Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr låt).
I
Nr 159.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
försäljning av den inom staden Marstrands hamnområde
belägna Hedvigsholmen eller Kvarnholmen m. rådgiven
Stockholms slott den 23 mars 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,
att den kronan tillhöriga, inom staden Marstrands hamnområde belägna
Hedvigsholmen eller Kvarnholmen jämte Hedvigsskäret eller Grisskäret
med därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader må på de uti
statsrådsprotokollet angivna, av arméförvaltningens fortifikationsdepartement
tillstyrkta villkor försäljas till handlanden A. Qvirist och aktiebolaget
Marstrands mekaniska verkstad mot en köpeskilling av 39,899
kronor, samt
att den för fastigheterna inflytande köpeskillingen må, efter avdrag
av värderings- och andra av försäljningen föranledda kostnader, tillgodoföras
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
B. B. E. Mörcke.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 135 käft. (Nr 159.)
1
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 mars 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Mörcke, föredrog härefter, efter gemensam
beredning med chefen för sjöförsvarsdepartementet, en underdånig
framställning angående försäljning av den kronan tillhöriga, invid Marstrand
belägna Hedvigsholmen eller Kvarnholmen med Hedvigsskäret
eller Grisskäret m. m. samt yttrade därvid följande:
»Enligt kontrakt den 7 april och den 31 juli 1906 har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement till handlanden A. Qvirist för en tid av
tjugu år från och med den 1 augusti 1906 utarrenderat den invid Marstrand
belägna, kronon tillhöriga Hedvigsholmen eller Kvarnholmen med
Hedvigsskäret eller Grisskäret jämte alla å nämnda holme och skär befintliga,
kronan tillhöriga byggnader mot en avgift för en gång av 20,000
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
kronor, varjämte arrendatorn skulle vara skyldig att vid arrendets tillträdande
till kronan utan ersättning och med full äganderätt överlåta sina
å holmen och skäret då uppförda byggnader, inberäknat lastbryggan, men
med rätt för arrendatorn att under hela arrendetiden utan särskild gottgörelse
begagna dessa byggnader. Därjämte stadgas i kontraktet bland
annat, att om kronan under arrendetiden försäljer holmen och skäret
eller lör militära ändamål behöver taga dem i anspråk, arrendatorn skall
vara . skyldig att sex månader efter uppsägning avträda dem mot ersättning,
som bestämmes av skiljemän.
Qvirist har i sin ordning för tiden till och med den 31 juli 1926
utarrenderat en del av holmen med byggnader till aktiebolaget Marstrands
mekaniska verkstad.
Sedan många år har Qvirist å holmen haft anläggningar för idkandet
av sillexport och sillsalteri samt annan rörelse med produkter av
fiskerinäringen.
_ Aktiebolaget Marstrands mekaniska verkstad driver å holmen mekanisk
verkstads- och varvsrörelse med båtbyggeri samt försäljer och inmonterar
motorer i fiskebåtar m. m.
I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement i oktober
1913 anförde Qvirist och aktiebolaget Marstrands mekaniska verkstad,
att de var för sig, i anledning av det oerhört stora uppsving,
fiskerinäringen vid västkusten under de senare åren ernått, måst
år för år utvidga sina anläggningar. Då för framtiden fiskerinäringens
utveckling komme att ställa än större krav på deras verksamhet, måste
de för att kunna möta dessa krav nedlägga allt större kapital på utvidgningar
och förbättringar. Emellertid verkade den omständigheten,
att de icke ägde den mark, varå anläggningarna funnes, hämmande på
utvecklingen. Utan äganderätt till marken vore det nämligen icke
möjligt att kunna fortsätta med utvidgning av anläggningarna, ehuru
sådan utvidgning helt visst skulle vara av den största betydelse för
fiskerinäringen på västkusten. För den skull hemställde Qvirist och bolaget
att genom köp få förvärva äganderätten till ifrågavarande holme
och skär med byggnader, och föreslogo de, att köpesumman måtte få
bestämmas efter värdering.
I anledning av denna framställning beslöt fortifikationsdepartementet,
somj ansåg hinder för försäljning av holmen och skäret i fråga icke
med hänsyn till lantförsvarets behov föreligga, inhämta yttrande från
marinförvaltningen, huruvida det med hänsyn till sjö- och kustförsvarets
Framställning
av A. Qvirist
ochjaktiebolaget
Marstrands
mekaniska
verkstad att
få köpa
holmen.
Yttrande av
sjöförsvarets
myndigheter.
4
Fortsatt
utredning i
ärendet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
nuvarande eller framtida intressen kunde finnas önskligt, att äganderätten
till ifrågavarande fastigheter bibehölles i kronans hand.
