Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 165.
1
Nr 165.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändringar i och tillägg till lagen den 28 maj
1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndigheter;
given Stockholms slott den 27 mars 1917.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändringar i och tillägg
till lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande och bearbetande av
stenkolsfyndigheter.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Berndt Hasselrot.
Bihang till riksdagens protokoll 1911. 1 samt. 140 käft. (N:r 165.)
1
2
Kungl. Majits nåd. proposition nr 165.
Förslag
till
Lag
om ändringar i och tillägg till lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande
och bearbetande av stenkolsfyndigheter.
Härigenom förordnas, att 10, 23, 25 och 41 §§ i lagen den 28 maj
1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndigheter skola
erhålla följande ändrade lydelse samt att till nämnda lag skall fogas ett
nytt kapitel, innehållande två paragrafer av nedan angivna lydelse, och att
med anledning av sagda tillägg lagens överskrift skall lyda som följer:
Lag angående eftersökande och bearbetande av stenkols- och
. saltfyndigheter.
10 §.
Den, som erhållit koncession, äge uteslutande rätt att, med de villkor
och inskränkningar denna lag innehåller, inom det område koncessionen
omfattar eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra sig därstädes befintliga
stenkolsfyndigheter ävensom de eldfasta leror, vilka i sammanhang
med sådana fyndigheter förekomma.
Övriga på djupet anträffade mineraliska ämnen inom området för
koncessionen må även av koncessionsinnehavaren brytas, i den mån sådant
är erforderligt för arbetets ändamålsenliga drivande, och äge koncessionsinnehavaren
°därav använda vad för gruvdriftens ändamål behöves. Vad
sålunda icke användes må innehavaren av koncessionen ock behålla, så
framt det icke av jordägaren mot erläggande av gottgörelse för brytningsoch
uppfordringskostnader avhämtas inom sextio dagar efter tillsägelse.
Jordägarens rätt i detta avseende utövas å kronojord, som under ständig
besittningsrätt innehaves eller är till boställe anslagen, av kronoåbon eller
boställsinne h avaren.
År mineralfyndighet inom området inmutad, vårdag som i 17 § sägs.
Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 165.
3
23 §.
Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehaves eller är
till boställe anslagen, skall kronoåbon eller boställsinnehavaren njuta den
jordägaren enligt 22 § tillkommande avgift till godo.
25 §.
Fråga om beloppet av den avgift, som enligt 22 § tillkommer annan
jordägare °än kronan eller som enligt 23 § tillgodonjutes av kronoåbo eller
boställsinnehavare, skall, där överenskommelse ej kan träffas, prövas av
skiljemän, såsom i 19 § är föreskrivet.
Huru beloppet av den avgift, som jämlikt 22 § tillkommer kronan
såsom jordägare, skall bestämmas, därom förordnar Konungen.
41 §.
över stenkolsgruva, som är under arbete, skall, där icke gruvan i
sin helhet är från dagen fullt åskådlig, finnas fullständig och noggrann
gruvkarta (markscheiderkarta) i skala 1 : 1,500; och böra nya gruvarbeten
å kartan inläo-oras inom utgången av februari månad året efter det, under
vilket de utförts.
Gruvkarta skall, på bekostnad av koncessionsinnehavaren, upprättas
av bergstjänsteman eller annan, som av bergsöverstyrelsen förklarats behörig
att verkställa gruvmätningar; börande så väl kartan som kompletteringsarbetena
uppgöras i två exemplar, därav det ena skall finnas vid
gruvan eller på tillsägelse vara för bergmästaren eller jordägare därstädes
tillgängligt, och det andra insändas till bergsöverstyrelsen.
Försummar koncessionsinnehavare vad sålunda är föreskrivet, vare
straffet böter från och med tio till och med etthundra kronor, och äge
bergmästaren låta å hans bekostnad karta upprättas eller kompletteras.
6 KAP.
Om saltfyndigheter.
49 §.
Rättighet att för tekniskt utvinnande av salt eftersöka och bearbeta
saltfyndighet är beroende på koncession, som meddelas av Konungen.
Med saltfyndighet förstås i denna lag fyndighet, innehållande stensalt
eller andra salter, vilkas förekomstsätt är likartat med stensaltets.
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.
50 §.
