Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
1
Jir 143.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i lagen den 18
september 1903 angående solidariskt hankbolags, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs: given Stockholms slott
den 23 mars 1917.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av
4 och 5 §§ i lagen denJ18 september 1903 angående solidariskt bankbolags,
bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd. och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Berndt Hasselrot.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 119 käft. (Nr 143.)
1
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 143.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i lagen den 18 september 1903 angående
solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:
i''
4 §•
Under anslagstiden upprätte gode männen förteckning över de
borgenärer, vilka enligt bankens räkenskaper hava fordran hos banken
på grund av insättning å depositions-, upp- och avskrivnings- eller
annan räknings eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning
för varje borgenär upptaga beloppet av hans fordran, så ock, där
ränta å fordringen är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden,
jämte räntefoten.
Förteckningen skall i huvudskrift av gode männen så fort ske kan
ingivas till den, som, enligt vad i konkurslagen sägs, har att emottaga
bevakningshandlingar i konkursen; börande vid huvudskriften fogas
avskrifter till antal, som påkallas av vad här efteråt stadgas. Sedan
desammas överensstämmelse med huvudskriften blivit av honom bekräftad,
skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio
sista dagarna före inställelsedagen hos rättens ombudsman samt vid
vart och ett av bankens kontor hållas tillgänglig för en var, som vill
taga del av densamma.
Å inställelsedagen åligger det ordföranden att låta en var, som
det önskar, taga kännedom om förteckningen; och skall fordran, som
3
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 143.
blivit å förteckningen upptagen, anses vara i konkursen bevakad, såsom
hade borgenären själv å inställelsedagen uppgivit fordringen.
5 §•
Borgenärerna äga i den ordning, som i 59 och 60 §§ konkurslagen
stadgas, besluta, att med indrivning av boets fordringar och försäljning
av dess egendom må anstå viss tid, dock ej över tre år från
ihställelsedagen.
Sådant beslut länder icke till inskränkning i den rätt i fråga om
försäljning av egendom, som enligt lag tillkommer inteckningshavare
eller borgenär, varom i 54 § konkurslagen förmäles.
När borgenärerna sammankallas för att besluta rörande anstånd
som ovan sägs, skall i kallelsen utsättas, att dylik fråga å sammanträdet
förekommer till avgörande.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1917.
Bankinspektionens
skrivelse den
18 juni 1915.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 2 mars 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot:
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 18 juni 1915 har
bankinspektionen framhållit önskvärdheten av sådan ändring i gällande
lag, att bank, som på grund av bestämmelse i 92 eller 93 resp. 209
eller 210 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse måst träda i
likvidation, åtminstone under den av lagen förutsatta normala tiden för
likvidationen eller två år icke kunde på borgenärs yrkande försättas i
konkurs, med mindre ett sådant yrkande framställdes av borgenärer till
ett visst angivet antal i förhållande till bankens samtliga borgenärer
och representerande fordringar till visst belopp, angivet i förhållande
till hela skuldsumman.
Knuffl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143. 5
Såsom skäl för sin anhållan har bankinspektionen åberopat i
huvudsak följande.
I gällande banklagstiftning förutsattes såsom regel, att bank, som
tratt i likvidation, skulle kunna gälda sina skulder icke blott till deras
lulla belopp utan ock på respektive förfallotid er, eller med andra ord,
att bankens tillgångar skulle vara så likvida och kunna så skyndsamt
förvandlas i penningar, att full betalning kunde tillhandahållas borgenär
å den dag, då hans fordran vore förfallen.
Ov anberörda förutsättning hölle emellertid icke streck, då fråga
vore om tvångslikvidation. Åven om ställningen vore den, att det
slutliga resultatet av likvidationen kunde väntas bliva sådant, att allenast
reservfonden och någon de! av grundfonden ginge förlorade, måste i
regel hinder möta att så skyndsamt realisera tillgångarna och indriva
fordringarna, att en prompt betalning av skulderna, vilka förfölle
omedelbart eller senast inom sex månader från likvidationens början,
kunde äga rum. Och erfarenheten hade visat, att vid dylik likvidation
betalning av skulderna å förfallotiderna hittills aldrig kunnat ske.
