Kung1. Majds Nåd. Proposition Nr 160.
1
Nr 160.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
regler för bestämmande av begynnelsearvodet för vissa
ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar; given
Stockholms slott den 23 mars 1917.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels antaga en tilläggsbestämmelse till förnyade avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar av följande lydelse:
* »Tjänsteman av lägre grad, som vid konstituerandet till första ordinarie
befattning vid statens järnvägar erhållit en avlöning, understigande
hans avlöningsförmåner inom verket såsom icke ordinarie, må, i enlighet
med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser, räknat från och
med den 1 januari 1917, av järnvägsstyrelsen tilldelas det arvode, som
han vid sistnämnda tidpunkt skulle hava uppburit i då innehavd ordinarie
befattning, därest vid hans konstituerande till första ordinarie tjänst
iakttagits, att någon avlöningsminskning icke bort ifrågakomma. Befattningshavarens
avlöning såsom icke ordinarie skall därvid beräknas till
det belopp, som han skulle hava uppburit från tidpunkten för ordinarieblivandet,
därest han kvarstått å icke ordinarie stat;»
dels och bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, utfärda de närmare föreskrifter
i ämnet, som kunna befinnas erforderliga.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 136 käft. (Nr 160.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
mars 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I skrivelse den 1 april 1914 framlade järnvägsstyrelsen ett inom styrelsen
uppkommet spörsmål, huruledes reglering borde äga rum beträffande
vissa av styrelsen uppmärksammade ojämnheter ifråga om tilldelande
inom den s. k. stationskarlsgruppen vid staten järnvägar av högre begynnelsearvode
än det i avlöningsreglementet upptagna lägsta arvodet.
Styrelsen framhöll därvid till en början, att uppkomsten av ifrågavarande ojämnheter
ytterst vore att tillskriva det säregna förhållande, att under de mindre gynn
samma löneförhållandena under förgången tid för den ordinarie personalen många av
de extra ordinarie tjänstemännen ansett med sina intressen förenligt att ej mottaga
ordinarie anställning. När sedan lönereglering för den ordinarie personalen omsider
genomförts, hade ett flertal av dessa extra ordinarie tjänstemän överskridit den för
ordinarie anställning såsom regel bestämda åldersgränsen av 30 år. Sedan hade emeller
-
y
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
tid fråga uppkommit att söka bereda dessa överåriga personer ordinarie anställning
med däremot svarande förmåner.
I förslaget till arvodesstat vid statens järnvägar för år 1912 hade sålunda upptagits
ett avsevärt antal nya befattningar inom vissa tjänstekategorier av lägre grad
vid distrikten, huvudsakligen inom den s. k. stationskarlsgruppen, för att bereda ordinarie
anställning åt berörda personal. I fråga om storleken av arvodena för de sålunda
föreslagna nya befattningarna hade av styrelsen framhållits, att det syntes vara med
billighet överensstämmande, att arvodena bestämdes så, att samtliga avlöningsförmåner
för en var blivande innehavare av befattningarna i regel komme att, sedan pensionsavgifterna
med vissa undantag fråndragits, uppgå till ungefär det belopp, som skulle
utgjort vederbörande såsom extra ordinarie tillkommande årlig avlöning den 1 januari
1912 eller, på grund av särskilda omständigheter, under loppet av sistnämnda år.
Enligt styrelsens uppfattning förelågo här sådana i avlöningsreglementet § 4
mom. 4 antydda särskilda omständigheter, som motiverade den av styrelsen föreslagna
åtgärden1). Detta framginge av vad som anförts rörande anledningen till att ifrågavarande
personal förut icke kunnat beredas ordinarie anställning, vartill komme, att
samma personal vid övergång till ordinarie anställning skulle komma att i särskilt
framträdande grad betungas av avgifter för pensionering, i det att densamma skulle
hava att erlägga dels för en gång dryga retroaktiva avgifter dels årligen på grund av
sin överårighet särskilt höga änkepensionsavgifter.
Förenämnda förslag till arvodesstat hade därefter av Kungl. Maj:t fastställts
den 10 november 1911. Vid tillsättande av de i staten upptagna, för ovanberörda
överåriga extra ordinarie personal avsedda nya befattningar hade arvodet för en var av
ifrågavarande tjänstemän bestämts i huvudsaklig överensstämmelse med de här förut
återgivna, av styrelsen i förslaget angivna principer.
Samma principer hade sedermera, enligt vad styrelsen vidare i sin förberörda
underdåniga skrivelse framhöll, i huvudsak följts jämväl vid bestämmande av arvode
åt övrig nykonstituerad personal i den s. k. stationskarlsgruppen, som efter ingången
av år 1912 vunnit ordinarie anställning, i det man ansett, att billighetsskäl krävde,
att vederbörande för sig och sin familjs försörjning icke borde lida minskning i sina
kontanta avlöningsförmåner. Ehuru styrelsens strävan ginge ut på att söka tidigare
än förut ägt rum bereda ordinarie anställning åt extra ordinarie personal, hade under
övergångstiden — på det sätt avlöningen för de båda grupperna enligt gällande bestämmelser
vore reglerad — icke kunnat undvikas, att i ett flertal fall vid tillämpning av
förenämnda grunder för överförande till ordinarie anställning undantag måst göras
från den i avlöningsreglementet angivna regel, att lägsta arvodet borde tilldelas vid
övergång till ordinarie anställning. Av styrelsen hade emellertid sedermera uppmärksammats,
att vid jämförelse mellan de avlöningsförmåner, som tillkomme tjänstemän,
vilka sedan den 1 januari 1912 fått sitt arvode bestämt i enlighet med förenämnda
principer, och de avlöningsförmåner, som åtnjötes av förut i ordinarie tjänst antagna
tjänstemän i samma tjänstegrad med längre ordinarie anställning, det framgått, att
bland dessa senare funnes personer, som, oaktat de hade att uppvisa en sammanlagd
längre tjänstetid i extra ordinarie och ordinarie tjänst än vissa av de förstnämnda,
likväl i avlöningshänseende intoge en sämre ställning än dessa.
*) I andra stycket av nämnda moment är stadgat, att järnvägsstyrelsen i fråga om befattning
med lägsta arvode av 2,400 kronor eller därunder må, där särskilda omständigheter föreligga
och den av Kungl. Maj:t för året fastställda arvodesstaten sådant medgiver, i begynnelsearvode
tilldela ny innehavare av dylik befattning ett för befattningen ifrågakommande högre
arvode.