Vad här ovan i 2—5, 7—44 och 48 §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om saltfyndigheter.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Har någon, innan denna lag trätt i kraft, förvärvat besittningsrätt till
kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att, vad stenkolsfyndighet
angår, njuta jordägarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas;
och skall denna lag, i vad den avser 23 § i lagen den 28 maj 1886, ej
äga tillämpning emot den, som före denna lags trädande i kraft gjort ansökning
om tillstånd att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 26 januari 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis, t
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och
chefen för jordbruksdepartementet anmälde chefen för justitiedepartementet
statsrådet Hasselrot
kommerskollegiets underdåniga skrivelser dels den 29 april 1916
med förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 28 maj
1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndighet^r dels
ock den 22 november 1916 med förslag till bestämmelser för tillgodoseende
av statens intressen vid blivande djupborrningar efter stenkol i Skåne. ^
Härvid anförde föredragande departementschefen följande:
»Gruvstadgan den 12 januari 1855 upptog bland inmutningsbara
mineralfyndigheter även stenkol. Genom nådiga kungörelsen den 24 maj
1872 blev emellertid, med inställande tillsvidare av tillämpningen av gruvstadgans
bestämmelse om stenkol såsom föremål för inmutning, förordnat
att, intill dess annorlunda kunde stadgas, mutsedlar å stenkol icke finge
6
Kungl. Maj:ts nåd. ‘proposition nr 165.
utfärdas. Och enligt den förnyade gruvstadgan den 16 maj 1884 är stenkolsfyndighet
icke vidare föremål för inmutning. I motiven till sistnämnda
stadga anfördes, att en av de största svårigheterna vid den svenska gruvlagstiftningen
berott därpå, att stenkol och andra mineralfyndigheter sammanförts
i en författning, ehuru de förhölle sig fullkomligt olika såväl till förekomstsätt
och gruvdrift som till vidden och beskaffenheten av den mark,
vilken vid bearbetandet toges i anspråk; bestämmelserna om stenkol såsom
föremål för gruvarbete borde därför uteslutas ur gruvstadgan och
upptagas i en särskild författning. Den sålunda föreslagna speciallagstiftningen
kom till stånd genom lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande
och bearbetande av stenkolsfvndigheter. I motsats till den förnyade
gruvstadgan, i vilken inmutningsrätten bibehållits, är stenkolslagen
byggd på koncessionssystemet; rättigheten att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet
beror på Kungl. Maj:ts tillstånd.
Enligt den nu gällande liksom enligt 1855 års gruvstadga har jordägaren
en viss rätt till delaktighet i mineralfyndighet, som inmutats å
hans mark. Denna jordägarandel innebär, enligt 16 § av 1884 års stadga,
att jordägaren må till hälften med inmutaren deltaga i gruvarbetet och
den därav fallande vinsten. Angående jordägarandelen å kronojord hava
bestämmelser meddelats i 17 § av sistnämnda stadga. Sagda paragraf
innehöll i den ursprungliga lydelsen, att å kronojord, som innehades under
ständig besittningsrätt, vartill hänfördes jämväl gruvskog, eller som vore
till boställe anslagen eller blivit för kronans räkning till brukning på viss
tid åt annan upplåten, skulle kronoåbon, boställsinnehavaren eller den, som
eljest innehade besittningsrätten, njuta jordägarandelen till godo; begagnade
Ijan denna, ägde han sedermera behålla den som sin enskilda tillhörighet.
A annan kronojord skulle jordägarandelen tillkomma inmutaren. — För
den ändring, som sedermera vidtagits i förevarande stadganden, skall jag
i det följande redogöra.
Gruvstadgans bestämmelser om jordägarandel motsvaras i stenkolslagen
^ av föreskrifter om avgift till jordägaren. Enligt lagens 22 § skall
ägare av jord inom det område, varå koncession meddelats, vara berättigad
att, utan deltagande i kostnaden för arbetet, av koncessionsinnehavaren erhålla
eu avgift, motsvarande värdet av en sjuttiofemtedel av de stenkol och
eldfasta leror, som å området vinnas och i dagen uppfordras. Beträffande kronojord
har — i anslutning till nyssnämnda i 17 § gruvstadgan givna bestämmelser
— föreskrivits i lagens 23 §, att å kronojord, som under ständig besittningsrätt
innehaves eller är till boställe anslagen eller blivit för kronans
räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten, skall kronoåbon,
boställsinnehavaren eller den, som eljest innehar besittningsrätten, tillgodo
-
7
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.
t
njuta nyssnämnda, jordägaren tillkommande avgift. A annan kronojord är
koncessionsinnehavaren befriad från avgift.