Sedan marinförvaltningen infordrat yttrande i ärendet av stationsbefälhavaren
vid flottans station i Stockholm, åberopade denne
såsom eget yttrande en från chefen för skeppsgossekåren den 15 november
1913 avlåten skrivelse, däri framhölls, att någon användning
av berörda holme och skär icke kunde, åtminstone för det dåvarande,
tänkas ifrågakomma. Åven om skeppsgossekåren komme att kvarbliva
i Marstrand, komme Kvarnholmen, varest övningsplatser och materiel
ej vore för handen, på grund dels därav och dels av kommunikationsförhållandena
icke att för förläggningen tagas i anspråk. Om eljest
behov av holmen skulle uppkomma, syntes detta ej bliva så trängande,
att ett avhysande av de nuvarande arrendatorerna, som där nedlagt
stora kostnader till industriens och fiskerinäringens fromma, vore motiverat,
och kunde det i allt fall tillgodoses genom inköp av annat i
Marstrands närhet befintligt område med mindre betydelse i kommersiellt,
men med lika stor betydelse i försvarshänseende. På grund därav
tillstyrktes Qvirists och bolagets ansökning; dock uttalades önskvärdheten
därav, att om möjligt en å holmen befintlig gammal väderkvarn,
som dåmera på enskildes bekostnad restaurerats, finge till sitt yttre
oförändrad kvarstå, så länge den ej utgjorde hinder för industriens
utveckling. Borttagandet av kvarnen, som utgjorde ett karaktäristiskt
minnesmärke, skulle nämligen helt visst djupt beklagas såväl av Marstrands
invånare som av andra för staden intresserade personer.
Med överlämnande av stationsbefälhavarens och chefens för skeppsgossekåren
yttranden meddelade marinförvaltningen i skrivelse den 28
november 1913, att, så länge det icke blivit bestämt, huruvida skeppsgossekåren
skulle fortfarande kvarbliva i Marstrand eller förläggas till
annan plats, marinförvaltningen ansåge, att försäljning av ifrågavarande
holme och skär icke syntes böra ifrågakomma.
Fortifikationsdepartementet, som fann vad marinförvaltningen anfört
icke böra utgöra hinder för fortsatt utredning i ärendet, anmodade därefter
chefen för tredje arméfördelningen att avgiva yttrande över Qvirists
och bolagets ansökning samt att, därest han ansåge försäljning böra
ske, låta verkställa värdering av ön och föra underhandlingar med anbudsgivarna
ävensom begära yttranden om deras verksamhet från Göteborgs
och Bohus läns havsfiskeförening i Göteborg och vederbörande
fiskeriintendent.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
Sedan havsfiskeföreningen vid sammanträde den 26 februari 1914
förehaft ärendet, anförde föreningen och fiskeriintendenten doktor K. A.
Andersson uti var för sig avgivna yttranden, att aktiebolaget Mai strands
mekaniska verkstads betydelse för fisket huvudsakligen läge däri, att
bolaget sålde och i fiskefartyg insatte avancemotorer, som hade ett
gott anseende bland västkustens fiskare, och dessutom utförde reparationer
å fiskebåtar och dessas motorer; att verkstaden särskilt vid de
tillfällen under vinterfisket, då större delen av fiskeflottan vore samlad
i Marstrands hamn, vore starkt anlitad för reparationer å fiskefartygen;
att Qvirist bedreve en ganska omfattande rörelse med sillsaltning och
export av färsk sill samt hade för detta ändamål uppfört salterier samt
bryggor för lossning, packning och lastning av sillen; att båda sökandena,
som var för sig nedlagt betydande kapital i sin verksamhet, fyllde
genom denna en för fisket viktig uppgift; samt att de, vilkas verksamhet
stegrades i samma mån som fisket utvecklades, skulle lättare
kunna tillgodose härav uppkommande krav, om de förvärvade äganderätt
till holmen.
Ifrågavarande fastigheter'' värderades härefter av en nämna, bestående
av ombud för fortifikation sdepartement et och för anbudsgivarna
samt av borgmästaren N. von Zrveigbergk, den sistnämnde utsedd av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län.
I värderingsnämndens protokoll, dagtecknat den 18 maj 1914, upptogos
14 å holmen befintliga byggnader till ett sammanlagt värde av
11,740 kronor.
Om detta värde voro kronans ombud och sökandena, vid förrättningen
närvarande, eniga. Vidkommande väderkvarnen, som vore belägen
å den del av holmen, som efter inköpet skulle tillfalla verkstadsbolaget,
utfäste sig bolagets direktör å dess vägnar att till det yttre
iståndsätta och för framtiden underhålla kvarnen, så länge utvecklingen
av bolagets verkstad icke gjorde kvarnens borttagande nödvändigt.
För värdering av marken antecknades, att densamma omfattade
Hedvigsholmen eller Kvarnholmen 17,585,92 kvadratmeter samt Hedvigsskäret
eller Grisskäret omkring 1,590 kvadratmeter eller tillhopa
19,175,92 kvadratmeter.
Sedan sökandena erbjudit sig att för marken erlägga 10,800 kronor,
men värderingsnämnden funnit detta anbud för lågt, åsatte nämnden
marken ett värde av 1 krona kvadratmetern eller tillhopa 19,175 kronor
92 öre. Mark och byggnader uppskattades således tillhopa till
30,915 kronor 92 öre; men ville nämnden förorda, att köpeskillingen,
6
Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 159.
bestämd till sistnämnda belopp, finge gäldas med Vs-del årligen under
fem år. Sökandena förklarade sig åtnöjas med nämndens utlåtande.
Vid översändande av värderingsnämndens protokoll och förberörda
infordrade yttranden tillstyrkte chefen för tredje arméfördelningen försäljning
av ifrågavarande fastigheter till sökandena samt anförde i fråga
om köpeskillingen, att den slutsumma, vartill värderingsnämnden kommit,
syntes honom skälig och att densamma vid förda underhandlingar med
anbudsgivarna även av dem godtagits.
