. Men i
stort sett är kraftdistribution i större skala tills vidare icke möjlig utan motsvarande
underlag av vattenkraft.

Statens vattenkraft utgör efter reglering av respektive vattendrag vid praktiskt
taget full utnyttjning av fallen i runt tal

i Göta älv.............. cirka 1,2 miljarder kilowattimmar

* i Dalälven.............. » 0,3 » »

i Motala ström ...... » 0,1 » »

i Järleån.................. » 0,0 2 » »

i Lagan .................. » 0, i »_»_

eller inalles............ cirka 1,72 miljarder kilowattimmar,

Bihang till riksdagens protokoll 1917■ 1 samt. 152 käft. (Nr 179.)

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

allt räknat för södra delen av Sverige till ock med Dalälven för normala vattenår.
I de angivna beloppen ingår även den vattenkraft, som förvärvats av staten för
elektrifiering av statens järnvägar. Under år 1918 kan åter påräknas en belastning
på statens kraftverk inom samma område av cirka 0,7 miljarder kilowatttimmar.
Man närmar sig alltså småningom den tidpunkt, då kraften tages fullt
i anspråk. Av nämnda 0,7 miljarder äro emellertid omkring 0,4 miljarder avsatta
för elektrokemiska ändamål, som i en framtid kunna tänkas i stor utsträckning
lämna rum för elektromekaniska kraftbehov. Man har nämligen anledning att
tro, att, om nu tillämpade undantagstariffer för den elektrokemiska industrien
upphöra, denna skall delvis överflyttas till andra fall med billigare kraftpris.
Någon direkt brist å kraft är sålunda icke för handen under några tiotal år
framåt, därest man starkt hushållar med kraften. Om staten åter strävar efter
att i möjligaste mån uppamma nya industrier och sprida kraften över landet
för alla de ändamål, till vilka elektrisk kraft kan med fördel användas, kan kraften
snart nog bliva tagen i anspråk.

Staten äger emellertid inga mera betydande fall norr om Dalälven förrän i
övre Norrland. Det låter visserligen väl tänka sig, att kraft från övre Norrland
överföres till mellersta Sverige, därest det med hänsyn till kraftbehovet visar
sig ekonomiskt lämpligt. I allmänhet torde det emellertid vara skäl att i möjligaste
mån använda de närmast belägna kraftkällorna för varje landsdels förseende
med kraft. Ur militär synpunkt torde detta åskådningssätt vara särskilt motiverat.

Under sådana förhållanden tala många skäl för att staten, där så med fördel
kan ske, inköper väl belägna och för utbyggnad lämpliga vattenfall. Vattenfallsstyrelsens
förslag om statens övertagande av Motalafallen utgöra ett led i
denna strävan.

Emellertid torde det vara lämpligt att gå vidare på denna väg. Endast på
sådant sätt kan staten på ett planmässigt sätt sprida sitt fördelningsnät över de
landsdelar, som lämpligen böra komma i fråga att förses med elektrisk energi
direkt genom statens försorg, på samma gång statens järnvägars behov av vattenkraft
tillgodoses. Ju kraftigare staten nu tager sig an denna sak, desto bättre
har staten sörjt för framtiden.