4
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 160.
Likartad fråga
vid telegrafverket.
En detaljerad utredning rörande arten och omfattningen av ifrågavarande ojämnheter
hade därför av styrelsen under år 191 .''i igångsatts. Denna utredning hade avsett
samtliga de vid distrikten anställda kvinnliga kontorsbiträden, vaktmästare, banvakter,
vagn- och stallkarlar, förrådsvakter och stationskarlar — vad anginge III
distriktet jämväl där anställda eldare och matroser å ångfärja — vilka antagits i
ordinarie tjänst efter ingången av år 1906 och icke år 1913 innehade högsta arvode.
Efter förberedande granskning av det inkomna utredningsmaterialet syntes det
styrelsen, att en utväg för undvikande av de uppkomna oegentligheterna vore, att
dels en gång för alla fastslå, vilket ordinarie arvode, som i varje fall ansåges motsvara
vederbörandes avlöningsförmåner såsom extra ordinarie, och dels vid bestämmandet
av tiden för arvodesförhöjning första gången för en ordinarie tjänsteman tillgodoräkna
honom den tid han innehaft de sålunda mot hans första ordinarie arvode
svarande avlöningsförmånerna såsom extra ordinarie.
Genom att omedelbart tillämpa vad sålunda ifrågasatts skulle enligt styrelsens
förmenande vinnas en snabb lösning av den föreliggande frågan. Vad anginge tillgodoräknande
av viss tid såsom icke ordinarie för arvodesförhöjning, läge detta dock
utom styrelsens befogenhetsområde och förutsatte en ändring i gällande avlöningsreglemente
för den ordinarie personalen. Principen att ordinarie tjänsteman i uppflyttningshänseende
skulle få tillgodonjuta tid såsom extra ordinarie tjänsteman, för
så vitt han under denna tid uppburit enligt vissa beräkningsgrunder mot det ordinarie
arvodet svarande avlöningsförmåner, vore ny och syntes behöva underkastas allsidig
prövning. Godkändes vad av styrelsen uti förevarande ärende ifrågasatts och gäves,
i anslutning till vad i enahanda hänseende vid 1907 års lönereglering ägt rum ifråga
om de nya löneförmånerna, åt de nya bestämmelserna retroaktiv tillämpning, skulle
enligt styrelsens åsikt genom övergångsbestämmelser, ifråga om vilka liksom år 1907
Kungl. Maj:t efter riksdagens medgivande skulle äga att fastställa grunderna,
de påvisade ojämnheterna komma att utplånas eller åtminstone i avsevärd grad förminskas.
På grund av vad styrelsen sålunda anfört hemställde järnvägsstyrelsen i underdånighet
att förevarande ärende måtte hänskjuta® till behandling av 1914 års kommitté
angående löneförhållanden vid statens järnvägar.
I enlighet med styrelsens hemställan överlämnades ärendet till 1914
års kommitté för behandling i samband med det åt kommittén lämnade
huvuduppdraget.
Sedan emellertid den i slutet av år 1915 igångsatta utredningen
angående gemensamma avlöningsbestämmelser för vissa verk mellankommit,
avgav kommittén i skrivelse den 24 mars 1916 särskilt yttrande
i ämnet.
Innan jag redogör för ärendets vidare behandling, torde det vara
lämpligt att i korthet erinra om en liknande, inom telegrafverket uppkommen
fråga, som varit föremål för prövning av 1916 års riksdag. I
I anledning av en vid 1914 års andra riksdag väckt motion anhöll riksdagen,
att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angående vilka åtgärder, som kunde
anses böra vidtagas för att förhindra, att extra befattningshavare vid telegrafverket
vid befordran till ordinarie befattning vid verket finge lida minskning i förut inne
-
5
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 160.
havda avlöningsförmåner, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill
omständigheterna kunde föranleda.
Efter det Kungl. Maj:t anbefallt telegrafstyrelsen att avgiva utlåtande i ärendet,
inkom nämnda styrelse i sin skrivelse den 23 september 1914 rörande förslag till
stat för telegrafverkets driftkostnader med en utredning angående ifrågavarande förhållanden,
varav framgick, att de av riksdagen berörda olägenheterna kunde inträffa
vid tillsättandet av reparatörer av l:a eller 2:a lönegraden eller linjeförmän av
l:a lönegraden. Telegrafstyrelsen föreslog därför införande i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907, § 4, av ett nytt moment av
innebörd, att styrelsen skulle äga rätt att vid konstituerandet tilldela tjänsteman i
någon av nyssnämnda kategorier avlöning efter sådan för befattningen gällande avlöningsklass,
att hans sammanlagda avlöningsförmåner icke komme att understiga
den årsinkomst, han vid tiden för konstituerandet åtnjutit på grund av gällande
prislista å avlöningar till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt.
Sedan 1914 års kommitté i infordrat underdånigt utlåtande i huvudsak tillstyrkt
telegrafstyrelsens förslag och nämnda styrelse därpå inkommit med förnyat
yttrande i anledning av vissa utav kommittén gjorda erinringar, framlade Kungl.
Maj:t i proposition nr 3 den 14 januari 1916, angående fastställande av telegrafverkets
stat för driftkostnader för år 1917, för riksdagen förslag om införande i förevarande
§ 4 uti avlöningsreglementet för telegrafverket av ett nytt moment nr 5
med följande, av telegrafstyrelsen i sistnämnda yttrande föreslagna lydelse:
»5:o) Telegrafstyrelsen äger tilldela den, som konstitueras till reparatör av
l:a eller 2:a lönegraden eller till linjeförman av l:a lönegraden, avlöning efter
sådan för befattningen gällande avlöningsklass, att hans sammanlagda avlöningsförmåner
för år räknat icke komma att understiga, utan motsvara eller, därest full motsvarighet
ej kan ernås, så nära som möjligt överensstämma med den årsinkomst,
han vid tiden för övergången på ordinarie stat skulle, om han i stället kvarstad;
såsom icke ordinarie, hava åtnjutit på grund av gällande prislista å avlöningar till
arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt.»
