Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Nr 174.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar m. m.; given Stockholms slott den 4
april 1917.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels besluta de ändringar i förnyade avlöningsreglementet den 30
juni 1916 för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av det vid
statsrådsprotokollet fogade förslag till nådig kungörelse i ämnet;
dels, vid bifall härtill, besluta, att de i Kungl. Maj:ts proposition
den 9 mars 1917 angående tillfälligt lönetillägg åt viss personal vid
statens järnvägar föreslagna bestämmelser om tillfälligt tillägg till ersättningen
för bostad och bränsle åt eldare med flera tjänstemän vid statens
järnvägar jämväl skola äga tillämpning beträffande vagnreparatör, elektrisk
underreparatör, signalunderreparatör samt ledningsreparatör;
dels ock antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmäld ändring
av 2 § i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 14S höft. (Nr 174.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I skrivelse den 30 november 1916 har järnvägsstyrelsen framlagt
förslag om inrättande av åtskilliga nya befattningar vid statens järnvägar.
I samma skrivelse hemställes om viss ändring i avlöningsreglementets
bestämmelser angående ersättning för bostad och bränsle.
I detta sammanhang ber jag även få anmäla en skrivelse från järnvägsstyrelsen
av den 13 april 1916, däri hemställan gjorts om inrättande
av ytterligare en ordinarie baningenjörstjänst av 2:a klass, avsedd
åt den såsom baningenjör tjänstgörande befattningshavaren vid den
numera av staten förvärvade Mora—Vänerns järnväg.
Vidare har styrelsen i skrivelse den 10 februari 1917 i samband
med väckt fråga om uppdelning av baningenjörsbefattningarna för
linjetjänsten i befattningar av l:a och 2:a klass gjort hemställan om
uppförande å ordinarie stat av ytterligare en del tjänster.
3
Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 174.
Därjämte torde bär få behandlas eu järnvägsstyrelsens skrivelse
av den 20 januari 1917, däruti styrelsen framställt förslag om inrättande
av en del nya tjänster i samband med ifrågasatt avskiljande från
maskinavdelningen av verkstads- och förrådstjänsten vid statens järnvägar.
Ytterligare ber jag få anmäla järnvägsstyrelsens skrivelse av den 16
februari 1917 med förslag till viss ändring av avlöningsreglementets
bestämmelser angående grunderna för arvodesförhöjning.
Slutligen torde i nu förevarande sammanhang böra upptagas ett av
1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
m. fl. verk i skrivelse den 6 mars 1917 framlagt
förslag rörande omreglering av postarvodet till vissa stationsföreståndare
vid statens järnvägar.
Det är ett anmärkningsvärt stort antal nya högre befattningar, som
av järnvägsstyrelsen i dess förevarande framställningar ifrågasatts.
Emellertid hava under senare år statens järnvägar varit stadda i eu
utomordentligt forcerad utveckling, varunder verkets arbetsuppgifter förstorats
och komplicerats på ett sätt, som i stor utsträckning kräver
förstärkning av arbetskrafterna för järnvägsdriftens planmässiga ledning,
för så vitt det våldsamt stegrade trafikarbetet skall på ett för statsförvaltningen
och allmänheten tillfredsställande sätt kunna avvecklas.
Man synes, enligt min uppfattning, kunna utgå från, att det antal
högre befattningar, som efter föregående kommittéutredning fastställdes
vid den år 1907 beslutade organisationsreformen vid statens järnvägar,
var i stort sett rätt avpassat efter storleken av övrig personal och då
ungefär rådande trafikomfattning. Emellertid finner man vid en undersökning,
att antalet högre befattningar kommit att efter hand bliva
allt mindre i förhållande till såväl det starkt växande antalet underställd
personal som även — och detta i än högre grad — till de stigande
trafikinkomsterna. Detta framgår med all tydlighet av tre inom järnvägsstyrelsen
uppgjorda statistiska tabeller (1—3), vilka torde få såsom
bilagor 2—4 bifogas protokollet.
Vad angår uppgifterna i tabellerna 1 och 2, får jag emellertid
framhålla, att det särskilt i fråga om de ledande befattningarna i styrelsen
skulle vara ganska missvisande att jämföra desamma endast med
antalet underställd personal i styrelsen. Till flertalet av dessa högre
befattningar i styrelsen hava nämligen lagts arbetsuppgifter av största
betydelse för verkets planmässiga ledning, ehuru antalet underställd
personal, vars arbete skall direkt ledas och fördelas, kan vara helt obetydligt.
Därtill kommer, att en del nytillkomna högre tjänstemän be
-
I. Allmänna
synpunkter
i fråga om
behovet av
ökat antal
högre befattningar
vid statens
järnvägar.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
sörjer funktioner inom styrelsen, vilka med förut tillgänglig personal
måst mer eller mindre undanskjutas. Under beaktande härav synas mig
tabellernas uppgifter tydligt giva vid handen, dels att antalet högre
tjänstehavare i styrelsen — t. o. in. notariegrad — icke på långt när
ökats i proportion till vare sig antalet underställd personal i styrelsen
eller till antalet linjepersonal, dels ock att antalet högre befattningshavare
vid linjeförvaltningen — t. o. m. sektionsbefäl — icke heller
undergått en ökning, som kan anses stå i skäligt förhållande till antalet
underställd linjepersonal.
Vidkommande därefter uppgifterna i tabellen 3 torde, under förutsättning
av oförändrade taxor, bruttoinkomsterna av en järnväg kunna
anses utgöra ett gott uttryck för det under olika år uträttade trafikarbetet
vid densamma. Förhållandet mellan högre befattningshavare och
intjänt bruttoinkomst under olika år anger därför ock i viss mån storleken
av det arbete och det ansvar, som under olika tider vilat på de
högre befattningshavarna. Av det i tabellen 3 sammanförda siffermaterialet
i nu angivna avseenden framgår, å ena sidan att bruttoinkomsten
på varje högre befattningshavare stigit i utomordentligt hög grad, men
å andra sidan även att en ökning av arbete och ansvar skett för dessa
tjänstemän i en omfattning, som knappast kan anses vara lämplig eller
riktig.
De i tabellerna 1—3 gjorda jämförelserna avse åren 1908—1916
jämte approximativt beräknade uppgifter för år 1917. Om än, såsom
synes vara att antaga, efter upphörande av nuvarande kristiden någon
nedgång skulle komma att äga rum i den för närvarande exceptionellt
stora trafiken, lär dock denna nedgång enligt min uppfattning icke bliva av
den omfattning, att personantalet kan i mera väsentlig grad minskas från
sin nuvarande storlek. Under sådana förhållanden torde givetvis med
en allt jämt skeende utveckling av trafiken synnerligen krävande arbetsuppgifter
komma att även framgent föreligga särskilt för tjänstemännen i
ledande ställning vid statens järnvägar.
Det har också synts mig vara av största intresse att om möjligt
verkställa en tillförlitlig jämförelse mellan antalet högre befattningshavare
vid de svenska statsbanorna samt vid utländska järnvägar och
har jag därför vänt mig till järnvägsstyrelsen för erhållande av uppgifter
härutinnan.
Under framhållande av att en dylik jämförelse, huvudsakligen på
grund av olikhet i förvaltningarnas organisation, i fråga om de flesta
utländska järnvägar stöter på synnerligen stora svårigheter har styrelsen
till mig överlämnat en av styrelsen verkställd undersökning av
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
5
antydd art mellan å ena sidan statens järnvägar och å den andra de
bayerska statsbanorna och de större franska Jinjenäten, vilka var för
sig befunnits någorlunda jämförliga med de svenska statsbanorna.
Resultatet av undersökningen har av styrelsen för överskådlighetens
skull sammanställts i en tabell, vilken såsom bilaga 5 torde få
bifogas protokollet. Av undersökningen framgår, att såväl de bayerska
statsbanorna som de franska linjenäten arbeta med ett relativt avsevärt
större antal ledande tjänstemän än vad statens järnvägar göra.
De i förberörda avseenden verkställda undersökningarna och utredningarna
hava därför bibragt mig den uppfattningen, att det antal nya
högre befattningar, som av järnvägsstyrelsen nu begäres, om än i och
för sig betydande, dock icke är större än vad som kan anses vara påkallat
av trafikrörelsens och administrationens utveckling. Det synes
mig ock vara nödvändigt, att statens järnvägar i tillräcklig grad utrustas
med tjänstebefattningar för arbetets planmässiga ledning, enär i motsatt
fall bristen på tillräckliga arbetskrafter kan befaras komma att menligt
inverka såväl på själva trafikarbetet som på det rent järnvägsfinansiella
utbytet från statens järnvägar.
Jag ber därefter först att till behandling få upptaga det av järnvägs- H. Nya ordistyrelsen
i nyssnämnda skrivelse den 30 november 1916 framlagda för- "fn^ar^ifrå
slaget om nya ordinarie befattningar. gasatta i
Förslaget upptager
inom styrelsen:
järnvägsstyrelsens
skrivelse
den
30/n 1916.
å administrativa byrån: en sekreterare och två aktuarier, de båda
sistnämnda avsedda den ena såsom biträde åt matematikern och den
andra för statistiska kontoret,
å banbvrån: en byråingenjör av l:a klass och två byråingenjörer
av 2:a klass,
å byggnadsbyrån: en ombudsman,
å maskinbyrån: en byråingenjör av l:a klass och en byråingenjör
av 2:a klass,
å elektrotekniska byrån: två byråingenjörer av 2:a klass,
å trafikbyrån: en sekreterare och en notarie,
å tidtabells- och vagnbyrån: en notarie,
å inrikes taxebyrån: en byrådirektör och en notarie samt
å utrikes taxebyrån: en expeditionsföreståndare.
A. Styrelsen.
Administrativa
byrån.
1. En sekreterare.
6 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 174.
vid distrikten:
fem maskiningenjörer av l:a klass, varvid samtidigt nuvarande antalet
maskiningenjörer av 2:a klass föreslås minskat med fyra,
sex trafikinspektörer av l:a klass, avsedda en för var och en av de
fem trafikdirektörsexpeditionerna och en för Stockholmssektionen, varvid
samtidigt av nuvarande trafikinspektörstjänster av l:a klass fyra skulle
förändras till trafikinspektörstjänster av 2:a klass,
en byråassistent å Stockholmssektionen,
tre maskininspektorer samt
en stationsinspektor av 3:e klass.
I samband med nu föreliggande framställning ber jag även att få
till behandling upptaga väckt fråga om förändrade benämningar för järnvägsstyrelsens
överingenjörsassistenter och matematiker.
Innan jag redogör för styrelsens skäl för anställande av en sekreterare
å administrativa byrån, ber jag att få i korthet erinra, huru vid
1907 års omorganisation av järnvägsstyrelsen de administrativa och
kamerala ärendenas handläggning ordnades.
I sammanhang med berörda omorganisation av j ärnvägsstyrelsen uppdelades
den förut varande administrativa avdelningen i 2 byråer, administrativa
byrån och kameralbyrån, vardera med en byrådirektör, men
med en notarie gemensam för båda byråerna. Under byrådirektören å
administrativa byrån skulle lyda statistiska kontoret och ombudsmannen;
under byrådirektören å kameralbyrån kammar- och revisionskontoren
samt kassören.
De kommitterade, som uppgjorde förslag till järnvägsstyrelsens omorganisation,
hade tillstyrkt uppförande å administrativa avdelningens
stat av, förutom en avdelningschef och hans närmaste man, byrådirektören,
ytterligare en notarie utöver den förut befintliga. I samband med
bortfallande av avdelningschefsbefattningen blev emellertid icke heller
förslaget om anställande av ytterligare en notarie av statsmakterna
godtaget.
Vid frågans behandling i statsrådet yttrade föredragande departementschefen
— efter att hava framhållit, hurusom i allmänhet genom
överflyttning av ärenden till distriktsförvaltningarna en icke oväsentlig
lättnad borde uppstå i styrelsens arbetsbörda — följande:
För att nu övergå till frågan om personalökningen å de olika avdelningarna,
så torde, vad först angår administrativa avdelningen, det vara nödvändigt att med indragningen
av avdelningschefsbefattningen låta avdelningen sönderfalla i två byråer,
t
Kung1. Maj:ts Nåd Proposition Nr 174. 7
vardera med en byrådirektör. Å den ena av dessa byråer skulle handläggas rena
förvaltnings- och författningsärenden m. m. och å den andra byrån frågor av mera
ekonomisk art, såsom kameral-, kassa- och revisionsärenden. Under byrådirektören å
den förstnämnda byrån skulle lyda statistiska kontoret och ombudsmannen; under
byrådirektören å andra byrån kammar- och revisionskontoret samt kassören.
Inrättas sålunda å administrativa avdelningen en ny byrådirektörsbefattning,
torde den av kommitterade föreslagna nya notarietjänsten icke för närvarande erfordras.
I kommitterades förslag om nya tjänstebefattningar å denna avdelning
skulle alltså endast den förändring äga rum, att den föreslagna notarietjänsten utbytes
mot en byrådirektörsbefattning.
Departementschefens uppfattning godkändes av Kungl. Maj:t och
vann även riksdagens gillande. I stället för av kommitterade föreslagna
två nya arbetskrafter (1 avdelningschef och 1 ytterligare notarie) erhölls
sålunda allenast en arbetskraft (1 byrådirektör å kameralbyrån).
Vid 1914 års omorganisation förändrades den för de båda nyssnämnda
byråerna gemensamma notariebefattningen till en sekreterarbefattning.
I sin förevarande skrivelse den 30 november 1916 anför nu järnvägsstyrelsen
:
Det har visat sig, att arbetet å administrativa byrån och kameralbyrån under
senare år alltmera stegrats. Att med fullt jämförbara siffror erhålla en tydlig bild
av ökningen av dessa två byråers arbete från åren före omorganisationen 1908 till
åren efter densamma är knappast möjligt, enär dels samtidigt med omorganisationen
omläggning av diarieföringen ägde rum, dels tillika med tillämpning av grundsatsen,
att intet ärende skulle avgöras av högre tjänsteställe än ärendets valör krävde, avgörande
av ärenden av mera löpande natur förlädes till distriktsförvaltningarna och
styrelsen fick att avgöra ärenden av mera betydande art eller principiell innebörd.
Med fullt jämförbara siffror kan åter visas stegringen under den tid den nya omorganisationen
omfattar, såsom följande från överrevisorernas berättelser hämtade
tabell närmare angiver:
o |
administrativa |
kameral |
|
byrån |
byrån |
8 limma |
|
1908 ...................... |
........................... 272 |
431 |
703 |
1909 ...................... |
............................ 237 |
446 |
683 |
1910...................... |
............................ 408 |
739 |
1,147 |
1911 ...................... |
............................ 389 |
723 |
1,112 |
1912...................... |
............................ 426 |
924 |
1,350 |
1913..................... |
............................ 440 |
889 |
1,329 |
1914...................... |
............................ 473 |
1,043 |
1,516 |
1915.................... |
........................... 539 |
1,802 |
2,341 |
Yj—3% 1916*) ..... |
............................ 413 |
1,114 |
|
Av tabellen framgår, |
att ökningen är ganska betydande. |
Det visade |
redan närmaste åren efter omorganisationen nödvändigt att förlägga tyngdpunkten av
den för båda byråerna gemensamma sekreterarens arbete å kameralbyrån, medan till
biträde å administrativa byrån extra arbetskrafter måst anlitas, och utvecklingen
*) Siffrorna för hela året 1916 äro enligt från järnvägsstyrelsen sedermera lämnat meddelande
för administrativa byrån 670 och för kameralbyrån 2,278, tillhopa 2,948.
8
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.
med ärendenas ökning har gått därhän, att sedan tvenne år tillbaka berörda tjänstemans
tjänstgöring är helt förlagd till ku moral by rån. A administrativa byrån har
åter — genom upprepade av distriktsförvaltningarna begärda distriktssekreterarförordnanden
för administrativa byråns extra tjänstemän — växlande, jämförelsevis
oprövade krafter måst tagas i anspråk till biträde åt byråchefen, vilken därvid mer
än vederbort måst taga del i och kontrollera detaljer i arbetet. Detta har givetvis
verkat hämmande för önskvärd snabb behandling av föreliggande ärenden och spörsmål.
I anledning av det anförda har i förevarande förslag upptagits en ny sekreterare,
avsedd för administrativa byrån.
Departements- Av järnvägsstyrelsens redogörelse för stegringen av arbetet å adminiehefen.
gtrativa byrån och kameralbyrån framgår, att denna stegring varit mycket
■ betydande efter den med 1908 års ingång genomförda omorganisationen
av järnvägsförvaltningen. Till komplettering av styrelsens härutinnan
lämnade uppgifter må här meddelas, att under det nyssnämnda år enligt
överrevisorernas berättelse diarieförda ärenden för administrativa och kameralbvrån
voro 272 respektive 431, motsvarande tal i medeltal för de tre sistförflutna
åren utgjorde 561 respektive 1,708. Det synes mig ock uppenbart att,
sedan sekreterarens verksamhet måst helt förläggas till kamerala byrån, den
administrativa byråchefen, i saknad av ordinarie kvalificerad arbetskraft
såsom biträde, fått mer än vederbort ägna sin tid åt kontroll av detaljer
i arbetet. Detta har givetvis verkat menligt på handläggningen av administrativa
byrån påvilande ärenden. Här må ock erinras, att till denna
byrå, som huvudsakligen har att handlägga ärenden, som röra förvaltningen
i allmänhet eller järnvägsstyrelsen i dess helhet, äro förlagda
ärenden av ofta no g särdeles omfattande art. I sådant avseende tillåter
jag mig omnämna tid efter annan föreliggande förslag till ändring i
gällande nådiga instruktion för järnvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar och de för dessa myndigheter utfärdade arbetsordningar,
allmänna bestämmelser berörande personalen, de årligen återkommande
förslagen till arvodes- och kostnadsstater, ärenden rörande
inköp av enskild järnväg, såsom exempelvis förra året Mora—Vänerns
järnväg, ävensom trafikering eller arrendering av enskild järnväg, ärenden
rörande koncession å enskild järnväg, ärenden rörande föreliggande
lagförslag på skilda områden med flera dylika ärenden av mera allmän
natur.
Jag finner på grund av det anförda fullgiltiga skäl föreligga för
att byråchefen å administrativa byrån må erhålla till biträde vid handläggningen
av denna byrås mångskiftande allmänna ärenden en befattningshavare
i sekreterares tjänstegrad och avlöningsvillkor.
2. En aktuarie Beträffande behovet av en aktuarie såsom biträde åt matematikern
åTmatema- anfdr styrelsen i sin skrivelse den 30 november 1916 följande:
tikern.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Dot svenska järnvägsväsendets utveckling har till ledning vid förvaltningen
framkallat en ingående och synnerligen omfångsrik statistik över järnvägsväsendets
mångskiftande förhållanden.
Allt efter som det statistiska materialet sväller ut, lämnar det ock ökade medel
till mera djupgående beräkningar över förvaltningsåtgärdernas ekonomiska verkningar,
t. ex. i inkomsthänseende för beräkning av taxeändringars betydelse, i utgiftshänseende
för beräkning av möjliga besparingar. Redan för över tio år sedan framträdde
behovet av en särskild tjänstemannabefattning med uppgift för innehavaren att utföra
och leda, utredningar rörande järn vägsekonomiska förhållanden. En sådan ordinarie
befattning, matematikerbefattningen, infördes genom 1907 års nådiga instruktion.
I 1914 års nådiga instruktion, genom vilken befattningen flyttades från taxebyråerna
till administrativa byrån, gavs åt densamma en centralare ställning och ökade arbetsuppgifter.
Matematikerns åligganden, sådana de anges i nuvarande arbetsordning, äro:
»att tillhandagå styrelsen och dess byråer med utredningar rörande järnvägs■ekonomiska
förhållanden ävensom matematiska utredningar av försäkringsteknisk och
■därmed jämförlig natur, och
att med uppmärksamhet följa företeelserna inom de järn vägsekonomiska områdena
samt taga initiativ till och väcka förslag om sådana anordningar och förenklingar,
som kunna åvägabringa besparingar eller eljest befinnas lämpliga.»
Efter den nya instruktionens ikraftträdande har åt innehavaren av matematikertjänsten
uppdragits att verkställa ett större antal utredningar i statistiska och järn vägsekonomiska
ärenden.
Till den första gruppen av ärenden höra bl. a. givna uppdrag att medverka
vid omläggning av den officiella publikationen »allmän järn vägsstatistik» och av
publikationen »statens järnvägars månadsstatistik, för tjänstebruk», ävensom att
erganisera och genomföra en fortlöpande statistik över ett flertal för statsjärnvägarnas
ekonomi viktiga förhållanden, såsom transporter av tjänstegods, lokomotivens användning
m. m.
Till den andra ärendesgruppen höra bl. a. matematikern ålagda ekonomiska
utredningar rörande statsjärnvägarnas beräkningsbara inkomster och utgifter under
kommande år, rörande ifrågasatta taxeändringars inverkan såväl för staten som för
enskilda järnvägar, rörande lokomotiv- och vagnbristen och därmed sammanhängande
frågor samt rörande byggnad av nya bansträckor inom statsbanenätet eller beviljande
av koncession för enskilda järnvägar.
För att biträda vid dessa utredningar har matematikern sedan början av år
1915 haft till sitt förfogande en personal av 6 å 7 tjänstemän, varibland en extra
tjänsteman med universitetsutbildning inom den matematiska ämnesgruppen.
Någon minskning i matematikerns arbetsuppgifter torde icke vara att förvänta,
fastmer är det vid inträdd trafikstegring att med säkerhet motse, att allt flera och
■allt mera komplicerade ekonomiska frågor av största räckvidd skola behöva utredas
ur ekonomisk-statistisk synpunkt, innan styrelsens avgörande lämpligen bör träffas.
Styrelsen finner det därför med hänsyn till omfattningen och arten av matematikerns
arbetsuppgifter, liksom ock med hänsyn till vikten av att en kompetent
vikarie må finnas, då matematikern tages i anspråk för visst större utredningsarbete,
angeläget, att en ny ordinarie befattning upprättas för en assistent till matematikern.
I förslaget har därför upptagits en aktuariebefattning såsom biträde åt matematikern
med notaries avlöningsvillkor, för vilket biträde bör föreskrivas samma kompetensvillkor
som för matematikern, eller högskoleexamen, i vilken matematik ingår
som ämne.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.)
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Såsom av det nyss anförda framgår, bar, sedan matematikerbefattchefen.
ningen år 1908 inrättades, hans verksamhetsområde utvidgats att omfatta
statens järnvägar i dess helhet berörande ekonomiska frågor, under det
verksamheten förut varit mera begränsad till taxefrågor och innehavaren
av befattningen enligt 1907 års nådiga instruktion, såsom benämningen
ock giver vid handen, varit avsedd att huvudsakligen vara ett sakkunnigt
biträde åt järnvägsstyrelsen i spörsmål, där matematisk sakkunskap
måste anlitas. De matematikern åliggande ökade arbetsuppgifterna hava.
föranlett, att han alltsedan början av år 1915 måst biträdas av en extra
mot särskilda avlöningsförmåner anställd person med den akademiska
utbildning, som enligt instruktionen medför kompetens till matematikerbefattning.
Då det med statsjärnvägarnas alltjämt fortgående utveckling med
säkerhet torde kunna motses, att allt derå och allt mera komplicerade
järnvägsekonomiska frågor komma att kräva utredning ur ekonomiskstatistisk
synpunkt, lär enligt min mening allt framgent behovet av
ett biträde med högre fackutbildning till matematikern komma att föreligga.
Det synes mig då vara av vikt, att ifrågavarande befattning
ställes på ordinarie stat, så att kontinuitet erhålles och styrelsen icke
genom täta personalombyten går miste om i järnvägsstatistiska frågor
skolade krafter. Härmed vinnes ock den avsevärda förmånen, att
vikarie för matematikern finnes vid förfall för denne tjänsteman eller
då han, vilket allt oftare med verkets utveckling torde inträffa, måste
tagas i anspråk för större uppgifter, som kräva hans arbetstid odelad.
3. Ändrad I samband härmed tillåter jag mig framhålla, att den benämning,,
för^matema- som för matematikern för närvarande finnes fastställd, ingalunda giver
rtikernma det råtta uttrycket för hans verksamhet och tjänsteställning. Som följd
av den ökning i hans tjänsteåligganden, som av förestående redogörelse
framgår, torde han enligt gällande instruktion i tjänsteställning vara att
jämställa med de honom för närvarande även i avlöningshänseende
likställda byrådirektörerna i järnvägsstyrelsen. Jag finner mig därför, i
enlighet med vad av generaldirektören och chefen för statens järnvägar
ifrågasatts, böra i detta sammanhang föreslå, att ifrågavarande tjänstehavare
tilldelas benämningen byrådirektör.
4. En aktuarie
för statistiska
kontoret.
Rörande den föreslagna aktuariebefattningen för statistiska kontoret
innehåller järnvägsstyrelsens ifrågavarande skrivelse den 30 november
1916 följande:
11
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174.
Det statistiska kontoret åliggande arbetet har under det sista decenniet i hög
grad ökats. Järnvägsstyrelsens underdåniga berättelse om statens järnvägstrafik
innefattade år 1904 29 spalter text och 1Ö9 sidor tabeller (4:o); år 1914 omfattade
motsvarande publikation 86 spalter text och 236 sidor tabeller. Omfånget av allmän
järnvägsstatistik var år 1903 9 spalter text och 90 sidor tabeller (4:o); 1912 års
publikation inneslöt 78 spalter text och 301 sidor tabeller (4:o). För år 1913 utarbetades
i avvaktan på förestående omorganisation en preliminär statistik för de enskilda
järnvägarna, omfattande 172 sidor tabeller (8:o). Sedan järnvägsstyrelsen den
14 oktober 1914 beslutat ändring i uppställningen av allmän järnvägsstatistik, erhöll
styrelsen på underdånig framställning tillstånd att utgiva 1913 års berättelse enligt
i "huvudsak samma uppställning som tillämpats för den preliminära statistiken. Berättelsen
för år 1914, varav första delen utkommit i preliminär avfattning, kommer att
erhålla den uppställning, som fastställdes med ledning av avgivet kommittéutlåtande,
och beräknas komma att omfatta cirka 100 sidor text och 500 sidor tabeller (4:o).
De stora ökningarna i berättelsernas omfång härröra från den genomgripande omorganisation,
som järn vägsstatistiken undergått åren 1905—1907 och 1915- 1916.
Utom sagda publikationer utarbetas från och med år 1904 å kontoret årligen en
-detaljerad redogörelse för godstrafiken å statens järnvägar, som emellertid icke varje
dr tryckes, men som vid publicerande under senare år omfattat 165 sidor (4.o).
Vidare sammanställas å kontoret dels manatliga järnvägsstatistiska meddelanden (ar
1915 239 sidor (8:o), varav 30 sidor text), dels månadsstatistik för tjänstebruk [år
1915 336 sidor (8:o)], vilka senare publikationer datera sig från åren 1912 respektive
1913. Månadsstatistiken har under år 1916 omlagts och utvidgats, så att den hädan■efter
kommer att omfatta cirka 840 sidor (8:o) per år.
I samband med denna statistikens utveckling har personalen å det statistiska
kontoret i hög grad ökats. Den ordinarie personalen utgjordes år 1906 utom föreståndaren
av 4 bokhållare, 8 manliga och 3 kvinnliga kontorsskrivare samt en vaktmästare,
inalles 16 personer. År 1916 omfattar kontorets ordinarie personalstat
utom föreståndaren 2 förste bokhållare och 3 bokhållare, 14 manliga och 19 kvinnliga
kontorsskrivare, 2 manliga kontorsbiträden samt 1 vaktmästare, inalles 42 personer,
vartill komma 9 extra ordinarie eller extra tjänstemän.
Slutligen må nämnas, att kontoret i vida högre grad än förr anlitats för meddelande
under hand av diverse statistiska upplysningar samt utförande av mer eller
mindre omfattande statistiska utredningar av tillfällig karaktär.
Under denna starka utveckling har icke tillkommit någon ny ordinarie befattning,
avsedd för person med högre statistisk utbildning, utan utövas ledareskapet
dör statistiken enligt den ordinarie arvodesstaten av föreståndaren med biträde av
förste bokhållare och bokhållare. I underdånigt utlåtande av den 12 mars 1907 i
anledning av löneregleringskommitténs betänkande, däri inrättande av förste bokliållarbefattningar
föreslagits, yttrade emellertid styrelsen, att den endast med tvekan
ansåg kontorets behov av att erhålla befattningshavare, fullt kompetenta att närmast
under föreståndaren utöva ledningen av olika delar av det vidlyftiga och maktpåliggande
arbetet å kontoret, kunna tillgodoses genom de föreslagna förste bokhallarbefattningarna.
Vid en jämförelse mellan karaktären av de ledande befattningarna under respektive
föreståndare vid å ena sidan statistiska centralbyrån och de statistiska
bvråerna i kommerskollegium och socialstyrelsen och a andra sidan statistiska kontoret
visar det sig, att förstnämnda verk av ifrågavarande befattningshavare kräva
högre statistisk utbildning och att åt dem givits ställning av förste aktuarie eller
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Departements
chefen.
aktuarie. Någon tjänstegrad, likartad med det statistiska kontorets förste bokhållare,
finnes icke. Går man till en jämförelse mellan arbetsledarförhållandena vid järnvägsstyrelsens
statistiska kontor och vid annan mera omfattande förvaltningsstatistik,
visar det sig, att vid generaltullstyrelsens statistiska kontor, som har att sammanställa
månads- och årsuppgifter rörande rikets handel för vidare bearbetning och
publicering genom kommerskollegium, utom förste aktuarien finnas för arbetsledningen
3 aktuarier, varvid personalen i övrigt (cirka 70 personer, varav flertalet manliga
extra kammarskrivare, som avvakta annan anställning) står på extra stat, och att
vid generalpoststyrelsen, vars statistik omfattar (år 1914) endast 273 sidor (8:o),
finnes en förste aktuarie vid en personal i övrigt av endast 4 personer.
Järnvägsstatistiken, som har att allsidigt belysa det mångskiftande järnvägsväsendet,
torde få anses vara av mera komplicerad natur än varje annan förvaltningsstatistik.
På grund av det omfattande uppgiftsmaterialet blir statistiken lätt
synnerligen dyrbar, såvida icke vid dess utarbetande förenklade räknemetoder i största
möjliga utsträckning komma till användning och i övrigt en klok begränsning av
det statistiska arbetet i detalj genomföres.
På anförda skäl har styrelsen ansett skäligt, att närmast under förste aktuarien
och såsom närmaste man och ställföreträdare för denne bör vara inom kontoret
anställd en tjänstehavare av aktuariegrad.
Närmast skulle det åligga honom att under förste aktuariens överinseende leda
arbetet med uppgörande av allmän järn vägsstatistik.
Alltsedan omorganisationen av allmän järnvägsstatistik (från och med 1904 års
berättelse) har närmaste ledningen av denna utövats av akademiskt utbildad extra
tjänsteman. I tjänstehänseende underställda honom äro sex kontorsskrivare, varjämte
som tillfälliga anlitats en å två personer med akademisk utbildning.
Till stöd för järnvägsstyrelsens hemställan om en aktuariebefattning
å statistiska kontoret har, såsom av det anförda framgår, åberopats
dels nödvändigheten av att såsom förste aktuariens närmaste man och
ställföreträdare anställes en tjänsteman med akademisk utbildning, dels
ock särskilt behovet av att erhålla en ordinarie, kvalificerad ledare av
arbetena med utarbetande av allmän järnvägsstatistik, varmed även järnvägsstatistiska
meddelanden sammanhöra.
De stora krav på statistiskt och järnvägsekonomiskt omdöme, som
måste ställas på ledaren av allmän järnvägsstatistik, vars primäruppgifter
på grund av oregelbundenheter i bokföringen för de olika enskilda
järnvägarna m. m. äro sinsemellan ytterst olikartade, hava alltsedan år
1904 nödgat järnvägsstyrelsen att för ledningen av nämnda arbeten
anställa en — stundom två — akademiskt utbildade extra ordinarie
tjänstemän. Saknaden av ordinarie befattning har emellertid helt naturligt
framtvungit upprepade ombyten av ledare, något som givetvis menligt
inverkat på arbetets lugna utveckling. Då erfarenheten sålunda
under mer än tio år visat nödvändigheten av att nämnda arbeten ledas
av akademiskt utbildad tjänsteman och det ej kan vara lämpligt, att
denne förblir i avsaknad av ordinarie anställning, synes mig styrelsens
13
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
hemställan om denna nya tjänstebefattning vara starkt motiverad. En
jämförelse med andra statens verk, där statistik utarbetas, finner jag
ock, i likhet med järnvägsstyrelsen, giva vid handen, att icke vid något
av dessa verk den kvalificerade arbetsledningen är relativt så fåtalig
som å järnvägsstyrelsens statistiska kontor. Järnvägsstatistiken är dock
av särdeles komplicerad natur, och det måste anses vara ett viktigt intresse
även ur besparingssynpunkt, att genom direktiv från arbetsledningens
sida dess utarbetande sker efter teoretiskt och praktiskt
riktiga grunder. En betydligt ökad garanti för att så blir fallet erhåller
man givetvis, om den högre kvalificerade arbetsledningen vid statistiska
kontoret förstärkes på av styrelsen föreslaget sätt eller genom
uppförande av en aktuariebefattning för detta kontor å ordinarie stat.
Jag tillstyrker därför styrelsens förslag härutinnan.
Till förstärkning av den ordinarie arbetskraften å banbyrån föreslår
järnvägsstyrelsen inrättande av en byråingenjörsbefattning av l:a klass
samt två byråingenjörsbefattningar av 2:a klass. Till stöd för behovet
av eu byråingenjörsbefattning av l:a klass anför styrelsen:
En betydelsefull grupp av ärenden å banbyrån innefattar frågor rörande konstruktioner,
som hava avseende å spåröverbyggnader, nämligen utarbetandet av lämpliga
konstruktioner för till spåröverbyggnaden hörande delar, såsom räler och spårväxlar
med tillhörande detaljer, samt utförandet av härför nödvändiga utredningar
och undersökningar. Denna gren av konstruktionsarbetet inom järnvägsstyrelsen är
av särdeles stor betydelse och kräver en högskolebildad person, som odelat kan ägna
sin tid häråt. Det bör nämligen bemärkas, att denna konstruktionsdetalj står i
synnerligen intimt samband med trafiksäkerheten liksom med underhållet av, förutom
själva spåröverbyggnaden, i ännu högre grad den rullande materielen. Den hastighet,
varmed vissa tåg numera framföras genom en del stationer, eller full linjehastighet
av tillsvidare 90 km. i timmen, nödvändiggör den största uppmärksamhet beträffande
konstruktionen av de växlar, vilka därvid passeras. Förutom den synpunkten, att
de erhålla den kraftigaste och ändamålsenligaste konstruktionen, så att, försåvitt i
mänsklig förmåga står, möjlighet till urspåring i desamma är utesluten, tillkommer,
att konstruktionen bör så utföras, att den rullande materielen i minsta mån påfrestas.
Tager man härjämte hänsyn till växelkonstruktionernas anpassande till möjligheten
att lämpa spåranordningarna å bangård på förmånligaste sätt genom särskilda
konstruktioner av växlar med svaga växelkurvor i spår, där hastigt gående
tåg framföras, eller av växlar med skarpare korsningar i spårknippen avsedda för
uppställning och rangering eller dylikt för utnyttjande i möjligaste mån av tillgängligt
utrymme, vartill kommer att specialkonstruktioner erfordras i en hel del fall
med hänsyn till för viss plats lämpad spåranordning m. m. dylikt, torde otvetydigt
framgå det stora behovet av en dylik person inom styrelsen. Denna kommer även
att åläggas att med uppmärksamhet följa den snabba utvecklingen inom detta arbetsområde,
som utomlands gör sig gällande. Rön, som på området göras, kunna nämligen^
hava nog så genomgripande inflytande ej mindre som led i styrelsens allt
fortgående strävanden att främja trafiksäkerheten å statsbanorna, än även på möjlig
-
Banbyr&n.
5. En byråingenjör
av
l:a klass.
14
Departements
chefen.
6. Två byråingenjörer
av
2:a klass.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
heten för styrelsen att hålla kostnaderna för underhållet av bana och rullande materiel
inom måttliga gränser.
En sådan expert, för vilken arvodet icke kan sättas lägre än för byråingenjör
av l:a klass, såvida styrelsen vill påräkna en för tjänsten kvalificerad person, anser
styrelsen därför icke kunna undvaras inom centralförvaltningen för ett så betydande
järnvägsnät, som statsbanorna numera bilda. Arbetet kan icke heller med fördel
uppdragas åt någon av byråns övriga byråingenjörer av l:a klass, då dessas arbetskrafter
äro fullt utnyttjade för beredningen av byrån i övrigt tillkommande ärenden.
I förevarande förslag har av anförda skäl upptagits en byråingenjör av l:a
klass, avsedd för banbyrån.
De av järnvägsstyrelsen anförda skälen för inrättande av en byråingenjörsbefattning
av l:a klass å banbyrån för handhavandet av konstruktionsarbetet
beträffande räler och spårväxlar med tillhörande detaljer
finner jag fullt bärande. Det synes mig nämligen vara uppenbart, att
denna konstruktionsgren är av utomordentligt stor betydelse för trafiksäkerhetens
vederbörliga tillgodoseende ävensom att lämpliga konstruktioner
härutinnan i mycket hög grad inverka minskande på förslitningen
av den rullande materielen genom att denna materiels jämna
gång vid numera förekommande stora hastigheter i växlar och korsningar
blir vederbörligen tillgodosedd.
Jag ber tillika få bringa i erinran, att 1912 års järnvägskommission
angående trafiksäkerheten i sitt betänkande även ägnat fragan om växlar
och korsningar särskild uppmärksamhet. Kommissionen anför sålunda,
bland annat, följande:
De punkter på ett tågspår, där växlar med tillhörande anordningar äro inlagda,
äro givetvis alltid i viss mån mera ömtåliga och i avseende pa trafiksäkerheten
mindre pålitliga än spåret i övrigt. Höga fordringar måste därför ställas på växlarna,
och deras hållbarhet måste vara mycket stor. Särskilt stark är påfrestningen
i växlar, som passeras av tåg med mycket stor hastighet. Det är därför av synnerlig
vikt, att framför allt växlar i huvudtågväg äro av bästa konstruktion och förfärdigade
av yppersta material.
På grund av vad i ämnet anförts och med hänsyn till vikten av
ätt en särskilt kvalificerad person får odelat ägna sin tid åt handläggningen
och studiet av hithörande frågor, biträder jag styrelsens ifrågavarande
framställning.
Vidkommande de två nya byråingenjörerna av 2:a klass å banbyrån
avser järnvägsstyrelsen den ene såsom medhjälpare åt byråchefens närmaste
man och ställföreträdare, medan den andre skulle bliva medhjälpare
åt arkitekten. Styrelsen anför härom:
Med 1907 års nådiga avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar
tillfördes styrelsen tjänstemannakategorien byråingenjör av 2:a klass. Av i detta
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
15
avlöningsreglemente upptagna sex sådana befattningshavare voro två avsedda för den
dåvarande bankonstruktionsbyrån, numera inordnad under banbyrån, och do övriga
för maskinbyrån, maskininspektionsbyrån och förrådsbyrån. A banbyrån ökades däremot
icke do överordnade funktionärernas antal med hänsyn därtill, att en del
ärenden samtidigt utflyttades från styrelsen till distriktsförvaltningarnas handläggning.
Det dröjde dock icke längre än till år 1911, förrän till banbyrån för förstärkning
av byråns tekniska arbetskrafter måste inkallas en baningenjör av 2:a klass.
Om det även icke ur antalet å byrån diarieförda ärenden, eller 587 år 1908,
602 år 1911 och 676 år 1915, kan utläsas någon avsevärdare anhopning av ärenden
å banbyrån, har dennas arbetsbörda i alla händelser icke, på sätt år 1907 förmodades,
lättats utan tvärtom varit stadd i en jämn ökning sedan detta år, då byråns,
med undantag av den i år tillkomne lantmätaren, ännu bestående personaluppsättning
bestämdes.
Då styrelsen emellertid anser det mindre lämpligt att på sätt här skett allt
fortfarande fylla ett permanent behov av arbetskraft genom tillfälliga beordringar,
hemställer styrelsen, att å banbyrån måtte få anställas ytterligare en byråingenjör
av 2:a klass för övertagande av de göromål, som plägat uppdragas till nyssnämnde
baningenjör.
Arkitekten, som inom sitt område jämväl biträder å byggnadsbyrån, åligger att
uppgöra ritningar samt material- och entreprenad förslag till nya husbyggnader ej
blott vid de trafikerade statsbanorna utan även vid nya statsbaneanläggningar, samt
till förändringar av befintliga byggnader, ävensom att företaga inspektionsresor till
orter, där byggnadsföretag pågå eller planeras.
Den oavbrutna trafikökningen har i synnerhet under de senare åren framtvingat
en mängd nybyggnader, utvidgningar och förändringar av statsbanornas mångahanda
anläggningar, och ytterligare ny- och omdaningsarbeten torde komma att i mycket
stor utsträckning erfordras för trafikens nöjaktiga besörjande. Dessa arbeten avse
icke blott betydande bangårdsutvidgningar, dubbelspårsanläggningar, förstärkningar av
spåröverbyggnaden m. m., utan även avsevärda husbyggnadsarbeten, såsom ny- och
ombyggnader av stationshus, uppförande av expeditionsbyggnader, utvidgningar och
flyttningar av verkstadsanläggningår, uppförande av boställshus för personalen m. fl.
oundgängliga arbeten.
Redan nu har arkitekten tidtals varit så överhopad med arbeten, att det icke
kunnat undvikas, att husbyggnadsföretag en och annan gång icke kunnat igångsättas
vid därför avsedd tidpunkt eller att byggnadarbete måst bedrivas med mindre skyndsamhet
än som varit önskligt. Till ledning vid bedömandet av denna arbetsbörda
tillåter sig styrelsen meddela, att år 1911 utgåvos inemot 1,600,000 kronor för husbyggnadsarbeten
— kostnaderna för underhåll av byggnader häri icke inräknade —
enbart vid de trafikerade statsbanorna. År 1914 voro motsvarande utgifter uppe i
nära 2,400,000 kronor, och för de närmaste åren torde utgifterna för husbyggnadsarbeten
komma att uppgå till mycket avsevärda belopp.
Har sålunda redan förelegat behov för arkitekten av en kvalificerad medhjälpare,
framstår detta behov nu såsom oavvisligt.
År 1906 voro fem biträden anställda å arkitektkontoret, för närvarande sysselsättas
icke mindre än elva. Arkitekten kan icke medhinna att själv i detalj leda
arbetet å kontoret och samtidigt såsom den specielle fackmannen ägna de från kontoret
utgående förslagen den från arkitektsynpukt erforderliga omvårdnaden, än
mindre blir någon avsevärd tid honom övrig för lösande av nya, krävande arkitektoniska
uppgifter. Styrelsen har därför också nödgats att tid efter annan medgiva
16
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
arkitekten en viss lättnad från de dagliga bestyren med övervakandet och ledandet
av arbetet å kontoret för att sätta honom i tillfälle att odelat få ägna sig åt projekt
av särskilt stor omfattning. Styrelsen tillåter sig i detta sammanhang nämna endast
ett sådant arbete, nämligen ombyggnaden av stationshuset i Malmö. Problemlösningen
blir i detta och liknande fall så mycket svårare som arkitekten samtidigt
som han har att taga hänsyn till att största möjliga sparsamhet iakttages med statsverkets
medel även bör se till att byggnadsarbetet sedermera kan utföras utan störande
inverkningar å den pågående trafiken. Andra krävande uppgifter förestå honom,
såsom nya stationshusbyggnader i Stockholm, Göteborg m. fl. platser, och skulle i något
fall anses lämpligt att utlysa till allmän tävlan om förslag till någon större byggnad, torde
statens järnvägars arkitekt i alla händelser såsom expert på för järn vägsändamål avsedda
byggnader komma att påläggas ett drygt arbete för förslagens granskning.
En ny tjänst å banbyrån är därför erforderlig. Styrelsen anser sig dock icke
böra för närvarande ifrågasätta en byråingenjörsbefattning av l:a klass, utan vill för
fjällande av det föreliggande behovet inskränka sig till att hemställa om en byråingenjörsbefattning
av 2:a klass.
Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra såsom sin mening uttala, att ett
eventuellt upprättande av en föreslagen ny »Byggnadsstyrelse» icke kommer att avlyfta
någon del av det arbete, som nu påvilar arkitekten, enär det ifrågasatta samarbetet
med nämnda byggnadsstyrelse är av en sådan natur, att det med största sannolikhet
i stället kommer att öka arbetet inom banbyråns arkitektavdelning, ett förhållande
sålunda, som icke minskar behovet av inrättandet av nu föreslagna tjänst
därstädes.
Från och med år 1915 eller det år, då till banbyrån även hänfördes
bankonstrnktionsärenden, åligger banbyrån enligt gällande instruktion handläggningen
av ärenden rörande följande ämnen: förvaltningen av och hushållningen
inom bantjänsten; personalens vid banavdelningen utbildning
och tjänstgöring; bevakningen av banan; underhållet av banan med därtill
hörande byggnader och anläggningar; vården av statens järnvägars fasta
egendom i övrigt; konstruktion, kontroll och leveransbesiktning av broar,
spåröverbyggnad, större husbyggnader samt signal- och säkerhetsanordningar
m. m. samt utförandet av nya byggnader och anläggningar vid de
trafikerade järnvägarna, allt i den mån dessa ärenden icke tillhöra byggnadsbyråns,
maskinbyråns eller elektrotekniska byråns handläggning.
Till banbyråns verksamhetsområde äro vidare från ingången av år
1917 från förrådsbyrån överflyttade ärenden rörande upphandling av
överbyggnader till broar samt av apparater för signal- och säkerhetsanordningar.
Rörande ordnandet av arbetet inom byrån har jag inhämtat, att
arkitekten, de å byrån anställda tre byråingenjörerna av l:a klass och
lantmätaren förestå var sin avdelning och därmed handlägga var sin
grupp av ärenden inom byrån. Såsom medhjälpare vid ledandet av
arbetet inom avdelningen erhöllo två av förenämnda gruppföreståndare,
nämligen de båda byråingenjörema av l:a klass, som handlägga,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
17
den ene ärenden rörande konstruktioner och arbeten i järn och betong
samt den andre ärenden rörande signal- och säkerhetsanordningar, redan
vid styrelsens omorganisation år 1908 var sin byråingenjör av 2:a klass.
Det ansågs nämligen nödvändigt, att, förutom gruppföreståndaren, funnes
åtminstone en tjänsteman, av vilken fordrades högre teknisk examen
vid svenskt eller främmande läroverk.
Järnvägsstyrelsen hemställer nu, att till två av de övriga gruppföreståndarnas
förfogande, nämligen arkitektens och den byråingenjörs av
l:a klass å byrån, som handlägger ärenden rörande administrativa och
kamerala frågor samt tekniska ärenden, i den mån dessa icke tillhöra
någon av de övriga ärendesgrupperna inom byrån, måtte ställas med
högskolekompetens utrustade byråingenjörer av 2:a klass.
Vad arkitekten beträffar, synes mig styrelsen till fullo hava påvisat
behovet av att denne tjänsteman i nödig omfattning befrias från övervakandet
av det dagliga arbetet å sin avdelning för att bliva i tillfälle att
i större utsträckning än vad nu varit möjligt ägna sina krafter åt skapande
uppgifter inom den i och med statsbanornas utveckling allt mer ökade
byggnadsverksamheten vid statens järnvägar. Jag delar även den mening,
styrelsen i sin framställning uttalat, att en eventuell''omorganisation av
överintendentsämbetet icke torde få något som helst inflytande på ifrågavarande
anordning, då statens järnvägar med säkerhet även framgent
lära vara i behov av en arkitektsavdelning med för sina uppgifter väl
kvalificerade tjänstemän, även om denna avdelning i vissa frågor skulle
komma att få samverka med den ifrågasatta nya byggnadsstyrelsen.
Jag tillstyrker alltså inrättandet av den för lättande av arkitektens
arbetsbörda ifrågasatta nya byråingenjörsbefattningen av 2:a klass.
Enligt för järnvägsstyrelsen gällande arbetsordning ledes och övervakas
arbetet inom varje byrå av, jämte byråchefen, en dennes närmaste
man och ställföreträdare. Uppdraget att vara byråchefens närmaste
man och ställföreträdare å banbyrån är anförtrott den byråingenjör
av l:a klass å byrån, som handlägger ärenden rörande administrativa
och kamerala frågor samt tekniska ärenden, i den mån dessa icke tillhöra
arkitekten, lantmätaren eller annan byråingenjör av l:a klass. I
sådan egenskap tillkommer honom att övervaka, att samtliga byrån tillhörande
ärenden beredas med all möjlig skyndsamhet samt att uppgifter
m. m., vilka skola utgå från byrån, bliva expedierade inom föreskrivna
tider. Denne byråingenjör av l:a klass är således tilldelat ett arbete,
från vilket övriga motsvarande tjänstemän inom byrån äro befriade. Då
de tekniska frågor, som tillkomma denne tjänsteman att bereda, med
statsbanenätets utsträckning alltmer hopat sig, har det emellertid, såsom
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 höft. (Nr 174.) 3
18
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Byggnads
byrån.
7. Förändrad
benämning för
överingenjörsassistenterna.
framgår av järnvägsstyrelsens framställning, sedan derå år tillbaka befunnits
nödvändigt för honom att till hjälp vid behandling av sistnämnda
frågor — i likhet med arkitekten och övriga byråingenjörer av
l:a klass å byrån — hava en kvalificerad arbetskraft till sitt förfogande,
varför en baningenjör av 2:a klass från linjen under längre tid varit
inbeordrad till sådan tjänstgöring. Erfarenheten har sålunda visat, att
här föreligger ett konstant behov av ökad kvalificerad arbetskraft, ett
behov, som icke lär komma att upphöra, särskilt om man beaktar omfånget
av de nyanläggningar, som planlagts och delvis beslutats och vilka
beröra banbyråns arbetsområde. Jag har därför icke heller något att
erinra mot järnvägsstyrelsens framställning i denna del.
Innan jag redogör för styrelsens hemställan om inrättande av en
ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån, ber jag få till behandling upptaga
väckt fråga om ändrad benämning för de två överingenjörsassistenterna
å nämnda byrå.
I en den 17 april 1916 avlåten proposition föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen, bland annat, att å ordinarie stat uppföra vissa befattningar
inom byggnadsbyräns nybyggnadsavdelning. Sålunda skulle den då å extra
stat uppförda byrådirektörsbefattningen å nämnda avdelning överflyttas
å ordinarie stat med samma avlöningsförmåner som voro bestämda för
de redan å ordinarie stat befintliga byrådirektörerna å byggnadsbyråns
bangårdsavdelning samt å elektrotekniska och maskinbyråerna, d. v. s. arvode
av 4,800—5,700 kronor, vartill komme ersättning för bostad och bränsle
med 1,800 kronor. Järnvägsstyrelsen hade emellertid i den framställning,
som låg till grund för den kungl. propositionen, föreslagit en höjning av
arvodet för samtliga byrådirektörer i styrelsen till 5,400—6,300 kronor.
Detta förslag fann Kungl. Maj:t, i enlighet med min hemställan, ej skäl
att biträda. I anledning av en inom riksdagen väckt motion beslöt riksdagen
emellertid, att de båda byrådirektörerna å byggnadsbyrån skulle
erhålla byråchefs avlöning. Till grund för detta riksdagens beslut låg
huvudsakligen den omständigheten, att ifrågavarande byrådirektörer såsom
föreståndare för var sin avdelning inom byggnadsbyrån i vissa hänseenden
intoge en annan ställning i organisationen än övriga byrådirektörer.
För att tydligt markera den ställning, som avdelningscheferna
för byggnadsbyrån intoge, ansåg riksdagen lämpligt att giva dem annan
benämning än byrådirektör, i vilket avseende riksdagen upptog benämningen
överingenjörsassistent.
På sätt av ifrågavarande befattningshavare hos generaldirektören
och chefen för järnvägsstyrelsen framhållits, torde det emellertid ej kunna
19
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
lörnekas, att den sålunda antagna benämningen mindre väl lämpar sig
lör praktiskt bruk. Å andra sidan torde dessa befattningshavare, som
äro avdelningschefer å eu och samma byrå, ej böra tilldelas benämningen
byråchefer. På grund härav anser jag lämpligast, att de fortfarande
bibehållas vid benämningen byrådirektörer, därvid emellertid, för att
markera deras olika ställning i avlöningshänseende i jämförelse med övriga
byrådirektörer i styrelsen, den fullständiga benämningen torde böra
upptagas till »byrådirektör och överingenjörsassistent». Enligt vad jag
förvissat mig om, biträdes denna min uppfattning av generaldirektören
och chefen för järnvägsstyrelsen.
Jag övergår därefter till styrelsens framställning om inrättande av
en ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån; och ber jag därvid till en
början få lämna en kort redogörelse för huru de juridiska och administrativa
ärendena, handlagts å denna byrå alltsedan tiden för 1914 års
omorganisation.
Före år 1915 voro å den då på extra stat uppförda byggnadsbyrån
anställda en byrådirektör och en notarie för handläggning av administrativa
ärenden av angivna beskaffenhet.
Enligt det omorganisationsförslag, som järnvägsstyrelsen framlade
i underdånig skrivelse den 5 februari 1914, skulle den förutvarande
bangårdsbyrån inordnas i byggnadsbyrån, vilken samtidigt skulle uppföras
å ordinarie stat. Till byggnadsbyrån skulle även överflyttas en
del ärenden, som förut tillkommit banbyrån, såsom dubbelspårsanläggningar
och andra större arbeten vid den färdiga banan.
Beträffande den å byggnadsbyrån anställda byrådirektören för administrativa
ärenden yttrade styrelsen i skrivelsen den 5 februari 1914, att
denne vid bifall till det framlagda omorganisationsförslaget icke vidare
syntes behöva bibehållas i denna egenskap. En del av de göromål, som
det förut tillhörde honom att bereda och föredraga inför överingenjören,
borde nämligen, i händelse byggnadsbyrån sattes på ordinarie stat,
komma att, enligt gällande instruktion och arbetsordning för järnvägsstyrelsen,
överflyttas till annan byrå. Sålunda syntes det bliva kameralbyrån,
som under angivna förutsättning skulle komma att handlägga
frågor om pension till arbetare och övrig personal vid statens järnvägsbyggnader
ävensom de vid granskning av statens järnvägsbyggnaders
räkenskaper framställda revisionsanmärkningarna; och likaledes syntes
det enligt instruktionen tillkomma styrelsens ombudsman att utföra och
bevaka styrelsens talan i de rättegångsärenden, som berörde statens järnvägsbyggnader.