Vattenfallstyrelsens initiativ å detta område försvåras emellertid i oerhörd
grad därav, att vattenfallstyrelsen icke kan utan särskilt tillstånd av statsmakterna
avsluta köp av vattenfall eller över huvud taget fastigheter av någon betydenhet.
Det är utan vidare uppenbart, att en enskild säljare under nuvarande förhållanden
icke vill offentligen lämna på hand ett vattenfall eller en fastighet under eu tidrymd,
som, beroende på den tidpunkt, då frågan väckes, i förhållande till den,
då riksdagsbeslut kan förväntas, stundom behöver uttänjas till 1 ä 1 V2 år. På
sådant sätt är det icke möjligt att driva dylika frågor affärsmässigt. Detta har
ock förut insetts av statsmakterna. Sålunda medgav 1907 års riksdag, att inköp
av fastigheter, som kunna erfordras för statens anläggningar vid Trollhättan, finge
av Eders Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av intill 300,000 kronor.
Vidare har 1909 års riksdag medgivit, att inköp av fastigheter, som kunna erfordras
för nyssnämnda ändamål ävensom i övrigt för ändamålsenligt genomförande av
de uppdrag, som lämnats eller komma att lämnas vattenfallsstyrelsen, må av Eders
Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av högst 500,000 kronor. Slutligen
har 1911 års riksdag medgivit, att det belopp å 430,000 kronor, som Stockholms
stad enligt ett av riksdagen samtidigt godkänt avtal skulle erlägga till
kronan, må användas till inköp efter Eders Kungl. Maj :ts beprövande av vattenfall
med utmål eller sådana delar av vattenfall eller för vattenfalls tillgodogörande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

nödig mark, som kan erfordras för kompletterande av kronan redan tillkommande
rätt till vatten och utmål. Dessa medgivanden hava varit av synnerligen stort
värde under de gångna åren och för statsverket medfört högst betydande besparingar.
För närvarande återstå emellertid av ifrågavarande medel icke mer än
327,004 kronor 17 öre.

En ökning av de för ifrågavarande ändamål tillgängliga anslagsmedlen är därför
i hög grad påkallad, och en sådan ökning bör med hänsyn till, att det nu
kan bliva fråga om förvärv av betydande vattenkraftkällor, ej tilltagas för knapp.

Härtill kommer, att enligt vattenfallsstyrelsens mening ett dylikt anslags
användning icke borde kringskäras med alltför snäva bestämmelser. De nyssnämnda
förut beviljade beloppen voro endast avsedda för förvärv av fastigheter,
men i en affärsrörelse sådan som statens kraftverksförvaltning kan det stundom
vara till mycket stort gagn att beslut om vissa anläggningar kan fattas utan avvaktan
på riksdagsbeslut. Det har hänt och kommer säkerligen fortfarande att
hända, att spekulanter på kraft uppträda, vilka önska snart besked, om de kunna
erhålla kraft inom viss bestämd tid. I annat fall vända de sig åt annat håll.
Vattenfallsstyrelsen kan under nuvarande förhållanden, om ifrågavarande kraftbelopp
icke finnes tillgängligt inom ramen av de utbyggnader, som av riksdagen
redan beslutats, icke avgiva någon bindande offert. Detta ur affärssynpunkt
synnerligen olägliga förhållande har visserligen hittills icke berett några större
svårigheter, men med den belastning, statens kraftverk numera hava, ökas givetvis
svårigheterna. Och en diskontering på förhand av villighet att bevilja anslag
är ju i varje fall föga lämplig, i synnerhet om ett dylikt förfaringssätt måste tillgripas
i större utsträckning.

Det synes vattenfallsstyrelsen under sådana omständigheter, som skulle ett
nytt anslag böra få begagnas även för vissa andra utgifter, exempelvis för insättning
av ett nytt maskinaggregat eller en jämförelsevis mindre utvidgning av en
kraftstation eller för anläggning av distributionsledningar med tillbehör, transformatorstationer
och dylikt i sådana fall, då av riksdagen på förhand beviljade
medel icke äro för ändamålet disponibla samt då ändamålet är av oförutsedd
natur och av så stor betydelse för statens kraftverksrörelse, att det bör tillgodoses
utan den tidsutdräkt, som ett särskilt riksdagsbeslut om anslag måste medföra.
Vattenfallsstyrelsen förutsätter givetvis, att ifrågavarande anslag dock icke får
användas utan efter Eders Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall meddelat beslut i likhet
med vad som gäller beträffande de ovannämnda förut beviljade anslagen för
inköp av fastigheter och vattenfall.