I sammanhang med föredragningen inför Kungl. Maj:t av detta ärende meddelade
jag, att från telegraf- och telefonmannaförbundet inkommit framställning därom,
att de, som under tiden från den 1 januari 1908 till tidpunkten för den förutnämnda
ifrågasatta nya bestämmelsens ikraftträdande befordras till ordinarie, måtte
från sistnämnda tidpunkt bliva inrangerade i den lönegrad, vari de skulle blivit
placerade, ifall bestämmelsen gällt under tiden från det de erhållit ordinarie anställning.
Jag framhöll därvid, att de befattningshavare, som framställningen avsage,
onekligen komme att erhålla en i lönehänseende mindre gynnad ställning än de, vilka
befordrades till ordinarie efter det den nya bestämmelsen trätt i kraft. Med hänsyn
till de avgjorda betänkligheter mot att giva bestämmelser om avlöningsförmåner
retroaktiv verkan, för vilka riksdagen vid upprepade tillfällen givit uttryck, hade jag
emellertid ansett mig icke kunna understödja, att framställningen fördes fram till
riksdagen.
Emellertid väcktes sedermera inom riksdagens andra kammare en motion, nr
197, däri hemställdes, att riksdagen, vid bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition,
måtte besluta, att de reparatörer och linjeförmän av l:a lönegraden, som
under tiden efter den 1 januari 1908 och till dess den nya bestämmelsen komme att
träda i kraft. befordrats till ordinarie, måtte från denna senare tid uppflyttas i den
lönegrad, som de skulle hava tillhört, ifall bestämmelsen gällt under tiden från deras
ordinarie anställning.
6
1914 års
kommitté.
Järnvägs
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
I skrivelse den 14 juni 1916, nr 231, meddelade riksdagen sitt beslut i ämnet
och anförde därvid, att riksdagen, som ej hade något att erinra mot antagande av
det utav Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet, med hänsyn tagen till vad tidigare i
frågan förekommit och med avseende fästat å den missgynnade ställning, vari de av
motionären asyftade tjänstemännen skulle komma i förhållande till övriga tjänstemän
i samma befattningar, funnit sig böra bifalla det i motionen framlagda förslaget.
Riksdagen beslöt därför för sin del följande övergångsstadgande att tillämpas
vid ikraftträdandet den 1 januari 1917 av vissa ändringar i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907:
»Reparatör av l:a eller 2:a lönegraden eller linjeförman av l:a lönegraden,
som konstituerats till sin befattning under tiden den 1 januari 1908—den 31 december
1916, må av telegrafstyrelsen kunna tilldelas avlöning efter den för befattningen
gällande avlöningsklass, som han skulle tillhört, därest bestämmelsen i § 4
mom. 5 varit gällande vid tiden för hans konstituerande till befattningen ifråga.»
Jag återgår nu till redogörelsen för det vid statens järnvägar föreliggande
spörsmålet.
1914 års kommitté framlade i sin förutnämnda skrivelse den 24
mars 1916 förslag om införande av en tilläggsbestämmelse till avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar av innebörd, att järnvägsstyrelsen
skulle äga att tilldela tjänsteman, vilken vid konstituerandet
till ordinarie befattning erhållit ett arvode, understigande det belopp,
som enligt en av kommittén uppgjord jämförelsetabell motsvarade hans
avlöningsförmåner såsom icke ordinarie, arvode enligt den avlöningsklass
för vederbörandes nuvarande befattning, som han skulle hava tillhört,
därest arvodet vid hans konstituerande till ordinarie tjänst bestämts
enligt jämförelsetabellen.
Uti infordrat yttrande av den 14 april 1916 förklarade sig järnvägsstyrelsen
biträda kommitténs förslag med vissa ändringar och tillägg.
Av en reservant inom styrelsen frambars ett i åtskilliga avseenden
skiljaktigt förslag till jämförelsegrunder.
Som emellertid ärendet sedermera varit föremål för utredning och
förslag av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken in. fl. verk samt järnvägsstyrelsen utan reservation
därpå förklarat sig instämma uti sistnämnda kommissions hemställan
i ämnet, torde det icke vara behövligt att jag nu uppehåller mig vid
nyssnämnda 1914 års kommittés tidigare förslag eller vid järnvägsstyrelsens
uttalanden med anledning av detsamma.
Jag tillåter mig i stället redogöra för de senast avgivna utlåtandena
i ärendet.
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 160.
7
Till följd av remiss har 1915 års kommission för gemensamma
avlöning-sbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk den 8
februari 1917 inkommit med dylikt utlåtande.
Kommissionen har därvid till en början framhållit, att kommissionen,
i likhet med 1914 års kommitté, funnit frågan huruvida en tjänsteman
i allmänhet må äga rätt att för avlöningsförhöjning första gången i
ordinarie tjänst tillgodoräkna sig tjänstetid — vare sig till visst antal
år eller på annat sätt -— såsom icke ordinarie vara av den vittutseende
innebörd, att densamma icke bör lösas fristående för ett av de verk,
vilkas avlöningsförhållanden äro föremål för kommissionens undersökningar.
Denna sida av saken borde därför, enligt kommissionens förmenande,
i nu föreliggande sammanhang icke komma under behandling.
Däremot har kommissionen icke ansett något hinder förefinnas, att
för statens järnvägars del nu vidtoges sådana åtgärder för de anmärkta
förhållandenas ordnande, som föreslagits av 1914 års kommitté, hälst
som dessa i viss mån anslöte sig till det av 1916 års riksdag fattade,
förut refererade beslutet i fråga om reglering av avlöningarna för
åtskilliga tjänstemän vid telegrafverket.
Kommissionen yttrar därefter följande.
»De förhållanden, rörande vilka reglerande åtgärder nu ifrågasättas, hava — i
korthet uttryckt — sin grund däri, att under senare tid vid bestämmande av begynnelsearvodet
för nykonstituerad personal vid statens järnvägar hänsyn tagits till
de avlöningsförmåner, vederbörande förut såsom icke ordinarie uppburit från verket,
i det man utgått därifrån, att vederbörande icke borde lida någon minskning i sina
förutvarande avlöningsförmåner vid övergången till ordinarie stat. Samma hänsyn
har däremot icke fått göra sig gällande beträffande en del tidigare till ordinarie
befattningar överförda tjänstemän, vilka därför i vissa fall alltfort kunna anses intaga
en förhållandevis ogynnsammare ställning än de förstnämnda i fråga om placering
å gällande löneskala. Till avhjälpande av dessa ojämnheter har ifrågasatts en sådan
reglering av vederbörandes nuvarande ordinarie arvoden, att ingen må från tidpunkten
för regleringen komma i sämre ställning än han skulle hava intagit, om
hans arvode vid övergången till ordinarie stat bestämts efter jämförelse med den
avlöning, han senast såsom icke ordinarie haft att påräkna. Mot en dylik anordning
har kommissionen intet att invända, särskilt med hänsyn till ovan åberopade riksdagsbeslut
rörande vissa befattningshavare vid telegrafverket.
