Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 141.
1
Nr 141.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående grunder
för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid
kvinnligt folkskoleseminarium; given Stockholms slott den
23 februari 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet- över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen att
dels godkänna följande grunder för kvinnas utnämning och befordran
till rektor vid kvinnligt folkskoleseininarium:
1. Infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor, vilka äro stadgade
för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium, må kunna
av Kungl. Maj:t utnämnas eller iorordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium,
dock att kvinna, som är gift, må därtill utnämnas eller förordnas
endast för det fall att Kungl. Maj:t på särskild framställning funnit
skäl sådant medgiva.
2. I händelse kvinnlig rektor vid seminarium, varom nu är fråga,
träder i gifte, skall det ankomma på Kungl. Maj:ts beprövande, om hon
må bibehållas vid tjänsten.
3. Kvinnlig rektor vid sådant seminarium äger åtnjuta de löneförmåner,
som tillkomma kvinnlig adjunkt i högsta lönegraden, jämte fri bostad
eller hyresersättning till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes, samt
dessutom ålderstillägg enligt samma grunder och till samma belopp, som
äro bestämda för manlig rektor; och skola för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner
de allmänna avlöningsvillkor, som äro gällande för manlig seminarierektor,
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
4. Beträffande pensionsrätt och skyldighet att erlägga pensionsavgift
eller för pensionsändamål vidkännas löneavdrag skola tillämpas med avseende
på ordinarie kvinnlig rektor bestämmelserna i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt i nådigt
brev till statskontoret den 13 juni 1913 angående pensionsunderlag för
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 117 höft. (Nr 141.) 1
2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
rektor och tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium och med avseende
på tillförordnad kvinnlig rektor bestämmelserna i nådiga kungörelsen den
11 oktober 1907 om tillämpligheten av förutnämnda lag samt nyssberörda
nådiga brev den 13 juni 1913, därvid de för pensionsändamål utgående
årliga löneavdragen skola utgöra 85 kronor i första, 90 kronor i andra
och 100 kronor i tredje lönegraden;
dels ock föreskriva, att kvinna, som tillträder rektorsbefattning vid
kvinnligt folkskoleseminarium, skall vara underkastad de ändringar i förestående
grunder, som kunna i vederbörlig ordning varda stadgade.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågan.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition AV 141.
U
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld.
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Westman anförde:
I en till ecklesiastikdepartementet den 20 februari 1916 inkommen
underdånig ansökning hava seminarieadjunkten Hedwig Sidner in. fl. lärarinnor
vid statens folkskoleseminarier anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes till
riksdagen avlåta framställning därom, att kvinna må kunna förordnas eller
utnämnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium. Då detta ärende
i viss mån är av principiell innebörd såsom nära samhörigt med den allmänna
frågan om behörighet för kvinna att befordras till statstjänst, torde
jag till en början få göra några erinringar angående sistnämnda frågas
behandling.
Enligt den ändrade lydelse, § 28 regeringsformen erhållit genom beslut
av 1907 och 1909 årens riksdagar samt Kungl. Maj:ts därå meddelade sanktion,
må i angiven ordning — av Konungen i statsrådet — och med tillämpning av
grunder, som godkänts av Konungen och riksdagen, även infödda svenska
kvinnor kunna av Konungen utnämnas och befordras till lärarbefattningar vid
Ang. grunder
fÖrlcvinnasutnämning
och
befordran
till rektor rid
kvinnligt
folkskoleseminarinm.
4
Kungl. ilajits Nåd. Proposition Nr lil.
statens läroanstalter, de teologiska lärartjänsterna vid universiteten likväl
undantagna, till andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst samt till läkarbefattningar. Genom nådigt beslut den 26 september
1909 anbefalldes löneregleringskommittén att avgiva utlåtande och förslag
rörande sådana grunder, om vilka i § 28 regeringsformen förmäles, ävensom
beträffande ifrågavarande kvinnliga befattningshavares avlöning och
pensionering in. in., och i underdånigt betänkande den 13 januari 1911
avgav löneregleringskommittén det sålunda infordrade förslaget. Detta
förslag innebar, bland annat, att infödd svensk kvinna, som vore ogift eller
änka, skulle kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa av
kommittén angivna befattningar vid universiteten, karolinska institutet,
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, konsthögskolan, statistiska
centralbyrån, riksarkivet, kungl. biblioteket och nationalmuseum ävensom
till vissa läkarbefattningar. över kommitténs förslag inhämtades yttranden
från kanslern för rikets universitet, läroverksöverstyrelsen, akademien förde
fria konsterna, statistiska centralbyrån, riksarkivarien, riksbibliotekarien,
nationalmusei nämnd, medicinalstyrelsen, styrelsen för farmaceutiska institutet
och statskontoret.
Jag ämnar ej i detta sammanhang lämna någon närmare redogörelse
för innehållet i kommitténs förslag eller i de över detsamma avgivna yttrandena;
jag vill endast anmärka, att förslaget, som från vissa håll vann
anslutning, från andra håll framkallade anmärkningar och hittills icke föranlett
någon framställning till riksdagen.
Frågan om kvinnas anställande i sådana tjänster, som avses i § 28
regeringsformen, har emellertid icke under den tid, som sedermera förflutit,
varit helt vilande; den har i vad angår flertalet av ifrågakomna
tjänster, nämligen lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, varit föremål för behandling
av den utav Kungl. Maj:t den 5 juli 1912 tillsatta s. k. lärarlönenämnden,
som i sitt den 31 oktober 1914 avgivna »huvudbetänkande»
framlagt förslag i ämnet. Sedan utlåtanden över nämndens betänkande,
vilket jämväl innehåller förslag till Inne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid nyssnämnda och andra läroanstalter, inhämtats från vederbörande
myndigheter, har Kungl. Maj:t den 3 september 1915 anbefallt
löneregleringskommittén att avgiva underdånigt utlåtande över berörda
betänkande. Vid den slutliga prövningen av detta omfattande ärende
kommer givetvis det särskilda spörsmålet om kvinnas anställning i tjänst
av ifrågavarande slag att bliva föremål för ytterligare övervägande.