De nämnda ursprungliga bestämmelserna i 17 § gruvstadgan inneburo,
att kronan i det stora hela eftergivit sin rätt såsom jordägare. Eu förändring
därutinnan kom emellertid till stånd genom lagen den 20 oktober 1899 om
ändrad lydelse av vissa paragrafer i gruvstadgan. Enligt den avfattning, som
17 § därigenom erhöll, liar i fråga om kronojord, som innehaves under ständig
besittningsrätt, vartill hänföres jämväl gruvskog, eller soin är till
boställe anslagen, någon ändring icke gjorts i vad förut gällde. A annan
kronojord äger kronan begagna sin jordägarandel. Gör kronan icke detta,
njuter inmutaren jordägarandelen till godo, men han är därvid skyldig
att till kronan erlägga en årlig avgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen
av värdet av de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats.
Har någon före ikraftträdandet av 1899 års lag förvärvat besittningsrätt
till kronojord, tillämpas emellertid de förut gällande bestämmelserna
om jordägarandelen.
Samma den 20 oktober 1899 utfärdades nådig kungörelse om
begagnande av kronans jordägarandel i gruva. Enligt § 1 i nämnda
kungörelse skall kronans jordägarandel utbjudas å arrende; den årliga
arrendeavgiften skall jämlikt § 4 motsvara viss del av värdet av de inmutningsbara
ämnen, som under året brutits och uppfordrats ur gruvan.
Arrendeavgiftens belopp skall enligt § 13 å kronans sida bestämmas av
eu särskild nämnd. Angående nämndens tillsättande äro stadganden meddelade
i 1 § av nådiga kungörelsen den 15 november 1907 med föreskrifter
i fråga om bestämmandet å kronans sida av beloppet utav den arrendeavgift,
som skall erläggas för kronans jordägarandel i gruva, in. m.
Enligt 2 § av sist omförmälda kungörelse skall samma nämnd jämväl å
kronans sida bestämma beloppet av den avgäld, som jämlikt 17 § gruvstadgan
skall utgå i det fall, då kronan ej begagnar sin jordägarandel.
Den ändring, som för ett bättre tillvaratagande av kronans rätt blivit
genom lagen den 20 oktober 1899 vidtagen i 17 § gruvstadgan, har icke
genomförts i fråga om motsvarande regler i stenkolslagen. Den bristande
överensstämmelsen mellan gruvstadgans och stenkolslagens nuvarande
föreskrifter i detta avseende har givit uppslag till kommerskollegiets underdåniga
skrivelse den 29 april 1916. I nämnda skrivelse har kommerskollegium
under åberopande av att vid den då pågående riksdagen förelåg
fråga om verkställande av djupborrningar i Skåne med huvudsakligt syfte
att uppdaga nya stenkolsfyndigheter — till vilken fråga jag återkommer
i det följande — i underdånighet anfört, att, därest förhoppningarna på
ett gynnsamt resultat av berörda av staten bekostade borrningar uppfyll
-
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.
des och en utvidgning av verksamheten på detta industriella område
komme att äga rum, jämväl statsverket borde därav bereda sig den direkta
fördel, som kunde vinnas därigenom, att på stenkolslagstiftningen överfördes
de principer, som genom berörda under år 1899 utfärdade författningar
lades till grund för gruvlagstiftningen i övrigt i nu förevarande
hänseende. Till vinnande av detta syfte har kollegium'' föreslagit vissa i
den underdåniga skrivelsen närmare angivna ändringar i stenkolslagen.
Innan jag Övergår till kommerskollegiets berörda ändringsförslag, anhåller
jag att få redogöra även för kollegiets underdåniga skrivelse
den 22 november 1916 och de förhållanden, varav densamma föranletts.
I den till 1916 års riksdag avlåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, — under nionde huvudtiteln
i punkten 83 — föreslagit riksdagen att för djupborrningar i Skåne anvisa
visst anslag. Berörda borrningar skulle verkställas å platser, där det
syntes finnas icke allt för ringa utsikt att i berggrunden påträffa brytvärda
stenkolsförande lager. Under den i ärendet skedda utredning hade
framhållits möjligheten av att, förutom stenkol, även salt eller andra
värdefulla ämnen kunde komma att uppdagas vid dessa borrningar.
I skrivelse den 13 juni 1916 har riksdagen, med anmälan att
det äskade anslaget anvisats, uttalat sin förvissning, att Kungl. Maj:t före
borrningsarbetenas verkställande komme att träffa anstalter i syfte att,
därest under arbetenas gång påträffades sådana brytvärda mineralfyndigheter,
beträffande vilka tillfyllestgörande bestämmelser icke funnes förut
stadgade, statens intressen måtte bliva vederbörligen tillgodosedda.