Det läte sig dock icke göra att alldeles slopa ifrågava
-
8. En ombudsman.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
rande befattning. Utom de rent tekniska ärenden, som det skalle tillhöra
de båda avdelningscheferna å byggnadsbyrån att envar inom sitt
område handhava, förekomme å byrån på grand av den direkt i byggnadsarbetet
ingripande verksamheten en del ärenden av mera kameral
och juridisk natur, som rörde byråns verksamhet i dess helhet och därför
icke lämpligen borde eller kunde behandlas av vederbörande avdelningschef,
enbart i vad hans avdelning vidkomme. Dit hörde exempelvis en
del personalfrågor, bokförings- och registreringsärenden samt frågor om
byggnadscentralförrådet, arbetarmatrikeln m. in. Vidare kunde erinras
om sådana ärenden rörande jordförvärv och jordbyten samt försäljning
av fast egendom, varmed byggnadsbyrån hade att taga befattning och
vilka i många fall vore av mycket omfattande beskaffenhet. Den principen
måste nämligen även här följas, liksom vad beträffade den tekniska
deleu av byråns verksamhet, att byggnadsbyrån först efter färdigt
resultat överlämnade nyanläggningarna till drift och handhavande
av järnvägs förvaltningens därför avsedda organ, och markförvärvsfrågorna
borde därför vara av byggnadsbyrån fullt klarställda, innan de förvärvade
områdena överlämnades till disposition av samma organ. Det kunde
vidare antagas, att dessa senare ärenden efter tidpunkten för bangårdsbyråns
sammanslagning med byggnad sbyrån snarare komme att till- än
avtaga i antal och betydenhet. Vid sådant förhållande syntes det nödvändigt,
att erforderligt biträde bereddes överingenjören vid handläggning
av dessa och andra liknande frågor. Det syntes därför lämpligt
att i stället för den dåvarande administrativa byrådirektören å byggnadsbyrån
anställa en tjänsteman med åliggande att biträda överingenjören
vid handläggning av ärenden av ovan angivna art, ävensom att leda och
övervaka de kamerala göromålen å byggnadsbyrån.
Denna tjänsteman, som, för att rätt fylla sin uppgift, måste äga både
teoretisk och praktisk juridisk utbildning, syntes, med hänsyn såväl till
arten av de åligganden, som skulle tillhöra honom, som ock till hans förmansställning
i förhållande till byggnadsbyråns ej tekniska befattningshavare,
böra i tjänste- och avlöningshänseende jämställas med den kategori
av tjänstemän, till vilken styrelsen föreslagit att ombudsmannen
skulle uppflyttas. Då denna tjänsteman skulle i huvudsak övertaga den
förutvarande notariens åligganden, skulle en tjänsteman i notarieställning
ej vidare erfordras å byggnadsbyrån. Tjänstemannen ifråga borde benämnas
sekreterare och ombudsman.
För denne tjänsteman föreslog styrelsen samma lönevillkor som för
ombudsmannen, vilket motiverades med hans likartade verksamhet och
utbildning samt hans ställning såsom handläggande direkt under överingenjören
byggnadsbyråns kamerala och administrativa ärenden.
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 174. 21
Järnvägsstyrelsens förslag om byggnadsbyråns uppförande å ordinarie
stat blev av skäl, för vilka jag icke här torde behöva redogöra,
ej genomfört vid 1914 års riksdag. Emellertid inflyttades bangårdsbyrån
i byggnadsbyrån, varjämte till sistnämnda byrå jämväl överflyttades
de förut berörda ärendena från banbyrån. Vid behandling av styselsens
förslag att omändra byrådirektörsbefattningen å byggnadsbyrån
till en sekreterar- och ombudsmanstjänst med byrådirektörs avlöning
framhöll jag för Kungl. Maj:t, att berörda förslag syntes mig innebära
vissa avlöningstekniska olägenheter. Det föreföll mig därför lämpligare,
att ifrågavarande tjänsteman benämndes enbart sekreterare, allra helst
en stor del av de förut å byggnadsbyrån förekommande rent juridiska
ärendena, enligt vad järnvägsstyrelsen föreslagit, skulle överflyttas till
administrativa byrån. Arvodet borde sättas lika med övriga sekreterares.
Kungl. Maj:ts i enlighet med mitt sålunda gjorda uttalande avgivna
förslag i ämnet bifölls sedermera av riksdagen.
1 underdånig skrivelse den 27 oktober 1915 angående byggnadsbyråns
uppförande å ordinarie stat m. m. framställde järnvägsstyrelsen
förslag, att sekreteraren å byggnadsbyrån skulle erhålla samma avlöning
som styrelsens ombudsman samt benämnas sekreterare och ombudsman.
Styrelsen anförde härför i huvudsak samma skäl som år 1914. Särskilt
underströk styrelsen att, även om byggnadsbyrån berörande pensions-,
revisions- och rättegångsärenden handlades centralt inom annan
byrå, till denne sekreterares och ombudsmans handläggning förekomme
ärenden, bland annat, rörande''jordförvärv och jord byten samt försäljning
av fast egendom, i många fall av mycket omfattande beskaffenhet.
Vid förslagets behandling i statsrådet den 17 april 1916 fann jag
mig, i likhet med år 1914, icke kunna biträda förslaget och detta huvudsakligen
av motsvarande avlöningstekniska skäl, som enligt min mening
talade mot av styrelsen ifrågasatt löneförhöjning till byråingenjörer av
l:a klass. En dylik höjning av lönerna för innehavarna av de tekniska
tjänsterna närmast under byråcheferna komme att medföra en viss olikformighet
i löneskalan, som kunde befaras verka mindre lyckligt gent
emot andra kategorier tjänstemän och därför måhända i fråga om
samarbetet inom verket skulle kunna medföra olägenheter. Det syntes
mig vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke — trots det att med
överflyttandet till byggnadsbyrån av vissa förut på banbyrån vilande
byggnadsarbeten stora markförvärvs- och andra äganderättsfrågor utan
gensaga tillkommit — efter 1914 års organisation sändring från handläggning
på byggnadsbyrån ändock utbrutits administrativa, kamerala
och i viss mån även rent juridiska ärenden i sådan omfattning, att för
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
liandhavandet av de å nämnda byrå fortfarande förekommande ärenden
av antydd art knappast torde krävas en befattningshavare med byrådirektörs
avlöning. Icke keller syntes mig tillräckligt bärande skäl finnas
för att giva ifrågavarande befattning å byggnadsbyrån en högre plats å
löneskalan än de med densamma i avlöningshänseende likställda sekreterar-
och ombudsmanstjänsterna vid distrikten.
Det av mig i anslutning till min sålunda angivna uppfattning framlagda
förslaget att i samband med byggnadsbyråns uppförande å ordinarie
stat för denna byrås del endast upptaga en sekreterarbefattning med
avlöningsförmåner lika med övriga tjänstemän av denna kategori vann
Kungl. Maj:ts och sedermera även riksdagens godkännande.
Jag ber nu få redogöra för vad järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den
30 november 1916 anför i ämnet. Styrelsen yttrar:
Det administrativa och juridiska arbetet å byggnadsbyrån har på senaste tiden
tillväxt i en omfattning, som man år 1914 icke ansåg sig kunna antaga. Förstärkning
av den för dessa göromål avsedda personalen har därför visat sig vara oundgängligen
nödvändig.
Jämlikt den för järnvägsstyrelsen gällande arbetsordning har sekreteraren å byggnadsbyrån
att enligt överingenjörens närmare bestämmelser antingen själv handlägga
eller biträda byrådirektörerna vid handläggning av ärenden rörande:
1) jordförvärv samt jordbyten eller försäljning av fast egendom vid statens
j ärn vägsbyggnader;
2) bestämmelser beträffande avlönings- och andra förhållanden för arbetare vid
statens järnvägsbyggnader;
3) avlöning under tjänstledighet;
4) extra ersättningar, såsom för förflyttning m. m. till personalen vid nya statsbanebyggnader;
5)
ärenden i allmänhet av administrativ eller kameral natur berörande statens
järnvägsbyggnader, som icke enligt arbetsordningen handläggas å annan byrå.
Den överflyttning till byggnadsbyrån från banbyrån av ledningen av dubbelspårsanläggningar
och andra större arbeten vid den färdiga banan, vilken skett med
1915 års ingång, har medfört, att ärendena angående markförvärv och vad därmed
sammanhänger kommit att kräva en allt större del av sekreterarens å byggnadsbyrån
arbetstid. Detta beror delvis därpå, att en centralisering av markförvärvsfrågorna
vidtagits i syfte att vinna en snabbare och mera enhetlig behandling av dessa frågor.
Arbetsökning har ock inträtt därigenom, att det befunnits lämpligt, att sekreteraren,
som har att ombesörja lagfart å mark för nya banor, vilken förvärvats genom vederbörande
landstings försorg, redan vid expropriationsförfarandet och de markförvärvet
eljest förberedande åtgärderna bevakar statens järnvägars rätt och intressen.
Bangårdsbyråns inflyttande i byggnadsbyrån har även i hög grad ökat det administrativa
och juridiska arbetet å sistnämnda byrå. För genomförandet av de på
senare tid i allt större omfattning bedrivna bangårdsombyggnaderna kräves i allmänhet
förvärvande av mark. De underhandlingar, som i sådant syfte inletts med kommuner,
enskilda järnvägsbolag m. fl., hava emellertid, då sekreteraren varit upptagen av
andra honom åliggande göromål, till stor del måst utföras av chefen för bangårdsavdelningen
utan juridiskt biträde, på grund varav den juridiska prövningen väsent
-
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
ligen blivit uppskjuten till slutbehandlingen av dessa ärenden. Med hänsyn till den
stora betydelsen av att handläggningen av dessa frågor, som ofta röra sig om betydande
värden, skötes på bästa möjliga sätt, bör redan från början juridiskt skolad
arbetskraft stå till förfogande vid underhandlingarnas inledande och fortsatta bedrivande.
Att stort behov av ökad arbetskraft för handläggning av administrativa och
juridiska ärenden å byggnadsbyrån förefinnes, torde av det föregående hava inhämtats.
Framhållas bör emellertid ock, att den bortflyttning till andra byråer av göromål, som
tidigare påvilat byggnadsbyrån, så gott som uteslutande avsett mindre ärenden, vilkas
handläggning kräver mindre tid, medan däremot de mera betydande ärendena kvarstannat
å byggnadsbyrån.
Behovet av ytterligare arbetskraft å byggnadsbyrån för handläggning av administrativa
och juridiska göromål kan ej tillgodoses utan att en ny tjänsteman anställes
å byran. I samband härmed bör en arbetsfördelning mellan den nuvarande sekreteraren
och den nya tjänstemannen äga rum på sådant sätt, att åt den senare uppdrages
att såsom ombudsman handlägga å byggnadsbyrån förekommande ärenden av
juridisk och administrativ natur, medan de egentliga sekreterargöromålen åläggas den
nu befintliga befattningshavaren.
Den nya ombudsmannen skulle från nuvarande sekreteraren övertaga jordförvärvsärendena,
som äro av rent juridisk art. Dessa ärenden, vilkas tillväxt ovan
påvisats, skulle komma att utgöra huvudparten av ombudsmannens göromål. Vidare
bör ombudsmannen biträda vid underhandlingarna i bangårdsfrågor samt utföra de
rättegångar, som med anledning härav kunna uppkomma. Nu berörda åligganden
komma med säkerhet att helt taga i anspråk ombudsmannens tid.
Sekreteraren skulle handlägga övriga å byggnadsbyrån förekommande ärenden
av administrativ och kameral art, såsom uppsättning av skrivelser, beredning av instruktions-,
personal- och arbetsfrågor m. m. Man måste emellertid räkna med, att
jämväl denne tjänsteman behöver anlitas för bedrivande av de i regel synnerligen
tidskrävande underhandlingarna i bangårdsfrågor och vad därmed äger samband, då
det måste förutsättas, att ombudsmannen, som i stor utsträckning måste vistas å
tjänsteresor, ej kan medhinna samtliga honom åliggande göromål. Att jämväl sekreterarens
arbetskraft kommer att i full utsträckning tagas i anspråk, därom lider intet
tvivel.
Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att omfattningen av arbetet å
byggnadsbyrån under de senaste åren föranlett en uppdelning av sekreterargöromålen
såtillvida, att sekreteraren huvudsakligen ägnat sig åt de rent juridiska uppgifterna,
medan för utförandet av de egentliga sekreterargöromålen anlitats tillfällig arbetskraft.
Avlöningsförmånerna för den nya ombudsmannen å byggnadsbyrån höra tillmätas
i enlighet med vad som gäller för ombudsmannen å administrativa byrån.
Enligt vad styrelsen framhållit, har förslaget om inrättande av Departementaen
ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån föranletts av den ökning i chefen''
det administrativa och juridiska arbetet å byrån, som efter år 1914 inträtt
och varigenom en förstärkning av den för dessa göromål avsedda
arbetskraften visat sig oundgängligen nödvändig. Denna arbetsökning
sammanhänger, enligt vad styrelsen påpekat, dels med den överflyttning
till byggnadsbyrån från banbyrån av ledningen av dubbelspårsanläggningar
och andra större arbeten vid den färdiga banan, vilken skett
24
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
med ingången av år 1915, dels ock med bangårdsbyråns inordnande
såsom en avdelning i byggnadsbyrån.
Utöver vad styrelsen i sin förevarande framställning anfört och
åberopat till stöd för föreliggande förslag har jag emellertid ansett mig
böra från styrelsen infordra en del ytterligare upplysningar rörande
arten och omfattningen av de göromål, som skulle tillkomma ombudsmannen
å byggnadsbyrån. För dessa torde jag nn få i korthet redogöra.
Den föreslagna nya befattningshavaren, av vilken skulle fordras
samma teoretiska kompetens, som enligt gällande instruktion lör järnvägsstyrelsen
är föreskriven för ombudsmannen å administrativa byrån,
skulle få till uppgift att uteslutande handlägga de ärenden av juridisk
natur, som förekomma å byggnadsbyrån. I första rummet skulle
han sålunda övertaga handläggningen av ärenden rörande jordförvärv
samt jordbyten eller försäljning av fast egendom vid statens
järnvägsbyggnader. Ifrågavarande ärenden avse jordförvärvsfrågor och
vad därmed sammanhänger rörande såväl nya statsbanor som större nyoch
ombyggnader vid de trafikerade statsbanorna, såsom dubbelspårsanläggningar
samt större omgestaltningar eller nybyggnader av bangårdar.
Hit hör exempelvis ombesörjande av expropriation eller förvärv
i annan ordning av mark, erforderlig för något av nyss angivna ändamål,
utförande och bevakande av styrelsens talan i dylika eller andra mål
rörande jordförvärv, jordbyten eller jordförsäljningar samt vidtagande
av lagfarts-, intecknings- eller andra rättsliga åtgärder i förekommande
fall beträffande dessa jordfrågor. Det skulle vidare åligga ombudsmannen
å byggnadsbyrån att deltaga i handläggningen av sådana frågor angående
villkoren för enskilda järnvägars inledande å statens järnvägars
stationer, som äga samband med eller betingas av större omgestaltningar
eller nybyggnader av bangårdar; och skulle det därvid tillkomma honom
att bland annat utreda förefintliga jordfrågor, uppsätta eller från juridisk
synpunkt granska förslag till överenskommelser, som kunna därav betingas,
ävensom i övrigt i dessa ärenden lämna det rättsliga biträde,
som erfordras.
Genom de åligganden med avseende å markförvärvsärenden och vad
därmed står i samband, som enligt styrelsens avsikt skulle uppdragas
åt den ifrågasatta nya befattningshavaren å byggnadsbyrån, skulle sålunda
i själva verket ske en uppdelning av ombudsmannens å administrativa
byrån göromål inom styrelsen så till vida, att den föreslagna
nya tjänstemannen skulle övertaga ombudsmannens å administrativa
byrån ''befattning med de viktigaste och utan gensägelse det största antalet
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 174.
25
jordfrågor, som iiro föremål för styrelsens behandling. Styrelsen har
därvid ansett det både lämpligt och nödvändigt, att ifrågavarande tjänsteman
skulle med den befogenhet och det ansvar, som tillkomma ombudsman,
handlägga dessa och övriga åt honom anförtrodda ärenden.
Ombudsmannen å byggnadsbyrån skulle således efter erhållande av styrelsens
fullmakt föra styrelsens talan i de expropriations- och övriga
mål, som angå byggnadsbyråns verksamhetsområde, och därvid på eget
ansvar författa alla inlagor och anskaffa erforderlig utredning m. m.
De ärenden, som enligt det nu anförda skulle komma att övertagas
av den ifrågasatte ombudsmannen, äro vidare, enligt vad styrelsen för
mig framhållit, till stor del av mycket vidlyftig och invecklad art samt
ofta av stor ekonomisk innebörd. Särskilt gäller detta i de flesta fall
om de expropriationsmål och övriga rättegångar, för vilkas rätta utförande
han skulle vara närmast ansvarig. I detta hänseende har styrelsen
såsom ett exempel velat framhålla, att bland de under år 1916 av
sekreteraren å byggnadsbyrån handlagda ärenden av större ekonomisk
betydelse frågan om expropriation av mark för dubbelspåret mellan
Linköping och Mjölby avsåg ersättningsanspråk från jordägarnas sida
till belopp av omkring 200,000 kronor.
Av den sålunda lämnade redogörelsen för en blivande ombudsmans
å byggnadsbyrån åligganden synes mig otvivelaktigt framgå, att han
skulle få enahanda göromål som styrelsens ombudsman och samma verksamhet
utåt som denne. I frågans förändrade läge och med stöd av
■de två senaste årens erfarenhet av den nuvarande ordningen för de juridiska
och administrativa ärendenas handläggning å byggnadsbyrån,
samt då, enligt vad jag inhämtat, det jämväl är av behovet påkallat att
lätta den betydande arbetsbörda, som åvilar ombudsmannen å administrativa
byrån, finner jag mig böra frångå mina förut havda betänkligheter
i frågan och i stället förorda styrelsens förevarande, från dess
föregående framställningar något avvikande förslag om inrättande av en
ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån. Då det vidare torde bliva svårt
att, såsom nödvändigt är, kunna fästa en skolad och även praktiskt erfaren
jurist vid den föreslagna nya befattningen aunat än genom erbjudande
av tämligen fördelaktiga löneförmåner och tjänsteställning, biträder
jag även styrelsens uppfattning, att den nye ombudsmannen bör i antydda
avseenden likställas med ombudsmannen å administrativa byrån.
Då de arbetsuppgifter, som enligt det anförda skulle komma att
anförtros åt den nye ombudsmannen, med all säkerhet torde helt kräva
dennes tid, finner jag ock, i likhet med styrelsen, det vara nödvändigt
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 148 höft. (Nr 174.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
att bibehålla den nuvarande sekreteraren för behandling särskilt av de
rent administrativa och kamerala ärendena å byggnadshyrån.
Maskinbyrån.
9. En byråingenjör
av
l:a klass.
Beträffande den ifrågasatta nya byråingenjörsbefattningen av l:a
klass å maskinbyrån yttrar järnvägsstyrelsen i sin framställning föl—
Å maskinbyrån finnas för närvarande, oavsett inspektionsavdelningen, två byråingen
jörsbefattningar av l:a klass och en by råingen jörsbefattning av 2:a klass. Av
de förstnämnda är den ena avsedd för byråchefens assistent och närmaste man och
den andra för föreståndaren för lokomotivkonstruktionsavdelningen. Vagnkonstruktionsavdelningen
förestås av en byråingenjör av 2:a klass. Vid omorganisationen år
1908 blev maskinbyråns förutvarande enda byråingenjörsbefattning förvandlad till
byråingenjörsbefattning av l:a klass, varjämte två byråingenjörsbefattningar av 2:a
klass tillkommo, avsedda för föreståndarne för resp. lokomotiv- och vagnkonstruktionsavdelningarna,
och var det därvid avsikten, att byråingenjören av l:a klass
skulle jämte byrådirektören hava överinseendet över samtliga konstruktionsarbeten.
Vid järnvägsstyrelsens omorganisation år 1915 blev emellertid den ena av de båda
bvråingenjörsbefattningarna av 2:a klass förändrad till byråingenjörsbefattning av
l:a klass, vilken förändring motiverades med det stora ansvar, som påvilar föreståndaren
för lokomotivkonstruktionsavdelningen. Denne byråingenjör av l:a klass sköter
nu lokomotivkonstruktionerna självständigt direkt under byråchefen. Sedan denna
nya befattning tillkommit, har sålunda den förutvarande byråingenjören av l:a klass
att jämte sina övriga göromål övervaka endast den del av byråns konstruktionsarbeten,
som icke beröra lokomotiv. Det har emellertid med den ständigt ökade mängden
och omfattningen av de ärenden, som skola handläggas av den såsom byråchefsassistent
tjänstgörande byråingenjören av l:a klass, visat sig ogörligt för denne att
medhinna övervakandet av de förenämnda konstruktionsarbetena, varför den å ifrågavarande
konstruktionsavdelning tjänstgörande byråingenjören av 2:a klass fått alltmera
självständigt handlägga desamma, och hava icke förty ett antal viktiga ärenden,
såsom utarbetande av tekniska instruktioner och diverse teoretiska beräkningar m. in.,
sedan flera år måst anförtros åt en å byrån tjänstgörande underingenjör.
Det är emellertid av stor vikt, att även vagnkonstruktionsavdelningen (i genomsnitt
12 tekniska tjänstemän) skötes av en därtill fullt kvalificerad tjänsteman, och
kan man ej beräkna att på denna post få behålla en sådan med de avlöningsförmåner,
som tillkomma en byråingenjör av 2:a klass, utan bör han i likhet med lokomotivkonstruktören
hava byråingenjörs av l:a klass tjänsteställning med föredragningsskyldighet
direkt inför byråchefen.
Den byråingenjörsbefattning av 2:a klass, som skulle bliva ledig, därest nu ifrågasatta
byråingenjörsbefattning av l:a klass kommer att inrättas, blir emellertid fortfarande
välbehövlig å avdelningen ifråga. Föreståndaren för denna avdelning har
nämligen att jämte konstruktions- och ritningsarbetena, i vad gäller vagnar, leda och
övervaka en hel del liknande arbeten för diverse maskinella anordningar såsom kolbryggor
och traverser m. m. Dessa sistnämnda arbeten bava på senare år svällt ut
till betydande omfattning. A byrån handlägges jämväl ett stort antal viktiga frågor
angående maskinavdelningens byggnader. För att kunna åstadkomma enhetlighet vid
behandlingen av dithörande ärenden, vilka med nuvarande tillgång på arbetskraft
måst fördelas på flera händer, är välbehövligt att nämnda arbeten med diverse ma
-
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.
27
skinella anordningar och byggnader sammanföras för att handläggas av eu härför
särskilt anställd tjänsteman, vilken lämpligen bör erhålla tjänsteställning såsom byråingeniör
av 2:a klass.
Av anförda skälen har i förslaget upptagits en byråingenjörsbefattning av l:a
klass, avsedd för maskinbyrån.
De ärenden, som av den föreslagna nya byråingenjören skulle själv- Departement»-ständigt beredas och föredragas inför byråchefen, äro enligt styrelsens chefen''
framställning konstruktion av och förberedande arbeten för upphandling
av alla slags vagnar samt utarbetandet av material- och tillverkningsbestämmelser
härför. Behovet av denne byråingenjör finner jag vara av
järnvägsstyrelsen till fullo styrkt, och synes mig denne, med hänsyn till
den ställning, han skulle erhålla såsom föreståndare för vagnkonstruktionsavdelningen
närmast under byråchefen, böra i likhet med den nuvarande
föreståndaren för lokomotivkonstruktionsavdelningen tilldelas
byråingenjörs av l:a klass avlöningsförmåner.
Utom konstruktion av lokomotiv och vagnar utföres å maskinbyrån,
såsom av det förut anförda framgår, jämväl konstmktion av allehanda
maskinella utrustningar för maskinavdelningens anläggningar, såsom
kol- och vattenstationer, ångcentraler, vändskivor, traverser etc., varjämte
till ver kningsbestämmelser härför meddelas samt planläggning i
viss mån äger rum av maskinavdelningens nybyggnader. Då dessa ärenden,
enligt vad jag övertygat mig om, äro dels av den betydelse, att
deras handläggning fordrar byråingenjörs kvalifikationer, och dels av den
omfattning, att de lämna full sysselsättning för sin man, anser jag mig
icke heller kunna förorda indragning av den hittills för vagnkonstruktionsarbetena
använde byråingenjören av 2:a klass, utan torde denna
byråingenjörsbefattning, såsom styrelsen föreslagit, böra kvarstå å maskinbyråns
stat samt avses för den tjänsteman, som enligt styrelsens plan
hädanefter skulle ensam i första hand handlägga nyssberörda konstruktionsarbeten
m. m.
I fråga om behovet av ytterligare en byråingenjör av 2:a klass å io- En byr&-maskinbyrån yttrar därefter styrelsen: ^nTkiLs.7
I enlighet med vad som härovan blivit berört har det visat sig nödvändigt att
anförtro en grupp viktiga arbeten å maskinbyrån, nämligen utarbetandet av tekniska
instruktioner och diverse teoretiska beräkningar m. m. åt en å byrån tjänstgörande
underingenjör, ehuruväl arbetena i fråga äro av den art, att ett sakkunnigt handläggande
av desamma med nödvändighet förutsätter byråingenjörs kvalifikationer,
d. v. s. väsentligen högre sådana än som fordras av en underingenjör. Ifrågavarande
arbeten hava därtill under årens lopp fått ett allt större omfång och taga numera
fullt ut sin man i anspråk. För att man under alla omständigheter må kunna påräkna
en tillfredsställande och planmässig behandling av dessa arbeten erfordras, att
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Departements
chefen.
Elektro
tekniska
byrån.
11. Två byråingenjörer
av
2:a klass.
Departements
chefen.
i och för desammas utförande inrättas en befattning med motsvarande förutsättningar,
nämligen en by råingen jörsbefattning av 2:a klass.
Bland de ärenden, som hittills tillkommit den såsom assistent åt
byråchefen tjänstgörande byråingenjören av l:a klass att handlägga,
intaga de, som innefatta utarbetandet av tekniska instruktioner samt
teoretiska beräkningar och utredningar ett så stort rum, att för deras
behöriga handläggning biträde av lägre tjänsteman måst anlitas, och
taga de dennes tid fullt i anspråk. Styrelsens uppfattning, att dessa
ärenden, som i många fall beröra trafiksäkerheten och driftsekonomin,
äro av den vikt och betydelse, att de böra handläggas av en mera
kvalificerad tjänsteman, d. v. s. en tjänsteman, som efter avlagd högre
teknisk examen förvärvat sig praktisk erfarenhet inom hithörande område,
finner jag riktig och tillstyrker därför styrelsens förslag i denna del.
Järnvägsstyrelsen har även, såsom förut nämnts, framställt förslag
om inrättande av två ordinarie byråingenjörsbefattningar av 2:a klass å
elektrotekniska byrån. Till stöd härför anför styrelsen följande:
Å elektrotekniska byrån handläggas bland annat ärenden rörande elektriska
anläggningars ekonomi. Denna byrå har sålunda att alltjämt tillse, att statens järnvägars
behov av elektrisk energi blir anskaffat på billigast möjliga sätt samt att allt
elektriskt inaskineri och övriga elektriska anordningar, som komma till användning,
bliva utförda så att minsta möjliga kostnad uppstår. Det arbete, som härav blivit
en följd, tar år från år ökats, beroende på den alltjämt ökade användningen av
elektrisk drivkraft vid statens järnvägar.
För utförande av detta arbete, som dels utgöres av utredningar, beräkningar
och konstruktioner samt dels av provningar och kontroll, kräves emellertid särskild
utbildning, enär de elektriska anordningar, vilka vid statens järnvägar komma till
användning, i många fall, särskilt i fråga om allt som rör elektrisk järnvägsdrift,
äro av alldeles speciell natur. Då dessutom här ifrågavarande arbeten till stor del utföras
på olika platser i landet, måste de därmed sysselsatta ingenjörerna självständigt
och på eget ansvar utföra desamma. Arbetets beskaffenhet är således sådan, att
det bör fullgöras av byråingenjörer, men då därför erforderliga befattningar saknats,
har det hittills måst utföras av underingenjörer. Dessa hava således byråingenjörs
åligganden och ansvar, men endast underingenjörs lön, ett förhållande som ej bör
få fortfara med hänsyn till vikten av att hava tillgång till kompetent personal för
dessa arbeten. Det har också visat sig, att till följd av de avsevärt bättre löneförmåner,
vilka i enskild tjänst åtnjutas för sådant arbete, ej mindre än sex vid
statens järnvägar anställda elektriska ingenjörer under de senaste åren lämnat denna
sin anställning för att hos privata järnvägar och affärsföretag fortsätta i liknande,
men för dem ekonomiskt mera lönande befattningar.
Med hänsyn till vad som ovan anförts har styrelsen ansett sig böra upptaga
på styrelsens stat två byråingenjörsbefattningar av 2:a klass vid elektrotekniska byrån.
Såsom styrelsen påpekat, skulle de ifrågasatta nya byråingenjörerna
närmast hava att utföra det arbete — bestående av utredningar,
konstruktioner, kontroll m. m. — som sammanhör med de elektrotekniska
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174. 29
byrån enligt arbetsordningen tilldelade uppgifter att övervaka att statens
järnvägars behov av elektrisk drift anskaffas på billigast möjliga sätt
samt att allt elektriskt maskineri och övriga elektriska anordningar,
som komma till användning, bliva utförda så att minsta möjliga kostnad
uppstår. Inom denna gren av järnvägsförvaltningen, som, i den
mån elektrisk drift alltmer kommer att införas vid statens järnvägar,
har att motse allt vidare arbetsfält, kräves givetvis speciell såväl
teoretisk som praktisk utbildning, vartill kommer, att de härmed sysselsatta
ingenjörerna av i styrelsens framställning anförda skäl hava att
självständigt och på eget ansvar fullgöra en stor del av ifrågavarande
arbeten. Det ligger då givetvis också vikt uppå, att viss kontinuitet
uti handläggningen av förevarande ärenden kan erhållas. Senare tiders
erfarenhet har emellertid, såsom styrelsen meddelat, givit vid handen,
att i konkurrens med de enskilda järnvägarna och den privata industrien
över huvud taget sådan kontinuitet ej stått att viuna, i det att under
de senaste åren ett flertal vid statens järnvägar anställda elektriska ingenjörer
övergått i enskild tjänst av nyss antytt slag; och enligt vad
styrelsen i dagarna meddelat mig har ännu en elektrisk ingenjör av
samma anledning begärt avsked ur statens järnvägars tjänst. Enligt
vad jag inhämtat hava dessa ingenjörer vid övergång från statens järnvägar
till enskild tjänst omedelbart fått sina löneförmåner förbättrade
med ända till 30—75 procent, vilka förmåner sedermera än ytterligare ökats.
Det synes mig under sådana förhållanden nödvändigt, att förbättring
med det snaraste och på sätt styrelsen föreslagit sker av de med nu
ifrågavarande arbeten sysselsatta elektroingenjörernas avlöningsförmåner,
hälst beskaffenheten av deras sysselsättning, enligt vad styrelsen framhållit,
är sådan, att den bör fullgöras av tjänsteman i byråingenjörs och
icke såsom nu i underingenjörs ställning.
Vid genomförande av styrelsens nu föreliggande förslag skulle ifrågavarande
elektroingenjörer uppflyttas å löneskalan från en avlöning, inklusive
ersättning för bostad och bränsle, av 3,360—4,700 kronor såsom
underingenjörer till en avlöning av 4,620—5,700 kronor. Denna löneförhöjning
är visserligen i och för sig rätt avsevärd, men torde utan
tvivel vara fullt nödvändig i betraktande därav, att årsavlöningen för
de med ifrågavarande tjänstehavare i enskild tjänst jämställda numera
varierar mellan 5,000 och 10,000 kronor.
För trafikbyrån begär styrelsen inrättandet av ytterligare en sekreterar-
och en notariebefattning. Till stöd härför anför styrelsen följande:
-
Trafikbyrån.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
12. En sekre- Inom trafikbyrån handläggas en mångfald ärenden angående den egentliga
terare. trafik t jans tens skötsel och utveckling samt angående trafikavdelningens talrika per
sonals
anställning, befordran, tjänstgöring och utbildning.
För att byråchefen på ett tillfredsställande sätt må kunna lösa sin arbetsuppgift
måste han kunna erhålla de å byrån förberedda ärendena framlagda för sig
på sådant sätt, att han utan vidare bearbetning kan föredraga respektive avgöra desamma.
Det är emellertid omöjligt både med hänsyn till ärendenas art och omfattning
att fordra av den enda för närvarande å byrån placerade sekreteraren, att han
skall kunna medhinna granskningsarbetet av å byrån uppsatta skrivelseförslag och
andra förekommande utredningar samt beträffande viktigare ärenden själv uppsätta
skrivelseförslag och verkställa utredningar samtidigt som av honom måste fordras en
stor grad av initiativ, utan vilket en byrå, åtminstone av den art, trafikbyrån inom
styrelsen representerar, mister den ledning inom trafiktjänsten, som är nödvändig för
ernående av ett lyckligt trafikresultat.
För att under sådana förhållanden giva byråchefen det stöd, han vid ärendenas
beredning behöver, har vidtagits den anordningen att uppdela behandlingen av trafikbyråns
ärenden i tvänne grupper, varav den ena gruppens arbeten närmast ledas av
byråns sekreterare och den andra av byråns notarie. Ärendenas fördelning inom de
båda grupperna är i huvudsak verkställd sålunda.
Sekreterarens grupp.
Personalärenden: personalens utbildning, anställning och befordran.
Kostnads- och arvodesstat för trafikavdelningen.
Gemensamt begagnande av stationer, håll- och mötesplatser samt sidospår.
Personalinstruktioner.
Allmänna ordningsföreskrifter å stationerna.
Trafikavdelningens årsberättelse.
Saklig granskning av trafikavdelningens räkenskaper.
Hotell- och restaurangrörelsen vid statens järnvägar och annan affärsrörelse inom statens
järnvägars område.
Postgöromål vid stationerna.
Bokföring å trafikavdelningen.
Redigering av styrelsens ordersamling Serien B.
Granskning av från distriktens trafikavdelning inkomna tjänster apporter.
Stationernas klassificering och allmänna grunder för personaluppsättning på olika
tjänsteställen.
Ärenden rörande hushållningen inom trafiktjänsten.
Notariens grupp.
Övervakande av drifttjänsten:
Tågens utrustning och expediering samt godstågens sammansättning.
Ärenden rörande tågledningen samt kontroll å utförandet av tåg-, växlings-, ångfärje-
och automobilrörelsen.
Åtgärder mot trafikstockningar.
Åtgärder vid olyckshändelser.
Åtgärder till hindrande av smittosamma sjukdomar.
Persontransportärenden:
Biljettvisering, resandes orientering å stationerna, förvaring av reseffekter och tillvaratagna
effekter ävensom sovvagnstrafik och sjukvagnstransporter, i den mån
sådana bestämmelser tillhöra trafikbyråns handläggning.
31
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.
Tullbehandling av resgods.
Den allmänna ordningen å persontågen.
Bedömande ur trafiksynpunkt av lämpligheten av konstruktion av person- och resgodsvagnar.
Godstransportärenden:
Allmän organisation.
Transportplaner för ilgods.
* » färska varor, varm- och kylvagnsgods.
» » fraktstyckegods.
> » vagnslastgods.
* » s- k- massgods (betor, träkol, kalk, malm o. d.) och övriga åt
gärder
för denna trafiks besörjande.
Godstågslägenheter.
Instruktioner för godstrafikens skötsel.
Tullbehandling av gods.
Kontroll å godstågens belastning och över godstransporternas utförande.
Bedömande ur trafiksynpunkt av lämpligheten av konstruktion av godsvagnar.
Desinfektion av godsvagnar.
Omlastning av gods mellan normal- och smalspåriga banor.
Bokföring av godsvagnar.
Framställningar och klagomål från allmänheten, som röra person-, gods- och telegrambefordring.
Ärenden angående saknat och övertaligt gods (gemensamt för såväl statens som enskilda
järnvägar).
Byggnader och anläggningar.
Undersökningar angående bangårdarnas användande och utnyttjande och bestämmelser
angående spårs och spårgruppers huvudsakliga användande å de större
stationerna. Bedömandet av behovet av nya byggnader och bangårdsanläggningar,
dubbelspår och mötesplatser för trafikarbetets tillgodoseende samt granskning
ur trafiksynpunkt av ritningar till husbyggnader och bangårdsanläggningar.
Ärendena äro sålunda i stort uppdelade på sådant sätt, att personal-, ekonomiska,
instruktions- och allmänna förvaltningsärenden lagts på sekreteraren och ärenden
rörande den rörliga trafiktjänsten — den s. k. drifttjänsten i inskränkt betydelse — på
notarien. 1
Som av ovanstående ärendesgruppering framgår, äro de ärenden, som beredas
av notarien, icke i något avseende av mindre vikt än de, som sekreteraren bereder.
De kräva en ingående kännedom om statens järnvägars olika linjers och stationers
trafikkapacitet samt en grundlig utbildning i att på lämpligaste sätt kunna utnyttja
lokomotiv- och godsvagnparken. Dessutom vill styrelsen framhålla, att de av notarien
förberedda transportplanerna och godstagstidtabellerna äro av en synnerligen stor
ekonomisk betydelse för statens järnvägar, enär av dem bero i första hand materialens
rationella utnyttjande och arbetets planläggning å de större stationerna. Samtidigt
kräver detta arbete en ingående kännedom om allmänhetens behov och önskningar
beträffande såväl person- som godstrafiken. Styrelsen vill härvidlag endast
erinra om, att inom notariens område falla sådana allmänheten nära berörande ärenden
som livsmedelstransportemas ordnande, varm- och kylvagnsangelägenheter, i den
omfattning dessa ärenden handläggas å trafikbyrån, planläggning av masstransporter,
såsom exempelvis träkols- och bettransporter, ordnandet av styckegodstrafiken o. s. v.''
32
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.
I anledning av den vikt, styrelsen sålunda tillmäter nu ifrågavarande tjänst,
anser styrelsen, att densamma borde omhänderhavas av en tjänsteman med sekreterares
tjänsteställning. Styrelsen föranledes härtill såväl av hänsyn till att med befattningen
äro förenade lika viktiga göromål som med övriga sekreterarbefattningar
inom styrelsen som även till önskemålet att åt byråchefen å trafikbyrån bereda den
lättnad i de löpande göromålens behandling, som kan åstadkommas därigenom att
han, i likhet med vad som redan är genomfört beträffande styrelsens taxebyråer, vid
sin sida som föreståndare för de båda ärendesgrupperna inom byrån erhåller tjänstemän
med sekreterares kvalifikationer och befogenhet.
Styrelsens strävan att för ifrågavarande tjänstgöring kunna anställa en högre
tjänst än för närvarande utgör ett led i styrelsens önskan att kunna tillgodose ledningen
av den viktiga drifttjänsten med väl kvalificerade tjänstemän. Den ökade
utgift, som härigenom åsamkas statsverket, är helt obetydlig i jämförelse med de
ekonomiska intressen såväl för statens järnvägar som dess trafikanter, som tjänsten
är avsedd att bevaka. .... ,..
Genom inrättandet av den föreslagna nya sekreterareansten a trafakbyran bär
dock icke den nuvarande notariebefattningen obehövlig. I den plan för en fastare
organisation av trafikbyrån, som i korta drag framlagts i sammanhang med motiveringen
för en sekreterartjänst å byrån, ingår även notarietjänst å vardera av
byråns tvänne avdelningar. „ , ,
Bibehållandet av den nuvarande notarietjänsten, som skulle behallas a transportavdelningen,
påkallas till en del av den betydande ökningen i antalet löpande ärenden
som komma under beredning å denna avdelning. Styrelsen tillåter sig i detta
avseende nämna, att under år 1912 å hela trafikbyrån diariefördes 2,088 ärenden,
under det att för år 1915 antalet enbart till nämnda avdelning inkomna ärenden
uppgick till 3,256, i vilket antal de många s. k. samrådsärendena dock icke medräknats.
För beredning av detta stora antal ärenden är det behövligt, att sekreteraren
har tillgång till en mera kvalificerad tjänsteman än bokhållare.
Det vore dessutom avsett att till denna sekreterarens närmaste man skulle
kunna överlämnas beredningen och föredragningen för byråchefen av en del av byråns
ärenden vid tillfällen, då sekreteraren mera odelat behöver ägna sin tid åt förekommande
större och viktigare ärendens beredning.
Ennot •. Beträffande behovet även av en ny notarietjänst, vilken vore avsedd placeras
'' på förvaltningsavdelningen, får styrelsen till en början framhålla samma synpunkter,
som förut anförts beträffande notarietjänsten å transportavdelningen, nämligen behovet
för sekreteraren att till närmaste man hava en kvalificerad tjänsteman att biträda
vid beredningen av ärendena och till vilken vid behov skulle kunna överlämnas
beredningen och föredragningen för byråchefen av vissa avdelningens ärenden. Särskilt
vore avsikten, att den nye notariens arbetsområde skulle omfatta personal- och
instruktionsärenden. Ifråga om personalärendena är det särskilt ärenden angående
personalens undervisning och utbildning, som kräva en fortgående och ingående behandling.
Den stora utvecklingen av statens järnvägar och den intensivare tagrörelsen
nödvändiggör en allt omsorgsfullare utbildning av personalen, på det att densamma
må mäkta fylla de stora fordringar på insikter i olika grenar av ett omfattande
arbetsområde och på självständig handlingsförmåga i förekommande fall, som stallas
på järnvägsmän i högre som i lägre grader. Undervisningens och utbildningens ordnande
på ett fullt tillfredsställande sätt är fördenskull en synnerligen viktig angelägenhet.
Med personalens undervisning och utbildning sammanhänger ock instruktionsväsendet,
som för närvarande på grund av bristande arbetskrafter icke kunnat
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 33
nydanas i den utsträckning, som styrelsen anser nödvändigt. För att personalens
undervisning och utbildning skall kunna bedrivas på ett fruktbringande sätt, är det
angeläget, att personalen har tillgång till instruktioner och föreskrifter, anpassade
efter tidens krav.
Då det är givet, att för båda dessa maktpåliggande befattningar krävas tjänstemän,
som med ingående kännedom om linjetjänsten å såväl befälsexpeditioner som
även å stationer och tåg förena förmåga av initiativ och självständigt arbete, anser
styrelsen, att dessa arbetsuppgifter icke kunna anförtros åt tjänstemän med lägre
tjänstegrad och löneförmåner än notarie.
Förslaget upptager alltså en ny ordinär e notarie, avsedd för trafikbyrån.
Av styrelsens redogörelse framgår, att å trafikbyrån förekommande
ärenden till följd av sin skilda natur för handläggning fördelas på två
olika avdelningar, den ena — förvaltningsavdelningen — så att säga
riktad inåt verket, handläggande personalärenden, ärenden rörande skoloch
instruktionsväsendet samt inre trafikekonomiska ärenden och dylikt,
och den andra — transportavdelningen — som har att handlägga de
allmänheten nära berörande ärendena angående särskilt godstransporternas
planläggande och utförande. Den nuvarande sekreteraren har huvudsakligen
på grund av arbetets omfång men även på grund av dess art
måst tagas i anspråk såsom föreståndare enbart för förvaltningsavdelningen,
under det att notarien erhållit i uppdrag att förestå transportavdelningen.
r
Det synes mig emellertid med tydlighet framstå som ett befogat
önskemål från järnvägsstyrelsens sida, att organisationen av trafikbyrån
bringas till mera enhetlighet och fasthet. Den av järnvägsstyrelsen i
dess motivering lämnade redogörelsen för de grupper av ärenden, som
handläggas å trafikbyrån, synes mig till fullo klarlägga vikten och betydelsen
av båda avdelningarnas arbeten. Till belysande av arbetets
omfång kan jag ytterligare nämna, att, enligt till mig lämnad uppgift,
å trafikbyrån diarieförts år 1915 4,386 och år 1916 12,070 ärenden.
Av dessa ärenden har visserligen eu större del angivits vara sådana,
tillhörande de s. k. transportbyråerna för trafikens ordnande, vilka ärenvar
för sig* äro av omfattande natur, men dock kräva snabb
handläggning och ställa stora krav på tjänstemännens ordningssinne,
reda och sunda omdöme.. I nämnda antal äro däremot icke inräknade
de till trafikbyråns avdelning för godsreglering ingångna anmälningar
angående övertaligt respektive saknat gods, vilka anmälningar uppgingo
till ett antal av 9,424. ö ffö s
Pa grund av det anförda tillstyrker jag styrelsens förslag om ytterligare
en sekreterare å trafikbyrån såsom föreståndare för transportavdelningen,
liksom jag också med hänsyn till arbetets omfattning å denna
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 käft. (Nr 174.) 5
Departements
chefen.
En sekreterare.
34
En notarie.
Tidtabellsoch
vagnbyrån.
14.''fe En notarie.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
avdelning ansluter mig till styrelsens förslag att vid inrättande av
denna nya sekreterarbefattning bibehålla den nuvarande notarie tjänsten
å samma avdelning.
Vad därefter angår den ifrågasatta notarien å trafikbyrån skulle
denne tjänsteman, med placering å förvaltningsavdelningen, närmast
hava att handlägga personal- och instruktionsärenden. Det är uppenbart,
att statens järnvägars trafikavdelnings personal måste hava ingående
kännedom ej blott om alla föreskrifter rörande trafiktjänsten
utan även om en mångfald bestämmelser berörande banavdelningen och
maskin avdelningen samt tullverket, postverket och telegrafverket. Och
det är då naturligen av mycket stor betydelse, att ärenden rörande utbildningen
och undervisningen av ifrågavarande personal bliva behandlade
av fullt kvalificerad tjänsteman, d. v. s. en tjänsteman, som besitter
omfattande kunskaper om de olika bestämmelserna och deras tolkning
samt äger stor erfarenhet i ordnandet av undervisningskurser och i
beredande av frågor i samband med antagandet av elever i desamma.
Vad nu sagts om vikten av trafikpersonalens rationella undervisning
och utbildning gäller givetvis i lika hög grad om materialet härför,
d. v. s. instruktionsväsendet, dess utveckling och revidering. Personalinstruktionernas
planmässiga ordnande vid trafikavdelningen och nämnda
instruktioners anpassande — genom utfärdande av erforderliga ändringar
och nya bestämmelser — efter de krav, som trafikens alltjämt pågående
utveckling, ökning i intensitet och utsträckning till allt vidare områden
påfordra, utgöra givetvis även ett arbetsområde, vars skötsel förutsätter,
förutom grundlig kännedom i omförmälda föreskrifter, stor initiativkraft
och god omdömesförmåga samt måste på grund härav anses
vara synnerligen krävande.
Efter min uppfattning tala därför synnerligen bärande skäl för inrättande
av den nya notariebefattningen å trafikbyrån, och får jag
alltså tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag härutinnan.
Rörande behovet av en notarie å tidtabells- och vagnbyrån yttrar
därefter styrelsen i förevarande skrivelse den 30 november 1916 som följer:
Tidtabells- och vagnbyråns arbetsbörda har år efter år ökats. Sålunda utgjorde
antalet diarieförda ärenden 1913 1,210, 1914 1,460, 1915 1,859, och år 1916 har antalet
redan den 30 september uppgått till 2,008, och torde antalet under hela året
komma att uppgå till omkring 2,700.
Förvisso beror en stor del av arbetsbördans ökning på de till följd av kriget
rådande säregna trafikförhållandena, men man torde kunna antaga, att efter fredsslutet
arbetet aldrig kommer att återgå till den omfattning, det hade före krigsutbrottet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
35
Erfarenheten har visat, att den å byrån anställda personalen icke på långt när
är tillräcklig för att utföra det arbete, som åligger byrån, utan har extra personal
måst beordras från distrikten och milkontoret.
Likväl har arbetet till stor del måst utföras å övertid. Sålunda har hela antalet
övertidstimmar under ett år fr. o. m. den 1 september 1915 utgjort 7,400, av
vilka omkring 2,000 komma på byråchef, sekreterare och notarie.
Ehuru, såsom av ovanstående framgår, byråns krafter i synnerlig grad ansträngts,
hava egentligen endast de rent löpande göromålen medhunnits, under det
att instruktions- och nydaningsarbeten, vilka arbeten äro av den natur, att de till
större delen böra handläggas av kvalificerad personal, måst i allmänhet uppskjutas.
Ej heller har tid funnits för byråchefen eller annan tjänsteman å byrån att i behövlig
utsträckning företaga resor å distrikten.
Såsom exempel på arbeten av sådan natur, att deras handläggning bör anförtros
åt kvalificerad personal och som inom den närmaste framtiden böra handläggas utöver
den löpande arbetsbördan, kunna nämnas: tidtabeller för nya och övertagna
järnvägar; nya tidtabeller för ifrågasatta förbindelser med England och Kyssland;
omläggning av tidtabeller för förbindelserna med Tyskland; tidtabellsomläggningar,
betingade av införande i större utsträckning av motorvagnar; väntetider vid föreningsstationer;
nya bestämmelser rörande personvagnssamtrafiken i Sverige, Norge
och Danmark; ändringar i bestämmelser rörande disposition av personvagnsparken;
resgodsplaner; modifiering av godsvagnssamtrafiksbestämmelserna; handledande instruktion
för behandling av utländska och främmande svenska järnvägars vagnar och
lastningstillbehör; bestämmelser angående enhetliga beteckningar för samtliga svenska
järnvägars vagntyper samt ändring av godsvagnsfördelningsbestämmelserna efter de
krav, som gjort sig kända särskilt under nu rådande säregna trafikförhållanden.
Därtill kommer ett icke obetydligt förberedande arbete rörande järnvägarnas användning
för militärt behov.
Av det anförda torde framgå den oundgängliga nödvändigheten av ökning av
tjänstemännens antal icke blott inom bokhållar- och kontorsskrivargraden utan även
inom kategorien högre kvalificerad personal.
För närvarande tjänstgöra å tidtabells- och personvagnsavdelningen en sekreterare
och å godsvagnsavdelningen en notarie, vilka var för sin avdelning närmast
under byråchefen bereda ärendena ävensom leda arbetena å resp. avdelningar.
Ärendenas fördelning inom de båda grupperna är i huvudsak verkställd sålunda:
A tidtabells- och personvagnsavdelningen:
Ärenden rörande tillgodoseendet av persontrafikbehovet såväl i allmänhet som vid
trafikstegringar.
Kungliga personers resor ävensom andra resor, som påkalla särskilda åtgärder av
styrelsen.
Utkast till bearbetning och fastställande av tidtabell för statens järnvägars ordinarie
personförande tåg och godståg samt i den tryckta tjänstgöringstidtabellen upptagna
extratåg, främmande järnvägars tåg å statens järnvägar samt färjor och
automobiler ävensom ändringar i den fastställda tidtabellen.
Ärenden angående väntetider.
Ärenden angående direkt eller indirekt anslutning med tågförbindelser i utlandet.
Ärenden angående anslagstidtabellen och andra statens järnvägars tidtabellspublikationer
ävensom övriga tidtabellspublikationer och tidtabellsanslag.
Ärenden angående tjänstgöringstidtabellen samt bihang till densamma.
36
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Framställningar och klagomål från allmänheten, som röra person- och resgodsbefordringen
inom ramen för byråns arbetsområde.
Bedömande ur tidtabellssynpunkt av bangårdsanläggningar, dubbelspår och mötesplatser.
Transportplaner för resgods.
Ärenden angående tågens sammansättning med avseende på personvagnar, däri inbegripna
sovvagnar.
Kontroll över personvagnsparkens rationella utnyttjande.
Överenskommelser med främmande järn vägsförvaltningar angående genomgående
personvagnar.
Fördelning av personvagnar mellan trafiksektionerna.
Åtgärder vid personvagnsbrist, som icke falla inom annan byrås arbetsområde.
Förslag till nyanskaffning av personvagnar.
Bedömande ur trafiksynpunkt av konstruktion av person- och resgodsvagnar.
S j ukvagnstransporter.
Ut- och avrustning av miiitärvagnar.
Utlåning av personvagnar till främmande järnvägar.
Ärenden rörande posttransporter, i vad de avse tåglägenheter och vagnutrymmen,
samt utarbetande av månatliga uppgifter över posttransportkostnaderna.
Ärenden rörande hyra för personvagnar i svensk och utländsk samtrafik.
Å godsvagnsavdelningen:
Fördelning av vagnar mellan trafiksektionerna.
Kontroll över godsvagnsparkens rationella utnyttjande, i vad densamma icke faller
inom trafikbyråns arbetsområde.
Åtgärder vid vagnbrist, som icke falla inom annan byrås arbetsområde.
Förslag till nyanskaffning av vagnar och lastningstillbehör samt ärenden angående
nya vagnars utsläppande i trafik.
Ärenden rörande reservering av vagnar.
Tillhandahållande av specialvagnar för byggnadscentralförrådet.
Ut- och avrustning av träkolsvagnar m. fl. vagnar.
Utlåning av vagnar och lastningstillbehör till främmande järnvägar och enskilda
personer.
Ärenden angående användning av trafikanter tillhöriga godsvagnar.
Förhyrning av vagnar och lastningstillbehör.
Ärenden rörande förkomna, skadade eller fördröjda presenningar eller andra lastningstillbehör,
i den mån dessa ärenden icke skola handläggas å maskinbyrån.
Överenskommelser med främmande järn vägsförvaltningar angående ömsesidigt begagnande
av vagnar samt kontroll över dessa överenskommelsers tillämpning.
Ärenden rörande hyra för vagnar och presenningar i svensk och utländsk samtrafik.
Bedömande ur trafiksynpunkt av konstruktionen av godsvagnar.
Klagomål från allmänheten, som röra tillhandahållandet av godsvagnar.
Övervakandet av godsvagnparkens revision.
Å tidtabells- och personvagnsavdelningen har arbetet sedan flera år tillbaka —
även under tiden före krigsutbrottet — varit av sådan omfattning, att sekreteraren,
trots det att han utfört ett betydande arbete å tid utöver den ordinarie tjänstgöringstiden,
icke medhunnit honom påvilande arbeten. Då arbetsbördan alltjämt blir större
och av alltmer krävande natur, synes det styrelsen vara en bjudande nödvändighet,
att å denna avdelning inrättas en notariebefattning för att därigenom möjliggöra att
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
till sekreterarens biträde erhålla en så kvalificerad tjänsteman, att till honom kunde
anförtros arbeten av mera maktpåliggande art, det vill säga arbeten som kräva självständig
uppfattning, förmåga av initiativ och förmåga att på egen hand verkställa
mer djupgående utredningar.
Vad beträffar godsvagnsavdelningen erfordras jämväl inom denna avdelning för
behörig beredning av de enligt nu gällande arbetsordning avdelningen påvilande
ärenden ökning av antalet högre kvalificerad personal. Ökning av göromålen inom
denna avdelning har under senare åren varit stor ej blott i kvantitativt avseende,
utan arbetet har också kvalitativt blivit allt mer och mer krävande och ansvarsfullt.