Fary™t!d8fniiE • Under förhandlingarna med sökandena mellankommo stadsfullmäkmäktige
i i Marstrand. Sedan motion hos stadsfullmäktige väckts, i syfte att
Marstrand, fullmäktige . skulle göra framställning om förhandlingar angående inköp
av . ifrågavarande holme för stadens räkning, men denna motion
ej vunnit stadsfullmäktiges bifall, hemställde stadsfullmäktige i underdånig
skrivelse den 9 januari 1914, att såsom villkor för Hedvigsholmens
försäljning eller utarrendering måtte föreskrivas, att ny ägare eller
arrendator skulle ställa sig till efterrättelse ordningsstadgan för rikets
städer ävensom byggnadsnämndens och hälsovårdsnämndens i Marstrand
föreskrifter, samt att all den rätt, som eljest tillkomme hamnstyrelsen i
staden enligt gällande lag och författning, måtte tillförsäkras nämnda
styrelse även beträffande hamnområdet invid Hedvigsholmen.
Sedan Kungl. Maj:t häröver infordrat fortifikationsdepartementets
utlåtande, insändes till departementet genom chefen för tredje arméfördelningen,
vilkens yttrande i ärendet av departementet äskats, en av
sökandena undertecknad skrift med tillkännagivande, att de icke hade
något att invända mot stadsfullmäktiges hemställan, men att de likväl
anhölle, att frågan om de av stadsfullmäktige föreslagna föreskrifternas
tillämpning icke måtte fördröja köpets avslutande utan, för undvikande
av sådant dröjsmål, avgöras på sätt i vederbörande författningar vore
fastställt. Härom anförde arméfördelningschefen, att enär såväl gällande
lagar och föreskrifter som anbudsgivarnas skriftliga förklaring
syntes vara betryggande för uppfyllandet av de utav stadsfullmäktige
framställda önskemålen, dessas framställning icke borde föranleda vare
sig hinder för eller uppskov med huvudärendets vidare prövning och
avgörande.
^nhfgJns''1 Med underdånig skrivelse den 5 februari 1916 överlämnade arméfortifikations-
förvaltningens fortifikationsdepartement samtliga till ärendet hörande
Underdåniga handlingar samt anförde därvid för egen del följande: Då departementet
skrivelse den mottagit föreliggande framställning om inköp av Hedvigsholmen, hade
5 febrnari departementet skäl antaga, att även Marstrands stad skulle avgiva köpe
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
7
anbud å holmen. Denna vore nämligen belägen inom stadens hamnområde
och staden hade år 1906, i sammanhang med då förda underhandlingar
angående holmen, erbjudit sig att för 25,000 kronor inköpa
densamma eller alternativt att för ständig besittningsrätt därtill erlägga
20,000 kronor. Dessa anbud hade emellertid icke antagits, utan hade
i stället träffats uppgörelse med Q virist om ovanberörda arrendekontrakt.
Den i nämnda kontrakt bestämda arrendeavgift, 20,000 kronor för hela
arrendetiden, hade erlagts kontant av Qvirist till kronan, men utbetalts
omedelbart av kronan till innehavaren av firman Theod. Hellm. Schröder
i Stettiu för återlösen av besittningsrätten till holmen. Genom ett den
7 februari 1794 avslutat kontrakt hade nämligen dåvarande kommendanten
å Karlstens fästning enligt bestämmelser i nådigt brev den 17
juni 1793 och krigskollegii bemyndigande till majoren M. Hansson, hans
arvingar och rättsinnehavare för evärdelig tid överlåtit nyttjanderätten
till Hedvigsholmen samt äganderätten till därvarande kronoväderkvarn
med mjölnarehus mot skyldighet, bland andra, att förmala den för garnisonen
å Karlstens fästning erforderliga spannmålen, att skyndsamt företaga
all erforderlig reparation å kvarnen samt att, därest denna någon
gång sedermera ginge sönder — »vilket icke skulle kunna ske utan av
våda», medan Hansson förpliktade sig eller sin rättsinnehavare att alltid
hålla densamma med allt dess tillbehör i gott och försvarligt skick — på
annan kvarn ombesörja kronospannmålens riktiga förmalning. Majoren
Hanssons rätt hade slutligen förvärvats av firman Schröder; och kronan
hade icke någon som helst inkomst av holmen ej heller, sedan trupp ej
längre funnes å Karlstens fästning, någon annan förmån av holmen,
vilken av firman år 1899 utarrenderats till Qvirist. Enär emellertid
firman underlåtit att hålla kvarnen i gott stånd och således brustit i
de för nyttjanderättens fortbestånd föreskrivna villkor, hade arméförvaltningens
ombudsman, på uppdrag av fortifikationsdepartementet, instämt
firman och dess innehavare till rådstuvurätten i Marstrand med
yrkande att till kronan genast avträda holmen med Grisskäret samt
bortföra samtliga där befintliga i strid med kontraktet uppförda byggnader.
Denna tvist hade efter förda underhandlingar med Kungl. Maj:ts,
efter justitiekanslersämbetets hörande, den 13 april 1906 gjorda medgivande
genom förlikning bilagts på villkor, att firman till kronan avträdde
besittningsrätten till Hedvigsholmen och Grisskäret samt äganderätten
till den å holmen uppförda kvarnen och övriga firman tillhöriga,
där uppförda byggnader mot en ersättning av 20,000 kronor, eller det
belopp, som Qvirist erbjudit sig att för 20 års arrenderätt erlägga, vilket
sistnämnda anbud jämväl av Kungl. Maj:t godkänts. Förlikningen
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
emellan kronan och firman hade fastställts av rådstuvurätten med kraft
av dom den 20 augusti 1906, varefter arrendekontraktet med Qvirist
avslutats.