Vad särskilt angår frågan om kvinnas anställning vid folkskoleseminarierna.
har detta spörsmål behandlats jämväl av folkundervisningskommittén i
dess den 20 december 1911 avgivna betänkande angående berörda seminarier.
Kuntjl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
5
-lag anser mig böra i detta sammanhang anmärka, att (ten principiella
frågan om kvinnas anställande i statstjänst icke är slutligt löst genom
fastställande av sådana grunder, som omförmälas i § 28 regeringsformen.
Bestämmelserna i denna paragraf avse endast sådana tjänster, vilkas innehavare
utnämnas av Konungen, men icke den till antalet vida talrikare
grupp av befattningar, som tillsättas av underordnad myndighet. Vad
denna senare grupp beträffar, har redan genom av Kungl. Maj:t och riksdagen
fastställda stater eller annorledes meddelade föreskrifter ett rätt
stort antal dylika befattningar öppnats för kvinnor — detta är fallet med
bland annat en del adjunktstjänster vid folkskoleseminarierna, ämneslärarinnebefattningar
vid statens samskolor, åtskilliga befattningar vid de s. k.
kommunikationsverken samt biträdesbefattningar hos centrala ämbetsverk
och andra myndigheter — men där dylika särskilda anordningar icke
kommit till stånd, torde såsom regel anses gälla, att befattningar, som
tillsättas av de under Kung]. Maj:t ställda myndigheterna, icke få innehavas
av kvinnor.
Den nu föreliggande ansökningen av Hedwig Sidner m. 11. avser,
såsom redan nämnts, behörighet för kvinna att förordnas eller utnämnas
till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium. Till stöd för sin framställning
hava sökandena anfört:
Genom beslut av 1907 och 1909 årens riksdagar, vilka beslut av Kungl. Maj:t
sanktionerats den 6 juni 1909, hade i § 28 regeringsformen fastställts, att till lärarbefattningar
vid statens läroanstalter, de teologiska lärartjänsterna vid universiteten
undantagna, skulle med tillämpning av grunder, som av Kungl. Maj:t och riksdagen
godkänts, kunna utnämnas och befordras även infödda svenska kvinnor. Sådana grunder
hade emellertid ännu icke blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända, utan
vore frågan om dessa under utredning. Folkskolöverstyrelsen hade med anledning
härav i underdånigt utlåtande den 22 juli 1915 över ansökningar till rektorsbefattningen
vid statens folkskoleseminarium i Stockholm uttalat, att ehuru överstyrelsen ansäge,
att bland de anmälda den enda kvinnliga sökanden otvivelaktigt hörde till dem, vilka
med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordrades
hos styresmannen för ett seminarium, i främsta rummet bort komma i åtanke,
överstyrelsen icke kunnat finna, att gällande lagstiftning medgåve förordnande genom
Kungl. Maj:t av kvinnlig seminarierektor, varför överstyrelsen vid ärendets slutliga
prövning funnit sig böra taga i betraktande endast de manliga sökandena.
Med hänsyn till den viktiga uppgift, som tillkomme rektor vid ett seminarium,
en uppgift, för vars rätta uppfyllande de personliga egenskaperna spelade en stor roll,
syntes det sökandena, som skulle det vara en vinst för seminarierna, om kretsen av
dem, bland vilka Kungl. Maj:t kunde utse den, som Kungl. Maj:t funne vara den
för befattningen lämpligaste, vore så vidsträckt som möjligt, så att verkligt sakliga
skäl kunde få göra sig gällande vid valet av den lämpligaste personen. Alldeles
särskilt syntes det vara av vikt, att även kvinnor kunde komma i åtanke vid besät
-
c
Kung!,. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 141.
ta atlet av rektorsbefattningar vid kvinnliga folkskoleseminarier, då en kvinna, under
för övrigt lika personliga förutsättningar, oftast torde hava större möjligheter att inverka
fostrande på eleverna och att handhava den grannlaga vård och tillsyn av dessa,
som stadgan för folkskoleseminarierna den 3 juni 1914 (§ 105 mom. 2 och 3) ålade
rektor. Sökandena vågade med stöd av sin erfarenhet framhålla, att det särskilt vid
de kvinnliga folkskoleseminarierna med deras i många avseenden heterogena elevmaterial,
som erbjöde åtskilliga egenartade uppfostringsproblem, vore av betydelse, att
kvinnligt inflytande finge göra sig tillräckligt gällande.
Denna sökandenas uppfattning stöddes av den framställning, som år 1906 av
Sveriges folkskollärarinneförbunds verkställande utskott inlämnats till dåvarande seminariekommittén
och vari anhållits, att kommittén vid reformeringen av folkskoleseminarierna
ville för de kvinnliga seminarierna beakta bland annat det önskemålet, att
vid tillsättandet av rektor företräde måtte givas kvinnlig sökande med samma kompetens
som manlig medsökande.
Ur den till nämnda framställning fogade motiveringen tilläte sökandena sig
anföra följande utdrag: »Lika rimligt som det är, att en man med sin större insikt i
den manliga naturens såväl fysiska som psykiska egenart utövar högsta ledningen vid
ett manligt seminarium, lika rimligt och naturligt vore det väl, att den kvinnliga
naturens egenart i lika grad respekterades därigenom, att högsta ledningen vid de
kvinnliga seminarierna anförtroddes åt därtill skickliga kvinnor.»
Förslag förelåge oek om att kvinna skalle kunna utnämnas eller förord nas till
rektor vid kvinnligt folkskoleseminarinm. Sådant förslag hade av folkundervisningskommittén
i dess den 20 december 1911 avgivna underdåniga betänkande om folkskoleseminarierna
framlagts med hänvisning till erfarenheter från många av våra
större flickskolor, där kvinnliga föreståndare med utmärkelse handhade både den organisatoriska
och den disciplinära ledningen (band I, sid. 337 o. f.). I anslutning härtill
erinrade sökandena, att icke blott större flickskolor och samskolor med gymnasialavdelningar
utan även flera högre lärarinneseminarier, nämligen Anna Sandströms, Sofi
Anderssons och det med Kjellbergska skolan i Göteborg förenade högre lärarinneseminariet
ävensom det med Rudebeckska skolan i Göteborg förenade privata folkskoleseminariet
organiserats och letts av kvinnor.
I sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande hade lärarlönenämnden likaledes
föreslagit, att kvinna skulle kunna av Kungl. Maj:t utnämnas till rektor vid kvinnligt
folkskoleseminarinm. Och hade folkskolöverstyrelsen i underdånigt yttrande över detta
betänkande den 30 april 1915 tillstyrkt lärarlönenämndens förslag i berörda avseenden.
Likaledes hade svenska seminarielärarföreningens styrelse, som av Kungl. Maj:t
lämnats tillfälle yttra sig över lärarlönenämndens ifrågavarande betänkande, i yttrande
den 15 mars 1915 tillstyrkt nämnda förslag.
Frågan om kvinnas befogenhet att utnämnas eller förordnas till rektor hade
sammankopplats med frågan om de grunder, med tillämpning av vilka infödd svensk
kvinna skulle kunna av Kungl. Maj:t utnämnas till vissa statstjänster, vilken fråga
återigen, för så vitt den gällde lärarbefattningar vid statens läroanstalter, sammanhängde
med lönefrågan för lärare vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier. Då
emellertid å ena sidan förhandenvarande förhållanden torde komma att fördröja lönefrågans
lösning och å andra sidan under år 1916 pensionsåldern uppnåddes av rektor
vid ett kvinnligt folkskoleseminarium, där en kvinnlig adjunkt under flera år såsom
vikarie bestritt rektorsbefattningen, vågade sökandena i underdånighet hemställa, att
frågan om kvinnas anställning som rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium måtte av
7
Kungl. Majils Xdcl. Proposition Nr 141.
Kungl. Maj:t föreläggas riksdagen, oberoende av lönefrågan för lärare vid allmänna
läroverk och folkskoleseminarier.
Etfc sådant behandlingssätt av frågan torde icke erbjuda några svårigheter, då
grunderna för kvinnas anställning som rektor, d. v. s. avlönings- och pensionsbestämmelser,
torde kunna fastställas i anslutning till de grunder, som i sådant avseende för
närvarande gällde för kvinnas anställande som adjunkt vid folkskoleseminarium. Sökandena
erinrade, att såväl folkundervisningskommittén som liirarlönenämnden i sina
ovannämnda betänkanden föreslagit samma pensionålder för kvinnlig rektor vid folkskolesemiuarium
som för kvinnlig adjunkt vid dylik läroanstalt. Vad avlöningen beträffade,
framhölle folkundervisningskommittén (band I, sid. 434), att intet skäl föreläge
att avvika från de hittills varande allmänna grunderna för seminarierektors avlöning,
och föresloge därför för kvinnlig rektor vid folkskoleseminarium kvinnlig adjunkts
lön i högsta lönegraden järnte två ålderstillägg å 500 kronor förutom fri
bostad eller hyresersättning. Även lärarlönenämnden föresloge (band I, sid. 225), i
enlighet med för närvarande tillämpade grunder för manlig rektors avlöning, för kvinnlig
rektor vid folkskoleseminarium i begynnelseavlöning, förutom bostad eller hyresersättning,
samma avlöning som för kvinnlig ämneslärare i högsta lönegraden. Därjämte
föresloge lärarlönenämnden, som ansett manlig rektor böra komma i åtnjutande
av endast ett ålderstillägg, för kvinnlig rektor likaledes ett ålderstillägg å 500
kronor.
Vid ansökningen vöro fogade avskrifter av bland annat Sveriges folkskollärarinneförbunds
skrivelser till seminariekommittén den 2 och den
23 november 1906 med vissa önskemål rörande folkskoleseminariernas omorganisation.
Infordrade utlåtanden i ämnet hava avgivits av folkskolöverstyrehen
den 20 mars 1916 och av statskontoret den 18 januari 1917.
Folkskolöverstyrelsen har till en början anfört följande:
Löneregleringskommittén hade i sitt betänkande beträffande de grunder, med
tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor skulle kunna av Konungen utnämnas och
befordras till vissa befattningar, bland annat anfört (sid. 29), att enligt kommitténs
åsikt kvinnor borde tills vidare ej kunna utnämnas till innehavare av chefsbeställningar,
alltså ej till rektorer och föreståndare vid läroanstalter, ej heller i övrigt till
chefer för ämbetsverk och myndigheter. Som skäl härför hade angivits, att kvinnor,
innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t utnämnas till chefsbeställning,
lämpligen först såsom ordinarie innehavare av underordnade befattuingar hos
vederbörande ämbetsverk, myndigheter eller institutioner borde hava fått visa sig besitta
egenskaper, som gjorde dem skickade att vara förmän för större eller mindre
kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare.
Folkundervisningskommittén hade såsom sin mening uttalat (band I, sid. 337—338),
att rektorsbefattning vid kvinnligt seminarium borde kunna anförtros även åt en kvinna.
Kommittén hade därvid åberopat erfarenheten från många av våra större flickskolor,
där kvinnliga föreståndare med utmärkelse handhade både den organisatoriska och
den disciplinära ledningen.
Lärarlönenämnden hade (band I, sid 118) yttrat, att den, då kvinnor grundat
och såsom föreståndarinnor med framgång lett såväl kvinnliga seminarier som sam
-
s
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
skolor och högre skolor för kvinnlig ungdom, icke byst några principiella betänkligheter
mot att förorda, att kvinnor skulle få tillträde till rektorsbefattningar, men att
det icke synts nämnden lämpligt, att läroanstalter, som uteslutande vore avsedda för
manlig ungdom, leddes av kvinnor, varför nämnden förordat, att kvinna måtte förklaras
behörig att innehava rektorsbefattning vid statens samskolor, högre lärarinneseminariet
samt kvinnliga folkskoleseminarier. Mot detta uttalande hade en av nämndens
ledamöter avgivit reservation, gående därpå ut att kvinna icke måtte erhålla den
av nämnden föreslagna behörighet.
