Kungl. Maj:/* Nåd. Proposition Nr 123.

1

Nr 123.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående viss
ändring i bestämmelserna rörande understöd från småskollärares
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt; given Stockholms
slott den 23 februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att den, som börjat att uppbära understöd från småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt men sedermera mottager nytt förordnande såsom
lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen inrättad skola,
må, för den händelse han vid sådant förordnande kvarbliver under minst
fem år, vid förordnandets frånträdande undfå det större understöd, vartill
detta förordnande kan berättiga honom.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och Ynnest städse välbevågen.

•J O

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll. 1917. 1 sand. 101 höft. (Nr 123.)

t

Kung!. Majtfs Nåd. Proposition Nr 123.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari

1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld.

Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:

Ang. viss Sedan Kungl. Maj:t i proposition till 1892 års riksdag (nr 36) före bmä^mei-

slagit riksdagen att godkänna vissa grunder för inrättande av en anstalt
jema rörande för beredande av ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småfråT
smiska- skolor och mindre folkskolor ävensom icke ordinarie lärare och lärarinnor
lärares m. fl. vid folkskolor, anmälde riksdagen i skrivelse den 20 maj 1892 (nr 89),
understöds- att riksdagen godkänt de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna med åtanstait.
skilliga ändringar. Reglemente för »småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt»
utfärdades den 22 juni 1892, och anstalten trädde med 1893
års ingång i verksamhet.

Bland de av riksdagen godkända grunderna »i avseende å villkoren
för rätt till understöd samt om understödets belopp» ingick en föreskrift
av innehåll, att om den, som börjat att uppbära understöd från anstalten,
inottoge nytt förordnande såsom lärare eller lärarinna vid någon för den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 123. 3

allmänna folkundervisningen inrättad skola, han eller hon skulle förlora
understödet för den tid, under vilken han eller hon uppbure lön såsom
lärare eller lärarinna, dock med undantag för det fall att en understödstagare
vid sjukdoms- eller annat tillfälligt förfall för tjänstgörande lärare
eller lärarinna under kortare tid vikarierade för denne.

Denna föreskrift är såsom § 11 intagen i anstaltens reglemente.

Till jämförelse härmed torde jag få erinra om innehållet i motsvarande
föreskrift beträffande delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning.

I § 19 av Kungl. Maj:ts förordning och reglemente den 30 november 180H
angående nämnda pensionsinrättning är i berörda hänseende stadgat:

Skulle den, som efter erhållet avsked kommit i åtnjutande av pension^ åter såsom
ordinarie lärare tillträda tjänst vid folkskola, skall under den tid, han sådan beställning
innehar, pensionen, om den är större än lönen, minskas med ett däremot
svarande belopp eller, om densamma understiger eller jämnt motsvarar lönen, helt
och hållet indragas. Kvarbliver han minst fem år i sådan tjänst, äger han vid därefter
erhållet avsked undfå den större pension, vartill denna tjänst kan honom berättiga.
I annat fall må han efter avskedstagandet åter tillträda den honom förut
tillagda pensionen.

Härav framgår sålunda, att delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning
har rätt att under vissa villkor för höjning av pension tillgodoräkna
sig tjänstgöring, som fullgöres efter det den ursprungliga pensionen blivit
honom tilldelad. Det torde även böra nämnas, att ifrågavarande stadgande
för folkskollärarnas pensionsinrättning tillkommit genom beslut av
Kungl. Maj:t ensam; de grunder för pensionsinrättningens verksamhet,
som på sin tid underställdes rikets ständer och vunno ständernas gillande,
voro av helt allmän natur, och det blev beroende på Kungl. Maj:t att
meddela de närmare föreskrifter, som kunde erfordras för grundernas
tillämpning.

»

I skrivelse den 29 maj 1911 (nr 10) angående regleringen av utgifterna
under riksstatens tionde huvudtitel har riksdagen ifrågasatt viss ändring
i ovanberörcta, för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gällande
föreskrift och därom anfört (punkt 7):

Uti eu inom riksdagen väckt motion hade föreslagits, satt riksdagen måtte hos
Kuugl. Maj:t anhålla om sådan ändring i § 11 av nu gällande reglemente för smäskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, att däri medgives rätt för lärare, som
förut uppburit understöd från anstalten men genom att antaga nytt förordnande såsom
lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen inrättad skola förlorat sitt
understöd, att, om han vid sådant förordnande kvarbliver under minst fem år, vid
därefter erhållet avsked undfå det större understödsbelopp, vartill detta förordnande
kan honom berättiga».