Fortifikationsdcparteinentet, som på de av chefen för skeppsgossekåren
och stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm anförda
skäl ansåge frågan om skeppsgossekårens förläggning ej böra, såsom
marin förvaltningen ifrågasatt, inverka på förevarande försäljningsfråga,
desto mindre som eu förläggning av kåren till Hedvigsholmen med dess
begränsade och av dyrbara anläggningar upptagna utrymme syntes
departementet icke böra under några förhållanden ifrågakomma, lunne
det för kronan, med hänsyn såväl till det omedelbara intresset som till
befrämjandet av den även för staten gagneliga verksamhet, som av
sökandena bedreves, fördelaktigt att, med antagande av det av dem
avgivna anbud, till sökandena försälja ifrågavarande holme, skär och
byggnader på av värderingsnämnden föreslagna villkor.
Vidkommande stadsfullmäktiges i Marstrand framställning om tillägg
av villkor i avseende å tillämpningen å holmen och skäret av ordningsstadgan
för rikets städer samt sådana föreskrifter, som kunde varda av
stadens byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd eller hamnstyrelse meddelade,
ansåge fortifikationsdepartementet olämpligt att i blivande köpehandling,
vari staden ej komme att deltaga såsom kontrahent, inrycka dylika villkor.
De intressen, staden i berörda hänseenden hade att bevaka, kunde ej
heller genom de önskade villkorens uteslutande ur köpehandlingen anses
eftersatta. Ifrågavarande fastigheter vore ju belägna inom stadens hank
och stör, varför det ock läge i stadsmyndigheternas skön att efter fastigheternas
övergång i enskild ägo när som helst genomföra, vad i berörda
avseenden kunde finnas erforderligt. Departementet hemställde därför,
att stadsfullmäktiges framställning i den ordning, densamma nu inkommit,
måtte lämnas utan avseende.
Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit, hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den kronan tillhöriga, inom staden Marstrands hamnområde belägna
Hedvigsholmen eller Kvarnholmen jämte Hedvigsskäret eller Grisskäret
med därå befintliga, kronan tillhörande byggnader finge till
handlanden A. Qvirist och aktiebolaget Marstrands mekaniska verkstad, till
fördelning dem emellan efter överenskommelse, försäljas för 30,915 kronor
92 öre, med rätt för köparna att genast tillträda fastigheten och villkor
i övrigt,
att köpeskillingen erlades med en femtedel vid kontraktets avslutande
och eu femtedel under vart och ett av därpå följande fyra år;
9
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
att köparna förbunde sig att erlägga 5 procent årlig ränta å ogulden
del av köpeskillingen samt för sådan del och ränta ställa säkerhet, som
av fortifikationsdepartementet kunde godkännas;
att Qvirist avstode från honom enligt nu gällande arrendekontrakt
om fastigheterna tillkommande rättigheter och således även från anspråk
på ersättning i anledning av arrenderättens upphörande före kontraktstidens
slut,
samt att vederbörande nya ägare förbunde sig att till det yttre
iståndsätta den å Hedvigsholmen befintliga gamla väderkvarnen och
densamma underhålla, så länge kvarnplatsen icke erfordrades för andra
industriella anläggningar.
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt marinförvaltningen att i ärendet avgiva
förnyat yttrande, överlämnade marinförvaltningen med underdånigt
utlåtande den 15 mars 1916 ett av ordföranden för de sakkunniga för
utredning av vissa frågor rörande skeppsgossekårerna den 9 mars 1916
i ärendet avgivet yttrande. Uti nämnda yttrande framhöll ordföranden,
att frågan angående lämpligaste förläggningsorten för skeppsgossekåren
visserligen icke vore av de sakkunniga slutbehandlad, men genom
besök å flera platser, som kunde tänkas lämpliga för förläggning av en
skeppsgossekår, hade de sakkunniga på ort och ställe undersökt de lokala
förhållandena för en dylik förläggning. Så hade även skett beträffande
Marstrand, där tvenne alternativa förslag till uppförande av
erforderliga byggnader för en skeppsgossekår uppgjorts. I intet av dessa
alternativ hade det område, som Qvirist och aktiebolaget Marstrands
mekaniska verkstäder anhållit att av kronan få köpa, ifrågakommit att
ingå, och syntes icke heller denna plats vara erforderlig för en till Marstrand
förlagd skeppsgossekår. Däremot skulle man kunna tänka sig,
att ifrågavarande markområde skulle kunna av kronan utbytas mot annat
inom Marstrandsön beläget dylikt, om eventuellt en permanent förläggningav
en skeppsgossekår till Marstrand skulle beslutas. Det sjmtes därför,
som om med beslut i försäljningsfrågan borde anstå, intill dess det blivit
bestämt, huruvida skeppsgossekåren i Marstrand skulle fortfarande kvarbliva
därstädes eller förläggas till annan plats. Skulle däremot den
ifrågavarande försäljningen dessförinnan komma till stånd, syntes det
vara av vikt, att, enär slipar funnes anordnade å Hedvigsholmen och
ytterligare dylika eventuellt komme att där utbyggas, i försäljningskontraktet
inrymdes bestämmelse om, att en av sliparna skulle utbyggas
så, att en l:a klass torpedbåt med trygghet kunde å densamma upptagas
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 135 höft. (Nr 159.) 2
Yttranden av
ordföranden
för de sakkunniga
för
utredning av
vissa frågor
rörande
skeppsgossekårerna
ävensom av
marinförvaltningen.