Vid en reglering av angiven art gäller det emellertid till en början att utfinna
riktiga grunder för bestämmande av vilka avlöningar, som må anses motsvara varandra
för å ena sidan icke ordinarie och å andra sidan ordinarie personal. Härvid
kan man, såsom 1914 års kommitté framhållit, bortse från äldre avlöningsskalor än
dem, som finnas uttryckta, vad ordinarie personal beträffar, i nu gällande nådiga
avlöningsreglemente för samma personal, och vad icke ordinarie personal angår, i de
av järnvägsstyrelsen den 8 februari 1908 och den 26 februari 1916 fastställda bestämmelserna
angående avlöning åt extra ordinarie tjänstemän av lägre grad. Inom
1915 &r«
kommission.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
den sålunda angivna ramen har man att bestämma, vilka avlöningsformer, som vid
en jämförelse böra medtagas i beräkningen, samt därjämte huruvida avdrag bör
göras för vissa obligatoriska avgifter inom verket.
Enligt vad kommissionen inhämtat, har under den senaste tiden av järnvägsstyrelsen
vid hithörande frågors behandling följts den principen, att man jämfört å
ena sidan det sammanlagda beloppet, för år räknat, av månadsavlöning jämte tillfälligt
lönetillägg för extra ordinarie personal och å andra sidan arvode, ersättning
för bostad och bränsle, beklädnadsersättning samt tillfälligt lönetillägg för ordinarie
befattningshavare. Vid denna jämförelse har därjämte, vad avlöningen å ordinarie
stat beträffar, avdragits fastställda pensionsavgifter enligt viss beräkningsgrund.
Därefter har det ordinarie arvode ansetts böra komma till användning, vilket tillsammans
med övriga nyss uppräknade avlöningsformer å ordinarie stat närmast
svarat mot det uträknade årsbeloppet av inkomster på icke ordinarie stat.
Mot detta beräkningssätt vill kommissionen till en början erinra, att det synes
kommissionen riktigare att helt och hållet bortse från de särskilda lönetillägg av
tillfällig natur, som under de senaste åren beviljats den ena eller den andra av de
båda tjänstegrupperna. De förhållanden, i vilka det här gäller att åstadkomma
rättelse eller reglering, hänföra sig nämligen i många fall till en tidpunkt, vid vilken
några dylika tillägg icke utgingo. Ifrågavarande avlöningstillägg böra sålunda för
åstadkommande av enhetlighet i systemet helt och hållet lämnas å sido, något som
med hänsyn till den tillfälliga och växlande karaktären av samma tillägg torde vara
fullt försvarligt även för sådana fall, då tilläggen verkligen uppburits vid övergången
från extra ordinarie till ordinarie befattning. Ett bortseende från desamma å båda
sidorna kommer för övrigt, såsom närmare påpekas här nedan, allenast i ett fall att
innebära någon avvikelse i realiteten från det hittills av järnvägsstyrelsen tillämpade
systemet.
I fråga vidare om de pensionsavgifter, vilka den ordinarie personalen är
underkastad, synes det kommissionen riktigast, att någon hänsyn till desamma icke
tages vid bestämmandet av det ordinarie arvode, som skall anses motsvara viss
avlöning för icke ordinarie personal, detta jämväl i betraktande av det läge, vari
frågan om den icke ordinarie personalens pensionering för närvarande befinner sig.
Även i detta avseende följer kommissionen sålunda en annan metod än den senast
av järnvägsstyrelsen anlitade. Då emellertid kommissionen för alla de fall, i vilka
full motsvarighet mellan de jämförda beloppen icke vinnes, föreslår anlitande av ett
närmast högre arvode å ordinarie stat, under det järnvägsstyrelsen i dylika fall valt
det arvode, som närmast åstadkommit motsvarighet till inkomsterna på extra ordinarie
stat, vare sig de ordinarie avlöningsförmånerna härigenom kommit att något undereller
överstiga de förut uppburna, synes ovan anmärkta skiljaktighet mellan de båda
systemen komma att sakna reell betydelse.
I övrigt har kommissionen intet att invända mot järnvägsstyrelsens beräkningssätt,
vad beträffar de avlöningsbelopp, som böra medtagas i jämförelsen. Enligt
kommissionens förslag bör sålunda i sammanställningen ingå, på den icke ordinarie
sidan, månadsavlöningen, omförd till årsbelopp, och, på den ordinarie sidan, arvode,
ersättning för bostad och bränsle samt beklädnadsersättning. Emellertid utöva även
dyrortsförhållandena härvidlag en viss inverkan. Stegringen i avlöningens summa å
de dyrare orterna är nämligen icke fullständigt densamma för extra ordinarie som för
ordinarie personal. Härav kan följa, att ett arvode, som å ort av viss dyrhetsklass
kan anses tillfyllest för täckande av avlöningen såsom extra ordinarie å motsvarande
ortsgrupp, kan bliva otillräckligt, om jämförelsen ställes mellan avlöningarna å orter
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
9
tillhörande annan grupp. Enligt det av järnvägsstyrelsen tillämpade systemet har
mot varje åldersklass av extra ordinarie arvoden ansetts böra svara minst ett så högt
ordinarie arvode, att, på vilken ort vederbörande tjänsteman än varit placerad som extra
ordinarie, han icke skolat lida minskning vid övergången till ordinarie tjänst på ort
inom motsvarande ortsgrupp. Kommissionen har, för ernående av största möjliga
utjämning av förekommande oregelbundenheter, icke velat bryta med denna princip,
utan följer i sin uppställning samma system, ehuruväl det synes kommissionen kunna
ifrågasättas, huruvida det icke varit riktigare att allenast fästa sig vid avlöningarna
å orter, där någon dyrortsförhöjning icke utgår vare sig för extra ordinarie eller ordinarie
tjänsteman, och sålunda även bortse från dylika, efter skilda grunder bestämda
tillägg.