Vid prövning av frågan om ytterligare erforderlig kvalificerad personal inom
berörda avdelning har emellertid även fråga uppkommit huruvida viss denna avdelning
berörande ändring i fördelningen av ärenden inom styrelsen läte sig verkställas,
och i avbidan på utredning i sistberörda ämne har ansetts lämpligt böra anstå
med prövning av förberörda fråga.
Beträffande förevarande byrå inskränker sig alltså nu styrelsen till att föreslå
en ny notariebefattning, avsedd för dess tidtabells- och personvagnsavdelning.
Enligt vad styrelsen framhåller, har arbetet för den å tidtabells- Departementsoch
vagnbyrån placerade sekreteraren ökats i den omfattning, att han ohefensedan
flera år tillbaka, trots det att han ntfört ett avsevärt arbete å
övertid, icke kunnat i önskvärd utsträckning själv verkställa erforderliga
viktiga utredningar. Detta förhållande har således icke uppstått i och
med kristiden utan har jämväl därförut förefunnits. Än ytterligare
har emellertid sekreterarens arbetsbörda tillväxt från och med år 1915,
i det att hans arbetsområde då ökades med personvagnsavdelningen.
En blick på de sekreteraren .enligt förut nämnda redogörelse
åliggande göromålen synes mig ock giva stöd åt den uppfattningen, att
hans arbetsbörda är i behov av att lättas. Sålunda är det sekreteraren, som
har att bereda och i första hand ansvara för det omfattande och synnerligen
ansvarsfulla tidtabellsarbetet, som i sig innefattar icke blott en
ingående granskning och omsorgsfull bearbetning i detalj av från allmänheten
framkomna önskemål och från järnvägsmyndigheter insända
förslag utan även ett, ofta år i förväg, förberedande arbete rörande
förbindelsernas ordnande med utlandet och inom Sverige å nya statsbanelinjer.
Sekreteraren har därjämte att förberedande handlägga alla övriga
ärenden å byrån, bland vilka må såsom de viktigaste nämnas ärenden
rörande de detaljerade och synnerligen vidlyftiga planerna för avveckling
av persontrafiken vid de stora helgerna och vid andra trafikstegringar,
de i fredstid ofta mycket omfattande planerna för större sällskapsresor,
de för tågens tidtabellsenliga gång viktiga bestämmelserna
angående väntetider, planer för transport av resgods, planer för tågens
sammansättning av personvagnar och kontroll över desammas rationella
utnyttjande samt överenskommelser med främmande in- och utländska
järnvägsförvaltningar angående ömsesidigt begagnande av personvagnar.
38
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Inrikes
taxibyrån.
15. En byrådirektör.
Till biträde vid beredning av denna mångfald av viktiga ärenden
synes mig sekreteraren synnerligen väl behöva den kvalificerade arbetskraft,
som skulle erhållas genom inrättande av den föreslagna nya
notarietjänsten. Jag tillstyrker därför styrelsens förslag i nu angivna
hänseende.
Beträffande behövligheten av en byrådirektör å inrikes taxebyrån
samt de funktioner, som närmast skulle åvila denne befattningshavare,
anför styrelsen i skrivelsen den 30 november 1916 följande:
På grund av bestämmelse i den av Kungl. Maj:t den 24 januari 1914 fastställda
järnvägstrafikstadgan, vilken trädde i kraft den 1 mars 1915, hava från och med
samma tid ärenden angående förlust av eller skada å gods, som överlämnats till
järnvägstransport, vilka ärenden förut avgjorts av trafikdirektörerna, överflyttats till
styrelsens avgörande och handlagts å inrikes taxebyrån. Då styrelsen i sitt den 26
april 1912 avgivna betänkande angående ny trafikstadga uttalade sig om berörda
ärendens överflyttning till styrelsen, framhölls bland annat, att arbetskrafterna å
inrikes godstaxebyrån — numera inrikes taxebyrån — måste förstärkas, i händelse
dessa ärenden dit överflyttades. Med anmälan att de av trafikdirektörerna under år
1909 avgjorda ersättningsmålen utgjorde 712, uttalade styrelsen, att vid nyssnämnda
byrå borde ytterligare anställas en notarie såsom biträde åt chefen för byrån vid
handläggningen av dessa ärenden. Frågan om ytterligare ökning av byråns personal
ansågs emellertid höra anstå, till dess styrelsen fått någon erfarenhet om antalet och
beskaffenheten av de inkommande ersättningsmålen. I enlighet med anförda uttalande
anställdes från och med år 1915 å inrikes taxebyrån en notarie för handläggning
av ifrågavarande ersättningsmål.
Till att börja med avgjordes ifrågavarande ärenden av byråchefen utom i viktigare
fall, då föredragning inför generaldirektören eller vederbörande överdirektör ägde
rum, men det visade sig snart, att de inkomna ärendenas antal blev alltför stort
för att byråchefen skulle kunna medhinna att handlägga alla dessa ärenden utan
att eftersätta handläggningen av byråns övriga ärenden, som i och för sig betydligt
vuxit i antal. Styrelsen uppdrog därför under november månad 1915 åt den notarie,
vilken biträdde vid beredningen av dessa ärenden, att i enlighet med av byråchefen
meddelade bestämmelser självständigt avgöra vissa grupper av dylika ärenden.
Då emellertid de inkomna ärendenas antal alltjämt ökades i sådan grad, att desamma
icke hunno avverkas, i den män de inkommo, vidtog styrelsen under början av år
1916 den åtgärden att till tjänstgöring i styrelsen inkalla en distriktssekreterare,
vilken erhöll ungefär enahanda befogenhet att avgöra ärenden, som enligt vad ovan
meddelats, tillagts den för dessa ärenden anställda notarien. Genom de av styrelsen
sålunda vidtagna åtgärderna hava — trots att antalet inkomna ärenden alltjämt varit
mycket stort — de balanserade ärendena icke ökats, utan något minskats.
Förutom nyssnämnda två tjänstemän biträda vid behandlingen av ifrågavarande
ärenden sex manliga tjänstemän.
Till upplysning om den stora ökningen av ärenden av nu ifrågavarande slag
meddelas nedanstående tablå:
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Uppgift å antalet ersättningsärenden under nedan angivna tider.
Inkomna till trafikdirektörerna: Inkomna till styrelsen:
år 1910............................................ 923
» 1911............................................. 921
» 1912............................................ 1,272
» 1913............................................ 1,657
8 1914............................................. 1,787
januari—februari 1915.................... 401
Till jämförelse meddelas, att inrikes
ärendena, utgjorde
under mars—december 1915.....
» januari—oktober 1916.....
mars—december 1915..................... 3,400
januari—oktober 1916.................. ... 5,391.
taxebyråns ärenden, frånräknat ersättnings -
......... 3,055
......... 3,227
Då inrikes taxebyrån år 1915 bildades av den förutvarande inrikes godstaxebyrån
och en del av persontaxebyrån, kan någon direkt jämförelse mellan arbetsmängden,
frånräknat ersättningsärendena, under år 1915 och arbetsmängden åren
närmast dessförinnan icke göras. Om emellertid de år 1915 inkomna ärendena rörande
persontrafik läggas till inrikes godstaxebyråns ärenden under åren 1913 och
1914 erhållas följande jämförelsetal, utvisande arbetsmängdens ökning:
är 1913................................................................................. 2,590
» 1914................................................................................. 3,370
s 1915................................................................................. 3,666
Den betydande ökningen i antalet ersättningsärenden — större än man för några
år tillbaka kunnat beräkna — torde hava sin grund, förutom i den större möjlighet
att erhålla ersättning, som trafikstadgan medgiver, i den under åren 1915 och 1916
rådande stora godstrafiken, under vars ombesörjande, ofta med oövad personal, det
icke kunnat undvikas, att en hel del gods förkommit eller skadats.
Visserligen är det väl att antaga, att trafiken kommer att undergå någon minskning
efter krigets slut, men den minskning av ersättningsärendenas antal, som detta
kan medföra, torde i icke oväsentlig grad så småningom neutraliseras genom ökad
trafik och därigenom ökade ersättningsärenden på grund av tillkomsten av nya statsbanelinjer
samt statens övertagande av enskilda järnvägar.
Den betydande omfattning, som ersättningsärendena numera tagit och som, såsom
ovan framhållits, kan beräknas att fortfara, torde göra det nödvändigt att nu
vidtaga åtgärder för att från byråchefen för inrikes taxebyrån avlyfta den dagliga
handläggningen av dessa ärenden. Det torde föreligga så mycket större skäl härför,
som ett sådant avskiljande av ärenden från inrikes taxebyråns, oavsett dessa ärenden,
stora arbetsbörda skulle komma att medverka till en skyndsammare handläggning av
dessa ärenden och på så vis komma vederbörande reklamanter till godo.
Att åter förlägga avgörandet av dessa ärenden till distrikten bör icke ifrågasättas,
då syftet med desammas överflyttande till styrelsen var att åstadkomma enhetlighet
vid desammas avgörande, vilket givetvis icke kan vinnas, om de avgöras
av fem olika trafikdirektörer. Under den tid dessa ärenden avgjorts i styrelsen har
40
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
det också visat sig vara lämpligt att ärendena avgöras centralt, icke blott för ernående
av ovannämnda syftemål, utan också med hänsyn till önskvärdheten av att
styrelsen får erfarenhet av i vilka avseenden ändringar eller tillägg kunna vara behövliga
i den nya trafikstadgan; varförutom den avsevärda fördelen vinnes, att man
inom styrelsen får erfarenhet angående tillämpningen av en hel del av bestämmelserna
angående godstransporterna. En överflyttning av ärendena till distrikten skulle
dessutom avsevärt betunga trafikdirektörerna, under det att styrelsens strävanden gå
ut på att så mycket som möjligt avskilja från deras arbetsområde allt, som icke direkt
sammanfaller med trafikens skötsel.
Om ersättningsärendena sålunda fortfarande böra avgöras i styrelsen, torde det
vara lämpligast att å inrikes taxebyrån, organisera en särskild avdelning för handläggning
av ersättningsärenden under en särskild föreståndare i den ställningen, att
åt honom kan överlämnas att, visserligen efter direktiv och under överinseende av
byråchefen å inrikes taxebyrån, självständigt avgöra ersättningsärenden och, där så
befinnes önskligt och erforderligt, anförtros föredragningsskyldighet i styrelsen. Föreståndaren
för den sålunda föreslagna avdelningen, vilken, enligt vad nyss angivits,
skulle erhålla enahanda ställning inom styrelsen som maskinbyråns inspektionsavdelning
och elektrotekniska byråns telegraf- och belysningsavdelning, torde, i likhet med
vad som är fallet beträffande föreståndarna för nyssberörda avdelningar, böra benämnas
byrådirektör och erhålla samma löneförmåner som dessa.
• Såsom av järnvägsstyrelsen framhållits, har antalet ärenden angående
förlust av eller skada å gods, som överlämnats till transport å
statens järnvägar, under de senare åren avsevärt ökats. Under det att
antalet sådana ärenden år 1914 utgjorde 1,787, uppgick det under år
1916 till 6,740. De beviljade ersättningsbeloppen uppgingo, enligt vad
jag inhämtat, under år 1916 till sammanlagt omkring 140,000 kronor,
mot under år 1914 endast omkring 48,000 kronor. Om än denna
betydliga ökning till antal och belopp av ersättningsärendena delvis
kan tillskrivas den på grund av kriget avsevärt stegrade godstrafiken,
så lärer man dock kunna förvänta, att antalet sådana ärenden
jämväl efter krigets slut skall vara synnerligen stort. Då byråchefen
för inrikes taxebyrån, som har att handlägga dessa ärenden, oavsett
desamma har en betydande arbetsbörda, synes det mig därför vara väl
motiverat att, såsom av styrelsen föreslagits, åtgärder vidtagas för att
från byråchefen avlyfta den dagliga handläggningen av dessa ärenden.
Emot styrelsens förslag att en särskild avdelning för ersättningsärenden
organiseras vid inrikes taxebyrån med en särskild föreståndare har jag
så mycket mindre något att erinra som ett sådant avskiljande av ärenden
givetvis medför en för vederbörande reklamanter mycket önskvärd
större snabbhet i ärendenas behandling. Såsom av styrelsens redogörelse
framgår, har styrelsen redan provisoriskt organiserat den föreslagna
nya avdelningen under föreståndarskap av en från linjen inkallad
distriktssekreterare, vilken allt sedan februari månad 1916 handlagt nu
41
Kungl. ]\faj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
ifrågavarande ärenden. Då ifrågavarande provisoriska anordning visat
sig funktionera väl, i det att, trots att antalet inkomna ärenden alltjämt
varit mycket stort, de balanserade ärendena icke ökats utan tvärtom
något minskats, synes det mig angeläget att denna anordning så
snart som möjligt erhåller fast form genom tillsättande av en föreståndare
för avdelningen på ordinarie stat. Att denna tjänsteman tilllägges
byrådirektörs tjänsteställning och avlöningsförmåner torde vara
väl befogat, då han skulle hava föredragningsskyldighet i styrelsen
samt rätt att självständigt avgöra ärenden, vilka ofta äro av ganska
invecklad beskaffenhet och röra sig om ganska betydande belopp. Härtill
kommer, att han skulle vara förman och arbetsledare för den jämförelsevis
talrika personal — för närvarande 12 tjänstemän — som
biträder vid beredningen av dessa ärenden.
Den notarie, vilken för närvarande närmast under den för tjänstgöring
i styrelsen inkallade distriktssekreterarens ledning är sysselsatt
med handläggningen av ifrågavarande skadeersättningsärenden, avser
styrelsen, såsom förut nämnts, att få behålla, enär å den föreslagna avdelningen
för ärenden av antydda art vore erforderligt att, förutom byrådirektören,
hava åtminstone en tjänsteman med högre kvalifikationer och
tjänsteställning. Ifrågavarande notarie skulle då tjänstgöra såsom byrådirektörens
närmaste man och ställföreträdare samt biträda särskilt vid
beredning av de större och viktigare ärendena. Eventuellt skulle tilläggas
honom rätt att avgöra viss grupp av ärenden.
Då en sådan anordning synes mig vara välbetänkt, biträder jag
styrelsens förslag jämväl i denna del.
Järnvägsstyrelsen har även härutöver gjort framställning om ökning av ie.
den kvalificerade arbetskraften å inrikes taxebyrån, i det styrelsen ifrågasätter
inrättandet av ännu en notariebefattning å denna byrå. Härom
anför styrelsen:
Då den nuvarande organisationen av järnvägsstyrelsen genomfördes, sammanslogos
de förutvarande tre taxebyråerna till två. Beträffande denna anordning framhöll
järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrivelse den 5 februari 1914, att taxebyråerna
vore verkliga förvaltningsbyråer och var för sig så stora, att de lämpligast
borde förestås av var sin chef samt att det särskilt vore att märka, att under de
kommande åren det dessa byråer åliggande arbetet för genomförandet av de under
omarbetning varande nya person- och godstaxorna komme att tungt belasta samma
byråer. Trots detta syntes det dock styrelsen, att åtminstone ett försök skulle kunna
göras att sammandraga de tre byråerna till två. Den gångna tiden har ådagalagt,
att järnvägsstyrelsens tvekan att tillstyrka sammanslagningen var väl befogad. Ärendenas
antal å inrikes taxebyrån, i och för sig ovanligt stort, har nämligen, som ovan
anförts, vuxit i avsevärd grad. En stor del av de ärenden, som sålunda tillkommit,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 höft. (Nr 174.) 6
En notarie.
42
Departements
chefen.
Utrikes
taxebyrån.
17. En expeditioneföreståndare.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
har varit av synnerligen krävande art. På grand av den på byrån vilande stora
arbetsmängden ha svårigheter yppat sig att med tillräcklig snabbhet behandla de
inkommande ärendena. Detta har till en stor del haft sin orsak däri, att byråchefen
icke till sitt förfogande haft tillräckligt antal kvalificerade tjänstemän, vilka självständigt
kunnat utföra erforderliga utredningar, bereda de större och mera krävande
ärendena samt biträda byråchefen i ledandet av byråns arbeten. För närvarande äro
å byrån anställda två sekreterare och en notarie. Då notarien har varit avsedd att
handlägga skadeersättningsärenden och jämväl framdeles är erforderlig för dessa
ärenden, så återstå endast två sekreterare för handläggning av byråns övriga ärenden.
Då dessa tjänstemäns tid till stor del tages i anspråk för att närmast under
byråchefen, den ene å persontrafiksavdelningen och den andre å godstrafiksavdelningen,
leda byråns arbeten och ansvara för dessas behöriga gång, att granska alla
koncept, som uppsättas av övriga tjänstehavare, samt att lämna alla erforderliga anvisningar
för ärendenas behandling, har icke tillräcklig tid återstått för beredning av
de större ärendena. Särskilt har detta visat sig vara fallet i fråga om godstrafiksavdelningen,
varå den huvudsakliga delen av byråns arbeten handlägges, varför behovet
av förstärkning av de kvalificerade arbetskrafterna gjort sig särskilt gällande
beträffande denna avdelning.
Det synes därför styrelsen nödvändigt att å godsavdelningen anställa en kvalificerad
tjänsteman såsom biträde åt sekreteraren vid handläggning av de större och
mera krävande arbetena, och har styrelsen därför föreslagit inrättandet av en notariebefattning
å inrikes taxebyrån.
På grund av rubbningarna i det ekonomiska livet under kristiden
bar inrikes taxebyrån haft ett mycket maktpåliggande arbete under de
senare åren, särskilt därigenom att såväl statens som de enskilda järnvägarnas
taxor måst flera gånger undergå förändringar. Åven när lugnare
förhållanden inträda, torde det emellertid vid den allmänna tillväxten
av trafikrörelsen och särskilt under de närmaste åren med hänsyn
till den förestående omarbetningen av statens järnvägars taxa — en omarbetning,
som jämväl torde medföra förändringar av de enskilda järnvägarnas
taxor — vara att förvänta, att arbetet å byrån fortfarande
bliver så krävande, att behovet av den ifrågasatta nya kvalificerade
arbetskraften allt fortfarande gör sig gällande. Mot styrelsens förslag
i denna del har jag därför intet att erinra.
För styrelsen har slutligen äskats inrättande av en expeditionsföreståndarbefattning
å utrikes taxebyrån. Rörande denna tjänst, avsedd för
föreståndaren för statens järnvägars resebyrå i Stockholm, anför styrelsen
i sin förberörda skrivelse den 30 november 1916 följande:
Uppbörden vid statens järnvägars resebyrå har en betydlig omfattning. Den
utgjorde år 1915 i runt tal 1,308,000 kronor och översteg sålunda den vid Göteborgs
statsbanestation, som samma år uppgick till 1,209,000 kronor. Vid sistnämnda station
förestås biljettexpeditionen av en expeditionsföreståndare. Omfattningen av arbetet
vid resebyrån är därjämte stadd i stark utveckling: uppbörden under första
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174. 43
halvåret 1916 visar gent emot samma tid år 1915 en stegring av i det närmaste
50 %, vilket tyder på att uppbörden för hela året 1916 torde komma upp i samma
nivå som vid Malmö biljettexpedition och därefter endast överträffas av Stockholms
centralstation. Därjämte är att märka, att arbetet vid resebyrån är av mera skiftande
natur än vid nämnda biljettexpeditioner och delvis kräver särskilda förutsättningar.
Byrån skall nämligen icke allenast ombesörja biljettförsäljningen utan även
tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar beträffande resplaner och dylikt
för resor såväl inom som utom Sverige, vilket givetvis ställer särskilda krav på
framför allt föreståndarens kunskaper och erfarenhet. Av honom kommer även att
fordras, att han följer utvecklingen av reserouter m. m. i utlandet och med hänsyn
därtill tager initiativ till utvidgning av byråns verksamhet.
Med anledning härav är erforderligt att till föreståndare för byrån erhålla en
person med så goda kvalifikationer som möjligt, för vilket ändamål styrelsen i förevarande
förslag upptagit en expeditionsförestån dåre, avsedd för utrikes taxebyrån.
Då ifrågavarande tjänsteman i avseende å tjänsteställning är likställd med expeditionsföreståndare
å biljettexpedition vid distrikt, torde, i likhet med vad som gäller
ifråga om sistnämnda tjänsteman, förmånen av fri bostad böra tillkomma även den
nu föreslagna expeditionsföreståndaren inom styrelsen.
Arbetet å statens järnvägars resebyrå är, som synes, statt i stark
utveckling. En jämförelse av uppbörden av biljetter år 1916 å följande
stationer å ena sidan och resebyrån å den andra är i förevarande avseende
synnerligen belysande. Denna uppbörd utgjorde:
för Stockholms centralstation.......................................... kronor 6,511,477: 79
» statens järnvägars resebyrå ................................... » 1,988,456: 66
» Malmö centralstation................................................. » 1,966,382: 60
» Göteborgs statsbanestation....................................... » 1,558,065: 25
1
Då normala förhållanden en gång inträda i samfärdseln de olika
länderna emellan, torde detta säkerligen komma att medföra en väsentlig
stegring av den trafik med utlandet, som resebyrån kan betjäna, och
alltså en ytterligare stegring av dess arbete. Därest byrån skall fylla
sitt syftemål att jämte handhavandet av biljettförsäljningen vara ett organ
för att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar om den
lämpligaste anordningen av resor i såväl in- som utlandet, kräves det
givetvis framför allt, att byråns föreståndare skall hava ingående kännedom
om kommunikationsmöjligheterna till lands och sjöss såväl in- som
utrikes ävensom om hotell väsendet inom vårt eget land och främmande
länder. Med hänsyn till arbetets art och nödvändigheten av att en föreståndare
för byrån jämväl tager initiativ för främjande av byråns utveckling,
har därför enligt min mening en dylik föreståndare minst en
fullt lika krävande ställning som en expeditionsföreståndare å större
biljettexpedition vid distrikt, och synas mig fördenskull fullgoda skäl
Departements
chefen.
44
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
B. Distrikten.
18. Ifrågasatta
nya sektionBföreståndartjänster
inom
distriktens
maskinavdelning.
föreligga för inrättandet av en expeditionsföreståndarebefattning vid
resebyrån, beträffande avlöningsförmåner likställd med föreståndare för
biljettexpedition vid distrikt.
Jag övergår nu till styrelsens förslag om nya sektionsföreståndarbefattningar
inom distriktens maskinavdelning. Styrelsen anför i detta
ämne i sin skrivelse den 30 november 1918 följande:
Inom styrelsen har till behandling förelegat fråga om uppdelning av de i linjetjänst
varande ban- och maskiningenjörsbefattningar i tjänster av l:a och 2:a klass
likasom nu är förhållandet med motsvarande tjänster inom trafikavdelningen eller
trafikinspektörerna.
Styrelsen är dock icke i tillfälle att nn fatta ståndpunkt i det uppkomna spörsmålet
i vad angår baningenjörerna å linjen, utan vill här endast anmäla, att styrelsen
efter vidare utredning är betänkt på att taga denna fråga under förnyad handläggning.
Vad åter angår maskiningenjörstjänsterna synas redan nu efter den i ärendet
verkställda utredningen förhållandena påkalla ovan berörda uppdelning av dessa
tjänster.
Antalet befintliga befattningar, som avse maskinavdelningens linjetjänst och
som äro av den art, att för deras inrättande erfordras jämväl riksdagens bifall, har,
bortsett från den från och med år 1917 för speciellt ändamål inrättade elektroingenjörsbefattningen,
sedan år 1908 ökats med endast en, nämligen med en maskiningenjör
av 2:a klass. Belysande för trafikens utveckling sedan nämnda tid äro
följande siffror:
1908 |
1915 |
Procentuell ökning. |
|
Antal lokomotiv, st.................................................... |
830 |
955 |
15 |
LokomotivMlometer, tusental ..................................... |
32,667 |
46,517 |
42 |
Vagnaxelkilometer..................................... |
827,336 |
1,191,141 |
44 |
Följden av denna starka trafikstegring har blivit dels att de tekniska tjänstemännen
få i stor utsträckning utföra arbeten, som kräva högre kvalifikationer än
vad som skäligen kan fordras av vederbörande tjänstemän i deras nuvarande tjänsteställning,
dels att behov uppstått av nya befattningar. Det har därför för styrelsen
framstått som en nödvändighet, att tjänsteställningen för vissa befintliga tjänstemän
höjes till en tjänstegrad, som bättre motsvarar det med befattningen förenade ansvaret,
samt att framställa förslag om vissa nya befattningars inrättande.
Vidkommande först frågan om inrättandet av ett antal maskiningenjörsbefattningar
av l:a klass, så har spörsmålet om maskinsektionernas utsträckning blivit
aktuellt på grund av tillkomsten av två nya trafiksektioner. Regeln är, att maskinoch
trafiksektioner sammanfalla, men undantag finnas, nämligen 1 och 2 samt 4 och
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.
45
17 maskinsektionerna, vilka var och en omfatta två trafiksektioner, och vidare 11
och 12 maskinsektionerna, som omfatta större delen av 11 och 12 trafiksektionerna.
När nu trafiken och därmed även göromålen ökas, ligger den utvägen nära till
hands att dela upp dessa dubbla maskinsektioner till att motsvara var och en endast
en trafiksektion. Härigenom skulle sektionsföreståndaren givetvis erhålla ökad möjlighet
att övervaka tjänsten inom sin sektion. Men skäl finnas även, som tala för
ett bibehållande av de stora maskinsektionerna. Huvudskälet härför är, att lokomotiv
och personal kunna bättre utnyttjas inom en större maskinsektion på den grund,
att lämpligare turer kunna anordnas och föreståndaren har större frihet att göra omplaceringar
efter trafikens fluktuationer. Ett annat skäl är det rent ekonomiska: det
är givetvis förenat med rätt stora kostnader att inrätta nya maskinsektioner med
därmed följande nya tjänster, expeditionslokaler och bostäder. Om man emellertid
skall bibehålla och vidare utveckla det nuvarande systemet med stora maskinsektioner,
är det nödvändigt med hänsyn till trafikens betydande utveckling att föreståndarna
för dessa sektioner tilldelas en tjänsteställning, som motsvarar det med
befattningen förenade ansvaret, samt att erforderlig avlastning i deras arbetsbörda
åstadkommes genom anställande av kvalificerade biträden, särskilt för den viktiga
inspektionstjänsten.
I samband härmed har styrelsen till prövning upptagit frågan, huruvida ytterligare
sammanslagning av befintliga maskinsektioner lämpligen kan företagas. Styrelsen
har därvid kommit till den uppfattning att, under förutsättning av bifall till
förslaget om inrättande av maskiningenjörstjänster av l:a klass, nuvarande 7 och 8
maskinsektionerna (Malmö och Hälsingborg) kunna sammanslås till en. Denna sammanslagning
kan nu lämpligen företagas, sedan 8 maskinsektionen minskats därigenom,
att sträckan Halmstad—Göteborg från och med år 1915 blivit tilldelad II i
stället för III distriktet. Däremot anses ytterligare sammanslagningar icke kunna
ifrågasättas, antingen på grund därav, att de befintliga maskinsektionerna redan äro
så stora, att eu fördubbling vore olämplig, eller ock på grund av de för en sammanslagning
olämpliga j ärnvägsgeografiska förhållandena.
Maskiningenjörer av l:a klass böra i enlighet med vad ovan anförts anställas
i nedan angiven utsträckning.
I distriktet. Föreståndaren för l:a och 2:a maskinsektionen förändras till maskiningenjör
av l:a klass.
II distriktet. Föreståndaren för 4:e och 17:e maskinsektionen förändras till maskiningenjör
av l:a klass.
III distriktet. 7:e och 8:e maskinsektionerna, vilka för närvarande förestås vardera
av en maskiningenjör av 2:a klass, sammanslås till en, som till föreståndare erhåller
en maskiningenjör av l:a klass. Den nuvarande maskiningenjörsbefattningen
å 8:e maskinsektionen (Hälsingborg) bör, i händelse av de båda nuvarande maskinsektionernas
sammanslagning till en, ersättas med én maskininspektor.
IV distriktet. Föreståndaren för ll:e och 12:e maskinsektionerna förändras till
maskiningenjör av l:a klass.
V distriktet. Föreståndaren för 15:e maskinsektionen förändras till maskiningenjör
av l:a klass. Denna maskinsektion motsvarar visserligen endast en trafik
-
46
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Skiljaktig
mening av
järnvagsfullmäktigsuppleanten
A. Ekman.
Departements
chefen.
sektion, men med hänsyn till sektionens storlek, starka trafik- och svåra klimatiska
förhållanden bör den jämställas med övriga maskinsektioner av baklass.
Genom inrättandet enligt ovanstående av fem maskiningenjörsbefattningar av
l:a klass kunna lika många maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass indragas, varjämte
ännu en sådan befattning blir ledig därigenom, att nuvarande föreståndaren
för 8:e maskinsektionen indrages och ersättes med en maskininspektor. Emellertid
finnas två maskinsektioner, den 6:e och den 13:e, vilka förestås av maskininspektorer,
under det samtliga övriga maskinsektioner förestås av maskiningenjörer. En sådan
anordning med maskininspektorer såsom föreståndare för maskinsektioner kunde anses
tillräcklig år 1908, då nuvarande organisation trädde i verksamhet, på grund av
trafikens jämförelsevis ringa omfattning. Förhållandena hava emellertid sedan dess i
hög grad förändrats. Vad särskilt beträffar 6:e maskinsektionen, som för närvarande
omfattar linjen Laxå—Charlottenberg, är dessutom att märka, att Mora—Vänerns
järnväg, som övergår i statens ägo från och med år 1917, kommer att, vad angår
maskinavdelningen, åtminstone tillsvidare tilldelas 6:e maskinsektionen. Vidkommande
13 maskinsektionen så har denna å ena sidan minskats därigenom, att linjen Gällivare—Luleå
tillagts 15 maskinsektionen, men å andra sidan har sektionen ökats genom
tillkomsten av de nybyggda bandelarna Morjärv—Karungi—Övertorneå samt
Karungi—Haparanda. Om båda de ifrågavarande maskinsektionernas föreståndare
förändras till maskiningenjörer av 2:a klass, komma samtliga maskinsektionsföreståndare
att erhålla maskiningenjörs grad och erhålla sålunda samma tjänstegrad som
föreståndarne för ban- och trafiksektionerna. Då det givetvis är olämpligt att maskinsektionsföreståndarne
hava lägre tjänstegrad än övriga sektionsföreståndare, med
vilka de hava att i tjänsten samarbeta, är även av denna anledning den ifrågasatta
förändringen av behovet påkallad.
Om dessa två maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass bliva inrättade, så erfordras
härför två av de på grund av tillkomsten av maskiningenjörsbefattningar av
l:a klass ledigblivna sex maskiningenjörsbefattningarna av 2:a klass. Sålunda bliva
fyra dylika befattningar överflödiga och kunna indragas.
Innan jag går att framlägga min egen ståndpunkt i frågan, ber jag
få meddela, att vid frågans behandling inom styrelsen järnvägsfullmäktigsuppleanten,
ledamoten av riksdagens andra kammare Axel Ekman
till styrelsens protokoll uttalat skiljaktig mening. Ekman yttrade:
Då av överläggningen inom järnvägsstyrelsen angående framställning till
Kungl. Maj:t om inrättande av ett antal maskiningenjörsbefattningar av första klass
framgått, att, därest en sådan framställning vinner bifall, det kan inträffa att framställningar
om inrättande av befattningar med motsvarande tjänstegrad inom andra
områden av verket framkomma, och då någon utredning ej verkställts rörande i vilken
utsträckning sådana lika befogade framställningar anses kunna vara att förvänta,
har jag åtminstone för närvarande ej ansett mig kunna biträda järnvägsstyrelsens
beslut rörande framställningen till Kungl. Maj:t om inrättande nu av ett antal
maskiningenjörsbefattningar av första klass.
I förevarande skrivelse den 30 november 1916 har sålunda järnvägsstyrelsen
till behandling upptagit och jämväl fattat definitiv ståndpunkt
till frågan om en uppdelning av de i linjetjänst varande maskin
-
Kung!. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 174.
47
ingen]örsbefattningar i tjänster av l:a och 2:a klass, likasom nu är förhållandet
med motsvarande tjänster inom trafikavdelningen eller trafikinspektörerna.
Det resultat, styrelsen härvid kommit till, har biträtts av
samtliga de i överläggningen deltagande utom järnvägsfullmäktigsuppleanten
Ekman. Den reservation, denne anfört, är emellertid, såvitt jag
av dess nyss anförda lydelse kan finna, ej riktad mot behövligheten av
de ifrågavarande befattningarna och ej heller mot den beträffande desamma
anförda motiveringen, utan synes uteslutande hava förestavats
av farhåga för, att ett bifall skulle medföra vissa konsekvenser beträffande
andra områden inom verket. Sedd i och för sig kan enligt min
uppfattning en sådan farhåga givetvis synas fullt befogad. Jag tror
emellertid, att i frågans nuvarande läge dylik farhåga ej vidare behöver
hysas. De ifrågavarande befattningarna äro avsedda för föreståndarna
å vissa särskilt krävande maskinsektioner. Jämväl beträffande ban- och
trafiksektionerna gäller givetvis, att vissa sektioner äro mera krävande
än andra, och skulle väl därför den närmast liggande konsekvensen av
ett bifall till förslaget om maskiningenjörsbefattningar av l:a klass vara
anspråk på liknande anordning beträffande ban- och trafikavdelningarna.
Å den sistnämnda avdelningen är emellertid denna anordning redan
— alltsedan omorganisationen 1908 — rådande, varför man ej torde
behöva räkna med några i princip nya sådana anspråk, i vad rör denna
avdelning. Vidkommande banavdelningen föreligger åter i styrelsens
senare avlåtna skrivelse den 10 februari 1917, till vars behandling jag
i det följande återkommer, full utredning uti ifrågavarande avseende,
varför man nu synes kunna överblicka de konsekvenser, förslaget skulle
kunna medföra. Framhållas må nämligen, att sektionsföreståndarna
i befogenhetsavseende utgöra en grupp för sig, vadan en förändring
av dessa befattningshavares ställning ej lärer kunna påverka personalen
utanför denna grupp.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att den ifrågasatta uppdelningen
av maskiningenjörerna å linjen i två klasser icke medför, såsom
befarats, vittgående konsekvenser. Däremot synas mig de skäl, styrelsen
anfört för en dylik uppdelning, synnerligen vägande, och biträder jag
därför styrelsens förslag härutinnan.
Beträffande då först de i styrelsens skrivelse den 30 november 1916
föreslagna fem nya maskiningenjörerna av l:a klass har styrelsen påvisat,
hurusom antalet befintliga befattningar, som avse maskinavdelningens linjetjänst
och som äro av den art, att för deras inrättande erfordras jämväl
riksdagens bifall, sedan år 1908 ökats med endast en, nämligen eu
maskiningenjör av 2:a klass. A andra sidan har den procentuella ök
-
48
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
ningen av antal lokomotiv, lokomotivkilometer ock vagnaxelkilometer
utgjort från ock med 1908 till ock med 1915 respektive 15, 42 ock 44.
Redan dessa siffror framkäva enligt min uppfattning kekovet av att
tjänsteställningen för sektionsföreståndare, som närmast under avdelningsföreståndare
kära ansvaret för trafikens rätta skötsel, anpassas efter vad
som kan anses motsvara det med kefattningen förenade ansvaret.
Den av styrelsen föreslagna uppdelningen av maskinavdelningens
linjekefäl i befattningar av l:a ock 2:a klass synes mig ock fullt motiverad.
Det är naturligt, att lämpligaste uppdelningen av linjetjänsten
måste ske efter trafikgeografiska grunder, ock måste då en del sektioner
kliva mera krävande än andra. Det synes då också rättvist, att det
större arketet ock det ökade ansvaret motsvaras av en kögre tjänsteställning.
Genom ett sådant särskiljande av sektionsföreståndarna gives
även styrelsen större möjligket att kunna placera de mera dugande på
de mera krävande platserna. Denna princip är jämväl, enligt vad jag
nyss antytt, erkänd i den nuvarande organisationen vad keträffar trafikavdelningen,
där de mera krävande sektionerna förestås av trafikinspektörer
av l:a klass, de mindre krävande av trafikinspektörer av 2:a klass.
Teoretiskt sett skulle man ju visserligen kunna tänka sig den av styrelsen
antydda utvägen att dela upp de nuvarande dukkla maskinsektionerna
till att motsvara var ock en endast en trafiksektion. På de av
styrelsen angivna såväl trafiktekniska som ekonomiska skäl finner jag
dock mindre ändamålsenligt att i stället för vad som av styrelsen föreslagits
genomföra en sådan anordning.
På grund kärav ock med kiträdande av styrelsens mening ifråga om
dels sammanslagning av nuvarande 7 ock 8 maskinsektionema (Maimö
ock Hälsingkorg), dels ock — då arketet å de två sektioner, som nu förestås
av maskininspektorer, synes kava nått den omfattning, att dessa
sektioner enligt anförda principer nu köra förestås av maskiningenjörer
av 2:a klass — anställande av föreståndare av maskiningenjörs grad för
alla sektioner, ansluter jag mig alltså i allo till st}nelsens ifrågavarande
förslag om inrättande av fem nya maskiningenjörsbefattningar av l:a klass
samtidigt med indragning av fyra dylika befattningar av 2:a klass.
För att göra ifrågavarande förslag om uppdelning av maskiningenjörerna
på linjen mera överskådligt har järnvägsstyrelsen på min anmodan
uppgjort en tablå rörande nuvarande ock ifrågasatta sektioners
föreståndare, kilometerantal, antal lokomotiv ock personal, vilken tablå
torde få såsom bilaga 6 fogas till detta protokoll.
Till uppgifterna i nämnda tablå ber jag endast få foga en kommentar
i fråga om 11 ock 12 maskinsektionerna. Dessa sektioner kava,
enligt vad tablån utvisar, i jämförelse med de maskinsektioner, som i
4!)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
övrigt föreslagits höjda till första klass, ett relativt litet antal lokomotiv
och personal. Sektionerna äro emellertid särskilt krävande av den anledningen,
att all övergångstrafik mellan de i landets södra och norra delar
utgrenade järnvägsnäten måste den vägen fram. Därmed förknippade
svårigheter hava särskilt under senaste tid kommit till synes, och har
man nödgats från andra håll ditlåna ej mindre än ett 20-tal lokomotiv
med personal för vidmakthållande av nämnda, på senaste tid särskilt
omfattande genomfart. Då även för framtiden måste förutses säsongtrafik
på ifrågavarande bandelar, måste man också räkna med att denna
tidvis skeende ökning av sektionsföreståndarnas arbete skall.framgent förekomma.
Vad därefter angår förslaget om fem nya trafikinspektörsbefattningar
av l:a klass med placering å trafikdirektörsexpeditionerna ber jag först
få erinra, att denna fråga redan tidigare varit uppe på dagordningen.
I sitt yttrande över det den 6 mars 1907 avgivna underdåniga kommittébetänkandet
angående förändrad organisation av järnvägsstyrelsen och
därunder lydande förvaltningar berörde styrelsen även spörsmålet om
ställföreträdare för trafikdirektörerna och framhöll därvid vikten av, att
en dylik alltid funnes å trafikdirektörsexpeditionen. Styrelsen förutsatte,
att detta krav icke kunde anses vara tillgodosett därmed, att en person,
vilkens verksamhet i allmänhet avsåge trafiken å en viss sektion, tillfälligtvis
inkallades att såsom ledamot i distriktförvaltningen utöva det
viktiga föreståndarskapet för trafikavdelningen. Styrelsen ansåg det vara
alldeles nödvändigt, att ställföreträdaren skulle hava en ingående kännedom
såväl om de ärenden, vilka för tillfället förelåge till behandling,
spm ock om de allmänna grunder, som tillförne i förekommande fall
tillämpats å distriktet. För att således åstadkomma nödig kontinuitet
och icke minst för att allmänheten även i trafikdirektörens frånvaro
skulle kunna påräkna lika sakrika och tillförlitliga råd och upplysningar
som eljest, föreslog styrelsen, att å varje trafikdirektörsexpedition borde
lika som å ban- och maskindirektörsexpeditionerna anställas såsom trafikdirektörens
närmaste man och ställföreträdare en befattningshavare av
högre grad än de trafikdirektörerna underlydande trafikinspektörerna.
Härtill syntes styrelsen de föreslagna trafikinspektörerna av l:a klass väl
lämpa sig.
Detta styrelsens förslag vann emellertid icke beaktande från statsmakternas
sida. Föredragande departementschefen yttrade — efter att
hava behandlat den ifrågasatta uppdelningen av ban- och maskiningenjörsbefattningarna
i två klasser — ifråga om järnvägsstyrelsens förslag om
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 143 höft. (Nr 174.) 7
19. Fem trafik
inspektörer
av l:a klass
å trafikdirek
törsexpeditionerna.
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
anställande av trafikinspektörer å trafikdirektörsexpeditionerna såsom biträden
åt trafikdirektörerna, att det visserligen icke kunde förnekas, att en
dylik anordning skulle kunna bidraga till ökad kontinuitet vid avdelningens
skötsel och även från andra synpunkter kunde vara till fördel, men att
å andra sidan genom anställandet inom distriktsförvaltningen av en särskild
befattningshavare såsom föreståndare för trafikavdelningen en så väsentlig
förbättring torde inträda ifråga om handhavandet av denna avdelnings
angelägenheter, att han icke ansåge sig då böra upptaga styrelsens förslag
uti förevarande hänseende.
Denna departementschefens uppfattning delades av såväl Kungl. Maj:t
som riksdagen.
Efter erinran om den utgång, styrelsens förslag härutinnan sålunda
rönte år 1907, yttrar nu styrelsen i sin skrivelse den 30 november 1916
följande:
Då förslag nu åter väckes om att å trafikdirektörsexpeditionerna placera
trafikinspektörer av l:a klass såsom trafikdirektörernas närmaste man och ställföreträdare,
sker det på den grund, att den förflutna tiden alltmera tydligt visat det riktiga
i styrelsens åsikt. Den år för år starkt ökade trafiken har för trafikdirektörerna
medfört, att deras tid huvudsakligen blivit upptagen av frågor, som sammanhänga
med den löpande trafiktjänsten, och den tid, som stått dem till buds för överläggningar
och inspektion, har blivit alltmera kringskuren. Trafikdirektörernas viktigaste
åligganden, nämligen att följa de allmänna ekonomiska förhållandena inom distriktet,
sätta sig i förbindelse med trafikanter för att lära känna deras behov och önskningar,
söka åstadkomma förenklingar och förbättrade anordningar ifråga om trafiken samt
vidtaga eller föreslå åtgärder, som famna frambringa ny trafik eller upparbeta den
redan befintliga, ävensom att genom inspektion och på annat sätt övervaka, att tjänsten
inom avdelningen behörigen skötes, hava sålunda i alltför hög grad måst eftersättas
för den löpande expeditionstjänsten. Detta sedan länge kända uppenbara
missförhållande har styrelsen försökt avhjälpa genom att lätta trafikdirektörernas
arbetsbörda å expeditionerna. Sålunda har handläggningen av de tidsödande ersättningsmålen
för skadat och förkommet gods flyttats från trafikdirektörerna till en
särskild avdelning inom styrelsen. Men alla ansträngningar i denna riktning hava
visat sig otillräckliga, och med den stigande trafiken, som ställer ökade krav på ledning
och inspektion, hava olägenheterna blivit allt mera kännbara.
Det är också givet, att, då enligt den gällande ordningen en av distriktets
trafiksektionsföreståndare tidvis skall kastas in på trafikdirektörens arbetsområde,
intet gott resultat kan vinnas. Dels är ju denne ej förtrogen med alla de löpande
göromålen å trafikdirektörsexpeditionen och äger ej heller närmare kännedom om förhållandena
å distriktets övriga trafiksektioner, dels lider arbetet inom den berörda
trafiksektionen av att föreståndaren tidtals ryckes bort från ledningen, och givet är
även, att inspektionen inom trafiksektionen i alltför hög grad inskränkes genom trafikinspektörens
skyldighet att under trafikdirektörens frånvaro vikariera för denne. Det
bör även här beaktas, att flera av de trafiksektioner, som drabbas av dessa olägenheter,
just äro de mest maktpåliggande och mest svårskötta trafiksektionerna.
Öl
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
De arbetsuppgifter, som de nu föreslagna trafikinspektörerna skulle tilldelas,
vore sålunda att vara trafikdirektörens närmaste man och ställföreträdare samt att
i sådan egenskap dels biträda trafikdirektören vid utövningen av dennes tjänst, dels
ock fullgöra de trafikdirektörens åligganden, som denne på grund av tjänstledighet,
tjänsteresa eller eljest vore förhindrad att själv utföra. Närmast under trafikdirektören
skulle han förestå trafikdirektörsexpeditionen samt leda och ansvara för där
förekommande arbeten ävensom ordnandet och vården av expeditionen tillhörande
handlingar. Då det måste anses vara av särskild vikt, att denne tjänsteman är förtrogen
med förhållandena inom distriktet, bör han också för sådant ändamål och på
order av trafikdirektören tid efter annan företaga inspektionsresor å distriktet.
Styrelsen har föreslagit, att ifrågavarande trafikinspektörsbefattningar skola vara av
l:a klass, dels för att bereda deras innehavare samma tjänsteställning och avlöningsförmåner
som motsvarande befattningshavare vid ban- och maskindirektörsexpeditionerna,
dels för att genom erbjudande av den högre avlöningen kunna draga dugliga och för
uppdraget väl lämpade personer till dessa ansvarsfulla och krävande befattningar. I
samband härmed må erinras, att vid omorganisationen av statens järnvägar år 1907
gjordes uppdelning av trafikinspektörsbefattningarna i tvenne klasser med den motivering,
att med hänsyn till dels vikariatet för trafikavdelningsföreståndare, som ålåge
de till distriktens huvudstationer gränsande trafiksektionerna, dels även göromålens
större omfattning och den mera svårskötta trafiken å vissa av de nämnda sektionerna
och vissa andra sektioner det måste anses riktigt, att föreståndarne för ifrågavarande
sektioner erhölle en högre tjänstegrad med högre ordinarie arvode än de
övriga. Trafikinspektörsbefattningar av l:a klass inrättades därför i Stockholm
(2 st.), Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping, Östersund och Luleå samt av 2:a
klass å de övriga sektionerna. Av nu befintliga 17 trafikinspektörsbefattningar äro
8 av l:a och 9 av 2:a klass, varvid dock bör bemärkas, att trafikinspektörsbefattningen
av l:a klass i Norrköping överflyttats till Kiruna och den å sistnämnda plats
befintliga trafikinspektörsbefattningen av 2:a klass samtidigt överflyttats till Norrköping,
beroende på omreglering av ifrågavarande trafiksektioner. Så har Norrköpingssektionen
något minskats, under det att Ki runasektionen nästan fördubblats. Därigenom
att innehavarna av de nu föreslagna trafikinspektörsbefattningarna av l:a
klass komma att tjänstgöra såsom närmaste män och vikarier åt trafikdirektörerna,
bortfaller visserligen för föreståndarna för de till distriktens huvudstationer gränsande
trafiksektionerna det första av de skäl, som föranledde, att dessa trafikinspektörsbefattningar
erhöllo högre tjänstegrad och arvode än övriga. Det andra av de skäl,
som föranlett den högre klassificeringen av dessa befattningar, nämligen göromålens
större omfattning och den mera krävande trafiken, äger dock fortfarande giltighet
beträffande vissa av de nuvarande l:a klass trafiksektionerna, och någon lättnad i
dessa trafikinspektörers arbetsbörda är icke att vänta genom de föreslagna trafikinspektörsbefattningarna
å trafikdirektörsexpeditionerna. Närmare angivet har styrelsen
därför tänkt sig, att av de nuvarande trafiksektionerna av l:a klass första, fjärde,
sjunde och femtonde sektionerna skulle bibehållas vid l:a klass, under det att de
nuvarande föreståndarna av l:a klass för andra, åttonde, tionde och trettonde skulle
sänkas till 2:a klass. I enlighet med gällande bestämmelser skulle, i den mån förflyttning
ej kunde verkställas, nuvarande innehavare av ifrågavarande trafikinspektörsbefattningar
av l:a klass bibehållas i innehavande avlöningsförmåner. För andra
sektionen gäller härvid dels det skäl att vikariatet för trafikdirektören bortfaller, dels
ock att sektionen minskats med tillkomsten av Stockholmssektionen, för åttonde sektionen
gäller, att denna sektion minskats i och med tillkomsten av sjuttonde sektionen,
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Departements
chefen.
varjämte slutligen för tionde och trettonde sektionerna gäller uteslutande det skal, att
vikariatet för trafikdirektören bortfaller.
Slutligen må här erinras dels att styrelsens föreliggande förslag icke kan medföra
några konsekvenser på motsvarande områden inom ban- och maskinavdelningarna,
enär ju inom dessa avdelningar redan enligt gällande organisation äro inrättade
biträden av motsvarande grad åt ban- och maskindirektörerna, dels att genom den
föreslagna sänkningen av vissa trafikinspektörsbefattningar av l:a klass skulle i staten
uppkomma en ökning av dessa tjänster med allenast en ny ordinarie trafikinspektör
av l:a klass, frånsett den här nedan av särskilda skäl påkallade nya trafikinspektören
för Stockholmssektionen.
För den händelse styrelsens förevarande förslag om inrättande av trafikinspektörsbefattningar
å trafikdirektörsexpeditionerna icke bifalles, förfaller med hänsyn
till det anförda förslaget om sänkning av trafikinspektörsbefattningarna å andra,
tionde och trettonde sektionerna från l:a till 2:a klass.
Först ber jag få nämna, att järnvägsfullmäktigsuppleanten A. Ekman
uti sin förutnämnda reservation förklarat, att han varit tveksam även
beträffande inrättandet under nu rådande förhållanden av de ifrågasatta
fem trafikinspektörsbefattningarna av l:a klass.
För erhållande av ytterligare material till bedömande av behovet
av ökad kvalificerad arbetskraft å trafikdirektörsexpeditionerna har jag
från styrelsen införskaffat följande uppgifter rörande dels trafikerad banlängd
den 1 januari och antal ordinarie personal vid trafikavdelningen
åren 1908, 1914 och 1917, dels storleken av vissa irafikfaktorer under
åren 1908, 1914 och 1915.
Trafikerad banlängd, kilometer.
År. |
Ökning. |
|||
1908. |
1914. |
1917. |
1908-1917. |
|
4,356 |
4,756 |
5,336 |
Km. 980 |
Procent. 22 |
Antalet ordinarie personal vid trafikavdelningen.
År. |
Ökning. |
|||
1908. |
1914. |
1917. |
1908- |
-1917. |
6,609 |
7,693 |
8,837 |
Antal. 2,218 |
Procent. 34 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 53
Antal tusen vagnaxelkilometer pr bankilometer.
År. |
ökning. |
|||
1908. |
1914. |
1915. |
1908- |
-1915. |
192.0 |
215.3 |
246.9 |
Antal. 54.9 |
Procent. 28 |
Antal tusen godstonkilometer pr bankilometer.
År. |
Ökning. |
|||
1908. |
1914. |
1915. |
1908- |
-1915. |
286.0 |
405.7 |
567.0 |
Antal. 281.0 |
Procent. 98 |
Av ifrågavarande siffror torde tydligt framgå, att trafikökningen varit
utomordentligt stor. Trafikdirektörernas arbetsbörda har givetvis ökats i
samma mån, och då ett stort antal av de ärenden, som handläggas av
nämnda tjänstemän, äro av komplicerad natur och därför kräva avsevärd
tid, hava, enligt vad jag förvissat mig om, trafikdirektörerna, i saknad
av kvalificerade arbetsbiträden, själva måst i detalj deltaga i dessa ärendens
behandling och på grund därav ej i önskvärd utsträckning medhunnit
utöva det ledande arbetet å och den nödvändiga inspektionen av
sina distrikt.
Vid nu antydda förhållanden finner jag goda skäl tala för järnvägsstyrelsens
förslag i förevarande avseende, enligt vilket trafikdirektörerna,
i likhet med de övriga avdelningsföreståndarna, till biträde vid
expedit!onsarbetet skulle erhålla kvalificerade tjänstemän av trafikinspektörs
grad såsom ställföreträdare och ledare av expeditionsarbetet.
Härigenom skulle även realiseras de önskemål, styrelsen i sitt
underdåniga utlåtande i anledning av betänkande, avgivet av 1912 års
järnvägskommission angående trafiksäkerheten, framhållit därutinnan,
att trafikinspektörernas expeditionsarbete borde lättas, så att ifrågavarande
tjänstemän bereddes möjlighet att ägna mera tid åt inspektion
av säkerhetstjänsten. Sådan lättnad i arbetet skulle enligt styrelsens
nämnda uttalande ske därigenom, att en del av de ärenden, som trafikinspektörerna
hade att handlägga — såsom ärenden angående utredning
och planläggning av trafiken i allmänhet — överfördes till trafikdirek
-
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
törsexpeditionerna. Detta kunde emellertid, såsom styrelsen tillika påpekade,
ej genomföras, innan nämnda expeditioner för handläggning av dessa
och övriga ärenden av mer krävande natur erhölle en tjänsteman, som
till tjänsteställning och kvalifikation vore nära jämnställd med de tjänstemän,
som förut handlagt desamma, eller trafikinspektör av l:a klass.
På grund av det anförda, tillstyrker jag därför styrelsens förslag
om inrättandet av ifrågavarande trafikinspektörstjänster av l:a klass.
Likaså biträder jag styrelsens framställning att, vid bifall härtill,
föreståndarbefattningarna av l:a klass å andra, åttonde, tionde och
trettonde trafiksektionerna sänkas till 2:a klass. Förslaget i dess helhet
innebär sålunda, såsom styrelsen påpekat, i realiteten ökning i staten av
allenast en ny ordinarie trafikinspektör av l:a klass bland föreslagna
fem nya trafikinspektörstjänster.
20. Ed trafikinspektör
av l:a klass
och en byråassistent
å
Stockholmssektionen.
Rörande behovet av en trafikinspektör av l:a klass och en byråassistent
å Stockholmssektionen anför styrelsen i förberörda skrivelse den
30 november 1916 följande:
Under ett flertal år tillbaka bava för en rationell skötsel av trafiken på Stockholmsstationerna
förefunnits vissa svårigheter, huvudsakligen på grund därav, att
gränsen mellan två trafiksektioner dragits vid Stockholms central, varigenom dels
denna station kommit att åtminstone i vissa hänseenden sortera under två trafikinspektörer,
dels övriga Stockholmsstationer kommit att tillhöra två olika trafiksektioner.
Det ligger i sakens natur, att detta förhållande även med iakttagande av
allt möjligt samarbete mellan vederbörande trafikinspektörer icke kan vara lyckligt
för ett enhetligt skötande av en så stor och viktig trafik, som den huvudstaden
berörande.
Det bör också i detta sammanhang framhållas, att båda ifrågavarande trafikinspektörer
hade att förestå synnerligt maktpåliggande linjesträckor, alldeles oavsett
Stockholmsstationerna, varför helt naturligt deras intresse icke kunde odelat ägnas
Stockholmstrafiken, utan måste delas även mellan de övriga linjernas skötande.