10
Framställning
till 1916 åra
riksdag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
(lutningen å de nuvarande sliparna vore nämligen alltför stor för att
man skulle vara säker om att det lättbyggda skrovet ej toge skada),
samt att kronan, emot visst fastställt pris såväl för upptagning och
sjösättning som ock för varje dag, ett flottan tillhörigt fartyg där vore
upptaget, erhölle förmånsrätt till slipens användande. I Göteborg befintliga
slipar vore nämligen under vissa tider av året så mycket upptagna,
att det vore synnerligen svårt att erhålla slipning för flottans
småfartyg, även om nödvändigheten av dylik slipning vore överhängande.
Dessutom kunde ett haveri med åtföljande bottenläcka inträffa i närheten
av Marstrand och vara av den beskaffenhet, att svårighet uppstode att
intransportera fartyget till Göteborg.
För egen del anförde marinförvaltningen, att då den av förutnämnda
sakkunniga redan nu verkställda utredningen syntes giva vid
handen, att, även om den nu till Marstrand förlagda skeppsgossekåren
fortfarande komme att förläggas till samma stad, ifrågavarande holme
likväl icke syntes bliva för förläggningen direkt behövlig, marinförvaltningen
vid sådant förhållande icke längre ansåge sig böra motsätta sig
holmens försäljning. I försäljningskontraktet syntes dock om möjligt
böra inrymmas bestämmelser om, att en å holmen av de nya ägarna
anordnad slip skulle vara av den beskaffenhet, att en l:a klass torpedbåt
med trygghet kunde å densamma upptagas, vilken slip finge av kronan
mot skälig ersättning vid behov användas.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 31 mars 1916
yttrade jag till statsrådsprotokollet följande:
»Av den i ärendet verkställda utredningen torde framgå, att
icke något vare sig lantförsvarets eller sjöförsvarets intresse påkallar
bibehållandet i kronans hand av äganderätten till ifrågavarande holme
och skär jämte därå uppförda byggnader. Vid sådant förhållande och
då, enligt vad i ärendet blivit upplyst, äganderättens överlåtande till
sökandena skulle indirekt vara till gagn för den viktiga fiskerinäringens
å västkusten fortsatta utveckling, har jag icke något att erinra mot att
ifrågavarande fastigheter avhändas kronan.
Mot den erbjudna köpeskillingen har jag icke heller något att erinra.
Enligt vad utredningen giver vid handen, torde densamma motsvara
områdenas värde, särskilt om, på sätt jag anser böra ske, såsom
villkor för köpets avslutande föreskrives, att köparna skola vara skyldiga
att inom tid, som av marinförvaltningen bestämmes, å Hedvigsholmen
vidtaga sådana anordningar, att en l:a klass torpedbåt kan därstädes
med trygghet upptagas å slip, samt till säkerhet för fullgörande av
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
11
denna skyldighet ställa garanti, som av marinförvaltningen godkännes,
ävensom att kronan skall, sä länge varvsrörelsen bedrives å holmen, äga
företrädesrätt till att, mot skälig ersättning, vid förefallande behov för
flottans fartyg begagna sig av nämnda slip. Jämte detta villkor torde
böra i kontraktet upptagas de av fortifikationsdepartementet föreslagna
köpevillkoren, därvid villkoret om tiden för köpeskillingens erläggande
lärer böra utföras så, att de femtedelar av köpeskillingen, som icke
betalats å dagen för kontraktets underskrivande, skola gäldas å motsvarande
dagar under de fyra nästföljande åren.
Den för fastigheterna inflytande köpeskillingen torde, efter avdrag
av värderings- oab andra av försäljningen föranledda kostnader, böra
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Vad beträffar den av stadsfullmäktige i Marstrand gjorda framställningen,
torde de däri berörda frågorna böra behandlas i den ordning,
gällande författningar föreskriva.»
I enlighet med vad sålunda anförts, föreslog Kungl. Maj:t i
avlåten proposition (nr 155) riksdagen medgiva,
att den kronan tillhöriga, inom staden Marstrands hamnområde
belägna Hedvigsholmen eller Kvarnholmen jämte Hedvigsskäret eller
Grisskäret med därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader finge på
ovannämnda, av mig tillstyrkta villkor försäljas till handlanden A. Qvirist
och aktiebolaget Marstrands mekaniska verkstad mot en köpeskilling
av 30,915 kronor 92 öre, samt
att den för fastigheterna inflytande köpeskillingen finge, efter
avdrag av värderings- och andra av försäljningen föranledda kostnader,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
I skrivelse den 7 juni 1916 (nr 228) anförde riksdagen följande:
Såsom i ärendet upplysts förefunnes å den s. k. Hedvigsholmen åtskilliga
anläggningar, avsedda för den av anbudsgivarna därå bedrivna
industri- och fiskerirörelse. Då holmen vore belägen i staden Marstrands
omedelbara närhet och denna stad torde kunna räknas såsom
vår kanske förnämsta badort vid västkusten, syntes det vara särskilt
betydelsefullt, att till holmen förlagd industri reglerades i syfte, att
densamma ej menligt inverkade å stadens egenskap av badort och de
förhållanden, som därmed ägde sammanhang. En sådan reglering
syntes riksdagen lättare kunna åstadkommas, så länge holmen bibehölles
i kronans hand, men skulle med säkerhet försvåras, därest densamma
överginge i enskild ägo. Vidare hölle riksdagen före, att så
1916 års
riksdag.