Av de myndigheter odh seminarielärarkollegier, som haft att yttra sig över
lärarlönenämndens betänkande, hade åtskilliga anslutit sig till föreuämnda utav en
av nämndens medlemmar avgivna reservation mot förslaget beträffande kvinnors behörighet
till rektorsbefattning vid vissa läroanstalter, men flertalet hade dock förordat
nämndens förslag.
Därefter uttalar folkskolöverstyrelsen sin egen uppfattning angående
den principiella delen av den föreliggande frågan:
Angående lämpligheten av att kvinna anställdes som rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium
hade överstyrelsen i sitt den 30 april 1915 avgivna underdåniga utlåtande
över lärarlönenämndens betänkande I, om än med viss reservation, uttalat sig
för medgivande av en sådan anställning. Överstyrelsen hade således principiellt anslutit
sig till den åsikten, att kvinna borde kunna anställas som rektor vid kvinnligt
folkskoleseminarium, och denna överstyrelsens ståndpunkt stöddes av de erfarenheter,
vilka överstyrelsen varit i tillfälle att göra beträffande kvinnas förmåga att bestrida
rektorsbefattuing. Allt sedan höstterminen 1912 hade nämligen rektorsbefattningen
vid folkskoleseminariet i Kalmar uppehållits av en kvinna, och det sätt, varpå detta
uppdrag utförts, syntes bekräfta det antagandet, att ledningen av arbetet vid ett
kvinnligt seminarium i vissa fall kunde med fördel anförtros åt en kvinna. Liknande
erfarenheter hade överstyrelsen varit i tillfälle att göra i fråga om ledningen av det
privata kvinnliga folkskoleseminariet i Göteborg, frän vilket elever årligen från och
med år 1912 utgått efter avlagd folkskollärarinneexamen. Sagda seminarium räknade
under läsåret 1915—1916 114 elever, och vid detsamma vore för det dåvarande ej
mindre än 12 manliga lärare anställda. Seminariet hade allt sedan dess upprättande
höstterminen 1909 föreståtts av en kvinna.
Enär överstyrelsens egna erfarenheter sålunda syntes giva vid handen, att fall
kunde inträffa, då ledningen av arbetet vid ett kvinnligt folkskoleseminarium kunde
med fördel anförtros åt en kvinna och dessa erfarenheter bekräftades av från andra
håll vunna erfarenheter, kunde överstyrelsen ej finna annat än att det vore önskligt,
att möjlighet redan nu bereddes för kvinnas anställning som rektor vid kvinnligt
folkskoleseminarium. Överstyrelsen tunne sig därför böra tillstyrka nådigt bifall till
föreliggande ansökning om vidtagande av åtgärder för beredande av sådan möjlighet.
Enligt nu gällande stadga för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914, § 133
mom. 1, förordnades rektor vid folkskoleseminarium av Kungl. Maj:t på viss tid, där
Kungl. Maj:t icke ville genom utnämning tillsätta rektorstjänst. Med avseende på
utnämning av kvinna till sådan rektorstjänst, som nu vore i fråga, gällde givetvis vad
som föreskreves i § 28 av regeringsformen. Rörande samma lagbestämmelses tillämplighet
jämväl i fråga om förordnande av kvinna hade överstyrelsen vid ett tidigare
tillfälle (underdånig skrivelse den 22 juli 1915 angående sökande till rektorsbefattning
9
kung!. Maj tis Nåd. Proposition Nr 111.
vid folkskoleseminariet i Stockholm) yttrat, att överstyrelsen icke kunnat finna nu
gällande lagstiftning medgiva förordnande genom Kungl. Maj:t av kvinnlig seminarierektor.
Enligt överstyrelsens förmenande torde därför den lagstiftningsåtgärd,
överstyrelsen nu funne sig kunna tillstyrka, böra avse såväl utnämning som förordnande
genom Kungl. Maj:t av rektor vid kvinnligt seminarium.
Därest lagstiftningen skulle, på sätt överstyrelsen föreslagit, komma att medgiva
anställning av kvinna såsom rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium, syntes beträffande
behörighetsvillkoren i övrigt för dylik befattningshavare böra, i likhet med vad
som vore föreskrivet i fråga om manlig innehavare av rektorstjänst, bestämmas, att
hon skulle uppfylla villkoren för att kunna utnämnas till adjunkt vid folkskoleseminariarn
samt bekänna den rena evangeliska läran.
Beträffande frågan, huruvida kvinnlig seminarierektor skulle kunna tillåtas träda
i gifte, syntes, med tillämpning av vad som i sådant avseende vore i gällande seminariestadga
§ 146 mom. 2 föreskrivet angående kvinnlig seminarieadjunkt, böra stadgas,
att i händelse kviunlig rektor trädde i gifte, det skulle ankomma på folkskolöverstyrelsens
beprövande, om hon finge bibehållas vid tjänsten, och borde folkskolöverstyrelsen
sedermera äga att hos Kungl. Maj:t göra hemställan om hennes entledigande därifrån, då
seminariets bästa funnes sådant kräva. Då emellertid överstyrelsen förutsatte, att ett
dylikt stadgande kunde av Kungl. Maj:t meddelas i administrativ väg, torde frågan
nu icke behöva upptagas till definitivt avgörande.
Slutligen yttrar sig överstyrelsen angående avlöning och pension för
kvinnlig seminarierektor:
Den omständigheten, att fråga förelåge om nya löne- och pensionsbestämmelser
för folkskoleseminariernas lärare, syntes icke utgöra hinder för att bestämmelser bringades
till stånd angående kvinnlig seminarierektors avlöning och pension, om ock sådana
bestämmelser bleve av provisorisk natur. Vid deras avfattande syntes man enligt
överstyrelsens mening i alla de avseenden, där ej redan genom gällande föreskrifter
forhållandena kunde anses reglerade, så mycket som möjligt böra följa de i fråga om
avlöning och pension för manlig rektor gällande stadgandena.