Yad motionären anfört till stöd för sitt förslag syntes riksdagen vara värt beaktande.
Då emellertid en reglementsändring på sätt motionären föreslagit icke torde

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 123.

böra vidtagas utan föregående fullständig utredning i ärendet och sådan utredning
lämpligast skedde genom Kungl. Maj:ts försorg, hade riksdagen icke ansett sig kunna
biträda motionen utan i stället funnit sig böra hos Kungl. Maj:t anhålla om en sådan
utredning.

Med åberopande av vad sålunda blivit anfört finge riksdagen anhålla, det
täcktes Kungl. Magt låta verkställa utredning, huruvida icke sådan ändring i § It
av gällande reglemente för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt kunde
genomföras, att däri medgåves rätt för lärare, som förut uppburit understöd från
anstalten men genom att antaga nytt förordnande såsom lärare vid någon för den
allmänna folkundervisningen inrättad skola förlorat sitt understöd, att, om han vid
sådant förordnande kvarbleve under minst fem år, vid därefter erhållet avsked undfå
det större understödsbelopp, vartill detta förordnande kunde honom berättiga,
samt att Kung], Maj.-t därefter ville vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde
föranleda.

Genom nådigt beslut den 22 juni 1911 anbefalldes direktionen över
folkskollärarnas pensionsinrättning att låta verkställa förutnämnda av riksdagen
begärda utredning samt till Kungl. Maj:t inkomma med förslag ä
de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda. Direktionen avgav den
21 november 1911 utlåtande i ärendet och anförde därvid bland annat:

Verkställd undersökning hade givit vid handen, att av småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts
dåvaiande pensionärer endast två oavbrutet varit och fortfarande
vore i mistning av sitt understöd på grund av ånyo tillträdd tjänstgöring vid
den allmänna folkundervisningen. Ifrågavarande lärarinnor, vilka även omnämnts i
den inom riksdagen väckta motionen, nämligen Sista Lovisa Karlsson, född Gasslander,
och Oleana Olausdotter, hade fatt understödsbrev för sig utfärdade: den förstnämnda
den 1 november 1898 under nr 301 å 70 kronor, räknat från och med januari 1898,
och den senare den 30 september 1899 under nr 345 å 100 kronor, räknat från och
med september 1898; och hade understöden indrägt, för Karlsson från och med år
1902 och för Olausdotter från och med juli 1903.

Därest den ifrågasatta ändringen i småskollärares in. fl. älderdomsunderstödsanstaits
reglemente ansåges böra komma till stånd — varemot från direktionens sida intet vore
att erinra — torde detta höra ske sålunda, att till § 11 i reglementet fogades ett
tillägg av enahanda innebörd som i motsvarande paragraf i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning, nämligen § 19. Tillägget syntes alltså kunna avfattas sålunda: s

Kvarbliver han vid sådant förordnande under minst fem år, äger han vid förordnandets
fiånträdande undfå det större understöd, vartill detta förordnande kan berättiga
honom. I annat fall må han efter avgång från förordnandet åter tillträda det
honom förut tillagda understödet.!

Direktionens utredning och förslag remitterades sedermera till lärarlönenämnden,
som i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 november 1915 anmälde,
att nämnden genom sitt samma dag avgivna betänkande II besvarat
ifrågavarande remiss. I sagda betänkande, del 3, framlägger lärarlönenämnden
förslag rörande ombildning av småskollärares m. fl. ålderdoms -

o

Kutu/L Maj:Is Nåd. Proposition AV 123.

imderstödsanstaft till eu sniäskollärarnas pensionsinrättning. Bland de
föreslagna grunderna för eu sådan pensionsinrättning ingår Hven följande
i punkt 13 upptagna bestämmelse:

»Om lärare, vilken avgått med pension, ånyo erhåller anställning, som medför
delaktighet i pensionsinrättuingen, skall under den tid, han sådan anställning innehar,
pensionen, om den är större än lönen, minskas med ett däremot svarande belopp eller,
om den understiger eller jämnt motsvarar lönen, helt och hållet indragas. Kvarbliver
han minst fem år i sådan tjänst, äger han, vid därefter erhållet avsked, undfå den
.större pension, vartill denna tjänstgör:ug kan honom berättiga. I annat fall må han,
efter avskedstagandet, åter tillträda den honom förut tillagda pension.»