Med den storartade utveckling, som trafiken tagit under de senaste åren, måste
denna ovan angivna olägenhet framträda än skarpare.
Det visade sig ock slutligen vid besörjandet av hösttrafiken 1915, att svårigheterna
stigit till en sådan höjd, att en omläggning av ledningen av trafiken på
Stockholmsstationerna krävdes omedelbart. Styrelsen såg sig därför nödsakad att
utan dröjsmål få till stånd en annan indelning av de Stockholmsstationerna berörande
trafiksektionerna.
Vid en första undersökning framstod det genast som omöjligt att överföra
skötseln av samtliga Stockholmsstationerna till någon av de berörda trafiksektionerna
på grund av att båda dessa trafiksektioner även utan de i dem ingående Stockholmsstationerna
uppvisade ett tillräckligt arbetsområde, vilket ock framgår av nedanstående
sammanställning av vissa faktorer för dels Stockholmsstationerna (Stockholmssektionen),
dels återstående delen av första respektive andra trafiksektionen, sedan de
dessa sektioner tillhörande Stockholmsstationerna frånräknats, dels första respektive
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
andra trafiksektionen med tillägg för vardera av Stoekholmsstationernas faktorer, dels
ock slutligen motsvarande faktorer för en nyreglerad trafiksektion (sextonde) av arbetsammaste
storlek och art.
Sektion. |
Längd, km. |
Antal stationer. |
Antal |
Antal personal i medeltal |
Summan |
||
I stations-tjän8t. |
I tåg-tjänst. |
Summa personal. |
|||||
Nuvarande Stockholmssektionen |
11.2 |
12 |
1 |
854 |
10 |
864 |
2,347 |
Återstående 1 sektionen............... |
195.4 |
21 |
6 |
364 |
177 |
541 |
3,060 |
i’ 2 » ............... |
163.6 |
18 |
7 |
312 |
105 |
417 |
2,387 |
1 sektionen + Stockholmssektionen |
206.6 |
33 |
7 |
1,218 |
187 |
1,405 |
5,407 |
2 » -f- » |
174.8 |
30 |
8 |
1,166 |
115 |
1,281 |
4,734 |
16 sektionen.............................. |
235.6 |
30 |
16 |
431 |
109 |
540 |
3,324 |
*) Stationernas exponenter utgöra summan av exponenterna för de trafikfaktorer, som medtagits i det
å trafikbyrån uppgjorda förslaget för klassificering av stationerna.
Styrelsen måste därför tänka sig den lösningen att utbryta Stockholmssektionen
från de nuvarande trafiksektionerna och förena dessa stationer under ett särskilt,
med trafikinspektörerna jämställt och direkt under trafikdirektören lydande befäl.
Det framstod ock vid närmare undersökning av vikten och omfattningen av
den nya trafikinspektörens arbetsområde, att denne måste för ernående av full rättvisa
jämställas med trafikinspektörerna av första klass.
Styrelsen erinrar härefter att, efter en av styrelsen i skrivelse den
6 november 1915 i ämnet gjord framställning, Kungl. Maj:t genom nådigt
brev den 19 i samma månad bemyndigat styrelsen att förordna
lämplig tjänsteman att från och med den 1 december 1915 tillsvidare
och så länge styrelsen på grund av trafikförhållandena funne sådant
erforderligt med trafikinspektörs befogenhet handhava trafikledningen å
bandelarna Hagalund —Stockholms centralstation—Nyboda, Tomteboda
—Värtan, Albano—Stockholms östra station, Karlberg—Norrtull, Söder
Mälarstrand—Stockholm Stadsgården, Tanto—Stockholms södra station
och Nyboda—Enskede, allt i den mån styrelsen icke, med hänsyn till
trafikens å nämnda bandelar samband med trafiken å till desamma
anslutande järnvägslinjer, ansåge trafikledningen å förenämnda bandelar
höra fortfarande åligga trafikinspektörerna vid första och andra trafiksektionerna
av statens järnvägar.
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
I samma brev medgav även Kungl. Maj:t, att den tjänsteman, som
erhölle förenämnda förordnande, finge, mot avstående av egna avlöningsförmåner,
åtnjuta avlöningsförmåner, motsvarande dem, som tillkomme
trafikinspektör av första klass i lägsta "lönegraden.
Med förmälan, att styrelsen till följd härav förordnat en trafikinspektör
med stationering i Stockholm att från och med den 1 december 1915
och tills vidare vara föreståndare för nyss angivna bandelar ävensom
att den nya sektionen av styrelsen benämndes Stockholmssektionen,
anför därefter styrelsen:
Styrelsen hade vid tiden för sin hemställan, enligt vad av framställningen närmare
framgår, tänkt sig denna anordning möjligen av provisorisk natur. Trafikens
utveckling och det gångna årets erfarenhet har emellertid redan visat, att denna
anordning varit av utomordentlig nytta för skötseln av trafiken på Stockholm och att
en återgång till den äldre organisationen ej längre är tänkbar.
Den enhetliga ledning av samtliga Stockholmsstationerna, som åstadkommits
med den nya anordningen, har varit av genomgripande betydelse, då härigenom dels
vunnits samarbete mellan stationer och expeditioner i Stockholm för allmänhetens
tidsenliga expediering, dels personal obehindrat kunnat överflyttas från en station till
en annan allt efter uppstående olika behov av arbetskrafter, dels bangårdar och spårutrymmen
kunnat utnyttjas på ett betydligt mera effektivt sätt, dels ock slutligen
trafik, allt efter växlingar i densamma, kunnat för undvikande av stockningar hänvisas
från ep station till en annan. Dessutom har på grund av det mindre arbetsområdet
det blivit möjligt för trafikinspektören över Stockholmsstationerna att dels
mera i detalj övervaka arbetet inom sektionen, dels träda i mera intimt samarbete
med trafikanterna till ömsesidig nytta och förståelse. Den påtagliga fördelen av den
nya anordningen framgår bl. a. därutav, att det varit möjligt att, som framgår av
nedanstående tabeller, ombesörja en väsentligt större trafik år 1916 än motsvarande
månader år 1915, utan att några som helst stockningar år 1916 förekommit.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
57
Tabell I.
Antal avsända och emottagna expeditioner av fraktstyckegods.
Månad. |
Hagalund. |
Tomteboda. |
Värtan. |
Stockholm östra. |
Albano. |
Norrtull. |
|||||||
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
||
* Januari......... |
1,011 |
1,020 |
265 |
473 |
1,168 |
1,898 |
229 |
256 |
263 |
323 |
1,406 |
8,515 |
|
Februari ...... |
1,059 |
1,093 |
205 |
502 |
1,153 |
1,488 |
232 |
284 |
272 |
295 |
1,498 |
9,384 |
|
Mars............ |
1,338 |
1,196 |
270 |
316 |
1,457 |
1,448 |
352 |
388 |
512 |
296 |
1,563 |
14,583 |
|
April............ |
1,292 |
1,412 |
285 |
416 |
1,567 |
1,649 |
318 |
305 |
1,271 |
943 |
1,432 |
14,091 |
|
Maj ............ |
1,077 |
1,541 |
258 |
512 |
1,267 |
1,570 |
344 |
349 |
1,142 |
1,277 |
1,498 |
13,456 |
|
Juni ............ |
1,092 |
1,384 |
254 |
314 |
1,132 |
1,219 |
246 |
242 |
323 |
295 |
1,430 |
11,753 |
|
Juli ............ |
1,053 |
1,387 |
246 |
293 |
1,261 |
1,338 |
152 |
184 |
296 |
269 |
1.460 |
11,889 |
|
Augusti......... |
1,050 |
1,349 |
246 |
175 |
1,219 |
1,473 |
252 |
240 |
315 |
299 |
1,438 |
12,952 |
|
Ökning + % |
+ 15.7 |
4- 47.9 |
+ 18.i |
+ |
0.5 |
+ 56.8 |
|||||||
Minskning—% |
— |
— |
0.9 |
Månad. |
Karlberg. |
Stockholm norra. |
Stockholm central. |
Stockholm stadsgården. |
Stockholm södra. |
Liljeholmen. |
||||||
1915. |
1916. |
1915. |
19164 |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
|
Januari......... |
21 |
17 |
77,255 |
71,259 |
5,180 |
7,396 |
___ |
_ |
17,174 |
21,695 |
5,558 |
6,063 |
Februari ...... |
31 |
31 |
86,369 |
84,718 |
4,777 |
5,713 |
— |
— |
19,994 |
24,085 |
6,136 |
6,473 |
Mars ............ |
167 |
35 |
97,593 |
95,119 |
5,214 |
6,303 |
— |
— |
21,869 |
26,241 |
7,325 |
7,749 |
April............ |
22 |
20 |
96,033 |
88,478 |
5,518 |
6,249 |
— |
— |
22,388 |
24,591 |
6,809 |
7,157 |
Maj ............ |
27 |
18 |
80,717 |
77,460 |
5,417 |
6,811 |
— |
— |
18,137 |
21,869 |
5,791 |
6,867 |
Juni ............ |
25 |
13 |
70,470 |
70,275 |
5,534 |
5,645 |
— |
— |
15,884 |
18,915 |
5,639 |
6,005 |
Juli ............ |
20 |
7 |
70,476 |
67,175 |
6,489 |
6,953 |
— |
— |
15,809 |
18,995 |
5,639 |
6,388 |
Augusti...... |
30 |
15 |
76,906 |
68,016 |
7,739 |
7,638 |
— |
— |
17,344 |
20,835 |
5,673 |
6,361 |
Ökning + % |
— |
+ 14.9 |
+ 19.2 |
+ |
9.2 |
|||||||
Minskning—% |
- 54.5 |
— |
5.3 |
(So Norrtull) |
Medelprocent ältning = 11 %.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 148 käft. (Nr 174.)
8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Tabell IL
Till- och avkopplade godsvagnar.
Månad. |
Hagalund. |
Värtan. |
Stockholm östra. |
Albano. |
Norrtull. |
|||||
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
191# |
|
Januari ............ |
521 |
470 |
8,482 |
9,213 |
1,622 |
2,042 |
1,534 |
2,058 |
3,710 |
5,120 |
Februari............ |
639 |
720 |
9,374 |
10,956 |
1,720 |
2,000 |
1,643 |
2,072 |
3,840 |
5,690 |
Mars ................ |
781 |
389 |
11,658 |
10,868 |
1,978 |
2,188 |
2,805 |
2,336 |
4,193 |
6,182 |
April ............... |
556 |
901 |
11,878 |
11,675 |
2,146 |
2,416 |
2,352 |
2,362 |
4,179 |
6,231 |
Maj .................. |
659 |
1,877 |
10,673 |
15,567 |
1,986 |
3,564 |
1,366 |
2,304 |
4,056 |
8,799 |
Juni.................. |
538 |
1,747 |
10,028 |
12,450 |
1,888 |
2,132 |
1,341 |
1,827 |
3,625 |
7,192 |
Juli.................. |
367 |
1,578 |
11,900 |
15,439 |
1,990 |
2,804 |
1,394 |
2,160 |
3,771 |
7,118 |
Augusti ............ |
565 |
662 |
11,730 |
11,058 |
2,006 |
2,256 |
1,578 |
1,864 |
3,490 |
6,912 |
Ökning + %...... |
+ 44.6 |
+ |
11.8 |
+ |
20.9 |
+ |
17.5 |
+ |
42.0 |
Månad. |
Stockholm norra. |
Stockholm stadsgården. |
Stockholm södra. |
Liljeholmen. |
||||
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
1915. |
1916. |
|
Januari ................................. |
9,815 |
12,172 |
4,238 |
3,887 |
4,974 |
6,668 |
7,616 |
10,077 |
Februari................................. |
10,140 |
11,585 |
5,224 |
3,634 |
5,222 |
7,474 |
8,304 |
10,370 |
Mars .................................... |
10,697 |
12,233 |
4,803 |
4,073 |
5,632 |
6,183 |
8,588 |
12,940 |
April..................................... |
9,897 |
11,324 |
4,122 |
4,358 |
5,921 |
7,055 |
8,954 |
11,134 |
Maj ....................................... |
10,405 |
10,876 |
3,824 |
4,759 |
5,939 |
6,800 |
7,075 |
10,759 |
Juni....................................... |
9,377 |
10,774 |
5,426 |
3,769 |
5,823 |
5,543 |
8,482 |
8,240 |
Juli....................................... |
9,941 |
11,438 |
4,828 |
4,064 |
6,237 |
4,231 |
9,190 |
8,976 |
Augusti ................................ |
11,130 |
12,880 |
4,803 |
3,456 |
6,401 |
6,387 |
8,945 |
9,638 |
Ökning + %........................... |
+ 12.6 |
+ 9.0 |
+ 17.5 |
|||||
Minskning — % .................... |
— |
14.1 |
Medelprocent ökning = 17.9.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174.
59
Tabell III.
Till- och avkopplade vagnar i Tomteboda.
Mana <1. |
1915 |
1916 |
||
per månad. |
per dag. |
per månad. |
per dag. |
|
Januari.................... |
52,739 |
1,701 |
56,426 |
1,820 |
Februari .................. |
56,049 |
2,002 |
56,624 |
2,023 |
Mars........................ |
61,612 |
1,987 |
68,340 |
2,205 |
April........................ |
59,950 |
1,998 |
68,322 |
2.277 |
Maj ........................ |
59,949 |
1,934 |
72,570 |
2,341 |
Juni ........................ |
55,970 |
1,866 |
59,923 |
1,997 |
Juli ....................... |
61,522 |
1.985 |
70,651 |
2,279 |
Augusti..................... |
59,033 |
1.904 |
69,187 |
2,232 |
466,824 |
— |
522,043 |
— |
|
Ökning + % |
+ '' |
11.8 |
Under de åtta första månaderna 1916 hava expedierats 55,219 vagnar mera än föregående
år.
Styrelsen tillåter sig vidare nämna, att då den nya sektionen inrättades, överflyttades
till densamma godsvagnsfördelningen å, förutom den egna sektionen, såväl
l:a som 2:a trafiksektionen. Denna anordning har visat sig synnerligen lämplig på
den grund, att beordring av vagnar mellan de tre sektionerna, som omfatta 56 stationer,
kan äga rum snabbare och enklare än förut var fallet, då vagnförflyttning
mellan trafiksektionerna fick ske först efter order från styrelsen. En påtaglig fördel
med anordningen är dessutom att vid rekvisition, som skyndsamt måste tillgodoses,
av viss bestämd typ av godsvagn den begärda typen lättare kan anskaffas, enär
uppgiften över flera stationers tillgång på godsvagnar, specificerad i olika vagntyper,
finnes samlad på en hand.
På grund av det anförda anser styrelsen, att den provisoriska Stockholmssektionen
bör snarast inrättas permanent och att därför till föreståndare för densamma
bör anvisas en trafikinspektörstjänst av Pa klass ävensom en byråassistent.
Såsom förut erinrats, har järnvägsstyrelsen genom nådigt brev den Departements19
november 1915 med hänsyn till de då rådande svåra trafikförhål- chefenlandena
bemyndigats förordna en trafikinspektör med stationering i
Stockholm att från och med den 1 december 1915 och tillsvidare
handhava trafikledningen å linjerna Hagalund—Stockholms central—
Nyboda, Tomteboda—Värtan, Albano—Stockholms östra station, Karlberg—Norrtull,
Söder Mälarstrand—Stockholm Stadsgården, Tanto—Stockholms
södra station samt Nyboda—Enskede. Av styrelsens redogörelse
framgår, att genom inrättandet av ifrågavarande provisoriska befattning
60
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174.
21. Tre
maskininspoktorer.
och sammanförandet av samtliga stationer i Stockholm under en och
samma trafikinspektör samt den därigenom inträdda möjligheten av ett
lättare genomförande av lämpliga trafikanordningar vissa missförhållanden
ur trafiksynpunkt, särskilt beträffande gods- och vagnslasttrafiken,
blivit hävda. De trafikstockningar, som sedan ett flertal år tillbaka
gång på gång inträffat vid Stockholmsstationerna särskilt vid tidpunkter
för högtrafik och som vållat klagomål och ersättningsyrkanden
i stor utsträckning från trafikanter samt förorsakat statens järnvägar omfattande
kostnader, hava sålunda ej vidare behöft förekomma. Genom uppdelningen
av första och andra trafiksektionerna har även trafikinspektörernas
vid dessa trafiksektioner arbetsbörda minskats i behövlig grad
och därigenom möjlighet beretts ifrågavarande tjänstemän att i större
utsträckning utöva den dem åliggande inspektion av sina trafiksektioner.
På grund härav och då dessutom, såsom styrelsen närmare påvisat,
Stoekholmstrafiksektionen vad beträffar trafik och personalantal är fullt
jämförlig med de största av de övriga trafiksektionerna, finner jag mig
böra tillstyrka styrelsens förslag om uppförande på ordinarie stat av en
trafikinspektörsbefattning av l:a klass för Stockholms trafiksektion.
Under sådana förhållanden är givetvis även den av styrelsen begärda
byråassistenten å Stoekholmstrafiksektionen behövlig. Denne skulle
nämligen, såsom vid alla övriga trafiksektioner är fallet, tjänstgöra såsom
trafikinspektörens närmaste man och ställföreträdare.
Styrelsen ifrågasätter, såsom förut nämnts, i skrivelsen den 30 november
1916 även inrättandet av tre nya maskininspektorsbefattningar.
Härom yttrar styrelsen:
Förutom den maskininspektor, som enligt ovanstående bör ersätta nuvarande
maskiningenjör av 2:a klass i Hälsingborg, erfordras fyra nya maskininspektorsbefattningar,
vilka äro avsedda att placeras i Stockholm, Göteborg, Ange och på
Svartön.
Stockholm. Denna befattning är avsedd uteslutande för vagntjänsten å Stockholmssektionen.
Med den omfattning, som persontrafiken erhållit, och med hänsyn
till personvagnarnas alltmera komplicerade utrustning är det nödvändigt, att synnerlig
omsorg ägnas åt tillsynen av personvagnsmaterielen. Detta kräver ifråga om Stockholm,
som beröres av en mycket stor del av personvagnsparken, särskilt kvalificerat
befäl. Inrättandet av högre befäl för detta ändamål skulle vara till gagn även ur
den synpunkt, att en dylik person givetvis finge leda alla de provningar och försök
ifråga om personvagnar, som företagas på styrelsens order och beträffande vilka man
sålunda kunde påräkna att erhålla fullt sakkunnigt utlåtande.
För närvarande äro dylika utlåtanden baserade på iakttagelser av vagnunderbefälet,
vagnmästare och vagnförmän, vilka icke alltid sitta inne med tillräcklig
kompetens i detta hänseende.
Göteborg. Denna maskininspektorsbefattning är avsedd för föreståndaren för
lokomotivstationen. Maskinsektionsföreståndaren i Göteborg har numera en sektion,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
61
som omfattar två trafiksektioner, don 4:e och den 17:e. Dot är därför behövligt, att
han blir avlastad genom anställandet av relativt självständigt kvalificerat befäl vid
Göteborgs lokomotivstation. Dylikt befäl finnes redan nu såväl i Stockholm som
i Malmö.
Ange. Denna befattning är avsedd för föreståndaren för lokomotivstationen
därstädes samt såsom närmaste befäl över linjerna Ange—Långsele och Ange—Sundsvall.
Den 10:e maskinsektionen, till vilken dessa linjer, höra, har numera en betydande
utsträckning på grund av tillkomsten efterhand av nya delar av Inlandsbanan.
Det blir därför snart icke möjligt för maskinsektionsföreståndaren att medhinna en
effektiv inspektion över hela sektionen. En avlastning i detta hänseende är därför
erforderlig. Därtill kommer dels att Ange lokomotivstation är stadd i ständig tillväxt,
dels att Ange numera är säte för trafikinspektören vid 1 l:e trafiksektionen,
varför det även ur dessa synpunkter är önskvärt att där erhålla kvalificerat befäl.
Svartön. Denna befattning är avsedd för lokomotivstationsföreståndaren. Efter
förändringen av 15:e maskinsektionen till att omfatta linjen Riksgränsen—Luleå har
Svartöns lokomotivstation kommit på stort avstånd från maskinsektionsföreståndaren
i Kiruna, vilken dessutom behöver avlastning med hänsyn till sektionens storlek och
starka trafik. Svartöns lokomotivstation är dessutom i och för sig betydande med
avsevärt antal lokomotiv och stor personal, nämligen 47 lokomotiv och 69 lokomotivpersonaler.
Antalet erforderliga nya maskininspektorsbefattningar utgör således fem, men
om två dylika befattningar bliva lediga därigenom att föreståndarna för 6:e och 13:e
maskinsektionerna förändras till maskiningenjörer av 2:a klass, blir ökningen av antalet
maskininspektorsbefattningar endast tre.
För underingenjörs- och maskininspektorsbefattningar är samma Departementsteoretiska
kompetens föreskriven, nämligen avlagd teknisk examen åt- chafenminstone
från teknisk elementarskola. På grund av det vid maskinavdelningen
befintliga relativt ringa antalet ingenjörsbefattningar i
maskininspektorsgraden och däröver vinner emellertid en underingenjör
först efter mångårig tjänst befordran till maskininspektorsbefattning.
Därav följer, att man hos en maskininspektor kan påräkna ingående
praktisk erfarenhet och mångsidighet inom arbetsområdet, så mycket
mera som, efter vad jag inhämtat, underingenjörernas tjänstgöring är
anlagd på att förskaffa dem grundlig och mångsidig praktisk utbildning.
En maskininspektor har jämlikt gällande arbetsordning viss befogenhet
att självständigt ordna och leda arbetena inom det under honom
ställda arbetsområdet samt att föra befäl över dess personal. Genom
att sålunda åt en maskininspektor anförtro eu del av det arbete, som
tillkommer en maskinsektionsföreståndare, vinnes en verklig: avlastning:
i den sistnämndes åligganden, och har man å andra sidan icke förty
grundad anledning gå ut ifrån, att det sålunda utbrutna arbetet blir
sakförståndigt skött.
De befattningar av maskininspektors grad, som styrelsen nu föreslagit,
äro, såsom av styrelsens framställning framgår, avsedda för arbets
-
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
områden inom maskinsektionerna av mera krävande natur, för vilkas
behöriga skötande erfordras personer med stor praktisk erfarenhet.
Befattningen i Stockholm är avsedd som befäl för vagn tjänsten
närmast under sektionsföreståndaren. I Stockholm är eu mycket stor
del av personvagnsrörelsen koncentrerad, där utrustas de genomgående
persontågen och företages största delen av de provningar och undersökningar
å personvagnsmaterielen, som av styrelsen av olika anledningar
beordras. Det torde därför givetvis vara behövligt att där för
materielens skötsel hava kvalificerat befäl, som med ingående kännedom om
vagnsmaterielens användning kan självständigt bedöma och leda provningar
och arbeten av nyss antydd art, så att sektionsföreståndaren må
befrias från detaljsaker, som nu inkräkta på hans tid till förfång för ledningen
av sektionen.
Maskininspektorerna i Göteborg, Ange och Svartön äro avsedda som
föreståndare för där belägna lokomotivstationer.
Föreståndarskapet för Göteborgs lokomotivstation är mycket maktpåliggande.
Lokomotiv och personal skola tillhandahållas åt tre linjer,
varav huvudlinjen med mycket stark trafik. Där är för närvarande
också förlagt det avsevärda antalet av 94 lokomotiv och 444 man personal.
Det arbete och ansvar, som tydligen äro förenade med skötseln
av dessa stora värden i materiel, synas mig väl kräva en maskininspektors
kvalifikationer och torde då lokomotivstationsföreståndaren även böra
hava maskininspektors tjänsteställning.
Av samma skäl som vid Göteborg synes mig även Svartöns lokomotivstation
böra förestås av maskininspektor. Där äro för närvarande
förlagda 38 lokomotiv och 443 man personal. Antalet lokomotiv är
således mindre än i Göteborg, men stationen är å andra sidan belägen
på avsevärt avstånd från sektionsföreståndaren, varför lokomotivstationens
föreståndare är hänvisad till att i stor utsträckning handla på eget ansvar
med avseende på disposition och underhåll av anförtrodd materiel.
Den föreslagna maskininspektoren i Ange skulle utom direkt befäl
över Ange lokomotivstation jämväl under den i Östersund boende sektionsföreståndaren
föra befälet över linjerna Ange—Sundsvall och Ange—
Långsele. Som sådan kommer han att få sig underställda sammanlagt
32 lokomotiv och 331 man personal. Dessa äro fördelade på flera
stationer, vilket försvårar skötseln, varjämte samarbetet med trafikledningen
erfordrar ett självständigt disponerande av dragkraften å de
nämnda linjerna. Maskinbefälet i Ange lär därför givet kräva maskininspektors
kvalifikationer, och bör befattningen då också vara förenad
med maskininspektors tjänsteställning.
Förutom den maskininspektor, som enligt vad förut nämnts bör ersätta
nuvarande maskiningenjören av 2:a klass i Hälsingborg, erfordras
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 63
alltså fyra maskininspektorer. Då emellertid genom den föreslagna förändringen
av föreståndarne för sjätte och trettonde maskinsektionerna
till maskiningenjörer av 2:a klass två maskininspektorsbefattningar bliva
lediga, blir antalet erforderliga nya maskininspektorsbefattningar allenast
tre. Beträffande två utav dessa innebär förslaget, enligt vad styrelsen
meddelat, egentligen blott en förändring av motsvarande underingenjörsbefattningar,
vilka senare alltså komme att utgå ur staten.
På grund av det anförda finner jag dessa tre nya befattningar behövliga,
och då kostnaden för desamma är relativt obetydlig i jämförelse
med de därmed förenade fördelarna, tillstyrker jag deras inrättande.
Styrelsen har även framlagt förslag om upptagande i styrelsens stat 22. En staav
ytterligare en stationsinspektorsbefattning av 3:e klass, avsedd för “Ä''
Mora station a den med 1917 års ingång i statens ägo övergångna
Mora—Vänerns järnväg. Rörande detta förslag ber jag få erinra, att
styrelsen förut ställt detsamma i utsikt, nämligen i sin skrivelse den 28
september 1916 angående arvodesstat vid statens järnvägar för år 1917.
Styrelsen hemställde därvid, bland annat, att innehavaren av station sinspektorsbefattningen
vid Mora station måtte få konstitueras till stationsinspektor
å 4:e klassens station A — detta av den anledning, att antalet
befattningar av sistnämnda slag bestämmes av Kungl. Maj:t. Styrelsen
anmärkte emellertid, att med hänsyn till Mora stations trafikvärde
denna rätteligen vore att hänföra till 3:e klassens stationer, vadan förslaget
i denna del utgjorde en av förhållandena påkallad övergångsform,
men att rättelse härutinnan komme att av styrelsen i vederbörlig ordning
föreslås.
I anslutning härtill anför nu styrelsen i sin skrivelse den 30 november
1916:
För Mora station hava införskaffats trafikfaktorer, upprättade i enlighet med de
principer, som omförmälas i styrelsens underdåniga skrivelse till Kungl. Maj:t den
24 mars 1916 angående omklassificering av stationerna vid statens järnvägar. Enligt
dessa principer erhåller stationen exponenttalet 211, vilket jämställer stationen med
de i trafikhänseende största 3:e klassens stationerna vid statens järnvägars förutvarande
bandelar. Stationen, som är belägen i köping med stor folkmängd, är föreningsstation
till Gävle—Dala järnväg.
Enligt av styrelsen gjord utredning kan Mora station i trafikvärde Departements
jämställas med de i trafikhänseende största* 3:e klassens stationer vid che,enstatens
järnvägars förutvarande bandelar. Denna utredning är verkställd
enligt de grunder, vilka styrelsen framlade i sin skrivelse den 24 mars
1916 med förslag till omklassificering av stationerna vid statens järnvägar.
För . dessa grunder redogjorde jag utförligt inför Kungl. Maj:t
den 17 april 1916 vid behandling av frågan om vissa ändringar i
C. Ekonomisk
innebörd av
styrelsens
förslag den
»o/n 1916.
64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.; och
tillåter jag mig för korthetens skull, att hänvisa till denna redogörelse.
Då nu styrelsen enligt dessa grunder, vilka, såsom jag vid
nyssnämnda tillfälle yttrade, synas mig — i den mån jag kunnat bilda
mig ett omdöme i frågan — rationella och ägnade att leda till en så
rättvis uppskattning som möjligt av stationerna, kommit till det resultat,
att Mora station bör hänföras till station av 3:e klassen, finner jag mig
böra tillstyrka styrelsens i anslutning härtill gjorda förslag om uppförande
å styrelsens ordinarie stat av ytterligare en stationsinspektorsbefattning
av nyssnämnda klass.
Den ekonomiska innebörden av de nu berörda förslag, styrelsen
framlagt i sin ifrågavarande skrivelse den 30 november 1916, framgår
av följande av styrelsen lämnade översikt. Styrelsen har därvid räknat
efter avlöningen i lägsta lönegraden.
Avlöning |
|
kronor. |
|
Inom styrelsen: |
|
1. En byrådirektör, avsedd för inrikes taxebyrån ................................................ |
6,600 |
2. En ombudsman, avsedd för byggnadsbyrån ................................................... |
6,600 |
3. Två sekreterare, en å administrativa byrån och en å trafikbyrån........................ |
11,400 |
4. Två byråingenjörer av l:a klass, en å banbyran och en a maskinbyran............... |
11,400 |
5. Fem byråingenjörer av 2:a klass, två å banbyran, en a maskinbyran och tva a |
|
elektrotekniska byrån ............................................................................ |
23,100 |
6. Tre notarier, en å trafikbyrån, en å tidtabells- och vagnbyrån och en å inrikes |
|
taxebyrån............................................................................................. |
13,860 |
7. Två aktuarier, avsedda en såsom biträde åt matematikern och en såsom biträde |
|
åt föreståndaren för statistiska kontoret................................................... |
9,240 |
8. En expeditionsföreståndare å utrikes taxebyrån................................................ |
4,100 |
Vid distrikten: |
|
9. Fem maskiningenjörer av l:a klass. Avlöning till fem maskiningenjörer av l.a |
|
klass med avdrag av avlöning åt fyra maskiningenjörer av 2:a klass............... |
9,600 |
10. Sex trafikinspektörer av l:a klass med visst avdrag för sänkning av vissa trafik- |
|
inspektörsbefattningar från ,l:a till 2:a klass ............................................. |
35,160 |
11. En byråassistent ..................................................................................... |
4,400 |
12. Skillnaden mellan avlöning till tre maskininspektorer och avlöning till två under- |
|
6,395 |
|
ingenjörer ......................................................................................... |
|
13. Skillnaden mellan avlöning till en stationsinspektor av 3:e klass och avlöning till |
|
en stationsinspektor av 4:e klass ............................................................ |
720 |
Summa kronor |
142,575 |
65
Kung]. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.
Styrelsen liar slutligen i sin skrivelse den 30 november 1916, utan
direkt samband med förslaget om de i skrivelsen om förmälda nya tjänstebefattningar,
framhållit behovet av viss ändring av § 9 i avlöningsreglementet
i fråga om ersättning för bostad och bränsle åt vagnreparatörer
m. fl.
Styrelsen erinrar därom, att i samband med bestämmelsen i nådiga
brevet den 30 juni 1913, i enlighet varmed möjlighet bereddes att tilldela
tjänstemännen i de lägsta avlöningsgrupperna en bostad av två
rum och kök, Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse samma dag föreskrev,
att nyssnämnda paragraf i avlöningsreglementet skulle erhålla
följande ändrade lydelse:
3:6) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära ersättning
för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet allt
efter den ort, där vederbörande är placerad, i enlighet med de grunder, som av
Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning
ej må överstiga:
a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:
för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök .......................................... kr. 2 000
* * » » » 6 » » » .......................v................. » p800
* * » » » 5 > » » ........................i................. » 1,500
* » » » » 4 > » » ......................................... » i 100
* » »j>»3»»» .......................................... » 850
* » »»»2»»» .......................................... 2 05O)
skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, eldare, portvakt vid verkstad, maskinoch
pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag
av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 400 kronor.
b) å övriga stationer:
för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök .......................................... kr. 1,700
» » » » » 6 » > » » 1^500
* * » » » 5 » » » » 1,200
» » » » »4»»» .......................................... » 900
8 » » » »3»»» ........................................ » 700
» » » » » 2 » » » » 550,
skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, eldare, portvakt vid verkstad, maskinoch
pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag
av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 350 kronor.
Härigenom bestämdes alltså — fortsätter styrelsen — att, förutom
kvinnliga kontorsskrivare, portvakt vid verkstad och samtliga befattningshavare
inom lägsta avlöningsgruppen med undantag av vaktmästare,
följande befattningshavare inom närmast högre avlöningsgrupp, nämligen
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.) 9
D. Ändringar
i avlöningsreglementets
bestämmelser
angående
ersättning för
bostad och
bränsle,
ifrågasatta
i järnvägsstyrelsens
skrivelse den
30/ii 1916.
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
eldare, maskin- och pannskötare samt vagnskötare skulle såsom högsta
ersättning för bostad och bränsle erhålla 400 respektive 350 kronor.
Emellertid hava sedermera tillkommit följande nya befattningar, som i
avlöningshänseende äro likställda med de sistnämnda, nämligen enligt
beslut av 1915 års riksdag vagnreparatör, elektrisk underreparatör och
signalunderreparatör samt enligt beslut av 1916 års riksdag ledningsreparatör.
Järnvägsstyrelsen anser nu, att innehavarna av dessa nya befattningar
böra i avseende å liyresersättningens storlek vare likställda med
de nyss omförmälda, för vilka maximum i sådant avseende fastställts
till 400 respektive 350 kronor, och hemställer därför om ändring av § 9
i avlöningsreglementet i sådan riktning.
Då styrelsens ifrågavarande förslag endast är en naturlig följd av
föregående beslut om de nya befattningarnas inrättande och deras då givna
plats å löneskalan, har jag intet att erinra mot berörda förslag.
I detta sammanhang vill jag erinra, att Kungl. Maj:t i proposition
den 9 mars 1917 föreslagit riksdagen, bland annat, medgiva, att i de fall,
då den enligt § 9 i avlöningsreglementet bestämda ersättningen för bostad
och bränsle till följd av i samma reglemente stadgad begränsning
utgår med lägre belopp än de för respektive ortsgrupper bestämda procenttalen
20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, må för åren 1917 och
1918 utgå ett tillfälligt tillägg till samma ersättning med
för eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare
samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare
ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den sålunda begränsade
ersättningen, å ena sidan, och, å andra sidan, samma ersättning,
beräknad till fullt det procenttal av vederbörandes arvode, som finnes
bestämt för den ort, där tjänstemannen är stationerad; samt
för annan tjänsteman med 100 kronor, varvid för dylik tjänsteman
dock skall iakttagas, att det sammanlagda beloppet av den enligt avlöningsreglementet
utgående ersättningen för bostad och bränsle samt nu
ifrågavarande tillägg till samma ersättning icke må, allt efter den ort,
där vederbörande är placerad, överskrida stadgat procenttal av arvodet.
Vid en ändring av avlöningsreglementet i av mig nyss angiven
riktning torde de bestämmelser om tillfälligt tillägg till ersättningen för
bostad och bränsle, som i nämnda proposition föreslagits i fråga om
eldare, portvakt vid verkstad med flera tjänstemän, böra givas tillämpning
jämväl beträffande vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör
och ledningsreparatör; och lärer riksdagens medgivande
härtill i nu förevarande sammanhang böra inhämtas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
67
I sitt utlåtande den 31 mars 1916 i fråga om bl. a. statsinköp av
Mora—Vänerns järnväg meddelade styrelsen, bland annat, att styrelsen
beträffande tjänstehavare i befälsställning, som skulle komma att övergå
i rån den enskilda järnvägens till statens järnvägars tjänst och vilkas
befattningar kunde anses likvärdiga med sådana befattningar vid sistnämnda
järnvägar, för vilkas inrättande riksdagens medgivande erfordrades,
både för avsikt att inom kort framställa förslag i särskild skrivelse.
Denna skrivelse avläts den 13 därpå följande april. Uti densamma
anförde styrelsen, att styrelsen vid granskning av den personalförteckning,
som för omförmälda ändamål av bolaget tillhandahållits styrelsen,
ansett lämpligt då begränsa sitt förslag om den mera formella
ändring i avlöningsreglementet, som sålunda ställts i utsikt, att avse
allenast den tjänstehavare i befälsställning, beträffande vilken det redan
då kunde bedömas, att han skulle efter dessa järnvägslinjers inkorporering
i statsbanenätet erhålla fullt enahanda göromål som i den enskilda
järnvägens tjänst, nämligen innehavaren av baningenjörsbefattningen vid
ifrågavarande järnvägslinjer. Då järnvägen hade en längd av 287 kilometer,
krävdes efter inkorporeringen bibehållande av baningenjörsbefattningen
för tillbörligt övervakande av banans bevakning och underhåll.
Vad anginge övriga tjänstehavare i högre befälsställning — bolagets
trafikchef uppnådde, såsom redan i utlåtandet den 31 mars 1916 anmälts,
under år 1916 pensionsåldern — hade däremot ansetts skäligt avvakta
viss tids erfarenhet rörande dessa tjänstehavares lämpliga placering i
statens järnvägars tjänst under de med övertagande av järnvägens drift
förändrade förhållandena, innan förslag avlämnades rörande dessa tjänstehavares
inpassande i statsbanetjänst. Det vore ju ej heller uteslutet, att
förhållandena kunde komma att så utveckla sig, att under berörda övergångstid
samtliga dessa tjänstehavare kunde erhålla ledigblivande tjänstebefattningar
vid statens järnvägar, svarande mot deras nuvarande tjänster,
vare sig efter ansökning i vanlig ordning eller genom förflyttning — eventuellt
i samband med viss omreglering av vederbörandes befälsområden —
och skulle ju för sådant fall ytterligare ändring i avlöningsreglementet ej
behöva föranledas av järnvägens förvärvande för statens räkning.
Styrelsen hemställde därför om sådan ändring i § 3 av avlöningsreglementet,
att antalet däri omförmälda baningenjörer av 2:a klass måtte
ökas med en.
Sedan numera Mora—Vänerns järnväg genom statsmakternas beslut
införlivats med statsbanenätet, bör givetvis även styrelsens ifrågavarande
hemställan tagas under omprövning. Och då innehavaren av baningenjörsbefattningen
vid de i den förutvarande Mora—Vänerns järnväg
ingående bandelar har enahanda göromål och ansvar, som i allmänhet
in. itiin
ingcnjiirsbefattning
av 2:a klass,
ifrågasatt
i järnvägsstyrelsens
skrivelse
den ls/41916.
63
IV. Nya ordinarie
befattningar,
ifrågasatta
i järnvägsstyrelsens
skrivelse
den 10/j 1917.
Skrift från
statens järnvägars
banoch
maskiningenjörsförening.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
4
åligga en sektions föreståndare vid statens järnvägar, har jag intet att
erinra mot att för antytt ändamål å styrelsens ordinarie stat upptages
ytterligare en baningenjörsbefattning av 2:a klass.
Såsom jag förut nämnde vid behandling av styrelsens förslag om
nya sektionsföreståndartjänster inom distriktens maskinavdelning, meddelade
styrelsen i detta sammanhang, att till behandling även förelegat
fråga om uppdelning av de i linjetjänst varande baningenjörsbefattningarna
i tjänster av l:a och 2:a klass, men att styrelsen icke vore i tillfälle
att då fatta ståndpunkt i detta spörsmål, utan ville styrelsen endast
anmäla, att styrelsen efter vidare utredning vore betänkt på att taga
denna fråga under förnyad behandling.
I anledning därav har statens järnvägars ban- och maskiningenjörsförening
i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 29 december 1916
bland annat framhållit det enligt föreningens mening synnerligen angelägna
i att inrättandet av ett antal baningenjörsbefattningar måtte komma
till stånd.
Föreningen yttrar härom.
Föreningen anser sig kunna inskränka sig till att framhålla en enda men så
mycket mer betydelsefull synpunkt, nämligen den sedan länge rådande svårigheten
för statsbanorna såväl att i sin tjänst kvarhålla ingenjörer av tillräcklig erfarenhet
och kompetens, som ock att tillfredsställande rekrytera ingenjörskåren. Anledningarna
till nämnda svårigheter kunna ju vara flera, men en orsak synes särskilt påtaglig,
nämligen att befordringsmöjligheterna äro för ringa och att de tekniska tjänstemännens
ställning icke skäligen kan anses motsvara uppdrag och ansvar. Det torde enligt föreningens
förmenande, med hänsyn till den alltjämt fortgående utvecklingen av statens
järnvägars verksamhet och betydelse, icke få äventyras, att brist kommer att uppstå
på kvalificerat tekniskt befäl.
Föreningen håller före, att en bidragande åtgärd av betydelse för nämnda missförhållandens
avhjälpande vore inrättandet av nya befattningar inom ban- och maskiningenjörsgraden,
och får föreningen som sin åsikt framhålla, att det kan medföra vådor
undanskjuta denna åtgärd.
Föreningen anhåller, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning
ifråga om behovet av nya baningenjörstjänster av l:a klass vid
statens järnvägar ävensom framlägga förslag om inrättande av — förutom
nya maskiningenjörsbefattningar enligt järnvägsstyrelsens förslag
— nya baningenjörsbefattningar.
Framställningen remitterades till järnvägsstyrelsen för utlåtande,
vilket utlåtande av styrelsen avgivits den 10 februari 1917 och endast
innefattar en hänvisning till vad styrelsen i särskild skrivelse av samma
dag anför i ämnet, en skrivelse, för vilken jag nu torde få redogöra.
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 174. 69
I denna skrivelse av den 10 februari 1917 har järnvägsstyrelsen,
såsom jag redan antytt, gjort hemställan om inrättandet av en del nya
baningenjörsbefattniugar av l:a klass åt sektionsföreståndare.
Under erinran om vad styrelsen i angivna avseende anmält i sin
skrivelse av den 30 november 1916 förklarar styrelsen, att det visserligen
icke varit styrelsens ursprungliga avsikt att redan i sammanhang med
frågan om nya tjänster, vilka styrelsen förutsatt skulle föreläggas till 1917
års riksdag, framdraga även denna fråga, men sedan utredning i ämnet
emellertid numera hunnit slutföras, hade styrelsen dock av vissa skäl
ansett lämpligt att så gorå. På grund av de av järnvägsfullmäktigsuppleanten
A. Ekman vid behandlingen av frågan om inrättande av nya
maskiningenjörstjänster av l:a klass anförda betänkligheterna beträffande
de konsekvenser, inrättandet av dessa föreslagna tjänster kunde medföra,
ansåge nämligen styrelsen det vara av betydelse för bedömandet av
redan förut förebragta förslag, att klarhet beträffande dessa befarade
konsekvenser vunnes. Stj^relsen erinrar därjämte om ban- och maskiningen
jörsföreningens framställning i ämnet och förklarar sig styrelsen
vilja desto hellre stödja ifrågavarande personalgrupps intresse och önskemål,
som de sammanfalla med vad styrelsen efter föreliggande utredningsresultat
ansåge riktigt och lämpligt att själv föreslå.
Styrelsen yttrar härefter:
Styrelsen har under senare år med början redan år 1911 eftersträvat största
möjliga överensstämmelse mellan ban-, maskin- och trafiksektionerna, enär styrelsens
åsikt varit, att därmed avsevärda administrativa fördelar skulle vara att vinna. Den
reglering av bansektionernas längder, som härav blivit en följd, har bestått dels i
sammanslagning av tvenne bansektioner till en och dels, där på grund av lokala eller
andra förhållanden detta befunnits lämpligare, i uppdelning av en sektion i två eller
flera angränsande. Bland nuvarande 27 stycken baningenjörer av 2:a klass tjänstgöra
efter sålunda hitintills försöksvis gjorda förändringar av sektionsindelningen nu
endast 22 stycken såsom sektionsföreståndare. Här bilagda tvänne kartor*) angiva
ban-, maskin- och trafiksektionernas omfattning år 1908 respektive den indelning,
som tillämpas från och med den 1 januari 1917. Därvid är att observera, att under
mellanperioden, innan styrelsen i större utsträckning vidtog reglering av bansektionernas
längder på grund av nytillkomna bandelar norr om Morjärv, ytterligare en
bansektion tillkommit, vilket haft till följd, att antalet bansektioner, som år 1908 utgjorde
26 stycken, ökats till 27 stycken.
De fördelar, som vinnas genom geografisk likformighet av ban-, maskin- och
trafiksektionerna, där sådan kan ordnas, bestå i underlättat samarbete de respektive
sektionsföreståndarne emellan, bland annat därigenom att de kunna beredas gemensam
placeringsort. Därjämte vinnes vid de längre bansektionerna bättre överskådlighet
samt bättre utnyttjande av expeditionspersonal jämte relativt lägre expeditionskostnader.
*) Dessa kartor äro ej bifogade detta protokoll.
Järnvägssty
relsens skrivelse
den 10
februari 1917.
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Särskilt i de fall, då sammanslagning skett av förutvarande två sektioner, torde
det utan vidare vara lätt att inse, huru vederbörande bansektionsföreståndare fått
sitt tjänsteområde vidgat och sitt ansvar och arbete i proportion härmed ökat. Det
är visserligen att anteckna, att han i samband härmed måst givas flera och mera
kvalificerade biträden än tidigare med den kortare sektionen, men dock icke gå
många, som erfordras å två enkla bansektioner. Föreståndaren för en sålunda utvidgad
sektion har följaktligen fått en något annan tjänsteställning än den tidigare
intagna såsom föreståndare för den enkla sektionen, vid vilken han själv personligen
måst handhava även enklare expeditions- och linjearbete, och ligger häri grundmotiv
för inrättande av baningenjörsbefattningar av l:a klass för dylika sektion sföreståndare.
Antalet bansektioner, vilka på grund av utvidgning nu anses av järnvägsstyrelsen
böra förestås av baningenjörer av l:a klass, är åtta stycken. För bedömandet
av den ökade arbetsbördan vid dessa sektioner får styrelsen i underdånighet hänvisa
till nedanstående
Tablå
utvisande kostnader och personal å nedanstående bansektioner dels år 1908 och dels
från och med den 1 januari 1917, i senare fallet med användande av tillgängliga
siffror för år 1915.
Bansektionens nummer. |
Bansektionens |
Summa medeltal personal. |
Högsta antal |
Summa kostnader för |
Antal stationer. |
||||||
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
5 |
4 och 5 |
179.3 |
302.1 |
185 |
405 |
249 |
472 |
410,000 |
2,617,000 |
22 |
38 |
10 |
10 och 16 |
177.0 |
329.9 |
208 |
593 |
272 |
696 |
353,000 |
1,733,000 |
20 |
45 |
7 |
7 och 8 |
142.1 |
296.9 |
172 |
398 |
183 |
487 |
358,000 |
1,015,000 |
13 |
28 |
12 |
11 och 12 |
158.6 |
161.6 |
273 |
416 |
330 |
523 |
443,000 |
1,203,000 |
16 |
30 |
15 |
15 |
119.0 |
206.4 |
221 |
345 |
254 |
414 |
523,000 |
835,000 |
26 |
43 |
17 |
17 och 18 |
191.8 |
253.6 |
231 |
339 |
307 |
438 |
428,200 |
1,581,000 |
24 |
31 |
24 |
24 |
144.5 |
203.9 |
195 |
440 |
226 |
499 |
622,000 |
1,081,000 |
9 |
15 |
27 |
26 och 27 |
140.5 |
245.5 |
201 |
349 |
269 |
582 |
873,000 |
2,044,000 |
14 |
17 |
Till jämförelse får styrelsen därjämte hänvisa till nedanstående tablå med motsvarande
uppgifter för de bansektioner, vilka fortfarande vore avsedda förestås av
baningenjörer av 2:a klass. På grund av dessa sektioners längd och geografiska läge
anser styrelsen, att åtminstone tillsvidare dessa sektioner i huvudsak böra bibehållas
i nuvarande utsträckning. Det bör emellertid bemärkas, att- för 1, 14, 6 och 13 bansektionerna
vissa särskilda förhållanden äro eller varit rådande vid den tidpunkt,
från vilken uppgifterna för år 1915 i tabellen hänföra sig, som göra siffrorna vilseledande,
i det för 1 bansektionen Stockholms bangårdsombyggnad och för 14 och 6
bansektionerna dubbelspårsbyggnader samt för 13 bansektionen Nässjö bangårds utbyggnad
ingå i de höga siffrorna, för vilka arbetens utförande särskild arbetsledning
är eller varit organiserad. De höga siffrorna för 1915 för dessa sektioner motivera
sålunda icke i och för sig en höjning av sektionsf örestån darens ställning. Den i
tabellen angivna 18 bansektionen har såsom ny sektion tillkommit från och med den
1 januari 1917.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
71
Tablå
utvisande kostnader och personal å nedanstående bansektioner dels år 1908 och dels
från och med den 1 januari 1917, i senare fallet med användande av tillgängliga
siffror för år 1915.
Bansektionens nummer. |
Bansektionens |
Summa medeltal personal. |
Högsta antal |
Summa kostnader för |
Antal stationer. |
||||||
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
1908. |
1915. |
1 |
1 |
48.7 |
52.o |
208 |
644 |
325 |
752 |
2,341,000 |
5,358,000 |
16 |
15 |
2 |
2 |
164.4 |
164.4 |
269 |
298 |
342 |
395 |
641,000 |
963,000 |
17 |
17 |
3 |
3 |
i.158.5 |
154.0 |
216 |
216 |
235 |
239 |
525,000 |
733,000 |
18 |
18 |
14 |
14 |
163.0 |
235.2 |
242 |
301 |
266 |
415 |
506,000 |
919,000 |
21 |
31 |
6 |
6 |
114.0 |
114.2 |
192 |
732 |
263 |
;1 020 |
643,000 |
2,155,000 |
16 |
17 |
9 |
9 |
212.0 |
212.2 |
229 |
238 |
294 |
474 |
471,000 |
465,000 |
24 |
24 |
13 |
13 |
153.0 |
189.2 |
250 |
381 |
284 |
475 |
553,000 |
1,265,000 |
17 |
20 |
— |
18 |
— |
202. o |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12 |
19 |
19 |
164.2 |
261.1 |
172 |
271 |
201 |
360 |
348,000 |
864,000 |
14 |
26 |
20 |
20 |
198.7 |
211.7 |
249 |
291 |
359 |
405 |
469,000 |
775,000 |
18 |
20 |
21 |
21 |
144.5 |
230.4 |
152 |
214 |
252 |
312 |
311,000 |
727,000 |
10 |
14 |
22 |
22 |
239.4 |
240.1 |
189 |
245 |
236 |
388 |
378,000 |
499,000 |
13 |
13 |
23 |
23 |
209.0 |
238.7 |
183 |
280 |
206 |
499 |
393,000 |
693,000 |
12 |
19 |
25 |
25 |
148.0 |
355.3 |
126 |
263 |
151 |
330 |
338,000 |
512,000 |
8 |
17 |
Såsom järnvägsstyrelsen tidigare i detta sammanhang omnämnt, blir anordningen
ekonomiskt fördelaktig, och såsom framgår av här bilagda tablå*) uppstår en årlig
besparing av i runt tal 55,200 kronor.
Därjämte vill styrelsen förorda de föreslagna nya befattningarna med hänsyn
till rekryteringssvårigheterna, vilka även av statens järnvägars ban- och maskiningenjör
sförening i dess ovannämnda underdåniga skrivelse framhållits. Styrelsen har
icke, trots särskilda åtgärder under de senare åren, varit i stånd nyanställa ingenjörskrafter
i erforderlig omfattning. Svårigheterna att under nuvarande förhållanden
konkurrera med enskilda är mycket stor, och har styrelsen måst konstatera, att åtskilliga
ingenjörer lämnat sina anställningar vid statens järnvägar för att övergå i
enskild tjänst. Styrelsen har redan tidigare .i sin underdåniga skrivelse av den 30
november 1916 angående inrättande av nya ordinarie befattningar vid statens järnvägar
berört detta ifråga om elektroteknici. För maskinavdelningens vidkommande
emotser styrelsen därutinnan gynnsamma följder av sitt förslag i sina skrivelser av
den 30 november 1916 och den 20 januari 1917 angående maskiningenjörer av l:a
klass såsom sektionsföreståndare och verkstadsföreståndares placering i samma tjänste
-
*) Denna tablå är såsom bilaga 7 fogad till detta protokoll.
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
ställning. För banavdelningens vidkommande har styrelsen även förhoppning att ovan
föreslagna välbehövliga höjning i tjänsteställning för vissa baningenjörer skall visa
sig fördelaktig.
Genom den föreslagna förlängningen av bansektionerna minskas givetvis behövligt
antal sektionsföreståndare. Såsom styrelsen tidigare meddelat och genom tablåer
åskådliggjort, skulle sålunda nu fem stycken baningenjörer av 2:a klass bliva övertaliga.
Under den gångna tiden, varunder försök med längre bansektioner prövats,
har emellertid för dessa övertaliga baningenjörer förelegat god användning vid
andra arbetsuppgifter och har för övrigt behovet att lösgöra arbetskrafter för andra
ändamål varit bidragande orsak till styrelsens åtgärder i berörda hänseende.
Stora pågående ombyggnads- och utvidgningsarbeten hava nämligen kraft sakkunnig
arbetsledning, där det varit av stort värde för att icke säga ofrånkomligt att
hava tillgång till personer fullt vuxna såväl byggnadsföretagens tekniska detaljer som
i lika grad deras administrerande under pågående trafikrörelse. Som exempel härpå
må nämnas bangårdsombyggnaderna i Stockholm samt förekommande dubbelspårsanläggningar.
Det därvid föreliggande arbetsledarebehovet skulle icke hava kunnat
fyllas med utifrån tillfälligt anställda. Det har därför varit till stor fördel, att vid
och genom de tillfälliga bansektionsutvidgningarna baningenjörer gjorts disponibla för
dylika uppdrag.
Sådan som banavdelningens vid statens järnvägar allmänna organisation är
ordnad, möter det emellertid för närvarande icke hinder att i samband med beslutet
om inrättandet av åtta stycken baningenjörsbefattningar av l:a klass såsom sektionsföreståndare
indraga såväl motsvarande åtta befattningar av 2:a klass som ytterligare
fem stycken eller inalles tretton stycken dylika befattningar. Dessa senare fem
stycken befattningar böra dock tillsvidare bibehållas och endast indragas i den mån
de ordinarie innehavarne avgå och detta av följande skäl.