Beträffande de avlöningsförmåner, som borde tillkomma kvinnlig innehavare av
rektorsbefattning vid folkskoleseminarium, hade petitionärerna ifrågasatt tillämpning
av de grunder, vilka såväl folkundervisuingskommittén som lärarlöneuämnden förordat,
eller att kvinnlig innehavare av rektorsbefattning skulle äga uppbära de löneförmåner,
som tillkomme kvinnlig adjunkt i högsta lönegraden, jämte fri bostad eller hyresersättning
samt dessutom ålderstillägg enligt samma grunder, som vore bestämda eller
kunde komma att bestämmas i fråga om manlig rektor. Vad sålunda ifrågasatts stode
i noggrann analogi med vad som gällde om manlig rektors avlöning och syntes överstyrelsen
innebära för det närvarande lämpliga bestämmelser. Närmare utfört innebure
det för kvinnlig rektor lön i tre lönegrader å respektive 2.400. 2,700 och 3,000
kronor jämte tjäustgöringspenniugar, respektive 1,200, 1,400 och 1,600 kronor.
Beträffande pensionsåldern för kvinnlig seminarierektor komme givetvis att gälla
vad i lagen angående civila tjänstinnebavares rätt till pension den 11 oktober 1907 §
5 punkt a) vore stadgat, alltså att för henne pensionsrätt komme att inträda vid 55
levnads- och 25 tjänstår, varjämte, därest hon innehade rektorstjänst på förordnande,
på henne borde tillämpas bestämmelsen i nådiga kungörelsen den 9 juni 1905 angående
tillförordnad rektors vid folkskoleseminarium pensionsrätt, i enlighet varmed hon skulle för
erhållande av pension såsom rektor hava innehaft rektorsförord na Lidet under minst 15 år.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 117 höft. (Nr 141.) 2
10
Kanyl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 141.
1 fråga om pensionsbelopp och pensionsavgifter syntes förhållandena böra bliva
något olika, allt eftersom kvinnlig rektor blivit av Kungl. Maj:t utnämnd eller allenast
på viss tid förordnad.
I förra fallet komme de i den nämnda lagen §§ 3 och 10 i sådant avseende
givna bestämmelserna att gälla. Pensionsunderlaget och därmed även beloppet av hel
pension bleve, dä bär gällde tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar vore
förenade, hela lönen. Härvid vore emellertid att iakttaga, att tillägg till pensionsunderlaget
borde ske i enlighet med nådiga skrivelsen till statskontoret den 13 juni
1913 angående pensionsunderlag för rektor och tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium*).
Ifrågavarande tillägg, som föranletts av hänsyn till den i rektors avlöning
ingående förmånen av bostad eller hyresersättning, torde på grund härav böra bliva
detsamma för kvinnlig rektor som för manlig eller 500 kronor. Pensionsunderlaget
och beloppet av hel pension bleve i enlighet härmed högst 3,500 kronor, och pensionsavgiften,
som komme att utgå med 3,r> % av pensionsunderlaget, bleve i de olika
lönegraderna respektive 101 kronor 50 öre, 112 kronor och 122 kronor 50 öre.
I senare fallet komme i enlighet med nådiga kungörelsen den 11 oktober 1907
om tillämpligheten av nyssnämnda lag pensionsbeloppet att bestämmas på grund av
nådiga kungörelsen den 9 juni 1905 angående tillförordnad rektors vid folkskoleseminarium
pensionsrätt, däri föreskreves, att tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,
vilken fullgjort de i fråga om ämneslärare vid sådant seminarium stadgade villkor och
under minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skulle vara berättigad att i pension uppbära
sin lön som rektor oavkortad. Liksom i föregående fall skulle emellertid även
här tillämpas bestämmelsen i förutnämnda nådiga skrivelse till statskontoret den 13
juni 1913, varigenom pensionsbeloppet komme att ökas med 500 kronor utöver lönen.
Pensionsavgiften däremot komme i detta senare fall att utgå efter bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering
för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier. I sistnämnda kungörelse
stadgades såsom pensionsavgifter vissa bestämda löneavdrag, nämligen för rektor
i första lönegraden 135 kronor, i andra lönegraden 145 kronor och i tredje lönegraden
160 kronor samt för manlig adjunkt i högsta lönegraden 115 kronor och för kvinnlig
adjunkt i högsta lönegraden 70 kronor. Då de för rektor här stadgade beloppen tydligen
vore för höga i förhållande till den lägre avlöning, som .skulle tillkomma kvinnlig
rektor, syntes för den sistnämndas vidkommande eu proportionering böra göras på
det sätt, att avdraget för henne i första lönegraden komme att stå i samma förhållande
till det för kvinnlig adjunkt i högsta lönegraden bestämda som avdraget för manlig
rektor i första lönegraden till avdraget för manlig adjunkt i högsta lönegraden samt
att avdragen i de två följande lönegraderna finge samma förhållande i båda fallen till
avdraget i första lönegraden. I enlighet härmed skulle man för kvinnlig rektor i första
lönegraden fä ett avdrag till belopp av 82 kronor 17 öre samt i andra och tredje lönegraderna
till belopp av respektive 88 kronor 26 öre och 97 kronor 38 öre eller med lämplig
avrundning respektive 85 kronor, 90 kronor och 100 kronor. 1 överensstämmelse med
sin förut uttalade åsikt om önskvärdheten av att bestämmelserna rörande kvinnlig
rektor så långt möjligt gjordes analoga med bestämmelserna för manlig rektor ansåge
överstyrelsen ett stadgande i nu angiven riktning lämpligt. Möjligen kunde man eljest
tänka sig civila pensionslagens föreskrifter tillämpade även på tillförordnad kvinnlig
rektor. De ovan angivna pensionsavgifter, som sådan rektor därvid finge att erlägga,
*) Se riksdagens skrivelse den 24 maj 1913, nr 10, punkt 7.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
bleve dock i jämförelse med dem, som erlades av tillförordnad manlig rektor, oskäligt
stora i förhållande till den löneskillnad, som skulle komma att förelinnas mellan manlig
och kvinnlig rektor.
Statskontoret, som antagit, att dess yttrande förväntades endast i vad
ärendet angingc pensionsförhållandena för kvinnlig rektor vid folkskoleseminarium,
liar icke haft något att erinra mot vad folkskolöverstyrelsen
i sådant avseende föreslagit.