Sedan kommerskollegium anbefallts att, under beaktande av vad
riksdagen sålunda uttalat och efter samråd med chefen för Sveriges geologiska
undersökning, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de bestämmelser,
som erfordrades i förevarande hänseende, har kollegium i
skrivelsen den 22 november 1916 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
tillika överlämnat infordrade yttranden från chefen för Sveriges geologiska
undersökning samt tillförordnade bergmästaren i södra bergmästardistriktet.
Den sistnämnde har i ämnet anfört, att, om saltfyndigheter skulle
komma att anträffas i Skåne, dessa helt säkert skulle i sitt geologiska
uppträdande närmast likna därstädes förefintliga stenkolsförekomster och
betydligt avvika från de former, vari de enligt 1884 års gruvstadga inmutningsbara
malmer och mineral förekomme. Det vore även på geologiska
grunder säkert, att salt endast kunde förekomma inom trakter,
som i avseende på odling och bebyggande liknade dem, där stenkol funnes.
De skäl, som på sin tid föranledde statsmakterna att upphäva inmutnings
-
9
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 165.
rätten beträffande stcnkolsfyndigheter och för dessa stadga koncessionsförfarande,
torde därför även i samma utsträckning få anses gälla för fastställande
av koncessionsförfarande för tillgodogörande av de saltfyndigheter,
som möjligen kunde anträffas i Skåne och angränsande landskap.
Då fyndigheternas mäktighet, utsträckning och beskaffenhet ännu vore
alldeles okända och alltså detaljerade bestämmelser icke gärna kunde införas
i en eventuell lag, erbjöde koncessionsförfarandet även den stora
fördelen framför inmutning, att det korame att ligga i Kungl. Maj:ts hand
att vid varje särskild koncessions meddelande inom rätt vida gränser fastställa
villkor för koncessionen enligt de erfarenheter, som kunde hava
vunnits vid borrningar eller eljest pågående arbeten. Intill dess en närmare
kännedom om möjligen förefintliga saltfyndigheter vunnits, torde
därför 1886 års stenkolslag lämpligen böra utsträckas att i tillämpliga
delar gälla även för saltfyndigheter. — Bergmästaren hade utgått från
den principen, att staten genom lagstiftning rörande saltfyndigheter
ville i det allmännas intresse möjliggöra uppkomsten av en gagnande
industri ävensom kontrollera och i viss mån reglera densamma, men
att därmed icke avsåges att bereda statsverket annan ekonomisk fördel än
den varje framgångsrik gruvindustri gåve. Skulle de av statsverket på
djupborrningarna nedlagda kostnaderna anses böra helt eller delvis ersättas
av de personer, åt vilka koncessioner på de genom dessa borrningar påvisade
fyndigheter meddelades, kunde Kungl. Maj:t utfärda bestämmelse
härutinnan vid koncessionens meddelande. Det kunde möjligen synas
mindre lämpligt att lagstifta om fyndigheter, som kanske alls icke
funnes, varför man kunde tänka sig möjligheten att tillsvidare, för
tillgodoseende av statens intressen, endast utfärdades en bestämmelse,
att vid de förestående djupborrningarna eventuellt anträffade saltfyndigheter
undantoges från jordägarnas fria förfogande samt att för deras tillgodogörande
en kommande lagstiftning skulle avvaktas. Då detta emellertid
skulle medföra en betydlig tidsförlust för igångsättande av arbetet
på eventuella fyndigheter och då det redan funnes en lag, som i allt
väsentligt passade in på nu ifrågavarande fyndigheter, vore det i såväl det
allmännas som blivande gruvägares intresse fördelaktigare att möjliggöra
ett snabbt igångsättande av arbetena på fyndigheternas nyttiggörande genom
att utsträcka nämnda lags giltighet till att även omfatta saltfyndigheter.
Chefen för Sveriges geologiska undersökning har förklarat sig lika
med bergmästaren anse, att stenkolslagen borde utsträckas att gälla även
för saltfyndigheter.
För egen del har kollegium anfört, att beträffande de stenkolsfyndigheter,
som vid de ifrågavarande borrningarna kunde komma att
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 140 höft. (Nr 165.) 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.
upptäckas, statens intressen kunde tillgodoses genom bestämmelserna i
stenkolslagen med däri av kollegium i skrivelsen den 29 april 1916 föreslagna
ändringar. Vad åter anginge möjligen blivande saltfyndigheter, erfordrades
särskilda åtgärders vidtagande. Visserligen hade i Kungl. Maj:ts plakat
och förordning den 27 augusti 1723 stadgats, att i ''saltbrunnar och salthet’,
där de påfinnas kunde, upptäckaren skulle äga att taga del till hälften. Men
genom bestämmelserna i 1855 års gruvstadga, enligt vilka inmutning av saltfyndigheter
icke vidare medgavs, hade rätten till dylika fyndigheter återfallit
till jordägaren. Särskilt med hänsyn till den flerstädes uti ifrågavarande trakter
långt drivna jordstyckningen torde emellertid de antagligen avsevärda
kostnaderna för saltets uppdagande och uppfordrande samt det sätt, varpå
de eventuella saltfyndigheterna skulle förekomma, nämligen i vidsträckta
lager, medföra, att jordägarintresset enbart icke skulle erbjuda trygghet
för tillgodoseendet av statens intresse att fyndigheterna bleve utnyttjade.