Men sä snart eu förfallen skuld icke betalades, kunde banken
sökas i konkurs av en fordringsägare, huru ringa del av bankens sammanlagda
skuldsumma hans fordran än representerade. Och då banken
i sådant fäll vore likställd med köpman, som inställt sina betalningar,
bleve banken ock försatt i konkurs.
Nu framstode det emellertid från olika synpunkter såsom av
synnerlig vikt, att avvecklingen av en bank, som nödgats träda i
likvidation, icke skedde brådstörtat. Först och främst gällde detta ur
synpunkten av borgenärers och delägares intressen. Fn hastig realisation
* enligt konkurslagens föreskrift av bankens obligationer, aktier och —
framför allt — fastigheter måste pressa priset och minska det värde,
som de vid en under hand skeende försäljning skulle representera; och
en skyndsam indrivning av bankens fordringar måste göra en stor
procent av dem nödlidande. Jämväl ur synpunkten av mera allmänna
mtressen vore en hastig avveckling skadlig. I och för sig goda företag,
vilka väsentligen vilade på av banken lämnad kredit, kunde nödgas att
stoppa, därest krediterna hastigt indroges, varmed kunde följa obestånd
för företagets delägare och arbetslöshet för de vid detsamma anställda
arbetare. Vad nu sagts gällde redan under normala förhållanden, men
framträdde än mer under kristider, då möjligheten till omplacering av
även fullgoda engagemang vore ringa.
Fr dessa synpunkter vore det angeläget att en banks avveckling
6
Hpf)di ag åt
sakkunnig a.
Betänkande av
sakkunniga.
Kung/,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
så vitt möjligt skedde under hand genom likvidation och icke under de
former, konkurslagen föreskreve.
Erkännas måste, att i de fall, då bank hittills nödgats likvidera,
fordringsägarna låtit likvidationen, där så kunnat ske, fortgå utan att
påkalla konkurs. Erfarenheten från senare tid tydde emellertid på, att
man icke kunde med någon säkerhet räkna med en sådan återhållsamhet
hos dem. Faran av att en borgenär med huru liten fordran som helst
kunde till skada för övriga borgenärer, bankdelägare och det allmänna
framtvinga konkurs förefunnes i varje fall.
Bankinspektionen har därjämte framhållit, att en ändrad lagstiftning''
i förevarande hänseende syntes böra omfatta jämväl sparbankerna.
Vid anmälan av nämnda skrivelse till statsrådsprotokollet den li>
november 1915 har Kung!. Maj:t funnit gott uppdraga åt de jämlikt
nådigt bemyndigande av den 16 juli 1915 tillkallade sakkunniga för
revision av gällande lagstiftning rörande banks rätt att förvärva aktier
att, efter verkställd utredning, avgiva det yttrande och utarbeta de
förslag, som kunde finnas påkallade i anledning av bankinspektionens
ifrågavarande framställning.
Ovannämnda sakkunniga, som utgjordes av bankiuspektören F. von
Krusenstjerna, revisionssekreteraren E. Gadde och bankdirektören H.
Mannheimer, hava härefter den SO juni 1916 avgivit betänkande, åtföljt
av förslag till lag om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i lagen den 18
september 1903 angående solidariskt bankbolag3, bankaktiebolags och
sparbanks konkurs.
Över förslaget hava infordrade utlåtanden avgivits av bankinspektionen
och svenska bankföreningens styrelse.
Den av de sakkunniga föreslagna ändringen i nyssnämnda lag går
ut på att, sedan nuvarande 5 § i lagen efter en obetydlig redaktionell
jämkning fogats såsom ett tredje moment till närmast föregående paragraf,
såsom en ny 5 § skulle inflyta följande stadgande:
Borgenärerna äga i den ordning, som i 59 och 60 §§ konkurslagen stadgas,
besluta att med indrivning av boets fordringar och försäljning av dess egendom må
anstå viss tid, dock ej över tre år från inställelsedagen.
