Första kammarms fÖV8t(l tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1917 kl. 12 m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 21, i
anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående utredning och förslag i fråga om folkskolväsendet
i de finsktalande delarna av Norrbottens län.
I en inom andra kammaren av herr von Sneidern väckt motion, nr 204,
hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte företaga en fullständig utredning om folkskolväsendet
i de finsktalande delarna av Norrbottens län och därefter till riksdagen
inkomma med de förslag, som av denna utredning kunna föranledas.
I motionärens förslag till fullständig utredning om folkskolväsendet
i de finsktalande delarna av Norrbottens län framhålles i främsta rummet
önskvärdheten av arbetsstugors upprättande inom särskilt angivna orter.
Enligt av motionären i detta avseende åberopade utredningar, verkställda
av skolråden i de flesta finsktalande församlingarna och av folkskoleinspektörer,
skulle icke mindre än nio nya arbetsstugor erfordras enbart i
finnbygden för att bereda undervisning åt barn, vilka på annat sätt icke
kunna erhålla någon ordnad sådan.
Motionen avser emellertid icke endast inrättande av nya arbetsstugor
utan en fullständig utredning beträffande skolförhållandena i Norrbottens
län, motsvarande den i maj 1915 slutförda utredningen om den svensktalande
lappmarken. Härom yttrar motionären:
»Statsmakterna böra sättas i stånd att erhålla en verkligt ingående
kännedom om här rådande förhållanden för vidtagande av de åtgärder,
som eventuellt kunna befinnas behövliga. Det är sant, att skolväsendet i
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 12 satnl. 1 avd. 16 höft. (Nr 21.) 1
Motionen.
Andra kammarens
första
tillfälliga
utskott.
Historik.
Första kammarens fövstd tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
dessa trakter intar en gynnad ställning i förhållande till den svenska lappmarken,
men det är också sant, att alldeles särskilda förpliktelser här
åvila staten. Det nu till 225,000 kronor uppgående anslaget till »befrämjande
av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta
finnar» avser att befrämja det svenska språket och den svenska kulturen
i gränsbygderna. Denna uppgift kan väl förenas med folkundervisningens
allmänna syften, om nämligen undervisningsväsendet är av bästa beskaffenhet;
i motsatt fall blir resultatet synnerligen otillfredsställande både vad
beträffar språkkunskapen och folkundervisningen».
Den väg, man har att gå för erhållande av en tillfredsställande undervisning
i dessa bygder, angives på följande sätt: Fullbordandet av
systemet med fasta skolor och ett tillräckligt antal arbetsstugor eller
skolhem att upptaga de avsides boende barnen, ävensom en lärarekår med
förmåga att meddela en praktisk och åskådlig undervisning i och på
riksspråket.
I avseende på vad motionären i övrigt anfört tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen.
Andra kammarens första tillfälliga utskott har efter erhållen remiss
av motionen anfört följande:
»Beträffande vad som hittills uträttats till främjande av undervisningsväsendet
i ifrågavarande finnbygder vill utskottet framhålla följande.
Av stor betydelse för skolundervisningens befrämjande i dessa trakter
har småskoleseminariet i Haparanda varit. Det inrättades 1875 och var
ursprungligen avsett att meddela undervisning i ettåriga kurser. Dessa utökades
1877 till 2-åriga och 1890 till 3-åriga. 1907 tillkom folkskoleseminariet
i Luleå. År 1874 beviljades förhöjda stipendier till sådana
elever vid seminarierna i Härnösand, Umeå och Haparanda, vilka ägde
kunskap i finska språket och förbundo sig att framdeles under viss tid
tjänstgöra i finnbygden.
Sedan genom dessa åtgärder större tillgång till lärarekrafter beretts,
började staten att på 1880-talet inrätta nya skolor i syfte särskilt att
sprida riksspråket bland det uppväxande släktet. År efter år har antalet
av dessa skolor ökats. I sina framställningar om inrättande av ytterligare
skolor hade vederbörande stiftsstyrelse alltid kunnat vitsorda gagnet av
statsskolorna såväl beträffande undervisningen i dess helhet som deras
förmåga att meddela kunskap i svenska språket.
Skolförhållandenas utveckling under de 30 åren från 1875 till 1905
belyses i någon mån av nedanstående tabell över antalet skolor under
sagda period i Norrbottens län.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. >S
Norrbottens liln.
Antal folkskolor |
Antal småskolor |
Antal skolhus |
|||||
Fasta |
Flyttande |
Summa : |
Fasta |
Flyttande |
Summa |
||
1875.......................... |
19 |
18 |
37 |
7 |
90 |
97 |
52 |
1885 ......................... |
34 |
28 |
62 |
53 |
85 |
138 |
115 |
1895 ....................... |
61 |
11 |
72 |
100 |
144 |
244 |
171 |
1905............................. |
102 |
13 |
115 |
220 |
164 |
384 |
285 |
Ökningen har huvudsakligen kommit på finnbygden.
I underdånig skrivelse den 3 mars 1909 framlade domkapitlet i
Luleå efter verkställd utredning ett omfattande förslag till omorganisation
av skolväsendet bland de i rikets nordliga trakter bosatta finnarna. 1
denna skrivelse, som finnes intagen i 1911 års statsverksproposition,
framhölls bland annat, att försvenskningsarbetet i Torne-dalen framskridit
så långt, att befolkningen allmänt visade det mest livliga intresse för skolorna,
förnämligast av önskan att för sina barn erhålla undervisning i att
läsa och tala riksspråket. Detta betydde ett genombrott i folkets ditillsvarande
uppfattning om det svenska språket och utgjorde den kanske mest
betydelsefulla vinsten av det dittills bedrivna upplysningsarbetet i finnbygden.
Det främsta önskemålet vore helårsundervisning åt alla finsktalande
skolbarn, då det visade sig, att den vore ett oundgängligt villkor
för bibringande av någon bestående kunskap i svenska språket. Emellertid
vore det "dcke möjligt att få till stånd så många skolor, att tillfälle till
skolgång kunde beredas alla skolpliktiga barn i dessa merendels ytterst
glest befolkade trakter, varest byarna ofta läge miltals skilda från varandra
och lika ofta räkna så få invånare och särskilt så ringa barnantal,
att anordnandet av egen skola i en sådan by måste betraktas som en
misshushållning; härtill komme, att antalet barn i skolåldern i en och
samma by ofta kunde vara mycket växlande under olika år. Domkapitlet
ansåg sig därför med styrka böra betona, att därest ett i möjligaste utsträckning
fullständigt skolväsende skulle kunna anordnas i finnbygden,
inackordering av skolbarn måste ingå som ett synnerligen viktigt led i
skolorganisationen. Så länge förhållandet vore, att den fattiga och avlägset
boende befolkningen lämnades utan tillfälle att erhålla undervisning för
sina barn, kunde icke något allmännare genombrott av det svenska språket
och den svenska odlingen inom gränsorterna tänkas komma till stånd.
4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
Det av domkapitlet framlagda förslaget förordades av Kungl. Maj:t
och bifölls av riksdagen 1911. I sitt utlåtande i ämnet yttrade statsutskottet
bland annat, att den på statsverket belöpande andelen av kostnaderna
för ändamålet komrne att betydligt överstiga det bidrag, som staten
enligt vanliga grunder haft att lämna till ifrågavarande skolor, men då
vederbörande kommuner komme att för sina skolutgifter betungas i den
grad, att deras ekonomiska bärkraft icke skäligen kunde anses tåla en
hårdare belastning, ansåg sig utskottet böra tillstyrka förslaget. Förslagsanslaget
till skolväsendet i finnbygden höjdes sålunda från 90,000 till
150,000 kronor, varigenom enligt domkapitlets utredning skulle möjliggöras
inrättande av 36 statsskolor, därav 6 folkskolor, 27 mindre folkskolor
och 3 småskolor, med villkor att församlingarna skulle inrätta 1 folkskola,
8 mindre folkskolor och 2 småskolor.
Den år 1911 beslutade nya anordningen kunde emellertid på grund
av mellankommande omständigheter icke i någon nämnvärd grad tillämpas
under år 1912. För detta år hade utgifterna å anslaget icke uppgått till
mer än i runt tal 127,000 kronor. Under år 1913 däremot uppgingo de
till över 223,500 kronor, som ansågs närmast motsvara det föreliggande
behovet. Med anledning härav föreslog Kungl. Maj:t vid 1915 års riksdag
anslagets höjande från 150,000 till 225,000 kronor eller med 75,000 kronor,
vilket anslag av riksdagen beviljades.
Genom den av riksdagen år 1911 beviljade anslagsförhöjningen kunde
statsskolorna ökas till 85 folkskolor, mindre folkskolor och småskolor, alla
fasta.
Anslaget till främjande av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste
trakter bosatta finnar utgår icke enbart till direkt understöd åt
folkskolor. Utom anslaget till arbetsstugor utgingo exempelvis år 1913
anslag till följande med folkskoleväsendet besläktade ändamål: till anordnande
av bygdekurser och folkbibliotek m. in., till missionsskolan i
Lannavara, för inackorderande vid skolan av finsktalande barn, till finsktalande
barns inackorderande viss kortare tid i helsvensk bygd, till lärares
och lärarinnors i finnbygden auskultation i övningsskola vid något av rikets
seminarier, för utgivande av lantbrukslitteratur med jämnlöpande svensk
och finsk text.
Den skolform, man väsentligen varit hänvisad till vid undervisningsverksamhetens
bedrivande här uppe, har varit den mindre folkskolan. Detta
sammanhänger med de säregna ortsförhållandena. Resultatet av undervisningen
vid de flyttande folkskolorna var mycket klent, beroende därpå
Forsta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 5
att när barnen under 8 månader i hemmet aldrig hörde svenska talas, de
snart glömde bort det mesta av vad de inhämtat under de 4 månaderna
i skolan. För att undanröja dessa olägenheter inrättades fasta skolor
med längre undervisningstid. Men naturligtvis var det icke möjligt att
inrätta fullständiga folkskolor i varje by med så litet barnantal som 8
eller 10. På sådana platser måste den mindre folkskolan med helårsläsning
komma till användning. Enligt vad erfarenheten visat, har resultatet
av undervisningen vid dessa mindre folkskolor i allmänhet varit gott,
och särskilt ha de lärarinnor, som utgått från Haparanda seminarium,
kunnat glädja sig åt stor framgång. På grund av befolkningens gleshet
torde man nog länge få räkna med nödvändigheten av mindre folkskolor.
En stor roll vid uppfostringsarbetet i dessa trakter ha de s. k. arbetsstugorna
spelat. Dessa voro ursprungligen avsedda att vara endast tillfälliga
och hade uppstått med anledning av de svåra förhållandena under nödåret
1902, men det visade sig snart, att intresset och offervilligheten för
dessa anstalter fortfor, varför deras verksamhet fortsattes. I dem intagas
fattiga barn i regel från de mest avlägsna byarna och lägenheterna, varest
tillfälle till annan skolgång icke kan beredas, och i dessa arbetsstugor
fortgår undervisningen hela läsåret.
På undervisningsresultatet ha givetvis inverkat de ofta bristfälliga metoder,
som begagnats vid språkundervisningen. Olägenheterna härav komma
emellertid att avhjälpas genom införande av en metodisk läsebok, utarbetad
av professor K. B. Wiklund i Uppsala.
Av ovanstående framgår, att statsmakterna visat stor offervillighet,
när det gällt främjandet av skolväsendet i dessa bygder. Men på grund
av här rådande säregna förhållanden torde det kunna ifrågasättas, om icke
ännu mera kunde och borde göras i detta avseende.
Vid övervägande av frågan, huruvida eu utredning i motionens syfte
bör företagas, har utskottet sökt att för sig klargöra de principer, som för
densamma borde vara ledande.
En mera energiskt driven undervisning i svenska språket bör enligt
utskottets uppfattning icke åsyfta att undertrycka eller utrota finskan, utan
i stället att befolkningen i denna gränstrakt må sättas i tillfälle att få
lära sig att tala två språk. Målet är sålunda att bibringa alla uppväxande
barn färdigheten att praktiskt använda svenska språket för sina behov.
ålit som kan innebära eller få sken av förtryck mot befolkningen där
uppe bör omsorgsfullt undvikas. Någon ovilja mot en på svenska språket
meddelad undervisning eller svenska språkets utbredning över huvud torde
icke någonstädes förefinnas, tvärtom ha från flera håll framställningar
inkommit till vederbörande om erhållande av sådan undervisning. Man
6
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
talar med tacksamhet om densamma, och de äldre ha känt det som en
stor brist, att de icke kunnat svenska vid de tillfällen, de kommit i beröring
med folket i svenskbygden eller i sina rent borgerliga förhållanden
haft behov av kännedom om detta språk.
Utredningen torde närmast böra gå ut på att utröna, vilka platser
ännu sakna ett ordnat skolväsen, vidare huruvida en del mindre folkskolor
på något folkrikare orter skulle kunna förvandlas till folkskolor, samt
slutligen på vilka ytterligare platser skolhem eller arbetsstugor skulle
kunna inrättas.
Enligt utskottets mening bör den utredning, som här är i fråga, anförtros
åt domkapitlet i Luleå, som för denna verksamhet ådagalagt stort
intresse, och om utredningen skulle visa — såsom antagligt är — att
ännu större uppoffringar från statens sida krävas för upphjälpande av undervisningen
i dessa trakter, skola statsmakterna säkerligen icke undandraga
sig dem. Men på samma gång måste staten ställa motsvarande krav
på kommunernas egen bärkraft. Enligt vad utskottet inhämtat äro vissa kommuner
i dessa trakter visserligen hårt skattetyngda, men på andra däremot
torde man kunna ställa något större krav.
En viss inblick i förevarande kommuners ekonomiska förhållanden
lämna nedanstående uppgifter, hämtade ur Statistisk årsbok 1917, som i
dagarna utkommit, överkalix’ kommun har medtagits, ehuru den finska
befolkningen inom nämnda kommun är relativt fåtalig.
Ö Ö
Kommunalskatt
1914.
Kommunens
Kr. pr 100 kr. tillgångar 1914 skulder 1914
Överkalix ............. |
inkomst. ....... 12,20 |
Kronor 99,398 |
Kronor 52,660 |
Gällivare........v......... |
....... 5,00 |
1,393,915 |
739,659 |
Neder tonica........... |
....... 6,53 |
90,939 |
29,759 |
Karl Gustav ......... |
....... 7,50 |
20,368 |
6,091 |
Övertorneå ........... |
7,92 |
77,393 |
61,644 |
Hietaniemi ........... |
....... 8,70 |
18,939 |
— |
Korpilombolo......... Tärendö................ |
..... 9,00 |
16,610 |
2,802 |
...... 15,00 |
18,361 |
532 |
|
Paj ala .................... |
....... 12,36 |
61,309 |
41,101 |
Junosuando........... |
...... 21,38 |
22,006 |
— |
Jukkasjärvi.......... |
....... 2,37 |
930,438 |
419,906 |
Karesuando.......... |
...... 10,01 |
12,008 |
— |
Utskottet anser, att i en eventuellt blivande utredning bör ingå eu
undersökning angående ifrågavarande kommunernas större eller mindre
behov av understöd från statens sida för detta ändamål.
Första kammarens föräta tillfälliga utskotts utlåtande nr 21. 7
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att andra kammaren för sin del ville besluta, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t måtte företaga en fullständig
utredning om folkskolväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens
län och därefter till riksdagen inkomma med de förslag, som av denna
utredning kunna föranledas.»
Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefte^ ärendet
överlämnades till första kammaren, som hänvisade detsamma till förberedande
behandling av sitt första tillfälliga utskott.
Utskottet, som i allt väsentligt instämmer i vad andra kammarens
utskott anfört, hemställer,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut. ,
Stockholm den 21 maj 1917.
På utskottets vägnar:
HUGO HAMMARSKJÖLD.
7 ■•■i, nde vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Hammarskjöld,
Borell, Alkman, Åkesson, Göransson, Gelin och Hulling.
Utskottet,