Såsom styrelsen i underdånig skrivelse den 31 oktober 1916 angående behovet
av nya byggnader och anläggningar för år 1918 m. m. meddelat, har styrelsen på
anmodan av Kungl. Maj:t under årets lopp vidtagit en utredning av behovet av
nya byggnader och anläggningar vid statens järnvägar för tioårsperioden 1918—
1927. Av ifrågavarande utredning, som styrelsen med anledning av rådande osäkerhetstillstånd
beträffande pris ansett så osäker, att den icke officiellt bör nu framläggas,
utan att därmed bör anstå till dess mera normala förhållanden åter inträda,
framgår, att högst betydande belopp, enligt förevarande beräkningar uppgående till i
runt tal 350,000,000 kronor, ställas i utsikt såsom erforderliga för nybyggnader och
anläggningar under nämnda tidsperiod vid statens trafikerade järnvägar. För alla
dessa arbetens ändamålsenliga ledning och förvaltning erfordras dugande och för
dessa speciella uppdrag erfarna och tränade arbetskrafter. Styrelsen har på så sätt
för närvarande full användning för de fem baningenjörerna av 2:a klass, vilka icke utnyttjas
såsom bansektionsföreståndare, och emotser enligt ovan under en följd av år
samma behov.
I anslutning härtill hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition föreslå riksdagen att besluta, att åtta stycken nya baningenjörsbefattningar
av l:a klass såsom sektionsföreståndare inrättas; samt att
samtidigt tretton stycken baningenjörsbefattningar av 2:a klass indragas,
varav dock fem stycken endast i den mån ordinarie innehavare på grund
av avgång ur tjänst eller med anledning av befordran frånträder sin
befattning som baningenjör av 2:a klass.
73
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.
Den utvidgning av bansektionerna, som skulle följa av antagande av Departementsdet
föreliggande förslaget, har redan i viss omfattning provisoriskt till- chefenlämpats
under de senare åren, och har erfarenheten visat, att därmed äro
förenade avsevärda fördelar. Med ett definitivt genomförande av förslaget
skulle sålunda främst vinnas en så långt möjligt genomförd geografisk
likformighet av ban-, maskin- och trafiksektionerna. Givetvis kommer »
härigenom bansektionsföreståndarna att beredas större möjlighet till intimt
och fruktbärande samarbete med de övriga sektionsföreståndarna,
varjämte större enhetlighet och planmässighet kan åvägabringas i fråga
om ban tjänstens handhavande. Härtill kommer, att genom sammanslagning
av sektioner ernås bättre möjlighet att utnyttja särskilt expeditionspersonalen.
Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle en förhöjning i klassavseende
äga rum beträffande åtta sektionsföreståndare eller dem, vilka äro
placerade i Örebro (4 och 5 sektionerna), Göteborg (10 och 16 sektionerna),
Falköping (7 och 8 sektionerna), Lund (11 och 12 sektionerna),
Hälsingborg (15 sektionen), Storvik (17 och 18 sektionerna), Luleå (24
sektionen) och Kiruna (26 och 27 sektionerna).
Den av styrelsen framlagda utredningen synes mig även giva fullt
stöd för det berättigade i styrelsens krav i detta hänseende. Härför
tala även de synpunkter i ämnet, som framförts av ban- och maskiningenjörsföreningen.
Särskilt torde de av nämnda förening framhållna och
av järnvägsstyrelsen vitsordade svårigheterna att under nuvarande förhållanden
konkurrera med enskilda affärsföretag icke böra underskattas.
Trots särskilda åtgärder under de senare åren har på förevarande område
inom statsbaneförvaltningen icke varit möjligt nyanställa ingenjörskrafter
i erforderlig omfattning, liksom man måst konstatera, att åtskilliga
ingenjörer lämnat sina anställningar vid statens järnvägar för
att övergå i enskild tjänst. Ett genomförande av styrelsens förslag om
höjning i tjänsteställning för vissa baningenjörer, som tjänstgöra såsom
sektionsföreståndare, torde åter komma att visa sig fördelaktigt beträffande
möjligheterna för rekryteringen och alltså utjämna de antydda
svårigheterna.
På grund av det anförda tillstyrker jag styrelsens förslag att å styrelsens
ordinarie stat uppföra ytterligare åtta baningenjörsbefattningar
av l:a klass. Likaså biträder jag styrelsens i sammanhang härmed
gjorda hemställan om indragande av tretton av de nu å samma stat
uppförda baningenjörsbefattningarna av 2:a klass. Dock finner jag, i
huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag, att en omedelbar
indragning bör ske endast av åtta befattningar, medan återstående fem
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 148 käft. (Nr 174.) 10
74
V. Nya ordinarie
befattningar,
ifrågasatta i
järnvägsstyrelsens
skrivelse
den 2% 1917.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
böra indragas först i mån av ledigblivande av befattningar utav ifrågavarande
slag — detta med hänsyn till behovet att hava tillgång till
arbetsledare, som äro fullt vuxna sin arbetsuppgift, för de stora nybyggnads-
och utvidgningsarbeten vid statens järnvägar, som för närvarande
pågå och, av styrelsens förberörda tioårsutredning att döma, än mer
framdeles torde bliva erforderliga. Den sålunda avsedda successiva reduceringen
i antalet baningenjörsbefattningar av 2:a klass torde även lämpligen,
såsom ock järnvägsstyrelsen föreslagit, böra få sitt uttryck i avlöningsreglementet
genom en not till det i § 3 angivna antalet baningenjörsbefattningar
av 2:a klass.
Jag övergår härefter till behandling av järnvägsstyrelsens förberörda
skrivelse den 20 januari 1917, däruti styrelsen framlagt förslag om inrättande
av vissa nya befattningar i samband med ifrågasatt skiljande från
maskinavdelningen av verkstads- och förrådstjänsten vid statens järnvägar.
I förevarande skrivelse framhåller järnvägsstyrelsen inledningsvis,
hurusom styrelsen redan länge haft sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten
av att i möjligaste utsträckning avlasta arbetsbördan för avdelningsföreståndarna
och sektionsbefälet å linjen samt bereda dem mera
tid åt sina respektive egentliga arbetsuppgifter vid trafikens skötsel.
Rörande de åtgärder, som av styrelsen i antytt syfte vidtagits, yttrar
styrelsen:
Dessa åtgärder hava givetvis icke varit av den natur, att de i stort sett inverka
å de olika behörighetsområdena för styrelsen och för distriktsförvaltningarna,
vilkas gränsskillnad enligt 1907 års organisation vilar på den grundsats, att förvaltningens
ledning skall ankomma på styrelsen och den dagliga skötseln ligga hos förvaltningarna.
De utgöra endast vissa om än synnerligen viktiga detaljer dels i förhållandet
mellan styrelsen och lokalförvaltningarna dels i organisationen av de senares arbetsformer.
Genom vissa organisatoriska åtgärder har sålunda bandirektörernas resp. baningenjörernas
arbete med planerande och utförande av större nya byggnader och anläggningar
vid de trafikerade linjerna lättats, så att dessa tjänstemän erhållit en
mera avrundad arbetsbörda och beretts större möjlighet att ägna sig åt banbefälets
egentliga uppgift eller handhavandet av de på banavdelningen ankommande göromålen
för trafikens skötsel.
Vad trafikavdelningen angår, har, såsom framgår av styrelsens underdåniga utlåtande
den 29 september 1914 över Malmslättskommissionens betänkande, styrelsen
alltjämt sin uppmärksamhet riktad å angelägenheten av att särskilt för vinnande av
mera effektiv inspektion bereda lättnad i vissa avseenden för trafikbefälet. Nya
trafiksektioner hava ock för ändamålet inrättats och föreligga förslag till ytterligare ökande
av deras antal, varjämte förslag att erhålla ökad och kvalificerad personal till biträde
inom trafikdirektörsexpeditionerna av styrelsen i underdånig skrivelse den 30 november
1916 avgivits. För trafikinspektörsexpeditionerna har tillgång till sådan personal erhållits
genom Kungl. Maj:ts fastställande av styrelsens förslag till arvodesstat för år 1917.
Inom det rent administrativa området innefattar ett led i de antydda strävandena,
avseende ändring i lokalförvaltningarnas arbetsformer, ifrågasatt förslag om
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.
75
vissa ändrade former för verkställande av utredningar och hållande av förhör rörande
olyckshändelser och förseelser samt behandlingen av bestraffningsärenden, i vilket
ämne styrelsen den 16 oktober 1916 uppdragit åt särskilda sakkunniga att företaga
utredning och avgiva förslag.
Slutligen har, vad maskinavdelningen angår, styrelsen den 28 januari 1916 uppdragit
åt särskilda sakkunniga att med biträde i erforderliga fall av representanter
från den privata verkstadsindustrien verkställa utredning angående lämpligheten att
särskilja verkstadsdriften och förrådstjänsten från maskinavdelningen i övrigt samt
inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Nyssnämnda sakkunniga för utredning angående verkstadsdriftens
och förrådstjänstens eventuella avskiljande från distriktets maskinavdelning
i övrigt hava den 19 oktober 1916 till styrelsen inkommit med
betänkande i ämnet. Detta betänkande har styrelsen vidfogat sin förenämnda
skrivelse den 20 januari 1917.
Jag ber nu först att i korthet få redogöra för ifrågavarande betänkande,
i vad detsamma berör behovet av sådana nya tjänster, för
vilkas inrättande erfordras såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens bifall,
och ansluter jag därvid min redogörelse i huvudsak till ett av järnvägsstyrelsen
i nyssnämnda skrivelse gjort referat i ämnet.
Verkstadsdriften.
Rörande verkstadsdriften framhålla de sakkunniga, att verkstadsdriftens frånskiljande
från maskinavdelningen i övrigt torde medföra, förutom lättnad i maskindirektörens
arbetsbörda, även väsentliga reella fördelar ej blott för verkstadsdriftens utan
även för maskinavdelningens i övrigt vidkommande. I sådant avseende namnes förenkling
och tidsbesparing i verkstadsärendenas behandling, överflyttande å rätt person
av ansvaret för det inre verkstadsarbetets ordnande, en större möjlighet att få behålla
kvalificerade tekniska tjänstemän i verkstäderna och möjlighet till mera rationell
verkstadsbokföring.
Vidare betonas, att genom frånskiljandet skulle tillgodoses det länge närda
önskemålet om verkstädernas inordnande under eu central ledning med uteslutande
uppgift att ordna och övervaka verkstadsdriften.
Större ekonomisk behållning av denna drift skulle utvinnas, än vad nu vore
förhållandet, i det att centralledningen ägde bättre möjlighet att överblicka arbetet
och fördela detsamma mellan verkstäderna ej blott till undvikande i möjligaste mån
av stockningar eller uppehåll, utan även med nödig hänsyn till de skilda verkstädernas
större eller mindre förmåga att utföra olika specialarbeten.
Viktiga iakttagelser och gynnsamma arbetsmetoder vid en verkstad skulle lättare
komma de andra verkstäderna till godo liksom bättre möjlighet ernås att tillgodogöra
sig för statens järnvägars verkstäder tekniska och administrativa förbättringar
och förenklingar inom den enskilda verkstadsindustrien. Mera ingående skulle kunna
bedömas verkstadsföreståndarnas framställningar rörande ökat behov av arbetsmaskiner
och lämpligt utbyte av maskiner verkställas.
Likaså skulle bättre överblick vinnas över behovet av nya verkstadsanläggningar
ävensom av om- och tillbyggnader av äldre sådana samt av innebörden i spörsmål
rörande verkstädernas personalärenden och genom mera ingående inspektion ernås ett
mera ordnat övervakande av verkstädernas rationella skötsel.
Sakkunnigas
betänkande
den 19 oktober
1916.
Fördelar och
olägenheter
med verkstadsdriftens
frånskiljande.
Fördelar.
76
Kung!. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 174.
Olägenheter.
Lämpligheten
att särskilja
verkstadsdriften.
Huvudverkstädernas
organisation.
Under chefen
för centralverkstaden.
Under särskild
chef.
Under särskild
byrå.
Såsom befarade olägenheter av frånskiljandet framhålla de sakkunniga huvudsakligen,
att framställningar från maskinbefälets sida om skyndsamma reparationer
av rullande materiel icke skulle röna nödigt beaktande hos verkstadsföreståndarna,
och att maskindirektören funne sig nödsakad att i största möjliga omfång anordna
även större reparationsarbeten å rullande materielen i lokomotivstallarna och driftverkstäderna
samt att svårighet skulle yppa sig att rekrytera lokomotivpersonalen.
De befarade olägenheterna vore dock, efter vad de sakkunniga närmare påvisa,
icke av så vittgående natur, att de icke genom lämpliga åtgärder och föreskrifter
antingen helt och hållet kunde avhjälpas eller åtminstone inskränkas till mindre väsentlighet,
och då däremot de angivna fördelarna, som kunde vinnas med ett sådant
frånskiljande, vore så betydligt övervägande, tveka de sakkunniga icke att uttala sig
för lämpligheten av att förvaltningen av de större verkstäderna skiljes från maskindirektörernas
verksamhetsområden.
Såsom ytterligare stöd för riktigheten av denna uppfattning anföra de sakkunniga,
att flera utländska järnvägsförvaltningar sedan längre eller kortare tid haft verkstadsdriften
skild från maskinavdelningen i övrigt, utan att detta veterligen visat
sig vara till olägenhet. Detta vore förhållandet exempelvis vid de tyska statsbanorna,
de danska statsbanorna, japanska statsbanorna och amerikanska järnvägsförvaltningar.
I organisatoriskt avseende förorda de sakkunniga, att huvudverkstäderna efter
avskiljandet från maskinavdelningen icke bliva kvarstående inom distriktsorganisationen
utan ställas under en gemensam ledning.
Vid första påseendet synes det då kunna ifrågasättas, att ledningen borde anförtros
åt någon av verkstadsföreståndarna, vilken då därjämte skulle utöva chefskapet
över egen verkstad.
Därvid kunde synas som om chefens för centralverkstaden åliggande vore av
den omfattande art, att han borde äga förutsättning för att i förvaltningshänseende
kunna handhava ledningen av samtliga huvudverkstäderna, och den rika erfarenhet,
som vunnes vid centralverkstaden, syntes ock göra honom skickad att stå i spetsen
för denna ledning.
Med denna anordning syntes dock kunna befaras, att hans föreståndarskap för
centralverkstaden kunde komma att allt för mycket eftersättas, och att han icke
skulle med fullt opartisk blick komma att överskåda samtliga verkstäders tillstånd
och behov, varjämte bristande samarbete med styrelsen kunde befaras.
Mot såväl denna anordning som anordningen att huvudverkstädernas ledning
lades i händerna på en särskild verkstadschef med säte i Stockholm kunde invändas,
att sakkunskapen inom verkstadsdriften icke bleve tillbörligen representerad i styrelsen
vid behandling av ärenden rörande verkstäderna och att i flera fall kunde föranledas
dubbelarbete särskilt beträffande förslag till nya byggnader och anläggningar. De
med en sådan anordning kvarstående olägenheterna skulle visserligen kunna undvikas
genom att verkstadschefen erhölle befogenhet att direkt föredraga verkstadsärendena
inför generaldirektören, överdirektör eller i plenum, samt att han vidare ägde anlita
byråernas medverkan i och för utredningar och dylikt. De sakkunniga hade emellertid
funnit, att denna anordning skulle alltför mycket bryta mot statens järnvägars nuvarande
organisationsform, varför de ansett sig icke böra förorda densamma.
På grund härav föreslå de sakkunniga, att huvudverkstäderna vid avskiljandet
från maskinavdelningen bleve ställda under överinseende av en byråchef, föreståndare
för en i styrelsen nyupprättad byrå, benämnd verkstadsbyrån. Därigenom kunde fördelen
av att verkstädernas intressen bleve tillfredsställande företrädda i styrelsen vinnas
under fullständig anslutning till bestående organisationsformer. I fråga om nämnda
byråchefs avlöningsförhållanden framhålla de sakkunniga, hurusom till verkstadsbyråns
77
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
föreståndare måste väljas en person med framstående duglighet, ävensom nödvändigheten
av, att han bekläddes med större befogenhet än den, som tillkomme annan
byråchef. Särskilt med hänsyn till den senare omständigheten hava de sakkunniga
funnit det obestridligt, att byråchefen för verkstadsbyrån borde i avlöningsförhållanden
vara gynnsammare ställd än övriga byråchefer. I betraktande av att en rubbning
i nuvarande avlöningsskala av flera skäl icke skulle vara lämplig, hava de
sakkunniga ansett sig böra föreslå, att byråchefen vid verkstadsbyrån utöver den
avlöning, som enligt nuvarande grunder kan tilldelas honom, tillerkändes ett tilläggsarvode
av 1,500 kronor per år. Hans avlöningsförmåner skulle sålunda komma att
uppgå till högst 10,200 kronor (arvode 6,900 + 1,500, inkvarteringsersättning 1,800).
Med denna utgångspunkt anse de sakkunniga, att föreståndares för huvudverk- Föreståndare
stad göromål bör bestå i att med ansvar direkt inför styrelsen handhava förvaltningen för huvudoch
skötseln av den under hans förmanskap stående huvudverkstaden i enlighet med ^verkstad.
av sakkunniga avgivet förslag till ändringar och tillägg i nådiga instruktionen samt Åligganden
förslag till arbetsordning för huvudverkstäderna. Denne föreståndare skulle sålunda
i verkstaden utöva den ledning och uppsikt, som för närvarande inom detta verk- 1 * man 16 ’
samhetsområde ålåge maskindirektören. Med övertagande av maskindirektörens skyldigheter
borde verkstadsföreståndaren även erhålla motsvarande befogenhet, som i det
avgivna betänkandet närmare angives.
Med erinran, att ledningen och uppsikten över den redan för närvarande från Tjänsteställmaskinavdelningen
avskilda centralverkstaden i Örebro utövades av en föreståndare aing och lönemed
maskindirektörs tjänstegrad och löneförmåner, anse de sakkunniga, att då jämväl fömlårlerövriga
huvudverkstäder vore av sinsemellan mycket avvikande betydenhet och storlek
och då alltså även det med ledarskapet vid en var av dem förbundna arbetet
och ansvaret ställde sig i samma mån olika, samtliga verkstadsföreståndarna icke
borde med fog intaga likvärdig tjänsteställning, utan särdelas i två grupper.
Verkstadsföreståndare vid första gruppens verkstäder, nämligen i Liljeholmen—
Tomteboda, Göteborg, Malmö och Notviken—Boden, borde erhålla tjänsteställning såsom
maskiningenjörer av l:a klass med ett arvode av lägst 4,800 kronor och högst 5,700
kronor jämte inkvarteringsersättning eller bostad in natura, och verkstadsföreståndare
vid andra gruppens verkstäder, nämligen Östersund och Bollnäs, tjänsteställning
såsom maskiningenjörer av 2:a klass med ett arvode av lägst 4,200 kronor och högst
5,100 kronor jämte inkvarteringsersättning eller bostad in natura.
Förrådstjänsten.
Vidkommande därefter förrådstjänsten framhålla de sakkunniga till en början, Förrådstjänhurusom
förrådsverksamheten innebure tvänne olika arbetsuppgifter, den ena omfat- stena innötande
upphandling och redovisning av förrådseffekter eller med ett gemensamt ord b5rdförvaltningen,
den andra omfattande mottagningen och utlämningen av förrådseffekter
eller med ett gemensamt ord expedieringen, samt hurusom förrådslagret vore upplagt
dels i ett vid varje distrikt ävensom vid centralverkstaden inrättat huvudförråd,
dels, beträffande vissa slag av effekter, i vid ban- och maskinavdelningarna
anordnade filialförråd under redovisningsskyldighet till förrådsförvaltarkontoret.
Under erinran att vid 1862 års omorganisation förrådsavdelningen förenades
med maskinavdelningen huvudsakligen av det skäl att verkstaden var den mest betydande
konsumenten av förrådets materialier samt bestrede underhåll och vård av
förrådets effekter, varigenom de båda avdelningarna stode med varandra i den närmaste
beröring, påvisa de sakkunniga, att under statsbanornas fortgående utveckling
förrådens uppgift kommit att vidgas, så att mindre än hälften av värdet av under
78
Fördelar och
olägenheter
med förrådstjänstens
avskiljande.
Fördelar för
maskinavdelningen.
Fördelar för
förrådstjänsten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
förrådens redovisning liggande förrådseffekter för närvarande representerade effekter,
uteslutande avsedda för maskinavdelningens behov, och endast omkring femtedelen
effekter, som uteslutande komme till förbrukning vid maskinavdelningens verkstäder,
och att däremot den större delen av värdet numera belöpte sig på effekter för banavdelningens
jämte avdelningarnas gemensamma behov.
På samma gång som förrådsverksamheten givetvis måste anpassa sig efter de
växande krav, som den ökade trafikrörelsen uppställt, så hade också fordringarna på
förrådsförvaltningens handhavande på insiktsfullt och sakkunnigt sätt ständigt stegrats.
Vid upphandlingars verkställande krävdes alltså i allt större utsträckning ej blott omsorgsfullt
tillämpande av affärsmässiga principer utan även noggrant aktgivande på
reglementariska former. Därtill hade även anspråken på sorgfällig redovisning och betryggande
kontroll blivit skärpta. Från det att förrådsförvaltningen tidigare kunnat
anses utgöra en underordnad del av den tekniska järnvägstjänsten, hade sålunda förrådsväsendet
utvecklats till att bliva en betydande specialverksamhet, för vars utövning
erfordrades särskilt utbildad personal. Denna förrådsverksamhetens utveckling
efter särskilda riktlinjer hade medfört, att sambandet med maskinavdelningen blivit
alltmera lösligt, så att redan av denna anledning kunde ifrågasättas, huruvida icke
förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen skulle vara lämpligt. Med hänsyn
till den långvariga föreningen mellan desss bägge tjänstegrenar borde emellertid
tagas under övervägande, i vad mån ett särskiljande kunde vara till fördel eller olägenhet
för deras inbördes tjänsteförhållanden.
Såsom fördelar för maskinavdelningen med avskiljandet uttala de sakkunniga,
att bland de förrådsärenden, som utgjort föremål för maskindirektörernas behandling,
vore mottagningarna vid distriktens importhamnar och uppläggningarna av från utlandet
för statens järnvägars räkning inköpta mängder bränsle de mest betungande,
varför det skulle medföra en väsentlig fördel, att maskindirektörerna till vinnande
av lättnad i arbetsbördan befriades från dessa ärendens handläggning. Under nuvarande
förhållanden vore med maskindirektörernas tjänsteåligganden för förråden
även förenade en mångfald expeditionsgöromål, bland vilka granskningen och behandlingen
av förrådsräkningarna i synnerhet krävde tid och omsorg. Under år 1915
granskades och godkändes av maskindirektörerna förrådsräkningar till ett antal av i
medeltal omkring 3,400 för varje distrikt, under det att antalet av maskindirektörerna
undertecknade skrivelser i förrådsärenden för samma år belöpte sig till i genomsnitt
1,000 för varje distrikt. Upphandlingarna av förrådseffekter fordrade ofta
nog vittomfattande utredningar från maskindirektörernas sida. Slutligen skulle genom
avskiljandet uppstå vissa lättnader i bokföringsavseende.
Såsom fördelar för förrådstjänsten med avskiljandet framhålla de sakkunniga,
att förrådsräkenskapen ställdes oberoende av annan avdelnings bokföring och sålunda
kunde anordnas uteslutande för tillgodoseende av de härvid gällande kraven å ändamålsenlighet
och enkelhet. Det bleve därjämte möjligt att tidigare än för närvarande
kunde ske lämna månatlig uppgift om förbrukning av viktigare förrådseffekter ävensom
å förrådets omsättning och behållning. Vid leveransräkningars behandling skulle,
i och med deras annoterande enbart inom förrådet före avlämnandet till kassakontoret,
uppstå den väsentliga fördelen, att likvid för desamma tidigare kunde komma
leverantör tillhanda. Det kunde vidare ställas i utsikt, att en väsentlig tidsvinst i
ärendenas behandling i övrigt skulle ernås genom att desamma icke längre behövde
i expeditionsväg passera maskindirektören utan kunde gå direkt till förrådsförvaltaren.
Därjämte skulle mycken arbetstid kunna inbesparas, som under nuvarande förhållanden
måste tagas i anspråk i och med förrådsförvaltarens föredragning inför
maskindirektören. För förrådsverksamhetens utveckling skulle det säkerligen bliva
79
Kutig!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.
gagnande, att förvaltarna orhölle ökad befogenhet, emedan det kunde förväntas, att
dessa tjänstemän, med självständigare ställning och i känslan av det egna ansvaret,
skulle insätta kraftig strävan till tjänstens fromma.
Vissa befarade olägenheter av förrådstjänstens avskiljande från maskinavdel- Oliigenheter.
ningen eller svårigheter beträffande bränslemottagningarna och distribueringen av Deras avbränsle
till kolstationerna samt fara för att maskinavdelningens befäl icke skulle hjälpande,
med samma beredvillighet som förut ställa sin hjälp till förrådstjänstens förfogande,
exempelvis i och för skötsel och reparation av maskinella kollossningsanordningar,
syntes kunna undvikas genom utfärdande av lämpliga föreskrifter.
Då sålunda do olägenheter, som kunde befaras uppkomma vid ett avskiljande Lämpligheten
av förradstjänsten från maskinavdelningen, icke torde bliva mera betydande, under att avskilja
det att de fördelar, som avskiljandet enligt vad i det föregående anförts skulle med- förråds
föra,
bleve synnerligen avsevärda, förorda de sakkunniga obetingat, att förrådstjän- tjSn8ten''
sten avskiljes från maskindirektörernas verksamhetsområden.
Beträffande förrådens organisatoriska ställning framhålla de sakkunniga, att, Förrådens oremedan
styrelsen i stor utsträckning ombesörjde upphandling av förrådseffekter, det ganisatoriska
kunde tänkas, att de upphandlingar, som därjämte verkställdes av distriktsförvalt- åkning,
ningarna, maskindirektörerna och förrådsförvaltarna för förrådens räkning, överflyttades
till styrelsen, samt att dessutom ledningen av förrådstjänsten ställdes oberoende
av distriktsförvaltningarna och direkt utövades från styrelsen. Beträffande upphandlingarna
vore det dock att märka, att, om också en ytterligare centralisering av desamma
läte sig utföras, måste dock å distrikten lämnas kvarstående vissa betydelsefulla,
på distriktens ekonomi inverkande upphandlingar, exempelvis av sliprar, ved och
virke, vilka påkallade distriktsförvaltningens eller avdelningsföreståndares åtgöranden
i samverkan med förrådsförvaltaren. Den betydelsefullaste och omfångsrikaste delen
av förradsverksamheten vid distrikten bestode emellertid i mottagning, utlämning
och redovisning av förrådseffekter. Till ifrågavarande gren av förrådsverksamheten
hörde banavdelningens mottagningar å linjen av förrådseffekter samt dessas redovisning
och inventering, vilket arbete krävde livlig samverkan mellan bandirektör och
baningenjörer å ena sidan och förrådstjänstemännen å den andra. Det lokala ordnandet
av stenkolsmottagningarna vid distriktens importhamnar samt uppläggningarna
av ved vore även en förrådsförvaltningsåtgärd av omfattande betydelse, som efter
förrådsförvaltarens framställningar erfordrade ingripande från distriktsledningens sida,
särskilt distriktschefen och maskindirektören, vid anordnande av transportmöjligheter,
tillfälliga upplagsplatser och dylikt. Detta arbete skulle icke kunna ledas från styrelsen.
Med stenkolsmottagningarna stode därjämte i samband en mångfald av spörsmål
och formaliteter, vilka påfordrade legala och stundom rättsliga åtgärder på platsen,
varvid biträde av distriktsmyndighetens juridiska ombud vore av nöden. Då
dylika åtgärder i de flesta fall måste skyndsamt företagas, skulle dessa frågors hänskjutande
till styrelsen föranleda olämpligt dröjsmål. Till förrådstjänstens förvaltningsärenden
av lokal natur hörde slutligen redovisnings- och inventeringsåtgärderna
beträffande distriktsavdelningarnas inventarieeffekter.
Den del av förrådsverksamheten, som omfattade expedieringen, vore, sedan
grundlinjerna för densamma fastställts genom förrådsordningen, en angelägenhet, som
uteslutande berörde distriktens inre förhållanden och förrådets eget mellanhavande
med avdelningarna, varvid förrådet vore beroende av och måste tillämpa de lokala
förordningar och bestämmelser, som tid efter annan lämnades av distriktsförvaltning
samt avdelnings- och sektionsföreståndare.
Då sålunda distriktsförvaltningarnas, deras enskilda medlemmmars och sektionsföreständam
as ingripande i förrådsverksamheten, förrådens livliga samverkan med
80
Föreståndaren
för förrådsavdelningen.
Åligganden
och befogenhet
i allmänhet.
Tjänsteställning
och löneförmåner.
Benämningen
»förråds
intendent».
Centralverk
stadens
förråd.
Särskild
förråds
avdelning.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
distriktens samtliga avdelningar samt behovet för förrådsförvaltarna att i sina åtgöranden
erhålla stöd från distriktschefens och avdelningsföreståndarnas sida oavvisligen
talade för och nödvändiggjorde förrådens organisatoriska samband med distrikten,
anse sig de sakkunniga böra obetingat förorda, att förråden efter avskiljandet från
maskinavdelningen kvarstå såsom organ inom distrikten och därvid bilda en självständig
avdelning, förrådsavdelningen.
Genom förrådstjänstens skiljande från maskinavdelningen och inrättandet av
eu särskild förrådsavdelning vid distrikten följde, att denna avdelning måste erhålla
särskild representant inom distriktsförvaltningen. Som denne i stort sett måste erhålla
samma befogenhet och hava samma åligganden som avdelningsföreståndarna,
föreslå de sakkunniga av praktiska skäl, att han även benämnes avdelningsföreståndare,
varigenom instruktionens föreskrifter i många fall bliva tillämpliga även på
honom. Däremot borde föreståndaren för förrådsavdelningen icke vara medlem av
distriktsförvaltningen i samma bemärkelse som övriga avdelningsföreståndare, vilka
representerade den egentliga förvaltningen av järnvägsdriften. Det syntes sålunda
vara till fyllest, att föreståndaren för förrådsavdelningen inginge i distriktsförvaltningen
endast vid föredragningen av förrådsärenden, vari även naturligtvis innefattades
ärenden rörande personalen vid förrådsavdelningen.
Då förrådsavdelningsföreståndarnas tjänsteställning delvis komme att motsvara
de nuvarande avdelningsföreståndarnas, anse de sakkunniga, att denna självständigare
ställning och det därmed förbundna ansvaret påkallade högre tjänstegrad och större
löneförmåner för förrådsavdelningsföreståndarna än de, som för närvarande åtnjötes
av förrådsförvaltarna. De sakkunniga föreslå därför, att föreståndare för förrådsavdelningen
må komma i åtnjutande av det arvode, som är fastställt för överinspektör,
nämligen lägst 4,500 kronor och högst 5,400 kronor. Vidare anse de sakkunniga, att
sagda föreståndare, vilka, med hänsyn såväl till den inre förrådstjänsten som även
till förrådets samverkan med linjetjänsten, måste kunna anträffas och vara tillstädes
även å andra tider än under den fastställda kontorstiden, böra vara boende i närheten
av sin tjänsteplats och därför kunna komma i åtnjutande av bostad in natura,
bestående, såsom fallet är i fråga om övriga tjänstemän av överinspektorsgruppen,
av lägenhet om högst 6 rum och kök, eventuellt motsvarande inkvarteringsersättning.
I samband härmed föreslå de sakkunniga, att de nya föreståndarna benämnas
förrådsintendenter, såsom bättre svarande mot omfattningen och vikten av deras åligganden.
Såväl i annan gren av statsförvaltningen som i enskild tjänst användes
benämningen »förrådsförvaltare», varmed dock nästan undantagslöst avsåges en person,
som hade uppsikten i en förrådslokal, och som övervakade den dagliga in- och
utlämningen inom densamma, men däremot icke verkställde upphandling och utövade
administrativ verksamhet i större omfattning, såsom fallet vore beträffande förrådsförvaltarna
vid statens järnvägar. Då ifrågavarande benämning sålunda redan under
nuvarande förhållanden gåve anledning till missuppfattning, bleve densamma enligt de
sakkunnigas mening i än högre grad olämplig för angivandet av de föreslagna förradsavdelningsföreståndarnas
tjänsteställning och åligganden. Däremot syntes de sakkunniga
benämningen »förrådsintendent» — vilken benämning för ungefär motsvarande
befattningshavare förekomme inom telegrafverket — giva en klar föreställning härom,
varför sålunda de sakkunniga förordade, att de föreslagna förrådsavdelningsföreståndarna
benämndes förrådsintendenter.
Sedan de sakkunniga härefter ingått på frågan om förrådens bokföring •— varför
i detta sammanhang ej torde vara erforderligt närmare redogöra — påvisa de
sakkunniga beträffande centralverkstadens förråd, hurusom det vore en ofrånkomlig
följd av såväl verkstadsdriftens som förrådstjänstens avskiljande från maskinavdel
-
81
Kun()J. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
ningen, att förrådet vid centralverkstaden komme att erhålla en särställning med
särskild bokföring och bokslutsrapport samt särskilda arvodes- och omkostnadsstater.
Uppsikten över förrådet i Örebro utövades för närvarande av verkstadskamreraren,
som därjämte ledde verkstadens bokföring. Vid ett avskiljande av förrådstjänsten
vid centralverkstaden i av de sakkunniga föreslagen riktning måste förrådet
erhålla särskild föreståndare. På grund av centralverkstadens snabba utveckling och
till följd av det ökade antal ny tillverkningar och specialarbeten, som därstädes börjat
utföras vid sidan av reparationer å rullande materiel, hade bokföringsarbetet i mångsidighet
och omfång numera vunnit en sådan tillväxt, att överblicken och ledandet
av detsamma fullt ut toge kamrerarens arbetstid i anspråk. Även förrådsverksamheten
hade utvecklats, och torde detta komma att under närmaste tiden ännu mera
ske, i den mån för den rullande materielens underhåll avsedda effekter även för
övriga huvudverkstäders behov komme att uppläggas i Örebro i allt större utsträckning.
Oavsett förrådets särställande torde det därför inom en snar framtid vara
erforderligt, att skötseln av detsamma anförtroddes åt en särskild inom förrådstjänsten
utbildad tjänsteman, som uteslutande kunde ägna sin tid åt denna uppgift. Verkstadskamrerarens
arbete rörande förrådet motsvarade de nuvarande förrådsförvaltarnas
vid distrikten. De sakkunniga anse därför, att den föreslagna föreståndarens för
förrådsavdelningen ställning och verksamhet borde bliva densamma som de sistnämnda
befattningshavarnas, och föreslås sålunda, att vid centralverkstadens förrådsavdelning
anställes en förrådsförvaltare såsom föreståndare.
I samband härmed hava de sakkunniga även till behandling upptagit
frågor om förrådskontrollen. Härom yttra de sakkunniga, bland
annat, följ ande:
Enligt arbetsordningen för styrelsen ålåge det byråchefen för förrådsbyrån »att
utöva kontroll över distriktsförrådens skötsel och därvid själv eller genom underlydande
tjänsteman verkställa kontrollinventering av dessa förråd». Nödvändigheten
redan ur trygghetssynpunkt av att dylik kontroll i förening med inventeringar komme
till stånd i tillräcklig utsträckning, behövde icke särskilt betonas. Efter förrådstjänstens
utbrytande från maskinavdelningen vore därtill behovet av en sådan kontroll
i desto högre grad förhanden, som den uppsikt över förrådsverksamheten, vilken
för närvarande utövades av maskindirektörerna, även måste innefattas i denna kontroll.
Givetvis kunde det vid kontrollinventering i ett statens järnvägars huvudförråd
med hänsyn såväl till den mångfald av effekter, som därstädes funnes upplagda, som
ock till de stora mängderna av varje effekt icke företagas inventering av annat än
ett fåtal effekter vid varje tillfälle, varför således endast s. k. stickprov kunde anordnas.
Då det ju dock vore för förrådets ledare och personal på förhand obekant,
vilken eller vilka effekter komme att underkastas kontrollinventering, funnes ingen anledning
ifrågasätta, att icke ofta upprepade stickprovsinventeringar vore fullt betryggande.
I förrådskontrollen borde vidare ingå övervakande av att förrådens verksamhet
saväl i bokförings- och redovisningshänseenden som även beträffande expedieringen
vore ordnad på ändamålsenligt sätt och att, där bestämmelser i sådant avseende vore
utfärdade, dessa bestämmelser noggrant följdes.
Vid förradskontrollens utövande borde det slutligen vara av vikt att göra jämförande
iakttagelser inom förrådstjänsten å de skilda distrikten beträffande förrådseffekters
användning och ändamålsenlighet samt i fråga om praktiska anordningar
vid expedieringen, på det att erforderliga rättelser och lämpliga förbättringar kunde
bliva enhetligt genomförda.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.) 11
Förråds förvaltare -
Förråds
kontroll.
i
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Särskilt tillkallad
sakkunnig
från
den privata
verkstadsindustrien.
Det vore påtagligt, att en förrådskontroll av grundlig innebörd och tillräcklig
omfattning icke kunde utföras genom byråchefens eller underordnads försorg efter tillfälligt
överlämnande av deras regelbundna sysselsättningar i andra händer, utan
måste denna kontroll uppdragas åt en tjänsteman, som icke deltoge i handläggning
av de löpande göromålen å byrån, och som sålunda kunde ägna mera odelad tid åt
kontroll- och granskningsarbetet.
Med hänsyn härtill och då under alla omständigheter förrådskontrollen måste
tillmätas större plats än hittills i förrådsbyråns arbetsplan, syntes det de sakkunniga
erforderligt och lämpligt, att ifrågavarande förrådskontroll jämte ärenden rörande
förrådens bokföring och redovisning anförtroddes åt en i förrådstjänstens skilda grenar
förfaren tjänsteman, vilken med hänsyn till arten av de göromål, som avsåges tillkomma
honom, enligt de sakkunnigas mening lämpligen borde benämnas förrådsinspektör
med sekreterares tjänsteställning och löneförmåner.
I förevarande ämnen har även en särskilt tillkallad sakkunnig
från den privata verkstadsindustrien, nämligen direktören B. O. Ekman
vid aktiebolaget Svenska kullagerfabriken, i en vid betänkandet fogad
promemoria uttalat sig. Denne, vilken i viss utsträckning samarbetat
med de av styrelsen tillkallade sakkunniga, torde genom sin föregående
verksamhet vid statens järnvägar, särskilt i egenskap av distriktschef,
vara väl skickad att utlåta sig i nu föreliggande frågor. Han yttrar
bl. a. följande:
Verkstadsdriften är en från maskinavdelningens övriga åligganden så bestämt
fristående tjänstegren, att dess avskiljande såsom en fullt självständig verksamhet
icke kan vara annat än för densamma synnerligen fördelaktigt. Och det torde ej
vara tvivel underkastat, att eu sådan ändring skulle för maskindirektörerna innebära
en välbehövlig lindring i deras arbetsbörda, på samma gång den skulle bidraga till
att göra dessa tjänstemäns åligganden och intressen mer enhetliga.
Detsamma gäller även förrådstjänsten, om också ej i så hög grad som verkstadsdriften.
Men även den förra är till sin natur så till vida fristående från maskinavdelningens
verksamhet, att densamma ej kan sägas i princip höra mera tillsammans
med denna avdelning än med ban- och trafikavdelningarna. Visserligen berör
måhända en större mängd av förrådets expeditioner maskinavdelningen än de båda
övriga avdelningarna, men om verkstadsdriften avskiljes från maskinavdelningen, blir
skillnaden väsentligt mindre.
Anledningen till att från början förrådstjänsten förlädes under maskinavdelningen
är måhända att söka däri, att man ansåg denna tjänst vara för obetydlig att
intaga en självständig ställning, och man lade den då i händerna på den avdelning,
vars personal ansågs besitta största kompetens att kunna handhava densamma.
Denna utgångspunkt kan ej nu längre försvaras, sedan förrådsverksamheten vuxit
därhän, att värdet av de omhänderhavda materialierna uppgår till omkring 19,000,000
kronor och den årliga anskaffningen till 52,000,000 kronor.
Det är därför enligt min mening fullt befogat att även ställa denna tjänstegren
på en självständig grund.
Sedan lämpligheten av att avskilja verkstadsdriften från maskinavdelningen
blivit klarlagd, framlägga de sakkunniga sitt förslag till organisation av den nya
verkstadsavdelningen.
83
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Även i detta fall finner jag de sakkunniga hava framkommit med ett gott förslag.
De åtta verkstäder, oberäknat den redan nu fristående centralverkstaden i
Örebro, som de sakkunniga hava tänkt sig skola frånskiljas maskinavdelningen, äro
de störa verkstäder, som redan förut hava gällt att vara huvudverkstäder. Deras
anslutning till den självständiga verkstadsavdelningen torde knappast kunna ställas
under diskussion, och lika tydligt är även, att de återstående mindre verkstäderna
böra såsom »driftverkstäder» överlämnas till maskindirektörerna.
I fråga om den myndighet, under vilken huvudverkstäderna skulle
närmast sortera, förordar direktören Ekman, liksom förenämnda sakkunniga,
att de läggas under en central förvaltning, och yttrar härom:
Först därigenom kan en verkligt rationell verkstadsdrift åstadkommas. Det är
endast genom inrättande av en för alla huvudverkstäderna gemensam förvaltning,
som den enhetlighet och koncentrerade sakkunskap kan möjliggöras, utan vilken
varje ändring av det nuvarande tillståndet blir en halvmesyr.
Han fortsätter:
Hur denna centrala ledning skall anordnas, blir nästa fråga.
I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligast, att för ändamålet inom järnvägsstyrelsen
inrättas en särskild byrå, vilken skulle hava denna angelägenhet till
sitt uteslutande mål.
Att, såsom framkastats, låta chefen för centralverkstäderna vara högsta myndighet
även över de andra huvudverkstäderna, måste ur många synpunkter vara
olämpligt.
För att frånkomma vad som för mången kanske ter sig som en alltför stor
apparat, skulle man även kunna tänka sig, att man, i stället för inrättande av en
verkstadsbyra inom styrelsen, skulle kunna nöja sig med tillsättande av en särskild
verkstadschef med säte i Stockholm. Enligt min mening vore en sådan åtgärd ej
lämplig. Antingen skulle denna verkstadschef erhålla befogenhet motsvarande en
byråchefs, vilket skulle medföra en lika stor stab av tjänstemän, som kunde krävas
av en verkstadsbyrå, i vilket fall enda skillnaden skulle ligga i benämningarna, under
det att lönen och övriga omkostnader bleve desamma, eller också skulle han endast
bliva en mellanhand mellan verkstäderna och styrelsen, som säkerligen ej kunde
komma ifrån att låta en hel del ärenden behandlas även av sina förut befintliga
organ. Även i detta senare fall skulle efter all sannolikhet den ifrågavarande verkstadschefen
behöva ett stort antal biträden.
Att låta den nuvarande maskinbyrån eller en underavdelning av densamma
sköta den centrala ledningen av huvudverkstäderna torde ej vara lämpligt, emedan
detta viktiga uppdrag då lätt skulle komma att få karaktären av bisak, och skulle
efter all sannolikhet någon besparing av personal ej heller därigenom kunna ernås.
Enda riktiga lösningen på denna fråga synes mig därför vara, att en särskild
byra inrättas inom styrelsen, och att i spetsen för densamma sättes en person med
byråchefs ställning och löneförmåner. Att tänka sig en person i lägre ställning såsom
den gemensamme ledaren av huvudverkstäderna är bestämt oriktigt. Den verksamhet,
han närmast skulle hava ansvaret för, är för statens järnvägar av mycket
stor betydelse. Enorma värden gå, så att säga, genom hans hand, och där, mer än
vid de flesta grenarna av tjänsten, kunna förutseende, erfarenhet och organisationsförmåga
hos ledaren åstadkomma avsevärda ekonomiska besparingar.
84
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Efter genomförandet av en utbrytning av verkstadstjänsten, sådan som den nu
tänkta, skulle denna verksamhet i mångt och mycket få karaktären av ett självständigt
affärsföretag, och det bleve då för en driftig man, som hölle alla trådarna i sin
hand, en tacksam uppgift att ordna denna affär på ett praktiskt och systematiskt sätt.
Men skall detta bliva möjligt, måste den mannen vara en verkligt förstklassig man,
och en sådan kan ej fås och ännu mindre förmås att stanna, med mindre man bereder
honom en självständig ställning och goda lönevillkor.
Den av de sakkunniga föreslagna ordningen för huvudverkstädernas lokala ledning
och skötsel i övrigt anser jag vara lämplig.
De sakkunniga hava utförligt omnämnt de fördelar, som skulle vinnas genom
den föreslagna förändringen.
Den största fördelen synes mig ligga häruti, att verkstadsdriften blir samlad
under en gemensam ledning, varigenom samtliga verkstäder komma att skötas efter
enhetliga principer och enligt en målmedveten plan.
Den rivalitet, som i någon mån medföljer det nuvarande systemet i fråga om
såväl utvidgningar som anskaffande av nya arbetsmaskiner, måste försvinna. Den centrala
ledningen skall bedöma, var och i vilken mån utvidgningar av verkstäder och
verkstadsavdelningar böra ske, och måste även avgöra, var behovet av nya, moderna
arbetsmaskiner, med hänsyn till utvinnandet av största möjliga nyttan för det hela,
helst bör tillgodoses. Då förekommande arbeten kunna av den gemensamma chefen
fördelas på de olika verkstäderna på ett systematiskt sätt och allt efter varje verkstads
speciella kapacitet, kan det t. es. vara ekonomiskt fördelaktigt att anskaffa en
dyrbar arbetsmaskin för ett visst slags arbete, då det under nuvarande förhållanden
icke skulle löna sig. Planmässighet och specialisering bör införas i största möjliga
utsträckning och över hela linjen, och med planmässighet och specialisering följer
alltid ekonomisk vinst.
A andra sidan måste den nye chefen hava klart för sig, att verkstadsdriften
icke är lör statens järnvägar ett mål utan ett medel. Han måste ständigt hava för
ögonen, att hans avdelning endast är en del av det hela, och att hans hela uppgift
är att stödja och underlätta trafiktjänsten. Han bör därför vara mån om att på bästa
sätt tillmötesgå de befogade krav och önskemål, som framkomma från maskindirektörernas
sida, och bör även söka att hos sina underlydande inplanta samma uppfattning.
Endast därigenom kunna de befarade olägenheterna av utbrytningen övervinnas.
Att en sådan organisation som den föreslagna icke kan genomföras utan ökade
administrationskostnader, är tydligt. Jag har med de sakkunniga diskuterat personalfrågan
och lönerna, och finner för min del, att det gjorda förslaget icke går längre,
än vad som för sakens behöriga ordnande är erforderligt.
De sakkunniga hava framlagt ett detaljerat förslag, hur förrådstjänsten skulle
ordnas efter avskiljandet, och jag ber få meddela, att jag till fullo instämmer i detta
förslag.
Det synes mig sålunda lämpligt, att huvudförråden fortfarande komma att tillhöra
distrikten samt utgöra en särskild avdelning under en föreståndare, utrustad
med ökad självständighet och befogenhet. Det tänkta förhållandet mellan denne föreståndare
och distriktschefen ävensom den föreslagna ordningen för hans förhållande
till och samarbete med avdelningsf örestånd ärna synas mig väl avvägda.
Beträffande denne föreståndares tjänsteställning och löneförmåner, anser jag de
sakkunnigas förslag lämpligt och instämmer likaledes i att han skall komma att benämnas
»förrådsintendent».
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.
85
Då ju förrådsavdelningen vid statens järnvägar har till uppgift icke blott att
förvara och utlämna de erforderliga förrådseffekterna, utan även att inköpa desamma,
så blir denna avdelning vid statens järnvägar samtidigt dess inköpsavdelning. Det
är då överensstämmande med god ordning, att åt denna avdelning anförtros alla för
järnvägens behov erforderliga upphandlingar, där icke särskilda förhållanden göra det
önskvärt, att inköpet verkställes av annan myndighet.
Mot vad de sakkunniga föreslagit i avseende på personalbehov och avlöningar
har jag icke haft något att erinra.
Jag torde härefter få övergå till de uttalanden, och framställningar,
järnvägsstyrelsen i föreliggande ämnen gjort i sin ifrågavarande skrivelse
av den 20 januari 1917. Styrelsen anför följande:
Då styrelsen har att närmare ingå på de föreliggande spörsmålen rörande frånskiljande
från maskinavdelningen av dels verkstadsdriften och dels förrådstjänsten,
anser sig styrelsen till en början, med hänvisning till den redan inledningsvis antydda
behövligheten av erforderlig minskning av maskindirektörens arbetsområde, här
böra närmare ingå på denna fråga.
Om än, såsom styrelsens i det följande givna utredning i ämnet giver vid
handen, ifrågavarande tvenne tjänstegrenars — verkstadsdriften och förrådstjänsten —
egna natur och uppnådda utveckling redan i och för sig tala för ett särskiljande av
dessa grenar från maskinavdelningens förvaltningsområde, är dock själva upprinnelsen
till att söka förverkliga detta önskemål att finna i styrelsens förut antydda strävan
att lindra maskindirektörernas arbetsbörda och få deras tjänsteområde mera begränsat
och lämpat efter deras huvudsakliga åligganden eller handläggning av ärenden berörande
den egentliga linjetjänsten. Häri ligger även ett tungt vägande skäl för avskiljande
från maskinavdelningen av dessa tjänstegrenar.
Enligt nu gällande bestämmelser har maskindirektören att handlägga i stort
sett följande ärenden:
1) ärenden rörande tillhandahållandet av den för trafikens bedrivande erforderliga
dragkraften;
2) ärenden, som angå anskaffandet, vården och underhållet av den rullande
materielen och de vid elektrisk drift erforderliga kraftöverföringsanläggningarna samt
till distriktet till äventyrs hörande ångfärjor och övriga fartyg;
3) ärenden rörande verkstädernas förvaltning;
4) ärenden rörande underhållet av verkstäder, förrådens byggnader, materialgårdar,
lokomotivstall, vattenstationer, vagnbodar samt gas- och elektricitetsverk;
5) ärenden rörande anskaffandet och vården av de för distriktet erforderliga
f örrådsartiklarna;
6) personalärenden rörande den vid maskindirektörsexpeditionen och maskinavdelningen
i övrigt anställda personalen med vissa härvid gällande undantag.
Såsom sakkunniga i inledningen till sitt betänkande framhållit, tillkommer det
alltså maskindirektören att, efter deltagande inom distriktsförvaltningen i upprättandet
av förslag till plan för tågens gång inom distriktet, beräkna behovet och fördelningen
å olika platser av lokomotiv- och personaluppsättningar till desamma samt att ordna
kol- och vattengivningsförhållandena å lokomotivstationerna.
Vidare har maskindirektören att på ändamålsenligt och ekonomiskt sätt träffa
anstalter ej blott till den rullande materielens vård och skötsel vid densammas användande
utan även till dess underhåll, då den är under reparation. För maskin
-
Järnväga
atyrelaen.
Avrundningen
av maskindirektörens
arbetsområde.
86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
direktören vid III distriktet tillkommer härjämte uppsikten över ångfärjematerielen
samt för vissa maskindirektörer även reglering av skador å vagnar och presenningar
i utländsk trafik.
Det planmässiga ordnandet av förhållandena inom distriktets verkstäder samt
övervakandet av att arbetet inom desamma bedrives efter rationella och ekonomiska
grunder är en gren av maskindirektörens åligganden, som måste kräva synnerlig omsorg
och taga i anspråk en betydande del av hans arbetstid.
Övervakandet av att de byggnader och anläggningar, som tillhöra maskinavdelningen,
fördelaktigt utnyttjas och hållas i tjänligt skick, ingår även i maskindirektörens
åligganden. Vid utarbetandet av förslag till nya byggnader och anläggningar
för avdelningens behov och särskilt vid utförande av sådant arbete i större omfattning,
såsom beträffande nybyggnad eller större ombyggnad av en verkstadsanläggning,
bliver mängden av förberedande utredningar och åtgärder synnerligen betungande.
Större nybyggnader utföras visserligen i regel av banavdelningen men mindre sådana
ofta av maskinavdelningen, och särskilt är det senare förhållandet med maskinella
anläggningar.
På grund av att distriktets förrådstjänst är i organisatoriskt hänseende förlagd
till maskinavdelningen, ehuru dess verksamhet i ej mindre män berör de övriga avdelningarna,
tillkommer det maskindirektören att övervaka förrådets skötsel, ombesörja
utredningar om och fatta beslut i ett flertal upphandlings- och försäljningsärenden
samt granska till styrelsen ingående årsbehovsuppgifter, tillfälliga rekvisitioner,
redogörelser och rapporter. Detta överinseende över förrådsverksamheten medför
nödvändigheten att behandla spörsmål, till vilkas lösande ett detaljerat studium
av handels- och sjöfartsföreskrifter påfordras. Särskilt gör sig sistnämnda behov
kännbart i samband med mottagningen av stenkol i distriktens importhamnar. Bestyret
härmed samt åtgärderna för bränslets uppläggning och distribuering till linjen
äro särdeles tidskrävande. I synnerhet är detta förhållandet i tider av vagnbrist, då
det måste aktgivas på att fartygen om möjligt icke »komma på överliggedagar».
Sysslandet med flertalet av maskinavdelningens personalärenden i antagnings-,
avlönings-, utbildnings-, befordrings- och bestraffningsfrågor är vidare ett maskindirektörens
åliggande, som, på grund av den synnerliga sorgfällighet detsamma kräver,
tager en väsentlig del av hans arbetstid i anspråk. I huru hög grad detta är fallet,
belyses av det förhållandet, att maskindirektören är skyldig att efter egen iakttagelse
rörande personernas lämplighet besluta om antagande av all extra personal vid maskin
avdelningen.
Därtill har maskindirektören att övervaka avdelningens bokföring, att genomgå
och med godkännande till utbetalning förse dess leverans- och andra utgiftsräkningar
samt att granska bokslutshandlingar.
Åliggande dels att inför distriktschefen eller i distriktsförvaltningen föredraga
vissa av de till maskindirektörens behandling hörande ärendena, dels att deltaga i
distriktsförvaltningens sammanträde även då de föreliggande ärendena icke direkt beröra
maskinavdelningen, samt slutligen skyldigheten att företaga inspektionsresor
å distriktet kräva även eu rikligt tillmätt plats i maskindirektörens tjänsteuppgift.
Styrelsen har i den föreliggande frågan även utgått därifrån, att maskindirektörernas
arbetsbörda numera är så betydande, att avlastning är väl behövlig, för att
de skola kunna ägna sig i erforderlig grad åt trafiktjänsten och det intima samarbetet
med trafikavdelningens motsvarande tjänsteställen för densammas besörjande. Vid
övervägande av på vad sätt dylik avlastning må kunna åstadkommas, har styrelsen
kommit till den uppfattning, att de tjänstegrenar, som kunna ifrågakomma att av
-
Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
87
skilja från maskindirektörernas handläggning, äro verkstadsdriftens ledning och tillsynen
över förrådsväsendet.