12
Uttalanden a
magistraten
Marstrand
m. fl.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
länge ifrågavarande områden tillhörde kronan, bättre kunde tillses, att
icke å densamma vidtoges anstalter, vilka kunde lända den där så viktiga
fiskerinäringen till förfång. Berörda synpunkter trädde så mycket
mera i förgrunden i betraktande därav, att det torde vara tvivel underkastat,
huruvida de för staden gällande ordningsföreskrifterna vore å
områdena tillämpliga samt förty den eventualiteten möjligen kunde
tänkas inträffa, att åtminstone för någon tid de för staden i ordningsavseende
givna regler å dessa områden icke skulle vara gällande. Därtill
komme den åtminstone i viss mån tveksamma ställning, vederbörande
myndigheter intagit vid tillstyrkande av den ifrågasatta försäljningen.
Slutligen syntes riksdagen den i ärendet framhållna vikten av
att å holmen anordnades en slip, varå en första klass torpedbåt vid
förefallande behov kunde upptagas, tala för holmens bibehållande i
kronans ägo.
Under åberopande av vad sålunda anförts, anmälde riksdagen, att
Kungl. Maj:ts proposition ej av riksdagen bifallits.
Under ärendets behandling i riksdagen hade emellertid enskilda
ledamöter av magistraten i Marstrand jämte ett flertal andra samhällsmedlemmar
uti ett till länets representanter i riksdagen avgivet yttrande
framhållit att den verksamhet, som bedreves av grosshandlaren
Alex. Qvirist och aktiebolaget Marstrands mekaniska verkstad å Hedvigsholmen
vore för Marstrands samhälle i högsta grad gagnelig och
tillförande staden och dess befolkning avsevärd inkomst och arbetsförtjänst.
Det skulle vara till uteslutande fördel för staden, om den redan
nu befintliga verksamheten under den energiska, insiktsfulla och för
Marstrands framåtskridande varmt intresserade ledning, som nu funnes,
kunde ytterligare utvidgas. En sådan påtänkt utvidgning vore dock
väsentligen beroende på att förfoganderätten över holmen för dess innehavare
bättre säkerställdes genom förvärvande av äganderätt. Verksamheten
kunde på intet sätt anses vara eller bliva hindrande för Marstrand
såsom badort. Då holmen vore belägen inom Marstrands hamnområde,
förefunnes redan i denna omständighet eu trygghet mot att
området skulle kunna utnyttjas på ett för staden eller badorten ofördelaktigt
sätt. De nu befintliga varvsanläggningarna hade på senaste åren
erhållit en sådan omfattning, att större fartyg, jämväl av mindre krigsfartygs
storlek, kunde upptagas å slip för nödigt reparationsarbete.
Vidare hade magistraten i Marstrand uti ett den 25 maj 1916 avgivet
yttrande förklarat sig dela den i förenämnda framställning uttalade
uppfattningen, att försäljningen skulle, till fromma för staden,
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
medföra en utveckling av å holmen nu befintliga industriföretag samt
på intet vis vara till skada för Marstrand såsom badort.
Med hänsyn till vad i förenämnda yttranden anförts och på grund
av vad under överläggningarna i riksdagens kamrar förekommit anbefalldes
arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 28 juli 1916
att låta verkställa förnyad värdering av Hedvigsholmen samt därefter
till Kungl. Maj:t inkomma med förnyad utredning och förslag i ärendet.
Med underdånig skrivelse den 8 mars 1917 har nu arméförvaltningens
fortifikationsdepartement överlämnat en av borgmästaren von Zweigbergk
och överstelöjtnanten A. G. Norinder i september och oktober 1916
verkställd förnyad värdering av Hedvigsholmen jämte Hedvigsskäret
med därå befintliga kronan tillhöriga byggnader samt därvid anfört
följande:
På anmodan av förrättningsmännen hade t. f. stadsingenjören K.
Reenstierna uppmätt fastigheterna samt däröver upprättad karta med
beskrivning, utvisande, att Hedvigsholmen omfattade i fast mark, som
nu innehades av Marstrands mekaniska verkstadsaktiebolag, 1 hektar
23 ar 91 kvadratmeter, samt sådan av Qvirist arrenderad mark 61 ar
34 kvadratmeter, vartill komme av den sistnämnde nyttjade Hedvigsskäret
13 ar 89 kvadratmeter eller tillhopa 1 hektar 99 ar 14 kvadratmeter.
Härtill komme av arrendatorerna för byggnader och anläggningar
utfylld mark 18 ar 97 kvadratmeter, varjämte bemälde t. f.
stadsingenjör uppmätt fem stycken förefintliga lastbryggor.
Vid värdering av byggnaderna hade förrättningsmännen haft biträde
av delägaren i arkitekt- och byggmästarfirman Dymling & Nilsson,
arkitekten Pehr Nilsson, vilken avgivit utlåtande över byggnadernas
beskaffenhet och värde.
Under hänvisning till t. f. stadsingenjören Reenstiernas karta med
beskrivning hade förrättningsmännen upptagit till värdering den fasta,
nu arrenderade marken, utgörande 19,914 kvadratmeter. Vid uppskattningen
av markens värde hade de följt samma beräkningsgrunder som
vid den år 1914 företagna värderingen samt åsatt området ett värde
av en krona kvadratmetern eller tillhopa 19,914 kronor.
Byggnaderna hade av förrättningsmännen åsatts följande värden:
1 boningshus
1 uthus .........
.................... kronor |
1,100: — |
..................... )> |
1,000: — |
Transport kronor |
2,100: — |
Ytterligare
utredning i
ärendet.