Enligt såväl 1908 som 1916 års av järnvägsstyrelsen fastställda avlöningsbestämmelser
för extra ordinarie personal är samma personal med hänsyn till avlöningarnas
storlek indelad i vissa klasser, för närvarande sju till antalet. Av dessa
äro klasserna I och II nytillkomna vid 1916 års reglering och avse befattningar
— verkstadsmästare och verkstadsförmän —• vilka förut icke varit upptagna bland
extra ordinarie tjänstemän. I övrigt skedde sistnämnda år icke någon ändring i
klassindelningen, om man frånser inpassandet i det förutvarande systemet av nytillkomna
tjänstekategorier. För varje klass äro särskilda avlöningsskalor upprättade.
Ifrågavarande klassindelning av den extra ordinarie personalen finner väl i huvudsak
men dock icke i alla delar sin motsvarighet beträffande den ordinarie personalen.
Gruppindelningen är nämligen icke tillfullo densamma å båda sidor. Sålunda motsvaras
exempelvis klasserna IV och V bland extra ordinarie personal enligt 1916 års
bestämmelser av allenast en avlöningsgrupp å den ordinarie skalan, med arvode av
lägst 900, högst 1,380 kronor. Denna omständighet anser kommissionen emellertid
icke böra få verka förryckande på de principer för avlöningarnas jämförande, som
ovan antytts. Beträffande varje särskild klass av avlöningar å extra ordinarie stat
bör sålunda enligt kommissionens förmenande en jämförelseskala uppgöras med de
för motsvarande ordinarie tjänstemän förekommande avlöningarna, och bör därvid
någon hänsyn icke tagas till övriga grupper på den ena eller andra sidan. Ett och
samma extra ordinäre avlöningsbelopp kan på grund härav komma att inom olika
grupper motsvara skilda ordinarie arvoden. Detta inträffar, då ett ordinarie arvode,
som skulle motsvara ett för skilda extra ordinarie klasser gemensamt avlöningsbelopp,
icke ingår i arvodesskalan för den ena av ifrågakommande ordinarie tjänstekategorier
(exempel: för klass VI, huvudgruppen, motsvaras extra ordinarie månadsavlöningen 115
kronor å A-ort av ordinarie arvodet 960 kronor, under det att samma månadsavlöning å
enahanda ortsgrupp för klasserna IV m. fl. bör jämföras med ordinarie arvodet 1,020
kronor, emedan arvodet 960 kronor icke förekommer för motsvarande ordinarie tjänster).
Ett dylikt förfaringssätt måste anses vara det riktiga, då man fasthåller vid, att
syftet med regleringen varit icke att likställa tjänstemän, tillhörande olika tjänstekategorier,
utan i stället att åstadkomma en utjämning för den särskilda tjänstemannen
av vissa förhållanden, förknippade med hans övergång på ordinarie stat.
Ett fullständigt isärhållande av de olika avlöningsklasserna på extra ordinarie
stat innebär, enligt vad kommissionen erfarit, i vissa fall en avvikelse från de av
järnvägsstyrelsen senast tillämpade reglerna, i det att särskilt vissa tjänstemän, tillhörande
extra ordinarie avlöningsklassen V, av styrelsen brukat likställas med klass
IV vid överförande till ordinarie stat. Kommissionen har emellertid icke härutinnan
ansett sig kunna följa järnvägsstyrelsens metod, då ett utbrytande på visst håll av
en tjänstekategori skulle kunna medföra motsvarande konsekvenser även inom andra
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 136 höft. (Nr 160.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
klasser och ett sammanförande av klasserna IV och V dessutom måste anses innebära
ett obehörigt gynnande av flertalet tjänstemän, tillhörande sistnämnda klass,
särskilt lokomotiveldarne.
I fråga om extra ordinarie avlöningsklassen VI måste emellertid särskilda jämförelseskalor
uppgöras för tjänstekategorierna manligt kontorsbiträde och portvakt å
l:a klassens station eller vid verkstad, enär till följd av dessa befattningars högre
ställning på ordinarie stat vissa för stationskarlsgruppen bestämda ordinarie arvoden
icke för dem förekomma.
Vad angår extra ordinarie avlöningsklassen VII, omfattande tjänstekategorien
bromsare, så finnes för närvarande icke någon mot dessa tjänstemän svarande ordinarie
befattningsgrupp. Innan dylik tjänsteman befordras till ordinarie — såsom stationskarl
— måste han ock enligt gällande bestämmelser hava förrättat tjänst i sistnämnda
befattning. Skulle han emellertid av någon anledning vid ordinarieblivandet
kvarstå i avlöningsklass VII såsom extra ordinarie tjänsteman, bör han, enligt kommissionens
förmenande, vid bestämmande av det ordinarie arvodet betraktas så, som
om han hade uppflyttats i klass VI vid den tidpunkt, då han börjat göra regelbunden
tjänst i någon till sistnämnda klass hörande tjänstegrupp. Avlöningsklassen VII kan
därför uteslutas ur jämförelseskalan.»
Efter att hava påpekat vissa mindre betydande skiljaktigheter i
kommissionens förslag i förhållande till den av 1914 års kommitté uppgjorda
jämförelsetabellen, fortsätter kommissionen sålunda.
»Ännu ett förhållande är att beakta vid fastställandet av reglerna för en
jämförelse mellan avlöningarna å extra ordinarie och ordinarie stat. För den extra
ordinarie personalen inträder löneförhöjning vid ingången av det kalenderkvartal, som
följer näst efter det, varunder vederbörligt antal tjänstår uppnåtts. Beträffande
ordinarie tjänstemän gäller åter, att högre arvode kan tillträdas endast vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd. Då
det sålunda kan inträffa, att en person, vilken exempelvis den 1 oktober visst år
konstituerats till ordinarie befattningshavare, samtidigt skulle hava erhållit löneförhöjning,
därest han kvarstått å extra ordinarie stat, synes det kommissionen riktigast, att
man ifråga om vederbörandes avlöningsförmåner på extra ordinarie stat räknar med
den avlöning, beräknad efter helt år, som skulle hava utgått från tiden för ordinarieblivandet,
därest tjänstemannen kvarstått på icke ordinarie stat. Ett annat sätt, som
av järnvägsstyrelsen tillämpats, är att alltid räkna med de avlöningsförmåner, vederbörande
som extra ordinarie uppburit den 1 januari det år, varunder befordran ägt
rum. Då vissa ojämnheter synas ofrånkomligt förenade med vartdera systemet, men
det förra mest torde stå i överensstämmelse med principen att i varje fall undvika
avlöningsminskning för den enskilda tjänstemannen vid övergången till ordinarie stat,
har kommissionen ansett riktigast att föreslå den verkliga tidpunkten för befordran
såsom bestämmande härvidlag. Detta överensstämmer även med vad som föreslagits
av 1914 års kommitté och har av järnvägsstyrelsen i dess yttrande över nämnda
kommittés utlåtande lämnats utan anmärkning.