Sådant beslut länder icke till inskränkning i den rätt i fråga om försäljning
av egendom, som enligt lag tillkommer inteckningshavare eller borgenär, varom i
54 § konkurslagen förmäles.
När borgenärerna sammankallas för att besluta rörande anstånd som ovan
A un/jl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 143.
sngs, skall i kallelsen utsättas, att dylik fråga å sammanträdet förekommer till
avgörande.
»Uppenbart är att den omständigheten att en bank, som råkat på obestånd,
försättes i konkurs och bankens avveckling således skall försiggå med den skyndsamhet
konkurslagen föreskriver, kan hava synnerligen otillfredsställande följder ej
blott för borgenärerna utan även för bankens delägare och gäldenärer.
Visserligen innehåller konkurslagen bestämmelser, som medgiva ett uppskjutande
av avvecklingen i fall, där alltför stor skyndsamhet skulle inverka menligt.
Men vad^ sålunda tinnes stadgat är icke tillfyllest i konkurser, där gäldenären är en
bank. Förutom bestämmelsen i 48 §. att gode männen under vissa förutsättningar
äga fortsätta gäldenärens rörelse, vilken bestämmelse tydligen allenast avser tiden
före inställelsedagen, finnes endast stadgandet i 52 §, som medgiver borgenärerna
rätt att besluta uppskov med försäljningen av konkursboets egendom, vilket uppskov
dock icke mot någon borgenärs eller gäldenärens bestridande må bestämmas till
längre tid än ett år. Huruvida borgenärerna i vanlig ordning äga besluta att fortsätta
gäldenärens rörelse efter inställelsedagen framgår ej av lagen; att rörelsen
under alla förhållanden icke kan fortsättas längre än till dess egendomen skall säljas
är tydligt. För fortsättande av gäldenärs rörelse och anstånd med försäljning av
boets egendom längre tid än i 52 g sägs erfordras således, förutom medgivande av
gäldenären, fullständig enighet mellan borgenärerna. Det år 1911 avgivna förslaget
till konkurslag ansluter sig i denna del i huvudsak till den gällande lagen.
I en banks konkurs, där det med hänsyn till borgenärernas stora antal blir
så. gott som omöjligt att i fråga om utsträckande av tiden för utredningen uppnå
enighet dem emellan, kan alltså för utredningens verkställande i regel icke påräknas
längre tid än något mer än ett år. Att söka avsluta utredningen så snabbt lärer
nästan alltid bliva förenat med stora olägenheter. Indrivningen av boets fordringar
kan nämligen i de flesta fall icke verkställas på så kort tid utan till stor skada
både för boet och dess gäldenärer, och att på ifrågavarande tidrymd söka förvandla
boets övriga egendom i penningar komme säkerligen ofta att leda till betydliga
förluster.
Tydligt är att ifrågavarande olägenheter göra sig gällande såväl i bankbolags
som i sparbanks konkurs.
I likhet med bankinspektionen finna sålunda de sakkunniga det önskvärt att
åtgärder vidtagas i syfte att förhindra, att avvecklingen av ett bankbolag eller en
sparbank, som kommit på obestånd, sker alltför brådstörtat. Bankinspektionen har
nu, ^ såsom ovan antytts, framställt till övervägande, huruvida detta syfte kunde
ernås genom införande av ett stadgande, att bank, som nödgats träda i likvidation,
under viss tid därefter icke finge på ansökan av borgenär sättas i konkurs, med
mindre visst antal borgenärer, representerande visst fordringsbelopp, förenade sig
om ansökningen. Bankinspektionen ställer sig emellertid själv tveksam rörande
möjligheten att införa ett dylikt stadgande, och de sakkunniga hysa starka betänkligheter
beträffande detsamma. Stadgandet innebär nämligen ett avsteg från den i
konkurslagen genomförda grundsatsen, att varje borgenär under vissa givna omständigheter
äger i och för sin fordrans skyddande få gäldenären försatt i konkurs.