I övrigt har nämnden ej särskilt yttrat sig om den angelägenhet,
varom här närmast är fråga. Det torde därför få anses givet, att nämnden
icke haft något att erinra mot den föreslagna förändringen i den nuvarande
anstaltens reglemente.

Lärarlönenämndens ovannämnda betänkande 11 har remitterats till
yttrande av åtskilliga myndigheter, av vilka de flesta ännu icke inkommit
med svar å remissen.

Eu av ovannämnda två lärarinnor, nämligen småskollärarinnan i Botkyrka
skoldistrikt Sista Lovisa Karlsson, född Gasslander, har emellertid
i underdånig skrivelse den 25 november 1916 anhållit, att Kungl. Maj:t
täcktes antingen förklara henne berättigad att utan hinder av den omständigheten,
att henne redan år 1898 tillerkänts avkortat understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, vid avgång från sin nuvarande
tjänst åtnjuta helt understöd från sagda anstalt eller ock, därest
så icke kunde ske, vidtaga erforderliga åtgärder, för att hon måtte
bliva berättigad till erhållande av sådant understöd.

Till stöd för denna sin anhållan har [lärarinnan Karlsson bland annat
anfört:

Hon hade, efter avlagd småskollärarexamen, tjänstgjort dels såsom lärarinna i
småskola dels såsom biträdande lärarinna i folkskola från och med vårterminen 1878
till och med vårterminen 1888 samt från och med vårterminen 1886 till och med
höstterminen 1897, således under sammanlagt 17x/2 år, varefter hon på grund av sjukdom
avgått från sin dåvarande befattning och år 1898 erhållit ett årligt understöd av
70 kronor från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Hon Säde emellertid
mot förmodan snart blivit återställd till hälsan, så att hon redan år 1900 kunde för
en kortare tid uppehålla ett vikariat i småskola.

Från och med år 1901 hade hon oavbrutet tjänstgjort såsom lärarinna inom Botkyrka
skoldistrikt. Sedan dess hade . hon icke uppburit något understöd från ovannämnda
ålderdomsunderstödsanstalt men däremot årligen till densamma erlagt stadgade
avgifter.

För närvarande räknade hon sammanlagt 59 levnads- och 3372 tjänstår. Under
förutsättning att hon icke år 1898 ansett sig nödsakad att begära understöd från ålderdomsunderstödsanstalten,
hade hon varit berättigad att vid avgång från sin nuvarande

Departe mentschefen -

6 KatujL Maj:ts Nåd. Proposition Nr^l23.

tjänst från näuiuda anstalt utbekomma helt understöd, eller 450 kronor årligen. På
grund av bestämmelsen i § 11 av gällande reglemente för anstalten kunde hon emellertid
nu icke erhålla större understöd än det, som redan år 1898 tillerkänts henne,
således 70 kronor. Då hon nu på grund av sin ålder snart måste avgå från sin tjänst,
torde det böra anses rättvist, att hon efter väl vitsordad tjänstgöring under en längre
tjänstetid än den för bekommande av helt understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
föreskrivna komme i åtnjutande av sådant understöd.

Ansökningen var åtföljd av merit- och tjänsteförteckning, frej dbetyg,
utvisande att lärarinnan Karlsson vore född den 10 oktober 1857, samt
bestyrkta avskrifter av betyg dels över avlagd småskollärarinneexamen, dels
ock rörande hennes tj änstgöring.