Maskindirektörens viktigaste uppgift är utan gensägelse den att i likhet med de
övriga avdelningsföreståndarna ägna sin uppmärksamhet åt linjetjänsten och vidtaga
på honom ankommande åtgärder till dess upprätthållande. Under samverkan särskilt
med föreståndaren för trafikavdelningen skall maskindirektören sålunda i främsta
rummet sörja för att den erforderliga dragkraften och för dess skötsel utbildad och
tjänlig personal finnes att tillgå i välberäknad omfattning. I sitt förhållande till en
talrik underlydande personal har han vid handläggning av den mängd personalärenden,
som komma under hans behandling, att tillse, att såväl tjänstens krav som
personalens berättigade önskemål tillgodoses. Det tillkommer honom tillika att tillse,
att de vid maskinavdelningen för driftens behov i övrigt förefintliga anordningarna
äro träffade på ändamålsenligt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Maskindirektörens
främsta uppgift bör sålunda i korthet sagt omfatta övervakandet av maskinavdelningens
linjetjänst.
Däremot torde de bägge övriga uppgifterna, verkstadsdriftens ledning och tillsyn
över förrådsväsendet, endast kunna ställas i andra rummet.
Den omständigheten, att verkstädernas och förrådens verksamhet faller utom
det egentliga trafikarbetet, gör det också till en svårighet för de med distriktens
administrativa angelägenheter sysselsatta maskindirektörerna att ägna tillräcklig tid
åt och med nödig uppmärksamhet följa de speciella verkstads- och förrådsärendena,
såvida detta ej skall menligt inverka på deras arbete för trafiktjänsten.
Genom verkstadsdriftens och förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen
skulle alltså till gagn för den krävande linjetjänsten maskindirektören befrias från
handläggning särskilt av de under 3) och 5) här ovan betecknade ärenden.
Härmed finge han mera tid och möjlighet att ägna sig åt sin egentliga huvuduppgift.
Med större möjlighet till ingående och intimt samarbete särskilt med trafikdirektörerna
skulle detta arbete bli än mera fruktbärande, vilket särskilt under så
exceptionella trafikförhållanden, som nu råda, komme att gagneligt inverka på linjetjänsten
och i främsta rummet tågrörelsen. Det torde icke med fog kunna sägas,
att genom utbrytningen av förevarande två utom maskindirektörens arbetsområde
organisatoriskt sett liggande tjänstegrenar hans verksamhetsfält blir väl snävt. Den
ovan gjorda redogörelsen härför vittnar om att huvuduppgifterna fortfarande påvila
honom med bättre möjlighet att utnyttja sina krafter till fullt rationellt skötande av
linjetjänsten och att han efter avskiljande av dessa speciell sakkunskap fordrande
ärenden skulle liksom de övriga avdelningsföreståndarna och särskilt trafikdirektören
erhålla ett mera avrundat arbetsområde.
T erkstadsdriften.
När statsbanorna första gången öppnades för trafik, utgjordes den för sagda
trafik avsedda rullande materielen av endast ett fåtal lokomotiv och vagnar. På
grund härav och då materielen såsom nyanskaffad antogs ej omedelbart kräva några
omfattande underhållsarbeten, hade man ej träffat några särskilda anstalter för tillgodoseende
av dylika arbeten, utan dessa utfördes i de provisoriska skjul, som i och
för banornas anläggning uppförts för skötsel och vård av den för nybyggnadsarbeten
inköpta rullande materielen, eu anordning som desto lättare kunde genomföras, som
ledningen av de under byggnad varande och färdiga banorna på den tiden låg i
en hand.
Historik.
88
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Emellertid ökades efter hand med banornas tillväxt även lokomotiv- och vagnparken,
och den tidpunkt var snart inne, då de omnämnda provisoriska förhållandena
icke längre kunde anses tillfredsställande, utan behovet av att på mera betryggande
sätt omhänderhava trafikmaterielens vård gjorde sig kännbart.
Såsom en följd härav uppstodo de första permanenta verkstadsanläggningarna
vid statsjärnvägarna i Göteborg och Malmö, men allt från den tiden tillämpades vid
statsbanenätets tillväxt den principen, att provisoriska anordningar i regel användes
såsom förelöpare till de permanenta distriktsverkstäderna.
De äldsta för trafik öppnade bandelarnas från varandra avskiljda läge lade den
första grunden till distriktsindelningen, och då varje distrikt ägde att omhänderhava
och underhålla den rullande materiel, som var tilldelad detsamma, så erfordrades vid
varje distrikt en verkstad, som efter tillkomsten så småningom utvecklades till
huvudverkstad för respektive distrikt, där alla viktigare och större reparationsarbeten
utfördes, under det att, i den mån järnbanenätet utvidgades, mindre verkstäder anlades
på lämpliga platser för att snabbt kunna avhjälpa mindre bristfälligheter å materielen.
Dessa senare benämnas numera driftverkstäder. Även tillkommo under årens
lopp genom inköp av privatbanor en del verkstadsanläggningar, som i regel äro att
betrakta såsom driftverkstäder.
Tanken på anläggandet av eu centralverkstad, i vilken större reparationsarbeten
för samtliga statsbanedistrikt skulle utföras, uppstod redan i början av 1880-talet,
när statsbanorna nått ända upp till Jämtland och den å de nordliga linjerna använda
materielen måste sändas till de söderut belägna verkstäderna för undergående av
reparation. Emellertid visade sig de gamla verkstädernas kapacitet ännu en tid
framåt fullt tillräcklig för den i Norrland använda materielen, och frågan om centralverkstäder
tick därför tills vidare ligga nere. En väsentlig ändring i förhållandena
inträdde emellertid genom inköpet år 1891 av Gällivare-banan och år 1896 av Västkustbanan,
genom vilka båda köp en betydlig ökning av statsbanornas rullande
materiel på en gång ägde rum. Då ytterligare tillökningar i densamma förestodo
genom de av riksdagen år 1897 och 1898 fattade besluten om anläggande av statsbanor
mellan Örebro och Krylbo samt från Gällivare över Kiruna till riksgränsen mot
Norge, fann sig järnvägsstyrelsen föranlåten att ånyo bringa frågan om anläggandet
av en centralverkstad på tal. I skrivelse den 21 november 1898 framhöll järnvägsstyrelsen
behovet och fördelarna av en centralverkstad för reparation av lokomotiv och
hemställde, att Kungl. Maj:t hos riksdagen ville äska ett anslag av 500,000 kronor
till uppförande av en sådan. Såsom plats för denna anläggning föreslog järnvägsstyrelsen
Örebro, som erbjöd synnerligen stora fördelar i såväl trafiktekniskt som
ekonomiskt och militäriskt avseende. Staten ägde alldeles invid staden ett för en
stor verkstadsanläggning särskilt lämpligt område å kronolägenheten Alnängarna,
vilken lägenhets överlåtande på statens järnvägar i detta sammanhang föreslogs.
Kungl. Maj:ts framställning i ämnet bifölls ock av 1899 års riksdag.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1901 hemställde järnvägsstyrelsen
att, då efter centralverkstadens färdigblivande under loppet av år 1902 arbetena där
skulle få en allt mer och mer ökad omfattning och då i sammanhang därmed ansvaret
såsom teknisk ledare och ekonomisk föreståndare icke rimligtvis kunde påläggas
den i Stockholm stationerade maskindirektören, denne tjänsteman måtte från
och med ingången av år 1902 befrias från det honom jämlikt gällande instruktion
givna åliggandet att vara högsta ledare för distriktets verkstäder, i vad det anginge
centralverkstaden, och att högsta ledningen av denna verkstad i stället måtte utan
hinder av instruktionens föreskrift tills vidare överflyttas till den i Örebro statio
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
89
lierade maskiningenjören, och gav Kungl. Maj:t den 24 därpå följande januari sitt
bifall till denna framställning. Härmed var början gjord till centralverkstadens särställning
i administrativt hänseende och fullföljdes denna genom distriktsförvaltningens
vid I distriktet förslag till järnvägsstyrelsen den 22 februari 1902, däri
bland annat hemställdes, att förutnämnda maskiningenjör, som dittills jämväl handhade
de med linjetjänsten å 3:dje maskinsektionen förenade göromålen, måtte befrias
från dessa för att helt och odelat kunna ägna sig åt centralverkstadens skötsel.
Med bifall härtill utfärdade järnvägsstyrelsen den 2 maj 1902 instruktion för sagda
maskiningenjör att i egenskap av verkstadschef omhänderhava centralverkstadens
förvaltning.
Sedan järnvägsstyrelsen hos Kungl. Maj:t framhållit nödvändigheten av att
sagda befattningshavare jämnställdes med maskindirektörerna å distrikten cch sedan
1903 års riksdag bifallit en av Kungl. Maj:t gjord proposition i ämnet, äger ifrågavarande
befattningsinnehavare från och med år 1904 maskindirektörs tjänstegrad och
har i stort sett motsvarande befogenhet som den, som tillkommer distriktsförvaltning.
De arbeten, som skulle utföras vid verkstäderna, avsågo till en början huvudsakligen
underhåll av rullande materielen, men snart blevo verkstäderna anlitade
även för andra reparationsarbeten, nämligen för reparation av vagnspresenningar,
lyktor och lampor, kaminer och spisar, brandredskap m. m. ej blott för tågtjänsten
utan jämväl för bevakningen och stationstjänsten.
Ehuru verkstädernas huvudsyfte alltså är att underhålla de för järnvägsdriften
erforderliga tekniska hjälpmedlen, har det med de resurser, som stå dem till buds, visat
sig ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt, att åtskilliga för järnvägsdriften erforderliga
föremål även nytillverkas, då tillfälle därtill gives. Sådana föremål utgöras huvudsakligen
av reservdelar till lokomotiv och vagnar, ångpannor för lokomotiv, ångfinkor
och vattenstationer, vattencisterner för de sistnämnda, vändskivor, järnkonstruktioner
av olika slag, spårväxlar och spårväxelkorsningar, allt behövligt metallgjutgods, delvis
järngjutgods (från gjuteriet i Boden), specialvagnar och skjutbord för verkstädernas
behov, vagn- och plattformspresenningar, bleckslagerigods, såsom lyktor, lampor av
alla slag, smörjkannor, bleckburkar, vattenhinkar, kokshinkar m. m.
Av det anförda framgår, huru omfattande verkstadsdriften för närvarande är
och vilken mångfald yrken densamma inbegriper. Närmare angivet sysselsätter den
följande grupper av arbetare: filare och lokomotivuppsättare jämte hantlangare, filare
och vagnuppsättare jämte hantlangare, maskinarbetare, såsom svarvare, hyvlare,
borrare, fräsare m. fl., smeder jämte hantlangare, plåtslagare jämte hantlangare,
kopparslagare, järn- och metallgjutare, snickare och timmermän, bleckslagare, segelsömmare,
målare, glasmästare, tapetserare och sadelmakare, maskinister och eldare
samt tvätterskor.
Den tekniska affärsverksamhet, som statsbanorna bedriva, måste givetvis ordnas
så, att avkastningen å kapitalet blir tillfredsssällande, och då verkstadsdriften utgör
en så högst väsentlig faktor i denna verksamhet, följer härav med nödvändighet,
att densamma måste ordnas på det mest rationella sätt.
Detta mål har man sökt nå genom vidtagande av en del åtgärder av olika
slag. Sålunda hava verkstäderna moderniserats genom anskaffning av snabbarbetande
och i övrigt förstklassiga och ändamålsenliga arbetsmaskiner samt genom införande
av rationella anordningar för drift och belysning m. m. Vidare har man ständigt
strävat mot att höja arbetarnas prestationer, och hava för sådant ändamål rationella
metoder i arbetet i görligaste mån tillämpats, varjämte betingsarbete införts
resp. rationaliserats.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 höft. (Nr 174.)
12
90
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
I och med centralverkstadens tillkomst år 1901 togs första steget till en centralisering
av verkstadsarbetet vid statens järnvägar och har sedan dess denna centralisering
fullföljts i så stor utsträckning som möjligt. De principer, som härvid
följts, hava avsett att till centralverkstaden förlägga alla större och mera vidlyftiga
reparationsarbeten samt nytillverkningar och vidare i den mån, som behov av ökat
utrymme för underhållsarbetet å den rullande materielen uppstår i de gamla verkstäderna,
bereda detta utrymme genom att till centralverkstaden överföra de arbeten,
som i första hand kunna centraliseras. Så överflyttades till Örebro år 1904 segelsömmare-
och bleckslageriverkstäderna från Malmö och år 1909 den s. k. telegrafverkstaden
från Liljeholmen, vilken verkstad sedan utvecklats att omfatta underhåll
och förändring å alla statens järnvägars elektriska motorer, generatorer, båglampor
och dylikt. Styrelsen har även genom nedläggning av statens järnvägars reparationsverkstad
vid Motala verkstad och denna verkstads personals överflyttning dels
till Örebro och dels till Liljeholmen sökt sammanföra verkstadsarbetet i den mån
detta varit lämpligt.
Ett uppslag till vidare centralisering gjordes av överrevisorerna vid statens
järnvägar i deras underdåniga berättelse för år 1909, i det de framhöllo, att med
den stora omfattning, som verkstadsdriften vid statens järnvägar erhållit, det syntes
dem, som om det vore lämpligt att förena åtminstone de större verkstäderna under
en gemensam ledning, varigenom skulle vinnas såväl en fullt planmässig arbetsfördelning
mellan de olika verkstäderna som en mera effektiv kontroll över varje särskild
verkstads ekonomiska skötsel.
* Styrelsen uttalade i sitt utlåtande den 19 januari 1911 över överrevisorernas
sagda berättelse, att styrelsen ansåge överrevisorernas berörda förslag om ytterligare
centralisering för det dåvarande ej vara praktiskt. Ihågkommas måste nämligen,
att statens järnvägars verkstäder i främsta rummet vore avsedda och inrättade för
den rullande materielens underhåll, och att, då detta underhållsarbete folie sönder i
större eller mindre revisioner och reparationer, av vilka en del utfördes i lokomotivstallarna
och en del i verkstäderna, ledningen av detta arbete ovillkorligen borde
ligga i resp. maskindirektörs hand. Ett genomförande av överrevisorernas förslag
skulle i många fall medföra personalökning och dyrbarare administration. Detta
torde bäst belysas av exempelvis förhållandena vid Bollnäs verkstad, som med en
personal av 188 arbetare måste räknas till de större. Denna verkstad stode under
befäl av eu maskiningenjör av 2:a klass, som samtidigt utövade linjebefäl å ll:te och
12:te maskinsektionerna. Om denna verkstad skulle ställas under exempelvis maskindirektörens
vid centralverkstaden ledning, läge det i öppen dag, att för utövandet
av sektionsbefälet å nyssnämnda maskinsektioner ett högre maskinbefäl i allt fall
därstädes behövdes. Den planmässiga arbetsfördelningen och effektiva kontroll över
verkstädernas ekonomiska skötsel, som överrevisorerna åsyftade, fanns enligt styrelsens
mening för det dåvarande i minst lika hög grad, som förhållandet skulle
bliva med den av överrevisorerna föreslagna ytterligare centralisering av verkstadsarbetet.
Styrelsen fann sig därför ej kunna biträda ifrågavarande förslag, utan ansåg
styrelsen riktigast att fortsätta på den inslagna vägen att låta utföra de stora reparationsarbetena
och ombyggnader av den rullande materielen samt nytillverkningen vid
centralverkstaden och de löpande årsreparationerna och revisionerna vid distriktsverkstäderna.
Det vore desto viktigare, att dessa senare arbeten ställdes direkt under
maskindirektörerna, som dessa måste hava i sin hand att bestämma, i vilken ordningsföljd
och huru omfattande desamma skulle ske för att anpassa sig efter å ena sidan
verkstädernas behov av arbete och å andra sidan trafikens växlande behov av materiel.
91
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Beträffande nuvarande verkstäders omfattning må här angivas, att — förutom
centralverkstaden i Örebro med 838 arbetare — äga statens järnvägar för närvarande
12 större eller medelstora verkstadsanläggningar, belägna å nedannämnda platser och
under år 1915 sysselsättande i medeltal följande antal arbetare:
Liljeholmen .....................
Tomteboda ......................
Örebro (äldre verkstaden)
Linköping.........................
Göteborg...........................
Kristinehamn ...................
Malmö...............................
Östersund.........................
Bollnäs ............................
Notviken............................
Boden ...............................
Luleå ...............................
Kiruna ............................
311 arbetare
118 »
47 »
19 »
442 »
71 »
535 >
161 »
145 »
162 »
150 »
24 »
40 »
Av de uppräknade verkstäderna intaga de i Liljeholmen, Tomteboda (bägge
under gemensam ledning), Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs, Notviken och Boden
med hänsyn såväl till arbetarestammens storlek som till utrustningens fullständighet
och därav följande arbetskapacitet en bestämd särställning och kunna alltså, såsom
de sakkunnige uttalat, benämnas huvudverkstäder.
Vad beträffar verkstäderna i Örebro (äldre verkstaden), Linköping och Luleå,
vilkas arbetarantal är jämförelsevis ringa, hava desamma i verkstadshänseende en
underordnad betydelse och äro mera att likställa med driftverkstäder. Samma förhållande
kan även sägas gälla beträffande verkstaden i Kristinehamn, vilken tidigare
varit distrikts verkstad för dåvarande IV distriktet men numera efter distriktets uppgång
i II distriktet upphört att vara av betydenhet.
Vad den i Kiruna befintliga verkstaden beträffar är denna för närvarande disponerad
för reparation av den till riksgränsbanan hörande elektriska materielen och
är den enda å distriktet förefintliga verkstaden för sådant arbetes utförande. Tills
vidare torde även denna böra hänföras till driftverkstäderna.
Driftverkstäderna utgöras av mindre verkstäder, av vilka vissa, anordnade vid
de större lokomotivstationerna i lokomotivstallar eller i anslutning till dessa uppförda
byggHader, äro avsedda för utförande av de efter bestämda tidsperioder återkommande
revisionerna av lokomotiven ävensom för verkställande av mindre reparationer å desamma.
För mindre reparationer av vagnar, särskilt godsvagnar, äro dessutom å en
del större bangårdar antingen anordnade mindre driftverkstäder eller ock äro spår
reserverade för uppställning av vagnar under reparation. I driftverkstäderna sysselsättas
sammanlagt omkring 270 man. Dessa äro dels ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän, lokomotiv- och vagnreparatörer, dels verkstadsarbetare med samma anställningsvillkor
som verkstadsarbetarna vid huvudverkstäderna. Närmaste befäl över
driftverkstäderna utövas i regel av respektive lokomotivstationsföreståndare. I eu del
av dessa verkstäder finnas dessutom såsom underbefäl anställda verkstadsmästare eller
verkstadsförmän. I Kiruna, där revision och reparation av materiel för den elektriska
driften handhaves, utövas befälet av elektroingenjören. Ledningen av driftverkstäderna
utövas av respektive maskinsektionsföreståndare såsom närmast ansvarig för rullande
materielen i tjänst å sektionen. I planen för statsbanornas behov av nya anlägg
-
92
Yerkstadedriftens
ytterligare
centralisering.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
ningar ingår ytterligare utveckling av driftverkstäderna å åtskilliga platser. Börande
verkstadsdriftens utveckling sedan år 1911, då styrelsen för det dåvarande ställde
sig avvisande mot förslaget rörande centralisering å ifrågavarande område, må slutligen
lämnas följande översikt över de ekonomiska värden, som komma att röna inflytande
av den föreslagna utvidgade centraliseringen.
Huvudverkstäderna.
Underhållsarbeten
å rullande Tillverkningar. Övriga arbeten. Summa,
materiel.
Kronor. Kronor. Kronor. Kronor.
År 1911................................. 3,900,000 1,700,000 600,000 6,200,000
» 1912................................. 4,500,000 2,300,000 600,000 7,400,000
> 1913................................ 4,900,000 2,900,000 600,000 8,400,000
» 1914................................ 5,400,000 3,300,000 600,000 9,300,000
» 1915................................. 5,200,000 3,200,000 900,000 9,300,000
Styrelsen ingår härefter på närmare redogörelse för spörsmålet om ytterligare
centralisering av verkstadsdriften.
Härvid har styrelsen utgått från den förutsättning, att man i första hand har
att tillse, att icke genom den ifrågasatta reformen göres ett avsteg från nu gällande
i inledningen angivna huvudgrunder för statsbanornas organisation.
Förhållandet är emellertid, att förslaget rörande verkstadsdriftens ytterligare
centralisering långt ifrån att bryta mot bestående grundläggande organisationsnormer
i stället nära ansluter sig till desamma och att man endast har att bygga vidare på
det beståendes grund. Gällande instruktion för järnvägsstyrelsen med distriktsförvaltningarna,
utarbetad efter de grundlinjer, som vid 1907 års riksdag föreslogos för statsbaneförvaltningens
organisation, inrymmer redan åt centralverkstaden i Örebro en
särställning i organisationen och gäller det alltså blott att utröna, huruvida förhållandena
kräva vidare utveckling därav eller såsom föreslagits en liknande centralisering
av de mera betydande verkstäderna eller huvudverkstäderna.
På grund av styrelsens egen erfarenhet och med stöd av den i ärendet verkställda
utredningen framstår det såsom en nödvändig följd av den utveckling, verkstadsdriften
numera uppnått, att den ifrågasatta utbrytningen från maskinavdelningen
i större skala bör komma till stånd. Från år 1911, då tiden ännu ej ansågs mogen
för förverkligandet av överrevisorernas då uttalade önskemål i frågan, hava förhållandena
hastigt utvecklat sig och att nu vidare uppskjuta frågans lösning i antydd
riktning synes i betraktande av den alltjämt fortgående hastiga utvecklingen på detta
område icke kunna ske utan att med största sannolikhet fördröjandet komme att
verka hämmande å såväl förvaltningen av den egentliga driftstjänsten som ledningen
av verkstäderna.
Vid nyssnämnda tidpunkt anfördes, att ett sammanförande av de större verkstäderna
icke vore åtminstone för det dåvarande praktiskt genomförbart eller ekonomiskt
fördelaktigt. Sedan nämnda tidpunkt hava emellertid, såsom utredningen ger
vid handen, förhållandena väsentligt förändrats. Anläggandet av driftverkstäder
fortgår efter en för några år sedan uppgjord plan, och dessa verkstäder, som fortfarande
skola sortera under maskindirektören, möjliggöra ett tillgodoseende av lokomotivparkens
löpande underhåll och revision. Vid huvudverkstäderna komme därför
i fråga om lokomotiv endast att utföras större reparationsarbeten, och beträffande
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
93
visst sådant arbetes färdigställande på särskilt kort tid torde överenskommelse kunna
träffas utan vidare svårighet, enär i regeln verkstäderna torde komma att reparera
lokomotiv endast från ett och samma distrikt. Beträffande personalökningen så blir
denna obetydlig med den organisation, styrelse*!! har tänkt sig. Yad som exempelvis
år 1911 ifråga om särskilt verkstaden i Bollnäs anfördes såsom stöd för ett uppskjutande
tills vidare av frågan, torde under nuvarande förhållanden i stället utgöra
ett motbevis, i det att erfarenheten givit vid handen, att den i Bollnäs placerade
maskiningenjören icke rimligen kan med den arbetsbörda, honom påvilar, ägna nödig
uppmärksamhet åt samtidigt såväl linjetjänsten som honom ävenledes underlydande
verkstad stj änsten.
Särskilt de senare årens enorma trafikstegring har bjärt belyst nödvändigheten
av reformen i fråga och, efter allt att döma, kan någon sådan omfattande nedgång
i trafikrörelsen ej vara att förvänta, att, därest densamma vidtages, det skulle förefinnas
anledning senare återgå till de nuvarande förhållandena. Även under eventuellt
inträdande mera normala trafikförhållanden bör, enligt vad förebragta utredningar
ge vid handen, en i den antydda riktningen utförd reform äga bestånd.
Såsom redan berörts, har under den senaste femårsperioden väsentlig ökning
ägt rum av huvudverkstädernas verksamhet, i det år 1911 underhållsarbeten å rullande
materiel representerade ett värde av 3,900,000 kronor, tillverkningar ett värde av
1,700,000 kronor och övriga arbeten ett värde av 600,000 kronor, medan motsvarande
tal för år 1915, som ej kan anses i särskild mån i detta avseende utgöra ett undantagsår,
utgjorde respektive 5,200,000, 3,200,000 och 900,000 kronor.
Det förtjänar här också anföras, hur storleken och värdet av den rullande
materiel, vilkens underhåll skall utföras i verkstäderna, mycket snabbt stigit. Anskaffningskostnaden
för den rullande materielen utgjorde vid slutet av år
1911 .................
1912 ...............
1913 .................
1914 .................
1915 ................
1916 .................
kronor 143,180,811
» 146,452,294
» 150,319,592
» 153,686,527
» 161,493,841
» 167,271,300
och beräknas komma att bliva vid slutet av år
1917..... |
........................ kronor |
176,817,000 |
1918...... |
........................ » |
188,920,000 |
1919..... |
201,023,000 |
|
1920...... |
........................ » |
213,126,000 |
1921...... |
........................ » |
225,229,000 |
1922...... |
...... ................. » |
237,332,000 |
1923...... |
........................ » |
246,722,000 |
1924...... |
........................ » |
256,111,000 |
1925...... |
........................ » |
265,501,000 |
1926...... |
..... .................. Tf |
274,891,000 |
Då här gäller så betydande värden, ligger det tydligen all vikt uppå, att ledningen
av dessa arbeten utövas under organisationsformer, som kunna möjliggöra
94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
det bästa möjliga tekniska och ekonomiska resultat av denna gren av statsbaneförvaltningen.
Under utredningen har framhållits, att chefen för centralverkstaden eller den
viktigaste och största av huvudverkstäderna borde med sin rika erfarenhet synas väl
skickad stå i spetsen för denna ledning, men samtidigt har påpekats svårigheten för
honom att samtidigt med utövandet av chefskapet för centralverkstaden överskåda samtliga
verkstäders tillstånd och behov. För sin del har styrelsen av utredningen bibragts
den uppfattningen, att förevarande fråga lämpligen bör lösas sålunda, att ledningen
över samtliga huvudverkstäder lämnas åt en särskild chef med distriktschefs tjänsteställning
och avlöningsförmåner, benämnd distriktschefen för huvudverkstäderna, med
placering å samma ort, där den största huvudverkstaden, centralverkstaden, är för
lagd eller alltså i Örebro.
Här å den största reparations- och tillverkningsverkstaden vore denna chef så
att säga i sin rätta miljö, ägde utan vidare omgång [tillgång till erforderliga biträden
inom facket, kunde omedelbart å sin tjänstgöringsplats följa utvecklingen av
statens järnvägars förnämsta verkstad samtidigt som han genom sina inspektionsresor
till övriga verkstäder erhölle jämförelsesynpunkter för rätt handhavan de av sin ansvarsfulla
uppgift. Genom chefens placering i Örebro möjliggjordes också lämpligt ställföreträdarskap
för honom, i det självfallet vid förfall för honom föreståndaren för
centralverkstaden skulle såsom ställföreträdare därstädes inträda. I instruktion och
arbetsordning skulle införas bestämmelser med närmare angivande av de grunder,
varefter samarbete mellan distriktschefen för huvudverkstäderna och hans ställföreträdare
skulle ordnas.
Mot den föreslagna anordningen kunde ej med fog invändas, att den direkta
sakkunskapen ej skulle erhålla speciell målsman inom styrelsen, då givetvis vid förefallande
behov chefen för huvudverkstäderna borde efter kallelse med stöd av §§
13 och 54 i gällande nådiga instruktion infinna sig i styrelsen, då där förekomma
till behandling huvudverkstäderna berörande större frågor eller ärenden av särskild
principiell betydelse eller av större ekonomisk innebörd. Det samarbete mellan honom
och byråchefen för maskinbyrån, som vid dylika sammanträden självfallet måste
uppstå, kan givetvis anordnas efter vissa för vinnande av ett gott resultat betryggande
normer. I övrigt har redan under centralverkstadens bestånd erfarenheten bekräftat,
att det erforderliga samarbetet mellan styrelsen och ledningen för denna verkstad
varit tillfredsställande, ändamålsenligt och gott samt icke i nämnvärd mån lidande av
verkstadens belägenhet utom huvudstaden. Enahanda kan därför med trygghet förutsättas
komma att bliva fallet även beträffande det blivande samarbetet med den
nya distriktschefen för huvudverkstäderna. Med hänsyn till de betydande fördelar,
styrelsen finner vara förenade med chefens placering å samma ort, där centralverkstaden
är förlagd, kan styrelsen ej biträda förslaget om vare sig hans placering i
sådan egenskap i huvudstaden eller förslaget om centralledningens inrangerande i
nuvarande byråsystem inom styrelsen.
Något liknande finnes i nuvarande organisation blott beträffande statens järnvägsbyggnader,
i det att den centrala ledningen av dessa byggnader är förlagd i
Stockholm inom styrelsen med överingenjören och chefen för dessa byggnader såsom
föreståndare för byggnadsbyrån. I anslutning härtill skulle kunna tänkas en liknande
anordning beträffande verkstädernas centraliserande, men på de av styrelsen anförda
skäl synes dock frågan böra och kunna bäst lösas genom anordnandet av verkstadsledningen
såsom ett distrikt med en föreståndare i distriktschefs befogenhet och
tjänsteställning.
95
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Genom att såsom ovan berörts ställa den nya föreslagna distriktschefen såsom
högsta ledare av alla huvudverkstäder skulle vinnas det redan år 1910 av överrevisorerna
uttalade önskemålet om dessa verkstäders subordinerande under en ledning.
Härigenom skulle, såsom i utredningen närmare påvisas, erhållas ett speciellt
organ med uppgift att ordna och övervaka verkstadsdriften, så att vid densammas
utövande enhetliga principer bliva tillämpade. Visserligen äro i sådan riktning särskilda
anordningar redan nu träffade, i det att verlcstadsföreståndarna i regel årligen
sammankallas för överläggningar i ämnen, som beröra verkstadsdriften, dess utveckling
och planmässiga fortgång, därvid dock, då de ej äro utrustade med tillräcklig befogenhet
i de flesta frågor, de förekommande ärendena måste underställas maskindirektörens
avgörande. Det erfordras emellertid, att de vid dessa sammanträden framförda
erinringarna och önskemålen tagas under vidare prövning och bearbetning av
myndighet, som är i tillfälle att odelat ägna sig åt verkstadsangelägenheterna och i
dessa angelägenheter fatta beslut.
Såsom i utredningen närmare påvisats, kommer genom reformen verkstadsdriften
att skötas efter bestämd plan, utvidgandet av verkstäder samt anskaffandet av nya
arbetsmaskiner ske med hänsyn till behovet inom hela statsbanenätet samt planmässighet
och specialisering, i den mån sådan är möjlig, införas vid dessa huvudverkstäder.
Därigenom kunde ock utan tvivel vinnas ett hastigare införande av förenklade
och billigare arbetsmetoder samt i viss mån av specialisering de skilda verkstäderna
emellan.
Styrelsens förslag i frågan eller att den nya verkstadsledningens chef bör tilldelas
distriktschefs tjänsteställning och avlöningsförmåner för att till befattningen
ifråga kunna påräkna den lämpligaste och mest kvalificerade personen står ock i
bättre överensstämmelse med grunderna för nu gällande löneskala än de sakkunnigas
med ett föreslaget tilläggsarvode för den nye chefen. Det finnes i övrigt ej något
skäl att avlöna en byråchef för verkstadsbyrån högre än andra byråchefer med var
sina ytterst viktiga förvaltningsgrenar under sig.
Mot genomförande av den av styrelsen sålunda föreslagna förändringen på förevarande
område torde på förut anförda skäl icke med fog kunna erinras, att med
densamma under nuvarande förhållanden skäligen bör anstå.
Reformen bör ej heller ställas i samband med en på sina håll ifrågasatt total
omvälvning av nuvarande grunder för organisationen. Utan föregående varsel om
vad som komma skulle har man ju med de medel, den gällande organisationen giver
vid handen, kunnat på ett i stort sett tillfredsställande sätt besörja ett trafikarbete
av för ett par år sedan oanade mått. Detta trafikarbetets ökning belyses bland annat
av stegringen av bruttoinkomsterna, vilka utgjorde år 1914 93,288,795 kronor, år
1915 118,114,330 kronor och beräknas under år 1916 uppgå till omkring 150,000,000
kronor. För samma år utgjorde antalet tonkilometer avgiftspliktigt gods respektive
1,917 miljoner, 2,755 miljoner och för år 1916, approximativt beräknat, 3,500 miljoner.
En organisation, vilken, enligt vad av det anförda framgår, besitter en dylik anpassningsförmåga,
kan icke å priori betecknas såsom mindre lämplig. För den ifrågasatta
totala omvälvningen av bestående grunder för organisationen saknas i övrigt
några riktlinjer och verkningarna av en dylik omvälvning torde man hava svårt att
nu överblicka.
I fråga om de befarade olägenheter, som kunde förväntas uppkomma genom
verkstädernas frånskiljande från maskinavdelningen, instämmer styrelsen med de sakkunniga,
att dessa icke svara emot de fördelar, som därav skulle uppstå. Särskilt
vill styrelsen betona att genom närmare föreskrifter för samarbete mellan verkstads
-
96
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
ledningen och distriktsbefälet torde kunna undvikas den befarade olägenheten av maskinavdelningens
saknad av bestämmanderätt i särskilt trängande fall. Vad som i
ett grannland härutinnan med fördel praktiserats, torde även här kunna genom lämpligt
samarbete komma till gagnelig tillämpning. Även den befarade olägenheten i
avseende å rekryteringen av lokomotivpersonal torde på av de sakkunniga föreslaget
sätt kunna undanröjas.
I detta samband tillåter sig styrelsen erinra därom, att även den av Kungl.
Maj:t tillsatta revisionskommittén i sitt den 1 december 1915 avgivna betänkande
uttalat sig i förevarande ämne vid behandling av frågan om verkstadsbokföringens
vid statens järnvägar lämpliga anordnande. Kommitterade framhålla, att någon fullt
effektiv inspicierande kontroll ifråga om verkstadsdriften näppeligen syntes gå att
tillfredsställande organisera med mindre verkstadsdriften centraliserades. Denna
drift ägde nu en sådan omfattning och vore en så speciell förvaltningsgren, att detta
vore till fullo motiverat. Den fordrade jämväl hos ledningen en alldeles särskild
specialiserad fackutbildning. Med de stora värden, som kunde tillvaratagas genom
rationell skötsel, planmässig arbetsfördelning och effektiv kontroll, skulle inrättandet
av en kraftigare central ledning tvivelsutan vara en lönande affär.
I detta uttalande finner styrelsen ett stöd för sin uppfattning om erforderligheten
av en dylik centralisering, om än styrelsen på ovan anförda skäl anser frågan
böra lösas i en något olika organisationsform än den kommitterade tänkt sig eller,
såsom av deras yttrande framgår, genom en särskild avdelning i styrelsen vare sig
självständig eller som en gren av maskinbyrån.
Såsom biträde åt distriktschefen för huvudverkstäderna å hans expedition finner
styrelsen det böra anställas en maskiningenjör av l:a klass d. v. s. en tjänsteman i
samma tjänsteställning, som den styrelsen ämnar föreslå för föreståndarna för de olika
huvudverkstäderna med undantag för centralverkstaden.
Åt denna tjänstehavare bör anförtros att i vissa frågor vara föredragande inför
verkstads dis trikts ch ef en.
De huvudverkstäder, som skulle avskiljas från maskinavdelningen och inrangeras
under den centrala verkstadsledningen, utgöras enligt vad av det förestående
redan framgår av följande: _ „
Örebro (centralverkstaden), Liljeholmen, Tomteboda, Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs,
Notviken, Boden.
Vidkommande centralverkstaden i Örebro framgår av det redan anförda, vilken
ställning denna den förnämsta huvudverkstaden skulle intaga i den nya organisationen.
I likhet med övriga huvudverkstäder bör densamma med sin föreståndare subordinera
under distriktschefen för huvudverkstäderna, men med hänsyn till sin storlek
och skiftande arbetsområde förestås av en tjänsteman i högre tjänsteställning än föreståndarna
för de övriga huvudverkstäderna eller såsom under nuvarande förhållanden
en tjänstehavare i maskindirektörs tjänsteställning och avlöningsvillkor. Härför talar
ock den omständigheten, att, såsom ovan berörts, denne föreståndare skulle utöva
ställföreträdarskap för verkstadsdistriktschefen.
Beträffande övriga ovan angivna verkstäder så är dessas ledning under distriktens
maskindirektörer för närvarande ordnad på följande sätt:
Liljeholmen och Tomteboda, en maskiningenjör av 2:a klass och 2 maskininspektorer,
Göteborg, en maskiningenjör av 2:a klass och 2 maskininspektorer,
Malmö, en maskiningenjör av 2:a klass och 2 maskininspektorer,
Östersund, Bollnäs, Notviken och Boden, vid varje verkstad en maskininspektor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
97
Dessutom finnas vid de olika verkstäderna underingenjörer såsom biträden åt
föreståndarna.
Tydligt är, att den föreslagna reformen kommer att medföra för verkstadsföreståndarna
avsevärt ökat ansvar och därmed följande befogenhet. Under distriktschefen
för verkstäderna måste en hel del frågor rörande en var verkstads ledning
och skötsel, som för närvarande avgöras av maskindirektören, överflyttas till verkstadsföreståndarna,
varjämte dessa givetvis skulle hava att bereda åtskilliga frågor
för underställning till verkstadsdistriktschefen. En följd härav blir, att vissa verkstadsföreståndare
böra erhålla högre tjänsteställning än den, de för närvarande innehava.
Styrelsen har tänkt sig verkstadsledningen ordnad på följande sätt:
Nuvarande verkstadsorgani- Förslag till ändrad verkstads
sation.
organisation.
Verkstad. |
Föreståndare. |
Verkstad. |
Föreståndare. |
|
I trafikdistriktet. Liljeholmen ...............j |
1 maskiningenjör av |
Liljeholmen ...............] |
1 maskiningenjör av |
|
Tomteboda..................( |
2:a klass. |
Tomteboda..................| |
l:a klass. |
|
II trafikdistriktet. Göteborg .................... |
D:o |
Göteborg ..................... |
D:o |
|
i III trafikdistriktet. Malmö ........................ |
D:o |
Malmö ........................ |
D:o |
|
IV trafikdistriktet. Östersund..................... |
1 maskininspektor. 1 maskininspektor*) |
Östersund .................. |
||
under närmaste be- |
||||
Bollnäs ..................... |
fäl av maskinin-genjören av . 2:a |
Bollnäs ..................... |
D:o |
|
V trafikdistriktet. Boden ........................ |
1 maskininspektor. |
Boden........................1 |
D: 0 |
|
Notviken ..................... |
D:o |
Notviken.....................j |
*) Befattningen disponeras f. n. av V distriktet (Kiruna), men är avsedd att snarast möjligt återföras
till IV distriktet (Bollnäs). Maskininspektorsbefattningen upprätthålles under tiden av en underingenjör.
Genom den föreslagna ändrade verkstadsorganisationen åstadkommes ett enhetligt
system i verkstadsledningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1917: 1 samt. 148 höft. (Nr 174.)
13
98
Förr&detjänstens
innebörd
och utveckling.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Vid tillkomsten av fem maskiningenjörsbefattningar av l:a klass kunna tre
maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass indragas, nämligen för Liljeholmen och
Tomteboda samt för Göteborg och Malmö.
Likaledes skulle beträffande maskininspektorsbefattningar i och med förslaget
ifrågakomma till indragning två dylika befattningar, nämligen för Östersund och för
Not viken.
Den ena av dessa befattningar är dock erforderlig för centralverkstaden i Örebro
på grund av den alltjämt fortgående utvidgningen av densamma och närmast avsedd
för plåtslageriverkstaden och för den nya spårväxelverkstaden, till vilken riksdagen
beviljat medel och vilken för närvarande är under anläggning. Ledningen av
plåtslagarverkstaden är för närvarande anförtrodd samma maskininspektor, som förestår
lokomotivreparationsverkstaden, men en uppdelning blir nödvändig efter tillkomsten
av spårväxelverkstaden. Av ovan berörda två maskininspektorsbefattningar
skulle alltså allenast en ifrågakomma till indragning.
Förrådstjänsten.
Förrådsverksamheten vid statens järnvägar avser dels att anskaffa och tillhandahålla
sådana artiklar och förbrukningsvaror, som erfordras för statens järnvägars
drift, underhåll, tillverkningar och anläggningar, dels att mottaga från arbeten eller
slopningar uppkommande användbara eller säljbara effekter, dels slutligen att bokföra
och redovisa inventarierna och förrådslagret. Såsom ovan berörts, är förrådslagret
upplagt dels i ett vid varje distrikt ävensom vid centralverkstaden inrättat
huvudförråd, dels i vid banavdelningen och maskinavdelningen anordnade filialförråd
under redovisningsskyldighet till förrådsförvaltarkontoret.
Värdet av förrådslagret år 1862, då förrådet förenades med maskinavdelningen,
belöpte sig till 350,000 kronor;
vid 1880 års ingång uppgick detta värde till 4,250,000 kronor
» 1890 » » » » » » 5,500,000 »
» 1900 » » » » » » 8,500,000 » samt
» 1915 » » » » t> » 19,000,000
Den 1 januari 1915 — då ännu normala förhållanden voro rådande i avseende
å förrådsbehållningens storlek och värde — utgjorde alltså värdet av förrådslagret
vid statens järnvägar 19,000,000 kronor. Härav representerade de effekter, som uteslutande
voro avsedda för banavdelningens behov, omkring 8,000,000 kronor, de effekter,
som uteslutande voro avsedda för maskinavdelningens behov, omkring 9,000,000
kronor, varav huvudsakligen för verkstäderna omkring 4,000,000 kronor, samt slutligen
de effekter, som voro avsedda för avdelningarnas gemensamma behov, omkring
2,000,000 kronor.
Under senaste femårsperiod har anskaffningen av förrådseffekter utgjort:
år 1911........................... 22,500,000 kronor
» 1912........................... 25,500,000 »
» 1913........................... 35,000,000 »
» 1914........................... 29,000,000 »
» 1915........................... 52,000,000 »
99
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 174.
Minskningen under år 1914 är i huvudsak att tillskriva den omständigheten,
att den i februari 1914 verkställda upphandlingen av lokomotivbränslet efter krigsutbrottet
icke fullgjordes på grund av att leveranskontrakten annullerades.
Den stora ökningen från år 1914 till 1915 är beroende dels på ökade inköpspris
å förbrukningsartiklar, dels på ökad trafik.
Såsom de sakkunniga närmare påvisa, är maskinavdelningens behov icke längre
dominerande i avseende å värdet av de under förrådets redovisning liggande förrådseffekterna
särskilt om man undantager den dominerande enda artikeln kol; den större
delen av värdet belöper sig däremot numera på effekter för banavdelningens jämte
avdelningarnas gemensamma behov. Beträffande förrådens expedierande verksamhet
intaga huvudförråden likartad ställning till alla avdelningarna. Ehuru förrådens förvaltning
i huvudsak är förlagd under maskinavdelningen, äro dock i vissa förrådsärenden
annan distriktsmyndighets åtgöranden ingripande och bestämmande, särskilt
bandirektörens och baningenjörernas i fråga om de förrådseffekter, nämligen räler,
sliprar, virke,och annat, som mottages och upplägges å linjen.
På grund av denna förrådets samverkan med övriga avdelningar står förrådsförvaltaren
i livlig förbindelse med avdelnings- och sektionsföreståndarna inom distriktet
och måste i stor utsträckning tillämpa bestämmelser och föreskrifter lämnade
av annan avdelningsföreståndare än den, under vilken förrådet nu lyder, eller maskindirektören.
Av de ovan angivna talen torde utan vidare framgå, att förrådsväsendet numera
utvecklat sig till en högst betydande specialverksamhet, och ligger i sakens natur,
att allt mer skärpta fordringar måste ställas på särskilt utbildad personal för denna
gren av järnvägstjänsten.
Då styrelsen härefter ingår på bedömandet av det föreliggande spörsmålet om
förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen, må till en början förutskickas,
att styrelsen här liksom i fråga om verkstadsdriften utgått från den förutsättning,
att reformen kan verkställas inom ramen av nu bestående huvudgrunder för statsbanornas
organisation. Så är ock förhållandet med det av de sakkunniga framlagda
förslag i ämnet, vilket styrelsen i här ifrågavarande del biträder. Föreståndare för
förrådsavdelningen skulle nämligen enligt förslaget vid föredragning inom distriktsförvaltningen
av förrådsärenden ingå i distriktsförvaltningen och sålunda i detta avseende
fullgöra de maskindirektören nu tillkommande åligganden. Likaså skulle denne
föreståndare i övrigt övertaga maskindirektörens nuvarande bestyr i fråga om förrådsärendena.
Man skulle visserligen kunna tänka sig en fullständigare utbrytning
av förrådsärendena och deras inorganiserande i förvaltningen på mera fristående sätt,
men vid nuvarande och för längre tid förutsebar utveckling synes man böra stanna
vid det av sakkunniga i ämnet framlagda förslag. Det är åtminstone under nuvarande
förhållanden även av viss betydelse, att genom förrådsärendenas bibehållande
vid distriktsförvaltningen vinnes erforderlig kontakt med andra tjänstegrenar inom
linjetjänsten. Likaså torde det vara angeläget tillse, att vårdarna av distriktens förråd
ej stå såsom ensambeslutande i dessa ärenden utan i sin verksamhet erhålla
stöd av distriktschefen, som alltså vid dessa ärendens behandling har att med dem
dela ansvaret för förrådens rätta skötsel.
Då styrelsen härefter haft att tillse, huruvida överhuvud taget den föreslagna
reformen kan anses önskvärd, får styrelsen, såsom redan berörts, till fullo instämma
med de sakkunniga i deras förslag i denna del och de av dem därför anförda skäl.
Förrådet] änetene
bibehållande
inom
distriktsföryaltningen
i
förändrad
form.
100
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Främst framträder här kravet på att med den utveckling, förråds verksamheten nu
mera uppnått, denna del av förvaltningen haudhaves på insiktsfullt och affärsmässigt •
sätt, liksom även att anspråken på sorgfällig redovisning och betryggande kontroll
bliva tillgodosedda.
Även inom detta område, fordras för utvinnande av bästa möjliga resultat särskilt
inom denna förvaltningsgren utbildade personer, vilka med stärkt tjänsteställning
och därav följande ökat ansvar kunna handlägga förrådets skötsel. Av de sakkunniga
hava ock påvisats vissa fördelar i avseende å bokföringen samt förenkling
och tidsvinst vid ärendenas behandling.
Utredningen utvisar ock med all tydlighet, att den vid statsbanornas tillkomst
vidtagna åtgärden att inordna förrådet under maskinavdelningen icke numera har
fog för sig med förrådets påvisade intima kontakt även med övriga avdelningar.
För en åtgärd i nu angiven riktning talar jämväl den omständigheten, att större
enskilda industriella företag ofta funnit med sin fördel förenligt att förlägga förrådet
och för företaget erforderliga upphandlingar till en specialavdelning vid sidan av
huvudverksamheten för att dymedelst utvinna det bästa ekonomiska resultat och
erhålla inom området särskilt utbildade och förfarna män såsom ledare av denna del
av affärsföretaget.
Slutligen får styrelsen till stöd för sin uppfattning i ämnet åberopa ovan berörda
revisionskommittés uttalande i fråga om förrådstjänstens särskiljande i bokföringsavseende.
Kommitterade uttala, att sammankoppling i detta avseende av maskinavdelningen
i egentlig mening med bland annat förrådet otvivelaktigt i hög grad
bidragit till redovisningsväsendets komplicering och bristande överskådlighet. Då
denna sammankoppling icke syntes vara någon av de organisatoriska förhållandena
betingad nödvändighet, syntes redovisningens uppdelande efter skilda linjer starkt
böra tagas i övervägande.
Såsom av de sakkunniga berörts och ovan i ett sammanhang för såväl verkstadsdriften
som förrådstjänsten av styrelsen närmare utvecklats, medför nu föreliggande
förslag även rörande denna senare tjänst ej ringa avlastning av maskindirektörens
arbetsbörda.
Vid det sålunda av styrelsen förordade avskiljandet från maskinavdelningen
av förrådstjänsten är det givetvis av vikt, att föreståndaren för denna nog så viktiga
tjänst erhåller den självständiga ställning, som det ökade ansvaret kräver, och delar
styrelsen sakkunnigas uppfattning, att det härigenom även påkallas större löneförmåner
för de föreslagna nya förrådsavdelningsföreståndarna än de, som för närvarande
åtnjutas av förrådsförvaltare.
Styrelsen, som biträder de sakkunnigas förslag att dessa avdelningsf örestån dåre
böra benämnas förrådsintendenter, håller för sin del före, att dessa förrådsiniendenter
skäligen böra tilldelas samma arvode, som tillkommer maskiningenjör av l:a klass.
Förrådsintendenten har enligt förslaget att inträda som ledamot av distriktsförvaltningen
vid föredragning inför distriktschefen av förrådsärenden. Självständig beslutanderätt
i viss omfattning beträffande dessa ärenden är avsedd att honom tilldelas.
Det gäller även att tillse, att för denna specialgren förvärvas dugande krafter, åt
vilka ledningen av förrådsverksamlieten och ansvaret för upphandlingarnas rätta
handhavande kan anförtros, vilken ledning jämväl har att personligen ansvara för
utbetalande av räkningar till högst betydande belopp. Vidare är icke uteslutet, att
inom denna förvaltningsgren, där teknisk varukännedom är av nöden, kan komma
till god användning även tekniskt utbildad tjänsteman. Med hänsyn till berörda
101
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
förhållanden torde det av styrelsen föreslagna arvodet för dessa nya tjänstehavare
anses motsvara vad tjänstens vikt och ansvar kräver.
Såsom förut framhållits, finnes förutom distriktsförråden ett förråd vid centralverkstaden
i Örebro, vilket med hänsyn till den mångfald effekter, som därstädes
finnas upplagda ej blott för verkstadens egen räkning utan även för distribution till
distriktsförråden och till enskilda tjänsteställen, har blivit likställt med distriktsförråd
samt erhållit särskild bokföring och särskild redovisning. Värdet av i detta
förråd upplagda effekter uppgår till 2,000,000 kronor. Detta förråd bör därför vid
distriktsförrådens utbrytande från maskinavdelningen även bilda en särskild förrådsavdelning.
För närvarande utövas uppsikten över centralverkstadens förråd av verkstadens
kamrerare med biträde beträffande förrådets bokföring och redovisning av en förste
bokhållare. Emellertid har, såsom de sakkunniga ock framhållit, bokföringsarbetet
vid centralverkstaden vunnit en sådan tillväxt, att verkstadskamrerarens tid tages
fullt i anspråk för ledandet av detsamma och tillsynen över förrådet har sålunda
måst eftersättas, under det att förrådsverksamheten alltmera utvecklats, och torde
detta komma att än ytterligare ske, i den mån för den rullande materielens underhåll
avsedda effekter även för övriga huvudverkstäders behov komma att uppläggas i Örebro
i allt större utsträckning.
Såväl på grund av att vid såväl verkstadsdriftens som förrådstjänstens utbrytande
från maskinavdelningen förrådet vid centralverkstaden bör erhålla en särställning
som ock med hänsyn till verksamhetens vid sagda förråd skedda och väntade
utveckling anser styrelsen, att detsamma bör ställas under uppsikt och ledareskap
av en särskild inom förrådstjänsten utbildad tjänsteman.
I anslutning till sitt förslag rörande de övriga föreståndarna för förrådsavdelningen
anser styrelsen att även åt föreståndaren för centralverkstadens förråd bör uppdragas
att i åtskilliga fall med viss självständighet handlägga förrådsärenden. Viktigare frågor
böra av honom efter vederbörlig beredning föredragas inför verkstadsdistriktschefen.
Om än sålunda hans tjänsteställning skulle kunna anses berättiga honom till erhållande
av samma avlöningsvillkor som övriga förrådsavdelningsföreståndare, synes det
do?k styrelsen, som om, med hänsyn till det mindre omfång av här föreliggande
arbetsuppgifter som ock möjligheten att inom centralverkstaden med dess tekniska
tjänstemän äga omedelbar tillgång till erforderliga upplysningar och hjälp i tekniska
spörsmål, denne förråd sföreståndare skäligen bör erhålla nuvarande förrådsförvaltares
avlöningsvillkor och enahanda benämning.
Under förutsättning att de fem förrådsintendentsbefattningarna bliva medgivna
kunna alltså fyra av de nuvarande förrådsförvaltarbefattningarna indragas.
Behovet av en särskild tjänsteman för utövande av förrådslcontroll.
Såsom sakkuniga påvisat, stadgar redan gällande arbetsordning, att från styrelsens
sida skall genom dess förrådsbyrå utövas kontroll över distriktsförrådens skötsel.
En effektiv tillämpning härav har emellertid hitintills icke varit möjlig att genomföra,
då såväl denna byrås chef som övriga tjänstemän vid densamma varit alltför
upptagna av löpande byrågöromål. Det ligger dock största vikt uppå, att dylik kontroll
i förening med inventeringar kommer till stånd i tillräcklig utsträckning, enär
det härvid rör sig om en årlig varumottagning för omkring 50,000,000 kronor och
ett varulager med ett värde av omkring 20,000,000 kronor. Under förutsättning av
Behovet av
en särskild
tjänsteman för
utförande av
förr&dskontroll.
102
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Ekonomisk
innebörd av
järnvägsstyrelsens
förslag
den 20 januari
1917.
förrådstjänstens utbrytande från maskinavdelningen är ju givet, att den uppsikt över
förrådsverksamheten, vilken för närvarande utövas av maskindirektören, även måste
innefattas i och med fördel kan förenas med berörda kontroll.
Sakkunniga hava ock närmare utvecklat fördelarna av en dylik kontroll och
får styrelsen i allo ansluta sig till deras uttalande härutinnan. Uppenbart framträder
i första rummet gagnet av att från centralt håll bedömes och kontrolleras förrådsverksamheten.
Genom kontrollens utövande av därför särskilt anställd tjänsteman
kunna ju ock jämförande iakttagelser vid kontrollens utövande göras mera fruktbringande.
Även ovanberörda revisionskommitté har till behandling förehaft frågan om
erforderlig kontroll inom förevarande område och därvid bland annat påvisat (sid.
370), hurusom med den väldiga omfattning, som förrådsväsendet vid statens järnvägar
ägde, detta torde vara behövligt icke blott för åstadkommande av erforderlig kameral
kontroll å de ansenliga värden, det här gällde, utan jämväl för den centrala inspektionen,
samt att genom att förråden tillhörde maskinavdelningen förrådsbyrån stode
i en relativt svag kontakt med distrikten och därvid behövde ett sådant organ för
mera omedelbar förbindelse med förråden som en särskild inventerings- och inspektionsförrättare.
Ifrågavarande förrådskontroll bör anförtros åt en i förrådstjänstens skilda grenar
förfaren tjänsteman. Denna tjänsteman finner styrelsen för sin del med hänsyn därtill,
att hans verksamhet huvudsakligen är avsedd vara av kontrollerande art, böra
benämnas — såsom revisionskommittén föreslagit — förrådskontrollör och i anslutning
till de sakkunnigas förslag tillerkännas sekreterares tjänsteställning och löneförmåner.