I de sakkunnigas betänkande
pa följande sätt:
motiveras den föreslagna ändringen
De. sak—
kunnig a.
Bankföreningen*
styrelse.
8 Kungl. Majds Säd. Proposition Sr 143.
Den ståndpunkt, som konkurslagen härutinnan intager och som jämväl omfattas av
1911 års förslag till konkurslag, torde icke utan synnerligen tvingande skäl böra
övergivas.
Det synes emellertid de sakkunniga som om vad bankinspektionen med ifrågavarande
stadgande velat vinna skulle åtminstone i huvudsak kunna ernås därigenom,
att i banks konkurs möjlighet beredes en majoritet av borgenärerna att låta anstå
längre tid än 52 § konkurslagen medgiver med de utredningsåtgärder, vilkas alltför
skyndsamma företagande kan föranleda skada och förlust. Sådana utredningsåtgärder
äro, såsom ovan framhållits, indrivning av utestående fordringar och försäljning avboets
lösa och fasta egendom. I övrigt synes konkurslagens bestämmelser kunna
tillämpas å konkursförfarandet. Rätt att fortsätta rörelsen i vidare mån än såvitt
angår beviljande av anstånd med eller omsättning av utlämnade lån erfordras ej
för banks konkursbo, då det icke kau vara tal om annat än att den egentliga
bankrörelsen upphör i och med konkursen eller, om denna föregåtts av likvidation,
i och med detta förfarandes början.
Då bankinspektionen i sin skrivelse icke betraktat förevarande fråga uteslutande
från borgenärernas synpunkt utan jämväl velat tillgodose bankens delägares
och gäldenärers intressen, må framhållas, att ett stadgande, som giver borgenärerna
rätt att besluta en längre tids anstånd med utredningen, uppenbarligen kommer att
medföra stora fördelar jämväl för nyssnämnda kategorier av intresserade. Att gå
längre och giva jämväl delägarna rätt att bestämma, huruvida anstånd skall äga
rum, kan icke rimligtvis komma i fråga.
Utredningen får naturligtvis icke uppskjutas så länge som helst. Enligt
sakkunnigas förmenande torde anståndet icke få överskrida tre år. Denna tidrymd
kan måhända synas väl lång men torde i många fall vara väl behövlig särskilt för
att bereda konkursförvaltningen möjlighet att ernå tillfredsställande köpeanbud å
boets egendom. Det torde knappast behöva påpekas att, i fall borgenärerna och
bankens representanter äro eniga därom, utredningen enligt 52 § konkurslagen kan
förlängas utöver de tre åren.»
Svenska bankföreningens styrelse har i sitt utlåtande förordat den
föreslagna ändringen såsom synnerligen lämplig ävensom hemställt att,
i fall 4 och 5 §§ i ifrågavarande lag skulle omredigeras, ytterligare eu
mindre ändring måtte vidtagas, därvid styrelsen anfört följande:
»Enligt nuvarande 5 § i lagen om b^nkbolags konkurs åligger det ordföranden
att ä inställelsedagen ''uppläsa’ den förteckning, som skall hava upprättats över dem,
som hava medel innestående å bankräkning. Då emellertid förteckningen under de
sista 30 dagarna före inställelsedagen skall vara tillgänglig såväl hos gode männen
som å varje bankens kontor vill det synas, som om ett enkelt tillkännagivande avförteckningen
i likhet med vad som gäller om inkomna bevakningshandlingar bör
vara tillfyllest. Det bör nämligen beaktas, att förteckningens uppläsande torde
draga ganska lång tid utan avsevärd nytta samt att underlåtenhet att efter ordalydelse
fullgöra lagens bestämmelse kan med hänsyn till den, som möjligen vill
trakassera, vara förbunden med ganska stor risk.»
9
Kvngl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 143.
Bankinspektionen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag och förklarat
sig anse den ändring, varom bankföreningens styrelse hemställt,
vara ändamålsenlig.