Det torde därför bliva nödvändigt att, för tillgodoseende av detta allmänna
intresse, ånyo möjliggöra att, där sådant erfordrades, förfoganderätten till
dessa fyndigheter överflyttades från jordägaren till lämplig företagare.
Därvid kunde tagas i övervägande, huruvida beträffande dessa fyndigheter
inmutningsrätten borde återinföras eller, såsom i de av kollegium infordrade
yttrandena föreslagits, koncessionsförfarande stadgas. Då under för
handen varande förhållanden den nu ifrågasatta lagstiftningen på området
torde bliva av endast provisorisk natur samt därjämte måhända aldrig
behövde komma i tillämpning och en vidlyftigare, på självständig grundval
lagd författning alltså ej syntes böra eller lämpligen kunna utarbetas,
ansåge kollegium, att som utgångspunkt för ett val mellan förenämnda två
förfaranden endast gruvstadgans och stenkolslagens bestämmelser borde
komma i betraktande. Med hänsyn till de möjligheter, som torde föreligga
beträffande ifrågavarande fyndigheters lokala utsträckning och förekomstsätt,
kunde, såsom bergmästaren uttalat, mot inmutningsförfarandet åberopas
samma skäl, som vid stenkolslagens tillkomst anfördes*fnot detsamma
och för koncessionsförfarandet. Härvid ville kollegium erinra, att inmutningsrätten
till stenkol hade kommit att för jordägarna medföra
avsevärda olägenheter utan motsvarande gagn för det allmänna. Jordägarens
intresse att ej i onödan störas i sin besittning talade för koncessionsförfarandet
jämväl ur den synpunkten, att detta förfarande möjliggjorde
att vid konkurrens mellan flera koncessionssökande låta tillbörlig
hänsyn vederfaras jordägaren, därest denne sökte koncessionen och vore
lämplig till utförande av företaget. I anslutning till de härutinnan gjorda
uttalanden av chefen för Sveriges geologiska undersökning samt bergmästaren
hemställde alltså kollegium om utfärdande av lag om koncession å
11
Kungl. Muj:tu nåd. proposition nr 165.
saltfyndigheter samt att för sådan koncession måtte läggas. till grund
huvudsakligen bestämmelserna i stenkolslagen; och ville kollegium därvid
erinra, att genom en sådan anordning jämväl möjlighet bereddes att tillgodose
statens upptäckarintresse.
Kommerskollegium har sålunda föreslagit dels i skrivelsen den 29
april 1916, att de grundsatser i fråga om kronans rätt till andel i fyndigbeter
å kronojord, vilka kommit till uttryck i 1899 tårs lag om ändrad
lydelse av vissa paragrafer i gruvstadgan, måtte genomföras även i stenkolslagstiftriingen,
dels ock i skrivelsen den 22 november 1916, att i anslutning
till stenkolslagens bestämmelser måtte utfärdas stadganden om
koncession å saltfyndigheter.
Vad kollegium i förstberörda avseende hemställt anser jag mig
böra förorda. Någon giltig grund torde ej föreligga till upprätthållande
av den skiljaktighet, vilken, efter den under 1899 vidtagna ändringen i
gruvstadgans bestämmelser om kronans rätt som jordägare, numera består
mellan nämnda bestämmelser samt stenkolslagens stadganden för motsvarande
fall.
Likaledes är jag ense med kommerskollegium därom, att eftersökandet
och bearbetandet av saltfyndigheter bör göras till föremål för laglig
reglering. På sätt. kollegium framhållit, torde härvid böra tagas i övervägande?
huruvida den inmutningsrätt, som, på grund av den av kollegium
omförmälda 1723 års förordning och sedan jämväl enligt gruvstadgan
den 20 oktober 1741, varit allt intill ikraftträdandet av 1855 års gruvstadga
gällande i fråga om bergsalt, nu bör återinföras eller om eu blivande
lagstiftning bör byggas på koncessionssystemet. Jag vill erinra, att
den kommitté, vars förslag ligger till grund för stenkolslagen, i motiven till
förslaget uttalade, att inmutning icke kunde ske utan intrång i jordägarens
rätt och att i fråga om stenkol detta intrång vore mycket mera betydande
än vid tillgodogörande av andra fyndigheter. Dels vore i allmänhet den
mark, varest stenkol i vårt land förekomme, av vida bättre beskaffenhet
och högre värde än de områden, som för annan gruvdrift erfordrades.