Styrelsen anser sig i detta sammanhang höra framhålla, att den föreslagna kontrollörshefattningen
är erforderlig, oavsett om den ifrågasatta utbrytningen av förrådstjänsten
från maskinavdelningen kommer till stånd eller ej.
För denna kontrollör bör bestämmas enahanda pensionsålder som för i detta
hänseende likvärdiga tjänstemän.
•
Innan jag går att framlägga min uppfattning i förevarande frågor,
ber jag även få meddela vad styrelsen anfört i fråga om den ekonomiska
innebörden av styrelsens föreliggande förslag. Till belysande härav.har
styrelsen framlagt följande tablå, uti vilken avlöningarna — innefattande
arvode och inkvarteringsersättning, men ej kallortstillägg — räknats i
lägsta lönegraden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 103
Avlöning pr |
är |
Kronor. |
||
Yerkstadsdrlften: |
||||
En distriktsckef för huvudverkstäderna |
9,700 |
_ |
||
Sex maskiningenjörer av l:a klass................................. |
38,400 |
— |
48,100 |
|
Avgår: |
||||
tre maskiningenjörer av 2:a klass ...... |
16,500 4,400 |
|||
en maskininspektor..... |
— |
20,900 |
||
Återstår................................................................... |
— |
— |
27,200 |
|
Förrådstjänsten: |
||||
Fem förrådsintendenter ...................................... |
32,100 |
_ |
||
En förrådskontrollör................ |
5,700 |
— |
37,800 |
_ |
Avgår: |
||||
4 förrådsförvaltare .......................................... |
_ |
_ |
21,000 |
|
Återstår............................ |
16,800 |
|||
Återstående belopp beträffande såväl verkstadsdriften som för- |
||||
rådstjänsten .................................................................... |
— |
— |
44,000 |
— I |
Vidare anför styrelsen:
Förutom här upptagna nya befattningar torde genom den föreslagna omorganisationen
komma att erfordras någon ökning av lägre såväl tekniska som kamerala
befattningar, för vilkas inrättande erfordras allenast Kungl. Maj.ts medgivande, och
kommer järnvägsstyrelsen, för den händelse förevarande framställning vinner statsmakternas
bifall, att i samband med ingivandet av förslag till avlöningsstat för år
1918 göra de framställningar i detta avseende, som bliva av behovet påkallade.
En beräkning har verkställts över den kostnad, som i nu berörda hänseende
omorganisationen kommer att medföra i och för sig och har alltså därvid bortsetts
från den ökning av arbetskrafter, som redan under nu bestående organisationsförhållanden
är erforderlig. Beräkningen, som dock måste betecknas såsom approximativ,
har utfallit sålunda, att den årliga kostnadsökningen i förevarande avseende
eller alltså oberäknat ovan upptagna belopp 44,000 kronor utgör i runt tal 28,000
kronor.
I detta sammanhang må erinras, att den sålunda beräknade ökningen av statsbanornas
årsbudget bör betraktas mot bakgrunden av de ekonomiska intressen, varom
enligt vad utredningen visar här är fråga. För rätt tillvaratagande av dessa intressen
är ock av nöden, att även inom hithörande områden möjlighet beredes för de speciellt
sakkunniga att bekläda mot deras tjänsteställning och ansvar svarande befatt
-
104
Departements
chefen.
Princip
uttalande.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.
ningar och att i konkurrensen med den enskilda industrien ej bortses från fördelen
att kunna bereda lämplig succession vid uppstående vakanser inom såväl verkstadsdriften
som förrådstjänsten.
Av den historiska redogörelsen i ämnet framgår, att redan förut
varit under behandling föreliggande spörsmål, i vad avser den ena av
ifrågavarande förvaltningsgrenar vid statsbanorna eller verkstadsdriften.
Så uttalade sig överrevisorerna vid statens järnvägar redan i sin berättelse
för år 1909 för denna tjänstegrens särskiljande från maskinavdelningen
i syfte att vinna en fullt planmässig arbetsfördelning mellan de
olika verkstäderna och en mera effektiv kontroll över varje särskild verkstads
ekonomiska skötsel. Även de av Kungl. Maj:t utsedda kommitterade
för åvägabringande av ökad enhetlighet och effektivitet vid staten
centrala räkenskaps- och revisionsväsende hava i sitt den 1 december
1915 rörande statens järnvägars revision m. m. avgivna betänkande,
under framhållande av verkstadsdriftens ökade omfång och behovet av
särskild specialiserad fackutbildning hos ledningen, förordat en centralisering
av denna drift, varigenom skulle bliva möjligt få en mera effektiv
inspicierande kontroll av densamma. Såväl de av järnvägsstyrelsen utsedda
sakkunniga i ämnet som styrelsen själv hava nu — utgående från
att ett av huvudskälen för reformen i fråga vore nödvändigheten att i
möjligaste mån minska maskindirektörernas arbetsbörda — föreslagit
särskiljande från maskinavdelningen av båda ifrågavarande specialgrenar
såsom i och för sig mera fristående och för närvarande, vid den utveckling
verket nått, endast så att säga av historiska skäl bundna vid maskinavdelningen.
Åven den särskilt tillkallade sakkunnige från den privata
industriverksamheten med fackkännedom i fråga om de båda tjänstegrenarna
har anslutit sig härtill.
Jag kan ej annat än instämma i att steget sålunda tages fullt ut.
Den i utredningen lämnade redogörelsen för den alltjämt fortgående utvecklingen
av dessa båda tjänstegrenar giver enligt min mening otvetydigt
vid handen, att det ligger fara i att uppskjuta en förändring
i föreslagen riktning. Liksom de förslagsställande i ämnet har jag härvid
ock ansett såsom ett tungt vägande skäl för reformen, att därvid
en välbehövlig avrundning av maskindirektörernas arbetsområden ernås.
Dessa tjänstemän skulle härigenom få detta sitt område mera begränsat
och lämpat efter sina huvudsakliga åligganden eller handläggning i samarbete
med trafikdirektörerna av ärenden rörande den egentliga trafiktjänsten.
Den strävan, som med den växande trafiken allt mera gör
sig gällande att inrikta avdelningsföreståndarnas verksamhet endast på
105
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
det egentliga trafikarbetets skötsel, skulle även på detta område komma
att tillgodoses. Förslaget står härutinnan i god överensstämmelse med
redan vidtagna eller föreslagna organisatoriska förändringar, berörande
de båda andra avdelningarna vid distrikten eller banavdelningen och
trafikavdelningen. Icke heller synes mig förslaget utgöra något avsteg
från nu gällande huvudgrunder för statsbanornas organisation, utan ansluter
detsamma sig, såsom påvisats, nära till dessa grunder.
Efter att sålunda hava preciserat min principiella ståndpunkt i
ämnet ber jag få närmare ingå på de föreslagna organisatoriska förändringarna
inom förevarande två tjänstegrenar och skälen för desamma.
Vad då först angår verkstadsdriften må till en början framhållas,
att redan nu åt centralverkstaden i Örebro inrymmes en särställning, i
det att där under styrelsen sorterar en föreståndare med visserligen
maskindirektörs benämning och avlöning, men i stort sett med en
distriktschefs tjänsteställning och befogenhet. Lika med styrelsen och
i anslutning till det av mig förut anförda finner jag lämpligt att under
gemensam ledning sammanföra de större verkstäderna, därvid icke inberäknade
de s. k. driftverkstäderna, vilka enligt vad allmänt erkännes
fortfarande böra sortera under maskindirektörerna. Såsom utredningen
utvisar, har värdet av underhållsarbeten för den rullande materielen,
tillverkningar m. m. stigit från 6,2 millioner kronor år 1911 till 9,3
millioner år 1915. Det ligger alltså vikt uppå, att ledningen av dessa
arbeten utövas under organisationsformer, som medföra bästa möjliga
tekniska och ekonomiska resultat av denna gren av statsbaneförvaltningen.
Genom den föreslagna centraliseringen kommer verkstadsdriften
att bättre kunna skötas enhetligt och efter bestämd plan, utvidgandet
av verkstäder och anskaffande av nya arbetsmaskiner kunna ske
med hänsyn till behovet inom hela statsbanenätet, planmässighet och
specialisering kunna lättare vinnas, likasom iakttagna förenklade och
billigare arbetsmetoder lättare kunna komma samtliga verkstäder till
godo.
För den nya centralledningen hava föreslagits olika organisationsformer.
Järnvägsstyrelsen anser frågan bäst lösas sålunda, att ledningen
över samtliga huvudverkstäder lämnas åt en särskild chef med distriktschefs
tjänsteställning och avlöningsförmåner, benämnd distriktschefen för
huvudverkstäderna, med placering å samma ort, där den största huvudverkstaden,
centralverkstaden, är förlagd eller alltså i Örebro.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 käft. (Nr 174.)
Verkstad*-
driften.
14
loa
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Sakkunniga hava åter föreslagit upprättande inom järnvägsstyrelsen
av eu särskild byrå, verkstadsbyrån, alltså med sin verksamhet förlagd
till huvudstaden och med en byråchef såsom föreståndare.
Slutligen har även under frågans behandling tanke varit uppe på
att anordna verkstädernas centralisering i anslutning till statens järnvägsbyggnaders
organisation med en chef i överingenjörs tjänsteställning
och verksamheten förlagd inom huvudstaden eller i Örebro.
För min del finner jag, då det nu gäller att centralisera verkstadsdriften
vid statens järnvägar, att frågan härom bör lösas i den av järnvägsstyrelsen
förordade riktning. Förhållandena inom detta område
komma ju att vidare utvecklas, och kan man måhända i en framtid
bliva nödgad taga i förnyat övervägande den under frågans behandling
även uppkastade tanken om verkstädernas centralisering under en chef i
än högre tjänsteställning än nu ifrågasatts. För närvarande synes dock
frågan böra och kunna bäst lösas genom anordnandet av verkstadsledningen
såsom ett distrikt med en föreståndare med distriktschefs befogenhet,
tjänsteställning och avlöningsförmåner. Mot förslaget att förlägga chefens
verksamhet till huvudstaden med biträden efter inom styrelsen befintligt
byråsystem talar i första rummet, att härmed skulle göras ett betänkligt
avsteg från nu gällande grunder för organisationen, som inrymma
åt styrelsen och dess organ befogenhet att utöva förvaltningens
ledning, men lämna dess skötsel och därmed befälsrätt uti linjetjänstgöringen
åt tjänstemännen å linjen. Det gäller ju, som påvisats, att
under bestående organisationsformer verkställa centralisering av verkstadsdriften,
och det av styrelsen avgivna och av mig tillstyrkta förslag
i frågan står i full överensstämmelse härmed. Vidare är att beakta, att
man här såsom vid enskild industriverksamhet har att tillse, att chefen
så att säga under egna ögon får följa verksamhetens förlopp och utveckling,
planlägga verksamheten och taga initiativ till förbättringar
inom området. Bästa tillfälle härtill kan, såvitt nu kan bedömas, endast
erhållas genom chefens förläggning till den plats, där den största huvudverkstaden
med sin alltjämt fortgående utveckling är belägen. Frågan
om ställföreträdarskap för honom vid förfall på grund av tjänstledighet
eller eljest löses på ett lyckligt sätt av sig själv, i det att därvid centralverkstadens
chef inträder i hans funktioner. Slutligen må framhållas,
att förslaget om en byråchef för verkstäderna med extra avlöning utöver
den ordinarie synes mig mindre tilltalande såväl ur löneteknisk synpunkt
som även vid en jämförelse med övriga byråchefer inom styrelsen med
en var inom sitt område synnerligen ansvarsfullt arbetsfält.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
107
För att närmare åskådliggöra, huru den nya ledningen av verkstadsdriften
skulle ordnas enligt det av mig sålunda tillstyrkta förslaget, har
järnvägsstyrelsen på min begäran utarbetat en schematisk sammanställning,
vilken torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.
Enligt detta förslag skulle de mera betydande verkstäderna vid
Liljeholmen—Tomteboda, Göteborg, Malmö, Östersund—Bollnäs samt
Boden—Notviken erhålla var för sig med ökad befogenhet utrustade
föreståndare i maskiningenjörs av l:a klass tjänsteställning. Ledningen
över samtliga dessa verkstäder samt centralverkstaden i Örebro skulle
lämnas åt en särskild chef med distriktschefs tjänsteställning, benämnd
distriktschefen för huvudverkstäderna, med placering i Örebro. Vid
förfall för distriktschefen skulle såsom nämnts föreståndaren för centralverkstaden,
vilken avses att bibehållas vid nuvarande tjänsteställning,
inträda såsom hans ställföreträdare. Såsom biträde åt verkstadsdistriktschefen
på hans expedition skulle anställas en maskiningenjör av l:a klass.
Med tillkomsten av de föreslagna 5 maskiningenjörsbefattningarna av l:a
klass såsom föreståndare för de större verkstäderna kunde tre dylika
tjänster av 2:a klass och en maskininspektorsbefattning indragas. I och
för sig skulle väl i samband med reformen kunna indragas två befattningar
av sistnämnda art, men på av styrelsen anfört skäl finner jag
en av dessa erforderlig för centralverkstaden i Örebro, närmast avsedd
för plåtslageriverkstaden och för den nya spårväxelverkstaden, till vilken
riksdagen beviljat medel och som för närvarande är under anläggning.
Slutligen må här anmärkas, att jag delar den uttalade uppfattningen,
att särskilt genom närmare föreskrifter för samarbete mellan verkstadsledningen
och distriktsbefälet de befarade olägenheter, som kunde uppkomma
vid verkstädernas skiljande från maskinavdelningen, kunna
förebyggas. Arbetsresultaten vid ett verk av statens järnvägars storlek
måste ju alltid vara beroende på ett gott och förståelsefullt samarbete
de olika tjänsteställena emellan, och att bygga en organisation
på andra förutsättningar än att alla hava det gemensamma målet —
— trafikarbetets besörjande — i sikte kan givetvis icke vara riktigt.
Vidkommande därefter förrådstjänsten synes mig den förebragta
utredningen rörande förrådsväsendets vid statens järnvägar utveckling
särskilt under senaste femårsperiod otvetydigt giva vid handen, att denna
förvaltningsgren inom verket numera utvecklat sig till en högst betydande
specialverksamhet, som i ringa mån sammanfaller med den egentliga
järnvägstjänsten. Dess skiljande från maskinavdelningen synes
därför hava fullt fog för sig. Man har alltså att tillse, att de under
Förråd»-
tjänaten.
108
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 174.
helt andra förhållanden för denna förvaltningsgren tillkomna organisationsformer
närmare anpassas efter eller ombildas med hänsyn till den
konstaterade hastiga utvecklingen inom berörda verksamhetsområde för
järn vägsförvaltningen.
De sakkunnigas av järnvägsstyrelsen biträdda förslag i frågan synes
mig fylla de krav härutinnan, som skäligen kunna framställas. Visserligen
torde måhända i en framtid vid ytterligare ökning av verksamheten
inom området i fråga kunna tänkas en fullständigare utbrytning från de
trafikens skötsel handhavande organen av förrådsärendena än förslaget innebär,
men, såsom påvisats, lär man vid den trafik, som nu råder och
för längre tid framåt kan förutses, kunna stanna härvid.
Genom ett särskiljande av förrådsväsendet inom denna statens industriella
verksamhet skulle man ock komma att tillämpa samma synpunkter
härutinnan, som gjort sig gällande inom större privata affärsföretag,
vilka till gagn för företaget i sin helhet även specialisera denna gren
av verksamheten. Till stöd för reformen må ock åberopas förenämnda
revisionskommitterades uttalande i ämnet.
Enligt förslaget skulle inrättas en särskild förrådsavdelning med
egen föreståndare vid distrikten och alltså maskindirektören till båtnad
för sin egentliga uppgift, trafikskötseln, befrias från handläggande av
förrådsärendena. Härigenom skulle enligt min mening tillgodoses kravet
på att med den utveckling, förrådsverksamheten numera uppnått, — jag
erinrar, att kostnaden för anskaffningen av förrådseffekter redan år 1913
uppgick till 35 miljoner kronor — denna del av förvaltningen kommer
att handhavas på affärsmässigt sätt av organ, som odelat kunna däråt
ägna sin tid och utbildning. Likaså torde även anspråken på sorgfällig
redovisning och betryggande kontroll komma att bliva väl tillgodosedda.
För föreståndare för förrådsavdelning hava de sakkunniga föreslagit
benämningen förrådsintendent samt avlöningsförmåner lika med överinspektör
d. v. s. arvode 4,500—5,400 kronor jämte bostad in natura eller
inkvarteringsersättning. Järnvägsstyrelsen, som biträtt de sakkunnigas
förslag i fråga om benämningen, har åter på förut anförda skäl ansett,
att tjänstemannen ifråga bör erhålla samma avlöningsförmåner, som tillkomma
maskiningenjör av l:a klass eller, förutom bostad in natura eller
ersättning därför, ett arvode av lägst 4,800 kronor och högst 5,700
kronor.
För egen del kan jag — som jämväl anser benämningen förrådsintendent
lämplig — icke annat än dela den av järnvägsstyrelsen härutinnan
uttalade uppfattningen, detta särskilt med hänsyn till den tjänste
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 109
ställning, föreståndare för förrådsavdelning är avsedd att intaga såsom
adjungerad ledamot och föredragande i distriktsförvaltningen.
1 ill klargörande av huru enligt förslaget ledningen av förrådsväsendet
skulle anordnas, har järnvägsstyrelsen på min begäran upprättat
ett schema, vilket torde få såsom bilaga fogas till protokollet.
Med inrättandet av de fem förrådsintendenterna kunna enligt förslaget
fyra förrådsförvaltartjänster indragas.
Den återstående av nu befintliga förrådsförvaltartjänster finner jag
på av styrelsen anfört skäl erforderlig för förrådet vid centralverkstaden
i Örebro, vilket med hänsyn till den mångfald av effekter, som därstädes
finnas upplagda ej blott för verkstädernas egen räkning utan
även för distribuering till distriktsförråden och till enskilda tjänsteställen,
är likställt med distriktsförråd och har särskild bokföring och redovisning.
. Vid verkstadsdriftens och distriktsförrådens utbrytande från maskinavdelningen
bör även detta förråd på av såväl de sakkunniga som styrelsen
anförda skäl erhålla särställning med självständig föreståndare.
Beträffande slutligen det av såväl de sakkunniga och järnvägsstyrelsen
som förenämnda revisionskommitterade förordade förslag om utövandet
från styrelsens sida genom en särskild tjänsteman av en mera
ingående förrådskontroll över distriktsförrådens skötsel finner jag mig
böra biträda detta förslag; och synes mig, såsom styrelsen föreslagit,
denna tjänsteman med hänsyn till arten av sina göromål böra benämnas
förrådskontrollör.
Det ligger givetvis synnerlig vikt uppå, att i tillräcklig utsträckning
från styrelsen genom en i förrådstjänstens alla delar fullt förtrogen
tjänsteman utövas en effektiv kontroll i förening med inventeringar
över de stora förrådslagren och de ansenliga värden, det här gäller,
samt över förrådens redovisning. Såsom påvisats, skulle de av förrådskontrollören
gjorda iakttagelserna jämväl kunna vara av värde för vidare
förbättringar inom denna gren av förvaltningen. Förrådskontrollören
synes mig, såsom styrelsen ifrågasatt, böra tillerkännas sekreterares
tjänsteställning och avlöningsförmåner.
Vad slutligen angår de kostnader, som ett genomförande av den
föreslagna omorganisationen skulle medföra, eller för nu ifrågasatta
tjänster, för vilkas inrättande kräves Ivungl. Maj:ts och riksdagens
bifall, 44,000 kronor och för övriga erforderliga tjänster i runt tal
28,000 kronor, tillhopa omkring 72,000 kronor, synas mig dessa icke
böra verka avskräckande i betraktande av de stora ekonomiska intressen,
om vilka det här är fråga. Vikten av att genom att er
-
Förråds
kontrollör.
Ekonomisk
innebörd.
no
Kung1. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 174.
bjuda någorlunda goda löneförmåner erhålla och särskilt att i konkurrensen
med den enskilda industrien bibehålla dugande förmågor inom
såväl verkstads-som förrådstjänsten torde enligt min mening icke kunna
överskattas.
Ändringar i I förevarande skrivelse av den 20 januari 1917 framhåller även
avlönings- järnvägsstyrelsen, att den föreslagna omorganisationen av verkstadsbcstämmeiser
driften och förrådstjänsten bör föranleda ändring av § 10 av avlöningsom
feirak- reglementet i fråga om däri intagna bestämmelser rörande felräkningsnigarPmnnm!,
penningar. Under l:o) c) av ifrågavarande paragraf stadgas, att tjänsteifrågasatta
man vp] maskin- eller trafikavdelningen, som verkställer utbetalning av
1 styrelsens avlöning, uppgående till minst 100,000 kronor för år, under visst villkor
sk™el™id7en äger uppbära felräkningspenningar med 25 öre för varje fulla tusental
kronor av samma avlöning. Styrelsen anser nu, att tjänsteman vid verkstads-
respektive förrådsavdelning, som verkställer motsvarande utbetalning,
bör erhålla felräkningspenningar enligt samma grunder, och föreslår
därför en generalisering av berörda stadgande i dylikt syfte.
Mot ifrågavarande förslag finner jag intet vara att erinra.
Ändring i
pensionslagen
för tj änstemän
vid statens
järnvägar,
ifrågasatt i
järnvägsstyrelsens
skrivelse
den
2% 1917.
Slutligen har styrelsen i samma skrivelse ifrågasatt viss närmare
angiven ändring i den för statens järnvägars personal gällande pensionslag,
i syfte att jämväl i pensionshänseende likställa förrådskontrollör
med sekreterare. För distriktschefens vid huvudverkstäderna och förrådsintendents
likställande i dylikt hänseende med respektive distriktschef
vid distrikten och maskiningenjör av l:a klass är däremot någon formell
ändring icke erforderlig.
Icke heller mot styrelsens ifrågavarande ändringsförslag finner jag
anledning till erinran.
YL Ändring Jag övergår härefter till att behandla järnvägsstyrelsens förberörda
i avlönings- skrivelse den 16 februari 1917, däruti styrelsen gjort framställning om
teta*iTestäm- viss ändring i avlöningsreglementets bestämmelser om grunderna för
melser om arvodesförhöjning. Denna styrelsens framställning sammanhänger med
arvodesför.r de bestämmelser angående beredande av anställning vid statens järnhöjning,
_ vägar för beställningshavare av manskapsgrad vid armén, som innefattas
järnvägs-1 uti en av Kungl. Maj:t den 1 december 1916 utfärdad kungörelse i ämnet.
skrivelse8 För att möjliggöra, att den personal, som från anställning i armén
den i6/a 1917. i enlighet med nyssnämnda kungörelses föreskrifter — vilka jag
här icke torde behöva närmare bringa i erinran — övergår i statens
järnvägars tjänst och där vinner ordinarie anställning, skall i fråga
om rätt till arvodesförhöjning bliva om möjligt likställd med sådan
11]
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
personal, som antages utan dylik militär utbildning, har järnvägsstyrelsen
ilrågasatt ett tillägg till § 4 punkt 1 i avlöningsreglementet
av innebörd att tjänsteman, som övergått i statens järnvägars tjänst i
den ordning, varom stadgas i förberörda kungörelse, må, sedan lian innehaft
det iör befattningen bestämda lägsta arvodet i ett år, erhålla arvodesförhöjning.
Styrelsen yttrar i sin motivering följande.
Genom nådig kungörelse den 1 december 1916 har Kungl. Maj:t meddelat
föreskrifter angående beredande av anställning vid statens järnvägar för viss personal
vid armén. Enligt nämnda föreskrifter avser ifrågavarande anordning sådant
manskap, som vid början av en viss period, varunder tillfälle erbjudes att erhålla
dylik anställning, med gott vitsord tjänstgjort vid armén i minst fem år. Då anställningen
vid armén i regeln kan beräknas ske vid en ålder av omkring 20 år,
torde alltså vederbörande vid övergången till statens järnvägars tjänst i allmänhet
hava uppnått en ålder av 25 år.
Med hänsyn därtill, att viss tid åtgår för prövning och utbildning i järn vägstjänsten,
synes man böra utgå ifrån, att ordinarie anställning icke kan vinnas av
ifrågavarande personal förr än efter omkring två års tjänstetid vid statens järvägar
eller sålunda vid uppnådda 27 års ålder.
I betraktande av de befordringsgrundsatser, som för närvarande äro gällande
vid statens järnvägar, kunna sådana till personalen av lägre grad, varom nu endast
är fråga, hörande tjänstehavare, som vunnit anställning vid statsbanorna utan föregående
verksamhet på annat håll, beräknas erhålla ordinarie anställning vid omkring
25 års ålder. Av det sagda framgår alltså, att den personal, som från anställning i
armén enligt det i ovannämnda nådiga kungörelse angivna förfaringssätt övergår i
statens järnvägars tjänst, skulle komma att i fråga om rätt till arvodesförhöjning i
ordinarie befattning stå tillbaka två år i förhållande till sådan personal, som vid lägre
levnadsålder direkt ingått i statens järnvägars tjänst.
Då härigenom det med omförmälda kungörelse avsedda syftet torde bliva i viss
mån förfelat, samt härtill kommer, att den militära tjänstgöringen synes böra tillmätas
ett icke ringa värde såsom förskola för vederbörandes utbildning till järnvägsman,
finner styrelsen det vara billigt och lämpligt, att så stor del av den militära tjänstgöringen
räknas nu ifrågavarande personal till godo för rätt till arvodesförhöjning i ordinarie
befattning vid statens järnvägar, att densamma icke blir sämre ställd i berörda avseende
än sådan personal, som antages i järnvägens tjänst utan militär utbildning
av ovan angiven omfattning.
Då tiden för erhållande av arvodesförhöjning enligt gällande avlöningsreglemente
utgör tre år, borde alltså, i överensstämmelse med vad ovan nämnts, denna
tid för nu omhandlade personal förkortas till ett år.
Såsom förut framhållits, avser den ifrågasatta föreskriften att för- Departamentshindra,
att de tjänstemän, vilka från att hava varit beställningshavare av che,enmanskapsgrad
vid armén övergått i statens järnvägars tjänst och där
vunnit ordinarie anställning, skola på grund av senare ålder vid ordinarieblivandet
i fråga om rätt till arvodesförhöjning komma i sämre ställning
än sina kamrater, som icke undergått militär utbildning av antydd
112
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
VII. Om.
reglering: av
postarvodet
till vissa
stationsföreståndare
vid
statens
järnvägar.
Bestämmelser
för reglering
av postgöromålens
handhavande
och
ersättningen
härför å vissa
statsbanestationer.
beskaffenhet. Härför erfordras en undantagsbestämmelse från den nu i avlöningsreglementet
stadgade allmänna regeln, att tjänsteman erhåller
arvodesförhöjning efter att hava innehaft ett och samma arvode i 3 år,
av innebörd att tjänsteman, som undergått förberörda militära utbildning,
skall hava intjänat första arvodesförhöjningen redan efter ett år.
Då jag tillfullo delar den av styrelsen uttalade uppfattningen, att syftet
med ifrågavarande kungörelse skulle bliva i viss mån förfelat, om icke
likställighet i avlöningshänseende med övriga befattningshavare inom
vederbörande tjänstemannakategori vunnes, och att den militära tjänstgöringen
bör tillmätas ett icke ringa värde såsom förskola för utbildning
till järnvägsman, tillstyrker jag den i styrelsens förevarande
skrivelse ifrågasatta ändring i avlöningsreglementet.
Jag ber slutligen att till behandling i detta sammanhang få upptaga
ett av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid
kommunikationsverken m. fl. verk i skrivelse den 6 mars 1917 framlagt
forslas; rörande överföring1 av en del av det till vissa föreståndare vid
förenade järnvägs- och poststationer vid statens järnvägar utgående arvodet
för postgöromålens handhavande till den ordinarie från statens
järnvägar utgående avlöningen, vilket skulle betinga en uppflyttning
å gällande löneskala av vederbörande tjänstekategorier.
Innan jag närmare ingår på detta förslag, tillåter jag mig
meddela, att en omreglering i antydd riktning av grunderna för postarvodets
utgående sedan ett flertal år utgjort ett önskemål från vederbörande
befattningshavares sida och att detta spörsmål även varit föremål
för behandling hos järnvägsstyrelsen. Jag anhåller därför att först
i korthet få redogöra för frågans utveckling och nuvarande läge.
Sedan en längre tid tillbaka har vid åtskilliga av statens järnvägars
stationer den egentliga järn vägstjänsten varit förenad med handhavandet
av vissa göromål för postverkets räkning. Sålunda föreskrev
Kungl. Maj:t den 18 maj 1866 genom nådigt brev till styrelsen för
statens järnvägstrafik bland annat, att vid sådan station, där trafikstyrelsen
ansåge post- och trafikgöromålen kunna av samma person skötas,
stationsföreståndaren skulle vara skyldig att, därest generalpoststyrelsen
sådant yrkade, även bestrida poststationsföreståndarebefattningen. I
anslutning härtill bestämdes genom överenskommelse mellan de båda
styrelserna den ersättning för postgöromålens handhavande, som skulle
tillkomma stationsföreståndare å olika stationer.
113
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.
Bestämmelserna i detta ämne hava sedermera under årens lopp
undergått åtskilliga förändringar. I fråga om dessa är främst att märka
den överenskommelse angående handhavandet av postgöromål vid statens
järnvägars stationer, som, med stöd av Kungl. Majds brev till
generalpoststyrelsen den 3 december 1909, under år 1910 träffades
mellan järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen. Enligt denna överenskommelse
utbetalas icke numera såsom förut direkt från postverket
ersättning till föreståndare för och biträden vid förenad järnvägs- och
poststation, utan betalar generalpoststyrelsen i stället, såsom ersättning
för de förmåner, som enligt överenskommelsen tillkomma postverket, till
järnvägsstyrelsen en årlig avgift, vilken för varje förenad järnvägs- och
poststation beräknas enligt vissa allmänna grunder.
Efter framställning av järnvägsstyrelsen bemyndigade Kungl. Maj:t
den 25 februari 1910 sistnämnda styrelse att i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa av styrelsen angivna grunder använda nyssberörda
från postverket utgående årliga ersättning.
Med stöd härav utfärdade järnvägsstyrelsen den 13 maj 1910 nu
gällande bestämmelser rörande den omfattning, i vilken de från postverket
inflytande medlen må användas till utgivande av ersättning till
statens järnvägars personal för ombesörjandet av postgöromål.
Enligt dessa bestämmelser skall det för varje särskild station av
generalpoststyrelsen vid nyssnämnda tidpunkt bestämda årsarvodet tillkomma
poststationsföreståndaren oavkortat, så länge vederbörande kvarstår
i samma befattning å samma station. Dessa årsarvoden utgå i regel med
högst 900 och lägst 180 kronor. Till nyutnämnda stationsföreståndare å
förenad järnvägs- och poststation eller till sådana föreståndare, som efter
de nya bestämmelsernas trädande i kraft befordras eller förflyttas till annan
dylik station, utgår däremot reglerat arvode sålunda, att stationsinspektor
ävensom station smästare å 5 eller 6 klassens station erhåller 420 kronor,
stationsmästare å 7 klassens station 240 kronor och annan tjänsteman, som
är föreståndare för station eller håll- eller lastplats, 180 kronor, allt för
år räknat. Inträder förändring i fråga om stationens klass såsom järnvägsstation
eller föreståndarens tjänsteställning, skall i förekommande
fall postarvodet ändras i enlighet med förestående grunder.
I anledning av den sålunda av järnvägsstyrelsen genomförda anordningen
framhöll styrelsen för statsbanornas stationsmästareförening i
en till statsrådet och chefen för civildepartementet under år 1911 ingiven
skrift, att berörda anordning medförde en försämring i stationsmästarnas
lönevillkor, varjämte föreningens styrelse erinrade därom, att stations
Bihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. HS käft. (Nr 174.) 15
Skrift från
styrelsen för
statsbanornas
stationsmästareförening.
114
Järnvägsstyrelsen
den
24 oktober
1913.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr i74.
mästarna i pensionshänseende befunne sig i en sämre ställning än andra
järnvägsmän, eftersom det icke kunde förnekas, att vid stationsmästarelönernas
bestämmande hänsyn tagits till postarvodet, men å andra sidan
detta icke finge medräknas vid bestämmande av pensionen. Föreningsstyrelsen
hemställde därför, att en omreglering av stationsmästarnas ordinarie
arvoden måtte äga rum, och föreslog i sådant avseende, att
nämnda arvoden måtte bestämmas på följande sätt nämligen:
för stationsmästare å 7 klassens station lägst 1,500, högst 2,100 kronor
b b » 6 b b b 1,800, b 2,400 B
B B B 5 B B B 2,100, B 2,700 B
Sedan järnvägsstyrelsen anmodats att avgiva yttrande i anledning
av förenämnda hemställan, framlade styrelsen i skrivelse den 24 oktober
1913 bland annat förslag till postarvodenas omförande i viss del till
ordinarie arvoden och, såsom följd därav, höjning av arvodena till
stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B samt till stationsmästare.
Beträffande frågan, huruvida och i vad mån vid 1907 års
lönereglering hänsyn tagits till postarvodet vid bestämmandet av de
ordinarie arvodena för stationsföreståndarna, framhöll styrelsen, att sådan
hänsyn tydligtvis tagits i fråga om arvodena till stationsinspektorer å 4
klass stationer. Detta framginge nämligen av de uttalanden, som gjorts
av 1906 års kommitté för avgivande av förslag till reglering av löneförhållandena
för personalen vid statens järnvägar i kommitténs den
18 februari 1907 avgivna betänkande. Ehuru i fråga om fastställandet
av arvodena för stationsmästare ingenting därom uttryckligen
anförts i kommitténs betänkande, syntes det styrelsen kunna tagas för
givet, att därvidlag minst lika mycken hänsyn tagits till vederbörandes
inkomst av poströrelsen som beträffande stationsinspektorerna, särskilt
med hänsyn därtill, att nyssnämnda inkomst, enligt vad kommittén framhållit,
spelade en jämförelsevis större roll i förhållande till det ordinarie
arvodet för stationsmästarna än i fråga om stationsinspektorerna. Härtill
komme, att det av kommittén anmärkta förhållandet, att inkomsten för
poströrelsen när som helst kunde upphöra, nämligen då särskilt postkontor
inrättades, mera sällan torde inträffa vid sådana stationer, som
förestodes av stationsmästare.
Då det sålunda, enligt styrelsens förmenande, måste anses obestridligt,
att hänsyn till postarvodet tagits vid bestämmande av arvodet för
såväl stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B som stations
-
Kunr/L Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
115
mästare, syntes det styrelsen, att den ifrågasatta omföringen av postarvodet
till ordinarie arvode borde äga rum i fråga om samtliga dessa
stationsföreståndaregrupper. Däremot ansåg styrelsen, att någon förändring
i avseende å det ordinarie arvodet för stationsinspektorer å 3
klassens stationer icke borde äga rum. Av kommitténs uttalanden i denna
sak syntes nämligen framgå, att kommitterade, vid bestämmande av
arvodet för sistnämnda befattningshavare, bortsett från denna särskilda
inkomst.
Beträffande sättet för genomförande av den ifrågasatta förändringen
hade styrelsen tänkt sig, att ett visst belopp av den från postverket utgående
ersättningen, lika för alla ifrågavarande stationsföreståndare, borde
fortfarande utöver det ordinarie arvodet tillkomma vederbörande såsom
extra postarvode. Under förutsättning att styrelsens förslag till reglering
av det ordinarie arvodet för ifrågavarande stationsföreståndare vunne
statsmakternas bifall, ämnade styrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts förenämnda
brev den 25 februari 1910 bestämma detta belopp till 120 kronor
om året. I avseende å den förhöjning av det ordinarie arvodet, som
den ifrågasatta anordningen skulle medföra, föreslog styrelsen, att i fråga
om stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B samt stationsmästare
å 5 klassens stationer, vilka samtliga enligt avlöningsreglementet erhölle
arvodesförhöjningar med 300 kronor, såväl begynnelsearvodet som slutarvodet
måtte höjas med en dylik löneklass.
Vidkommande arvodesförhöjningarna för stationsmästare å 6 och 7
klassens stationer hade styrelsen måst tillse dels att dessa stationsmästare
erhölle den ställning i lönehänseende, som skäligen borde tillkomma dem
i jämförelse med andra befattningshavare vid statens järnvägar, dels ock
att arvodena bestämdes på sådant sätt, att de passade in i den i avlöningsreglementet
fastställda löneskalan. Med hänsyn till såväl nyssnämnda
förhållanden som särskilt det för stationsmästare å 5 klassens
station föreslagna arvodet förordade styrelsen, att för stationsmästare å
6 klassens station lägsta arvodet måtte höjas från 1,020 till 1,200 kronor
samt högsta arvodet från 1,500 till 1,800 kronor, vilket senare arvode
skulle erhållas redan efter 6 år, samt att för stationsmästarna å 7 klassens
station lägsta arvodet måtte höjas från 900 till 1,020 samt högsta arvodet
från 1,380 till 1,500 kronor.
I fråga om tillämpningen av de nya bestämmelserna föreslog styrelsen
följande övergångsstadgande:
»Stationsinspektor å 4 klassens station A och B samt stationsmästare
erhåller, räknat från ingången av år 1915, det arvode enligt de nya be
-
116
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Skrift från
poststationsforeståndarna
vid statens
järnvägar.
stämmelserna, som är närmast högre än det, som vid nämnda tidpunkt
skulle tillkomma honom jämlikt nu gällande avlöningsreglemente, med
rätt för honom att i fråga om förhöjning av det nya arvodet tillgodoräkna
sig den tid, han innehaft det honom den 1 januari 1915 enligt nu
gällande bestämmelser tillkommande arvode.))
Vidare framhöll styrelsen, att förslaget i fråga om de stationsföreståndare,
som uppbure reglerat postarvode, innebure dels att detta särskilda
arvode komme att minskas med ett belopp, motsvarande ökningen
i ordinarie arvode, och dels att återstoden komme att utgå i form av
extra postarvode.
Beträffande de stationsföreståndare, som jämlikt styrelsens förberörda
bestämmelser av den 13 maj 1910 åtnjöte det från postverket utgående
arvodet oavkortat, förklarade sig styrelsen ämna, i händelse av bifall till
styrelsens ifrågavarande förslag, vidtaga en ändring i nyssnämnda av
styrelsen utfärdade bestämmelser av innebörd, att sagda stationsföreståndare
skulle vidkännas minskning i postarvodet, motsvarande den av styrelsen
föreslagna förhöjningen i det ordinarie arvodet.
I en till Kungl. Maj:t ingiven underdånig skrift, dagtecknad den
12 oktober 1913, framlade poststationsföreståndarna vid statens järnvägar
åtskilliga önskemål med hänsyn till den, enligt sökandenas förmenande,
ogynnsamma ställning i pensionshänseende, som de intoge på grund
därav, att pension icke finge beräknas på någon del av postarvodet.
Sökandena anhöllo, att postarvodet skulle få anses tillhöra jämvägsarvodet
från och med den 1 januari 1908; att sålunda pension från
nämnda dag skulle få av sökandena beräknas enligt bestämmelserna i
pensionslagen för tjänstemän vid statens järnvägar av den 4 juli 1910 å
arvode enligt avlöningsreglementet, ökat med postarvodet, mot erläggande
från och med den 1 januari 1911, då pensionslagen trädde i kraft, av
de i berörda pensionslag fastställda avgifter, som borde utgå för den
arvodesförhöjning i pensionshänseende, som härigenom komme poststationsföreståndarna
till del; att staten till dem bland statens järnvägars
poststationsföreståndare, som vore delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa,
efter deras avskedstagande ur statens järnvägars tjänst måtte
av trafikmedel betala fyllnadspension å postarvodet enligt bestämmelserna
i Kungl. Maj:ts brev den 13 juni 1913 till järnvägsstyrelsen; att denna av
sökandena begärda pensionsrätt å postarvodet måtte tillkomma även de
föreståndare å förenad järnvägs- och poststation, vilka efter den 1 januari
1908 redan avgått eller inom närmaste tiden, innan sökandenas an
-
117
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 174.
hållan kunde varda beviljad, möjligen komme att med pension avgå ur
statens järnvägars tjänst; samt att vid möjligen önskvärt avskiljande av
postgöromål från någon station ändring härutinnan i allmänhet icke måtte
äga rum, så länge dåvarande föreståndare å förenad järnvägs- och poststation
kvarstode i denna befattning, och under inga förhållanden, om
föreståndaren räknade minst 30 tjänsteår såsom järnvägstjänsteman, innan
han med pension avginge ur statens tjänst.
Över denna framställning avgav järnvägsstyrelsen den 16 mars 1914
infordrat utlåtande. Styrelsen åberopade därvid, i fråga om sökandenas
yrkande, att postarvodet i pensionshänseende måtte anses såsom ordinarie
arvode, sitt här nyss återgivna förslag av den 24 oktober 1913 till omföring
av viss del av postarvodet till ordinarie arvode. Vidkommande
det av sökandena framställda kravet på retroaktiv tillämpning från och
med den 1 januari 1908 av principen att postarvodet måtte anses tillhöra
järnvägsarvodet, vilket yrkande styrelsen ansåge vara motiverat
därav, att vid 1907 års lönereglering viss hänsyn tagits till postarvodet
vid bestämmande av det ordinarie arvodet för ovannämnda tjänstemän,
framhöll styrelsen, att 1907 års lönereglerings inverkan i pensionshänseende
först inträdde den 1 januari 1911, då den nya pensionslagen av
den 4 juli 1910 trädde i kraft. Vid sådant förhållande syntes det styrelsen
icke kunna ifrågasättas, att eventuella förbättringar i de ifrågavarande
stationsföreståndarnas pensionsförhållanden skulle givas retroaktiv
tillämpning beträffande dem, som avgått ur tjänsten före den 1
januari 1911. Däremot syntes nyssnämnda av sökandena åberopade förhållande,
vilket haft till följd att med hänsyn till postarvodet befattningshavare
av ifrågavarande kategorier fått lida minskning i sina pensionsförmåner,
böra föranleda därtill att de, som avgått ur tjänsten från ingången
av år 1911, då denna minskning börjat göra sig gällande, bleve
delaktiga av den förhöjning av pensionen, som skulle inträda i anledning
av styrelsens förslag angående omföring av viss del av postarvodet
till ordinarie arvode. Styrelsen ansåge sig alltså kunna förorda, att i
förevarande hänseende en avvikelse gjordes från i allmänhet tillämpade
grundsatser i liknande fall sålunda att, därest styrelsens framställning av
den 24 oktober 1913, i vad den avsåge station sföreståndare, vunne statsmakternas
bifall, de tjänstemän, tillhörande ifrågavarande kategorier, som
efter den 31 december 1910 avgått eller före ikraftträdande av ett eventuellt
beslut i nyssnämnda avseende avginge från tjänsten, måtte erhålla
fyllnadspension till sådant belopp, att densamma jämte dem tillkommande
Järnvägsstyrelsen
den 16
mars 1914.
118
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174,
pension jämlikt pensionslagen den 4 juli 1910 eller de i sammanhang
härmed utfärdade övergångsbestämmelser uppginge till det belopp, varmed
pensionen skulle hava utgått, därest de av styrelsen i skrivelsen den 24
oktober 1913 föreslagna ändringar i avlöningsförhållandena för vissa
stationsföreståndare ägt gällande kraft vid tiden för vederbörandes avgång
från tjänsten. Denna tilläggspension skulle enligt styrelsens förmenande
utgå först från och med den dag, då de nya avlöningsbestämmelserna
för stationsföreståndare trädde i kraft.
Beträffande frågan om fyllnadspension till delägare i enskilda järnvägarnas
pensionskassa erinrade styrelsen därom, att genom bifall till
styrelsens förslag till ökning av det ordinarie arvodet för vissa stationsföreståndare
de jämlikt förenämnda brev den 13 juni 1913 fastställda
fyllnadspensioner till sådan vid statens järnvägar anställd personal, som
vore delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, komme att i de
flesta fall ökas i motsvarande män.
Vad slutligen anginge önskemålet rörande inskränkande bestämmelser
i fråga om avskiljandet av postgöromålen från järnvägstjänsten, ginge
detsamma enligt styrelsens uppfattning ut på att inskränka postverkets
fria bestämmande att, när så kunde finnas för poströrelsen fördelaktigt,
inrätta särskilt postkontor å plats, där förut denna rörelse skötts av en
stationsföreståndare vid statens järnvägar. En dylik anordning kunde
givetvis icke av styrelsen tillstyrkas, och detta så mycket mindre som
särskiljandet av poströrelsen från järnvägsrörelsen å en station vore en
omständighet, som av en sökande till stationsföreståndarebefattning vid
statens järnvägar måste förutsättas kunna komma att inträffa.
Styrelsen ville dessutom framhålla, att genom den av styrelsen föreslagna
anordningen, enligt vilken postarvodet till en del skulle omföras
till ordinarie arvode, komme i viss mån att förebyggas den minskning i
avlöningsförmåner, som föranleddes av ett särskiljande av poströrelsen
från järnvägsrörelsen å en station.
På grund av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen,
att poststationsföreståndarnas framställning icke måtte föranleda
till annan åtgärd än att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, medgiva,
att, därest styrelsens framställning av den 24 oktober 1913, i vad den
avsåge stationsföreståndarna, vunne statsmakternas bifall, de stationsinspektorer
å 4 klassens stationer A och B samt stationsmästare, som efter
den 31 december 1910 avgått eller före ikraftträdande av ett eventuellt
beslut i nyssnämnda avseende komme att avgå från tjänsten, måtte, räknat
från tidpunkten för beslutets ikraftträdande, erhålla fyllnadspension
119
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
av trafikmedel till sådant belopp att densamma, jämte dem tillkommande
pension jämlikt lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar den 4 juli 1910 eller de i sammanhang härmed utfärdade
övergångsbestämmelser, komme att uppgå till det belopp, varmed pensionen
skulle hava utgått, därest de av styrelsen föreslagna ändringar i
avlöningsförhållandena för omförmälda stationsföreståndare ägt gällande
kraft vid tiden för vederbörandes avgång från tjänsten.
Samtliga här ovan omförmälda förslag och yttranden hava varit
överlämnade till 1914 års kommitté angående löneförhållanden vid statens
järnvägar och hava, efter det nämnda kommitté avslutat sitt arbete, tilllika
med övriga kommitténs handlingar överlämnats till 1915 års kommission
för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
m. fl. verk.
Nämnda kommission har nu, såsom förut antytts, i förberörda skrivelse
av den 6 mars 1917 framlagt ett förslag i ämnet, innebärande en
uppflyttning å gällande avlöningsskala av vissa tjänstekategorier bland
stationsföreståndarna vid statens järnvägar.
Med framhållande av att förslaget ansluter sig till vad järnvägsstyrelsen
i sin skrivelse den 24 oktober 1913 hemställt, yttrar kommissionen
:
Kommissionen får till en början betona, att denna frågas utbrytande ur den
pågående utredningen för åstadkommande av likformiga avlöningsbestämmelser
vid flera verk låter sig göra på den grund, att med uppflyttningen icke åsyftas
någon avlöningsförhöjning i verklig mening för de befattningshavare, som beröras
av densamma. Det har för kommissionen, likasom för järnvägsstyrelsen, allenast
gällt att åstadkomma en riktigare och enhetligare form för ersättande av det
sammanlagda arbete, som av nämnda stationsföreståndare i tjänsten utföres. I
detta arbete ingår i förekommande fall handhavandet av postgöromålen. Sistnämnda
arbete kan icke i och för sig sägas förete en sådan karaktär, att detsammas
betalande i annan form än som äger rum beträffande stationsföreståndarnas
övriga göromål kan anses påkallat. Det är icke att betrakta såsom någon
form av övertidsarbete, utan bör, under normala förhållanden, kunna skötas å
vanlig tjänstetid. Till kvaliteten kan ej heller postarbetet anses mera krävande
än stationsföreståndarnas huvudsakliga arbete. Då därtill kommer, att postarvodena
numera utbetalas av samma myndighet, under vilken tjänstemannen i fråga
om sitt huvudsakliga arbete lyder, synas redan starka formella skäl tala för att
nämnda särskilda form av ersättning sammanslås med avlöningen för den egentliga
järnvägstjänsten.
Av största betydelse för de ifrågavarande tjänstemännen själva är emellertid
frågans reella sida. Såsom järnvägsstyrelsen påvisat, är det nämligen ställt utom
tvivel, att vid avlöningarnas bestämmande år 1907 för stationsinspektorer å 4
klassens station A och B samt för stationsmästare hänsyn tagits till de då utgående
postarvodena å stationer av klass 4—7. Föreståndarna för dylika stationer er
-
1914 års kommitté
angående
löneförhållanden
vid
staten* järnvägar.
1915 års kommission
för
gemensamma
avlöninpsbestämmelser
vid kommunikationsverken
m. fl.
verk.
120
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
hålla härigenom under sin tjänstetid en plats å avlöningsskalan, som icke motsvarar
deras verkliga ställning i avlöningshänseende, vartill kommer att de vid
avgången ur tjänst erhålla en pension, understigande vad de skulle hava uppburit,
om ersättningen för postarbetet ingått i de avlöningsformer, som bestämma
pensionsbeloppen. Den sistnämnda olägenheten torde få anses såsom den för
tjänstemännen mest betydelsefulla, och har även varit grunden till den av poststationsföreståndarna
ingivna framställningen i ämnet.
Då årligen ett antal bland nyssnämnda tjänstemän avgår ur tjänsten till
följd av uppnådd pensionsålder, har det därför synts kommissionen av vikt att
redan nu föreslå en omläggning av postarvodet till undanröjande för framtiden
av de olägenheter, som äro förbundna med det nuvarande systemet.
Det synes kommissionen, att vad järnvägsstyrelsen i sådant avseende föreslagit
innebär en i huvudsak riktig lösning av frågan. Gent emot postarvodets
inläggande i det ordinarie arvodet med därav följande förhöjning av arvodesbeloppen
för samtliga föreståndare å stationer av de klasser, som ovan angivits,
skulle väl kunna anmärkas, att då vissa stationer finnas, där järnvägstjänsten
icke är förenad med handhavandet av postgöromål, föreståndarna å dessa sistnämnda
stationer skulle erhålla en icke motiverad avlöningsförhöjning genom
uppflyttning å avlöningsskalan av själva den tjänstekategori de tillhöra. Denna
invändning förfaller dock, om man fasthåller vid, att postarbetet allenast är att
anse såsom en del av stationsföreståndarens ordinarie arbete i tjänsten, vilket
arbete i sin helhet givetvis bör vara avvägt så, att vederbörande tjänstemans
krafter fullt tagas i anspråk, vare sig postarbete förekommer å stationen eller
icke. Och då härtill kan läggas, att, såsom förut nämnts, avlöningarna för befattningarna
som sådana bestämts med hänsyn till det å flertalet, ehuru icke å
alla, stationer utgående postarvodet, kan det enligt kommissionens förmenande
anses fullt riktigt, att den tilltänkta uppflyttningen även kommer att omfatta
samtliga befattningshavare inom hithörande kategorier.
Med nu angiven utgångspunkt vore det givetvis ur principiell synpunkt
riktigast, om hela den särskilda ersättningen för postarbetet kunde sammanslås
med den ordinarie avlöningen för järnvägstjänsten. Detta låter sig emellertid
icke göra till följd av den skiftande storleken av postarvodena å stationer, där
dessa arvoden ännu ej reglerats, och, vad de reglerade arvodena angår, på grund
av omöjligheten att inpassa dessas fulla belopp i den nu förekommande avlöningsskalan.
Man torde därför av praktiska skäl böra anlita den av järnvägsstyrelsen
föreslagna utvägen att sammanslå med det ordinarie arvodet så stor
del av postarvodet, som erfordras för vederbörande tjänstekategoris uppflyttning
så högt på avlöningsskalan, som med hänsyn till de reglerade postarvodenas
storlek kan ske utan åstadkommande av en verklig avlöningsförhöjning, samt vid
sidan därav bibehålla uppkommande rest av postarvodet — vad de reglerade
arvodena beträffar i samtliga fall 120 kronor — såsom extra arvode. Yad järnvägsstyrelsen
härutinnan föreslagit får kommissionen sålunda förorda.
Kommissionen vill betona, att kommissionen icke i detta sammanhang
ingått på prövning av frågan, huruvida genom en dylik uppflyttning å nu gällande
avlöningsskala de ifrågavarande tjänstekategorierna erhålla den ställning i avlöningssystemet,
som kan anses böra bliva bestående för framtiden. Detta spörsmål
torde böra komma under omprövning först i samband med det slutliga inordnandet
av samtliga tjänstekategorier i ett för flera verk gemensamt nytt
avlöningssystem. Den av järnvägsstyrelsen föreslagna och av kommissionen nu
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 121
förordade uppflyttningen kan i varje fall icke anses föregripa en dylik allmän
prövning.
Den del av postarvodet, som enligt förslaget icke komme att omföras till
ordinarie arvode, bör självfallet, såsom hittills, allenast utgå å station, där posttjänst
i verkligheten förekommer förenad med järnvägstjänsten, och bör enligt
kommissionens förmenande uppbäras av den, som verkligen förestår och närmast
ansvarar för postarbetet. Bibehållandet av en del av postarvodet såsom särskilt
arvode kan, till dess en definitiv omläggning bliver genomförd, anses motiverat
närmast såsom en form av felräkningspenningar å postuppbörden.
Yad beträffar de nuvarande tjänstemännens övergång till den nya staten,
synas inga svårigheter erbjuda sig utom beträffande stationsmästare å 6 klassens
stationer. X allmänhet skulle nämligen vederbörande genom uppflyttningen
komma att placeras i eu arvodesgrupp, för vilken beloppet av varje särskild
arvodesförhöjning samt antalet av dylika förhöjningar äro desamma, som gäller
för den grupp, vari han för närvarande befinner sig. Endast beträffande nyssnämnda
stationsmästare å 6 klassens stationer bliver förhållandet ett annat. Till
belysande härav meddelas följande sammanställning utav arvodena enligt nuvarande
förhållanden och enligt kommissionens förslag. Siffrorna inom parentes
beteckna arvodet med tillägg av, enligt nuvarande förhållanden, hela det reglerade
postarvodet, och enligt förslaget, den icke omförda delen därav, 120 kronor.