Över ansökningen har folkskolöverstyrelsen den 13 december 1916 avgivit
infordrat utlåtande, överstyrelsen har därvid hemställt om förslag
till riksdagen, att § 11 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
måtte erhålla det tillägg, som direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning föreslagit. Till stöd för denna hemställan har
överstyrelsen, efter att hava bland annat erinrat om förberörda motion
vid 1911 års riksdag och riksdagens därav föranledda skrivelse i ämnet
samt om direktionens över folkskollärarnas pensionsinrättning och lärarlönenämndens
ovannämnda yttranden, anfört följande:

Den av lärarlönenämnden föreslagna bestämmelsen inginge i ett fullständigt förslag
till omändring av småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till en smäskollärarnas
pensionsinrättning. Då det icke torde bliva möjligt, att hela denna fråga
skulle kunna föreläggas 1917 års riksdag till prövning, syntes det överstyrelsen böra
ifrågasättas, att det tillägg till reglementet för ålderdomsunderstödsanstalten, det här
gällde, infördes, utan att beslut angående anstaltens omorganisation behövde inväntas.
Den av riksdagen begärda utredningen hade genom direktionens och lärarlönenärandens
uttalanden och förslag kommit till stånd. Ett tillägg av angivet innehåll kunde tydligen
icke på något sätt föregripa spörsmålet om ålderdomsunderstödsanstaltens uppgående
i eu småskollärarnas pensionsinrättning. För såväl skolan som den lärarkår,
det här gällde, skulle det enligt överstyrelseus mening vara till fördel, om ett dylikt
tillägg snarast möjligt bleve infört i reglementet. Att så kunde vara fallet, därpå
syntes de omständigheter, som framginge ur de till här ifrågavarande remiss hörande
handlingar, lämna ett talande exempel. Med hänsyn både till sökanden Karlsson personligen
och till skolans bästa skulle det uppenbarligen vara i hög grad öuskligt, att
peusionsförhållandena för Karlsson ordnades så, att hon kunde få med tillgodogörande
av de tjänstår, hon intjänat, avgå, då hon kände krafterna icke längre räcka till för
det arbete, som hon så många år under, som det syntes, tidvis svåra förhållanden utfört
i det allmännas tjänst.

Yad anginge den erforderliga författningsbestämmelsens avfattning, syntes det
överstyrelsen vara lämpligt, att denna erhölle den form, som återfunnes i direktionens
över folkskollärarnas pensionsinrättning förslag.

Av det anförda framgår, att lärare, som är delaktig i småskollärares in. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt, är i här berörda avseende mindre gynnsamt ställd

7

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 123.

än lärare, som är delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning. Några
skäl för ett fortsatt uppehållande av denna olikhet mellan de båda lärargrupperna
torde icke kunna förebringas. Rättvisan synes därför kräva,
att delägare i småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt får komma
i besittning av enahanda förmån, som i detta hänseende redan tillkommer
delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning, och att i sådant syfte
den av riksdagen ifrågasatta ändringen i § 11 av reglementet för ålderdomsunderstödsanstalten
kommer till stånd.

Den av riksdagen begärda och numera verkställda utredningen av
föreliggande spörsmål giver vid handen, att en sådan reglementsändring
som den nu ifrågavarande skulle få tillämpning på ett ganska obetydligt
antal delägare i anstalten och att densamma följaktligen är av?mycket
ringa ekonomisk innebörd. Berörda reglementsändring är dessutom av
den beskaffenhet, att den kan vidtagas oberoende av det föreliggande förslaget
rörande ålderdomsunderstödsanstaltens ombildning till en småskollärarnas
pensionsinrättning. Vidare ådagalägger det ansökningsärende,
för vilket jag i det föregående redogjort, att den ifrågavarande ändringen
snarast möjligt bör åvägabringas.

Då emellertid den reglementsbestämmelse, som det här gäller, tillkommit
under riksdagens medverkan, kräves för ändring av densamma,
att ärendet underställes riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj,:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,

att den, som börjat att uppbära understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt men
sedermera mottager nytt förordnande såsom lärare vid
någon för den allmänna folkundervisningen inrättad
skola, må, för den händelse han vid sådant förordnande
kvarbliver under minst fem år, vid förordnandets frånträdande
undfå det större understöd, vartill detta förordnande
kan berättiga honom.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga
▼id detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.