Arraéförvaltningens
fortifikationsdeparteraents
underdåniga
skrivelse den
8 mara 1917.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
Transport d. maskinhuset, ett uthus och ett torkhus, |
kronor |
2,100: — |
|
rendatorn utfört större båtvarv...... |
» |
500 |
_ |
mindre smedja, raserad.................................... avträde, fallfärdigt och uppruttnat ............ |
)) |
5 |
_ |
5 |
— |
||
salteribyggnad av resvirke och bräder...... |
» |
8,420 |
_ |
boningshus av timmer å Hedvigsskäret ... |
3,900 |
— |
|
uthus av resvirke y> » |
» |
150 |
_ |
saltmagasin ....................................................... |
2,100 |
_ |
|
större lastbrygga .......................................... |
)) |
2,325 |
— |
mindre uthus ......................................... |
» |
5 |
_ |
sjöbod .............................................................. |
» |
200 |
_ |
väderkvarn, oduglig.......................................... |
» |
275 |
— |
Summa kronor |
19,985 |
— |
Av ovan förtecknade byggnader hade arkitekten Nilsson i sådan
mån angivit andra värden, att han uppskattat boningshuset till 1,800
kronor, salteribyggnaden till 9,630 kronor och lastbryggan till 3,650
kronor med tillägg av 1,050 kronor för en av arrendatorn verkställd
tillbyggnad.
Med tillkännagivande att boningshuset sedan år 1914 undergått
en fullständig reparation, omfattande såväl inredning som yttre klädsel
med nytt tegeltak, hade förrättningsmännen anfört, att, då enligt § 3
i arrendekontraktet arrendatorn vid ett frånträdande av arrendet endast
kunde åläggas ersättning för påsynt ‘husrötebrist, men å andra sidan ej
ägde rätt till ersättning för underhållsförbättring, de ansåge, att det avarkitekten
Nilsson åsätta värdet billigtvis och med hänsyn därtill att
kronan först efter tio år ägde tillgodoräkna sig underhållsförbättringen,
borde upptagas endast till det av förrättningsmännen angivna beloppet,
motsvarande en förhöjning med 50 procent av den sedan år 1914 av
arrendatorn nedlagda värdeförbättringen. Samma förklaring hade förrättningsmännen
åberopat beträffande salteribyggnaden och lastbryggan
med uppgift tillika, att i det av arkitekten Nilsson angivna beloppet
för nämnda byggnad inginge värdet av ett sedan år 1914 inlagt plankgolv,
som av Nilsson beräknats till 2,400 kronor, samt att lastbryggan
efter sista värderingen väsentligen förstorats, förbättrats och förstärkts
bland annat genom underlag av räls på friska, grova pålar, och att den
å salteriets östra och norra sida gjorda förlängningen av bryggan otvi
-
15
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 159.
velaktigt torde vara arrendatorns egendom och ej beröras av den ifrågavarande
värderingen.
Sammanlagda värdet av marken 19,914 kronor och av byggnaderna
19,985 kronor utgjorde således 39,899 kronor.
Under framhållande därav, att de vid uppskattningen tagit särskild
hänsyn till gällande arrendekontrakt och av arrendator nedlagda särskilda
kostnader, hade förrättningsmännen slutligen meddelat, att de
vid förrättningen utgått från förutsättningen, att äganderätten skulle
.av Kungl. Maj:t och kronan överlåtas på nuvarande innehavare av
jord och byggnader, samt vidare anfört, att därest försäljningen
skulle ske till annan, förnyad värdering borde göras i sådan mån, att
nuvarande arrendator hölles skadeslös för de förbättringar å egendomen,
som han nedlagt sedan 1914 års värdering.
Sedan värderingsinstrumentet inkommit till fortifikationsdepartementet,
hade departementet meddelat dess innehåll åt aktiebolaget Marstrands
mekaniska verkstad och Qvirist samt tillfrågat dem, huruvida
de vore villiga att inköpa ifrågavarande fastigheter för en köpeskilling
av 39,899 kronor, motsvarande värderingsbeloppet, och mot villkor i
övrigt,
att köparna skulle vara skyldiga att inom tid, som av marinförvaltningen
bestämdes, å Hedvigsholmen vidtaga sådana anordningar,
att en första klassens torpedbåt kunde därstädes med trygghet upptagas
å slip, samt för fullgörandet av denna skyldighet ställa säkerhet,
som av marinförvaltningen godkändes;
att kronan skulle, så länge varvsrörelsen bedreves å holmen, äga
företrädesrätt till att, mot skälig ersättning, vid förefallande behov
för flottans fartyg begagna sig av nämnda slip;
att köpeskillingen skulle erläggas med en femtedel vid kontraktets
avslutande och en femtedel å motsvarande dag under vart och ett av
därpå följande år;
att köparna skulle erlägga fem procent årlig ränta å ogulden del
av köpeskillingen samt för sådan del och ränta ställa säkerhet, som
av fortifikationsdepartementet kunde godkännas;
att Qvirist skulle avstå från honom enligt nu gällande arrendekontrakt
om fastigheterna tillkommande rättigheter och således även från anspråk
på ersättning i anledning av arrenderättens upphörande före kontraktstidens
slut; samt
att köparna förbunde sig att till det yttre iståndsätta den å Hedvigsholmen
befintliga gamla väderkvarnen och underhålla densamma,
sä länge kvarnplatseu icke erfordrades för andra industriella anläggningar.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
Till svar härå hade aktiebolaget och Qvirist i skrivelse under februari
månad 1917 meddelat, att de vore villiga inköpa fastigheterna på
angivna villkor; dock ville de icke underlåta framhålla, att de båda
först omförmälta villkoren bleve för dem betungande och besvärande,
men att de icke förty, särskilt med hänsyn till de stora kostnader de
nedlagt för sina anläggningar å fastigheterna, ansåge sig böra finna sig
i villkoren.