Dels miste, i följd av stenkolsflötsernas vidsträckta utbredning och ringa
mäktighet, för d<yas bearbetande tagas i anspråk ojämförligt större vidder
än för bergmalmer. Inmutningsrätten kunde i fråga om stenkol begagnas
i en utsträckning, som medförde verklig och avsevärd skada för jord
ägaren. Så hade under åren 1858—1872 uttagits mutsedlar, motsvarande
ett område av trettiosex kvadratmil, däribland nästan hela Luggude och
Rönnebergs härad. Av dessa inmutningar hade blott en ringa del föranlett
verkligt gruvarbete; det stora flertalet hade endast utgjort underlag
I" Kung! Maj:ts nåd. proposition nr 165.
för en osund spekulation i mutsedlar. Med hänsyn därtill tillstyrkte kommittén
koncessionssystemets införande beträffande sten kolsfyndighet er.
I det nu förevarande ärendet har, såsom redan nämnts, vederbörande
bergmästare ansett det på geologiska grunder säkert, att salt endast kunde
finnas inom trakter, som i avseende på odling och bebyggande liknade
dem, där stenkol förekomme; och har bergmästaren liksom även
chefen för Sveriges geologiska undersökning samt kommerskollegium funnit
de skal, som föranlett koncessionsförfarandet beträffande stenkol, vara
tillämpliga jämväl i fråga om saltfyndigheter. Lika med nämnda myndigheter
är även jag av den uppfattningen, att en lagstiftning rörande saltfyndigheter
bör byggas på koncessionssystemet och även i övrigt anordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i fråga om tillgodogörande
av stenkolsfyndigheter. Erforderliga bestämmelser torde lämpligen
kunna upptagas i ett till stenkolslagen fogat nytt kapitel.
I enlighet med de grunder, jag nu angivit, har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till lag om ändringar i och tillägg till
lagen. den 28 maj 1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndigheter.
För de särskilda bestämmelserna i detta lagförslag torde jag
nu få i korthet redogöra.
10 §■ t Stenkolslagens 10 § andra stycket, enligt vilket jordägare i vissa
fall må tillgodogöra sig av koncessionsinnehavaren brutna mineraliska ämnen,
stadgar i fråga om kronojord, att jordägarens rätt i nämnda hänseende
utövas av jordens innehavare. I överensstämmelse med vad kommerskollegium
hemställt, hava dessa bestämmelser i förslaget ändrats därhän,
att befogenheten att utöva omförmälda, kronan såsom jordägare tillkommande
rätt inskränkts till att gälla endast för kronoåbo och °boställsinnehavare.
~3 § Beträffande lagens 23 §, vars innehåll jag i det föregående angivit,
har motsvarande ändring vidtagits, så att paragrafen nu överensstämmer
med 17 § gruvstadgan i dess lydelse enligt 1899 års lag.
25 §. . På sätt kommerskollegium anfört, torde den avgift, som enligt 23 §
i dess föreslagna lydelse skall utgå till kronan, böra å kronans sida bestämmas
av den särskilda nämnd, varom stadgas i de .förut omförmälda
nådiga kungörelserna den 20 oktober 1899 och den 15 november 1907.
Med hänsyn därtill har åt 25 § stenkolslagen givits en något förändrad
affattning. Om förevarande förslag upphöjes till lag, torde lämpligen ett
ti Hägg i nu angivna riktning kunna göras till 2 § i nyssnämnda kungörelse
den 15 november 1907.
41 §. I skrivelsen den 29 april 1916 har kommerskollegium ifrågasatt ytter -
Kuuyl. Maj:ta nåd. ■proposition nr 165.
13
ligare en, mindre väsentlig, ändring i stenkolslagen, en ändring som visserligen
icke sammanhänger med de i 10 och T6 §§ vidtagna. Enligt lagens
41 § skall över stenkolsgruva, som är under arbete, finnas en gruvkarta;
och böra nya gruvarbeten inom sex månader inläggas å kartan.