Ifråga om storleken av ett nytt anslag anser vattenfallsstyrelsen, att det
icke borde sättas mindre än 2 miljoner kronor för år 1918 och 1 ]/2 miljon kronor
under vart och ett av de därpå följande fyra åren 1919, 1920, 1921 och 1922,
med rätt för vattenfallsstyrelsen att redan under 1917 få disponera åtminstone
1/2 miljon kronor av 1918 års anslag. Orsaken varför styrelsen begär större anslag
för år 1918 än för de följande åren är den, att förberedande underhandlingar
redan nu pågå om inköp av vattenfall, vilka torde slutföras under den närmaste
tiden men dock ej så tidigt, att resultat kan hinna framläggas för nu samlad
riksdag.

Behov av i dylik form anvisade anslag har även gjort sig gällande i andra
affärsdrivande verk, särskilt statens järnvägar, och av statsmakterna behjärtats.
Sålunda har redan 1906 års riksdag beviljat ett anslag å 5,000,000 kronor för inköp
av vattenfall, erforderliga för elektrisk drift av statens järnvägar. Under

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

senare tid hava av 1914, 1915 och 1916 års riksdagar beviljats 300,000 respektive
400,000 respektive 500,000 kronor för inköp av mark, som erfordras för utvidgning
av vissa järnvägsstationer och för blivande dubbelbananordningar. Av innevarande
års riksdag har slutligen begärts ett anslag av 800,000 kronor för
samma ändamål.

I anslutning till vad ovan anförts får vattenfallsstyrelsen härmed i underdånighet
hemställa, att det täcktes Eders Kung! Maj:t föreslå innevarande års
riksdag

att bemyndiga vattenfallsstyrelsen att avsluta kontrakt om leverans av sekunda
kraft på sådana villkor, att kraftpriset i möjligaste mån anpassas efter det värde,
kraften varje år med hänsyn till tillgänglighetstiden äger, med rätt för vattenfallsstyrelsen
att tillförsäkra abonnent å sekunda kraft skadestånd av lämplig
storlek under särskilt vattenfattiga år eller då abonnenten icke kommer i åtnjutande
av garanterad tillgänglighetstid för den sekunda kraften;

att bemyndiga vattenfallsstyrelsen att mot skälig -avgift och i begränsad omfattning
bevilja option å kraft, även om därvid måste förutsättas utbyggnader av
vattenkraft, till vilka riksdagen ännu icke beviljat anslag, dock med skyldighet
för vattenfallsstyrelsen att årligen till Eders Kungl. Maj:t göra anmälan om sålunda
beviljade optioner;

att besluta, att optionsavgifter, vilka sålunda inflyta, må användas dels i
första hand för ernående av skälig avkastning å sådana outnyttjade vattenfall och
icke driftfärdiga anläggningar, som tillhöra det kraftverkssystem, från vilket ifrågavarande
optioner äro avsedda att tillgodoses, dels, i den män överskott uppstår,
för nedskrivning av värdet å nämnda outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga
anläggningar;

att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar,
i den mån motsvarande åtgärder kunna erfordras för ändamålsenlig
utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan avsevärd olägenhet kunna
uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, må av Eders Kungl.Maj:t beslutas till
ett sammanlagt belopp av högst 8,000,000 kronor, avsedda att fördelas med
2,000,000 kronor på år 1918 och 1,500,000 kronor på vart och ett av åren
1919-1922;

att för ändamålet anvisa ett anslag för år 1918 av 2,000,000 kronor med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att därav redan under år 1917 av tillgängliga medel
förskottsvis utanordna 500,000 kronor; samt

att medgiva, att de fastigheter med vatten- och fiskerätt, som vid bifall till
vad sålunda föreslagits av Eders Kungl. Maj:t och kronan förvärvas, må ställas
under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

I handläggningen av detta ärende hava vattenfallsstyrelsens samtliga ledamöter
deltagit.

Stockholm den 21 mars 1917.

Underdånigst
F. Vilh. Fansen.

TF. Borgquist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917-