Fortifikationsdepartementet funne för sin del vad i ärendet förekommit
efter den 5 februari 1916, då departementet tillstyrkt försäljning
av ifrågavarande fastigheter, icke vara av beskaffenhet att föranleda
departementet till ändrad åsikt i berörda avseende. Vidkommande
de betänkligheter mot försäljningen, som kommit till synes i
riksdagens skrivelse, hyste departementet den genom kännedom om
förhållandena och i övrigt inhämtade upplysningar bestyrkta uppfattningen,
att den industri, som redan nu bedreves å Hedvigsholmen,
även efter utvidgning av densamma enligt de ifrågasatta köparnas
avsikt icke komme att menligt inverka å staden Marstrands egenskap
av badort. Holmen såsom sådan syntes ej för badorten vara av
något ekonomiskt värde, och något annat badortsintresse syntes ej här
föreligga, än att den å holmen befintliga gamla kvarnen, som vore
utmärkande för bilder från denna badort och som ansåges för badgäster
såväl som för stadsborna hava ett särskilt s. k. affektionsvärde,
bibehölles, vilket intresse ock genom utverkat försäljningsvillkor tillgodosetts.
Några anstalter till fiskerinäringens förfång, såsom riksdagen
befarat, kunde departementet desto mindre anse föreligga, som
ju den industri, vilken redan nu å holmen bedreves och skulle
ytterligare utvecklas, vore avsedd att tjäna, bland annat, denna näring.
Departementet, som icke hade anledning antaga, att en möjlig frånvaro
under någon tid av bestämda för ifrågavarande område gällande
ordningsföreskrifter skulle förorsaka bristande ordning, meddelade
med hänsyn till vad riksdagen slutligen anfört, att departementet
väl insåge vikten av en så beskaffad slipanordning å holmen, att
en första klassens torpedbåt där kunde upptagas, men att departementet
ej häri funne något skäl för holmens bibehållande i kronans ägo,
då nämnda anordning ändock med mindre kostnad för kronan nu och
i framtiden kunde åstadkommas.
I detta sammanhang åberopade fortifikationsdepartementet förenämnda
av staden Marstrands ledande män och dess magistrat gjorda
skriftliga uttalanden.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''159.
Mot den gjorda värderingen hade fortifikationsdepartementot ej
något att erinra. Markens uppskattning till eu krona för kvadratmeter
syntes vara skälig och bestyrktes av det förhållande, att Marstrands stad
uppläte likvärdig tomtmark mot en årlig tomtlega av 3 öre för kvadratmeter.
De byggnaderna åsätta värden funne departementet, med hänsyn
till de av förrättningsmännen anförda och i övrigt föreliggande
omständigheter, väl antagliga såsom försäljningspris.
Under åberopande av vad nu och förut av fortifikationsdepaidementet
i dess underdåniga skrivelse den 5 februari 1916 anförts, tillstyrkte
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den kronan tillhöriga, inom Marstrands hamnområde belägna
Hedvigsholmen eller Kvarnholmen jämte Hedvigsskäret eller Grisskäret
med därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader finge till aktiebolaget
Marstrands mekaniska verkstad och handlanden A. Qvirist försäljas mot
en köpeskilling av 39,899 kronor och på i övrigt ovananförda av bolaget
och Qvirist medgivna villkor;
samt att den för fastigheterna inflytande köpeskillingen finge,
efter avdrag av värderings- och andra av försäljningen föranledda kostnader,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Att döma av de vid ärendets behandling i kamrarna förda överläggningarna
synes det huvudsakligaste skälet till riksdagens avslag å
den gjorda framställningen om försäljning av Hedvigsholmen hava varit,
att den år 1914 verkställda värderingen av holmen jämte å densamma
befintliga, kronan tillhöriga byggnader ansetts ofullständig. Genom den
nu förebragta ytterligare utredningen har jämväl ådagalagts, att kronan
kunnat betinga sig avsevärt högre ersättning för nämnda byggnader
än förut erbjudits. Vid sådant förhållande och då de i riksdagens skrivelse
framställda betänkligheterna mot försäljningen icke torde, med
hänsyn till vad numera blivit i ärendet upplyst, böra tillmätas någon
avgörande betydelse, finner jag mig böra tillstyrka, att ärendet ånyo
underställes riksdagens prövning.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att den kronan tillhöriga, inom staden Marstrands hamnområde belägna
Hedvigsholmen eller Kvarnholmen jämte Hedvigsskäret eller Grisskäret
med därpå befintliga, kronan tillhöriga byggnader må på ovan
Bihang
till Riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 135 höft. (Nr 159.) 3
Departements
chefen.
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 159.
nämnda, av arméförvaltningens förtidkationsdepartement tillstyrkta villkor
försäljas till handlanden A. Q virist och aktiebolaget Marstrands mekaniska
verkstad mot en köpeskilling av 39,899 kronor, samt
att den för fastigheterna inflytande köpeskillingen må, efter avdrag
av värderings- och andra av försäljningen föranledda kostnader,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckman» Boktryckeri, 1917.