Arvode efter nedan angivna antal år |
|||||||||||
0 år |
3 |
år |
6 |
år |
9 |
år |
12 |
år |
|||
Befattning. |
enligt 11UY. förhål- landen. |
enligt kom- missio- nens förslag. |
enligt nuv. förhål- landen. |
enligt kom- missio- nens förslag. |
enligt nuv. förhål- landen. |
enligt kom- missio- nens förslag. |
enligt nuv. förhål- landen. |
enligt kom- missio- nens förslag. |
enligt nuv. förhål- landen. |
enligt kom- missio- nens förslag. |
|
Stationsinspektor å 4 |
kl. |
2,400 |
2,700 |
2,700 |
3,000 |
3,000 |
3,300 |
3,300 |
3,600 |
||
st. A |
(2,820) |
(2,820) |
(3,120) |
(3,120) |
(3,420) |
(3,420) |
(3,720) |
(3,720) |
— |
— |
|
Stationsinspektor å 4 |
kl. |
2,100 |
2,400 |
2,400 |
2,700 |
2,700 |
3,000 |
__ |
_ |
_ |
|
st. B |
(2,520) |
(2,520) |
(2,820) |
(2,820, |
(3,120) |
(3,120) |
— |
— |
— |
— |
|
Stationsmästare å 5 kl. |
st. |
1,200 |
1,500 |
1,500 |
1,800 |
1.800 |
2,100 |
_ |
_ |
||
(1,620) |
(1,620) |
(1,920) |
(1,920) |
(2,220) |
(2,220) |
— |
— |
— |
— |
||
Stationsmästare å 6 kl. |
st. |
1,020 |
1,200 |
1,140 |
1,500 |
*) 1,260 |
*) 1,800 |
1,380 |
1,800 |
1,500 |
1,800 |
(1,440) |
(1,320) |
(1,560) |
(1,620) |
(1,680) |
(1,920) |
(1,800) |
(1,920) |
(1,920) |
(1,920) |
||
Stationsmästare å 7 kl. |
st. |
900 |
1,020 |
1,020 |
1,140 |
1,140 |
1,260 |
1,260 |
1,380 |
1,380 |
1,500 |
(1,140) |
(1,140) |
(1,260) |
(1,260)| |
(1,380) |
(1,380)| |
(1,500) |
il,500)| |
(1,620) |
(1,620) |
*) Vid övergången till de nya bestämmelserna skulle stationsmästare å 6 kl. station med arvodet 1 260
kronor erhålla arvodet 1,500 kronor. Se nedan.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 höft. (Nr 174.) 16
122
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Av tabellen torde framgå, att vad stationsinspektorer å 4 klassens stationer A
och B samt stationsmästare å 5 och 7 klassens stationer beträffar, den av järnvägsstyrelsen
föreslagna övergångsbestämmelsen utan vidare lämpligen kan komma
till användning, beroende på den ovan antydda överensstämmelsen vad dessa
tjänstemän angår i fråga om arvodesförhöjningarnas belopp och antal enligt nu
gällande bestämmelser och enligt förslaget. En var dylik tjänsteman bör sålunda
vid övergången tilldelas det arvode enligt de nya bestämmelserna, som är närmast
högre än det, som vid tiden för övergången skulle hava tillkommit honom enligt
gällande avlöningsreglemente. I fråga åter om stationsmästare å 6 klassens station
äro arvodesförhöjningarna för närvarande fyra, var och en om 120 kronor, under
det att enligt förslaget förhöjningarna bleve två, vardera om 300 kronor, Här
uppstå sålunda vissa ojämnheter. Då ingen tjänsteman vid övergången bör
oskäligt vare sig gynnas eller missgynnas, torde därför för denna tjänstekategoris
vidkommande böra träffas en särskild föreskrift angående de arvoden, som böra
tilldelas vederbörande vid övergången. Det synes kommissionen riktigast för
undvikande av allt för stora förskjutningar, att motsvarigheten därvid bestämmes
sålunda:
nuvarande arvodet ........... 1,020 kr. anses å den nya staten motsvara arvodet 1,200 kr.
» arvodena 1,140 o. 1,260 »>»»»» » » 1,500 »
» » 1,380» 1,500 » » » » » » » » 1,800 »
Därest vid övergången komme att finnas någon till sistnämnda tjänstekategori
hörande innehavare av arvodena 1,020 eller 1,260 kronor — vilket emellertid
synes osannolikt, då stationsmästare å 6 klassens stationer i allmänhet redan
vid befordringen till denna grad hunnit upp i högre arvodesklass — skulle han
sålunda å den nya staten, enligt vad tabellen utvisar, erhålla någon minskning i
den sammanlagda summan av ordinarie arvode och särskilt postarvode. Denna
minskning bör enligt kommissionens förmenande ersättas med ett motsvarande
personligt avlöningstillägg att uppbäras intill dess han genom vunnen arvodesförhöjning
erhållit en avlöning, som fullt täcker den ifrågavarande minskningen.
Detta bliver i varje händelse fallet vid första arvodesförhöjning för tjänstemannen
å den nya staten. Föreskrift av nu angiven innebörd torde böra intagas i övergångsbestämmelserna.
Det synes kommissionen önskvärt, att de nya bestämmelserna kunde träda
i kraft och övergången ske den 1 januari 1918. Härigenom komma de av regleringen
berörda tjänstemän, som avgå efter nämnda tidpunkt, att erhålla pensioner,
beräknade efter deras nya placering i arvodesskalan.
Vad slutligen angår det av poststationsföreståndarna framförda yrkandet om
förbättrade pensionsvillkor även för dem, som avgått, innan de nya bestämmelserna
kunde träda i kraft, samt järnvägsstyrelsens i anledning härav framlagda
förslag om fyllnadspension i vissa fall till stationsföreståndare, som avgått efter
den 31 december 1910, anser sig kommissionen med hänsyn till av riksdagen
vid upprepade tillfällen gjorda bestämda avvisanden av liknande yrkanden icke
nu kunna tillstyrka någon åtgärd i den av sökandena eller järnvägsstyrelsen angivna
riktningen. Kommissionen inser emellertid till fullo det behjärtansvärda
i yrkandet på förbättring av ifrågavarande pensionärers bekymmersamma ställning,
men kan icke för närvarande tänka sig annan utväg till förbättrande av dessa,
123
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
liksom andra, statspensionärers villkor än beviljande av ett allmänt krigstidstillägg
för pensionstagare. Körande önskvärdheten av ett dylikt tillägg har kommissionen
redan vid avgivandet av förslag till tillfällig löneförbättring för viss
järnvägspersonal den 16 december 1916 haft tillfälle att uttala sig.
Kommissionen hemställer, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition
till innevarande års riksdag föreslå riksdagen dels antaga sådan ändring
av § 2 mom. 3 uti förnyade nådiga avlöningsregleinentet för tjänstemän
vid statens järnvägar den 30 juni 1916, att arvodena för nedannämnda
befattningshavare bestämmas på följande sätt:
lägst |
högst |
|||||
stationsinspektor |
å 4: |
3 klassens |
station |
A ......... |
........ 2,700: — |
3,600: |
» |
» » |
» |
» |
B ......... |
........ 2,400: — |
3,000: |
stationsmästare å |
5:e |
klassens station... |
........ 1,500: — |
2,100: |
||
» » |
6:e |
» |
» |
....... 1,200: — |
1,800: |
|
» » |
7:e |
» |
» |
........ 1,020: — |
1,500: |
och dels i anslutning härtill antaga följande övergångsbestämmelse till
avlöningsreglementet:
»Stationsinspektor å 4 klassens station A och B samt stationsmästare
å 5 och 7 klassens station erhåller, räknat från ingången av år 1918, det
arvode enligt de nya bestämmelserna, som är närmast högre än det,
som vid nämnda tidpunkt skulle tillkomma honom jämlikt hittills gällande
avlöningsreglemente.
Stationsmästare å 6 klassens station erhåller från samma tidpunkt:
om hans arvode enligt hittillsvarande
bestämmelser skulle
hava utgjort ....................................... 1,020 kronor, arvodet 1,200 kronor
d:o d:o ................1,140 eller 1,260 » » 1,500 »
d:o d:o ................. 1,380 » 1,500 » » 1,800 »
I fråga om förhöjning av det nya arvodet skall envar av ovan
omförmälda tjänstemän äga rätt att tillgodoräkna sig den tid, han innehaft
det honom den 1 januari 1918 enligt hittills gällande bestämmelser
tillkommande arvode.
Tjänsteman, som till följd av ovan angivna bestämmelser lider
minskning i det sammanlagda beloppet av ordinarie arvode och postarvode,
må, intill dess han erhållit arvo desförhöj ning å den nya staten,
Departements
chefen.
124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
såsom personligt avlöningstillägg uppbära ett belopp, motsvarande ifrågavarande
minskning.»
Det av kommissionen framlagda förslaget finner jag synnerligen
beaktansvärt. Det synes mig nämligen av den förebragta utredningen
vara fullt klarlagt, att föreståndarna för statsbanestationer av klasserna
4—7 för närvarande innehava platser på löneskalan, som icke motsvara
deras verkliga ställning i avlöningskänseende, ett förhållande som för
dessa befattningshavare givetvis gör sig mest kännbart efter avgång ur
tjänsten genom en i pensionshänseende ogynnsammare ställning än eljest
jämförbara tjänstekategorier. Då härtill kommer, att, såsom av kommissionens
skrivelse framgår, något formellt hinder för frågans utbrytande
ur den pågående utredningen för åstadkommande av likformiga avlöningsbestämmelser
vid flera verk icke föreligger — med uppflyttningen
åsyftas nämligen icke någon avlöningsförköjning i verklig mening för
vederbörande befattningshavare — synes mig tiden nu vara inne att giva
spörsmålet en tillfredsställande lösning. De av kommissionen framlagda
riktlinjerna härför finner jag riktiga. Visserligen innebär det framlagda
förslaget icke den ur principiell synpunkt bästa lösningen, då denna givetvis,
såsom kommissionen även framhållit, vore ett sammanslående av hela
den särskilda ersättningen för postarbetet med den ordinarie avlöningen
för järn vägstjänsten. Då emellertid sistnämnda lösning, på av kommissionen
anförda skäl, icke låter sig genomföra, finner jag mig i likhet
med kommissionen böra följa den av järnvägsstyrelsen förordade utvägen,
att postarvodet delvis sammanslås med järnvägsavlöningen och att resterande
delen utgår såsom extra arvode.
Vad angår detaljerna i det av kommissionen framlagda förslaget
finner jag desamma och särskilt de ifrågasatta föreskrifterna beträffande
stationsmästarnas av 6 klassen övergång till den nya staten väl avvägda
och utformade med hänsyn till föreliggande förhållanden. Jag biträder
därför till alla delar den hemställan om ändringar i och övergångsbestämmelse
till avlöningsreglementet, kommissionen för nu ifrågavarande
ändamål framlagt i sin förevarande skrivelse av den 6 mars 1917.
Beträffande åter det av poststationsföreståndarna framför la yrkandet
om förbättrade pensionsvillkor även för de befattningshavare, som avgått,
innan de nya bestämmelserna träda i kraft, samt järnvägsstyrelsens i
anledning härav framlagda förslag om fyllnadspension i vissa fall för
stationsföreståndare, som avgått efter den 31 december 1910, finner jag
mig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i den av petitionärerna eller järn
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Froposition Nr 174.
125
vägsstyrelsen angivna riktningen. I likhet med kommissionen anser jag
nämligen en förbättring av ifrågavarande pensionstagares under rådande
krigstid nog så behjärtansvärda ekonomiska ställning böra ske i annan
ordning, nämligen i samband med åtgärder i dylikt syfte för samtliga
de kategorier av statspensionärer, som därav kunna vara i behov.
På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit och an- vin. Depar.
förts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå chefens"
riksdagen att hemställan.
dels besluta de ändringar i förnyade avlöning sreglementet
den 30 juni 1916 för tjänstemän vid statens järnvägar,
som framgå av bifogade förslag till nådig kungörelse
i ämnet (bilaga 1);
dels, vid bifall härtill, besluta, att de i Kungl.
Maj:ts proposition den 9 mars 1917 angående tillfälligt
lönetillägg åt viss personal vid statens järnvägar föreslagna
bestämmelser om tillfälligt tillägg till ersättningen
för bostad och bränsle åt eldare med flera
tjänstemän vid statens järnvägar jämväl skola äga
tillämpning beträffande vagnreparatör, elektrisk underreparatör,
signalunderreparatör samt ledningsreparatör;
dels ock, med tillämpning från och med den 1
januari 1918, antaga följande ändring av 2 § i lagen
den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar:
2 §•
Nämnda levnadsålder utgör för:
lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare sextio
år,
ledningsmästare, banmästare av l:a och 2:a klass,
ledningsförman, bangårdsmästare, tågmästare, konduktör,
stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, ledningsreparatör,
banvakt, ledningsvakt och stationskarl
sextiotre år,
övriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef,
byrådirektör och överingenjörsassistent, byrådirektör,
överkontrollör, sekreterare, säkerhetsinspektör, förråds
-
126
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
kontrollör och byråingenjör av l:a och 2:a klass sextiofem
år, samt
manliga befattningshavare i järnvägsstyrelsen,
med undantag av de här ovan nämnda, sextiosju år.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Carl Uggla.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 174.
127
Bilaga 1.
Förslag
till
nådig kungörelse angående vissa ändringar i förnyade
avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar
den 30 juni 1916.
§ 2-
l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör, överdirektör
och överingenjör utgår avlöning dels såsom arvode och dels, där
bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad och
bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angivna
högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning för bostad och
bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår
samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda
begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.
: |
Arvode. |
Ersättning |
Summa avlöning. |
|||
Lägst |
Högst |
Lägst |
Högst |
Lägst |
Högst |
|
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
|
Tjänstemän av högre grad: |
||||||
Byrådirektör och överingenjörs- |
i 6,000 |
6,900 |
1,800 |
7,800 |
8,700 |
|
assistent.......................... |
I |
|||||
Byrådirektör ........................ Ombudsman ....................... |
||||||
Överkontrollör..................... |
•4,800 |
5,700 |
1,800 |
6,600 |
7,500 |
|
Arkitekt.............................. Säkerhetsinspektör ............... Sekreterare........................... Kamrer och föreståndare för |
||||||
kammarkontoret.................. |
.4,200 |
5,100 |
1,500 |
5,700 |
6,600 |
|
Förste aktuarie och föreståndare |
||||||
för statistiska kontoret ...... |
''Byråchef samt byrådirektör
och överingenjöreassistent
kunna i stället för ersättning
för bostad och bränsle
erhålla bostad in natura
om 6 rum och kök.
128
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Milkontrollör och föreståndare
för milkontoret..................
Revisor och föreståndare för
revisionskontoret ..............
Förste kontrollör ..................
Byråingenjör av l:a klass ......
Lantmätare...........................
Förrådskontrollör ..................
Kassör.................................
Registrator...........................
Notarie ..............................
Aktuarie..............................
Byråingenjör av 2:a klass ......
Förrådsförvaltare ..................
Kontrollör ...........................
Expeditionsföreståndare .........
Förste bokhållare..................
Underingenjör .....................
Manlig bokhållare.................
» ritare........................
» kontorsskrivare ..........
Kvinnlig bokhållare...............
» ritare ....................
» kontorsskrivare.........
Vaktmästare ................
Kvinnligt kontorsbiträde.
Tjänstemän av lägre grad:
Manligt kontorsbiträde ........
Arvode. |
Ersättning |
Summa avlöning. |
|||
Lägst |
Högst |
Lägst |
Högst |
Lägst |
Högst |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
4,200 |
5,100 |
1,500 |
5,700 |
6,600 |
|
■ 3,300 |
4,200 |
•1,320 |
1,500 |
4,630 |
5,700 |
3,000 |
3,900 |
1,1 |
00 |
4,100 |
5,000 |
j. 2,400 |
3,600 |
960 |
1,100 |
3,360 |
4,700 |
2,100 |
3,300 |
840 |
1,100 |
2,940 |
4,400 |
11,B00 |
2,700 |
600 |
850 |
2,100 |
3,550 |
1,500 |
2,100 |
600 |
650 |
2,100 |
2,750 |
11,080 |
1,800 |
400 |
1,480 |
2,200 |
|
900 |
1,500 |
360 |
600 |
1,260 |
2,100 |
840 |
1,200 |
— |
— |
840 |
1,200 |
840 |
1,140 |
336 |
400 |
1,176 |
1,540 |
Anm. Tiiläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens
tjänsteman, då han ej tjänstgör.
Denne tjänsteman kan i
stället för ersättning för
hostad och bränsle erhålla
bostad in natura om 4
. rum och kök.
Kontorsbiträde, som tjänstgör
såsom förman å biljettryekeriet,
kan erhålla
ett tiiläggsarvode av högst
. 180 kr. om året.
''Vaktmästare erhåller bostad
in natura. Förste vaktmästare
erhåller ett tillläggsarvode
av 200 kr.
. om året.
till någon del uppbäras av
129
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
2:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare
avlönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån
han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad
kontorsskrivare skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen
kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme
enligt pris, som styrelsen fastställer.
3;o) Tjänsteman vid distrikten och huvudverkstäderna åtnjuter arvode
enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år
räknat.
Arvode. |
||||
Lägst |
Högst |
|||
kr. |
kr. |
|||
Tjänsteman av högre grad: |
||||
Distriktsckef........................ |
8,000 |
|||
Bandirektör ......................... Maskindirektör ......... |
| 6,000 |
6,900 |
||
Trafikdirektör .............. Förrådsintendent ................................. Baningenjör av l:a klass ............... Maskiningenjör av l:a klass .................. Trafikinspektör av l:a klass .................. Överinspektör______ Distriktssekreterare ............................. Baningenjör av 2:a klass ..................... Telegrafingenjör........ Maskiningenjör av 2:a klass .................. Trafikinspektör av 2:a klass .................. Distriktskamrer............ Verkstad skamrer .................. |
||||
■ 4,800 |
5,700 |
|||
4,500 |
5,400 |
|||
, 4,200 |
5,100 |
|||
Förrådsförvaltare ............... Stationsinspektor å l:a klassens |
station ... |
. 3,900 |
4,800 |
|
Stationsinspektor å 2:a klassens |
station ... |
3,600 |
4,500 |
|
Baninspektor............. |
||||
Maskininspektor.................................... Elektroingenjör................. |
3,300 |
4,200 |
||
Byrå assistent...................................... |
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 käft. (Nr 174.) 17
130
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
• |
Arvode. |
|
Lägst |
Högst |
|
kr. |
kr. |
|
Stationsinspektor å 3.e klassens station ... |
r 3,000 |
3,900 |
Expeditionsföreståndare ........................ Stationsinspektor å 4:e klassens station A |
2,700 |
3,600 |
Underingenjör ..............,..................... Förste bokhållare................................. |
2,400 |
3,600 |
Förste telegrafist ................................. Stationsinspektor å 4:e klassens station B |
1 2,400 |
3,000 |
Bokhållare.......................................... |
| 2,100 |
3,300 |
Förste stationsskrivare........................... |
||
Telegrafist .......................................... |
1,800 |
3,000 |
Manlig ritare....................................... » kontorsskrivare........................... |
| 1,500 |
2,700 |
Stationsskrivare.................................... Kvinnlig ritare.................................... |
j. 1,080 |
1,800 |
» kontorsskrivare........................ |
||
Tjänstemän av lägre grad: |
1,800 |
3,000 |
Vagnmästare....................................... |
| 1,500 |
2,700 |
Ledningsmästare ................................. |
||
Verkstadsmästare................................. |
1,500 |
2,400 |
Stationsmästare å 5:e klassens station...... |
1,500 |
2,100 |
Överbanmästare.................................... Lokomotivförare................................... |
1 1,200 |
2,100 |
Maskinist .......................................... Banmästare av l:a klass..................... Trädgårdsmästare................................. Förrådsmästare.................................... Stationsmästare å 6:e klassens station...... Bangårdsmästare ................................. |
! 1,200 |
1,800 |
Tågmästare ....................................... Verkstadsförman ................................. Ledningsförman.................................. Förste kontorsbiträde .......................... |
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.
131
1 |
Arvode. |
||
Lägst |
Högst |
||
kr. |
kr. |
||
Banmästare av 2:a klass........................ Lokomotivreparatör .............................. Elektrisk reparatör .............................. j Signalreparatör.................................... Vagnförman ....................................... Stallförman ................................ |
1,020 |
1,500 |
(Nattbanmästare erhåller ett högsta arvode 1 av 1,260 kronor. |
Stationsmästare å 7:e klassens station..... Konduktör.......................................... Manligt kontorsbiträde ....................... Stationsförman........... Portvakt å l:a klassens station eller vid |
900 |
1,500 |
(Portvakt vid verkstad erhåller ett högsta |
verkstad ...... |
|||
Lokomotiveldare ........... Vagn skötare .................. Förrådsförman .................................... Maskin- och pannskötare Vagnreparatör ............................ Elektrisk underreparatör...................... Signalunderreparatör ........................... Ledningsreparatör.................. Kvinnligt kontorsbiträde.................... Vaktmästare ....................... Banvakt..................... |
900 |
1,380 |
fBanvakt, vilken tjänstgör såsom vakt vid 1 rörlig bro, kan under seglation stiden |
Vagn- och stallkarlar.................. Förrådsvakt . Ledningsvakt....................................... Stationskarl ........... |
840 1 |
1,140 |
|
Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300
kronor om året.
Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del upphäras av
tjänsteman, då han ej tjänstgör.
132
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.
§ 3.
Antalet av nedanstående befattningar ntgör
i styrelsen:
byråchefer ....................................... |
10 |
revisor och föreståndare för revi- |
|
byrådirektörer och överingenjörs- |
sionskontoret ............................. |
1 |
|
assistenter.................................... |
2 |
förste kontrollörer ........................ |
3 |
byrådirektörer ................................. |
4 |
byråingenjörer av l:a klass ..... |
14 |
ombudsmän ................................ |
2 |
lantmätare ....................................... |
1 |
överkontrollör ................................ |
1 |
förrådskontrollör .......................... |
1 |
arkitekt............................................ |
1 |
kassör ................................................ |
1 |
säkerhetsinspektör ...................... |
1 |
registrator ....................................... |
1 |
sekreterare ...................................... |
11 |
notarier ........................................... |
10 |
kamrer och föreståndare för kam- |
ak tuarior ......................................... |
2 |
|
markontoret................................. |
1 |
byråingenjörer av 2:a klass ...... |
12 |
förste aktuarie och föreståndare |
förrådsförvaltare............................ |
1 |
|
för statistiska kontoret............ |
.1 |
kontrollörer....................................... |
5 |
milkontrollör och föreståndare för |
1 |
expeditionsföreståndare .............. |
1 |
vid distrikten |
och |
huvudverkstäderna: |
|
distriktschefer, därav en för |
verkstadskamrer ........................... |
1 |
|
huvudverkstäderna.................... |
6 |
förrådsförvaltare............................ |
1 |
bandirektörer ................................. |
5 |
stationsinspektorer å l:a klassens |
13 |
maskindirektörer............................. |
6 |
stationer ...................................... |
|
trafikdirektörer................................. |
5 |
stationsinspektorer å 2:a klassens |
33 |
förrådsinten denter........................... |
5 |
stationer...................................... |
|
baningenjörer av l:a klass......... |
13 |
distriktskassörer ............................. |
5 |
maskiningenjörer av l:a klass... |
16 |
baninspektorer .............................. |
5 |
trafikinspektörer av l:a klass ... |
10 3 |
maskininspektorer ........................ elektroingenjör ............................. |
20 1 |
distriktssekreterare ....................... |
5 |
byråassistenter .............................. |
18 |
baningenjörer av 2:a klass......... |
201 |
) stationsinspektorer å 3:e klas- |
41 |
telegrafingenjörer........................... |
5 |
sens stationer.............................. |
|
maskiningenjörer av 2:a klass. . |
9 |
underinspektörer.............................. |
8 |
trafikinspektörer av 2:a klass... |
13 5 |
expeditionsföreståndare ............... |
20 |
!) Minskas till 15 i mån av ledigblivande av befattningar utav ifrågavarande slag.
133
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.
Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje
år av Kungl. Maj:t.
§ 4‘
l:o) Tjänsteman, — — — — — — — — — — — — — —
— — ''— — — 1,500 kronor.
Såsom undantag från vad ovan föreskrivits gäller, att tjänsteman,
som ingått i statens järnvägars tjänst enligt nådiga kungörelsen den 1
december 1916 angående beredande av anställning vid statens järnvägar
för viss personal vid armén, erhåller arvodesförhöjning för den av honom
först vunna ordinarie befattningen, sedan han i ett år innehaft det för
denna bestämda lägsta arvodet.
§ 7.
För — — —■ — — — — — — — bestämmelser:
2:o) Med — — — — — — — -— — — — — — —- stat.
Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad
angår verkets chef, överdirektör, överingenjör, distriktschef, byråchef,
byrådirektör och överingenjörsassistent, byrådirektör eller överkontrollör,
Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, järnvägsstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för fullgörande
av tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget eller
befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.
Över — — — — — — — — — — — — — — styrelsen.
§ 9.
l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt,
tillkomma dels byråchef, byrådirektör och överingenjörsassistent,
expeditionsföreståndare, förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen,
dels följande tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna,
nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, för
-
134
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
rådsintendent, ban-, maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, överinspektör,
baninspektor, maskininepektor, elektroingenjör, byråassistent,
stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare för biljettexpedition,
förste stationsskrivare å station av 2:a eller 3:e klass ävensom
dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör antingen å
stationsinspektors expedition och regelbundet användes i yttre tjänstgöring
eller å biljettexpedition, dels samtliga tjänstemän av lägre grad
vid distrikten eller huvudverkstäderna med undantag av lokomotivförare,
tågmästare, ogift första kontorsbiträde och ogift manligt kontorsbiträde
samt sådant gift första kontorsbiträde och gift manligt kontorsbiträde,
som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare,
vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.
Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej
nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om
vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen att
erhålla inkvartering in natura.
2: o) Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt stat,
som av styrelsen fastställes.
3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga
uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40
procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i
enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med
iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:
a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:
för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 2,000
3> 3> i » ))
}> 3) 3> » 33
3> 3> 33 3) 3)
33 33 33 » 3)
33 33 33 33 33
6 3) 33 33 33 1,800
5 3) 33 3) 33 1,500
4 33 33 33 33 1,100
3 33 33 33 33 850
2 33 33 33 33 650,
skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt
vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnreparatör, elektrisk
underreparatör, signalunderreparatör, ledningsreparatör, vagnskötare samt
tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta
ersättningen utgöra 400 kronor;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
135
b) ä övriga stationer:
för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 1,700
»
»
»
6
5
4
3
2
»
»
)>
1,500
1,200
900
700
550,
skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt
vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnreparatör, elektrisk
underreparatör, signalunderreparatör, ledningsreparatör, vagnskötare samt
tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta
ersättningen utgöra 350 kronor.
4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.
§ io.
l:o) Felräkning spenning ar tillkomma:
c) tjänsteman, vilken verkställer utbetalning av avlöning, uppgående
till minst 100,000 kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental
kronor av samma avlöning, under förutsättning att särskilt arvode enligt
2:o) här nedan icke utgår till vederbörande;
§ 15-
Vad. i detta reglemente är sagt om tjänstemän vid distrikten gäller
jämväl tjänstemän vid huvudverkstäderna.
Denna kungörelse skall lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1918.
Stationsinspektor å 4:e klassens station A eller B samt stationsmästare
å 5:e eller 7:e klassens station erhåller, räknat från ingången av
år 1918, det arvode enligt de nya bestämmelserna, som är närmast
högre än det, som vid nämnda tidpunkt skulle tillkomma honom jämlikt
hittills gällande avlönings reglemente.
136
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Stationsmästare å 6:e klassens station erhåller från samma tidpunkt:
om hans arvode enligt hittillsvarande
bestämmelser skulle
hava utgjort..................................... 1,020 kronor, arvodet 1,200 kronor
d:o d:o ..................1,140 eller 1,260 » )> 1,500 »
d:o d:o ................ 1,380 » 1,500 » » 1,800 » .
I fråga om förhöjning av det nya arvodet skall envar av ovan
omförmälda tjänstemän äga rätt att tillgodoräkna sig den tid, han innehaft
det honom den 1 januari 1918 enligt hittills gällande bestämmelser
tillkommande arvode.
Tjänsteman, som till följd av ovan angivna bestämmelser lider
minskning i det sammanlagda beloppet av ordinarie arvode och postarvode,
må, intill dess han erhållit arvodesförhöjning å den nya staten,
såsom personligt avlöningstillägg uppbära ett belopp, motsvarande ifrågavarande
minskning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
137
Bilaga 2.
Tabell 1.
Uppgift å antal högre befattningshavare och underställd personal för drift
och underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916-
» År. |
Antal högre ordinarie |
Underställd |
Hela persona-len vid linjen. |
Summa styrelsen |
Linjebefälet under-ställd personal. |
||||||||
I sty- rel- sen.1) |
Vid linjen.2) |
Sum- ma. |
Ordi- narie. |
Ex- tra.3) |
Ordi- narie. |
Extra. |
Ordi- narie. |
Extra. |
Sum- ma. |
Ordi- narie. |
Extra. |
Sum- ma. |
|
1908......... |
63 |
114 |
177 |
420 |
216 |
12,536 |
4) 10,601 |
12,956 |
4)10,817 |
23,773 |
12,422 |
10,601 |
23,023 |
1909......... |
63 |
114 |
177 |
409 |
219 |
12,698 |
*) 10,740 |
13,107 |
4) 10,959 |
24,066 |
12,584 |
10,740 |
23,324 |
1910......... |
63 |
114 |
177 |
423 |
219 |
12,922 |
4) 10,732 |
13,345 |
4)10,951 |
24,296 |
12,808 |
10,732 |
23,540 |
1911......... |
63 |
114 |
177 |
431 |
219 |
13,056 |
10,709 |
13,487 |
10,928 |
24,415 |
12,942 |
10,709 |
23,651 |
1912......... |
63 |
113 |
176 |
455 |
204 |
14,034 |
9,999 |
14,489 |
10,203 |
24,692 |
13,921 |
9,999 |
23,920 |
1913......... |
63 |
113 |
176 |
485 |
214 |
14,600 |
10,479 |
15,085 |
10,693 |
25,778 |
14,487 |
10,479 |
24,966 |
1914......... |
63 |
112 |
175 |
499 |
211 |
15,455 |
10,353 |
15,954 |
10,564 |
26,518 |
15,343 |
10,353 |
25,696! |
1915......... |
65 |
112 |
177 |
512 |
237 |
15,748 |
11,606 |
16,260 |
11,843 |
28,103 |
15,636 |
11,606 |
27,242 |
1916......... |
66 |
117 |
183 |
532 |
303 |
16,259 |
14,845 |
16,791 |
15,148 |
31,939 |
16,142 |
14,845 |
30,987 |
1917 (approx.) |
5) 73 |
118 |
191 |
599 |
229 |
18,111 |
12,993 |
18,710 |
13,222 |
31 932 |
17,993 |
12,993 |
30,986 |
*) T. o. m. notariegrad.
a) T. o. m. sektionsbefäl.
*) I någon män approx. beräknat.
4) Approx. beräknade. Exakta uppgifter för dessa år finnas ej.
5) Härav 3 på grand därav, att byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning uppförts på ordinarie stat.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 148 käft. (Nr 174.)
18
138
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Bilaga 3.
Tabell 2.
Relation mellan antalet högre befattningshavare och antalet underställd personal för
drift och underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916.
År |
På varje högre befattningshavare i |
På varje högre |
På varje högre |
||
Underordnad |
Hela perso-nalen vid |
Summa. |
|||
1908.................................... |
10.1 |
367.2 |
377.3 |
202.0 |
133.7 |
1909.................................... |
lO.o |
372.0 |
382.0 |
204.6 |
135.3 |
1910.................................... |
10.2 |
375.5 |
385.7 |
206.5 |
136.6 |
1911.................................... |
10.3 |
377.2 |
387.5 |
207.5 |
137.3 |
1912................................... |
10.6 |
381.4 |
391.9 |
211.7 |
139.7 |
1918.................................... |
11.1 |
398.1 |
409.2 |
220.9 |
145.8 |
1914.................................... |
11.8 |
409.6 |
420.9 |
229.4 |
150.9 |
1915.................................... |
11.5 |
420.9 |
432.4 |
243.2 |
158.1 |
1916.................................... |
12.1 |
471.2 |
483.9 |
264.8 |
173.9 |
1917 (approx.) ..................... |
11.3 |
426.1 |
437.4 |
262.6 |
166.6 |
å) T. o. m. notariegrad.
*) T. o. m. Bektionsbefål.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
139
Tabell 3.
Bilaga 4.
Relation mellan antalet högre befattningshavare och bruttoinkomsten vid statens
järnvägar åren 1908—1916.
År. |
Antal högre l) |
Bruttoinkomst. Kronor. |
På varje högre Kronor. |
1908 .................. |
177 |
64,321,372 |
363,400 |
1909 ............ |
177 |
63,975,637 |
361,400 |
1910 |
177 |
72,131,021 |
407,500 |
1911 ....... |
177 |
76,616,898 |
432,900 |
1912 .......... ''. . .. |
176 |
83,203,657 |
472,700 |
1913 ............ |
176 |
88,693,266 |
503,900 |
1914 ... |
175 |
93,288,795 |
533,100 |
1915 . ... |
177 |
*) 115,943,000 |
655,000 |
1916 ... |
183 |
8) 143,000,000 |
781,400 |
1917 ............................................................ |
191 |
•) 139,900,000 |
732,500 |
*) I styrelsen t. o. m.^ notariegrad, å linjen t. o. m. sektionsbefål.
*) Exkl. inkomst av prov. taxetillägg.
#) Approx. beräknat och exkl. inkomst av proy. taxetillägg.
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
*
Bilaga 5.
Tabell 4.
Relation vid de bayerska statsbanorna och de stora franska bannäten mellan antalet
högre befattningshavare och dels underställd personal, dels intjänt bruttoinkomst.
Ban- längd. Km. |
Antal befattnings-havare. |
Pä varje högre |
|||
Högre. |
Övriga. |
Summa. |
|||
Sveriges statsbanor (1916).............................. |
4,993 |
183 |
31,822 |
32,005 |
173.9 |
» » (1917) approx. .................. |
— |
191 |
31,814 |
32,005 |
166.6 |
Bayerns » (1913).............................. Franska järnvägar (1911): |
8,230 |
500 |
66,430 |
66,930 |
132.9 |
État. |
|||||
Ancien réseau ..................................... |
2,992 |
151 |
15,806 |
15,£57 |
104.7 |
Késeau racheté de l’Ouest..................... |
6,022 |
416 |
56,754 |
57,170 |
136.4 |
Grandes compagnies. |
|||||
Nord ................................................ |
3,834 |
682 |
55,864 |
56,546 |
81.9 |
Est, y compris les lignes rattachées ...... |
5,013 |
468 |
51,003 |
51,471 |
109.0 |
Paris å Orleans............................ |
7,811 |
596 |
49,004 |
49,600 |
82.2 |
Paris—Lyon—Méditerranée ................... |
9,595 |
599 |
85,525 |
86,124 |
142.8 |
Midi................................................... |
3,927 |
202 |
26,066 |
26,268 |
129.0 |
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.
141
i f
Följande bruttoinkomst |
På var och |
|||
Bruttoinkomst. |
kom på värjo |
en av samtliga |
||
högre befatt-ningshavare. |
lägre befatt-ningshavare. |
|||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
Sveriges statsbanor (1916) .......... |
'') 143,000,000 |
781,400 732,500 |
4,494 4,397 |
4,468 4,371 |
” » (1917) approx........... |
||||
Bayerns » (1913) ...... |
s) 283,824,000 |
567,600 |
4,273 |
4,241 |
Franska järnvägar (1911): |
||||
État. |
||||
Ancien réseau...... |
8) 47,073,000 |
311,700 |
2,978 |
|
Réseau racheté de 1’Ouest |
3) 170,405,000 |
409,600 |
3,003 |
2,981 |
Grandes compagnies. |
||||
Nord................. |
5) 222,369,000 |
326,100 421,900 |
3,981 3,872 |
|
Est, y compris les lignes rattachées |
3,836 4,163 4,641 3,798 |
|||
3) 206,498,000 |
346,500 667,300 493,900 |
4,214 4,674 3,827 |
||
......... Paris—Lyon—Méditerranée......... |
||||
Midi.............. |
Allmänna anmärkningar. Till högre befattningshavare i Bayern ha räknats befattningshavare »höberer
Dunst», till högre befattningshavare i Frankrike ha räknats chefer och souschefer i den centrala ledningen och
vid olika avdelningar.
Till högre befattningshavare räknas med säkerhet i Bayern och möjligen ävenså i Frankrike ett färre
antal befattningsgrupper än enligt den svenska indelningsgrunden. Kunde jämförelsen göras fullt korrekt, skulle
det säkert visa sig, att antalet högre befattningshavare vid statens järnvägar är relativt än mycket mindre i
jämförelse med förhållandena i Bayern och sannolikt Frankrike, än vad denna jämförelse visar.
Vid en jämförelse mellan avgifterna för resande och gods vid de svenska statsbanorna och vid ifrågavarande
utländska järnvägar visa sig dessa i allmänhet avsevärt lägre vid Sveriges statsjärnvägar. Vid enahanda
taxeforhållanden skulle därför, även i fråga om inkomstbeloppen per tjänsteman, antalet högre befattningshavare
i Sverige visa sig vara än lägre än vad av siffrorna direkt framgår. , ... *)
*) Approx. och med avdrag av prov. taxetillägg.
*) Mark X 0,89.
*) Franc X 0,7 2.
142
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Bilaga 6.
Nuvarande maskinsektionsorganisation.
Maskin- |
Antal |
|||||
sektions |
Omfattning. |
Längd i |
Huvudort. |
Antal |
personal |
Föreståndare. |
ordnings- |
km. |
änglök. |
underst. |
|||
nummer. |
förest. |
|||||
I distriktet. |
||||||
Första ock |
Krylbo — Stoekkolm—Hallsberg, |
370.2 |
Stockholm |
145 |
1,159 |
Maskiningenjör |
andra |
Tomteboda—Värtan, Albano— |
av 2:a klass |
||||
Tredje |
Krylbo—Hallsberg—Mjölby, Öre- |
309.2 |
Örebro |
72 |
430 |
Maskiningenjör |
bro Södra—Svärta, Dagarn— |
||||||
Sextonde |
Jama—Mjölby, Åby—Katrine- |
235.6 |
Norrköping |
50 |
360 |
Maskiningenjör |
holm |
ay 2:a klass |
|||||
II distriktet. |
||||||
Fjärde ock |
Göteborg—Falköping K, Göte- |
444.4 |
Göteborg |
97 |
619 |
Maskiningenjör |
sjuttonde |
borgB:s—Halmstad, Olskroken |
av 2:a klass |
||||
Femte |
Falköping R—Hallsberg, Fal- |
300.8 |
Falköping R |
43 |
311 |
Maskiningenjör |
köping R—Nässjö, Skövde— |
av 2:a klass |
|||||
Sjätte |
Laxå—Ckarlottenberg—gränsen |
490.1 |
Kristinehamn |
53 |
271 |
Maskininspektor |
stinebamn—Mora, Brintbodar-ne—Limedsforsen |
||||||
III distriktet. |
||||||
Sjunde |
Trälleborg F—Malmö—Hässle- |
202.3 |
Malmö |
82 |
641 |
Maskiningenjör |
kolm, Arlöv—Kävlinge, ång-färjelederna Trälleborg—Sass- |
||||||
nitz, Malmö—Köpenhamn |
||||||
Åttonde |
Kävlinge—Halmstad, Billesholms |
203.6 |
Hälsingborg |
65 |
400 |
Maskiningenjör |
Gr—Landskrona, Åstorp—Hö-ganäs nedre, Ängelholm—Häl-singborg F |
av 2:a klass |
|||||
Nionde |
Hässleholm—Mj ölby |
273.6 |
Nässjö |
73 |
443 |
Maskiningenjör |
av 2:a klass |
Understrykning av gränsstations namn betyder, att stationen tillbör sektionen ifråga*
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
143
Bilaga 6 (forts.).
Förslag till ändrad maskinsektionsorganisation.
Maskinsektions ordningsnummer. |
Omfattning. |
Längd i |
Huvudort. |
Antal ånglok. |
Antal personal underst. förest. |
Föreståndare. |
Första och andra |
Nuvarande |
370. a |
Stockholm |
145 |
1,159 |
Maskiningonjör av |
Tredje |
» |
309.8 |
Örebro |
72 |
430 |
Maskiningonjör av |
Sextonde |
» |
235.6 |
Norrköping |
50 |
360 |
Maskiningenjör av |
Fjärde och sjuttonde |
Nuvarande |
444.4 |
Göteborg |
97 |
619 |
Maskiningenjör av |
Femte |
» |
300.8 |
Falköping E |
43 |
311 |
Maskiningenjör av |
Sjätte |
» |
490.1 |
Kristinehamn |
53 |
271 |
Maskiningenjör av 2:a klass |
''''Sjunde och åttonde |
= de nuvarande |
405.9 |
* Malmö |
147 |
1,041 |
Maskiningenjör av |
Nionde |
Nuvarande |
273.6 |
Nässjö |
73 |
443 |
Maskiningenjör av 2:a klass |
144
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Bilaga 6 (forts.),
v . . >1 .VA ,.!-S «wW.
Nuvarande maskinsektionsorganisation.
Maskin- |
Antal |
|||||
sektions ordnings- nummer. |
Omfattning. |
Längd i |
Huvudort. |
Antal ånglok. |
personal underst. förest. |
Föreståndare. |
IV distriktet. |
||||||
Tionde |
Ange—Storlien—gränsen mot |
739.4 |
Östers and |
75 |
407 |
Maskiningenjör |
Norge, Ange—Sundsvall,Bräcke |
av 2:a klass |
|||||
—Långsele, Långsele—Sollefteå, |
||||||
Dorotea, Jämtlands Sikås— |
||||||
Elfte och |
Krylbo—Ange, Kilafors—Stug- |
420.5 |
Bollnäs |
72 |
472 |
Maskiningenjör |
tolfte |
sund, Ljusdal—Hudiksvall |
av 2:a klass |
||||
V distriktet. |
||||||
Trettonde |
Jörn—Boden—Karungi—Hapa- |
355.3 |
Boden |
38 |
197 |
Maskininspektor |
« |
randa, Karungi—Övertorneä |
|||||
j Fjortonde |
Långsele—Jörn, Mellansel—Örn-sköldsvik,V ännäs-Umeå,Bastu- |
478,8 |
"Vännäs |
50 |
302 |
Maskiningenjör |
träsk —Kallholmen |
||||||
Femtonde |
Luleå—Riksgränsen, Gällivare— |
449.4 |
Kiruna |
74 |
927 |
Maskiningenjör |
Koskullskulle, Gällivare-Malm-berget |
av 2:a klass |
|||||
— |
Älvsby—Piteå |
52.5 |
Piteå |
5 |
— |
Banförvaltare |
ställd V De |
•) Bandelarna Inge—Bräcke—Långsele, Långsele—Sollefteå samt Ange—Sundsvall tillköra i trafikhäneeende 11
sektionen.
Understrykning av gränsstations namn betyder, att stationen tillhör sektionen ifråga.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
145
Bilaga 6 (forts.).
Förslag till ändrad maskinsektionsorganisation.
Maskinsektions |
Omfattning. |
Längd i |
Huvudort. |
Antal ånglok. |
Antal personal underst. förest. |
Föreståndare. |
Tionde |
Nuvarande |
739.4 |
Östersund |
75 |
407 |
Maskiningenjör av |
Elfte och tolfte |
)) |
420.5 |
Bollnäs |
■ 72 |
472 |
Maskiningenjör av |
Trettonde j |
Nuvarande |
355.3 |
Boden |
38 |
197 |
........ Maskiningenjör av |
Fjortonde |
» |
478.8 |
Vännäs |
50 |
302 |
Maskiningenjör av I |
Femtonde |
n |
449.4 |
Kiruna |
74 |
927 |
Maskiningenjör av |
j |
» |
52.5 |
Piteä |
5 1 |
— |
Banforvaltare direkt |
I
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.)
19
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Bilaga 7.
Tablå
utvisande beräknade årliga kostnader för varje baningenjörsexpedition
den 1 januari 1917 dels med baningenjör av 2:a klass såsom föreståndare
för samtliga förutvarande 27 sektioner och dels med baningenjör av l:a
klass såsom föreståndare för 4—5, 7—8, 10—16, 11—12, 15, 17—18,
24 samt 26—27 bansektionema.
Bansektion. |
Med endast baningenjör av |
Med ban-ingenjör av |
Anmärkningar. |
|
Kostnad årligen. |
Kostnad årligen. |
Kostnad Ärligen. |
||
1....................... |
18,850 |
18,850 |
||
2........................ |
12,362 |
— |
12,362 |
|
14...................... |
19,014 |
— |
19,014 |
|
3........................ |
12,459 |
— |
12,459 |
|
4 . . |
12,439 |
|||
j 24,878 |
16,339 |
|||
5........................ |
12,439 |
1 |
||
6........................ |
14,564 |
— |
14,564 |
|
10.................... |
11,070 |
| |
||
\ 23,910 |
15,270 |
|||
16........................ |
12,840 |
1 |
||
7........... |
10,020 |
1 |
||
j 21,915 |
13,020 |
|||
8........................ |
11,895 |
) |
||
9........................ |
15,270 |
— |
15,270 |
|
11 ...................... |
11,950 |
\ |
||
i 24,272 |
15,442 |
|||
12........................ |
12,322 |
I |
||
13........................ |
10,708 |
— |
10,708 |
|
15........................ |
15,832 |
15,832 |
16,132 |
|
17....................... |
9,990 |
1 20,226 |
11,766 |
*) Ursprunglig sektion. |
18a ») .................. |
10,236 |
j) |
||
18b •) ................. |
10,236 |
1 — |
10,236 |
s) Nytillkommen sektion. |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
147
1 Bansektion. |
Med endast baningenjör av |
Med ban-ingenjör av |
Anmärkningar. |
|
Kostnad årligen. |
Kostnad årligen. |
Kostnad årligen. |
||
19........................ |
11,695 |
_ |
11,695 |
|
20........................ |
13,2% |
— |
13,296 |
|
21....................... |
12,960 |
— |
12,960 |
|
22....................... |
13,225 |
— |
13,225 |
|
23........................ |
9,722 |
— |
9,722 |
|
24....................... |
11,679 |
11,679 |
12,279 |
|
25........................ |
12,402 |
— |
12,402 |
|
26.......... |
17,295 |
1 |
||
27........................ |
16,186 |
j- 33,481 |
20,665 |
|
362,956 |
— |
307,676 |
||
Minskad kostnad] |
— |
— |
55,2% |
|
1 |
362,956 |
148
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
REGISTER.
Sid.
I. Allmänna synpunkter i fråga om behovet av ökat antal högre befattningar
vid statens järnvägar........................... 3
II. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse
den 30 november 1916 ...................... &
A. Styrelsen.................................. 6
Administrativa byrån.
1. En sekreterare........................... 6
2. En aktuarie som biträde åt matematikern.............. 8
3. Ändrad benämning för matematikern................. 10
4. En aktuarie för statistiska kontoret................. 10
Banbyrån.
5. En byråingenjör av l:a klass.................... 13
6. Två byråingenjörer av 2:a klass................... 14
Byggnadsbyrdn.
7. Förändrad benämning för överingenjörsassistenterna......... 18
8. En ombudsman........................... 19
Maskinbyrån.
9. En byråingenjör av l:a klass..................... 26
10. En byi åingenjör av 2:a klass..................... 27
Elektrotékniska byrån.
11. Två byråingenjörer av 2:a klass................... 28
Trafikbyrån.
12. En sekreterare....... 30
13. En notarie............................. 32
Tidtabells- och vagnbyrån.
14. En notarie............................. 34
Inrikes taxebyrån.
15. En byrådirektör........................... 38
16. En notarie............................. 41
Utrikes taxebyrån.
17. En expeditionsföreståndare...................... 42
B. Distrikten.................................. 44
18. Ifrågasatta nya sektionsföreståndartjänster inom distriktens maskin
avdelning
............................. 44
19. Fem trafikinspektörer av l:a klass å trafikdirektörsexpeditionerna ... 49
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
149
Sid.
20. En trafikinspektör av l:a klasa och en byråasaistent å Stockholmssektionen 54
21. Tre maskininspektorer........................ 60
22. En stationsinspektor av 3:e klass .................. 63
C. Ekonomisk innebörd av styrelsens förslag den 30 november 1916..... 64
D. Ändringar i avlöningsreglementets bestämmelser angående ersättning för
bostad och bränsle, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse den 30 november
1916................................ 65
III. Baningenjörsbefattning av 2:a klass, ifrågasatt i järnvägsstyrelsens
skrivelse den 13 april 1916......................... 67
IV. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse
den 10 februari 1917............................ 68
V. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse
den 20 januari 1917 74
Sakkunnigas betänkande......................... 75
Särskilt tillkallad sakkunnig från dén privata verkstadsindustrien..... 82
Järnvägsstyrelsen............................ 85
Departementschefen...........................104
Ändringar i avlöningsreglementets bestämmelser om felräkningspenningar
m. m., ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse den 20 januari 1917 . . 110
Ändring i pensionslagen för tjänstemän vid statens järnvägar, ifrågasatt i
järnvägsstyrelsens skrivelse den 20 januari 1917............110
VI. Ändring i avlöningsreglementets bestämmelser om grunder för arvodes
förhöjning,
ifrågasatt i järnvägsstyrelsens skrivelse den 16 februari 1917 110
VII. Omreglering av postarvodet till vissa stationsföreståndare vid statens
järnvägar................................ 112
VIII. Departementschefens hemställan......................125
Bilagor.
Förslag till nådig kungörelse angående vissa ändringar i förnyade avlöningsreglementet för
tjänstemän vid statens järnvägar .........................127
Tabell 1: uppgift å antal högre befattningshavare och underställd personal för drift och
underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916 . . ,............... 137
Tabell 2: relation mellan antalet högre befattningshavare och antalet underställd personal
för drift och underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916 ............ 138
Tabell 3: relation mellan antalet högre befattningshavare och bruttoinkomsten vid statens
järnvägar åren 1908—1916 ............................. 139
Tabell 4: relation vid de bayerska statsbanorna och de stora franska bannäten mellan antalet
högre befattningshavare och dels underställd personal, dels intjänt bruttoinkomst 140
150
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.
Sid.
Nuvarande maskinsektionsorganisation och förslag till förändring därav..........142
Tablå, utvisande under vissa förutsättningar beräknade årliga kostnader för varje baningen
jörsexpedition
den Vi 1917............................146
Schematiska framställningar av
1) statens järnvägars nuvarande och föreslagna verkstadsorganisation.
2) statens järnvägars nuvarande och föreslagna förrådsorganisation.
Stockholm, K. L. Beckmana Boktryckeri, 1917.
STATENS JÄRNVÄGARS VERKSTADSORGANISATION.
NUVARANDE ORGANISATION.
MASKI NINSPEKTOR
MALMÖ
MASKI NINSPEKTOR
GÖTEBORG
MASKI NINSPEKTOR
ÖSTERSUND
MASKI NINSPEKTOR
MASKI NINSPEKTOR
MALMÖ
MASKININSPEKTOR
BODEN
MASKININSPEKTOR
BOLLNÄS
MASKININSPEKTOR
NOTVIKEN
MASKININSPEKTOR
LILJEHOLMEN
MASKININSPEKTOR
TOMTEBODA
MASKININSPEKTOR
GÖTEBORG
MASKININSPEKTOR
MASKIN Dl REKTOR
MASKINDIREKTOR
IT MASKIN INGENJÖR
UNJETJÄNST
BOLLNÄS
MASKIN Dl REKTOR
MASKINDIREKTOR
DISTRIKTSGHEF
(DISTR.FÖRVAlTNING)
I DISTR.
DISTRIKTCHEF
(DISTR.FÖRVALTNING)
V DISTR.
D MASKININGENJÖR
LILJEHOLMEN
MASKINDIREKTÖR
CENTRAL-VERKST.
MASKINDIREKTÖR
DISTRIKTSCHEF
(DISTR. FÖRVALTNING)
IT DISTR.
II MASKIN INGENJÖR
MALMÖ
H MASKIN INGENJÖR
GÖTEBORG
DISTRIKTSCHEF
(DISTR. FÖRVALTNING)
IT DISTR.
II MASKIN INGENJÖR
DISTRIKTSCHEF
(DISTRFÖRVALTNING)
IVDISTR.
K. STYRELSEN
FÖRESLAGEN ORGANISATION.
ENL.SKR.Tia
MASKININSPETOR
MALMÖ
MASKININSPEKTOR
GÖTEBORG
MASKININSPEKTOR
MASKININSPEKTOR
GÖTEB0R6
MASKININSPEKTOR
UUEHOLMEN
MASKININSPEKTOR
BODEN
MASKININSPEKTOR
MASKININSPEKTOR
MASKININSPEKTOR
BOLLNÄS
MASKININSPEKTOR
TOMTEBODA
MASKININSPEKTOR
MALMÖ
IMASKININGENJÖR
IMASKININGENJÖR
ÖSTERSUND
IMASKININGENJÖR
MALMÖ
I MASKININGENJÖR
NOTVIKEN
IMASKININGENJÖR
UUEHOLMEN
H MASKININGENJÖR
K. STYR ELSEN
DISTRIKTSCHEF
IVERKSTADSTJÄNST
Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm
STATENS JÄRNVÄGARS FÖRRÅDSORGANISATION.
NUVARANDE ORGANISATION.
FÖRRÅDSFÖRVALTARE
FÖRRÅDSFÖRVALTARE
MASKIN Dl REKTOR
FÖRRÅDSFÖRVALTARE
VERKSTADSKAM R ER
FÖRRÅDSFÖRVALTARE
FÖRRÅDSFÖRVALTARE
DISTRIKTSCHEF
(DISTRFÖRVALTNING)
m DISTR.
DISTRIKTSCHEF
(DlSTR.FÖRVAlXNlNG)
V DISTR.
MASKIN DIREKTÖR
DISTRIKTSCHEF
(DISTR. FÖRVALTNING)
31 DISTR.
MASKINDIREKTÖR
DISTRIKTSCHEF
(DtSTR. FÖRVALTNING)
I DISTR.
MASKIN Dl REKTOR
MASKIN DIREKTÖR
CENTRALVERKST.
DISTRIKTSCHEF
(DISTRFÖRVALTNING)
IV DISTR
MASKINDIPEKTÖR
K. STYR ELSEN
FÖRESLAGEN ORGANISATION.
ENL.SKR.TILL K.MAJT AV DEN 20 JAN.ÅR 1917.
FÖRRÅDS FÖRVALTARE -
FÖRRÅDS INTENDENT -
FÖRRÅDS"
INTENDENT
MASKINDIREKTÖR
MASKIN DIREKTÖR
FÖRRÅDS INTENDENT -
MASKINDIREKTOR
MASKINDIREKTÖR
CENTRALVERKST.
VERKSTADSKAM RER
DISTRIKTSCHEF
(DISTRFÖRVALTNING)
37 DISTR._
DISTRIKTSCHEF
IVERKSTADSTJÄNST
DISTRIKTSCHEF
(DISTR.FÖRVALTN ING)
I DISTR.
H DISTR.
DISTRIKTSCHEF
(DISTRFÖRVALTNIN6)
Hl DISTR.
DISTRIKTSCHEF
(DISTR.FÖRVAUNING)
V DISTR.
K. STYRELSEN
Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm