Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1917 kl. 12 in.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13 i
anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning,
huruvida och under vilka villkor statsbidrag skall
kunna lämnas som hjälp till bosättning åt personer, vilka
ämna ingå äktenskap.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 55, har herr von Koch hemställt, att riksdagen
ville besluta att hos Kungl. Magt anhålla om utredning, huruvida
och under vilka villkor statsbidrag skall kunna lämnas som hjälp till
bosättning åt personer, vilka ämna ingå äktenskap.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.

Frågan om åtgärder till äktenskapsfrekvensens höjande samt i
samband därmed om botemedel mot den avtagande nativiteten har redan
förut varit föremål för riksdagens behandling. Så väcktes vid 1914 års
senare riksdag en motion av herr Welin om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående utredning beträffande den nedgående nativiteten, dess orsaker
och botemedel. Det i nu förevarande motion framställda förslaget till
bosättnings hjälp berördes, ehuru mera i förbigående, i herr Welins motion.
Det andra kammarens tillfälliga utskott, till vilket denna motion hänvisats,
avstyrkte emellertid bifall till densamma, icke minst på den grund,
att frågan ansågs vara av en så vidlyftig natur, att den av motionären
begärda utredningen svårligen skulle kunna praktiskt begränsas. Motionen
vann ej heller kammarens bifall.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 12 sand. 2 avd. 12 höft. (Nr 13.) 1

Motionen.

Motion i
frågan, väckt
andra kammaren
vid
1914 (Sfs riks
dag

Utskottet.

2 Första kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Den samhällsangelägenhet, som beröres i förevarande motion, är
utan tvivel värd allvarligt beaktande. Detta framgår med synnerlig
tydlighet av det utförliga yttrande i frågan, som på utskottets hemställan
av socialstyrelsen avgivits, och vilket bifogas detta utlåtande.
Enligt i nämnda yttrande meddelade statistiska uppgifter har äktenskapsfrekvensen
såväl som nativiteten i Sverige visat avsevärd nedgång
under loppet av senaste 65 år, nämligen från respektive 7.61 och 32.7 0
till 5.8 2 och 21.6 0 på 1,000 invånare av medelfolkmängden. Nativitetssiffran
har under åren 1909—1915 sjunkit med icke mindre än 4 pro
mille, under det att födelsetalets sjunkande under näst föregående 58
år gick från 32.79 till 25.70 pro''mille. Enligt 1913 års jämförande
statistik befann sig vårt land, med undantag av Irland och Finland,
lägre än övriga europeiska länder i fråga om antal ingångna äktenskap,
och endast Frankrike och Irland hade att uppvisa ett lägre födelsetal
i förhållande till folkmängden.

Man må söka de djupt liggande, mångskiftande orsakerna till
dessa för vårt folks fortbestånd och nationella utveckling betänkliga
företeelser i nutidskulturens avigsidor, i alltjämt inom alla folkklasser
ökade krav på livet och därmed ofta sammanhängande bristande sparsamhetssinne,
i sociala missförhållanden, i industrialismens raska tillväxt och
folkströmmens dragning till städerna och stadsliknande industrisamhällen
— ett är visst, att det måste erbjuda stora svårigheter att på
lagstiftningens väg utfinna verksamma botemedel mot folkökningens
fortgående avtagande, som med emigrationen såsom bidragande faktor
hotar att närma sig en folkminskning, och omöjligt torde vara att tänka
ut något universalmedel. Det gäller nog att klarlägga och därpå i
görligaste mån söka avlägsna de olikartade orsakerna till det onda.

Vad angår motionärens hemställan om utredning, huruvida och
på vilka villkor statsbidrag skall kunna lämnas som hjälp till bosättning
åt personer, vilka ämna ingå äktenskap, anser socialstyrelsen en sådan
hjälp icke kunna i någon högre grad påskynda tilltänkta giftermål, och
att, ehuru statens utgifter för detta ändamål komme att uppgå till minst
4 miljoner kronor årligen, även om bemedlade äktenskapskandidater undan
tagas från statshjälpen, någon mera betydande förhöjning av äktenskapsfrekvensen
icke därigenom skulle framkallas. Utskottet inser svårigheten
att bedöma i vad mån den föreslagna åtgärdeD skulle komma att få
inflytande på äktenskapsbildningen i vårt land, men håller före att även
detta förslag bör beaktas vid en allmän utredning av frågan.

Ett mindre omfattande uppslag, som ävenledes i motionen framföres,
i syfte att ‘bosättningshjälp från statens sida skulle begränsas till

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3

landets jordbruksbefolkning, inom vilken äktenskapsbildningen för närvarande
är särskilt låg, finner socialstyrelsen mera lämpligt och praktiskt''
genomförbart, om det förbindes med statens lånerörelse för beredande
å landsbygden av egna jordbrukshem. Härigenom skulle ock den ur
samhällssynpunkt föga önskvärda starka invandringen till städerna kunna
motverkas. Styrelsen anser nämligen otvivelaktigt, att en av de många
orsakerna till att statens lånehjälpsverksamhet för beredande av jordbruksegnabem
icke anlitats i större utsträckning än som skett är att
söka i svårigheten för så många att uppbringa medel, som erfordras till
anskaffande av nödiga inventarier. Principiellt tilltalande vore därför
att staten till dem, som ämnade gifta sig och samtidigt stode i begrepp
att mottaga jordbruksegnahem, förutom lån lämnade bidrag till inköp
av inventarier, förslagsvis lägst 300 kronor.

Detta förslag sammanfaller emellertid i viss mån med den av herr
Olsson i Ramsta inom andra kammaren väckta motionen, varom utskottet
redan avgivit betänkande, och står liksom denna motion i nära samband
med förslaget om egnahemsrörelsens ytterligare främjande samt bör
således icke fristående utredas och avgöras, utan hänvisas till behandling
i sammanhang med den väntade kungl. propositionen i egnahemsfrågan.

För övrigt är utskottet av den uppfattningen, att det viktiga folkökningsproblemet
måste bedömas och utredas ur även andra och vidare
synpunkter än dem motionären lagt på frågan, om något tillfredsställande
resultat skall kunna ernås. Socialstyrelsen har i sitt yttrande, utan att
nu kunna förorda några bestämda åtgärder, framhållit flera möjliga utvägar
för äktenskapsbildningens stärkande och främjande i vårt land,
vilka synas utskottet beaktansvärda och böra vid en utredning komma
under övervägande jämte andra lämpliga uppslag för att kunna leda till
jämnsides gående lagstiftningsåtgärder från statsmakternas sida.

Men att i anledning av motionens yrkande, vilket endast innebär
ett speciellt önskningsmål, hos kammaren göra framställning om en
sålunda utvidgad, mera allsidig utredning, därtill torde utskottet sakna
befogenhet. Då emellertid socialstyrelsen anser beaktansvärda skäl tala
för, att en utredning angående lämpligaste sättet för befrämjande av
äktenskapsbildningen i vårt land omedelbart bör komma till stånd, och
styrelsen, som för en sådan utrednings verkställande torde äga de bästa
förutsättningar, tillika enligt sin instruktion äger att själv taga initiativ
och, om så erfordras, begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att verkställa
utredningen i fråga, förspilles ingen tid med att innevarande riksdag
icke är i tillfälle att avlåta någon skrivelse i ärendet. Socialstyrelsen,

4 Första kammarens andra tillfäUiga utskotts utlåtande Nr 13.

som äger att följa lagstiftningen i utlandet på detta område och det
utredningsarbete, som där förekommit, torde ock inom kortare tid än
en särskild kommitté kunna slutföra en utredning av detta spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må föranleda till
någon första kammarens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1917.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar
Nyländer, Danström, von Koch, Kjellgren, Tisell, Ström och Permansson.

Reservation:

av herr von Koch.

Föräta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13

Bilaga.

Utlåtande av socialstyrelsen.

Till Konungen.

På framställning av riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott har
Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 februari 1917 anbefallt socialstyrelsen att
avgiva och till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande över en inom samma kammare
väckt motion, nr 55, om åvägabringande av utredning, huruvida och under vilka
villkor statsbidrag skall kunna lämnas som hjälp till bosättning åt personer, vilka
ämna ingå äktenskap. I anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

De faktorer, som äro bestämmande för storleken av ett lands befolkning, äro
som bekant å ena sidan nativitet och immigration, å andra sidan dödlighet och
emigration. En ökning av nativiteten respektive immigrationen eller en sänkning
av dödligheten respektive emigrationen medför ett plus i fråga om befolkningens storlek,
under det att en motsatt vågrörelse medför ett minus i samma avseende. Det
synes naturligt, att en i så hög grad allmänmänsklig och för samhället betydelsefull
företeelse som befolkningsrörelsen redan tidigt skulle påkalla uppmärksamhet från
såväl enskilda forskares som samhällets sida. Intresset för befolkningsrörelsen är
också av gammalt datum och har tagit sig uttryck såväl i ett statistiskt följande
av dess fluktuationer som även i vetenskaplig behandling och praktiska lagstiftningsåtgärder.
Härvid har utan tvivel nativiteten, särskilt under den senaste tiden,
ådragit sig det största intresset, naturligtvis beroende därpå, att det ytterst är fruktsamheten
hos ett folie, som är bestämmande för dess fortbestånd och tillväxt. Det
är emellertid ingalunda så, att man alltid varit enig om betydelsen av en hög
nativitet, utan hava åsikterna härutinnan växlat. Sålunda har man gjort gällande,
å ena sidan, att en stor fruktsamhet hos ett folk vore det bästa kriteriet på dess
livskraft, å andra sidan däremot, att eu hög nativitet kunde medföra fara för fattigdom
och nöd och sålunda leda till befolkningens proletarisering. Enligt den förra
uppfattningen vore en sjunkande nativitet förebud till rasens utdöende. Enligt den
senare åter vore en begränsning av barnantalet önsklig och tecken på en högre
kultur. Enär det i sistnämnda fall givetvis funnes större utrymme för omsorgen
om individernas höjande i kvalitativt hänseende, stode ock samma åsikt mera i
överensstämmelse med rashygienens krav.

Ser man sedan efter, huru dessa varandra motsatta åsikter gjort sig gällande
under olika tidsskeden, möta först strävandena under merkantilsystemets dagar att
så långt möjligt höja den egna statens maktställning, i vilka strävanden åtgärder
att främja befolkningens tillväxt ingingo såsom ett naturligt led. Från denna tid är
sålunda att anteckna statliga åtgärder i syfte att främja såväl äktenskapsfrekvensen
som den äktenskapliga fruktsamheten. En svängning i uppfattningen å ifrågavarande
område inträdde emellertid i början av 1800-talet under påverkan av dels Malthus

6 Första kammarens andra tillfälliyu utskotts utlåtande Nr 13.

lära, dels ock sedermera nymalthusianismen, vilka som bekant båda avsågo en begränsning
av barnalstringen. Efter hand upphörde också de mera direkta åtgärderna
från statsmakternas sida att befrämja nativiteten. I vad mån ifrågavarande läror
trängt igenom hos de djupa leden inom olika folk må i detta sammanhang lämnas
därhän. Säkert är emellertid, att nativiteten under senare tid befunnit sig i ett
stadigt sjunkande inom alla kulturstater.

Till belysande härav meddelas nedanstående tabell, som är ett utdrag ur
statistisk årsbok för Sverige 1916, för jämförelses skull kompletterad med motsvarande
uppgifter för årtiondet 1881—1890.

Utom

På 1,000 invånare av medelfolkmängden : akten _____________________.

___________ skap

I födda i

Land ! Ingångna äktenskap Levande födda I % av

\ _____>______ _ _____________| levande

]- | I j ! I i födda

1881-

1890

1906—

1910

1911

1912

1913

1881-

1890

1906—

1910

1911

1912

1913

1906—

1910

Sverige ............

6.2 0

6.09

5.8S

5.94

5.90

29.0

25.4

24.0

23.8

23.1

18.5

Norge ...............

6.55

5.98

6.17

6.io

6.21

31.0

26.1

25.0

25.1

24.9

6.7

Danmark...........

7.34

7.4 5

7.17

i .33

7.23

31.9

28.2

28.7

26.7

25.6

11.0 i

Finland ............

7.3 7

6.55

5.94

O.S 7

5.S9

35.1

30.9

29.1

29.1

27.1

7.0

England ............

7 AS

7.6 4

7.59

7.75

7.75

32.5

26.s

24.4

23.8

23.9

4.0

6.70

6. so

6.70

7.13

32.3

27.6

25.6

25.9

25.5

7.1 !

Irland ...............

4.76

5.13

5.3 5

0.31

5.08

25.7

23.3

23.2

23.0

22.9

2.6

Nederländerna ...

7.06

7.34

7.23

7.65

7.S5

34.2

29.6

27.8

28.1

28.2

2.1

Belgien ............

7.01

7.92

7.93

8.0 9

30.1

24. s

22.9

22.6

—

6.3

Tyska riket ......

7.81

7.94

7.85

7.91

7.66

36.8

31.6

28.c

28.3

27.5

8.7

Österrike .........i

8.53

7.6 5

7.61

7.40

40.4

33.7

31.4

31.4

—

12.2

Ungern ............J

9.06

9.23

8.64

_ 1

36.7

35.0

36.3

—

9.3

Schweiz ............

6.93

7.53

7.3 5

7.27

6.9 2

28.0

26.0

24.2

24.1

23.1

4.5

Frankrike .........

7.3 5

7.88

7.77

7.90

7.53

23.9

19.0

18.7

19.0

18.8

8.9

Italien...............

7.86

7.85

7.50

7.5 5

7.46

37.5

32.4

31.5

32.4

31.7

5.1

Spanien ............

—

7.10

7.05

7.11

6.79

36.2

33.7

31.1

31.5

30.4

4.6

Portugal............

—

6.3 6

6.95

7.30

-

—

31.4

34.7

-

11.2

Ryssland............

8.84

8.30

—

—

48.5

45.1

43.7

~

—

2.5

Rumänien .........

8.20

9.70

10.61

8.oo

9.30

41.3

40.6

42.7

43.4

42.7

9.1

Bulgarien .........

—

9.30

9.5S

—

—

—

42.1

40.6

—

-

0.5

Serbien ............

11.04

lO.oo

10.40

4.43

—

45.4

39.4

36.6

38.1

—

1.3

Såsom framgår av ovanstående tabell, är nedgången i födelsetalet en gemensam
företeelse för hela västra Europa, under det att östra Europa ännu bibehåller
en hög nativitet.

I

Första kammarens andra tillfälliga, utskotts utlåtande Nr FL

Ifråga om orsakerna till nativitetens sjunkande hava demograferna lämnat en
mångfald olika förklaringar. Utan att närmare ingå på detta spörsmål må dock
här en kort erinran göras om de vanligast anförda orsakerna. Sålunda framhålles,
bland annat, att med en ökad kultur alltid följa stegrade fordringar på livet i allmänhet,
vilket i sin tur åter leder till framflyttning av äktenskapsåldern och begränsning
i barnantalet. Vidare göres gällande, att med stigande upplysning följer
en ökad ansvarskänsla, som avhåller familj chria att skaffa sig alltför mänga barn,
enär möjligheten att giva dem en god uppfostran och utsikter till framkomst i livet
eljest äventyras. Man pekar jämväl på kvinnoemancipationen och kvinnornas uppgående
i det industriella arbetet såsom orsaker till nedgången i nativiteten. Slutligen
anföres, att en av de viktigaste utav dessa orsaker är att söka i den starka
inflyttningen till storstäderna, där en- och tvåbarnssystem tillämpas i större utsträckning
än i småstäderna och på landsbygden och där steriliteten allt mer och
mer utbreder sig.

Vilka de verkande faktorerna här än må vara, bekräftar dock erfarenheten
den sedan länge gjorda iakttagelsen, att med ökad kultur som regel följer nedgång
i nativiteten. Så länge denna tillbakagång endast yppar sig ifråga om det relativa
antalet födda barn, det vill säga antalet födda på varje tusental av medelfolkmängden
(= födelsetalet), torde förhållandena ur demografisk synpunkt icke behöva ingiva några
mera allvarliga farhågor. Väsentligt annorlunda ställer sig saken, därest jämväl
det absoluta antalet födda barn oavlåtligt sjunker och detta förhållande visar tendens
till att bliva konstant. Exempel härpå erbjuda, bland andra, Frankrike och Sverige.
Givet är att utvecklingen då så småningom kan föra till den punkt, där antalet
ärligen födda understiger antalet årligen döda. Tillfälligtvis har detta redan inträffat
ifråga om Frankrike. Såsom framgår av tabellen har också Frankrike att
uppvisa det lägsta födelsetalet, nämligen 18.8 procent, avseende år 1913.

Vad Tyskland beträffar, har man där länge kunnat glädja sig åt en synnerligen
kraftig nativitet. Även detta land liar emellertid för längesedan passerat
maximum, och födelsetalet är numera jämväl där i avtagande, och, vad värre är,
det sjunker hastigt — den starka nedgången i födelsetalet för Tyskland anses till
väsentlig del vara beroende på den oerhörda inflyttningen i miljon- och storstäderna,
som för närvarande innesluta icke mindre än en femtedel av Tysklands hela befolkning
eller ungefär 15 miljoner människor. Liknande är förhållandet i flera andra
länder. Folkökningsproblemet har därför under det senaste årtiondet blivit aktuellt
i hela Väst-Europa och självklart torde vara, att det folkförödande kriget gjort
frågan särskilt akut i de därav berörda länderna, främst Frankrike och Tyskland.

Sedan länge har man ock diskuterat olika utvägar att avvända den fara, som
ligger i en ständigt sjunkande nativitet, och i denna diskussion deltaga numera icke
endast yrkesdemografer utan även politiker, militärer, läkare m. fl. Härvid hava
en hel del förslag framkommit, avseende att råda bot på det onda. Förslagen hava
dels gått ut på en mera direkt premiering av barnalstringen, dels ock avsett att
indirekt befrämja densamma genom att uppmuntra äktenskapsbildningen. Bland
föreslagna åtgärder av det förstnämnda slaget må här nämnas utbetalande av en
relativt stor statspremie för varje barn, exempelvis från och med det tredje inom
samma familj, lämnande av årliga uppfostringsbidrag, exempelvis från och med det
tredje barnet inom barnrika familjer, ävensom anordnande av särskild ålderspensionering
av föräldrar, som uppfött och uppfostrat ett visst antal barn och så vidare.

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Äktenskapsbildningen åter har man. velat främja genom att giva visst företräde åt
familjefäder till stats- och andra allmänna tjänster, genom särskilda lönetillägg för
gifta löntagare, anställda i dylik tjänst, genom lindring i militärhördan för gifta män
ävensom genom särskild beskattning av ogifta personer, företrädesvis ungkarlar och
så vidare. Tilläggas må ock, att man bland annat genom konfiskering av arv i
bamfattiga familjer* tänkt sig kunna framkalla ett större antal barn inom familjerna.
Alla dessa förslag hava emellertid det gemensamt, att de antingen bliva ineffektiva
eller ock svåra att praktiskt genomföra på grund därav att deras tillämpning
skulle tillskynda vederbörande stater oerhörda kostnader eller ock utgöra ett
alltför skarpt brytande med tradition och bestående samhällsordning. Det är därför
endast undantagsvis som ifrågavarande förslag fått någon praktisk efterföljd. Såsom
ett första steg i nu antydd riktning torde i allt fall böra uppfattas de i flertalet
länder införda lättnaderna i den direkta statsbeskattningen för familjer med barn.
Dessa skattelindringar äro dock alltför obetydliga för att kunna öva något som
helst inflytande vare sig på äktenskapsfrekvensen eller nativiteten.

I Frankrike har man likväl på grund av förhållandenas makt tvingats att på
allvar försöka sig på att lösa befolkningsproblemet. Enligt lagen om understöd åt
barnrika familjer den 14 juli 1913 har varje familjeförsörjare i Frankrike, vars inkomster
måste betraktas såsom otillräckliga och som har att försörja ett visst antal
barn, rätt till ett månatligt bidrag av allmänna medel. Kostnaderna härför fördelas
enligt vissa grunder på stat, departement och kommun. Bidrag utgår för varje barn
under 13 år, räknat från och med det fjärde. Änklingar erhålla dock understöd
från och med det tredje, änkor från och med det andra barnet. Barn mellan 13
och 16 år, för vilka skriftligt lärlingskontrakt föreligger, likställas ifråga om rätten
till understöd med barn under 13 är. Understödet skall utgöra minst 60 francs
per år. Överstiger detsamma 90 francs per år, erhålles ej statsbidrag för det överskjutande
beloppet. De kommunala myndigheterna avgöra, vilka skola komma i åtnjutande
av understöd. De årliga kostnaderna hava beräknats uppgå till 25 miljoner
francs för staten, 16 miljoner francs för kommunerna och 9 miljoner francs för
departementen.

Enär lagen trädde i kraft den 1 mars 1914 har man givetvis icke ännu
kunnat göra några säkrare iakttagelser över dess verkningar. Anmärkas må emellertid,
att i parlamentet redan framförts olika ändringsförslag, avseende bland annat
att låta understöden börja med tredje barnet samt att ställa bidragen i bättre
relation till de verkliga uppfostringskostnaderna.

Vad därefter vårt eget land beträffar, så utvisar ovanstående tabell, att Sverige
numera befinner sig bland de allra sista ifråga om såväl äktenskapsfrekvens som
nativitet. Sammanräknas Finland med Ryssland samt Irland med England och
Skottland, distanserar Sverige betydligt alla övriga europeiska länder ifråga om låg
äktenskapsfrekvens, och under angivna förutsättning har endast Frankrike att uppvisa
ett lägre födelsetal. Utvecklingen i vårt land under de senaste årtiondena i
ifrågavarande avseende får sin närmare belysning genom nedanstående tablå:

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1)

År

På 1,000 invånare av
modelfolkmängden

År

På 1,000 invånare av
medelfolkmängden

Ingångna

äktenskap

Levande

födda

Ingångna

äktenskap

Levande

födda

1851—1860

7.6 1

32.7 9

1906

6.1S

25.70

1861—1870

6.54

31.40

1907

6.21

25.58

1871—1880

O.si

30.48

1908

6.12

25.70

1881--1890

6.28

29.06

1909

5.97

25.58

1891—1900

5.94

27.14

1910

6.03

24.66

1901—1910

6.8 0

25.7 7

1911

5.88

23.99

1912

5.94

23.so

1913

5.93

23.16

1914

5.80

22.8 7 i

1915

5.82

21.60

Födelsetalet i Sverige har sålunda under den tidrymd, ovanstående tablå omfattar,
befunnit sig i ett så gott som oavbrutet sjunkande. Jämväl äktenskapsfrekvensen
visar i stort sett en betydande nedgång, ehuru dock här en del ojämnheter
gjort sig gällande.

Den i det föregående meddelade jämförelsen mellan de europeiska länderna
slutar med år 1913. För Sveriges vidkommande finnas emellertid motsvarande uppgifter
tillgängliga även för åren 1914 och 1915, och siffrorna för sistnämnda år angiva,
såsom framgår av tablån här ovan, att ytterligare nedgång ägt rum. För år
1915 utgjorde sålunda födelsetalet 21.60 pro mille och giftermålstalet 5.8 2 promille.
En svensk politiker har träffande uttryckt saken så, att den svenska nationen bränner
sitt ljus i båda ändar. Resultatet härav har ej heller uteblivit, i det att jämväl
det absoluta antalet årligen födda visar en kraftig tendens att gå tillbaka. Antalet
levande födda i Sverige utgjorde:

År

Antal

levande

födda

År

Antal

levande

födda

1906

136,620

1911

132,977

1907

136,793

1912

132,868

1908

138,874

1913

130,200

1909

139,505

1914

129,451

1910

135,625

1915

123,049

Dessa siffror utvisa, att en minskning i antalet levande födda ägt rum under
år 1915 i förhållande till år 1909 med icke mindre än 16,456 eller närmare 12
procent. Antalet döda utgjorde under samma år respektive 74,538 och 83,422.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 12 sand. 2 avd. 12 höft. (Nr 13.) 2

10 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Därest från antalet levande födda räknas antalet döda, återstår ett födelseöverskott
av 64,967 för år 1909 mot endast 39,627 för år 1915. Dragés ifrån sistnämnda
tal ytterligare resultatet av en normal nettoemigration, 10,000 å 20,000 personer —
emigrationen har under världskrigets fortvara betydligt understigit den eljest normala
— erhålles som rest ett befolkningsöverskott av 20,000 å 30,000 personer,
en siffra, som uppenbarligen icke tål allt för många sådana reduceringar som den,
vilken enligt vad nyss påvisats ägt rum ifråga om levande födda från år 1909 till
år 1915.

Ser man nu efter, huru här ifrågavarande förhållanden gestalta sig i städerna
till skillnad mot landsbygden, visar det sig, att äktenskapsfrekvensen är betydligt
större i. städerna än på landsbygden, under det att motsatsen äger rum i fråga
om nativiteten. Under år 1915 uppgick sålunda giftermålstalet till 7.13 promille
i städerna men till endast 5.33 pro milis på landsbygden och födelsetalet till 20.18
pro mille i städerna och 22.13 pro mille på landsbygden.

Då det i detta sammanhang jämväl torde vara av stort intresse att konstatera,
huru äktenskapsfrekvens och nativitet fördela sig på olika yrkesgrupper, meddelas
här nedan en översikt däröver. Siffrorna utgöra de årliga medeltalen för tioårsperioden
1901 — 1910, hämtade ur Befolkningsrörelsen 1901—1910 (tioårsöversikt.)1)

På 1,000 invånare av
medelfolkmängden

Yrkesgrupp

Ingångna

äktenskap

Leyande

födda

Jordbruk och fiske.................................

4.76

23.0

Industri och bergsbruk............,...............

7.12

30.4

Handel och samfärdsel...........................

8.25

28.4

Allmän tjänst m. m...............................

6.25

20.7

I allt

6.oo

25. s

Ovanstående siffror giva bland annat vid handen, att äktenskapsfrekvensen
är synnerligen svag inom jordbruk och fiske. Nativiteten är även ganska låg,
ehuru icke så låg, som giftermålstalet giver anledning antaga. Inom berörda yrkesgrupper
äro sålunda giftermålen mera sällsynta, men familjerna istället relativt
barnrika. Sistnämnda förhållande bekräftas ock därav, att under nyssnämnda tioårsperiod
på 1,000 gifta kvinnor under 45 år årligen kommo på landsbygden 270.03
barnaföderskor men i städerna endast 223.4 4. Anmärkas må emellertid, att det
låga giftermålstalet för jordbruksbefolkningen säkerligen i hög grad är beroende
av den starka strömningen till städerna och industrien, särskilt av de giftasvuxna
åldrarna, ett förhållande, som givetvis inverkar menligt jämväl på födelsetalet inom
samma befolkningsgrupp.

1) Ifrågavarande publikation, som ingår i serien Sveriges officiella statistik, föreligger ännu
visserligen endast i korrektur, men har statistiska centralbyrån i allt fall gjort ifrågavarande
siffror tillgängliga. ,

11

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

i''ör do i allmän tjänst anställda äro såväl gifterrnålstal som isynnerhet födelsetal
låga. Inom de båda övriga yrkesgrupperna, industri och bergsbruk samt handel
och samfärdsel, äro motsvarande förhållanden väsentligt bättre och kunna betecknas
såsom goda.

Socialstyrelsen har ansett sig böra lämna ovanstående kortfattade överblick
över vissa delar av befolkningsproblemet, innan styrelsen övergår till den mera
direkta behandlingen av föreliggande motion. Styrelsen håller nämligen före, att
ett bedömande av de utav motionären framförda spörsmålen svårligen kan ske
annat än i samband med vissa andra därmed nära sammanhängande befolkningsfrågor.
Självfallet måste åtgärder, vidtagna att befordra äktenskapsbildningen,
indirekt befrämja jämväl nativiteten, och omvänt synas åtgärder, avseende att höja
nativiteten, i allmänhet kunna förväntas gynnsamt återverka på äktenskapsbildningen.
Motionären inriktar väsentligen problemet på ett befrämjande av äktenskapsbildningen
såsom ett i och för sig önskvärd mål, under hänvisning, bland annat,
till ledande svåra missförhållanden på sedlighetens område, samt under framhållande,
att en förbättring häri vore att förvänta genom ökad äktenskapsfrekvens. Detta
motionärens motiv förtjänar otvivelaktigt beaktande. De uppgifter angående antalet
oäkta barn i Sverige i förhållande till levande födda, som återfinnas i ovanstående
först införda tabell, äro i detta avseende vältaliga. Det framgår av nämnda uppgifter,
att det relativa antalet oäkta barn är icke oväsenligt högre i Sverige än i
något annat land. Under femårsperioden 1906—1910 utgjorde de oäkta barnen
13.5 procent av samtliga levande födda. Siffran har för år 1913 stigit till 15.60.
Åtgärder, vidtagna i syfte att avhjälpa berörda missförhållande, måste därför anses
väl motiverade.

Motionären har jämväl antytt äktenskapsbildningens betydelse för nativiteten.

Det synes emellertid uppenbart, att frågan om nativitetens höjande eller i allt
fall dess bibehållande vid det nuvarande läget utan gensägelse måste anses vara
befolkningsrörelsens viktigaste problem och naturliga brännpunkt. Den föregående
redogörelsen lärer ock giva vid handen, att det är hög tid på att denna fråga
upptages till allvarligt dryftande även i vårt land. Reformer i nuvarande tid, berörande
befolkningsrörelsen, torde därför böra framför allt inriktas på nativitetsproblemet.
Såsom av det ovan anförda framgår, synes emellertid hos oss saken
snarast ligga så, att den låga födelsesiffran ännu så länge till väsentlig del måste
tillskrivas den låga äktenskapsfrekvensen, enkannerligen inom jordbruksbefolkningen,
vars svaga äktenskapsbildning synbarligen drager ned genomsnittssiffran för hela
riket. Det förefaller därför naturligt, att man för Sveriges vidkommande i främsta
rummet borde taga sikte på ett befrämjande av äktenskapsbildningen såsom ett
medel att höja nativiteten. Kommer giftermål en gång till stånd, torde i vårt
land, i all synnerhet på landsbygden, ännu goda förutsättningar finnas för att jämväl
barn skola komma till världen.

Vad därefter angår frågan om möjliga och lämpliga utvägar för höjande av
äktenskapsfrekvensen, så torde som allmänt omdöme gälla, att ju bättre de ekonomiska
förutsättningarna äro, desto större utsikter finnas för en god äktenskapsfrekvens.
Riktigheten härav bekräftas bland annat av det faktum att i städerna
respektive inom industrien, där större möjligheter finnas till en god inkomst och
dit följaktligen en strömning, särskilt av de giftasvuxne, går från landsbygden och
jordbruket, giftermålen äro relativt talrikare än på landsbygden respektive inom

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 13.

jordbruket, där tillfällena att få goda inkomster äro mera sällsynta. Erfarenheten
visar ock, att med goda konjunkturer till viss grad följer en stegrad äktenskapsfrekvens.
Då det emellertid givetvis icke ligger inom möjligheternas gräns att
genom statsingripanden i någon högre grad direkt förbättra befolkningens ekonomiska
läge i allmänhet, lära andra vägar få anlitas. Med avseende härå vill styrelsen
här nedan framföra vissa synpunkter, men anser sig styrelsen redan nu böra
betona, att detta sker endast diskussionsvis, så att därvid framkommande uppslag
icke få uppfattas såsom innebärande något ståndpunktstagande från styrelsens sida.

Ett helt säkert synnerligen effektivt medel vore att betala högre löner i
form av familjetillägg till de gifta männen än till de ogifta. Denna utväg torde
emellertid få lämnas åsido redan av det skälet, att det säkerligen ur konkurrenssynpunkt
skulle möta oövervinnerliga hinder att genomföra en dylik princip ifråga
om löntagare, anställda i enskild verksamhet. För stats- och i annan allmän tjänst
anställda torde däremot saken kunna diskuteras.

Motionären har för egen del tänkt sig, att staten skulle lämna ekonomisk
hjälp till bosättning åt personer, vilka ämna ingå äktenskap. Med avseende härå
vill styrelsen till en början framhålla, att, försåvitt man med denna bosättningshjälp
vill vinna något som helst resultat ifråga om ökad äktenskapsbildning, densamma
måste bestämmas till ett icke allt för lågt belopp. Motionären har antydningsvis
nämnt summan 150 kronor. Ehuru nämnda belopp synes tämligen anspråkslöst och
väl knappt för att vara till en sådan hjälp, att ett påtänkt giftermål därigenom
i någon högre grad påskyndas, skulle dock en allmännare tillämpning av systemet
ifråga medföra kännbara utgifter för staten. Då giftermålens antal i Sverige uppgår
till ungefär 33,000 per år, komme nämligen, även med frånräknande av äktenskap
mellan mera välsituerade personer, statens utgifter för ifrågavarande ändamål att
uppgå till minst 4 miljoner kronor årligen. Ehuruväl summan förefaller ganska
avsevärd, synes det dock knappast sannolikt, att någon mera betydande förhöjning
av äktenskapsfrekvensen därigenom skulle framkallas.

Vill man undvika stora kostnader för staten, synes man hellre för underlättande
av bosättningen för den stora massan av vårt folk kunna ifrågasätta, huruvida
icke spartvång för ändamålet borde åläggas alla ogifta män, exempelvis mellan
18 och 30 år. Ett sådant sparsystem skulle möjligen kunna samorganiseras med
den allmänna pensionsförsäkringen. Som villkor kunde för sådant fall bland annat
föreskrivas, att den sparade summan icke i sin helhet finge utbetalas annat än som
bosättningshjälp, men att insättningarna, för den händelse insättaren icke gifte sig,
i allt fall skulle tillgodoräknas honom såsom gjorda för vinnande av frivillig pension.
Ehuru sålunda det insatta beloppet ingalunda skulle vara helt förlorat för insättaren
utan i framtiden komma honom tillgodo i form av frivillig pension, förefaller det
dock ganska sannolikt, att ovannämnda villkor skulle kunna bliva en ganska kraftig
drivfjäder för mången att ingå äktenskap, särskilt om det sparade kapitalet genom
tillgodoräknande av ränta på ränta skulle uppgå till en mera avsevärd summa.

Åven motionären har emellertid beaktat de svårigheter, vilka möta för ett
allmännare beredande av bosättningshjälp från statens sida och i anledning härav
ifrågasatt förslagets begränsande till vissa grupper av landets invånare. Styrelsen
har likaledes varit inne på denna tankegång och därvid tyckt sig finna naturliga
anknytningspunkter till vissa befolkningsgrupper. Icke minst i anledning av ovan
meddelade statistiska uppgifter, vilka ju bland annat ådagalagt, å ena sidan att

Första kammar ens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 13

äktenskapsfrekvensen är myckot lag inom landets jordbruksbefolkning, men å andra
sidan att familjerna äro barnrikare på landsbygden än i städerna, har det fallit
sig synnerligen naturligt att överväga möjligheten och lämpligheten av att förbinda
det i motionen givna uppslaget med statens lånerörelse för beredande av jordbruksognahem.
En av de många orsakerna till att denna hjälpverksamhet från statens
sida icke anlitats i större utsträckning än vad som skett, torde otvivelaktigt vara
att söka i svårigheterna för de flesta av dem, vilka reflektera på att skaffa sig ett
jordbruksegnahem, att uppbringa de medel, som äro erforderliga för anskaffande av
nödiga inventarier. Det är icke nog med att vederbörande erhålla ett jordstycke.
Inventarier äro också nödvändiga. Särskilt under nuvarande förhållanden med de
kreaturspriser, som nu gälla och sannolikt under en avsevärd tid framåt komma
att bliva rådande, torde det för dem, vilka icke äga några mera avsevärda besparingar
utan endast hava den egna arbetskraften att bygga på, möta synnerligen
stora svårigheter att förvärva jordbruksegnahem. Principiellt tilltalande vore därför
att staten till dem, som ämnade gifta sig och samtidigt stode i begrepp att mottaga
jordbruksegnahem, förutom lån enligt fastställda villkor för inköp av vederbörande
fastighet, jämväl lämnade bidrag till inköp av inventarier. Enär det här knappast
vore fråga om direkt bosättningshjälp utan snarare om bidrag till inventarier, finge
beloppet icke sättas allt för lågt, åtminstone icke under 300 kronor.

En dylik åtgärd vore ägnad att bereda större utsikter för befolkningen på
landsbygden att där inom jordbruksnäringen skapa sig ett hem och en framtid
i stället för i städerna och inom industrien. Den riktar sig vidare mot just det
befolkningslager, inom vilket en höjning av äktenskapsfrekvensen är mest av behovet
påkallad och därjämte även mest önskvärd ur den synpunkten, att där ännu
torde finnas de bästa förutsättningar för uppkomsten av bamrika familjer. Framhållas
må tillika, att ett visst urval redan skett vid egnahemslånets beviljande, sä
att man torde kunna få förutsätta, att mottagarna av bidraget äro skötsamma
människor, som äga förmåga att försörja sig själva och sina barn. Måhända skulle
realiserandet av denna tanke icke endast gagna egnahemslånerörelsen som sådan
utan jämväl tjäna som medel att binda en avsevärd del av befolkningen vid landsbygden
för att där bilda familj och föda landet sunda söner och döttrar.

Vilka kostnader en dylik hjälpverksamhet från statens sida skulle medföra,
låter sig givetvis icke på förhand bedöma. Till viss ledning må emellertid meddelas,
att enligt tillgängliga uppgifter under åren 1905—1914 utlämnades följande
antal jordbrukslån:

År

j

Antal jord-brukslån

År

Antal jord-brukslån

.

1905

644

1910

;

1,312

1906

441 i

1911

1,096

1907

645

1912

1,183

1908

956

1913

1,424

1909

1,123

1914

1,340

14 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Enligt ovan anförda statistiska uppgifter är äktenskapsfrekvensen abnormt
låg, förutom hos jordbruksbefolkningen, även inom den yrkesgrupp, som utgöres av
de i allmän tjänst anställda, något som jämväl är ägnat att återverka på nativiteten
inom samma grupp. Då nu statstjänsten i allmänhet erbjuder en säker anställning,
som i och för sig borde uppmuntra till ingående av äktenskap, synes man vara
berättigad antaga, att nämnda missförhållande har sin grund förnämligast i den
knappt tillmätta avlöning, som i regel åtföljer statstjänsten. Här synes om någonsin
vara ett område, där staten lämpligen bör inskrida, antingen genom lämnande av
bosättningshjälp eller på annat sätt. Det synes därför kunna ifrågasättas, huruvida
icke staten med hänsyn till det värde, som den gifta statstjänaren otvivelaktigt
måste anses ur här ifrågavarande synpunkt representera framför den ogifta, borde
tillerkänna den förre vissa företräden framför den senare. En sådan princip, ehuru
ur helt andra synpunkter nämligen rent lönepolitiska, har även framförts i officiella
utredningar samt i viss mån redan godtagits av statsmakterna genom beviljande av
särskild krigstidshjälp till vissa familjeförsörjare. Även om för närvarande alltför
starka betänkligheter skulle resa sig mot tanken, att de i statens tjänst varande
familjefäderna i allmänhet och under normala förhållanden tillerkännas särskilda lönetillägg,
familjetillägg, så själas dock andra utvägar redan nu kunna tagas i övervägande.
Exempelvis låter det tänka sig, att rätt till ålderstillägg skulle kunna
inträda tidigare för den gifta statstjänaren än för den ogifta, exempelvis efter 3 år
för den förra, men först efter 5 år för den senare.

Det synes föreligga vissa skäl att antaga, att dylika reformer, därest de befunnes
ur olika synpunkter lämpliga, skulle kunna utöva ett gynnsamt inflytande på
äktenskapsbildningen bland statstjänarna. I samband härmed må erinras, att den
gifta statstjänaren för närvarande i verkligheten uppbär mindre ersättning för sitt
arbete av staten än den ogifta, enär staten i form av indirekta skatter årligen
återtager ett vida större belopp av den förra än av den senare. En kompensation
i någon form skulle därför innebära en viss grad av rättvisa.

Därest staten på här antytt sätt sökte bereda familjefadern en förmånligare
ställning, torde det kunna antagas, att det givna föredömet så småningom skulle
sträcka sina verkningar nedåt såväl till de kommunala anställningarna som ock till
vissa grenar av den enskilda verksamheten, såsom banker, försäkringsbolag, järnvägar
in. fl. För den stora massan av enskilda löntagare inom industri, hantverk,
jordbruk m. m. synas dylika åtgärder knappast vara genomförbara. Emellertid torde
man även här kunna tänka sig vissa lättnader i familjefaderns ställning, exempelvis
genom åtgärder i syfte att driftsinskränkningar med därav följande avskedanden i
första hand skulle gå ut över de ogifta arbetarna och i sista hand drabba de gifta.
Omöjligt torde ej heller vara, att en del arbetsgivare, vilka för sin näring äro i
någon högre grad beroende av den mera fasta och stående arbetarstam, som de
gifta arbetarna otvivelaktigt utgöra, skulle befinnas villiga att hjälpa sina arbetare
med bosättningen, därest deras åtgöranden i nämnda avseende jämväl uppmuntrades
med ekonomiskt bidrag från statens sida. Givetvis skulle för berörda fall sådana
villkor förbindas med statsbidragets tillgodonjutande, att arbetarna genom mottagande
av dylik hjälp utav arbetsgivaren icke bleve oskäligt bundna i sin handlingsfrihet
gent emot denne. I samband härmed vill styrelsen omnämna, att styrelsen har
sig bekant, att ett industriellt företag i Tyskland, såsnart någon flicka födes bland
dess arbetare, insätter en summa penningar i bank för den nyföddas räkning under

Första kammarens andra tillfälliga utslcutts utlåtande Nr 13. 15

villkor, bland annat, att beloppet med därav följande avkastning icke utbetalas till
den, för vars räkning insättning skett, i annan form än som brudgåva, dä hon
gifter sig. Det har också uppgivits, att dessa flickor äro mycket eftertraktade av
de unga männen och alltid bliva gifta. Måhända finnes här ett uppslag att taga
vara på.

Socialstyrelsen har vid behandlingen av förevarande spörsmål kommit till
den åsikten, att viss sannolikhet talar för att ett anlitande jämsides av vissa utav
här ovan angivna, på begränsade områden inriktade metoder, eventuellt även andra,
borde, utan att allt för stora krav därigenom lades på staten, kunna så småningom
inarbeta i det allmänna medvetandet den uppfattningen, att bildandet av familj är
ur samhällets synpunkt någonting synnerligen värdefullt och att samhället därför så
långt möjligt vill stöda och gynna dem som påtaga sig det därmed förenade ansvaret.

Därest en dylik uppfattning trängde igenom folkets breda led, torde ock
goda förutsättningar skapats för äktenskapsfrekvensens stärkande och tilltagande.

Beaktansvärda skäl synas sålunda tala för, att en utredning angående
lämpligaste sättet för befrämjande av äktenskapsbildningen i vårt land omedelbart
bör komma till stånd, och har styrelsen antytt vissa möjliga utvägar, som härvid
kunna tagas i övervägande. Det ligger emellertid i sakens natur, att styrelsen i
frågans nuvarande läge icke ansett sig kunna förorda någon eller några bestämda
åtgärder för vinnande av berörda syfte.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit tjänsteförrättande generaldirektören
Huss, byråcheferna Andersson, Bergsten och Först samt tjänsteförrättande
byråcheferna Molin och Bjurstedt.

Stockholm den 21 mars 1917.

Elis Bjurstedt.

Underdånigst
GUNNAR HUSS.