Kommerskollegium har nu anfört, att, enligt vad tillförordnade bergmästaren
i södra bergmästardistriktet meddelat, beträffande dessa gruvinätningar
utbildat sig den praxis, att nya gruvarbeten inlades å kartan
i början av året efter det, under vilket de utförts. Av detta förfaringssätt
hade enligt bergmästarens utsago ingen olägenhet förmärkts, och kollegium
hade icke för sin del något att invända mot den sålunda skedda utvecklingen
på området. Bergmästaren hade emellertid ansett det önskvärt, att
stadgandet i lagen bragtes i överensstämmelse med det vedertagna bruket,
samt föreslagit, att berörda stadgande utbyttes mot eu föreskrift, att nya
gruvarbeten borde inläggas å kartan före den 1 mars året efter det, då de
utförts. Mot sagda förslag, som av kommerskollegium lämnats utan anmärkning,
har jag icke haft något att erinra.
Jag övergår nu till de nytillagda paragrafer, som innefatta bestämmelserna
om tillgodogörandet av saltfyndigheter. Huvudstadgandet,
att sådant tillgodogörande är beroende på koncession, innehålles i 49 § av
förslaget.
Kommerskollegium har härutinnan yttrat, att den nya lagstiftningens
föremål torde böra så begränsas, att lagen icke komme att avse
saltfyndigheter av andra slag än sådana, som kunde uppdagas genom de nu
ifrågavarande djupborrningarna, och alltså ej exempelvis gnejs och andra silikatbergarter,
varur balisalter eller andra salter kunde framställas, ej heller
magnesia De i lagen avsedda saltfyndigheterna borde därför, i enlighet
med vad chefen för Sveriges geologiska undersökning föreslagit, inskränkas
till stensalt samt de kali- och magnesiasalter, vilka förekorpme på
ett med stensalt likartat sätt, jämte dessa åtföljande salter. A andra
sidan borde det ur denna synpunkt icke vara av någon betydelse om saltet
förekomme i fast eller flytande form, varför även saltkällor, vare sig de
saltlager som gåve dem sin sälta uppdagats eller ej, borde kunna bliva
föremål för koncession. För att emellertid koncession ej skulle kunna
begäras för sådana fyndigheter, som, om ock salt kunde ur dem utvinnas,
likväl borde erhålla huvudsakligen annan användning, såsom exempelvis
hälsokällor, borde för koncession förutsättas avsikt hos företagaren att
ur fyndigheten tekniskt utvinna salt. Då bestämmelserna om arbetsskyldighet
härigenom komme att avse endast för sådant ändamål bedrivet arbete,
torde säkerhet mot missbruk härutinnan vara beredd. — I överensstäm
-
49 §.
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.
dO §.
melse med vad sålunda anförts, har kollegium föreslagit ett stadgande av
innehåll, att rättighet att för tekniskt utvinnande av salt eftersöka och
bearbeta saltfyndighet, varmed skulle förstås fyndighet, innehållande stensalt
eller på därmed likartat sätt förekommande kali- eller magnesiasalter
jämte andra dessa åtföljande salter, skulle bero på särskilt tillstånd (koncession)
av Kungl. Maj:t.
Den sålunda föreslagna bestämmelsen har, med viss i samråd med
chefen för Sveriges geologiska undersökning och vederbörande i kommerskollegium
gjord jämkning, upptagits i förevarande paragraf.
I förslagets 50 § angivas de bestämmelser i stenkolslagen, vilka
skola äga tillämpning i fråga om saltfyndigheter.
De två nya 0 paragraferna hava sammanförts under en gemensam
kapitelöverskrift. Åt stenkolslagens rubrik har med hänsyn till de nytilllagda
bestämmelserna givits en förändrad lydelse.
Med avseende på den föreslagna lagens ikraftträdande innehåller densamma
i fråga om stenk ofyndighet övergångsbestämmelser, motsvarande
dem, som meddelades i 1899 års lag om ändringar i gruvstadgam»
Föredraganden uppläste därefter ifrågavarande lagförslag, av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets
utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
Kungl. MajUs nåd. proposition nr 165.
15
Bilaga.
Förslag
till
■*r Lag
om ändringar i och tillägg till lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande
och bearbetande av stenkolsfyndigheter.
Härigenom förordnas, att 10, 23, 25 och 41 §§ i lagen den 28 maj
1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkolsfyndigheter skola
erhålla följande ändrade lydelse samt att till nämnda lag skall fogas ett
nytt kapitel, innehållande två paragrafer av nedan angivna lydelse, och att
med anledning av sagda tillägg lagens överskrift skall lyda som följer:
Lag angående eftersökande och bearbetande av stenkols- och
saltfyndigheter.
10 §.