Beträffande de undantagsfall, då personer befordrats till ordinarie anställning
utan att förut hava varit antagna i extra ordinarie tjänst, delar kommissionen den
r
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
av 1914 åra kommitté uttalade meningen att vid jämförelsen vederbörandes avlöningsförmåner
å icke ordinarie stat böra omföras till det belopp, vartill avlöningen skulle
hava uppgått per månad under förutsättning av full tjänstgöring enligt för vederbörande
bestämd dags- eller månadsavlöning och således utan hänsyn till ackords-,
övertids- eller annan dylik ersättning. Det månatliga belopp, som härvid erhålles,
bör därpå, med tillämpning av ovan utvecklade regler, läggas till grund för bestämmande
av vederbörandes ordinarie arvode.
Med tillämpning av vad sålunda utvecklats har kommissionen beträffande de
särskilda avlöningsklasser, undantagandes klass VII, av extra ordinarie tjänstemän,
som äro upptagna i de av järnvägsstyrelsen senast fastställda avlöningsbestämmelserna
för dylik personal, uppgjort nedanstående jämförelsetabell, avsedd att i allmänhet
tillämpas vid den ifrågasatta regleringen.
Avlöningsklass i extra ordinarie tjänst |
Månadsavlöning såsom extra ordinarie |
Mot- svarande ordinarie arvode. |
||||||
A |
B |
C |
D |
E |
||||
I |
V erkstadsmästare |
utgörande |
165 |
160 |
155 |
150 |
_ |
1,500 |
» |
180 |
175 |
170 |
165 |
— |
1,500 |
||
II |
Verkstadsförmän |
utgörande |
135 |
130 |
125 |
120 |
_ |
1,200 |
» |
150 |
145 |
140 |
135 |
— |
1,200 |
||
III |
Lokomotivreparatörer, elektriska |
understigande |
130 |
127 |
123 |
123 |
119 |
1,020 |
reparatörer, signalreparatö- |
utgörande |
130 |
127 |
123 |
123 |
119 |
1,140 |
|
rer, maskinister vid elek- |
» |
140 |
137 |
133 |
133 |
129 |
1,260 |
|
triska kraft- eller belysnings- |
» |
150 |
147 |
143 |
143 |
139 |
1,380 |
|
centraler |
||||||||
IV |
Vagnreparatörer, ledningsrepa- |
understigande |
115 |
112 |
108 |
104 |
100 |
900 |
ratörer, gasverksförmän, kran- |
utgörande |
115 |
112 |
108 |
104 |
100 |
1,020 |
|
skötare vid kollossningskran |
» |
125 |
122 |
118 |
114 |
no |
■ 1,020 |
|
» |
135 |
132 |
128 |
124 |
120 |
1,140 |
||
» |
145 |
142 |
138 |
134 |
130 |
1,260 |
||
V |
Pörrådsförmän, maskin- och |
understigande |
115 |
112 |
108 |
104 |
100 |
900 |
pannskötare, lokomotiveldare, |
utgörande |
115 |
112 |
108 |
104 |
100 |
1,020 |
|
elektriska underreparatörer, |
» |
120 |
117 |
113 |
109 |
105 |
1,020 |
|
signalunderreparatörer |
» |
125 |
122 |
118 |
114 |
no |
1,020 |
12
KungJ. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.
Avlöningsklass i extra ordinarie tjänst |
Månadsavlöning såsom extra ordinarie |
Mot- svarande ordinarie arvode. |
||||||
A |
B |
C |
D |
E |
||||
VI |
Banvakter, banarbetare, elek-triska grovarbetare, träd-gårdsarbetare, vagn- och stall-karlar, gasverksarbetare, för-rådsvakter, ledningsvakter, portvakter andra än nedan |
understigande utgörande » » |
no no 115 120 |
107 107 112 117 |
103 103 108 113 |
99 99 104 109 |
95 95 100 105 |
840 900 960 1,020 |
vn |
Manliga kontorsbiträden, port-vakter å l:a klassens station |
understigande utgörande |
115 115 120 |
112 112 117 |
108 108 113 |
104 104 109 |
100 100 105 |
900 1,020 1,020 |
Av kommissionen har uppgjorts en särskild tablå, utvisande de
sammanlagda avlöningsförmånerna, för år räknat, i extra ordinarie och
i ordinarie tjänst enligt de i kommissionens utlåtande angivna grunderna.
Ifrågavarande tablå torde såsom bilaga 1 få åtfölja detta protokoll.
I likhet med vad järnvägsstyrelsen i sitt yttrande av den 14 april 1916 föreslagit
har kommissionen ansett, att regleringen borde avse tjänstemän tillhörande
de åldersklasser, som icke vid tidpunkten för regleringen uppnått det högsta för
innehavande befattning stadgade arvodet. Vid sådan förhållande har det icke synts
kommissionen behövligt eller lämpligt att bestämma någon viss tidpunkt, vid vilken
vederbörande tidigast skulle hava befordrats till ordinarie, för att kunna inbegripas
i regleringen.
Beträffande kostnaderna för en reglering, sådan kommissionen ifrågasatt, har
kommissionen, med ledning av tidigare utav järnvägsstyrelsen gjorda beräkningar,
ansett dessa kostnader komma att uppgå till högst 75,000 kronor för vart och ett av
åren 1917—1920, varefter det årliga beloppet småningom komme att minskas, så att
efter år 1926 ingen särskild kostnad bleve för ändamålet erforderlig.
Med stöd av vad kommissionen sålunda anfört har kommissionen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels antaga en tilläggsbestämmelse till nu gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens järnvägar av följande lydelse:
13
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
»Tjänsteman av lägre grad, som vid konstituerandet till första ordinarie
befattning vid statens järnvägar erhållit en avlöning, understigande
hans avlöningsförmåner inom verket såsom icke ordinarie, må, i enlighet
med av Kungl. Magt utfärdade närmare bestämmelser, räknat från och
med den 1 januari 1917, av järnvägsstyrelsen tilldelas det arvode, som
han vid sistnämnda tidpunkt skulle hava uppburit i då innehavd ordinarie
befattning, därest vid hans konstituerande till första ordinarie tjänst
iakttagits, att någon avlöningsminskning icke bort ifrågakomma. Befattningshavarens
avlöning såsom icke ordinarie skall därvid beräknas till
det belopp, som han skulle hava uppburit från tidpunkten för ordinarieblivandet,
därest han kvarstått å icke ordinarie stat»,
dels och bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med de av kommissionen angivna grunder, utfärda de närmare föreskrifter
i ämnet, som kunde befinnas erforderliga.
Järnvägsstyrelsen har, på grund av remiss, den 22 februari 1917 Jämvägsyttrat
sig i anledning av kommissionens förslag och därvid anfört, att 8tyiel8enstyrelsen,
som beretts tillfälle att genom representanter samråda med
kommissionen under dess behandling av förevarande ärende, vid slutlig
granskning av förslaget ansett sig böra instämma i de av kommissionen
framlagda grunderna för ifrågavarande reglering. Förslaget avveke väl,
enligt vad styrelsen framhåller, i vissa delar från det under år 1916
föreliggande, om än i stort sett i realiteten skillnaden vore ringa, men
syntes styrelsen av principiella skäl företräde böra lämnas det nu senast
framlagda förslaget.
En reglering av de ojämnheter i avlöningshänseende, som enligt den Departamentsnu
av mig lämnade redogörelsen föreligga beträffande åtskilliga ordinarie chefen''
befattningshavare inom de lägre tjänstemannagrupperna vid statens järnvägar,
synes mig av billighetsskäl vara i hög grad påkallad. Det låter
sig nämligen icke förneka, att därest, såsom tidigare inom järnvägsförvaltningen
i flera fall skett, en tjänsteman vid övergången från icke
ordinarie till ordinarie tjänst erhållit minskning i sina sammanlagda avlöningsförmåner,
denne tjänsteman med visst fog kan anse sig mindre
gynnad än den, som i enlighet med senare tillämpade principer fått
börja med ett förhöjt ordinarie arvode. Att man, med användande av
den möjlighet härtill, som förefinnes på grund av lydelsen utav § 4 mom.
4 i avlöningsreglementet, söker undvika avlöningsminskning vid en
tjänstemans överförande till ordinarie befattning, då sådan minskning
till följd av vederbörandes ålder i tjänsten eller andra omständigheter
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.
eljest skulle inträffa, torde få anses naturligt. Ett dylikt förfaringssätt
innebär ej heller något ståndpunktstagande till frågan om vilket förhållande,
som kan anses önskvärt mellan avlöningsskalorna för extra
ordinarie och för ordinarie tjänstemän. Då man emellertid, såsom synes
mig riktigt, numera börjat tillämpa principen, att vederbörande icke skall
lida någon ekonomisk förlust genom ordinarieblivandet, torde full rättvisa
kräva, att man låter samma system även komma till uttryck i fråga
om de äldre befattningshavare, som konstituerats till ordinarie tjänstemän
med en avlöning, understigande deras inkomster såsom icke ordinarie.
Endast härigenom kan en tillfredsställande likställighet uppnås, och då
riksdagen, såsom jag nyss omnämnt, godkänt en reglering av liknande
innebörd för vissa tjänstemän vid telegrafverket, tvekar jag därför icke
att föreslå, att den nu för statens järnvägars del framkomna regleringsfrågan
även måtte erhålla sin lösning.
Mot det av 1915 års kommission utarbetade och av järnvägsstystyrelsen
granskade systemet för ojämnheternas avhjälpande har jag icke
funnit anledning till erinran, utan synas mig de framlagda grunderna
för jämförelse mellan avlöningarna såsom icke ordinarie och såsom ordinarie
vara väl avvägda. Då full enighet härutinnan är rådande mellan
kommissionen och järnvägsstyrelsen, torde det vara obehövligt att nu
närmare ingå på detaljerna i systemet. Med hänsyn till möjligen uppkommande
speciella frågor vid tillämpningen, synes det mig emellertid
önskvärt, att riksdagen, såsom av kommissionen och järnvägsstyrelsen
ifrågasatts, med godkännande allenast av huvudgrunderna för regleringen
bemyndigade Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter i
ämnet.
Den tidpunkt, från vilken regleringen må anses äga rum, synes
mig, i överensstämmelse med vad kommissionen föreslagit, lämpligen
böra bestämmas till den 1 januari 1917.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels antaga en tilläggsbestämmelse till förnyade
avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar
av följande lydelse:
»Tjänsteman av lägre grad, som vid konstituerandet
till första ordinarie befattning vid statens järnvägar
erhållit en avlöning, understigande hans avlöningsförmåner
inom verket såsom icke ordinarie, må,
i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare be
-
15
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 160.
stämmelser, räknat från och med den 1 januari 1917,
av järnvägsstyrelsen tilldelas det arvode, som han vid
sistnämnda tidpunkt skulle hava uppburit i då innehavd
ordinarie befattning, därest vid hans konstituerande
till första ordinarie tjänst iakttagits, att någon
avlöningsminskning icke bort ifrågakomma. Befattningshavarens
avlöning såsom icke ordinarie skall därvid
beräknas till det belopp, som han skulle hava
uppburit från tidpunkten för ordinarieblivandet, därest
han kvarstått å icke ordinarie stat»;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig
överensstämmelse med de av mig förordade grunder,
utfärda de närmare föreskrifter i ämnet, som kunna
befinnas erforderliga. .
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition i ärendet avlåtas till riksdagen
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
16
KungI. May.ts Nåd. Proposition Nr ICO.
Bil. 1.
Tablå utvisande sammanlagda avlöningsförmånerna, för år räknat, i extra ordinarie och
i ordinarie tjänst enligt de i utlåtandet angivna grunder.