Aven jag anser mig böra tillstyrka de sakkunnigas • förslag. Vad
angår den hemställan, som gjorts av bankföreningens styrelse, så lärer
det icke kunna bestridas, att ett uppläsande av den ifrågavarande förteckningen
å inställelsedagen är en åtgärd, som icke blott är onödig
utan även i regel kommer att vålla mycken tidspillan, då antalet av de
borgenärer, vilka böra upptagas å förteckningen, endast i fråga om
mindre sparbanker understiger 1,000 och i vanliga fall uppgår till flera
tusental eller, om det gäller större banker, flera tiotusental. Jag vill
därför förorda, att bestämmelsen om förteckningens uppläsande ersättes
med en föreskrift, att det å inställelsedagen åligger ordföranden att låta
en var, som det önskar, taga kännedom om förteckningen.
Departementschefen uppläste härefter förslag till. lag om ändrad
lydelse av 4 och 5 §§ i lagen den 18 september 1903 angående solidariskt
bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs, av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde, att lagrådets
utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål 87 § regeringsformen
omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla,
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand. 119 höft. (Nr 143.)
Bank
inspektionen.
Departe
mentschefen.
2
10
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 143.
Bilaga.
Förslås
till
Lag
om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i lagen den IS september 1903 angående
solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ i lagen den 18 september
1903. angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:
4 §■
Under anslagstiden upprätte gode männen förteckning över de
borgenärer, vilka enligt bankens räkenskaper hava fordran hos banken
på grund av insättning å depositions-, upp- och avskrivnings- eller annan
räkning, eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning för
varje borgenär upptaga beloppet av hans fordran, så ock, där ränta å
fordringen är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden, jämte
räntefoten.
Förteckningen skall i huvudskrift av gode männen så fort ske kan
ingivas till den, som, enligt vad i konkurslagen sägs, har att emottaga
bevakningshandlingar i konkursen; börande vid huvudskriften fogas avskrifter
till antal, som påkallas av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas
överensstämmelse med huvudskriften blivit av honom bekräftad,
skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio sista dagarna
före inställelsedagen hos rättens ombudsman samt vid vart och
ett av bankens kontor hållas tillgänglig för en var, som vill taga del
av densamma.
A inställelsedagen åligger det ordföranden att låta en var, som
«
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 14H.
det önskar, taga kännedom om förteckningen; och skall fordran, som
blivit å förteckningen upptagen, anses vara i konkursen bevakad, såsom
både borgenären själv å inställelsedagen uppgivit fordringen.
5 §•
Borgenärerna äga i den ordning, som i 59 och 60 §§ konkurslagen
stadgas, besluta att med indrivning av boets fordringar och försäljning
av dess egendom må anstå viss tid, dock ej över tre år från
inställelsedagen.
Sådant beslut länder icke till inskränkning i den rätt i fråga om
försäljning av egendom, som enligt lag tillkommer inteckningshavare
eller borgenär, varom i 54 § konkurslagen förmäles.
När borgenärerna sammankallas för att besluta rörande anstånd
som ovan sägs, skall i kallelsen utsättas, att dylik fråga å sammanträdet
förekommer till avgörande.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1917.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen
den 14 mars 1917.
Närvarande:
Justitieråden GrlJLLSTRAND,
von Seth,
Wedberg,
Regeringsrådet PlaNTING-Gyllenbåga.
Enligt lagrådet tillhandakormnet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Magt Konungen i statsrådet den
2 mars 1917, hade Kungl. Magt förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i lagen den 18
september 1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs.
Förslaget, som linnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av revisionssekreteraren Edvard Gadde.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
'' Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 143.
13
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 33 mars 1917.
N arv ar an de:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: HASSELROT,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets
den 14 innevarande mars avgivna utlåtande över upprättat förslag
till lag om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i lagen den 18 september 1903
angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolag$ och sparbanks konkurs.
Departementschefen hemställde, att omförmälda förslag, som av
lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Berlin.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 119 höft. (Nr 143.)
3