Den, som erhållit koncession, äge uteslutande rätt att, med de villkor
och inskränkningar denna lag innehåller, inom det område koncessionen
omfattar eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra sig därstädes befintliga
stenkolsfyndigheter ävensom de eldfasta leror, vilka i sammanhan»''
med sådana fyndigheter förekomma.
Övriga på djupet anträffade mineraliska ämnen inom området för
koncessionen må även av koncessionsinnehavaren brytas, i den mån sådant
är erforderligt för arbetets ändamålsenliga drivande, och äge koncessionsinnehavaren
därav använda vad för gruvdriftens ändamål behöves. Vad
sålunda icke användes må innehavaren av koncessionen ock behålla, så
framt det icke av jordägaren mot erläggande av gottgörelse för brytningsoch
uppfordringskostnader avhämtas inom sextio dagar efter tillsägelse.
Jordägarens rätt i detta avseende utövas å kronojord, som under ständig
besittningsrätt innehaves eller är till boställe anslagen, av kronoåbon eller
boställe nnehavaren.
År mineralfyndighet inom området inmutad, vare lag som i
17 § sägs.
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.
23 §.
Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehaves eller är
till boställe anslagen, skall kronoåbon eller boställsinnehavaren njuta den
jordägaren enligt 22 § tillkommande avgift till godo.
25 §.
Fråga om beloppet av den avgift, som enligt 22 § tillkommer annan
jordägare än kronan eller som enligt 23 § tillgodonjutes av kronoåbo eller
boställsinnehavare, skall, där överenskommelse ej kan träffas, prövas avskiljemän,
såsom i 19 § är föreskrivet.
Huru beloppet av den avgift, som jämlikt 22 § tillkommer kronan
såsom jordägare, skall bestämmas, därom förordnar Konungen.
41 §•
Över stenkolsgruva, som är under arbete, skall, där icke gruvan i
sin helhet är från dagen fullt åskådlig, finnas fullständig och noggrann
gruvkarta (markscheiderkarta) i skala 1: 1,500; och böra nya gruvarbeten
å kartan inläggas inom utgången av februari månad året efter det, under
vilket de utförts.
Gruvkarta skall, på bekostnad av koncessionsinnehavaren, upprättas
av bergstjänsteman eller annan, som av bergsöverstyrelsen förklarats behörig
att verkställa gruvmätningar; börande så väl kartan som kompletteringsarbetena
uppgöras i två exemplar, därav det ena skall finnas vid
gruvan eller på tillsägelse vara för bergmästaren eller jordägare därstädes
tillgängligt, och det andra insändas till bergsöverstyrelsen.
Försummar koncessionsinnehavare vad sålunda är föreskrivet, vare
straffet böter från och med tio till och med etthundra kronor, och äge
bergmästaren låta å hans bekostnad karta upprättas eller kompletteras.
6 KAP.
Om saltfyndigheter.
49 §.
Rättighet att för tekniskt utvinnande av salt eftersöka och bearbeta
saltfyndighet är beroende på koncession, som meddelas av Konungen.
Med saltfyndighet förstås i denna lag fyndighet, innehållande
stensalt eller andra salter, vilkas förekoinstsätt är likartat med stensaltets.
Kung!. Maj ds nåd. proposition nr 165.
17
50 §.
Vad hllr ovan i 2—5, 7—44 och 48 §§ är stadgat angående
stenk©Myndigheter skall liga motsvarande tillämpning i fråga om saltfyndigheter.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Har någon, innan denna lag trätt i kraft, förvärvat besittningsrätt till
kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att, vad stenkolsfyndig
het angår, njuta jordägarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas;
och skall denna lag, i vad den avser 23 § i lagen den 28 maj 1886, ej
äga tillämpning emot den, som före denna lags trädande i kraft gjort ansökning
om tillstånd att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 140 höft. (Nr 160.'')
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 165.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den
27 mars 1917.
Närvarande:
J ustitieråden: Gallstrand,
VON SeTH,
Wedberg,
Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
26 januari 1917, hade Kungl. Maj:t förordna!, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändringar i och tillägg till lagen den 28 maj
1886 angående eftersökande och bearbetande av stenkols fyndigheter.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden Hjalmar Himmelstrand.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kung!. Mufti nåd. proposition nr /6''5.
19
Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, kallet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
tisdagen den 27 mars 1917.
N Bevarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrör
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
W ESTMAN,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och chefen för
Jordbruksdepartementet, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det
den 26 januari 1917 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändringar
i och tillägg till lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande och bearbetande
av stenkolsfyndigheter; och hemställde föredraganden, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
T denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;
och täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall till
samma hemställan förordna, att till riksdagen skulle
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.