Den fordran, som löneregleringskommittén för sin del uppställt, att
kvinnor, innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t utnämnas
till chefsbeställning, först borde såsom ordinarie innehavare av underordnade
befattningar hos vederbörande institutioner hava fått visa sig besitta
egenskaper, som gorå dem skickade att vara förmän för större eller
mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare, torde böra
anses fylld i fråga om kvinnliga adjunkter vid de kvinnliga folkskoleseminarierna.
Under en tid av mer än 50 år har kvinna haft rätt att innehava
ordinarie lärarbefattning vid sådant seminarium. Redan i reglementet
för folkskoleseminarierna i riket den 21 mars 1862 förskrevs nämligen,
att vid folkskoleseminarium skulle vara anställda två huvudlärare,
av vilka den ene skulle vara seminariets föreståndare, och att till bestridande
av andra huvudlärarbefattningen vid de seminarier, där endast
kvinnliga elever mottoges, kvinna, som därtill befunnes lämplig, kunde
förordnas (§ 3). Enligt förnyade reglementet för folkskoleseminarierna den
1 december 1865 skulle vid seminarium till bildande av lärarinnor minst
en lärarinna vara anställd till bestridande av sådan undervisning, som vid
lärarseminarium ålåge adjunkt (§ 14), och sådan lärarinna skulle utnämnas
av konsistorium (§21).
I seminariestadgan den 29 januari 1886, § 14, föreskrevs, att vid
lärarinneseminarium minst en av adjunktsbefattningarna skulle bestridas
av kvinna. Vid den år 1904 genomförda löne- och pensionsregleringen
för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier upptogos ifrågavarande
befattningar såsom kvinnliga adjunktstjänster, och enligt nu gällande
seminariestadga, utfärdad den 3 juli 1914, utgöras folkskoleseminariernas
lärare i kunskapsämnena av rektor och adjunkter (§ 85: 1); vid
lärarinneseminarium skall minst en av adjunktsbefattningarna bestridas av
lärarinna (§ 86: 1). Kvinnlig adjunkt utnämnes av folkskolöverstyrelsen
{§ 142). Enligt av överstyrelsen lämnad uppgift äro för närvarande 13
ordinarie och 7 extra ordinarie kvinnliga adjunkter anställda vid statens
sex kvinnliga folkskoleseminarier.
Såsom förut nämnts, hava såväl folkundervisningskommittén som
Departe
mentschefen.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
lärarlönenämnden på anförda skäl ansett, att kvinna borde kunna erhålla
* behörighet till rektorsbefattning vid kvinnliga folkskoleseminarier, och
folkskolöverstyrelsen har vitsordat, att den erfarenhet rörande kvinnlig
seminarierektor, som under de senare åren förvärvats, givit vid handen,
att ledningen av arbetet vid ett kvinnligt folkskoleseminarium i vissa fall
skulle kunna med fördel anförtros åt kvinna. Under sådana förhållanden
torde det böra anses riktigt och ändamålsenligt, att möjlighet öppnas för
kvinna att vinna behörighet till rektorsbefattning vid sådant seminarium;
och torde i sådant syfte framställning böra avlåtas till riksdagen om godkännande,
jämlikt § 28 regeringsformen, av grunder för kvinnas utnämning
och befordran till dylik befattning.
Att dylik behörighet kan tillerkännas endast infödd svensk kvinna
framgår av grundlagsstadgandets ordalydelse.
Vad övriga behörighetsvillkor angår, tillkommer enligt nu gällande bestämmelser
(seminariestadgan § 132) behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium
den, som fullgjort villkoren för att kunna utnämnas till
adjunkt vid sådant seminarium och bekänner den rena evangeliska iäran.
Dessa villkor synas lämpligen böra gälla även i fråga om kvinnas behörighet
till dylik tjänst.
Beträffande frågan om i statstjänst anställd kvinnas civilstånd hava
under den föregående behandlingen av detta spörsmål rätt olika meningar
gjort sig gällande.
Sålunda har löneregleringskommittén i sitt ovannämnda betänkande
uttalat såsom en given sak, att Endast ogift kvinna eller änka bör kunna
utnämnas till befattning av sådant slag, som i kommitténs förslag avses,
samt att kvinnlig befattningshavare, som ingår äktenskap, skall anses hava
därmed frånträtt befattningen. Av reservanter inom kommittén uttalades
dock den meningen, att om kvinnlig befattningshavare inginge äktenskap,
det borde, på hennes ansökning, i varje särskilt fall ankomma på Konungens
prövning, huruvida hon ändock skulle få bibehålla befattningen.
Lärarlönenämnden åter har anslutit sig till de bestämmelser av ifrågavarande
slag, som meddelats i nådiga kungörelsen den 10 juni 1912
angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.
Nämnden har i enlighet därmed föreslagit, att gift kvinna må till lärarbefattning,
som enligt nämndens förslag skulle kunna innehavas av kvinna,
befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt
Kungl. Maj:1ft Nåd. Proposition Nr 141. lo
tall lämnat medgivande samt att, därest kvinnlig innehavare av sådan
lärarbefattning ingår äktenskap, hon icke skall vara skyldig att av sådan
anledning avgå från befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse
med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det
nödigt. — En av nämndens ledamöter har i särskilt yttrande avstvrkt
förslaget därom, att gift kvinna må erhålla behörighet att söka och innehava
lärarbefattningar vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet.
Vad särskilt angår kvinnliga lärare vid folkskoleseminarierna var genom
188G års seminariestadga, § 21 mom. 3, föreskrivet, att i händelse
lärarinna med adjunkts tjänstgöring trädde i gifte, det skulle ankomma
på konsistoriets beprövande, om hon finge bibehållas vid tjänsten, och
ägde konsistorium sedermera uppsäga henne därifrån, då läroverkets bästa
funnes sådant kräva. Denna bestämmelse har, med tillämpning beträffande
kvinnlig adjunkt, överflyttats till nu gällande, år 1914 utfärdade
seminariestadga, § 146 mom. 2, allenast med den ändring, att prövningsrätten
i berörda hänseende tillagts folkskolöverstyrelsen i stället för konsistoriet.
Någon uttrycklig föreskrift därom, att dylik befattningshavare skall
vid tillträde till befattningen vara ogift, är icke given vare sig i 1886
eller i 1914 års stadga.
Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande över lärarlönenärnndens betänkande
för seminariernas vidkommande vitsordat, att någon erfarenhet
i förevarande avseende icke förelåge, som påkallade restriktiva bestämmelser
av den innebörd, nämnden föreslagit, men då möjligt vore, att
förhållandena skulle bliva andra, om kvinnor komrne att anställas vid de
manliga seminarierna, och då de av nämnden föreslagna bestämmelserna
stode i överensstämmelse med vad som i andra fall vore stadgat i fråga
om gift kvinnas anställning i statstjänst, funne överstyrelsen icke anledning
att påyrka ändring i vad nämnden i denna punkt föreslagit.
I det yttrande, överstyrelsen nu avgivit över den av Hedwig Sidner
m. fl. gjorda ansökningen, har överstyrelsen uttalat sig för att, med tilllämpning
av vad som vore i gällande seminariestadga § 146 mom. 2 föreskrivet
angående kvinnlig seminarieadjunkt, borde stadgas, att i händelse
kvinnlig rektor trädde i gifte, det skulle ankomma på överstyrelsens beprövande,
om hon finge bibehållas vid tjänsten, och skulle överstyrelsen
sedermera äga att hos Kungl. Maj:t göra hemställan om hennes entledigande
därifrån, då seminariets bästa funnes sådant kräva. Överstyrelsen
förutsatte emellertid, att ett dydikt stadgande kunde av Kungl. Maj:t meddelas
i administrativ väg, vadan frågan nu icke behövde upptagas till definitivt
avgörande.
14
Kungl. Maj ds K åd. Proposition Nr 141.
Rörande det principiella spörsmålet, huruvida kvinna, som eljest är
behörig till viss statstjänst, skall, om hon är gift, äga söka eller innehava
sådan tjänst, torde jag icke hava anledning att i detta sammanhang närmare
uttala mig. Beträffande den grupp av befattningar, varom nu är
fråga, nämligen rektorstjänster vid kvinnliga folkskoleseminarier, synes
det mig lämpligast att så nära som möjligt ansluta sig till de bestämmelser,
som i förevarande avseende äro gällande i fråga om adjunkts -tjänster vid dylika seminarier.
Såsom jag redan nämnt, har varken i 1886 eller i 1914 årens stadgar
för folkskoleseminarierna uttryckligen föreskrivits, att kvinnlig adjunkt
(lärarinna med adjunkts tjänstgöring) skall vid tillträde till befattningen
vara ogift. Då emellertid dylik befattningshavare, som träder i gifte,
är skyldig att, därest läroanstaltens bästa tinnes sådant kräva, frånträda
sin befattning, torde därav få anses framgå, att enligt hittills givna bestämmelser
gift kvinna icke varit behörig att utnämnas till adjunktstjänst
vid folkskoleseminarium. Med hänsyn därtill att seminariestadgarna utfärdats
i administrativ väg, torde det dock få anses givet, att Kungl.
Maj:t ägt i särskilda fall tillerkänna gift kvinna dylik behörighet.
I överensstämmelse härmed synes mig beträffande rektorsbefattning vid
kvinnligt folkskoleseminarium böra föreskrivas, att gift kvinna skall äga behörighet
att utnämnas eller förordnas till dylik befattning endast där Kungl.
Maj:t finner skäl på särskild framställning sådant medgiva samt att, i händelse
kvinnlig rektor träder i gifte, det skall ankomma på Kungl. Maj:ts
beprövande, om hon må bibehållas vid tjänsten. Bestämmelser i denna
riktning lära icke kunna meddelas i administrativ väg utan torde böra
ingå bland de grunder för kvinnas anställning i befattning av ifrågavarande
slag, som jämlikt § 28 regeringsformen böra underställas riksdagens
prövning.
Jag övergår nu till frågan om den avlöning, som bör tillerkännas
ifrågavarande kvinnliga rektorer.
Enligt nuvarande bestämmelser äger manlig rektor vid folkskoleseminarium
åtnjuta utom fri bostad eller den hyresersättning, som av Kungl.
Maj:t bestämmes, lön i tre lönegrader å 1) 8,400 kronor, 2) 3,700 kronor
och 3) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,600,
1,800 och 2,000 kronor.
I fråga om avlöning åt kvinnlig innehavare av sådan statstjänst, som
enligt löneregleringskommitténs förslag skulle kunna innehavas av kvinna,
föreslog kommittén i sitt betänkande den 13 januari 1911, att dylik be
-
Kuiitji. Maj.-l.s XtUl. Proposition AV 141. 15
f att ningsha vare skulle äga att av do med tjänsten enligt stat förenade avlöningsförmåner,
under iakttagande av gällande avlöningsvillkor, tillgodonjuta
fyra femtedelar av lön och tjänstgöringspenningar eller arvode, som
ingå i den uti stat upptagna begynnelseavlöningen; hälften av ortstillägg
och av hyresbidrag eller hyresersättning, som utgå av statsmedel; samt
hälften av ålderstillägg eller däremot svarande avlöningsförhöjning. Enligt
dessa grunder, tillämpade på de för manlig seminarierektor Hushållande
avlöningsbestäinmelserna, skulle för kvinnlig seminarierektor den sammanlagda
kontanta avlöningen komma att utgöra i de olika lönegraderna respektive
4,000, 4,250 och 4,500 kronor. Härtill skulle komma bostad eller
hyresersättning. — Jag bör dock nämna, att även beträffande de av
kommittén föreslagna avlöningsgrunderna olika meningar kommit till synes
i kommitténs betänkande.
b olkundervisningskommitten har i avlöning för kvinnlig seminarierektor
föreslagit, utom bostad eller hyresersättning, lön i tre lönegrader
a 1) 2,800 kronor, 2) 3,100 kronor och 3) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar
å respektive 1,300, 1,500 och 1,700 kronor, tillhopa alltså
respektive 4,100, 4,600 och 5,100 kronor.
Lärarlönenämnden har föreslagit, att avlöningen för rektorer vid folkskoleseminarierna
skulle utgå i två lönegrader: för manlig rektor med
6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden, därav 2,000 kronor
i tjänstgöringspenningar, och för kvinnlig rektor med 5,300 kronor i l:a
och 5,800 kronor i 2:a lönegraden, därav 1,900 kronor i tjänsto-örinrespenningar.