Avlöningsklass och befattning |
Avlöning, för år räknat, såsom extra |
Avlöning såsom ordinarie (arvode, ersätt-ning för bostad och bränsle samt |
||||||||||
Tjänstår |
A |
B |
C |
D |
E |
A |
B |
C |
B |
E |
||
I |
V erkstadsmästare |
0—3 |
1,980 |
1,920 |
1,860 |
1,800 |
| |
|||||
} 2,220 |
2,145 |
2,070 |
1,995 |
1,920 |
||||||||
efter 3 |
2,160 |
2,100 |
2,040 |
1,980 |
— |
I |
||||||
II |
Verkstadsförman |
0—3 |
1,620 |
1,560 |
1.500 |
1.440 |
1 |
|||||
} 1.800 |
1,740 |
1,680 |
1,620 |
1,560 |
||||||||
efter 3 |
1,800 |
1,740 |
1.680 |
1.620 |
— |
1 |
||||||
III |
Lokomotivreparatör, elek- |
0- 1 |
1,320 |
1,284 |
1,236 |
1,236 |
1,188 |
. |
||||
frisk reparatör, signal- |
1— 3 |
1,380 |
1,344 |
1,296 |
1,296 |
1,248 |
1 1,548 |
1,497 |
1,446 |
1,395 |
1,344 |
|
reparatör, maskinist vid |
3- 6 |
1,440 |
1,404 |
1,356 |
1,356 |
1,308 |
||||||
elektrisk kraft- eller be- |
||||||||||||
lysningscentral |
6— 9 |
1,560 |
1,524 |
1,476 |
1,476 |
1,438 |
1,716 |
1,659 |
1,602 |
1,545 |
1,488 |
|
9—12 |
1,680 |
1,644 |
1,596 |
1,596 |
1,548 |
1,884 |
1,821 |
1,758 |
1,695 |
1,632 |
||
efter 12 |
1,800 |
1,764 |
1,716 |
1,716 |
1,668 |
2,052 |
1,983 |
1,914 |
1,845 |
1,776 |
||
IV |
Vagnreparatör, lednings- |
0- 1 |
1,260 |
1,224 |
1,176 |
1,128 |
1,080 |
| 1,380 |
1,335 |
1,290 |
1,245 |
1,200 |
reparatör, gasverksför- |
1— 3 |
1.320 |
1,284 |
1,236 |
1,188 |
1,140 |
||||||
man, kranskötare vid |
3— 6 |
1,380 |
1,344 |
1,296 |
1,248 |
1,200 |
| |
|||||
lcollossningskran |
6— 9 |
1,500 |
1,464 |
1,416 |
1,368 |
1,320 |
1 1,540 |
1,490 |
1,446 |
1,395 |
1,344 |
|
9-12 |
1,620 |
1,584 |
1,536 |
1,488 |
1,440 |
1,660 |
1,610 |
1,602 |
1,545 |
1,488 |
||
efter 12 |
1,740 |
1,704 |
1,656 |
1,608 |
1,560 |
1,780 |
1,730 |
1,730 |
1,695 |
1,632 |
||
V |
Förrådsfönnan, maskin- |
0— 1 |
1,200 |
1,164 |
1,116 |
1,068 |
1,020 |
|||||
och pannskötare, loko- |
1— 3 |
1,260 |
1,224 |
1,176 |
1,128 |
1,080 |
1 1,380 |
1,335 |
1,290 |
1,245 |
1,200 |
|
motiveldare, elektrisk |
3— 6 |
1,320 |
1,284 |
1,236 |
1,188 |
1,140 |
1 |
|||||
underreparatör, signal- |
6— 9 |
1,380 |
1,344 |
1,296 |
1,248 |
1,200 |
1 |
|||||
underreparatör |
‘)(1,5481 |
‘XI,497) |
] |
|||||||||
9-12 |
1,440 |
1.404 |
1,356 |
1,308 |
1,260 |
r |
> 1,446 |
1,395 |
1,344 |
|||
[ 1,540 |
1,490 |
I |
||||||||||
efter 12 |
1,500 |
1,464 |
1,416 |
1,368 |
1,320 |
J |
B Siffran inom parentes avser förräldsfönnan, för vilken maximibeloppet av bostadsersättning är högre.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.
17
Avlöningsklass och befattning |
Avlöning, för år räknat, såsom extra |
Avlöning såsom ordinarie (arvode, ersätt-ning för bostad och bränsle samt |
||||||||||
Tjänstår |
A |
B |
0 |
1) |
E |
A |
B |
C |
1) |
E |
||
VI |
Banvakt, banarbetare, elek-trisk grovarbetare, träd-gårdsarbetare, vagn- och annan än nedan nämnd, |
0- 1 1- 3 3— 6 6— 9 9-12 efter 12 |
1,140 1,200 1,260 1,320 1,380 1,440 |
1,104 1,164 1.224 1,284 1,344 1,404 |
1,056 1,116 1,176 1,236 1,296 1,356 |
1,008 1,068 1,128 1,188 1,248 1,308 |
960 1,020 1,080 1,140 1,200 1,260 |
l1) (1,266; [ 1,296 I1) (1,350) |
''XI,224) ‘XI,305) |
''XI,182) ''XI,260) |
‘XI,140) '';(1,215) |
1 ‘XI,098) •)(1,170) |
VI |
Manligt kontorsbiträde, |
0- 1 |
1,140 |
1,104 |
1,056 |
1,008 |
960 |
|||||
portvakt å l:a klass |
1— 3 |
1,200 |
1,164 |
1,116 |
1,068 |
1,020 |
||||||
station eller vid verkstad |
3- 6 |
1,260 |
1,224 |
1,176 |
1,128 |
1,080 |
1,380 |
1,335 |
1,290 |
1,245 |
1,200 |
|
6— 9 |
1,320 |
1,284 |
1,236 |
1,188 |
1,140 |
|||||||
9-12 |
1,380 |
1.344 |
1,296 |
1248 |
1200 |
I |
||||||
I 1.548 |
1,497 |
1,446 |
1.395 |
1.344 |
||||||||
efter 12 |
1,440 |
1,404 |
1,356 |
1,308 |
1,260 |
1) Siffran inom parentes avser banvakt, vilken uppbär 30 kr. lägre beklädnactsersättning.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 136 höft. (Nr 160.)
3