För närvarande utgår hyresersättning till rektorer vid tre kvinnliga
seminarier, nämligen de i Umeå, Kalmar och Skara. Nämnden har föreslagit,
att sådan ersättning skulle för manlig rektor vid de två förstnämnda
seminarierna utgå med 1,200 kronor och vid det sistnämnda med
1,000 kronor samt att den för kvinnlig rektor skulle utgå med ett belopp,
motsvarande två tredjedelar av den för manlig rektor bestämda ersättningen.
I ^ särskilda yttranden hava emellertid avvikande meningar uttalats
beträffande avlöningen till i betänkandet avsedda kvinnliga befattnino-shavare.
°
Folkskolöverstyrelsen har i sitt förutnämnda utlåtande över lärarlönenämndens
betänkande instämt i vad nämnden föreslagit beträffande
avlöningen åt kvinnlig rektor men därjämte erinrat, att de omförmälda
hyresersåttningarna tillkommit i samband därmed, att de förut åt rektorerna
upplåtna bostadsvåningarna tagits i anspråk för undervisningsända
-
16
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 141.
mål och att sagda ersättningar torde bliva överflödiga i den man erforderliga
nybyggnader för seminarierna komma till utförande.
Då det gäller att, innan en allmän lönereglering för lärarpersonalen
vid folkskoleseminarierna m. fl. läroanstalter kan genomföras, bestämma
avlöningen för kvinnlig rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium, måste
man utgå från de nu gällande avlöningsbeloppen. Den avlöning, som sålunda
kan komma att fastställas för nämnda kvinnliga befattningshavare,
bör givetvis i sammanhang med den blivande allmänna löneregleringen
jämkas i den mån förhållandena då finnas sådant påkalla.
I sitt yttrande över den av Hedwig Sidner m. fl. gjorda ansökningen
har folkskolöverstyrelsen föreslagit, att avlöningen åt kvinnlig seminarierektor
nu skulle bestämmas i anslutning till vad som för närvarande
gäller rörande manlig seminarierektors avlöning. Den kontanta avlöningen
för manlig rektor i första lönegraden är densamma som avlöningen
för manlig adjunkt i högsta lönegraden, d. v. s. 5,000 kronor,
därav 3,400 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Därtill
komma, såsom ovan nämnts, två ålderstillägg å 500 kronor vartdera, fördelade
med 300 kronor på lönen och 200 kronor på tjänstgöringspenningarna.
Kvinnlig adjunkt åtnjuter i högsta lönegraden en avlöning av
3,600 kronor, därav 2,400 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar.
Kvinnlig rektor skulle således enligt överstyrelsens förslag komma
att åtnjuta, utom bostad eller hyresersättning, lön i tre lönegrader å 1) 2,400
kronor, 2) 2,700 kronor och 3) 3,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar
å respektive 1,200, 1,400 och 1,600 kronor. Mot detta överstyrelsens förslag
har jag intet att erinra. De allmänna avlöningsbestämmelser, som
gälla för manlig seminarierektor, böra givetvis i tillämpliga delar äga giltighet
även för kvinnlig rektor vid folkskoleseminarium.
1 likhet med statskontoret har icke heller jag funnit något att invända
mot vad folkskolöverstyrelsen föreslagit rörande pensionsförhållandena
i fråga om kvinnlig seminarierektor.
På grund av vad jag nu anfört vill jag förorda, att framställning
avlåtes till riksdagen om godkännande av grunder, i enlighet med vad i
det föregående angivits, för kvinnas utnämning och befordran till rektor
vid kvinnligt folkskoleseminarium. Därvid torde emellertid, med hänsyn till
blivande mera generella bestämmelser, böra föreskrivas, att kvinnlig seminarierektor
skall vara underkastad de ändringar i berörda grunder, som
kunna i vederbörlig ordning varda stadgade.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
o
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Hr 141.
dels godkänna följande grunder för kvinnas utnämning
och befordran till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium:
1.
Infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor,
vilka äro stadgade för behörighet till rektorstjänst vid
folkskoleseminarium, må kunna av Kungl. Maj:t utnämnas
eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium,
dock att kvinna, som är gift, må därtill utnämnas
eller förordnas endast för det fall att Kungl. Maj:t på
särskild framställning funnit skäl sådant medgiva.
2. I händelse kvinnlig rektor vid seminarium,
varom nu är fråga, träder i gifte, skall det ankomma
på Kungl. Maj:ts beprövande, om hon må bibehållas
vid tjänsten.
3. Kvinnlig rektor vid sådant seminarium äger
åtnjuta de löneförmåner, som tillkomma kvinnlig adjunkt
i högsta lönegraden, jämte fri bostad eller hvresersättning
till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
samt dessutom ålderstillägg enligt samma grunder och
till samma belopp, som äro bestämda för manlig rektor;
och skola för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner
de allmänna avlöningsvillkor, som äro gällande för
manlig seminarierektor, i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
4. Beträffande pensionsrätt och skyldighet att erlägga
pensionsavgift eller för pensionsändamål vidkännas
löneavdrag skola tillämpas med avseende på ordinarie
kvinnlig rektor bestämmelserna i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension samt i nådigt brev till statskontoret den 13
juni 1913 angående pensionsunderlag för rektor och
tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium och med
avseende på tillförordnad kvinnlig rektor bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 11 oktober 1907 om
tillämpligheten av förutnämnda lag samt nyssberörda
nådiga brev den 13 juni 1913, därvid de för pensionsändamål
utgående löneavdragen skola utgöra 85 kronor
o O O
i första, 90 kronor i andra och 100 kronor i tredje
lönegraden;
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 117 höft. (Nr 141.) 3
18
Kungl. Maj:ts JSiåd. Proposition Nr 141.
dels ock föreskriva, att kvinna, som tillträder rektorsbefattning
vid kvinnligt folkskoleseminarium, skall
vara underkastad de ändringar i förestående grunder,
som kunna i vederbörlig ordning varda stadgade.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.
Stockholm 1917, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.